Remissdebatt

  • Utdrag ur protokollet

    Talmannen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Diskussion.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren

    Herr talman! Följande positiva nyhet bröt nyhetströskeln i går: "Ny forskning visar att illa åtgångna ekosystem kan repa sig på kortare tid än vad man hittills antagit. Forskare från Yale har granskat 240 vetenskapliga studier från 1910 t.o.m. 2008. Slutsatsen är att det tog i genomsnitt 42 år för studerade skogars ekosystem att hämta sig medan marina miljöer tog i snitt 10 år. Tidigare har man trott att det tar 100 eller 1000-tals år.

    Forskarna anser att deras studie visar att om man väljer en uthållig linje kommer ekosystemen att överleva och att det finns skäl att satsa pengar på att restaurera skadade områden".

    Nyheten har en direkt koppling till landskapsregeringens förslag att ny lagstiftning om avhjälpande av miljöskador antas av lagtinget. Genom den föreslagna lagstiftningen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador, det så kallade miljöansvarsdirektivet.

    Miljöansvarsdirektivet om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador antogs redan 2004. Utgångspunkten i direktivet är att miljöskador ska förebyggas och avhjälpas enligt den kända principen att förorenaren betalar. Miljöskador definieras som skador som har betydande negativa effekter för skyddade arter och skyddade naturliga livsmiljöer, vatten eller mark.

    Mindre miljöskador faller utanför direktivets tillämpningsområde.

    Eftersom den reglering som miljöansvarsdirektivet omfattar inte bedöms få någon större betydelse för företagen eller miljöförvaltningen på Åland bör lagstiftningsarbetet så rationellt som möjligt.

    Den praktiska tillämpningen av tilläggsbestämmelserna som miljöansvarsdirektivet ställer krav på och att direktivet omfattar reglering som faller under rikets behörighet gör att landskapsregeringen föreslår att direktivet genomförs på motsvarande sätt som i riket.

    Rikets proposition föregicks av en omfattande beredning och eftersom lagstiftningen gäller områden där det krävs noggrann bedömning när det gäller grundlagens krav borde det vara effektivt och rationellt att dra så stor nytta som möjligt av den beredningen.

    Miljöansvarsdirektivet tillämpas på miljöskador som orsakas av verksamheter där det krävs ett tillstånd eller ett godkännande som t.ex. industrianläggningar, avfallshantering och verksamheter i anslutning till farliga ämnen, växtskyddsmedel, biocidprodukter och genetiskt modifierade organismer. Var och en som bedriver yrkesverksamhet och som har begått ett fel ansvarar för skador på skyddade arter och skyddade naturliga livsmiljöer.

    Jag kan konstatera att vi i framställningen borde ha haft webbadressen till i direktivet, det är ett förbiseende. Miljöbyrån kommer att skicka webbadressen till lagtingsgrupperna.

    Ett flertal undantag finns från tillämpningen av direktivet. Tillämpningsområdet omfattar till exempel inte skador som orsakas av exceptionella naturfenomen. Direktivet tillämpas inte heller på skador som regleras i internationella konventioner t.ex. oljeskador, transport av farliga ämnen och kärntekniska skador. Miljöskador som orsakas av en förorening av diffus karaktär ska direktivet tillämpas endast där det är möjligt att fastställa orsakssambandet mellan skadan och enskilda verksamhetsutövares verksamhet.

    Det primära målet är, om en miljöolycka inträffar, att den skadade miljön ska återställas till det tillstånd som rådde innan miljöskadan inträffade och om detta inte kan uppnås ska kompletterande och kompenserande åtgärder genomföras.

    Miljöansvarsdirektivet innehåller dessutom bl.a. bestämmelser om kostnadsfördelning när skadan vållats av flera parter samt mellan tillverkaren och användaren av en produkt, preskriptionstid för ansvaret, den behöriga myndighetens uppgifter, parternas och miljöorganisationers rätt att anhängiggöra ärenden och samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller gränsöverskridande miljöskador.

    Det handlar alltså om en stor miljölagstiftning på europeisk nivå.

    Miljöansvarsdirektivet är ett minimidirektiv, vilket innebär att det inte hindrar medlemsstaterna att nationellt lagstifta om striktare miljöansvar än enligt direktivet.

    Landskapet har redan lagstiftning och bestämmelser om åtgärder, både förebyggande och andra skador på miljön, i landskapslagen om naturvård, landskapslagen om miljöskydd samt i vattenlagen.

    I naturvårdslagen anges att vid all slags verksamhet ska förfara så att skada undviks på naturen inklusive landskapsbilden, där det är möjligt. Om skadan inte kan undvikas ska nödvändiga åtgärder vidtas för att motverka eller minska skadan, om det kan ske utan oskäliga kostnader.

    I miljöskyddslagens och vattenlagens allmänna kravbestämmelser som innefattar grundläggande regler för åtgärder som ska vidtas för undvikande och avhjälpande av miljöskador.

    Miljölagarna stipulerar att all verksamhet ska bedrivas så att ändamålet nås med minsta möjliga negativa miljöpåverkan utan att miljöhänsynen blir oskälig. Verksamhetsutövaren ska vidta de åtgärder som rimligen kan krävas för att negativ miljöpåverkan undviks, undanröjs eller begränsas.

    Dessutom regleras förebyggande och avhjälpande av miljöolägenheter också i annan lagstiftning, t.ex. transport av farliga ämnen, kemikalielagstiftning, farliga kemikalier och explosiva varor, räddningslagen, bekämpande av oljeskador samt renhållningslagen.

    Enligt 41 § i landskapslagen om miljöskydd tillämpas rikets lag om ersättning för miljöskador i landskapet. Lagen är en allmän lag som reglerar ersättningsansvaret i samband med miljöskador. Lagen om ersättning för miljöskador tillämpas på ersättning för skador som orsakats genom förorening av miljön eller någon annan störning i omgivningen. Enligt lagen om ersättning för miljöskador ska den som orsakat en miljöskada ansvara för ersättningen av skadan. Ansvaret är strikt, dvs. gäller oavsett vållande.

    De krav på regelsystemet som ställs i miljöansvarsdirektivet är ganska omfattande och dessutom av den arten att det är viktigt att det formuleras rättssäkert. De allmänna kravbestämmelserna i landskapslagen om naturvård, landskapslagen om miljöskydd och vattenlagen för landskapet Åland innehåller de grundläggande bestämmelserna om förebyggande åtgärder och åtgärder vid skador på miljön. Ansvarig tillsynsmyndighet idag är landskapsregeringen enligt landskapslagen om naturvård och Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet enligt landskapslagen om miljöskydd och vattenlagen för landskapet Åland. Tillsynsbestämmelserna i landskapslagen om naturvård är ganska knapphändiga medan tillsynsbestämmelserna i landskapslagen om miljöskydd som även gäller tillsyn över vattenlagen för landskapet Åland är lite mera omfattande.

    Gällande landskapslagstiftning har kompletterats med bestämmelser om vad som avses med miljöskada, bestämmelse om förebyggande åtgärder och hjälpåtgärder, speciellt när det gäller skador på arter och biotoper. Även bestämmelserna om kostnadsansvar och kostnadsfördelning behöver kompletteras och en eller flera behöriga myndigheter ska utses. Det naturliga vore att utse Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet till behörig myndighet när det gäller skador orsakade av verksamheter som regleras i landskapslagen om miljöskydd eller vattenlagen för landskapet Åland, medan landskapsregeringen fortsättningsvis skulle vara behörig myndighet när det gäller skador på arter och biotoper enligt naturvårdslagen. I verkligheten fungerar emellertid inte en sådan gränsdragning eftersom de skador som uppstår sällan drabbar enbart arter eller biotoper. Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet bör därför utses till behörig myndighet när det gäller alla skador som faller under landskapslagen om miljöskydd eller vattenlagen för landskapet Åland, även till den del de är skador på arter och biotoper. Landskapsregeringen föreslås vara behörig myndighet när det gäller skador som begränsas till enbart arter eller biotoper.

    De miljöskador som avses i miljöansvarsdirektivet är av den graden att de inte bedöms bli aktuella särskilt ofta i landskapet. Redan idag finns ett fungerande system när det gäller krav på åtgärder som ska vidtas för att skydda miljön och för att förebygga och begränsa skador. Systemet uppfyller inte alla specifika krav som ställs i miljöansvarsdirektivet och behöver därför kompletteras. Att i grunden förändra det fungerande systemet som tillämpas idag för att införa bestämmelser som sannolikt bara kommer att tillämpas vid enstaka tillfällen är inte ändamålsenligt. Enligt landskapsregeringen bör miljöansvarsdirektivet därför genomföras med så lite ingrepp i det gällande systemet som möjligt.

    Landskapsregeringen har forcerat arbetet med miljöansvarsdirektivet och det är viktigt att den föreslagna lagstiftningen träder i kraft så snart som möjligt. Landskapsregeringen beklagar tidspressen och hoppas på snabbt och gott samarbete från lagtingets och social- och miljöutskottets sida. Miljöansvarsdirektivet skulle ha varit genomfört den 30 april 2007. Kommissionen har påtalat bristen både genom en officiell anmärkning och genom ett motiverat yttrande. Det finns även en dom i ärendet från december 2008 där EG-domstolen konstaterar att landskapet inte har genomfört direktivet. Finland har heller inte notifierat direktivet men kommer sannolikt att göra det inom en nära framtid eftersom riksdagen i början av maj fattade beslut om de nödvändiga lagändringarna.

    Förslaget bedöms leda till att miljöskyddet ytterligare förbättras, dels igenom kravet på att miljöskador ska åtgärdas och dels genom tydligare bestämmelser om att förorenaren ska åtgärda föroreningar som förorenaren orsakat. För dem som orsakar miljöskador kan kostnaderna att öka. Förslaget bedöms inte ha någon påverkan på jämställdheten mellan kvinnor och män. Däremot är det fler män än kvinnor som är sysselsatta inom de verksamheter där risken för miljöskador är större.

    Förslaget kommer att leda till ett visst merarbete för Ålands miljö och hälsoskyddsmyndighet och i någon mån även för landskapsregeringens miljöbyrå. Förslaget har beretts i lagberedningen i samarbete med miljöbyrån.

    Med hänvisning till att ärendet är brådskande har det inte skickats på någon remiss.

    Ltl Harry Jansson

    Herr talman! Jag tackar miljöministern för en fullödig presentation. Detta ärende är lite exceptionellt, precis som den föregående framställningen, visserligen av annan karaktär. Här har vi ett brådskande ärende som kräver en relativt snabb behandling av lagtinget.

    När man tittar på det som har hänt, historien i detta ärende, kan man konstatera att EG domstolen kom med domen den 22 december 2008. Finlands regering lade fram sin proposition i ärendet den 19 december, några dagar före. Det visar att man i Helsingfors har försökt jobba i takt med EU kraven, men inte riktigt hunnit med utan domen han komma.

    Det här innebär att vi, i.o.m att Finland riksdag den 7 maj i år har godkänt lagstiftningen rörande miljöansvarsbiten, kommer att befinna oss på egen hand från den första juli i år, som minister Katrin Sjögren mycket riktigt påpekade. Det här betyder att vi har en situation igen, där vi tvingas ha en relativt snabb lagstiftningstakt. Tidpunkten för när ett nytt bötesförfarande skulle börja inledas visavi kommissionen, via EG-domstolen, det låter vi vara skrivet i stjärnorna. I och med att Finland notifierar sin lagstiftning så är det naturligt att kommissionens tjänstemän ånyo kommer att se på helheten i ärendet. Då kommer man att konstatera att från självstyrda Åland finns det ingen notifiering i motsvarande mån.

    Det är beklagligt att vi tar ett ärende där man inte kan köra någon som helst remiss, att vi även har så brått att man inte på förhand hinner ta ställning till alla detaljer i detta ärende.

    Jag är ändå vid gott mod i och med att vi har erfarenhet av ett social- och miljöutskott som jobbar synnerligen effektivt och noggrant. Jag är inte orolig för att inte utskottet ska kunna räta ut ev. frågetecken och då komplettera vid behov. Direktiv är direktiv, det kommer inte att finnas mycket till prutmån. I och med att det är ett minimidirektiv så finns det en risk, som en del kanske tycker, att man har stränggerat vissa saker, medan man ser det som en möjlighet sett ur miljösynpunkt att göra en sådan manöver.

    För att undvika missförstånd under resans gång, så från centergruppens sida efterlyser vi en färdig förordning så att social- och miljöutskottet, när man handlägger den här slutligen, kan ta ställning till ett paket. Det är ett förfarande som har tillämpats i samband med den omtalade socialarbetarlagstiftningen och behörigheten där. Här har vi de facto ett rätt brett fullmaktsområde som landskapsregeringen begär, då är det naturligt att lagstiftarna har helheten klar för sig när det är dags att klubba ärendet.

    Rent principiellt kommer vi än en gång in på frågan om behov av tilläggsresurser. Att få en förvaltning, på andra sidan korridoren här, som är mera i takt med tiden. Det är ofrånkomligt att vi måste ha mer resurser att sätta in på det juridiska beredningsarbetet. Här har man faktiskt haft drygt ett halvår på sig inom landskapsregeringen att få fram en lagframställan. Nu i sista stund, när lagtinget är på väg hem, då får vi det på bordet. Det här betyder att social- och miljöutskottet får en kortare sommarledighet än det kanske var tänkt från början. Vi måste ärligt talat börja fundera på hur vi ska klara av vårt ansvar om vi inte har en lagberedning som har tillräckligt med beredskap för mångfacetterande ärenden.

    Miljöministern pratade om behovet av att lägga ut webbadressen när det gäller olika EU direktiv, samma behov föreligger också i de ärenden där det finns domstolsavgöranden från gemenskapernas domstol. För att underlätta sökfunktionerna för enskilda ledamöter i lagtinget är det nog bra, även för allmänheten i stort, om webbadresserna alltid framgår hädanefter så att man slipper leta. Nu kan vi konstatera att det inte spelar så stor roll i det här fallet för domen från den 19 december i fjol finns enbart på franska och finska. Den finns inte tillgänglig på svenska, trots att det i hög grad berör vårt landskap. Det visar än en gång bristerna i det system vi har med triangeln Helsingfors - Bryssel – Mariehamn. Det fungerar inte som det borde. Kommissionen väljer ett rättegångspråk och bryr sig inte om existensen av en autonom som har ett annat officiellt språk än majoritetens språk. Det här är en brist, som vi på olika sätt, måste påtala direkt till kommissionen men i synnerhet via Finlands regering.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack herr talman! Vi får tacka för de lovord som vi fick till utskottet för vårt arbete, vi ska försöka leva upp till det. Det här är en lagstiftning som vid första anblicken ser ganska enkel ut. Det är ju angeläget för det lilla Åland att den går igenom, det är väldigt få fall som kommer att drabba oss men för helheten i Europa är det viktigt att man har den här typen av lagar. Vi har sedan tidigare, i social- och miljöutskottet, beredskap att jobba i sommar. Vi har reserverat en del av sommaren till det, så vi kommer att arbeta med den här lagframställningen.

    Tittar man närmare på den, så finns det en viss oro när man börjar fördjupa sig den. Den har också kommit i brådskande ordning på fastlandssidan, man vet inte där vad som finns bakom ytan när man börjar fördjupa sig i hela lagtexten. Håller det hela vägen ut? Kanske man behöver lägga lite mera tid på den här än annars, skulle jag tro.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack herr talman! Det stämmer som ledamot Åke Mattsson säger att man måste titta på vad som har hänt i Helsingfors. Nu är det till fördel för social- och miljöutskottet, ni kommer att hitta en rätt så diger beredning inom Finlands riksdag. Under det halvår som har gått, från den 19 december i fjol till den 7 maj i år, har man ägnat sig en hel del åt beredning, som ni kommer att finna mycket stöd i där för ert arbete.. Som jag sade tidigare, jag är inte orolig för att utskottet gör något annat än man brukar, dvs. leverera ett gott betänkande när det är dags för oss att samlas på nytt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Landskapsregeringen och miljöbyrån tillsammans med lagberedningen har haft ambitionen att göra det här så enkelt som möjligt. Det har vi gjort. Vi har gått in i vår egen miljölagstiftning och gjort vissa definitioner. Min uppfattning är att det ingalunda bara är på lagberedningen som är resurserna behöver förstärkas, det handlar heller inte bara om lagtekniska kunskaper, det handlar också om gedigen sakkunskap när det gäller t ex miljöfrågor. Det är få människor som jobbar inom landskapsförvaltningen. Vår lilla förvaltning ska förhålla sig till egen lagstiftning, till EU direktiv och man jobbar så mycket man bara hinner.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack herr talman! Jag har ingen anledning att ifrågasätta miljöministerns konstaterande, tvärtom. Med min tjänstemannabakgrund så vet jag mycket väl hur det krävs mera kompetens av de offentligt anställda än någonsin tidigare i och med att samhället blir mer och mer mångfacetterat. Våra tjänstemän drabbas, precis som våra medborgare, av fyra olika rättsordningar. Det är enorma krav som ställs. I mitt uttalande här om en modernisering av förvaltningen ingick det också att se till att vi har resurser på de områden vi behöver, och naturligtvis även på miljöområdet.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Danne Sundman

    Talman! Jag vill delvis hålla med lagtingsledamot Harry Jansson om att det är lite otillfredsställande att lagstifta i den här ordningen. Att så här i elfte timmen, när lagtinget just ska gå hem, få en sådan här lag. Jag har på kort tid försökt bekanta mig med den. Jag har tidigare varit med och gjort stora misstag som lagstiftare och antagit en miljölagstiftning, som vi nu har ändrat.

    Om jag har förstått saken rätt, berör inte det här i så stor utsträckning egentligen åländska företag och aktörer. När jag började läsa framställningen tänkte jag på jordbrukare, vattenbrukare och rederier. Kriminaliserar man de här näringarna och man kan fastställa att skada i naturen kommer från de här verksamheterna så gör man dem skyldiga att åtgärda det, nej det gör man inte, det gäller inte på det viset.

    Särskilt när det gäller sjöfarten åstadkommer den ganska stor miljöskada i skärgården. Det här har många skärgårdsbor länge hävdat. Om jag förstått saken rätt, så gäller inte det här i det fallet.

    De praktiska följderna tycker jag att utskottet kan titta på. Det är det som är det viktiga när vi antar sådana lagstiftningar. Det är inte heller tillfredsställande att man jagade av en blåslampa måste ändra lagstiftningen i brådskande ordning och inte hinner med sedvanlig behandling. Det är inte första gången vi ställs inför den situationen i lagtinget. Det måste vi försöka åtgärda, som lagtingsledamot Harry Jansson påpekade, så att vi hinner med en någorlunda. Visst kan det komma enstaka exempel där vi utsätts för den här pressen, men det är inte tillfredsställande som lagtingsledamot att behöva lagstifta i sådan här ordning. Även om det görs formellt korrekt så finns inte alltid tiden för att göra ett sådant arbete som man som lagtingsledamot skulle vilja göra.

    Domen, som nämns här, finns inte heller på svenska. Domen ska egentligen, enligt självstyrelselagen, inte tillämpas på Åland eftersom statsrådet inte har sett till att den har översatts. Det är också ett problem som kan läggas i den stora, stora högen av språkproblem som vi har, tyvärr.

    Jag hoppas att utskottet bekantar sig med lagstiftningen på det viset att man ser vilka eventuella följder det kan ha för det åländska näringslivet. Är den alltså relevant, eller är det alltför storskaligt för att vara tillämpligt på Åland?

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack herr talman! Jag håller med ledamot Sundman i den här frågan. Jag kom till samma slutsats, att det inte torde gälla under sådana här omständigheter. Det är ett väldigt gediget förarbete som är gjort här och det tar tid att sätta sig in hela propositionen och den biten. För att vara på det klara med det här så behöver man nog fördjupa sig ganska omfattande i utskottet. Det finns en risk att det kan drabba enskilda näringar på ett sätt som man inte kan förutse i det här skedet. Ja, vi kommer att titta på det här.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Det är mycket bra att höra det här från utskottets ordförande, att man kommer att titta på det. Det är den allra viktigaste vägkosten i betänkandet, att man klargör för lagtinget på vilket sätt det kan påverka ålänningarnas tillvaro och framförallt de åländska jordbrukarna, vattenbrukarna och rederierna, som jag kommer på så här direkt att har stor miljöpåverkande verksamhet. Det är viktigt att ha den informationen när vi går till beslut.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Miljöansvarsdirektivet är ett suveränt bra för ekosystem i Europa, suveränt! Miljöansvarsdirektivet fångar in stora verksamheter, industrianläggningar, GMO-produkter och stora, stora omfattande verksamheter. I vår egen lagstiftning rör det sig om att definiera t ex naturskada och förebyggande och avhjälpande av naturskador. Vi har redan en bra miljölagstiftning. Vi har bara behövt göra definitionen lite tydligare. Jag tror att det här miljöansvarsdirektivet kommer att har stora konsekvenser för miljön om man ser det ur en europeisk helhet. När det gäller behörighetsfrågan så är det delad behörighet här också, det handlar om domstolsprocesser mot t.ex. företagare. Rättssäkerhetsaspekten har varit mycket viktig när landskapsregeringen har diskuterat den här frågan.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Talman! När jag hörde ministerns anförande blev mina farhågor mindre. Man verkar ha övervägt det här noga i landskapsregeringen. Visst är direktivet i botten sunt. Det här är det allra viktigaste som EU ska syssla med, även inbiten EU-motståndare tycker att EU ska syssla med det här. Också jag, som är lite sunt skeptisk till EU, tycker att EU ska syssla med gränsöverskridande miljöproblem och också med stora miljöproblemen över lag. Utan att förringa direktivet och den stora nyttan så vill man ju veta som lagstiftare vad man ställer till med. Som sagt, jag är lite bränd av den gången vi tog förra miljölagen, som var på tok för en nitisk och ledde till en massa byråkrati, som inte i sin tur leder till miljönytta i så stor utsträckning. Idag har vi en sundare lagstiftning där man har konkret miljönytta av den byråkrati och mängden byråkrati är motiverad.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Jag delar den uppfattningen med lagtingsledamot Sundman. Det finns absolut inget egenvärde i att ha ett överbyråkratiskt system. När det gäller miljölagstiftningen så kan flera paragrafer leda till en tydligare och klarare miljölagstiftning för t ex yrkesföretag än vad en väldigt diffus lagstiftning gör. Överlag, när det är gäller miljön, så tror jag att det också är väldigt starkt för förknippat med ekonomi. Har vi ingen miljö så har vi ingen ekonomi heller, de två faktorerna går väldigt starkt ihop, speciellt på Åland.

     Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Jag kan inte göra annat än att hålla med ministern. Hållbar utveckling och dessa tre delar går hand i hand. Det ena ger det andra som ger det tredje och så går det ihop. Det går inte att bedriva verksamhet om man inte har en miljö och det går inte att bedriva verksamhet om man inte tar hänsyn till miljön. Det går inte heller att tillåta verksamheter som inte har något miljöansvar. Om det blir stora olyckor och man inte är skyldiga att rätta till sina misstag, då finns det oseriösa aktörer som nyttjar den möjligheten och riskerar miljöer i onödan. Därför bör man täppa till den luckan. Det är helt i enlighet med mitt synsätt. Jag önskar social- och miljöutskottet lycka till och att man tittar på de här sakerna som nämndes.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.