Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Minister Carina Aaltonen

Fru talman! Det är en glädjande att vi äntligen kan presentera en ny lag om familjevård. Det finns idag grundläggande bestämmelser i både socialvårds- och barnskyddslagen som till viss del reglerar familjevård, men nu får också Åland en heltäckande lag som tar hänsyn till både det omhändertagna barnets behov, familjehemmets och familjevårdarnas ställning och rättigheter. Det ställs krav på att kommunerna ska ordna utbildning och förberedande kurser, stöd och avlösning för familjevårdarna.

Målsättningen är att helt enkelt att ge bättre och tryggare förutsättningar för barn och ungdomar som är i behov av en familjehemsplacering. Barn som redan i unga år bär på tunga ryggsäckar och som har behov av trygghet, stabilitet och möjlighet till långvariga relationer.

Detta lagförslag är en blankettlag i grunden men det betyder inte att det är en kopia av rikslagen. Vi har valt att göra flera förändringar som förbättrar för de familjehem och familjevårdare som åtar sig ett stort ansvar och en viktig uppgift i och med att man tar hand om ett eller flera barn.

Eftersom detta är vår behörighet kan vi också välja att utforma politiken på detta område så att vi uppnår målet att få så många omhändertagna barn och unga att bli placerade i familjehem och inte på institution. Så är det redan idag och så vill vi att det ska förbli, och helst av utvecklas mer i den riktningen. Vi tror att med fler utbildade familjevårdare ökar också möjligheterna och beredskapen att erbjuda också ungdomar familjehem, i stället för institutionsplacering.

Familjevården är inom barnskyddet den klart vanligaste placeringen utom hemmet. Enligt statistik som sammanställs av Institutet för hälsa och välfärd hade de åländska kommunerna såväl år 2011 som år 2012 sammanlagt 49 placerade enligt barnskyddslagen. Av de placerade under 2012 var 8 personer myndiga det vill säga unga personer (18–20-åringar) som omfattas av barnskyddslagen. Av alla som varit placerade under 2012 var 27 i familjevård, 13 i institutionsvård och 7 i annan vård. Dessa uppgifter omfattar även kortare placeringar under året. Under fjolåret fanns det 15 familjehem och 19 placerade barn.

Nu reglerar vi både ersättningsnivåerna så att det blir lika minimiarvoden och kostnadsersättningar i samtliga kommuner. Vårdarvodet föreslås bli 850 euro per månad och kostnadsersättningen 650 euro. Det är princip vad som betalas idag. Mariehamn och Jomalas arvoden torde ligga på cirka 842 euro nästa år, så det är en liten höjning från nuvarande nivå. Det är förstås fritt för kommunerna att avtala om högre arvoden, men det här är den gemensamma grunden för hela Åland.

Vi har också valt att familjevårdaren ska ha rätt till två lediga dagar per månad, dvs. 24 lediga dagar på ett år, då kommunen, om familjehemmet önskar, ska ordna avlösare.

Något som vi har fått mycket positiva reaktioner på är 7 § 3 mom. där vi säger att: ”Kommunerna ska beakta familjevårdarnas minderåriga barn som är bosatta i hemmet och deras behov av delaktighet och stöd.”  De biologiska barnen som finns i familjehemmet påverkas i högsta grad av att det kommer nya barn in i familjen. Denna nya situation ställer stora krav på de barn och unga som ska dela sin familj med andra – och man måste också se och bekräfta de barnens behov.

Överlag är 7 § den paragraf som vi är mest stolta över. Den handlar om utbildning och stöd, och kommer – det är i alla fall vår förhoppning – att höja kvaliteten på familjehemmen och familjevården på Åland. 7 § inleds med det som är helt nytt för detta område, nämligen att kommunerna ska ordna en förberedande utbildning och tillgodose familjevårdarnas behov av övrig förberedelse för uppdraget samt tillse att familjevårdarna får den arbetshandledning och den fortbildning som de behöver för sitt uppdrag. Den obligatoriska utbildningen för familjevårdare ökar kunskapen hos familjevårdare om olika barns behov. Blivande familjevårdare ges under utbildningen möjlighet att reflektera över för vilka barn de kan erbjuda ett lämpligt hem. Dessutom bidrar utbildningen till att kommunernas bedömningar av familjevårdarnas lämplighet underlättas.

Ett samarbete kring en all åländsk ”familjevårdarbank” är i praktiken nödvändig för att lagförslagets målsättningar ska förverkligas fullt ut. Ett sådant samarbete ger bättre förutsättningar att, med barnets bästa för ögonen, matcha den enskildas behov med ”rätt” familjehem, vilket är av vikt ur barnets perspektiv.

Just nu pågår en utbildning av 12 nya familjevårdare. Det är Rädda Barnen, som med finansiering av socialvårdsbyrån, drar en sexmånaders kurs i familjevård. Denna PRIDE-kurs är dessutom den första svenskspråkiga kursen i Finland. PRIDE står för föräldraresurser, för information, utveckling och fostran. Utbildningen har utvecklats i USA, den har använts i Finland sedan 1995, men den har aldrig tidigare varit på svenska. Här har igen landskapsregeringen bidragit till att kursmaterialet har fått en svensk översättning, vilket hela Svenskfinland kommer att få nytta av. Jag är verkligen glad över att landskapet har kunnat vara med och hjälpa till med att få igång denna pilotutbildning. Jag tror också att kommunerna uppskattar regeringens initiativ, eftersom det nu kommer att finnas många utbildade familjevårdare att vända sig till för alla kommuner på Åland.

Alla måste ha en grundutbildning, det gäller också de som idag är familjevårdare, men för dem finns en övergångsperiod på två år. Inom två år efter att denna lag har trätt ikraft måste kommunen – eller kommunerna i samarbete – ordna en fortbildning. Det krävs alltså aktiva insatser av kommunerna för att se till att det finns ett tillräckligt utbud av familjevårdsplatser och för att stöda familjevårdarna i deras uppgifter och familjevårdarnas välmående.

I 7 § säger vi också att en kommun måste utse en kontaktperson för familjevårdaren för att ge det stöd som eventuellt familjevårdaren behöver. Det ska vara en kommunal tjänsteman som har tillräckliga kunskaper och befogenheter för att verka för att familjevårdarens behov tillgodoses. Vi säger också att det måste finnas en annan person, en socialarbetare, som ska ansvarar för det omhändertagna barnets angelägenheter. Minst en gång per år måste kontaktpersonen besöka familjehemmet. På detta sätt blir familjehemmens och familjevårdarnas ställning och rättigheter tydliga, dvs. lagstiftningen ställer krav på utbildning och fortbildning på de enskilda personer som blir familjevårdare – å andra sidan ställer lagstiftningen tydliga krav på kommunen och på att familjehemmen får det stöd och den handledning som de behöver. Det placerade barnet får en helt egen kontaktperson - och de biologiska barnen i familjehemmet får också stöd vid behov.

Som det har varit hittills har familjevård huvudsakligen använts inom barnskyddet, men denna form av omsorg kan vara ett alternativ inom specialomsorgen och äldreomsorgen. Jag tror att vi får se över hur vi skulle kunna engagera familjehem för andra målgrupper än barn och unga, i vilket fall som helst så öppnar denna lag för möjligheten. Inte heller i riket har det varit så många familjehem som nappat på detta med omsorg för äldre, men i de fall man har erfarenhet från detta så har det fallit väl ut.

Medan vi har arbetat med vårt lagförslag skickade den finska regeringen i augusti ut en ny familjehemslag på remiss. Den är i princip ganska lik nuvarande, det finns inte så stora materiella skillnader. Lagförslaget fick däremot stark kritik från de remissinstanser som uttalade sig. När socialbyråns tjänstemän besökte ministeriet i slutet av oktober så fick de besked om att den nya familjehemslagen inte kommer att lämnas till riksdagen. Men, ibland blir det inte som man tänkt sig. I torsdags, förra veckan, fick vi information om att propositionen trots allt hade lämnats till riksdagen och att man vill att den ska behandlas klart under denna mandatperiod. Vi står fast vid rikets gällande familjehemslag och vill att det är den som ska gälla, trots att man i riket eventuellt kommer att få en ny familjehemslag under våren.

Jag vill avrunda mitt anförande med ett brev från en överlevare, som han kallar sig. En som blivit omhändertagen av åländska myndigheter och placerats på barnhem på Åland. Även om det här hände för väldigt länge sedan så vill jag gärna dela med mig av hans tankar. Så här säger han i mailet till mig:

”Ett steg i rätt riktning. Lagförslaget ser jag som ett steg i att Åland är på väg att göra upp med sitt förflutna som man även gjort i Sverige där både Riksdag och Kungahus bett om ursäkt om vad samhället i historik tid administrerat där skammen idag bär namnet vanvård. Utredningen i Sverige visade på hur illa barn och ungdomar blivit behandlade både psykiskt och fysiskt i familjehem och på barnhem. Nya lagar har därmed kommit till om att samhällsansvaret ska vara tydligt när föräldraskapet sviker och där samhället träder in som förälder. Lärdomen från felsteg och vanvård blev tydlig från utredningen där lagen idag förskriver att samhället ska ge barn och ungdomar rätten att få växa upp som övriga individer i samhället vilket man glömde bort under den tid då samhället historiskt var vårdaren.

Att stifta lagar är en början. Att följa upp lagen är än mer viktigt. Som född ålänning kan jag idag känna en viss stolthet som jag bär på då jag sannerligen kämpat en hel del om den vanvård som administrerats i Sverige lika som på Åland där jag som individ var en av dem i mängden som vanvårdats.

Förhoppningsvis ger detta lagförslag en uppföljning till att alla barn som idag far illa får vetskap om att samhällets ansvar är att ta hand om dem vilket är tydligt i lagförslaget och som jag även hoppas ger ringar på vattnet som det gjort i Sverige. Allt med tydliga direktiv från politiken som överlämnat förslag till lagar och föreskrifter då det gäller vården av barn och unga som där ska vara samhällets framtid på lika villkor vilket jag är mycket glad över att så även ger vid handen i lagförslaget som nu bli än mer tydligt även på Åland. Med hälsningar från en Överlevare.”

Denna regerings avsikt är att barn som tas omhand inte ska svikas av samhället. Målet är att alla barn på Åland ska få likvärdiga förutsättningar till en god uppväxt. Att vi nu kan presentera ett lagförslag som tar fasta på familjehem och familjevård, det är ett steg i rätt riktning. Men det är inte allt. Det måste finnas resurser i kommunerna, det måste finnas människor som vågar se och agera när barn far illa. Det måste finnas stöd i skola och barnomsorg till tidiga insatser. Det måste finnas vilja hos politiker och beslutsfattare att göra allt man kan för att budgetera medel för tidiga insatser och stöd till familjer som behöver det. I ett gott samhälle tar vi hand om varandra – och vi försöker stötta barn och deras föräldrar på olika sätt – och om det inte lyckas, då ska vi göra det allra bästa för de mest utsatta barnen. Tack, fru talman.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Det finns lite frågetecken vad den här utbildningen kommer att kosta. Ministern säger att kommunerna tillsammans kan ordna utbildningar. Det är väl okej. Men när jag läser på sidan 25 så har landskapsregeringen i nuläget inte konkreta planer på att utfärda landskapsförordning om den förberedande utbildningen. Hur har landskapsregeringen resonerat i den frågan?

Minister Carina Aaltonen, replik

Vi säger här att man kan använda sig av PRIDE-utbildningen, men behövs det så kommer vi att göra det. Den existerande utbildningen som finns hittills är PRIDE och den har under hösten arrangerats av Rädda Barnen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Minister Aaltonen var speciellt stolt över 7 §. Hon nämnde att familjevårdarens kontaktperson, den kommunala tjänstemannen, skulle besöka familjehemmet minst en gång i året. Det är formulerat så här; ”enligt vad som bestäms i uppdragsavtalet, dock minst en gång per år”. Man kan besöka familjehemmet betydligt oftare men minst en gång i året. Jag har ingen bestämd åsikt om vad som är rätt eller fel. Finns det något resonemang bakom som gör att landskapsregeringen fastnade just för minst ett år?

Minister Carina Aaltonen, replik

I våra 16 olika kommuner idag har vi också väldigt olika förfaringssätt beträffande uppföljningen av placerade barn. För en del tjänstemän kanske det faller sig naturligt att man står i ständig kontakt med familjehemmet, i andra kommuner kanske man drar en lättnadens suck att det ordnade sig för det här barnet och så får man ta tag i andra mera akuta uppgifter. Jag tror att det blir bättre rutiner och lika behandling när vi väl får igång kommunernas socialtjänst. Idag fungerar det väldigt olika i olika kommuner och det vittnar också familjevårdarna om.

Ltl Anders Eriksson, replik

Så kan det säkert vara. Min fråga var varför man just har fastnat för ett år? Utan att jag går in i olika fall och spekulerar vad som kan hända på ett år så vore det ändå intressant att höra om landskapsregeringen har fört något resonemang. Varför inte ett halvår, varför inte två år, varför just ett år?

Minister Carina Aaltonen, replik

Det är för att det ska finnas någon slags kontakt till hemmet. Det är bättre än inte ha någon kontakt överhuvudtaget eller något besök. Man kan säkert behöva besöka hemmet oftare, med då regleras det i det här avtalet mellan familjehemmet, familjevårdarna och kommunen. Vi har inte diskuterat om det ska vara en gång i halvåret eller en gång i månaden. Vi har gjort bedömningen att minst en gång i året, gärna oftare, borde fungera bra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Intentionerna i lagframställningen är mycket bra. Det kvalitetssäkrar socialvården för barn och unga. Jag är lite nyfiken, känner ministern till själva utbildningen? Det har länge också varit ett problem på Åland att det är svårt att placera tonåringar. Ingår det speciell utbildning när det gäller att bli familjehem åt tonåringar? Unga människor hamnar ofta helt på sidan och då är de svåra att placera.

Sedan funderar jag också på Ålands förflutna när det gäller att kartlägga hur tidigare barn har haft det när de har varit på barnhem. Är det arbetet färdigt?

Minister Carina Aaltonen, replik

Beträffade hur det går med utredningen om hur barn har haft det tidigare så togs det beslutet under ltl Katrin Sjögrens tidigare period som socialminister. Vi har följt till det från landskapsregeringen. På grund av sjukdom så ligger det arbetet stilla, men arbetet med den utredningen återupptas igen den 1 januari 2015.

Angående den förberedande utbildningen så står det mera fördjupat om detta på sidan 18 i ert förslag. Jag hade förmånen att delta i ett av de här utbildningstillfällena. Min uppfattning är att den här utbildningen går ut på att man ska kunna ta emot barn från 0-18 år, kanske 20 år. Man går också igenom vad som händer med äldre tonåringar.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Som vanligt när det gäller våra små förhållanden så är det historiskt också barn och unga som har haft det mycket svårt på Åland. Det skulle vara bra om vi kunde göra upp med vårt förflutna. Det låter bra att arbetet fortsätter efter årsskiftet.

Jag vill också poängtera att det finns en teori och en praktik när det gäller de här ärendena. I helgen gjorde P1 ett samhällsmagasin, Kaliber, en granskning av socialkontoren i Sverige. Man konstaterade att man har missat orosanmälningar, fem stycken på samma barn. Vi behöver ha lagarna absolut moderna och i toppskick, men vi behöver också ha tillsynen. Det är försvårande omständigheter på Åland att göra anmälningar när man lever i ett litet samhälle. Hur kommer tillsynen att fungera?

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Tillsynen fungerar sedan den har flyttats till ÅMHM. Den kommer säkert att fungera ännu bättre efter årsskiftet då tillsynen förstärks med ytterligare en socialinspektör för det här området.

Som jag sade i mitt anförande så måste det också finnas resurser i kommunerna. Det måste finnas kompetens på våra socialkontor, hos våra politiker och beslutsfattare. Det är ett helhetsansvar. Den här lagstiftningen är en bit. Sedan ska arbetet ute i kommunerna förverkligas och följas upp. Det bästa är att komma in med tidiga insatser så att barn inte behöver bli omhändertagna. Vi har också en barnskyddsjour dit man kan vända sig vid oro. Orosanmälningar och barnskyddsanmälningar görs nog frekvent på Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Det här är en mycket viktig och välkommen lag som är ägnad att ge oss möjligheter att ta hand om dem som kanske har det allra svårast i vårt samhälle och ge dem förutsättningar att få en bra framtid.

Jag vill tacka regeringen och socialministern för det här lagförslaget. Samtidigt måste jag också skänka en tacksamhetstanke till de familjer som är beredda att ta hand om dessa barn, för utan de familjerna så skulle inte det här gå. Det är bra att de kan få resurser och utbildning för att kunna hantera detta svåra behjärtansvärda jobb. Tack så mycket!

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack ltl Eliasson som lyfter de enskilda familjerna som verkligen gör ett stort jobb och försöker fylla i brister i föräldraskapet. Det är ett arbete som görs i det tysta runt omkring på Åland. I och med det här lagförslaget tryggas också familjevårdarnas ställning på ett bättre sätt. De får bättre redskap och de kan kräva både avlösare, stöd och handledning av kommunerna. Det är viktigt. Det är också påfrestande för en relation och vi nämner de biologiska barnen. En viktig uppgift görs i de här familjehemmen. Lagstiftningsvägen har vi inte lyft detta tidigare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Ambitionerna med det här lagförslaget är säkert goda. Jag har en fråga av lite mer teknisk karaktär. Förstod jag det rätt att det eventuellt är på gång en ny familjevårdarlag i riket? I 1 § skriver man i vanlig ordning att om nuvarande familjevårdarlag upphävs ska den tillämpas i sin sista lydelse. Om den lagen upphävs och det kommer en helt ny familjevårdarlag, innebär det verkligen att en ålänning, som vill försöka förstå den här lagstiftningen, om några måste ta fram de gamla lagböckerna, nuvarande lagbok, för att kunna tillgodogöra sig innehållet i den åländska familjevårdarlagen? Anser ministern att det i så fall är optimalt att det ska bli på det här sättet?

Minister Carina Aaltonen, replik

Så måste det bli tills vi gör förändringar. Det kan hända att vi ska göra förändringar sedan när vi väl har formulerat vår egen socialpolitik. Tills dess så försöker vi följa den nuvarande familjevårdarlagen.

Det sker oerhört mycket inom det sociala lagstiftningsområdet i Finland just nu. Eftersom vår lagstiftning är så starkt knuten till den finska lagstiftningen så gäller det för oss att vi sitter lugna och stilla i båten och ser vilka förändringar som görs där. Sedan måste vi ta ett helhetsgrepp och formulera en egen socialpolitik utgående ifrån de förhållanden och de 16 kommuner som vi har på Åland. Det tror jag att är jätteviktigt.

Ltl Axel Jonsson, replik

I Ålands Framtid är vi varma förespråkare av att man formulerar socialpolitiken före man skriver lagstiftningen. Det är uppenbart att man har gjort tvärtom i det här fallet. Det är kanske därför det ser ut som det gör. Vi har flera exempel på när man har kopierat lagstiftningen rakt av, fört in lagtexten och skrivit det som vår egen lag även om den har haft en annan författare ursprungligen. Varför har man inte övervägt ett sådant förfarande när man visste risken för det här? Då hade man som ålänning enklare kunnat följa med lagstiftningen. Då hade det blivit naturligt att göra förändringar på ett enkelt och smidigt sätt sedan när vi ta fram vår egen politik på det här området. Hela lagstiftningen blir väldigt invecklad och tillkrånglad om några år.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Nu har vi alla fall gjort det här viset. Framställningen får genomgå en grundlig granskning i social- och miljöutskottet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Christian Beijar

Fru talman! Jag tycker att minister Carina Aaltonen gjorde en väldigt bra sammanfattning av det här lagförslaget. Mycket av det som jag redan har skrivit i mitt anförande är en repetition av det som ministern redan har sagt. Lagförslaget och ärendet är ändå så pass viktigt så det gör ingenting om man ytterligare än en gång betonar de viktigaste sakerna som det här lagförslaget tar upp

Fru talman! Trygghet, trygghet och åter trygghet är för alla barn och unga det viktigaste för ett fortsatt gott liv. Landskapsregeringens förslag ska ytterligare främja barns och ungas lika rättigheter till liv och hälsa och god fostran och utveckling och därmed ökad trygghet. Det här en viktig lag för de mest utsatta barnen och ungdomarna att de får bättre förutsättningar för en trygg uppväxt. Därför välkomnar socialdemokraterna lagförslaget. Det är viktigt för alla parter att i lagstiftning förstärka skyldigheter och rättigheter.

Fru talman! Lagförslaget stärker också familjevårdarnas ställning. Familjevårdarna förutsätts ha genomgått en utbildning, samtidigt som de i sitt arbete i framtiden garanteras kontinuerlig handledning och tillgång till en kontaktperson. Allt detta för att stärka och stöda familjevårdarens arbete vilket idag borde vara ett obligatorium i detta ansvarsfulla arbete. Det förutsätter en större kommunikation mellan kommunen och familjevårdaren. Det är också ett önskemål från familjevårdarna att ha en aktivare kommunikation till kommunen och nu också till kontaktpersonen. Det är oftast eftersatt då man efter en placering från kommunen upplever att nu är situationen åtminstone för tillfället löst och behovet av kontinuerlig kontakt kan bli mer sporadisk.  Dessutom ska familjevårdaren garanteras rätt till ledighet/avlastning minst två dagar per månad.

För ett barn eller en ungdom som är i behov av familjehemsplacering förbättrar lagförslaget förutsättningarna för att det enskilda barnets behov rätt beaktas. Den obligatoriska utbildningen för familjevårdare ökar kunskapen hos familjevårdare om olika barns behov. Familjerna som har intresse av att ta hand om barn ges som en del av utbildningen möjlighet att reflektera över för vilka barn de kan erbjuda ett lämpligt hem. Dessutom bidrar utbildningen till att kommunernas bedömningar av familjevårdarens lämplighet underlättas.

Som framgår av de allmänna skrivningarna är ett samarbete kring en allåländsk ”familjevårdarbank” i praktiken nödvändig för att lagförslagets målsättningar ska förverkligas fullt ut. Ett sådant samarbete ger bättre förutsättningar att med barnets bästa för ögonen matcha den enskildas behov med ”rätt” familjehem till fördel för barnet och ungdomen.

För att garantera en så ojävig behandling och så klar rollfördelning som möjligt så ska det omhändertagna barnet eller ungdomens socialarbetare inte få vara samma person som familjehemmets kontaktperson. Det är bra och möjliggör en öppen och trygg kommunikation mellan barnet/ungdomen och socialarbetaren.

Att ha andra barn och ungdomar boende i familjer påverkar naturligtvis de biologiska barnen i familjen på olika sätt och därför är det bra att man i lagförslaget möjliggör att de biologiska barnen också har rätt till stöd i familjesituationen.

Fru talman! Det framgår i remissen till olika myndigheter och organisationer att förslagets högre ambitionsnivå förväntas leda till höjda kostnader vilket påpekas bl.a. av Ålands kommunförbund. Till det vill jag säga att en välutbildad familjevårdarkår i kombination med kvalificerad handledning och kompetenta och behöriga socialarbetare och kontaktpersoner garanterar betydligt mindre institutionsplaceringar och därmed betydligt lägre kostnader för kommunerna. Dessutom är placeringar bättre i familjevård, där det bara är möjligt, än i institutioner för barnets och den ungas trygghet och åter trygghet, som jag började mitt anförande med. Tack.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Den här frågeställningen kanske jag egentligen borde ha ställt till ministern. Eftersom ltl Beijer social- och miljöutskottets ordförande så vill ha svar på varför man inte i sin helhet har familjevårdarlagen som en blankettlag så att den uppdateras automatiskt såsom t.ex. barnskyddslagen och handikappservicelagen. Görs det uppdateringar på rikssidan som man inte vill ha då går man in aktivt och lagstiftar om det. Vi har haft problem med att hålla oss uppdaterade när det gäller sociallagstiftning. Har majoritetsblocket diskuterat någonting kring den här frågeställningen?

Christian Beijar, replik

Fru talman! Till det vill jag säga, som ltl Katrin Sjögren sade i början, att den här frågan borde ha ställts till ministern. Vi kommer naturligtvis att diskutera det här i utskottet. Något svar på den frågan har jag inte för dagen.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det får jag acceptera. Jag ska gå ställa den frågan till ministern.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson

Fru talman! Det här lagförslaget välkomnas av centern. Det här området är kanske den viktigaste kärnverksamheten som kommunerna har hand om. När ett barn far illa så måste också ett barn tas om hand på ett bra sätt. Ett familjehem är förmodligen det näst bästa sättet att ta hand om ett barn. Det bästa vore om barnet kunde tas om hand i sitt riktiga hem. När det av olika orsaker inte är möjligt så är familjehem det näst bästa sättet.

Det är bra att det delvis finns en lag och att man utvecklar det här lagförslaget så att alla barn som behöver hjälp får samma rätt på hela Åland.

Det är också bra att det blir jämställt så att alla barn på Åland får en jämställdhet vad gäller start i livet så att man parallellt med alla andra barn kan fortsätta sitt liv i skolan.

På samma sätt som ltl Beijar sade så kanske det allra viktigaste är trygghet, trygghet, trygghet. Det är viktigt för barnen att känna en trygghet där man kan vistas på dagarna.

För alla dessa orsaker stöder vi i centern det här lagförslaget. Jag antar att hela lagtinget stöder ett sådant här bra lagförslag som värnar om dem som behöver mest hjälp.

Jag har själv förmånen att sitta i social- och miljöutskottet. Jag kommer med intresse att ta emot sakinformation som man kan få av ministern och av hörandena. Jag kommer inte här att mera gå in i detaljerna, de kommer jag att få lära mig i utskottsarbetet. Jag återkommer sedan när utskottet har gjort sitt betänkande. Tack.

Ltl Sara Kemetter

Tack, fru talman! Vem talar för barnet när hemmet sviker? Detta är egentligen vad det handlar om. Vi känner alla säkert någon, har någon bekant eller har hört om någon som har det tufft. Flera i min bekantskapskrets har råkat ut för funderingar om de borde göra en barnskyddsanmälan. Det egentligen steg ett när en granne, en lärare, dagvårdspersonal, mormor eller någon annan märker att här står inte allting rätt till. Man är så inne i de här lögnerna och de gemensamma skyddsmekanismerna att ingen egentligen ser till barnet. Då är barnskyddsanmälan jätteviktig. Det betyder inte att barnet genast blir omhändertaget, utan det görs stora utredningar, det analyseras och så kanske det kommer en anmälan till och ännu en anmälan.

Vi har läst om horribla historier både i riket och i Sverige där man helt enkelt har missat. Det har funnits barn som hamnat mellan stolarna och det är inte okej. När vi har läst artiklarna och hört nyheterna så har vi alla innerst inne börjat fundera om det finns någon sådan runt omkring oss.

Därför är den här lagen mycket viktig. Det är ett steg i rätt riktning, men vi är inte där ännu att alla våra barn har det bra, tyvärr är det så. I den här världen vi lever i, trots att vi har en fungerande välfärd och många har arbeten, så har vi många barn och ungdomar som inte mår bra.

Nästa steg är när man har fattat beslut om att ett barn ska omhändertas och få vara en liten familjemiljö, tillsammans med andra barn och en stödmamma och pappa, det är absolut det bästa. I det lugna hemmet kanske man har möjlighet att för första gången få sova ut eller äta gott. Det är ofta mycket, mycket traumatiska situationer som ligger bakom före ett barn faktiskt tas om hand.

Jag har några saker som jag kommer att lyfta nu och som jag gärna vill att vi diskuterar vidare i utskottet. Jag tänkte att det kanske också intresserar lagtinget.

På sidan 8, val av vårdplatser, har man lyft fram barnets språkliga, kulturella och religiösa bakgrund som en faktor till val av plats. Ju mer olika nationaliteter som flyttar in till Åland så får vi mer grupper med annan religionsbakgrund. Man måste arbeta på ett annat sätt för att hitta hem som också har den här religiösa bakgrunden. För vissa familjer, om det blir en kulturkrock, så kan den religiösa bakgrunden vara otroligt viktig för att man ska kunna acceptera att ens barn bor i den nya familjen. Det här blir också en mycket traumatisk upplevelse för föräldrarna att barnet tas bort ifrån dem. Då är det viktigt att det finns en bra kontakt mellan familjehemmet och barnets biologiska föräldrar. Det finns orsaker till att man omhändertar barn. De orsakerna behöver egentligen inte ha att göra med att föräldrarna har gjort barnen illa. Det kan vara andra situationer som orsakar att barn omhändertas och då behövs fortfarande stödet, kanske från mamman om pappan är våldsam. Modern är ändå en viktig kontakt fast barnet inte kan bo kvar i hemmet. Barnet kanske behöver träffa sin mamma och då måste det finnas en bra kontakt mellan vårdhemmet och de biologiska föräldrarna. Det är något som jag tycker att vi ska titta på, för det kommer att vara mycket krävande för små kommuner att hitta muslimska eller katolska hem.

På sidan 10 har vi arvode som jag skulle vilja diskutera lite mera, t.ex. 679 euro och man skulle lyfta det till 800 euro. Ja, visst är det pengar. Samtidigt finns det skrivningar om att man eventuellt måste vara ledig. Man kanske måste ta tjänstledigt från sitt jobb. Om det är ett svårt fall så måste en vuxen vara mera hemma. Det kan vara ganska kostsamt. I det här individualiserade samhället så tror att det är ganska många människor som inte är villiga att öppna sitt hem om man upplever att ens kostnader inte är täckta. Detta är någonting som jag tycker att vi ska diskutera lite mera om i utskottet.

Både på sidan 9 och 15 lyfter man fram att det ska vara samma rättigheter oberoende var man bor på Åland. Här tycker jag att man borde diskutera mera kommunernas socialtjänst och den rollen som den möjligheten kommer att ha. Det kommer att medföra att det blir mycket enklare att hitta skyddshem, man kanske inte måste hitta hemmen inom kommunen, utan var som helst på hela Åland. Man kan samarbeta på ett annat sätt. Man kan också samarbeta kring utbildningen. Den analysen skulle jag gärna också vilja diskutera mera i utskottet. Tack.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! Det är värdefulla synpunkter som ltl Kemetter kommer att ta upp i utskottet. På sidan 8 när det handlar om val om vårdplats och klientplan så utgår man från beskrivningen i barnskyddslagen där man säger att språklig, kulturell och religiös ska beaktas vid valet av plats för vård utanför hemmet.

Familjevårdarbanken, som vi nu försöker bygga upp, möjliggör också att kommunerna kan få en större bredd av familjehem utgående från att man kanske har barn med en annan bakgrund.

På sidan 10 beskrivs i rikets familjevårdarlag. De här beloppen gäller inte på Åland. Våra belopp är 850 och 650 euro.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack minister för det klargörandet. Det är också bra att det blir samma arvode för hela Åland. Oberoende av var man placerar barnet, på Brändö, i Mariehamn eller i Geta, så har man rätt att få ett likvärdigt arvode för det uppdrag man åtar sig. Det kommer antagligen att bli likvärdigt om det kommer under kommunernas socialtjänst.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom

Tack, fru talman! I den liberala gruppen tycker vi också att det är bra att det här lagförslaget har kommit fram. Det finns ett behov. När man tänker på barnen och barnens bästa så är det mycket behjärtansvärt.

Det är tur att jag inte skrivit något anförande för då hade jag fått stryka hälften eftersom vi i lagtinget är så eniga i den här frågan.

Jag tänkte ta upp kostnaderna för kommunerna och vilken betydelse vårdarvodena, kostnadsersättningarna och utbildningen har. Vilken inverkan kommer det att ha på kommunernas socialtjänst? Det bör utskottet fundera på.

Sedan finns det en sak som ingen har berört här. Kostnaderna härrör sig till den kommunen där de har uppstått. Det beror på hur man har flyttat. Om man till exempel flyttar utrikes och när man flyttar tillbaka till Åland så är det den första kommunen man flyttar till som då får ta kostnaderna som kanske uppstår längre fram sedan. I den kommunen där behovet av kostnaderna har uppstått så får stå för kostnaderna. Jag tycker att utskottet lite skulle botanisera i det.

Utbildningen och behovet om eventuell landskapsförordning borde man också fundera på. Tack.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! Jag tycker också det är bra om utskottet lyfter kostnaderna. Jag blev lite besviken på Ålands kommunförbund när jag läste deras remissvar där man fasade för de ökade kostnaderna. Det här handlar om ett fåtal barn. En institutionsplacering på Åland kostar ungefär 300 euro per dygn. Det blir runt 9 000 euro per månad. Om man istället får vård i familjehem så rör det sig om 1 500 euro per månad. Jag är verkligen besviken på kommunförbundet. Jag tycker att man agerar nästan med ryggmärgsreflexer, man vill inte ha några förändringar även om det är förbättringar för kommunerna. Det är bra om utskottet tittar på detta.

Beträffade kostnaderna för utbildning så kan man ju faktiskt gå tillsammans alla 16 kommuner.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Vi ska se vad kommunernas socialtjänst gör.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun-Mari Lindholm

Talman! Min grupp välkomnar också det här lagförslaget. Det har sett olika ut från kommun till kommun. Det är bra att också Åland får en enhetlig lag, även om det här är en form av blankettlagstiftning, men det är onödigt att vi uppfinner hjulen på nytt eftersom de ändå har funnits tidigare. Huvudsaken är att den som träffas av den här lagstiftningen kommer att få det mera enhetligt och bättre så att vi får ett mera rättssäkert samhälle.

Det här är frågan om barns och ungdomars rättigheter men också om familjevårdarnas rättigheter som man här reglerar. Det är bra.

Jag har två, kanske tre saker, som jag hoppas att också utskottet kan titta lite närmare på. Det gäller vem barnbidraget tillfaller samt kommunernas beredskap när det gäller det förebyggande arbetet.

När det har uppstått en sådan situation där föräldraskapet sviktar så träder en annan familj in och öppnar sitt hem och har beredskapen att ta emot barnet eller ungdomen. Före man kommer så långt så borde också stöd finnas för att stärka föräldraskapet om föräldraskapet är på väg att svikta. Det finns olika kommuner som har familjearbetare som ser det här problemet inom en familj och försöker stärka föräldraskapet. Jag skulle gärna se att utskottet också tittar och kartlägger hur det ser ut på Åland vad beträffar familjearbetare. Hur många kommuner satsar på familjearbetare? Det är ändå det förebyggande arbetet som är det väsentliga i det här sammanhanget så att man inte hamnar i den situationen. Man kanske inte kan undvika alla fall, men man kan göra något i förebyggande syfte och i ett tidigt skede.

När det gäller uppföljningen och efterlevnaden av lagstiftningen, hurdan beredskap har man i kommunerna? Jag tycker det låter lite att ha kontakt en gång i året. Det är klart att kommunerna kan ha det oftare, men vi vet också av erfarenhet att kommunerna gör det som regleras i lagen och inte så hemskt mycket mera än det. I andra lagstiftningar har vi den erfarenheten att man följer det som minimikraven säger. Det skulle också vara väldigt intressant att mera penetrera den frågan. Är det tillräckligt? Vet man att barnet, som kommer från en traumatisk upplevelse i sin egen familj, ändå kommer till den trygga miljö som man vill att barnet ska få? Det är viktigt att uppföljning finns så att det blir så bra som man hoppas. Tack.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! Jag delar mycket av det som ltl Lindholm säger. Jag vill föra in ytterligare en sak. Ltl Lindholm nämnder barnbidraget. Just nu håller vi på att se över hemvårdsstödet och att det också ska kunna vara möjligt för familjevårdare att lyfta hemvårdsstöd. Från regeringens sida tycker vi att det skulle vara ett viktigt komplement, speciellt om man tar hand om mindre barn, under 3 år.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det är säkert också bra om utskottet kan titta på det. Den information jag har fått av dem som har erfarenhet av att vara familjevårdare är att just att det här blir onödiga diskussioner. Istället för att fokusera på det som man verkligen ska arbeta med så hamnar man på de ekonomiska bitarna som man egentligen inte vill. Har man rätt till någonting så vill man gärna utöva den rättigheten.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.