Andra behandling

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM DEN 19 JANUARI 2000 KL. 13.00.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltla Eklöw, Holmberg, och Svensson).

    27 lagtingsledamöter närvarande.

    Om befrielse från lagtingsarbetet i dag den 19 januari anhåller ltl Hasse Svensson på grund av tjänsteåliggande, ltl Lars Holmberg på grund av styrelseuppdrag i Ålands Problemavfall och ltl Raija-Liisa

    Eklöw på grund av sjukdom. Godkänt.

     

    Herr landshövdingen:

    Herr talman! Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställning om godkännande av vissa bestämmelser i överenskommelsen med Lettland om social trygghet.

     

    TALMANNEN: Herr landshövdingen! Lagtinget kommer i vederbörlig ordning att behandla republikens presidents framställning.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 1:

     

    Landskapsstyrelsens framställning angående ändring av landskapslagen om stöd för skogsbruksåtgär­der. (FR nr 9/1999‑2000).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson:

    Herr talman!

    Det här en ganska liten korrigering av landskapslagen om stöd för skogsbruksåtgärder för att minska byråkratin och underlätta för både förvaltningen och skogsägarna. Den första ändringen gäller införande av den lagstadgade panträtten. När det gäller detta rättsområde finns den normala vägen att inteckna i fastigheten och sedan finns det möjlighet när man beviljar lån ur offentliga medel att ha en form av lagstadgad panträtt som innebär en betydligt minskad byråkrati både för panthavaren och för pantgivaren. Man kan tycka att detta strider mot rättsprinciper att man tvångsvägen kan skaffa sig en lagstadgad panträtt, men det blir både billigare och enklare också för pantgivaren, så det har visat sig att det vore en god åtgärd att göra denna förändring för bägge parter. Den andra ändringen gäller tvångsindrivningsmöjligheten, som föreslås införd igen. Detta är ett udda och mycket ovanligt förfarande. Det är sällan det kommer till bruk, så det är bara i specialfall och då är det här också en enklare och snabbare samt mindre byråkratisk väg att komma till ett resultat i relativt självklara frågor när man vill driva in fordringarna. Det är alltså fråga om två små förändringar.

     

    TALMANNEN: Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.  Ärendet remitteras till näringsutskottet.

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 2:

     

    Lagutskottets betänkande nr 4/1999‑2000 om regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av självstyrelselagen för Åland och 17 § jordförvärvslagen för Åland. (RP nr 3/1999‑2000).


    Först tillåtes diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Erland:

    Herr talman!

    De senaste åren har självstyrelsens utveckling diskuterats av de flesta partier här med lite olika inriktning, men ändå med, får man säga, ett gemensamt intresse och att det är en angelägen fråga. I dag kanske man mera får vara realpolitiker och säga att nu gäller det först att säkerställa den position som självstyrelsen har och kanske t.o.m. borde ha haft i samband med anslutningen till EU.

     

    I debatten om presidentframställningen har ordet “förklaring” diskuterats och liberalernas åsikt har varit klar sedan länge, och står givetvis fast, att som rättsinstitut har begreppet inte längre någon betydelse.  Däremot har vi konstaterat att andra med olika argument har sagt att det fortfarande är viktigt. Det finns också de som säger att begreppet visserligen är viktigt, men det kan tas bort ur självstyrelselagen och jordförvärvslagen därför att någonting annat kommer i stället, och det som kommer i stället måste också, logiskt sett, vara viktigt. Från obundnas sida har två ledamöter sagt att de för sin del inte anser att det finns någonting som balanserar upp det, och det är en annan bedömning.  Det har t.o.m. sagts att nu får landskapsstyrelsen ett år på sig; om jag inte missminner mig var det ltl Karlström som sade detta här i lagtinget och en av chefredaktörerna skrev igår samma sak att inom ett år måste det hända någonting. Då är vi i liberalerna naturligtvis nyfikna på vad som skall hända, men särskilt: Vilka försäkringar är det som landskapsstyrelsen har fått och som då skulle uppväga förklaringsbegreppet för dem som anser att det är viktigt? Jag ställer helt enkelt frågan till lantrådet, det nuvarande lantrådet, kanske jag skall påpeka. Kanske vi kunde få lite information om dessa försäkringar och vad det är vi skall pricka av om ett år som har hänt eller inte har hänt.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Behandlingen av detta ärende har i olika omgångar här i lagtinget vållat ganska stora bekymmer. Jag vill ändå säga att jag tycker att det slutresultat som lagtinget och lagutskottet nu presterar i och med betänkandet och som jag också hoppas att blir lagtingets beslut med erforerlig majoritet ger ändå en bra  avslutning på frågan, för lagtingets del, men framför allt för landskapsstyrelsens del därför att det ger en bra grund att driva självstyrelseutvecklingen i stort vidare samtidigt som det också ger en korrekt bedömning av hela frågan i sig, dvs. det som det sist och slutligen handlar om: rättsinstitutet förklaring.  Det har framkommit många olika infallsvinklar både mellan grupperingarna och inom grupperingarna i den här frågeställningen. På den konkreta frågan från ltl Olof Erland vilka löften och försäkringar har landskapsstyrelsen fått och vad är det som vi skall s.a.s. naglas fast vid - det är väl det som det politiskt handlar om från olika håll - vill jag svara att vi har fört diskussioner med justitieministeriet och deras representanter; vi har fört sådana diskussioner som gör att vi är förvissade om att behandlingen av det som kallas Palmgren II, arbetsgruppens betänkande, kommer att ske i brådskande ordning under vintern/ våren och att det skall komma en proposition i ärendet under året som kan slutbehandlas samt att de nödvändiga majoriteterna i regering och framför allt i riksdagen kommer att uppnås, så ärendet kommer att få en snabb behandling.

     

    Herr talman!


    Vi är alla politiker som sitter i den här salen. Det exakta slutresultatet av en sådan behandling kan ingen lova i dag; det finns ingen människa som vet det. Men vi vet att vi har en bra diskussion med justitie ministeriet och vi får en förankring vidare in i regeringen på det sättet. Jag har själv också i mitt möte med statsministern anhängiggjort de aktuella frågeställningarna och på det sättet bäddat för det fortsatta arbetet.

     

    Herr talman!

    Att från lagtingets talarstol börja gå in i varje detalj som landskapsstyrelsen diskuterar med representanter för justitieministeriet skulle knappast vara klokt i den här frågan, och ännu mindre klokt med tanke på framtiden och på framtida diskussioner med justitieministeriet. Det är helt enkelt så att vi har från landskapsstyrelsen blivit övertygade om att när det gäller dessa ändringar av självstyrelsela­gen har rättsinstitutet “förklaring” inte någon betydelse mera och den politiska processen har gått så långt att vi inte kan få ut något mera av den. Det vill jag säga att dessa omgångar har haft en viss nytta, även om de kanske har varit lite jobbiga ibland, men summa summarum tycker jag ändå, som jag sade inledningsvis, att avslutningen på detta ärende tyder på att det kan bli ett fall framåt i självstyrel­seutvecklingen - och det är vi mest betjänta av allihopa här i lagtinget i varje fall.

     

    Ltl Erland:

    Herr talman!

    Lantrådet konstaterar här för sin del att landskapsstyrelsen har gjort en korrekt bedömning av begreppet  “förklaring”. Det anspråket kan väl inte vi liberaler göra, men vi har gjort den bedömningen att rättsinstitutet inte längre har någon relevans och verkan. Det finns andra som har gjort en annan bedömning, och den kan också vara korrekt, men det är inte mycket som tyder på det. Vad vi har saknat är argumenten för det, men den som tycker det har rätt att tycka det.

     

    När det gäller själva frågan: Vad är det för försäkringar? säger lantrådet att Palmgren II skall gå vidare och att det skall gå i brådskande ordning. Det kan jag kanske tro på. Men när det gäller vad man därutöver kan säga är det ingalunda detaljer som vi är ute efter. Vi har haft möjlighet att delta i referensgruppen för den s.k. Palmgren II och har där kunnat gå in i detaljerna, men det viktiga här är: Vad handlar självstyrelsens utveckling om och som, enligt vissa lagtingsledamöter, skulle kunna uppnås, dvs. balansera upp förklaringsbegreppet? Jag tog senaste gång upp tre saker här: för det första självstyrelsens ställning i grundlagen, där man borde markera Ålands status mycket tydligare; för det andra  grundlagutskottets ställning som ett slags författningsdomstol där självstyrelsesystemet skall finnas med enligt självstyrelselagens 28 § och för det tredje och kanske allra viktigaste att Ålands EU-position egentligen eroderar hela självstyrelsen och vårt samhällssystem, om vi inte gör någonting. Då menar jag att vi måste göra någonting mycket mera än vad det s.k. Palmgren II-betänkandet och den kommande propositionen tydligen kommer att handla om, dvs. vi måste för det första internt här konstera att det som var meningen med Ålandsprotokollet, undantagen i EU, var ingalunda att självstyrelsens behörighetsområden med någon automatik skulle omfördelas från Åland till riket och inte heller med någon automatik från EU-sidan överföras från Åland till riket när det gäller t.ex. Finlands roll som medlemsstat och Ålands roll som ett medlemsstatsfragment. Det är här vi har anledning att fråga om de ledamöter i lagtinget, som tycker att förklaringsbegreppet är viktigt, har fått denna försäkran om att självstyrelsens EU-position kommer att respekteras av riksmyndigheterna och att man kommer att kunna få det igenom i självstyrelselagen men också i förhållande till EU. Det är det som bekymrar oss och naturligtvis skall också vi avstämma efter ett år, men jag tror att det är här som  man redan nu, med det nya lagtinget, säga att nu har vi vissa viktiga frågor här som inte är tillräckligt väl skötta gentemot riksmyndigheterna och vi måste flytta fram våra positioner.


    Jag vill också anknyta till debatten här i förrgår om det som ledamoten Christer Jansson sade, att i språkfrågan måste vi på ett verkningsfullt sätt få riksmyndigheterna att inse att Åland är en svenskspråkig del i det tvåspåkiga Finland. Den frågan har inte att göra med att vi i liberalerna anser att språkkunskaper är viktiga överhuvudtaget och har en pragmatisk inställning till finska språket. Det här är alltså en grundrättighet som måste hävdas för att den skall bestå.

     

    Det är bra, enligt landskapsstyrelsen och lantrådet, att “förklaring” stryks och att det är en god grund för fortsättningen, men det är ändå oklart för mig nu vad fortsättningen är. Vilken profil kommer landskapsstyrelsen att ha här? Jag blev faktiskt något förvånad här i måndags när vicelantrådet Salmén, som annars brukar morra ganska påtagligt när det är tal om relationerna till riksmyndigheterna, nu framstår som en självstyrelsemjukis, där t.o.m. liberalerna får rodna när man hör honom!

     

    Vi skall inte behöva ha hög svansföring, men jag tror att goda relationer till riksmyndigheterna inte behöver stå i motsatsställning till att vi faktiskt hävdar våra grundrättigheter och att vi vill förbättra det  som Jyränki i sin utredning kallar Ålands grundförfattningar.

     

    TALMANNEN: Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehand­lingen förelägges det i framställningen ingående två lagförslagen för godkännande i andra behandling.

     

    Lagförslagen förelägges för lagtingets godkännande. Lagtinget har för sin del i andra behandling godkänt de i presidentens framställning ingående två lagförslagen.

     

    Ärendets andra behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 3:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 2/1999-2000 om avskaffande av bidraget för bekämpnig av flyghavre. (FR nr 8/1999-2000).

     

    Först tillåtes diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen förelägges det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Lagförslaget förelägges för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

     

    Ärendets andra behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för enda behandling:

     

    Finansutskottets betänkande nr 2/1999‑2000 med förslag till tredje tilläggsbudget för år 1999. (FR nr 7/1999‑2000).

     

     


     

    Först tillåtes diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Viveka Eriksson:

    Herr talman!

    Landskapsstyrelsens förslag till tredje tilläggsbudget för år 1999 remitterades till finansutskottet den 13 december. Utskottet har omfattat landskapsstyrelsens förslag  och föreslår att lagtinget antar tilläggsbudgeten utan några ändringar. Budgeten balanserar på 163 407 000 mark och är en plusbudget eftersom ett överskott föreslås överföras till utjämningsfonden dessutom föreslås att  27 028 000  skall överföras till nästa budgetår.

     

    Budgeten är också en sk. städbudget där vissa moment justerats i enlighet med verkliga behov och oförutsedda händelser.

     

    Vid remissdebatten fördes ett resonemang om tillvägagångssättet att lagtinget först i efterhand ställts inför fullbordat faktum och nu har att ge bifall åt redan vidtagna åtgärder.

    Utskottet har berört frågan och konstaterat att det i vissa fall är en fråga om pragmatisk tillämpning och att ett visst handlingsutrymme måste finnas. Regeln borde dock vara att lagtinget ger bifall och anger medel innan åtgärder vidtas och att vidtagna åtgärder som innebär undantag från den regeln bör vara välmotiverade.  Utskottet konstaterar också  i den allmänna motiveringen att flera moment i framställningens inte har tillräckligt välgrundade motiveringar. Det är inte tillfredsställande att med motiveringen "under momentet  erfordras ett tillägg" godkänna tilläggsanslag i efterhand. Därför efterlyser utskottet i de allmänna motiveringarna mer utförliga redogörelser för varför tilläggsanslag fordras framöver.

     

    På grund av det förbättrade konjunkturläget och på grund av försäljningar av Sonera - aktier har statens inkomster stigit och därvid har också landskapets beräknade inkomst av avräkningen stigit. I tilläggsbudgeten föreslås ett tillägg på 119 miljoner mark. Det innebär i sin tur att landskapets ekonomi är god och att utrymme finns dels att överföra pengar till utjämningsfonden  och dels att överföra pengar till nästa budgetår. Vi har konstaterat att utjämningsfonden om vilken lagtinget redan tidigare beslutat skall ha en konjunkturutjämnande effekt. Lagtinget efterlyste i samband med att årets budget behandlades en mer långsiktig konjunktur och finanspolitik för att motverka effekterna av en kommande konjunkturnedgång. Utjämningsfonden och den föreslagna överföringen är således helt följdriktig.

     

    Finansförvaltningslagstiftningen är inte tidsenlig och bör revideras. Regler och system inom finansförvaltningen bör ses över och lagstiftningen anpassas till det ekonomiska system som vi har i dag. Vi har i budgeten ett överskott och i en lag kan intas t.ex. regler för hur detta överskott hanteras och redovisas. Regler för och mål med fonderingar, i det här fallet utjämningsfonden, bör också klargöras.Vi har konstaterat vid behandlingen att en sådan här lagstiftningsrevidering är på gång i landskapsstyrelsen och vi ser fram emot att i utskottet få ta oss an lagstiftningen.

     


    Under moment 47 18 44 Investeringsstöd till lantbruket  föreslår landskapsstyrelsen en höjning om 4 miljoner mark. Vi har i utskottet  granskat det momentet  och försökt sätta oss in i principer för fördelningen av investeringsstöd och vad som förorsakat att tilläggsmedel begärts. Vi får här skilja på två frågor: Varför och enligt vilka principer fördelas investeringsstödet? Och varför uppstår behov av tilläggsanslag i slutet av året?

     

    Det åländska jordbruket är satt under hård press. Småskaligheten och konkurrensen på en öppen marknad innebär att det är svårt att få riktig lönsamhet i verksamheten.  Samtidigt är det väsentligt att vi upprätthåller ett jordbruk - det är främst en näringspolitisk fråga men också en regional-  kultur och miljöpolitisk fråga. Vi vill ha ett spritt boende med möjligheter att upprätthålla arbete runt om i landskapet; vi vill och kommer allt mer att vilja ha ren, nära konsumenten producerad mat och vi vill upprätthålla natur- och kulturlandskapet för oss själva och för turist-Åland. Därför är samhällets insatser för att stöda det åländska jordbruket nödvändiga. Jordbruket har allt mer blivit bidragsberoende, en utveckling som allra minst jordbrukarna själva tycker om. . Men för att med den konkurrenssituation som råder, med de strukturomvandlingar som ägt rum överhuvudtaget upprätthålla ett jordbruk krävs samhällssatsningar på olika sätt.

     

    En hel del av stöden är beroende av EU:s olika stödformer och just nu håller hela stöd systemet på att förändras och det vet vi i dag kanske inte så mycket om, men det är mycket förändringar på gång där.

     

    Investeringsstödet, som  är en stödform som delfinansierats av EU och som utbetalas enligt strikt angivna krav och i enlighet med klart uttalade principer, ger jordbrukare möjlighet att till överkomliga kostnader göra vissa satsningar för att förbättra och förenkla sitt arbete  eller att anpassa verksamheten efter nya krav som EU ställt upp.

     

    Anläggningar som kan beviljas investeringsstöd är t. ex. bevattningsanläggningar, idag en näst intill nödvändig satsning för en specialodlare.

     

    Ett av våra konkurrensmedel med tanke på  vårt småskaliga jordbruk är att vi sastar på produkter som efterfrågas i våra närområden, vissa grödor lämpar sig också speciellt bra till åländska förhållanden som exempel på det kan nämnas äpplen. Äppelodlarna såg med stor oro fram emot EU-inträdet och den svåra konkurrenssituation som man befarade. Men det har visats sig att åländska äppel håller marknad och att de är eftertraktade. Dessutom har man inom branschen allt mer gått in för sk integrerad produktion där bekämpningsmedel och gödsel används minimalt. En åtgärd som ytterligare höjer kvaliteten på åländska äpplen.

     

    Att hålla hög kvalitet på jordbruksprodukterna är vårt andra starka konkurrensmedel. Olika åtgärder förenklar för odlarna att hålla en hög kvalitet T.ex är ett väl utbyggt bevattningssystem nödvändigt vid specialodlingar. Också lagringsmöjligheter och hantering av produkterna påverkar varornas kvalitet och då är det naturligt att det behövs satsningar på t.ex kyllager.

     

    Ett annat exempel där bidrag utbetalats är ombyggnader och byggen av ladugårdar och andra anläggningar som krävs för att arbetet inom djuruppfödning  skall förenklas och förbättras.

     

    Projekt som får stöd  skall för att få sådana stöd fylla vissa kriterier och förutom en grundandel kan förhöjning av stödet utbetalas utifrån t.ex  faktorer såsom regionala aspekter, ålder och andra.

     


    Så till frågan om varför äskandet på detta tilläggsanslag kommer i ett sent skede av budgetåret. Stödprogrammet kommer att förändras och bli nationellt. Det innebär att motsvarande stöd inte längre kommer att vara möjliga att betala ut i samma utsträckning. Det är en av orsakerna till att det under senare delen av året kom in flera ansökningar för projekt än vad som varit beräknat.  En stor del av ansökningarna gäller bevattningsanläggningar. Den torra sommaren innebar att många insåg behovet av sådana. Vidare fördröjdes processen av en omfattande vattenvårdsplaneringen som ligger till grund för att få ta i bruk bevattningsanläggningarna. Detta har bidragit till fördröjningar av ansökningarna.

     

    I framställningen motiveras äskandet bland annat med en ökande framtidstro inom jordbruket. Vid behandlingen har framkommit att det troligen finns en viss framtidstro inom vissa branscher som visat sig vara mer konkurrenskraftiga. Ett tecken på det är att det under senare år skett en hel del generationsskiften. Inom några branscher t.ex. djurhållningen främst svin och fjäderfä ser framtiden dock mörk ut.

     

    Jordbrukets framtid och med det bevarandet av det unika åländska kultur- och naturlandskapet är  en av landskapsstyrelsens stora utmaningar för framtiden. Stöd och billiga lån är ett sätt att ge jordbruket konstgjord andning och det är ett system som med EU:s jordbrukspolitik kommer att finnas kvar. Men för landskapsstyrelsens del handlar det också om att ta nu ett rejält grepp om jordbrukspolitiken, utarbeta strategier och framförallt göra de rätta satsningarna för att trygga ett framtida åländskt jordbruk.

     

    Under momentet 48.10.40. Understöd för flygverksamhet berörs skärgårdsflyg. Under behandlingen har framkommit att skärgårdsflyg står inför ett vägval. Antingen läggs skärgårdsflyg på is. Endast ett plan kommer att finnas kvar i bolaget och det flyget kommer att användas i främsta hand till sjuktransporter. Den andra vägen skulle vara att i detta läge satsa på att expandera och ge sig ut i den kommersiella verksamheten. Nu har ett avtal gjorts mellan Air Botnia och skärgårdsflyg och Air Botnia har därmed övertagit skärgårdsflygs star- och landningstider på Arlanda. Åland har idag fungerande flygförbindelser men systemet är sårbart och med vårt insulära läge borde det finnas en beredskapsplan för eventuella förändringar. Utskottet har inte tagit ställning i frågan men personligen anser jag att det finns skäl för landskapsstyrelsen att fundera extra mycket på den här problematiken.

     

    När det gäller momentet 46.17.04 Utgifter för handikappades utbildning har utskottet inte haft några synpunkter på själva äskandet , endast konstaterat att det kan vara svårt att på förhand i skolan förutsäga vilka kostnader som kan uppstå. Elever med särskilda behov  har vitt skilda behov; funktionshinder kan vara av många olika slag och därför är också behoven av stödåtgärder olika. Detta påverkar också kostnaderna på olika sätt. Utskottet har understrukit vikten av att direktiv och riktlinjer som framkommer i lagar, förordningar och andra av landskapsstyrelsen utfärdade program så som läroplansgrunder m.m. efterlevs. Det finns en viss  risk att olika skolor tolkar direktiven olika. Här anser vi att  landskapsstyrelsen har ett övergripande ansvar.

     

    Ltl Ronald Boman:

    Herr talman!

    Det var ett av det bästa försvarstal jag hört på länge angående jordbrukets bidrag! Ledamoten Viveka Eriksson skulle ha en bra framtid som bidragsminister!

     

    Herr talman!


    Jag tycker inte om tilläggsbudgeter som behandlar föregående års verksamhet. Dessa tilläggsbudgeter  betyder att man ställer lagtinget inför fullbordat faktum eftersom man redan förbrukat de pengar man nu ansöker om.  I min rättsuppfattning ingår att man inte skall förbruka mer pengar än man har tillgång till. Men så är icke fallet i detta hus. Här bryr man sig inte om att följa med hur mycket pengar man har  kvar i börsen, utan man köper för fulla muggar  - övertygad om att lagtinget godkänner allt. Och det gör ju lagtinget!

     

    Finansutskottets betänkande är ytterligare ett bevis på den totala maktlöshet större delen av lagtinget känner inför landskapsstyrelsens beslut. Ingen vågar ifrågasätta någonting - för så här har det ju alltid varit. Jag tycker att det ur demokratisynpunkt är skrämmande att det av folket valda lagtinget så totalt viker sig för landskapsstyrelsen. I slutändan blir vi endast en gummistämpel åt landskapsstyrelsen.

     

    För att markera att så här får det inte gå till så borde tilläggsbudgetens utgiftssida i sin helhet förkastas. Men eftersom jag icke får understöd för ett sådant förslag så får det vara. Jag skall dock kommentera finansutskottets flata betänkande.

     

    Herr talman!

    Utskottet framför i sitt betänkande enbart självklarheter, som t.ex. när det gäller brand- och räddningsväsendet “Utskottet konstaterar att adressystemet är av allmänt intresse och att det bl.a. kommer att gagna räddningsväsendet och turismen.” Och så fortsätter betänkandet i samma anda med rena rama floskler. Inget ifrågasättande eller granskande som åtminstone jag anser att ett finansutskott skall syssla med.

     

    När det gäller Jan-Karlsgårdens Wärdshus så kunde de t.ex. ha ifrågasatt om det överhuvud skall finnas restaurang där eller om det räcker med enbart café och kiosk. I så fall borde man inte investera i storköksutrustning, som nu är fallet.

     

    När man kommenterar investeringsstödet till jordbruket gör man det i termer som “att man erfarit att ett stort antal gäller maskinhallar och gårdsverkstäder. Enligt landskapsstyrelsen avser de beviljade ansökningarna ‘produktiva investeringar’.” Jag anser att gårdsverkstäder och maskinhallar varken är särskilt produktiva investeringar eller konkurrenskraftiga produktionsanläggningar. Dessutom skulle jag hellre ge dessa 4 miljoner till en extra lönepott åt vårdpersonalen.

     

    Som synes finns inte ett kritiskt ord i hela betänkandet utan enbart upprepanden av landskapsstyrelsens åsikter. Sådana här betänkanden är vi inte betjänta av.

     

    Ett ärende som jag uttryckligen bad finansutskottet granska var ledamoten Lindemans inköp av fyrverkeri. Ett fyrverkeri som var synnerligen bra och uppskattat, men trots det bör det oklara ekonomiska förfarandet granskas. Jag frågade bl.a. följande: Skall dylika inköp konkurrensutsättas? Varför anges en summa om 100.000 mark i landskapsstyrelsens framställning när fyrverkeriet enligt faktura kostade endast 90.000 mark? Varför skall detta jippo bokföras på två olika moment?

     

    Det här var några av de saker jag begärde utredning om men eftersom finansutskottet inte ville/inte kunde utreda så detta står mitt hopp till revisorerna.

     


    Jag var kritisk till finansutskottets behandling då det gällde ordinarie budgeten, bl.a. för att de utan vidare spolade alla 35 finansmotioner. Nu fortsätter de i samma stil med att stryka landskapsstyrelsen medhårs. Jag ifrågasätter om vi skall ha ett finansutskott som så okritiskt godkänner allt vad landskapsstyrelsen kommer fram med. Man skall naturligtvis inte kritisera om det inte finns orsak, men i de två senaste fallen, ordinarie budgeten och denna tredje tilläggsbudget, anser jag att det fanns mycket som utskottet kunnat granska och ifrågasätta.

     

    Till sist, herr talman, brukar man säga att folket har fått de politiker de är värda och jag får väl avsluta med att lagtinget har fått de utskottsmedlemmar de är värda!

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Ltl Ronald Boman har en förmåga att göra dramatik av det mesta, och jag måste väl tillerkänna honom en viss skicklighet på det området!

     

    Jag vill ändå konstatera det, herr talman, att den här tilläggsbudgeten lämnades till lagtinget i november, dock 30 november skalll medges, men det var i varje fall en månad kvar på det föregående året. Min erfarenhet säger mig att det här är ett helt normalt tillvägagångssätt som vi har använt oss av under de år jag har varit med i landskapsstyrelsen och säkerligen före också. Jag har också minne av att vi har lämnat tilläggsbudgeter senare. Det finns här en avvägningsfråga som landskapsstyrelsen alltid har att att ta ställning till: på ett sätt vill vi i så god tid som möjligt gå till lagtinget för att man skall kunna behandla budgeten på det sätt som ltl Boman har framställt här och på ett sätt vill vi dra på det så länge som möjligt för att vi skall få med så mycket av ärendena som möjligt så att det inte dyker upp andra överraskningar sedan i slutet under de senaste veckorna som borde ha varit med i en tilläggsbudget. Detta är alltså en avvägning som vi i landskapsstyrelsen hamnar att göra varje år och som man i andra beslutande organ, i kommunstyrelse och liknande, säkerligen också får kämpa med.  Ltl Boman känner  nog egentligen till att så här är situationen, men man kan förstås göra en viss dramatik av det här också.

    Dessutom finns det knappast några större exceptionella utgifter i föreliggande tillläggsbudget, utan det är, som det har sagts här, en s.k. städarbudget på utgiftssidan och på inkomstsidan fanns det relativt stora inkomster tack vare den statliga försäljningen av Sonera-aktier.

     

    Jag tycker alltså att kritiken är lite obefogad om man dessutom betänker att finansutskottets ordförande tillhör oppositionen och har ändå, efter en saklig behandling av tilläggsbudgeten i finansutskottet, kommit fram till detta betänkande. Det visar att oberoende om man tillhör opposition eller majoritet  arbetar man i utskotten på ett sakligt och objektivt sätt. Då kommer man fram till det här resultatet. Genom att ltl Boman har ett mandat i lagtinget har han inte tillträde till den sakliga information som finansutskottet har och får vid hörande av sakkunniga, och det kan vara en orsakerna till åsikterna som har framkommit. Men jag tror ändå att man bör tillmäta finansutskottet och dess behandling av budgeterna en större betydelse, åtminstone har jag fullt förtroende för det.

     

    Ltl Boman, replik:

    Herr talman!


    Ingenting är så bra att det inte går att göra bättre och jag har full förståelse för att lantrådet försvarar betänkandet - han har ju stått bakom budgetframställningen. Jag delar inte riktigt hans uppfattning när han hävdar att man gör likadant inom den kommunala sektorn. Med mina anspråklösa åtta års erfarenhet från den kommunala sektorn har jag inget minne av att man har gjort så här där i alla fall. Jag tycker nog att man skall ändra på detta. Finns det en vilja går det att ändra på det, men är jag ensam blir det naturligtvis ingenting annat än en viljeyttring från min sida.

     

    Ltl Sundback:

    Herr talman!

    Jag har tittat på budgeterna för 1997 och 1998. Då var lantrådet Nordlund finansminister. Då försökte vi införa ett nytt budget- och redovisningssystem, ett budgtsystem som byggde på mål och resultatan­svar. Syftet med det var förstås att få till stånd en bättre budgetering och att den inte skulle vara så detaljerad utan att lagtinget skulle ta ställning till de politiska målen och ramarna för förverkligandet av dem samt att förvaltningen skulle ha ett mera självständigt ansvar för budgeten. I det systemet uppfattar jag att det ingår att man skall minska på antalet tilläggsbudgeter. Det nämndes här om kommunerna och det finns säkert olika praxis där, men t.ex. i Mariehamns stad kan jag inte påminna mig sedan vi införde det här systemet att vi skulle ha haft en enda budget där vi i efterhand skulle ha beviljat medel för sådant som förvaltningen redan har godkänt. Om man skall ta budgetansvaret på allvar är det viktigt att lagtingets budgetmakt inte åsidosätts, vilket görs nu i och med att man beviljar pengar som man inte har.

     

    För att få till stånd en bättre budgetdisciplin har jag lagt ett ändringsförslag som skulle fogas till de allmänna motiveringarna i finansutskottets betänkande. Det lyder: “Förslag till tilläggsbudget bör i framtiden föras till lagtinget innan överskridning av anslag skett. Resultatbudgeteringen förutsätter att ramanslagen respekteras och att tilläggsanslag endast skall tas upp i undantagsfall. Oförutsedda förändringar i verksamheten eller helt nya verksamheter som kräver ökade anslag bör godkännas av lagtinget innan medlen beviljas.”  Detta är väl en logisk följd av det nya budget- och redovisningssyste­met. Det kan inte vara någon mening att införa ett nytt system och samtidigt ha kvar det gamla systemet med tilläggsbudgeter.

     

    Jag hoppas att förslaget diskuteras. Det blir liggande till fredagen och det kan säkert formuleras om och  förbättras rent språkligt, men själva tanken anser jag att vi borde försöka omfatta. Vad som i grunden sker med den här typen av städbudget är att lagtingets budgetmakt åsidosätts, och det kan väl inte vara förenligt med den hushållning som vi är satta att bedriva. Det är lagtinget som skall besluta om målen och medlen medan landskapsstyrelsen skall förverkliga.

     

    Ltl Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Som jag sade i mitt anförande har vi i utskottet diskuterat detta tillvägagångssätt eftersom det också kom upp i remissen och vi såg det som ett pragmatiskt sätt att få saker och ting att fungera på ett någorlunda smidigt sätt. Det blir väldigt ohållbart om man från landskapsstyrelsens sida skall komma till lagtinget med varenda ett moment. Faktum är att lagtinget i och med antagande av årets budget godkänner momenten. Om det under budgetåret krävs ett tilläggsanslag eller om man inte använder alla pengar krävs det att man på något sätt “städar upp” detta i slutet av året. Det blir väldigt osmidigt om landskapsstyrelsen varje gång skall komma till lagtinget före man gör det här.

     

    När det gäller den sista meningen i ltl Sundbacks förslag anser jag att det är helt självklart att inga nya verksamheter skall läggas in i en tilläggsbudget, utan en tilläggsbudget tar upp årets budget och där justerar man det som egentligen lagtinget redan principiellt har tagit ställning till att skall göras.


    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Argumentet om att det är så pragmatiskt att göra som vi gör tycker jag inte håller, eftersom landskapsstyrelsen ändå alltid måste komma hit för att anhålla om pengarna. Frågan är om man skall göra det före eller efter man överskrider anslagen.  Hela resultatansvaret går nu ut på att de enskilda tjänstemännen och de ansvariga ministrarna har ansvar för sina budgetmoment. Vi har också ett sådant redovisningssystem som skall göra att man hela tiden kan ha kontroll över hur pengarna går ut och kommer in. Jag tycker inte att det pragmatiska är förenligt med den teknik och det system som vi har  i dag. Det var annat förr. Men eftersom landskapsstyrelsen ändå måste komma hit bör man göra det innan man överskrider anslagen.

     

    När det gäller nya verksamheter tycker jag också att det är givet att det borde vara så at landskapsstyrel­sen först kommer hit och diskuterar saken, men jag tror inte att det görs så. Om vi bara tar frågan om tingshuset, som har varit aktuellt, så var det en helt ny verksamhet som det förra lagtinget aldrig fick ens någon information om. På den punkten anser jag det viktigt att lagtinget skärper upp kraven gentemot landskapsstyrelsen, så att vi faktiskt får en reell möjlighet att ta ställning innan man börjar med vissa projekt.

     

    Ltl Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Regeln är den att i samband med budgeten godkänner vi vissa projekt och sedan kan det visa sig att antingen håller inte momentet eller så får man pengar över. Det behöver i så fall städas upp och det är därför som vi också har en städbudget.

     

    När det gäller tingshuset är det en helt annan sak. Då hade man ett moment i budgeten som man använde på fel sätt och det hade egentligen inte att göra med att lagtinget i tilläggsbudget eller ordinarie budget antog ett projekt, utan vi hade antagit ett projekt att man för egna ändamål skulle bygga det; det var från det momentet man använde pengar. Det är en helt annan diskussion och där är det fråga om hur vi granskar landskapsstyrelsens hantering - och där har vi också gjort ett misstroendeyrkande.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    När det gäller “att städa budget” tycker jag att hela resonemanget är lite gammalmodigt. Om det blir pengar över är det ingen skada. Det är när det finns för lite pengar som man har problem och eftersom vi har så god ekonomi har vi varit väldigt frikostiga med att bevilja medel enligt de önskemål som man har haft från förvaltningen. Det torde finnas ganska mycket luft inom de olika huvudtitlarna och momenten; man borde i stället göra omdisponeringar i högre grad. Det är viktigt att hålla anslagen och se över rutinerna så att inte överskridningar sker. Jag är säker på att med ett mycket bättre upphand­lingssystem  än det som finns i dag skulle man kunna hålla kostnaderna bättre.  Att hela tiden ge efter på det här sättet och konstatera att det blev dyrare än vi hade räknat eller tänkt, det är att inte ställa de krav på förvaltningen och på landskapsstyrelsen som jag tycker att man borde göra. Jag tror faktiskt att det är ganska enkelt i dag att göra av med landskapets pengar och det är lagtingets sak att här hålla efter.

     


    Med tingshuset kan man säkert resonera på olika sätt, men min poäng är att man påbörjade planering och vidtog åtgärder i syfte att påbörja ett helt nytt projekt och det hade både politiska och delvis ekonomiska konsekvenser. Men man hade undvikit båda dessa negativa konsekvenser om man hade följt budgetdirektiven, nämligen att det är lagtinget som skall besluta om nya verksamheter och inte landskapsstyrelsen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Erland:

    Herr talman!

    Först ett par saker som jag tog up i samband med remissen. Det ena är utjämningsfonden, där det inte finns så mycket annat att säga än det utskottet skriver att det behövs en finansförvaltningslag. Det har efterlysts och det är tydligen på gång. Det får vi återkomma till. Det andra gäller understöd för flygverksamhet och det är naturligtvis en mycket större fråga än det som tas upp här i budgeten. Jag tycker att det finns anledning att återigen påpeka hur vi har försatt oss i ett väldigt riskabelt läge när det gäller transporterna. Vi har flera saker som är på kommande, dels den avtagande nyttan av taxfree i passagerartrafiken med färjor och sedan risken för att ett kommersiellt flygbolag, som vi nu binder upp oss till, inte kommer att kunna bedriva trafiken på kommersiella villkor. Utan att komma med något särskilt förslag i samband med detta ärende skulle jag, på samma sätt som ltl Christer Jansson häromdagen föreslog en vitbok när det gäller språkfrågan, föreslå att landskapsstyrelsen gör en vitbok när det gäller de framtida transporterna i sin helhet. Jag har inte haft möjlighet att fördjupa mig i flygverksamheten i den här typen av regioner på andra håll i världen, men jag är helt övertygad om att det finns lösningar som är kostnadseffektiva, t.o.m. kommersiellt gångbara och där landskapet samtidigt har kontroll över verksamheten. Jag tror att flygtrafiken måste ses inte bara i perspektiv av vanliga ålänningar som vill resa på semesterresor osv., utan ur hela näringslivets synpunkt, inte minst besöksnäringen och då kommer vi att ha behov av att ha en flygverksamhet som är säker, har täta förbindelser och som gärna också är lite billligare än vad den är i dag. För en privatperson förefaller det väldigt dyrt att utnyttja flyget. Det är bara i egenskap av landskapstjänstemän och förtroendevalda som vi har råd med sådana excesser! Jag vill alltså uppmana landskapsstyrelsen att fundera på transportfrå­gorna i ett långsiktigt perspektiv.

     


    När det gäller frågan om budgetansvar kan jag ha en viss förståelse för att oppositionsrollen kräver att man markerar i olika frågor gentemot landskapsstyrelsen, men när det gäller budgeten tycker jag ändå att man bör fundera lite på vad det handlar om. I gällande finansförvaltningslag står det att man inte kan  överföra medel hur som helst, alltså överskrida anslag eller föra över från ett område till ett annat. Naturligtvis insåg man redan då att i praktiken händer det väldigt mycket under ett budgetår och då behöver man kunna ha en flexibilitet, dvs. man kan på förhand säga att det här anslaget kanske inte kommer att hålla; då gjorde man på den tiden ett förslagsanslag och med den tekniken kunde man överskrida ett anslag. Det var ett förslag, det kunde överskridas och det kunde också underskridas. Att underskrida ett budgetanslag var på den tiden någonting väldigt bra; då gjorde man besparingar, men i dagens budgetverklighet är det egentligen lika illa att underskrida ett budgetanslag som att överskrida det. Om man underskrider det, så är det kanske inte bara det att man har räknat fel, utan sannolikt är det så att man inte har genomfört den verksamhet som lagtinget i sin budget har bestämt att man skall genomföra. När bokslutet kommer skall man alltså se om det har varit felberäkningar men också: har landskapsstyrelsen gjort det som lagtinget har sagt att de skall göra. Nu har man frångått det strikta förslagsanslags- och reservationsanslagssystemet; exakt hur det fungerar i dag skall jag inte gå in på här, men reservationsanslagen kunde överföras till nästa år och det kan man också nu göra med anslag enligt särskilda beslut. Det är klart att den praxis som råder i dag måste man kunna ifrågasätta, men jag tror att det också är viktigt att den praxis som finns och som fungerar skall omsättas i en finansförvaltnings­lag.

     

    Om vi tar budgetansvaret, så gäller lagtingets budgetbeslut i allmänhet helheten - hela budgeten för året tas i lagtinget - och då är det för det första fråga om vilket ändamål vill vi att det här skall göras för. För det andra: Hur effektivt använder landskapsstyrelsen dessa medel? För det tredje: för det här finns det vissa ramar. Varför skulle man då strikt behöva hålla sig till ramarna?  Ja, man måste fråga sig: Är det effektivt, är det ändamålet som det gäller?  Då kan man tänka sig att om ramen överskrids med 1-2 procent eller underskrids med 1-2 procent, skulle det vara ändamålsenligt att landskapsstyrelsen går till lagtinget och säger att för det kommande tingshuset har vi beräknat 20 miljoner, redan i det här skedet ser vi att det blir 20.000.400 mark; då kommer man till lagtinget och säger att vi överskrider anslaget med 1-2 procent. Det betyder att om vi tittar på numreringen av tilläggsbudgeten, som nu kritiseras, är det förslag till tredje tilläggsbudget. Skulle man följa systemet att alla anslag skall stämma precis skulle vi i slutet av december behandla den 31 tilläggsbudgeten under året. Därför tycker jag att “städarbudget” är en bra beteckning: man samlar på sig lite anslag, man ser varåt det lutar och så städar man upp de olika momenten. Gör man större avvikelser när det gäller ändamålet är det inte bra. Är det så att man inte har använt pengarna effektivt är det inte heller bra; då skall vi reagera.  Jag tror alltså att städarbudgeten är en praktisk sak att slippa plåga lagtinget med enskildheter under hela året, och lagtinget får ägna sig åt det som alla lagtingsledamöter är intresserade: stora övergripande frågor och principer.

     

    Det andra motivet, förutom städarbudgeten, för just den här är ganska tydligt. Vi har t.ex. överföring av budgetöverskott 27 miljoner, överföring till utjämningsfond 70 miljoner. Då säger t.ex. ltl Sundback att när det är överskott är det inga problem, då behöver vi inte bry oss om det!  Men, som jag sade tidigare, när det gäller överskott eller underskott är allt som avviker från budget viktigt. Det som är viktigt i det här sammanhanget när en tilläggsbudget kommer i november är just det att det är viktigt hur man hanterar årets tänkta överskott, dvs. det som  man i andra sammanhang kallar för bokslutsdi­spositioner. I lagtinget är det så att dispositionerna avgör hur själva bokslutet kommer att se ut. Det avgör t.ex. att vi inte sitter med 100 miljoner i likvida medel utan vi har 100 miljoner i en utjämnings­fond. Det är väsentligt för upplysningarna till allmänheten och till oss hur det ser ut och det andra är att man skall få en hantering av överskott eller underskott i förhållande till hur pengarna används inför nästa budgetår. Detta är en ganska komplicerad reglering om man ser det från finansavdelningens sida. Det har pågått under åren en reform mot ökad rambudgetering, ändamålsbudgetering och detta har också avspeglat sig i budgeten. Jag tror att t.o.m. liberalerna i flera sammanhang har berömt budgeten, inte för att den är så bra rent tekniskt och formellt utan det att det går framåt hela tiden, just när det gäller  rambudgeteringen och ändamålsbudgeteringen. Jag kritiserar alltså inte på något sätt att ltl Sundback ger sig in på budgetkritik när det gäller tilläggsbudgeten och samma sak ltl Boman, men jag tycker att de skjuter kraftigt över målet och det är ganska nyttigt att försöka tänka sig in i hur detta fungerar i praktiken, dvs en städarbudget behövs och en bokslutsbudget behövs.

     

    För övrigt håller jag med om att man skall hålla tummen på landskapsstyrelsen, för det är allmänhetens medel och inte landskapsstyrelsens som hanteras och det gäller offentlig upphandling osv.

     


    Bara för att  nämna tingshuset ytterligare en gång - vi blir väl aldrig av med den frågan förrän huset byggs, verkar det som - så när man använde 40.000 mark, en liten summa, för arkitektritningar, använde man ett moment som var avsett för andra ändamål och däri ligger felet i hanteringen. Jag vill inte påstå att det skulle vara orsak till att man gör en särskild budget för just det eller att man tar upp misstroendefrågan just på grund av det, utan det var hela ärendets hantering som inte kom till kännedom till lagtinget på ett riktigt sätt.

     

    Som sagt, herr talman, detta var en liten parentes, min viktiga poäng här var att landskapsstyrelsen borde göra en ordentlig utredning om transporterna till Åland så att man kan säkra flygtrafiken, för flygtrafiken kommer att bli mer och mer viktig; information kan föras fram och tillbaka via Internet, men det är inte lika lätt med kunskap, för kunskap sitter i personer och personer behöver komma snabbt fram ibland och då är färjan bra, men flyget kan också viktigt för det åländska näringslivet.

     

    Ltl Sundback:

    Herr talman!

    Ltl Erland säger att det är lika allvarligt om man inte utnyttjar ett anslag som om man överskrider det och om man ser till det politiska resultatet med ett visst anslag stämmer det naturligtvis. Lagtinget har i budgeten beslutat att ett visst moment eller ett anslag skall användas för att man skall genomföra en viss verksamhet eller göra en investering. Men rent ekonomiskt tycker jag ändå att det är en stor skillnad om överskrider än underskrider anslag. Det är inte ett ekonomiskt problem, utan det är kanske ett politiskt om man inte förverkligar ett visst budgetanslag, men det är ekonomiskt och politiskt besvärligt om man överskrider ett anslag. Det kan beror på många orsaker och det får vi nästan aldrig utrett utan det är ganska schematiska motiveringar, som här har påpekats många gånger och det är oftast  samma verksamheter. I nästan alla tilläggsbudgeter har vi en hel del skolor som överskrider sina anslag. Det här har pågått år efter år. Jag tycker nog att när man har gått  in för ett budgetsystem och ett redovisningssystem som baseras på mål och resultat borde det också ge sådana effekter att vi inte skulle få tilläggsbudgeter i så hög grad som nu, när man dessutom beaktar att vi har varit så generösa. Vi har inte dragit ner på några driftsutgifter alls, utan det har år efter år ökats på med pengar till verksamheter­na.

     

    Jag kan alltså hålla med om det teoretiska resonemanget att det naturligtvis med tanke på lagtingets beslut är tokigt om pengar inte utnyttjas för ett visst ändamål och man inom landskapsförvaltningen avviker från budgeten, men värre är det nog om man överskrider. Trots allt skall det då mera pengar till, trots att vi har varit så generösa i varje budgetbehandling. Det som jag tycker att långsiktigt är risken med detta är att vi dels varje år plussar på, vi har haft en enorm utveckling inom den offentliga sektorns ekonomi under de gångna åren och när man dessutom misslyckas med budgeten kommer man hit och skall ha tilläggsanslag. Jag tycker att det är väligt mycket låt-gå-politik i den allmänna hushållningen på Åland. Jag har sagt det förut, och jag tror att ltl Bomans politiska framgångar bygger på att den allmänna opinionen har samma intryck - pengarna strömmar ut mycket lättvindigt från landskapet. Förra näringsministern Anders Eriksson tog upp  gång på gång - han kallade det “bidragsberoendet” - att det ökar. Det är lätt att få pengar. Det är också lätt inom förvaltningarna att kräva mer och mer när man inte får utgifter och inkomster att gå ihop.

     


    För mig är detta en fråga om budgetdisciplin och också ett sätt att ha ett budgetsystem där lagtingets budgetmakt inte sätts åsido. Det är också säkert så att själva budgeten rent tekniskt kunde förnyas, och det har vi inte sett så mycket av under de senaste åren. Det kunde vara ett sätt att mera informera lagtinget om nya verksamheter och verksamhetsförändringar. Vi vet inte alltid vad det de facto är som  är nytt, vad som är förändringar och vad som är gammal verksamhet. Budgeten blir hela tiden bättre, men just om man skall kunna hålla den politiska kontrollen av det hela måste den ständigt förnyas.

     

    Herr talman!

    Jag tycker alltså att detta är en viktig sak och jag tror också att både för landskapsstyrelsen och förvaltningen och för att lagtingets budgetmakt skall vara stark skall tilläggsbudgeterna komma hit innan man beviljar pengarna. Det är inte så att man måste komma hit med varenda en liten överskridning utan det måste vara så att det inom systemet, t.ex. genom omdisponeringar, finns möjligheter att justera överskridningar inom huvudtiteln eller momentet eller på vilken nivå man nu gör det, men större ändringar i budgeten måste komma till lagtinget före man har givit ut pengarna; annars har inte vi som är valda av Ålands folk kontroll över folkets pengar.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Jag hade egentligen inte tänkt tillägga något i debatten därför att jag tycker att ltl Olof Erland på ett utomordentligt sätt förklarade hur den verklighet är som förvaltningen lever i. Det vill jag först tacka  för.

     

    Jag kan inte låta bli att ta till orda efter ltl Sundbacks senaste inlägg i debatten. Jag fick nämligen en känsla av att utgångspunkten var god men sedan “bar det iväg” på något sätt så att jag fick en känsla att hon kritiserar bara för kritiserandets egen skull när man börjar säga att pengarna flödar ut och att det inte skulle finnas något ansvar; i så fall faller det ansvaret väldigt ansvaret tungt tillbaka på lagtinget och på ltl Sundback, inte minst ltl Sundback har de facto i samband med varje budget varit med och inlämnat finansmotioner där vi skall öka på utgifterna, som tydligen är för mycket! Trovärdigheten i kritiken skulle vara betydligt mycket bättre om man skulle ha föreslagit var man skall göra dessa drastiska förändringar, som man tydligen är ute efter från socialdemokraternas sida. Jag vill skarpt tillbakavisa det som ltl Sundback säger, att informationen inte skulle ha blivit bättre. Tvärtom är det en av de saker som vi har jobbat mest med under de senaste åren, förutom resultat och målstyrning, att också verbalt beskriva olika verksamheter, framför allt förändringarna. Det kändes som ett litet slag under bältet från ltl Sundback med kritiserandet för kritiserandets egen skull, för det som ltl Sundback har sagt härifrån talarstolen ger en helt felaktig bild av verkligheten.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    För det första, herr lantråd, ber jag att få kritisera på de grunder som jag väljer själv utan recensioner - tack!  För det andra sade jag vad gäller informationen åtminstone två gånger att jag tycker att budgeten har blivit bättre men att den ständigt bör utvecklas när det gäller information, och det tror jag att lantrådet också håller med om - att man alltid kan bli bättre. Jag tycker att jag har hört det från talarstolen flera gånger. Däremot har hela finansutskottet sagt att i tilläggsbudgeten, speciellt den här,  fanns det inte tillräckligt med motiveringar och det var närmast det jag åsyftade. Om jag inte var tillräckligt tydlig har jag chans att tydliggöra det nu.

     

    Vi från oppositionen som inte har lagt budgeten har ganska små möjligheter att föreslå vilka anslag i


     budgeten som skall minskas på; däremot får vi från våra väljare önskemål om förbättringar. Det ligger alltså lite i systemets karaktär att det är väldigt svårt för oppositionen att komma med förslag till nedbantningar av anslag. Det har vi nog gjort men utan större framgång. Däremot hade vi i senaste budget fyra skrivningar som inte kostade ett penni och som var helt politiska till sin karaktär, men de uppfattades överhuvudtaget inte av majoriteten, förslag som jag tyckte att var politiskt fullkomligt legitima och där vi hade kunnat utveckla samarbetet framöver.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Jag är glad från förtydligandet från ltl Sundback att det gällde den här tilläggsbudgeten och informationen i den. Det erkännandet vill jag göra från min sida att i min diskussion när jag hördes i finansutskottet har jag själv också konstaterat att det finns några anslag som har gått lite för lättvindigt igenom eller där det borde ha funnits en utförligare verbal information kring dem, men anslagens storlek var sådana och ibland går det ganska fort. Jag beklagar det och jag har sagt också i finansutskottet att det är vår målsättning från landskapsstyrelsen att hela tiden förbättra oss och att vi inte bara i ordinarie budgeten utan också i tilläggsbudgeterna skall ha så utförlig och bra information som möjligt så att lagtinget som helhet och de enskilda ledamöterna skall ha möjlighet att sätta sig in i ärendet och ta ställning till det.

    (Ltl Wiklöf från salen: Vi är överens då, vad strider vi om i då?)

     

    TALMANNEN: Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehand­lingen förelägges först utgifterna i deras  helhet jämte detaljmotiveringar, därefter förelägges inkomsterna  i deras helhet, sedan betänkandets två klämmar samt betänkandets allmänna motiveering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Förelägges utgifterna i deras helhet jämte detaljmotiveringar för godkännande. Utgifterna jämte detalj-motiveringar godkända.

     

    Förelägges inkomsterna i deras helhet för godkännande. Inkomsterna godkända.

     

    Förelägges betänkandets första kläm. Första klämmen är godkänd. Förelägges betänkandets andra kläm. Andra klämmen är godkänd.

     

    Förelägges betänkandets allmänna motivering.

     

    Ltl Sundback: Herr talman! Jag har ett ändringsförslag till finansutskottets betänkande som är utdelat på lagtingsledamöternas bord och jag har en gång läst upp det från talarstolen, så jag hoppas att det räcker med att jag föreslår det i de allmänna motiveringarna.

     

    Ltl Wiklöf: Herr talman! Jag understöder ltl Sundbacks förslag.

     

    TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Sundback, understödd av ltl Wiklöf, föreslagit att till allmänna motiveringen fogas följande nya stycke:

     


    “Förslag till tilläggsbudget bör i framtiden föras till lagtinget innan överskridning av anslag skett. Resultatbudgeteringen förutsätter att ramanslagen respekteras och att tilläggsanslag endast skall tas upp i undantagsfall. Oförutsedda förändringar i verksamheten eller helt nya verksamheter som kräver ökade anslag bör godkännas av lagtinget innan medlen beviljas.” 

     

    Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för finansutskottets förslag röstar ja; den som röstar för ltl Sundbacks ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

     

    Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

     

    Lagtinget har godkänt den allmänna motiveringen enligt finansutskottets betänkande.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

    Lagtingets nästa plenum hålls fredagen den 21 januari kl. 9.30. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 14.33).