Tredje behandling
Lagstiftning om posttjänster FR 11/2006-2007
Utdrag ur protokollet
PLENUM den 23 april 2007 kl. 13.00.
TALMANNEN:
Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Raija-Liisa Eklöw, ltl Peter Grönlund, ltl Anne-Helena Sjöblom, ltl Sune Mattsson och ltl Åke Mattsson).
25 lagtingsledamöter närvarande.
Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Sune Mattsson på grund av sjukdom, ltl Peter Grönlund på grund av annan orsak: tjänstereda. Om befrielse från plenum den 23-25.4 anhåller ltl Raija-Liisa Eklöw för deltagande i Nordiska rådets utbildningsmöte samt globaliseringsarbetsgruppens möte och ltl Åke Mattsson för tiden 23-25.4 på grund av privata angelägenheter. Beviljas.
Föredras för bordläggning ärende nr 1:
Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/2006-2007 angående ändringar av landskapets jämställdhetslagstiftning. (FR 15/2006-2007).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 25.4. Godkänt.
Landskapsregeringens framställning angående ändringar i landskapslagstiftningen om kommunala nämnder. (FR 19/2006-2007).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:
Fru talman!
Förslaget till lag om kommunala nämnder sammanhänger med landskapsandelsreformen. Det här är en viktig pusselbit i kommunernas självbestämmande. I korthet betyder det att kommunerna får ett större utrymme att bestämma om det skall vara en nämnd eller om kommunstyrelsen i framtiden skall bestämma om olika uppgifter. Det kan handla om skolväsendet, idrott, bibliotek, teknik osv. Vilken nämnd man har och vilket namn man har på dem är också någonting som väljs fritt av kommunen. Fortsättningsvis finns möjligheten för flera kommuner att samarbeta kring nämnder.
Fru talman!
Landskapsregeringen har givit Lindro-konsult i uppdrag att göra en analys av nuvarande finansieringssystem och uppgiftslagstiftning. I samband med den gjordes en enkät bland kommunerna och i den framkom att kommunerna anser att lagstiftningen bör klargöra att det är kommunerna som skall organisera och driva sin verksamhet och att det därmed inte skall finnas några lagstadgade nämnder utan det skall räcka med kommunstyrelsen. Det här har landskapsregeringen nu tillmötesgått, förutom en nämnd som vi anser att skall finnas kvar och det är byggnadsnämnden. Den tycker vi att har en så viktig myndighetsfunktion att den inte skall lyftas till kommunstyrelsen.
Landskapsregeringen har också 2006 tillsatt en arbetsgrupp som i sin slutrapport i juni kommit fram till samma slutsats, alltså den slutsat som är i linje med det lagförslag vi nu lägger. I den rapporten redogörs för hur många nämnder och ledamöter som det finns i våra kommuner i dag. Bl.a. nämns Geta som ett exempel med sina 330 röstberättigade och att där inte mindre än 37 procent av dem har möjlighet att delta direkt i det politiska beslutsfattandet. Det har dock visat sig att trots att man har möjlighet till inflytande är det inte alltid så att man tar den möjligheten, för just kommunfullmäktige i Geta har endast två ersättarplatser eftersom man har haft svårt att få tillräckligt många att ställa upp i kommunalvalet.
Vidare konstaterar arbetsgruppen att genom nämndstrukturer och många nämnder borde chanserna öka för den enskilda medborgaren att direkt delta i beslutsfattandet inom ett enskilt område. I en mindre kommun är också antalet kontaktytor, alltså antalet personer som man kan kontakta, naturligtvis färre än vad det är i en större kommun. Det är förstås ett faktum, men däremot kanske man också kan konstatera att det i mindre kommuner i stället finns närmare bekantskapsrelationer och att det tillräckligt skall ge möjlighet till att påverka diskussionerna. Nämndstrukturen i sig är inte någon garant för att allmänhetens åsikter skall tas i beaktande. Det finns fog för att det finns en nämndkultur som inte ger allmänheten tillträde till diskussioner och beslutsfattande eftersom nämndens sammanträden inte är offentliga.
Fru talman!
Ett nytt angreppssätt vad gäller den kommunala beslutsmodellen behövs och det här förslaget anses öka det medborgerliga inflytandet på kommunalförvaltningen när det alltså nu är fullmäktige som med det här lagförslaget får större valfrihet att bestämma hur beslutsfattandet skall gå till.
Ltl Gun Carlson:
Fru talman!
Den här framställningen är i enlighet med centerns linje eftersom den, som vi hörde redan, ökar kommunernas självbestämmande och stärker kommunernas ställning i kommunerna. Det är i kommunerna man bedriver den nära politiken, som man tar många beslut som berör var och en; det är beslut som gäller skola, allt vad skolan innebär, hur många lärare, vilka ämnen man skall läsa, när man skall sluta sina terminer och börja sina terminer, alla sådana här beslut tas på kommunal nivå. När det gäller barnomsorg har vi många beslut som berör varenda invånare som har barn i kommunen och vi kan gå vidare: äldreomsorgen är det samma sak; det gäller olika byggfrågor, precis som vi hörde kommer byggnadsnämnden alltid att bli en viktig nämnd. Vi har också alla olika miljöfrågor. Aktuellt just nu är alla avloppsfrågor, hur skall man lösa avloppen i glesbygden, på landsbygden och i skärgården? Det är typiska kommunala frågor som de kommunala beslutsfattarna tar del i. Avfallsfrågan har varit synnerligen aktuell; det är också en kommunal fråga. Specialomsorgen är en kommunal fråga. Allt detta gör att de kommunala besluten, politiken som bedrivs i kommunerna, är väldigt viktig för invånarna och borde också vara intressant för invånarna. Invånarna tänker inte alltid på det.
Det här säger jag nu därför att jag tycker att lagframställningen kommer alldeles lämpligt och perfekt inför det nya valet, där dessa frågor kommer att bli aktuella och där man har anledning att diskutera dem.
Mot själva lagförslaget har jag ingenting att anföra utan, tvärtom, tycker jag att det är förnuftigt att kommunerna får besluta hur många nämnder man vill ha. Vi känner till de små kommunernas problem att få folk till olika nämnder. Det är inte alltid så klokt att ha så många små nämnder heller utan en större koncentration kan ibland vara bättre. Jag vill ändå säga från centerns sida att vi tycker att det här sammanfaller helt och håller med centerns åsikt, dvs. det här ger också de små kommunerna möjligheter att existera i fortsättningen, så det här är också ett skäl till att man inte behöver arbeta för att sammanslå kommuner utan man ger möjlighet att leva sina liv som tidigare. Vi tycker alltså att detta är ett bra förslag.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
Bara för att spara tid så att inte alla partier behöver gå upp vill jag säga att det här är också i linje med Ålands Framtid, liberalerna osv. Jag tror att de flesta tycker att det är är en bra framställning. Det är en förenkling, men det är intressanta är att när Ålands Framtid har lagt ett liknande förslag tidigare har det röstats ner, men det kanske är såsom det sades att det är perfekt nu med tanke på valet i höst. Jag vill bara påminna om att det finns nog ingen annan som har någon annan åsikt heller.
Ltl Gun Carlson, replik:
Fru talman! Det låter perfekt! Om ingen annan har någon avvikande åsikt så kommer framställningen att gå lätt igenom. Att det skulle vara bra för valet stämmer inte utan förslaget kommer som en följd av den landskapsandelsreform som vi snart börjar diskutera här i dag. Den reformen är minst lika viktig för oss alla.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Danne Sundman:
Talman!
Obunden Samling stöder förvisso framställningen, men vi hoppas att den inte används så aktivt. Vi stöder att man ger kommunerna rätten att själva mera bestämma vad man har för nämnder och hur man organiserar sitt arbete. Det vi inte tycker om är att om det blir så i allt fler kommuner att man har väldigt få förtroendevalda som styr kommunen. Vi ser det som en enorm rikedom att många kommunmedlemmar får tillfälle att engagera sig i kommunen och det är bland det åländska samhällets största styrka att många är aktiva. Samtidigt ser vi stora problem i små kommunerna; Sottunga har alltid haft det här bekymret, men där har man löst det och nu kommer det flera sådana exempel. Geta är tyvärr det sämsta exemplet på att man inte får ihop folk och den utvecklingen vill vi gärna slippa se men inser samtidigt att det kan vara tvunget att i tid minska antalet platser för att åtminstone få till de platser som finns, men vi stöder också den linjen att man skall ha många små kommuner. Syftet med det är just för att kunna engagera folk och att folk skall ha nära till beslutsfattandet.
Vi stöder alltså framställningen, men vi hoppas att det fortsättningsvis är många förtroendevalda ute i kommunerna och personligen kommer jag som kommunpolitiker alltid att försvara ett stort antal nämnder och ett stort antal förtroendevalda, men för den skull kan man också fundera på nämndstrukturen i en kommun där jag verkar och det har vi föreslagit också på kommunal nivå, så det är mycket bra att man får den handlingsfriheten.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Det är en viktig aspekt som lyfts här och jag vill inte heller ha en sådan samhällsutveckling där vi skulle gå väldigt, väldigt långt tillbaka där makten skulle finnas hos några enskilda starka personer. Jag vill tro att den här tiden är förbi. Vad lagstiftningen däremot möjliggör är att man i de fall där det helt enkelt inte finns förtroendevalda tillräckligt men där man för att lagen säger att det måste finnas en viss typ av nämnd skall fylla upp de platserna med personer som kanske inte ens är motiverade för att arbeta med det för att det finns för lite frågor och där arbetet skulle bli mycket intressantare om man skulle jobba på en bredare bas. Men jag vill tro att när kommunerna får bestämma om det här själva och också ser vilken politisk aktivitet man har i kommunen så antar jag att man fortsättningsvis uppmuntrar folk till att engagera sig politiskt och engagera sig i samhällsbyggandet, och där det finns människor kommer man också att se till att det finns uppdrag åt dem.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman!
Det finns alltid mer eller mindre engagerade kommunförtroendevald; det har alltid varit en piska som har gjort att man har ringt runt och tagit fram folk och bland dem som har varit helt nya så har man fått fram nya människor. Det har alltid varit Obunden Samlings roll i åländsk politik att engagera nya människor och här ser vi då en möjlighet att på grund av att man inte har den här piskan längre så tar man minsta motståndets lag och förenklar, man har byggnadsnämnd och kommunstyrelse, någon nämnd till kanske och antalet förtroendevalda minskar drastiskt. Inte är det riktigt bra; när man ger den hör möjligheten så ger man samtidigt ett stort ansvar till de aktiva ute i kommunen. Tidigare har det varit obligatoriskt och då har man förr eller senare rett upp det. Det finns en risk och det är den utvecklingen jag hoppas att inte inträder.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Jag är säker på att det bland de kommunala beslutsfattarna finns ett intresse för en bred aktivitet och alla vi partier som jobbar kommunalt vill också ha en bred rekryteringsbas och många människor som företräder olika typer av människor vill ha en aktiv roll i samhällsbygget. Jag kommer åtminstone att göra mitt bästa och jag märker också att Dan-Anders Sundman kommer att göra sitt bästa för att man på kommunal nivå kommer att se till att förstås inte använda det här för att slopa nämnderna men att använda ett sunt förnuft och därmed få ett intressant arbete i det kommunala så att man på det sättet ökar intresset på sikt för att jobba kommunalt.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman!
Ledamoten Danne Sundman kommer nog fortsättningsvis att hävda det här, men jag vet att det i många kommuner finns ett starkt inslag av feodalstyre kvar. Graden av demokratisering är inte lika hög i alla kommuner och nu får de krafterna kanske större utrymme; tyvärr kan det bli en tillbakagång i vissa kommuner, men det är sist och slutligen kommuninvånarnas sak att välja sådana politiker som har rätt ”oppfattning”- då skall lagen inte vara några problem utan snarare en möjlighet där det behövs.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Eriksson:
Fru talman!
Jag kan inledningsvis berätta att vi är från liberalernas sida för reformen. Det är ett bra att den kommunala självbestämmanderätten utökas och effektiviseras på detta vis. Det finns dock vissa farhågor här som man måste titta närmare på. Det är också så att ärendet skall remitteras till lagutskottet där jag själv ser fram emot en intressant diskussion och vi också skall ta del av det bakgrundsmaterial som landskapsregeringen har och se hur man har resonerat. Det finns, som sagt vissa farhågor, och jag håller med det som ltl Danne Sundman sade. Om man tolkar signalerna rätt här så har väl alla uppenbarligen den uppfattningen att de kommunala nämnderna inte skall minskas, i alla fall inte drastiskt, för det finns ett motsatsförhållande här: man vill ha folk med i politiken, men man skall kunna ta bort olika nämnder. Jag vet att vi i min hemkommun Jomala har diskuterat frågan om minskning av nämnder eller sammanslagning och det har gått bra när man har diskuterat principer, men när man sedan skall sätta sig runt bordet och se hur det skall bli så blir det svårt! Det blir revirtänkande och allt annat som kommer emot. Framställningen öppnar förstås möjligheten för närmast små kommuner att kunna sköta sin förvaltning effektivare, vilket i och för sig också är bra. Man får bara hoppas att det inte blir så att antalet aktiva politiker och människor i samhällsfrågor minskar ute i kommunerna för då motarbetar man sitt syftemål. Vi får inte gå mot en sådan utveckling att kommunerna består av ett fullmäktige och en styrelse, man hoppar över nämnderna helt och hållet. Det här är tyvärr en indikation att det kan gå så. Tänker man på samarbetet mellan kommuner har vi problemet med skärgården. Man kan inte ha en nämnd att figurera i två eller tre kommuner, för det blir den geografiska omöjligheten, någonstans måste de här människorna och tjänstemännen sitta, så det kan bli problem med det.
En annan sak som jag själv har reagerat på när jag tittat närmare på texten är att alla nämnder utom byggnadsnämnderna skall vara obligatorisk. Tittar man på kommunernas ekonomi är det de facto socialnämnden och skolnämnden som har lejonparten av kommunens uppgifter, och där om någonstans är det viktigt att man har en sakkunskap och engagerade människor med i beslutsprocessen. Av någon orsak har man bara poängterat byggnadsnämnden och det framkommer här att det är fråga om tillsynen; det är klart att det finns en tillsyn av byggnadsnämnder – jag tänker på byggnadslov – men jag vågar nog påstå att socialnämnden åtminstone samt skolnämnden har stor tillsyn över kommunernas uppgifter, ta barnskydd och skolförvaltning. Inte kan det väl vara så att man prioriterar skötseln av byggnader fram om skötseln av människor? Det är fel prioritering. Skall man ha någon nämnd kvar så kanske man skulle kunna diskutera i andra banor än detta. Men, som sagt, vi skall se vilken utredning och vilket faktamaterial landskapsregeringen har bakom sig när man har diskuterat så här. Åtminstone de här bitarna tänker jag själv se närmare på i lagutskottet och jag ser fram emot en intressant och givande behandling där också.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
När det gäller demokratiaspekten tror jag att man kan vända på frågan som ltl Roger Eriksson ställer: man kan tänka sig den vägen att upplever man att ett nämnduppdrag är intressant och att man faktiskt utför ett värdefullt arbete så är det en större sannolikhet att man fortsätter arbeta politiskt och också kanske drar andra med sig som också vill arbeta politiskt än om man har ett nämnduppdrag i en nämnd som egentligen kanske inte ens har några uppgifter för att den kommunen är så pass liten. När det handlar om byggnadsnämndens obligatorium och inte de andra, så är det inte någon prioritering att byggnadsnämnden skulle ha viktigare uppgifter än skol- och socialnämnderna. Det är knappast skol- och socialnämnderna är de som man i första hand väljer att slå ihop med någon annan eller att lämna, eftersom de har väldigt stora uppgifter i dag, utan det handlar just om myndighetsutövningen och det gäller godkännande av konstruktioner där vi har upplevt att det finns krav på byggmästaren osv. TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Roger Eriksson, replik:
Fru talman!
Detta är riktigt och jag tycker också att det är ett intressant arbete som görs ute i nämnderna; jag har själv suttit i skolnämnden och det var mycket intressant. Jag tycker att det är en brist i vårt samhälle om vi på det viset tar bort nämnderna bara för att vi inte får dit engagerade personer. Vi skall tvärtom försöka få dit människor som är intresserade av de här frågorna och det är som sagt sakkunskapen som sitter i nämndernas beslutsfattande i en kommun, inte i styrelsen eller fullmäktige. Då tycker jag att man skall vara noga med utvecklingen och inse att vi måste ha sakkunskapen var. Det är också så att besvär över nämnderna har gått till kommunstyrelsen nu och i vissa fall som nämnderna bestämmer självständigt går det direkt till förvaltningsdomstolen. Nu försvinner förfarandet om allting kommer till kommunstyrelsen.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Det är viktigt att komma ihåg att målsättningen med lagstiftningen inte är att avskaffa nämnder. Avsikten är förflytta vem det är som beslutar om vilka nämnder som skall finnas. I det här fallet är det nu kommunerna som skall bestämma vilka nämnder som skall finnas och inte landskapet i några lagar. Det är alltså viktigt att komma ihåg. Kommunerna har all frihet att fortsätta exakt såsom man har gjort tidigare.
Ltl Roger Eriksson, replik:
Fru talman!
Målsättningen har jag uppfattat på rätt sätt och håller också med om den. Det är bara det att jag ser en liten risk här, att man nu har lagstiftat för de små kommunernas del så att de skulle kunna klara sig och i stora kommuner ser jag effektivitetsfördelar med att man slopar vissa nämnder och därmed kanske också dithörande tjänstemän. Därmed inte sagt att tjänstemännen försvinner, de kanske behövs ändå för att föredra det ärende som skulle ha fallit under nämndens beslut. Jag ifrågasätter lite varför man bevarar byggnadsnämnden men icke de två andra som jag själv anser att har stor påverkan på kommuninvånarnas vardagliga liv, närmast socialnämnden och även skolnämnden. Tittar man, som sagt, på deras budgetmoment är 80 procent de två nämnderna.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Göte Winé, replik:
Fru talman!
Jag kan hålla med ltl Roger Eriksson att det finns en viss oro för att nämnder kan försvinna, men vi hoppas att så inte blir fallet utan det finns nog ett intresse att man vill bevara dem i kommunen. Däremot ger detta möjligheter till att kunna sammanslå mindre kommuners nämnder och få en starkare nämnd med större sakkunskap. T.ex. i den kommun jag själv sitter med i socialnämnden är det så att vi samkör med andra kommuner och därigenom kan vi se ett samarbete, vi kan skaffa oss en starkare nämnd; det finns mera möjligheter med lagändringen, vilket gör att vi får ännu mer sakkunskap i nämnderna.
Ltl Roger Eriksson, replik:
Fru talman!
Det stämmer som ltl Göte Winé säger att vi får ett samarbete och starkare nämnder samt mera sakkunskap. De facto kan man redan i dagsläget med nuvarande lagstiftning ha nämnder inom olika kommuner och göra dessa samarbetsformer möjliga. Jag ser att man kunde ha gjort det redan nu, men, som sagt, inte tror jag heller att antalet nämnder kommer att minska, men jag ser en liten risk att man tänker effektivisera och ta bort nämnderna. Sakkunskapen i nämnderna är det viktigaste i kommunens beslutsfattande.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa:
Fru talman!
Som ltl Roger Eriksson sade stöder vi reformen med hänvisning till de skäl som angavs om att kommunerna får ett större självbestämmande; kommunerna får en större valfrihet och i liberal anda tycker vi naturligtvis att det är bra. Jag tänkte säga lite om de frågeställningar som väcktes här om vad som påverkar en kommunpolitikers intresse för sitt värv, för sitt uppdrag. Jag tror inte att det att man går in för att minska antalet nämnder att det blir färre politiker totalt sett i en kommun gör att arbetet blir så hemskt mycket mer intressant, utan det avgörande är om man har möjligheter att påverka som politiker, att man har möjligheter att utveckla samhället och att det finns resurser. Jag tror att den politik som har förts där kommunerna har varit i en ansträngd ekonomisk situation i långa, långa tider har medfört att politikeruppdraget i kommunerna inte har uppfattats som särdeles intressant. Man har fått tillbringa mest tid med att i samband med budgetar skära i budgeten och de facto också skära i verksamheten. Det har påverkat människor negativt. Men det ärendet återkommer vi som sagt till i samband med landskapsandelsreformen och jag tror att den här enskilda detaljen kommer att vara det viktigaste för att skapa den situationen att folk vill jobba politiskt ute i kommunerna, att det finns resurser så att man kan utveckla samhället.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Jag begärde replik för att just konstatera det som ltl Mats Perämaa gjorde i slutklämmen av sitt anförande, just det att landskapsandelsreformen kommer att ur demokratiaspekt vara väldigt, väldigt väsentlig just därför att det kommer att leda till att det blir intressantare att arbeta politiskt eftersom man har ett större område och ett större ansvar att fatta beslut om även när det gäller ekonomin.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Jag håller med och därav en av anledningarna till att vi som parti så kraftigt har tryckt på att vi skall komma till en landskapsandelsreform och förbättra den ekonomiska situationen ute i kommunerna.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.
Ärende nr 3:
Landskapsregeringens redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2005 - 31 oktober 2006. (RS 1/2006-2007).
Ärendet avförs från föredragningslistan och upptas till behandling den 25 april.
Föredras för remiss ärende nr 4:
Landskapsregeringens framställning angående reform av landskapsandelssystemet. (FR 18/2006-2007).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt.
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:
Fru talman, värderade lagtingsledamöter!
Det är inte utan en viss känsla av tillfredsställelse när jag nu på regeringens vägnar har äran att presentera den på kommunalt håll så länge efterlängtade reformen av vårt landskapsandelssystem. Det handlar om en mycket omfattande reform som på rekordtid har genomgått en mycket krävande lagberedning och en likaså mycket omfattande ekonomisk utvärdering med utgångspunkt i den s.k. Lindro-utredningen, där landskapet och kommunerna bistått.
Jag skall ärligt säga att jag som ansvarig för området upplevt påtaglig nervositet för att vi inte i tid skulle klara av uppgiften, men lagberedningen av finansavdelningen har skött sig med den äran. Jag känner speciell tacksamhet mot lagberedaren Diana Mörn som här har haft en huvuduppgift, liksom mot budgetplaneraren Robert Lindblom som gjort en aktningsvärd insats och ansvarat för de ekonomiska utvärderingarna. Även ÅSUB skall ha ett offentligt tack för sitt bistånd.
Nu, värderade ledamöter, finns således alla chanser tidsmässigt för att reformen skall kunna träda i kraft 1 januari 2008, vilket jag också utgår från att även lagtinget känner som en närmast bjudande plikt.
Den här reformen har förutsatt förändringar och nyordningar inom hela elva olika lagar och en definitiv förutsättning för reformens genomförande gäller frågan om upphävande av 2 § 2 mom. i landskapslagen om vissa grunder för landskapets hushållning. Det är i det momentet det stipuleras att kommunerna inom landskapets behörighet tillförsäkras rätt till bidrag och lån enligt likartade grunder som de, vilka tillämpas när motsvarande stöd av statsmedel erläggs till kommunerna på rikssidan. Den s.k. trygghetsparagrafen tillkom vid en tid när misstron gentemot självstyrelsens förmåga och vilja att tillgodose kommunerna ännu var någorlunda starkt uttalad. I dag menar jag att den inte längre har någon relevans i sak, eftersom det förslag vi nu lägger fram inte bara starkt avviker från rikets men ändå i sak tillförsäkrar våra kommuner väsentligt större förmåner än vad som fallet är på rikssidan. Till saken hör dock att detta moments upphävande förutsätter beslut i enlighet med lagtingsordningens 55 § vilket innebär beslut med kvalificerad majoritet, alltså minst 20 ledamöter måste rösta för momentets upphävande. Sker inte det förfaller förslaget till reform.
Fru talman!
Jag menar att det här är en generös reform gentemot våra kommuner. Den är kostsam för självstyrelsen och landskapsekonomin och den förutsätter också framdeles stringent och noggrann vakthållning kring landskapets ekonomiska förutsättningar. Reformen förutsätter också omdöme och klokskap ute bland kommunernas styrande eftersom ansvarsbördan genom det nya systemet i hög grad än hittills lägger ett ekonomiskt ansvar på just kommunernas styrande. Reformen kostar självstyrelsen 6,8 miljoner i årlig tilläggsresurs till kommunerna på 2005 års beräkningsgrund och tar man med det nya systemet för Gullåsens finansiering som redan trätt i kraft är merutgiften till kommunernas fördel 7,8 miljoner. Det handlar alltså om mycket betydande summor.
Generellt kan man säga att det efter den här reformen åvilar kommunernas styrande att fondera och spara av årliga driftsöverskott som nu kommer att uppstå i betydande grad för att på egen hand klara ut kommande investeringar. Gör man inte det utan tecknar in överskotten i fortsatt konsumtion och drift är man mycket illa ute eftersom det inte längre kommer att finnas någon landskapskassa att ösa ur vad gäller investeringarna.
Fru talman!
Alla lagtingsledamöter har naturligtvis fördjupat sig i förslaget till ny lagstiftning. Men jag skall ändå någorlunda summariskt gå igenom de huvudsakliga dragen i detta omfattande lagpaket eftersom denna reform kanske är den viktigaste och mest betydelsefulla som den här regeringen lagt fram.
1. Det första understatement gällde just 2 § 2 mom., som jag lite rekapitulerade. Det är alltså oerhört viktigt att vi inser att nu måste vi göra avsteg från det regelverk som vi hittills tillämpat. Och gör vi inte det, då har vi inte förutsättningen att gå vidare såsom reformförslaget ligger.
2. Den för hela landskapsandelssystemet centrala bosättningsstrukturgrupperingen, som hittills utgjorts av fyra grupper baserade på invånartäthet, utvidgas nu till åtta grupper. I Lindro-utredningen handlade det om nio, men en sådan struktur var ogenomförbar för hela reformen, eftersom Mariehamn hade försatts i ett ofördelaktigt läge och vi har inte vilja att stänga huvudmaskinen på Åland, tvärtom! Genom att införa flera bosättningsstrukturgrupper uppnår man också fördelen av att en överflyttning från en strukturgrupp till en annan blir betydligt mera glidande och inte så dramatisk; strukturgrupperingen föreslås nu också bli tillämpbar där den inte tidigare använts, exempelvis vad gäller landskapsandel för grundskolan.
3. Ett nytt basserviceindex införs på Åland. Detta nya index kommer att på ett bättre sätt än tidigare att identifiera och spegla kommunernas kostnadsnivå eftersom det i större utsträckning tar hänsyn till kostnader inom socialvård, undervisning och kultur. De allra flesta basbeloppen i systemet skall beräknas genom att föregående års basbelopp indexjusteras. Till den delen sker egentligen inga förändringar.
4. När det gäller den allmänna landskapsandelen föreslår vi inga ändringar vad gäller själva basbeloppet, men det är att observera att koefficienterna höjs.
5. Skattekomplettering skall ersätta skatteutjämningen. En väsentlig nyhet här är att skattekompletteringen inte kan vara negativ. Det innebär till skillnad från tidigare skatteutjämning att avdrag inte kan göras från landskapsandelarna även om en kommun hamnar över kompletteringsgränsen, alltså ytterligare en fördel för kommunerna.
Vi föreslår förändringar när det gäller att beräkna grunden för skattekompletteringen. I gällande system beräknas den på kommunernas inkomster från förvärvsinkomst och samfundsbeskattning samt kompensation för uteblivna intäkter från kapitalinkomstbeskattningen. I det nya skall skattekompletteringen beräknas på inkomsterna från förvärvsinkomstbeskattningen inkluderande kompensationer för avdragen som hör till just förvärvsinkomstbeskattningen. Mot den här bakgrunden införs därför också kompensering för avdrag vid förvärvsinkomstbeskattningen där landskapets och rikets avdrag skiljer sig åt. Den här kompensationen regleras enligt samma system som redan införts för det allmänna avdraget, alltså enligt det reala, det verkliga utfallet.
Till samma lagstiftning flyttas också bestämmelserna om kompensation för uteblivna intäkter från kapitalinkomstbeskattningen eftersom dessa inte kan sägas höra hemma inom själva landskapsandelssystemet. När det gäller kompensationen föreslås eljest bara en ringa justering av själva procentsatsen från 24,09 till 20,4564 procent och därmed återupprättas kopplingen samfundsskatten
6. Nuvarande understöd enligt prövning delas enligt förslaget upp i två olika stöd. Här handlar det om ett, som vi kallar det, samarbetsunderstöd och ett särskilt understöd. Samarbetsunderstödet kan beviljas kommuner för konstruktiva samarbets- och rationaliseringsutvecklande åtgärder som två eller flera kommuner inleder tillsammans. Här ställer vi krav på att åtgärderna skall leda till framför allt effektivare produktion av kommunal service. Den andra delen, det särskilda stödet, kan beviljas kommuner som hamnat i svårigheter men de uppkomna problemen får inte vara självförvållande. Dålig politik som ställer kommunen i svårigheter skall i regel inte berättiga till detta särskilda stöd. Det skall handla om faktorer kommunen inte kunnat påverka och stödet kan utgå först efter det att kommunen vidtagit åtgärder och det krävs en av kommunen upprättad åtgärdsplan för att få del av dessa slantar. Här handlar det alltså inte om någon penningautomat som rasslar ut sekiner bara man lite trycker på den!
7. När det gäller de utgiftsbaserade landskapsandelarna för kommunernas drift kommer alla basbelopp år 2008 att räknas upp med utgångspunkt från 2005 och inte från 2003, som Lindro-utredningen skisserade. Beloppen kommer att justeras med det nya basserviceindexet. För slaget är att koefficienterna justeras och anpassas till den nya bosättningsstrukturgrupperingen.
8. Här handlar det om särskilda landskapsandelar inom socialvården. Som ni alla säkert vet beviljas kommunerna i dag komplettering av landskapsandelen för socialvården ifall kostnaderna för specialomsorgen stiger över en viss nivå. Dessutom torde det vara bekant att kommunerna via landskapsbudgeten årligen erhållit stöd för missbrukarvården och det drogförebyggande arbetet. Det har handlat om en kvarts miljon.
Nu, fru talman, inför vi i stället speciella landskapsandelar för specialomsorg, barnskydd och missbrukarvård. Dessa landskapsandelar skall inte beräknas utgående från basbelopp, utan på basen av de verkliga kostnaderna. Här finns två års eftersläpning. Här finns det just nu lite bekymmer som vi engagerar oss i. Det problemet gäller framför allt vilka kostnader som skall bilda bas för landskapsandelen för specialomsorgen och här har vi nu gått in för att välja omsorgsförbundets kostnader, eftersom vi bedömer att förbundets kostnader är mer tillförlitliga än uppgifterna i den allmänna statistiken, trots att vissa kostnader kan riskera att hamna utanför. Det här betyder att kommunerna efter 1 januari 2008 i avgörande grad bör gå vägen via omsorgsförbundet när det gäller önskvärda åtgärder inom specialomsorgen. Vi är medvetna om att vi också har en lagstiftning som reglerar de kommunala socialnämndernas roll och makt, men det är en fråga vi senare måste hantera. Det är inte görligt nu om vi vill att den här reformen skall sättas i sjön före årsskiftet. Därför rekommenderar jag att man i väntan på denna lagstiftningsomgång agerar just som jag sade via omsorgsförbundet.
Fru talman!
9. Då har vi den kanske tyngsta punkten i den här reformen och det gäller landskapsandelarna för investeringar och anläggningskostnader. Nu föreslår vi att landskapsandelarna för anläggningskostnader slopas helt för alla kommuner utom de kommuner som befinner sig i bosättningsstrukturgrupp I, dvs. skärgårdskommunerna och Geta, som föreslås få behålla 20-procentig landskapsandel för sina anläggningskostnader. Gränsen för vad som kostnadsmässigt är anläggningsprojekt kommer att preciseras dels i socialvårdsplanen och dels i motsvarande finansieringsplan för undervisning och kultur. Det betyder också att landskapsregeringen fastställer projekten och att landskapsandel beviljas för de fastställda kostnaderna.
Fru talman!
Till skillnad från dessa investeringar innebär förslaget att landskapsandelarna för kommunalvägar, vatten och avlopp, avfallshantering och räddningsväsendet blir kvar i oförändrad form. När det gäller de landskapsandelsbefriade investeringarna vill jag betona att vi i regeringen bedömer olika resonemang om övergångstider som helt omöjliga. Resurstilldelningen till kommunerna blir nu så påtaglig att vi vill sätta en gräns vid kommande årsskifte. Vi föreskriver således ingen egentlig övergångstid; de projekt regeringen fastställt eller fattat beslut om förhandsmässigt före kommande årsskifte kommer att hanteras i linje med det existerande regelverket. Efter årsskiftet gäller föreliggande förslag om det omfattas av lagtinget.
Fru talman!
10. Här har vi ett s.k. sammanslagningsunderstöd och här handlar det om att vi uppdaterar blankettlagen om kommunindelning med bestämmelser som egentligen var förhärskande i riket fram till årsskiftet 2006-2007. Här inför landskapsregeringen ett s.k. sammanslagningsunderstöd baserat på antalet invånare enligt den tabell som finns med i lagförslaget. Det här understödet utgår enligt en fallande skala från 100 procent via 80, 60, 40 och 20 procent i linje med motsvarande antal år. Samtidigt, bästa lagtingsledamöter, utgår enligt förslaget också ersättning ifall landskapsandelarna minskar, och där är beräkningsbasen året före sammanslagningen. Denna ersättning skall enligt vårt förslag också utgå under fem år utan någon fallande skala. Ersättningen skall alltså vara oförändrad i fem års tid.
Avslutningsvis vill jag ta upp och orientera om ett elfte tungt och betydelsefullt initiativ och det gäller landskapslagen om ändring av 85 § i kommunallagen för Åland. Här handlar det om möjligheten till ändringar i kommunala grundavtal. I dagsläget är dessa avtal cementerade eftersom ändring förutsätter enighet. Nu föreslår vi, för att skapa en ändamålsenlig flexibilitet och för att minoriteter inte skall bli förhärskande, att grundavtal kan förändras med kvalificerad majoritet. Det här förslaget har också bred kommunal förankring.
Fru talman!
Med denna i och för sig korta genomgång och presentation överlämnar vi således landskapsandelsreformen i lagtingets händer. Det handlar om ett förslag för starkt ökad kommunal självbestämmanderätt som kraftigt vidgar det kommunala handlingsutrymmet men som samtidigt ställer stora krav på kommunal långsiktighet och förmåga till investeringsreservering för kommande år.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Inledningsvis vill också vi tacka förvaltningen för väl utfört arbete, man har under tidspress nu kommit fram till ett förslag så att vi har någonting konkret att diskutera här i lagtinget. Det tycker vi är bra. I samband med ordinarie budgeten lade vi fram ett förslag om att en framställningen måste komma inom april månad för vi såg att det var möjligt och vi såg att då hinner lagtinget behandla en sådan här lagstiftning. Då var vi oroliga, för finansansvarige själv uttryckte en viss tveksamhet om detta kunde vara möjligt och om den här landskapsregeringen har den kraft och den kapacitet som krävs för att förverkliga det här, men bra så, vi har kommit så här långt!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
Det kommer framställningar i parti och minut nu som jag sade under lunchen, att det är som om regeringen skulle ha skakat en ketchupflaska i tre år och helt plötsligt så försvinner korken och det kommer hur mycket som som helst! Risken med det här att det kan bli fel. Finansminister Wiklöf sade att reformen har en bred kommunal förankring. När jag har försökt pejla ut till kommunerna säger de som jag har pratat med att remisstiden var alltför kort, man har inte riktigt haft möjligheter att analysera förslagen på det sätt som man skulle ha velat. Detta gör mig litet betänksam just med tanke på att detta är en så oerhört viktig framställning för kommunernas ekonomi. Finansminister Wiklöf sade att man på rekordtid har tagit fram den. Det bekräftar att det nästan inte har varit tid för remisserna. Man har trots allt haft två år på sig att börja jobba. Var det faktiskt så att efter att lagtinget slog näven i bordet i november började man jobba med det här eller har man gjort någonting före? Vad säger finansministern, han ser så glad ut?
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:
Fru talman!
Det här är ett långtgående samarbete som vi länge har haft med Ålands kommunförbund. Det här sköt fart när vi så småningom kunde enas om att vi tillsatte en objektiv utanför varande part för att börja titta på detaljerna. Vi har samspelat både från kommunernas sida och från landskapets sida under hela Lindro-utredingens process. Jag har upplevt att kommunförbundet är tämligen nöjda med det här. Jag upplever också att enskilda kommuner är tämligen nöjda med det här och jag har förstått att också kommunernas företrädare, inte minst i den här salen i ganska många avseenden har förhållit sig positiva och det tycker jag också är jätteroligt. Det har varit ett stort arbete och visst är det sant att jag var lite nervös för att vi inte skulle hinna bli klara i tid, men vi har fått prioritera det här också framför annat.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
För att det inte skall bli några missförstånd tycker givetvis också vi från Ålands Framtids sida att det är en bra framställning; vi har motionerat två gånger om att basbeloppen skulle justeras. Vi tycker också att förslaget att skjuta över från investering till drift är bra, men det kan komma att slå ojämnt beroende på hur kommunerna har investerat. Det är kanske någonting som man i finansutskottet får ta ställning till. Framför allt tycker jag att frikopplingen från att ha likartade grunder som i riket är oerhört bra, det var en stor tragedi i självstyrelsen. Det som jag ändå är lite fundersam över är när man diskuterar med enskilda kommuner; de upplever att de inte riktigt har hängt med i svängarna, och det är synd med tanke på hur oerhört viktig framställningen är.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gun Carlson, replik:
Fru talman!
Jag har åtminstone inte gjort mig känd på senare tid för att berömma landskapsregeringen, speciellt inte i replik, men i dag vill jag verkligen göra det eftersom centerns åsikter kommer att komma fram i nästa anförande. Under arbetet i finansutskottet jobbade vi väldigt mycket med dessa frågorna och jag fick klart för mig hur mycket arbete som förelåg innan förslaget skulle bli färdigt, så jag vill verkligen från mitt hjärta tacka för att denna viktiga sak har kommit fram. Jag är också glad för att finansansvariga tog upp det som ännu är lite oklart om specialomsorgen och antydde att här kommer att krävas en lagstiftning och till dess får man samarbeta med kommunerna via omsorgsförbundet. Tack för gott arbete!
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:
Fru talman! Delad glädje är dubbel glädje!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torbjörn Eliasson:
Fru talman!
Att stå här idag tror jag att i överförd bemärkelse kan jämföras med att springa in på stadion i en maratontävling. Jag vet inte, för jag själv har inte sprungit maraton, men jag har tillräcklig fantasi för att leva mig in i upplevelsen när en löpare med mjölksyra i benen, skavsår och torr hals förväntansfullt ser målet hägra framför ögonen. Det ger en extra adrenalinskjuts som vi alla i centern känner idag! - För säkerhets skull frågade jag Ragnar, som bekräftade att det är rätt uppfattat!
Nu gäller det ju inte maraton utan lagstiftning. Om inte fysiskt så i varje fall mentalt är jämförelsen relevant. I lagtingsarbetet är det ofta långt mellan start och mål, från identifiering av problem till godkänd lag är vägen utdragen och backig. Det är inte heller ovanligt att deltagare bryter loppet – enskilda ledamöter gör det, partier ja hela regeringar gör det. Det behövs bra planering, kunnande och stort tålamod för att gå i mål med en tung politisk fråga på en bra tid.
I den demokratiska processen är det emellertid inte i första hand segern som räknas, utan resultatet på lång sikt. I vårt arbete är det en fördel ju fler som går i mål samtidigt och tar ansvar för besluten. Enighet ger styrka!
I ”landskapsandelssystemloppet” har landskapsregeringen och samarbetspartierna efter en svacka hämtat krafter och gjort en bra spurt. I budgetbehandlingen för bara fyra månader sedan var det ytterst få som trodde att det skulle vara möjligt att komma i mål med en helt ny lag i tid för att kunna bli tillämpad från och med 2008.
Men idag kan vi glädjande konstatera att skeptikerna hade fel. Vi har en bra framställning på våra bord och mig veterligt har ingen brutit loppet ännu, alla har chansen att gå segrande i mål – både regering och opposition. Det känns bra med tanke på att detta ärende fordrar beslut med kvalificerad majoritet! För att reformen ska kunna antas behövs minst 20 ledamöters stöd.
Centern rankar landskapsandelsreformen som den här lagtingsperiodens viktigaste lagframställningar. Som alla minns så fokuserade detta lagting genast på kommunernas ekonomiska problem. Direkt hösten 2003 gick debatten varm i salen och det fanns många idéer om hur kommunernas dilemma skulle lösas – hur lagtinget skulle förnya lagstiftningen så att kommunernas ekonomi och självstyrelse inte skulle riskeras. Finansutskottet fördjupade sig i kommunernas svårigheter och konstaterade i sitt betänkande över budgeten 2004 bland annat följande:
”I samband med utskottets beredning av landskapsstyrelsens framställning om slopandet av det allmänna avdraget kom utskottet fram till att det finns ett stort behov av en totalöversyn av systemet för de ekonomiska flödena mellan landskapet och kommunerna. Landskapsandelssystemet bör framför allt förenklas. Systemet består av för många olika typer av landskapsandelar och kompensationer. Detta gör att det är svårt att skapa sig en korrekt helhetsbild av penningströmmarna från landskapet till kommunerna. Ett mer genomskinligt och lättfattligt system skulle gynna ett förtroendefullt samarbete mellan kommunerna och landskapet.”
Fru talman!
I den debatten erkände alla att det knappast fanns någon i landskapet som fullständigt greppade de ekonomiska transfereringarna mellan landskapet och kommunerna. Systemet var förvisso rätt bra när det infördes 1993, även om det självklart hade barnsjukdomar. Men de ändringar och kompletteringar som under årens lopp gjordes komplicerade sakta men säkert hela systemet så till den grad att en total genomgång med målsättning att förenkla och uppnå transparens och rättvisa var enda möjligheten.
Det gamla systemet är ju inte bara invecklat, det släpar efter på många områden som exempelvis inom specialomsorg och missbrukarvård, det förorsakar onödig och komplicerad byråkrati både i kommuner och i landskapets förvaltning och det har inga riktigt moderna incitament för att stimulera kommunerna till kreativt ekonomisk nytänkande. Finansutskottet konstaterade därför bland annat att målsättningen bör vara att anta kriterier som är behovsanpassade och att dessa bör stöda en högre grad av kostnadsmedvetenhet.
Men trots allt, och det ska vi vara glada för idag, så ansåg finansutskottets majoritet – dock inte opåtalat den gången – att fram till att landskapsregeringen överlämnar en fullständig framställning med förslag till lagändringar ska de gällande bidragsprinciperna tillämpas – i klartext att vi inte ska börja plottra med nya former av kompensationer och göra systemet ännu mer komplicerat, utan istället sträva till en total översyn en gång för alla, vilket också lagtingets majoritet efter många timmars debatt också omfattade.
Finansutskottet påpekade också då att lagstiftning som påverkar kommunernas ekonomiska situation måste avges till lagtinget i så god tid att kommunerna har möjlighet att beakta effekterna i sin planering och i sina budgeter. Vi sade att eventuella lagförslag under 2004 ”bör lämnas i så god tid att det är möjligt att färdigbehandla lagförslagen före budgeterna för 2005 görs upp”.
Fru talman!
Ja, så optimistiskt var finansutskottet hösten 2003 och skrivningen omfattades av lagtinget. Även om vi nog insåg att åstadkommandet av ett nytt landskapsandelssystem var mycket komplicerat så försökte vi i varje fall leva på hoppet att frågan med tanke på dess betydelse skulle vara löst redan påföljande år. Det gick tyvärr inte, men intressanta enskilda lösningsförslag för att förbättra kommunernas situation har därefter förts fram i varje budgetremiss, exempelvis kompensation för bortfall av samfundsskatt och kapitalskatt, förändringar av ekonomiska ansvaret för specialomsorg och missbrukarvård, höjning av basbeloppen med mera. Men dessbättre, vill jag igen påstå, så förblev den röda tråden obruten, det vill säga att inte klippa och klistra i den gamla lagen utan att i stället stå fast och kräva en total genomgång med hänsyn till hela problemkomplexet – en helt ny lag.
Utredningar har under tiden gjorts av ÅSUB och Robert Lindfors och under behandlingen av budgeten för landskapet Åland 2007 konstaterade att konsulten Lindfors slutrapport skulle kunna överlämnas till landskapsregeringen inom december månad 2006, en rapport som skulle visa sig ge landskapsregeringen ett prima underlag att gå vidare på. Eftersom översynen av landskapsandelssystemet hade högsta prioritet, krävde finansutskottet därför uttryckligen att landskapsregeringen under år 2007 skulle förelägga lagtinget ett komplett förslag till nytt landskapsandelssystem.
Från centerns sida visste vi då, efter de förhandlingar som vi hade initierat mellan regeringspartierna i december 2006, att det nu var allvar, att förutsättningarna fanns och att alla klutar skulle läggas till för att under våren förverkliga totalreformen av landskapsandelarna. Utan att förringa någon annans insatser kan jag med gott samvete hävda att centerns beslutsamhet och vår tro på förvaltningens och landskapsregeringens effektivitet då var avgörande för att vi idag har framställningen i våra händer. Många tvivlade på strategin, men tack och lov igen vann finansutskottets majoritets skrivning efter omröstning. Så här i efterskott hoppas jag att också alla de, ingen nämnd och ingen glömd, som röstade mot finansutskottets majoritet är nöjda idag – vi har ju samma slutmål.
Fru talman!
Den här reformen av landskapsandelssystemet ger förutsättningar att behålla Ålands unika närdemokrati och småskalighet. Vi i centern tror definitivt inte att tvångsmässiga kommunsammanslagningar är lösningen på de problem kommunerna brottas med. Däremot tror vi på samarbete mellan kommuner och vi är inte heller negativa till eventuella sammanslagningar om de initieras och genomförs frivilligt av kommunerna själva. Allt det här stöds av reformen som genomgående stärker den kommunala självstyrelsen och minskar centralstyrningen.
Reformpaketet bygger på förstudien om utvecklande och finansiering av den kommunala välfärdsservicen, den så kallade Lindro-utredningen. Utredaren Robert Lindfors har gjort ett mycket gott arbete. Utan hans praktiska erfarenhet och teoretiska kunnande hade vi inte haft ett så bra lagförslag att ta ställning till. Tack Robert Lindfors!
Fru talman!
Lagframställningen är så omfattande, hela 11 lagar öppnas, att bara delar hinner kommenteras i ett anförande. Den största förändringen är att landskapsandelarna för kommunernas löpande driftsverksamhet höjs medan landskapsandelarna för investeringar i stort sett försvinner. Enligt förslaget slopas ju landskapsandelarna för investeringar för alla kommuner förutom för dem som finns i bosättningsstrukturgrupp 1. Genom den kompromissen uppnås fördelarna med ett avskaffande samtidigt som de svagaste kommunerna, dvs. skärgårdskommunerna och Geta, ekonomiskt ändå tillförsäkras 20 procents landskapsfinansiering för investeringar och det är viktigt med tanke på att utmaningarna här är störst.
Centern stöder landskapsregeringens framställning fullt ut. Den kommer att skapa ett bättre ekonomiskt handlingsutrymme för kommunerna, stärka kommunernas bestämmanderätt när det gäller att ordna den lagstadgade servicen och inte minst möjliggöra utveckling av alternativa former för serviceproduktionen.
En viktig effekt är att byråkratin runt anläggningsprojekt kraftigt minskas både hos kommunerna och i landskapets förvaltning. Tyngdpunktförskjutningen i systemet ger kommunerna ett större eget finansieringsansvar för investeringar vilket bidrar till en ökad kostnadsmedvetenhet och stimulerar till ökat samarbete – en morot som tillsammans med det i § 12 föreslagna samarbetsunderstödet för gemensamma investeringar är ägnat att stimulera till nya kreativa rationaliseringar för höjd servicenivå och lägre kostnader – högre effektivitet enkelt uttryckt.
Förändringen av bostadsstrukturgrupperna är också mycket viktig. Det nuvarande systemets såll är alltför grovt och det föreslagna kommer att radikalt minska de dramatiska effekterna vid övergångar från en grupp till en annan enligt nu rådande system. Här hade utredaren föreslagit nio strukturgrupper, men landskapsregeringen har enats om åtta för att intervallet mellan Mariehamn och övriga kommuner upplevdes som oskäligt. För oss i centern, som arbetar för att hela Åland ska leva, känns den kompromissen helt rätt.
En annan intressant nyhet är att ett nytt åländskt index ser dagens ljus. ÅSUB har utarbetat ett speciellt prisindex för den kommunala basservicen för landskapet. Syftet är att på bästa möjliga sätt beskriva de kommunala utgifternas prisutveckling under året, vilket inte fungerat tillfredsställande i nuvarande system. Förändringar i den verkliga kostnadsnivån har inte återspeglats tillräckligt väl i systemets kalkylerade kostnader, vilket orsakat successiva eftersläpningar till kommunernas nackdel. Centern välkomnar detta förslag som enligt expertisen ska spegla den kommunala kostnadsstrukturen bättre, framför allt inom kommunernas riktigt tunga serviceområden som socialväsendet och utbildningen!
Ja, fru talman!
I centern känner vi stor tillfredsställelse över denna framställning. Utöver det jag redan nämnt är det glädjande att förslaget omfattar särskilda landskapsandelar för vardera specialomsorgen, barnskyddet och missbrukarvården, vilka alla upplevts som särskilt betungande för utsatta kommuner. Det här är ju områden som behöver ett större ”försäkringsbolag” än bara en liten kommun. Det är rättvist att alla är med och delar på detta ansvar.
Generellt är förslagets effekter mycket positiva för den kommunala ekonomin och i samma grad negativa för landskapets ekonomi, men det var ju också målsättningen. Kritiken att kommunerna utarmats medan landskapets plånbok blivit tjockare har tagits på allvar och åtgärdas kraftfullt och rättvist genom denna lag. Självstyrelsepolitiskt är det också mycket intressant att öka kommunernas självstyrelse. Egentligen är det ju bara kommunerna som har ett reellt skatteinstrument i sina händer. Om den här reformen utnyttjas rätt kommer den att leda till ökat intresse för kommunalt engagemang, nytt kreativt tänkande och troligtvis i slutändan möjligheter att sänka skattetrycket på kommuninvånarna.
Vad gäller de förväntade ekonomiska effekterna visar gjorda simuleringar att de sammanlagda överföringarna från landskapet till kommunerna inom det nu föreslagna landskapsandelssystemet skulle ha varit drygt fyra miljoner euro år 2004 och nästan sju miljoner euro år 2005. Alltså betydande belopp som kan bli ännu större när systemet sätts i drift.
Centern stöder liggande förslag, som innehåller de flesta ingredienser till förbättringar som förts fram av olika partier under detta maratonlopp. Säkert finns det detaljer som kan slipas, men vi har nu ett förslag med redig uppbyggnad och transparens. Det ska bli intressant att få lagtingets omdömen, som vi på bästa sätt ska behandla i finansutskottet.
Centern tackar landskapsregeringen, våra regeringskompanjoner fs och s, alla duktiga tjänstemän som gjort en snabb och helgjuten insats, kommunerna och kommunförbundet som kommit med kloka remissvar ÅSUB och inte mist utredaren Robert Lindfors som tagit fram grunden till hela framställningen. Vi riktar också ett stort tack till finansansvarige Lasse Wiklöf för hans engagemang i frågan.
Jag ska sluta som jag började, fru talman, med liknelsen att vi är på upploppet och alla är med i klungan. Vi kan göra en historisk målgång, sträcka ut händerna och spränga målsnöret tillsammans.
Bästa lagtingskolleger, låt oss ta ett enigt beslut!
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Centern tycks lida av kollektiv minnesförlust och jag vet inte hur ni skall råda bot på det, men jag kan i varje fall redogöra för hur ltl Torbjörn Eliasson själv sade i samband med behandlingen av ordinarie budgeten för tre-fyra månader sedan. Vi drev och tog till omröstning att framställningen skulle komma inom mars/april. Så här sade ltl Torbjörn Eliasson som svar på våra krav då: ”Det är så att det hjälper inte med plåster om patienten håller på att förblöda. I reservation som ltl Mats Perämaa har anser han att man skall tvinga landskapsregeringen att ta fram det totala reformförslaget i mars månad. Vi är övertygade om att det är inte möjligt” Så sade ltl Torbjörn Eliasson då. Sedan så här: ”Nu i december är slutrapporten klar (som Lindfors har gjort). Då finns underlag för att omedelbart i januari sätta igång med att göra det slutliga förslaget till reform av landskapsandelssystemet.” Det går inte att göra det på några månader, vi behöver mera tid, sade ltl Torbjörn Eliasson. Det är vi i liberalerna som har drivit fram det här förslaget. TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Torbjörn Eliasson, replik:
Fru talman!
Jag valde att inte nämna någonting av vad ltl Mats Perämaa sade under den remissdebatten, för jag tycker att det är ingen idé att diskutera historien. Jag har också läst de stenografiska protokollen och har kanske en något annan uppfattning. Jag står fullt och fast för det jag sade. Det äger nog sin riktighet.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Det som är riktigt är att vi sade att en framställning måste komma inom mars/april för att lagtinget skall hinna behandla den. Med tanke på det som ltl Torbjörn Eliasson själv sade, att det är omöjligt, man behöver mera tid, man måste hinna med remissprocessen till kommunerna osv., så såg vi oss nödgade att lägga fram ett konkret förslag som tvingar landskapsregeringen att komma med ett förslag under denna vår – det som ltl Torbjörn Eliasson under debatten sade att är omöjligt!
Ltl Torbjörn Eliasson, replik:
Fru talman!
Det enda jag kan konstatera är att det förslag, som finansutskottet då gav till lagtinget, valde vi och det har visat sig framgångsrikt. Vi ville ge landskapsregeringen tillräckligt med tid för att klara av det här för vi var övertygade om att de skulle lyckas bara vi inte skulle sätta för snäva tidsramar.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren, replik:
Fru talman!
Det kan tyckas att man är lite småaktig en sådan här glädjens dag, men det skulle vara klädsamt om ltl Torbjörn Eliasson skulle ge erkänsla också åt oppositionen. Han tar ofta upp i sina anföranden hur det skall vara konsensus och hur man skall samarbeta – då är det kanske bara på centerns villkor. Jag saknar oppositionens piska i den här debatten.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik:
Fru talman!
Jag försökte vara väldigt noga med att ta in de här sakerna. Jag berättade under mitt anförande hur alla olika partier har givit en massa ingredienser till förslaget som vi nu har och hur utredaren och landskapsregeringen har tagit hänsyn till dem. Jag har inte nämnt någon speciell överhuvudtaget. Jag tycker att vi alla kan ta äran åt oss på ett eller annat sätt när vi har lagen i hamn.
Ltl Katrin Sjögren, replik:
Fru talman!
Nog är det väl så att centern har haft en speciell ställning när det gäller denna framställning, i alla fall om man lyssnar på ltl Torbjörn Eliasson. Det är helt enkelt så att det behövs kvalificerad majoritet, så det här är ett lagarbete.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik:
Fru talman!
Jag kan inte förstå annat än att det genomsyrade mitt tal att detta är ett lagarbete. Tänk på allt vad jag sade om maratonloppet, att vi skall sträcka ut armarna osv. osv.! Det jag sade om centerns insats, samtidigt som jag nämnde att jag inte vill förrringa någon annans, var att vi på allvar tog initiativet till att det här verkligen skall genomföras år 2007 och vi fick gehör i övriga regeringspartier för det i december 2006. Det är en exakt beskrivning av verkligheten.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa:
Fru talman!
Jag kan förstå att centern är i en situation där man behöver hävda sig själv så mycket som möjligt. Jag skulle kanske känna det på samma sätt om jag skulle vara centerpartist i dagsläget. Verkligheten är dock den att det är många fler än bara ni som har tryckt på att för att komma fram till där vi står i dag att vi har en framställning vi kan diskutera. Vi för del har under flera år drivit på detta när vi inte har suttit i en sådan position att vi själva kunnat lägga fram lagframställningar; det här kunde man inte göra i form av en lagmotion, det är så pass komplicerat, man behöver beredningsmöjligheter, man behöver förvaltningen för att komma framåt. Därför har vi lagt fram förslag om bl.a. att kapitalskatten i sin helhet skall fördelas till kommunerna. Det råkar sig att den summa vi föreslog då var 5 miljoner euro; tillsammans med det system om stöd enligt prövning som fanns kom vi väldigt nära summan om 6,8 miljoner euro som nu föreslås av majoriteten. När vi föreslog 5 miljoner euro för kapitalskatten tog sig många för pannan och sade att det är orimligt, vi späder på en överhettad ekonomi och alla tänkbara argument – jag tror att finansansvarige känner sig skyldig eftersom han begär replik! Många ifrågasatte alltså vårt handlande. Nu står vi här att flera med oss inser att det är ungefär den här nivån vi måste komma till för att kommunerna skall få drägliga möjligheter att förverkliga det som vi genom lagstiftning har beställt av dem att förverkliga.
Lite frågor. I kommunförbundets redogörelse finns det räkneexempel på hur minskade investeringsanslag påverkar driftsbudgeten. Kanske finansansvarige ändå kunde i viss mån redogöra för lagtinget. Jag börjar med att beskriva det så här: 6,8 miljoner mera i driftsanslag är förstås plus i driftsbudgeten för kommunen, men minskade investeringsanslag leder till högre avskrivningsposter i de kommunala budgeterna, räntorna blir högre osv. Hur mycket blir nettoöverföringen från landskapet till kommunerna efter att det har kommit så långt att kommunerna har investerat enligt de nya systemen, där de ökade avskrivningarna syns i budget och bokslut? Är det 6,8 miljoner netto eller skall avskrivningsposterna dras av från denna 6,8 miljoner euro? Det är en mycket väsentlig fråga och en viktig del av detta. Jag önskar att finansansvarige kunde redogöra för hur det ligger till.
Det är bra att vi får diskutera en landskapsandelsreform och det sade jag redan i samband med en replik. Det här är en bred beställning så jag kan svårligen se att vi skulle medverka till en process där man förhindrar att vi genomför det eller försvårar det på något vis. Det kommer vi inte att göra, vi kommer naturligtvis att jobba flitigt för att förverkliga en reform, sedan kommer det senare, som beskrevs här, att komma andra lagstiftningar till som följd av detta, men det här är ett bra steg. Jag tycker också att det i grunden är ett bra sätt, det sporrar det ekonomiska tänkandet i kommunerna att man ökar på driftsanslagen och minskar på investeringsanslagen, det ger en piska och en morot åt kommunerna att begrunda sina investeringar, göra dem så rätt anpassade för den kommunala verksamheten som möjligt och det ställer då krav på dem att kunna planera sin verksamhet långt på förhand så att pengarna räcker till för investeringarna. Det är i grunden ett bra system. Det kommer att göra politikerarbetet ute i kommunerna intressantare för sin del.
Så lite om samarbetsunderstödet som föreslås. Det finns ett förslag om att man enligt prövning skall kunna få vissa anslag för samarbetsprojekt mellan kommunerna. Det här tycker jag i sig att är bra, men som har sagts här tidigare har skärgårdskommunerna något sämre geografiska möjligheter att idka samarbete. Man har nog försökt och har vissa tjänster gemensamt osv., men det är ändå fråga om projekt där man under några år skall kunna få stöd enligt prövning. Jag tycker alltså att man i finansutskottet kunde överväga att i lagparagrafen förutom samarbetsprojekt säga att man kunde ge dem stöd enligt prövning för projekten om just en skärgårdskommun kan påvisa att det finns en effektivitetshöjande effekt i åtgärden utan att det nödvändigtvis måste vara en annan kommun inblandad, eftersom vi i skärgården har sämre möjligheter att göra det i samarbete med andra. På något vis känns det som att vi skärgårdskommuner är uteslutna från den här möjligheten, och det tror jag inte var avsikten med paragrafen. Ett annat alternativ är att man kunde välja att höja investeringsprocenten för skärgårdskommunerna något lite mera. Jag bara spekulerar här. Man brukar säga att det är 20 procent dyrare att bygga en fastighet ute i skärgården och den 20-procentiga förhöjningen stämmer överens med det talesättet, att skärgårdskommunerna skall få 20 procent, men då kunde man väl tänka sig att skärgårdskommunerna eventuellt kunde få något högre investeringsanslag eftersom samarbetsmöjligheterna är begränsade. Det är några alternativ som man kan diskutera.
Så till frågan om när investeringsanslagen skall övergå till att ges enligt de nya systemen. Det kan hända att det är så att det är klarast och renast om man inte har några övergångsbestämmelser alls, men jag skulle be att finansutskottet ändå försöker bilda sig en uppfattning om det finns i någon kommun något projekt som kan bli lidande av att man kommer att i ett väldigt tidigt skede få investera enligt de nya reglerna, kanske inte får några investeringsanslag alls, men man har ändå inte kunnat samla på sig pengar i kassan genom att ha högre driftsandelar sedan tidigare. De som har investeringen långt framför sig kan ju börja samla pengar nu redan, men de som har investeringen väldigt nära in på sig har inte den möjligheten utan man måste spara ihop pengarna i efterskott. Man kunde överväga om det skulle vara rationellt och bra med övergångsbestämmelser.
Det var egentligen det jag ville säga i detta skede; vi kommer att medverka till en bra process i finansutskottet och vill gärna sätta oss in i detaljer för att se om någonting till vissa delar behöver ändras, men vi tror att nivån är den korrekta. Som jag sade, vi har gett förslag tidigare om samma nivåer och i överföringar till kommunerna. Så önskar jag att finansansvarige kunde svara på den fråga som jag ställde i början av mitt anförande.
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:
Fru talman!
Jag skall bara svara på en liten detalj, jag skall återkomma mycket mera utförligt senare till de andra viktiga sakerna. Ltl Mats Perämaa säger att vi kommer nära de 6,8 miljonerna och om man tänker på alla de önskemål som framfördes från liberalt håll när det gällde övertagande av kapitalskatten till kommunerna etc. Kommunalskattens överlämnade till kommunerna skulle ha inneburit att vi har avhändat landskapsekonomin 24 miljoner det året vi diskutera det. Det är mycket pengar, det är inte i närheten av 6,8 miljoner. Jag vill ändå säga att 6,8 miljoner är mycket generöst i det här sammanhanget och det är som sagt ingen annan som lider av detta än landskapsekonomin. Men ingen skall lida utan tvärtom skall vi naturligtvis försöka fylla på om vi bara förmår. Jag betonar att det gäller också att vi sköter landskapets fögderi i framtiden så att också de här resurserna finns tillgängliga hela tiden.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Jag har ingen kalkylator här uppe så jag kan inte kontrollräkna de siffror som finansansvarige säkert med korrekthet här beskrev, men något förslag om att överföra 24 miljoner har inte liberalerna gjort utan vi har pratat om kapitalskatten och så har vi haft en summa på 5 miljoner euro. Jag måste som sagt kontrollräkna för att se om det verkligen är så att den totala kapitalskattens överföring skulle betyda 24 miljoner, det är inte vad vi har kommit fram till. Vi har konkret i reda pengar föreslagit 5 miljoner inför lagtinget.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gun Carlson, replik:
Fru talman!
Med tanke på den stora enigheten som rådde i lagtinget när vi diskuterade de här frågorna i höstas inför remissdebatten och efteråt också tycker jag att i dag skall alla partier vara glada för att vi har framställningen på bordet. Men jag vill ändå säga att centern har genom åren sett alla de här problemen i kommunerna hur utvecklingen har gått bakåt och har drivit frågan och försökt nå framåt på vårt sätt. Det vill vi tala om att vi har gjort och det betyder inte att centern underskattar andra partier som har gjort samma sak, tvärtom, jag tycker att det är bra om man har en sådan här enighet i en så här stor och avgörande fråga för Åland. I finansutskottet skall vi naturligtvis titta på alla de här frågorna tillsammans.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Nu vet jag att det är på det viset, speciellt finansutskottets ordförande ltl Gun Carlson har för sin del varit väldigt kraftfull i de här frågorna och tryckt på, i likhet med oss i liberalerna, att det här måste genomföras. Det väckte lite ont blod hos oss när centern i sitt gruppanförande valde att säga det som så att det är bara centern som har fört fram att lagframställningen skall komma nu. Det sades väldigt tydligt när vi just i samband med ordinarie budgeten uttryckligen förde fram ett förslag från vår sida att det skulle komma nu. Jag tror att vi kanske med det här lilla sidospåret i behandlingen av huvudärendet nu har rett ut de här frågorna så att åtminstone liberalerna och centern tycks vara väldigt för det.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Christian Beijar:
Fru talman!
Jag tänker inte återupprepa det som har sagts när det gäller vilka fördelar framställningen har medfört. Jag tycker att ltl Torbjörn Eliasson höll ett väldigt bra anförande som också till stora delar tog upp många av de frågor som jag hade tänkt ta upp i mitt anförande, så jag tänker försöka undvika att återupprepa det.
Jag vill i alla fall från socialdemokraternas sida säga att det är inte utan en viss stolthet som man som socialdemokratisk ledamot igen noterar att en av de våra i landskapsregeringen på nytt kommer med en stor och omfattande lagframställning. I det här fallet berör det finansminister Wiklöfs ansvarsområde. Jag vill också säga att det naturligtvis är hela landskapsregeringen som har varit engagerad i den här frågan och jag vill också från den socialdemokratiska lagtingsgruppen tacka hela landskapsregeringen med finansminister Wiklöf i spetsen för denna omfattande framställning.
Det har ifrågasatts huruvida kommunerna har hörts osv. Jag har i egenskap av medlem i styrelsen för Ålands kommunförbund haft förmånen att på nära håll vara med i samband med diskussionerna kring både före och under samt efter diskussionerna just gällande Lindro-utredningen. Det har varit ett omfattande arbete som utgör grunden för lagframställningen. Min uppfattning är att man från kommunförbundets sida har haft ett intensivt samarbete med representanter för landskapsregeringen och också när det gäller att höra kommunerna har man haft ett bra samarbete. Det har känts bra och jag tror också att det har bidragit till att vi har fått fram en sådan här framställning här i dag som ändå uppfyller mycket av de önskemål som har kommit fram från kommunförbundets sida. Kommunförbundet har snabbt tittat igenom framställningen och man kan väl säga att omdömet är positivt och att framställningen till stora delar är bra. Naturligtvis är det bra att den behandlas i finansutskottet och att man då också går igenom detaljerna i framställningen för att ytterligare få penetrera den. Men, som sagt, själva framställningen upplevs följa dels Lindro-utredningen men också kommunernas och kommunförbundets ambitioner.
Fru talman!
Jag tänker inte förlänga debatten därför att det blir bara en återupprepning, men jag vill i alla fall säga att det blev trots allt när det gällde de särskilda landskapsandelarna för specialomsorgen, barnskyddet och missbrukarvården en lösning som förhoppningsvis skall vara ändamålsenlig. Alla kommunerna upplever att det har varit svårt att hitta en lösning just gällande missbrukarvården, barnskyddet och specialomsorgen. Det är viktigt att kommunerna får s.a.s. trygga landskapsandelar för den här typen av kommunal service så att inte ekonomin sätter hinder för utövande av just den sociala servicen. Det är väldigt viktigt att det känns tryggt i kommunerna att faktiskt också kunna ge denna viktiga service.
Slutligen, fru talman, kan man säga att genom att få ett större ekonomiskt handlingsutrymme så ges det också möjligheter till strukturella förändringar som kan stärka samarbetet och samgående kommunerna emellan, bl.a. föreslås understöd enligt prövning att användas för att stimulera ett ökat samarbete med rationaliseringsvinster. Vi tycker att det här förslaget möjliggör större frihet att agera från kommunerna på olika sätt, också när det gäller samordningar. Det skapar en större motivation och en större vilja till förändring när man har en bättre ekonomi. Det är väl som en avgående partiledare i Sverige sade, att den som är i skuld är inte fri!
Ltl Danne Sundman, replik:
Fru talman!
Jag tycker snart att det får vara någon måtta på den politiska självgodheten här i debatten. Jag kan väl acceptera att centern och liberalerna är nöjda med framställningen och uppskattar sin egen insats för den eftersom man har varit på rätt sida om vad framställningen säger. Men för socialdemokraterna, som till varje pris ville undvika utökad finansiering till kommunerna och ville fortsätta att svälta dem tills de slås ihop till kanske bara en rentav som heter Mariehamn, så tycker jag det inte är riktigt klädsamt med den här inställningen till framställningen. Men det är klart att när man har lidit ett politiskt nederlag så gäller det att anpassa sig och det gör man mycket bra, måste säga!
Ltl Christian Beijar, replik:
Fru talman!
Vi har en socialdemokratisk finansminister som tillsammans med den övriga landskapsregeringen har arbetat fram framställningen och möjliggör den ökade ekonomiska friheten, som också möjliggör större flexibilitet. Det är vår uppfattning.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman!
I debatten sade jag att kommunerna står och vevar med armarna vid ruinens brant. Så dålig är deras ekonomi och det såg man från socialdemokraternas sida inget större problem med eftersom det innebär att det blir färre kommuner och allting centraliseras, helt i linje med socialdemokraternas politik. Den framställning som nu har lagts har dikterats av helt andra målsättningar. Nu kan vi ha den småskaliga strukturen och de många kommunerna kvar och de kan överleva, så här har nog det socialdemokratiska det ena och det andra som uppräknades fått anpassa sig till den majoritet som finns i lagtinget, det är givetvis glädjande och jag är själv på den sidan av åsiktslinjen.
Ltl Christian Beijar, replik:
Fru talman!
Socialdemokraterna har aldrig haft för avsikt att att som ltl Danne Sundman säger ”svälta ut kommunerna”.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Vtm Johan Ehn:
Fru talman!
Då står vi här med en reform av landskapsandelssystemet på vårt bord; som tidigare talare har varit inne på så har det här diskuterats vid många tillfällen från den här talarstolen tidigare och många har också sagt att det finns ett väldigt stort behov av att få detta gjort, och nu är det då gjort av landskapsregeringen.
Från Frisinnad Samverkans sida ser vi att det förslag som nu ligger ger kommunerna möjligheter. Det är ett stort och viktigt steg. Det ger möjlighet för kommunerna att friare hantera sitt ekonomiska utrymme än vad man har haft tidigare i och med att man avslutar stödet till investeringar och lägger det helt och hållet på driften. Friheten som man ger är också ett ansvar för kommunerna. Nu gäller det för kommunerna att se till att man också lägger i ladorna för framtiden. Det går inte nu att k omma tillbaka till landskapet och säga att nu har vi den och den stora investeringen framför oss och nu måste vi få stöd från landskapsregeringen, utan nu är det kommunerna själva som får med framhållning se till att man också sparar för den typen av investeringar man har framför sig. Det tycker vi är bra, det är bra att kommunerna och kommunpolitikerna får ta det ansvaret, de som finns närmast verksamheten och kan se vad det finns för behov i kommunen och också se på vilket sätt man kan göra det här
Från vår sida ser vi också att det här i det läge som nu råder med högkonjunktur ute i kommunerna förhoppningsvis också skall kunna leda till att man får ett så pass stort rörelseutrymme i kommunerna att skattesänkningar också kommer att vara möjliga, alltså överföringen som görs från landskapet till kommunerna också nu kan komma i innevånarnas fickor. Det är också någonting som kommunpolitikerna nu har en möjlighet att göra, om man ser att det finns den möjligheten.
Från vår sida är vi helt på det klara med, utgående från årets siffror som börjar komma in med bokslut från 2006, att det i kommunerna bör finnas utrymme, om man beaktar den tilldelning som nu också kommer.
Det som ytterligare är bra med framställningen är att den faktiskt innehåller ett antal olika morötter för kommunerna för att utveckla verksamheten, framför allt sådana morötter som syftar till att skapa ett ökat och stärkt samarbete kommunerna emellan. Det finns förslag på att ge extra stöd för sådana satsningar som ger en ökad driftsekonomi för kommunerna och det här är bra, den typen av morötter behövs. Likadant finns morötter för att om det är så att kommunerna känner att det här är någonting som kan vara en lösning så kan man också gå samman och därigenom få stödet från landskapsregeringens sida, det är någonting som vi från vår sida vill lyfta fram som positivt i förslaget.
Vi vill ändå höja ett varningens finger för att vi i ett läge när konjunkturen är på sin absoluta topp vi då skjuter till en stor mängd pengar, 7-8 miljoner euro, ytterligare in i den offentliga sektorn att användas; då finns det en risk att dessa pengar används för att i första hand utöka enbart den samhällsfinansierade servicen och då finns det en risk att vi går in i ett överhettat läge och vi kommer att få ångra det här. Men ansvaret blir, återigen, att vila på kommunerna, som jag också tror, som jag sade tidigare, har den möjligheten och den insikten att man nu kan skapa en samhällsekonomi som blir fungerande.
Sammanfattningsvis: ett förslag som stärker det kommunala självbestämmandet, det ger möjligheter för kommunerna, det ger ansvar till kommunerna och det ger morötter till kommunerna att utvecklas vidare. Av de anledningarna har också Frisinnad Samverkan ställt sig till dem som ställer sig bakom detta förslag till landskapsandelssystem.
Ltl Danne Sundman:
Talman!
Från Obunden Samlings sida stöder vi framställningen. Den är helt i linje med den politik vi har fört både ute i kommunerna, i remisser och också här i lagtinget. Det är viktigt för oss att kommunerna får en finansiering som fortsättningsvis garanterar det småskaliga åländska samhället med många små kommuner där det är nära till beslutsfattarna. Vi har tidigare upplevt att man har satt kommunerna på svältkur i syfte att få dem att ge upp och gå samman. Det är nu slut med det, nu finns förutsättningar för att om den åländska befolkningen vill ute i kommunerna så kan man ha sina självständiga kommuner kvar och det är någonting som är mycket värt.
Jag skall inte desto mera förlänga debatten, men jag vill bara säga att den stora förändringen i lagpaketet är att man tar bort investeringsandelen och ökar driftsandelarna i stället. Det sätter ganska stora krav på kommunerna, och det är nog där klutarna skall sättas till för det får inte bli så att kommunerna inte har råd att investera och det får inte heller bli så att man samlar för mycket på hög, så har man en massa pengar och så måste man investera för att bli av med dem. Nu tror jag att det blir ännu viktigare att se skatteinstrumentet som ett verkligt verktyg, att man kan från tid till annan ha lägre skatt i kommunerna och sedan har medborgarna beredskap att ställa upp med lite högre skatteöre under de tider då man expanderar. Men det är ett sunt förslag, det kommer framför allt att innebära ett ökat samarbete mellan kommunerna, det kommer att innebära att man inte bara bygger för byggandets skull, som det har varit hittills. Devisen som lantrådet Nordlund hävde ur sig, får man väl kalla det, att orkar kommunerna, så orkar vi, det har varit otroligt dyrt för kommunerna, man har investerat på sig rejält och sedan kommer driftskostnaden som ett brev på posten utan att egentligen beakta de verkligen behoven. Kommunernas ekonomi har alltså drabbats och sedan när man har verkliga behov, när man måste ha lokaler till annat, så har man inte riktigt råd. Det här är osunt och det tror jag att nu kommer bort. Det kommer också att sätta privata alternativ i en helt annan dager. Skall man prata ideologi är det ett väldigt borgerligt förslag på det viset att nu är det ingen skillnad längre på kommunalt ägande och privat. Om en kommun skall ha en verksamhet i en lokal, så kan man först fundera vad det kostar om kommunen driver den och äger den och sedan kan man annonsera vad privata skall ha. Jag tror att många gånger kan det finnas privata alternativ som är t.o.m. kostnadseffektivare. Varför inte en kombination av det här? Flera kommuner hyr en privat lokal tillsammans; jag tror att det öppnar sig stora möjligheter, mer än vi kanske kan överblicka. Det är ofta så att systemen som vi har formar oss som politiker också, åtminstone en majoritet, det finns sedan en minoritet som kanske tänker längre än systemet. Systemet har alltid genomsyrats av vi hade ett annat ekonomiskt system förut då det gällde att mjölka så mycket som möjligt och hitta på argument för mjölkningen. Det har nog mycket präglat kommunfinansieringen också.
Men, som sagt, de instrumenten är nu borta och det är många bra delförändringar i reformen och jag hoppas att vi kan få en snabb behandling av den och att den kan träda i kraft enligt planerat.
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:
Fru talman!
Det är riktigt att i det här systemet får kommunerna nya ekonomiska incitament som jag tror att kan skapa och medvetandegöra en ännu klokare politik än vad man har haft i dag. Samtidigt är det så att det är inget självändamål att kommuner bygger och äger allting. Här ger man också en flexiblare möjlighet för kommun att välja också andra alternativ för olika etableringar. Jag tycker inte att det är vare sig borgerligt eller socialistiskt. Det ger mångfald, det ger vidgade möjligheter och det är mycket möjligt att en kommun eller flera kommuner tillsammans kan finna det intressant att t.ex. låta ett försäkringsbolag bygga någonting för dem som de sedan hyr. Det tycker jag är helt okej.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman!
Jag är helt enig med finansminister Wiklöf där att det är mycket bra. Från Obunden Samlings sida har vi tidigare föreslagit många sådana är saker. Vi har t.o.m. föreslagit att man borde överväga att sälja ut fastigheterna för att få en effektivare fastighetsskötsel, men med det system man har haft och med de fördelaktiga investeringsstöd man har fått så har det inte varit en tänkbar tanke ens en gång. Många av de initiativ som vi tidigare har fört fram kommer nu att bli fullt realistiska och kommer också att övervägas av kommunerna och det tror jag på sikt också kommer att lämna resurser över till den verkliga kärnverksamheten i kommunerna så att man inte har en massa dyra byggnader som man dras med när behoven ändras utan då är det enkelt att bara säga upp hyresavtalet och den privata fastighetsägaren får sedan hantera fastigheten. Flexibiliten man uppnår är till stor fördel.
Ltl Jan-Erik Mattsson:
Fru talman!
Det mesta har redan sagts här, men jag vill ändå säga några ord eftersom jag tidigare varit aktiv med att trycka på reformen. Jag vill först säga äntligen, äntligen, äntligen! Hoppas nu att hela lagtinget kommer att ställa sig bakom trots att det finns meningsskiljaktigheter om hur den har kommit till så är det ändå en slutprodukt som jag hoppas alla kan vara nöjda med. För min egen del är jag inte fullt nöjd, jag skulle säkert ha kunnat plocka fram speciallösningar som skulle ha gynnat min hemkommun Eckerö särskilt. Ett paket av den här graden måste vara generellt och gälla hela Åland. Vi skall inte börja med speciallösningar.
Lagpaketet kommer att skapa ett handlingsutrymme för de åländska kommunerna, man kommer att ha pengar till framför allt de verksamheter man har så att det räcker till och vi har sett de utredningar som man har gjort med 2003 och 2004 års bokslut som grund, att t.ex. min hemkommun Eckerö som hade underskott i sina bokslut skulle med den här typen av landskapsandelssystem ha haft ett överskott som hade sörjt för en god ekonomi. Jag har en stor förhoppning om att framtiden kommer att se så fin och så bra ut ekonomiskt att vi också kan se fram emot skattesänkningar även i min hemkommun, och skattesänkningar är nödvändiga för att det skall vara en attraktiv plats att bo på.
Reformen kommer att ställa krav på att politikerna skall vara ansvarsfulla i sitt värv, ansvarsfulla ekonomer; man måste ha en fullständig budgetdisciplin. Det får vara slut med att använda pengarna på förskott. I kommunerna har vi treåriga ekonomiplaner. Jag funderar på att tre år framåt är trots allt en ganska liten tid när det gäller tunga investeringar för kommuner. Vad gäller det avskrivningsutrymme som finns så kanske det skulle finnas skäl att också förlänga ekonomiplanerna till t.ex. fem år; åtminstone när det gäller investeringar av större grad för kommunerna borde sådana beaktas under en längre tid så att man ser det budgetutrymme som behövs och att pengarna finns den dag man skall verkställa.
Utöver över det här vill jag säga att jag är mycket nöjd med det resultat som landskapsregeringen och framför allt dess tjänstemän har åstadkommit på den korta tid som ändock historiskt sett har till förfogande. Sådana här stora paket borde ta längre tid. Jag tror att man har haft ett gott stöd i den s.k. Lindro-utredningen. Personligen har jag mycket stort förtroende för Robert Lindfors som har utfört den. Det han kan om kommunal ekonomi tror jag inte att hela lagtinget sammantaget kan.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Det är slut med att använda pengarna på förskott. Så blir det med det nya systemet och därför hade jag vissa funderingar i mitt anförande på om man kanske borde överväga att ha någon form av övergångsbestämmelse. När vi klipper av med ett nytt system, med mindre investeringsbidrag och mera driftsbidrag i stället, kan kommunerna inte samla in pengar på förskott för en investering som är relativt nära förestående. Jag vet att de planerade projekt som har nämnts och diskuterats i kommunerna, i varje fall många av dem, finns med s.a.s. att man skall kunna få tillgång till det gamla systemet, men det kan ändå finnas sådana projekt som skulle fordra ett visst investeringsbidrag. Man kan inte använda pengarna på förskott, säger ltl Jan-Erik Mattsson, men om man inte kan spara in pengarna på förskott borde man ha övergångsbestämmelser.
Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:
Fru talman!
Jag har också reflekterat över övergångsbestämmelserna. Det skulle ha funnits skäl för att ha sådana, men då är vi egentligen tillbaka i det gamla systemet med speciella förmåner för vissa kommuner. Det hade nämligen bara blivit vissa kommuner som skulle ha fått dem. För min del har jag analyserat fram att det är bättre att börja med rent bord när vi tar det nya systemet och inte börja med specialregler.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Om man inför övergångsbestämmelser i lagstiftningen kommer de att gälla för samtliga kommuner under ett visst antal år. Det är svårt att säga att man börjar från rent bord genom att hugga så här rakt av för de facto står kommunerna i olika faser med sina investeringar; någon har renoverat sin skola för tio år sedan, någon för två år sedan, så det kan inte bli ett exakt rent bord där alla renoverar samtidigt och så börjar man på samma situation. Det är inte några kvarstående regler för vissa kommuner utan det kommer att vara någonting som under något år gäller för samtliga och så fasas det ut. Skriver man det i lagstiftningen så försvinner de så småningom.
Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:
Fru talman!
Det är helt riktigt som ltl Mats Perämaa säger, men de investeringar som är planerade skall få sina stöd. Skulle man ha haft övergångsbestämmelser om två-tre år skulle det antagligen ha kommit in, låt oss säga, lite halvt hysteriska investeringar som man skulle ha försökt trycka in i ett system för att få dem med i övergångsperioden. Jag har ändå kommit fram till att det är bättre att dra ett streck och börja med nytt. Det gamla systemet som dör nu har dött på grund av specialbestämmelser av övergångsnatur, kan man kalla dem.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund:
Fru talman!
I samband med att jag satt ute och drack en kopp kaffe sade jag att jag borde egentligen gå upp och säga ett enda ord och det var: äntligen! Men ltl Jan-Erik Mattsson förtog det, så nu måste jag säga lite till! Det är så att landskapsandelsreformen har vi från Ålands Framtid tjatat om länge, ända från 2004, tror jag vi motionerade om att man behöver titta över landskapsandelssystemet. Vi har blivit lovade att få reformen i olika omgångar. Jag kan förstå att det är ett omfattande arbete och grunden till att man slutligen kunde genomföra den var egentligen Lindro-utredningen, som egentligen gjorde att vi fick korten på bordet och vad det innebär. I övrigt är det svårt för landskapsregeringen eller ansvariga tjänstemän att greppa det här. Som redan har sagts här var vi i samband med budgeten från oppositionen ganska stygga och sade att den skall ligga här i april, annars begär vi misstroende. Men det skall vi inte göra för nu har vi fått den!
Vi från Ålands Framtid har i flera omgångar motionerat om olika särlösningar för att förbättra kommunernas situation och ltl Torbjörn Eliasson kallade den tillfälliga plåster. Så kan man förstås se det, och det är i och för sig sant, men i och med att ingenting hände med den totala lösningen måste vi försöka hitta på någon sorts lösning när vi försökte motionera om det. Men nu är vi här, vi har en helhetslösning och i det stora hela är den bra. Framför allt får man säga att kommunernas roll blir mera ansvarsfull. Jag hoppas att kommunerna är mogna för att påta sig detta ansvar. Det här är en helt ny typ att driva politik i kommunerna; man kan inte bara budgetera och när det inte räcker till i kassan så anhåller man om tilläggsmedel eller anhåller hos landskapsregeringen om stöd enligt prövning. Därför måste kommunpolitikerna också ute i kommunerna se på det på ett annat sätt. I framställning nr 19 om kommunala nämnder överförde vi en del ansvar ytterligare på kommunerna där de själva får bestämma hur de vill ha strukturen i kommunerna, nämnderna samt vilka nämnder man vill ha. Det här är en fortsättning, man bygger på ansvaret hos kommunpolitikerna. Jag hoppas att man ser det som en ära att vara kommunpolitiker, man måste få någon sorts belöning för att man engagerar sig i kommunpolitiken i framtiden; annars blir det svårt att få tag i politiker för i och med dessa två reformer överför vi ganska stort ansvar på kommunpolitikerna, med de följder det kan ha förstås.
Jag hade gärna sett, som ltl Jan-Erik Mattsson var inne på, att det kunde ha varit en annan lösning för specialomsorgen. Jag skulle gärna ha sett ett högkostnadsskydd när det gäller dessa kostnader för kommunerna. Vi får väl se vad utfallet blir och vad det innebär med att man har speciella landskapsandelar för specialomsorgen och missbrukarvården. Framtiden får utvisa vad som är rätt och fel, men märkligt är att man t.ex. har en klient i träningsskola med ett visst omhändertagande och vårdform och där får kommunerna kompensation för den överskjutande delen, det som går över kostnaderna för en normal elev. Men när man sedan byter omsorgstagandet och går till omsorgsförbundet så faller den delen bort helt plötsligt, åtminstone har den gjort det. Vi får hoppas att det blir en kompensation för detta. Det systemet borde ha fortsatt när man byter omsorgstagande, men det kanske blir så bara man får utveckla den här delen.
Landskapsandelsreformen har som sagts tagits fram i prioriterad ordning och det tycker jag är bra. Jag hoppas att lagtinget kan enas så att vi får kvalificerad majoritet för reformen.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik:
Fru talman!
Det är helt rätt som ltl Brage Eklund säger att jag nämnde ordet plåster i remissdebatten. Jag menade inte det på något nedvärderandes ätt utan det var bara så att i centern och finansutskottet samt personligen var vi övertygade om att det inte skulle hjälpa med plåster utan vi måste få hela reformen och därför ville vi sikta och fokusera på att få den i stället för att plåstra. Jag sade också i mitt anförande att alla partier har kommit med en mängd olika förslag och jag tror att man kan hitta sina egna förslag just i den här reformen. Jag har försökt titta igenom den och jag tycker att allt verkar att finnas där. Det är trevligt att ni tycker att framställningen är bra.
Ltl Brage Eklund, replik:
Fru talman!
Ltl Torbjörn Eliasson och jag har kanske likartade tankar att vi från Ålands Framtid har efterlyst landskapsandelsreformen i sin helhet, men under tiden, i och med att vi aldrig blivit lovade när den skall komma och som vi redan hörde hade ltl Mats Perämaa ett påpekande om tidsaspekterna, har vi försökt föra fram vissa dellösningar. Nu får vi hoppas att allt löser sig i och med reformen.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik:
Fru talman!
Vi har samma syn, men det som gjorde att jag kunde säga så där för fyra månader sedan var att vi var så övertygade om att den här gången kommer vi att lyckas och därför arbetade vi så hårt för att få just den strategin genomförd.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.
Föredras för remiss ärende nr 5:
Landskapsregeringens framställning angående ny landskapslag om enskilda vägar. (FR 21/2006-2007).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.
Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:
Fru talman!
Redan på 50-60-talet rådde det oklarheter om tillämpningen av lagen om enskilda vägar på Åland.
Var det rikets behörighet eller Åland eller var det bådas behörighet.
År 1962, alltså för 45 år sedan, försökte dåvarande landsting anta en egen åländsk lag genom en så kallad blankettlag. Republikens president förordnade att lagen skulle förfalla i sin helhet efter att ha hört Högsta domstolens utlåtande. Som motivering anfördes att lagen endast i någon mån berörde angelägenheter vilka lagtinget hade behörighet att lagstifta om.
År 1980 gjordes ett nytt försök, att i någon mån reda upp problemen, genom att Ålands lantmäteri inlämnat en motion till Ålands lagting angående tillämpning av rikets lag om enskilda vägar på Åland. Denna motion redda ut problemen i någon liten mån, men i huvudsak kvarstod behörighetsproblemen. År 1989 gjordes också en utredning i ärendet hur enskilda vägarna skulle tillämpas på Åland, också den utredningen med ringa resultat.
Då den nya självstyrelselagen trädde i kraft den 1 januari 1993 övergick behörigheten över enskilda vägar från riket till Åland. Därför regleras i dag enskilda vägar genom ägovägslagen som är 75 år gammal och rikets lag om enskilda vägar såsom den var den gällande före den 1 jan 1993.
Denna rikets lag om enskilda vägar är till de flesta delar över 40 år gammal. Dessa två lagar har medfört stora olägenheter för den enskilde fastighetsägare, svårigheter för lantmäteriverket och en omöjlighet för kommunens ägovägsnämnder och vägnämnder.
Nu försöker vi en gång för alla att reda ut problemen genom att stifta en egen lag om enskilda vägar samt att slopa den föråldrande ägovägslagen. Förutom de sedvanliga paragraferna som en lag om enskilda vägar bör innehålla så kan noteras följande:
- Såsom tidigare beviljar lantmäteriverket vägrätt för nya vägar.
- Lagen om ägovägsnämnder upphör att gälla då de nödvändiga paragraferna införlivas i den nya lagen om enskilda vägar
- En sakkunnig vägnämnd tillsätts av landskapregeringen
Denna landskapsnämnd, som är helt nytt i det här sammanhanget, skall fatta beslut om sådant som sakägarna i en enskild väg är oense om. Det kan exempelvis vara ersättningsfrågor, trafiksäkerhetsfrågor, avgifter, användande av vägen, vägrättsfrågor för befintliga vägar och andra frågor i enlighet med 59 §.
Fru Talman
Med denna lag finns det nu ett tydligare instrument på hur fastighetsägare och vägintressenter skall behandlas vad gäller enskilda vägar. Med denna korta presentation anhåller landskapsregeringen att lagtinget måtte anta landskapslagen om enskilda vägar.
Ltl Anders Eriksson:
Fru talman!
Det är bra att landskapsregeringen lägger fram ett förslag i detta ärende. Det finns oklarheter, som ministern sade, sedan femtio-sextiotalet när det gäller dessa frågor. Ser man på detaljmotiveringen går man ända tillbaka till 1932 och drar historiska paralleller om hur man skulle komma fram med hölass osv., men det kanske inte är så väldigt relevant mera!
Jag har två frågor med anledning av framställningen. Minister Karlsson var inne på att när den nya självstyrelselagen trädde i kraft överfördes lagstiftningsbehörigheten för enskilda till landskapet. Det var också så i Ålandskommittén att man de facto ville ha hela vägkompetensen, också när det gällde de allmänna vägarna, men så blev det. Det intressanta är när man tar upp avgörandet från 2005 ”enligt vilken reglering av vägrätt skulle vara en angelägenhet som direkt hänför sig till fastighetsregistreringen och alltså fortsättningsvis enligt 27 § 16 punkten självstyrelselagen skulle höra till riket”. Det är de facto någonting som helt och hållet står i strid med förarbetena till självstyrelselagen och här skulle jag vilja höra hur man mera i detalj har diskuterat om detta i landskapsregeringen.
Den andra frågan är lite i samma linje med den första framställningen vi hade i dag, dvs. att man tar fram en gemensam vägnämnd bestående av sakkunniga medlemmar för att man skall få samma förfarande i hela landskapet. Det tycker jag är bra.
Till sist vill jag ställa en fråga runt en sak, fru talman, som står på första sidan under den allmänna motiveringen i sista stycket. Det står så här: ”1980 lämnade Ålands lantmäteribyrå in en motion till Ålands landsting med frågan om rikets lag om enskilda vägar skulle tillämpas på Åland.” Jag måste fråga att när har lantmäteribyrån haft motionsrätt i Ålands landsting? Det är måste ändå vara en felskrivning som säkert minister Karlsson kan förklara!
Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:
Fru talman!
Jag har inte kontrollerat upp uppgifterna, men jag har fått uppgiften att det har gjorts en avhandling om problematiken och då nämns just det här. Jag var själv lite frågande till det när jag läste det och skrev ner det i mitt anförande, men jag valde att ta det med. Någonting har i alla fall gjorts på något sätt och om det var en motion som behandlades här eller om den utmynnade i några andra utredningar kan jag inte svara på.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
Jag blir inte riktigt klar på vilken av de tre frågor som jag tog upp som minister Karlsson svarade på när han sade att ”någonting har gjorts”. Men när det sägs att Ålands lantmäteribyrå lämnade in en motion måste det betyda att Ålands lantmäteribyrå har lämnat ett förslag eller en skrivelse eller någonting till landskapsstyrelsen – inte kan lantmäteribyrån ha haft motionsrätt i Ålands landsting! Så här blir det, värderade lagtingsledamöter, när den parallell som jag gjorde med ketchupflaskan visar sig. Man vet inte riktigt vad man släpper ifrån sig. Jag är nog lite förvånad över att en lagberedare släpper den här typen av formuleringar ifrån sig, att inte landskapsregeringsledamöterna läser igenom vad de lämnar ifrån sig är inget nytt, men det här måste vara ett sakfel.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.
Föredras för tredje behandling ärende nr 6:
Näringsutskottets betänkande nr 2/2006-2007 angående lagstiftning om posttjänster. (FR 11/2006-2007).
I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkänts vid andra behandling eller att förkastad dem. Först tillåts allmän diskussion och därefter föreläggs lagförslagen för beslut var för sig. Slutligen föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion.
Föreläggs först förslaget till landskapslag om posttjänster för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om Posten på Åland för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget.
Föreläggs betänkandets motivering för enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.
Ärendet är slutbehandlat.
Föredras för andra behandling ärende nr 7:
Lagutskottets betänkande nr 11/2006-2007 angående lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i konventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturella uttryck. (RP 6/2006-2007).
Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.
Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.
Ärendets andra behandling är avslutad.
Föredras för första behandling ärende nr 8:
Näringsutskottets betänkande nr 3/2006-2007 angående vårjakten. (FR 14/2006-2007 och HM 49/2005-2006).
Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.
Ltl Anders Englund:
Fru talman!
Näringsutskottet har behandlat landskapsregeringens framställning nr 14 angående vårjakten. Tillsammans med den har vi också behandlat hemställningsmotionen som berör detta ärende: nr 49/2005-2006.
Landskapsregeringen föreslår att 20 § jaktlagen för landskapet Åland ändras så att bestämmelserna om vårjakt får en mer dynamisk utformning. Efter ändringen kommer det inte längre att i lagen anges någon begränsning till vissa arter eller till en viss tidsperiod när landskapsregeringen beviljar tillstånd för jakt efter fågel under parnings-, häcknings- och uppfödningssäsongen. Det här betyder att den kan vara flexibel i andra sammanhang och då tänker jag just på skarven som har diskuterats tidigare här på Åland.
I ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion föreslås att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att en utredning görs av alla domstolsbeslut som fattats i EG-domstolen rörande jaktärenden och som skall ligga till grund för landskapsregeringens fortsatta agerande i behandlingen av vårfågeljakten. Det här har som sagt också utskottet tittat på.
Utskottet skriver att i fråga om vårjakten på Åland har EG-domstolen hittills inte ansett det bevisat att ingen annan lösning finns tillgänglig, dvs. att jakt inte kan ske på hösten. Enda undantaget från detta är fågelarten ”alla” står det här i betänkandet. Men det skall ändras till ”alfågel”. I dagligt tal kallar man den alla, men det skall stå alfågel, så det hoppas jag att rättas.
Enligt vad utskottet fått erfara har landskapsregeringen nu igångsatt en objektiv utredning och forskning av möjligheten att jaga sjöfågel på hösten. Utskottet välkomnar initiativet eftersom den enda framkomliga vägen att möjliggöra jakt på våren förefaller vara att bevisa att jakt inte kan ske på hösten.
Dock omtalas i hemställningsmotionen som vi behandlade möjligheten att i Holland insamla t.ex. tofsvipeägg. Enligt vad utskottet fått erfara finns denna möjlighet inte längre kvar. EG-domstolen har nämligen systematiskt gått igenom alla europeiska jaktformer som anses strida mot fågeldirektivet. Landskapsregeringen följer kontinuerligt EG-domstolens domar i fråga om jakt och domarna finns samlade i ett kompendium. Utskottet föreslår därför att motionen förkastas.
Med hänvisning till det anförda föreslå alltså utskottet att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslaget i oförändrad lydelse samt att lagtinget förkastar hemställningsmotion nr 49/2005-2006. Beslutet har fattats enhälligt i utskottet.
TALMANNEN: Den anförda rättelsen antecknas.
Ltl Brage Eklund:
Fru talman!
Eftersom vi i samband med behandlingen av framställningen om vårjakten också behandlat min hemställningsmotion om en utredning av ärenden i EG-domstolen rörande jaktärenden vill jag säga några ord. I samband med hörandet fick vi kännedom att ett kompendium finns, som nämndes av utskottsordföranden och att man har följt upp detta från tjänstemannahåll. Som nämndes är insamling av tofvipeägg inte längre aktuellt utan det är åtgärda. Ytterligare nämndes att landskapsregeringen har igångsatt en objektiv forskning av möjligheten att jaga sjöfågel på hösten. Det har vi välkomnat från utskottet eftersom den enda framkomliga vägen att möjliggöra jakt på våren förefaller vara att bevisa att jakt inte kan ske på hösten. Det är bra att man har gjort utredningen. Det jag vill framföra är att forskningen skulle ha gjorts i ett tidigare skede, redan när det var aktuellt fösta gången att redovisa om vårjaktens vara eller icke vara. Bättre sent än aldrig brukar man säga, men hade det gjorts i ett tidigt skede hade vi haft en större chans att ha vårjakten kvar. Nu gör vi en utredning och det blir kanske ändå ingen jakt.
TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Den i betänkandet upptagna hemställningsmotionen föredras för enda behandling i samband med lagförslagets tredje behandling.
Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss.
Ärendets första behandling är avslutad.
Föredras för första behandling ärende nr 9:
Lagutskottets betänkande nr 12/2006-2007 om ny pensionslagstiftning för dem som omfattas av regelverket om statens pensioner. (FR 12/2006-2007).
Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.
Ltl Roger Eriksson:
Fru talman!
Vi har nu på vårt bord lagutskottets betänkande nr 12/2006-2007 och jag kan inledningsvis framföra att det var ett enigt lagutskott som har bekantat sig med ärendet och föreslår att lagtinget måtte anta det i den form som vi har föreskrivit.
Som lite bakgrund kan jag nämna att vi stiftade redan i början av januari en landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för arbetstagare. Den lagen gäller för dem som nyanställs efter 1.1.2008 och omfattas då av vårt nya pensionssystem. Det som nu är förhanden är en lagstiftning som berör gamla arbetstagare, dvs. de som är kvar i det nu gällande systemet. Det här innebär en stor modernisering och en teknisk uppdatering av reglerna. Det är också fråga om en blankettlagstiftningsteknik. Pensionsfrågorna är synnerligen komplicerade och i många fall fulla med tekniska detaljer. Om man skall in och ändra i detaljer så förutsätter det en så stor sakkunskap som enligt uppgift i alla fall ingen här på Åland innehar i dagsläget. Vi har också resonerat i lagutskottet som så att vi har tittat på de tekniska och språkliga utformningarna och inte vågat ändra i några lagparagrafer då man inte vet hur det kan se ut i sista ändan. Det är inget självändamål heller utan vi har haft ett ganska omfattande hörande och litat på de tjänstemän som vi har hört.
Fru talman!
Detta innebär att vi har två parallella system igång hos oss, egentligen en ganska lång tid framåt. Därför vill vi från lagutskottet poängtera att vid nyanställningar är det viktigt att både landskapet och de kommunala arbetsgivarna följer upp och klargör vilken pensionslagstiftning som skall tillämpas. Här tycker vi också att ansvaret bör sträckas ut till fackförening och även till de enskilda individerna. Information om det här bör gå ut till arbetsplatser m.m.
Det har framkommit att vid tidigare reformer har det tyvärr hänt att folk har fallit s.a.s. emellan och nu skall man hoppeligen inte göra det; informationen skall vara klar så att man vet vilka regler som gäller.
En annan sak som vi har diskuterat i lagutskottet är åsikter som har kommit fram från Ålandsdelegationen och högsta domstolen. Vi har beaktat dessa åsikter och bl.a. har det framkommit att vi i vår lagstiftningsverksamhet inte alltid är så klara och har tillräckligt med motiveringar för t.ex. en tolkningssituation i framtiden. Då har det framkommit från Ålandsdelegationen och högsta domstolen att det har berört förvaltningsuppgifter, där vi säger att de skall tas hand om till den del vi har behörighet och även när det gäller hänvisningar till annan landskapslagstiftning har av dessa organ framförts som att ha varit lite för torftigt. Det kan t.o.m. sätta rättssäkerheten på spel här.
I lagutskottet har vi konstaterat utlåtandena och beaktat dem. Vi kan också konstatera att de senaste utlåtandena berör ”pensionsettan”, som jag har döpt den till, dvs. det som jag sade i inledningen av anförandet om lagen som vi antog i januari; där var motiveringen ganska torftig i landskapsregeringens framställan. Det har vi då jämfört med den för handen varande och konstaterat att här har man gjort ett mycket bättre grundarbete, satt sig in i problematiken och försökt reda ut problemen som kan uppstå, t.ex. vid en tolkningstvist vilken lag som skall gälla. Vi har också i lagutskottet beaktat detta och anser att det egentligen är landskapsregeringen som är adressat för dessa påpekanden från högsta domstolen och Ålandsdelegationen. Men vi har, som sagt, i alla fall noterat det och hoppas att budskapet skall gå fram till landskapsregeringen och kan konstatera, som jag just sade, att en viss förbättring har skett i ”pensionstvåan”.
Tekniken är ganska svår. Vi har haft ett hörande och det har kommit fram att systemet med blankettlagstiftning är ganska komplicerat, men det är ett förståeligt sätt som vi har när man beaktar vår litenhet och lagberedningens knappa resurser. En stor del av den här lagstiftningen är komplicerad och kräver enorm sakkunskap. Vi kan ta andra områden som har med arbetslagstiftning att göra, pensionsfrågor, olika tekniska regler om trafik, kemikalier, livsmedel m.m. I botten på mycket av detta ligger faktiskt EU-direktiv. Jag kan nämna att en av våra sakkunniga berättade att det kräver ett enormt merarbete att arbeta upp en kunskapsnivå för att kunna sköta all komplicerad lagstiftningskunskap och egentligen ger det ganska lite utbyte i förhållande till arbetsinsatsen. Det är det som vi har fått oss till buds i utskottet och då har vi också förordnat tekniken som man har valt här.
Vi vill också betona att landskapsregeringen skall följa upp de ändringar som sker på de områden där vi har blankettlagstiftning; det framkommer även av vårt betänkande och detta för att undvika missförhållanden och luckor samt för att kunna förbättra ålänningarnas ställning här i landskapet. När man har gjort det skall man med en analys och politiskt besluta hur vi skall ha det: lika, annorlunda, avvikande, helt eller delvis. Det spelar egentligen ingen roll juridiskt bara det blir klart hur vi vill ha det, så att det inte blir dessa luckor som vi har haft med barnomsorgsavgift, närstående vård osv., som tyvärr kan uppkomma.
Om jag kortfattat går tillbaka till själva framställningen är det egentligen bara en sak vi föreslår att skall utgå, nämligen 4 § 6 mom. i lagframställan nr 1 för att det skall bli i konformitet med den kommande förvaltningslagen, som vi också håller på och arbetar med i lagutskottet.
Jag vill poängtera att till betänkandet finns även finansutskottets utlåtande bifogat.
TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss.
Ärendets första behandling är avslutad.
Föredras ärende nr 10:
Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Brage Eklunds enkla fråga om krav på nya avloppslösningar i glesbygden. (EF 12/2006-2007).
Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.
Ltl Brage Eklund:
Fru talman!
Landskapsregeringen har beslutat att alla enskilda avloppslösningar skall underkastas högt ställda reningskrav i fråga om fosfor- och kvävereduktion före den 1.1 2008. Det utlovade offentliga stödsystemet leder dock till dubbel orättvisa för alla bosatta i glesbygden, där hushållen tvingas själva stå för hela kostnaden på upp 6.000 euro per avloppsanläggning medan invånare i tätbebyggelse ansluts till kommunala avloppsnät där kostnaderna till största delen täckta via landskapsbidrag och kommunal finansiering.
Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:
Anser landskapsregeringen att det beslutade regelverket för enskilda avlopp är rättvist och svarar mot de grundläggande kraven på lika behandling?
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:
Fru talman!
Absolut rättvisa kan aldrig uppnås oberoende av ärende och då sade jag ”absolut rättvisa”. Landskapsregeringen har beslutat att rätt kraftigt stöda Lotsbroverket och dragningarna från landsbygden till Lotsbroverket för att vi anser att det är en bra miljöinvestering. Alla kan inte kopplas till systemet och alla kan inte heller kopplas till kommunala reningsverk, som t.ex. finns i Eckerö, som ett exempel.
Frågan som nu ställa är varför inte landskapsregeringen också ger bidrag till enskilda avlopp när det ställs strängare krav. Tillsvidare finns inga sådana planer utgående från att enskilda avlopp, sett ur ett längre tidsperspektiv, inte behöver bli dyrare eftersom de årliga kostnaderna blir betydligt lägre för enskilda avlopp. Det kan röra sig om ca tio år beroende på kostnaderna för anläggande av det enskilda avloppet. Det finns kommuner i dag som har svängt på det, som t.o.m. har svårt att motivera hushåll att ansluta sig till det centrala avloppsnätet för att det är för dyrt att ansluta sig och de vill hellre ha enskilda avlopp på grund av det, så det finns ett både-och-skap i diskussionen. De enskilda avloppen har en kostnad för att man anlägger dem som är ganska olika men upp till 6.000 euro, som nämndes, kan det säkert bli, men det finns säkert andra alternativ som inte är lika dyra. Man har dock ingen anslutningsavgift och man har heller ingen årlig kostnad på samma sätt som man har när man är ansluten till de centrala reningsverken, naturligtvis en kostnad för tömning en gång i året vanligtvis. Pensionärer som har det svårare ekonomiskt ställt har möjlighet att få stöd för avloppssystemet via vår kansliavdelning i likhet med stöd f ör renovering av hus osv. Landskapsregeringen har också i ett senare skede tagit beslut att ge dispensmöjligheter för pensionärer som är födda 1935 eller tidigare.
Som sagt, i dagens läge har vi inte gjort bedömningen att man skulle gå in och stöda också enskilda avlopp.
Ltl Brage Eklund, första tilläggsfråga:
Fru talman!
I och med den här reformen tror jag att devisen ”Hela Åland skall leva” håller på att undergrävas. Oberoende om man är pensionär och har fått ett visst undantag men om en barnfamilj skall försöka bosätta sig ute i glesbygden och investera i en egen avloppslösning på ca 6.000 euro med en tömning per år som inte är så dyr, men externslammet kostar i Eckerö 20 euro per kubik och ändå leva med den här ovissheten: vad är nästa plus underhållet på anläggningen som man har satt ner i marken. Det får vi inte glömma bort här. När man hör på nyheterna och ser vad man släpper ut från Kaliningrad så håller vi nog på och söker efter nålar i höstacken här på Åland för att visa att vi är bäst i klassen! Det här är ingenting som förbättrar möjligheterna att ha en spridd bosättning på Åland utan det är en centralisering av bosättningen.
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:
Fru talman!
Frågan handlar om kostnaderna och jag har själv tittat på olika kommuner och hur kostnaderna utfaller. I Mariehamn betalar vi ungefär 400 euro och då har vi inte anslutit oss utan vi har varit färdigt anslutna, men det är den årliga avgiften. Det är ungefär samma sak i några landskommuner där jag har frågat hur kostnaderna blir per år för dem som är anslutna. Sedan kommer anslutningsavgiften och den kan man inte riktigt bestämma för en del har ganska dyra anslutningsavgifter och en del har billigare. Det är en kommunal fråga var man går emellan från kommunens sida. En annan sak är att det här är en kommunal angelägenhet och behörigheten och lagstiftningen finns hos oss. Man kan konstatera att i de kommunala avloppen där landskapet har gått in med upp till 40 procent har kommunen stått för det resterande. Vad jag vet har inte kommunerna heller tänkt gå in och hjälpa enskilda avlopp med resterande. Det är i så fall också orättvist, om man ser det som en orättvisa att man från kommunens sida går in och drar centrala ledningar med kommunens skattemedel och inte hjälper kommuninvånaren som har enskilda. Orättvisan fortsätter s.a.s. i kommunerna också om man ser detta som en orättivsa.
Ltl Brage Eklund, andra tilläggsfråga:
Fru talman!
Om det är billigare att vara ansluten till ett kommunalt avloppsnät eller att lösa problemet själva tror jag vi kan diskutera länge. Som jag sade har den enskilda en underhållskostnad på sikt som han skall följa upp. Han skall följa upp att kväve- och fosforreningen fyller kraven och säkert kommer det också på sikt en kontroll, någon myndighet som skall kontrollera alla de enskilda avloppen och då skall man ha in en avgift. I dag kommer det automatiskt en avgift, även om du inte har påkallat myndigheterna, man gör en förordning och ålägger enskilda personer att uppfylla bestämmelserna. När det gäller landskapsregeringen kontra kommunerna är det egentligen landskapsregeringen som har tagit beslutet att man skall ha förordningen om att uppfylla krav på rening av kväve och fosfor. Att överskjuta kostnaderna på kommunerna är inte riktigt rätt utan då måste väl ansvaret ligga hos landskapsregeringen hela vägen.
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:
Fru talman!
När det gäller lagstiftning överhuvudtaget så är det landskapsregeringen som kommer med lagframställningar och lagtinget som tar dem. Men det är sällan det berör enbart de människor som sitter i landskapsregeringen osv., utan det är sådant som berör samhället och lagtinget fungera ju så att vi styr ett samhälle i en eller annan riktning. Att sedan fullt ut, varje gång man tar ett politiskt beslut, gå in och exakt stöda kostnaderna är helt omöjligt. Det här är ett sätt att politiskt styra åt vilket håll man vill komma. I det här fallet har man för många år sedan – det är förvånande att man upplever att det är någonting som har beslutats alldeles nyligen och nu är man ställd inför snabba ryck – jag tror det var 2004 man tog beslutet, så man har haft ett antal år på sig fast det nu plötsligt, som det är i alla fall att man får bråttom sista året. Men att fullt ut alltid kompensera den lagstiftning vi har tror jag inte att fungerar i våra länder eller i självstyrande områden!
TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.
Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats
Landskapsregeringens framställning om ny plan- och bygglag för landskapet Åland. (FR 23/2006-2007).
Ärendet upptas till behandling vid plenum den 27.4.
Landskapsregeringens meddelande angående landskapets arbete med externa frågor. (M 5/2006-2007).
Ärendet upptas till behandling vid plenum den 25.4.
Bibliotekskommissionens berättelse över verksamheten vid lagtingets bibliotek för år 2006. (BB 1/2006-2007).
Ärendet upptas till behandling vid plenum den 27.4.
Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 25 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.
(Plenum avslutades kl.15.46).