Remissdebatt

Ny finansförvaltningslag FR 21/2009-2010

  • Utdrag ur protokollet

    Plenum börjar. 2

    Remiss. 2

    1   Gymnasieutbildning

    Landskapsregeringens framställning (FR 22/2009-2010)

    Remiss. 56

    2   Ny finansförvaltningslag

    Landskapsregeringens framställning (FR 21/2009-2010)

    Remiss. 66

    3   Upphävande av landskapslagen om vissa grunder för landskapets hushållning

    Vtm Gunnar Janssons m.fl. lagmotion (LM 4/2009-2010)

    Tredje behandling. 88

    4   Godkännande av avtalen med Saint Kitts och Nevis, Saint Vincent och Grenadinerna samt Bahamas om upplysningar i fråga om skatteärenden

    Lagutskottets betänkande (LU 29/2009-2010)

    Republikens presidents framställning (RP 17/2009-2010)

    Tredje behandling. 88

    5   Ny foderlagstiftning

    Näringsutskottets betänkande (NU 4/2009-2010)

    Landskapsregeringens framställning (FR 14/2009-2010)

    Tredje behandling. 88

    6   Specificerad kravnivå vid miljökonsekvensbedömningar

    Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 7/2009-2010)

    Landskapsregeringens framställning (FR 18/2009-2010)

    Fortsatt enda behandling. 89

    7   Förslag till första tilläggsbudget för år 2010

    Finansutskottets betänkande (FU 8/2009-2010)

    Landskapsregeringens framställning (FR 19/2009-2010)

    Enda behandling. 90

    8   Hållbar regionalpolitik

    Landskapsregeringens svar (S 4/2009-2010-s)

    Ltl Camilla Gunells m.fl. spörsmål (S 4/2009-2010)

    Enda behandling. 107

    9   Landskapsgaranti till säkerhet för lån till Kraftnät Åland Ab

    Finansutskottets betänkande (FU 9/2009-2010)

    Landskapsregeringens framställning (FR 20/2009-2010)

    Enda behandling. 107

    10  Alkolås och elektroniskt körkort, Sänkning av promillegränsen för rattonykterhet samt, Förverkande av fordon vid grovt rattfylleri

    Lagutskottets betänkande (LU 28/2009-2010)

    Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 30/2007-2008)

    Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 36/2007-2008)

    Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 56/2007-2008)

    Föredras. 107

    11  Utbildningsplatser

    Landskapsregeringens svar (EF 13/2009-2010-s)

    Ltl Camilla Gunells enkla fråga (EF 13/2009-2010)

    Remiss efter bordläggning. 107

    12  Frivilligorganisationernas samhällsekonomiska betydelse

    Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 28/2009-2010)

    Remiss efter bordläggning. 107

    13  Tilläggsexamen som eko-frisör

    Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 31/2009-2010)

    Remiss efter bordläggning. 108

    14  Internationaliserad högskoleutbildning

    Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 29/2009-2010)

    Remiss efter bordläggning. 108

    15  Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

    Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 15/2009-2010)

    Remiss efter bordläggning. 108

    16  Sommarjobb

    Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 13/2009-2010)

    Remiss efter bordläggning. 108

    17  Sjöräddningen

    Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 7/2009-2010)

    Remiss. 108

    18  Hjälpmedel enligt behov

    Ltl Barbro Sundback m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2009-2010)

    Remiss. 108

    19  Ungdomsparlament

    Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 6/2009-2010)

    Remiss. 108

    20  Utflaggningen

    Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 2/2009-2010)

    Remiss. 108

    21  Samordnad sjöfartsutbildning

    Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 23/2009-2010)

    Remiss. 108

    22  Sammanhållen sjöfartsutbildning

    Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 46/2009-2010)

    Remiss. 109

    23  Översyn av ledningsfunktionerna vid samhällskriser

    Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion (HM 38/2009-2010)

    Plenum slutar. 109

     

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering. 28 ledamöter närvarande. Om ledighet från dagens plenum anhåller lagtingsledamoten Folke Sjölund på grund av deltagande i Finlands kommunförbunds fullmäktigemöte i Helsingfors. Beviljas.

    Remiss

    1      Gymnasieutbildning

    Landskapsregeringens framställning (FR 22/2009-2010)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänns?

    Diskussion.

    Vicelantrådet Britt Lundberg

    Herr talman! Landskapsregeringen föreslår att en ny lag om gymnasieutbildning antas och att den ska träda i kraft 1.8.2011, dvs inleda läsåret 2011-2012. Målet är att finna en organisation som ger en utbildning som är i takt med tiden och därmed har hög attraktionskraft både hos våra studerande men också hos dem som blir mottagare, dvs näringslivet, offentlig förvaltning och högskolorna.

    För att uppnå det föreslår vi att utbildningarna successivt skapar profiler där lärarkompetensen mellan de olika skolorna samlas och studerande ges möjlighet att plocka ihop utbildningar som just den kompetens som nästa steg kräver.

    Vi föreslår att landskapets gymnasieutbildning ska organiseras inom Ålands gymnasium. I myndigheten ingår två skolor en allmänbildande studieförberedande, Ålands lyceum och en yrkesutbildande men även den studieförberedande, Ålands yrkesgymnasium samt en samordnande resursenhet.

    En sådan organisation är bättre ägnad att hantera de krav på ökad anpassningsbarhet som gymnasieutbildningen står inför och att med stramare ekonomiska ramar kunna erbjuda en individualiserad och behörighetsgivande utbildning på hög nivå.

    Inom Ålands gymnasium formas utbildningsprofiler. En utbildningsprofil anger utbildningens huvudsakliga inriktning och utgör samtidigt en marknadsföringsplattform. Den första profilen som arbetas med är sjöfartsprofilen vilken avses bli en samlande utbildning för gymnasial- och högskolenivå under en fristående ledning.

    Landskapsregeringen vill att våra studerande oavsett vilken utbildning man väljer på Åland ska ha jämlika möjligheter. Idag har en genomgång av resurserna inom våra skolor givit vid handen att resurserna gällande studiehandledning, IT, studerandehälsovård osv är ojämnt fördelade.

    Även om reformen avser att höja kvaliteten inom utbildningen så sticker vi inte under stol med att vi även strävar till att kunna erbjuda mer för samma resurser eller i vissa fall kanske t.o.m. mindre resurser. Kostnadsutvecklingen för gymnasialstadieutbildningen är beroende av framtida utbildningsbehov, utbildningsutbud och sättet att organisera utbildningen. Utbildningsutbudet ska kunna anpassas efter nya behov och strukturer utan en omedelbar kostnadsökning som följd.

    ÅSUB presenterar siffror som visar ett vikande elevunderlag. Så som tidigare har nämnts väntas antalet ungdomsstuderande minska med cirka 17 procent, från nuvarande drygt 1 200 till omkring 1 000 studerande år 2015. En samordning av undervisningsresurserna i Ålands gymnasium är en förutsättning för att ett tillräckligt brett utbildningsutbud ska kunna erbjudas, samtidigt som vi vet att det finns nya behov som behöver tillmötesgås. Bl.a. har vi behov av en utveckling för att kunna erbjuda meningsfulla studier för ungdomar med lindrig utvecklingsstörning.

    Även om jag vet att det vore önskat så är det för oss omöjligt att ge absolut summa för hur stor den totala inbesparingen av reformen är. Under det innevarande och föregående läsåret har vi redan gjort rationaliseringar och gruppsammanslagningar. Vi har redan sparat ca 7 procent, om vi inte räknar med de två veckors inbesparingar av lön som kommer därtill och då ger det en 10 procentig inbesparing.

    Under genomförandet 2011 får vi dock räkna med en liten puckel när ena systemet ska planeras och genomföras medan skolarbetet ska löpa på parallellt. Efter att reformen är sjösatt kommer vi att på nytt kunna se ytterligare rationaliseringar främst inom administrationen.

    Genomsnittsåldern bland personalen i landskapets skolor är hög vilket gör att ett generationsskifte beräknas ske inom femton år. Inom fem år beräknas cirka 10 procent av undervisningspersonalen och cirka 20 procent av den övriga personalen gå i pension. Ytterligare cirka 25 procent av lärarna väntas gå i pension inom tio år. Utgående från dessa förutsättningar bedömer landskapsregeringen att en ny organisation ger förutsättningar att omorganisera arbetsuppgifter på ett effektivt och rationellt sätt utan att personal tvingas avgå i samband med omorganiseringen.

    Inom Ålands gymnasium kommer även vuxenutbildning att erbjudas. Det är inte i grunden åldersrelaterat hur vuxenutbildningen erbjuds. Vuxenstuderande kan skilja sig något, då det för dem hänsyn tas till levnads- och arbetserfarenheter. Även om berörda personer generellt torde vara äldre än de som kommer till gymnasiet direkt efter slutförd grundskola så kommer man att studera tillsammans, men kanske inte i samma omfattning.   

    För vuxenutbildningen blir viktiga verktyg blir dels möjligheten att tillgodoräkna sig dokumenterade förvärvade studieprestationer och kunnande. Idag har vi ett valideringsprojekt under utveckling. Det projektet kommer att ta fram ett system för denna validering.

    Herr talman! I det här lagförslaget lyfter vi också fram synen på studeranden och de studerandes syn på sina studier. Vi har tyckt att det har varit viktigt att plocka fram individuell studieplan.  En studieplan som ger den studerande ett tydligt ansvar för sina studier men samtidigt en tydlig dokumentering av vad man ska studera för att nå det önskade målet.

    I lagstiftningen har vi också försäkrat oss om att förbättra rättsäkerheten för de studerande. När det gäller disciplinära frågor så finns här reglerat vad det är som gäller.

    Studerandehälsovården blir organiserad av Ålands hälso- och sjukvård från och med hösten 2010. Studerandehälsovården berörs inte av förslagen i denna framställning annat än till den del som rör kontakterna med skolornas huvudmän. Istället för att sju huvudmän för var sin dialog om skol- och studerandehälsovård som idag kan man med detta förslag föra den dialogen av två skolor och en myndighet samtidigt också med Högskolan på Åland, Ålands musikinstitut och Ålands folkhögskola, som också inryms i studerandehälsovården. Detta är ägnat att främja tydliga och resurseffektiva lösningar.

    Ålands musikinstitut och Ålands folkhögskola kommer även att samarbeta med Ålands gymnasium via resursenheten.

    Landskapsregeringen föreslår att utbildningsprogrammet inom samhällelig och social sektor, den studieförberedande utbildning med yrkesprofil, ersätts av en yrkesinriktad och studieförberedande gymnasieutbildning som leder till examen med benämningen sociokant. Vi fortsätter på den inslagna vägen. De studerande i utbildningen ska kunna välja att ersätta kärnämnesstudier med motsvarande studier enligt den allmänbildande gymnasieutbildningens lärokurs, för att kunna öka sin studieförberedelse för högskolestudier. Beroende på hur väl de studerande uppnår sina mål med att bli antagna till högre studier kan vi behöva se över hur utbildningen i framtiden ska erbjudas.

    Läroavtalsutbildningen har nyligen reviderats i en ny lagstiftning varför den kan fortsätta som idag, men lärlingsnämndens uppgifter övertas av Ålands yrkesgymnsieum.

    Avslutningsvis, herr talman, vill jag visa en bild som beskriver ledningsstrukturen så som den är föreslagen.

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Längst ner på bilden ser vi ett antal hus som får symbolisera alla våra skolor och husbyggnader som redan finns idag, men som kommer att utgöra en gemensam grupp i.o.m den nya myndigheten.

    Det är landskapsregeringen som är huvudman och som även kan tillsätta ett utbildningsråd som stöd för planering och strategier. Utbildningsrådet följer med vad som händer inom de olika områden som berör utbildningspolitiken. Rådet är även tänkt att vara gemensam med högskolan.

    Näringslivet och även offentlig sektor som arbetsgivare ville jag också ha med på den här bilden, även om de inte ingår i organisationen, eftersom de är intressenter och på så sätt är det viktigt. Det är för dem som vi utbildar och det är näringslivet och offentlig sektor som ska anställa dem som vi har utbildat. 

    Myndigheten leds av en direktion som består av högst sju medlemmar. Myndigheten är delad i tre förvaltningsdelar; en samordnings- och resursenhet som leds av en förvaltningschef, Ålands lyceum som leds av en rektor och Ålands yrkesgymnasium som också leds av en rektor. Här finns den centrala organisationen för styrning och ledning. Tillsammans skapar dessa tre tjänstemän en samordningsgrupp, det gula fältet.

    Sedan kommer kärnan i hela verksamheten, de studerande. Före myndigheten finns två stycken kårer, en vid respektive skola. Här finns också en lärarkår, dvs alla lärare i Åland gymnasium samt de olika personalgrupperna som inte är lärare. Deras uppgifter är personalärenden, datorstöd, ekonomi, kansli, städning, bespisning, studerandevård och fastighetsskötsel osv.

    Sedan kommer vi in på den inre demokratin inom Ålands gymnasium. Varje skola har en ledningsgrupp. Varje studerandekår utser ett studeranderåd som i sin tur utser sina representanter till respektive ledningsgrupp. Vi har två kollegier som utser sina representanter till respektive ledningsgrupp samt personalen som utser sina representanter till respektive ledningsgrupp. Ledningsgrupperna kommer att vara strategiskt viktiga för processerna inom skolan. Utöver detta kan direktionen bereda företrädare för de studerande, lärare och övriga personal möjlighet att delta i direktionens sammanträden med yttranderätt.

    Det lila fältet visar att personalen anställs i Ålands gymnasium av förvaltningschefen och placeras i olika delar av organisationen. Här listas olika ansvarsområden som resursenheten har. Det kan vara budget, löner, avtalsfrågor, personalfrågor, IT-frågor, fastighetsfrågor, marknadsföring och kvalitetsledning osv.

    Yrkesrådet handhar yrkesprov och validering och de kan också ta initiativ i läroplansfrågor. Yrkesrådet är en viktig kontakt mellan näringslivet och skolan. Näringslivet har också kontakt, via representanterna, till direktionen och till yrkeslärarna.

    Allra sist, herr talman, det har grymtats lite om att den här framställningen kommer i maj och precis i slutet av lagtingets session, vilket jag är den första att beklaga. Jag vill också klargöra att vi från allra första början inom den här processen har beräknat att vi ungefär behöver ett halvår för att ta fram den här lagframställningen. Lagframställningen har föregåtts av ett meddelande till Ålands lagting. Det meddelandet byggde på en arbetsgrupps arbete. Den gruppen började jobba direkt när lagtinget hade utsett landskapsregeringen. Meddelandet tillställde vi lagtinget den 6 april 2009. Vi hade då räknat med att lagtinget under våren, möjligen i maj, skulle behandla meddelandet så att vi under sommaren och ett halvt år framåt skulle kunna jobba med framställningen och föra den till lagtinget i mars. Planen höll inte i.o.m att lagtinget tog sju månader på sig att behandla vårt meddelande, varför vi kunde börja först före jul med behandlingen av vår framställning. Vi har ändå klarat av det och hållit vårt halvår som vi tänkte från första början. Men av den orsaken så är framställningen här i maj istället för mars, vilket känns viktigt att få framhålla.

    Jag har också fått en fråga om det har läckt ut, och det är ingen hemlighet, att det i början på maj har funnits en oro från lagberedningens sida om framställningen var tillräckligt färdig för att föras till grupperna för genomläsning.  Då önskade man ytterligare två veckors tid. Vi gav en månad till. Vi kunde kanske annars ha fått framställningen förra veckan till lagtinget. Vi tyckte det vara värt att titta ytterligare på hänvisningarna och vissa punkter som nämns här; gymnasieexamen, sociala linjen, styrelse och direktion för att ta fram den här bilden klart och tydligt.

    Herr talman! Sammanfattningsvis känns det som vi har ett färdigt förslag att föreslå för Ålands lagting. Jag uppskattar också den diskussion som föregicks här i lagtinget när det gällde meddelandet. Vi fick ett väldigt gott stöd att ta fram den här framställningen. Vi kände då att vi hade lagtingets råg i ryggen att jobba vidare med de här frågorna. Det är väldigt viktigt när man genomför en stor förändring inom utbildningsväsendet att det finns en bred förankring i det, så att vi sedan inte ska göra förändringar på ganska lång tid framöver. Det här ska vara en modell som vi går in för och som ska hålla även i andra regeringskonstellationer. Tack så mycket, herr talman.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Jag hade tänkt hålla mig vid innehållet i själva framställningen, men eftersom det blev diskussion kring tidtabellen så känner jag mig också tvungen att kommentera även den biten. När meddelandet kom till lagtinget så påbörjades planeringen av arbetet i kulturutskottet. Det bromsades upp p.g.a. sjukdom av mig. Jag tror att utskottet kunde ha sammanträtt, med regeringspartiernas hjälp, och drivit processen vidare. Det är regeringspartierna som har majoritet i utskottet.                  

    När det gäller innehållet i framställningen så pekar ministern själv på en svaghet som är ganska stor vad gäller den ekonomiska biten. Man för ett resonemang om vad som påverkar den här. Vi är alla medvetna om att det är svårt att få fram en exakt siffra. Det borde åtminstone finnas en uppskattning i framställningen. Den hoppas jag att vi kan diskutera oss fram till under den fortsatta behandlingen.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Vi har tagit ställning till att ta fram en uppskattning, en uppskattning på så pass lösa grunder som man ändå kan göra innan vi har en organisation. Om vi skulle veta redan nu exakt hur vi skulle placera de olika tjänsterna och hur grupperna skulle formas så skulle vi inte behöva någon ny gymnasieorganisation, då skulle vi kunna göra det själva. Att göra som den förra landskapsregeringen gjorde, en uppskattning på i runda slängar 1 miljon, som vi sedan gjorde i utskottet, den bedömningen är samma här men den kanske inte riktigt är så pass grundad att den bedömningen hör hemma i en framställning. Men vi har sparat ungefär 600 000 förutom löneinbesparingarna på två veckor. Inom administrationen har vi ytterligare rationaliseringar som kan göras, sannolikt också när det gäller undervisningsgrupperna. Jag tror inte att 1 miljon är så långt ifrån sanningen.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Att få fram en exakt siffra tror jag också kan vara svårt, som jag sade i mitt anförande. Det skulle vara intressant att få någon slags uppfattning om vilken målsättningen är med reformen när det gäller den ekonomiska sidan. Landskapsregeringen måste väl då, utgående ifrån den här nya modellen som man nu håller på att sjösätta, beräkna vad man tror sig behöver för att driva den här skolan vidare och vad man har för medel. Det kunde ha ingått i resonemanget kring de ekonomiska följderna av denna framställning.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Tack så mycket, herr talman. Ja, det framgår i framställningens allmänna motivering att målet med utbildningen är att få höjd kvalitet men också en resurseffektivering. Det betyder att vi behöver få ut mera för samma eller mindre pengar. Jag upplever att gymnasieutbildningen har hittills levt i en så god situation. När man har behövt göra någonting nytt och när man har behövt införa någonting annat så har man också tillfört mera medel, utan att behöva se om man kan organisera verksamheten på något annat sätt.

    Inom den här organisationen, med periodiserad undervisning och samordnade resurser, ser vi att vi kommer att kunna införa nytt, vilket vi också skriver i framställningen, utan att nödvändigtvis tillföra nya resurser.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Ministern sade i början av sitt anförande att med den här modellen så kommer man att kunna erbjuda en utbildning som är i takt med tiden. Det är ju bra. Det är ju någonting som vi alla vill ha.

    Även fast jag lyssnade noga på anförandet så innehöll det ganska lite om utbildningens innehåll. Vad vill man riktigt uppnå? Vilka är de pedagogiska fördelarna? Det blir mera en presentation av en organisationsmodell. Organisationen är ju förstås viktig men den kan ju inte vara målet men den här reformen. Målet måste ju vara att ha en så bra utbildning som möjligt.

    När det gäller själva förslaget så har jag gått tillbaka och försökt jämföra med struktur -07 i den mån tiden har medgett. Jag hittar inte så väldigt stora skillnader annat än att Ålands lyceum och på Ålands yrkesgymnasium är separerade, vilket är någonting som jag stöder till fullo. Med tanke på att det ändå inte är så väldigt stora skillnader är jag förvånad över den långa tid, tre år, som har flutit. Jag förstår detta med arbetsgruppen och jag förstår detta med meddelandet. Men, jag hade förväntat mig mycket, mycket större förändringar med tanke på den långa tid som har förflutit.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Målsättningen med den här lagstiftningen är att vi ska kunna ge ett så brett utbud av studier som möjligt ut till våra ungdomar, vilket vi också framhåller i framställningen. Vi anser att våra sextonåringar ska kunna utbilda sig hemma på Åland. Om man är intresserad av att utbilda sig merkantilt ska man inte vara tvungen att flytta hemifrån av den orsaken. Om det är så att man vill ha någon riktigt specifik utbildning kan det hända att man får söka sig bort. Vi ska ha ett fortsatt brett utbildningsutbud på Åland. Hög kvalitet är ett mål, att man ska komma vidare till högre studier, att man ska få arbete och att vi ska möta näringslivets behov.

    När det gäller tidtabellen för lagstiftningen och att man önskar mera förändringar så är vi mottagliga för önskemål. Jag tycker inte att man behöver göra förändringar för förändringens skull. Vi har gjort en grundlig genomgång av hela lagstiftningen. Lagstiftningen har blivit väldigt mycket bättre, det säger man även från lagberedningens sida. Sex månaders tid är nog ganska normalt för en framställning, det är ganska raskt till och med.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det är klart att man kan säga att det är sex månader. Struktur -07 stupade ju på våren, sommaren 2007, det är ju nästan tre år sedan. Med tanke på att man faktiskt har som mål att spara pengar och att få mera utbildning för mindre pengar, som ministern sade, så hade det ju varit viktigt att få det på plats som fort som möjligt.

    En fråga, som jag noterade att var central för tre år sedan, var hur man skulle klara av att schemalägga cirka 1200 elever. Den frågan berörde inte ministern heller speciellt mycket, samt hur man skulle få läraravtalen på plats. Där är jag inte uppdaterad. Jag vet att det har hänt en del med de förslag som kom i struktur -07. Allting lades inte i malpåse, vissa förslag har man förverkligat. När det gäller läraravtalen var det viktigt att man skulle få enhetliga läraravtal. Var står vi i den processen idag?

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Vi är alldeles eniga, herr talman, att inbesparingar måste göras. Många inbesparingar har redan gjorts, som jag sade i presentationen. Vi har successivt börjat detta arbete så långt det är möjligt utan att lagstiftning behövs. Schemaläggningen är också gjord. Vi har ett gemensamt schemaläggningssystem som är i bruk redan.

    När det gäller utbildningens innehåll, som togs upp i förra replikskiftet, så regleras inte detta av lagen. Det behöver vara dynamiskt vilka linjer man ska ha, så att man kan följa näringslivets behov och ändra vartefter. Även när det gäller vilka pedagogiska inriktningar man ska ha så är det också sådant som man inte lagstiftningar om. Det behöver vi utbildningspolitiskt arbeta med, men inte i lagstiftning.

    När det gäller avtalsarbetet så pågår det. Avtalsbyrån har inlett diskussioner med lärarfacken. Exakt var man står i förhandlingarna, när förhandlingarna pågår, finns det ingen orsak att kommentera. Jag känner inte heller till det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, herr talman! Först vill jag säga att vi ifrån vår sida är mycket missnöjda med tidtabellen. Ärendet har tydligen varit på remiss i april och sedan har det ändrats. Vi har fått knappt två dagar att läsa på. Det är inte schysst. Det är inte demokratiskt. Om man tänker på den kritik som riktades mot struktur -07 så har man tydligen inte själv lärt sig någonting.

    En viktig sak är de ekonomiska konsekvenserna. Det får man inte riktigt något klart besked om. Man hänvisar till att tjänstekollektivavtalsförhandlingarna fortfarande inte är avslutade med lärarna. I tre år har man tydligen förhandlat. Resultatet är fortfarande ingenting.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Lagen var på remiss fram till den 8 mars i år. Jag tycker att man också ska arbeta med förslagen som man har fått in, om det ska vara någon idé att skicka iväg lagen på remiss. Man ska också förankra de nya förslag som man har fått. Det har tagit sina modiga två månader att jobba med de frågorna. Det tycker jag inte är en orimlig tid på något sätt.

    Det är väldigt svårt för oss att påverka lagtingets tidtabell och lagtingets arbetstid. Det är inte så länge sedan som vi fick information från lagtingets kansli att man kommer att jobba till och med den 9 juni. Nu har lagtinget slagit fast sin tidtabell mera exakt. Det har vi väldigt svårt ifrån landskapsregeringens sida att göra någonting åt. Jag håller med om att det är viktigt att framställningen får tillräcklig tid att debatteras. Det har ju också förts en omfattande debatt redan i samband med meddelandet. Det är upp till lagtinget att bestämma hur mycket man tycker att det behöver debatteras. Det är också upp till lagtinget att ta ställning till om man tycker att detta ska tas i bruk den 1 augusti 2011 eller inte.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Ja, det är de facto tre år som har gått. Nu ska det i slutet av sessionen pressas fram på en dag. Förklaringarna är många och långa men missnöjet kvarstår. 

    I den tredje paragrafens sägs det; ”gymnasieutbildningen ska vara tillgänglig för alla.” I andra momentet i står det; ”i utbildningen ska hänsyn tas till studerande med funktionsnedsättning eller särskilda behov”. I detaljmotiveringarna poängterar man att gymnasieutbildningen är öppen för alla. Jag hoppas faktiskt att det blir bättre än vad det är idag för elever som har anpassad läroplan. Över 40 ungdomar står nu utanför gymnasieskolan eftersom det tydligen inte finns några som helst möjligheter att ta emot dem. Betyder det här nu att deras rätt stärks?

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Jag är förvånad om man inte tycker att de här skrivningarna är bra. Det är precis så att utbildningen är till för alla. Det handlar både om ålder och det handlar om funktionshinder. Sedan finns det säkert en gräns, när man kan få en gymnasieutbildning, när ens handikapp går över i omsorg och liknande saker. Då är det en annan lag som träder till istället. Utbildningen ska vara till för alla. Sedan kanske inte alla kan få exakt den utbildningsplats som man önskar i första hand. Den lösningen finns inte någonstans i världen och de privilegierna finns inte heller någon annanstans.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Framställningens första sida avslutas med det lakoniska meddelandet; ”den nya gymnasieorganisationen stöder landskapsregeringens målsättning att utveckla en tydlig profil för sjöfartsutbildningen. Avsikten är att för gymnasie- och högskolenivån skapa en sammanhållen utbildning under en självständig ledning.” Jag noterade att detta var bra. Det var i enlighet med den motion som vi ifrån vår sida har lämnat in. Sedan skulle vi se hur de har utformat detta och hur det vinner lagstöd. Det fanns absolut ingenting om detta! Vad är statusen på det här påståendet? Är det bara en tanke eller möjliggör den här lagstiftningen ett ganska stort ingrepp i den här organisationen?

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Avsikten med skrivningen, herr talman, är att planen på utbildningen som berör både högskolenivå och gymnasienivå, som alltså inte kan regleras ensidigt i en gymnasielag, är att vi inte ska sätta några hinder i den här lagen för att den utveckling som vi planerar ska kunna ske. Den här lagstiftningen stöder utvecklingen och inte hindrar den.

    Hela lagframställningen handlar om hur man erbjuder gymnasialstadieutbildning på Åland. Det behöver inte ens betyda att landskapet är huvudman för gymnasieutbildningen. Det kan vara en privat eller kommun som ordnar utbildning, vilket också regleras i den här lagen. Sedan finns kapitel fem som exakt stadgar hur Ålands landskapsregering ska sköta sina två skolor.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! I denna lag måste nog också intas en fullmakt för att möjliggöra de tankar som finns. Det ska bli intressant att höra vicelantrådets tankar. I Centeraktuellt i mars 2010 skriver ministern; ”skolfartyget Mikael Sars, sjösäkerhetscentret och våra simulatorer och utbildningen skall samlas inom ett bolag som landskapet och näringen tillsammans bildar”. På vilket sätt ger den här lagstiftningen den möjligheten när det gäller den verksamhet som vi har idag inom sjömansskolan?

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Den här lagstiftningen sätter inga hinder för att den utvecklingen ska kunna ske. Sedan kommer vi med ett separat ärende, om hur sjöfartsutbildningen skall utvecklas, vilket inte är färdigt ännu.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Slotte, replik

    Herr talman! Jag har en undran om vad som ska hända med naturbruksskolan i samband med den här reformen? Jag har förstått att cirka 80 ungdomar är utan utbildningsplats i höst.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! När det gäller naturbruksskolan och när det gäller alla andra utbildningar så i den här lagstiftningen regleras inte vilka utbildningar och linjer som ska erbjudas. Det är sedan ett arbete som man fastställer på förordningsnivå av den orsak att man ska kunna ha en dynamik, att man ska kunna göra förändringar utgående från hur arbetsmarknaden ser ut och behovet och intresse från de studerande osv. Den här lagstiftningen reglerar inte på något sätt naturbruksutbildningen eller frisörutbildningen. Lagstiftningen slår fast att vi inom landskapet har två stycken skolor.

    Ltl Roger Slotte, replik

    Jag läser i framställningen att naturbruksskolan ska upphöra hösten 2011. Jag har också förstått att det finns brist på utrymmen i Ålands yrkesskola, varför naturbruksskolans utrymmen kunde komma väl till pass. Vidare kunde det finnas en vision om framtida profiler i utbildningen, exempel företagarutbildning, som kunde bedrivas i Jomala by. Jag tycker att kulturutskottet kunde titta på det här.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Vi har mycket riktigt nämnt, det som har fastslagits i ett budgetbeslut, att naturbruksskolans gymnasieutbildning avslutas 2011. Vi har från finansutskottet fått ett uppdrag att vi i budgeten för 2011 ska redogöra för vad som händer med naturbruksskolans byggnader och skoljordbruket. Det kommer vi att återkomma till. Det har vi inte reglerat i den här lagstiftningen och inte heller haft möjligheter till eftersom det inte är helt färdigt ännu. Vi får återkomma till det i budgetdiskussionerna sedan.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Herr talman! För tre år sedan den, då den tidigare lagframställningen låg i lagtinget, blev centern tveksamma att driva igenom det. Det berodde på två olika saker. Det ena var att Ålands lyceum ingick i en organisation. Det andra var att kollektivavtalen inte var i hamn, man hade inget gemensamt skolavtal för de anställda.

    Nu ser vi en organisation som man inte vet om det är en organisation, Ålands gymnasium, eller om det är två organisationer. Det blir lite förvirrande när helheten heter Ålands gymnasium medan det också finns Ålands yrkesgymnasium under Ålands gymnasium. Ser inte ministern anledning att det kan blir lite förvirrande med den här konstruktionen vad gäller namnen?

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Tack, herr talman! Vi har skapat två skolor i enlighet med lagtingets beslut och också en myndighet.  Jag har uppfattat att detta var vägkosten ifrån lagtinget i.o.m att det är väldigt viktigt att följa och fortfölja det som vi presenterade i vårt meddelande; möjligheten att ha en samordning och en gemensam effektivitet mellan hela gymnasialstadiet.

    Att det heter Ålands yrkesgymnasium och Ålands gymnasium så visst finns det en möjlighet till sammanblandning. Men det kan också finnas en sammanblandning mellan högskolor och yrkeshögskolor och gymnasieskolor, de slutar alla på skolor. Man kan också vänja sig vid att Ålands yrkesgymnasium är en skola. Men om utskottet och lagtinget tycker att skolan hellre ska heta Ålands yrkesskola eller Ålands yrkesgymnasieskola så är det inte någonting som stöter på någon större patrull. Det här är förslaget från vår sida. Det är också detta som vi har jobbat fram tillsammans med fältet.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Ministern får ursäkta frågorna i det här skedet eftersom det inte är möjligt att vi i lagtinget kan sätta oss in i den här frågan på en dag. Därför hoppas jag att man kan bordlägga det här ärendet till september så att man får fundera noga på alla de här förslagen.

    Vad gäller kollektivavtalen så är den frågan heller inte löst, som jag förstår, trots att det för tre år sedan sågs som en absolut förutsättning för att man skulle kunna samsas under en och samma organisation.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Efter det att meddelandet kom från lagtinget så har avtalsbyrån fått till uppdrag att inleda förhandlingar, vilket man också har gjort. Förhandlingar pågår.

    Sedan när det gäller bordläggning till hösten så är det upp till lagtinget att avgöra det. Men jag vill uppmärksamma lagtinget på att om man bordlägger ärendet så kommer det inte att vara möjligt att genomföra den här reformen från den 1 augusti 2011. Då blir också det framskjutet, möjligen ett år om man tycker att det är viktigt att man ska inleda vid ett läsår. Det har också sina ekonomiska konsekvenser. Det får lagtinget själva ta ställning till och göra en bedömning på vad som är klokast.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Margret Lundberg

    Tack, herr talman! Det här är en lag som vi har väntat ett tag på nu. I landskapsregeringens förslag till gymnasielag skapas två skolor i stället för sju samt en myndighet för samordning och resursenhet som ska ansvara för ekonomi, fastighetsförvaltning, IT-funktioner och koordinering. Där ligger också skolornas behov av upphandling, avtal och marknadsföring och kvalitetsledning.

    Syftet är att man ska samordna verksamheterna och utnyttja resurserna effektivt och kunna möta ändringar i behovet av utbildning och efterfrågan för att i fortsättningen kunna göra ett brett utbud av utbildningar. Vi ser att antalet unga studeranden kommer att minska.

    Landskapsregeringen ska i den här ramlagen utöva sin ledning, utvecklings- och tillsynsuppgift med direktionen och Ålands gymnasiums företrädare i form av förordning, reglemente, läroplansgrunder och övriga anvisningar.

    När man går igenom detta allmänt så är det ganska bra att man har möjlighet att tillsätta ett utbildningsråd som ska se över utbildningsbehoven. Utbildningsrådet kan verkligen se till att utforma strategier och långsiktiga program i utbildningen.

    Gällande utbildning och undervisning kan jag konstatera att utbildningen ska vara till för alla. När det gäller vuxenutbildningen så blir det allt viktigare, för att kraven inom olika yrken ökar och för att människor mera sällan bara har en yrkeskarriär. Utbildningsmöjligheterna för vuxna är många, deras tidigare skolningar och erfarenheter kan variera stort från person till person. Därför är det viktigt att man kan få räkna sig tillgodo tidigare studier och erfarenheter och att man får sina kunskaper validerade. 

    I den här lagen ingår en paragraf om validering, som till en början troligen kommer att medföra högre kostnader. Jag tycker ändå att det är försvarbart med tanke på att det innebär besparingar på sikt med kortare studietider och ökad produktivitet.

    Validering är också speciellt viktigt med tanke på integrering av människor som flyttar hit. De ska veta vad de har för möjligheter och vilken vidareutbildning de kan få.

    Lite oklart blir det ändå under valideringspunkten, man har ju ett projekt som ska färdigställas först år 2012., men ändå har man satt detta med i lagen redan nu.

    Den tidigare sociala linjen ska nu leda till en yrkesexamen, sociokant, enligt förslaget. Här har man tydligen helt lämnat den linjen som studieförberedande, vilket den ändå kommer att vara men kanske med mindre poäng.

    Med tanke på landskapsregeringens ekonomi och för att få en effektiv användning av offentliga medel ser jag det som en ren nödvändighet att ha möjlighet att samordna och effektivera de olika yrkesskolorna under en hatt. Redan idag har man arbetat på den här riktningen, även om det kanske finns olika åsikter om uppgiftsfördelningen. Man har konstaterat att det kanske är bättre att man har någon byggnadstekniskt kunnig som har ansvaret för fastigheterna istället för att rektorerna har det. Rektorerna behöver ha det pedagogiska ansvaret.

    Enligt de hörande vi har haft tidigare i kulturutskottet så har samtliga framhållit att ett förenhetligat tjänstekollektivavtal behöver skapas. Där har man väl också gjort en del, men man har inte kommit ända fram ännu. Men det är viktigt för att kunna uppnå en effektiv resursanvändning.

    Sedan när det gäller organisationen och ledningen så ska Ålands gymnasium ledas av en direktion med sju medlemmar som sitter under landskapsregeringens mandattid. De ska inneha sakkunskap inom gymnasiets utbildningsråd. Under organisationen har vi påpekat att det behöver komma någonting istället för rektorerna. Jag tror inte att en rektor klarar av allt det som har gjorts i sex olika skolor tidigare. Jag har inte hittat någonting som säger hur det ska bli. Det kommer väl kanske i någon förordning.

    Från liberalernas håll omfattar vi det här lagförslaget.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Jag minns mycket väl debatten vi hade kring struktur -07 och eftersom ltl Lundberg nu håller det liberala gruppanförande så skulle jag vilja höra inställningen till hur elevinflytande ska göras i den nya organisationen? I det förslag till struktur -07 som låg ifrån första början hade de studerande en plats i styrelsen. De hade ingen rösträtt vilket man från liberalt håll ansåg vara helt förkastligt. Det var en stor kritik som man använde mot förslaget. Det saknade förankring till de studerande. Tittar man nu i detta förslag så saknar man helt och hållet den säkringen till de studerande. Det enda som sägs är att direktionen kan ge möjlighet för de studerande att uttala sig. Hur står liberalerna nu i den här frågan?  

    Ltl Margret Lundberg, replik

    Tack, herr talman! Jag var inte så insatt i ärendet på den tiden. Jag vet att det har diskuterats. Här finns i alla fall studentrådet. Visst är det ju viktigt att elevernas talan ska komma fram. Det kommer ju i alla fall fram i något studentråd som sedan kan föra åsikterna vidare till rektorn och på viset kan de få sin röst hörd.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Sagt rakt ut så är det för liberalerna inte längre viktigt nu att eleverna har möjlighet till direkt inflytande i form av att ha säte och stämma i den här direktionen? Det är inte heller viktigt med rösträtt nu. Man nöjer sig nu att ha det på en lägre nivå.  Grundförslaget i struktur -07 som dåvarande kulturutskott, under ledning av ltl Danne Sundman, förhandlade fram att det borde finnas ett elevinflytande som t.o.m. skulle bygga på rösträtt. Men det är alltså så att man har backat från liberalt håll i den här frågan?

    Ltl Margret Lundberg, replik

    Herr talman! Jag kan inte svara på den där frågan, för jag känner inte till det. Men uppenbart så är det väl så då.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, herr talman! Liberalerna har alltid varit väldigt ivriga och bestämda vad gäller alla ungdomars rätt utbildning efter grundskolan. Det sägs i tredje paragrafen att gymnasieutbildningen ska vara tillgänglig för alla. Man ska ta hänsyn till studerande med funktionsnedsättning eller särskilda behov. Är det här förenligt med den liberala synen och de krav som man har haft tidigare? Det betyder att alla ungdomar ska ha behörighet att gå i gymnasieskola, också de som har anpassad läroplan.

    Ltl Margret Lundberg, replik

    Jag kan inte svara på det heller. Jag läste att alla ska ha rätt till utbildning, men nog måste man anpassa det till nivån och till vilka möjligheter man har.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag kan förstå om ltl Lundberg inte personligen kan svara på den frågan. Under året har det varit väldigt mycket för de ledande krafterna inom liberalerna, man har t.o.m. krävt subjektiv rätt för utbildning på gymnasialstadienivå. Jag kanske ska ställa frågan till någon annan.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gun Carlson

    Herr talman! Jag vill ifrån början säga att centern kommer att stöda den förändring i gymnasieutbildningen såsom den ligger här. Jag har ändå några kommentarer.

    Det här handlar om att samordna och effektivisera utbildningen såsom den ser ut idag. Utbildningen är splittrad på många skolor med många olika system, många olika avtal och många olika elever med olika möjligheter.

    Det som är viktigt här är att vi får en gymnasieskola som utnyttjar alla resurser på ett klokt sätt. Med alla resurser menar jag lärare, alla skolutrymmen och all övrig personal. Detta för att vi ska öka möjligheterna för våra ungdomar till sysselsättning. Vår skola ska ge ungdomarna behörighet till högre utbildning. Vår skola ska också ge ungdomarna kunskap i olika yrken så att man kan leva på ett yrke och jobba inom ett praktiskt yrke. Det är mycket viktigt att vi skapa sådana valmöjligheter, vilket jag tycker vi gör med det här. Grundstrukturen är så i det här upplägget.

    Vi hörde också att det har framställts många förslag genom tiderna. Vi har gjort många utredningar. Den första utredningen, som en närvarande talman kommer ihåg, utbildning 2000, gick egentligen i samma riktning. Man har länge sett behovet av att samordna våra gymnasieutbildningar; yrkesskola handelsläroverket, sjömansskolan osv. Vi sammanslår sju skolor.

    När man sedan har kommit närmare beslut så har det ändå blivit så att status quo har fått råda. Man vidblir det gamla. Så gick det också med struktur -07 som hade många goda förtjänster i det förslaget, men som vi ändå från centern ansåg att vi inte kunde omfatta helt, eftersom det ändå skulle ha blivit omöjligt att genomföra det såsom situationen var då.

    Utgångspunkten har vi nu från det meddelandet som landskapsregeringen gav år 2009 och som kulturutskottet behandlade hösten 2009, för ett halvår sedan. Det gav de riktlinjer som jag tycker att ha resulterat i den här framställningen, som har många bra förslag. Jag tycker att det som är viktigt, och som redan har frågats efter och diskuterats är naturligtvis vilka ekonomiska konsekvenser detta får? Blir någonting billigare av det? Det vet vi faktiskt inte riktigt, precis som framställningen säger och precis som ministern anförde här just. Det beror på om man lyckas samordna upphandlingsrutinerna och fastighetsskötseln i skolorna. Det är också viktigt att man kan specialisera personalens uppgiftsområden. Vi behöver också se på lärartätheten och allt vad det innebär. Vi har hög lärartäthet. Vi har många lärarledda undervisningstimmar, fler än vad våra omgivande områden har. Det är bra så länge som vi har råd till det.

    Det viktigaste är ju naturligtvis det enhetliga tjänstekollektivavtalet, vilket har påpekats här flera gånger. Man anger detta på sidan 3. Vi hörde, från ministern, en tillräcklig bra förklaring på hur det här kommer att fortsätta

    Jag vill gärna be utskottet titta på paragraferna 25 och 26 och fundera över kravet som vi har på erkänd finsk nationell examen. Jag vet att det är viktigt. EU ligger i bakgrunden och känner bara till Finland och Finlands examina i de register som finns. Jag tror att det är någonting som vi måste jobba på. Jag tycker att en av de viktigare frågorna är att våra elever som har genomgått våra skolor får klart vilken behörighet man får. Ålands lyceum med studentexamen, som är en finsk examen, är okej, där har man tillgång till allt vad man vill. Men när det gäller de andra examina, både gymnasieexamen och våra yrkesgymnasieexamina vill vi också ha klart exakt vilken behörighet man får. Det viktiga är att våra ungdomar ska kunna studera vidare. Det måste vara en viktig utgångspunkt.

    Jag tycker också att det är bra att man skriver att man ska försöka skapa en sammanhållen utbildning för gymnasie- och högskoleutbildningen när det gäller sjöfartsutbildningen. Jag vill ändå rikta ett varningens finger; det är viktigt att man ändå håller isär vad som är gymnasieexamens behörighet och vad som är högskolebehörighet. Man får inte släppa det här utan gränser. Det måste finnas gränser här emellan. Det är det som är problemet.

    Utbildningens allmänna mål i paragraf tre tycker jag också är bra formulerad. Utbildningen ska vara tillgänglig för alla. Utbildningen ska också ha en anpassning för de elever som har någon form av funktionsnedsättning. Det är bra, men man kan ändå inte gå för långt. Det finns funktionshinder som omöjliggör ett tillgodogörande av en utbildning i gymnasiet. Det är inte rätt vare sig mot de elever eller mot övriga elever att ha alltför stora skillnader. Det finns gränserna när funktionshindren blir för stora, det måste man erkänna.

    Att utbildningsrådet kan ha en stor påverkan tror jag beror på om man lyckas följa arbetsmarknadens utveckling, precis som man säger. Vad är det verkliga behovet för det åländska samhället? Man måste försöka lära sig att det är för det åländska samhället som vi utbildar och inte för något annat samhälle.

    Jag tycker att det blev bra att man i paragraf 33 skriver intyg och betyg för avbrutna studier. Det är bra för dem som vill avbryta sina pågående studier eller förkorta dem för att kunna återuppta studierna vid behov. Det finns också många som hittar ett bra arbete och kan försörja sig, trots att de inte har fullföljt sina gymnasiestudier. Jag tror att det är bra, för vi kommer alltid att ha folk med olika kapacitet och intresse. Det behövs fortfarande folk som kan utföra praktiska arbeten, som inte kräver tre års utbildning. De ska också få finnas till och få vara med.

    En fråga till utskottet; blir det för många förvaltningschefer om vi skapar en som heter bara förvaltningschef. Vi har en förvaltningschef inom ÅHS och vi har en förvaltningschef här i huset. Kan det bli risk för sammanblandning? Kanske man måste hitta någon annan benämning? Vi godkänner det nog, men jag började fundera på detta när jag tittade på det igen idag.

    En sista fråga; blir det Ålands gymnasium själv som ska fastställa sitt reglemente? Jag vet inte riktigt hur jag ska läsa det här? Det var bara en kort frågan.

    Jag upprepar igen att centern stöder framställningen och hoppas att utskottet har energi att jobba med den i sommar, tack.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Jag fäste mig vid ltl Gun Carlson bedömning av vilka elever som inte skulle kunna gå i den här gymnasieskolan. Gränsdragningen var ju intressant. Gapet blev på något sätt för stort. Det skulle vara till skada både för dem som inte är tillräckligt kvalificerade och för andra. Det skulle vara intressant att veta hur bedömningen ska ske. Enligt lagen står det att utbildningen är öppen för alla. Det är ju sedan en annan sak att det krävs en anpassning av själva undervisningen beroende på elevernas kompetenser. Hur ska gränsdragningen gå till om inte alla har tillgång till på utbildning som det sägs här? Då måste ju lagstiftaren berätta om det. Vilka har inte tillgång till utbildningen?

    Ltl Gun Carlson, replik

    Herr talman! Det måste i sista ändan respektive mottagande skola eller den linjen bedöma. Man måste ju alltid bedöma om det finns någon som inte kan tillgodogöra sig undervisning. Man måste ändå erkänna att det finns vissa funktionshandikapp som omöjliggör att delta i en undervisning och få ett yrke. Målet är att få ett yrke eller behörighet till högre studier. De sakkunniga kan göra en viss bedömning. Eleverna kommer ändå från grundskolan med någon slags betyg. Det är nog bara så. Utskottet får gärna, för mig, titta extra på det här också.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag förstår ltl Carlsons åsikter. Det är nog så i ett litet samhälle, där vi i grundlag har skydd för de mänskliga rättigheter, att man inte bara kan föra över detta på någon mottagande skola att tycka till vilka som klarar av och vilka som inte klarar av det. Det måste nog grundas på lag.

    Vi som inte har hunnit sätta oss in i det här, majoritetsblocket kan säkert det här som rinnande vatten, är det frågan om tre myndigheter? Eller är det en enda myndighet? Ska skolorna faktiskt inte vara självständiga myndigheter överhuvudtaget? Hur ska de då kunna utfärda betyg och utöva offentlig makt? Ska förvaltningschefen ta ansvar för rubbet?

    Ltl Gun Carlson, replik

    Det blir en skola, ett gymnasium, som är fördelad på Ålands lyceum och Ålands yrkesgymnasium, som vi hörde. I och med detta kommer det naturligtvis att fungera med den ledningsgrupp och den direktion som finns. Jag förstår inte riktigt problematiken i just det här?

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Vad gäller ltl Gun Carlsons anförande så fanns där mycket som jag håller med om, framförallt detta med examensbenämningarna. Det var också någonting som jag reagerade på och jag tycker att man ska titta närmare på det. Det visade sig här, när man diskuterade frågan kring kompetenskrav i förvaltningen, att lagstiftningen är nog ganska klar egentligen. Det handlade bara om att det är väldigt mycket jobb, om det är så att man går in för egna examensbenämning till vissa delar. Jag tycker också att man ska hålla öppet för den biten. Vi kommer att titta vidare på det i utskottet.

    När det gäller benämningen förvaltningschef, där var min reflexion att man måste hitta en väg för att det ska heta samma som i struktur -07. Där fanns det en gymnasiechef, vilket kunde vara minst lika bra benämning som förvaltningschef. Det beror lite på hur man väljer att fördela ansvaret mellan de olika personerna.

    Vad gäller tidtabellen, om det här blev remitterat till utskottet nu så kör vi igång i mitten av augusti någon gång. Förhoppningsvis ska betänkandet ligga för lagtinget i september. Så ser de grundläggande tankegångarna ut för behandlingen.

    Ltl Gun Carlson, replik

    Herr talman! Jag får tacka kulturutskottets ordförande för det. Det låter bra. När det gäller benämningen och andra frågor så är det naturligtvis kulturutskottet och lagtinget som tillsammans ska komma till vad vi ska göra i den här frågan.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

    Tack, herr talman! Ltl Carlson nämnde att vi har en ganska hög lärartäthet på Åland. Här tror jag att man med en bemanningsplan och med tjänstkollektivavtalen mera kan anpassa det här. Det finns möjligheter under den här tiden att gå igenom och komma med en bemanningsplan. Jag tror att man kan anpassa behoven bättre än vad man kanske kan föra idag, om det är så att man faktiskt har den här högre lärartätheten, det är möjligt. Den här möjligheten öppnar sig med det här förslaget.

    Ltl Gun Carlson, replik

    Tack för det påpekandet. Det är bra.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sirpa Eriksson, replik

    Tack, herr talman! Några ord om handikappade studerande. Vi ska komma ihåg att de gravt handikappade studerande på gymnasienivå har subjektiv rätt till personlig assistans i skolan och hemma med läxläsning. Detta ska bekostas av kommunerna. Detta står i handikappservicelagen, som lagtinget tog för några månader sedan och hinner träda i kraft före höstterminen börjar. Handikappade ungdomar har alla möjligheter till studier och hjälp till studier.

    Ltl Gun Carlson, replik

    Herr talman! Det kan hända att vi talar om olika typer av funktionsnedsättningar. Det här är ett handikapp som möjliggör att man kan ta till sig undervisning, det är självklart, det har jag ingenting att invända emot. Vi har special omsorg och ungdomar som har en klar utvecklingsstörning, det är också en funktionsnedsättning. Det är sådana personer som jag tänker på. Det finns gränser. Det är inte rätt mot någon att skapa en gymnasieutbildning för alla, det är bara så.

    Ltl Sirpa Eriksson, replik

    Jag har en helt annan åsikt i de här sammanhangen än vad ltl Gun Carlson har. Även personer med utvecklingsstörning har i Finland och i norden rätt till gymnasiala studier. Jag har en avvikande åsikt.

    Ltl Gun Carlson, replik

    Ja, det är säkert så. Det kan hända att jag är mera realist i den här frågan. Jag tänker på målet med utbildningen, att det ska ge någonting. Det kan vara så.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Vtm Gun-Mari Lindholm

    Talman! Sommaren står för dörren. De åländska skolorna går på sommarlov inom en vecka. Medan sommarsångerna klingar ut så kommer kulturutskottet att jobba med utbildningsfrågor. Jag önskar utskottet lycka till.

    Vi har återigen fått en lagframställning angående de åländska gymnasieskolornas organisation. Man kallar det för Ålands gymnasium. Den här gången har man valt att dela upp utbildningen i två olika inriktningar.

    Vi har under den här perioden redan lämnat åtminstone fyra olika initiativ vad beträffar utbildningsfrågor efter grundskolenivå.

    När den här frågan var upp senast, 2007, anförde vi från obunden samlings sida att vi gärna såg en uppdelning; en yrkesinriktad utbildning och en studieförberedande inriktning. Det ser vi nu resultat av i den lagframställning som kommer, det tycker vi att är jättebra. Den åsikten hade också tydligen centern den gången i lagtinget. Det har man nu fört vidare och nu kommer man med lagframställningen till lagtinget i den riktningen. Till den delen tycker vi att det här lagförslaget är bra.

    Vad beträffar avtal, studerandes situation, möjlighet till påverkan och skolhälsa, vilka vi också hade anmärkningar på i den tidigare lagframställningen. Vad beträffar skolhälsa har vi förlorat. Vi hade en annan åsikt. Vi tyckte att det var bättre att man hade närhet till studerandehälsovården än vad man nu ämnar göra, man sammanför hälsovården i en enhet. Vi går vidare och nöjer oss med det som är. Vi är nöjda med att vi har haft en möjlighet att anföra är en annan åsikt.

    Vad beträffar avtal och de studerandes situation så är vi fortfarande inte riktigt nöjda med det här lagförslaget. Kulturutskottet har tidigare anfört, när man hanterade struktur -07, att man skulle stärka de studerandes möjligheter att påverka. Jag ber nu kulturutskottet ånyo damma av det, titta på det och eventuellt komma med förändring till dagens förslag. Det är väldigt viktigt att de studerande känner att man har en möjlighet att påverka sin situation. Inte bara att man kan komma med ett förslag som sedan ska lyftas, och lyftas och som ev. blir behandlat. Det är viktigt att man har en direkt koppling till där besluten tas.

    När det gäller avtalen, där har vi också sagt att man borde förenhetliga de här avtalen. Borde man kanske säga upp samtliga som nu jobbar inom gymnasieskolorna för att på nytt anställa dem, med samma avtal gällande för allihop? För det här blir inte bra. Vi har också erfarenheter från ÅHS där de som kom från folkhälsoförbundet och från sjukhuset kom in med gamla avtal. Det här har visat sig att inte vara någon bra lösning. Vi ska inte göra samma fel en gång till. Vi ska försöka göra det så bra som möjligt redan från start. Jag hoppas att kulturutskottet har en lösning på detta. Det är mycket kulturutskottet ska sätta sig in i. Man kan eventuellt göra en förbättring.

    När det gäller några andra frågor så har vi också lite synpunkter när vi har gått igenom den här lagframställningen. Tiden är ganska knapp, men här lagframställningen kanske inte skiljer sig så mycket ifrån den tidigare.

    Det finns fortfarande lite frågetecken vad gäller antagningsprocessen. Man nämner att processen eventuellt ska ändras i framtiden. Man kanske ska sätta antagningsprocessen under AMS. Hur har man tänkt sig det här? Det skulle också vara bra om utskottet kunde titta på hur man rent konkret skulle göra. Det har att göra både med det praktiska men också med den studerandes rättsäkerhet. Så att det blir på rätt nivå.

    Man säger också att det i den allmänna gymnasieutbildningen är tre års heltidsstudier. Jag undrar om det är någonting som har förändrats? Idag vet vi att man kan göra sin examen på fyra år. Är det här någonting som man kommer att fortsätta med?

    När det gäller 14 paragrafen mom. 4 och 5, specialutbildningarna, så borde de också vara på lagnivå. Nu hänvisar man till läroplansgrunder. Det bör kulturutskottet också titta på.

    Den utbildning som har varit väldigt aktuell och mycket diskussioner kring, kanske lite storm runt, kan man säga, det är sociokantexamen, en alldeles egen åländsk examen. Är detta bra att vi har det på det här sättet? Jag förstår nu att man har tagit det här till sig eftersom det har varit väldigt mycket diskussioner om det. De elever som går där uppskattar den här utbildningen. Men är det ändå vettigt att göra på det här sättet? Vad innefattar den här examen? Vad kan man göra när man är klar? Det tycker jag också är en väldigt väsentlig fråga för dem som väljer att gå den här sociala linjen på yrkesskolan.

    Sedan borde egentligen hela sjöfartsutbildningen få ett samlat grepp. Vi har ifrån vår sida, under den här perioden, aktualiserat den här frågan flera gånger, vilket också andra partier har gjort, särskilt frisinnad samverkan. Om vi hinner så långt idag så kommer vi också att ha en sådan diskussion. Sjöfartsutbildningen borde sättas under lupp för att man ska se hur den framtida sjöfartsutbildningen ska se ut på Åland. Det är en viktig profil bärande utbildning på Åland och det måste ändras från dagens system om vi fortfarande ska vara ledande på utbildningssidan.

    I det stora hela, det som vi då anförde 2007 har man tagit till sig. Men det finns vissa frågetecken ännu att ta itu med i utskottet, främst vad beträffar avtalen, de studerandes situation och sedan viktiga frågor om de studerandes rättsäkerhet. Tack, herr talman.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Tack, herr talman! Det var många frågor. Jag ska försöka svara kort på dem så gott jag kan. När det gäller hälsa i skolan, den utredningen som vi gjorde visade att vår situation bland ungdomar idag lämnar övrigt att önska och den stöder den utveckling som vi går emot nu. Vi tror att det blir en bättre studerandehälsovård till alla.

    Sedan när det gäller att säga upp samtliga i personalen så är det viktigt att göra om man skulle behöva göra sig av med många. I det här fallet är det så stora grupper som är på väg i pension så att vi kommer att behöva alla lärare. Ska man säga upp så kräver det också en väldig hantering i detta. Man ska ha samtal, man ska erbjuda omplacering, man ska erbjuda utbildning och ärendet ska behandlas i tjänstedelegationen. Det är alltså väldigt kostsamma procedurer som ska föregås av en indragning. Då är frågan om det är värt att lägga resurser på så mycket hantering när man istället kan lösa det på det sättet som vi föreslår i den sista paragrafen.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Vad beträffar studerandehälsovården så där har ni uppfattat situationen att man går vidare med det som majoriteten tyckte. Det är helt OK från vår sida. Vi hade en annan syn på det. Vi har också förlorat den debatten.

    Vad beträffar avtalen så är det nog väsentligt att man tittar på det ifrån utskottets sida. Går det att lösa? Det går att lösa, det är bara det att det är mera arbete. Men kanske det ändå på sikt är bättre att göra det i det här skedet, så att man löser framtida orättvisor som man säkert kommer att uppleva mellan de här olika skolorna. Man kommer att jobba inom olika skolenheter så det är kanske bra att man löser det en gång för alla från start. Man gör en omstart och sedan jobbar alla efter samma avtal.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    När det gäller avtalen så är det bra att kulturutskottet fördjupar sig i det. Det har jag ingenting emot.

    Sedan när det gäller studiernas omfattning, att de motsvarar tre år, så är det så att studierna motsvarar tre år. Det finns ungdomar som i teorin skulle kunna avlägga de här studierna på två år. Men studierna motsvarar tre års heltidsstudier. Jag vet inte om jag skulle rekommendera någon att studera på två, men man ska i praktiken kunna göra det.  Man ska också kunna studera på fyra år, vilket har visat sig bli en ganska kostsam lösning, det är inte det som vi kommer att rekommendera. Det finns säkert orsaker till att det ibland behöver ta fyra år, då får det göra det.

    Sedan när det gäller den samhälleliga- och sociala linjen och om det är bra eller inte, vi har en bättre bild av det i höst när ungdomar har blivit antagna. Detta påverkas inte av lagen. Då får vi se om det fungerar att de är i Ålands yrkesskola, såsom de är idag, eller om det finns orsak att utforma utbildningen på något annat sätt. Vi tycker inte att det finns skäl att göra det förrän vi har sett facit hur det går med antagningarna i höst.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Längden på studietiden var ett bra påpekande. Vad beträffar det fjärde året så har jag åtminstone den uppfattningen att antalet studerande som väljer att studera på fyra år ökar. Det är mycket annat som händer i ungdomen under den här tiden. Man kanske har idrottsliga aktiviteter eller andra fritidsaktiviteter som man också vill ägna tid åt. Vi vet att ungdomarna är väldigt hårt pressade för att uppnå studieprestationer som man behöver för att ha access in till högskola eller universitet. Jag tror att det är bra att möjligheten att studera på fyra år finns.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Margaret Lundberg, replik

    Tack, herr talman! Jag tänkte lite förklara angående hälso- och sjukvården. Vi har besökt olika skolor och vi har diskuterat både med hälsovårdspersonalen och med de studerande. De tycker att det är bra att man sammanförde hälsovården till ett och samma ställe.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

    Tack, herr talman! Jag fäste mig vid det här med avtalen. Vtm Gun-Mari Lindholm föreslår att man säger upp alla och tar in dem i nytt avtal. Det förutsätter naturligtvis att man har nya avtal, vilket vi hoppas att vi ska få. Jag förutsätter nog ändå att alla går in i samma avtal utan uppsägningar, så att man överför den ordinarie personalen in i nya avtal. Det förutsätter naturligtvis också förhandlingar. Jag tror att det är ett enklare sätt att överföra den ordinarie personalen till nya avtal. Några gamla avtal, vad jag har förstått, ska inte följa med.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Johan Ehn

    Herr talman! Jag vill börja med att konstatera att i det stora hela är lagstiftningen bra. Den följer de huvudriktlinjer som vi gemensamt under den förra hösten enades kring om hur fortsättningen för gymnasieskolan skulle bli.

    Det har funnits åsikter om hur organisationen skulle se ut, en hel skola eller en icke hel skola. Jag tycker att grunden till det som nu presenteras följer det som vi var överens om när vi lämnade svar på meddelandet. Däremot skiljer det sig naturligtvis från det meddelande som kom, för det hade en annan struktur. Det här är ett bättre sätt att ordna gymnasieutbildningen på.

    Det finns naturligtvis saker som man också kan ha synpunkter på. Vissa saker har dykt upp redan i replik, men jag ska ytterligare lyfta fram några saker.

    För det första så har man benämningen direktion när det gäller det högsta beslutande organet. Från kulturutskottet sade vi att det kunde man tänka sig. Ju mer jag tänker på det här, ju mer tycker jag att man ska fundera på om man inte ska kalla det för en styrelse. Jag tycker att funktionerna som det här organet har och hur sammansättningen kommer att bli så är det här arbetet de facto väldigt mycket likt en styrelse. Jag tror att direktionsbegreppet lever kvar för att vi har det i gymnasialstadieskolan sedan tidigare. Ser vi i övrigt på hur vi utvecklar självständiga myndigheter så pratar vi ofta att om att vi sätter en styrelse på dem. Jag tycker att vi ska ta oss en funderare om vi inte ska sätta en benämning som bättre motsvarar det som man egentligen gör.

    Jag har redan varit inne på elever och studerandeinflytande, man har löst det så att man nu får en plats i ledningsgruppens i skolan. Jag hör till dem som också tycker att man ytterligare ska fundera ett varv kring var man ska ha de studerande. Jag blev lite förvånad över den storm som faktiskt blåste upp senast som vi diskuterade det här. Det var så viktigt att ge de studerande rösträtt. Det var en av många stora stridsfrågor. Det kom väldigt mycket kritik i lagtinget kring den biten och framförallt från liberalt håll. Jag hörde till dem som i det skedet sade att jag förstod en del av den kritiken. Om vi ska få en skola som är gjord för brukarna och om vi dessutom ska visa på att vi lever i ett demokratiskt samhälle och kanske den vägen ge en viss skolning att delta i demokratiska processer så kunde jag tänka mig att man skulle ha gjort precis på det sättet.

    Efter en diskussion i dåvarande kulturutskott blev skrivningen att man borde åstadkomma det. Det här är någonting som vi absolut måste se vidare på och fundera kring. Skrivningen, som den är nu, är väldigt, väldigt svag. Det är helt och hållet upp till direktionen att välja huruvida man vill ha med de studerande eller inte. Det minsta man borde ha haft med här är att de studerande har närvarorätt. Nu blir det så att direktionen bestämmer när och på vilka grunder detta ska ske.

    När vi kommer in på området ekonomi så sade jag redan i en replik att jag inte är nöjd med det resonemang som man nu för. Jag vill att man kommer längre. Jag vill att landskapsregeringen ska presentera någon slags tanke kring hur man har tänkt att den nya organisationen ska utvecklas ekonomiskt. Jag förstår att det finns en massa frågetecken att räta ut vad gäller hur avtalen kommer att se ut. Hur kommer mängden elever att utveckla sig? Jag tror ändå att det går att få fram siffror på detta. Det är framförallt viktigt i det budgetarbete som ska göras nu. Vi har hört många gånger i debatten att strukturförändringarna kommer att bära frukt och det kommer att hjälpa den ekonomiska situationen för landskapet, men då måste det börjar synas i siffror på något sätt. Det är viktigt att man politiskt uttalar sig om var nivån, som man vill komma till, ska ligga. Hur mycket får den här skolan kosta i framtiden? Då ger man också signalen inåt i själva organisationen att börja jobba utifrån den biten. Det behöver klargöras vad gäller ekonomin.

    Avtalsfrågan är tätt ansluten till ekonomin. Det är ingen dans på rosor att åstadkomma det nya avtalet. Det förvånar mig lite att vi inte har kommit längre. Man har faktiskt diskuterar de här frågorna så pass länge att man borde ha kunnat få något slags resultat. Jag vet inte riktigt hur läget ligger, det kanske vore bra om vi fick ett förtydligande från vicelantrådet angående hur långt man har kommit i avtalsförhandlingarna. Vilka är de målsättningar som landskapsregeringen nu har satt upp? Vad har man för tidtabell för att lösa de här bitarna? Det skulle vara intressant att få lite mera kött på benen kring detta.

    Herr talman! Jag tror också att man måste sätta lite fokus i utskottsbehandlingen på ansvarsfördelningen inom den här organisationen. För mig blir det aningen oklart vad direktionen beslutar om, vad förvaltningschefen beslutar om och vad rektorerna beslutar om. Det finns gråzoner där. Jag tror till och med att det finns inskrivet i en paragraf att om det uppstår oklarheter så är det direktionen som beslutar. Jag förstår att man bör ha en liten slamkrypare ifall att det uppstår det. Det är också svårt att följa med i framställningen och se hur man har tänkt sig den här fördelningen. Det är också svårt att se, om det är såsom det är på ministerns bild, om de här tre personerna är på samma nivå. Eller är någon av personerna övergripande, över hela alltihop? Jag får ibland bilden framför mig att det är förvaltningschefen som har det högsta ansvaret. När man sedan läser annat så kommer man till en annan insekt. Detta borde man ha någon typ av funderingar kring.

    Examensbenämningarna var ltl Gun Carlson inne på, det behöver jag inte beröra ytterligare. Jag kan säga att man bör titta på dem. Man gör framförallt en väldigt stark koppling till Finland. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att det är så många av de studerande som söker sig till Sverige, så att inte examensbenämningarna leder till att vi måste utforma våra utbildningar på ett sådant sätt att det försvårar i Sverige. Vi jobbar mycket med den biten också.

    Begreppen skiljebetyg och delexamen tycker jag är bra att ha kommit in. Jag skulle vilja använda mig av delexamen som begrepp istället för skiljebetyg. Nu använder man också skiljebetyg. Det är för mig att lite konstigt ord. Det är en liten sak, men jag tror att en delexamen säger betydligt mycket mera. När man har en delexamen, hur ska man göra för att komma tillbaka och komplettera det här? Det måste vi titta lite närmare på. Jag ser nu att valideringsprocessen och att man ska kunna komplettera finns beskrivet. Det är svårt att hänga med linjerna om hur vuxenutbildningen ska fungera inom den här organisationen.

    Jag vill ännu lyfta fram en sak, det är någonting som vi ifrån frisinnad samverkans sida har diskuterat rätt mycket; frågan om en utbildningsgaranti för ungdomar efter grundskolan. Vi tror att vi borde garantera samtliga ungdomar en plats, inte på det sättet att man får den plats som man absolut sätter högst upp. Gymnasieskolan ska vara en följd i färg till grundskolan. Vi ska se till att vi kan erbjuda platser till ungdomarna. Här tror vi också att det kan behövas ett lagstöd för att det faktiskt ska verkställas. Man också fundera på om man kunde få in lagstöd.

    Till sist, ltl Roger Jansson lyft upp sjöfartsutbildningen som någonting som måste lösas i det här fallet. Jag hörde ministern svarade på frågan. Hon säger att den här organisationen inte förhindrar att göra någonting specifikt med sjöfartsutbildningen. Det stämmer säkert. Däremot kommer både högskolan och den blivande gymnasieskolan att påverkas av om man gör skilda organisationer.

    Det var lite av de synpunkter som jag ville på den frisinnade gruppens vägnar föra fram gällande denna fråga. Tack, herr talman.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Att välja ordet styrelse eller direktion på det organet som ska leda myndigheten, det som har fallit till favör är ordet direktion. Vi vill gärna åtskilja de som har, och förhoppningsvis så småningom får, hel autonomi t.ex. Högskolan. Där har man en styrelse när man har stark autonomi, medan direktionen i det här fallet är beredande i många ärenden. Man har ganska liknande uppgifter, t o m färre uppgifter, men bredare än tidigare. Man har inte så hemskt många grunder som man fattar beslut på, förutom det viktiga att man antar studerande och några områden till.

    När det gäller avtalen så jobbar vi på med dem. Det finns också en gräns för hur mycket man kan pressa. Jag tror också att lagtinget är intresserad av att man är ekonomiskt försiktig. Driver man på hårt så blir det dyrare avtal. Det är möjligt, även om det inte är önskvärt, att genomföra den här reformen utan nya avtal.

    När det gäller de vuxenstuderande eller de som har tagit, gärna för mig, delexamen, så kommer man tillbaka till skolan. Vi har ett periodiserat studiesystem och man har en individuell studieplan som reglerar hur man ska genomföra sina resterande studier.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! När det gäller valet av direktion kontra styrelse så är jag inte riktigt säker på att jag omfattar helt och fullt bilden på hur jag skulle vilja att skolan senare utvecklas. Jag är väldigt intresserad av att även gymnasieskolan ska få en ganska stor självständig status. Man gör skolan trots allt till en myndighet. Som myndighet fattar den beslut som har betydelse. Därför tycker jag att det är viktigt att man ser till att man använder liknande begrepp. Det är väl någonting som vi får stifta närmare bekantskap med i utskottsbehandlingen.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Det finns anledning att återkomma till det. Det är lite motsägelsefullt att säga att vi borde ha en studiegaranti och sedan ha en autonom gymnasieskola. Orsaken till att vi vill hålla ett fast grepp om ekonomin och utvecklingen är också att man inte slimmar gymnasieskolan på det sättet att man bara erbjuder ett fåtal utbildningar på jättefin nivå för att få ett bra resultat och ett bra ekonomiskt resultat. Vi ska också se till att vi kan erbjuda den här bredden. Det finns säkert orsak att diskutera det här. Det finns många fördelar och det finns många nackdelar. Vi har nu gått in för att vi tycker att det är oerhört viktigt att alla sextonåringar ska kunna studera hemma. Men att ge en garanti kan också bli en placering, vilket näringslivet inte är intresserad av. Man vill ha effektiva, entreprenörsintresserade ungdomar som verkligen har valt sin studieplats och inte placerats i den. En studieplatsgaranti ger också en viss orättvisa. Vem ska ha rätt till vilken plats? Hur ska man då fördela dem?

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Gymnasieskolan idag har i princip utvecklats i hela Norden till att vara en förlängning av grundskolan. Gymnasieskolan är en förutsättning i dagsläget för att överhuvudtaget komma vidare vad gäller både arbete och vidareutbildning. För vår del är det nog viktigt att man faktiskt ser till att man säkrar upp den möjligheten. De problem och frågeställningar som ministern har kring detta gäller när man sedan kommer till realiteterna och ska reda ut de bitarna. Men som företeelse så måste vi se till att vi har en beställning som är en garanti. Att påstå att det skulle strida mot den självständiga ställningen förstår jag inte överhuvudtaget. Det är en beställning som vilken annan beställning som helst från de här två husen. Vi vill ha en utbildningsgaranti precis på samma sätt som vi säger att man ska undervisa i svenska, engelska och matematik. Inte går vi in och säger att man får helt fristående ställning. Man gör en beställning.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Det känns tryggt att det är ltl Johan Ehn som ska sköta kulturutskottets behandling av det här. Dels vet jag att han är intresserad av utbildningsfrågorna, dels var han med i processen runt struktur -07. Han var också pappa till den lösning, som den här lagen nu ligger till grund för och som lagtinget omfattade.

    Vi har inte haft möjlighet att sätta oss in i de här detaljerna. Jag skulle gärna se ett klargörande när det gäller problematiken runt myndigheten. Det fanns problemen med ansvarsfördelningen, när jag ser den där modellen så känner jag det redan.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Exempel där jag har lite svårt att följa helt och hållet beskrivningen handlar om personalförhållanden och budget osv. Om man har det pedagogiska ansvaret för en skola som drivs och samtidigt är det är någon annan som anställer, där finns en fråga som kan bli svår att avgöra om man inte tydligt och klart har sagt vem som beslutar vad. Det måste finnas någon som har sista ordet. Jag ser framför mig i det här fallet att direktionen har sista ordet. Det är okej för min del. Man använder direktionen, det som jag skulle vilja att var en styrelse, för att säga sista ordet. Det var ett exempel där jag såg de här svårigheterna. På samma sätt som ltl Sundback så har jag inte heller i detalj hunnit studera alla de här bitarna. Men detta var någonting som for genom mitt huvud när jag läste det här för första gången.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Jag tycker nog att det låter lite oroväckande att det är direktionen som ska gå in och styra upp verksamheten.

    Detta med ÅHS är nog ett avskräckande exempel på många sätt vad gäller otydlig ansvarsfördelning och oklara delegeringar. Det framkom i ett tidigare anförande här att det inte heller är klart om det myndigheten själv eller direktionen som ska fastställa reglementet. Det är ju helt förkastligt. Man delegerar åt sig själv. Där finns det nog att lära av ÅHS. Det måste faktiskt i lagstiftningen vara väldigt klart, i alla fall så klart som det bara är möjligt.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Jag tror att flera av de här bitarna också går att lösa via förordning, att man den vägen kan göra det. Före jag kan uttala mig för egen del så vill jag diskutera frågorna i utskottet för att se var vi har problemen och hur vi kan hitta lösningar på dem. Jag noterar att det finns på ett par ställen i lagförslaget sagt att man ska lösa frågor antingen via förordning eller via reglemente. Det här måste man försöka titta vidare på, hur man kan göra det klart och tydligt så att inte de här problemen, som jag eventuellt kunde se, uppstår.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Camilla Gunell

    Herr talman! Jag hör till dem som tycker att det här är en efterlängtad och bra framställning. Jag är ganska ledsen och missnöjd över på vilket sätt det nu sköts från landskapsregeringens sida. Lagtinget har suttit här under mars och april och behandlat sina egna motioner och spörsmål. Nu kommer man de sista dagarna med två tunga lagframställningar; gymnasielagen och finansförvaltningslagen. Det är ju meningen att de här veckorna ska vara någon slags uppsamling av sådant arbete man har hållit på med. Att komma med detta nu är faktiskt fel. Det ger oss heller inte någon möjlighet att på ett seriöst sätt sätta oss in i de här lagframställningarna innan de ska skickas till utskott.

    Jag har förstått att finansförvaltningslagen inte brådskar. Den kanske kan bordläggas till september för närmare analys och fördjupning. Men det brinner tydligen i knutarna när det gäller gymnasielagen. Nu ska den igenom lagtinget fortast möjligast. Det ger en lite dålig smak. Vi som är i oppositionen fick detta på måndagen. Den enda möjligheten vi har att bordlägga detta, utan majoritetens stöd, är tills imorgon. Ikväll jobbar vi till kl. 20.00. I morgon börjar vi kl. 9.30. Det finns absolut ingen tid för analys och fördjupning. Det som man kan komma med här idag är ganska ytliga reflexioner kring den här lagframställningen. Sedan måste vi se det som en möjlighet att direkt till utskottet skicka våra synpunkter, eller möjligen ta upp de frågeställningar som vi anser vara viktiga via debattartiklar i media.

    Det vittnas om att den här lagframställningen har tagits fram i mycket skyndsam ordning. Den har pressats fram på olika sätt. Det är otroligt viktigt att de lagframställningar, som man lämnar över till lagtinget, är färdiga, mogna och redo för behandling. Annars överför man ett ansvar till lagtinget och dess utskott att utföra ett lagberedningsarbete som inte är rimligt. Lagtinget har inte den rollen och inte heller de resurserna att hålla på med detaljer och lagberedning.

    Jag tycker att det hade varit klokare av landskapsregeringen att hålla den här framställningen hos sig under sommaren, låta lagberedningen jobba med det här tills de känner sig mogna och redo och låta de involverade i processen ytterligare låta saker och ting smälta. Nu vittnas det om att saker och ting har skett i mycket skyndsam ordning med hastiga genomgångar. Tidtabellen har närmast varit omänsklig.

    Det bäddar för att man ifrån landskapsregeringens sida tar en risk i att man lämnar över någonting som inte är klart. Dels kan kulturutskottet göra en del, men till de delar man inte har analyserat det tillräckligt kan det vara så att man riskerar rättssäkerhet och annat för de studerande.

    Om vi nu gör så gott vi kan på den lilla tid som vi har haft kan jag då konstatera att landskapsregeringen, när de tillträdde, tillsatte en arbetsgrupp som utarbetade en utbildningsplan för hur gymnasieskolan skulle organiseras. Deras arbete kom till lagtinget i form av ett meddelande. Det arbetet gick ut på att man fortsättningsvis ville ha sju skolor. Ovanpå dessa skolor skulle en något byråkratiskt överbyggnad läggas ovanpå det hela. Kulturutskottet fick lyckligtvis ändrad riktning på den framställningen.

    Nu är vi tillbaka i ett läge där man kommer med en gemensam organisation. Det är ju det som har varit problemet, vi har för många splittrade enheter utgående både från den ekonomiska situationen och från det fallande elevunderlaget. Vi behöver föra samman och föra samman för att stärka. Vi behöver stärka resurserna, stärka förutsättningarna att ge utbildning och stärka möjligheterna att göra skolan så individanpassat som möjligt. Det kan man inte göra om man har sju olika enheter. Men man kan göra det, förutsättningarna är bättre, om man har det samlat och så starkt som möjligt. Det är också den utvecklingen som man har skett både i Finland och i Sverige.

    Jag har försökt att analysera på vilket sätt den här lagframställningen nu skiljer sig från struktur -07 framställningen. Egentligen är skillnaderna, vad jag kan snabbt kan se, inte så många. En stor stötesten förra omgången var att Ålands lyceum också skulle ingå i en gemensam skolorganisation. Nu är det fortfarande en myndighet, vad jag kan se. Det är en skolmyndighet, Ålands gymnasieskola, vilken har två inriktningar; en studieförberedande och en yrkesutbildade. Vad skiljer det sig egentligen från struktur -07 framställningen? Den innebar en organisation med en yrkesutbildade inriktning och en studieförberedande inriktning. Jag tror att man den gången målade upp spöken, så stora att man själv blev rädd, och så gick det inte att genomföra. Nu kommer man med i stort sett samma sak.

    Det blir alltså så att alla går i Ålands gymnasieskola och får sitt betyg från målas gymnasieskola. Eller är det så att man får sitt betyg från i Ålands lyceum respektive Ålands yrkesgymnasium? Det där tycker jag hittills är ganska oklart. Som jag förstår det är det bara myndigheten, Ålands gymnasieskola, som kan utfärda betygen. Då går ju alla i samma skola, eller hur?

    Lärarna och personalen är väl då också anställda av en och samma organisation. Ni får gärna rätta mig från landskapsregeringens bänk om jag i hastigheten har läst fel.

    En annan stötesten i förra processen var kollektivavtalen. Man såg det som ett hinder att ha en gemensam organisation ifall man följde 6-8 olika läraravtal. Man såg det som ett hinder att lärarna jobbar i samma skola och i stort sätt utför samma arbetsuppgifter men har helt olika löner. Jag hävdade redan då att det inte var något problem. Det är två skilda processer. Det är önskvärt att de går hand i hand. Visst är det ju bättre, om man har en skola, att lärarna följer samma avtal.

    Vad jag har förstått så har man inte kommit fram till den punkten att man har ett gemensamt skolavtal. Det här har varit en fråga som är jättelik. Den är stor och den har varit aktuell sedan början av nittiotalet. Jag antar nog att vi hade hört talats om ifall man nu hade fått ett avtal till stånd. Man jobbar säkert vidare med det. Att ro i land ett så här stort avtal är en stor process. Det kan naturligtvis också innebära kostnader, vilket jag förstår att landskapsregeringen förhåller sig lite tveksamma inför. Det vore bra om man kunde redogöra från landskapsregeringens sida om målet fortfarande är ett gemensamt skolavtal. När kan det sjösättas? Det vore önskvärt att de här processerna ändå går hand i hand, så långt man kan.

    Vi vet att även högskolan väntar på nya avtal och det har de också gjort i åratal. Det är sådana här frågor som jag tycker att avtalsbyrån skulle ha satsat sin kraft och energi på under det här året och inte på permitteringar och sådana frågor.

    Det blir också oklart vem som är chef i Ålands gymnasieskola. Vem är högsta ansvariga? Är det en eller två rektorer, är det förvaltningschefen eller är de alla lika ansvariga?

    I förra processen var det klart att det fanns en gymnasiechef, sedan under honom eller henne fanns det rektorer.

    Det som finns kvar, som jag är glad för, är kombinationsexamen. Här tycker jag att man försöker sätta för mycket kraft på att man inom Ålands gymnasieskola ska separera Ålands lyceum och yrkesutbildningen. Vi vet ju att till innehållet har hela tiden den politiska önskan och beställningen varit att de här två ska samverka i så stor och hög grad som möjligt. Därför försöker man anpassa utbildningen med periodisering och att de studerande både ska kunna kombinera och ta dubbelexamen när det gäller studieförberedande utbildning och yrkesutbildning.

    Vad jag har förstått så har man nu gått in för en periodiseringsmodell som förefaller något krånglig. Om jag har förstått det rätt så finns det i Finland två olika modeller för periodisering. Den ena är den så kallade Torneåmodellen och så finns det en mera standardmodell. Denna standard periodiseringsmodellen är den som utbildningsstyrelsen föredrar. Jag är lite förvånad över att landskapsregeringen, om det stämmer, har gått in för Torneåmodellen. Men det kanske man kan redogöra för från minister Lundbergs sida.

    Schemaläggningen var också ett stort hinder år 2007. Nu är det redan löst, säger minister Lundberg. Nå, då kanske inte problemet var så stort, om man redan nu har schemalagt för 1200 elever för en termin som börjar 2011.

    Nästa fråga gäller sjömansskolan och sjöfartsutbildningen. Där blir det också några frågor hängande i luften. Man säger att sjömansskolans utbildning på något sätt ska ingå i någonting eget. Är det någon slags underorganisation till Ålands gymnasieskola? Kommer sjömansskolan att ingå i den här skolan på samma villkor som alla andra utbildningar? Vad är det här för typ av organisation? Det blir något oklart.

    Det sociala programmet har varit under diskussion. Vi skulle gärna vilja veta vilken typ av examen man kommer att ta efter att man har gått den linjen och hur man ser på behovet och intresset bland de studerande. Det är ju viktigt att det här programmet, som har haft sin särart, ändå bibehåller sin attraktionskraft och att man hittar en relevant examen på den.

    Studerande med särskilda behov har berörts här också och studerande som har anpassad läroplan. Deras rättigheter för skolgång borde på något sätt också regleras i lagen så att skolorna måste ta in dessa elever. I år finns det ganska många elever. Problemet hur man ska lösa det står inför dörren. Det vore viktigt att också ge den här gruppen lagstöd, att de har rätt till utbildning på samma villkor som andra.

    Skolhälsan fortsätter som en gemensam enhet, vilket jag tycker är mycket bra. Att vuxenutbildningen flyttar in i gymnasieskolan är också bra. Yrkesråd och en stark utvecklad elevdemokrati var sådana saker som i alla fall jag jobbade starkt för förra gången, det är nu med.

    Jag hoppas att det går att få klarhet på några frågor här, annars får debatten fortsätta genom direkt kommunikation med kulturutskottet eller på andra sätt. Tack, fru talman.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Tack fru talman! Jag kan bara igen upprepa när det gäller tidtabellen. Det är definitivt inte nonchalans mot lagtingets möjlighet att debattera det här ärendet, vilket jag inte heller kan påverka. Vi har utgått ifrån den information vi har fått ifrån lagtinget om att man ska arbeta till den 9 juni. Man har senare gått in för, efter det att vi inte har kunnat ändra vår tidtabell, att lägga sista plenum nu på torsdag. Jag antar att det är upp till lagtinget att ändra sin tidtabell, om man tycker att man inte har tillräckligt med tid. Vi har haft ett halvår på oss för den här lagen. Det har varit ursprungsplanen. När vi har planerade vår tid så planerade vi in kvartalen så att vi skulle använda två kvartal till den här lagstiftningen och det har vi behövt. Jag vill fortfarande också hänvisa till att lagtinget behövde sju månader på sig för att behandla meddelandet. Det kastade omkull vår planering. Vi gav meddelandet under vårsessionen och ändå så fick vi inte betänkandet tillbaka förrän i november. Det är inte mycket vi kan göra åt det, tyvärr.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Det är intressant att höra hur man kan se väldigt olika på saker och ting. Nog måste ju vicelantrådet ta ansvar för hur regeringen arbetar och även hur majoritetsblocket fungerar. Ni kom med ett meddelande som i princip lades av majoriteten och hela lagtinget i papperskorgen. Därför att det var en utveckling som gick käpprätt i annan riktning än vad lagtinget önskade. Därav tog det ju tid. Det gick flera år till att planera ett meddelande som det sedan inte blev någonting av. Inte kan vicelantrådet skylla på kulturutskottet för att det tog tid. Majoriteten måste ju ta ansvar för sitt eget handlande. Vi jobbar gärna här i lagtinget. Men den här framställningen var utlovad till slutet av april och den kommer sista maj!

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Fru talman! Det är intressant att se vilka frågor man fokuserar på när det gäller pedagogiskt utvecklingsarbete. Man tittar helst bakåt och inte framåt. Det är ingen tvekan om att inte landskapsregeringen tar sitt ansvar när det gäller arbetet. Det finns också väldigt många viktiga och akuta frågor som jag är helt säker på att socialdemokraterna tycker är viktiga att lösa och det gör vi. Det finns också en viss förståelse även hos socialdemokraterna att folk kan vara sjuka. Det har varit väldigt mycket som har hänt under det här halvåret och vi har ändå klarat av att producera den här framställningen.

    Det vi är mest stolta över är att vi också har förfinat framställningen och vi har kunnat återanvända väldigt mycket av den framställning som lades i lagtinget för tre år sedan. Vi har också hittat väldigt många misstag som vi har rett upp, vilket vi också ska vara glada åt att vi nu har korrigerat. Ärenden vinner ofta på en extra genomgång, det finns väldigt många sådana också. Jag tror nog att vi ska se det här lite mera sakligt.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Nog är det ju konstigt. Man har haft tre år på sig med den här frågan. Sedan kommer man till lagtinget med två tunga lagpaket när det är två arbetsdagar kvar.

    Vill man ha en ändring vad gäller talmanskonferensen och lagtingets arbete då har majoriteten också majoritet i den sammansättningen. Talmannen som bestämmer tidtabellen hör till samma parti. Så nog är det konstigt om inte kommunikationen fungerar.

    Nej, det är nog så att man har pressat fram detta lagförslag på alla sätt och vis. Alla involverade har fått ge sitt yttersta för att få fram det. Nu ska det köras igenom lagtinget så hastigt att vi knappt hinner blinka.

    Konstruktivt arbete vill vi ha, vilket jag har efterlyst. Vi behöver tid för analys och fördjupning.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Vi kom in på finansförvaltningslagen, ett ärende på förskott. När det gäller tidsaspekten så är det bara någon dag att diskutera den. Eftersom ltl Gunell sitter i finansutskottet, som just har behandlat tilläggsbudgeten, så fick ju finansutskottet information att det här var på gång ännu före sommaren. Finansutskottet sade i sitt betänkande att det var angeläget att den kommer fram. Däremot är tidsaspekten i den lagen sådan att det inte gör någon skada ifall den diskuteras vidare september, eftersom ikraftträdandet lämpligen ska ske 1 januari 2012. För att lagen ska bli fullödig krävs också att lagtinget möjligen ändrar i lagtingsordningen, men det återkommer vi till sedan.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Vi får väl återkomma till finansförvaltningslagen i nästa ärende. Om vi nu håller oss till gymnasielagen så tycker jag att det hade varit mycket klokare om landskapsregeringen själv hade tagit sommaren på sig. Man skulle ha låtit det här arbetet mogna för lagberedningen och involverade rektorer och tjänstemän så att de skulle känna att arbetet är rätt, alla detaljer kommer att ligga där de ska och sedan skulle det vara färdigt för behandling i lagtinget. Då tror jag att processen i lagtinget också skulle gå mycket smidigare. Det hade varit bättre om man hade vilat på hanen sista dagen och sista veckan och tagit den här tiden själv till eftertanke. Det har det varit klokare, enligt mig.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Väldigt mycket av anförandet gick ut på processer istället för innehåll. Friheten att välja hur man anför står ju var och en fritt. Det är klart att vi kan prata om det men eftersom ltl Gunell i sitt anförande tog upp finansförvaltningslagen, redan i samband med den reformen som vi nu diskuterar, så står det mig fritt att i replik informera om hur jag ser på den frågan. Det är orsaken till att jag replikerade.

    Finansförvaltningslagen diskuterar vi snart.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Finansministern får möjlighet att återkomma till finansförvaltningslagen i nästa i ärende. Jag hoppas att vi får mera information om den lagen då.

    Vad gäller mitt anförande så handlade det delvis om processen därför att jag upplever den som så orättvis, man respekterar inte lagtingets möjligheter och man beaktar inte den demokratiska processen. Sedan tror jag att jag listade tio olika sakfrågor som jag hoppas få svar på.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Då fortsätter vi debatten om gymnasieutbildningen, finansförvaltningslag kommer senare.

    Ltl Anders Eriksson

    Tack, fru talman! Det har varit en liten tuppfäktning om tidpunkten för den här framställningen. Det är väl kanske inte det som är det viktiga. Jag tror ändå att man ifrån landskapsregeringens sida måste förstå att när två så här tunga framställningar kommer vid den här tidpunkten så blir det kritik. Det är helt förståeligt. Det är ofta så här, det har blivit värre med åren. Det diskuteras till och med att man ska ändra lagtingsåret bara för att man ska få detta att fungera. Men sist och slutligen handlar det inte om det. Det handlar helt enkelt om att sätta upp deadline för regeringen när man ska leverera. Jag har själv åtta års erfarenhet, jag hade Ragnar Erlandsson som första lantråd. Det var alltid vägledande att man skulle ha respekt för lagtinget. Det räknades som nästintill ofint att komma med framställningar sista dagen. Lagtinget behövde också ha lite tid för framställningarna. laDet andra lantrådet jag jobbade med var Roger Jansson. Då hade vi till och med checklistor som man skulle pricka av så att man skulle klara av tidtabellen. Hur det fungerar nu vet jag inte. Men då fungerade det. Jag tror att regeringen måste inse att man får befogad kritik när man levererar så här sent. Jag blev själv väldigt, väldigt förvånad. Om det är ett misstag, om det är så att man inte riktigt har arbetsstrukturer eller om det är taktik, för att den ska slinka igenom, låter jag vara osagt, men det är inte bra. Med det så lämnar jag den biten.

    För att få tid att sätta sig in ordentligt i detta så var jag också inne på att bordlägga ärendet. Men efter att ha hört kulturutskottets ordförande Johan Ehn, som ändå får ta huvudansvaret för att få detta att fungera, säga att man ifrån utskottets sida är beredd att jobba med detta, reda upp och få svar på frågorna, då tycker jag också att det är bra och jag stöder att vi ska gå vidare. Som flera talare har sagt så är den här samordningen inte ny. Det har varit utbildning 2000 och det har varit struktur -07. Problemet är att man aldrig riktigt har kommit till skott.tusen Det handlar sist och slutligen om att använda resurserna så effektivt och bra som möjligt.

    I min replik till utbildningsministern sade jag att jag var lite förvånad över att man pratade så lite om utbildningens innehåll och om de pedagogiska fördelarna med det här lagförslaget. Utbildningsministern svarade med att säga att det inte är det som den här lagen tar upp. Man lagstiftar inte om de pedagogiska fördelarna och utbildningens innehåll. Det kan jag absolut hålla med om. När man ger en politisk presentation av ett ärende så tycker jag att man bör man plocka upp det som är det väsentliga, det som man tycker att är politiskt viktigt. Det som är politiskt viktigt med en sådan här debatt är att vi får en så bra och bred utbildning som möjligt.

    När det gäller bredden på utbildningen så vill jag ställa min första direkta fråga; hur går det med den sociala linjen på yrkesskolan? Jag noterade att frågan ställdes tidigare, men jag noterade inte något riktigt bra svar. Därför vill jag upprepa den frågan.

    För att jag skulle sätta mig in i detta på den korta tid vi hade så gick jag tillbaka och tittade lite på debatten runt struktur -07. Jag tittade på vad som var stötestenen och problemen då. Jag blev ganska förvånad när jag tittade på mitt eget anförande. Jag ställde sex frågor och samtliga frågor har också ställts här idag. Inte är det riktigt så mycket nytt som händer i den här firman.

    Det första frågan, som jag ställde, var hur man ska klara av att schemalägga för 1200 elever. Nu säger man att det inte är några problem, det är redan ordnat, medan vi ett replikskifte hörde att det tydligen inte är riktigt ordnat. Vi får se hur det är med den frågan. Är det gjort eller är det inte gjort? Jag tror att det kanske behövs lite mera detaljerad förklaring om hur det förhåller sig.förklaring

    Den andra frågan, som jag ställde, var varför Ålands lyceum skulle integreras. Den biten är ju borta nu.

    Jag vill inte peka ut någon speciell ansvarig men jag tror att om man hade haft ett praktiskt handlag så skulle man i struktur -07 ha plockat ut Ålands lyceum, då hade den säkert gått igenom. Då kanske den här verksamheten skulle ha fungerat ganska bra redan nu med de förhoppningsvis ekonomiska vinster som man kunde ha gjort, så det är lite olyckligt.

    Den tredje frågan, som jag tog upp, var betygssättning och giltighet för vidareutbildning. Jag konstaterar att centerns gruppledare Gun Carlson i stort sett ställer samma fråga nu.

    Den fjärde frågan, som jag ställde, var vilka de ekonomiska konsekvenserna var. Det är minst lika centralt, jag ska återkomma till den frågan, herr talman.

    Den femte frågan, som jag ställde, handlade om läraravtalen. Jag sade att man måste få den biten på plats innan man rullar bollen vidare. Jag tyckte i replikskiftet att utbildningsministern sade att också läraravtalen var på plats, men det är mycket möjligt att jag uppfattade fel. Men därför vill jag lyfta upp den frågan än en gång. Jag ser frågan som central och jag ser det som viktigt att man skulle få enhetliga läraravtal innan man går in i den här organisationen, annars får man de bekymren med sig.

    Den sista frågan, som jag ställde och vilken jag vill uppehålla mig lite vid, handlar om var praktikerna ska få sin utbildning. Jag såg i strukturen -07 bilden av en allt mer teoretisk utbildning. Vi pratar ofta om att man borde gå i en annan riktning. Alla är inte teoretiker, många är praktiker och deras kompetens och kunskap behövs också. Det här tror jag att är speciellt viktigt om man försöker motverka skoltrötthet. Det är allt fler ungdomar som hamnat på sidan om utbildningsväsendet. Jag tror att den risken är ännu större om det blir mera teoretiskt läsande på praktikernas axlar.

    En idé som jag har, och som jag inte har lyckats utläsa mig till i den här framställningen är frågan om ett fjärde år. Nu har vi på Ålands lyceum och vi har Ålands yrkesgymnasium. Det tycker jag, som jag har sagt hela tiden, att är bra. Men om man vill ha en praktisk inriktad utbildning i Ålands yrkesgymnasium och man under resans gång kommer underfund med att man skulle vilja läsa på mera, förbättra betygen och man skulle vilja gå till en viss vidareutbildning. Finns då möjlighet att koppla på ett fjärde år för att förkovra sig teoretiskt i Ålands lyceum? Finns den möjligheten? Om inte den möjligheten finns så tror jag att det skulle vara en bra modell.

    Jag hade ett par frågor direkt när det gäller framställningen, herr talman, bara fyra frågor, med tanke på tiden.

    Inledningsvis sade jag att när en framställning kommer så här sent så finns det en risk att saker och ting ska slinka igenom. Jag fäste mig vid precis vid samma formulering som ltl Roger Jansson gjorde; ”den nya gymnasieorganisationen stöder landskapsregeringens målsättning att utveckla en tydlig profil på sjöfartsutbildningen.” Det här tyckte jag att var bra. Vidare står det; ”avsikten är att för gymnasie- och högskolenivå skapa en sammanhållen utbildning under en självständig ledning”. Det är precis det som näringen har efterlyst. Det här tyckte jag att var bra men jag hittade inte något stöd för det här påståendet i framställningen, precis på samma sätt som ltl Roger Jansson. Då noterade jag att utbildningsministern säger att den här framställningen inte förhindrar det som man här säger att man vill uppnå. Inte hänger det riktigt ihop. Det här gör ju en lite orolig. När man börjar skrapar lite på ytan så visar det sig att det inte finns täckning för det. Det känns faktiskt lite oroande.

    En fråga, som jag också vill ställa, gäller styrningen och ledningen av den nya skolan. Vi fick se en bild här att det skulle vara en direktion med sju medlemmar. När det gäller deras kompetens så står det så här; ”vilka bör ha erfarenhet av olika samhällssektorer och branscher”. Ska jag tolka att det är kompetens och kunnande som är avgörande och inte innehav av partibok? Det vore intressant att få reda på. Tänker man ändra arbetssättet när man tillsätter direktionen?

    Den nästsista frågan, som jag vill ställa, handlar om organisationen. Man kan utläsa att det kan bli en viss övertalighet inom området för skolans ekonomi och kansli när det gäller den typen av arbetsuppgifter. Det sägs så här; ”skolorna har tidigare övertagit hanteringen av den studieadministrativa databasen av landskapsregeringen. På sikt kan övervägas också om elevantagningssystemet ska överföras till skolorna från Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet”.  

    Min direkta fråga här är om detta är en åtgärd som man säger att man tänker göra för att skapa sysselsättning för alla anställda som finns inom den här organisationen? Eller är det så att man kan spara en hel del inom AMS om man flyttar över det här? Risken är ju stor att det blir samma personalstyrka kvar på båda sidorna. Då har vi, åtminstone inte i ekonomiskt hänseende, vunnit så speciellt mycket.

    I och med detta, herr talman, är jag framme vid min sista fråga som handlar om ekonomin. Det sägs så här under punkt 4.3 ekonomi; ”eftersom förslaget inte innehåller en omedelbar förändring i omfattning på totalt utbildningsutbud torde det inte få någon omedelbar väsentlig ekonomisk verkan”. Men man tror att det på längre sikt ska leda till någonting. Den här formuleringen är otroligt vag. Det sägs också längre ner i följande stycke; ”en utveckling mot en mer effektiv medelsanvändning bedöms vara väsentlig i Ålands gymnasium.” Nog är det lite ÅHS över det här också. I den organisationen började man också med de här tankarna, att använda resurserna på ett så effektivt sätt som möjligt. Det finns ju inte någon täckning i det här stycket för att så kommer att ske. Det tycker jag är ganska allvarligt. Jag såg att finansministern har begärt replik. Då kan jag rent teoretiskt fråga; har finansministern varit närvarande när man har klubbat det här stycket? Det här stycket är lite förvånande.

    Jag har full förståelse för att man inte kan beskriva allt i detalj. Jag har full förståelse för att vinsterna också kommer att ge sig på sikt i och med de stora pensionsavgångar som man pekar på i framställningen. Men nog borde man ändå få lite mera konkret till stånd när det gäller den ekonomiska biten, speciellt i det ekonomiska läget som vi befinner oss i idag. Tack, herr talman.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Tack, herr talman! Landskapsregeringen är van och inte alls är rädd för att få kritik. Vi har behövt våra sex månader för den här lagstiftningen. Vi har också ansett det viktigt att processa fram. Vi har processat så mycket som vi har kunnat. Det är säkert inte tillräckligt. Jag tror att man aldrig får en reform färdigt processad. Vi har åtminstone kommit så långt att vi upplever att vi har tagit tillvara de synpunkter som har kommit fram och också använt dem i vår framställning.

    Vi tyckte också att det var väldigt viktigt att invänta lagtingets synpunkter innan vi slog igång lagstiftningsarbetet. Det är helt enkelt orsaken till att lagen kommer nu. Det är som det är, det är inte så mycket att göra någonting åt. Man kan kritisera det, men det är ett faktum.

    När det gäller den samhälleliga- och sociala linjen så väljer vi att låta den fortsätta under nuvarande Ålands yrkesskola, kommande Ålands yrkesgymnasiums vingar. Examen är en yrkesexamen som leder till en sociokantexamen. Det kan finnas orsak att se över linjen när vi ser hur väl man uppnår sina mål beträffande de studerandes intresse att få studieplatser i Sverige osv. Men det är ingenting som den här lagen behöver styra. Därför anser vi att vi kan invänta hösten och se hur det går för våra studeranden innan vi gör några förändringar.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Vi lämnar biten om när framställningen har kommit. Utbildningsministern upprepade gång på gång att framställningen har kommit på sex månader. Det är ju en tre års resa som hade kunnat gå mycket snabbare om man hade vetat vad man hade velat ifrån första början.

    När det gäller den sociala linjen, ska jag förstå utbildningsministern svar på det sättet att vi i höst får veta hur det kommer att bli? Är detta svaret?

    Sedan vill jag väldigt gärna få de ekonomiska frågorna, som jag ställde, förtydligade. De frågorna är oerhört centrala.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Jag återkommer i ett anförande om de ekonomiska frågorna.

    Förra gången lagstiftningen var uppe här i lagtinget så framkom det mycket att det fanns en brist i processen. Vi har försökt processa den här gången.

    Det är också många talare som tar upp schemaläggning därför besvarar jag den på nytt. När det gäller schemaläggningen så är läsåret 2011-2012 förstås inte schemalagt. Däremot finns nu ett gemensamt schemaläggningssystem.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag tror att det är en god idé att hon återkommer i ett anförande och listar de frågor som har ställts. Jag ser mycket fram emot detta, speciellt när det gäller den ekonomiska biten och de tre frågorna som jag ställde.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Herr talman! Också i detta anförande framfördes misstankar om det finns ett allvar att profilera sjöfartsutbildningen och i förlängningen ge den en mera självständig ledning. Jag vill för min del intyga att den här diskussionen har varit oerhörd central i framtagandet av den här lagstiftningen som inte allena styr sjöfartsutbildningen. Jag har fullt förtroende för att det kommer att tas fram redskap för att utföra det som är landskapsregeringens målsättning.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Om det uppfattades på det sättet så kan jag säga att min mening inte var att misstänkliggöra någonting. När jag läser en så här pass tydlig deklaration redan på första sidan i framställningen så blir jag glad och tycker att det är bra. När jag går vidare in i dokumentet och inte hittar någon uppföljning av det så blir man ju lite fundersam. Varför skriver man så här när man inte följer upp det? Vi vill alla ha bästa möjliga sjöfartsutbildning för den är så viktig. Det har länge varit ett missnöje ifrån näringens sida när det gäller sjöfartsutbildningen. De här frågorna måste man ta tag i på allvar.

    När det gäller de ekonomiska aspekterna så vill jag upprepa min fråga direkt till finansministern. När det gäller de ekonomiska aspekterna i en lagframställning, nu är inte detta finansministerns ansvarsområde men åtminstone när det gäller den ekonomiska biten så borde ju finansministern hela tiden lusläsa och säga att det här inte räcker och vi måste få veta vad vi kan tjäna på sikt på det här. Varför har icke så skett?

    Minister Mats Perämaa, replik

    Herr talman! Den som i ett anförande ställer frågor till den som har begärt replik, ja okej, nog fungerar det väl också på något sätt.

    Den här landskapsregeringen har haft dialog med sjöfartsnäringen när det gäller sjöfartsutbildningen. Vi har tagit del av deras önskemål och deras oro för att sjöfartsutbildningen inte ska utvecklas på ett ändamålsenligt sätt för näringslivet och för hela samhället. Vi har gett ett löfte, vilket vi har verifierat i den här lagstiftningen. Vi uttalar en väldig tydlig målsättning, precis som ltl Anders Eriksson sade. Det kommer vi att stå fast vid.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag ställde inte en fråga utan jag skickade en tanke rakt ut i luften. Istället för att hänga upp sig på formalia så är det bra om någon ifrån landskapsregeringen känner att det är viktigt att prata lite om ekonomiska aspekter när det gäller den här framställningen så begär den personen ordet vid lämpligt tillfälle.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Lantrådet Viveka Eriksson

    Herr talman! Jag tycker att det är tråkigt att lagtinget känner sig trampad på tårna för att vi kommer så sent med reformerna. Jag kan bara beklaga att man känner på det här sättet. Det har förstås inte varit landskapsregeringens avsikt att det skulle bli så här. Jag vill i alla fall understryka att det är innehållet i reformen som ändå är viktigare. Det har varit mycket diskussion om tidtabell. Vi har förstått budskapet att man när besviken. Samtidigt vill jag också säga att landskapsregeringen har presenterat tre stora reformer här under våren; barnomsorgslagen, finansförvaltningslag och nu gymnasieutbildningen. Det är reformer som man har jobbat med i flera landskapsregeringar innan och faktiskt inte har nått vidare. Nu är vi i alla fall på gång.

    Särskilt när det gäller gymnasiereformen så har ju lagtinget ändå haft möjligt att under våren och hösten diskutera gymnasiereformen i form av det meddelandet som vi lämnade. Innehållet har ju verkligen ventilerats i lagtingsdebatten. Det är väldigt svårt att tillfredsställa lagtinget, å ena sidan borde vi ha kommit tidigare med lagen, i mars-april, sade ltl Gunell, å andra sidan borde vi också ha låtit lagen mogna. Så här stora reformer kräver väldigt mycket arbete. Vi har press på lagberedningen. Det krävs förankringsarbete, vilket vi har utfört. Särskilt när det gäller gymnasiereformen så har det varit remissförfarande och det har varit flera höranden. Det har varit ytterligare möten och det har varit vissa utredningar sedan vi fick in remissvaren.

    Jag beklagar att man uppfattar det på ett negativt sätt när landskapsregeringen presenterar olika reformer. Det blir lite ledsamt.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Jag tänkte passa på, när lantrådet ger sig in i debatten, att också ställa en liknande fråga eller en undran till det liberala partiet om inflytande för de studerande. I den tidigare debatten kring struktur -07 så verkade det vara en väldigt viktig fråga för den liberala gruppen. Nu finns inte den frågan med på samma sätt i det förslag som ligger nu. En stilla undran i det här fallet är: Har man bytt linje vad gäller inflytande för de studerande i gymnasieskolan?

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det stämmer att den frågan har varit väldigt viktig för liberalerna. Frågan var också väldigt viktig på 90-talet när vi jobbade med dåvarande lag, utbildning efter grundskolan. Då var faktiskt liberalerna ensamma om att hävda de studerandes rätt i direktionen. Att jag och liberalerna har svalt det här beror på att man har givit de studerande möjligheter till påverkan i ledningsgrupperna. Vi uppfattar ändå att det är i ledningsgrupperna som utbildningen ska utformas. Jag antar att utskottet kommer att titta närmare på det här och fundera vidare. Liberalerna deltar gärna också i den debatten. Vi håller de enskilda studerandes möjlighet att påverka väldigt högt. Det är en viktig demokratiaspekt.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Jag tackar för förtydligandet av den liberala synen. Det tyder på att vi kommer att ha en ganska intressant och givande diskussion i utskottet vad gäller möjligheten till de studerandenas inflytande i utskottet.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Herr talman! Det är ju viktigt att just titta på ledningsgruppernas roll eftersom jag har köpt den tanken att ledningsgrupperna kommer att ha en väsentlig betydelse för hur utbildningen utformas. Det är ju särskilt där som man har anledning att vara med och påverka.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Herr talman! Alla de här reformerna, som lantrådet nämnde, är efterlängtade, både skolreformen, barnomsorgslagen och finansförvaltningslagen. Jag tycker att man kan begära att landskapsregeringen också visar lagtinget den respekten att vi här kan göra ett gott arbete. Får man ett stort lagpaket på måndag, om man vet att majoriteten inte kommer att låta det ligga över sommaren, utan det ska iväg, då finns det ju ingen chans för bordläggning. Tycker då lantrådet att man ger lagtinget och framförallt de som inte har säte och stämma i kulturutskottet den respekten? Vi borde få tid att låta frågan analyseras både på djupet och bredden och få tid att ställa våra frågor här i salen.  

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Landskapsregeringen har levererat efterlängtade reformer. Det har varit ett jättejobb att få fram de här. Många människor har varit involverade, sådant tar tid, det vet säkert ltl Gunell från sin tid i landskapsregeringen. Lagberedning är inte någonting som man bara bestämmer, även om min ambition är den att jag har en deadline. Det är alltid saker som kommer emellan och rubbar tidsplanen.

    Landskapsregeringen respekterar lagtinget. Lagtinget förfogar själv över sin tidtabell. Det kommer också att komma in andra lagframställningar här under sommarhalvåret eftersom vi har ganska många lagar i röret. Trots att lagtinget inte är på plats så kommer det att överföras lagframställningar för lagtinget. Vi kan inte alltid exakt anpassa oss till när lagtinget är här när det gäller tidpunkten när vi levererar våra framställningar. Ändå försöker vi anpassa oss så gott det går.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Anser då lantrådet att den här lagframställningen nu är mogen att föras över till lagtinget för behandling? Är den förankrad i organisationen? Är det så att de som har jobbat med den här frågan upplever att den är mogen att gå vidare för beredning i lagtinget? Eller är det de facto, i ärlighetens namn, så att man nu överför ett ansvar som inte egentligen är lagtingets ansvar, att sitta och hålla på lagberedning. Borde man inte ha gett lagberedningen tillräcklig tid? Särskilt med tanke på att man här i salen i lagtinget har kritiserat lagberedningen för att inte ha tid och resurser att genomföra ett tillräckligt detaljerat arbete.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Ltl Gunell sade i sitt inlägg att vi borde ha kommit tidigare med den här reformen. Nu kommer den för sent. Nu säger ltl Gunell att den borde ha mognat och den borde överhuvudtaget inte ha kommit. Samtidigt är det här en uppföljning av ett meddelande, som vi gav till lagtinget, och som man ingående har debatterat. Kulturutskottet behandlade det och vi har följt upp vad kulturutskottet och lagtinget har sagt. Vi har ju redan en gång haft den här omgången och lyssnat på lagtinget. Vi har haft remissförfarande. När remissförfarandet var klart så har det gjorts ytterligare utredningar. Efter att remissförfarandet och utredningarna var klara har det varit ytterligare möten där man har diskuterat detta.

    Trots det är det en stor reform som berör många människor. Det kommer alltid att finnas frågetecken och osäkerhet när en reform sjösätts. Men så långt har vi bedömt i landskapsregeringen, att i det här skedet är lagframställningen så långt beredd, att man kan föra över den till lagtinget. Vi har vänt och vridit på den och vi har behandlat den vid ytterst många tillfällen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Lantrådet säger att man har vänt och vridit på den här framställningen. Då kanske jag kan passa på att ställa tre konkreta frågor. Vem är chef i Ålands gymnasieskola? Är alla lärare och övrig personal anställda av en enda arbetsgivare? Får alla elever betyg som det står Ålands gymnasium på?

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Jag hade ett anförande och fick en replik som inte riktigt anknöt till det. Jag hänför dessa frågor till utbildningsministern.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Ja, då får vi väl vänta på vicelantrådet. Men en fråga som jag är säker på att lantrådet behärskar, det har hon jobbat för många gånger, det är frågan om personer med särskilda behov och personer som har anpassad läroplan och deras rätt till gymnasieutbildning. Anser lantrådet att 3 § i gymnasielagen ger rätt till gymnasieutbildning för den här gruppen elever?

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Jag har ingenting mera att säga.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Barbro Sundback

    Herr talman! Det här är en efterlängtad framställning. Nu är den här, även om det är en väldigt kort stund som lagtinget får ha tillsammans med den här framställningen. Efter tre år har vi struktur -07 här i en liten annan variant. Till och med skolan heter samma sak, Åland gymnasium hette också skolan i förslaget struktur -07. Sedan var det två huvudinriktningar i utbildningen. Modellen såg lite annorlunda ut. Det var viktigt för struktur -07 att de olika pedagogiska områdena och antalet studerande skulle vara ganska balanserat. Det är ju det som det här förslaget har fått stark kritik för.  Man har en skola och en rektor som ska sköta 800 studeranden och en annan skola som ska sköta drygt 400 studeranden. Den obalansen kommer antagligen också att märkas i organisationen. Undervisningen inom i yrkesgymnasiet innehåller betydligt mera variation.

    Den som har läst landskapsregeringens rapporter om barns- och ungas hälsa kan notera att just bland de ungdomar, inte på något sätt alla, som ska gå i Ålands yrkesgymnasium så finns det många med ganska allvarliga hälsoproblem och sociala svårigheter. Det kommer att bli en ganska tuff situation för den rektor som ska ansvara för Ålands yrkesgymnasium. Jag ber att utskottet tittar närmare på hur det här ska fungera i praktiken. Vi vet också att det är en viss skillnad i förmågan att tillägna sig mera teoretisk kunskap mellan dem som söker till Ålands lyceum och dem som söker till Ålands yrkesgymnasium. I struktur -07 ville man på sätt och vis minska på den här klyftan genom att använda utbildningsresurserna så att de var tillgängliga för alla ungdomar på någorlunda lika villkor. Nu blir det trots allt en utbredning inom den här myndigheten som gör att det lätt kan bli tufft för den som ska ha det pedagogiska ansvaret och det dagliga ansvaret för Ålands yrkesgymnasium.

    Sedan har vi ännu inte fått svar på några frågor. Jag ber att igen att få rikta frågan till ansvariga ministern vicelantrådet Britt Lundberg, eftersom ingen annan kan eller vill svara på det. Frågan är: Är Ålands gymnasium en enda myndighet? Vem är chef för myndigheten? Är det förvaltningschefen som är chef eller är det någon slags ledningsgrupp där alla har samma makt? Jag vill ytterligare ha svar på den här frågan: Är lärare och personal som jobbar vid Ålands lyceum och de som jobbar vid Ålands yrkesgymnasium anställda av en enda arbetsgivare, så att arbetsgivaren kan förfoga fritt över den här arbetskraften? Eller kommer de att vara anställda vid separata skolor? Den tredje frågan är: Vad ska det stå på de här elevernas betyg? Står det betyg från Ålands gymnasium eller står det Ålands lyceum alternativt Ålands yrkesgymnasium. Det är tre centrala frågor för att man ska förstå hur den här myndigheten ska fungera.

    Herr talman! Sedan ska jag komma till min favoritfråga. Det gäller de studeranden som har särskilda behov eller en så kallad anpassad läroplan. Det gäller studerande som har gått träningsutbildning. Som alla vet var Åland en föregångare vad gäller att ge barn med förståndshandikapp möjligheter till grundskoleutbildning, att göra dem läropliktiga. Det är därför som vi också har undvikit att ha institutioner på Åland. De allra flesta barnen bor hemma. Föräldrarna tar ett stort ansvar för sina barn som har särskilda behov. Sedan finns det barn med andra typer av funktionsnedsättningar, fysiska förstås men också barn som har psykiska beteendestörningar. I diskussionen fick vi höra av ministern och ltl Gun Carlson att det inte var möjligt att integrera dessa barn och ungdomar i den vanliga utbildningen. Det är klart att det kanske inte går att integrera i alla klasserna. Det är frågan om lokal integrering och särskilda program. Man har åtminstone försökt inom det yrkesinriktade i gymnasiet att jobba fram en särskild läroplan.

    Det finns en motion om detta; gymnasieutbildning för studeranden med särskilda behov från så sent som mars 2006. Första undertecknare är numera lantrådet Viveka Eriksson, ltl Raija-Liisa Eklöw var med, ltl Åke Mattsson, ledamot Mats Perämaa och ledamot Katrin Sjögren var med. Vi fick höra i ett replikskifte där ltl Sirpa Eriksson informerade oss om att dessa ungdomar med särskilda behov och allmän läroplan har rätt till utbildning, både östanhavs och västanhavs om Åland. Jag hoppas att utskottet följer den liberala linjen i den här frågan, och inte centerns linje att kategorisera och utestänga vissa ungdomar från utbildning på den här nivån. Det är inte någon lätt uppgift, men det är en mycket viktig uppgift att alla ungdomar ska få någorlunda lika chanser utgående ifrån sina förutsättningar och möjligheter. Det står nämligen i 3 §;  ”gymnasieutbildningen ska vara tillgängliga för alla”. Det står ska, inte bör. I andra momentet står det; ”i utbildningen ska hänsyn tas till studerande med funktionsnedsättning eller särskilda behov.” Som jag ser det så finns det inga undantag enligt den här framställningen. Det förvånar mig att ansvariga ministern antyder, trots dessa starka skrivningar, att vissa ska uteslutas, dvs diskrimineras på någon grund som jag ännu inte har förstått vilken den är. Jag har ställt den frågan men då har jag fått svaret att det är den mottagande organisationen, rektorerna i skolorna, som ska bestämma vilka som inte har rätt till utbildning. Den grunden är inte rättssäker, anser jag. Den skadar vårt samhälle. Utskottet måste där lägga saker och ting på rätt.

    Herr talman! Efter tre år med centern som ansvarig för gymnasialutbildningen har det inte hänt så mycket, bara en sak, naturbruksskolan läggs ner av dem som i tiden inrättade den. I struktur -07 fanns det en räddningsplan men den är nu borta och nu har det här lagtinget beslutat att lägga ner den ärorika och mycket, mycket gamla utbildningen på Åland. Tack, herr talman. 

    Ltl Gun Carlson, replik

    Herr talman! Jag tänkte bara konstatera att egentligen säger ltl Barbro Sundback och jag samma sak i den här fråga när det gäller elever med särskilda behov och anpassad läroplan. Ltl Barbro Sundback sade att det är självklart att det här ska göras utgående ifrån elevernas förutsättningar och behov. Det var väl det som jag sade också.

    Samtidigt vill jag erinra om att alla våra gymnasieutbildningar bygger på en genomgången grundskola. De som inte har gått igenom grundskolan kan väl ändå inte komma ifråga, som jag ser det.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Ja, det är ju trevligt om vi nu har samma uppfattning. Jag har i alla fall inte den uppfattning som ltl Gun Carlson gjorde sig tolk för här tidigare, dvs att på något sätt skulle vissa ändå inte kvalificera sig. Jag menar nog att alla, också de som har anpassad läroplan eller särskilda behov, har rätt till utbildning på den här nivån. Inte på det viset att man kan kräva orimligheter. Men skolan har skyldighet att skapa sådana utbildningar. Det finns i gällande gymnasielag en paragraf som säger så här; "verksamheten i skolorna skall utformas så att även studerande med särskilda behov kan genomföra sin utbildning".

    Ltl Gun Carlson, replik

    Ja, återigen är det samma linje, inte kräva orimligheter, sade ltl Barbro Sundback just. Det var det som jag också antydde. Om jag har uttryckt det på något annat sätt, än vad ltl Sundback gör, men i grunden så säger vi faktiskt samma sak.

    Jag tänkte också säga i replik ett svar på det som jag själv sade tidigare, eftersom ltl Sundback ställde frågan i en annan replik. Det var om reglementets fastställelse eller icke. Det står faktiskt i förslaget, fast jag inte heller hade sett det, att det är landskapsregeringen som ska fastställa reglemente. Där var jag inte själv uppdaterad när jag ställde frågan.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, herr talman! Som så många gånger tidigare så lyckas ltl Carlsson och jag hitta gemensamma linjer och kompromisser.

    Jag tycker ändå att man i utbildningssammanhang måste tala om de studerandes rättigheter och inte om skolans rättigheter att diskriminera vissa grupper. Det är en stor skillnad i min värld.

    Om reglementet ska fastställas av landskapsregeringens så är det alldeles utmärkt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Eftersom ett flertal frågor från flera talare har väckts och riktats till vicelantrådet Lundberg ges nu ordet, framom andra, med stöd av lagtingsordningen 47 § till vicelantrådet för anförande, varsågod.

    Vicelantrådet Britt Lundberg

    Tack, herr talman! Bästa lagting, jag valde också att placera in det här anförande därför att nu kommer de talare för andra gången. Därför passar det ganska bra att alla fick möjlighet att tala ett varv i varje fall.

    Jag tänkte inleda med att informera om att landskapsregeringen fastställer reglementet på förslag av direktionen, vilket klargjordes redan här i ett replikskifte tidigare.

    När det gäller betygsättningen så ser jag framför mig att det på betyget står Ålands gymnasium överst och sedan avgångsbetyg från Ålands yrkesgymnasium, om det sedan är frisör eller bygg eller vilken linje man har gått, samt avgångsbetyg från Ålands lyceum.

    När det gäller om man kan förkovra sig och inom vad man kan förkovra sig så kommer man att planera sina studier via den individuella studieplanen. Jag tror att det var ltl Anders Eriksson som ställer frågan om man sedan kan plocka kurser från andra ställen. Det finns säkert någon begränsning där resurserna sätter stopp för hur ymnigt man kan välja. Det ska också finnas någon form av logik och en argumentering från den studerande på varför den väljer det ena eller det andra. Att man inte bara kan gå fyra år inom Ålands gymnasium och läsa utan att ha ett mål. Det är meningen att man ska ha ett mål mede sina studier.

    När det gäller avtalsfrågorna så har det tagits initiativ till att jobba med dem i facken och diskussioner pågår. Jag har inte något resultat att presenterar ännu. När det gäller innehållet, både pedagogiskt och vad gäller linjer, så är detta en gymnasielag som reglerar hur gymnasieutbildningen generellt ska ordnas på Åland och hur utbildningen ska ordnas i landskapets skolor via kapitel 5. Innehållet behöver inte regleras i lag, vilket jag nämnde tidigare. Innehållet behöver vara mera dynamiskt och det regleras på annat sätt.

    Om man tänker tillsätta direktionen från partiboken i första hand eller inte, så det är ganska svårt för mig att bestämma hur kommande regeringar kommer att göra. Tanken för den här regeringen är att det ska finnas duktiga människor som är politiskt tillsatta som tillsammans skapar ett brett kunnande kring de branscher som finns representerade inom Ålands gymnasium.

    När det gäller ekonomin, så långt kommer den kommande ekonomin att bero på vilket innehåll man sätter i Ålands gymnasium och hur många utbildningar man kommer att erbjuda. Det beror på hur man väljer att utvidga och hur man kommer att fatta beslut när det gäller dimensioneringar och grupper. Här finns det en rörlighet att styra.

    När det gäller detta att AMS idag sköter elevantagningen och att man kan tänka sig att det kan skötas av skolorna i framtiden, så är det just det att det kan tänkas. Den typen av diskussioner förs. Det har bl.a. aktualiserats av att försöksansökan idag handlar hemskt mycket om att man fyller i sin blankett för att öva sig i att fylla i en ansökan. Vi skulle vilja ha mera betoning i att man faktiskt skulle söka till det man har tänkt söka till. Då skulle vi få en bra fingervisning tidigt på året, så att vi också kan göra eventuella justeringar vad gäller dimensioneringsbeslutet när vi vet hur det kommer att se ut. I år har det varit en väldigt stor skillnad mellan försöksansökan och den verkliga ansökan. Det skulle vara en poäng att skolorna mera skulle ha kontakt direkt till grundskolorna. Det är ingenting som hindrar att AMS kan ha den här kontakten till skolorna. Vi kommer nog redan från den här hösten att trycka på att vi behöver lägga större arbete i skolorna på försöksansökan för att vi ska kunna fatta goda beslut till hösten. Detta ska inte kopplas ihop med övertaligheten kring den övriga personalen. Det är klart att man skulle kunna tänka sig att en person skulle kunna omplaceras till detta, men det finns ju redan idag duktig personal som jobbar med elevansökningarna. Jag skulle nog säga att man inte ska koppla ihop de meningarna, utan se dem som två separata meningar.

    När det gäller ekonomin igen så nämnde jag i mitt anförande att vi redan har rationaliserat en hel del under de här två första åren. Siffrorna från senaste läsår visar på att kostnaderna har minskat med 7 procent förutom dessa två veckors inbesparingar av lönerna, om vi räknar med det så kommer vi över 10 procent. Det är det här arbetet som man behöver jobba vidare på. Man tar det också stegvis beroende på hur grupperna är. Det är de studerande och deras studier som ska gå i första hand. Det finns fortfarande utrymme för att göra mera rationaliseringar, framförallt när det gäller administrationen. Det är ganska svårt när det gäller antalet lärartimmar att härifrån landskapsregeringen sia om hur många studeranden det kommer att vara i varje grupp och hur många timmar olika lärare behöver. Sedan har vi också det knepiga lärarlönesystemet med övertimmar och får man många övertimmar blir det väldigt dyrt. Jag tror att det finns en förståelse för att det är ganska svårt att exakt sätta fingret på det. Jag tror inte att bedömningen om 1 miljon, som gjordes kring den förra lagframställningen, är så långt borta.

    När det gäller de anställda så ska de anställas av Ålands gymnasium. När det gäller Ålands gymnasium så är det en myndighet där det finns två skolor och en samordnande resursenhet som leds av en förvaltningschef, som därmed också blir den högsta chefen för hela myndigheten.

    Att Åland lyceum och Ålands yrkesgymnasium är två skilda skolor är också en beställning och det finns ett starkt stöd för det ifrån lagtinget, som jag har uppfattat det. Det finns nog en logik i det. På finländsk sida håller man fortfarande en tydlig skillnad mellan de allmänbildande studieförberedande utbildningarna och de yrkesutbildande utbildningarna. På svenskt håll är indikationerna att man är på väg mot samma utveckling som man länge har haft på Åland och i Finland. Upplägget är också ganska annorlunda, omfattningen på en yrkesutbildning är 120 studieveckor, medan omfattningen på en utbildning i Åland lyceum är 75 kurser. Det här är också två skilda skolsystem. Det finns en logik och ett argument för varför de ska vara två skilda skolor.

    Elever med anpassad läroplan är en fråga som jag tycker att är mycket intressant. Vi jobbar aktivt och effektivt med den, även om vi inte har alla bitar färdiga. Även där tar det lite tid att genomföra förändringar. Inför nästa läsår ska vi göra en översyn av de resurser som vi har idag för de ungdomar som läser enligt anpassad läroplan och för dem som går i yrkesträningsundervisningen vid Ålands yrkesskola idag. Vi har idag ett café- och restaurangprogram, som erbjuds inom Ålands sjömansskola, dit ungdomar antas om man har läst enligt anpassad läroplan. Det har också länge funnits en efterfrågan ifrån dem som jag träffar ofta, studiehandledare och speciallärare, att det också borde finnas en motsvarande utbildning inom teknisk inriktning, om man ser på ungdomarnas intresse. Jag har funderat att om man sätter igång en teknisk utbildning och så har man en caféinriktning så är det ändå ganska smalt för vi har ett väldigt litet elevunderlag. Det är ingenting som säger sedan om fem år att det råkar just vara de studeranden som har anpassad läroplan som är intresserade av caféutbildning eller teknisk utbildning. Därför skulle jag i översynen vilja få fram ett förslag där vi skulle ha alla ungdomar, som läser enligt anpassad lärokurs, samlade och att man sedan skulle kunna få plocka olika bitar, liksom de övriga studeranden gör.  Är det så att man är särskilt intresserad av caféinriktning så ska vi arrangera det. Vill man läsa olika delar inom frisör så ska vi försöka anpassa det också. Så är tanken. Vårt lilla åländska samhället har ett väldigt smalt underlag. Därför är det väldigt svårt att ha hela kurser och hela grupper för det här. Det skulle också möjliggöra att man inom den här gruppen också skulle kunna läsa teoretiska ämnen. Det finns också ungdomar som kan vara väldigt duktiga inom ett enda teoretiskt ämne, men som annars kanske behöver ha anpassad undervisning eller extra stöd. Det om detta.

    Nu hoppas jag att mina anteckningar är så rediga att jag har berört de frågor som har ställts och som jag inte har besvarat i replik. Annars får ni återkomma och kräva fler svar av mig. Tack, herr talman.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Tack, herr talman! Ja, det var flera frågor som lämnades, bl.a. sociala linjen och sjömansskolan. Vi får återkomma i ett till anförande och precisera det.

    Det som fortfarande är väldigt oklart är om Ålands gymnasieskola är en myndighet. Det är denna myndighet som anställer personalen. Det är också den myndigheten som utfärdar betyg. I så fall kan man ju inte kalla de här avdelningarna som finns under för två separata skolor. En skola är väl i sig en egen myndighet? Det här måste nog redas ut, tycker jag.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Poängen med att ha resursenheten är att kunna få en högre effektivitet och kunna lägga mera pengar på pedagogiskt utveckling för att få en mer rationell utbildning av högre kvalitet. Därför har vi en gemensam resursenhet för två skolor. Den resursenheten är gemensam för båda skolor och den resursenheten har takorganisationen Ålands gymnasium. Jag välkomnar att kulturutskottet diskuterar vidare kring den modell vi har förslagit och som vi också upplever att är i paritet med det som man har sagt ifrån Ålands lagting.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Det står ju här i texten att i myndigheten ingår två skolor med varsin ledning. Om myndigheten är Ålands gymnasieskola så kan man väl inte innefatta två skolor i den?

    För min egen nyfikenhets skull vill jag fråga minister Lundberg vad det är som egentligen skiljer den här framställningen från struktur -07? I struktur -07 var det också en myndighet med två inriktningar; en studieförberedande, Åland lyceum och en yrkesutbildande.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Jag har inte tagit mig den tiden eller haft det intresse att titta och jämföra med en framställning som inte gick igenom. Jag har inte funderat på vad som är taget tillvara och inte. Det kan man göra om man tycker att det är värdefullt. Vi har nu haft ett grundförslag utgående från en arbetsgrupp, som lagtinget sedan har kompletterat med att man vill två skolor och inte sju skolor och man vill har den här resursenheten. Den framställningen har vi fört tillbaka till Ålands lagting.

    När vi har diskuterat den förra framställningen har vi hittat saker som vi har behövt förädla och plocka fram. Men jag har inte gjort upp någon tabell där jag har kunnat visa på vad som finns i struktur -07 och vad som finns i den här gymnasielagen. Tycker man att det finns ett värde i att göra det så tycker jag att man kan göra det. Båda framställningarna finns, så den som har det intresset får göra det. Jag tycker inte att ett sådant diagram är ett viktigt arbete att göra för den här framställningens skull.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Herr talman! Jag är nöjd. Jag fick svar på alla frågor jag ställde. Däremot är jag inte helt nöjd med svaren.

    När det gäller ekonomin så sade ministern att det är svårt att göra en kalkyl för det är lite beroende på vad man sätter in och vad man har för utbildningsprogram. Det förstår jag också. Men om man kommer med en omorganisation som i det här fallet så borde man kunna ha en jämförande kalkyl. Detta är kostnaderna för overhead med den organisation som vi har idag och det här är kostnaderna för IT, fastighetsskötsel osv. Man borde sedan kunna visa på vilka kostnaderna kommer att bli när man har slimmat och samordnat organisationen. De uppgifterna saknas. Jag tycker att landskapsregeringen har lite för lite på fötterna när det gäller den ekonomiska biten.

    Medan detta ärende är i utskottet så tror jag att hela processen skulle vinna ganska mycket på om landskapsregeringen kunde leverera material till kulturutskottet som förhoppningsvis lagtinget också kunde ta del av så småningom.  

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Att göra en ekonomisk kalkyl av endast de administrativa bitarna låter sig säkert göras. Vi har väldigt begränsade resurser som vi arbetar med. Vi har mycket tillsynsarbete som är ogjort. Vi kommer också att föreslå, för att vi ska kunna sjösätta den här organisationen, att den nya förvaltningschefen och de nya rektorerna ska göra upp det här arbetet och lägga upp den här organisationen. Annars borde vi, innan lagstiftningen är godkänd, börja göra det redan nu för att får fram den här modellen. Vi skulle inte behöva en organisation för det här om det skulle finnas resurser inom utbildningsavdelningen att organisera om den nya gymnasieskolan. Men det finns inte sådana resurser. Vi har ett visst utvecklingsarbete och vi har tillsyn. Vi kan inte börja organisera hela skolarbetet. Det är andra som ska göra det. Vi måste få tilläggsresurser i så fall. 

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Om vi drar filmen tillbaka så ursprungstankarna med det här projektet var att man skulle spara pengar och att man inte skulle göra så mycket dubbelarbete på sju olika skolor. Det var ju en av grundtankarna. Sedan skulle man få ett så brett utbildningsutbud som möjligt och flexibilitet mellan lärarkrafterna.

    När det gäller dessa overheadkostnader, som jag har valt att kalla dem, så är det klart att det kostar att ha sju olika organisationer med egna funktioner jämfört med att föra ihop dem. Jag blir lite rädd när jag hör ministerns förklaringar. Åtminstone om man gör en omorganisation i ett privat företag så nog vill man ju ha en ekonomisk kalkyl på vad man kan vinna på det innan man gör omorganisationen. Inte gör man ju upp organisationen och sedan låter de reda upp saker och ting. Det är som att komma med fel ända först.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Det är klart att vi kan göra ett försök till att göra en ekonomisk kalkyl om det är viktigt för utskottet att få den. Det kommer vi förstås att göra. Men att begära att vi nu inom förvaltningen ska strukturera upp organisationen för att se hur den blir sist och slutligen och vad de här olika timmarna och grupperna kommer att kosta det låter sig inte göras. Det är säkert fullkomligt möjligt att se över de administrativa kostnaderna. Redan idag har vi redovisat att vi sparat in ungefär 500 000 inom undervisningen med de åtgärder vi redan har gjort. Jag har muntligen sagt att inbesparingen rör sig om ungefär 1 miljon. Det finns också en skriftlig uträckning på inbesparingar vad beträffar hur man inom det tidigare förslaget till lag skulle organisera. Här finns det, precis som det har sagts, väldigt mycket som liknar. Jag tror inte att den uträkningen är så långt borta. Det är klart att vi kan förädla den uträkningen och föra den vidare. Men vi kan inte göra en organisation färdig och säga hur mycket det kommer att kosta.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, herr talman! Tack för svaret på mina frågor. Jag tror att jag förstår dem och att vi har samma mål. Däremot är det fortfarande problematiskt med myndighetsbegreppet. Om man talar om Ålands gymnasium som en skola och sedan har man en resursenhet och sedan har man två skolor. Det kan bli lite knepigt att genomföra de här reformerna då. Jag är i alla fall tacksam för svaret.

    Det är lite spännande att ministern inte vet skillnaden mellan den här lagen och den som gällde för struktur -07 för inledningsvis poängterade hon att man har utgått ifrån den lagen och att man gjort vissa förbättringar och lappat den lagen. Man förstår att det är väldigt bra nu. Jag har en fråga med anledning av det, och som jag också tog upp i mitt anförande. Frågan gäller att Ålands yrkesgymnasium blir stort. Är det en risk för att det blir ett för stort projekt i relation till Ålands lyceum?

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    När det gäller att jämföra de båda lagstiftningarna så svarade jag att jag inte klarar av att stå här i talarstolen och säga vilka skillnader det finns mellan dessa båda framställningar. I så fall skulle jag behöva göra upp ett diagram, ställa upp paragraferna mot varandra och redovisa för det på det sättet. I stora drag tror jag nog att vi har en bild av att Ålands gymnasium, som det var i struktur -07  var den organisationen mera autonom än vad den här organisationen är. Den innehöll en skola, en förvaltningschef och en styrelse. Här har vi två skolor och en samordnande resurs. Det är de grundläggande skillnaderna. I den beskrivning vi har fått så har vi öppnare dörrar och mindre väggar mellan de olika skolorna i den här organisationen än vad som sades i struktur -07 där man bland annat inte skulle behöva undervisa över gränserna. Det stod förstås inte i lagen, utan det var mera sådant som vi diskuterade i debatten. Här har vi nu kanske en öppnare attityd, man ska också kunna undervisa över gränserna om det är så att det behövs. Det har inte gjorts något diagram. Det är klart att vi i stora drag har tittat på det. Vi har också tittat väldigt noga på vissa paragrafer där vi också har behövt utveckla.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Jag tycker nog att det är en brist i framställningen att man inte har den här jämförelsen. Det hade varit väldigt värdefullt eftersom det fanns så kraftig kritik mot struktur -07. Men det kanske kulturutskottet kan titta närmare på.

    Det kanske blir en obalans i Ålands gymnasium när yrkesgymnasiet blir så hemskt mycket större, till och med dubbelt större. Man kommer ju att ha en mycket mera heterogent utbildningsprogram. Elevunderlaget kommer också att variera väldigt mycket. Jag tror att man inte har hunnit tänka igenom konsekvenserna helt och fullt.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Jag kan räkna upp några skillnader som finns. Validering finns med i det här förslaget, vilket jag tror att inte fanns med i det tidigare förslaget. Vuxenutbildningen har en annan roll i den här lagframställningen. Läroavtalsutbildningen lyfts in på ett annat sätt och har också en egen lagstiftning. Disciplinära åtgärder är formulerade på ett annat sätt osv. Visst finns det skillnader. Jag har, som sagt, inte sett värdet i att jämföra dem paragraf för paragraf.

    Visst är det så att vi kommer att få en skola på ungefär 400 elever och en skola med 700-800 elever. Det kommer att kräva en duktig pedagogisk ledare, den saken är helt säker. I förhållande till hur många skolor är, både i Sverige och i Finland, så har man nog fått skolor på 800 elever att fungera alldeles utmärkt. Det handlar också sedan om att det finns en god kommunikation mellan ledarna för de olika profilerna och rektorn samt att det bedrivas ett bra pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolan. Vi ser förutsättningar för att den här skolan ska kunna fungera alldeles utmärkt.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Johan Ehn

    Herr talman! Tidtabellsfrågorna har fått väldigt mycket uppmärksamhet. Jag ska inte trötta ut lagtinget ytterligare med det. Jag tror inte heller att det är fruktbart att föra diskussionen fram och tillbaka om vem som har försenat vad. Nu gäller det nog bara att försöka skapa steg framåt. Det får vi försöka göra på bästa möjliga sätt. Jag tror inte att vi kommer överens om att det är lagtingets fel att vi är sena.

    När det gäller innehållet så hade jag två saker som jag inte hann ta med i mitt senaste anförande. Det första gäller den samhälleliga- och sociala linjen. Linjen heter inte så mera. Linjen finns beskriven i framställningen på sidan 15. Man skriver man att linjen fortsättningsvis ska leda till en examen. Sedan säger man att det är en studieförberedande utbildning med en yrkesprofil. Sedan tittar vi i lagstiftningen och där finns det ingenting som heter studieförberedande utbildning med yrkesprofil. Hur får man detta att gå ihop? Hur får man en möjlighet att bedriva den här utbildningen vid skolan om man inte har den definitionen? I paragraferna 25 och 26 finns det två typer av examen; student- och gymnasieexamen och yrkesinriktad gymnasieexamen. I paragraferna 8 och 9 finns allmänbildande gymnasieutbildning och grundläggande yrkesutbildning. Här finns det någonting som jag inte hänger med i. Det är bra om man går in för att hålla kvar just den här linjen, men var hittar man stödet i lagen för den här linjen? Det var den ena frågan som jag hade.

    Den andra frågan handlar om utbildningsrådet. Om jag förstår rätt så är utbildningsrådet någonting som landskapsregeringen kan tillsätta om man vill ha hjälp med att bereda utbildningspolitiska frågor i stort, allt ifrån gymnasiet till högskolan. Jag tror att man ska fundera väldigt noga på hur ett sådant råd ska användas så att man inte hamnar i någon slags konfliktsituation mellan direktionen/styrelsen och utbildningsrådet. En hel del av utvecklingsarbetet finns även inom direktionens ansvarsområde. Om jag förstår det hela rätt så är väl utbildningsrådet tänkt att användas i första hand för mera övergripande diskussioner. Man kan också ställa sig frågan, om man gör det frivilligt för landskapsregeringen att tillsätta ett utbildningsråd, varför skriver man det då överhuvudtaget i lagen? Det är ju upp till varje landskapsregering att fundera på hur man vill jobba med de här frågorna. Det här är också en av de frågor som jag skulle vilja ha svar på här i salen, om det är möjligt, men sedan också jobba vidare med de frågorna i utskottet.

    Tillbaka till framställningen som sådan, jag vill ytterligare säga att framställningen när det gäller organisationen är i det mest väsentliga överens med det som lagtinget sade som svar på landskapsregeringens meddelande. Det tycker jag att är bra. Det finns saker som har frågetecken och vi ska göra vårt bästa för att reda ut dem när frågan kommer till utskottet. Det kommer nog också att krävas att landskapsregeringen finns med i det arbetet, framförallt vad gäller att utreda de ekonomiska konsekvenserna. De ekonomiska konsekvenserna tror jag nog måste finnas på bordet när vi senare ska fatta beslutet. Det är viktigt att lagtinget vet vad man går in för när man bestämmer sig för den här reformen. Tack, herr talman.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Tack, herr talman! När det gäller det samhälleliga- och sociala programmet vid Ålands yrkesskola så har vi haft en arbetsgrupp som har tagit fram ett förslag till hur den här frågan ska lösas. Det finns en problematik och delar av den problematiken är att man inte just nu vet exakt hur det kommer att falla ut när det gäller antagningssystemet i höst för dem som väljer att söka till Sverige. Arbetsgruppen har föreslagit att det ska vara en yrkesutbildning som leder till yrkessociokant. Egentligen ska den följa exakt den modell som vi har idag. Vi har tagit bort, precis som ltl Ehn säger, studieförberedande med yrkesprofil av den orsaken att den är en främmande fågel. Man har sagt från högskolan att man inte kommer att ge några speciella meritpoäng för den utbildningen för dem som söker till Sverige.  Vi vill att de här ungdomarna ska få meritpoäng förstås. Därför har arbetsgruppen föreslagit att det ska vara en yrkesutbildning och att den ska leda till sociokantexamen. Om det är så att ungdomarna inte når sitt mål att bli antagna så får vi ändra och göra den på ett annat sätt.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Johan Ehn, replik

    Tack, herr talman! Jag tror nu att jag förstår vad landskapsregeringen menar. Om man läser framställningen så verkar det som om man fortsättningsvis vill ha ”studieförberedande utbildning med yrkesprofil”, så beskriver man den på sidan 15 i tredje stycket uppifrån. Då gäller det att hitta stödet för detta i lag. Om jag förstår det hela sätt så stryks det och man får in det under en utbildning som är yrkesinriktad istället då.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Så kan man tolka det, herr talman. Det är också det som står i lagen. All yrkesutbildning är studieförberedande. Det är också väldigt viktigt i den här lagen att alla yrkesutbildningar är studieförberedande. Därför är den här dörren öppen också för det här programmet som vi nu diskuterar.

    När det gäller utbildningsrådet så tycker jag att alla utbildningsministrar och alla avdelningschefer skulle vara förtjänta av och behöva ett utbildningsråd för att kunna känna av trenderna, för att kunna avlyssna vad som behövs för att fatta kloka dimensioneringsbeslut. Vi har också funderat ifrån landskapsregeringens sida om vi faktiskt ska skriva andra kommande landskapsregeringar och ministrar på näsan och tala om att de kommer att behöva det. Därför har vi valt att ha ordet ”kan” där.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Efter den här diskussionen med minister Lundberg känner jag att vi behöver titta lite närmare på hur det är tänkt med den sociala linjen kallad i folkmun. Jag behöver mera information kring det för att veta vad landskapsregeringen tänker.

    När det gäller utbildningsrådet så förstår jag fortfarande inte, om det är så att det ska vara frivilligt. Då är det ju upp till var och en regering att tillsätta, utan att man behöver skriva in det i lag. Att ha det i en lag men inte tvingande känns rätt meningslöst. Ska man ha ett sådant råd så måste man väldigt tydligt avgränsa det område som rådet ska jobba inom, så att man inte hamnar i den situationen att man kommer in på andras områden.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Gun-Mari Lindholm

    Talman! Flera ledamöter har under debattens gång också tagit upp tidtabellen. Vicelantrådet valde också att ta upp lagtingets tidtabell vad beträffar våra sammanträden den här sessionen just före sommaruppehållet. Vicelantrådet sade i sitt anförande att man hade sagt ifrån lagtingets sida att vi kommer att hålla på fram till den 9 juni. Det här stämmer inte. Därför vill jag rätta det här, ifall det är någon som tror att någon av lagtingsledamöterna talar osanning. Jag ser det som min uppgift från presidiets sida att rätta till det som vicelantrådet anförde.

    Ett informationsblad gick ut från kansliet den 26 april där man säger att plenum hålls den 24, 26 och 31 maj samt den 2 juni. Man har vetat i över en månad när man kommer att sluta. Vi kommer dessutom att hålla ett plenum efter dessa datum. Vi kommer att hålla på lite längre än vad vi har sagt. Men det har definitivt inte gått ut någon information att vi ska hålla på till den 9 juni, vilket också talmannen muntligen har anfört. Om det finns orsaker till att man försenat det här ärendet så tycker jag att man ska vara så pass ärlig att man säger att det finns olika orsaker och inte skylla ifrån sig och säga att det är lagtingets fel. Rätt ska vara rätt, mina vänner. Tack.

    Ltl Roger Jansson

    Herr talman! Såsom det har framgått av partiordförandes och kulturutskottets ordförande Johan Ehns anföranden så finner vi den här framställningen i huvudsak i enlighet med lagtingets utomordentliga och enhälliga förslag i samband med meddelandet, trots vissa sidokommentarer från vissa ledamöter här i kammaren.

    Framställningen innehåller också några frågetecken och oklarheter som vi i vår grupp har dömt om de är för stora för att man ska föra det här vidare till utskottet. Vårt resultat i den diskussionen har blivit att det är på gränsen. Vi vet inte riktigt hur stora dessa frågetecken är och de har inte helt klargjorts under diskussionen ifrån landskapsregeringens sida, tyvärr. Med en viss oklarhet, och beträffande huruvida framställningen är tillräckligt fullgången för att det är rimligt att den förs till utskottsbehandling, så är vi ändå inne för det.

    För min del vill jag bara uppta en fråga ytterligare till behandling. Det gäller det som landskapsregeringen skriver på första sidan, sista stycket och som jag berörde i inledningen av debatten i en replikväxling med vicelantrådet. Jag har under den fortsatta debatten inte fått någon större klarhet i den här frågan. Jag måste säga att jag vid studium av den organisationsmodell som presenterades här på väggen har försökt anpassa vicelantrådets svar till den verkligheten. Jag sade tidigare att jag har försökt anpassa den till den verklighet som finns beskriven i framställningen. Efter att jag har försökt anpassa den till den här bilden som vi såg så ser jag det ännu svårare att förstå vad landskapsregeringen menar och vilken status man avser att det här sista stycket ska ha. Är det alltså en floskel? Är det en politisk målsättning som man inte vet vilka konturer den har? Är det en ofärdig tanke från ministerns sida som framfördes till Centeraktuellt den 1 mars 2010? Jag förstår överhuvudtaget inte och kan inte acceptera att hela högskole- och eftergymnasialstadieutbildningen inom sjöfarten totalt ska revolutioneras så att den överförs i sin helhet till ett privat bolag. Är det sådana oklara tankar bakom den här skrivningen i sista stycket så är det skäl för landskapsregeringen att ordentligt redogöra för lagtinget vad man är ute efter. Landskapsregeringen skriver; "den nya gymnasieorganisationen stöder landskapsregeringens målsättning att utveckla en tydlig profil för sjöfartsutbildningen". Det är vi överens om, det är precis det som vi har skrivit i vår hemställningsmotion nr 46 som kommer till behandling om en stund kanske. Det är skäl att för behandla den lite på det sättet att den hör direkt ihop med den här gymnasielagstiftningen. Den hör ännu mera ihop med högskolelagstiftningen förstås. Här gäller det att få, såsom vi föreslår, två lagstadgade organisationer att fungera tillsammans. Så att man utåt, för de studerande, för rederier och för andra företag som behöver kompetens, ser ut att vara en sammanhållen organisation. Då måste det framkomma av den här lagstiftningen och det måste framkomma av högskolelagstiftningen hur det här möjliggörs inom ramen för befintlig lagstiftning. Vi menar att man inte ska slå sönder de här båda nivåerna, gymnasieutbildningsnivån och högskolenivån. Sjöfartsutbildningen ska fortsätta att vara på båda nivåer, men det ska ge ett intryck av den här tydliga profilen för sjöfartsutbildning. Min och vår målsättning är att Åland till den delen ska vara bäst i världen. Det är vi långt ifrån idag. Vi är till och med sämre än vad man är i Åbo, vilket inte är ett så bra betyg.

    Man skriver vidare; "avsikten är att för gymnasie- och högskolenivån skapa en sammanhållen utbildning under en självständig ledning”. Här fodras svaret, vicelantrådet! Under en självständig, hur passar det in i den organisationsmodell som vi har för gymnasialstadiet? Hur passar vi in det i den organisationsmodell som vi har för högskolan? Jag är förvånad över att man inte har redogjort för detta i den här framställningen. Det förefaller som om man skulle ha gjort framställningen klar när det gäller gymnasialstadiet. Sedan, när den har kommit till landskapsregeringen för behandling i slutskedet inför att man ska skicka den till lagtinget, så har man skrivit in det här, för man tyckte att detta var någonting som diskuterades offentligt och det är rimligt att man kan ge någon slags bild på hur det ska göras. Så långt är det bra också och så långt är vi överens. Här har man faktiskt en framställning gällande den skola där detta också ska ske, vid sidan av högskolan. Utbildning under en självständig ledning, observera.

    I vår hemställningsmotion nr 46 talar vi om ett nytt samordnings- och marknadsföringsblock. Så här skriver vi i motionen;” Detta samordnings- och marknadsföringsblock borde beslutsmässigt ges en tydlig ställning gentemot dels högskolans ledning och dels gentemot yrkesgymnasiets ledning för att detta sammanhållna maritima utbildningsblock skall vara synligt och trovärdigt i skapandet av ny framgångsrik utveckling för åländsk sjöutbildning”. Där här tror vi att är klokt och vi uppfattar att landskapsregeringen har ansett det också. Varför fullföljer man då inte det som man skriver på första sidan? Det här blir flummigt.

    Jag vill upprepa det som utbildningsministern Britt Lundberg har skrivit i detta omtalade Centeraktuellt, som i och för sig är en trevlig tidning. Hon skriver; ”målsättningen är att skapa en samlande sjöfartsprofil som utbildar nautisk och teknisk och personal för sjöfarten. Skolfartyget Michaels Sars, sjösäkerhetscentret och våra simulatorer och utbildningen skall samlas inom ett bolag som landskapet och näringen tillsammans bildar.” Ni förstår att när jag läste detta för drygt två månader sedan så gick jag in för att invänta den här framställningen för att få se hur det egentligen var tänkt från utbildningsministerns och landskapsregeringens sida. Landskapsregeringen är svaret skyldig. Tack.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Våra skrivningar kring sjöfartsutbildningen är definitivt inte någonting som är ditkastat i sista stund för att vi tyckte att vi skulle skriva någonting om sjöfartsutbildningen också. Vi har jobbat oerhört mycket under det senaste året och året före det tillsammans med näringen i en speciell arbetsgrupp för att optimera sjöfartsutbildning, som vi kallar det för. Vi har en arbetsgrupp vars arbete inte är färdigt. Arbetsgruppen är just nu inne i ett hörandeskede och de har fått förlängt till den 1 oktober när det också byter medlemmar till vissa delar av naturliga orsaker. Målsättningen är att vi ska skapa en tydlig profil. Vi ska skapa en utbildning utan dubbleringar. Man ska ha möjlighet till delexamen, vilket sammanfaller med STCW konventionen. Man kan gå ut efter en icke fullgjord gymnasieexamen men det viktiga för livslångt lärande är att dörren ska vara öppen och man ska kunna komma tillbaka om man ångrar sig. Utbildningen ska också bli mer likt arbetet på sjön. Jag får fortsätta i nästa replikskifte.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Jag är övertygad om att man har jobbat ”oerhört mycket” under ett år. Därför var det naturligt att jag förväntade mig ett resultat av det arbete som skulle presenteras avseende specifikt Ålands sjömansskola, men även andra sjöanknutna utbildningar som vi har i gymnasieskolan. Jag förväntade mig att man skulle presentera detta i samband med den här framställningen. Men det har man alltså inte gjort. Min frågeställning gäller särskilt den organisationsmodell som man beskriver i lagen, som är entydig för den här utbildningen, som är bra i sina huvuddrag, som beskrivs här även i en icke lagstiftningsakt på väggen som också i huvudsak var alldeles bra. Men vad som saknas där är en koppling till texten som finns om under en självständig ledning vilket jag tycker att är fel utgående ifrån det resonemang som vi har haft. Det måste alltså vara under en ledning som funktionerar tillsammans med de båda organisationerna och det är inte är beskrivet.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Det är svårt här under replik att ge svar på det. Egentligen skulle jag behöva rita och berätta för att kunna ge ett bättre svar till ltl Jansson. Vi lyssnar att det är viktigt att vi inte ska slå sönder nivåerna. Det har vi inte heller tänkt göra. Däremot är modellen att vi ska skapa ett bolag där man också ska kunna ha yrkesutbildning och yrkeskurser men inte gymnasieutbildning och högskoleutbildning. Gymnasieskolan är examinator för dem som går ut gymnasiet och högskolan är examinator för dem som går ut högskolan.

    Jag skulle gärna återkomma vid ett senare tillfälle så att jag skulle få klargöra det här, eller kanske jag skulle förklara för ltl Jansson på tu man hand så att jag får förklara ordentligt hur vi har tänkt. Vi är mitt i processen och arbetet är inte färdigt ännu. Den första oktober har vi en deadline för den här gruppens förslag. Det är ingenting som regleras på det sättet i lag. Det här är en utbildning som berör gymnasieutbildningen och högskoleutbildningen, men man kan också se det precis som naturbruksutbildningen eller frisörutbildningen, vilka utbildningar som ges regleras inte exakt i lagen.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Jag vet naturligtvis att det är på det sättet. Men jag pratar inte heller om det. Jag pratar om organisationen, hur den sammanhållna sjöfartsutbildningsorganisationen ska anpassas till den lagstiftning som vi har när det gäller högskolan och som vi nu får i landskapsregeringens förslag till ny gymnasieutbildning.

    Jag är nöjd med att utbildningsministern Britt Lundberg nu korrigerar den information som hon har givit i en tidningsartikel, som hon själv har skrivit. Det är alldeles uppenbart att den är felaktig. Det gläder mig, därför att jag tyckte att den inte var bra när det gällde att utbildningen i sin helhet skulle föras över till ett bolag. Det står nämligen vidare här i den här artikeln; "oavsett om utbildningen inledningsvis arrangeras i inom det samlade gymnasialstadiet eller om den direkt kommer att kunna erbjudas via bolaget”, alltså utbildningen i sin helhet. Det har jag nu fått klarhet i att det inte är aktuellt, tack för det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Camilla Gunell

    Jag vill också börja med att tacka för de svar som vi har fått. Lite oklart är det fortfarande angående strukturer, vad som är myndighet och vad som är underavdelningar. De här måste klargöras i kulturutskottet. Det är alltså en skola det handlar om. Sju skolor blir en, Ålands gymnasieskola. Det är det som händer. Det är en myndighet där personalen är anställd av en och samma arbetsgivare. Sedan är det uppdelat i två olika inriktningar, Ålands Lyceum som är en studieförberedande inriktning och sedan finns yrkesutbildningen som ger en yrkesinriktning. Frågan är om det är rätt att kalla de här inriktningarna för skolor? Ordet skola har i sig varit en egen myndighet med rätt att anställa och rätt att utfärda betyg osv. De här begreppen måste nog redas ut. Jag tycker att man i utskottet skulle överväga att byta ut ordet skola mot inriktning eftersom Ålands gymnasieskola är en enhet.

    När det gäller sjöfartsutbildningen så blir det bara nya frågor vad beträffar dialogen som föregick mellan ltl Roger Jansson och utbildningsministern. Sjösäkerhetscentret, Michael Sars och de här olika delarna var ju redo för en bolagisering redan för många, många år sedan. Där har man också bara dragit ut på tiden. Nu står man igen inför någonting oklart. Om jag förstår det här rätt så tänker man inte röra utbildningen inom sjömansskolan. Sjömansskolan är och förblir en del av gymnasieskolan, eller hur?

    Högskolans utbildning inom sjöfart fortgår också inom högskolan. Men att det därutöver skulle bildas ett bolag som skulle ta hand om sjösäkerhetscentret, skolfartyget och simulatorer osv och bolaget i sig kan producera egen utbildning. Är det så vi ska förstå det hela? Annars tycker jag det är viktigt att kulturutskottet reder ut också den här biten.

    Vad gäller tjänstkollektivavtalen så svarar minister Lundberg att det har tagits initiativ inom facken till nya skolavtal. Man har säkert tagit initiativ i 15 år i den här frågan, kanske ännu längre tillbaka i tiden, sedan i början av 90-talet. Frågan är väl snarare vad arbetsgivaren vill. Kommer arbetsgivaren att sträva till att ha ett gemensamt avtal när den nya skolorganisationen sjösätts? Det är väl det som är kärnfrågan. Hindret har väl inte funnits hos personalen utan stötestenen har nog hela tiden varit arbetsgivarens vilja eftersom man har varit rädd för de ekonomiska konsekvenserna. Det måste man ju känna till att så har varit fallet.

    Vad gäller de ekonomiska konsekvenserna så har vi fått höra nu flera gånger att de inte finns. Det är ju lite förvånande med tanke på att vi tidigare har hört, särskilt av finansministern, när vi har frågat vilka strukturella reformer som landskapsregeringen gör som kommer att ha en bestående effekt på budgeten framöver. Där har finansministern själv lyft fram gymnasieskolan som en sådan reform. Då är det ju viktigt att vi nu i siffror kan se hur det utfaller de närmaste åren och vilken effekt den här omorganiseringen nu faktiskt får på budgeten, långsiktigt och strukturellt. Det är mycket viktigt.

    Jämförelsen med struktur -07 är ingenting som jag gör av nostalgiska skäl. Tvärtom, för ju mer jag tittar på det här förslaget så konstaterar jag att det i stort sett är samma sak. Det finns några smärre förändringar. Det som jag är genuint intresserad av är frågan på vilket sätt det skiljer sig. Det är ju mycket enklare att acceptera ett sådant förslag än någonting annat.

    Minister Lundberg påstod att det som är nytt är validering och läroavtal. Det fanns ju också med i struktur -07. Men valideringen i det här nya förslaget har fått en egen lagparagraf. Det är säkert en bra förbättring. Men visst var dessa delar med också i det förra förslaget. Jag tycker att vi ska hålla oss till det.

    Nu släpper vi iväg det här till kulturutskottet och de kommer att ha mycket, mycket arbete. Jag hoppas att det reds upp och att det blir så bra som vi alla har strävat efter i många år.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Huruvida man kan ha myndighet och två skolor så tycker jag att Mariehamns stad är ett bra exempel. Mariehamns stad anställer samtliga lärare men ändå räknas skolorna som skolor och har också rätt att utfärda betyg. Det tycker jag att kan vara en bra parallell att titta på.

    När det gäller bolagiseringsutredningen, som gjordes i övergången mellan de båda regeringarna kring de olika stödfunktionerna för sjöfarten, så var det tyvärr så att den utredningen visade att de privata skulle plocka russinen ur kakan och landskapet hade ett väldigt stort ansvar för investeringar mm. Vi såg det helt enkelt inte ekonomiskt realistiskt att fullfölja den tanken, utan att revidera den och få den mera jämlik mellan det offentliga och näringslivet.

    När det gäller sjöfartsutbildningen så är det en arbetsgrupp som arbetar nu. Vi håller på med hörande. Det kommer säkert att leda till förändringar ännu. Vi har just fått förlängning till den 1 oktober. Jag ber att få återkomma efter det.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Jag tänker lite annorlunda när det gäller detta med myndighet som har underliggande skolor. Inte är väl Mariehamns stad en myndighet? Mariehamns stad är i lik landskapsregeringen och har på det sättet samma funktion. Skolorna är ju enskilda myndigheter. Nu säger man här i lagen att Ålands gymnasieskola är en myndighet. Under denna myndighet finns det två skolor. Där undrar jag om begreppet skola är det riktiga eller om man borde byta ut det mot enheter eller någonting annat? Eftersom skola tidigare åtminstone har varit myndighet. Sjömansskolan är en myndighet, yrkesskolan är en myndighet och Ålands lyceum är en myndighet. Det här hoppas jag att kulturutskottet reder ut.

    Vad gäller sjösäkerhetscentret och bolagisering så tyckte jag att man där kan reglera förhållande mellan de offentligas resurser och bolagets genom avtal och även med interna hyror osv. Det såg jag inte som ett hinder för en bolagisering.

    Talmannen

    Tiden är ute! Replikskiftet är därmed avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

    Remiss

    2      Ny finansförvaltningslag

    Landskapsregeringens framställning (FR 21/2009-2010)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?

    Diskussion.

    Finansminister Mats Perämaa

    Herr talman! Den alltigenom övergripande målsättningen med en ny finansförvaltningslag är att vi ska uppnå en effektiv och ändamålsenlig hantering av offentliga medel.

    Vår förvaltning tar till allra största del ansvarsfullt på uppgiften att hantera de medel som finns som ska bekosta de beslut och målsättningar som arbetsgivaren, lagtinget och landskapsregeringen dem ger. Närhistorien har visat att det ibland brister på denna punkt. Målsättningen med en ny lag, med de detaljregleringar som därvid följer är att vi ska uppnå en effektivare hantering av dessa medel. Man kan inte ta lätt på hanteringen av skattebetalarnas pengar.

    Den här lagstiftningen är utformad som en ramlag får man säga. Den kräver en hel del ytterligare detaljregleringar i olika former för att bilda ett komplett paket.

    Den situation som råder nu med en finansförvaltningslag från 70-talet med medföljande budgetförordning som är en detaljreglering av det som utförs så måste också det här systemet göras på samma sätt. En lag i botten och detaljregleringar med en förordning som täcker det mesta med några andra planer som också följer med lagen. Det krävs ett förordningsarbete som är i närheten lika stort som själva lagförslaget.

    I det här förslaget finns ändå bestämmelser som utgör stommen för landskapets budget, bokföring, bokslut, förvaltningen av landskapets tillgångar samt intern kontroll.

    Ikraftträdelse datum, där förslår vi att denna lag ska börja tillämpas från finansåret 2012, alltså den 1 januari 2012.

    Jag har förstått på diskussionen här att det kan finnas önskemål att det här ärendet bordläggs för att behandlas vidare i september. Jag ser inte några tidsmässiga hinder till att så kunde göras. Speciellt kanske med den sena tidpunkten idag och att lagtinget går hem imorgon. Men kanske även med tanke på att åtminstone en lag, som föreslås förändrad här, kräver kvalificerad majoritet för att den ska kunna förändras. Det är ändringen av landskapslagen om Ålands landskapsregering. Därmed tror jag att det utgör skäl till varför denna bör diskuteras, om så önskas, av lagtinget i september. Landskapsregeringen ser inte några tidsmässiga hinder till det.

    För att denna lag ska bli komplett såsom landskapsregeringen föreslår så krävs också en förändring av lagtingsordningen. Det medför att den årsredovisning som vi föreslår ska kunna behandlas av lagtinget på ett lämpligt sätt. I och med den här framställningen så är det upp till lagtinget att avgöra den frågan.

    Tiden medger en fortsatt diskussion i september.

    Den nuvarande lagen är föråldrad, som jag sade här tidigare. Den är från 70-talet. Förordningen som ger detaljregleringen är också från 70-talet. Det i sig anger att den behöver förnyas. Det finns benämningar i den nuvarande lagen som inte alls överensstämmer med verkligheten idag. Exempelvis nämns begreppet årsstat i två varianter. Numera har vi endast en budget som styr vår ekonomi. Det finns även dessa praktiska orsaker till behovet av förändring.

    Landskapsregeringen har under arbetet med denna framställning gjort en utblick så att vi lite har analyserat hur man hanterar regleringen av finanserna i Sverige och i Finland. Det har möjligen i viss mån påverkat denna lagstiftning, i varje fall har det gett oss en insikt i hur andra aktörer agerar i dessa frågor.

    Herr talman! Sedan lite mera om landskapsregeringens överväganden och förslag i denna framställning. Jag måste ärligen säga att det inte är någon lätt uppgift att beskriva den röda tråden i den här framställningen, som ska leda till den effektivare förvaltningen. Men jag gör i varje fall göra ett försök, kombinerat med det som står i skrift givetvis.

    Syftet med framställningen är att förtydliga ansvaret och ansvarskedjan. Med en början från lagtingets beslut och vilka medel som finns tillgängliga med delegeringen till landskapsregeringen som ska förverkliga målsättningarna, delegeringen vidare till förvaltningen, det ansvar som finns för att förverkliga budgeten där, ansvaret för ekonomin, behovet av system som medger uppföljning och intern kontroll. Det här ska ut till förvaltningen och det ska ut till de fristående myndigheterna. Sedan när detta har förverkligats ska det materialiseras i en rapportering tillbaka, en redovisning som landskapsregeringen i en årsredovisning levererar till lagtinget att behandla, analysera och möjligen då utöva den parlamentariska kontrollen och möjligheten göra bedömningar. Den röda tråden är alltså den cirkel som sluts i och med detta förslag.

    Jag vill säga någonting om utjämningsreserveringen som landskapsregeringen numera kallar det i och med detta förslag. Tidigare hette denna post i balansen utjämningsfond. Det har visat sig under åren att begreppet fond med all säkerhet är grundlagsstridigt eftersom grundlagen anger att medel som lyfts ur budgetar ska regleras skilt i lag. Därmed tappas också den normala budgetmakten som i det här fallet lagtinget kunde ha över dessa pengar. Vi är inte ute efter att slopa möjligheten att spara pengar som en konjunkturutjämnande faktor, tvärtom. Vi väljer bara att inte stå kvar i grundlagsstridigheten. Vi kallar det istället för en utjämningsreservering.

    Målsättningen är att samla pengar i denna utjämningsreservering, som används som en konjunkturutjämnande faktor. Det ska vara lätt att sätta in pengar men svårare att ta ut, vilken var utgångspunkten för oss. Landskapsregeringen funderade på många olika möjligheter. Kunde man kräva en skild lag, budgetlag, om man ska lyfta pengar ur reserveringen? Kunde man möjligen ha gjort det så att det krävs kvalificerad majoritet att lyfta pengar? Men samtliga alternativ ledde i vårt resonemang ändå till att det var att inkräkta på lagtingets budgetmakt för mycket. Vi valde att lämna det som en post som lagtinget förfogar över i enlighet med de beslut som fattas. Ändå finns grundtanken där; det är bra och att spara pengar in för dåliga tider. Man bör vara försiktig i användningen av dem. Pengarna bör användas när man absolut behöver dem.

    Begreppet intern kontroll: Det finns ett antal definitioner globalt över vad det innebär. Vi har valt att nämna en speciell sådan definition som definierar internkontroll inom företagsvärlden. Översatt till offentlig förvaltning skulle definitionen lyda ungefär så här: "i begreppet internkontroll ingår att myndigheten genomföra en verksamhetsanalys, vidtar de kontrollåtgärder som den anser nödvändiga för att fullgöra förvaltningsansvaret samt systematisk och regelbundet följa upp och bedömer den interna kontrollen. Vidare ska myndigheten dokumentera verksamhetsanalysen och man ska dokumentera kontrollåtgärder som anses nödvändiga att vidtas för att hantera riskerna samt genomföra uppföljning och utvärdering". Dessa moment är obligatoriska. Det är den definition som vi väljer att utgöra grunden för internkontroll.

    Det ankommer på landskapsregeringen att försäkra sig om att förvaltningen tar sitt förvaltningsansvar, bedriver en effektiv verksamhet, följer lagar och regler och ger en tillförlitlig redovisning och rapportering. Därför blir det av central betydelse att det finns en fungerande intern kontroll. Det är en viktig del i den cirkel som jag här försöker beskriva.

    Införandet av finanscontrollerfunktionen: Vi har idag en inrättad tjänst vid finansavdelningen som heter finanscontroller. Det är inte tjänsten som ska fastslås i lag utan det är finanscontrollerfunktionen. Den föreslås bli reglerad i lag. Vi bedömer det som viktigt att revisionen beskrivs i lag och detta är en del som så nära anknyter till det att också det här beskrivs i lag, så att gränsdragningen däremellan också blir så tydlig som möjligt.

    Finanscontrollerfunktionen ska samordna men inte ta över budgetansvaret. Man ska samordna arbetet med ett fungerande internt kontrollsystem. Olika verksamheter i landskapsförvaltningen kan behöva lite olika nivåer på intern kontroll. Finanscontrollern ska se till att systemet blir så homogent som möjligt så att man uppfattar att man har ett liknande system i hela förvaltningen.

    Jag vill återigen påpeka, vilket är centralt i det hela, budgetansvariga har ansvaret för att förverkliga målsättningarna med de pengar som finns. Finanscontrollern bistår, samordnar och eventuellt påtalar brister.

    Något om fördelningen av ansvaret vad gäller den interna kontrollen. Vi har definierat begreppet förvaltningsenhet. En förvaltningsenhet kan bestå av en avdelning. Det kan också bestå av en fristående myndighet. Det är ett nytt begrepp som vi föreslår att ska användas. Förvaltningsenheten har ansvaret för att det finns ett system för intern kontroll. Den budgetansvariga ska tillämpa systemet. Finanscontrollerfunktionen har ett samordnings- och utvecklingsuppdrag av den finansiella delen av den interna kontrollen. Sedan finns det ytterligare behov av verksamhetskontroll, men den saken regleras inte av den här framställningen. Finanskontrollen samordnar den finansiella delen av den interna kontrollen.

    Internrevisionen granskar de olika systemen för intern kontroll samt de budgetansvarigas tillämpning av dessa kontrollsystem. Granskningsskyldigheten finns hos internrevisionen. Revisionen ska också granska finanscontrollern för att se till att finanscontrollern sköter sina uppgifter.

    Med tanke på den förestående reformen av revisionsverksamheten anger vi att det kan bli en sådan situation att ändringen i lagstiftningen kan medföra att finanscontrollerns roll möjligen ytterligare behöver specificeras så att gränsdragningen mellan verksamheterna blir klar.

    Budgeten strukturs: Vi anger tydligt en målsättning för att gå över till affärsbokföring. Uppgiften är stor. Vi bokför redan enligt affärsbokföringens principer. Att gå över till ett budgetsystem där man budgeterar på motsvarande sätt är inte någon liten uppgift. Vi bedömer att vi måste ta vissa steg i taget. Vi bör först få denna lag som anger riktningen. Vi behöver få en ny budgetförordning som reglerar i detalj många av dessa saker. Sedan kommer vi så småningom att vara beredda att gå över till budgetering enligt prestationsprincipen. Jag vet att många i salen har denna målsättning. Vi uttrycker samma målsättning, men det tar ett tag innan vi är där.

    Årsredovisningen till slut, herr talman, som då knyter ihop säcken. Det fullgör den cirkel som jag har försökt beskriva här.

    Landskapsregeringen vill att vi ska sluta med detta som kallas städarbudget. Jag tycker att redan begreppet i sig, städarbudget, visar på hur lätt man kanske har tagit på de sakerna. Man städar undan problem. Vi vill att landskapsregeringen ska leverera inom maj månad en årsredovisning som innehåller bokslut samt verksamhetsberättelse i form av ett lagtingsdokument, som, om lagtinget så bestämmer, hanteras så att det behandlas i lagtinget och utskottsbehandlas helst i finansutskottet, som jag ser det. Då är cirkeln sluten. Finansutskottet behandlar budgeten och den hanteras under året i förvaltningen med god intern kontroll. Den redovisas sedan. Målsättningarna hur man har förverkligat, också ekonomiskt, redovisas för lagtinget och lagtinget får göra den parlamentariska kontroll som lagtinget ska göra.

    Därmed är jag färdig, tack herr talman.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Också den här lagen är ganska mastig. Liksom den förra som vi länge har diskuterat. Det är inte någon lätt sak att sätta sig in i finansförvaltningslagen och förstå vad den har för praktiska konsekvenser. Jag går lite på känsla efter att ha hört anförandet.

    Är det korrekt att säga att tyngdpunkten ligger på att öka den interna kontrollen? Medan den politiska kontrollen och dynamiken över central funktionen, dvs finansavdelningen, den är inte särskilt god om man inte övergår till en budget som baseras på prestationssystemet. Jag är besviken på detta. Ska vi sitta med den där "kolliga" budgeten som vi har ännu det här århundradet? Inte känns det riktigt effektivt. Det här förslaget verkar mera centraltstyrt. Det är min känsla så här spontant. Eller är jag helt fel ute?

    Minister Mats Perämaa, replik

    Herr talman! Målsättningen anges klart i den här framställningen. Jag har den målsättningen själv. Vi ska förverkliga finansförvaltningslagen inom nuvarande budgeteringssystem med den förordning som därmed också krävs som reglerar många saker. Vi ska ta fram en årsredovisning som innehåller flera saker än tidigare bl.a. en finansieringsanalys. Vi har många nya delar som ska tas redan nu. Affärsbokföring och budgetering kommer att komma. Det är svårt att sätta en exakt tidpunkt. Jag tycker det är gott nog med en målsättning som är tydlig.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Nu är inte jag finansminister, men skulle jag ha varit det skulle jag ha gått precis den motsatta vägen, måste jag säga. Det är det politiskt viktigaste att vi får en affärsbudget och en bokföring så att vi politiskt har transparens och kan styra verksamheten. Det andra är ju byråkrati.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Herr talman! Då får jag väl utgå ifrån att ltl Sundback i kommande anförande kommer att gå upp och beskriva hur genomförandet av en affärsbokföring och budgetering, enligt prestationsprincipen, ger oss bättre styrningsmöjligheter. Det finns absolut fördelar. Jag tycker också om tanken på att man periodiserar investeringar och bokför dem på flera år. Det finns också nackdelar. Det har visat sig i jämförelser att en affärsbokföring kan ge ännu större toppar och dalar i redovisningen. Affärsbokföringen har inte den här utjämnande effekten som man kanske tror.

    Det politiska i den här framställningen är ändå att lagtinget kommer att få en betydligt starkare roll genom budgetmakten och sedan ta ställning till hur det har förverkligats.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Gunnar Jansson

    Tack, herr talman! På den liberala lagtingsgruppens vägnar är vi tillfreds med finansministerns presentation, så som vi nyss hörde. Varje parlament lika som Ålands lagting har tre huvudsakliga uppgifter; normgivning, fördelning av medel och kontroll av den offentliga maktutövningen.

    Den här lagframställningen avser att reglera de två senare, fördelningen av offentliga medel, budgetbehandling och anslagstyper i budgetar och kontrollen avser att åstadkomma en sund tillförlitlig parlamentariskt stabil medelsanvändning.

    Som vi hörde av presentationen är regelverket för närvarande gammalt och borde naturligtvis ha reformerats i grunden senast den 1 januari 1993 när det nuvarande klumpsummesystemet i landskapets offentliga ekonomi trädde i kraft. Fram till den dagen så utövade Ålands delegation, som många minns, en omfattande och ingående kontroll av medelshanteringen av användningen i landskapets offentliga ekonomi enligt principen om enahanda grunder. Jag kan av egen erfarenhet säga att det var en kontroll som kändes både överdriven och i många fall ovärdig. Om någonting, enligt min mening, inkräktar på lagtingets autonomi så var det just den enahanda medelskontrollverksamhet som Ålands delegation ofta mot sin vilja mer eller mindre utförde. Från statens sida var det därför inte alls svårt att släppa den ordningen.

    Betydelsen av kontrollfunktionen är enormt viktig, som finansminister sade. Det är ju skattebetalarnas pengar som vi nu talar om. Därför avser den här lagstiftningen i många avseenden avhjälpa de svagheter och brister som har förekommit.

    Den liberala lagtingsgruppen delar också synen på att den kontroll är bäst som fungerar preventivt, dvs man löser problemen innan de uppstår genom tydliga regler och en apparat som i sig innehåller mekanismer som på förhand undanröja svårigheter. Det är svårigheter som vi också under senare år här i kammaren har brottats med, har brottats med under lång tid och kommer också att få göra det i fortsättningen.

    Kontrollfunktionen fungerar också repressivt, om den preventiva kontrollen har misslyckats av någon anledning träder repressionen in i bilden.

    Det här är en framställning som vi har sett fram emot länge. Det är väl att framställningen kommer. Så som vi också hörde i presentationen närmast i förbindelse med institutets årsredovisning föreslås det att lagtingets ska påföras nya uppgifter. Lagtinget kan påföras nya uppgifter enbart genom att lagtinget själv medverkar till dem. I de allra flesta fall i kvalificerad ordning, antingen om de ska in i lagtingsordningen eller om de ska ge regelverk som enligt lagtingsordningen kräver en sådan behandling. Därför är det logiskt att den här reformen bör träda ikraft från ingången av 2012 eller från det år som regleras i denna lag, början med år 2012. Jag föreslår därför, herr talman, att ärendet bordläggs till lagtingets plenum i september 2010. Tack.

    Ltl Roger Slotte

    Herr talman! Jag måste berätta att jag tidigare har framfört att vi borde övergå till ett affärsbokföringssystem, både när det gäller budgetering och års redovisning. Det systemet är transparent. Gamla anslag från tidigare år förfaller och sådana anspråk måste tas på nytt i följande års budget i fall projekt inte blir färdigt eller om verksamheten av någon anledning fortsätter följande år.

    Genom att använda affärsbokföring fullt ut kommer inte heller investeringsutgifterna att tas upp blandade med driftsutgifterna. Investeringar kommer istället att belasta bokslutet i form av avskrivningar i resultaträkningen. Överskott och underskott regleras genom att det egna kapitalet i balansräkningen ökar eller minskar. Det här redovisningssystemet blir tydligt och ger en klar bild av driftsekonomin under verksamhetsåret.

    Herr talman! Enligt regeringens framställning kommer fleråriga reservationsanslag att finnas kvar. Prestationsprincipen kommer inte heller att genomföras fullt ut. Hur kan då lagtinget veta om anslaget för ett budgetmoment ökar eller minskar när lagtinget inte vet eller känner till hur mycket oförbrukade medel som finns kvar ifrån tidigare år?

    I det här häftet finns tre till fyra års reservationsanslag. Vi kan ta som ett exempel lagtingets oförbrukade medel den 1 oktober 2009; där fanns 1700000 euro oförbrukade medel. Den här är uppställd på det sättet att det finns både konsumtionsutgifter, investeringsutgifter och överföringsutgifterna på alla moment. En del har gått över men det finns massor med pengar som man inte känner till när man gör upp budgeten. Ja, finansavdelningen känner till dem och säkert också finansministern men lagtinget känner inte till det. Därför tycker jag att det finns all anledning att gå längre med prestationsprincipen än vad som framgår av framställningen.

    Dessutom vill jag också stöda vtm Gunnar Jansson förslag om bordläggning till september.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Så där talar en riktig karl! Att inte hålla på med det här systemet som vi har haft. Vi sitter mycket i famnen på tjänstemännen. Det är ett tjänstemannavälde i ganska stor omfattning som utövas inom finansförvaltningen. Inte på grund av att de är maktgalningar men för att systemet gör att vi som politiker har ganska lite inflytande.

    Är de här nu en linje som centern omfattar? Jag sitter i lagutskottet och har nöjet att vara med och behandla det här, så det är ju väldigt intressant. Då finns det ju en majoritet för någonting annat än detta som förespeglas.

    Ltl Roger Slotte, replik

    För det första vill jag säga att jag alltid har pratat för affärsbokföring. Det har också finansminister gjort. Han har säkert samma synpunkter, men av någon anledning vill han gå lite långsammare fram och det kan jag ha respekt för. Tar man den här lagen från 2012 så kunde man säga att från t.ex. 2014 ska prestationsprincipen vara genomförd fullt ut.

    Jag tycker också att lagutskottet kunde bekanta sig med den här modellen av papper som finns och ha en samlad redovisning av alla reservationsanslag som finns.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Herr talman! Diskussionen om affärsbokföring, budgetering enligt prestationsprincipen är intressant. Det stämmer, precis som ltl Roger Slotte säger, att vi har båda framfört målsättningen att vi ska gå till affärsbokföring. Därför står målsättningen klar i framställningen. Det finns inte någon exakt tidpunkt när den ska göras. Om vi inte har den situation att vi måste tillsätta mera resurser för att göra alltihop på en gång så finns det anledning att låta det ta några år och göra det stegvis. Det här är också en resursfråga, att hantera en väldigt stor reform i de finansiella systemen samtidigt som vi har mycket att göra vad gäller de IT-baserade systemen. Målsättningen är exakt densamma, möjligen lite divergerande om tidpunkten. Jag måste lita på min förvaltning till den delen när de idag inte kan säga hur mycket arbete det är att gå över till detta.

    Ltl Roger Slotte, replik

    Herr talman! Jag håller med om att det säkert är komplicerade frågor. Men jag önskar att man skulle kunna göra det här så snart som möjligt. Om detta tas från 2012 så bör man också ha någon slags horisont för när man kan ta det andra.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Herr talman! Den blåa mappen som ltl Roger Slotte viftade med var bekant för mig varje fall, vilket kanske redan antyddes. Den har finansavdelningen tagit fram, så ministrarna har haft tillgång till samma material när de har gjort upp budgetar. Det är ingenting som hålls i det fördolda på något sätt.

    Lite gällande vårt system idag. Det har funnits önskemål ifrån speciellt näringsavdelningen att ha EU-programanslag, som vi nu föreslår att ska finnas i finansförvaltningslagen. Den dagen vi går över till budgetering enligt prestationsprincipen så finns inte EU-programanslagen med längre heller.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Vtm Gunnar Jansson har föreslagit att ärendet ska bordläggas till den 20 september 2010. Bordläggningen och tidpunkten har nu understötts av ltl Roger Slotte varför ärendet kommer att bordläggas till den 20 september. Önskar någon ytterligare uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till den 20 september 2010. De som finns kvar på talarlistan beredas tillfälle att uttala sig ännu.

    Ltl Danne Sundman

    Talman! Det är en märklig tidpunkt att komma med en sådan här framställning. Jag understöder också att den bordläggs vilket har beslutats om. Jag återkommer när ärendet upptas på nytt eftersom sommaren.

    Ltl Roger Jansson

    Herr talman! Det här är en mycket viktig lagframställning. Man kan säga att den är väldigt fördröjd. Fördröjningen beror antagligen på stark kvarlevande konservatism i de ekonomiska kretsarna i vår förvaltning.

    Själv är jag utbildad redovisningsekonom på 60-talet och borde vara väldigt konservativ. Inom andra offentliga förvaltningar har man sedan länge moderniserat sina redovisnings- och budgeteringssystem. Det för mig fullständigt obegripligt att man fortfarande efter 2010 ska fortsätta på det här sättet i landskapet.

    Den här lagstiftningen har varit länge efterlängtad, men kanske nog inte i denna form, finansministern, tyvärr. Det finns mycket bra i den här framställningen men sedan finns det mycket som vi kan ifrågasätta. Affärsbokföringsprincipen har här berörts. Vart tog förslaget om räkenskapsverk vägen? Listan kan tyvärr göras lång på vad som kan ifrågasättas här. Jag ska komma in på några punkter. Det är skillnad på diskussionen om gymnasielagen där mycket var bra och något kunde ifrågasättas och den här lagen. Här är det tyvärr lite sämre utgångsläge.

    Jag ska i fyra punkter rikta mig till lagutskottet. Vi har väl någon medlem här i alla fall?

    För det första, jag har under beredningen av den här lagen hört mycket kritik, från olika delar av förvaltningen, både mot processen hur det har framarbetats och särskilt bristerna i innehållet. Det var många som önskade sig ett klarläggande i handläggningsfrågor, vilka har varit oklara i förvaltningen, när den här lagen skulle tas fram. Huvuddelen av de frågorna är obesvarade.

    Det har förekommit en stark kritik mot att lagframställningen under dess två remissomgångar, men också i sin slutliga utformning, innehåller en centralisering av budget och ekonomi. Sådan centralisering, som vi här ser exempel på, brukar nästan alltid i offentlig förvaltning, men även i privat förvaltning, minska det ekonomiska ansvaret ute i organisationen hos dem som ska göra budgetar och följa budgetar och ha ett utökat ansvar för resultatet. Jag hoppas att lagutskottet kontrollerar huruvida landskapsregeringen har beaktat den här kritiken och hur man har resonerat när man har utformat lagen såsom man har gjort. När det gäller ansvaret, som faktiskt finansministern var inne på, att det var så viktigt att man fick ansvaret angivet och att ansvaret fortsättningsvis skulle vara ute på avdelningarna och enheterna. Vi gjorde då en andra kontroll av lagen för att se var det stod det som finansministern sade. Det stod inte i en enda paragraf, inte någonstans!

    Däremot tycker jag att bestämmelser om finanscontroller som inte är något särskilt speciellt har förärats hela tre stycken paragrafer. De har fått en central roll i lagpaketet med paragraferna 29,30 och 31. I den här framställningen har vi alltså att göra med mera kontroll och mindre decentraliserat ansvar. I så fall är den inte bra.

    Det förefaller också som om de allmänna motiveringarna och därmed finansministerns presentation här inte mallar med lagparagraferna. Det står många goda saker i motiveringarna, som jag har noterat. Sedan har jag direkt slagit upp i paragraferna och funnit att det inte riktigt hänger ihop.

    Den andra punkten som jag kort vill beröra här är transparensen och insynen som är mycket viktig i offentlig sektor när det gäller ekonomisk förvaltning. På sidan 18, under punkt 6 förslagets verkningar skriver landskapsregeringen att den här lagen ges formen av en ramlag vars materiella innehåll kommer att preciseras och utvecklas i författningar och lägre nivå. Den noggranne politikern tar naturligtvis genast ställning till hur det kommer att se ut. Vad är det vi talar om som ska ligga under den här ramlagen? Och på vilken författningsnivå avser man att göra det? Tyvärr lyckades jag inte av framställningen får svar på denna viktiga grundläggande rättssäkerhetsfråga och transparensfråga. Jag hoppas att lagutskottet ägnar tid också åt den frågan.

    För det tredje har jag en mycket specifik kritik som får betraktas som barsk, trots den väna röst jag använder i mitt anförande, som gäller ändringen av 16 § landskapslagen om hälso- och sjukvården. Där avser man att fullfölja the mainstream i den här framställningen, centralisering. Men man skriver att man ändrar på ÅHS-lagen enligt mainstreamen, centralisering hit till detta hus här bredvid, andra våningen, tror jag. Man skriver så här; "däremot är det inte landskapsregeringens avsikt att i det här skedet utfärda bestämmelser om hälso- och sjukvårdsmyndighetens ekonomiförvaltning. I samband med lagens ikraftträdande avser landskapsregeringen att fatta beslut om att ÅHS bestämmer om sin ekonomiförvaltning på samma sätt som myndigheten gör för närvarande." Trots att man har den ha målsättningen föreslår man för lagtinget en ändring av lagstiftningen, tvärtemot det som man säger att man avser att göra.

    Kära landskapsregering och lagutskott, när den dagen kommer när ÅHS ekonomiförvaltning ska centralisera till de här husen så kom då med en framställning om det, så får lagtinget ta ställning till det. Så här kan man inte göra. Att man ger en fullmakt till landskapsregeringen att när som helst göra en sådan förändring som egentligen slår sönder den självstyrande modell som vi har lagt på Ålands hälso- och sjukvård i tiderna. Det stora reformarbetet som då gjordes, ska nu finansavdelningen ta över en stor del av den makt som man ansåg viktig att decentralisera till myndigheten? Det är ett jätteingrepp i Ålands hälso- och sjukvårdsorganisation. Men för att hålla oss lugna här och ÅHS-folket lugna så säger man att man dock inte avser att genomföra det som man skriver lagparagrafen. Den här lagändringen bör naturligtvis vara ogjord. Jag hoppas att lagutskottet tillser att så sker.

    Sedan är jag beredd att man i samband med att man avser att göra en sådan här förändring att man kommer med motiveringar till det. Man har en modell klar för hur det ska göras. Man har också en klar uppfattning om hur det ekonomiska ansvaret ska finnas kvar i de olika delarna i ÅHS, ett arbete som just nu håller på att ordentligt förstärka. En sådan här åtgärd skulle ju slå sönder det arbete också.

    Avslutningsvis fjärde punkten gäller lagtinget. Vi brukar få hit bokslutet separat i maj-juni, medan förvaltningsberättelsen ska överlämnas till lagtinget senast den 31 augusti varje år. Nu gör man det kloka förslaget att man ska lämna det i ett sammanhang, de här båda handlingarna, som egentligen är en handling en verksamhetsberättelse innehåller normalt också ett bokslut. Man ska lämna det till lagtinget i ett sammanhang men man har tagit bort datumet helt och hållet. Det är klart att det ska stå vad landskapsregeringer ska hålla sig till för tidsplan. I all lagstiftning om redovisning finns detta. Aktiebolagslagen är tydlig och har i alla tider varit tydlig. Inom ett halvår efter att bokslutsperioden har gått ut ska man inför bolagsstämman redovisa resultat och balansräkning. Så bör det naturligtvis också vara i offentlig förvaltning. I kommunallagen är det tydligt också sagt för kommunernas del. Mitt förslag är att lagutskottet går in för samman princip, ett halvår, inom den 30 juni. Tack.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Herr talman! Jag uppfattade ändå att det fanns någonting positivt i detta. Grundkritiken ligger uppenbarligen i att det här förslaget skulle innebära en centralisering av budgetmakten till finansavdelningen. Det är helt sant att under beredningen har den här känslan funnits. Jag uppfattar inte att förslaget i sig leder till detta. Vi pekar ut budgetansvaret väldigt tydligt både i samband med den interna kontrollen och annars. Finanskontrollen pekas väldigt tydligt ut som en samordnande och en stödjande funktion utan så mycket reell makt för övrigt. Därmed så är det inte någon centralisering av ansvaret.

    Sedan finns det ju en tidpunkt för när årsredovisningen ska lämnas in.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Jag kan inte hålla med om att landskapsregeringen tydligt pekar ut ansvaret. Kapitel 5 heter intern kontroll, det är alltså en redovisning över hur den interna kontrollen fungerar i 28 § specifikt. I paragraferna 29-31 beskrivs finanscontrollerfunktionen som kunde ha varit i en halv eller en paragraf. Det är viktigare att ansvaret ligger ute på dem som förverkligar budgeten. Vi har sett nödvändigheten av det på trafikavdelningen. Det har vi i stort sett nödvändigheten av i alla förvaltningar genom åren. Det har man lechärt gått förbi i den här framställningen som innehåller sina förtjänster, men på den här punkten så innehåller den inte några förtjänster. Jag får en känsla av att det mera är en kontrolluppbyggnad än en ansvarsuppbyggnad. Finansministern får ursäkta att jag inte har förmågan att hitta guldkornen som finansministern hänvisar till.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Herr talman! Jag kan ju inte påverka ltl Janssons förmåga att ta till sig information. Målsättningen uttalade jag som finansminister väldigt tydligt. Då blir det väl upp till lagutskottet att utföra analysen om detta är centralisering eller inte. Målsättningen tycker jag att vi har väldigt starkt gemensam.

    Vad gäller årsredovisningens inlämningstidpunkt så finns det inte reglerat i den lagparagraf som kräver kvalificerad majoritet, landskapslagen om Ålands landskapsregering. Däremot finns det i finansförvaltningslagen förslag om att den ska levereras till lagtinget inom maj. Då hinner lagtinget diskutera landskapsrevisorernas synpunkter på bokslut, årsredovisning och verksamhetsberättelse i september, om man så önskar.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Jag är nöjd ifall det finns lagstiftning på att handlingarna ska lämnas till lagtinget inom maj, det är glädjande. Då slipper vi också ta det bakvägen via lagtingsordningen ifall det saknas i landskapsregeringens lagstiftning. Men visst kan finansministern påverka mig, när det gäller min förståelse av det som finansminister säger när det gäller frågan om tydligt ansvarsgivande, genom att berätta i vilken paragraf det står. Jag är ju i alla fall läskunnig. Det klarar jag av. Men, jag har ju läst igenom alla paragrafer och det står jättemycket om kontrollen och det står relativt mycket om det centraliserade budgetansvaret och det ekonomiska ansvaret. Jag hoppas att lagutskottet ägnar de här frågorna en betydande portion arbete eftersom det till stora delar hittills har saknats och nu riskerar det att bli lite sämre då faktiskt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Ärendet bordläggs till den 20 september 2010. 

    Remiss

    3      Upphävande av landskapslagen om vissa grunder för landskapets hushållning

    Vtm Gunnar Janssons m.fl. lagmotion (LM 4/2009-2010)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?

    Diskussion.

    Vtm Gunnar Jansson

    Värderade talman! ”Alla lagar skola vara sådana att de tjänar till den menigas bästa och där före då lagen bliver skadlig så är det icke mera lag utan olag och bör avläggas”. Så lyder domarregel nummer 7 i domarreglerna från år 1734 som ännu är tillämplig rätt i vårt både politiska och juridiska rättsystem.

    250 år senare trädde landskapslagen om vissa grunder för landskapets hushållning i kraft, 1 januari 1984. En lag som egentligen aldrig har tillämpats, som är ytterst svår att förstå och som tillkom under förhållanden som inte alls längre gäller.

    Enligt fem gruppledares åsikt bör lagen upphävas. I måndags undertecknade kollegorna Gun Carlson, Danne Sundman, Roger Jansson och Anders Eriksson tillsammans med mig denna lagmotion som syftar till att avlägga denna skadliga lag. Avlägga år 1734 betyder med dagens språk antingen ändra eller upphäva.

    Den här lagen är utformad att den inte med ändringar kan göras tillämplig. Den innehåller i sig själv bestämmelser enligt vilka närmare bestämmelser om dess tillämpning skulle utfärdas i landskapslag, det är ett typiskt lagförklaringsinstitut, sådana institut ska vi inte heller ha i vår rättsordning. Lagstiftaren ska inte förklara lag, det gör domstolarna. Alltså återstår att avlägga lagen genom dess upphävande, så sade Olaus Petri för 250 år sedan. Jag ska ange tre synpunkter på varför denna lag är skadlig, två självstyrelsepolitiska och en socialpolitisk.

    För det första, den här lagen kunde leda till förskjutning av lagtingets kompetens utan att lagtinget själv medverkar i processen. Nu har lagutskottets yttrande om barnomsorgslagen till social- och miljöutskottet fått offentlighet. I det yttrande framgår tydligt hur en sådan kompetensförskjutning kunde gå till. Inom ett område som utpekas av den här lagen, den s.k. nivågarantilagen kunde en sådan process inledas mot en kommun, knappast mot landskapet, där en domstol i sista hand, högsta förvaltningsdomstolen, konstaterar att så där har lagtinget bestämt men vad hjälper det när riksdagen har bestämt annorlunda på ett område där lagtinget har behörighet, t.ex. när det gäller barnbidrag. Även om lagtinget bestämmer att barnbidragen på Åland idag har en viss nivå så skulle riksdagen i morgon kunna bestämma om en annan nivå och då skulle domstolen i övermorgon tillämpa rikslag. Det var aldrig meningen med självstyrelselagen att andra än representanterna för Ålands folk skulle bestämma hur självstyrelselagen materialiseras inom de rättsområden där lagtinget har behörighet.

    För det andra, som en konsekvens av det första så skulle ju självstyrelsepolitiken riskera att mera utföras i statliga domstolar än i Ålands lagting. Det var aldrig meningen med självstyrelsen för Åland att dess genomförande skulle ske i statliga domstolar. Statliga domstolar är till för att i enskilda ärenden säga vad som lagen säger, men det är vi som säger vad lagarna ska innehålla och ge de normer som ligger till grund för behandlingen i domstol.

    Det tredje, som jag kanske upplever som mest skadligt med denna lag som bör avläggas, är att vi många gånga har inför varandra här vittnat om hur sociallagstiftningen på Åland hjälplöst ligger efter t.ex. den som gäller i Finland. Jag har inte kunnat undgå tanken på att just denna interna nivågarantilag har invaggat självstyrelseorganen i den tron att även om vi saknar lagstiftning inom socialvårdens område så är det nog någonting som ändå gäller. Då är det tryggt att veta att även om kanske inte vi gör vår hemläxa så bra här i regeringen och lagtinget så är det nog annat som gäller och det är inte sant. Det är inte sant. Den här nivågarantilagen är i allt väsentligt en budgetlag. Genast i dess första paragraf så står det hur lagtinget ska anvisa budgetmedel. Den normen finns angiven i självstyrelselagen och delvis i grundlagen.

    Fru talman! Jag ansluter mig till Olaus Petri och menar att en lag som har olag med sig ska avläggas. Det är ett förslag som ingår i denna lagmotion, tack.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack fru talman! Man blir ju rädd när man hör vtm Gunnar Jansson. Tänk att liberalerna i tiden tog initiativet till något så skadligt som nivågarantilagen. Tänk att man inte har ändrat det på 27 år med allt det inflytande man har haft! Man blir rädd när man tänker på i hur många fall liberalerna har haft sitt inflytande över lagstiftningen i Ålands lagting. Att skadligheten av den här lagstiftningen är så här omfattande är faktiskt upprörande. Det är liberalerna som har det ansvaret att bära i självstyrelsens historia.

    Vtm Gunnar Jansson, replik

    Tack fru talman! Om den där repliken var avsedd att klarlägga någonting så rör vi oss nu då kanske 17-18 år tillbaka i tiden. Det finns ingen orsak för mig att kommentera det.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag tycker det är intressant med resonemanget om skadlighet. Ska man utgå ifrån att de som skapade den här lagen faktiskt önskade att skada den åländska självstyrelsen och befolkningen? Eller var de så okunniga och inte lyssnade till andra som visste bättre? Det finns ju en historietolkning här. Jag utgår ifrån att vtm Gunnar Jansson har en förklaring på den här punkten.

    Vtm Gunnar Jansson, replik

    Tack fru talman! Min svarsreplik till kollegan Sundbacks första replik gäller också som svar för den andra.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gun Carlson

    Fru talman! Som en av undertecknarna i den här lagmotionen har jag egentligen inget annat att säga än att jag och centern stöder detta lagmotionsförslag. Jag tycker att vtm Gunnar Jansson gav en bra beskrivning och det är bra om man tar i ordentligt när man redogör. Det störde mig inte alls att man använde ordet skadligt.

    Det här är ju en fråga som idag är självklar för oss, med det som vi vet idag och hur vi tänker idag. Jag tänker bara påpeka några saker, som finns i motiveringarna i lagmotionen, som jag tycker är mycket bra och tydliga, bland annat det som infördes i 44 § i självstyrelselagen om socialvården där man vill hålla en bra nivå och garantera en god socialvård men lämna bort det andra. När det gäller de andra frågorna så har vi minsann fått regelverk, dvs alla EU-regler som gäller, olika stöd för näringarna både i glesbygd, tätort och överallt, så det har vi inte någon brist på idag.

    Centern anser att vi inte behöver den överrock som den här lagstiftningen har medfört. Vi konstaterade också i motiveringarna att dessa år har visat att lagtinget och landskapsregeringen har skött detta väl och klarat av det här utan att använda denna lag. Jag ser inte heller något skäl till att man skulle behöva hålla den kvar. Demokratin har fungerat, precis som vi säger. Man kan fråga sig varför vi skulle fortsätta att vara klavbundna till rikets lagstiftning med vett och vilja i frågor där vi har egen lagstiftningsbehörighet? Vi ska ju inte vara hur dumma som helst. Vi måste inse att vi idag kan och måste visa upp självförtroende. Vi måste tro på oss själva, det vi själva på Åland som kan skapa de lagar som vi behöver för folk som bor här för att upprätthålla en god nivå på socialvård och en god nivå på alla andra förmåner och rättigheter. Vi håller nu på att jobba med en utvecklad självstyrelse, en ramlag och vi talar om en egen beskattning. Om vi skulle vi hålla den här lagen kvar så skulle vi ju sätta hämsko på det arbetet, det skulle vara svårt att utveckla det här arbetet då.

    Med de korta orden så vill jag och centern stöda det här förslaget.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack fru talman! Jag fäste mig vid ltl Carlsons ställningstagande att vi har en bra socialvård på Åland. Det är tydligen den uppfattning som ledamoten hyser. Finns det faktiskt några bedömningar av det och i relation till vad har vi en bra socialvård? Vi saknar ju en hel del lagstiftning om man jämför med riket. Men det behöver man förstås inte göra, annat än i stöd av självstyrelselagen, om det här faller bort. På vilka grunder påstår ltl Carlson att vi har en bra socialvård? Vad jämför man då med?

    Ltl Gun Carlson, replik

    Fru talman! Jag tycker man kan jämföra det med den användning vi har haft av nivågarantilagen under de här 27 åren.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Ja, men ltl Carlson har ju sagt att vi inte har använt den. På vad grundar sig ställningstagandet av den goda socialvården på Åland? Vi har 13 procent relativ fattigdom, vi har ingen lag om medicinsk rehabilitering och vi har ingen allmän tandvård, är det bra socialvård enligt ltl Carlsson?

    Ltl Gun Carlson, replik

    Talman! Återigen, varför har vi inte använt nivågarantilagen? Ja, därför att ingen har funnit anledning att göra det. Det har inte funnits några sådana skäl till det. Det är väl betyg nog?

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Danne Sundman

    Lagtingsledamöter, gläd er! Vi är på väg att avskaffa det som kallas lagtingets högtidliga omyndighetsförklaring. Vi ska bli myndiga. Det är mycket glädjande att man har kommit till det här steget att en stor majoritet tar bort den här lagen.

    När jag som 23 åring blev partiledare för obunden samling så blev behovet akut att sätta sig in i saker och ting. Då hade jag en plan, i vilken ingick att läsa Ålands författningssamling och på basen av den läsning fråga om saker som jag undrade över av mer erfarna kollegor. Jag kommer ihåg två saker som jag undrade över, det ena var den här lagen och vad som riktigt menas med den. Det andra var att det var förbjudet att spela kort utomhus, vilket det var ändå till år 2000. Dessa två saker, den här lagen och förbudet mot kortspel utomhus, var lika konstiga.

    Vi känner alla till historien som beskrivs här. Jag fick också historien beskriven för mig. Det var ett sätt att baxa igenom en annan ändring som till vissa delar sedan inte blev till, och som vi ännu fortfarande längtar efter, nämligen större ekonomisk självstyrelse.

    Det som i grunden gläder mig är att vi nu har en sådan mognad att vi åtminstone litar på oss själva att vi kan göra det som lagen är satt att göra; garantera dessa värden. Ytterst handlar det ju om att lita på Ålands folk, att Ålands folk har ett sådant förnuft att man kan välja sådana politiker som motsvarar ens vilja. Den här lagen är svårt odemokratiskt. Sedan är den helt förkastlig på det viset att vi har självstyrelse, vi trånar efter mer självstyrelse men sedan tar vi sådana här lagar som i ett nafs återbördar all självstyrelse på andra sidan Skiftet igen. En lag som aldrig borde ha stiftats ska givetvis avskaffas, precis som det tidigare har sagts här.

    En sådan här lag kan också tränga undan ekonomiskt utrymme för viktiga reformer. Vi vill göra på ett sätt här, men vi är tvingade att göra precis som i Finland, minsta möjlig nivå. I det aktuella fallet, som har aktualiserats med barnomsorgslagen, är vi kanske tvingade att göra en sak som vi inte tycker att är nödvändig, vilket kostar för kommunerna. Istället måste vi avstå någonting annat som vi skulle ha velat prioritera. Om man undrar vilket exempel man hakar upp det här på så är det ju barnomsorgslagen och den bestämmelse där som vi inte är riktigt eniga om. Jag här till dem som stöder landskapsregeringen i den här frågan.

    När det sedan gäller det som ltl Sundback har tagit upp, luckor i vår sociallagstiftning, så de luckorna kan ju finnas just p.g.a. av att vi har haft den här lagen. Om det är så att man ser den här lagen som en tilltäppare av luckor så kan det vara så att vi kan ha lite luckor, sakna några lagar och ha lite tokiga bestämmelser för vi har ju den här lagen.

    Nu när vi tar bort lagen tycker jag att man ska ta de farhågorna på allvar. Man ska inte bara avfärda det som struntprat. Det finnas lagstiftning som behöver uppdateras. Det kan finnas lagstiftning som helt saknas och det arbetet måste vi ju jobba vidare med. Det är absolut inget försvar för att ha den här lagen kvar, vilket man måste komma ihåg.

    Jag stöder å det varmaste den här motionen.

    Ltl Barbro Sundback

    Många som nu försvar förslaget att ta bort den här lagen säger; varför ska vi ha lagen när vi inte har använt den? Men nu när vi skulle använda den då fick man brått att ta bort den. Det visar att viljan för att vi ska ha minst samma förmåner som i riket inte finns. Det finns en sådan politisk konsekvens av den här lagmotionen som majoriteten inte har besvarat. Den kommer vi att diskutera ännu mera i samband med barnomsorgslagen. Om vi ska följa grundlagen så ingår där ett försämringsförbud av sociala rättigheter. Dessutom kvarstår att självstyrelselagen säger att vi ska sträva till minst samma förmåner. Diskussionen om barnomsorgslagen och nivågarantilagen kommer säkert att fortsätta.

    Jag tycker att den här lagen, även om den inte har tillämpats strikt i alla sammanhang, ändå har haft en sorts politisk målsättning ända sedan den tillkom. Jag kan inte svara på varför den inte har tillämpats. Det är faktiskt de andra partierna som har större orsak att granska de politiska innehav de år sedan lagen tillkom. Socialdemokraterna har aldrig haft den posten, så jag känner inte till varför man inte har använts sig av lagen.

    På en politisk nivå har lagen varit viktig. Jag tror att ålänningarna vill ha det så att vi ska ha minst samma förmåner som i riket. Den har lagen har den funktionen att den på en lägre författningshierarkisk nivå är tänkt att tillämpas såsom man har skrivet i självstyrelselagens 44 §. Tar man bort den här lagen så finns inte samma garantier för den strävan att vi ska ha minst samma förmåner som riket. Det visar ju den här diskussionen och den här lagmotionen.

    I lagmotionen sägs; ”vi konstaterar att självstyrelsesystemet klarar den prövning som det nya ekonomiska systemet i 1998 års självstyrelselag medförde på ett sätt som visar att oron inför det nya var obefogad”. Alltså, oron den gången gällde inte det nuvarande systemet, klumpsystemet, utan det gällde ett system där man först förslog en helt egen beskattning. Det var förslaget i 1991 års parlamentariska kommittébetänkande. Det mötte så stort motstånd att de som då drev den frågan gjorde två stora förändringar i sitt arbete. Det första var att man gick in för att enbart jobba för att de indirekta skatterna skulle överföras till åländsk behörighet, inte de direkta. Det andra var att för att lugna medborgarnas oro så stiftade man den här nivågarantilagen. Den där skrivningen är direkt missvisande, tycker jag. Den talar ju om det nuvarande systemet. Om det nuvarande systemet förslagits av kommittén så hade situationen varit en helt annan och nivågarantilagen kanske inte alls hade kommit på tapeten.

    Den här lagen är inte riktigt bra. Det håller vi med om. För att lagen skulle ha kunna tillämpas på det sättet som den var tänkt så borde den ha skrivits om eller förtydligats enligt dess tredje paragraf. Det är onekligen så att om man tar bort den nu så signalerar man till medborgarna att nu är det mycket troligt att vi inte kommer att följa samma utveckling som i riket på socialvårdsområdet. Vi kommer att ha ett annorlunda system. På de områden där vi inte har lagstiftning så kommer det heller inte att finnas några riktigt starka politiska skäl, inte lagliga i alla fall, att driva fram dem eftersom självstyrelselagens 44 § är rent deklaratorisk. Det finns inte någon, inte ens inom landskapets egen förvaltning, som kan säga i vilken mån vi har samma förmåner som i riket. Men det kommer hela tiden fram brister, speciellt inom lagstiftningsområdet. Under årens lopp har vi träffat många människor som faller mellan stolorna, speciellt inom hälso- och sjukvården. Det finns alltså inte samma lagliga garantier eftersom vi inte har någon folkhälsolag. Vi har ingen lag om specialsjukvård och vi har ingen lag om medicinsk rehabilitering. Det här är mycket, mycket alarmerande.

    För vår del uppfattar vi att det är stor risk för att ålänningarnas sociala rättigheter inte förbättras under den närmaste tiden. Tvärtom, det blir ännu svårare att göra fördelningsreformer som skulle trygga de svagas och sjukas intressen.

    Om man skulle vilja använda sig av den här lagen så skulle man kunna utgå ifrån den skrivning som finns i den här bestämmelsen och heter under motsvarande förhållande. Det fanns faktiskt en sådan linje i lagutskottet där man på något sätt skulle försöka, på ett övergripande plan, bedöma socialvården på Åland och socialvården i riket. Man skulle då kunna komma fram till att den är på samma nivå som i riket, även om den inte är liktydig i alla avseenden.

    Väldigt ironiskt i det här sammanhanget är att bland annat jag var emot den här lagens tillkomst. Men det berodde inte på själva lagens innehåll. Det berodde på att vid det tillfället när man ville reformera det ekonomiska systemet 1981, så var socialdemokraterna t helt och hållet emot fri beskattning. I våra partiled fanns det ingen som trodde på det. Det var framförallt av rädsla för att det enbart skulle leda till en sorts högerpolitik där man skulle sänka skatterna, vilket i sin tur skulle äventyra den sociala tryggheten på Åland. Man kan väl konstatera att medlemmarna var ganska kloka. Trots att vi inte har egen beskattning, men vi har fri fördelningsrätt, så sker det nog på bekostnad av de svagaste grupperna i vårt samhälle. De som lever på folkpension på Åland lever ekonomiskt under mer knappa förhållanden än på de flesta platser i riket eftersom våra levnadskostnader är så höga.

    Den här lagen hade ju en väldigt, väldigt stark anknytning till diskussionen om självstyrelsens ekonomiska system. Nu kommer historien antagligen lite att upprepa sig i den här diskussionen om en ny självstyrelselag. Utan garantier för sociala förmåner är det många som kommer att känna att de inte får sina rättigheter beaktade på Åland. Det har man nu redan erfarenhet av. Tack fru talman.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Fru talman! Jag kan garantera ltl Barbro Sundback att reformationen av den sociala lagstiftningen kommer att fortsätta. Vi har utkomststödslagstiftningen på tapeten. Lagtinget har också uttryckt sitt enhälliga stöd för att se över nivåerna i hemvårdsstödslagen.

    Beträffande ÅHS-lagen har jag också den ambitionen att täppa till de största luckorna när det gäller medicinsk rehabilitering, specialvård och primärvård. Det är ett arbete som vi håller på med och som jag hoppas att vi ska kunna slutföra. Jag tror inte att vi hinner med allt under den här mandatperioden.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Nu handlade faktiskt inte mitt inlägg om minister Sjögren. Det handlade om ett system, inte om en särskild regering eller person. När man tar bort den här lagstiftningen så tar man bort ett viktigt redskap som socialministern skulle ha för att tvinga fram reformer. Det är det ena.

    Det andra viktiga är att det handlar om pengar sist och slutligen. Har man inte laglig grund för de sociala förmånerna så tror jag inte att lagtinget kommer att avsätta tillräckligt med medel för de här behoven. Vi har ju sett det under långa tider. Vi har länge försökt reformera bostadsbidraget. Det finns absolut inget intresse för det. Vi har försökt reformera utkomststödet, nu kanske det blir någonting. Sådär är det egentligen på alla områden.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Fru talman! Faktum kvarstår, trots att man har haft nivågarantilagen så har man inte reviderat handikappservicelagen sedan 90-talet. Nu har vi en ny handikappservicelag. Det har kanske saknats någonting annat när man har gjort politiska prioriteringar. Trots att man har haft nivågarantilagen så har det ju inte fungerat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Nej, man har politiskt inte prioriterat det i de tidigare regeringarna. Jag har vid flera tillfällen givit mitt beröm till minister Katrin Sjögren. Man har inte tillämpat aktivt den här lagen. Det var inte socialdemokraterna som drev fram lagen, det var de borgerliga partierna. Nu har vi ju fått höra att lagen rent ut sagt var skadlig. Nu måste den väl fort bort då, speciellt nu när vi skulle tillämpa lagen. För mig är det nog inte något förtroendeingivande arbete som har förts i de här frågorna vare sig före den här regeringens tid eller ända sedan jag kom in i lagtinget 1979. Det har inte varit prioriterade frågor. Det är en ideologisk sak.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Johan Ehn

    Fru talman! Det finns inte så mycket mera att säga. Jag tycker att de ord som har uttalats, först av vtm Gunnar Jansson och sedan ifrån de partier som i övrigt står bakom den här, så ställer också vi ifrån frisinnad samverkan oss bakom detta. Det är viktigt att komma ihåg att den här lagen tillkom i en annan tid och den tillkom också under mycket speciella förhållanden, när man stod i beråd att göra förändringar vad gällde självstyrelselagen.

    Jag för min del och vi från frisinnad samverkan tycker att självstyrelsen ska vara grunden till de här bitarna. Det är egentligen ganska horribelt att vi har självstyrelse som vi sedan inte ska få använda för att vi själva lagstiftar om att inte få använda den. Det är att i slutändan anklaga väljarna för att de inte kan se vad vi partier står för och vad vi driver för linjer i sociala och andra frågor.

    Jag hör till dem som mycket starkt tror på att när vi fattar våra beslut så ser Ålands folk det, de gör bedömningen och vid följande val utmäter de vårt förtroende. Är det så att tankarna kring hur socialväsendet som socialdemokraterna står för vinner det största förtroendet, så kommer socialdemokraterna att få största delarna av rösterna. Är det detta som jag står för så kommer mitt parti att få det osv.

    Jag kan inte låta bli att ändå återkoppla till den diskussion som vi har haft kring Åland som hemmafru. Ska vi nu gå vidare med att utveckla det åländska systemet bort från hemmafrusituationen då tror jag verkligen det är nödvändigt att göra som det skrivs i lagmotionen. Annars går vi förbi hemmafrustadiet och hamnar i någonting som i princip är total omyndigförklaring, dvs att vi klarar inte av i den här salen att göra bedömningen på vad som är rätt för de åländska medborgarna.

    Med de orden, fru talman, så tror jag att jag tydligt har deklarerat vad frisinnad samverkan står i denna fråga.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Jag hade väl inte förväntat mig något annat av ltl Johan Ehn i den här frågan. Det kvarstår ett ganska komplicerat problem, hur förverkliga självstyrelselagens 44 §? Ska det bara vara upp till väljarna att markera vilka motioner som har förkastats och vilka som inte har förkastats. Det politiska systemet fungerar ju inte så. Det borde ju vara så att partierna faktiskt deklarerar vad de har för sorts socialpolitik. Ska vi ha en helt egen socialpolitik så blir det väldigt dyrt, med all den kompetens och sakkunskap som behövs. Nu sitter det en handfull personer som ska täcka in allt från sjukhus, missbrukarvård, flyktingar till narkotika osv. Det är orimligt att klara av en sådan uppgift.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Fru talman! Självstyrelselagens 44 § säger att vi ska sträva till att ha minst lika god socialvård här som i Finland. Jag ser strävan som ett arbete där vi gör den bedömningen från parti till parti hur vi tycker att socialväsendet på Åland ska se ut. Jag håller helt med ltl Sundback att vi ska deklarera i val vad vi vill göra. Jag tillhör ett parti som vid åtskilliga tillfällen har lyft de frågor som vi anser att är viktiga inom det här området. Vi har pratat allt från äldreomsorg, barnomsorg till många övriga sociala frågor. Vi deklarerar det ganska tydligt från vår sida. Om vi ska prata demokrati så är det ju väljarna som ytterst också ska utdöma hur vi sköter de här bitarna. Ska vi bara sitta här och konstatera, okej nu har barnbidraget stigit på den finska sidan så nu ska det automatiskt stiga också här, varför ska vi fatta beslut om det överhuvudtaget då? Det är väl lika bra att ge ifrån oss det helt och hållet.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Ja, det är inte så lätt. Om landskapet ska driva en heltäckande socialvård så finns det vissa förpliktelser, inte bara i självstyrelselagen utan också i grundlagen. Det är inte några små uppgifter och det är inte något litet ansvar. Det kostar mycket pengar. Men hittills har ju inte lagtingets partier ens önskat ge pengar till att utöka den nuvarande socialvårdsbyrån. Det kommer onekligen att innebära en stor byråkratisering om man ska driva en egen socialpolitik. Det är lite som att tänka sig jordbruksbyrån men inom socialvården.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Fru talman! Tillbaka till det faktum att om man anser att det är nivån på den finska sidan och de system som gäller där som också ska gälla här, varför ska vi överhuvudtaget diskutera de frågorna här i lagtinget? Vi ska ju försöka att använda oss av det här. Det kan ju faktiskt vara så att den sociala situationen på Åland ser något annorlunda ut än vad den gör på finska fastlandet. Utgående från det skapar vi våra system såsom vi kommer fram till. Vi kan skapa en betydligt bättre välfärd för våra invånare här än vad invånarna på fastlandet har.

    När det gäller att utnyttja möjligheten att själv bestämma och göra skilda regler så måste man ju göra det med sunt förnuft. Finns det regelverk, som är tydligt och som någon annan har kommit på, varför ska vi då hitta på egna system? Det är ju i de lägen som vi vill avvika som vi också ska göra det. Det är därför vi har självstyrelsen. Det är själva väsendet i självstyrelsen, att kunna välja att gå den väg som man själv önskar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson

    Fru talman! Vtm Gunnar Jansson gav på sitt kännspaka sätt en presentation i flera hundra års perspektiv tillbaka. Det var intressant. De tre motiven som han framhöll håller jag med om. Det märkliga med hela det här ärendet är att vi själva sätter tvångströja på och åsidosätter självstyrelsens behörighet vilket är ganska obegripligt.

    Bakgrunden är som ltl Barbro Sundback sade, processen var på gång att man skulle ta över skattebehörigheten och för att stilla den oro som då fanns så lades motionen som ledde till den här lagstiftningen som vi nu debatterar att ta bort. Det intressanta är att av skattebehörigheten blev det ju ingenting, men den här lagen blev kvar.

    Det sägs i motiveringarna i motionen; ”detta bedömdes vara nödvändigt för att mildra den oro som fanns om att den större ekonomiska friheten för landskapets politik skulle bl.a. leda till att olika svaga gruppers intressen skulle bli eftersatta.” Det var den rädslan som fanns då. Här står vi med facit i hand, den oron var fullständigt obefogad. Det är ganska intressant när vi ska ta nästa steg och prata om övertagandet av beskattningen. Det är klart att det kan ge någon röst. Men istället för att spela på de här rädslorna borde man peka på att här har vi faktiskt ett typexempel på hur obefogad oron är över att man utvecklar den åländska behörigheten. Det tycker jag att är ganska intressant i det här sammanhanget.

    Det sägs ytterligare så här i motiveringarna; ”i vissa fall kan det t.o.m. bli så att det är jämförelser som nivågarantilagen förutsätter överhuvudtaget inte kan göras efter att en aktiv politik bedrivits på området.” Precis så är det och precis så var det när det gällde stödet till de åländska kommunerna. Vi hade så mycket bättre stöd till de åländska kommunerna så den här lagstiftningen kunde inte mera vara kvar. Vad har socialdemokraterna emot att man skulle utveckla den sociala lagstiftningen så att den här lagstiftningen också på det området skulle bli onödig? Ltl Barbro Sundback sade att om man tar bort det här så har man inte samma förmåner på den sociala sidan som i riket. Det är helt sant, men vi kan ju ha det bättre. Det är ju det som de flesta åländska politiker vill ha. Man vill använda behörigheten vi har till att försöka göra det här samhället så bra som möjligt utgående från de förutsättningar som finns här.

    Det var också intressant när ltl Barbro Sundback sade att hon tror att alla ålänningar, hon sade tror, men hon ändrade sig snabbt och sade att ålänningarna vill ha de här garantierna. Jag var faktiskt på lunch med två personer varav den ena som jobbar med handikappfrågor gång på gång hänvisade till den här garantilagen. Alltså en falsk garanti som vissa ålänningar tror att finns. Nog är det ju bättre att man försöker utforma system som är så bra som möjligt för ålänningarna istället för att man alltid ska jämföra med riket.

    Jag vet ju själv, under de åtta år jag satt i landskapsstyrelsen, att intresseorganisationer och personal inom offentlig sektor ofta pekade på var vi har det sämre. Helheten var definitivt inte sämre. Till och med intresseorganisationen Ålands producentförbund for i tak så fort någon typ av förmån fanns på den finska sidan men inte här. När jag då som ansvarig minister försökte förklara att vi har det bättre på andra områden så var nog det bra, men på ett visst område var det fel när det inte var lika som i facit. Jag är ganska övertygad om att om man kommer bort från det här tankesättet som den här lagstiftningen anger och som nu socialdemokraterna försöker försvara så kan vi istället få en helt annan utvecklingsorienterad offentlig sektor än vad vi har idag. Det ligger i många tjänstemäns arbetssätt, som är nedärv sedan åratal, att det är enklare att ha det precis så som det är på finska sidan för då behöver man inte tänka själv och då har man någon som man kan ringa och fråga.

    Jag vill avslutningsvis säga, herr talman, att jag har många gånger kritiserat liberalerna för att man inte har velat, såsom jag har upplevt det, vara med och utveckla självstyrelsesystemet och jag har varit kritisk många gånger. Därför vill jag passa på att ge en eloge den här gången när det är befogat. Jag tycker att det är klädsamt att man vill tillrättalägga de misstag som man i tiden själv har gjort, det tycker jag att är bra. Det är en intressant politisk scenförändring som händer. Bara för ett år sedan stod man sida vid sida med socialdemokraterna och pratade om övertagande av beskattningen och utvecklandet av den åländska självbestämmande och kritiserade liberalerna. Nu har vi gjort, via den här u-svängen, att situationen är den motsatta. Jag tycker att det är allvarligt med den här lagstiftningen att man inte respekterar de åländska demokratiska institutionerna, utan man vill ha någon sorts tvångströja ifrån rikssidan så att vi inte ens ska kunna använda den behörigheten som vi har. Det är faktiskt lite skrämmande.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Nu handlar det om sociala rättigheter, i övrigt när det gäller nivågarantilagen har vi inte så stort intresse av. Det är ju för oss ideologiskt väldigt viktigt att alla människor ska ha det bra på Åland. Vi vill också att grundlagen och självstyrelselagen ska följas på Åland. Även om nu ltl Anders Eriksson avskyr det mesta som kommer ifrån riket så är det lite svårt att förbigå självstyrelselagens 44 §. I den sägs just att man ska sträva till minst samma förmåner som i riket. I förarbetena sägs det att man naturligtvis kan ha större, flera och mera rättigheter.

    Ltl Anders Eriksson säger inte hur han tänker följa 44 § i självstyrelselagen.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Om jag inte är helt på fel, när det gäller den historiska återkopplingen, så arbetade man i den parlamentariska kommittén för övertagande av beskattningen. Oron ledde till att man måste lägga en motion som ledde till den här lagstiftningen. Efter det, ltl Sundback märkväl, så infördes 44 § 2 mom. i självstyrelselagen. Det är ju ytterligare ett motiv till att den här lagstiftningen inte behövs.

    Ltl Sundback säger att man ifrån socialdemokraternas håll vill utveckla den sociala sidan. Man vill att alla människor ska ha det bra. Det tror jag att de flesta vill. Det vill också jag och det vill vi också ifrån Ålands framtids sida.

    Jag noterade att t.ex. när det gällde avbytarverksamheten då började man också helt plötsligt prata om nivågarantilagen. Det är klart att det inte var något som låg i socialdemokraternas intresse och det kan jag ha respekt och förståelse för, men vi ska ändå inte ha den här typen av lagstiftning. Vi gör de politiska prioriteringar som våra demokratiska institutioner tillåter.  

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Historieskrivningen är rätt men den är mera intressant än så. Det var de som förespråkande att samma bestämmelser som finns i nivågarantilagen skulle vara i självstyrelselagen. Jag tror att socialdemokraterna kan ta åt sig en ganska stor del av äran av 44 §. Nivågarantilagen är inte särskilt bra, tycker jag. Men det kvarstår hur Ålands lagting ska leva upp till 44 §? Det gör vi inte nu. Även om jag inte misstror Anders Eriksson, jag tror säkert att han är en god människa, så tror jag faktiskt inte att Ålands framtid kommer att gå i spetsen för en moden socialvård. Jag har hört ltl Anders Erikssons uttalande om människor som lever på bidrag och de var avslöjande nog.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Om vi ska hålla oss på den nivån så har också jag hört ltl Barbro Sundbacks uttalanden många gånger om människor som lever på bidrag, men då råkade det handla om EU-bidragen till jordbrukarna. Vi är kanske lika goda kålsupare när det gäller det.

    Jag tror att man ska vara försiktig med att säga vem som är en ond eller god människa när det gäller olika prioriteringar. Jag tror att de flesta vill att människorna på Åland ska ha det så bra som möjligt. Sedan kan vi säkert ha en lång diskussion om var man ska lägga gränsen för de sociala skyddsnäten. Jag tror att det är viktigt att folk, som egentligen inte har något fel, kommer ut i arbete. Samtidigt är det minst lika viktigt, om inte mera viktigt, att sådana personer som behöver hjälp och stöd och inte klarar sig också ska få det. Det är den gränsdragningen, ltl Sundback, som är svår.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Gun-Mari Lindholm

    Talman! Det är en intressant diskussion det här. Det är när frågorna ställs på sin spets som de olika ideologiska värdena och grundvärdena i självstyrelsens tankesätt kommer fram. Jag tycker det är väldigt intressant att se hur olika man resonerar. Det är beklämmande att den här lagmotionen kommer just nu. Det har genom åren diskuterats att man borde göra någonting åt det här. Det är ingen bra koppling att ha den. När man gör det nu så förstår jag att socialdemokrater och säkert också andra kopplar ihop att man gör det för att det finns en diskussion som hänför sig till barnomsorgslagen. Där har man hävdat att garantilagen har en viss betydelse för barnomsorgslagstiftningen. Jag framförde själv i debatten att man behöver titta på om det har någon betydelse, vilket har visat sig att det har.

    För den skull så tycker jag att det är bra att det här har kommit till. Vad beträffar barnomsorgslagen så har det inte en sådan effekt som inte vi och jag kan leva med i vår grupp. Den diskussionen är avslutad eftersom vi tycker att den lagframställningen är bra och den är helt i enlighet med det som vi anser.

    Men det som jag tycker att är illa, och som jag vill ta avstånd ifrån, är det uttalandet som socialdemokraterna har gjort i media om att nu är de borgerliga inne för att försämra för de åländska medborgarna. Jag skulle jag verkligen vilja veta vad man då baserar det uttalandet på? Jag tycker inte att någon här i den här församlingen i det här ärendet och inte i något annat ärende heller har varit besjälade av att man skulle göra en försämring.  Vi kan väldigt lätt, genom att gå in på nätet, titta på vilka olika framställningar vi har gjort under årens lopp. Till den delen det gäller den här gruppen så känner jag mig väldigt säker på att vi inte kommer att försöka göra några försämringar. Tvärtom, vi har försökt göra förbättringar som vi inte har lyckats med, men vi har åtminstone försökt. Det gäller hemvårdsstöd, barnomsorgspeng och barnbidraget vilket vi lyckades vi med, det andra har vi inte helt och hållet lyckats med. Vi har jobbat med utkomststöd, vilket socialdemokraterna har initierat, men vi har stött det. Vi har också drivit mer pengar till pensionärer med låg inkomst. Vi har lyft handikappfrågor. Det gäller allt ifrån hörselslingor till handikappanpassade byggnader och punktskriftmaskiner och mycket annat. Vi har talat om fosterdiagnostik här alldeles nyligen. Tillsammans med socialdemokraterna har vi nu lyft frågan om homosexuellas rättigheter till konstgjord befruktning.

    Jag skulle vara väldigt intresserad av att höra vad det är man baserar uttalandet på om att vi vill försämra? Jag vill ta avstånd ifrån det uttalandet. Jag känner inte igen mig, jag känner inte igen min grupp och det finns ingen sådan dold agenda vad beträffar det här ärendet.

    Tvärtom, jag tycker att vi ska vidga vår syn på det här och inte bara fokusera på hur man gör i Finland. Vi har ett EU-medlemskap, vi kan titta på hur man där hanterar vissa frågor. Hur gör man i Sverige? Kan vi finna lösningar som är bättre än i Finland?

    Jag vill åtminstone tydligt markera att jag inte vill att man gör sådana här uttalanden och bara lämnar en sådan mening ifrån sig i media. Man generaliserar och säger att de borgerliga partierna tycker så här.  Vi är ingen sammansvetsad grupp, vi är många olika partier. Jag tycker inte det är rätt att helt kategoriskt och onyanserat uttala det om många olika partier. Det säger kanske mera om den som uttalar det än om den som det är riktat till.

    Nu har media gått hem för länge sedan för att det tycker att den här debatten och dagen har blivit alldeles för lång. Jag vill markera ifrån vår sida att det här har vi aldrig varit besjälade av att försämra för någon utan vi vill istället göra förbättringar. Det kommer vi också framdeles att göra, tack.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Nej, jag tror inte att vtm Gun-Mari Lindholm medvetet vill försämra. Vi har ju vår politiska utgångspunkt gemensam. Men på livets väg har våra banor skilts.

    Försämringen i barnomsorgslagen är helt klar, både de jure och de facto. De som idag har subjektiv rätt till barnomsorg, för barn ända upp till läropliktsåldern, den rätten beskärs för vårdnadshavare som har barn under tre år. Det är en direkt försämring. Det är just den frågan som också har väckt bestörtning hos en del, speciellt unga mammor men också deras män. De har blivit fråntagna sin valfrihet i den här frågan.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Men där ser jag det som så, att om det är någonting som vi själva vill införa så har vi fortfarande den möjligheten. Nu har en viss grupp hänvisat till den här garantilagen och då skulle vi kunna oss använda oss av den. Men vi kan ju fortfarande göra det. Men nu har det ju visat sig i debatten redan, när remissen gick, att socialdemokraterna är ensamma om att tycka det. Det kommer ju ändå inte att bli någon förändring till den delen.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Frågan var om de borgerliga partierna vill försämra barnomsorgslagen? Det vill de ju. Det är inte det som man säger, utan det är som man gör som räknas. Förändringen i frågan om subjektiv barnomsorg innebär en direkt försämring för vissa familjer och det tar bort den valfrihet som man har nu. Experter menar att det också strider mot grundlagen.

    Jag tycker inte att själva nivågarantilagen är bra. Men den har en poäng i att den kan användas för att trygga det som sägs i 44 § i självstyrelselagen. 44 § i självstyrelselagen är väl nästa som ryker.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Från vår sida ser vi det inte som att man försämrar barnomsorgen med den här lagen. Det vilar istället på en uppfattning som vi har, om det sedan är en värdegrund, ideologi eller vi kan kalla det vad som helst men vi ser inte att det är en försämring. Vi har också sagt ifrån vår sida att det kanske skulle räcka med att ha barn på dagis halvtid och inte heltid, när man är hemma med ett mindre syskon. Det har vi fört upp i debatten. Nu ligger ärendet i utskottet. Vi har inte tagit bort garantilagen ännu. Vi får väl se vad barnomsorgen landar. Vi har i alla fall inte sett det som någon försämring.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Camilla Gunell

    Herr talman! Det är en väldigt intressant debatt. Både självstyrelselagens 44 § och nivågarantilagen har använts i debatten förr om det har passat den politiska agendan. Jag kommer ihåg att nuvarande social- och miljöminister hänvisade till 44 § i självstyrelselagen om minst samma förmåner som i riket när det gällde maxtaxan på dagis för några år sedan. Jag tror att många andra här i salen också har tagit stöd i den lagen och i nivågarantilagen för att visa på att ålänningarna inte ska hamna i en sämre ställning.

    Jag reagerade lite grann på vtm Gunnar Janssons anförande när han flera gånger upprepade att den här lagen är skadlig. Är 44 § i självstyrelselagens om minst samma förmåner som i riket också skadlig? Är nästa steg på vägen att den tas bort i en revision av självstyrelselagen? Jag tror att man kanske kan uppfatta att vtm Gunnar Jansson ändå är mer självstyrelsepolitisk radikal än vad liberalerna i övrigt, i alla fall tidigare, har varit. Det blir intressant att följa det här ärendet framöver. Det vore spännande att veta om det är dit som man är på väg?

    Som jag ser det så har vi brister vad gäller vår sociallagstiftning. Här har upprepats flera olika fall där vi på Åland saknar lagstiftning som då finns i riket och då uppstår det givetvis luckor.

    Vi vet att socialvårdsbyrån har väldigt små resurser. Det är viktigt att den som lagstiftar också skriver tillämpningsanvisningar så att socialarbetare och andra vet hur man ska tillämpa de åländska lagarna. Vi har sett samma inom polisen, där har det också har brustit i tillämpningsanvisningar. Här är någonting som vi måste förbättra i vårt system. Antagligen är det för att socialvårdsbyrån är underbemannad och liten. Man har under årens lopp lutat sig ganska kraftigt emot social- och hälsovårdsministeriet och deras resurser när det gäller att ta fram utredningar, undersökningar, forskning och statistik och även lagstiftning.

    Den intressanta frågan är ju, om den här lagen försvinner, hur vi ska leva upp till 44 § i självstyrelselagen, om man avser att ha den kvar? Vilka system ska vi ha på Åland som är stabila, långsiktiga och fungerar om den politiska viljan fortfarande är att åländska medborgare inte ska hamna i en sämre ställning än medborgarna i riket?

    En reflexion som jag också gör är att barnomsorgslagen, och den subjektiva rätten som där försämras, den författade man, skrev och skickade till lagtinget utan att reflektera kring att den faktiskt kolliderar med nivågarantilagen. Det är väl grunden till att vi sitter här nu och att den ska tas bort. Annars skulle vi väl fortfarande slumra djupt vad gäller nivågarantilagens vara eller inte vara. Där får ju socialdemokraterna ta det på sig att vi har väckt den björn som sov i den här frågan.

    Om man funderar vidare över hur vi ska leva upp till 44 § i självstyrelselagen, då kunde man tänka sig ett sådant system att när det kommer ny lagstiftning inom socialvården i riket så skulle Ålands lagting ta ställning till om den lagen ska träda ikraft på Åland. Ska vi anta lagen som blankettlag eller inte? Lagtinget skulle aktivt ta ställning i den frågan. Vi kan också ta ställning till om vi ska förbättra nivåerna. Vi kan även ta ställning till om det ska göras på ett annat sätt på Åland, där självstyrelsen används till att ha det här som en fond eller bakgrund men sedan använda våra möjligheter att skapa en lagstiftning som är anpassad för vårt samhälle och våra medborgare.

    En annan reflektion som jag gör är om inte detta är en fråga som borde tas upp i samband med valet? Borde inte de åländska medborgarna och väljarna får bestämma huruvida den här lagen ska tas bort eller inte? Nu har lagmotionen tillkommit väldigt hastigt och den ger ett intryck av lite panik, istället för att man långsiktigt skulle ha diskuterat det här. Visst kan man ta bort den här lagen. Men vi skulle i så fall gärna se något alternativ, framförallt kanske ett svar på hur vi ska leva upp till självstyrelselagens stadganden? Tack, herr talman.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! När det gäller barnomsorgslagen och den i förhållande till nivågarantilagen så stämmer det inte att vi inte överhuvudtaget reflekterade över den frågan. Det gjorde vi och det redogjorde jag ganska noggrant för i mitt anförande när jag presenterade lagförslaget för lagtinget. Jag presenterade hur vi hade tolkat den som deklaratorisk och hur vi hade diskuterat i förvaltningen och gjort en liten miniutredning. Precis på det viset, som ltl Gunell beskrev, jobbar vi på socialvårdsbyrån i dagsläget. Vi följer noga med vad det är för lagstiftning på gång i riket och vi funderar vad som är aktuellt för oss och hur vi kan anpassa den efter våra förhållanden, precis så arbetar vi.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Ja, det var ju det jag sade också. Det är man ju tvungen att göra eftersom resurserna är små på socialvårdsbyrån. Antagligen är de för små eftersom det brister idag med att även skriva tillämpningar, vilket lagstiftaren borde göra så att det är klart för alla hur lagarna ska tillämpas. Men om det fördes en ingående diskussion i samband med barnomsorgslagen, gällande relationen mellan den och försämringar i den subjektiva rätten i relation till nivågarantilagen, så borde man kanske i beredningen ha angett att den diskussionen och utredningen hade gjorts så skulle den saken har varit klarlagd.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Som sagt var, det redogjorde jag för. Det har ju sedan inte blivit prövat. Något klart svar på den frågan får vi ju inte heller.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Nej, det har inte blivit prövat. I samband med att barnomsorgslagen kom var det intressant att flera medborgare faktiskt gjorde den här kopplingen i olika insändare i tidningarna. Det är ju intressant och väldigt lovvärt att åländska medborgare är så pass kunniga och insatta i vår lagstiftning att man reagerade på den här frågan.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Gunnar Jansson

    Tack talman! Vid denna sena timme ligger det säkert i allas intresse att jag fattar mig kort. Jag börjar med ett vittnesbörd.

    Ålandskommittén var tillsatt, i den ingick representanter för landskapet och för riket. Riksdagen, på den tiden, åkte varje tisdag morgon flygmaskin dit. Varje gång Ålandskommittén sammanträdde på tisdag och eller onsdag så var dess medlemmar med. Jag minns det hur väl som helst. Efter att denna nivågarantilag hade trätt ikraft i landskapet den 1 januari 1984, Ålandskommittén var igång med sitt arbete, dess medlemmar funderade på hur man ska implementera en sådan här princip i konstitutionen för Åland i det skede i självstyrelselagen? Det var en allmän diskussion.

    Speciellt en gång bestämde sig Lasse Wiklöf och jag för att sitta kvar en stund efter att flyget hade landat i Helsingfors, i det som numera är utrikeshall, och tillsammans fundera på om vi kan hantera den här situationen. Vi vet alla att Lasse Wiklöf var en hängiven människovän, politiker och socialdemokrat till den delen är den beskrivning ni nyss hörde riktig. Men det här var inget socialdemokratiskt projekt att inympa de principer som nivågarantilagen gav uttryck för i självstyrelselagen. Alla visste redan då att den nivågarantilagen är omöjlig att tillämpa. Tillsammans satt vi några personer på flygfältet och funderade på den här saken. Lasse minns jag väl, Olle Salmén var med och Janne Lindfors. Inte som den gången bak på en Club 77 men lite åt det hållet så var vi väldigt överens om att så här gör man.

    Ålandskommittén sammanträdde och det ledde till resultat. Det var mycket lätt för alla delegater i den kommittén att samtycka till en sådan här åtgärd, en politisk målsättning in i en grundlag, där den hör hemma.

    Det är ju det som vi motionärer också skriver i motiveringen till motionen; nämligen i en grundlag, i en konstitution, i en norm av grundläggande natur skriver man ju in de höga principer enligt vilket ett samhälle ska fungera. Sedan materialiseras de principerna i den organiska lagstiftningen som förekommer. Men att som i det här fallet i en alldaglig lagstiftning försöka ge den någon slags helgd, genom att göra det man gjorde -84, var enligt min mening redan då ett misstag, vilket jag har levt med den övertygelsen om i 27 år. Det var en politisk åtgärd, men juridiskt var det ett misstag.

    Naturligtvis vill jag tacka alla kollegor som har uttalat sig så här förmånligt för den här saken. Det här är inget hastigt hopkommet förslag. Det är ett resultat av mångåriga långvariga tankar. Tekniskt gick det fort när vi bestämde oss för det. Men materian har funnits länge.

    Ändå vill jag tacka Barbro Sundback för hennes medverkan. Utan Barbro Sundbacks lojalitet, som hon visade redan i måndags, och nu kamp på barrikaderna så hade vi ju missat den goda debatten, så tack så mycket Barbro Sundback!

    Sedan till det sista; om hur man ska hantera 44 § 2 mom.? Naturligtvis på det sätt som jag nyss nämnde i vår legalistiska samhällsordning, dvs vi ska skriva i lag det som gäller. Det vimlar av system också innanför EU där man har s.k. sociala kontrakt. Man bestämmer sig att ungefär för 12-15 år framöver ska vi försöka att samhället utvecklas i den och den riktningen. Sociala kontrakt är ingen ovanlighet alls. Vi har många exempel på det. Jag har tidigare talat för en sådan åtgärd. Det finns många områden inom samhället som mycket väl skulle lämpa sig för att ha en styrning via sociala kontrakt.

    Barbro Sundback och jag brukar vara överens om att det ska vara mera politik i politiken, inte mindre. Jag är helt av den åsikten. Den här lagmotionen syftar till att bädda för mera politik i politiken. Det är en grundläggande utgångspunkt. Därför ber jag om ursäkt om jag använde ordet skadlig upprepade gånger. Jag förstod att det framförallt störde kollegan Gunell. Det är bara så att de ord jag använde, så använde jag varje gång enligt Olaus Petris normering. Skulle jag inte ha inlett anförande med en hänvisning till domarreglerna så skulle jag naturligtvis inte genomgående ha använt den termen. Men jag ville i konsekvensens namn använda den just såsom den är utformad i domarreglerna. Tack, talman.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, herr talman! Det är ju risk, när man stöder sig på källor som är hundratals år gamla, att man missar innebörden i ord. Uppfattningen att det skulle vara skadligt att vi hade en lag som förpliktigade oss att följa minst samma sociala förmåner som riket känns säkert för den vanliga medborgaren som helt obegripligt.

    Jag vill ha ett klargörande. Jag känner liberalerna som att de har ett ganska stort socialt engagemang. Om vi tar bort detta, som var liberalernas verk i tiden, hur ska man då följa upp förlusten av nivågarantilagen? Är det sociala kontrakt som vi ska förvänta oss i framtiden av liberalerna? Det skulle vara viktigt att få veta hur ett sådant kontrakt skulle se ut och vad det skulle kunna innehålla, apropå politik?

    Vtm Gunnar Jansson, replik

    Tack talman! Jag måste i den här repliken inskränka mig till det som jag nyss nämnde. Ädla principer i normer av grundläggande natur, ofta på grundlagsnivå, och materialiseringen sedan i normal organisk lagstiftning, att blanda samman de här två fenomenen leder ofta till mera nytta än skada.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Jag måste nog säga att jag inte kunde upptäcka mycket politik i den här sista repliken. Frågan är nog hur mycket social kraft det finns i liberalerna? Hur ska man se till att det åländska socialskyddet lever upp till minst den rätt magra nivå som det finländska systemet befinner sig på genomfört med övriga nordiska normer? Hur ska man finansiera det? Det är där politiken, om någonsin, kommer in.

    Vtm Gunnar Jansson, replik

    Talman! Det går inte att göra på något annat sätt än enligt de förfaranden som gäller i självstyrelsens demokratiska institutioner, landskapsregering och lagting enligt folkets vilja. Jag tror att vi alltid bör gå tillbaka till själva definitionen för självstyrelsen. Vad är dess syfte? Ja, dess syfte är att Ålands befolkning ska kunna ordna sin tillvaro efter folkets egen önskan så vidsträckt som det är möjligt för ett landskap som inte utgör en egen stat. Det är alltså folkets vilja som ska vägleda reformerna, folkets vilja under självstyrelsen. 

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Katrin Sjögren

    Herr talman! Om jag sätter handen på hjärtat så måste jag säga att det är lite dubbla känslor för min del. Trots att det har funnits en vilja så är det på flera områden som vi släpar efter när det gäller sociallagstiftningen.

    Tittar man på nivågarantilagen och tar bort den sociala lagstiftningen så kan man konstatera att den till flera delar inte heller uppfyllts. Det står om näringspolitiken och det står om skärgårdstrafiken. Det var en artikel i Huvudstadsbladet där man konstaterade att efter ett domslut har man tagit bort avgifterna i skärgårdstrafiken i riket. Det har nu resulterat i att det har blivit ett jättetryck på skärgårdstrafiken och skärgårdsborna får inte själva plats på färjorna. Vi har fortfarande avgifter i vår skärgårdstrafik, så att det finns flera saker i den här nivågarantilagen som inte hänger med och som inte är samma för oss här på Åland.

    När det gäller sociallagstiftningen så är en del av behörighet finsk när det gäller socialförsäkringssystemet och socialvården är åländsk behörighet. När man diskuterar sociallagstiftning och ska göra reformer så är det alldeles naturligt, i alla fall nu när jag har varit ansvarig för det här om området, att man tittar och följer nogsamt med vad som händer på fastlandet. Man försöker också titta på de svenska systemen.

    Samarbetet är gott med ministeriet. I mitten av juni kommer de hit från ministeriet för att diskutera och vi kommer att ha ett utbyte. Våra tjänstemän har också varit dit och diskuterat stora reformer som är på gång på den fastländska sidan. 

    Tittar man på ursprunget och som har debatterats så när barnomsorgslagen lades fram för lagtinget så är det min bestämda uppfattning att det var en sociallagstiftning som till stora delar är bättre för den åländska befolkningen. Den är anpassad efter åländska förhållanden och innehåller saker som är mera anpassade för oss helt enkelt. Den subjektiva rätten, för barn under tre år, har varit på tapeten. Men också det faktum att den fastländska barnomsorgslagstiftningen har avgiftsfri förskola. Tittar man på våra behov så har vi inte samma behov av att t.ex. ha avgiftsfri förskola eftersom 99 procent av våra sexåringar går i förskolan redan. På fastlandet var tankegångarna, när man införde avgiftsfri förskola, att man hade barn som inte fick föreskoleundervisning. Därför hade man den här moroten. Men vi har andra behov här. Vi lagstadgade om eftis, vilket man inte har gjort på fastlandet. Nu tar man bort eftis för tvåorna i Esbo och det har blivit ett ramaskri. Vi har utvidgat rättigheterna till eftis för funktionshindrade ungdomar. Vi har också starkare skrivning när det gäller rättighet till dagis utanför kontorstid, eftersom stora delar av den åländska befolkningen inte jobbar kontorstid. Man jobbar inom serviceyrken. Också när det kommer till maxtaxan så har vi en lägre maxtaxa i vårt barnomsorgsförslag än vad man har på fastlandet. Man kommer dessutom i riket att höja det i höst till 255 euro och vi har 230 euro. Det är jättesvårt att exakt jämföra, det tycker jag att man ska ha med sig.

    Dessutom när man pratar om barnomsorgslagen så kunde det egentligen har varit en lag under utbildnings- och kulturavdelningen.

    Kärnan i socialvården, och där vi till vissa delar släpar efter, handlar ju om dem de som så sällan pratar för sig själv. Det handlar om utkomststödslag, det handlar om bostadsbidrag, det handlar om handikappservicelag, vilken vi nu har moderniserat, och det handlar om en ny barnskyddslag. Det är jätteintressanta diskussioner och det svårt att jämföra.

    Jag är ändå förvissad om att grundlagen och den 44 § i självstyrelselagen ger mig råg i ryggen att fortsätta att driva de här sociala frågorna. Jag tycker också att det är skäl att fundera på att anpassa dem efter våra förhållanden så att det helt och hållet blir efter ålänningarnas behov.

    Jag skulle också vilja kommentera detta med en egen lagstiftning helt och hållet och våra resurser. Det är min uppfattning att om vi helt och hållet skulle ha en egen sociallagstiftning då skulle vi åtminstone behöva tiodubbla våra resurser på socialvårdsbyrån. Sociallagstiftning är väldigt komplicerad. Det krävs utredningar och brukarundersökningar. Jag ser det som ganska orealistiskt att vi helt och hållet skulle kunna ha en egen sociallagstiftning, i alla fall i dagsläget. Det krävs enorma resurser i så fall. Det var det jag ville säga, tack.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, herr talman! Jag förstår att ministern, som har ansvaret för socialvården, kan ha ganska dubbla känslor i det här sammanhanget. Det är precis så som vi också säger att en egen sociallagstiftning kräver stora resurser. Vi är nog beredda att satsa men vi tror inte att det finns majoritet för sådana satsningar inom offentlig sektor på Åland.

    Angående barnomsorgslagen om den försämrade subjektiva rätten, som jag uppfattar det och så som diskussion gick i lagutskottet så strider den inte enbart mot nivågarantilagen. Enligt mig strider det mot 19 § 3 mom. i grundlagen om försämringsförbud. Om man skulle följa de lagar som vi har så skulle det ha kvarstått och andra förmåner skulle man då ha skapat.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! På det viset barnomsorgslagen mitt förslag. Jag uppfattade att vi förbättrade på så många områden. Sedan finns det en verklighet här också när vi pratar om sociallagstiftning och vad vi har för resurser och vad vi ska rikta våra resurser mot. Så ser verkligheten ut.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Verkligheten ser ut på många sätt. Det som är grundläggande när man bygger upp ett välfärdssystem, det är att man tar inte bort uppnådda rättigheter, såsom jag ser det åtminstone och som jag tror att de flesta ser det som förespråkar den nordiska modellen där sociala förmåner är universella och knutna till medborgarskap. Man säger att man istället får någon annan rättighet. Det kan betyda att den medborgaren som blir fråntagen sin rättighet inte har någon som helst nytta av att någon annan får någon rättighet. Det är inte grunden för välfärden. Varje rättighet är uttalat till för att fylla ett specifikt behov. Resonemanget håller inte utgående från ett nordiskt välfärdstänkande. När det gäller att försämra rätten till subjektiv barnomsorg så är det en direkt försämring och man tar bort valfriheten.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Man pratar om en rättighet och valfrihet. Det handlar också om vilken lagstiftning man pratar om, anser jag. Det handlar om välfärdslag, det handlar om kärnan i socialvården och då kan man prata om att ta bort rättigheter. Men fortfarande när det gäller barnomsorgslagen så om man är yrkesverksam så har man rättighet att ha en dagisplats. Det är grundrättigheten. Sedan har man försökt rikta barnomsorgslagen till där behoven finns.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Visst är det så att barnomsorgslagen är bra på många sätt. Om jag förstår minister Sjögrens dubbla känsla in för att ta bort nivågarantilagen så uppfattar jag det så att hon ändå har 44 § i självstyrelselagen, och minst samma rättigheter som i riket, som en bas och ett argument för att kunna förbättra de sociala förmånerna på Åland. Upplever man inte nu att man frivilligt är med och tar bort ett av de här verktygen som man har kunnat hänvisa till när man har eftersträvat förbättringar inom det sociala?

    Hur ser minister Sjögren på 44 § i självstyrelselagen? Ska den också bort?

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Som jag sade här tidigare så anser jag att det går att hänvisa till 44 § och också till grundlagen. Upprepade gånger har det här konstaterats att nivågarantilagen är från 80-talet, och ändå har vi inte en fullständig sociallagstiftning som är modern och uppdaterad. Inte ens under den förra mandatperioden uppdaterade man speciellt mycket sociallagstiftning.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Men hurdana system anser minister Sjögren att vi ska ha på Åland, med våra små resurser, att kunna leva upp till 44 § i självstyrelselagen om minst samma förmåner? Hur ska vi utveckla det här så att vi faktiskt kan vara uppdaterade? Att den här bokstaven inte bara är en tom bokstav utan någonting som vi som lagstiftare faktiskt klarar av att förverkliga i praktiken.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Eftersom vi har de resurserna som vi har så ska vi jobba precis på det sättet som jag sade i en replikväxling till ltl Gunell. Vi följer med vad som händer i den sociala lagstiftningen både i riket och i Sverige. Sedan gör vi en bedömning om vi vill implementera lagstiftningen, om vi vill rikta den mera eller göra om vissa paragrafer. Det har vi gjort redan, både när det gäller barnskyddslagen och när det gäller handikappservicelagen. De uppdateras automatiskt, ifall man inte tar ett beslut att inte göra den här uppdateringen. Det var en orsak till att vi hade en urgammal handikappservicelag, sedan 90-talet, då tog man ett sådant beslut att den inte skulle uppdateras. Man hann aldrig med att uppdatera eftersom vi vet att vi har så små resurser.

    I dagsläget har vi en modern barnomsorgslag som uppdateras när man uppdaterar den i riket, om vi inte aktivt väljer att inte uppdatera. Likadant kan vi göra med handikappservicelagen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Jansson

    Herr talman! Ännu några korta anmärkningar. Kollegan Sundback var med 1982 när den här lagen kom till, men hon deltog inte i dess tillblivelse. Den socialdemokratiska gruppen, 3 stycken, var inte för den här lagen. Jag däremot, som hörde till den borgerliga majoriteten, är den enda nu levande i det här rummet som var med och stiftade den här lagen. Jag har hört här i korridorerna en viss kritik emot att jag nu skriver under den här motionen för att den ska slopas. Därför är det viktigt att klargöra historien bakom hur den här lagen kom till.    

    Under slutet av 70-talet hade vi en parlamentarisk kommitté som jobbade fram förslag till förändringar av självstyrelselagen. Den kommitténs slutresultat resulterade i att centern, som hade 14 mandat i slutet på 70-talet och frisinnad samverkan, med sina 3 eller 4 mandat, blev i majoritet för att föreslå övertagande av beskattningen. Liberalerna och socialdemokraterna var emot detta.

    När ärendet kom till lagtinget, i form av ett meddelande som redogörs här i motionen, så behandlades det först i lagutskottet mycket seriöst, där var ställningstagandet detsamma. Centern och FS som var för övertagande av beskattningen, liberaler och socialdemokrater var emot övertagande av beskattningen. När ärendet kom till stora utskottet under Alarik Häggbloms ledning sökte han, som liberal politiker, en lämplig kompromiss. Han föreslog då att man inte skulle överta hela beskattningen i vårt förslag utan bara de direkta skatterna. Men för att liberalerna skulle kunna gå med på att ansluta sig till FS och centerns progressiva i linje i självstyrelsepolitiken krävde man då att få en garantilag. Det gjorde att vi/jag stod in för att avgöra om jag ville i förslaget till ny självstyrelselag ha någon form av övertagande av beskattningen eller om jag inte ville ha det. Vi var överens om att vi behövde ha kvalificerad majoritet i det förslag som gick vidare till riket. Därför accepterade jag det förslaget. Alarik Häggblom och Sune Carlsson var med, tror jag, att det ihop detta. Vi skulle ta en sådan en landskapslag före vi skickade iväg paketet till riket.

    Sedan har kollegan Gunnar Jansson redogjort för den vidare gången. I något av de första mötena i Ålandskommittén, som inledde sitt arbete 1985, visade sig att riksdelegaterna var emot varje form av övertagande av beskattningen. Det beskedet fick vi snabbt hit till landstinget och då borde vi naturligtvis ha gått till författning om att ta bort den här lagen eftersom det inte blev någon direkt beskattning. Man tyckte ändå i Ålandskommittén att lagen hade politiskt diskuterats i landskapet och att det vore rimligare att man i självstyrelselagen skulle ta in någon form av generell garanti som också vtm Jansson här har redogjort för. Det gjorde man då. År 1991 antogs den lagen i riksdagen och accepterades av lagtinget. Då borde man ju för andra gången ha uppmärksammat att ta bort den här lagen. Orsaken till dess tillkomst försvann 1985 och verifierades försvunna 1991.

    Jag beklagar för min del att jag, under min tid som lantråd 1995-1999, missade att föreslå att den här lagen skulle slopas. Det var ett misstag.

    När sedan lagtinget tog bort den kommunala delen 2007 så borde man ha kommit ihåg den här historien och tillsett att den skulle ha tagits bort.

    Jag vill komplettera detta med att jag har marknadsfört Ålandsmodellen rätt mycket internationellt. En av de bärande principerna, som jag har anfört i de sammanhangen, är att självstyrelsens autonomi innebär att det ges möjlighet att avvika från det man har i moderstaten. Att ha annorlunda regleringar och att ha regleringar som är anpassade till de egna behoven. Om man skulle vara intresserad av att följa samma system som man har i moderstaten så då skulle man ju inte behöva ha någon autonomi. Det betyder att den här lagen innebär att vi har skrivit bort vår autonomi inom delar av det politiska fältet. På det sättet känns lagen lite förnedrande för en självstyrelsepolitiker som mig. Därför var det lätt när vi såg att den här lagen skulle tas bort. Vi såg att den här lagen skulle ställa till problem när det gäller vår funktion som självstyrande parlament.

    Då kommer frågan som socialdemokraterna ställer; hur ska vi då säkerställa de sociala nivåerna i landskapet? För mig, som frisinnad, är det här inget problem. Vi har två huvudmålsättningar med vårt arbete såsom samhällsarbetare. Det ena är att skapa produktionskraft i samhället. Det andra är att ta hand om dem som behöver de allmännas stöd, de svaga. Det är inte att dela ut pengarna förrän vi ha producerat dem. Det är inte att dela ut pengar till massor med människor som inte behöver pengar bara för att man inte ska peka ut dem som behöver pengar. Det är faktiskt att ha ett system att ta hand om är dem som behöver det. Därför är det så lätt för mig att jobba för en vettig ekonomi i samhället så att vi har råd att ta hand om dem som behöver vår hjälp. De som, av olika orsaker, inte själva kan producera tillräckligt. Därför är det väsentligt att vi rensar vår lagbok från den här typen av lagstiftning. Tack.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, herr talman! Det är ofta intressant med de historiska tillbakablickarna, speciellt när man själv har varit med. Det är intressant att höra vad man har skrivit och vad ens kollegor sade.

    Jag fäste mig vid en uppgift som jag inte kände till. Det är intressant att höra hur olika viktiga lagar, dokument och avtal har kommit till. Ltl Roger Jansson säger att redan vid det första möte, när Ålandskommittén sammanträdde i riket, sade man från rikshåll att man inte diskuterade skattebehörigheten. I 30 år har vi nu hört vikten om att överta beskattningen. Är det någonting, enligt ltl Roger Jansson som har lång erfarenhet, som tyder på att den inställningen skulle ha förändrats idag?

    Ltl Roger Jansson, replik

    Ja, det är det. Man brukar tala om att droppen urholkar stenen. Jag har, som självstyrelsearbetare under många år, haft mycket med rikspolitiker, många regeringar och med många statsministrar och andra ministrar att göra. När jag har varit med och vunnit framgång så har det varit genom en otrolig envishet. Det har varit långsamma processer och de har varit svåra. Det har varit många förhandlingar och man har förlorat. Så har man kommit igen och så har man förlorat, så har man kommit igen och så har man förlorat. Detta är det förhållande till den samlade staten Finland, som läger ett stort värde i att vara enhetsstat, som vi ålänningar har att kämpa med och därför ska vi fortsätta med det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

    Tredje behandling

    4      Godkännande av avtalen med Saint Kitts och Nevis, Saint Vincent och Grenadinerna samt Bahamas om upplysningar i fråga om skatteärenden

    Lagutskottets betänkande (LU 29/2009-2010)

    Republikens presidents framställning (RP 17/2009-2010)

    Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till de i presidentens framställning ingående lagförslagen eller vägra ge sådant bifall.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    De i presidentens framställning ingående lagförslagen föreläggs lagtinget för bifall i enlighet med klämförslaget i lagutskottets betänkande.

    Föreläggs lagförslaget för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagförslaget.

    Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

    Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    Tredje behandling

    5      Ny foderlagstiftning

    Näringsutskottets betänkande (NU 4/2009-2010)

    Landskapsregeringens framställning (FR 14/2009-2010)

    I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta förslaget. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslaget för antagande.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

    Föreläggs betänkandets motivering för enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

    Tredje behandling

    6      Specificerad kravnivå vid miljökonsekvensbedömningar

    Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 7/2009-2010)

    Landskapsregeringens framställning (FR 18/2009-2010)

    Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Därefter föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen för beslut i tredje behandling var för sig. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    Föreläggs först förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om miljökonsekvensbedömning för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om naturvård för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

    Föreläggs betänkandets motivering för enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

    Fortsatt enda behandling

    7      Förslag till första tilläggsbudget för år 2010

    Finansutskottets betänkande (FU 8/2009-2010)

    Landskapsregeringens framställning (FR 19/2009-2010)

    Diskussionen i ärendet avslutades vid plenum 31 maj 2010. Detaljbehandlingen vidtar.

    I detaljbehandlingen föreläggs först utgifterna jämte detaljmotiveringar enligt huvudtitlar, därefter inkomsterna jämte detaljmotiveringar i deras helhet och slutligen betänkandets kläm och allmänna motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.  

    Föreläggs först utgifterna jämte detaljmotiveringar enlig huvudtitel.

    Ht 42. Godkänd.

    Ht 46. Godkänd.

    Ht 47. Godkänd.

    Ht 48.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Jag föreslår att anslaget under moment 48.30.77 strykes och utgår.

    Ltl Fredrik Karlström

    Herr talman! Jag ber att få understöda det förslaget.

    Talmannen

    Begäres ytterligare ordet? Under diskussionen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Fredrik Karlström, föreslagit att anslaget under momentet 48.30.77 Vägbyggnads- och vägförbättringsarbeten utgår. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

    Omröstning kommer att verkställas. De som röstar med finansutskottets förslag röstar JA, de som röstar med lagtingsledamoten Danne Sundmans ändringsförslag röstar NEJ. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Jag föreslår öppen omröstning.

    Ltl Anders Eriksson

    Herr talman! Jag understöder förslaget.

    Talmannen

    Ltl Sundman, understödd av ltl Anders Eriksson, har föreslaget öppen omröstning. Öppen omröstning kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Ulla-Britt Dahl och ltl Carina Aaltonen att biträda.

    Upprop.

    Omröstningen har utfallit så att 14 ledamöter har röstat JA, 7 ledamöter har röstat NEJ, 4 ledamöter har avstått och 5 är frånvarande. Majoritet för JA.

    Lagtinget har omfattat finansutskottets förslag.

    Föreläggs HT 48. Godkänd.

    Föreläggs inkomsterna jämte detaljmotiveringar för godkännande i deras helhet. Inkomsterna är godkända.

    Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd.

    Föreläggs slutligen betänkandets allmänna motivering. Motiveringen är godkänd.

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    Enda behandling

    8      Hållbar regionalpolitik

    Landskapsregeringens svar (S 4/2009-2010-s)

    Ltl Camilla Gunells m.fl. spörsmål (S 4/2009-2010)

    Diskussionen i ärendet avbröts vid plenum den 26 maj 2010. Först tillåts fortsatt diskussion och följande talare kvarstår på talarlistan: Anders Englund, Mats Perämaa Roger Slotte Lundberg och Margaret Veronica Thörnroos

    Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om hemställan till landskapsregeringen. Förslaget ska samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen.

    Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Om inget förslag till hemställan väckts antecknas landskapsregeringens svar för kännedom.

    Under diskussionen kan ärendet bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och därefter en gång om lagtinget så beslutar.

    Diskussion.

    Minister Mats Perämaa

    Herr talman! Jag tänkte beröra detta angelägna viktiga ärende till någon punkt utifrån de ansvarsområden som jag har i landskapsregeringen.

    Jag noterade under behandlingen, när ärendet var uppe första gången för någon dag sedan, att ett parti nämnde att den faktiska ekonomiska situationen också i viss mån kan påverka de målsättningar man har också på det här området. Så är det ju. En del av regionalpolitiken är ju att man säkerställer att man har offentliga finanser som är hållbara på sikt och som garanterar att bastryggheten upprätthålls.

    Men de facto, en finanskris påverkar också det här området. Det är kanske ledsamt att säga det, men det är ett faktum. Vi måste se till att vi inte hamnar i en sådan ekonomisk situation att vi tvingas till väldigt drastiska åtgärder som kan rasera verksamheter helt hållet. Det ville jag säga om ekonomin. Ansvaret måste också finnas där om man ska kunna upprätthålla en regionalpolitik som håller på sikt.

    Sedan om sjöfarten som i viss mån berörs här. Man kanske tycker att det inte är en regionalpolitisk fråga, men det är det i allra högsta grad. Jag har den uppfattningen att många skärgårdsungdomar väljer sjömansyrket tack vare att den yrkesutövningen passar alldeles utmärkt ihop med ett boende ute i skärgården. Man jobbar vecka-vecka eller i något annat avbytarsystem som medför längre sammanhållna ledigheter och som passar väldigt bra ihop med ett boende i skärgården. Om vi då kan bibehålla sjöfarten, som en stark näringsgren på Åland, betyder det också att det finns arbetsplatser. Den förda sjöfartspolitiken under decennier på Åland, som till slut ändå har gett ett visst resultat på finskt håll har lett till att vi nu har signaler om att vissa rederier ser ljusglimtar och till och med planerar nyinvesteringar. Vad är en bättre signal på att den här näringen har en framtid och det skapas nya arbetsplatser? Sjöfarten är därigenom en regionalpolitisk fråga.

    Sedan till ett ärende som egentligen inte är mitt ansvarsområde men som jag ändå vill nämna, det är frågan om jordförvärvsreglerna, vilken kommer upp i ett skilt spörsmål. Det är oerhört viktigt att vi får till stånd sådana regler som hjälper till och underlättar inflyttning till skärgården och till glesbygden. I min värld är det så enkelt, om man bor någonstans där det inte finns något hinder att flytta ut, men det finns hinder att flytta in, då leder det till en avfolkning på sikt. Den frågan håller på att hanteras av landskapsregeringen. Vi kommer att svara på spörsmålet och vi ska fastställa regler som ska utgöra praxis och grunden för beslut framöver. Den frågan behöver därför inte ordas om mera här. Men det är en viktig aspekt i regionalpolitiken.

    Infrastruktur vad gäller kommunikationer både den elektroniska och den fysiska med färjor, båda behövs. Det kommer att bli en ännu starkare betoning på de elektroniska kommunikationerna. Det är åtminstone min uppfattning. Därför bör det arbetet som har inletts med att bygga ett elektroniskt optiskt fibernät i skärgården helst fortsätta så att hela skärgården kan ha tillgång till motsvarande goda elektroniska kommunikationer. Min och landskapsregeringens förhoppning är att också de södra skärgårdskommunerna ska kunna verkställa ett motsvarande nätverk som i den norra skärgården.

    Sedan till den fysiska kommunikationen, skärgårdstrafiken. Det har ordats mycket om att bygga bort höga driftskostnader genom att investera i kortrutter. Där krävs det att vi kan samsas så snabbt som möjligt för att komma till resultat och verkligen börja investera. Jag anser det viktigt att landskapsregeringen kan presentera sina tankar om kortruttsplanerna för lagtinget så fort som möjligt för att vi därefter ska kunna ta verkliga investeringsbeslut som leder till att minska driftskostnaderna. Jag tror att detta är en ödesfråga för skärgården. De redan höga oljekostnaderna kommer med all sannolikhet att bli ytterligare väldigt högre i framtiden. Om vi inte strukturellt kan ändra skärgårdstrafiken så står vi till slut inför en situationen när vi kommer att strypa det nuvarande systemet allt mera för att det till slut blir ointressant att bo kvar ute i skärgården. Vi måste våga investera i kortrutt, tack.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Herr talman! Finansministern säger att ekonomin påverkar regionalpolitiken. Givetvis gör den det. Det har hänt redan nu. De försämringar som vi har sett i trafiken, i hälsovårdarberedskapen, i kulturen och i musiken så beror på försämringar i det ekonomiska läget. Därför var det något förvånande när näringsministern förra omgången hävdade att det inte finns någon anledning för landskapsregeringen att sänka sin ambitionsnivå och det finns heller inte någon orsak till att revidera handlingsprogrammet. Vad ska vi nu tro på? Ska vi tro på minister Perämaa eller ska vi tro på näringsminister Eliasson?

    Minister Mats Perämaa, replik

    Herr talman! Svaret är enkelt, på båda två givetvis. Ambitionerna och målsättningarna finns väldigt starkt i den här landskapsregeringen. En viss förskjutning blir det givetvis på grund av det ekonomiska läget. Vi måste säkerställa oss om att inte hamna i en skuldsättning som kan det leda till ytterligare dramatiska saker.

    Förutom det som jag har nämnt här så görs det ju en hel del och det händer saker ute i skärgården. Svaret är enkelt; lita på oss båda två.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Det går ju definitivt inte, eftersom den ena säger ja och den andra säger nej. Man blir lätt förvirrad, men det är inte första gången så jag är inte så förvånad. Jag kan också se att det är många frågor här som skiljer regeringspartierna emellan. Jag förstår på ministerns tal att han vädjar lika mycket till regeringskollegorna för att hitta eniga linjer. Jag tror att det är precis det som är viktigt nu, att landskapsregeringen kommer med besked. Ska skärgårdsborna sitta och se på den här försämringen som bara gnager nedåt. Eller kommer det att komma besked från landskapsregeringen att man ändå har en ambitionsnivå att skapa en hållbar regionalpolitik, och faktiskt förverkliga det som man själv har sagt? Inte är det ju så att en skärgårdslag, skärgårdsutvecklingsprogram och många saker som man anger inte kostar någonting.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Ambitioner och målsättningar är jättebra. Det är också bra att ha olika planer. Jag tror ändå att det är de centrala frågorna som ändå mest påverkar skärgårdens framtid. Det finns mycket som kan göras på kulturområdet och fritidsområdet. Men kommunikationsfrågorna har en så oerhört stor betydelse för skärgårdsbornas framtidstro. Jag vill inte i dessa repliker gå in på de andra delområdena, vilka förtjänstfullt har presenterats här redan tidigare. Jag anser att det är landskapsregeringens och hela lagtingets ansvar att strukturera om skärgårdstrafiken så att den håller på sikt och att vi också investerar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Herr talman! Det var många intressanta synpunkter som finansministern hade. Förra gången vi hade den här debatten så hoppades jag att man kunde samla ihop de tankar som hade kommit till ett skärgårdsutvecklingsprogram kanske. Kan man kan tänka sig att det kommer något sådant program ifrån landskapsregeringen i höst?

    En fråga som jag speciellt fäste mig vid är jordförvärvsreglerna. Finansministern sade att det är ett viktigt ärende. Hans kollega, kansliministern, signalerade minsann inte att det är ett viktigt ärende i och med att åren går och vi inte kommer någon vart. När det gäller hur jordförvärvsreglerna ska utformas, när man pratar med folk ifrån skärgården så säger de att jordförvärvsreglerna måste bort om man ska få inflyttning och man ska kunna utveckla skärgården. Jag tror inte det är rätt väg att gå. Vad du tror finansministern?

    Minister Mats Perämaa, replik

    Herr talman! Ett skärgårdspolitisktprogram eller ett meddelande om skärgårdspolitiken och regionalpolitiken, den avsikten har funnits hos landskapsregeringen att vi ska kunna leverera. Vi har ett tillsatt regionalråd som leddes av den tidigare näringsministern. Jag är övertygad om att den nuvarande näringsministern kommer att axla det uppdraget som leder till en fortsatt debatt om det här ämnet i lagtinget. Det är en väsentlig sak, tycker jag. Den avsikten hade landskapsregeringen. Detta spörsmål gav oss en möjlighet att diskutera det redan nu. Jag utesluter inte alls att det kan bli på det sättet. Men det är inte upp till mig allena att bestämma det.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Då har ju spörsmålet haft en stor nytta redan i och med att man har fått igång den här debatten. Det säkert kommer en god kläm ifrån huvudspörsmålsställaren. Då kanske man kan tänka sig att lagtinget kan enas om att vi får till stånd ett skärgårdsutvecklingsprogram. Det ser jag fram emot.

     Sedan när det gäller jordförvärvsreglerna så valde finansministern att inte kommentera det i den här repliken. Om vi tittar t.ex. i Stockholm skärgård, där har man inte några regler när det gäller jordförvärv men inte har man någon livskraftigt bosättning året runt ute i skärgården. Tvärtom, situationen har egentligen medverkat till att utarma skärgården. Det är bara de kapitalstarka som har möjlighet att köpa fastigheterna. Det är områden som blommar upp en kort tid under sommaren, men är nästan döda under vintern. Det tror jag att man måste ha klart för sig när man pratar om jordförvärvsreglerna, samtidigt som jag har full förståelse, finansminister Perämaa, att det är ett bekymmer och att man vill försöka få bort allt som kan hindra eventuell inflyttning. Men det finns två sidor på det här myntet.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Vad gäller eventuella klämmar i det här ärendet så har jag inte rösträtt här i lagtinget så jag kan inte bidra till resultatet av en sådan omröstning.

    Vad gäller jordförvärvsreglerna så gäller det att vi är smarta i den frågan så att vi hittar någon form av en medelväg, en kompromiss som ändå ger ett utrymme för utveckling men som ändå inte leder till situationen i Stockholms skärgård. Det håller jag helt med om. Det gynnar ingen, det är kortsiktigt. Ålänningarna är intelligenta människor och vi har ett tänkande lagting och en tänkande landskapsregerings så att jag är säker på att vi hittar en bra medelväg.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    I anförandet påtalade ministern värdet av att skärgårdsborna arbetar inom sjöfarten. Det ekonomiska värdet för kommunerna är ju tvivelaktigt om fartygen flaggar ut. Vi har tidigare diskuterat det här, speciellt i samband med den här nordiska skatteöverenskommelsen. I det sammanhanget tycker jag att vi har fått utfästelser om att regeringen ska få till stånd ett bilateralt avtal mellan Åland och Finland så att en del av skatterna kunde komma tillbaka till kommunerna. Hur går det med detta? Är det alls på tapeten? Jobbar ni på det?

    Minister Mats Perämaa, replik

    Herr talman! Ja, nog jobbar vi med frågan. Jag vågar nästan vara säker på att landskapsregeringen inte har gett ett löfte om att vi ska åstadkomma ett bilateralt avtal. Det är inte enbart upp till oss. Vi kommer att göra vårt yttersta för att få länderna Finland och Sverige med om ett sådant avtal. Vi har systematiserat arbetet mellan finansavdelningen och finansministeriet. Imorgon åker en delegation från Åland till finansministeriet i Helsingfors som ett led i det här systematiska arbetet och diskutera just de här frågorna som finns på agendan.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Det är ju bra att de reser till Helsingfors. Det känns nog lite mållöst, om man inte har uppdraget, att verkligen få till stånd ett bilateralt avtal. Jag tycker att det är ju helt givet, det finns liknande avtal i gränsområdena mellan Danmark och Sverige och norr mellan Sverige och Finland. Vi har ju haft ett sådant. Är man tveksam? Tänker man inte ens lova det här? Det var ju så "hej och hå" när Katainen var här och man skulle in i kommittéer på högsta nivå. Man kände att det här var en viktig fråga för er, men nu känns det nedprioriterat. Det tycker jag att är väldigt illa, verkligen skakande.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Herr talman! Jag förstår faktiskt inte vad ltl Sundback står här och säger? Att inte frågan skulle vara prioriterad? Vi träffar finansministeriet fyra gånger per år, en gång i kvartalet. Vi träffar dem i morgon. Just denna fråga är den frågan som har lyfts upp och vi vill att den frågan ska diskuteras i det här samarbetet, och möjligen sedan också på nordisk nivå därutöver. Därför finns frågan på agendan i våra diskussioner. Det är den frågan som vi diskuterar och det är den frågan som är den centrala. Därutöver har vi också väckt frågan mot Sverige för att Sveriges regering ska vara förberedda på att det högst troligt, förhoppningsvis, kommer ett äskande också från finskt håll, för att vi ska kunna nå den är enigheten. Men vi kan inte ensamma avgöra det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, herr talman! Det gläder mig det som finansministern säger om att investera i kortrutten. Jag har många gånger efterlyst att vi ska få ett anslag för att investera i kortrutten för att vi ska komma framåt. Jag tycker att det hörs att det finns hopp.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Slotte

    Herr talman! Landsbygdens och skärgårdens utveckling i form av kommunikationer, service m.m. är, oavsett om vi vill det eller inte, beroende av att det
    finns ett befolkningsunderlag, vilket i sin tur är beroende av
    möjligheterna till utkomst. Om det i en region saknas arbetstillfällen
    kommer den att avfolkas. I det här avseendet är ett livskraftigt
    näringsliv som skapar sysselsättning i regionen av största vikt.
    Vad är det då som skapar arbetsplatser på landsbygden? Enligt min
    mening är primärnäringarna motorn för näringslivsutvecklingen på
    landsbygden och i skärgården. Livsmedelsklustret, där lantbruksnäringen
    intar en nyckelroll, genererar ca 1500 arbetsplatser. I de åländska
    landsorts- och skärgårdskommunernas byar står det småskaliga lantbruket
    för kontinuiteten. Andra företag, som inte är beroende av
    en särskild plats för sin verksamhet, kan flytta runt och etablera sig där det är företagsekonomiskt mest fördelaktigt och där företagaren själv känner att är mest lämplig. Jordbruken köper ofta tjänster från andra företagare, t.ex. snickare, elinstallatörer, grävare m.m. som är etablerade i samma område som jordbrukaren själv, ofta i samma by. På det här sättet bidrar
    lantbruket till sysselsättning även för andra företagare, vilket bidrar till att det skapas positiva ringeffekter på regionens näringsliv. Jag anser i detta sammanhang att det särskilt är de mindre småskaliga jordbruken, dvs de traditionella gårdarna, som intar en särskilt viktig roll eftersom de ger fler arbetstillfällen.

    Herr talman! För 40 år sedan gav fisket på Åland lika stora inkomster som skogsbruket. Så är det inte längre, utan i stället har vattenbruk och sportfiske i många avseenden kommit att ersätta det traditionella fiskets betydelse för regionerna. Särskilt för sportfisket är fiskodlingen i Guttorp av största betydelse. Ingen fisk, inga fisketurister. Fisketuristerna har förlängt turistsäsongen både på våren och på hösten. Senaste år gav fisketuristerna 19000 stugövernattningar.

    Herr talman! Verksamhetsförutsättningarna ute i regionerna måste bibehållas. För att få regionerna att utvecklas och för att kunna bygga ut kommunikationer och service måste det bli fler landsbygds- och skärgårdsföretagare Det måste skapas en framtidstro som inte hotas av konjunkturer eller av kortsiktiga femåriga EU-program. Tack.

    Talmannen

    Då upplyser talmannen om att eftersom det aviserats ett klämförslag och för att vi enligt lagtingsordningen bestämmelser ska kunna rösta om det förslaget imorgon så måste talarlistan bringas till ett slut idag. Vi kommer alltså att fortsätta debatten tills det inte finns några flera talare på talarlistan i detta ärende. 

    Ltl Margaret Lundberg

    Tack, herr talman! Jag upplever att det har varit en väldigt konstruktiv debatt. Jag tycker att det är glädjande för skärgården att det fortsätter på det viset.

    Landskapsregeringen konstaterar i sitt spörsmålssvar att skärgården med sina attraktiva boendemiljöer har potential för ökad befolkning. Det kan jag bara hålla med om. Men det är många bitar som för enskilda individer och familjer ska falla på plats för att man ska flytta till skärgården eller för att välja att bo kvar.

    En av de viktigaste bitarna kan jag hålla med ltl Roger Slotte om, det är nog arbetsplatserna. Åtminstone tycker de som kontaktar mig så och speciellt de unga. De äldre kanske har gjort sitt och har inte samma behov av arbetsplatser. Arbetsplatserna har minskat väldigt mycket i skärgården av faktorer som vi kanske inte själva har kunnat påverka så mycket. Det som dominerar vad gäller arbetsplatser i skärgården, speciellt i Brändö, är sjöarbetsplatser. Vi har redan hört om problemen med utflaggning. Fiskodlingarna är också en stor arbetsgivare och är mycket viktiga. Jag tror att produktionen av mat, fortsättningsvis kommer att vara viktig också globalt sett. Här behöver man kanske knyta givande av tillstånd till miljöåtgärder.

    Jag hade tidigare mycket växthus och frilandsodling som en stor inkomstkälla före vi gick in i EU. Idag har det nästan helt försvunnet. Det förekommer ännu någon form av växthusodling men det är väldigt lite. Här tror jag nog att det skulle kunna finnas en potential i framtiden, speciellt inom ekologisk odling. Det skulle vara närproducerat och framförallt smakrik mat.

    Vi har problemen med sterbhus som inte är uppredda. Där finns det egentligen en lag men den tillämpas inte. Det finns heller inte några möjligheter att man skulle kunna göra det.

    När odlingen och fisken har gått tillbaka var framtidstron väldigt inriktad på att turismen skulle bli den stora räddaren som skulle bidra till inkomster och hålla våra servicepunkter, butiker och annat under vingarna. Det har inte riktigt blivit så. Turismen går väldigt upp och ner och är ganska konjunkturkänslig. Man skulle behöva en ordentlig standardförhöjning men det är så hemskt få som vågar satsa för att markvärdet är så lågt. Vid en eventuell avyttring av en stuga, om det är så att en stugby går dåligt, så då finns det stora begränsningar. Man kan inte sälja åt vem som helst, det finns markrestriktionerna. Här skulle vi behöva ha en landskapsgaranti som en framkomlig väg.

    Som tidigare har nämnts så skulle en regional och ekonomiskt välmotiverad åtgärd vara att utlokalisera arbetsplatser. Detta har man pratat mycket om i väst Åboland där man har gjort sammanslagningar och i de paketen flyttat ut verksamheter för att understöda arbetsplatser i skärgården.

    Bredbandssatsningen har gjort att man nu har möjlighet att arbeta på distans. Där skulle man också i högre grad kunna utlokalisera arbeten på distans.

    Kommunerna är också en stor arbetsgivare med all den basservice som ska tillhandahållas och finnas i kommunerna.

    Det finns många idéer om framtida arbetsplatser. Ett bra forum för landskapsregeringen är företagsam skärgård. Men för att det ska fungera så behöver man satsa budgetmedel för flera år en ett år. Jag tycker också att skärgårdsnämnden skulle kunna fungera som ett remissorgan för landskapsregeringen för att belysa de frågor som är viktiga.

    Det finns mycket kunskap och idéer att samarbeta runt. Det är viktigt att både kommunerna och landskapsregeringen samarbetar och drar åt samma håll.

    I spörsmålssvaret uppmuntrar man också skärgården att planera, här tog finansminister upp markanvändningen och jordförvärvsfrågorna. Ska man planera väldigt stora områden så är det ett väldigt stort arbete, där tycker jag att man lättare skulle kunna ge lov i byarna att få förvärva mark, även om man kommer utifrån. Åtminstone i Brändö har vi en stor inflyttning österifrån, men då kommer jordförvärvsreglerna emot.

    Ytterligare en av de viktigaste förutsättningarna för att folk ska vilja leva och bo i skärgården är att det finns en fungerande hälso- och sjukvård. Ett önskemål från alla skärgårdskommuner är att det ska finnas hälsovårdarberedskap dygnet runt. Det har vi haft under många år i Brändö, vilket folk har varit väldigt nöjda med. Det är klart att det nu är en besvikelse att hälsovårdarberedskapen har dragits ner. Det är speciellt viktigt för barnfamiljerna och de äldre, som vi har ett högt antal av. Dessutom har kommunen byggt ut sin äldreomsorg, man har tagit hem de allra flesta. Det har också gett de äldre möjligt att få bo hemma till livets slut.

    Kommunens service är också väldigt viktig. Vi märker också att kraven bara blir högre, inte bara det att servicen ska finnas, den ska också vara av bra kvalitet.

    Alla satsningar som görs i skärgården har stor betydelse. Här har nämnts kommunandelarna och de har haft en stor betydelse. Kommunandelarna har också gett en större frihet åt skärgårdskommunerna att kunna satsa själva.

    I Brändö har vi ju redan bredband och det hoppas att jag att man ska komma vidare med också i de andra skärgårdskommunerna. I Brändö har vi också en idrottshall som är väldigt flitigt använd.  Projektet med planerade tomter har också varit väldigt positivt.

    Minister Perämaa var inne på att öka anslagen i trafiken och försöka bygga bort driftskostnader. Det tycker jag att är en väldigt bra sak, det sparar man in ganska snabbt. När det gäller vägen mellan Åva och Jurmo har jag fått uppgifter om att man har sparar in de kostnaderna på sju år. Jag tycker att man fortsättningsvis bör bygga ihop kommunerna mera. De boende har ändå en väldigt lång väg till fasta Åland.

    Det andra som är väldigt viktigt, och har varit mycket på tapeten under vintern och våren, är turlistorna. Man har haft svårt att hålla turlistorna och turlistorna har kommit med väldigt kort varsel, vilket skapar både oro och oreda.

    Det bästa sättet att trygga basservicen i skärgården är genom skärgårdslagen, vilken tidigare också nämndes.  

    För att få flera att flytta till skärgården så behöver man göra skärgården mera tillgänglig. För det behöver man någon form av ekonomisk morot, som t.ex. någon form av skärgårdsavdrag, något avdrag i beskattningen eller någon ekonomisk lättnad. Man har ändå ett sämre serviceutbud och högre levnadskostnader i skärgården.

    Jag tycker att det är viktigt att man ser skärgården som en helhet och skapar de förutsättningar som behövs för att leva där. Man ser att kommunerna kan vara väldigt olika och ha väldigt olika förutsättningar för att klara sig och leva vidare. Tack, herr talman.

    Minister Veronica Thörnroos

    Herr talman! Värderade lagting, när man sitter i regeringsställning så vet jag inte om det mest glädjande man kan få är ett spörsmål. Men när man får ett spörsmål som rör hållbar regionalpolitik så känns det bra att också kunna diskutera den frågan här i lagtinget.

    För mig är hållbar regionalpolitik viktigt. Det är viktigt därför att jag bor i skärgården och jag vet hur livsbetingelserna där se ut. Det är viktigt för jag vet att en hållbar regionalpolitik med livskraftiga regioner, både på landsbygd, i skärgård och i stad, är en förutsättning för att Åland som helhet ska kunna växa och utvecklas.

    Jag ska ta lite fasta på mitt eget område, trafik, inom landskapsregeringen. Jag kommer att beskriva trafiksituationen ur tre olika perspektiv; nutid, den närmaste tiden framåt i några år, tre års perspektiv och sedan mera visionärt på längre sikt.

    Vad gör vi idag på trafikavdelningen för att säkra skärgårdstrafiken? Skärgårdstrafiken är de facto det viktigaste för alla skärgårdsbor oberoende av politisk åskådning. Skärgårdstrafiken är livsnerven. Det kan låta banalt, men så är det, utan trafik, inget liv.

    Vi arbetar dagligdags med skärgårdstrafiken på trafikavdelningen. Vi har, som ju alla känner till, ett skarpt ekonomiskt läge. Det gör att man måste arbeta på alla fronter. Vi arbetar med bemanningsbiten, vi tittar på det driftsprivatiseringar, vi tittar på omläggning av turlistor, vi tittar på underhållsbiten och vi tittar på klassificering av fartygen. Vi arbetar väldigt brett för att klara de sparkrav som lagtinget har satt på oss. Självklart ska också skärgårdsborna ta sin del i den offentliga lågkonjunkturen på Åland. Det arbetar vi med.

    Tittar vi på ett lite längre perspektiv, tre år framåt, är min vision att kunna ha turlistor som sträcker sig väldigt långt fram i tiden. Det skulle vara oerhört viktigt för skärgårdsborna att veta att vi har en fungerande skärgårdstrafik. Därför initierade jag i maj ett möte. Jag bjöd in samtliga skärgårdskommuner för att i dialog föra ett resonemang kring vad som är bastrafik. Är det rimligt att man från Kökar kan komma in två gånger per dygn? Tre gånger? Fyra gånger? Fem gånger i dygnet? Vad är bastrafik?

    Fråga två är: Hur anser kommunerna att prioriteringarna ska ligga? Vad ska vi prioritera högst? Är det interntrafiken? Är det näringslivets utvecklingsmöjligheter? Är det transport av skolbarn? Livsmedel? Genomfartstrafik? Jag tycker att vi hade en väldigt bra dialog med kommunerna. Nu arbetar vi vidare med detta. Sedan är det min vision att bjuda in oppositionen för att föra ett resonemang kring vad som är bastrafik. För att det är viktigt att är de som nyttjar trafiken, kanske inte dagligdags men regelbundet, vet vad det är som gäller. Om sedan färjan avgår kl.17.05 eller kl.17.25 det är detaljer som vi vanligtvis fastnar i. Den delen ska vi försöka komma bort ifrån och arbeta mer långsiktigt.

    I tidsperspektiv skulle jag kunna tänka mig i början på hösten att man har kommit fram i dialog tillsammans med kommunerna om vad man tycker att är rimlig i bastrafik.

    Tittar man i ett lite längre perspektiv så finns det en samsyn i lagtinget, åtminstone har jag uppfattat det så, att vi ska gå in för kortare rutter av flera olika anledningar. För de första, där vi kan bygga bort ett färjpass, där vi kan göra en långsiktig investering så där blir det också tryggt. Den investeringen är nämligen inte sedan beroende av konjunktursvängningarna, speciellt inom det offentliga. Har man en gång en bro, så har man en bro. Har man en linfärja, så har man en linfärja. Det här är i för sig ingenting nytt, det här arbetar landskapsregeringen med.

    Vad har vi då lyckats åstadkomma? Specifikt vad gäller kortrutt så tycker jag att projektet, som jag själv initierade när jag satt i lagtinget, att skapa en fast förbindelse mellan Jurmo och Åva, är bra. Vi har kommit så pass långt nu att vi har en vägplanen utställd. Förhoppningsvis ska landskapsregeringen kunna fastställa vägplanen. Sedan träder projekteringsfasen till. Det är en investering på uppskattningsvis 4 miljoner.

    Vi arbetar också med Prästöbron. Vi har begärt in utlåtanden från redareföreningen i Finland och från Trafi angående vilka synpunkter de har på höjden av bron och hur man ser på en eventuell omläggning av faret som där finns. Det är visserligen bara i inledningsskedet men det arbetas ändå vidare med det.

    Den allra största kortruttsinvesteringen som har kommit längst är tunneln till Föglö. Det är ingen nyhet att jag inte är någon tunnelförespråkare. Men det fungerar på det viset i en landskapsregering, att om man går in i en landskapsregering så ska man också följande det handlingsprogram som där finns, och så är fallet. Man arbetar från avdelningens sida med att få MKB utredningen klar. Först därefter kan man ta ställning till hur man kommer vidare.

    Jag tror att min taltid närmar sig sitt slut. Jag stannar här.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Talman! Trafikminister Veronica Thörnroos var inne lite på kortruttsutredningen. Vi hade tidigare här i en motion i lagtinget efterlyst kortruttsutredning och vi har även efterlyst en katamaran som skulle kunna köra provtrafik. Hur ser det ut med kortruttsutredningen och hur ser det ut med katamaraner?

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack, herr talman! Vad gäller katamarantrafiken så kommer den inte att inledas till sommaren. Det har inte funnits tid och krafter på trafikavdelningen. Vi har haft brist på personal av olika anledningar. Därför har man inte kunnat arbeta med den biten som det inledningsvis var tänkt.

    När det gäller kortruttsmeddelandet så är det min förhoppning att det ska kunna komma här under höstsessionen.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Talman! Vi har kunnat läsa i tidningar när det gäller privatiseringen att det har varit två steg fram och kanske tre steg tillbaka. Hur ser det ut där? Kommer privatiseringen av skärgårdstrafiken att fortskrida? Det möjliggör ju också arbetsplatser för privatföretagare.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack, herr talman! Privatiseringsprocessen fortgår. Vad gäller Gudingen så där privatiserar vi caféet, bespisningen för besättningen och städningen. Min förhoppning är att det ska komma ut inom två veckor.

    Vad gäller ren färjtrafik så är det Doppingens tur, passet mellan Åva och Jurmo som kommer ut först. Jag uppskattar att vi kan ha det ute som en EU-upphandling inom 3-4 veckor.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Herr talman! Jag tackar trafikministern för anförandet och att hon ser positivt på att diskutera det regionalpolitiska spörsmålet. Det vore viktigt, som jag påpekade förra gången, att landskapsregeringen ger tydliga besked om hur det ska bli framöver. Nu upplevs alla bollar vara i luften. Man vet inte vad som ska ske med turlistorna, kommer det igen att uppnå någon slags stabilitet? Kan de vara treåriga igen, vilket man har sagt i handlingsprogrammet? Vad kommer att ske med kortrutten? När ska man börja investera och i så fall var och i vilken turordning?

    Det här med tunneln förefaller ju vara ett ganska politiskt osäkert projekt när ett parti är för och ett annat är emot. 

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack, herr talman! Vad gäller turlistorna så är ambitionen att från och med nästa år ska de sträcka sig över en längre tidsperiod än ett år. Helt komplikationsfritt är det inte av två anledningar. För det första så kommer det ett val emot. Det är inte säkert att den landskapsregering som tillträder då är nöjd med de arrangemang som är gjorda. Därför är det så viktigt att man har en bred front som står bakom det här. Det andra, när det gäller turlistorna, är att tonnaget sätter vissa begränsningar.

    När det gäller privatiseringen så sade jag att den processen fortgår enligt det som finns skrivet i budgeten för 2010.

    När det gäller kortruttsmeddelandet så kommer det att komma i höst. Det är självklart att landskapsregeringen måste visa vägen där och säga hur vi tycker att kortruttssystemet ska se ut och säga i vilken ordning investeringarna ska göras.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Jag tror i så fall att vore väldigt bra att landskapsregeringen kommer med skärgårdsutvecklingsprogrammet, som vi i klämmen kommer att föreslå. I programmet skulle man ta in hela kortrutten och också en investeringsplan. Jag tror att det är nödvändigt att man ser hela regionen i ett helhetsperspektiv och inte bara tänker i enskilda investeringar. Man har en föreställning om att investerar vi här så förbättrar vi här och får de här effekterna. Det som nu har brustit är att man har gjort åtgärder där man inte har haft klart för sig vilka konsekvenserna har varit, särskilt när det gäller inbesparingar i olika rutter.

    Sedan vore det också bra om man kan få reda på vad som kommer att ske i höst med trafiken? Eftersom vi vet att det ytterligare ska sparas på det momentet.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack, herr talman! I min värld är det ganska naturligt att när man lägger ett kortruttsmeddelande så måste det också finnas en tanke kring hur hela utvecklingsprocessen ska se ut i skärgården. Det är helt självklart. Jag kan säga här och nu att jag kommer att föra fram ett kortruttsmeddelande. Jag kan inte säga här och nu att vi för fram ett skärgårdsutvecklingsprogram, exakt det som oppositionen efterlyser. Det är en fråga för den samlade landskapsregeringen. Men det ena kanske inte utesluter det andra. Sist och slutligen kanske vi talar om samma sak.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Ministern säger att hon inte är någon tunnelförespråkare. Men hon kommer motvilligt att lyda handlingsprogrammet. Av det kan man utläsa huruvida projektet med tunnel till Föglö kommer att drivas med kraft eller inte. Det är kanske så att ministern borde bli tunnelförespråkare. Hon borde besöka norska tunnlar, ta del av teknik och kalkyler och se vilken god idé är det är med tunnel till Föglö. Det kanske skulle vara lindrigare så, än att motvilligt behöva lyda ett handlingsprogram.  

    Sedan när det gäller MKB-processen så säger ministern att den går vidare. Jag har inte märkte det som medlem av styrgruppen. Vi blev utlovade att det skulle hållas ett möte i maj. Nu är maj förbi, om man menade i år. Det skulle vara intressant att veta när att det kommer att ske. Och kommer man att backa MKB-processen och ta med det nya norra alternativet, som faktiskt är det enda realistiska alternativet? Före man helt säkert vet detta måste det undersökas tekniskt. Hur kommer man att gå vidare med MKB-processen?

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack, herr talman! Jag tycker att ltl Danne Sundman sätter fingret på kärnfrågan. I det arbetet som nu pågår, i den uppmaning som finns ifrån lagtinget, så finns det bara ett tunnelalternativ med. Det är lite problematiskt. Det går inte att bortse ifrån. Att backa ifrån detta nu och lägga in ett annat alternativ, det är möjligt att det är den vägen som vi ska gå. Vi måste avsluta det ena projektet före vi kan ta in ett annat projekt. Jag tror också att den MKB som nu arbetas fram inte kommer att bli komplett på grund av att man inte tillåts göra borrningarna. Men jag tror att det kan vara en del i den fortsatta beredningen.

    När det sedan gäller styrgruppen som har en rådgivande funktion så har jag fått information från avdelningen att styrgruppen kommer att bli kallade till möte när man får ny information som man vill, kan och ska delge styrgruppen.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Man måste en gång för alla sluta skylla på lagtingets beslut, att det finns bara ett alternativ. Det har förekommit ett otal gånger att landskapsregeringen och en majoritet här i lagtinget har ändrat på ett befintligt landskapsregeringsbeslut. Det är absolut inget hinder. Kom i en tilläggsbudget med ny skrivning så att man kan ta med norra alternativet. Inte måste man göra den här MKB:n helt klart, köra huvudet i väggen och göra en massa onödigt arbete. Man kan backa i processen, ta med det nya norra alternativet, ha kvar den kunskap man har skaffat sig av det södra alternativ och göra en MKB med tre alternativ, noll, norra och södra istället för bara ett alternativ. Vi visste för lite när vi tog det här beslutet i lagtinget. Vi borde ha väntat på MKB-processen och sedan bestämt oss för sträckningen. Vi gjorde saker och ting i fel ordningsföljd och då måste man kunna ändra sig. Det har aldrig varit något problem förut. Man har till och med obstruerat tydligt mot lagtinget. Det där är absolut inget argument.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack, herr talman! Jag delar helt ltl Danne Sundmans syn på att vi gjorde saker i fel ordningsföljd. Det håller jag med om. Jag är beredd att diskutera och ta med också det norra alternativ. Om jag får en majoritet i landskapsregeringen med mig så är jag absolut beredd att föra fram det alternativet. Jag tror att man kunde se det som en del investering att man kanske först lägger ett färjpass och sedermera lägger in en tunnel. Så att man förbereder och tar det successivt. Jag diskuterar gärna det alternativet.  Jag tar diskussionen med till landskapsregeringen och den samlade landskapsregeringen avgör sedan hur vi kommer vidare. Vi kan vara helt överens om att vi måste komma fram i den här processen. En permanent förbindelselänk till Föglö är en förutsättning att det är klargjort för att vi ska kunna vidare med de övriga åtgärderna som behöver göras.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, herr talman! Det är bra att trafikministern meddelar att det ska komma ett kortruttsmeddelande. En gång i mars i caféet frågade jag hur det går med kortruttsplanen. Jag fick svaret att det inte finns några resurser så det skulle inte bli någonting. Jag är nu glad att i det här tidigare replikskiftet kom fram att meddelandet ska komma i höst.

    Då vill jag ha sagt att vi i Föglö redan har startat upp arbetet på fullmäktiges bord. Imorgon kommer man att diskutera Föglös utlåtande. Jag hoppas att vi får ge ett utlåtande på planen. Vi ska inte sinka trafikministerns arbete med den här planen. Jag förväntar mig planen i september.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Barbro Sundback

    Herr talman! Ett förslag i regeringshandlingsprogrammet är att regeringen skulle överväga en skärgårdslag. Det är ett gammalt liberalt förslag, som man har fört fram vid olika tillfällen och också då i handlingsprogrammet. Man kan väl säga att det är en sorts nivågarantilag som har en regional begränsning. Den liberala politiken går lite härs och den går lite tvärs. Det uttrycktes att man i skärgårdslagen skulle slå fast en viss nivå på grundservicen som medborgarna i skärgården skulle ha rätt till. Bortsett från den här lite hoppiga liberala politiken i de här frågorna vad gäller lagstadgade rättigheter för medborgarna så uttrycker tanken på en skärgårdslag att man inte är nöjd med situation i skärgården. Man känner sig hotad eller missgynnad på något sätt. Jag vet inte efter dagens debatt om detta med skärgårdslag går hem här i lagtinget. Jag skulle vara förvånad om den gjorde det. Det är alldeles klart att man vill ha en lag som säger att skärgårdsborna ska ha minst samma förmåner som ålänningar på fasta Åland har. Det betyder rätt till hälso- och sjukvård, rätt till allmän ordning och säkerhet och många andra saker som vi andra tar för givet. Men då måste det vara juridiskt bindande för annars blir det väldiga svängningar i tilldelningen av medel för att förverkliga en sådan lag. Om lagen bara är deklaratorisk så blir det nog väldigt svajigt.

    Bortsett från skärgårdslagen så måste man väl ändå konstatera att utvecklingen i skärgården, trots vissa goda år, på det hela taget går ett lite dystert öde till mötes. Avfolkningen är kontinuerlig, den är inte stor i reella tal men det är också väldigt få människor som bor i vissa kommuner. Om det flyttar ut människor i aktiv ålder så minskar försörjningskraften. Med den åldrande befolkningen och fortsättningsvis med kvinnounderskott så är inte förutsättningarna så goda. Man är helt beroende av inflyttning för att klara av situationen.

    Den ekonomiska krisen används för att mana skärgårdsborna till återhållsamhet. Man ska klara sig utan hälsovårdsjour och man ska inte komma med några större krav. Det som dessa dåliga tider inte förhindrar är att landskapsregeringen just nu skulle använda tiden till att göra ett skärgårdsutvecklingsprogram. Jag tycker, som ltl Camilla Gunell sade, att det programmet skulle inkludera trafiken. Att bara resonera om trafiken räcker inte längre idag. Man måste skapa ett helhetsgrepp om skärgården.

    Minister Eliasson lovade att hålla fanan högt. Jag tror att han alltid nu och då förklarar för oss här ordet kris, som kommer från kinesiska och inte bara betyder att det är hemskheter och katastrof, utan det innefattar också ett tecken på förändring och förbättring. Ja, då borde man alltså använda sig av den visdomen och inleda ett arbete med ett skärgårdsutvecklingsprogram.

    Herr talman! Jag tror inte att de gamla modellerna fungerar, vare sig meddelanden eller budgetskrivningar. Det måste till någonting nytt. Det måste inte bara dialog och lyhördhet till utan det måste nog till engagemang från skärgårdsborna själva. Jag har märkt att bland dem som flyttar in till skärgården så finns det många som väldigt aktivt försöker bidra till att driva skärgårdsfrågor. Det är anmärkningsvärt många. Särskilt bland dem som flyttar in från Sverige. De för med sig ett sätt att resonera, ett demokratiskt sätt. Man vill att alla ska komma med, man vill samarbeta istället för att konkurrera med varandra. Man vill titta långt in i framtiden och man vill att alla ska få det bättre. Dessa personer är verkliga resurspersoner i skärgården. Det är så, herr talman, att det inte är så många som tycker att de vill sitta i kommunstyrelser och kommunfullmäktige. Det är inte heller så att kommunerna och deras representanter vet allt. Det är ändå väldigt traditionellt med gubbpolitik i de här kommunerna, som i många andra kommuner. Det betyder att det är vissa frågor som prioriteras upp, medan andra frågor får ett ganska lågt värde.

    Jag tror att man ska försöka med något helt nytt. När inte den gamla modellen att föra dialog eller att höra väljarna fungerar så hittar man på nya modeller. Nu praktiseras en metod, både i väster men åtminstone i öster, som man kallar för medborgarpanel. Den går ut på att man bjuder in samtliga i regionen att delta i en viktig fråga. Det är ett tidsbegränsat engagemang och man får aktivt ta del på sina egna villkor, och inte som representant för någon näringsnämnd eller någonting sådant. Man kommer dit med sina egna erfarenheter och med sina egna tankar och drömmar. Panelerna sköts enligt en viss modell och det finns ingen anledning för mig att gå in i detaljer där. Det finns proffs som kör de här panelerna. De har visat sig vara ganska framgångsrika. Det betyder att underlaget för diskussionen i skärgården skulle bli större. Det skulle inte vara kommunens representanter eller näringsnämnden, ni hör ju själva hur det trögt det är. Man måste få in unga människor, man måste få in inflyttade, de som verkligen vill någonting och inte de som mer eller mindre tvingats att sitta på några poster.

    Herr talman! Jag tror att det måste till någonting nytt. Något nytt kunde kanske vara en sådan här medborgarpanel där hela regionen involveras. Att tro att vi ska kunna förbättra inflyttning och nativitet genom att hålla på med ett kortruttsmeddelande och prata på om detta här i timmar, det tror jag faktiskt är ganska bortkastade timmar. 

    Kraften måste komma ifrån regionen själv. De måste kunna säga vad de vill och hur de vill ha det i framtiden. Vi kan erbjuda eventuellt vissa instrument och redskap. På det gamla sättet kommer vi nog inte långt. Tack, herr talman. 

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, herr talman! Ltl Sundbacks sade skärgårdslag. Den må heta precis vad som helst; skärgårdslag, trygghetslag, glesbygdslag eller någonting. Med någon form av lagstiftning behöver vi som kan trygga en del rättigheter.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Jag tolkar ltl Sundbloms uttalande som om han indirekt säger att han inte är nöjd med den service som man har i skärgården. Och att inte majoriteten här tillsammans med skärgårdsrepresentanterna heller förmår på politisk grund utveckla den servicen så att det är tillfredsställande. Jag tror att ltl Sundblom faktiskt måste övertyga sina juridiska experter först, sedan kan vi föra den diskussionen vidare.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Camilla Gunell

    Jag vill börja med att tacka för en bra debatt. Jag tycker att man har tagit det på stort allvar. Man har, både från regeringspartier och från oppositionen, verkligen velat göra sitt bästa för att komma med tankar, idéer och förslag. Jag tycker också att regeringsblocket ska ha en eloge för att man också ser kritiskt på sin egen regionalpolitik. Det har säkert alla regeringar i något skede anledning att göra. Det är bra att analysera vad man håller på med och om man är på väg åt rätt håll.

    Det är helt klart att under ekonomiskt svåra tider är det ju ännu viktigare att fundera över prioriteringar och framtiden. Dessutom är det ännu viktigare att då ta fram långsiktiga strategier, som ändå ingjuter framtidstro. Det är viktigt att man ge sådana besked till skärgårdsborna och skärgårdskommunerna så att de kan fortsätta att rekrytera nya medborgare. Vi vet att utan inflyttning så går det tyvärr bara åt ett håll. Inflyttning är avgörande för att de här regionerna ska kunna överleva. Då måste man veta vad man kan lova. Vad kan jag locka med, vad kan jag lova? Att man inte lovar en sak och så blir de drastiska försämringar redan året efter i trafiken, skolan eller i någonting annat väldigt viktigt för att vardagen ska fungera.

    Det som behövs nu är klara besked, tydliga riktlinjer och full fart mot framtiden som också ska innebära fortsatt liv i de här regionerna. För det tycker jag att det finns ett ganska brett stöd här.

    Därför tror jag att det viktigaste vore att landskapsregeringen i höst inte bara kommer med ett kortruttsmeddelande, utan att man utvecklar det till att bli ett skärgårdsutvecklingsprogram, som man själv har sagt i handlingsprogrammet. Och att det programmet utgår ifrån en helhetssyn, att man förutom trafik också tar in konsekvenserna för utvecklingen i en region beträffande näringsliv och nya möjligheter som tidigare kanske inte har funnits.

    Jag tycker att man ska se på Leaderprogrammen när man nu äntligen kan notifiera om dem och komma i gång efter många, många år med det. Att man förutom trafik och handfasta frågor också kan tänka nytt i fråga om kultur, barn och unga, hälso- och sjukvård, sjöbevakning och polisövervakning men framförallt också vattenkvalitet och hur man kan omstrukturera primärnäringarna, framförallt fiskodlingsnäringen.

    Idag är inte fiskodlingsnäringen hållbar, annars måste nog landskapsregeringen visa vad man menar med hållbar utveckling. Det går inte att säga att fiskodlingen är en hållbar näring.

    Kommunstrukturen, vindkraft och turismen och alla dessa viktiga utvecklingsområden, allt detta borde sammanställas utgående ifrån en helhetssyn på den kommande utvecklingen.

    Mitt klämförslag är att landskapsregeringen återkommer, gärna i höst, med det utlovade skärgårdsutvecklingsprogrammet. Där man utgående ifrån en helhetssyn klargör de politiska riktlinjerna för att skapa en långsiktig hållbar utveckling i skärgården. Jag hoppas att det kan få ett brett stöd här i lagtinget. Jag tror att i de här frågorna är det viktigt med ett brett stöd. Jag tycker att trafikministern är på rätt när hon säger att vi måste komma överens om miniminivåer också med oppositionen. Det är precis det som vi har efterlyst under alla dessa år, särskilt när tiderna blir ekonomiskt tuffare, att man skulle ha överenskommelser som håller också över nästa val. Jag tror faktiskt att skärgårdsborna skulle uppskatta att det finns tydliga riktlinjer, klara besked och dessutom ett stort stöd i lagtinget. Tack, herr talman.

    Talmannen

    Du kanske kan upprepa klämmen.

    Ltl Camilla Gunell

    Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen återkommer till lagtinget i höst med det utlovade skärgårdsutvecklingsprogrammet där man utgående från en helhetssyn klargör de politiska riktlinjerna för att skapa en långsiktigt hållbar utveckling i skärgården.

    Minister Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, herr talman! Jag ska inte bli mångordig idag. Förra gången sade jag rätt mycket.

    Jag noterade att ltl Camilla Gunell frågade vad vi kan lova. Hon sade också att nu ska vi visa full fart framåt. Det vill jag också. Men jag vill påminna om att, trots allt, finns målsättningarna kvar när det gäller alla regioner på Åland, naturligtvis också för skärgården. Men vi har en ekonomiskt svår situation. Vi har en budgetberedning i höst som inte kommer att bli lätt. Jag kan bara lova att vi ska göra vårt allra yttersta. Jag kan inte komma med några löften ännu.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Förra gången jag tog upp det här så frågade jag vad det är som gäller. Gäller nuvarande handlingsprogram eller kommer man att revidera det nuvarande handlingsprogrammet i enlighet med den ekonomiska utvecklingen? Då svarade minister Eliasson att landskapsregeringen skulle ha samma ambition, och det var oppositionen som hade viljan att riva ner de ambitioner som fanns. Nej tvärtom, vi vill givetvis att landskapsregeringen ska leva upp till sitt handlingsprogram. Det är det som jag i klämmen också gärna ser att man gör. Det är ju utgående ifrån att det nu är ett annat ekonomiskt läge som gör det så extra angeläget att man kommer med beskeden nu.

    Minister Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, herr talman! Jag upprepar att målsättningarna finns kvar. Men i den budgetbehandling som kommer att ske i höst får vi se vad vi kan göra. Jag kan inte ge några löften. Det enda som jag vet, och som ni alla vet i den här församlingen, är att vi fortfarande står inför en tuff ekonomisk situation. Att komma med några tomma löften tänker inte i varje fall jag göra.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Vi är alla medvetna om den ekonomiska situationen. Men tyvärr blir det nu tvärtom. Det är landskapsregeringen som har haft tomma löften. Man säger att man ingenting kan lova längre. Det vore viktigt att det kommer något slags besked. Det som minister Eliasson nu säger tror jag skapar ännu större oro och oreda.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Så här i debattens sista skälvande minut skulle jag, med anledning av ltl Camilla Gunells anförande, vilja peka på några positiva saker. Öppnar man ögonen och tittar så ser man att mycket av framtidsföretagen, som man pratar om, just nu är på gång i skärgården. Vi pratar om miljö- och serviceföretag, om småföretagande i cleantechbranschen. Vi har ett behandlingshem som ska starta i Kumlinge. Får vi inmatningstarifferna så har vindkraften stor potential också i skärgården. Vi har inlett ett musselodlingsprojekt. Det finns flera positiva saker som händer bara man tittar lite.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Naturligtvis sker det positiva saker. Det är bra. Men ingenting av det som minister Sjögren radar upp är på något sätt revolutionerande eller avgörande för framtiden. Jag upplever att det är summan av många insatser i skärgårdspolitiken som gör det möjligt eller inte möjligt att komma vidare och att leva kvar. Jag har själv också nämnt vindkraften som en viktig framtidsnäring. Viktigt för framtiden är också möjligheterna som bredband och fiberoptik kan erbjuda.

    Men vad gäller musselodling så skulle jag nog vilja att minister Sjögren faktiskt tar den här miljöfrågan på större allvar vad gäller omstrukturering av fiskodlingarna. Menar man faktiskt att det här är en hållbar näring? Det är skrattretande att man ska hålla på år ut och år in. Det här med musselodling är säkert bra. Men det är nog faktiskt långsiktighet och lagstiftning som behövs.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Det tror jag också. Faktum är utsläppen har ökat under de senaste åren. Musselodling är en liten, liten del. Jag vill ändå påstå att vi har en hyfsad bra dialog med fiskodlarna. Vi håller på att se över fiskodlingsförordningen där vi kommer att ställa högre krav, som man inte har gjort förut.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Dialog är bra. Men dialogen räddar i sig inte vattenkvaliteten. Nog är det ju åtgärder som man måste komma med. Jag tror att det är svårt att med dialog nå en enighet mellan näringen och ambitionerna för miljön. I något skede måste man ju sätta ner foten. Det gäller ju att skapa en hållbar utveckling, eller hur minister Sjögren? Då gäller det ju att omstrukturera näringen. Vi var på god väg för några år sedan. Men jag skulle nog säga att liberalerna hjälpte till att göra allt för att stoppa den utvecklingen. Men det kanske är ett annat kapitel i sagan. Nu var det regionalpolitik och helheten men där ingår också havet och vattenmiljön.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Kan någon tänka sig att understöda klämmen?

    Ltl Barbro Sundback

    Herr talman! Jag ber att få understöda ltl Camilla Gunells klämförslag.

    Talmannen

    Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.

    Under överläggningen har lagtingsledamoten Camilla Gunell understödd av lagtingsledamoten Barbro Sundback lagt följande förslag till hemställan: Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen återkommer till lagtinget i höst med det utlovade skärgårdsutvecklingsprogrammet där man utgående från en helhetssyn klargör de politiska riktlinjerna för att skapa en långsiktigt hållbar utveckling i skärgården.

    Enligt 38 § 5 mom. arbetsordningen ska ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till hemställan bordläggs till plenum den 3 juni 2010. Godkänt.

    Enda behandling

    9      Landskapsgaranti till säkerhet för lån till Kraftnät Åland Ab

    Finansutskottets betänkande (FU 9/2009-2010)

    Landskapsregeringens framställning (FR 20/2009-2010)

    Ärendet avförs och upptas till behandling den 3.6.2010.

    Enda behandling

    10     Alkolås och elektroniskt körkort, Sänkning av promillegränsen för rattonykterhet samt, Förverkande av fordon vid grovt rattfylleri

    Lagutskottets betänkande (LU 28/2009-2010)

    Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 30/2007-2008)

    Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 36/2007-2008)

    Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 56/2007-2008)

    Ärendet avförs och upptas till behandling den 3.6.2010.

    Föredras

    11     Utbildningsplatser

    Landskapsregeringens svar (EF 13/2009-2010-s)

    Ltl Camilla Gunells enkla fråga (EF 13/2009-2010)

    Ärendet avförs och upptas till behandling den 3.6.2010.

    Remiss efter bordläggning

    12     Frivilligorganisationernas samhällsekonomiska betydelse

    Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 28/2009-2010)

    Ärendet avförs och upptas till behandling den 3.6.2010.

    Remiss efter bordläggning

    13     Tilläggsexamen som eko-frisör

    Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 31/2009-2010)

    Ärendet avförs och upptas till behandling den 3.6.2010.

    Remiss efter bordläggning

    14     Internationaliserad högskoleutbildning

    Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 29/2009-2010)

    Ärendet avförs och upptas till behandling den 3.6.2010.

    Remiss efter bordläggning

    15     Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

    Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 15/2009-2010)

    Ärendet avförs och upptas till behandling den 3.6.2010.

    Remiss efter bordläggning

    16     Sommarjobb

    Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 13/2009-2010)

    Ärendet avförs och upptas till behandling den 3.6.2010.

    Remiss efter bordläggning

    17     Sjöräddningen

    Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 7/2009-2010)

    Ärendet avförs och upptas till behandling den 3.6.2010.

    Remiss

    18     Hjälpmedel enligt behov

    Ltl Barbro Sundback m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2009-2010)

    Ärendet avförs och upptas till behandling den 3.6.2010.

    Remiss

    19     Ungdomsparlament

    Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 6/2009-2010)

    Ärendet avförs och upptas till behandling den 3.6.2010.

    Remiss

    20     Utflaggningen

    Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 2/2009-2010)

    Ärendet avförs och upptas till behandling den 3.6.2010.

    Remiss

    21      Samordnad sjöfartsutbildning

    Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 23/2009-2010)

    Ärendet avförs och upptas till behandling den 3.6.2010.

    Remiss

    22     Sammanhållen sjöfartsutbildning

    Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 46/2009-2010)

    Ärendet avförs och upptas till behandling den 3.6.2010.

    Remiss

    23     Översyn av ledningsfunktionerna vid samhällskriser

    Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion (HM 38/2009-2010)

    Ärendet avförs och upptas till behandling den 3.6.2010.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls den 3 juni kl. 09.30.Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 20.39).