Föredras

Lantrådets upplysning LU 1/2019-2020

  • Talman! Tack för den här möjligheten. När vi såg bilderna från Kina i nyhetssändningarna i december 2019 så var åtminstone min spontana första reaktion; vad är det som händer? Varför har de munskydd på sig ute? Tror de faktiskt att det kommer att skydda mot den smitta som ingen kan se? Är det faktiskt okej att man försöker desinficera gator och torg? Man stänger ner hela städer och tvingar folk att stanna på den plats de är. Kan man faktiskt göra så? Ja, tydligen kan man göra det i Kina, men inte hos oss.

    När antalet smittade ökade och antalet avlidna ökade i sådan explosionsartad takt att det inte fanns möjligheter för hälso- och sjukvårdsmyndigheterna längre att ta kontroll över smittan, så tror jag att vi alla började inse att det här kan sluta precis hur som helst. Det är lätt att ha ett distanserat tyckande när man sitter här på fredens öar och ser hur det kan vara i andra länder som kanske inte är fullt så utvecklade som vi är.

    Det började som ett virusangrepp mot människan, främst mot lungorna. Men pandemi har gett inte bara en sjukdomsart, utan även av ekonomisk karaktär. Vi såg det komma, men jag tror inte att vi förstod det. Det var under en presskonferens onsdagen den 11 mars som WHO deklarerade att spridningen av Covid-19 nu är en pandemi. WHO's generaldirektör inledde med att säga: "Under de två senaste veckorna har antalet fall av Covid-19 utanför Kina trettonfalldigats och antalet drabbade länder har trefaldigats. Det finns nu mera än 118 000 fall i 114 länder och 4 291 personer har mist sina liv. Tusentals kämpar för sina liv på sjukhus". WHO underströk vikten av att alla världens länder nu förbereder sig för sjukdomen, något som framförallt gäller sjukvården. Det var vad vi trodde inledningsvis.

    Nu när vi är längre in i pandemin så vet vi att det här rör inte bara sjukvården, det här rör alla individer. Alla människor, även på lilla Åland.

    Vad händer då med självstyrelsen under rådande förhållanden? Statsrådet har i samverkan med republikens president den 16 mars 2020 konstaterat att det i Finland råder sådana undantagsförhållanden som avses i 3 § punkterna 3 och 5 i beredskapslagen. Covid-19 pandemin klassas som en pandemi som till sina verkningar kan jämföras med en synnerligen allvarlig stor olycka. Därmed råder undantagstillstånd i landet.

    Hur är då landskapets behörigheter under undantagsförhållanden? Hur undantagsförhållanden påverkar landskapets lagstiftningsbehörighet har i samband med detta utretts i samarbete med riksmyndigheterna, främst justitieministeriet dit jag vågar säga att det har varit täta kontakter dagligen och det har utmynnat i nedanstående tolkning. "Enligt 27 § 34 punkten i självstyrelselagen av 1991 på Åland av 1991 så har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om beredskap inför undantagsförhållanden. Beredskapslagen och författningar som utfärdats med stöd av den gäller därmed också på Åland. Även om samma motsvarande myndigheter som i riket eller landskapets lagstiftning ifråga inte i samtliga avseenden motsvarar innehållet i den lagstiftning som omnämns i beredskapslagen eller ibruktagande förordningen. I detaljmotiveringen till 27 § 34 punkten i självstyrelselagen konstateras följande: Den lagstiftning som gäller beredskap inför undantagsförhållanden ankommer enligt förslaget såsom enligt den gällande lagen på rikets organ. Stadganden avser dock att gälla endast egentliga undantagslagstiftning som på grund av exceptionella förhållanden kräver ingrepp i medborgarnas allmänna rättigheter eller en genomgripande reglering av näringslivet. Punkten omfattar till exempel inte regleringar av näringslivet vid produktionsstörningar under normala förhållanden."

    Pandemin har tagits in som grund för undantagsförhållanden i 3 § 5 punkten i nu gällande beredskapslag. Självstyrelselagen för Åland stiftades medan en tidigare beredskapslag var i kraft. Därför har tillämpningen av denna undantagsgrund och dess konsekvenser i landskapet inte uttryckligen beaktats i motiveringen till självstyrelselagen. Vidare ankommer, enligt 30 § i självstyrelselagen, förvaltningen i angelägenheter som faller inom rikets lagstiftningsbehörighet på riksmyndigheterna.

    Det understöd som hänför sig direkt till det tidigare nämnda undantagsförhållandena som Statsrådet fastställde den 16 mars 2020 ska under undantagsförhållanden anses höra till rikets lagstiftningsbehörighet, även om det rör områden som under normala förhållanden hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. På de områden där Statsråd och ministerierna utfärdat allmänna rekommendationer har även landskapsregeringen utfärdat motsvarande rekommendationer.

    Sedan har vi också smittskyddslagstiftningen. Den hör enligt 27 § 29 punkten i självstyrelselagen till rikets behörighet. Enligt 30 § 9 punkten i självstyrelselagen för Åland ska landskapsregeringen eller någon annan myndighet som anges i landskapslag sköta de uppgifter som enligt lagstiftningen av bekämpningen av smittsamma sjukdomar hos människor ankommer på riksmyndigheten och kommunerna. I 58 § i lagen om smittsamma sjukdomar bestäms att när en allvarlig smittsam sjukdom eller en sjukdom som med fog misstänks vara allmänfarlig sjukdom, som kan medföra omfattande smittorisk kan konstateras eller med fog kan väntas förekomma, kan regionförvaltningsverket inom sin region fatta beslut att stänga verksamhetsenheter inom socialvården och hälso- och sjukvården; läroanstalter, daghem, bostäder och motsvarande lokaler och förbjuda allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar om sådana begränsningar behövs inom flera av kommunens område.

    Om man vill försöka sätta detta till en kanske mera förståelig svenska än bara paragrafer, så kan man konstatera att beredskapslagen som nu finns, den som antogs 2011, inte överhuvudtaget korrelerar på något vis med självstyrelselagen. Det blir ett område som inte tidigare prövats och som kommer att kräva noggranna utredningar i ett senare skede. För det kan inte vara meningen att självstyrelselagen ska sidsteppas fullt ut även om landet Finland befinner sig i ett beredskapsläge. En anledning till det kan till exempel vara att vi har speciella förhållanden här eftersom vi är ett ö-rike och mera är än en isolerad enhet i landet Finland vad andra delar av landet är.

    Hur ska vi då hantera det här? Som tidigare har nämnts i debatten så de kostnader som direkt kan kopplas till coronapandemin ska, som landskapsregering ser det, ersättas av Finlands regering. Särskilda bidrag och extra anslag enligt 48 § och 51 § självstyrelselagen för Åland är instrument som fodrar väl underbyggda anhållanden med ekonomisk information. Vi har inte det idag. Det som ligger närmast till hands är särskilda bidrag eller tillskott under exceptionella förhållanden, som det kommer att heta, i det nya ekonomiska systemet som träder i kraft den 1 januari nästa år.

    Landskapsregeringen följer kontinuerligt och analyserar den ekonomiska utvecklingen och kommer under hösten-vintern, då det finns ett underlag, att fatta beslut om anhållan om särskilda bidrag.

    Så ser den ekonomiska verkligheten ut för tillfället. Men hur ser då vår framtid ut? Vi ställer inte in, vi ställer om. Men, det finns många frågor som kräver svar före den absoluta riktningen är klar hur vi ska gå. Kommer undantagsförhållandena att råda och i så fall hur länge? När kommer passagerartrafiken i gång som står för 17 procent av vår BNP? När kan vi förvänta oss det?

    Hur många kommer att insjukna här på Åland? Hur ser det åländska näringslivet i förhållande till resten av världen? Hur kommer vår arbetslöshetssituation att se ut? Vad händer i landet Finland? Vad händer i världen? Det vi med säkerhet vet är att det är väldigt lite vi vet och det är därför som vi arbetar med olika scenarier, med ett korttidsscenario, med ett medellångt scenario senare och på väldigt lång sikt. I landskapsregeringen behöver vi nu agera likt radarn på Ålandsbåten. Vi behöver hela tiden scanna av vår närmaste omgivning, vi behöver också hela tiden gör en omvärldsanalys och där har vi stor nytta av vårt eget institut och även andra instanser.

    Vi har, som tidigare sagts, en aktionsgrupp med representanter från bankvärlden, från Ålands näringsliv, från företagarna på Åland och från Visit Åland. De träffas en gång i veckan. De tar också in andra hörande och funderar på olika perspektiv. Vad ska vi göra? Hur ska vi göra det? Hur tar vi oss vidare? Hur kommer Åland att se ut i augusti. Kommer sommartrafiken igång? Kommer turister att komma hit? Det finns ett stort antal frågor.

    Men vi planerar också och har påbörjat arbetet med att tillsätta en exitgrupp som med helikopterperspektiv snarare än på detaljnivå ska titta på möjligheter ur olika tidsperspektiv. Vår förhoppning där är att det ska finnas representanter både från den privata sektorn, från den offentliga sektorn och från den politiska sektorn och att vi tillsammans ska försöka staka ut vägen.

    Bästa ledamöter. På fredag håller vi presskonferens nummer 40 med information om corona. Där är vi ganska detaljerade om vad vi har gjort och vad vi kommer att göra. I det här anförandet som jag nu har för er har jag valt en annan ton av mera självstyrelsepolitiskt perspektiv.

    Jag tror mig veta att när vi får mera stabilitet i läget som det är nu både här, i resten av Finland och i resten av världen och arbete med självstyrelselagsrevisionen går vidare, så är det väldigt viktigt att vi analyserar alla skeenden som har hänt, alla beslut som tagits och funderar vad som var bra och vad som var dåligt. Hur kan vi ta det här vidare? Vilka förändringar behöver göras? Där har jag en stark vetskap om att mitt vicelantråd Harry Jansson kommer att stå på barrikaderna, vill jag nästan säga, men kommer att finnas till och verkligen hjälpa mig och den övriga landskapsregeringen att bevaka våra särintressen. Tack för att ni har lyssnat.Lagtinget antecknar sig lantrådets upplysning för kännedom.