Remissdebatt

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt.

Diskussion.

Vtm Gunnar Jansson

Värderade talman! Jag kommer i denna presentation att ange några allmänna synpunkter på arbetsordningen och lagtingets sätt att fungera och presentera de kanske mest framträdande nyheterna i denna akt, som vi kan se omfattar 109 paragrafer.

All offentlig makt utgår från folket, i självstyrelse systemet för Åland, bland Ålands folk och bland oss här i lagtinget. Utmärkande för den offentliga maktutövningen är, att den ska ske under lagarna. Den offentliga maktutövningen är alltså normbunden. Som en pendang till dessa konstateranden kan man också säga, att den offentliga maktutövningen, som ju omfattar lagstiftning, budget och kontrollmakt ska vara möjligast förutsägbar. Den ska vara proportionell i förhållande till de syften man vill uppnå med åtgärderna. Och så brukar man också tillägga att den ska vara förnuftig. Graden av förnuftighet kommer väljarna att få göra en bedömning på snart och vi här i lagtinget försöker vara förnuftiga och uppträda normbundet.

Till grund för denna arbetsordning ligger den lagtingsordning, som lagtinget antog den 10 juni, i den ordning som är föreskriven för grundläggande lagar av denna natur. Det vill säga lagtingsordningen, som kräver kvalificerad majoritet i lagtinget för att antas och ändras. Denna lagtingsordning undergår för närvarande laggranskning. Ålandsdelegationen har utfört sitt uppdrag, Högsta Domstolen behandlar ärendet, och så småningom föreläggs förslag för republikens president om utnyttjande av vetorätt eller att inte göra det helt eller delvis.

I denna lagtingsordning ingår en lång rad så kallade delegeringsförbehåll, det vill säga de höga ädla principer under vilka lagtinget utövar sin offentliga makt materialiseras, får en närmare beskrivning i många fall i arbetsordningen, den arbetsordning vi nu har framför oss. Arbetsordningen får inte stå i strid med lagtingsordningen, får inte avvika ifrån den och får inte heller gå ut över den. Den arbetsgrupp i lagtinget som har arbetat fram detta förslag har försökt hålla de här principerna i minnet och arbeta enligt dem, så att lagtingsordningens principer förtydligas, materialiseras och får så att säga en alldaglig beskrivning i arbetsordningen. Men några konflikter eller utökningar och utvidgningar får inte förekomma. Nu går ärendet till lagutskottet, som inte har särskilt mycket tid på sig att detaljgranska arbetsgruppens förslag, som i och för sig talmanskonferensen enhälligt har omfattat och lagutskottet, hoppas jag, kommer att hinna behandla den här framställningen från talmanskonferensen så att lagtingsordningen och arbetsordningen hand i hand kan gå vidare. Jag återkommer till ikraftträdandet.

 Delegeringsförbehållen i lagtingsordningen finns egentligen på tre plan. De är införda här i arbetsordningen och i motiveringarna till envar paragraf så är det också angivet till vilken nuvarande norm, antingen i arbetsordningen eller i lagtingsordning, de nya paragraferna hänvisar. De är för det första helt nya bestämmelser i arbetsordningen som följer därav att lagtingsordningen på några punkter innehåller ändringar i lagtingets nuvarande procedurregler. För det andra ett återupprepande av befintliga bestämmelser där det kort konstateras att paragrafen motsvaras av den och den normen för närvarande.

Den tredje gruppen är den som vi brukar kalla kodifiering av praxis. Den nuvarande arbetsordningen är fyrtio år gammal och under den tiden har praxis i lagtinget utbildats. Den har befunnits i många fall vara god, värd att följa, därför föreslår talmanskonferensen att en kodifiering av sådana goda normer införs i denna arbetsordning. Allt under devisen av denna normbundenhet, som all offentlig verksamhet ska präglas utav.

 Jag tänker bara kort nämna de nya paragraferna som finns. Alla kan vi läsa vad de innehåller och jag förstår att lagutskottet redan har satt i gång sin läsning. De är paragraferna 7, 12, 17, 28, 29, 40, 44, 48, 62, 101 och 104.

 Jag konstaterar att 7 § i arbetsordningen naturligtvis behöver innehålla detaljföreskrifter om hur lagtinget upplöser sig självt. En dramatisk åtgärd men utformad på det här sättet.

12 § innehåller en textdel som är aktuell som en biprodukt av reformeringen av lagtingets arbetsregler och det handlar om arvode och kostnadsersättningar för ledamöter. På sidan fyra finns en kort beskrivning före avsnittet kapitel fyra utskotten om processen sådan den är just nu. Frågan om arvoden och kostnadsersättningar är anhängig i talmanskonferensen och jag tror att det här lagtinget ännu får befattning med ärendet.

 17 § är ny, men det beror naturligtvis på att utskottsstrukturen har genomgått förändring och arbetsordningen innehåller nu den normen att antalet medlemmar i utskotten ska öka.

28 § är delvis ny, en ganska ofta återkommande fråga som vi har haft här lagtinget, det vill säga, är det möjligt hos oss med skuggbudgetar, i takt med att parlamentarismen utvecklas, och det var ju den yttersta meningen med hela lagtingsordningen, har det också blivit påkallat att medge och göra det möjligt med skuggbudgetering i det parlamentariska umgänget, regeringsmakt-opposition.

29 § är kanske den mest genomgripande paragrafen i denna arbetsordning. Arbetsgruppen, tillsammans med lagtingsdirektören, lyckades, som jag vill påstå, hyggligt att i en paragraf formulera regler för utövande av medborgarinitiativ, som i länder i rättsordningar där detta redan finns, kräver särskild lagstiftning. Nu kommer praxis säkerligen att utveckla systemet här, 29 § är i sig en regel i regelverket, som är, naturligtvis med tanke på den parlamentariska demokratin, ytterst välkommen. Jag för min del tycker att den är balanserad och borde fungera. Det här är helt nytt, vi vet ännu inte, men så här formulerad borde 29 § fungera. Om lagutskott hittar på invändningar så ska vi försöka bemöta dem.

40 § är ny, bindningar och redogörelser för ledamöternas bindningar, finns inte så mycket att säga om dem.

44 § är för mig en gammal en käpphäst, möjlighet till kompletterande framställningar eller lagförslag, som det numera heter, är nödvändig. Men hur de kompletteringarna ska gå till, tycker jag, döljer demokratiska problem. Här föreslås det nu alltså att komplettering av lagförslagen ska följa en bestämd norm. Det ska inte vara möjligt för en regering att umgås med parlamentsutskott, så där hur som helst, beroende naturligtvis på omfattningen av kompletterande förslagen. Men grundregeln ska vara att ändringar av lagförslag ska hanteras på samma sätt som de underliggande lagförslagen. De ska redovisas i plenum, de ska undergå remissdebatt och de ska via kammaren komma till utskotten. Det här är ingen kritik, utan det här menar jag är en del av den helt nödvändiga transparensen i parlamentarisk verksamhet.

48 §, en i dagarna aktuell fråga, rätt att närvara vid utskottssammanträden. Det nya här är att lagtingets presidiemedlemmar, ska ha rätt att närvara vid utskottssammanträden. Enligt arbetsgruppens åsikt en helt logisk reform, därför att när talmännen ska övervaka ordning och reda och effektivitet upprätthålls i lagtinget, är det nödvändigt att man också kan ha insyn i vad som sker i de oerhört viktiga organen, som utgörs av utskotten. Därav denna föreskrift. I övrigt har talmännen samma rätt som vilken ersättare som helst i utskotten att närvara.

 62 §, anmälan till plenum. Här beskrivs den nya praxis som gäller, uppropregel vid varje plenum. Enligt färsk praxis förrättas dock namnupprop även vid senare plenum, varför regeln om att namnupprop inte behöver hållas föreslås slopad. Det är närmast en ordningsföreskrift.

101 § är helt ny, men det följer också av den nyordning som gäller för val lantråd. Det här är tekniska saker, som försöker fånga in alla tänkbara scenarier i en, två eller vid behov tre omgångar. Den här paragrafen är väldigt teknisk, basen finns i lagtingsordningen. Normalt brukar bestämmelser lagtingsordningen, alltså på grundlags nivå, räcka. Men här finns det föreskrifter om hur man gör i situationer som blir svåra att hantera.

104 §, innehåller en ny bestämmelse som nog inte ska anses stå i strid med lagtingsordningen, för det får den inte göra. Men i ett ganska sent skede av den här processen, upptäckte vi i arbetsgruppen, en sådan här situation. I en miljö, där dubbla medborgarskap är möjligt, så är det inte möjligt att, så att säga, begränsa medlemskap bara i ett nationellt parlament, där man är medborgare, eftersom man kan vara medborgare i flera länder. Därför införs en sådan här bestämmelse nu. Eftersom det i vissa fall är möjligt med dubbelt medborgarskap, kan det i teorin det vara möjligt med samtidigt medlemskap i till exempel Sveriges riksdag/Ålands lagting. Då bör man ha regler för hur det går till, det räcker inte bara med regler för samtidigt medlemskap, eventuellt Ålands lagting och till exempel Finlands riksdag och Europaparlamentet, utan kompletterande bestämmelser finns.  

Herr talman, min tid är ute, jag vill bara avsluta med att säga, att 108 §, på sista sidan, finns från förut, därför har jag inte beskrivit den som ny. Men det nya vi har sagt i arbetsgruppen är, att även om lagtinget är enigt, så får avvikelser från arbetsordningen bara göras i enskilda fall, där avvikelserna är ringa. Mindre avvikelser tillåts och det av den anledningen, att denna arbetsordning nu får ett hierarkiskt lyft, från att tidigare ha varit ett beslut i lagtinget, tillkommit i enda behandling, får nu arbetsordningsstatus av landskapslag. Därmed ökar dess normativa effekt, av skäl som vi alla känner. I takt med att den normativa effekten stiger, ska naturligtvis möjligheter till avvikelser minskas. Därav denna 108 §, som jag är övertygad om att kommande lagting kommer att tillämpa med de villkor jag nämnde i början på ett förutsägbart sätt, proportionellt och förnuftigt. Ikraftträdande av den arbetsordning följer en speciell norm, som ännu inte existerar, det vill säga 65 §, i den lagtingsordning jag nämnde i början, och om den här automatiken fungerar ska denna arbetsordning träda ikraft samma dag som den nya lagtingsordningen förhoppningsvis träder ikraft, det vill säga den 1 november detta år, att gälla från och med det nya lagtingets inledande. Tack talman!

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag vill som ålderstalman, framföra ett stort tack till lagtingets presidium och till lagtingsdirektören för ett fint utfört arbete. Det här lagtinget har, tycker jag, gjort väl ifrån sig, vad gäller att förnya lagtingets arbetsrutiner. Det kommande nya lagtinget kommer att få testa det vi har gjort tillsammans, i en stor endräkt, och det ska bli spännande att se hur det fungerar i praktiken.

Perfekt kan det knappast vara i resultat, men i stort tycker jag ändå att det har gjorts ett alldeles förträffligt arbete och det är imponerande att presidiet lyckades få ihop den här arbetsordningen, eftersom det ändå drog ganska långt ut på tiden innan vi kunde ro i hamn en ny lagtingsordning.

Det kommer att bli intressant i lagutskottet, där jag nu sitter, att närmare granska det här arbetet och utskottet har tjuvstartat för att vi säkert ska få det här viktiga uppdraget utfört. Vi har redan noterat, inte egentligen brister, utan vi har försökt göra det ännu bättre, det som talmännen har gjort. Ett stort tack för det här och jag tycker att hela lagtinget kan vara nöjd med det här arbetet.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Jag har haft, ska man säga både nöjet och äran att få vara med i den här arbetsgruppen, som tog fram först lagtingsordning och sen fortsatte med den här arbetsordningen. Det är väl så med sådant här reformarbete, att när man är mitt i det, så ser man inte hur stor reform det egentligen är. Det är både stora och små saker, praktiska saker och också symboliska saker som vi ändrar. Tillsammans är det nog som lagtingsledamoten Sundback sa, en stor och intressant reform. Det ska bli intressant att se hur den fungerar.

Det är en sak, som bekant, som jag och Obunden samling utgående från vår horisont inte fick igenom. Det var borttagande av ersättarsystemet, som ju hade direkta effekter, så länge det var kvar i lagtingsordningen, vilken nu materialiseras i arbetsordningen, nämligen utskottsstrukturen. Där är frågan, vilket jag flera gånger framfört, om det är klokt att ändra utskottsstrukturen nu, när det egentligen inte behövs. Antalet utskott minskar, utskottens kompetens blir mycket bredare och de får också flera ledamöter.

Det står i bibeln att Gud vänder det onda till det goda, vi får hoppas att han hjälper oss här då. Men det kan också visa sig att det kanske inte var nödvändigt mot bakgrund av att det fortfarande finns lika många lagtingsledamöter som tidigare och man kunde ha de här flera, men lite smalare utskotten.

Jag inser att slaget för den här gången är förlorat. Jag vill bara för historieskrivningens skull, säga, att jag inte tyckte man skulle göra såhär, när det inte behövdes. Men det är som det är, brukar min mormor säga.  Och så måste man gå vidare bara. Vi ska hoppas att det blir bra till slut och det är säkert någonting som lagutskottet ytterligare kan titta på, men jag har inga större förhoppningar på att det ändras.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! På något sätt måste jag säga att jag tycker att ledamot Sundman är lite gnällig i överkant. Den här utskottsstrukturen är ju ett steg på vägen mot det system, som ledamot Danne Sundman efterfrågar. Det kommer att bli lättare för nästa lagting, att ta det beslutet om man vill, eftersom då utskottsstrukturen är anpassad till ett sådant system.

Jag skulle hoppas att ledamot Danne Sundman tittar på det här en gång till och reflekterar lite längre. Det är också så att jag tror att reformen i sig är bra, oberoende av vad som händer med den här Lex Gunnar, för att det gör att arbetet blir mera koncentrerat och man får bättre stadga i lagtingets arbetsrutiner.

Ltl Danne Sundman, replik

Ja, herr talman! Jag har ju mina reflektioner på kammaren, kommit till den slutsatsen att om man tar det här steget nu, fastän man inte behöver, bäddar det för den här kommande reformen. Man får vara beredd på att saker och ting tar tid inom politiken. Tio år är ingen lång tid för att få en förändring till stånd och jag hoppas, i likhet med Sundback, att det här kan bädda för reformen. Men det måste ju också fungera under tiden och jag ser det som ett litet problem med sju ledamöter och talmanstrion och alla ersättare närvarande vid utskotten i värsta fall. Men vi ska tro att det är en hypotetisk situation.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, herr talman!  Jag, som sagt var, tycker att den här förändringen behövs.  Arbetsbördan och variationen i de ärenden som kommer till lagtingets utskott har förändrats betydligt sedan den förra arbetsordningen kom till. Det var ju praktiskt taget inte några diskussioner, utan man skrev korta protokoll på det mesta, eftersom allt var så färdigt reglerat. Det finns nog behov av att göra en reform. Det har anförts att det blir så trångt i utskottsrummen, och det kanske är lite att hänga upp sig på för små detaljer i en så här stor reform. Försök tro lite mera på framtiden, än det här att det blir trångt i utskottsrummen.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Jag tror inte det blir trångt rent fysiskt. Efter en kaffepaus, så tittade vi på utskottsrummen. Det går ju att ordna. Jag tror det kan bli trångt politiskt. Det är med den här reformen som med alla reformer i det politiska arbetet, det är vad man gör det till, vad det nya lagtinget gör det till. Jag vill inte klä mig i det epitetet att jag är en gnällspik, utan jag kommer att se fram emot det här och har jag nöjet att få ingå i nästa lagting också, så kommer jag att göra mitt yttersta för att de ska fungera. Förhoppningsvis också tillsammans med flera av kollegorna, som redan är här i lagtinget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Det är hedervärt av ledamoten Sundman att inte ge upp. Politik ska man aldrig ge upp. Samtidigt ska man i politik undvika att göra det goda till de bästas fiende. Vi känner ledamoten Sundmans hållning och respekterar den. Men som jag sa i presentationen, arbetsordningen får inte stå i strid med lagtingsordningen. Det är bara så. De saker som kollegan Sundman nu avhandlar, de har haft sin tid. Det gick vidare den 10 juni, därför kan jag bara kort citera ur den lagmotionen, som jag för stunden tecknade på, säger att under den övergångsperiod som nu kommer det vill säga fram till nästa val, ska landskapsregeringen vidta nödvändiga åtgärder för att förbereda den föreslagna reformen, vilket också bör framgå av nästa regeringsprogram. Vi talar nu om framtiden. Arbetsordningen kan inte gå ut över lagtingsordningen.

Ltl Danne Sundman, replik 

Herr talman! Som jag sa i mitt anförande, så materialiseras nu det här mycket riktigt, som lagtinget beslöt när man antog lagtingsordningen. Jag kommer att slå vakt om de här skrivningarna, även om det inte är lagfäst, så är det ett tydligt viljeyttrande från lagtinget, om jag får den uppgiften av Ålands folk. Det är viktigt att reformen går vidare, för att det politiska maskineriet ska fungera bättre, särskilt i gränssnittet mellan lagting och landskapsregering.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Jag framför förhoppningen att Ålandsdelegationens kritik och beslut i samband med lagtingsordningen inte på något sätt ska förhindra att lagtingsordningen till övriga delar, åtminstone förhoppningsvis i sin helhet, ska kunna träda i kraft. Och därmed också arbetsordningen, så att vi får det nya systemet från den 1 november. Jag har förstått på tongångarna på rikshåll i kontrollapparaten, att så ska kunna vara möjligt. Dock med en viss osäkerhet huruvida man kommer att hålla med Ålandsdelegationens majoritet i de frågor som föreslås strukna från lagtingsordningen.

För vår del, från Moderaternas sida, vill vi särskilt berömma lagtingsledningen, lagtingsdirektören Susanne Eriksson, men också talmannen, som har lett det här arbetet, som är en av de största reformer man har gjort lagtingets inre arbete under självstyrelsens tid och det mega arbete som sådant, inte minst när det gäller lagberedningsinsatserna. Det arbete som gjorts är också av en hög kvalitet, inkluderande i detta förslag till arbetsordning. Tack för det.

Personligen vill jag säga att jag har ifrågasatt att vi skulle öka utskottsmedlemmarnas antal till sju, plus att ytterligare personer kan delta i mötena. Om det är någonting som har varit effektivt här i lagtinget, så är det de specialutskott som har haft fem medlemmar. På det sättet slår vi sönder ett välfungerande system, ett av de bästa vi har. Det beror på medlemmar och ordförande att försöka se till att oenigheten i lagtinget och konstruktiviteten i utskottsarbete inte försämras genom den här ökade, man kan kalla det partipolitiseringen av utskottsarbete, som det per automatik innebär när man utökar antalet medlemmar. Sju är ju inte så hemskt mycket mer än fem, så förhoppningsvis ska man ha den resningen i kommande lagting att man ska kunna klara av det. Det finns också undantag i den här huvudregeln om att fem personers utskott har fungerat väl. Vi har under årtiondena sett att så har det inte alltid varit, men det har i alla fall varit en huvudregel.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga, att det som jag hade bekymrat mig för i det här lagtinget och i tidigare lagting, så är engagemanget i EU-ärenden, som vi nog under den här fyraårsperioden har fått aningen bättre, men jag vill understryka att det bara är aningen bättre. Om vi vill vara effektiva medlemmar i Europeiska Unionen, under det finska paraplyet, måste vara både effektiva mot unionen och mot Finland. Den nya arbetsordningen, med stöd av lagtingsordningen, ger alla formella förutsättningar för att visa upp den effektiviteten. Därför hoppas jag att vi nu får nya statuter som styr vårt arbete, att också alla medlemmar i kommande lagting ska känna ett större ansvar för de här EU-frågorna. Det är ett antal ledamöter som har jobbat med dem aktivt under den här perioden, men det är fortfarande för få. Det är ett för svagt intresse, trots talmanskonferensens, presidiets och självstyrelsepolitiska nämndens ansträngningar att öka intresset. Tack.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Vi behandlar givetvis arbetsordningen utifrån de beslut som lagtinget har tagit när det gäller lagtingsordningen, det vill säga utskottsstrukturen och ersättarsystemet, något annat vore orimligt otänkbart.

Däremot vill jag mycket skarpt vända mig mot det som ledamot Roger Jansson säger här om EU-engagemanget. Åtminstone för lagutskottets del, kan jag säga att vi i över ett års tid behandlade Lissabonfördraget och väntade på utlåtande från andra instanser. Vi har behandlat flera lagframställningar, vi har mycket noggrant gått igenom europeiska domstolsprocessen, hört många experter och engagemanget har det inte varit något fel på. Däremot kan man fråga sig, hur ordningen ska vara i lagtinget. Självstyrelsepolitiska nämnden, som är ett politiskt rådgivande organ, har påtagit sig uppgifter att behandla meddelanden, göra utlåtanden, medan vi sedan å andra sidan har specialutskotten. Till den delen kan man ju hoppas att den här reformen möjliggör en bättre sortering av EU-ärenden. Som sagt, jag accepterar inte den typen av svepande påståenden, att EU-engagemanget skulle vara svagt. Tvärtom, tycker jag, har det varit mycket starkt från många håll under den här perioden.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Som den uppmärksamme lyssnaren kunde konstatera, rörde jag mig inte på nivån enskilda utskott eller i det här fallet lagutskottsnivå. Från min utsiktspost som medlem i lagtinget och medlem i självstyrelse politiska nämnden, gjorde jag bedömningen det totala engagemanget. Jag vill inte peka finger åt någon och därmed vill jag inte heller höja någon till skyarna, men det är ju bra att någon själv höjer sig till skyarna, så blir det säkert en personlig tillfredsställelse.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det finns ingen anledning att höja någon till skyarna. Jag rör mig inte i dessa områden, men däremot kan jag verifiera att det finns ett engagemang. Lagtinget kan väl konstatera, att man på flera punkter ändrat självstyrelselagen, man har fått en särskild medarbetare i parlamentet, har särskilda medarbetare i Finlands representation och så vidare. Det EU- meddelanden som har behandlats, har, som jag ser det, engagerat lagtinget. För att engagera sig i EU-frågor, behöver man inte röra sig uppe i skyarna, utan det är mycket konkreta frågor. Det är ett hårt arbete att få igenom lagstiftning, för att få igenom avtal med Finlands regering och där har lagtinget gjort sitt arbete, tycker jag.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag tror fortfarande att alla begrepp jag talade om, jag talade inte specifikt om Lissabonfördraget eller alla andra stora formella EU-ärenden, vi haft på vårt bord här i lagtinget. Vi har varit överens om att ska vi vara effektiva i vårt arbete med EU-frågor, måste vi vara ute i tid. Vi måste få ett ”early warning” system att fungera, och det är helt andra ärenden än dem som ledamoten Erland räknar upp. Det är grönböcker och det är vitböcker och det är annan kunskap som vi kan ta del av när vi få de månatliga rapporterna till alla utskott och till alla medlemmar i Ålands lagting. Det är där vi har diskuterat att vi måste bli betydligt duktigare.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Vi kan bli betydligt duktigare på de flesta områden, men när det gäller grönböcker och direktiv så kommer månadslistorna och det finns tillgängligt på Internet. Var och en lagtingsledamot får tala för sig själv och det har Roger Jansson gjort.

Men jag vill påstå att EU-frågorna hela tiden förts framåt i lagtinget. När det gäller ”early warning” systemet, är jag faktiskt inte riktigt uppdaterad på hur det är implementerat i lagtinget. Men det är alltså en lagtingsfråga som behöver komma på plats om den inte är det. Men det kan vi konstatera redan nu, att de ärenden, som kommer via” early warning”, de är antagligen inte många. Självstyrelsepolitiska nämnden vet säkert hur det här systemet fungerar. Lagutskottet har inte tagit del av de arrangemangen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Den diskussionen som pågått här tror jag inte förändrar någonting, eftersom det här handlar om arbetsordningen och här är det en kodifiering av nuvarande system.

Vi vet att det är ytterst få ärenden, som lagtinget tar ställning till. Vi har årligen de här uppföljningarna. Vad jag minns brukar det röra sig runt cirka fem ärenden. Det är en diskussion om det är tillräckligt täckande. Jag har alltid haft en annan uppfattning om systemet än som det är idag. Det kan inte vara upp till den enskilda lagtings- eller utskottsmedlemmen, om man tycker det här är viktigt för Åland eller inte. Vi måste ha ett system och en struktur som gör att vi måste fatta beslut och bedöma huruvida ärendena ska behandlas i utskott eller inte. Inte kan det vara upp till någon enskild person som sitter här. Om man vill att vi ska engagera oss mera i EU-ärenden, så måste de på ett helt annat sätt, täckas in i utskottsarbetet, och det kommer man nog att ha tid med i det nya systemet. I alla fall bättre tid än vad vi har haft nu. Men det kräver nog, som jag ser det, struktur och förändringar i själva behandlingen av EU-ärenden.

Min uppfattning är att vi borde, precis som ledamot Roger Jansson, vara mycket mera aktiva. Men när man inte måste, så brukar det vara lite varierande resultat.  I lagutskott har vi inte vad jag vet behandlat en enda sådan fråga och inte har inte heller fört det på tal. Jag tycker inte att det är mitt personliga ansvar, utan det är hela lagtinget som måste ha ett sådant system att ärendena går till utskottet eller om man har specialutskott, eller självstyrelsepolitiska nämnden, vilket är min uppfattning, att där måste man ha det övergripande ansvaret. Sen kan det gå till enskilda utskott. Det finländska systemet, som kanske inte är aktuellt för oss, där finns det ett samlande organ som nästan har ett sorts överhus i den här frågan som funktion. Med nuvarande system, blir det inte bättre. Det är ingen idé att vi står här och gnäller på det heller, för så här har det varit precis hela tiden. Nästa gång vi får en rapport, är det tre, fyra ärenden som lagtingets utskott har tagit ställning till. Tack herr talman!

Talmannen

Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.