För kännedom
Landskapsregeringen och Nordiska ministerrådet - verksamheten 2012 och övergripande prioriteringar M 1/2012-2013
Utdrag ur protokollet
2 Godkännande av avtalet med Botswana om upplysningar i fråga om skatteärenden
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 15/2012-2013)
Republikens presidents framställning (RP 13/2012-2013)
3 Redogörelse enligt 32 § AO för Ålands lagting för tiden 1 november 2011-31 oktober 2012
Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2012-2013)
4 Ändringar i samfundsbeskattningen 2013-2016
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 14/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 10/2012-2013)
5 Kanslikommissionens berättelse över verksamheten vid lagtingets bibliotek för år 2012
Kanslikommissionens berättelse (BB 1/2012-2013)
6 Förstärkning av rättssäkerheten i förvaltningen
Ltl Gunnar Janssons skriftliga fråga (SF 7/2012-2013)
7 Vägarbetsdirektivet för egenföretagare
Landskapsregeringens lagförslag (LF 14/2012-2013)
8 Landskapsregeringen och Nordiska ministerrådet – verksamheten 2012 och övergripande prioriteringar
Landskapsregeringens meddelande (M 1/2012-2013)
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 24 ledamöter närvarande.
Om ledighet från dagens plenum anhåller lagtingsledamoten Axel Jonsson på grund av deltagande i EFA-kongress i Sydtyrolen, lagtingsledamöterna Anders Eriksson och Katrin Sjögren på grund av deltagande i Nordiska rådets temasession och lagtingsledamoten Barbro Sundback på grund av annan orsak. Beviljas.
Föredras
1 Val av landskapsrevisor
(V 5/2012-2013)
Valet förrättas enligt landskapslagen om landskapsrevisionen. Om det finns fler än en sökande till tjänsten tillsätts den genom val som avses i 89 § arbetsordningen för Ålands lagting.
Kanslikommissionen har i enlighet med 10 § landskapslagen om landskapsrevisionen lediganslagit tjänsten och avgett utlåtande om de sökande. Utlåtandet har delats ut till lagtingsledamöterna. Av utlåtandet framgår vilka som har sökt tjänsten och röster kan vid valet avges endast för dem som sökt tjänsten. Landskapsrevisorn tillsätts för en mandatperiod på sju år räknat från den 1 juli 2013.
Allmän diskussion är enligt arbetsordningens 86 § tillåten då en befattning som varit lediganslagen att sökas ska besättas. Begärs ordet?
Ltl Danne Sundman
Fru talman! Kanslikommissionen, där jag ingår, har förberett detta ärende i enlighet med lagen och kunnat konstatera att fyra sökt tjänsten som landskapsrevisor, att samtliga fyra är behöriga för tjänsten och kan väljas till revisor. Under behandlingen i kanslikommissionen, vilken är en viktig del av rekryteringsprocessen, har jag kommit till slutsatsen att tjänsten som landskapsrevisor ska utannonseras på nytt. För det har jag inte fått något stöd av de andra varför det stannat vid en anteckning i protokollet vid två tillfällen.
Talman! Jag ska förklara varför jag anser att tjänsten borde utlysas ånyo. Jag kommer inte att beröra de enskilda nu aktuella sökandena, jag kan bara konstatera att samtliga är formellt behöriga och att jag till den delen förenar mig med kanslikommissionen. De sökande har samtliga viktiga kompentenser som säkerligen skulle vara myndigheten till nytta. Samtidigt anser jag att ingen av dem sammantaget besitter de kvalifikationer och den erfarenhet som jag anser att innehavaren av tjänsten om möjligt borde ha.
För att förklara mitt ställningstagande ber jag att få återkoppla till tanken med att skapa en oberoende revision, en ny myndighet och vad som sägs i lagen, vad själva syftet är med denna reform.
Man kan schematiskt dela upp revision i två delar, ekonomisk revision och effektivitetsrevision. Dessa går i viss mån in i varandra och båda är viktiga. Den förstnämnda, den ekonomiska revisionen mer på systemnära nivå, för att man ska kunna utröna om resurserna använts som det var tänkt och i så stor utsträckning som det var tänkt. När det gäller effektivitetsrevision däremot är den delvis mer abstrakt och framförallt både utvärderande men också förebyggande. Ur effektivitetsrevision kommer ofta förändringar och förbättringar. Jag anser att det finns utrymme för mer effektivitetsrevision och att denna skulle kunna göra stor nytta i att hjälpa till att driva landskapet Åland effektivare. Detta uttrycks mycket bra i lagens § 2 som jag ber att få citera: ”2 § Granskningens inriktning: Landskapsrevisionens granskning sker i form av årlig revision och effektivitetsrevision. Den årliga revisionen ska ske i enlighet med god revisionssed och ha till syfte att bedöma om redovisningen och den underliggande redovisningen är tillförlitliga och räkenskaperna rättvisande samt om ledning och förvaltning följer tillämpliga föreskrifter och beslut.
Effektivitetsrevisionen ska inriktas på förhållanden med anknytning till landskapets budget, genomförandet och resultatet av landskapets verksamhet och åtaganden i övrigt men får också avse landskapets övriga förvaltningsåtgärder. Granskningen ska främja en sådan utveckling att landskapet med hänsyn till allmänna samhällsintressen får ett effektivt utbyte av sina insatser. Genom att granska resursutnyttjande, måluppfyllelse och samhällsnytta ska effektivitetsrevisionen bedöma om budgetmedlen har använts i enlighet med principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet.”
Så långt 2 § i lagen som lagtinget nyligen har antagit.
Talman! Jag påstår att till vissa delar är effektivitetsrevisionen av landskapets verksamhet kraftigt eftersatt. Nå, varför det då? Har inte landskapsrevisorerna gjort sitt jobb? Ja, de har de och ofta också mycket framgångsrikt. Dock har man inte gjort effektivitetsrevision i den omfattning och utsträckning och med det djup och fokus som det finns möjlighet att göra med den nya revisionsmyndigheten.
Sedan är det ofta så, också för de politiskt tillsatta landskapsrevisorerna, menar jag, att man tar politiska hänsyn i större utsträckning än vad en helt oberoende myndighet kan göra och dessutom blir en sådan revisionsrapport ytterligare mer trovärdig. Dessutom kommer revisionen att kunna bli mer fokuserad när en eller flera tjänstemän jobbar bara med det, jämfört med en sekreterare som har det som en av flera sysslor och stundtals tufft att hinna med.
Talman! För att dra nytta av denna nya myndighets fulla potential borde landskapsrevisorn vara en erfaren revisor som tidigare varit delaktig i effektivitetsrevision av organisationer av landskapets storlek och med de verksamhetstyper som vi har i landskapets olika förvaltningar och myndigheter. Detta för att se var och hur effektivitetsrevision behövs och hur den ska utföras. Med en sådan kompetensprofil på landskapsrevisorn kommer landskapet, i förlängningen ålänningarna, att kunna dra full nytta av den nya myndigheten.
Talman! Med anledning av det jag anfört föreslår jag att lagtinget beslutar begära in ett nytt utlåtande från kanslikommissionen i ärendet i syfte att möjliggöra att tjänsten utannonseras på nytt. För att möjliggöra detta föreslår jag att lagtinget enligt 108 § arbetsordningen gör ett undantag från arbetsordningen och dels beslutar att inte hålla valet av landskapsrevisor idag och samtidigt begär ett nytt yttrande från kanslikommissionen i syfte att möjliggöra att tjänsten utannonseras på nytt.
Ltl Carita Nylund, replik
Tack, fru talman! När det här ärendet diskuterades i lag- och kulturutskottet så diskuterades också vikten av den här omfattande och noggranna rekryteringsprocessen på grund av arbetets art och mandatperioden som är lång. Med anledning av det så understöder jag ltl Danne Sundmans förslag.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Jag finner obundnas Danne Sundman lite osäker på om dessa personer har den kompetens som vi efterfrågar till den här myndigheten. Om jag inte missminner mig helt och hållet så när vi diskuterade den här revisionsmyndigheten så hade Ålands Framtid ett förslag på en prövotid för den här tjänsten. Vi fick inget stöd för det i vår diskussion då. Kanske det skulle ha varit bra i det här fallet att ha en prövotid och testa den person som man väljer här under en prövotid för att se om personen är lämplig. Nu är det ett förevigande när man anställer den här personen.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Den diskussionen är väl inte relevant nu efter att lagtinget har tagit sitt beslut och lagen har gått vidare.
Jag tycker ändå att det är viktigt att från början få rätt person med inte bara formell kompetens utan också rätt kvalifikationer och erfarenhet. Därför har jag valt att komma till den här slutsatsen att tjänsten borde utannonseras på nytt och man borde söka efter ytterligare kandidater att välja bland. Jag ser hellre att man gör det än att man har en sådan säkerhetsventil som Ålands Framtid förespråkar.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Risken med den åtgärd som ltl Danne Sundman förespråkar nu är att dagens sökande kan dra tillbaka sina ansökningar. Det finns ändå inte några garantier på att vi får bättre ansökningar än de som har sökt. Jag tycker att det skulle vara bra med en sådan säkerhetsåtgärd att man skulle ha haft den här prövotiden för den personen som man väljer idag. Vi har inte samma åsikt. Jag vidhåller att vi var inne på rätt.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Det är alltid bra med prövotid och tidsbundenhet. Det här är också en tidsbunden tjänst på sju år. I det här fallet har jag den klara uppfattningen att en prövotid är verkningslös. En revisor med prövningstid strider så mot principen om en oberoende myndighet, så därför var jag inte för det. Däremot har jag tagit det här på väldigt stort allvar. Sista steget i den här reformen att rekrytera en landskapsrevisor har för mig var väldigt viktigt. Jag har noggrant funderat på mitt ställningstagande som jag nu har kommit fram till. Det är ingenting som jag har gjort i all hast. Jag har länge sett framför mig vilken nytta vi kunde få av en sådan här myndighet och då behöver det finnas rätt erfarenhet på den här posten. Jag ser det som större sannolikt att då blir det så bra som jag har sett framför mig.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Vtm Roger Jansson
Fru talman! Den nya revisionsmyndigheten ska inleda sitt arbete 1.7 det här året. Det är inte så långt kvar till dess och då är det 2013 års revision som ska hanteras. De tidigare valda revisorerna reviderar 2012 års verksamhet i landskapsförvaltningen.
Kanslikommissionen har därför i god tid annonserat ut jobbet som chef för den här nya enheten. Som vi vet så blir det inledningsvis en myndighetsfunktion men kommer rätt snabbt, rimligen, att bli en två personers myndighet. Budgetmedel för detta finns upptaget i 2013 års budget. I kanslikommissionen sitter alla partier med utom Ålands Framtid. I rekryteringsprocessen, när vi kom fram till valet av revisor och vid intervjuer, har därför en representant för Ålands Framtid också kallats till kanslikommissionen.
Ltl Danne Sundman från obunden samling har i ett tidigt skede föreslagit att tjänsten skulle utannonseras på nytt. Detta har inte i kanslikommissionen, och inte heller i den förstärkta kanslikommisskonen, vunnit något understöd. Alla andra har varit överens om att så ska vi inte göra. Vi har fyra personer som alla uppfyller de för tjänsten föreskrivna behörighetskraven som de står i vårt papper idag.
Kanslikommissonen har därtill bedömt deras lämplighet och den kompetens de besitter för det här jobbet. Kanslikommisskonen har gjort naturligt erforderliga intervjuer och kommit till att det finns sökande som klarar av väl den ekonomiska revisionen och som klarar av väl effektivitetsrevisionen. De här argumenten som ltl Sundman framför i plenum och som är underlag för att ärendet skulle tas upp i ny behandling i kanslikommissionen har vi hört i kanslikommissionen, vi har tagit ställning och inte haft samma uppfattning.
Effektiviteten i förvaltningen ansvarar förvaltningen för, också att den ekonomiska redovisningen är korrekt skött. Effektivitetsrevisionen och den ekonomiska revisionen kan ge råd i det sammanhanget till förvaltningen. Kanslikommissionen bedömer att den som utses till den här tjänsten kommer att klara av det. Det är ett missförstånd att tro att revisorn skulle ha någon funktion inom ramen för förvaltningarna och kunna styra förvaltningen till någon del. Det är i så fall ett missförstånd av den här lagstiftningen som vi har tagit.
Jag hoppas att lagtinget i lugn och ro kan välja en revisor idag så att vi får igång den här myndigheten så fort som möjligt. Kompetens finns bland de sökande. Tack.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Processen i kanslikommissionen var alldeles korrekt återgiven från vtm Jansson sida.
Däremot har jag en lite annan uppfattning om vad lagen säger just om effektivitetsrevision och den rollen revisionen kommer att få i förvaltningen. Givetvis är det så att förändringar i förvaltningen, på basen av revisionsrapporter, alltid kommer att göras av förvaltningen eller myndigheterna själva. Men just att man mer fokuserat och djuplodande går in i verksamheterna och reviderar dem utgående ifrån effektivitets synvinkel, vilket man delvis har gjort tidigare men inte tillräckligt som jag anser, det gör att det ställer stora krav på tjänsteinnehavaren av landskapsrevisorstjänsten för att kunna bedöma var och hur det här bör göras. Jag tycker att man borde ha erfarenhet av tidigare sådant arbete, till och med lång erfarenhet av det, för att vi ska få så mycket ut av den här reformen som möjligt.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Min personliga bedömning, och vad jag förstår kanslikommissionens bedömning, är att den kunskapen kommer att finnas i den här nya myndigheten i tillräcklig mån och omfattning. Det borde inte föreligga några problem till den delen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Carita Nylund
Tack, fru talman! Med hänvisning till vad jag anförde i min replik så vill jag understöda ltl Danne Sundmans förslag.
Talmannen
Talmannen konstaterar att en avvikelse från arbetsordningen fodrar enhällighet enligt 108 § i arbetsordningen. Kan lagtinget enhälligt besluta att en avvikelse från lagtingsordningen görs i enlighet med ltl Danne Sundmans förslag?
(Från salen: nej)
Talmannen konstaterar att enhällighet inte kan nås och att valet därför kommer att förrättas.
Valet förrättas enligt arbetsordningens 89 § på så sätt att varje ledamot antecknar sin kandidat på en blank valsedel och den som har fått mer än hälften av de avgivna rösterna förklaras vald. Uppnås inte en sådan röstövervikt förrättas ett nytt val mellan de två som vid den andra omröstningen har nått det högsta röstetalet. Vid denna omröstning förklaras den som har fått de flesta rösterna vald och om det uppkommer lika röstetal avgör lotten.
Valsedlar finns utdelade på lagtingsledamöternas bord.
Jag uppmanar lagtingsledamöterna att tydligt anteckna namnet på sin kandidat på de utdelade valsedlarna, både förnamn och efternamn. Valsedlarna avlämnas efter upprop. Konstateras att valurnan är tom.
Upprop.
Jag ber lagtingsledamoten John Hilander och lagtingsledamoten Torsten Sundblom att biträda vid rösträkningen.
24 valsedlar är inlämnade.
Rösträkningen har gett vid handen att 24 röster har avgetts för Dan Bergman.
Då således Dan Bergman har fått mer än hälften av de avgivna rösterna förklaras han härmed vald till landskapsrevisor för en mandatperiod om sju år räknat från den 1 juli 2013.
Bordläggning
2 Godkännande av avtalet med Botswana om upplysningar i fråga om skatteärenden
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 15/2012-2013)
Republikens presidents framställning (RP 13/2012-2013)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 15.04.2013. Godkänt.
Remiss
3 Redogörelse enligt 32 § AO för Ålands lagting för tiden 1 november 2011-31 oktober 2012
Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2012-2013)
Enligt 32 § arbetsordningen ska landskapsregeringen i början av varje lagtingsår lämna en skriftlig redogörelse till lagtinget över självstyrelsepolitiska frågor av väsentlig natur. Innan redogörelsen upptas till slutlig behandling i plenum ska självstyrelsepolitiska nämnden avge ett betänkande i ärendet.
Diskussion.
Lantrådet Camilla Gunell
Tack, fru talman! År 2012 var regeringens första hela arbetsår. Det var ett mycket aktivt självstyrelsepolitiskt år, förstås mycket färgat av att vi år 2012 firade självstyrelse 90-års jubileum. Det innebar förstås ett uppmärksammande av självstyrelsen, dess historia och Ålandsexemplet både på hemmaplan, i form av olika seminarier, diskussioner och framtidskongress men också under temat Åland i världen lyftes självstyrelsen och Ålandsexemplet upp runt om i världen. Det hölls bland annat två FN seminarier, ett i New York och ett i Genève. Vi hade också utställningar och seminarium om Åland och Ålandsexemplet i Washington, Bryssel och Sankt Petersburg. Det är slående varje gång man får delta i de här sammanhangen hur stort intresse Ålandsexemplet röner och med vilken intensitet de som själva söker inspiration för att lösa etniska och regionala konflikter ser i Ålandsexemplet.
Vi har arbetat i den så kallade kontaktgruppen med att också lyfta upp Åland framöver i god anda och gott samarbete mellan landskapsregeringen och utrikesministeriet och där finns nu intresse av att gå vidare och i flera länder uppmärksamma Åland och Ålandsexemplet.
Vid sidan av den här redogörelsen så redogör också landskapsregeringen separat för EU i ärendena i EU-meddelandet och för det nordiska arbetet i ett särskilt meddelande om det. Dessa tre meddelanden om externpolitiken ska läsas parallellt. Därför lyfts nu inte nordiska frågor in i den här redogörelsen, vilket ibland tidigare har gjorts, utan de har sina egna forum.
Det största självstyrelsepolitiska projektet under 2012 har förstås varit ändringen av självstyrelselagen och det arbete som vi har gjort på hemmaplan med att följa med arbetet i den så kallade Alec Aalto kommittén. Jag vill för min del tacka lagtinget, dess grupper och ltl Roger Jansson som har lett den parlamentariska kommittén här i lagtinget för det arbete man har utfört. Jag tror att det har varit värdefullt. Jag tror att det också har påverkat innehållet i Alec Aalto kommittén så att det ändå ger en hyggligt bra fortsatt plattform för det gemensamma arbetet som nu ska fortgå i en blandad kommitté. Jag är också väldigt nöjd med ett seminarium som hölls igår i lagtingets auditorium, jag tycker att det var en bra, livfull och positiv diskussion.
Vad gäller hembygdsrättsfrågor så har de nyligen penetrerats och diskuterats här i lagtinget i samband med spörsmålsdiskussionen, därför tänker jag inte närmare gå in på dem idag. Tidtabellen är att landskapsregeringen avser att avlämna en framställning kring hembygdsrätten i slutet av våren och därefter följa upp med jordförvärvs- och näringsrättsfrågorna.
Språkfrågorna är förstås alltid centrala och aktuella. Språkrådet i den tidigare tappningen har inte fungerat de senaste åren. Nu har vi då valt ett nytt språkråd och det har påbörjat sitt arbete under min ledning. Vi har haft ett par möten. Vi kommer också att ha ett publikt seminarium kring nationalspråksstrategin, vad den innebär och vilka möjligheter det kan betyda för Åland. Det blir ett seminarium den 29 april med Markku Suksi som gäst från rikssidan.
Ett nytt koncept som vi har infört i vårt interna arbete är att landskapsregeringen håller aftonskolor förvaltningen i olika frågor som vi upplever är relevanta. Hittills har vi haft en sådan, som jag tyckte att var givande umgänge mellan landskapsregeringen och förvaltningen i en diskussion kring självstyrelselagsutveckling och avräkningsbeloppet.
Språkrådet nämnde jag. Ortnamnen är en annan fråga som har varit aktuell i samband med redogörelsen. Man kan säga att arbetet står i givakt och väntar på justitieombudsmannens utlåtande. Det som har skett sedan sist är att Ålandsdelegationen har gett ett yttrande i frågan. Det yttrandet faller också väldigt nära landskapsregeringens ståndpunkt i de här frågorna.
Kontakterna till Sverige har också under året utvecklats på olika sätt. Vid sidan av de många och rikliga kontakterna som vi har haft med ministrar gentemot Helsingfors så har också landskapsregeringen öppnat diskussionen med Sveriges regering. Jag hade bl.a. tillfälle att träffa statsminister Reinfeldt i Stockholm under fjolåret. Nu för någon vecka sedan besökte också Sveriges kulturminister Åland. De frågor som i huvudsak lyftes upp på den gemensamma agendan är frågorna kring media och diskussionerna kring SVT PLAY. Eftersom jag vet att kulturministern också är på väg upp i talarstolen så lämnar jag med varm hand honom att vidareutveckla den här diskussionen och det som berör utbildningsfrågorna i redogörelsen.
Det som har varit intressant och som är startskottet för någonting nytt, och som landskapsregeringen har fört diskussioner om med statsministern vid hans besök på Åland och även berördes i samband med aftonskolan, är hur Åland kan bli en del av Finlands exportfrämjande verksamhet. Statsministern själv lyfte upp ett intresse av att verksamheten inom team Finland och Finpro även skulle lyfta upp åländska företag som har intresse av export och där olika typer av resor, åtgärder och olika typer av mässor kan vara till fördel för åländska företag. Här har vi nu etablerat nya kontakter och hoppas att det här ska komma igång på ett positivt sätt för näringslivet.
Vad gäller kontaktgruppen och arbetet med demilitariseringen, neutraliseringen och Ålandsexemplet kan jag också nämna att vid ett möte under året, vilket faktiskt inte nämns i redogörelsen, så deltog också jag från åländsk sida och utrikesminister Tuomioja från rikets sida. Jag tror att det är mycket bra att kontaktgruppen med jämna mellanrum också har detta politiska stöd och inflytande i sitt arbete så att kontaktgruppen känner att de har mandat att agera från både utrikesministeriet och landskapsregeringens sida.
Jag tänker inte idag gå närmare in på demilitariseringen och neutraliseringen. Lagtinget väntar förhoppningsvis på den demilitariseringspolicy som landskapsregeringen arbetar med. Så fort texten är klar, vilket den kommer att vara inom den här månaden, så är tanken att vi ska komma till självstyrelsepolitiska nämnden för diskussioner och samråd innan policyn sedan ges offentlighet.
Vad gäller arbetet med försvars- och säkerhetspolitiska redogörelsen som regeringen under fjolårets sista dagar överlämnade till riksdagen nämns inte därför att den faller lite utanför den här tidsramen som går fram till den sista oktober. Jag vill ändå säga att där har utrikesutskottet önskat ett utlåtande från landskapsregeringen vilket vi kommer att avge nästa vecka. Det som är bra med denna redogörelse, och som vi också förde diskussioner om med försvarsminister Carl Haglund under hans besök Åland, är att man nu går vidare och tittar närmare i en utredning på rollerna och rollfördelningen kring civil krishantering.
Under fjolåret gjordes också ett stort arbete från landskapsregeringens sida kring Nefab avtalet, som vi nämner ganska ordrikt i redogörelsen, och det kommer också att tas upp i demilitariseringspolicyn därför att exemplet är ganska intressant. Av de diskussioner som då fördes kring det här avtalet och Ålands roll i upprättande av avtalet så tycker vi ändå att det landade på ett bra sätt och att vi fick gehör för de synpunkter som Åland förde fram. Ålands nämns i regeringens proposition. Vid det första mötet som hölls kring Nefab rådet så förde Finlands representant fram en deklaration som fogades till det första protokollet kring Ålands demilitarisering och neutraliserade status.
Eftersom jag vet att flera av ministrarna är tillstädes att också svara på mera ingående frågor kring skattegränser, energi och utbildning osv. så vill jag ändå säga en sak kring detta med avräkningsgrunden. Även där gjordes under fjolåret en utredning som finansministeriet tillsatte. Det ledde till en bra och klargörande utredning över hur avräkningsbeloppet har fungerat under de 20 åren som vi har haft det här systemet. Däremot kan man konstatera att landskapsregeringen och finansministeriet inte har samma syn på hur man här ska jobba vidare. Vi ser väl våra möjligheter att gå vidare i den här frågan som så att vi kommer att tillskriva finansministeriet och höra efter hur man avser ta processen framåt. Vår synpunkt är att man behöver be om ett utlåtande från justitieministeriet för att få den legala synen på frågan ytterligare diskuterad. Eftersom vi inte tillsammans med regeringen och finansministeriet kan gå till Ålandsdelegationen och ytterligare få frågan prövad så kan landskapsregeringen själv välja att lyfta frågan till justitieministeriet.
Vad gäller reservkraft och vindkraft så kabelbygget, vilket är en av de största investeringarna som landskapet någonsin har gjort, bör komma igång under året. Det är bra att det kommer igång nu. Det är en viktig åtgärd. Det är också en viktig infrastrukturell satsning som görs i en tid när det också behövs stimulansåtgärder. Den processen är igång.
Vindkraften är, som alla känner till, en stötesten i relationerna med riket. Vi har under många år sökt svar på frågan. Vårt senaste besked från regeringen och minister Vapavuori är att man ska ge ett förslag inom april. Han har dock svarat ledamoten Elisabeth Nauclérs fråga i riksdagen så att han ändå ser en svår juridisk helhet, komplicerade självstyrelsejuridiska frågor, stora utmaningar vad gäller statsstödsregler och EU-lagstiftning och problem med att dessa korsar och kollidera med varandra. Så ärendet är fortfarande komplext, mycket mer komplext än vad man från början kan tro. Vi förlitar oss på att den viljan man politiskt har uttryckt av så många, såväl statsminister, miljöministrar, Ålandsministrar och andra, att man vill lösa frågan på ett för Åland positivt sätt. Det är den riktning som vi fortfarande måste avsluta innan man annars i så fall kan välja ett annat spår.
Vad gäller statistik ytterligare så frågan om Åland som ett eget statistikland, att särskilja statistik så att Åland blir mer synligt i statistiska sammanhang, så den uppgiften gavs också arbetsgruppen som hade till uppgift att se över avräkningsbeloppet. Man förstår ju att fokus kom på den stora frågan och frågan om statistiken inte hanns med. Nu föreslås en egen arbetsgrupp på det området och den gruppen kommer vi nu att efterhöra att finansministeriet faktiskt tillsätter så snart som möjligt så att vi kan komma framåt.
Avslutningsvis när det gäller tidpunkten för avlämnande av den här redogörelsen, vilket var aktuellt här i någon frågestund, så har jag tittat lite bakåt. Den här redogörelsen har ju avlämnats till lagtinget vid olika tidpunkter. Under åren 2005, 2006 och 2007 var det i april, då satt jag själv senast i regeringen. Efter detta har redogörelsen givits både före och efter, den har lämnats i både januari, december och år 2012 lämnades redogörelsen i mars. För min del så tycker jag att den lämpliga tidpunkten för redogörelsen vore i januari. Vårt mål är att överlämna nästa redogörelse om de självstyrelsepolitiska ärendena i januari 2014. Tack.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Först till detta med tidpunkten. Det står i lagtingsordningen att i början av varje lagtingsår ska det lämnas en redogörelse till lagtinget. Nu har snart halva lagtingsåret gått. Nog tycker jag att det är svagt av regeringen att komma med redogörelsen först nu. Under den tid som liberalerna ledde landskapsregeringen så var vi väldigt noga med, och vi kämpade faktiskt, att vi skulle få redogörelsen i november. Vi lyckades inte med det, men i december och i början av januari har jag för mig att vi lämnade redogörelsen under de fyra åren. Här begär jag nog att landskapsregeringen är lite snabbare. Dessutom, genom att redogörelsen är sen så förväntar jag mig också ett ganska fylligt innehåll. Tyvärr tycker jag att det finns ganska mycket övrigt att önska i den här redogörelsen.
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Ja, som sagt var, så har det varierat under de senaste åren när jag tittade tillbaka ända till 2003. De sista tio åren har tidpunkten varierat, i huvudsak har redogörelsen lämnats i april. Under den förra mandatperiodens första år var man väldigt sen med den här redogörelsen men därefter fick man en bättre rytm. Lagtingsåret 2008-2009 överlämnades redogörelsen 8.1.2010, året 2009-2010 överlämnades redogörelsen den 20 december. Jag tycker att det är en bra utgångspunkt att försöka ge redogörelsen i december-januari.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Samtidigt förväntar man sig också att den här redogörelsen ska ha ett ganska gediget innehåll. I redogörelsen finns ganska mycket av det som lantrådet nu redogjorde för; olika seminarier, kongresser och utställningar, men de tunga politiska frågorna tycker jag att tyvärr inte får tillräcklig beskrivning i den här redogörelsen. Jag tycker att man kunde ha lagt ner lite mera energi, särskilt mot bakgrund av att man är så pass sen. Det sägs till exempel att den stora tunga självstyrelsepolitiska framgången var att lantrådet träffade Reinfeldt. Vad kom ut av det mötet? Att man träffade statsminister Reinfeldt, var detta den politiska framgången för regeringen eller fick man någon sorts resultat av det mötet? Det sägs ingenting.
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Under behandlingen av ärendet så är förstås vtm Eriksson och även lagtinget välkomna att ytterligare penetrera och ställa frågor kring det här. Vi kommer att finnas till och kommer också i nämnden att ytterligare gå in på de här ärendena så djupt som lagtinget önskar.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Man kan ju inte med bästa vilja hävda att det här dokumentet innehåller många självstyrelsepolitiska framgångar. Den kanske viktigaste framgången är den som lantrådet själv nämnde; finansieringen är Finlandskabeln och den är ett resultat av ett tidigare arbete och nu går vi in för förverkligandeprocessen. Just i den frågan måste jag ändå lyfta upp, eftersom det ändå krävs politisk hederlighet i behandling av olika frågor, att lantrådet själv under förra mandatperioden var en av dem som starkast ifrågasatte konceptet med den finansiering som det nu förverkligas efter. Nu genomför lantrådet själv det projektet uttryckligen precis med den finansieringsmodell som då var aktuell.
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Ja, det stämmer. Vi hade en väldigt ingående diskussion om detta ärende. Jag satt själv också i finansutskottet under den här perioden. Det var en väldigt livlig diskussion, framförallt rörande vilka effekter den här kabelinvesteringen kunde ha på elpriserna och vad det i sin tur kunde betyda både för hushållen, kostnader vad gäller el, och även inom företagens möjligheter. Den diskussionen är fortfarande aktuell. Här har vi påmint om vikten av att den här frågan hanteras väl och det har också diskuterats att den skulle skötas i en särskild energikommission.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Vi behöver inte gå in på det, men också energikommission är kraftigt försenad i sin tillsättning.
Nu till avräkningsgrunden, jag ber att landskapsregeringen visar stor aktivitet i den frågan. Vi vet alla nu att Finlands regering, som ett resultat av aftonskolan, vill att den frågan ska hänskjutas till beredningen av den nya självstyrelselagsreformen. Det är av yttersta vikt att landskapsregeringen agerar fort nu, så att i den kommande blandade kommittén i sitt mandat här så småningom, att det inte i mandatet ingår uppdraget att se på avräkningsgrunden. Det är ett ologiskt sätt att arbeta att man både tänker på framtiden och försöker tillämpa nuvarande lagstiftning samtidigt. Därför krävs det stor aktivitet av landskapsregeringen just nu.
Minister Gun-Mari Lindholm, replik
Ja, vi kommer att gå vidare i den frågan, precis som jag angav och som jag tror att också vicelantråd har angett här i samband med en skriftlig fråga. Viktigt att säga är att jag tror att det hade funnits bättre moment under dessa 20 år att ta tag i den här frågan och faktiskt föra den till prövning. Den utredning som vi nu har hjälper oss inte riktigt i sakfrågan för att komma framåt, men den ger ändå en bra bild av hur det här har fungerat och hur de ekonomiska utfallen har varit. Men det skulle inte ha skadat om man hade drivit frågan även tidigare.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Tack för en bra redogörelse. Jag tycker att den innehåller ganska mycket bra information.
Jag ställer mig något frågande till varför rubrik nummer 11 finns med; Människohandel för sexuella ändamål och prostitution. Det enda som jag kan hitta som liknar motivering i redogörelsen är att det står; ” landskapsregeringen konstaterar att människohandel för sexuellt ändamål och prostitution är ett sammansatt problem.” Ämnet är säkerligen beaktansvärt och viktigt, men hör det verkligen hemma just i det här ärendet? Är det en självstyrelsepolitisk fråga eller borde det ha varit med i EU-ärendet där vi tidigare har debatterat de här frågorna? Varför är detta med i den här redogörelsen?
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Det var en bra och relevant fråga. Som jag tidigare sade så har vi tre redogörelser som vi kommer till lagtinget med. En handlar om EU-ärenden, en handlar om självstyrelsepolitiska frågor och där finns också vissa bilaterala diskussioner och externpolitiska sådana. Under den rubriken föll detta med människohandel och prostitution där landskapsregeringen också har haft kontakter med Baltikum. På det sättet har frågan en externpolitisk dimension. Därför är det nämnt.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack för svaret. Trots det uppfattar jag att det kanske skulle höra hemma i EU-ärendet. Jag förstod inte riktigt hur det kopplas ihop till att det skulle vara självstyrelsepolitisk viktig fråga.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Jag lite frågor kring stöd för förnyelsebar energi. Lantrådet nämnde att det var komplicerade juridiska förhållanden som man kanske inte hade räknat med från åländsk sida. Kanske lantrådet skulle kunna förtydliga detta? I slutet av sin förklaring sade lantrådet att man väntar på ett resultat eller lösning från finsk sida, i annat fall måste man välja ett annat spår. Vad menas med att välja ett annat spår?
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Ja eftersom den här frågan har varit aktuell så länge och eftersom besked inte har getts, varken under förra mandatperioden eller hittills ännu under den här mandatperioden, så måste man ju tänka ut andra alternativ och ha en plan B och det har landskapsregeringen förstås, men det är ingenting vi har bestämt. Det här spåret är vårt huvudsakliga spår och det kommer vi att fullfölja först och få de nödvändiga besked som vi får. Men är det så att det här inte går att genomföra då måste man givetvis söka andra lösningar och det finns också planer för det.
Ltl Brage Eklund, replik
Det är kanske svårt i en replik nu att utveckla vilka de juridiska och komplicerade förhållandena är i förhållandet till riket Finland för att ge de här statsstödsreglerna. Eftersom Åland tillhör Finland så tycker jag att vi skulle lyda under samma regelverk som övriga Finland. Kan lantrådet utveckla detta mer i en replik eller kanske hon kan ha ett annat anförande?
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Arbetet med den nya självstyrelselagen går ut på att tala om mera politik och mindre juridik och där kan man nog sätta den här frågan om vindkraften som ett exempel på och en drivkraft för att man förespråkar den modellen.
Jag tycker att man under årens lopp i den här frågan har hittat och sökt juridiska hinder snarare än att ha sett politiska lösningar. Från vår sida har vi presenterat, så långt det bara är möjligt, förslag på lagändringar, hur en överenskommelseförordning kunde se ut och hur man skulle kunna komma vidare i de här frågorna. Detta har vi fört in i diskussionen och gett exempel till ministerierna. Vi har visat på lösningarna. Tydligen finns det fortfarande ännu kvar, framförallt på arbets- och näringsministeriet, komplikationer som man inte hittills har hittat lösningar på.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Harry Jansson
Tack, fru talman! Tack även till lantrådet för en väl genomförd presentation, utförlig sådan.
Jag vill på centergruppens vägnar säga att vi är ytterst medvetna om de resursfrågor som påverkar tidtabellen för den här typen av framställningar. Det är bra om den här typen av redogörelser kommer så tidigt som möjligt med tanke på att det finns en hel del dagsaktualiteter i respektive huvudfråga, som det faktiskt är frågan om här, under olika kapitel. Men det är ändå vardagspolitiken som styr när det finns tid. I det här fallet har vi faktiskt bytt högsta tjänsteman under perioden och det påverkar alltid den här typen av redogörelse.
Fru talman! Jag vill börja med tacka landskapsregeringen för ett gott arbete under jubileumsåret med att genomföra alla de arrangemang som man då lyckades prestera under jubileumsåret för självstyrelsen. Det är en imponerande insats över lag, väl genomförd.
När vi nu blickar bakåt och tittar på vad som har gjorts så måste vi även blicka framåt. En av de viktiga komponenterna, som lyftes i gårdagens mycket intressanta seminarium som handlade om Ålands nya självstyrelsesystem under ledning av vtm Roger Jansson, var frågan om att Åland bör aldrig vara föremål enbart för Finlands interna intresse och fögderi. Vi måste alltid se till att behålla Åland som en del av det internationella samhället, en del av ett internationellt arv när det gäller Nationernas Förbunds stora avgörande betydelse för självstyrelsens tillkomst.
Därför, fru talman, har vi inom centergruppen funderat på vad vi kan göra för att stärkas Ålands internationella ställning. Vi inom centergruppen har med jämna mellanrum diskuterat bland annat frågan om behovet av någon form av internationell övervakning av Ålands självstyrelse, det som också har diskuterats inom ramen för den parlamentariska kommittén under ledning av Gunnar Jansson, dvs. att vi skulle ha någon form av klagorätt. Det här är ett spår som vi inte ska glömma bort utan behålla det långsiktiga perspektivet i, även om Aalto kommittén för sin del ansett att det är ett onödigt spår med tanke på utveckling av människorättskonventioner etc. Vi får slå våra kloka huvuden ihop och fundera på hur vi kan agera till den delen.
Vad centergruppen anser att vi bör visa stor aktivitet inför, det är att återuppväcka tanken på att Åland skulle vara en plats för etablering av en internationell institution eller ett internationellt organ. Åland har ju gjort goda insatser och forsätter att göra goda insatser på den internationella arenan, om vi tar speciellt människorättsfrågorna. Vår kollega Gunnar Jonsson var vice ordförande på 90-talet i Europarådets kommitté för övervakning av minoritetsfrågor. Idag leder Fredsinstitutets direktör Sia Spiliopoulou Åkermark samma kommitté. Inom ramen för Europarådet borde vi också etablera en diskussion; kan vi inom ramen för den organisationen försöka åstadkomma någon form av placering av ett organ på Åland i någon form?
Som en randanmärkning kan jag säga att Roger Janssons kommitté, den andra parlamentariska självstyrelselagsrevisionskommittén, planerar en resa till Sydtyrolen i maj. Den veckan hålls ett stort seminarium där och Sydtyrolen lyfter fram sin speciella ställning som autonomt område. När vi har haft kontakt senaste vecka ner till Bozen-Bolzano så förberedde man Dalai Lamas ankomst, under gårdagen då, och även där skulle det hållas ett stort internationellt seminarium. Här har vi kanske, fru talman, någonting att ta efter. Det finns autonoma aktörer som är duktiga på att lyfta fram sin särställning.
Vi kan naturligtvis tänka oss att Ålands fredsinstitut kan få en utvecklad betydelse. Institutet har ju sannerligen visat framfötterna och t.o.m. uppnått konsultativ status i förhållande till FN:s underorgan och kommittéer. Enligt centergruppen vore detta en lämplig målsättning för självstyrelsen till jubileumsåret 2022. Jag hoppas att vi inom självstyrelsepolitiska nämnden kan diskutera de här tankarna. I annat fall kan centergruppen återkomma med någon form av initiativ senare.
Många av frågorna i redogörelsen är stora och tunga och det är klart att man alltid kan efterlyser mer information. Men med tanke på hur många av dessa frågor vi redan har diskuterat på senare tid i detta parlament så är nog redogörelsen tillfyllest. Den ger en god bild av vad som har hänt.
När det gäller det svenska språket, den alltid lika heta frågan inte minst under den senaste veckans debatt i denna sal, så vill vi från centergruppens sida ställa ett litet krav. Det är att landskapsregeringens tjänstemän skulle medverka till att få en kartläggning av var det brister på det praktiska planet när det gäller kontakterna med riksmyndigheternas olika nivåer.
EU-redogörelsen, som vi behandlade för några veckor sedan, innehöll en mycket god lista över de svårigheter som drabbar åländska tjänstemän. Denna kartläggning borde omfatta hela den åländska myndighetsfloran så att vi får reda på var det brister och var det bör sättas in insatser.
Vid gårdagens seminarium lyfte jag än en gång frågan om hur det var möjligt att Aalto kommitténs stänger dörren för en förstärkning av den åländska självstyrelsen? Vi skulle använda en sådan motivering att det finns för stora brister i den finländska statsapparaten när det gäller den språkliga sidan. Det är ett av de kanske allvarligaste felen som ingår i Aalto kommitténs resonemang. Men för att prata gott i sak så måste vi kunna fakta. Jag tycker att vi ska försöka kartlägga situationen som den är.
När det gäller självstyrelsearbetet i övrigt så den största vinsten under senaste mandatår är den fortsatta enighet som vi har lyckats uppvisat från åländsk sida. Det är trots allt enighet som är förutsättning om vi ska ha framgång i Helsingfors när det gäller förstärkning av självstyrelsen på sikt.
Av alla dessa frågor som nämns i redogörelsen så kan jag inte låta bli att nämna neutraliseringen och demilitariseringen. Vi får väl under hösten i år den omtalade strategin på våra bord och då kommer vi tillsammans att få diskutera de nordiska aspekterna kopplade till den fredliga statusen.
Nefab avtalet som nämns i redogörelsen är ett gott exempel på hur vi från åländsk sida kan fortsätta att utvecklas från det som var ett objekt en gång i tiden till att vara ett mycket aktivt subjekt, till och med ett offensivt sådant. Nefab avtalet visar också att vi faktisk har möjlighet att påverka skeendet på den internationella nivån bara vi är insatta i frågan och att vi hinner agera i tid. Helsingfors måste i tid upplysa oss om att internationella avtal och fördrag är på gång.
När det gäller demilitariseringen och neutraliseringen så om man tittar på statistiken över fartygsanlöpen under redogörelseperioden så har vi nu en situation där vi har 14 fartygsanlöp från den finska militären, sjöstridskrafterna. Antalet har gått ner kraftigt. Vad som är frapperande för den perioden är att 11 av dessa militära enheter har landstigit på de åländska öarna. Här igen, fru talman, är det så att vi nu i det tysta accepterar en förändring i praxis där landstigning för besättningarna anses vara en naturlig del av Ålandskonventionens nutida tolkning? Svaret måste ju vara nej. Därför kommer jag även denna gång i självstyrelsepolitiska nämnden att väcka frågan om att vi ska ta reda på vilka förklaringar det finns bakom det stora antalet landstigningar. Vad är motivet för att besättningarna går i land? Utgångspunkten, fru talman, är att Ålandskonventionen inte tillåter landstigning eller angörande vid kaj under normala förhållanden. Därmed är jag nöjd, tack.
Ltl Gunnar Jansson
Tack, fru talman! Det här är nu den första redogörelse som avlåts och behandlas enligt bestämmelserna, föreskrifterna i den lagtingsordningen som trädde ikraft den dag denna redogörelse vidtar med sin redogörelse, den 1 november 2011.
Det har framgått tidigare, jag upprepar det, att lagtingsordningen sådan den nu är avfattad innebär ändringar som jag hoppas att landskapsregeringen hörsammar när vi behandlar den här typen av ärenden.
Jag har därför tre allmänna kommentarer och 14 ärenden och frågeställningar som jag tar upp i nämndens behandling. Eftersom jag är medlem i nämnden så kommer jag att begära att så sker och jag hoppas att kollegorna kan medverka till en sådan genomlysning. De är många men inte ska ni avskräckas för dem. Jag kommer att gå igenom de som är med och även beröra de två som saknas.
Mina tre allmänna iakttagelser är, för det första, det som har nämnts här och debatterats; tidpunkten för redogörelsen. Det är en annan ordning som gäller nu, vi ska vara medvetna om det. Lagutskottet förstärkte den beställningen under behandlingen av lagtingsordningen. ”Redogörelsen skall ges så fort som möjligt när redogörelseperiod har gått ut och den skall omfatta självstyrelsepolitiska frågor av väsentlig natur.” Här har vi kraven. Dessutom har lagutskottet förutsatt, så att det blev lagtingets vilja, att den avgående landskapsregeringen skall lämna redogörelsen innan den avgår, ifall den inte får sparken. ”Vid byte av landskapsregering efter val skall den avgående lämna redogörelse senast den sista oktober eller senast när den avgår” när det sedan blir i november eller framöver. Det här var den första iakttagelsen. Vi måste vara lite noggranna med de här tidpunkterna. Vi har ett högt tempo i det vi sysslar med. Jag har berört den här frågan, som också lantrådet påpekade, i frågestunden och menar att det är inte bra att halva året går när det gäller den här typen av frågor. Vi skriver nu den 10 april. Vi ska inte förledas tro att vi nu håller oss till kalenderåret, vi börjar den här tideräkningen den 1 november. Här efterlyses bättring.
För det andra, under avdelningen allmänna kommentarer nämner jag sådana saker som landskapsregeringen inte har hörsammat. Nämnden var väldigt tydlig, liksom lagtinget i fjol, att så här önskar nämnden och lagtinget att landskapsregeringen handlar. Ingenting av det redovisas åtminstone under följande punkter. Tidpunkten först som har en annan inriktning, det andra är medborgarskap i fråga om hembygdsrätt. Där var nämnden väldigt tydlig i fjol och ingenting av det hittar åtminstone jag i den här redogörelsen. Lantrådet nämnde att de här frågorna behandlas i ett annat sammanhang här i salen, det är riktigt i och för sig, i förbindelse med ett spörsmål. Men oberoende ska självstyrelsepolitiskt väsentliga frågor redovisas här. Redovisningen av sådana kan inte vara beroende av t.ex. spörsmål.
Nämnden var mycket tydlig på den punkten att språkrådets status och uppgifter ska fastslås i landskapslag. Jag ser ingenting av det i denna redogörelse eller andra åtgärder ens i den riktningen, jag vet inte varför.
Under den nya rubriken Sverige, det är ganska lakoniskt säkert vitt och brett på samma gång, så var nämnden tydlig i fjol. Nämnden och lagtinget ville ha åtgärder för att åstadkomma en Ålandshavskommission. Jag har inte heller där hittat något.
Slutligen, även här gav lantrådet en liten upplysning, säkerhetspolitiska överväganden, Åland och den säkerhetspolitiska redogörelsen. Där var nämnden väldigt tydlig i fjol om att man skulle ta upp frågan och förhandla med försvarsmaktens ledning och försvarsministern som borde vara lätt att nå. Säkerligen har diskussioner förekommit. Jag menar nog att lagtingsordningen ska uppfattas på det sättet att om nämnden gör en beställning att vidta åtgärder så ska också åtgärderna redovisas till nämnden. Det här är normalt parlamentariskt umgänge. Det här är saker som vi säkert har orsak att kontrollera vad det blev av dessa.
Lantrådet nämnde att år 2012, säkert avseende redovisningsperioden som började 2011, var ett aktivt självstyrelsepolitiskt år. Det är lätt att hålla med om det. Här kommer min tredje allmänna invändning. Såsom det framhållits här i replikväxlingarna så är det också min bild av redogörelsen, tekniska beskrivningar och referat av händelser återges, men få politiska linjedragningar har jag kunnat utläsa ur texten som resultat av dessa aktiviteter. Årsberättelser och berättelser om verksamheten, de får vi i verksamhetsberättelsen, medan ställningstaganden och linjedragningar i självstyrelsepolitiskt väsentliga frågor hör hemma i denna redogörelse. Så vill jag hävda att lagtingsordningen är avfattad.
Fru talman! Jag övergår nu till de här olika punkterna och gör det i rätt snabb ordning. Jag tar dem också i den ordning som de finns i redogörelsen. Jag börjar med frågan; vad anser landskapsregeringen om Aalto arbetsgruppens slutsatser? I något skede ska vi debattera dem här i salen också. Förra gången var det så att när man drog upp riktlinjer på Åland för reformering av större saker, i det här fallet självstyrelselagstiftning och självstyrelsesystem, så kom det alltid ett meddelande till lagtinget att ungefär så här föreställer man sig processen och dess innehåll. Nu när vi har det här redogörelseinstitutet så hade det, enligt min mening, varit önskvärt med ett ställningstagande från landskapsregeringen t.ex. i denna redogörelse om vad man anser om det som Aaltogruppen skriver. För det publicerades de facto i slutet på januari och händelser till och med senare än det återges ju i redogörelsen. Igår fick vi i och för sig en insyn i deras sätt att tänka men innehållet i betänkande har varit känt sedan länge.
Visst förekom det många aktiviteter i fjol under 90-års jubileumsfirande. Jag saknar vilka författningsenliga framsteg som gjordes och vilka självstyrelsepolitiskt väsentliga frågor som gick framåt under dessa begivenheter. Jag kan föreställa mig att bland de aktiviteter som redovisats så bör det rimligtvis också ha funnits inslag av självstyrelsepolitiska linjedragningar, framsteg i bästa fall.
Vad sedan gäller språkfrågorna så nämnde jag språkrådets juridiska status. Jag går inte mera in på det, det är en kvarvarande beställning. Jag tar istället upp frågan om nationalstaten. Det återges här i redogörelsen, om det är en författningsenlig fråga eller självstyrelsepolitisk väsentlig fråga kan man säkerligen diskutera. Naturligtvis har det svenska språkets ställning i Finland betydelse för Ålands språkliga status, det är alldeles klart. Så långt är det ingenting att säga. Eftersom jag medverkade i de beredningar som ledde fram till nationalspråkspolicyn i den så kallade Ahtisaari gruppen så hade jag nog förväntat mig, när man ändå gå in på frågan om nationalspråkens ställning i Finland, att det hade varit på sin plats att omnämna Åland på det sätt som Ålands språkliga status omnämns i Ahtisaarigruppens rapport de facto. I rapporten säger man, i förkortad version, att ett av de mest pålitliga argumenten för bevarande av två nationalspråk i Finland är Finlands internationella åtaganden vad gäller Ålands språkliga status. Så här det. Kollegan Harry Jansson var inne på samma tema. Jag känner sympati för hans sätt att tänka.
Avsnittet om Sverige innehåller många saker. Jag uppfattar det igen lite mera som en verksamhetsberättelse över verksamheten i Ålandskontoret i Stockholm och kanske vem som har träffat en vem och under vilka kulminerade former och allt sådant. Men var är de självstyrelsepolitiska väsentliga inslagen i den här verksamheten och vilken självstyrelsepolitisk betydelse har kommit ut av dessa träffar? Säkerligen har det gjort det, jag efterlyser upplysning till den delen.
Lite på samma tema finner jag i frågan om kontaktgruppen med utrikesministeriet. Här vill jag göra två markeringar. Den ena är att jag var en gång i välden medlem av denna kontaktgrupp och deltog i dess arbete med liv och lust. Men jag var mycket noggrann med att vi inte kan från Ålands självstyrelse demokratiska organ överlämna någon som helst makt till utomstående organ i t.ex. självstyrelsepolitiskt väsentliga frågor. De ska hanteras och avhandlas under de organ som självstyrelselagen utstakar, alltså inget ont om kontakgruppen men här var jag väldigt noggrann. Självstyrelsepolitik görs på Åland av Åland för Åland.
Jag vet inte så noga hur det här förhåller sig nu i kontaktgruppen på den grunden, och det är min andra iakttagelse, att jag ser en ganska stor skillnad här i redovisningen av kontaktgruppens mål och aktiviteter. Målen är många och djupa, medan arrangemangen inte ens i någon omfattning motsvarar de mål man har ställt upp. Det där kan vi säkert få en beskrivning av i nämnden. Vad jag menar att kanske är mest väsentligt det är att vi inte kan till en sådan här kontaktgrupp överlämna författningsfrågor eller självstyrelsepolitiskt väsentliga frågor, i fall det inte är en uttrycklig beställning om att så ska ske. Men även det kan högst vara en rådgivande funktion eller något i den stilen.
Lantrådet nämnde demilitariseringspolicyn. Vi hörde också att den behandlas och att den dröjer någonstans. Jag hoppas att vi här eller i nämnden får en beskrivning på varför. För det här är en långkörare av stora mått. Demilitariseringen är ju ändå en del av hela det folkrättsliga arrangemanget kring Ålands internationellt rättsliga status.
I förbindelse därmed har jag också antecknat, men det behöver inte vara någon stor fråga, demilitariseringens gränser. Nämnden uttryckte i fjol mycket starka önskemål eller egentligen krav på att landskapet tar sig ställning av part i den lantmäteriprocess som aviserades i fjol. Det framgår inte riktigt i redogörelsen här i vilken riktning den processen möjligen har gått eller om den ens har kommit igång. Jag kommer i varje fall att upprepa min ståndpunkt om att det är oerhört viktigt att Åland tar sig ställning av part i den processen. Därför att i ett självstyrelsesystem ska det också ingår territorium, det gör inte alltid det men vi har det så lyckligt arrangerat hos oss att vi har ett territorium i självstyrelsen och då ska vi verkligen värna om det.
Vidare till frågan om skattegränsen som också är en långkörare. Här kanske jag har missförstått, redogörelsen beskriver hur Åland ska samarbeta med representanter för Finland. I den här frågan, såsom man har gjort tidigare, ja, samarbete är alltid bra. Jag är lite noggrann med att det samarbetet måste ta hänsyn till under vilka former hela skattegränsen och problematiken kring den kom till. Det var en uppenbar konfliktsituation med Finland. Om de elementen nu är undanröjda så är det bra, men annars ska man vara medveten om att när man förhandlar med Finland i de här frågorna så är det inte säkert att det råder samstämmighet om varken mål eller medel. Men det här kan jag för dåligt. Jag känner bara till att tidigare har man har haft hjälp av förhandlare från Finland för Ålands räkning att driva ärendet med tanke på Ålands bästa och det är bra. Om texten ska förstås på det sättet att man lämnar initiativet och plikten att driva förhandlingarna till representanter för Finland och inte för Åland så finns det risker med det. Eventuellt kan det finnas risker med ett sådant system med tanke på hur omständigheterna var när skattegränsen tillkom.
Avräkningsgrunden, jag har inte så mycket annat att tillägga än min käpphäst. Vad som än sker så får inte den frågan hamna på det som kan kallas revisionens långbänk. Vi har för många och dåliga erfarenheter av revisionslångbänken under den process som föregick den nuvarande självstyrelselagen. Jag blev bekymrad därför att jag smått kunde förstå tongångarna i aftonskolan eller uppföljningen av den utredning som redovisas här på det viset; ”att visst finns det säkert behov av åtgärder men det är lika bra att de frågorna skickas in i arbetet för att åstadkomma ett nytt självstyrelsesystem”. Det kallar jag revisionslångbänken och det får inte ske av den enkla anledningen att den nuvarande självstyreslagen innehåller instrument som uttryckligen är till för att förhindra ett sådant förfarande. Det är inte av en slump som självstyrelselagens § 47 och § 48 är utformade på det sättet som de är. Justering av avräkningsgrunden är en specialbestämmelse som följer sin egen logik och som bedöms på sina egna meriter och som på inga villkor får skickas in i en oviss framtid i det som jag brukar kalla revisionslångbänken.
Jag blev lite bekymrad när jag läste om jordbrukspolitiken på sidan 12. Jag hoppas att jag har missförstått det hela. Det redogörs här för den nya programperioden. Det redogörs för åtgärder vidtagna tidigare, 2000-2006, och behov av åtgärder nu och framöver. Om man läser texten på det sättet att jordbrukspolitiken ska skötas med överenskommelseförordning så kan det vara lite äventyrligt. Nog har ju sedan gammalt primärnäringarna hört till självstyrelsens kärnområden. Det är på det sättet äventyrligt att om det inte blir någon förordning, vad händer då? Det kan hända att texten, nere på sidan 12, är öppen för tolkning. ”Landskapsregeringens preliminära ställningstagande i förhandlingarna är att eftersom åtgärden till utformningen är att betrakta som ett inkomststöd och därmed är riksbehörighet, trots att det av ändmålsenliga skäl genomförs i landskapets landsbygdsutvecklings-program, borde genomförandet av åtgärden och finansieringen ha reglerats i en överenskommelseförordning enligt självstyrelselagens § 32. Landskapsregeringen föreslår därför att en sådan lösning tillämpas för kommande programperiod 2014-2020”. Är de här förhandlat och förankrat så är det gott och väl, men är det en förhoppning så då är det ett äventyrligt. Men som utgångspunkt så brukar man ju inte överlämna alltför omfattande självstyrelsepolitiska frågor till en förhandling om att nå en överenskommelseförordning därför att de kan misslyckas. Men här kan det hända att det döljer sig något i texten som jag inte riktigt har förstått.
Sedan har jag två mindre saker bla erkännande av examina. Jag tycker att texten är onödigt defensiv här. När det gäller den myndighet som är behörig att sköta de sakerna i EU så har vi åtminstone tidigare varit offensiva och sagt att det ska mycket till för att man ska avstå från en sådan behörighet om det inte finns väldigt goda skäl för det. Vi kan den här frågan om två myndighetsproblematiken. Nog har vi hittills alltid utgått ifrån att där vi har behörighet så ska vi också ha förvaltningen.
Slutligen, fru talman, en skrivning som jag hoppas att är en felskrivning, det handlar om det immateriella kulturarvet. Alldeles i slutet står det, efter en korrekt redovisning och kommunikationsbehov med Unesco: ”På dessa grunder har landskapsregeringen lämnat sitt samtycke till att Ålands lagting ger sitt bifall för konventionens ikraftträdande.” Är det inte tvärtom, är det inte vi som bestämmer och regeringen lyder? Eller har det gått så att regeringen säger vad vi ska göra? Döljer sig också här någonting som en enkel läsare inte förstår? Att landskapsregeringen lämnat sitt samtycke till att Ålands lagting ger sitt bifall, ja hm, samtycka till bifall? Det här är ingen stor fråga, det kan hända att det är en rätt semantisk sak. Vi i nämnden behöver titta på det hela, ifall man menar vad man säger, vilket jag inte hoppas.
Så till den kvarvarande omständigheten, vid sidan av säkerhetspolicyn som jag nämnde, och som jag menar saknas här i redogörelsen; nämligen samhällsstrukturreformen, SSR med våra bokstäver. Vi bör komma ihåg att först med nuvarande självstyrelselag fick lagting och landskapsregering inflytande över den här typen av samhällsstrukturer, eller med lagtext kommunindelning. Fram till 1993 var det en riksangelägenhet hur strukturerna skulle se ut på Åland och det styrde i hög utsträckning genomförande av förvaltningsverksamheten, som vi minns. Därför menar jag att hur Ålands administrativa och offentligrättsliga struktur ser ut framöver är en fråga av väsentlig självstyrelsepolitisk natur. Jag har aldrig tyckt att frågan enbart ska hanteras som en teknisk fråga om antalet enheter av den och den karaktären. Det handlar de facto om den offentliga samhällsserviceproduktionen närmast medborgarna där kommunen står för produktion och distribution i allra högsta grad. Därför menar jag att den kommande strukturen, i det här avseendet på Åland med tanke på medborgarna och självstyrelsen, är en fråga som hade förtjänat en plats i denna redogörelse. Därför, fru talman, kommer ärendet för min del att få en fortsättning i självstyrelsepolitiska nämnden. Tack.
Vtm Roger Jansson
Fru talman! Vi kan naturligtvis alla hålla med föregående talare om att den här redogörelsen kommer för sent, ungefär tre månader för sent enligt de diskussioner och bestämmelser som vi fick höra om här. Vi vet också att vi har en mycket låg bemanning inom förvaltningen där den här typen av frågor hanteras. Vi får ha förståelse för det ur den synvinkeln.
Jag har några synpunkter på reformeringen av självstyrelsesystemet på sidan 2 och 3. Landskapsregeringen och den parlamentariska kommittén, som jag leder, har haft tre målsättningar medan rikskommittén ledd av ambassadör Alec Aalto har arbetat. Den första målsättningen har varit att det inte skulle ske negativa låsningar i förhållande till de huvudriktlinjer som vi har kommit överens om mellan alla åländska partier i Gunnar Jansson kommittén. I stort sett har vi på olika sätt lyckats nå det här resultatet. Vi har någon låsning men vi har också en hel del öppningar, till och med i dessa låsningar så finns det ett resonemang som man kan se som viss öppning. Det är ett hyfsat resultat på det sättet. Sedan återstår det sannerligen mycket vatten som ska rinna under broarna innan vi kommer till ett för oss acceptabelt resultat i revisionen.
Det andra uppdraget som den parlamentariska kommittén har haft är att för landskapsregeringen föreslå hur det här uppdraget för den blandade kommittén ska utformas. Det är klart och levererat och landskapsregeringen har det ärendet på sitt bord för att hantera. Det som återstår för oss nu parlamentariskt att göra, före den blandade kommittén börjar med sitt arbete, är att bedöma om det finns orsak att ändra någon linjedragning i förhållande till vad vi tidigare varit överens om i Gunnar Jansson kommittén, efter att ha tagit del av de finska synpunkterna och därmed lägga upp en strategi för arbetet i den blandade kommittén för de åländska medlemmar. Det fantastiska är ju ändå att vi har fortsatt att lyckas hålla kvar den enighet vi hade i Gunnar Jansson kommittén. Men ju mera man går in på detaljer i självstyrelsens framtida utformning så ju svårare blir det naturligtvis att upprätthålla en sådan fortsatt total enighet. Säkert kommer det i en del av frågorna att bli majoritetsbedömningar också under den tid som den blandade kommittén ska arbeta. Det är viktigt att vi verkligen försöker fortsätta med den åländska enigheten som verkligen är bred och stark idag.
I det seminarium som vi hade en trappa ner igår gjordes goda insatser och särskilt presentationen av de åländska synpunkterna som gjordes av kollegan Gunnar Jansson var mycket värdefull även för övriga deltagare. När jag säger värdefull så menar jag naturligtvis för den åländska debatten och det åländska auditoriet. Jag avser att fortsätta med en motsvarande agenda i riket. Efter gårdagens presentationer så är det ytterst värdefullt att vi kunde få en bred debatt i vårt samhälle om det arbetet som ska genomföras i den blandade kommittén. Det är sagt att den blandade kommittén inom två år ska ge de politiska signalerna till ett lagstiftningsarbete. Det betyder att inom den här riksdagens mandatperiod och regeringen Katainens mandatperiod, om den sitter kvar vilket vi ändå räknar med att den gör, så ska de politiska riktlinjerna för hur självstyrelsen ska se ut från 2020-talet och framåt klarläggas i en politisk överenskommelse mellan riket och Åland. Det är alltså stora saker som ska klaras av på en relativt kort tid. Därför är det otroligt viktigt att vi få till stånd en bred diskussion i landskapet, att alla partier engagerar sig i den debatten och i utförandet av budskapet om att diskussionen ska föras i de här frågorna.
Jag känner att gamla kämpar som kollegan Gunnar Jansson och jag allt mer och mer har ett behov av att lämna dagspolitiken och de frågor vi sysslar med här och kanske mera ägna oss åt det här som ska bli verklighet för Åland efter 2020 och lägga en del av det partipolitiska käbblet åt sidan för den sakens skull. Knappast kan vi ändå avhålla oss från att i viss mån delta i även de debatterna framöver. Jag har en förhoppning om att vi ska kunna gå vidare på det sättet.
Landskapsregeringen skriver på sidan 3 att aftonskolan gav som resultat att förslag till en ny självstyrelselag för Åland ska behandlas i en blandad kommitté ”med utgångspunkt i den parlamentariska Ålandsarbetsgruppens förslag och med beaktande av Janssonskommitténs arbete”. Så uttryckte man sig från riket och det är väsentligt att vi från Ålands sida inte accepterar det ställningstagande utan tvärtom. Utgångsläget är Gunnar Jansson kommitténs överenskommelse och sedan ska de synpunkter som kommer fram i den parlamentariska rikskommittén beaktas. Då får vi en möjlighet att arbeta utifrån att den här överenskommelsen som ska göras framöver är en överenskommelse mellan två jämbördiga parter. Tidigare har Åland i de här revisionerna, som även jag har deltagit i när det gällde den senaste, varit någon form av region i Finland. Åland har behandlats som någon region i Finland.
Det är viktigt när det gäller autonomisystemet, och därmed en viktig del av Finlands konstitution, att vara öppen och konstatera att självstyrelselagen är så konstruerad att det är två parter som ska komma överens och de bör vara jämställda.
När det gäller hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt så kommer min kollega Petri Carlsson att ha synpunkter på det samt kapitel 3 och 4 Allmänna kollektivavtal.
Under punkten 5.1. Allmänt, Ålands demilitarisering och neutralisering, anges att arbetet med en Ålands policy, som för första gången ska behandlas av lagtinget, beräknas slutföras under 2013. Det här är ett mycket viktigt arbete. Vi i lagtinget är naturligtvis urväntade på den, men det är viktigare att grundarbetet blir bra utfört än att den kommer snabbt hit. För vår del är vi beredda att vänta 2013 tills vi får det. Vi får den om knappt ett år till sakbehandling här i lagtinget.
När det gäller punkten 5.2 Kontaktgruppen mellan utrikesministeriet och landskapsregeringen så kan jag meddela att jag numera har lämnat det arbetet som jag var med och initierade på 90-talet och som jag tidvis har varit medlem av. Det var synnerligen intressant men det är dags att förstå att man inte kan syssla med allt. Det är mycket stora frågor som är listade i de här punkterna. På sidan 7 den första punkten, den tredje punkten och fjärde och femte punkten, som är en helhet, så är ju mycket stora och viktiga frågor. Jag har inte uppfattningen att landskapsregeringen avhänder sig ansvaret och arbetet med de här frågorna. Det är ytterst bra att vi kan via kontaktgruppen få arbetet inom utrikesministeriet att mera beakta de åländska synpunkterna och den åländska viljan. Som ett sådant forum har kontaktgruppen blivit bättre och bättre genom åren.
Sista punkten på sidan 7; Befrämja samarbetet mellan utrikesministeriet samt inrikesministeriet och Åland i civil kris- och konflikthantering och följande punkt; Utveckla användningen av åländska resurser i civil kris- och konflikthantering, så där är jag lite besviken på det åländska intresset i det sammanhanget. Vi har många tjänstemän och politiker som har jobbat med den typen av frågor, uppbyggnad av civilsamhället i mindre skalor. Där är vi bättre än vad staten är och där borde vi kunna göra den värnplikten för det internationella samfundet att vi skulle helt enkelt ge oss ut och arbeta för den. Några av oss har gjort det, men flera borde engageras i de frågorna.
Kort sedan om punkt 5.4. Demilitariseringens gränser. Man kan säga så här att vi har en tillfällig en vapenvila som råder i frågan om demilitariseringens gränser. Vi har nått ett resultat, vi nådde inte ända fram, men det är nog nu. Man behöver inte bråka om det här just nu. Om ett antal år sedan så får vi ta upp frågan på nytt. Åland återkommer alltid till någonting när man inte är nöjd, men just nu så får vi lägga ner kampen.
Däremot när det gäller kartmaterialet, den här delen som anger det så kallade molnet, den demilitariserade gränsen runt våra holmar som sträcker sig tre nautiska mil utanför dessa, så det borde vi se till att uppdateras i kartsammanhang. Det tror jag inte staten har tänkt göra, det är nämligen på det sättet att genom landhöjningen under 80 år så har det området utökats betydligt. Den kartan vill man inte rita och vi ska se till att vi får den ritad, annars får vi rita den själva.
Punkt 6.1. Fartygsbesök och överflygningar, som tidigare har sagt så har antalet halverats. Självstyrelsepolitiska nämnden skrev ifjol, med anledning av landstigningarna som var åtta år 2010 och elva år 2011, att det här inte viktiga acceptabelt, precis som kollegan Harry Jansson här nämnde. Nu blev det trots det lika många landstigningar år 2012. Det här är allvarligt och vi måste få ett stopp på det. Sedan att vi inte är helt ense i den här frågan spelar ingen roll eftersom konventionen är så klar och tydlig på den punkten. När det gäller att ankra i åländskt vatten kan det finnas en viss osäkerhet men när det gäller landstigning av militär personal så är det fullständigt klart.
Kort om punkt 7.2. Skattegränsen, jag har under sex, sju, åtta år nu sagt att detta med tullcodexen faktiskt inte är någon lösning. Nu har det visat sig att det inte är någon lösning. Man fortsätter att skriva långa haranger om denna tullkodex. Kollegan Gunnar Jansson var lite inne på lösningen. Det var en fientlig handling mot Åland i den nationella lagstiftningen när man formulerade reglerna för skattegränsen. Man skyllde på att det var vissa ålänningar som hade gjort anmälningar men inte kan man ha en sådan lagstiftningsgrund. Därför är förhandlingarna med riket om den gällande lagstiftningen och överenskommelser som berör tullmyndigheterna i Finland och i Sverige de viktigaste frågorna. Det arbetet påstår jag med någorlunda kunskap att ha legat nere i många år och nu är det dags att återuppväcka det. Det är ingenting skrivet om det heller här i texten och till den delen är det inte bra.
Sedan punkt 7.3. Avräkningsgrunden, där är faktiskt självstyrelselagen, som här tidigare sades av kollegan Gunnar Jansson, helt klar. Det står så här: "Om grunderna för statsbokslutet genomgår ändringar som väsentligt inverkar på avräkningsbeloppets storlek skall avräkningsgrunden ändras”. Det finns ingen chans att slingra sig ur den här bestämmelsen. Punkt 1: ”Avräkningsgrunden skall höjas om landskapets utgifter har ökat genom att landskapet övertar förvaltningsuppgifter som ankommer på riket eller efter överenskommelse med riket genom att landskapet svarar för verksamhet som helt eller till betydande del tjänar riksintressen”. Också här har det under dessa 18 år skett förändringar. Det är fullständigt glasklart. ”Avräkningsgrunden ska sänkas om riket har övertagit förvaltningsuppgifter som ankommer på landskapet och landskapets utgifter därigenom har minskat.” Det har väl inte förekommit någonting sådant. Finansministeriet har alldeles fel i den här utredningen som har gjorts. Deras argumentation stämmer inte juridiskt och de bryter mot finsk lagstiftning, vilket jag tror att justitieministeriet informellt har påpekat för dem också. Det är fullständigt klart att detta inte är en del av det revisionsarbetet som vi har framför oss. Det är helt och hållet en dagsaktuell fråga. Jag har tidigare under åren inte varit så tuff med detta, som jag nu uttryckte mig, eftersom jag tycker att det ekonomiska system vi har öser pengar över oss. Jag sade i en annan debatt; se vad vi får in per capita statsmedel för den verksamhet som vi har under självstyrelsen och för kommunernas verksamhet. Vi ligger i en klass för oss.
Jag tror att det får vara tillräckligt så här, tack.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Jag delar vtm Janssons åsikt när det gäller problematiken kring tullcodexen. Vi från Ålands Framtid har hela tiden hävdat att man kan lösa det mellan finska och svenska tullmyndigheterna om viljan finns. Vi har också i finans- och näringsutskottet fått höra att man inte får göra bilaterala lösningar längre enligt kommissionen. Det skulle vara bra om vtm Jansson kan informera mig om vad som är rätt och fel här.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Jansson kan troligen inte med bestämdhet säga vad som är rätt och fel. Men att vara så svartvit som att säga att unionsreglerna förbjuder bilaterala lösningar när det gäller den praktiska hanteringen av varuflödet mellan Finland och Åland och mellan Åland och Sverige så är säkert felaktigt. Det är för svepande formulering för att man ska lägga någon större vikt vid det. Däremot finns det en del sanning i det att allt inte kan göras som vore förnuftigt, men mycket kan göras som är förnuftigt. Det här kan jag säga, med min bakgrund som huvudförhandlare på 1990-talet med finansministeriet och dåvarande biträdande finansminister Arja Alho, att det fanns alla möjligheter till att göra ytterligare förbättringar jämfört med det som blev resultatet då.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Jag delar fortfarande vtm Roger Janssons åsikter. Men i vårt hörande handlade det här om harmonisering, att man ska ha likartade förhållanden i hela unionen och då tillät man inte sådana här bilaterala lösningar. Jag delar vtm Roger Janssons åsikt ändå, om viljan finns så går det alltid att diskutera. Jag kan inte juridiken och hur man ska gå tillväga. Jag tror att det skulle ha gått att lösa men sedan hur man har drivit den frågan är en annan sak.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Ordvalet från kollegan Eklund var gott. Det ska vara likartade lösningar. Det betyder inte att det ska vara exakt likadant i alla sammanhang. Där misstar man sig ofta i debatten kring EU:s reglering, vi har gjort det t.ex. när det gäller frågan om samhällets möjlighet att delta i satsningar i industrihus. Det finns goda möjligheter men man måste naturligtvis göra det på rätt sätt. Man måste följa regelverken.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Vtm Roger Jansson sade att det var bra och kanske lite av en bedrift att nå enighet i den kommitté som satt 2010 och som jag hade förmånen att leda med fyra kvinnliga och fyra manliga mycket konstruktivt inriktade medlemmar. Jag håller med om det.
Vi höll diskussionen på en relativt hög abstraktionsnivå inte bara för att nå enighet, för det var stora frågor vi avhandlade, utan också därför att den som ville något annat måste vara konkret och i så fall ange var man avsteg från linjen. Vi vet av erfarenhet att när man kräver konkreta besked så är det också lättare att både finna olikheter i uppfattning men också lösningar på olikheter i åsikter, vilket vi minsann hade innanför kommittén innan vi var klara med jobbet.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Naturligtvis är det på det sättet. Jag tror att det underlättar för det kommande svåra arbetet när vi ska transformera det som vi där uppe i molnet kom överens om, att så här ska det se ut i stort sett, och flyttar ner det på marken och börjar titta på detaljerna om vi ska göra si eller så eller om vi ska ta det här med eller inte. Att vi i flera år nu faktiskt har varit överens om huvudprinciperna så borde underlätta att man lättare också kommer överens om flera detaljer än vad man skulle ha gjort om man hade skapat en oenighet redan på det tidigare planet.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Jag håller helt med i den bedömningen, ja. Ju närmare konkretisering man går desto tydligare brukar åsiktsskillnader bli, det är riktigt, men det är också däri många gånger lösningen kan ligga. För då måste den eller de som markerar en annan åsikt redovisa för den och ange motiven för sina avvikande åsikter. Därmed är det ofta lättare att nå lösningar också på den typen av åsikter och avvikelser.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Vi är fortsatt helt överens om den uppfattningen. Man kan i det här skedet kanske vädja till partierna, när man har sina genomgångar av de olika mera konkreta frågeställningarna, att man skulle försöka undvika att låsa sig utan ha en förhandlingsmån som är ganska stor. Eftersom vi är helt beroende av hur vår självstyrelse ska se ut av riket och av riksdagen så den största styrkan är att ju längre ända ner på detaljnivå vi kan upprätthålla en enighet så ju större är naturligtvis möjligheterna att vi ska nå ett positivt resultat.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Minister Johan Ehn
Fru talman! Lagtingsledamöter, jag vill börja med en kommentar kring den debatt som utspann sig här om självstyrelseutvecklingen. Jag vill jag starkt från moderaternas sida lyfta fram vikten av att fortsätta det positiva arbetet med självstyrelselagsrevisionen som nu har gjorts. Som sades här så tror jag att det är den vägen vi kan göra det här, genom att se till att vara så öppna som möjligt i våra resonemang även här på hemmaplan.
Fru talman! Orsaken till att jag begärde ordet är att det här meddelandet innehåller en del utbildningspolitik och en del kulturpolitik. Jag vill passa på att säga några ord kring det.
Grunden i självstyrelsen ligger ju i kultur och det svenska språket och i det finns också kopplingen till utbildningspolitiken. Utbildningspolitiken är också ett område där vi till allra största del helt och hållet själva klarar av att styra över den frågan.
När det gäller högskolestudierna så är vi väldigt beroende av att vi har möjligheter att få tillträde till de svenska högskolorna. Vi har en egen högskola här på Åland som bedriver utbildning som ligger på yrkeshögskolenivå och som utvecklas sakta men säkert. Vi har inte heller möjlighet att kunna erbjuda den bredden på utbildningen där av ekonomiska skäl i framtiden. Vi kommer att vara beroende av att kunna söka oss utanför Åland.
En hel del av våra studerande ungefär 25 procent, av dem som väljer att studera vidare, söker sig till den finska sidan och ungefär lite drygt 75 procent väljer att åka till Sverige för att studera. Vi har under årens lopp haft väldigt god tillgång till den svenska högskoleutbildningen. Regeringens bedömning är att vi fortsättningsvis har det, men det kräver ett ständigt arbete att bevaka de antagningsregler som finns där och också bevaka vad som händer med utbildningssystemet som helhet i Sverige.
Det har varit en väldigt stor förändring på gång inom utbildningen i Sverige och den pågår fortfarande. Så sent som idag så kom nya rapporter om att man utgående ifrån de nya betygssystem, som man har sjösatt, förändrar antagningsgrupperna till högskolan eftersom bedömningsgrunderna och beräkningarna mellan de olika betygssystemen blir svåra. Från åländsk sida måste vi ständigt vara med och bevaka detta och det gör vi också.
Det här i kombination med att antalet högskoleplatser i Sverige har minskat, och kommer att minska framåt som det ser ut just nu, gör att det blir tuffare för de åländska studerande att hitta den plats som de exakt vill ha när de söker. Fortsättningsvis är det mycket goda förutsättningar om än kanske lite större konkurrens och vi måste från regeringens sida fortsätta bevakningen och se till att det ska vara goda möjligheter för ålänningar även fortsättningsvis.
Under senaste året har vi fortsättningsvis den grundläggande principen att den som har gått igenom en gymnasieutbildning, oberoende om den är på Ålands lyceum eller vid Ålands yrkesgymnasium, så har grundläggande behörighet. När det sedan gäller specifika utbildningar så finns också krav på speciell behörighet och där varierar det naturligtvis utgående från vad man har valt att läsa och hur utbildningsprogrammet på Åland har sett ut i förhållande till den utbildning man söker till.
Den andra biten under utbildningspolitiken gäller erkännande av utländska examina. Det är också en fråga som av naturliga skäl har diskuterats rätt mycket här i den här salen under årens lopp. På samma sätt som vi inte kan erbjuda utbildning på högskolenivå i alla inriktningar så betyder det också att vi har inte, som andra länder, lagt en grund i våra behörighetskrav utgående från vad som utbildas. Man har lagt grunden utgående ifrån vad man har ansett att behövs för att klara de olika yrkena. Det här gäller framförallt den offentliga sektorn.
Vi har med intresse följt med vad som händer på europeisk nivå. Därför att där har man den klara och tydliga strategin att arbetskraft ska flöda fritt i Europa. Man har nu drivit på ett direktiv, ett förslag om ett införande av ett så kallat europeiskt yrkeskort. Det här yrkeskortet ska göra det lättare att jämföra utbildningarna. Det betyder inte att man automatiskt, för att man inför det här, säger att om man har behörighet i ett land så har man behörighet i ett annat land. Men det blir lättare att jämföra yrkesutbildningen man har och hur den kan omräknas när det gäller vår behörighet. Vi får hjälp med de här bitarna, men vi får inte hjälp med att sätta behörighetskraven på våra respektive områden, där kan vi själva göra någonting i speciallagstiftning. Det är i speciallagstiftning vi sätter kraven för vilken lärarkompetens det ska vara eller vilken kompetens vi ska ha inom den sociala sektorn. Det blir enklare av det här. Vi ifrån landskapsregeringens sida har också varit med och stött införandet av just den här typen av hjälpmedel för att kunna göra de här sakerna.
Fru talman! På den kulturella sidan vill jag nämna godkännande av konventionen för tryggandet av det immateriella kulturarvet som en viktig del, den har vi just debatterat här så jag nämner den. Vi kommer att återkomma till själva implementeringen längre fram.
Till sist, fru talman, vill jag också med några ord nämna frågan om svensk publik service och tillgången för ålänningarna till det. Ända sedan 1965 har det funnits övergripande avtal som har reglerat Ålands möjlighet att se svensk TV. År 1965 skrev Finlands och Sveriges regeringar och landskapsregeringen ett avtal om att det här skulle fungera. Ålänningarna skulle ha tillgång till svensk television i princip på samma grund som man har i Sverige. När vi kom till 2000-talet så bytte man teknik och övergick till digitala sändningar. Det kom en ny utmaning. Man hade inledningsvis problem att hitta vägar för hur man skulle se till att trygga detta för ålänningarna. Men genom god vilja på alla nivåer så lyckades man också då att se till att vi fortsättningsvis kunde se svensk TV på Åland.
Nu har teknikutvecklingen gått vidare, från att tidigare ha varit starkt koncentrerad till att man har plockat ner TV-signalerna via en antenn på taket eller via en kabel ansluten till en centralantenn och där man ser på TV vid väldigt bestämda tidpunkter när programmet sänds, så är nu tillgängligheten till TV-program som public servicebolagen och också andra tv-bolag sänder betydligt annorlunda. Du väljer själv när du ska se på TV-programmen. Det här kommer helt och hållet att förändra det mediautbud vi har i framtiden. Från landskapsregeringens sida har man under både den förra regeringen och den här regeringen jobbat med att se till att vi ska säkra att ålänningarna nu även fortsättningsvis, på samma grunder som man i Sverige, ska kunna ta del av publik service. Vi är inte riktigt framme ännu, därför att den här gången har vi kanske framförallt strandat på frågan kring upphovsrätter. Upphovsrättsfrågorna var centrala även förra gången när man diskuterade det här när det gällde digitaliseringen, men har blivit ännu större i det här sammanhanget. När det gäller spridning av den här typen av mediaprogram över Internet finns inte en lika tydlig reglering av hur upphovsrätterna ska göras som det har funnits när det har gällt TV-program som har sänts en gång. Det har varit enklare.
På europeisk nivå pågår en liknande situation. Upphovsrättsfrågor är viktiga också där. Det finns ett behov av att kunna utbyta den här typen av information också på mediaområdet i Europa mellan länder. Där tittar man på hur man skulle kunna göra någon typ av licensiering och liknande av upphovsrätter. Om det här kommer att vara till hjälp för oss är väldigt svårt att säga i dagsläget. Både Sverige och Finland tittar på de här sakerna för tillfället utgående ifrån sina specifika behov. Om det i sig kommer att vara någonting som hjälper oss specifikt när det gäller SVT PLAY och liknande är osäkert att säga i dagsläget, men vi följer med och försöker påverka de bitarna.
Vi har också från landskapsregeringens sida tagit initiativ till att föra diskussionen om upphovsrätter på det nordiska planet. Man kanske skulle kunna se möjligheter att ha ett nordiskt upphovsrättsområde. Alla de här frågorna är fortfarande inte i hamn. Ett nordiskt upphovsrättsområde skulle kanske på ett betydligt enklare sätt än hittills också lösa problemen med parabol-TV kort och liknande där man idag har landsvisa uppdelningar. EU-domstolen har i och för sig sagt att landsvisa uppdelningar inte bara rakt av ska få finnas så där, man kan inte förbjuda någon att köpa ett kort från ett annat land, vilket EU-domstolen har sagt i en dom under senaste höst. Ändå vet vi att det är svårt att få programbolagen att acceptera det här. Alla sådana avvikelser som sker i förhållande till vad man är van vid skapar ny byråkrati för företagen och nya problem att klara av sina egna system. Vi försöker se till att man ska upplysa om att den här domen finns och att den också ska följas upp av myndigheter i respektive land så att man inte bryter mot det.
För att faktiskt vara helt säkra på att public service biten också ska ros i hamn, SVT framförallt, så har vi från regeringens sida valt att kontinuerligt lyfta frågan med den svenska regeringen. Inledningsvis har den svenska regeringen varit väldigt avvisande till att röra frågan eftersom när det gäller SVT så rör man inte den frågan politiskt. Vår argumentation har byggt på att det här inte handlar om att man är in och styr SVT. Det här handlar om att man fortsätter att leva upp till det som vi kom överens om 1965 och som i sin tur har en koppling till 1921-1922.
Det känns i dagsläget som om vi har fått gehör för det hos den svenska regeringen. Vi kommer vid ett möte den 22-23 april att föra den frågan vidare för att tillsammans med kulturdepartementet se om det finns saker som vi gemensamt eller var en kan göra för att föra frågan vidare. Numera avvisar den svenska regeringen inte att föra diskussionen på politisk nivå, men vi har heller inte de konkreta lösningar framjobbade. Min förhoppning är att vi ska kunna se en lösning i första skedet på SVT PLAY, för att sedan kanske också kunna använda den lösningen på andra programbolag. Vi jobbar samtidigt också på att se till att det här ska lösas på nordisk eller europeisk nivå.
Jag vill i det här sammanhanget också säga att Ålands radio och TV och dess styrelse naturligtvis också spelar en väldigt stor roll i det här sammanhanget. För avtal som ska tecknas mellan de båda public servicebolagen är någonting som regeringarna överhuvudtaget inte petar i, utan det gör bolagen. Vi måste se till att grundförutsättningarna finns på plats före man kan skriva avtal och vi ska göra vad som står i vår makt för att hantera den saken. Tack, fru talman.
Ltl Harry Jansson, replik
När det gäller TV- och radiofrågan så ber jag att få tacka ministern för väl utfört värv när det gäller att etablera goda kontakter till den svenska regeringen i den här frågan.
När det gäller Sveriges speciella ansvar så hoppas jag att den parlamentariska kommittén, som under ledning av vtm Roger Jansson kommer att resa till Sydtyrolen, ska finna goda argument under den resan vad gäller frågan om Kind State relationen och de så kallade BozenBolzano rekommendationer som antogs 2008 i Sydtyrolen. Det berör hur ett grannland, som har en minoritet med släktskap i, kan hjälpa till för att underlätta den här typen av gränsöverskridande frågor och som är ett problem för ”släktingarna” i grannlandet.
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! Jag tycker att det låter som något som ytterligare kunde vara med och i framtiden underlätta förhandlingar när det gäller den här typen av frågor.
Jag vill också poängtera i det här sammanhanget att vi nu försöker hitta en väg framåt där tekniken i framtiden inte skulle vara ett problem, t.ex. när man får en förändring i tekniken.
Att betona Sveriges ansvar i de här frågorna, vilket både den tidigare landskapsregeringen och den här landskapsregeringen har gjort, tror jag också är viktigt för att ta det här vidare och det tycker jag att man har lyssnat på.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson
Tack, fru talman! Bästa kollegor att som idag få diskutera självstyrelsepolitiska frågor av väsentlig natur är viktigt, särskilt för oss i lagtinget. Jag är lite besviken över att ungefär av 70 procent av lagtingsledamöterna inte finns i salen och över hälften av landskapsregeringen är frånvarande, men särskilt lagtingsledamöterna finns inte på plats.
Jag tänker främst beröra det som finns under rubriken 2.2 Hembygdsrätt, jordförvärv och näringsrätt och lite om det som finns under rubriken 3.4. Allmänna kollektivavtal". Först hembygdsrätt och jordförvärv.
Visste ni om att det tar sex år att få hembygdsrätt? Enligt 7 § självstyrelselagen beviljas hembygdsrätt av landskapsregeringen. Hembygdsrätten ska, om inte vägande skäl föranleder avslag, på ansökan beviljas finska medborgare som
1) har flyttat in till landskapet och
2) utan avbrott har haft sitt egentliga bo och hemvist i landskapet under minst fem års tid och som
3) har tillfredsställande kunskaper i svenska
Alltså, fem år och bara för finska medborgare. Finskt medborgarskap kan förvärvas i huvudsak genom ansökan eller anmälan och det krävs som huvudregel minst fem års bosättning i landet. De genomsnittliga behandlingstiderna är för anmälan mellan 2-10 månader och för ansökan mellan 6-24 månader beroende på vilken kategori man tillhör. Lägg därtill behandlingstiden här på Åland för hembygdsrätten så inser man snabbt att det tar åtminstone sex år i praktiken att få hembygdsrätt för alla inflyttare som inte är finska medborgare.
Tidigare var det säkert så att majoriteten som kom hit var från Finland, men numera är det inte så. Majoriteten som kommer hit har inte finskt medborgarskap. Att få hembygdsrätten efter fem år gäller alltså bara de som har finskt medborgarskap när de flyttar hit eller de som får det under de första fem åren.
Varför tar jag upp det här då? Ja, jag tycker att det hänger ihop med en viktig principiell frågeställning kring de tankar som i olika sammanhang förts fram om hembygdsrättens förlängande för dem som flyttar härifrån, särskilt de studerande har nämnts i de sammanhangen.
Enligt 4 § landskapslagen (1993:2) om åländsk hembygdsrätt förlorar den sin hembygdsrätt som under fem år varit stadigvarande bosatt utanför landskapet.
I redogörelsen vi har framför oss står det att ”Nuvarande lagstiftning revideras i enlighet med förslagen i betänkandet från den parlamentariska kommittén för hembygdsrätt, jordförvärv och näringsrätt.”. I det betänkandet finns bland annat följande förslag, jag citerar: ”Kommittén föreslår att studier utanför Åland som understiger fem år inte borde räknas med i den tidsperiod som leder till förlust av hembygdsrätt. Enbart studier efter det femte året skulle betraktas som sådan bosättning utanför landskapet som efter fem år leder till förlust av hembygdsrätt”. Vi kan också läsa i spörsmålssvaret att det i landskapslagstiftningen om förvärv och förlust av hembygdsrätt ska ingå närmare bestämmelser om bland annat villkor och förfarande för när hembygdsrätten under maximalt fem år kan förlängas för den som bott utanför landskapet på grund av studier.
Vi har som parti resonerat mycket kring det här och kommit till att partiet står bakom denna tanke så länge den är juridisk möjlig att genomföra. Som det verkar nu ska det också vara juridiskt möjligt, om jag förstått saken rätt, där kansliministern tidigare har meddelat att man kan använda sig av egentlig hemvist. En som beger sig härifrån för studier har ju heller inte tagit ett flyttningsbeslut i samma mening som övriga tar, utan man beger sig främst härifrån på grund av litenheten i vårt samhälle där utbildningsutbudet på högre nivå är begränsat. Så den här avvikelsen för studerande tycker moderaterna är motiverad.
Däremot vill jag lyfta den principiella diskussionen där alla utom finska medborgare blir diskriminerade när det gäller hembygdsrättens förvärvande. Det har i många sammanhang lyfts, också i kommitténs betänkande. En princip som vi har haft hela tiden är att det ska ta lika länge att förlora den som att få den. Så är det inte längre idag. Avvikelsen från principen har nu blivit större i och med att majoritetsförhållandet gällande varifrån inflyttade kommer har ändrats. Tidigare var det flest från Finland, numera är det inte så längre. Alltså, i praktiken tar det sex år eller mer för majoriteten att få hembygdsrätten, men man får bara behålla rättigheten i fem år vid utflyttning. Här finns ett principiellt bekymmer som bara ökar med tiden. Vi får därför inte ge upp i frågan om att få bort kravet på finskt medborgarskap för hembygdsrättens förvärvande. Det finns en rättvisa i att också argumentera med dessa principer som grund och att de förändras till de sämre ju längre tiden går. Det ger ytterligare legitimitet till en modernisering och resonemanget är fullt logiskt. Så ge inte upp på denna punkt landskapsregeringen!
I sammanhanget tycker inte jag heller att man ska bli av med hembygdsrätten helt och hållet som det är idag, utan den kunde läggas vilande och den borde aktiveras avgiftsfritt vid återflyttning. Förfarandet bör därför förändras från ansökan till avgiftsfri anmälan för den som har haft hembygdsrätt och återflyttar. Jag tycker att signalen om att vi vill ha återflyttning är viktig. En gång ålänning, alltid ålänning!
En sak till som jag tycker är värd att lyfta fram i debatten om grunderna i vår självstyrelse är att jordförvärvslagstiftningen också är ett språkskydd. Kommittén redogör mest för det ursprungliga syftet att "bevara jordegendomen i invånarnas händer" och vikten av att ”produktionsvärdet kommer invånarna till del”. Det är bra och viktiga saker, men vi bör här också komma ihåg att huvudregeln för jordförvärvstillstånd förutsätter hembygdsrätt. Allt annat är undantag. Så huvudregeln för att få jordförvärvsrätt är att man har hembygdsrätt och för att få hembygdsrätt ska man ha tillfredsställande kunskaper i svenska. Alltså, för att få jordförvärvstillstånd ska man kunna svenska, d.v.s. ett språkskydd.
Det finns flera samband i vårt självstyrelsesystem och en hel del är komplext. Därför är jag glad att den parlamentariska kommittén har bestått av mycket erfarna och kunniga personer. De har också lagt ner en hel del tid på att fundera igenom det mesta grundligt, för ändringar i vår konstitution hör till lagtingets viktigaste uppgifter och måste göras seriöst med eftertanke samt noggranna överväganden.
Fru talman! Det andra och sista som jag nu tänkte beröra är det som finns under rubriken 3.4. Allmänna kollektivavtal. Landskapsregeringen skriver att det enligt uppgifter, som kom nu i mars 2013 från social- och hälsovårdsministeriet, ska merparten av kollektivavtalen finnas i Finlex register under våren 2013. Jättebra! Hoppas att det verkligen blir så nu också. Ytterligare skriver man att det dessutom inte är acceptabelt att endast originalversionen av avtalen, som nästan uteslutande är på finska, skulle kunna användas som rättskälla och att landskapsregeringen avser sålunda att verka för att den svenskspråkiga versionen ska vara en rättskälla vid eventuella tvister. Bra! Så måste det ju vara, men kan bli svårt att få att hända på kort tid. Det gäller att kämpa på här också.
Jag lyfte den här frågan i samma ärende förra året vid den här tidpunkten och då såg det betydligt mörkare ut. Då berättade jag att det i början av år 2011 fanns endast ett tjugotal allmänt bindande kollektivavtal på svenska av totalt 100 bindande kollektivavtal i Finland. Alltså, då fanns 80 procent av avtalen bara på finska. Nu sägs det här att cirka två tredjedelar av de prioriterade avtalen har översatts till svenska. Nu vet jag ju inte hur många de prioriterade avtalen är, men det här låter i alla fall betydligt ljusare än informationen jag hade förra året. En frågeställning som jag fortfarande har kvar, i likhet med förra året och som inte klargjorts här heller, är hur det ser ut med budgeterade medel för översättningarna i statsbudgeten. Det har ju skyllts på allt möjligt i den här frågan genom åren, men främst har det alltid handlat om pengar. Det har t.ex. inte funnits tillräckligt med översättare anställda på ministerierna. Så då gick man, om jag minns rätt, in för att upphandla översättning som också kostar förstås och det förutsätter att det finns tillräckligt med pengar avsatta för ändamålet. Dessutom förnyas avtalen för regelbundet, normalt med ett par års intervall, så pengarna behöver finnas där i varje budget. I december 2010 antog Finlands riksdag en budgetmotion som garanterade 230 000 euro för allmänt bindande kollektivavtal till svenska under år 2011. De 230 000 euro som anslogs i rikets budget för år 2011 föregicks av en uträkning som förutsatte att översättningarna skulle göras över en treårsperiod, dvs. att man skulle behöva anslå 230 000 euro för år 2012 och samma belopp för år 2013. Därefter skulle det räcka med 100 000 euro per år för att klara av den löpande översättningen. Har dessa medel anslagits för år 2014 och framåt? Är det någon som vet? Annars kanske självstyrelsepolitiska nämnden kunde titta på det. Tack för ordet.
Ltl Brage Eklund
Tack, fru talman! Jag vill först tacka ltl Petri Carlsson för bra information om hembygdsrätten. Det kan vara bra att påminna alla om grunderna för hur man får hembygdsrätten.
Jag tänkte också ta upp samma sak, kanske inte så detaljerat som ltl Carlsson. Jag tänker mera beröra den spörsmålsdebatt som egentligen inte har varit. Jag vill informera lantrådet att den spörsmålsdebatten har blivit avförd från listan. Den spörsmålsdebatt som skulle ha varit om hembygdsrätten, jordförvärvsrätten och näringsrätten har inte varit.
Vad är avsikten med skrivningarna där? Landskapsregeringen skriver i sitt svar till spörsmålsställarna att landskapsregeringens avsikt är att lagstiftningen om hembygdsrätten, jordförvärvsrätten och näringsrätten revideras under denna mandatperiod och att man börjar först med hembygdsrätten och har det som mål att komma med ett förslag under 2013. Jag skulle gärna vilja veta vad som menas avsikt? Är det ett mål eller är det faktiskt så att man under den här mandatperioden tänker komma med en lagframställning i alla de så kallade rätterna? Jag kan inte tydligt läsa att det blir så, men kanske andemeningen är så. Jag hoppas att det skulle kunna bli så.
När det gäller det svenska språket så har vi tillsatt ett nytt språkråd den 20 december. Jag kan tänka mig det inte har varit så många möten. ”Språkrådet skulle fungera som en referensgrupp i språkärenden i syfte att trygga och slå vakt om svenska språkets ställning på Åland”. Är detta gentemot landskapsregeringen då? Var andemeningen från början att det skulle vara på det viset? Jag kommer inte riktigt ihåg men jag tror inte det skulle vara på det viset. Nu är det så och lantrådet är ordförande i språkrådet. Jag hoppas att språkrådet får ett bättre arbete än det förra språkrådet för där hände det inte mycket.
Ltl Harry Jansson hade ett inlägg och ett krav på att landskapets tjänstemän skulle kartlägga vad som brister i kontakterna och det tycker jag är ett ganska bra initiativ. Det har många gånger pratats om de här bekymren i kontakterna mellan de finska åländska och åländska myndigheterna. För mig skulle det vara väldigt intressant att veta var det klickar och varför det klickar, det skulle egentligen inte borde klicka. Jag hoppas att man får en bättre fortsättning på det arbetet.
Sedan tänkte beröra lite om Ålandskontoret. Jag vet att när vi diskuterade omställningsbudgeten så var det nästan på förslag att ta bort Ålandskontoret. Det skulle fungera här hemifrån. Så blev inte fallet, man alternerar, man är några dagar här hemma och några dagar i Sverige. När man läser, till och med över en hel sida, information om hur det har jobbats så var det tur att Ålandskontoret inte blev skrotat. Man ser värdet av att man har direktkontakter med Sverige och olika föreningar som verkar inom samma hus där Ålandskontoret är. Det är glädjande att se att man inte skrotade ner hela det här kontoret.
Sedan tänkte beröra punkten 5.2. Det gäller information som kontaktgruppen ger mellan utrikesministeriet och Ålands landskapsregering. Man ger information om vad kontaktgruppen har sysslat med. Det har bland annat varit konferens om Ålandsexemplet på olika ställen; i Bryssel, Alandica och i Genève. Allt detta är bra. Det som man kom underfund med igår på seminariet om utvecklingen av Ålands självstyrelse, och som man ha förstått tidigare också, där man hörde att Alec Aalto säga att informationen och kunskapen i Finlands riksdag är dålig om Ålands självstyrelse, så då började man fundera om informationen går till fel ställe? Vi kanske borde vara duktigare på att efter varje val informera riksdagsledamöterna om hur Ålands självstyrelse fungerar. Så här fungerar vår rätt till klumpsumman som vi får. Nu är det beklagligt och katastrofalt när man hör politiker som sitter i riksdagen säga i media att Åland får bidrag. Men det är pengar som vi har betalat in som vi får tillbaka, det är inte någon gåva utan det är våra egna pengar som vi får tillbaka. Då börjar man fundera om vi har misslyckats med informationen. Vi har ett informationskontor i Helsingfors och de jobbar säkert bra, men kanske de har för lite resurser och för lite bemannade eller om man ska lägga upp det på ett annat vis. När man lyssnar och följer med media så blir man mäkta förvånad när Finlands riksdag för en sådan negativ debatt mot Åland. Eftersom riksdagsledamöterna har en sådan okunskap om hur systemet fungerar så är det någonting som vi har vi misslyckats med.
Sedan vill jag lite kommentera avräkningsgrunden som nämndes här tidigare. Jag tycker inte att avräkningsgrunden får kopplas ihop med vår förhandling om utvecklandet av Ålands självstyrelse. Jag känner att riket har det som en punkt som de kan använda i förhandlingarna och utnyttja. Riket vet att vi vill få avräkningsgrunden uppdaterad och som vi anser att vi är berättigade till, men avräkningsgrunden vill de använda i samband med vår diskussion om utvecklingen av självstyrelsen. Det här får inte kopplas ihop, det är två skilda saker.
Jag är glad för den förklaring som lantrådet gav när det gäller den förnyelsebara energin och vikten av att stödet till vindkraften kommer på rätt. Jag är ännu mera glad att det finns en plan B inom landskapsregeringen. För alla känner till och det har inte varit någon hemlighet att nuvarande vindkraftsbolag som verkar på Åland har börjat titta på en strategi för att avveckla vindkraften om man inte får det här stödet. Det är egentligen katastrofalt för Åland som har gått ut och marknadsfört sig som en miljövänlig ö. Om jag inte missminner mig så kommer 25 procent av energin från vindkraften idag. Vi måste göra någonting. Jag skulle gärna vilja se att den här viljan skulle finnas. Som jag sade här i en replik, i det här fallet skulle finska myndigheter se Åland som en medaktör i hela Finland och att vi ska vara lika berättigade till inmatningstarifferna som de finska vindkraftsbolagen.
Det var det som jag tänkte beröra och kommentera i det här anförandet.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Kollegan Eklund hade en lite osäker uppfattning om vad som avsågs när det gäller tidtabellen och innehållet i hembygdsrätts-, jordförvärvsrätts- och näringsrättslagstiftningen. Jag tycker att det står ganska klart; ”landskapsregeringens avsikt är att lagstiftningen hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt revideras inom landskapsregeringens mandatperiod”. Då har man delat upp de i tre delar varav hembygdsrätten skulle komma i en framställning till lagtinget den här hösten. Sedan kommer vi som parti att ta över ministeransvaret för det här politikområdet. Jag kan försäkra kollegan Eklund att jordförvärvs- och näringsrättslagstiftningen kommer att föras hit så fort som möjligt. Vi är ju alla missnöjda med tidtabellen efter att den parlamentariska kommittén gjorde sin överenskommelse. Den borde ha kommit tidigare men det finns ju resursbrister inom vår lagberedning.
Ltl Brage Eklund, replik
Jag tar fasta på vtm Janssons ord och förlitar mig på att så kommer att ske. Jag tror att jag sade i ett replikskifte här tidigare att resursfrågan ofta är en prioritering om vad man anser vara viktigt och inte viktigt. Jag anser att de här frågorna är grundläggande i självstyrelse och då anser jag att de är viktiga. Jag hoppas vtm Jansson och moderaterna ser till att de här frågorna blir verkställda inom den här mandatperioden.
Vtm Roger Jansson, replik
Talman! Vi är överens om det. Förutom att det är en viktig självstyrelsepolitisk fråga så är det en ytterst viktigt rättssäkerhetsfråga, att vi i lag stadgar om hur lika behandling ska hanteras och där har vi brister i gällande lagstiftning.
När det gäller kontaktgruppens arbete så frågade kollegan om informationen går till rätt ställe. Det gör den, men den är aldrig tillräcklig. Det är inte 28 000 ålänningars sak att informera Finland utan det är regeringens.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Brage Eklund, replik
Jag nappar på det där sista med kontaktgruppen. Igår när jag lyssnade på seminariet så fick man uppfattningen, vilket man lite förstått förut också, att kunskapen om Ålands självstyrelse är väldigt dålig i den finska riksdagen. Detta har påpekats inte bara från mig utan av andra också. Man funderar på om vi lägger krutet på fel ställe när vi ger information. Ska vi rikta information på ett annat vis? Den kunskapen har inte jag, men man bör tänka efter när man lägger ner resurser på seminarium att man kanske skulle informera finska riksdagen efter varje val.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet?
Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.
Andra behandling
4 Ändringar i samfundsbeskattningen 2013-2016
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 14/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 10/2012-2013)
Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Efter det föreläggs de lagförslag som ingår i betänkandet var för sig för beslut i andra behandling. Därefter föreläggs betänkandets motiveringar för godkännande i enda behandling och slutligen föreläggs betänkandets klämförslag för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Diskussion. Ingen diskussion.
Först föreläggs förslaget till landskapslag om skattelättnader vid kommunalbeskattningen för skatteåren 2013–2015 för antagande i andra behandling. Begärs ordet?
Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring och temporär ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland för antagande i andra behandling. Begärs ordet?
Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.
Föreläggs förslaget till landskapslagen om ändring av 1 § landskapslagen om kompensation för uteblivna inkomster från beskattningen av kapitalinkomst för antagande i andra behandling. Begärs ordet?
Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.
Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Betänkandets kläm föreläggs för godkännande i enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Ärendet är slutbehandlat.
Enda behandling
5 Kanslikommissionens berättelse över verksamheten vid lagtingets bibliotek för år 2012
Kanslikommissionens berättelse (BB 1/2012-2013)
Enligt 82 § arbetsordningen ska kanslikommissionen avge en berättelse över bibliotekets verksamhet. Först tillåts diskussion och därefter antecknar sig lagtinget berättelsen till kännedom.
Diskussion.
Vtm Viveka Eriksson
Talman! När de här berättelserna kommer upp förstår man verkligen hur snabbt ett år går. Jag tycker att det inte var längesedan som jag stod här och berättade om kanslikommissionens berättelse över lagtingets bibliotek år 2011. Nu gäller det 2012 års verksamhet.
De här berättelserna är ganska snararlika. Det händer inte så mycket omvälvande saker inom bibliotekets verksamhet även om jag nog vill påstå att det just nu pågår en diskussion som kan innebära en ganska stor omvälvning. Kanslikommissionen har på den senaste tiden särskilt diskuterat det här husets om- och tillbyggnad och bibliotekets placering. Diskussionen att biblioteket ska flytta ner har förekommit och så småningom kommer det här arbetet att gå vidare. Det blir lite omvälvande och det kommer vi säkert att återkomma till i grupperna och diskutera och informera om de planerna. Jag vill inte föregripa de diskussionerna desto mera.
En annan sak som också kommer att bli nytt när det gäller den här berättelsen är att i och med ändringen av arbetsordningen, som ligger i lagutskottet, så kommer den här berättelsen inte längre att komma hit till lagtinget som en enstaka berättelse, utan den kommer att bli en del av lagtingets allmänna berättelse. Det är egentligen sista gången som vi har möjlighet att debattera den här berättelsen så ta nu möjligheten.
Som vanligt vill jag vid det här tillfället passa på att berömma bibliotekarien och bibliotekariens arbete, för vi har ett fint bibliotek. Hon gör ett gott jobb. När man tittar under rubriken; Verksamhet och service så lyfts olika saker upp. Bibliotekarien jobbar ju bara deltid men jag tycker ändå att det finns utrymme för stor service till oss som vill nyttja hennes tjänster. Jag tycker också att det finns en lyhördhet för vad som är på gång när det gäller olika diskussioner och debatter. Nu har det varit utställning om kommuner i vågskålen och det är ju förstås intressant. När det var jubileumsår för Ålands självstyrelse så har det särskilt lyfts fram litteratur om det. Just nu finns det en samling om jämställdhet som förstås också har varit aktuell med anledning av att vi har haft vår egen debatt här i lagtinget.
Sedan har också bibliotekarien involverats i den här flytten eftersom det i samband med den genomförs en omfattande genomgång av våra böcker och våra samlingar för att se på vilket sätt de ska flyttas och vart. Till den delen så har bibliotekarien förstås merarbete nu.
Under rubriken; Bokbestånd samlingar, tidskrifter finns olika boksamlingar, tidskrifter och sedan detta med på gåvor.
När man tittar på rubriken; Utlåning, användning, fjärrlånekontakter så kan man väl notera att statistiken för utlåning går neråt ganska stadigt. Särskilt låntagare från lagtinget och landskapsregeringen, som förr har varit stora låntagare, blir färre. Man kan konstatera att det har att göra med att det idag finns andra sätt att söka information. Man använder sig allt mera av nätet för att få fram underlagsinformation som man vill ha. Samtidigt servar vårt bibliotek också olika grupper utifrån. Det är en mycket positiv verksamhet. Jag kan varmt rekommendera den verksamheten till lagtinget Tack.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Jag tar den kastade handsken och tar chansen att debattera frågan även om jag tror att vi har chans att debattera bibliotekets verksamhet också i framtiden fast den ingår i en annan redogörelse.
Vtm Viveka Eriksson nämnde att kanslikommissionen har diskuterat den kommande flytten till entréplan och att det är omvälvande. Jag vill också i det sammanhanget lyfta fram att jag tycker att det är jättebra. Jag tror att det kan ge ett uppsving till vårt lagtingsbibliotek. Jag stöder kanslikommissionen i deras arbete när det gäller det.
Det var bra att vtm Viveka Eriksson lyfte fram bibliotekarien. Bibliotekarien förtjänar uppmärksamhet och beröm. Jag kan berätta att jag inför dagens plenum fick information om olika utredningar kring självstyrelsen inför mitt anförande om hembygdsrätten, jordförvärvsrätten och näringsrätten. Man kan få en bra service från bibliotekarien och jag tycker att man kan utnyttja den servicen mera.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Jag håller verkligen med här. Vi har förstås begränsade samlingar här i huset men bibliotekarien är alltid behjälplig med att beställa från när och fjärran för att vi ska kunna få det underlag som vi begär. Ingenting är för svårt att få fram.
När det gäller flytten hit ner till en entréplan så kommer det också att tillgängliggöra och öppna biblioteket för besökare till lagtingshuset. Det är nog en bra åtgärd. Jag ser fram emot att vi ska få ta nya lokaler i anspråk för biblioteket.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Roger Jansson
Fru talman! Tack vtm Eriksson för en utomordentlig presentation av den här berättelsen. Tack även för erkännande till vår bibliotekarie, det är vi alla överens om.
Jag vill lite utvidga den här diskussionen också till landskapsregeringens två närvarande ministrar och lantråd, som så småningom kommer att uppmärksamma att jag talar till dem.
Vicetalmannen sade att det finns andra sätt att söka information idag som påverkar utlåningen. Det är synnerligen utmanande för biblioteksverksamheter, inklusive biblioteksverksamheten på lagtingets bibliotek som är ett bibliotek för landskapsregeringen, för forskning och för allmänheten, men biblioteket utnyttjas relativt lite av allmänheten.
Det kommer att ske en förändring. I och med att man planerar flytten så är det viktigt att man anpassar det nya biblioteket till de nya krav som finns när det gäller informationssökande och därmed också arkivering av information som behöver vara tillgänglig.
Nu talar jag så småningom till lantrådet och vicelantrådet. Vi i kanslikommissionen har varit finurliga och insett att landskapsregeringens arkivfunktioner i sin helhet, både den publika verksamheten som är mycket intensiv och själva aktiverandet, är intimt förknippade med den gemensamma biblioteksverksamheten. Därför förs det nu en diskussion med förvaltningen om att man åtminstone kunde samordna den publika delen i entréplanet i det här huset. Jag vet att ansvarig minister Johan Ehn arbetar med här frågorna intensivt men han behöver säkert stöd eftersom det finns en viss konservatism i delar av förvaltningen som det alltid brukar finnas till förändringar. Det går inte att flytta delar av näringsavdelningen ut till Jomala by, det är för långt bort osv.
För att vi ska få en för framtiden väl fungerande verksamhet så tror jag att det vore värdefullt om man kunde ha landskapsregerings publika arkivfunktion kombinerad med landskapsregeringens publika biblioteksfunktion och söka lösningar för det. Vi har ju något år på oss att göra den här planeringen före byggnadsarbetare sätter igång på den här sidan.
Landskapsregeringen har ju i och för sig börjat renovera för arkivfunktionerna där nere, men det är knappast någonting som kommer att hindra omflyttningar som görs i samband med att vårt bibliotek färdigställs på en ny plats. Tack.
Talmannen
Begärs ordet? Diskussion är avslutad. Lagtinget antecknar sig berättelsen för kännedom.
Föredras
6 Förstärkning av rättssäkerheten i förvaltningen
Landskapsregeringens svar
Ltl Gunnar Janssons skriftliga fråga (SF 7/2012-2013)
En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten.
För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.
Svaret kommer att ges av lantrådet Camilla Gunell.
Ltl Gunnar Jansson
Tack, fru talman! Bästa lantråd, i regeringsprogrammet för lantrådet Camilla Gunells landskapsregering under avsnittet ”demokrati, rättssäkerhet och öppenhet” utlovar landskapsregeringen att ”ett kontinuerligt arbete och översyn av rutiner görs för att stärka rättssäkerheten i förvaltningen, i underlydande myndigheter och på den kommunala nivån i syfte att stärka medborgarnas rättsskydd”. Såvitt de utlovade rutinerna rör området för lagstiftningen, har vi i lagtinget ännu inte sett några initiativ från landskapsregeringens sida.
Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till lantrådet följande skriftliga fråga: När och inom vilka områden ämnar landskapsregeringen föreslå åtgärder till att förstärka rättssäkerheten i förvaltningen på det sätt som utlovas i regeringsprogrammet?
Lantrådet Camilla Gunell
Tack, fru talman! Tack ltl Jansson för en bra fråga. Det var ett mycket vackert citat ur regeringsprogrammet. Dessa målsättningar är mycket viktiga. Om det tillåts så vill jag gärna redogöra för både det kontinuerliga arbetet och översynen jämte vilka lagstiftningsåtgärder som kan bli aktuella.
Landskapet har sedan 2008 en förvaltningslag som uppställer krav på hur förvaltningsärenden ska skötas. Det är en bra lag vars bokstav ska följas och vi behöver få rutiner att följa upp och snabba upp handläggningstider. Det finns fortfarande problem med att få ärenden hanterade inom utsatt tid. Ett mycket stort fokus är satt på detta med öppna ärenden inom förvaltningen och inom de flesta avdelningarna jobbar man i rätt riktning.
Det pågår även en översyn av förvaltningsrutinerna så att man ser att alla moment i ärendehanteringen är nödvändiga och ändamålsenligt utformade. För att kartlägga dessa och hitta möjliga förbättringar i förfaringssätten pågår inom förvaltningen en kartläggning av alla handläggningsprocesser för ärenden. En dokumentation för dessa förbättrar rättsäkerheten genom att förutsägbarheten i handläggningen av ärenden ökar. Ärendekartläggningen är också nödvändig för att kunna utveckla den digitala agendan.
Ett viktigt led i den successiva utvecklingen av förvaltningen och rättsäkerheten är införandet av intern styrning och kontroll i enlighet med de principer som lagtinget omfattat i samband med den nya finansförvaltningslagen. De planerade åtgärderna delas upp i utbildningsinsatser och förvaltningsutveckling där förvaltningsutveckling omfattar styrdokument, budgetering och budgetprocessen samt IT-stöd. Det faktum att vi nu också avvecklar den interna revisionen inom landskapsregeringen förutsätter ökat behovet av intern styrning och kontroll av hur vi följer lagar, efterlever regler och handlägger effektivt.
Rättssäkerheten vilar i praktiken långt på att de handläggande tjänstemännen har tillräcklig kompetens. Landskapsregeringen vinnlägger sig därför om att genomföra bildningar i förvaltningsrätt för såväl nyanställda som allmänt riktat till de verksamma inom förvaltningen. Genom ett kontinuerligt arbete med intern styrning och kontroll identifierar man detaljer i rutiner och processer som inte är effektiva eller lagenliga och kan åtgärda dessa.
En ökad effektivitet ger en förbättrad användning av skattebetalarnas medel, men kan även leda till ökad likabehandling och förutsebarhet på sikt eftersom det exempelvis är möjligt att identifiera likvärdiga processer på olika avdelningar som riskerar att leda till olika resultat för medborgarna. Arbetet ska leda till kontrollaktiviteter i form av styrdokument och riktlinjer. Förvaltningens rutiner kan vara olika på olika avdelningar och den här processen är tänkt att skapa en förvaltning som medborgaren uppfattar som mer förutsebar och effektiv.
En annan sak som pågår är arbetet med den nya finansförvaltningslagen och den förordning som där tillkommer. Här kan man väl säga att syftet är att förbättra förvaltningen av offentliga medel, vilket också är relevant i denna diskussion. Ökad transparens i hanteringen av medborgarnas resurser är väl också stärkande av rättssäkerheten.
Åland har idag heller ingen egentlig lagstiftning för upphandlingar under EU:s tröskelvärden. Landskapsregeringen har tagit ett beslut år 2006 på upphandlingar under tröskelvärdet. Beslutet borde och måste därför uppdateras för att följa förändringarna på lagstiftningsområdet. Landskapet Åland har behörighet på upphandlingsområdet för landskap och kommuner. På det här området har finansavdelning inlett en diskussion kring en modernisering av regelverket, vilket kan betyda lagstiftning på det området.
Ett annat område som är aktuellt för lagreglering är också arbetet med hembygdsrätts-, näringsrätts- och jordförvärvsregelverket som ska vara tydligare reglerat på lagnivå.
För att verkställigheten och rättssäker hantering av lagstiftningen ska förbättras måste man även tillse att det finns tillräckliga resurser för detta vid myndigheten. Vi kan konstatera att vi är en liten förvaltning med många, många uppgifter och här krävs det att vi tillräckligt noga analyserar behovet av resurser, kompetens och fortutbildning.
Viktigt för rättssäkerheten är också att förvaltningen är ändamålsenligt organiserad. Vad gäller en ändamålsenlig organisation så pågår en del lagstiftningsförändringar; en ombildning av trafikavdelningen till en infrastrukturavdelning, kansliavdelningen ska bli ett regeringskansli och fastighetsförvaltningen avses bli en egen enhet. Dessa ändringar i lagar avser regeringen överlämna till lagtinget i slutet av året.
Inom den kommunala nivån, som också nämns i regeringsprogrammet, är rättssäkerheten ett av de centrala målen vad gäller samhällsservicereformen. Samhällsservicereformen strävar till att uppnå likvärdig service, ekonomisk effektivitet och att förstärka kompetensen och rättsäkerheten. Detta arbete pågår för fullt i olika arbetsgrupper som kommer att presentera sina förslag i utgången av april. Även här kan lagtinget inom tid förvänta lagstiftningsändringar. Ett meddelande om detta kommer att ges till lagtinget i slutet av maj.
Ltl Gunnar Jansson
Tack för svaret, det var uttömmande. Det innehöll ganska mycket administrativa åtgärder eller åtminstone planer för dem. Många av åtgärderna är rent interna för förvaltningarna. Det som intresserar lagtinget, åtminstone mig som medlem av lagtinget, är vilka lagstiftningsinitiativ som är att vänta. Jag fick svar beträffande upphandling, hembygdsrätt, finansförvaltning och sedan vissa organisatoriska förändringar. Det är gott så.
Jag går nu till frågan om kommunala myndigheter. Landskapsregeringen är ju rådgivande och övervakande myndighet i praktiskt taget alla de aktiviteter under självstyrelsens som utövas av andra än landskapsregeringens egna förvaltningar, såsom renhållning, hela social- och omsorgskomplexet, plan och byggnadslagstiftning m.m. Där har lagstiftaren gett kommunerna i uppdrag att sköta den samhällsserviceproduktionen men landskapsregeringen ska vara en resurs. Jag förstår att regeringsprogrammets beskrivningar av rättsäkerheten i kommunalförvaltningen just avser den här typen av aktiviteter. Vad jag närmast tänker på, inte möjligen bara den egna landskapsförvaltningens resurser och kompetensnivå, är också hur man organiserar och förmedlar stöd och hjälp till kommunerna i deras hantering av den här typen av förvaltningsfrågor i syfte att stärka medborgarnas rättsskydd.
Lantrådet Camilla Gunell
Ja, det är ju en väldigt omfattande fråga. Det påminner mig om en sak som de facto också är föremål för lagstiftning, vilket lagtinget kommer att få alldeles inom kort här och det är tillsynen inom den sociala sektorn. Det är mycket, mycket viktigt att tillse och hjälpa kommunerna att följa rådande lagstiftning inom det sociala området. Tillsynen inom den sociala sektorn kommer att omorganiseras och föras över till ÅMHM som kommer att få en ny uppgift att tillse. Jag tror att man kan säga om tillsyn generellt att det är ett arbetsfält som behöver stärkas på många sätt. Framförallt är det ett område där resurserna inte är tillräckliga vad gäller våra möjligheter inom förvaltningen att följa upp verksamheter inom alla sektorer, allt från den sociala sektorn till utbildningssektorn osv. Det här är ett stort område.
Positivt med arbetet inom samhällsservicereformen, där vi i huvudsak i första skedet har fokuserat på två sektorer den sociala sidan och infrastruktur sidan, är att de här frågeställningarna kommer upp till ytan både ur det kommunala perspektivet och ur landskapsregeringens perspektiv.
Vad gäller arbetet med rättssäkerheten och att stärka rättsäkerheten vad gäller både rutiner, resurser och kompetens så är det nog aktuellt i landskapsregeringens arbete. Framförallt blir det tydligt i arbetet med samhällsservicereformen.
Ltl Gunnar Jansson
Tack för det. Vi har ju det så ordnat att förvaltningsrättsskyddet är indelat i den preventiva delen, som vi nu har behandlat, och sedan den repressiva som jag kort tänker gå in på. Det vill säga om något olyckligtvis går snett, och det sker ju alltid att något går snett, så då ska den som är missnöjd vända sig till domstol som avgör i ett enskilt fall vad som är rätt och vad lagen säger. Så är det ordna, och specifikt också i självstyrelsesystemet, att den repressiva lagkontrollen är beroende på parternas aktiviteter och förbehållen en statlig domstol. Detta är mycket gammal fråga och vi har nu enats om att vi ska ha den här ordningen. Det fanns en tid när landskapsstyrelsen, på den tiden, fungerade som förvaltningsdomstol. Jag är inte någon anhängare av det systemet att vi ska ha politiska sådana. Jag är nöjd med den ordning som nu gäller.
Känner lantrådet till om förvaltningen tar del av de domslut som förvaltningsdomstolen avkunnar här, eventuellt analyserar dem, drar slutsatser av dem och även vidtar lagstiftningsåtgärder? Förvaltningsdomstolen tillämpar ju landskapslagstiftningen i de här fallen och därvid kan domstolens och i vissa fall också högsta förvaltningsdomstolens avgöranden kunna vara vägledande för lagstiftningen. Känner lantrådet till om det förekommer sådana här aktiviteter?
Lantrådet Camilla Gunell
Jag ska inte svara bergsäkert på den här frågan. Det är absolut en förvaltningsfråga i allra högsta grad. Under den förra mandatperioden tillkom en rättsserviceenhet som nu har ett mycket utpekat och tydligt ansvar för att övervaka och följa den här typen av frågor. Sedan är det precis samma sak med den, som med mycket annat, att resurserna är otillräckliga. Man skulle förstås vilja utföra mycket, mycket mera konstruktivt och framåtsyftande arbete. Jag utgår ifrån att de ärenden som berör landskapslagstiftning och som på något sätt har kopplingar till vårt samhälle följs upp och analyseras inom denna enhet.
Talmannen
Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.
För kännedom
7 Vägarbetsdirektivet för egenföretagare
Landskapsregeringens lagförslag (LF 14/2012-2013)
Ärendet upptas till behandling vid plenum den 15.04.2013.
8 Landskapsregeringen och Nordiska ministerrådet – verksamheten 2012 och övergripande prioriteringar
Landskapsregeringens meddelande (M 1/2012-2013)
Ärendet upptas till behandling vid plenum den 15.04.2013 då även berättelsen från Ålands delegation i Nordiska rådet behandlas.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls 15.04.2013 klockan 13.00. Plenum är avslutat.