Remissdebatt

  • Utdrag ur protokollet



    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop.

    29 ledamöter närvarande.

    Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Mika Nordberg för annat uppdrag i anslutning till lagtingarbetet, deltagande i IFI kongressen i Paris. Beviljas.

    Meddelande

    Meddelas att tiden för inlämnande av finansmotioner utlöper måndagen den 10 november kl.12.00 och att remissdebatten om landskapets budget kommer att hållas onsdagen den 13, torsdagen den 14 november och fredagen den 15 november, alla dagar klockan 09.30 - 17.00. Antecknas.

    Föredras

    Val av två representanter och ersättare för dem i Nordiska rådet för arbetsåret 2008-2009. (V 2/2008-2009).

    Enligt 2 § LL om Ålands representation i Nordiska rådet utser lagtinget inom sju dagar från lagtingets öppnande två av lagtingets ledamöter till medlemmar av Nordiska rådet. Samtidigt utses två personliga suppleanter för dem.

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar följande namn:

    ordinarie medlemmen Raija-Liisa Eklöw med ersättaren Veronica Thörnroos

    ordinarie medlemmen Fredrik Karlström med ersättaren Johan Ehn.

    Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val ingen annan diskussion än om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Begäres ordet?

    Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen  ingen valförrättning, utan förklaras de på listan upptagna kandidaterna valda, nämligen

     

    Raija-Liisa Eklöw med Veronica Thörnroos som personlig suppleant och

    Fredrik Karlström  med Johan Ehn som personlig suppleant .

     

    Valet gäller för den i LL om Ålands representation i Nordiska rådet föreskrivna mandatperioden. Antecknas.

    Föredras

    Fyllnadsval av en medlem i finansutskottet för återstoden av mandatperioden 2007-2011. (V 3/2008-2009).

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem ltl Camilla Gunell.

    Enligt 51 § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion? Ingen diskussion.

    Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Ltl Gunell förklaras därför vald till ordinarie medlem i finansutskottet för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

    Föredras

    Fyllnadsval av en medlem i självstyrelsepolitiska nämnden för återstoden av mandatperioden 2007-2011. (V 4/2008-2009).

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem ltl Camilla Gunell.

    Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion? Ingen diskussion.

     

    Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen särskild valförrättning. Ltl Gunell förklaras därför vald till ordinarie medlem i självstyrelsepolitiska nämnden för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

    Föredras

    Fyllnadsval av en ersättare i kulturutskottet för återstoden av mandatperioden 2007-2011. (V 5/2008-2009).

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ersättare medlem ltl Camilla Gunell.

    Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion? Ingen diskussion.

    Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen särskild valförrättning. Ltl Gunell förklaras därför vald till ersättare i kulturutskottet för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

    Föredras

    Fyllnadsval av en ersättare i stora utskottet för återstoden av mandatperioden 2007-2011. (V 6/2008-2009).

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ersättare medlem ltl Camilla Gunell.

    Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion? Ingen diskussion.

    Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Ltl Gunell förklaras därför vald till ersättare i stora utskottet för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

    Föredras

    Fyllnadsval av en ersättare som justeringsman för återstoden av mandatperioden 2007-2011. (V 7/2008-2009).

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ersättare medlem ltl Camilla Gunell.

    Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion? Ingen diskussion.

    Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § AO ingen särskild valförrättning. Ltl Gunell förklaras därför vald till ersättare som justeringsman för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

    Föredras för remiss

    Landskapsregeringens framställning om stöd till näringslivet. (FR 2/2008-2009). /Nu/

    Talmannen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt.

    Diskussion.

    Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson:

    Herr talman! Det här är ingen märkvärdig framställning. Det är en framställning som landskapsregeringen föreslår på grund av att Republikens president vid lagstiftningskontrollen förordnat att en paragraf i den tidigare näringsstödslagen att förfalla, nämligen 4 §. En ny 4 § har utarbetats som är klarare och tydligare. Därtill har det tillkommit en speciell ny paragraf, 16a §, med närmare bestämmelser för sökande av näringsstöd i enlighet med principdokument av den 2 oktober 2008. Förslaget är tänkt att träda ikraft från och med den 1 juli 2009 tillsammans med en övriga näringsstödslagen.

    Ltl Harry Jansson, replik:

    Herr talman! Näringsminister Jan-Erik Mattsson säger att det inte är någon märkvärdig framställning och det kan man hålla med om i sak. Men däremot den principiella bakgrunden till ärendets återförvisning till lagtinget, d.v.s. att Högsta domstolen och Republikens president blandar sig i petigheter direkt. Har inte landskapsregeringen diskuterar kring problematiken att vi får en lagstiftningskontroll som nu går på djupet, utöver det som är själva grundtanken i självstyrelselagssystemet?

    Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

    Herr talman! Landskapsregeringen har förvisso diskuterat den här frågan och motiveringen till Högsta domstolens utslag är att 4 § i landskapslagen har formulerats på ett vagt sätt. Den är kanske lite märkligt formulerad. Regeringen har sett till att vi får en ny näringsstödslag som uppfyller Republikens presidents och Högsta domstolens förväntningar.

    Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

    Föredras för remiss

    Landskapsregeringens framställning angående ny lagstiftning om hemvårdsstöd. (FR 3/2008-2009). /Smu/

     

    Talmannen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt.

    Diskussion.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

    Herr talman! Landskapsregeringen föreslår att en ny landskapslag om hemvårdsstöd antas. Man kan säga att förslaget till en ny hemvårdsstödslag är vissa uppjusteringar och moderniseringar av hemvårdsstödslagen.

    Framställningen innehåller förbättringar när det gäller adoptivbarn, barn med särskilda behov, tvillingar, trillingar, utökad möjlighet för företagare att få partiellt hemvårdsstöd samt dessutom fogas till hemvårdsstödslagen bestämmelser om utbetalning av grundfel, syskonförhöjning, tvillingförhöjning och tilläggsdel när barn bor i EU- eller EES-land eller i Schweiz. Då barn har rätt till förmåner från landskapet i enlighet med förordningen om social trygghet.

    För adoptivbarn betalas idag enligt samma bestämmelser som gäller för övriga barn. Hemvårdsstödet upphör när barnet fyller tre år. Ifråga om adoptivbarn som adopteras en längre tid efter barnets födelse kan det innebära att rätten till stöd kommer att gälla under en mycket kort period eller inte alls. Det är långt ifrån alla adoptivbarn som adopteras som spädbarn. Det är inte ovanligt att man kommer till sitt nya hemland som två-, treåring. Med beaktande av adoptivfamiljernas särskilda situation, anser landskapsregeringen att det är angeläget att adoptivfamiljerna garanteras rätt till stöd under en minimitid av två år.

    Hemvårdsstöd betalas idag då flera barn fötts vid samma tillfälle. Landskapsregeringen anser att en tvillingförhöjning är motiverad för att familjer med tvillingar, trillingar o.s.v. skall få ett hemvårdsstöd som sammantaget närmar sig det för familjer med samma antal barn utan att dessa barn fötts vid samma tillfälle.

    För det första, herr talman! Hemvårdsstödet betalas nu till alla barn på samma villkor. Landskapsregeringen anser att det finns skäl att förbättra stödet till familjer med särskilda behov. Flera remissinstanser lyfter även fram detta behov i sina utlåtanden. Ålands handikappförbund och Föreningen med särskilda behov skriver i sitt remissutlåtande "att bli förälder till ett handikappat barn är ett utmanande och annorlunda föräldraskap och tiden hemma med endera föräldern kan behöva förlängas. Dels behöver familjen och de närmaste nätverken få mera tid att anpassa sig till situationen och ta sig igenom den kris det innebär. Dels utvecklas barnet i långsammare takt och kan behöva den lugna, trygga hemmiljön under en längre tid, eller att vårdnadshavaren genom att förkorta arbetstiden kan vara hemma med barnet.

    Ett handikappat barn i en familj påverkar hela familjens livssituation. Landskapsregeringen vill se på dessa familjer som en helhet så att hela familjen blir så frisk som möjligt. Landskapsregeringen vill ge en erkänsla för den stora vårdinsats som görs i familjerna. Hemvårdsstödet är ett bra sätt att nå ut till familjerna och landskapsregeringen vill göra systemet mera flexibelt för dessa familjer. Som en del i arbetet med att förbättra för dessa familjer förslår landskapsregeringen följande: "För det första, att ett partiellt stöd för vård av barn i hemmet för barn vid uppskov med skolstarten. En jämförelse kan göras med riket där partiellt hemvårdsstöd kan ges till föräldrarna till ett barn med uppskov med skolstarten under tre år vid skolstarten, det vill säga under året som läropliktig i förskolan och till slutet av andra skolåret. Landskapsregeringen förslår nu att detsamma skall gälla på Åland.

    För det andra, partiellt stöd för vård av barn i hemmet för handikappade barn. En jämförelse kan göras med riket där partiellt hemvårdsstöd kan ges till föräldrarna till ett barn som omfattas av förlängd läroplikt under fyra år vid skolstarten. Då omfattas året då barnet är läropliktigt som sexåring i förskolan och rätten varar till slutet av barnets tredje läsår i skolan. Nu föreslår landskapsregeringen att detsamma också skall gälla på Åland.

    Dessutom herr talman, föreslår landskapsregeringen en syskonförhöjning vid stöd för vård av barn i hemmet vid närståendevård av handikappade barn. I familjer med handikappade barn finns det en risk för att föräldrarnas tid med familjens andra barn, syskonen, blir begränsad, då det behövs en stor omsorgsinsats för det handikappade barnet. För att dessa syskon skall få mer tid med föräldrarna vill landskapsregeringen bättre möjliggöra för vårdnadshavare att vårda syskonen tillsammans med det handikappade barnet genom att utöka den tid som detta är möjligt. Familjen skall därtill få en kompensation för att syskonen vårdas tillsammans med det handikappade barnet. I det fall familjen inte lyfter hemvårdsstöd utan i stället närståendevårdsstöd för vård av ett handikappat barn finns i nuläget inte möjlighet att få stöd för syskon som vårdas tillsammans med barnet. Landskapsregeringen förslår att syskonförhöjningen skall betalas på samma villkor som enligt hemvårdsstödslagen i övrigt till vårdnadshavare som är närståendevårdare till ett barn. Landskapsregeringen vill därför genom att ta in en bestämmelse i lagstiftningen om hemvårdsstöd göra det möjligt med utbetalande av syskonförhöjning till familjer med ett barn med närståendevårdare och syskon.

    Herr talman! För det fjärde anser landskapsregeringen att egna företagare liksom anställda skall kunna få partiellt stöd för vård av barn i hemmet.

    Och för det femte föreslår dessutom landskapsregeringen att bestämmelser om EU-barn, d.v.s. barn i EU, EES-land eller i Schweiz som berörs av förordningen om social trygghet tas in i landskapslagen om hemvårdsstöd. Förslaget berör barnfamiljer när en vårdnadshavare i familjen tillfälligt arbetar i ett annat EU, EES-land eller i Schweiz och familjen flyttar med. Med ett tillfälligt arbete avses arbete på högst två år. Stöd för vård av barn i hemmet skall beviljas om den andra vårdnadshavaren vårdar barnet enligt kraven i landskapslagen om hemvårdsstöd. För personer som tillfälligt flyttar till ett annat land för att arbeta i syftet med förordningen om social trygghet att förhindra att förmåner avbryts och att familjer helt och hållet lämnas utan förmåner samt att samordna förmånerna å sin sida för att hindra att flera stater betalar ut överlappande förmåner. Bakgrunden till den här femte punkten är ett EG-domslut, den så kallade Maaheimodomen. Landskapet står för kostnaderna för stödet till EU-barnen. Landskapsregeringen föreslår att bestämmelserna om handläggningen av EU-barnärendena och bestämmelserna som gör det möjligt för landskapsregeringen att ingå ett uppdragsavtal om verkställighet med kommunerna tas in i lagstiftningen. Allt enligt överenskommelser med kommunförbundet.

    Herr talman! Förslagets ekonomiska konsekvenser. I framställningen finns ett försök till att uppskatta kostnaderna för kommunerna som lagtinget säker förstår så är det svårt att ta fram fakta eftersom det är omöjligt att säga hur många tvillingfödslar och hur många handikappade barn det föds. Sammantaget kostnaderna för det här reformförslaget som föreslås är ungefär 75 000 euro för kommunerna i stort.

    Konsekvenserna för jämställdheten. När det gäller hemvårdsstödet är det ett av våra mest utmanande och knepiga lagförslag. Statistiken talar sitt tydliga språk. Det är kvinnorna som tar ut hemvårdsstöd och trenden visar också att den är lite bättre när det gäller uttaget för papporna men den är fortfarande väldigt marginell. Det är mamman som anpassar sin arbetstid mer efter barnets barnomsorgstid.

    Herr talman! Förslagen till ny hemvårdslag är reformer som delvis har släpat efter och som det är angeläget att vi kommer tillrätta med. Remissrundan har varit omfattande och till stora delar understöder man förslaget.

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Herr talman! Jag kom att tänka på benämningen tvillingförhöjning. Är det en officiell benämning eller borde man ändra den till någonting annat? Det heter kanske officiellt, flerbarnsfödslar eller vad det kallas. Det är lite missvisande med tvillingförhöjning fast vi har använt det t.ex. i Lumparland i många år. Har ni funderat på benämningen?

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! Ja, när jag funderade på hur jag skulle lägga upp mitt anförande, konstaterade jag att det de facto inte bara är tvillingar utan det finns trillingar och det finns fyrlingar. Ltl Raija-Liisa Eklöw har säkert helt rätt att det inte är den officiella och korrekta benämningen. Det kanske används mest i talspråk. När förhöjningen har diskuterats har man pratat om tvillingförhöjning i kommunerna också, fastän det är flera barn det kan handla om. Det kan säkert vara på sin plats att fundera på benämningen och få den korrekt.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Sirpa Eriksson, replik:

    Herr talman! Jag skulle vilja gör lagtinget uppmärksamma beträffande handikappade barn och förlängd läroplikt. Då är man inte berättigad till "Eftas" på Åland. Det är man i riket. Ett handikappat barn kan inte vara ensamt hemma en enda minut. Jag talade men en mamma som har en gravt handikappad son som går i klass ett i Träningsskolan och hon berättade att det inte går att lämna honom ensam en minut. Han kan inte fara hem ensam. De är inte berättigade till det partiella hemvårdsstödet på grund av att de behöver "eftisplatsen".

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! "Eftisplatser" över lag är inte en lagstadgad rättighet. Det är en diskussion som man får ta med sig under arbetet med översynen av barnomsorgslagen.

    Ltl Sirpa Eriksson, replik:

    Herr talman! För gravt handikappade barn är det en lagstadgad rättighet.

     

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Okey.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Henry Lindström:

    Herr talman! Ny lagstiftning om hemvårdsstöd innebär att vi nu får en lag som blir tydligare. Genom denna lag ersätter vi den nuvarande lagen från 1985 och förordningen från 1997 och beloppen intas därmed direkt i lagen. Det är välkommet med de förändringar som intas här. Vi har det partiella stödet för egna företagare, vi har som regeringsledamot Katrin Sjögren här nämnde, kompletterande stöd för adoptivbarn, tvilling- eller flerbarnsfödslar, barn med särskilda behov och s.k. EU-barn som följer av den EU lagstiftning som finns på det området. Det finns även i lagförslaget nya preskriptionsbestämmelser.

    Från Centerns sida stöder vi det föreliggande lagförslaget. Det kan vara angeläget att titta på benämningen tvillingfödslar eftersom det i ett tidigare replikskifte här inte egentligen beskriver vad det handlar om. Eftersom jag sitter med i social- och miljöutskottet får jag möjlighet titta på det. Tack!

    Vtm Gun-Mari Lindholm:

    Herr talman! Det är en välkommen lagframställning med lite städåtgärder som säkert är välkomnade av många som tidigare har anfört behovet av åtgärder för dessa olika grupper som är berörda. Det är bra att man har gjort det. Jag saknar en sak, nämligen en förhöjning av hemvårdsstödet. Man säger i lagframställningen att det är upp till kommunerna att bestämma det. Man nämner t.ex. Saltvik, som har haft ett Saltvikstillägg. Det här är inte bra lagstiftning. Lagstiftningen bör bygga på en likabehandlingsprincip. Det kan inte vara upp till de olika kommunerna att bestämma. Idag är det många kommuner som t.o.m. har svårt att ha den lagstadgade verksamheten och att tro och hoppas på att en kommun som har dålig ekonomi skulle kunna ha någon form av frivilligt tillägg är att tro för mycket. Det är lagstiftning och ingenting annat som gäller.

    I september hade vi en debatt i lagtinget som var väldigt bra. Den utspann sig runt en hemställningsmotion från våren som var lagd av ltl Johan Ehn och vi var flera som hade skrivit under den. Den rörde barnomsorgspeng. Den var ideologiskt väldigt intressant och jag tyckte att vi var överens i salen om att vi borde göra någonting i stället för en barnomsorgspeng. Det förslösande förslaget kom från socialdemokraternas sida. Det var Barbro Sundback som föreslog att kanske höja hemvårdsstödet i stället för att börja med ett nytt system som barnomsorgspengen ansågs vara. Jag uppfattade att alla partier här i salen uttalade sig och var positiva till det. Särskilt kommer jag ihåg Olof Erlands inlägg i debatten och han gav också sitt stöd, när socialdemokraterna hänvisade till den nya Urpilainens uttalande att man borde ha en avgiftsfri förskola. Liberalerna kom också med hurrarop att det var en bra tanke. Det här ser vi inte ett spår av i den här lagframställningen. Hade man haft viljan hade man kunnat göra det. Det har funnits tid, eftersom den här är framlagd den 30 oktober och debatten hade vi i september. Har man uppfattat signalerna rätt härifrån salen och tagit dem till sig, gått från ord till handling, så hade vi sett ett annat lagförslag vad gäller 4 §, alltså grunddelen i hemvårdsstödet. Det här tycker jag är tråkigt!

    När vi har en debatt i salen som faktiskt ger vid handen att vi är överens när dagen är slut och det trots det inte syns ett spår av det när de konkreta handlingarna skall komma till, då tycker jag att det är tråkigt. Jag hade hoppats på mer än det här. Vi överväger att komma med en komplettering och forma lagmotion med hänvisning till 23 § i arbetsordningen till lagframställningen och därför föreslår jag bordläggning av det här ärendet till måndagen den 10 november. Tack!

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Det vi var överens om i en debatt i september, det kan man tolka på olika sätt. För min del sade jag att förslaget om gratis barnomsorg var intressant, eftersom jag inte hade fördjupat mig i det. Idag tycker jag att det inte är så intressant. Det har fördelningspolitiska effekter som inte är så lätta att bemästra. Jag har lärt mig en hel del sedan september. Jag är inte ens överens med mig själv om jag går tillbaka till den debatten.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

    Herr talman! Det här tycker jag är tråkigt. Jag upplevde en näst intill euforisk stämning här i salen. Det kändes som om vi försökte göra det bättre för en samhällsgrupp. En samhällsgrupp som jag och många med mig värnar om. Jag upplevde att man inte enbart var för en avgiftsfri förskola utan att man också var för ett höjt hemvårdstöd. Jag tycker det är tragiskt när man ena månaden tycker någonting och sedan drar sitt förslag tillbaka andra månaden. Undra på att det inte blir några strukturella förändringar. Det är synd.

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Visst är det tråkigt, men jag tror inte att världen går under för att jag har ändrat uppfattning och lärt mig mera om barnomsorgsfrågorna. Det jag sade då, liksom många andra är, att man skall se över hemvårdsstödet och se om man kan förbättra det, ge det mera rättvist till olika grupper m.m. Det är fritt fram att motionera och komma med förslag. Den här lagstiftningen är en genomgång och ger möjligheter till förbättringar eller det blir förbättringar om den genomförs. Jag är nöjd så här långt.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman! Världen går säkert inte under men det är en nonchalant inställning att göra på det här sättet. Man vaggar in människor i en falsk tro och trygghet att vi faktiskt någon gång skulle kunna åstadkomma någonting gemensamt här i salen. Olof Erland representerar ett stort parti i det åländska politiska livet och det är viktigt för den här framställningen. Man sitter på lantrådsposten och man har ansvaret för den här frågan i landskapsregeringen, därför är den ståndpunkt som Olof Erland har här i salen. Därför är det tråkigt att han har ändrat sin åsikt.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! När hemställningsmotionen diskuterades i början på hösten hade jag inte tillfälle att närvara. Jag har läst de stenografiska protokollen och vill jag komma med ett klargörande.

    Den här lagen har varit på ett tag. Den var på remissrunda på försommaren. Ser man på remissvaren från kommunerna så finns det inte ett ord om att man önskar ha ett högre hemvårdsstödstillägg, förutom från Mariehamn. Inte heller från ledamot Lindholms egen hemkommun uttrycker man ett önskemål för att höja hemvårdsstödet. Jag hade att välja på att låta lagen förfalla och vänta på att lägga fram den samtidigt som jag lägger fram barnomsorgslagen. Men jag ansåg att adoptivbarnen, tvillingförhöjningen, barnen med speciella behov var så angeläget så jag för detta till lagtinget nu.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

    Herr talman! I andra sammanhang brukar det vara väldigt viktigt vad staden säger. Man brukar hävda att det är hälften av befolkningen. Stadens åsikt borde väga ganska tungt också som argument i den här frågan. När den kommer till salen har vi fyra dagar på oss att prestera någonting. I landskapsregeringen har man haft mera än fyra veckor på sig efter debatten i september, att prestera en förhöjning vad beträffar 4 §. Jag tycker inte man kan hänvisa till tidsbrist.

    Beträffande min egen hemkommun kan jag berätta när tillfälle ges, att vi har en diskussion om t.ex. avgiftsfri förskola och det kommer att gå ett förslag till fullmäktige från styrelsen om att det skall införas. Tack!

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! I samband med att vi nu ser över barnomsorgslagen skall vi ta det i beaktande som framkom under debatten på förhösten genom att höja stöden i hemvårdslagen. Samtidigt vet vi att kommunernas ekonomi är ett djupt hål. När det gäller den sociala sidan finns det oändligt mycket att göra. Det är oppositionens stora privilegium att presentera förslag men det är landskapsregeringen ansvar att ta ett helhetsgrepp om de här frågorna och prioritera. Jag lovar att vi skall se över nivåerna. Jag tänker inte lova att det ger något resultat men vi skall titta nogsamt på det. Mariehamns skulle säker ha råd att höja sitt hemvårdsstöd men det är de små kommunerna vi pratar om där det högst antagligen skulle bli kännbart.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

    Herr talman! Den här utlovade översynen av barnomsorgslagen, har vi väntat på länge, åtminstone sex år. Att vänta på den verkar vara en olidligt lång väntan. Vi överväger vad vi skall göra under dessa få dagar vi har att prestera någon form av lagmotion så får vi se. Vi har varit överens om den här frågan förut och jag hoppas att vi även framdeles skall vara det.

    TALMANNEN:

    Replikskiftena är därmed avslutade.

     

    Förslag om bordläggning till den 10 november har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Uppfattar det som understöd för den 10 november. Ärendet bordläggs till måndagen den 10 november.

     

    Innan ärendet bordläggs bereds de på talarlistan anmälda talarna möjlighet att yttra sig.

    Ltl Johan Ehn:

    Herr talman! På samma sätt som vtm Gun-Mari Lindholm, är jag förvånad över innehållet i den här framställningen som ligger på vårt bord. Vi hade skillnader i syn på hur man skulle utveckla möjligheterna att vårda barn i hemmet och på slutet framskymtade en syn som ganska gemensam. För vår del var det ett steg på vägen, för andra vara det, det instrument man skulle använda sig av. Jag minns i likhet med vtm Gun-Mari Lindholm, jag har inte konsulterat de stenografiska protokollen, att det fanns en enighet om vad man skulle göra. Det fanns t.o.m. uttalat så från regeringspartiernas sida att det här skulle man titta på inför den budget som skulle läggas. Vi får väl gå till de stenografiska protokollen för att kontrollera det här, men mitt minne säger åtminstone det.

    När jag läste att det här förslaget var på gång, tyckte jag att det var roligt, då har vi äntligen fått fart på den här frågan. Tyvärr är fallet inte så. Om man inte hade möjlighet att ta till sig av det som sades i remissdebatten som hölls i slutet av september, om jag inte minns helt fel, så kunde man ha tagit till sig av det Mariehamns stad skrev i ärendet. I staden gick man in för en modifierad lösning och föreslog enigt, samtliga partier både i socialnämnd och i stadsstyrelse, att man skulle höja till 400 euro i ett första steg och förlänga tiden så att det skulle gälla under fyra år. Detta kan läsas på sidan 15 i framställningen.

    Det finns ingen kommentar från landskapsregeringen sida till hur man har resonerat kring de här sakerna. Man har enbart konstaterat att så är fallet och det är synd.

    Jag hoppas att det finns en möjlighet att fundera på det här ännu. Vtm Gun-Mari Lindholms funderingar om en eventuell lagmotion kring detta kan vara en väg att vandra som jag för min del lovar att överväga. Utskottet skall också i sin behandling titta på det här. Även den vägen kan de synpunkter som har framlagts här diskuteras. Det känns konstigt, när man har chansen att lägga fram ett förslag som rör en sak som vi till synes var relativt eniga om, att förslaget nu inte finns med. Jag beklagar det och hoppas att vi gemensam kan hitta lösningar.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! Jag tar det fulla ansvaret för att landskapsregeringen lägger fram förslaget nu. Jag har läst de stenografiska protokollen och jag hörde vad man tyckte i lagtingssalen. I landskapsregeringen och förvaltningen gjorde vi den bedömningen att det skulle försena hela processen. Vi bedömde, för att bara göra vissa förhöjningar, var vi tvungna att skicka ut det på en remissrunda. Det finns människor som är väldigt urväntade på den här lagframställningen t.ex. de familjer som har adoptivbarn. Jag ber lagtinget vara tålmodigt. Vi skall titta över den här frågan samtidigt som vi håller på och arbetar med barnomsorgslagen. Det viktigaste är att vi stärker rättigheterna för adoptivbarn, för barn med speciella behov och att vi reglerar EU-barnen. Detta ansåg jag vara så angeläget.

    Ltl Johan Ehn, replik:

    Herr talman! Jag förstår inte på vilket sätt det allvarligt skulle ha försenat processen för det här förslaget. Det handlar om att göra en förändring av beloppen i en eller två paragrafer. Det handlar om att efter förändringen, fundera på de ekonomiska konsekvenserna. Det måste då ut på ytterligare en remiss men enligt mitt sätt att se är de ekonomiska konsekvenserna ganska klara. Det här skall vara en form av alternativ till den kommunala barnomsorgen som också i slutändan skall göra att det blir billigare även för kommunerna, eftersom det här är ett billigare alternativ än att ordna barnomsorg på daghem eller i familjedaghem.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! Ser man på de beloppen som var föreslagna från Mariehamns stad, rör det sig om 12 euro på grunddelen. Fortfarande, jag gjorde den bedömningen att den var angelägen och det var viktiga saker som behöver regleras upp. Jag tar till mig den diskussion som var i lagtinget när det gäller att förhöja stöden.

    Ltl Johan Ehn, replik:

    Herr talman! Jag håller helt och hållet med minister Sjögren att detta var en angelägen fråga. Jag förstår fortfarande inte varför man inte kunde ha tagit med övervägandet kring ett högre belopp. Debatten hölls i slutet på september. Den här är tagen sista dagarna i oktober. Man hade en hel del tid på sig. Beträffande de ekonomiska konsekvenserna så tycker jag att man kunde ha fört ett resonemang som handlar om att det här är en billigare, trots att man höjer till 400 eller 500 euro, form av barnomsorg än den om barnen tas om hand på daghem eller i familjedaghem.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Carina Aaltonen:

    Herr talman! I den bästa av världar så är män och kvinnor, pappor och mammor, jämställda på arbetsmarknaden och i sina roller som föräldrar. De är överens om det som gäller gemensamma barn, även när de skiljs åt. De har ungefär lika mycket ekonomiskt utrymme att försörja sig och barnen med och de upplever att det omgivande samhället ser dem som likvärdiga föräldrar. Nu lever vi inte i den bästa av världar. Tillvaron som förälder är inte lika för män och kvinnor. På arbetet, i skolan, på dagis, bland kompisar, överallt möts vi på olika sätt beroende på om vi är mamma eller pappa, kvinna eller man. Oavsett lagstiftning och politiska visioner så är den krassa verkligheten sådan, att när barnen kommer arbetar männen oftast mer och med högre lön, samtidigt som kvinnorna går ner i arbetstid eller blir hemma och tar hand om barn med hemvårdsstöd i många år.

    Hemvårdsstödslagen som vi har framför oss, bedöms i sig själv vara könsneutral, men statistiken är sorglig läsning. År 2005 lyfte 25 män och 702 kvinnor hemvårdsstöd och året därefter en liten ökning till 34 män och 742 kvinnor. Det är verkligen inte jämställt. Man är beredd att hålla med barnombudsmannen när hon säger att "man bör överväga att se över hemvårdsstödet så att antalet hemvårdsstödslediga pappor ökar för att ge flickor och pojkar bättre tillgång till sina pappor. Man bör studera det isländska systemet mera, t.ex. som en inspirationskälla." Vi kan ta det med till utskottet att se närmare på det isländska systemet för att se hur man har gjort där.

    Av de åländska familjerna lever 17-20 procent som ensamförsörjare och barnen lever med endera mamman eller pappan. Det är en ganska stor grupp. Precis som sägs i framställningen, är det för de flesta ensamförsörjare helt oförenligt att arbeta deltid eller helt vara hemma med barnen. Det finns ingen valfrihet att välja partiellt hemvårdsstöd eller att vara hemma och nyttja hemvårdsstödet i tre år. Det här är en fråga om jämlikhet. Ensamförsörjarna borde få lika möjligheter att vara hemma och sköta sina barn. Man kunde också från utskottets sida titta över om man kunde använda ett ensamförsörjartillägg. Framför allt stöder socialdemokraterna vtm Gun-Mari Lindholms förslag om att höja hemvårdsstödets grunddel till åtminstone 500 euro per månad.

    För mig var det en stor överraskning att liberalerna inte längre stod bakom det här förslaget. Var centern står i den här frågan har vi inte hört ännu men det hoppas jag att vi får göra.

    När det gäller ensamförsörjare och barnfamiljer i övrigt, anser socialdemokraterna att det är väldigt viktigt att barnomsorgsavgifterna hålls så låga som möjligt och allra helst avgiftsfri barnomsorg och absolut införa avgiftsfri förskoleundervisning såsom man har i Finland. När vi hade debatten tidigare i höstas, när minister Sjögren inte kunde närvara, så hade vi en livlig diskussion kring de här frågorna. För den framtida barnomsorgslagen kan det vara värt att ta med de utredningarna också. Vad skulle det kosta för samhället att ha avgiftsfri barnomsorg eller åtminstone avgiftsfri förskola? Tack!

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! Jag tycker att det här är väldigt intressanta frågor och de har konsekvenser för väldigt många i vårt samhälle. Som ltl Carina Aaltonen påpekar, är hemvårdsstödet till viss del ojämlikt. Det är omöjligt för en ensamstående mamma att leva bara på hemvårdsstöd. Jag delar också den uppfattningen att den isländska modellen är väldigt intressant och den har varit otroligt lyckosam på Island. Det är finländsk behörighet men vi har kontakter med jämställdhetsminister Stefan Wallin och vi försöker trycka på. Den har visat sig vara ett lysande exempel. Jag har förstått att man diskuterar att förlänga föräldraledigheten. Det är också en sak som jag tycker är väldigt intressant och som skulle gynna barnfamiljerna.

    Ltl Carina Aaltonen, replik:

    Talman! Det är glädjande att minister Sjögren delar min uppfattning om att det är en ojämlikhet mellan ensamförsörjarfamiljer och traditionella familjer där man har förhoppningsvis har två försörjare. Har regeringen någon avsikt att försöka förändra den här ojämlikheten och förbättra för ensamförsörjare?

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! Ensamförsörjarperspektivet är ett perspektiv som landskapsregeringen har med sig i det mesta man gör.

    Ltl Carina Aaltonen, replik:

    Herr talman! Jag har försökt läsa budgeten just ur ett sådant perspektiv och har inte riktigt sett de ekonomiska förbättringarna för ensamförsörjare. Jag skall läsa på igen eller så får vi ta den diskussionen nästa vecka i budgetdebatten.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Barbro Sundback:

    Herr talman! Som flera här har vittnat om, så är vi besvikna över den här framställningen till den delen att regerringen inte har justerat hemvårdsstödsbeloppet. Det fanns en stor enighet här i september också centern gav sitt stöd till en sådan förbättring. Ministern skyller på att det är så mycket arbete att justera beloppet och har andra prioriteringar. Hon skyller på att kommunerna inte vill ha den här förändringen. Men har hon frågat kvinnorna som stannar hemma? Det är de som är viktigast i den här frågan. För min del står det helt klart att kvinnorna vill ha ett bättre hemvårdsstöd. Jag försökte senast hänvisa till en ung mamma som i en väldigt argsint, besviken och ilsken ledare hänvisade till oss politiker och sade: "att ni kallar det valfrihet det borgerliga som honnörsordet framför alla." Valfriheten i den här situationen som många mammor är i, är med andra ord kopplad till konsekvenser som i allmänhet i ekonomiska termer är negativa för dem. De som har jobb och lön, de får ofta försämringar på grund av det här i arbetslivet. De som är ensamförsörjare, lågavlönade de kan överhuvudtaget inte använda sig av hemvårdsstödet i samma utsträckning. Det är alltså ett stöd, som ur många grundläggande rättviseaspekter inte är bra idag. Därför skulle en förhöjning av hemvårdsstödet säkert ha gjort någonting för att jämlikt och mera jämställt försöka leverera ett sådan här stöd.

    Herr talman! Jag tycker att man döljer sig bakom byråkrati och att man nu inte är beredd att ta det steg man visade att man ville ta i september. Min uppfattning är, att om man skall ha ett hemvårdsstöd, måste det fungera i praktiken. Det skall inte bli en bestraffning för kvinnorna. Det är inget större problem att göra det här tekniskt. Det är att ändra på siffrorna i paragraferna så förhöjs beloppen.

    Om regeringen hade gått ut med ett sådant förslag, hade man varit tvungen att höra kommunerna. Nu var det inte aktuellt när det gick ut på remiss. Jag tycker att det är ett fel resonemang att säga att kommunerna inte har beaktat det. Att vi har gjort det i Mariehamn beror bl.a. på att ledamot Johan Ehn och jag sitter i statsstyrelsen så vi följde upp den frågan där. De andra tyckte att det var ett bra förslag. Liberalerna var också med på det. Jag antar att det var ltl Folke Sjölund som var med.

    Ja, vad kostar det? Om man höjer grundbidraget med 150 euro och det är 700 familjer det berör i året. Det blir 100 000 euro. Tänk, det är precis samma belopp som minister Katrin Sjögren föreslår för att hjälpa folk att köpa bilar. Det finns en premie till dem som köper en elbil som knappast ens finns på marknaden. Det finns premier för dem som köper hybridbil, miljöbil och det finns premier för dem som skrotar sina gamla bilar. Det är bra i och för sig, men är det liberalerna och centerns prioriteringar? Det är viktigare att stöda bilköp än att stöda mammor som stannar hemma med sina barn. Då är det långt ifrån den jämställdhetspolitik som liberalerna brukar föra i samband med val. Jag beklagar om det är den här politiken som skall bli rådande i framtiden.

    Herr talman! Jag uppmanar utskottet att allvarligt se på den här frågan och justera grundbeloppet såsom vi var inne på i september. Dessutom anser jag att den här summan om 100 000 för bilarna eller något annat moment gärna kunde ersätta kommunerna för en eventuell förhöjning av hemvårdsstödet. Lagstadgar vi inte om det så kommer inte alla mammor i alla kommuner att få samma förmåner. Det är jag ganska övertygad om. Jämställdheten är inte det första man tänker på i samband med kommunernas budgeter, heller skall jag tillägga.

    Det är bra att det här ärendet blir bordlagt till måndagen och jag hoppas att vi får en tilläggslagmotion i den här frågan. Vi väntar med spänning på vad centern har att säga på måndag och jag hoppas att liberalerna går tillbaka till sina utgångspunkter när det gäller jämställdhetsarbetet. Tack!

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! Ltl Barbro Sundbacks retorik är makalös. Jag sade, att jag tar på mig det fulla ansvaret. Jag ansåg att adoptivbarn, barn med speciella behov, en tvillingförhöjning var överordnat det att justera grunddelen med 10 euro. Jag ansåg att det här var viktigt, därför för jag det här till lagtinget. Jag har sagt att jag kommer att ta till mig lagtingets diskussion och se över den samtidigt som vi ser över barnomsorgslagen. Anmärkningsvärt är socialdemokraternas totala kovändning. För ett och ett halvt år sedan önskade man 250 euro i barnomsorgsavgift. I det här sammanhanget är också fakta kung. Statistik från Finland visar att flera än hälften av alla finländska mammor är hemma med vårdnadsbidrag när deras barn är över två år. En majoritet av dem är lågutbildade. De arbetar tillfälligt och ser det här som ett alternativ till A-kassa. Det är fakta i det här sammanhanget.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Inte är det någon som ställer förhöjningen av grundbeloppet eller grundbidraget mot de övriga förslag som föreslås. Det är förvånande att ministern inte tog fasta på den diskussion som fördes i september utan på diskussioner som har försiggått under en tidigare mandatperiod. Se framåt, det är en bra politisk devis.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! Siktet är fullständigt klasklart framåt. Jag har motiverat varför jag lade den här framställningen just nu och jag har tagit till mig den diskussion som har varit. Jag pratar för tvillingar, trillingar, adoptivbarn och barn med speciella behov. Detta forcerar jag. Den andra diskussionen tar jag till mig vidare.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Minister har inte varit lyhörd för stämningarna här i kammaren. I så fall borde förhöjningen ha varit införd i framställningen. Nu är det dags för lagtinget att visa var skåpet skall stå i den här frågan.

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

    Herr talman! Jag var en av dem som kunde tänka mig att höja hemvårdsstödet i debatten tidigare i höstas. Jag står fortfarande fast vid att jag gärna höjer hemvårdsstödet. Vi har också diskuterat det i gruppen och landskapsregeringen men vi var eniga om att göra så här nu. Vi fortsätter diskussionerna med anledning av att detta redan hade hunnit på remissrunda till kommunerna och vi ansåg att det borde vara en ny remissrunda innan man lägger detta förslag. Åtminstone var det min åsikt.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Byråkratin och förfarandet är känt från liberalernas håll. Det är aldrig dags för beslut utan det är rundor och utredningar, det är kommittéer och grupper och besluten dröjer. Det blir inte pengar i börsen med det här långsamma förfarandet. Under den tid liberalerna har suttit vid makten har börsen blivit tommare för de flesta löntagare.

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

    Herr talman! Jag tror inte att börsen har blivit tommare för de flesta löntagare. Vi har haft ganska bra lönejusteringar under den här perioden också. Orsaken till att jag begärde en andra replik är för säga, att vi inte har suttit vid makten så länge och min tanke är den att vi kommer att hinna med detta vid översynen av barnomsorgslagen. Regeringen kommer att titta på detta under tiden och så blir det antagligen ny remissrunda till kommunerna. Jag kan inte tänka mig annat.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Det har varit ganska stora löneförhöjningar men det har varit stor inflation och prishöjningar. Nu aviserar regeringen förhöjda avgifter och licenser. Jag är rädd för att löntagarna råkar ut för alltför stora pålagor av den här regeringens politik. Jag skulle hellre se att man var modigare och vågade ta beslut speciell när det gäller att förbättra kvinnornas situation. Vi får se vad social- och miljöutskottet gör i den här frågan. Jag uppmuntrar till modiga beslut.

    TALMANNEN:

    Replikskiftena är därmed avslutade.

     

     

     

    Ärendet bordläggs till plenum måndagen den 10 november 2008.

    Föredras för andra behandling

    Kulturutskottets betänkande nr 3/2007-2008 angående ändrad läroavtalslagstiftning. (FR 22/2007-2008).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

    Ingen diskussion.

    Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om läroavtalsutbildning för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

     

    Ärendets andra behandling är avslutad.

    Föredras för första behandling

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 7/2007-2008  angående  införande av bestämmelser om rätt för den enskilde att i vissa fall få en förnyad medicinsk bedömning i landskapslagen om hälso- och sjukvården. (FR 20/2007-2008).

    Först tillåts allmän diskussion. Enligt 54 § 2 mom. LO kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet efter det att diskussionen avslutats.

    Diskussion.

    Ltl Åke Mattsson:

    Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka utskottsmedlemmarna och sekreteraren för ett konstruktivt arbete. Vi har haft många djupa diskussioner och ganska stor enighet i ärendet och det har lett oss fram till detta omfattande betänkande. Jag vill lyfta fram ledamot Roger Janssons erfarenhet i ÅHS arbete som har kommit utskottet väl till pass.

    Utskottets förslag är att lagtinget antar landskapsregeringens lagförslag med de ändringar som vi föreslås i betänkandet.

    Vi föreslår även att lagtinget antar en hemställningskläm som går ut på att landskapsregeringen snarast ska förelägga lagtinget en framställning med förslag på ändringar i landskapslagen om hälso- och sjukvården i vilken det klargörs vilka bestämmelser om hälso- och sjukvården, var den skall finnas, om den skall vara på lag, på förordning, den årliga hälso- och sjukvårdsplanen eller om den skall vara reglementet.

    Beträffande utskottets övriga synpunkter kan vi konstatera att det här är fråga om en andra bedömning. I Norge har man t.ex. flera i vissa sammanhang, men här gäller en bedömning. Det kan vara skäl att lyfta fram, men det gäller bara, att det inte finns några oklarheter om det,  inom special sjukvården. Den andra medicinska skall enligt framställningen erbjudas om patienten begär det och då kriterier under alla tre punkter är uppfyllda.

    Utskottet har erfarit att rutiner för att erbjuda patienten en andra medicinsk bedömning redan existerar inom Ålands hälso- och sjukvård.

    Det har erbjudits då  läkaren funnit det motiverat efter begäran från patienten. 

    Utskottet har erfarit att rutiner för att erbjuda patienten en andra medicinsk bedömning redan existerar inom Ålands hälso- och sjukvård. Det har erbjudits då  läkaren funnit det motiverat efter begäran från patienterna.

    Vi vill också framhålla att föreslagna lagstiftningen gäller patientens rätt. Det begränsar naturligtvis inte läkarens rätt att remittera patienten till en annan läkare eller att konsultera andra läkare inom eller utom ÅHS.

    Vi konstaterade att den föreslagna lagstiftningen inte finns i Finska rikslagstiftningen men väl i Sverige. Utskottet noterade att i Sverige fanns ett visst motstånd bland vissa läkare, det flyter inte så lätt som man hade trott. Det har bildats olika intressegrupper där.

    Generellt har vi fått siffror på att 8 av 10 bedömningar är helt i linje med den tidigare diagnosen. Men ungefär 1 av 10 har haft klart avvikit ganska markant då det gäller diagnos eller förslag på behandling. Det här blir sällan föremål för konflikter utan läkarna diskuterar sig samman till en gemensam syn.

    Vårt lagförslag som vi har tagit ställning till skiljer sig från det svenska på några punkter, bl.a. när det gäller den subjektiva rätten. De synpunkter vi fick från den svenska sidan var att det tyckte att vi var mycket längre fram i vår lagstiftning. I Sverige skall man ges möjlighet till en andra bedömning medan det på Åland är formulerat så "att var och en har rätt till", vilket är ganska tydligt om man uppfyller de här kriterierna. Det är subjektivt för dem som uppfyller de kriterierna som hör till.

    En annan sak som är olika är att vi i den åländska lagstiftningen har att ett mycket långvarigt tillstånd som väsentligen påverkar livskvaliteten medger en andra bedömning. Den här formuleringen finns inte alls med i den svenska lagstiftningen. Farhågorna med den här formuleringen är att det öppnar sig för patientgrupper som inte har ansetts ha rätt till en andra bedömning. Ett problem är också, att då rätten till en andra bedömning är subjektiv behöver en läkare anser att han vill avslå en ansökan, måste ha stöd i lagen för att motivera avslaget. Det kan vara ganska luddigt med den här tolkningen och man vill ha den tydligare. Man tycker kanske att man kan ändra på det här längre fram för det är oacceptabelt att senare återta eller inskränka den här typen av förmåner om den senare visar sig vara för generös tilltagen.

    Vi föreslår därför att begreppet "ett kroniskt eller mycket långvarigt tillstånd" ersätts med "ett långvarigt smärttillstånd". På detta sätt kommer fortfarande patienter med odefinierbara odiagnosticerade smärttillstånd att omfattas av en rätt till en andra bedömning vilket har uppgivits vara orsaken till den relativt vida formuleringen. Det här innebär att de patienter som kan vara stamkunder i sjukvården för att försöka få klarhet i vad deras problem beror på. Det kan i vissa fall vara omöjligt att ställa en diagnos. En andra bedömning i det här fallet kan leda till att patienterna accepterar att det inte är möjligt att komma fram till en diagnos. Då kan en rundgång i sjukvården upphöra i vissa fall.

    Enligt lagförslaget är det en medicinsk sakkunnig tjänsteman som ska besluta om patienten ska få en andra bedömning. Utskottet konstaterar att rätten att besluta om en andra medicinsk bedömning enbart får göras av en läkare som har behörighet att fatta beslut om en betalningsförbindelse. Om en patient får avslag på sin begäran om en andra medicinsk bedömning kan patienten begära att beslutet skall omprövas. Det har även varit diskussion om detta i remissdebatten och också i vår grupp. Utskottet har funnit att denna lösning är den mest ändamålsenliga. En läkardiagnos är generellt inte den typen av beslut som kan överklagas till domstol. Vi har också konstaterat att även den andra läkaren avslår en anhållan är det inte skall vara möjligt att begära rättelse sedan. Det är viktigt att man skall motivera orsaken till avslaget. Det skall vara tydligt och klart på båda nivåerna.

    Utskottet har konstaterat att en andra medicinsk bedömning i enstaka fall kan genomföras per telefon eller genom att patientjournalen översänds elektroniskt eller per post till den andra läkaren. På det här sättet kan kostnaderna och tid framför allt sparas för en andra bedömning.

    Vi har noterat att i de fall som patienten har begärt en andra bedömning så skall rätten till en andra medicinsk bedömning innefattar att patienten även erbjuds möjlighet att träffa och bli undersökt av den andra läkaren

    Lagen anger inte var den andra medicinska bedömningen ska ges. Utskottet har erfarit att om det finns en annan lämplig läkare inom specialsjukvården vid ÅHS så skall det vara den läkaren man tar i första hand. Därefter går man vidare med de olika samarbetspartners man har. Finns det inte lämplig expert där får man ytterligare gå vidare. Men att man följer den hierarkin för att det inte skall bli alldeles för kostnadsdrivande.

    Beträffande informationen anser vi också att den information som ges till patienten om rätten till en andra medicinsk bedömning skall ges i de fallen av en läkare som anser att patienten är aktuell för den här typen av bedömning och den skall ges av en läkare i samband med undersökningen. Utskottet har erfarit att det i allmänhet även är bra att ge patienten skriftlig information. Det kan vara väldigt traumatiskt i samband med att man får en diagnos och att patienten inte kan ta till sig informationen. Därför skall informationen vara både skriftligen och muntligen.

    I lagen anges inte heller inom vilken tid den skall erbjudas. I utskottet har vi kommit fram till att lämna det öppet. Tiden som behöver vara ganska kort är när man avgör om det skall bli en andra bedömning eller inte. Det behöver man inte ha speciellt lång tid till. Det är läkaren som sedan skall avgöra när den andra bedömningen skall göras. Utskottet har konstaterat att om det är en livshotande sjukdom skall det göras i princip omgående.

    I lagstiftningen har vi också tagit in behandlingen efter den andra bedömningen. Den medicinering som den andra medicinska bedömningen kräver skall också patienten få.

    De som "äger" patienten och har rätt att diskutera detta har konstaterat att detta är i princip en remittering. Det är den läkare som gör den andra bedömningen som också har ansvar för patienten. Patienten och denna läkare kommer överens om hur man skall gå vidare. Patienten har naturligtvis rätt att själv välja vilken behandling man tar om den är avvikande eller om man avstår från behandling. Det är naturligtvis i enlighet med patentlagstiftningen som man har rätt att välja.

    Mot bakgrunden av mera vård och också att man kan söka läkare utanför Åland så är det sannolikt att lagförslaget kan leda till betydligt högre kostnader än vad som förespåtts i lagframställningen. Därför anser vi i utskottet att det är otillfredsställande att risken för dessa kostnadsökningar inte har redovisats tydligare i framställningen.

    Under utskottsberedningen och i remissdebatten har ÅHS reglementet diskuterats. Där av har vi kommit med den har klämmen som det är viktigt att man lyfter statusen kring. Till den del det berör en andra medicinsk bedömning så finns själva rätten som patienten får i lag. Det är bara vem som skall bedöma det här som flyttas till reglementsnivå. Det torde vara möjligt att göra på det här sättet men det är inte ändamålsenligt och bra. Men det finns ingen anledning att stoppa upp lagen p.g.a. det här. Kommer man inom en snar framtid och enligt klämmen med ett förtydligande, på vilken nivå olika normer skall vara, så kommer man förbi detta.

    Beträffande jämställdhet och jämlikhet inom hälso- och sjukvården har utskottet förstått att när rätten till en andra bedömning tas in i lag kan det få positiva effekter ur jämställdhets- och jämlikhetssynpunkt då patienter bedöms av olika personer. Kunskapen om den här typen av problem i vården är bristfälliga i landskapet. Landskapsregeringen bör se till att jämställdhets- och jämlikhetsutredningar genomförs inom hälso- och sjukvården i avsikt av att undanröja omotiverad olika behandlingar av patienter.

    Utskottets förslag är en ändring föreslås i 2 § så att rätten till en andra medicinsk bedömning begränsas något i förhållande till landskapsregeringens förslag.

    Dessutom föreslås att en uttrycklig bestämmelse intas i 2 § om att patienten skall erbjudas den behandling som den andra medicinska bedömningen kan föranleda. 

    Vi i utskottet föreslår att lagtinget antar en kläm enligt vilken landskapsregeringen snarast förelägger lagtinget en framställning där det klargörs vilka bestämmelser om hälso- och sjukvården som ska finnas på lagnivå, förordningsnivå, i hälso- och sjukvårdsplanen respektive i reglementet.

    Dessutom föreslås att "förnyad" stryks i 16 § för att undvika missförstånd. En förnyad andra bedömning, kan medge tolkningsutrymme. Tack!

    Ltl Harry Jansson, replik:

    Tack fru talman! Jag får igen tacka utskottet för ett föredömligt beredningsarbete, på sedvanligt sätt en mycket väl arbetat betänkande från utskottet. Jag tycker att utskottet har tacklat de frågeställningar som har varit aktuella under beredningen på ett föredömligt sätt. Det enda frågetecknet är ÅHS reglementet, att man på den nivån skall ge en patienträttighet en status. Med tanke på tidigare ärenden idag där Högsta domstolen ifrågasatt vaga juridiska grunder för olika saker, kan man ställa sig frågan hur reglementets status passar in i det här sammanhanget. Jag hoppas att utskottet under beredningen har fått en klar uppfattning om att landskapsregeringen tar den här problematiken på allvar. Åtminstone med tanke på den turbulensen vad gäller kompetensvillkoren för den nya förvaltningschefen inom ÅHS.

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman! Jag tackar för berömmet med arbetet. Vi har fördjupat oss ganska mycket i den här framställningen och vi var också mycket tveksamma till om det verkligen kunde gå att genomföra. Till slut tyckte vi att det här var ett sätt att smidigt komma framåt. Det här är en lagstiftning som är till för patienterna på Åland och det finns en samsyn att alla vill ha den. Det finns stora möjligheter att den går igenom lagstiftningskontrollen också för själva rättigheten är noga reglerad, vad man har rätt till, det är bara personen som gör själva bedömningen som finns på fel nivå i dagens läge. Det torde inte föranleda något problem vid kontrollen har vi förstått. Kolla om det saknas någonting här

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman! Det är en sak som jag finner oklar, som kanske utskottsordförande Mattsson kan klargöra. Det som tas upp på sidan 3 under jämställdhet och jämlikhet inom hälso- och sjukvården tycker jag är synnerligen allvarligt. Om utskottet har kommit fram till att män och kvinnor och olika minoritetsgrupper inte får samma och likvärdig vård inom ÅHS så är det verkligen ett jätteproblem. Jag tycker att utskottet har tagit det på allvar och man skriver någonting som mer eller mindre också är en kläm, nämligen "att landskapsregeringen bör se till att jämställdhets- och jämlikhetsutredningar genomförs inom ÅHS i syfte att undanröja motiverad olikbehandling." Det här tycker jag är klart och tydligt. Varför har man inte lagt det här tydligare som ett klämförslag?

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Herr talman! Problemen som jag lyfte fram i betänkande har vi inte klart för att det finns på Åland. Det här är undersökningar som man har gjort på andra områden, men inte här på Åland så vi vet inte om dessa problem finns här. Man antar, när det finns på andra ställen, så torde det också finnas här. Det är därför vi har begärt den här utredningen. Det finns ingenting konkret som tyder på att någon här, vad jag känner till, har blivit olikbehandlad på grund av kön eller andra orsaker. Man förutsätter att det kan vara likadant här.

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman! Det finns anledning att tro att ÅHS också kan ha de här problemen om de nu finns på andra håll. Jag tycker, eftersom man inte vet hur det förhåller sig, så bord man faktiskt göra en rejäl utvärdering eller granskning av den här frågan. Vi kommer att överväga att föreslå ett klämförslag vid tredje behandlingen.

    TALMANNEN:

    Replikväxlingen är därmed avslutad.

    Ltl Henry Lindström:

    Fru talman! Det här ärendet har varit väldigt omfattande i behandlingen i social- och miljöutskottet och det är viktigt när man diskuterar rätten till en förnya medicinsk bedömning att det handlar om specialsjukvården. Vi har haft ett omfattande hörande och omfattande diskussioner i utskottet kring det här och det som har föranlett de längsta diskussionerna gäller det som handlar om kroniska smärttillstånd och då har vi föreslagit en ändring från utskottets sida för att man närmare skall kunna definiera de grupper som vi anser att lagförslaget avser. Om man tittar på rätten till förnyad medicinsk bedömning så har vi uppfattat att landskapsregeringen i det här fallet är en föregångare. Som utskottets ordförande nämnde, finns det i Sverige ett system där landstingen har en skyldighet att erbjuda en förnyad medicinsk bedömning egentligen utgående ifrån samma eller liknande kriterier som vi har här. I Finland finns inte detta och i det förslag som landskapsregeringen har lagt fram här är det en subjektiv rätt. Alltså man erbjuder för dem som uppfyller kriterierna en rätt till en förnyad medicinsk bedömning.

    Vi har ytterligare gjort de förändringar som utskottets ordförande nämnde för att få en tydligare lagstiftning och i klämmen nämns reglementet som vi anser att behöver få ett förtydligande beträffande på vilken nivå olika saker skall regleras. Utgående från det stöder vi utskottets förslag.

    Ltl Carina Aaltonen:

    Herr talman! Vi hade en bra och uttömmande presentation av utskottets ordförande ledamot Åke Mattsson. Jag fortsätter att tala på temat jämlikhet och jämställdhet. Vi har ett ganska omfattande kapitel här i betänkandet. Man utgår ifrån att man skall bli lika behandlad oberoende om man är man eller kvinna, ung eller gammal, när man går till läkare. Det är en självklarhet, tror man. Som vi hörde här, visar nordiska undersökningar att män och kvinnor behandlas olika inom vården. Det finns ingen orsak att tro att det inte skulle vara annorlunda på Åland.

    I september hölls en internationell kongress i Stockholm om genus medicin. Eftersom man har statistik på och fakta på att kvinnor fortfarande får vänta längre på att opereras. Det gäller ingrepp från gråstarr till hjärtoperationer. Kvinnor läggs inte in på enheter för stroke lika ofta som män. Kvinnor är också mindre nöjda med strokevården. Män vårdas över huvudtaget betydligt oftare på sjukhus än kvinnor. Män får nyare och dyrare läkemedel än kvinnor. Kvinnor ordineras mer mediciner än män och dosen de får är ofta för hög eftersom den är anpassad för män och det gör kvinnorna sjuka. Kvinnor får också oftare antipsykotiska läkemedel trots att de inte har någon dokumenterad psykdiagnos. De får också mera sömntabletter och laxermedel. Kvinnor känner sig också mycket sämre bemötta i vården än män. Sex av tio klagomål inom framförs av kvinnor. Det här är i Sverige.

    Men också hos oss var det fler kvinnor än män som har hört av sig till Patient- och klientombudsmannen som har fört lite statistik över personer som har vänt sig till henne med klagomål. Oftast är det inte, att man har blivit ojämställt eller ojämlikt behandlad, utan att man inte är nöjd med behandlingarna eller kanske inte fått någon behandling. Det som kom fram hos vår Patient- och klientombudsman var att det är en skillnad beträffande genus och ålder. Man lyssnar mindre på i synnerhet unga kvinnor och äldre kvinnor än vad man lyssnar på medelålders fertila kvinnor.

    Den här lagframställningen är bra. Det kan hända att vi får ökade kostnader men blir patienterna nöjda så finns det också vinster att hämta om patienter blir friska. Kapitlet i betänkande handlar inte bara om jämställdhet. Man har också kommit fram till att man kan bli olika behandlad inom vården om man är funktionshindrad, beroende på sexuell läggning, var man är född, vilken etnicitet man har och i synnerhet män med psykiska problem tas inte heller på lika stort allvar. Det finns också orsaker att se över jämlikhetsaspekterna. Eftersom ordförande Åke Mattsson inte kände till något exempel från vården så tänker jag ett eget exempel. Jag fick av en läkare höra att mina problem var FFF. Senare fick jag det förtydligat och det betyder fat, female and forthy. I själva verket har jag en kronisk och genetisk njursjukdom men det kom fram i andra utredningar av andra läkare. Så visst kan man få höra den del av våra åländska läkare också.

    Nu har regeringen och minister Sjögren ambitioner att inleda jämställdhets- och förhoppningsvis även jämlikhetsprojekt inom vården på Åland. Kan vi skynda på tidsplanen från Ålands lagtings sida vore det önskvärt. Jag vill passa på att stöda ledamot Gunells klämförslag om en jämställdhets- och jämlikhetskläm i det här ärendet. Tack!

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! Jag delar utskottets synpunkt när det gäller jämställdhetsbedömningen i betänkandet och vi hade en mycket bra diskussion när jag var till utskottet för hörande. Jag tror att detta är nästa viktiga område för jämställdhetspolitiken. Forskningen och medicinen är utforskade på vita medelålders män. Symptomen vid hjärtinfarkt och diabetes är enligt läroboken framforskade på hur män beter sig. Kvinnor beter sig på ett helt annat sätt. Det finns också en annan sida av det här myntet. Små pojkar är överrepresenterade på akutmottagningar och det har också en intressant aspekt. Man tillåter pojkar att vara livligare och busigare, man tittar inte efter dem på samma sätt. När det gäller missbruk och självmord är männen representerade. Det finns en väldigt intressant genusaspekt att ta sig an inom hälso- och sjukvården.

    Ltl Carina Aaltonen, replik:

    Herr talman! Det är helt tydligt att minister Sjögren är både initierad och väldigt engagerad i just dessa frågor så vi från oppositionen är gärna med och hjälper till i det här arbetet med att skynda på jämställdhets- och jämlikhetsarbetet inom Ålands hälso- och sjukvård och inom vården på Åland. Förhoppningsvis kan vi utföra en hel del jämställdhetsprojekt och kanske gå i bräschen för hur man kan behandla patienter likvärdigt på Åland.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Vtm Gun-Mari Lindholm:

    Talman! Det här är jätteroligt att vi har kommit så här långt med det här. Ärendet började som, inte ens en enkel fråga, men som en fråga inom ÅHS-styrelse där jag har drivit frågan. Det är skojigt att se, i motsats till många som tycker att demokratiskt arbete är eländigt och tidsödande, att det sedan är roligt när man kommer till vägs ände och får resultat även om det ibland tar lång tid. Det sporrar när det går och det gör det politiska arbetet intressant. Jag tycker att det är bra och det skall vara på lagnivå. Det har funnits skrivningar om tidigare, både landskapsregeringens program och det har funnits i ÅHS verksamhetsplan. Men det är på lagnivå det skall vara så att man faktiskt har ett lagbundet stöd för att få den andra bedömningen. Det är bra för likabehandlingen av alla.

    Jag tycker också att klämmen är bra och jag ser spår utav en viss ledamot i ÅHS-styrelse, nämligen ltl Roger Jansson, brukar ofta anföra dessa aspekter. Det är bra att de finns med och jag hoppas verkligen att man tar det här till sig och funderar på vilket sätt, på vilken nivå de olika instrumenten skall vara. Det är väldigt viktigt.

    Informationen tar man upp i lagen och det kan bli en verkställighetsfråga. Det skulle vara väldigt viktigt att man får fram en skriftlig information. Vi vet också, även om vi inte skall tala illa om någon som inte är i salen och kan försvara sig, det finns brister på det planet. Man kan inte förlita sig på att den enskilda läkaren skall informera om det här. Jag kan garantera att det i vissa fall blir ogjort. Det måste finnas en skriftlig information som man ger och på det viset får patienten kunskap.

    Jag hoppas nu att media tar tillfället i akt och penetrerar den här frågan och för ut den till den åländska befolkningen via sina media och informera om att den här möjligheten finns och att man skall använda sig av den. Det är också en dialog mellan patienten och den remitterande läkaren. Det är på rätt väg.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! I landskapsregeringens handlingsprogram har vi inskrivet att vi skall se över hela hälso- och sjukvårdslagen under den här mandatperioden. Från landskapsregeringens sida tar vi till oss utskottets synpunkter.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

    Herr talman! Det är så det är tänkt. Parlamentet säger någonting och det verkställande organet, regeringen, har att foga sig till efterlevnad. Det är helt rätt uppfattat i den här frågan. Parlamentet säger någonting, som vi är eniga om, och sedan är det bara att lyda. Tack!

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Herr talman! Det var intressant och bra att vtm Gun-Mari Lindholm lyfte fram informationen. Det funderade vi också mycket på i utskottet. Om läkaren informerar patienten om att han/hon har gjort den här bedömningen, men du kan också gå till en annan läkare och få en annan bedömning och plan för hur behandlingen skall gå till, kan det vara väldigt kostnadsdrivande. Det kan bli kostsamt om man hela tiden informerar om det här för då söker allt flera som kanske inte har tänkt göra det från början. Därför är det bra att man från oppositionen stöder det här förslaget som vi har. Vi tyckte att det så viktigt att man har informationen här och framför allt att den skall vara skriftlig.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

    Herr talman! Det har jag alltid hört att det skulle vara kostnadsdrivande. Det har visat sig, att det här förfaringssättet utan lagstöd ett antal år redan, att det inte har blivit någon större chock i budgetsammanhang. Om vi vill införa det här, då är det väldigt viktigt att man informerar att den enskilde har den lagliga rätten att få en andra bedömning. Det är huvudpoängen i det. Man skall ut med information så att var och en vet vad de har för rätt.

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Exakt! Vi är helt överens i frågan.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Roger Jansson:

    Herr talman! Det här är bra presenterat och kompletteringar är gjorda av kollegerna i social- och miljöutskottet. Det finns inte så mycket att tillägga men på fyra punkter skulle jag vilja ha lite kompletteringar och filosofi.

    Ärendet i sig var inte svårt men alla ärenden som kommer till social- och miljöutskottet innehåller sådan som blir svårt. Den här frågan blev svår på det sättet, att det för den enskilda patienten gäller mycket svåra frågor. Det blev knepigt när vi började dissekera landskapsregeringens formulering i 2 § 2 mom. första punkten. Det tillägg man har gjort där i förhållande till vad som finns väster- och österut med att också patienter med ett kroniskt eller mycket långvarigt smärttillstånd skulle inkluderas i det här, beredde svårigheter. Den diskussionen ledde till, att vi konstaterade att med den formuleringen kan det bli en hel del fall som kanske inte borde få en andra bedömning. Till exempel situationen för de kroniskt sjuka kan ingen göra någonting åt eftersom det inte finns vetenskap som klarar av det idag o.s.v. Därför var det väsentligt att försöka närma vårt regelverk till det som finns öster- och västerut. Där av kom en ganska intressant formulering som jag skall återkomma till.

    När det gäller de fyra punkterna som jag tänkte kommentera är den första punkten informationen. Det är alldeles riktigt som vi konstaterade i utskottet, att när patienten är inne hos läkaren och får sin diagnos, så kan man vara ganska upprörd. Det kan vara svårt att tänka klart o.s.v. Därför är det viktigt att informationen finns skriftligt. Det är också viktigt som vi sade i utskottet, men som vi inte har skrivit här, att vårdpersonalen som tar hand om patienten också kan ge den här informationen. Det är viktigt att det inte bara är behandlande läkaren utan också vårdpersonalen utanför läkarrummet och personal på sjukhuset över huvudtaget. Det kan vara lättare för patienten att prata med sjukskötarna än med läkarna.

    För det andra har det diskuterats ganska mycket om jämställdheten. För min del har jag kommit fram till, att det finns en hel del jämställdhetsproblem inom vården också. Varför skulle det inte vara det på Åland när det finns på annat håll även om det framkommer ganska litet sådant. Även hos patientombudsmannen var det ytterst få ärenden. Däremot är det mera jämlikhetsproblem inom vården. Därför har vi utökat det resonemanget som landskapsregeringen hade kring jämställdhet till att också inkludera jämlikheten. Det har särskilt kommit fram åldersdiskriminering eller att på grund av ålder behandlas folk olika. Barn behandlas naturligtvis speciellt, men när man blir väldigt mycket äldre är det problem. Det förekommer säkert problem när det gäller etniciteten. Det som ledamot Aaltonen nämnde, när det gäller män och deras psykiska problem, har det framkommit under behandlingen att deras problem skjuts undan inom hälso- och sjukvården.

    När det gäller jämlikheten har vi däremot löst FFF problematiken som var uppe till ledamoten Aaltonens stora förnöjelse, genom att skriva in i stället för landskapsregeringens formulering i 2 § 2 mom. 1 punkten, "ett sådant långvarigt smärttillstånd som väsentligen påverkar livskvaliteten." Vår uppfattning är att vi har gjort en insats faktiskt för jämställdheten i detta sammanhang.

    Den tredje punkten jag vill ta upp gäller de ekonomiska konsekvenserna. Våra lagförslag är väldigt slarviga på den här punkten. Man överlåter uppenbarligen åt lagberedningen att göra den här bedömningen. De har inte den breda kunskapen kring samhällsekonomin. Det blir ofta skrivet att det inte har dess mera ekonomiska konsekvenser. Här har vi, utgående ifrån den mycket begränsade statistik som finns hos patientombudsmannen, kunnat konstatera att de formuleringar vi nu har i lagen kommer att öka trycket betydligt på en andra bedömning. Trycket kommer att öka både på Åland och utanför Åland. Det kommer otvivelaktigt att ha ekonomiska konsekvenser långt utöver det som landskapsregeringen har angivit. Vi vet inte hur stora de är, men högst antagligen kommer det att bli betydande sådana. Jag önskar att landskapsregeringen skulle vara mera noggrann med sina ställningstaganden när det gäller de ekonomiska konsekvenserna. Vi har den gamla frågan, hur det kommer att påverka kommunerna? Beträffande den frågan brukar landskapsregeringen vara lite slarvig också.

    Avslutningsvis, herr talman vill jag tala om reglementet. I nuvarande lag står det "att för hälso- och sjukvårdsmyndigheten skall styrelsen anta ett reglemente." Det kan man göra om reglementsbestämmelserna är på den nivån att det kan tas av styrelsen. Ända sedan ÅHS bildades har lagstiftningshierarkin varit oklar. Man har inte fått ihop en förordning. Däremot har man i planen, som är den tredje i hierarkin, intagit ganska mycket som borde vara på lagnivå. Eftersom det inte har funnits någon förordning har man intagit i reglementet sådan som borde finnas på förordningsnivå. Det här är en femtonårig process under vilken tid vi inte tillsammans har lyckats få nivåerna rätta. Det fanns förslag om att nu börja ändra 16 § i lagen, för att i det här fallet, alltså det ärende som här avses att skall införas i reglementet, kändes felaktigt. Vad föreslår man i reglementet? var en fråga från ltl Harry Jansson. Ja, det som skall tas in är vilken tjänsteman på ÅHS som skall göra den andra medicinska bedömningen och vem som skall ompröva beslutet. Alltså ren och skär förvaltning. När det gäller patientens rättigheter i detta sammanhang så är de redan uppförda på lagnivå. På det sättet gör man inte något fel nu i en rätt hierarki mellan lag, förordning, plan och reglemente. Reglementet är på lägst nivå och här är det bara vilken tjänsteman på ÅHS som skall regleras i det här sammanhanget. Jag tror att vi gjorde väldigt rätt när vi föreslår den här klämmen att man skall få bestämmelserna på rätt nivå framöver. Tack!

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! Jag uppskattar väldigt mycket det arbete som utskottet har lagt ner på den här lagframställningen i sitt betänkande. Beträffande de ekonomiska konsekvenserna så baserar sig lagframställningen på remissutlåtande. Vi hade remissutlåtande från ÅHS. Där gjorde man den bedömning att det inte skulle ha stora ekonomiska konsekvenser. I sitt nogsamma arbete som utskottet gjorde, framkom det andra signaler. Det uppskattar jag att man har tagit fram. Jag vill ändå påpeka att framställningen bygger remissutlåtanden och ÅHS remissutlåtande vägde väldigt, väldigt tungt.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Det är alldeles riktigt som minister Katrin Sjögren säger. Remissutlåtandet från ÅHS har spökat på flera punkter. Det har också spökat när det gäller formuleringen av 2 § 2 mom. första punkt där man i remissutlåtandet har varit nöjd. Det har också med reglementet och nivåerna att göra. Vem skall ge remissvaren och hur väl skall de genomarbetas? Ibland ges de på tjänstemannanivå och då är det en sådan beredning och ibland förs det till styrelsen i ÅHS och då är det en annan beredning. I allmänhet, när jag har varit med som invald, jag har tidvis inte varit invald i ÅHS styrelse, då hade man samma dag som man skall ge remissutlåtandet fått förslaget till lagtext på bordet. Då har det inte getts tillräckligt med möjligheter att sätta sig in i ärendet. Detta visar hur viktigt det är att remissvaren som ges från olika politiska instanser, verkligen är väl beredda.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! Jag delar den uppfattningen till fullo. Systemet fungerar så att landskapsregeringen ger ett lagförslag, man skickar det på remiss, man vill ha kritik, man vill ha konstruktiva förslag, man vill ha fram förslag som man inte över huvudtaget har tänkt på. Remissförfarandet är extremt viktigt. Lagtingsbehandlingen och utskottsbehandlingen är otroligt viktig säkerhetsventil att det framkommer saker som inte har framkommit under remissrundorna. Ännu en gång, tack för väl utfört arbete till hela utskottet!

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Barbro Sundback:

    Herr talman! Jag tycker, precis som många andra här, att det här är ett bra betänkande och intressant på många sätt. Man godkänner inte bara landskapsregeringens framställning utan man har gjort förbättringar och man har i många avseenden fördjupat sig mycket i problematiken. Framställningen är särskilt viktig på Åland, där vi har bara en enda hälso- och sjukvårdsmyndighet. Man hör ibland av dem som är missnöjda med vården och sin diagnos, att de känner sig ganska utsatta. Man kan inte gå till någon annan myndighet utan man är ganska utlämnad till ÅHS. Därför är det här mycket bra.

    Det som det blev en intressant diskussion om här och som vi det senaste året har haft många avancerade diskussioner om, är jämställdhet och nu också jämlikhet. För min del, vill jag säga att det inte är förvånande att könen inte behandlas lika inom hälso- och sjukvården. Könen behandlas inte lika någonstans i vårt samhälle. Det är kanske mera graverande när det uppdagas att olika grupper får olika behandling, på sätt och vis i en så känslig fråga som när gäller människor hälsa och behandlingar av sjukdomar. Med det vill jag ha sagt, att jag inte menar att den medicinska personalen eller vårdpersonalen är mera diskriminerande än någon annan. Å andra sidan kan man svänga det och säga, att om de blir medvetna om den här frågan så skulle vården och behandlingen bli mycket bättre för en stor del av befolkningen. Vi har ett jämförande objekt och det är inom utbildningen.

    Den förra regeringen drog igång ett jämställdhetsarbete i grundskolan. Härom dagen var det en lärare som berättade för mig, att hon tyckte att det var en enorm skillnad i hennes lärarkollegium efter att hela kollegiet hade fått den här utbildningen. Ofta är det nästan viktigast att alla är medvetna och medger att det finns en problematik. Det är förutsättningen för att man skall kunna ändra sitt beteende. Något liknande borde man initiera inom den här sektorn.

    I likhet med ledamot Roger Jansson, tror jag också att frågan om äldre är väldigt viktig. Inom äldreomsorgen är majoriteten kvinnor. Jag tycker att jag på nära håll har sett hur det här fungerar. Det är en personlig iakttagelse och det är viktigt att det görs regelrätta utredningar och undersökningar för att bekräfta det som nu är det faktiska. Inom äldre vården är mönstren lika stereotypa som på andra ställen i samhället, som jag ser det. Det vill säga äldre kvinnor förväntas vara passiva och nöjda. Medan äldre män är vana att få uppmärksamhet, att få det de behöver och att ställa krav. Som äldre har vi likadana beteenden som lärs in som unga. Det är väldigt vanligt, åtminstone där jag går dagligen, att män hojtar och skriker till vad de behöver och de får det. Vårdpersonalen kommer till deras hjälp och stöd medan kvinnor inte begär för att då kan de till och med upplevas som bråkiga och stökiga. För mönstret är att äldre damer skall vara snälla och nöjda med vad de får. Det här är en observation som är väldigt tydlig. Man kunde ganska lätt ändra på det systemet också men det kräver att personalen får undervisning och att man aktivt går in för att se på vården ur ett jämställdhets- eller könsperspektiv.

    En annan sak inom äldreomsorgen som är direkt farlig är att kvinnor övermedicineras väldigt mycket. Inom den här sektorn är den medicinska behandlingen eller medicinerna utprövade på män och det finns många omständigheter som gäller äldre män som gör att medicineringen ofta är överdriven. Det gör de äldre människorna t.o.m. sjukare ibland för de får så mycket mediciner. Äldre damer protesterar inte i någon högre grad utan man sväljer alla tabletter och laxeringsmedlen eftersom doktorn har sagt det och därför är man snäll flicka och sväljer tabletterna fastän man egentligen tycker att man får för mycket medicin. Det finns många aspekter på det här men i grunden är det precis som i det övriga samhället. Könsmönstren är stereotypa och de missgynnar vanligtvis kvinnor och gynnar män. Jag tycker att det skulle vara viktigt, mot bakgrund av det fina arbetet som utskottet har gjort, att vi skulle kunna ta en kläm om detta i tredje behandlingen för att så fort som möjligt främja jämställdhetsarbetet. Idag är det faktiskt kvinnor och kanske också män i vissa sammanhang som blir lidande av det här stereotypa mönstret som finns inom vården.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! Jämställdhet är ett kunskapsområde och skolprojektet som förra landskapsregeringen initierade var mycket bra och det kommer att fortsätta som ett projekt inom barnomsorgen. När det gäller äldreomsorgen är det ett ganska nytt medicinskt område. Man har klumpat ihop äldreomsorgen. Nu pratar man om medicinering av äldre och man pratar om olika minnessjukdomar. Fastän rekryteringen av läkare är ett mörkt kapitel så har vi faktiskt två läkare specialiserade inom geriatrik på Åland. Får vi Gullåsen att fungera dessutom så finns det stor utvecklingspotential på det området.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Nog finns det potential så mycket som vi satsar på hälso- och sjukvården men frågan är om det finns kunskap och vilja att göra de här analyserna och det långsiktiga förändringsarbete som krävs ifråga om medvetenhet och motivation. Det måste på något vis formuleras det här uppdraget och planeras och följas upp. Det hjälper inte med att man är besjälad av en ambition. Det finns ändå så mycket olika uppfattningar i den här frågan så man måste se det långsiktigt och systematiskt till väga.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! Jag delar den uppfattningen också. Nästa steg är barnomsorgen men hälso- och sjukvården är också viktig när det gäller jämställdhetsarbete.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Det är bra att ledamot Katrin Sjögren vill fortsätta den förra regeringens arbete inom barnomsorgen. Nu talar vi om hälso- och sjukvården. Det finns inget skäl till varför man skulle vänta inom den här sektorn utan det kan likaväl pågå det här arbetet inom flera av landskapets verksamheter.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.

    Väcks förslag om remiss till stora utskottet?

    Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

     

    Föredras för enda behandling

     

    Finansutskottets betänkande nr 6/2007-2008 om landskapets åtgärder med anledning av landskapsrevisorernas berättelse för år 2007. (RB 1 och M 6/2007-2008).

    Först tillåts diskussion, därefter vidtar detaljbehandlingen.

    Diskussion.

    Ltl Torbjörn Eliasson:

    Herr talman! Finansutskottet omfattar landskapsrevisorernas synpunkter i berättelsen för år 2007. Revisorerna har gjort ett gediget arbete, valt ut intressanta områden för sin revision och satt tummen på frågor som kan och bör effektiviseras och förbättras i landskapets förvaltning. Landskapsrevisorernas berättelse föranledde en intressant diskussion när den remissbehandlades i lagtinget i september.

    I finansutskottets behandling av berättelsen och landskapsregeringens meddelande med anledning av densamma, har vi i utskottet lagt tyngdpunkten på det avsnitt som gav anledning till mest debatt i salen. Under vår behandling har vi hört 20 personer och gjort skrivningar inom de områden som vi anser att det är viktigast att snabbt hitta lösningar på och komma framåt i. Vi har även i vissa fall hänvisat till utskottets tidigare betänkanden för att betona allvaret i att konstaterade problem så snabbt som möjligt får en lösning. Vårt betänkande innehåller som vanligt direkta förslag, men i några fall har vi att i mera resonerande form fört fram resultatet av våra höranden och diskussioner. Framför allt gäller det utvecklingen av det framtida revisionssystemet där ett enigt utskott ansåg att vi även skulle framföra idéer som vi nu hoppas att skall diskuteras flitigt här i lagtinget. Inom flera områden som berörs i revisorernas berättelse pågår redan utredningar som landskapsregeringen skall presentera för lagtinget. Men även i dessa fall, herr talman anser utskottet att det är viktigt att förutsättningslösa diskussioner förs här i salen som vägkost till utredningarna.

    Herr talman! Jag skall nämna några detaljer i finansutskottets betänkande. Landskapsrevisorerna konstaterar att det inte ansetts tillfullo klarlagt vilka befogenheter Justitiekanslern och Justitieombudsmannen har i landskapet. Utskottet har erfarit att den frågan just nu utreds av förvaltningschefen. Utskottet uppmanar i sammanhanget landskapsregeringen att samtidigt göra en översyn av förvaltningens rättschefsfunktion. Utskottet anser att rättschefsfunktionen skall fungera så oberoende som möjligt.

    Beträffande utrymmesbehoven i självstyrelsegården omfattar utskottet landskapsrevisorernas synpunkter och ser fram emot att landskapsregeringen även parallellt utvärderar andra alternativ än utbyggnad av självstyrelsegården, vilket dock inte skall hindra en ombyggnad och modernisering av självstyrelsegården. Utskottet åsyftar att alla alternativ skall undersökas så att de nödvändiga förändringarna kan göras på det mest ändamålsenliga och kostnadseffektivaste sättet.

    Landskapsrevisorerna konstaterar med tillfredsställelse att landskapsregeringen undersöker möjligheterna till bilandet av en extern revisionsenhet. Utskottet instämmer och remissdebatten vittnade också om att intresset från lagtinget är stort att se över och modernisera hela revisionsverksamheten som består av tre delar, lagtingets kontroll via landskapsrevisorerna, landskapsregeringens interna revision och underställda enheters egen kontroll av sin verksamhet. Detta triumvirat om jag får kalla det så, är rätt utformat och fungerande ett ytterst viktigt instrument för att demokratin skall fungera och för att användandet av allmänna medel sköts på beslutat och effektivt sätt. Finansutskottet har vid sin behandling av revisorernas berättelse lagt ned mest arbete på detta område, vilket vi upplevde som en tydlig beställning från lagtinget. Utskottet har då särskilt fäst uppmärksamhet vid revisionens organisation och upplägg och betonar vikten av en oberoende effektiv revision. Utskottet har med tillfredsställelse erfarit att landskapsregeringen avser att koppla in en utomstående utredare som skall komma med förslag om hur revisionen och dess organisation skall formas i framtiden. Just därför anser vi att de idéer som framförs i vårt betänkande diskuteras grundligt nu här i lagtinget, så att landskapsregeringen får vägkost till utformningen av utredarnas uppdrag.

    Utskottet har också studerat Riksrevisionsverket i Sverige och fann deras upplägg delvis intressant men t.ex. anser vi att nuvarande system med politiskt tillsatta landskapsrevisorer fungerar bra och att det knappast är behövligt att följa det svenska systemet på den punkten. Men en ökning av resurserna bör definitivt övervägas. Att satsa lite mera på revisionsresurser kan på sikt spara mycket pengar framförallt genom effektivare ledning och organisation.

    Vi har också resonerat kring olika för- och nackdelar med att förlänga mandattiden för landskapsrevisorerna och kommit fram till att den möjligen kunde överensstämma med lagtingets mandatperiod. En annan idé är att landskapsrevisorerna skall göra upp ett revisionsprogram för hela sin mandatperiod, vilket eventuellt kunde ges lagtinget för kännedom och efter debatt fastställas av landskapsrevisorerna. Detta för att på förhand ge de folkvalda och väljarna en ny möjlighet att delta i denna för samhället viktiga process. Självklart skall det ändå vara landskapsrevisorerna som själva bestämmer vad som sist och slutligen skall revideras. Härom skall inte råda något tvivel.

    Beträffande landskapsregeringens revisionsbyrå och utvecklingen av revisionsverksamheten konstaterar utskottet att det är viktigt att revisionsbyrån har en oberoende ställning. Revisorer vid landskapförvaltningen skall enligt utskottets mening framdeles inte samtidigt ha politiska uppdrag. Vilket enligt utskottet självklart skall basera sig på ändring av lagstiftningen.

     Landskapsrevisorerna har även synpunkter på revisionen av olika former av EU stöd. Utskottet håller med om att balansen mellan EU och övriga revisioner bör förändras och föreslår konkret att revisionen bör närma sig EU bestämmelsernas minimikrav. Det är viktigt att revisionsresurserna prioriteras rätt med beaktande av helhetens behov. Utskottet anser därför att revisionsplanen för revisionsbyrån med fördel kunde antas av landskapsregeringen i plenum och att revisionsbyråns stödjande och rådgivande roll för både förvaltning och ledning utvecklas.

    Utskottet konstaterar att Ålands hälso- och sjukvård bör revideras kontinuerligt eftersom ÅHS står för en mycket stor andel av förvaltningens kostnader. Det torde stå i ÅHS eget intresse att överväga en särskild intern revision för ÅHS.

    Landskapsrevisorerna efterlyser i sin berättelse en moderniserad finansförvaltningslag. Här kan utskottet med glädje meddela att vi har erfarit att en ny lag beräknas komma till lagtinget runt årsskiftet.

    Herr talman! Landskapsrevisorerna konstaterar att en utveckling inom den IT-baserade verksamheten är en förutsättning för en effektivisering av förvaltningen och för en smidigare och öppnare kommunikation med medborgarna och konstaterar att någon motsvarande utveckling inte pågår i landskapet som i omvärlden. Utskottet lade ner rätt mycket tid på denna viktiga fråga och vi konstaterar i likhet med landskapsrevisorerna att vi hamnat på efterkälken. Vi anser att landskapsregeringen helst tillsammans med näringslivet bör verka för att en motsvarande utveckling sker på Åland, inte bara gällande den offentliga förvaltningen utan för Åland i dess helhet. Som ett geografiskt begränsat område har Åland unika förutsättningar och det är viktigt att landskapsregeringen reserverar nödvändiga resurser för ändamålet och tar initiativ till att långsiktiga visioner och målsättningar inom hela IT-spektrat utarbetas.

    Beträffande Åland i Helsingfors har finansutskottet tagit del av revisionsbyråns rapport. I vårt betänkande hänvisar vi till skrivningarna i betänkande nr 3/2007-2007 där vi bl.a. uppmanar landskapsregeringen att omgående vidta åtgärder för att förbättra kontrollen och rutinerna för att förhindra överskridningar i framtiden. Vid våra höranden har vi nu erfarit att finansavdelningen arbetar med att förbättra landskapsregeringens system och verktyg för budgetuppföljning, vilket utskottet tacksamt noterar.

    Herr talman! Med hänvisning till det i vårt betänkande nr 6/2007-2008 anförda föreslår utskottet att lagtinget bringar betänkandet till landskapsregeringens kännedom. Jag konstaterar att finansutskottet är enigt och tackar mina kolleger och utskottets sekreterare för väl utfört arbete! Tack för ordet, fru talman!

    Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

    Fru talman! Beträffande It-utvecklingen håller jag med om att vi på ett sätt ligger lite på efterkälken. Speciellt vad gäller IT-kontaktytorna med omvärlden så finns det mycket att göra. Vi har satt igång diskussionerna för att utforma en ny hemsida o.s.v. Vi har för avsikt att med de utvecklingspengar vi förslår i budgeten för nästa år, anlita utomstående aktörer i det åländska samhället för att forma IT-kontaktytan mellan det offentliga och det privata och omvärlden. Utskottet nämnde inte att det pågår ett intensivt, stort arbete med att införa ett elektroniskt dokumenthanterings- och fakturahanteringssystem. Det pågår nog arbete.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Tack fru talman! Det är intressant att höra. Vi hörde flera personer och vi hade mycket diskussioner. Går vi tio år tillbaka i tiden så hade man en verklig start här på Åland. Man hade visioner och såg framåt och försökte göra väldigt mycket. På något sätt mattades det här av. Det var kanske IT-bubblan som sprack och det gjorde mycket o.s.v. Vad utskottet tänker sig här är att man kanske skall titta lite större och vidare och ha visioner och då gäller det inte bara offentliga sektorn utan även vilka förutsättningar det finns i näringslivet att utveckla den här businessen.

    Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

    Fru talman! Till den delen är vi väldigt ense. Det vore väldigt bra om vi fick samma drivkraft i de här frågorna som vi hade för ett antal år sedan. Det vore väldigt bra. Frågan om budgetuppföljning och kontrollsystem inom förvaltningen och speciellt inom finansförvaltningen så stämmer det som här sades av utskottsordföranden. Jag tror inte att det har brustit så mycket i rutinerna men vi håller ändå på att omorganisera finansavdelningen så att det skall motsvara det som vi kommer att föreslå i finansförvaltningslagen. I budgeten föreslås skilda funktioner med redovisning och finanskontroll så vi håller på och organiserar om så att det skall bli så bra som möjligt.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman! Det är intressant och vi är glada att få höra det från finansminister Perämaa. Det här har diskuterats flera gånger i lagtinget och det är ingen ovanlighet att överskridningar sker. Att man ser över det här systemet nu är jättebra. Tack!

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw:

    Fru Talman! I vår granskning av landskapsrevisorernas berättelse har finansutskottet lagt stor insats på själva revisionsverksamheten, både den interna och men även landskapsrevisionernas arbete som ordföranden nämnde. Vi har mera ingående granskat hur landskapsrevisorernas arbete fungerar och då även jämfört med andra system i våra omgivande regioner. Vi har kunnat konstatera att det system som nu finns med politiskt valda landskapsrevisorer, fungerar bra. Möjligen kunde mandatperioden förlängas från 1 år till 4, som också ordföranden sade, och således följa lagtingets mandatperiod för att garantera kontinuitet.

    Men fru talman! Liberalerna ställer sig frågande till skrivningen i betänkandet. Trots att ordföranden Eliasson sade, att vi har varit väldigt eniga, funderar vi över detta att man föreslår att landskapsrevisorernas program således granskningsplanen, eventuellt skall tillställas lagtinget för debatt före den fastställts . Jag anser att revisorernas uppgift är att granska förvaltningen utan inblandning och uppdrag utifrån allmänheten. Systemet med politiskt valda revisorer garanterar tillräcklig insyn i programplaneringen från partiernas sida . Detta har väl aldrig upplevts som problematiskt. Och det hör till revisionens väsen att revisorerna håller sig ajour med vad som händer i samhället och införlivar det till sin verksamhet om behovet finns.

    Vi anser att systemet med debatt efter att revisionsberättelsen avgivits, är tillräcklig. Då är ju ärendena granskade så ryktesspridning och antaganden inte blir den rådande sanningen såsom det kan bli om man debatterar programmet på förhand utan närmare sakkunskap. Vi har diskuterat detta mycket i utskottet och inte kunnat enas om betydelsen av en sådan debatt .

    Fru talman! Utskottet har även granskat den interna revisionen och revisionsbyråns verksamhet eftersom den är en viktig del av helheten för revisionen i landskapet men även en mycket viktig komponent i landskapsförvaltningen och dess verksamhet.

    Enligt internationell organisation för internrevisorer definierar man interrevisionen enligt följande jag citerar:" Internrevisionen definieras som en oberoende och objektiv kvalitetssäkrings- och rådgivningsverksamhet vars syfte är att tillföra ett mervärde som förbättrar organisationens arbete. Det hjälper organisationen att uppfylla sina mål genom att systematiskt utvärdera och förbättra effektiviteten i organisationens riskhantering, kontroll och ledningsprocesser." Detta kan säkert med fördel införlivas i Ålands  landskapsinternrevision. Det kan vara viktigt för oss politiker att ta del av definitionen så vi inte tänker revisionen bara som en granskning av ekonomin utan det är lika mycket fråga om rådgivning.

    Fru Talman! Oberoende och objektivitet är ledord för revisionen. Det kan vi alla skriva under. Men vem är oberoende? Finansutskottet skriver i betänkandet att de som jobbar inom internrevisionen inte, samtidigt får ha politiska uppdrag i framtiden. Vi liberaler skrev ingen reservation, men var mycket kritiska till detta och även aviserade att vi tar upp detta till diskussion i lagtinget. Vem är oberoende frågar jag en gång till? Är det bara att man hör till en politisk förening man blir beroende? Blir man beroende om man är gift med fel människa, råkar ha fel hudfärg eller religion? Jag anser att anställda med den kompetens som ställs till olika uppgifter kan sköta sina åtaganden professionellt och med stor integritet oberoende av eventuella bindningar. Om då tjänstemannen inte sköter sina sysslor enligt lagar och bestämmelser finns det vägar att anmärka på detta. Att stifta en lag som hindrar en människa som t.ex. sitter i kulturnämnden i Lumparland att söka en tjänst som revisor i landskapet ter sig för mig ytterst onödigt och det kanske inte ens låter sig göras.  Är det ändå dit vi är på väg?

    Fru talman! Vi vill att flera skulle intressera sig för samhällsaktiviteter men samtidigt ger vi helt fel impulser när vi politiskt ifrågasätter allt flera människors möjligheter att delta i det politiska livet istället för att uppmuntra dem.

    Fru talman! Utskottsordföranden har förtjänstfullt presenterat betänkandet så det finns ingen orsak för mig att gå in närmare på de olika kapitlen. Vi har varit eniga om vilka saker vi skall koncentrera oss på och granska. Jag har här bara resonerat lite kring de frågor vi har upplevt olika i utskottet.

    Vi är även nöjda med att landskapsregeringen i sitt meddelande informerar om åtgärder med anledning av landskapsrevisionernas berättelse och besvarat flera av ärendena. V i kan se att de blir åtgärdade eller har redan åtgärdats. Revisionsberättelsen beskriver ju alltid historia men verkligen viktig historia att ta lärdom av. Tack!

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! När det gäller revisorerna och eventuella ändringar, är det som ordföranden sade, finns det vissa förslag här i betänkandet. Det är inte några absoluta förslag utan ett diskussionsunderlag från finansutskottet. Jag har svårt att förstå hur en liberal kan motsätta sig ökad öppenhet när det gäller landskapsrevisionen. Det ligger i allas intresse att alla eventuella revisionsbehov framkommer. Då skulle detta vara ett bra alternativ. Idén kommer från Riksrevisionen i Sverige där man har en styrelse som skall utgöra gränssnittet mot allmänheten. För åländska förhållanden skulle det här passa bättre. Om man fortsättningsvis låter revisorerna fastställa planen. Vad kan man göra för skada med större öppenhet? Det skulle jag gärna vilja veta.

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman! Jag anser att det svenska systemet med en styrelse som granskar programmet är mera bundet. Jag tycker, som jag sade i mitt anförande redan att tar vi det till lagtinget blir det mera antaganden och tyckanden. Det blir mera öppet. Jag är inte emot öppenhet men öppenhet här blir fel riktat. Det kan bli fråga om att man diskuterar rykten och enskilda antaganden. Jag tycker inte det har riktigt relevans i jämförelsen.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! Jag är av en annan uppfattning än ledamot Eklöw när det gäller behovet av öppenhet. Som vi alla tycker så fungerar revisionen bra idag, men man vet aldrig om alla stenar blir vända som borde vändas. Det kan handla om både små och stora saker som inte kommer oss politiker till kännedom, så vi kan inte alltid föra det till revisorerna för revision. Jag är inte rädd för någon vulgär debatt här i lagtinget utan det handlar om att sakligt framföra önskemål på vilka områden revisorerna bör titta. Man bör engagera allmänheten i detta och den vägen kan man också få in tips på sådant som borde tittas på. Jag kan inte förstå att öppenhet skulle vara skadligt.

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman! Jag är inte emot öppenhet, men jag tycker att det här är fel riktad öppenhet i så fall. Idag fungerar det så, att de olika partierna diskuterar med sina representanter bland landskapsrevisorerna och får impulser från partierna. Det är ingenting som hindrar att man diskuterar dessa saker med sina väljare. Som vi redan konstaterade under utskottsbehandling, har ledamoten Sundman och jag olika uppfattningar i det här ärendet.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman! Det är bra att ledamot Raija-Liisa Eklöw tar upp det här. Vi har haft en intressant diskussion. Vi har hört många och vi har låtit diskussionen vara väldigt bred. Vi var sedan tvungna att enas om skrivningar och då konstaterade vi att vissa saker föreslår vi och vissa saker för vi fram som idéer, bara för att vi tyckte att vi fick den beställningen från lagtinget. På det sättet får man se det. När det gällde meddelandet, har utskottet skrivit att "utskottet har även dryftat frågan om landskapsregeringen meddelande kunde behandlas av landskapsrevisorerna före utskottets behandling. Ett sådant förfarande kunde eventuellt ge ett mervärde åt processen." Det är bra att vi får den här diskussionen här.

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman! Tack för det stödet ledamot Torbjörn Eliasson. Så här diskuterade vi också i utskottet så vi är helt eniga, fastän vi är oeniga.

     

    Från salen: Skratt

    Olof Erland, replik:

    Fru talman! Det är bra att ledamot Eklöw tar upp de här sakerna. Det handlar ändå om grundläggande principer som man bör känna till för att veta vad man gör. Vad man säger kan vara en annan sak. För det första, beträffande beroendet finns det reglerat i internationell revisionssed. För det andra, beträffande riksrevisionsverket i Sverige är det fristående från riksdagen just för att man inte skall blanda sig i det hela. För det tredje, när det gäller politiska uppdrag uppmuntras det av grundlagen. Politik är inte någonting fult, det är allmänintresse. Jag vill verkligen säga att det är bra att ledamot Eklöw har tagit upp den här formuleringen. Det gäller internationella regler, grundlagen och principen om att man inte skall revidera på ett sätt som någon annan har bestämt. Det var ett bra inpass i debatten.

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman! Tack för detta ledamot Erland! Ledamot Erland vet också att det inte är fråga om att liberalerna vill varken klämma åt debatten eller någonting, utan det är de enskilda människornas rättigheter till ett liv i frihet och att inte bli antastade öppet.

    Ltl Olof Erland, replik:

    Fru talman! Det är en absolut viktig princip, vill jag framhålla. Politik är inte någonting fult i samhällsperspektiv. Det är precis det som grundlagen säger. Man får inte diskriminera på grund av politiska uppdrag. Det är problematiskt om man har intressen som gör att man blir beroende ekonomiskt t.ex. Politiskt arbete uppmuntras av samhället och så skall det vara.

    TALMANNEN:

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Camilla Gunell:

    Fru talman, bästa lagtingskamrater! I den här revisionsberättelsen finns det ett ärende som gör mig lite upprörd under trafikavdelningens ansvarsområde som handlar om sjötrafikens bokningssystem. Utskottet skriver att systemet ännu inte är i bruk. Att det finns ett testsystem som nu ett par testbokare håller på och prövar och att utvecklingen av systemet hittills har tagit oacceptabelt lång tid. Jag vet inte vad man skall börja kalla det riktigt. Antingen är det en fars eller på gränsen till en skandal. Det är nu tre år sedan bokningssystemet upphandlades och det fungerar ännu inte. Det förefaller mig också som att den här politiska beställningen på något sätt på vägen har gått om intet. Det som skulle åstadkommas var ett bokningssystem som skulle göra det möjligt för vem som helst, oberoende var och vem man var, att kunna boka en bilplats på skärgårdsfärjorna. Det skulle innefatta både skärgårdsbor som har de här röda årskorten, pendlare med gröna årskorten men också turister som bodde i Sverige, Finland och på andra ställen, att kunna boka via nätet en bilplats. Det man jobbar med nu om jag har fått korrekt information är ett mera lokalt bokningssystem som gör att innehavaren av årskorten kan boka, men inte utomstående. Jag tycker att man borde titta på det här igen. Vilken var den politiska beställningen?

    Det finns problem i det här systemet. Man måste tänka på att en utomstående bokare, inte vet t.ex. vad en ändhamn betyder. Det är ett ord som inte finns i svenska språket. Det finns ändstation eller ändhållplats, men inte ändhamn. Det måste vara en åländsk uppfinning och man måste förtydliga det. Systemet måste göras så pedagogiskt och klart som möjligt att en som inte är väldigt kunnig på hur Åland är konstruerat och hur färjorna går också kan boka in sig. Man kan inte heller veta om den södra linjen, just är den som går till Kökar och att det är norra linjen som går till Brändö. Det här måste göras på ett annat sätt.

    Jag tycker att man så småningom borde få en förklaring i det här ärendet av trafikministern. Runar Karlsson är inte nu på plats men han har haft ansvar för den här frågan både i den förra regeringen och i den nuvarande regeringen. Man undrar varför det här systemet till stånd? Varför fungerar det ännu inte efter tre år? Senast, i samband med budgetbehandlingen måste man klargöra om det är den politiska beställningen som gjordes med ett heltäckande bokningssystem. Är det detta system som kommer det att sättas ikraft och som gör att man kan boka var man än är eller är det lokalt system som är anpassat för dem som har årskort? Jag tycker helt klart att det är det första vi skall eftersträva. Då måste man, om jag har förstått det här rätt, också upphandla en betalningslösning som gör att man kan betala sin plats direkt över nätet med Visakort eller annat kort.

    Är det så att ett sådant bokningssystem inte är möjligt att genomföra? Är det så att vårt trafiknät är så komplicerat att vi, när vi har mjölkbilar som skall på och av eller har vi för många mellanstationer eller något annat? Då måste man klargöra det för lagtinget att det inte är tekniskt möjligt att göra. För mig är det svårt att tro att det inte skulle kunna fungera i vår utvecklade tekniska IT-värld.

    Jag tycker att det här är ett stort svek mot skärgårdsborna att det inte fungerar ännu efter så många, många år av väntan. För turistföretagen är det här väldigt tråkigt. Frågan behöver klargöras i samband med budgetdiskussionen. Om inte annat måste lagtinget återkomma med en enkel fråga, ett spörsmål eller någonting annat. Jag tycker att det är viktigt att ambitionsnivån här klargörs, så att den politiska beställningen, såsom den var om ett heltäckande system är det som skall förverkligas och inte någonting annat. Tack för talman!

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman! Tyvärr har detta diskuterats flera gånger i tre års tid. I finansutskottet uppfattar vi nog att den politiska beställningen just är det som ledamot Gunell säger. Det vill säga ett komplett bokningssystem som skall fungera för ålänningar och för turister. Man skall kunna beställa bilplats i princip från New York. Det tror jag är klart att är ambitionsnivån. Sedan har någonting gått snett och det har vi också diskuterat flera gånger. Exakt vad som har hänt kan jag inte förklara. Det är ett komplicerat system, det är det jag kan säga om det är något försvar. Jag tycker att det är en sak som landskapsregeringen måste ta i. Vi har konstaterat i finansutskottet att det har gått alldeles för lång tid. Vi har sagt det tidigare också. Vi har nu fått en demonstration av systemet i alla fall, så vi fick se att man är på väg och man testar det på vissa personer nu i skärgården. Det är landskapsregeringen som måste ta tag i det och se till att vi får det att fungera.

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman! Om jag förstår ledamoten Eliasson rätt är det någonstans på vägen som det har skett oklarheter. Man har beställt från lagtinget och landskapsregeringens sida, ett system som är allomfattande och vem som helst skall kunna boka in sig. Det man nu de facto prövar är någonting som är gjort för lokalsamhället. Det är inte det som är den politiska beställningen.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman! Jag uppfattade det på det på det sättet att man testar det nu för lokalbefolkningen men att ambitionsnivån fortfarande är att man skall klara ut det och att det skall bli ett internationellt bokningssystem. När vi diskuterade detta tidigare, var min personliga uppfattning, att när man gjorde upphandlingen hade varken beställare eller leverantör riktigt klart för sig hur komplicerat det här systemet är. Det kan vara en förklaring men jag hoppas att landskapsregeringen kan hantera det här så att vi får det i hamn.

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru  talman! Jag tycker att det är ganska beklagligt att man har kommit så här kort på tre års tid. Det är vi överens om. Min bild är att det här inte är ett sådant system som också har en betalningslösning. Man skall alltså kunna boka och betala sin plats med Visakort eller annat kort. På det sättet får man seriösa bokare som sedan verkligen kommer till sin bokade plats.

    Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

    Fru talman! Det är beklagligt att det har tagit så länge. Annat kan inte sägas. De största misstagen i det här ärendet gjordes i samband med upphandlingen. Om det beror på okunskap eller att man inte visste vad man skulle beställa, men det är avgörandena i det skedet som ledde till den produkt som vi har idag. För mig motsvarar det inte heller, som vi alla många gånger här i salen efterhör och önskar oss. Mitt eget tålamod är på upphällningen i den här IT-frågan, som skärgårdsbo och med intresse för de här frågorna. Den signal jag har nu är att testet med några turistföretagare skall övergå i ett bredare test och snart skall vi kunna bedöma om det här blir någonting eller inte. Att kunna betala via nätet skall komma med i systemet annars är det inte värt någonting. Inom en snar framtid måste vi avgöra om vi överhuvudtaget kan använda oss av det här eller om vi måste upphandla ett nytt system.

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Ja tack! Det låter nästan som vi måste sätta revision på en fråga innan vi ens har kommit i mål. Det låter inte bra. Det är väldigt viktigt nu att landskapsregeringen fokuserar på att nå målet och nå det så snabbt som möjligt. Landskapsregeringen skall göra de upphandlingar som krävs, tilläggsupphandlingar så att man får det heltäckande system som faktiskt var det som lagtinget beställde.

    Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

    Fru talman! Målet är precis detsamma för mig som uppenbarligen för ltl Camilla Gunell. Jag vill ännu upprepa det att oklarheter i samband med beställningen leder till en produkt som man har att hantera sedan. Det är många som är delansvariga i den processen. Vi kan ändå inte sitta kvar i ett system allt för länge om vi gör den bedömningen att det inte kommer att fungera innan vi måste gå in för någonting annat. Turismen i skärgården, precis som ledamoten Gunell sade, lider av att man inte syns ute i världen. Det är en central fråga som jag kommer att bevaka och har sagt det åt mina kolleger. Om vi inte får det här systemet i funktion, att den här testen inte snart visar att det går att använda, då måste vi ha någonting annat.

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman! Jag tycker att det är otroligt viktigt. Om det är så att misstag har gjorts i själva beställningen, berodde det antagligen på att man inte var tillräckligt klar på vad man ville ha, att beställningen var otydlig. Nu har det gått tre år. Man kunde efteråt ha gått in någon gång och korrigerat beställningen om det visade sig att den var på tok.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! Lagtingsledamot Gunell frågar sig om det här är en fars eller en katastrof? Det är väl närmast en farsartad katastrof det här bokningssystemet som fortfarande inte är i drift. Jag har tidigare spekulerat i att man borde ha upphandlat det här lokal för att få lokalkännedom. Nu är det slut på de spekulationerna. Nu är jag helt övertygad om att saknaden av lokalkännedom är felet . Man skulle ha haft en åländsk leverantör, då skulle många av de här bekymren kunna redas ut. Ett åländskt företag skulle aldrig ha kunnat utsätta sig för skammen att inte kunna leverera på tre års tid det som har beställts och inte heller kunna korrigera beställningen och definiera om uppdraget. Som utskottet skriver, måste man sätta press på leverantören och få det man har beställt levererat, testat och igångkört. Leverantören har ett tydligt ansvar för att detta skall fungera och för att organisera testningen. Vad utskottet har erfarit förekommer stora brister här, tyvärr. Jag tror att en lokal aktör skulle ha förstått behoven bättre. Det visar sig också av de anbudshandlingar som har kommit in från lokala leverantörer men som man inte tog.

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Ja, jag tycker nu att tidtabellen är väsentlig. Det är så många som har väntat på det här systemet så länge, så det borde vara i kraft till sommaren. Det är också så med skärgårdstrafiken att de har svårt att testa ett nytt system under högsäsongen. Landskapsregeringen får sätta brandsprutan på för under vårens lopp borde det testas.  

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! Visst är det så att man absolut måste få igång systemet. Det borde ha varit i gång för två år sedan. Det som är problemet, efter vad jag har erfarit, är att man låter sådana som är experter på trafiksystem testa det här. Det är inte sådana som skall använda och boka med det, utan det är personer som inte alls känner till vår trafik som skall använda det. Det är vanliga personer som måste testa det och systemet designas för dem, inte för oss här i lagtinget eller skärgårdsbor, inte ålänningarna som vet exakt vilken färja går mellan vilka hamnar och vad de heter. Personer som kommer till Åland första gången skall kunna boka med det här systemet. Det är den kundgruppen som måste testa systemet före det släpps ut.

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Tack fru talman! Det är en viktig fråga som ledamoten Gunell lyfter fram på bordet. Som skärgårdsbo och som ivrig frekventerare av skärgårdstrafiken är den viktig för mig. Det är sin sak ändå, men den som det är allra viktigast för är det privata näringslivet, våra företagare ute i skärgården, som redan i december, januari borde ha möjlighet att boka inför kommandes säsong. Jag delar helt de åsikter som har förts fram att det här är ingenting som kan testköras i högsäsong. Frågan är om det inte redan är för sent. Jag noterar att det finns en samsyn här. Det är viktigt, inte bara för skärgårdsbornas väl utan för alla ålänningar och alla som vill besöka skärgården att vi tillsammans skall få det här uppordnat på bästa möjliga sätt.

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Jag tycker också att det bra att systemet fungerar för skärgårdsborna och för de pendlare som har röda och gröna korten. Det är jätteviktigt för deras skull att man har ett smidigt bokningssystem men sedan också för turister, för skärgårdsföretagen och turismen, är det av största vikt. Det verkar som om lagtinget ger att fullt stöd för större aktivitet och press på i den här frågan.

    TALMANNEN:

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Roger Jansson:

    Fru talman! Finansutskottet har gjort ett bra arbete och betänkandet är bra. Det finns ändå några smärre frågor att ha en annan åsikt beträffande. Den första gäller fastighetsförvaltningen. Jag ser personligen med bekymmer på den skrivning som utskottet har på sidan 2 i andra stycket, där man tar emot tilläggsutrymmen för personalen. Redan på min tid i landskapsregeringen ansåg jag att situationen var ohållbar. Det är en ohållbar arbetsmiljö för många och det blir inte rationellt att ha delar av förvaltningen utspridd på staden. Jag tror också att en utveckling av självstyrelsen kommer att innebära att vi behöver ytterligare några tjänstemän. Situationen i huset nu är att det planerades för ett visst antal kontorsutrymmen på 1970-talet och sedan dess har det skett en 50 procentig utökning. Man sitter således och trängs ordentligt. Arbetsmiljön blir inte tillfredsställande.

    Inom Frisinnad samverkan har vi olika synpunkter på den här frågan. Jag vill deklarera min och anser att det här är en olycklig skrivning ifrån utskottets sida. Det är dags att förse landskapsregeringens hus med ytterligare rum.

    Om revisionsverksamheten är det genomgående bra skrivningar. Senare vill jag ta ställning till frågan om extern revisionsenhet. Jag har upplevt det i annat sammanhang och i stora förhållanden tror jag att det är en bra lösning. Jag inte alls lika säker på att det passar våra åländska förhållanden. Det kan bli en expanderande verksamhet som vi inte har så stor styrning över. Den kan bli onödigt stor för åländska förhållanden. Landskapsregeringen har lovat utreda det och då får man ta del av deras motiv.

    Jag hör också till dem som tycker att revisionen skall vara självstyrande, en självstyrande enhet, närmast självständig enhet i vår förvaltning. Att underställa den lagtingets kontroll när det gäller programmet, känns kanske inte lyckligt utan det kan man diskutera i finansutskottet eller med det politiska partierna som är företrädda bland revisorerna. En offentlig diskussion kan vara kontraproduktiv, nämligen. Detta är något som man bör diskutera ytterligare.

    Däremot när det gäller revisionstexten på sidan 3, det andra långa stycket under landskapets revisionsbyrå, där håller jag inte med utskottet alls. Utskottet anser att revisionsplanen för revisionsbyrån, med fördel kunde antas av landskapsregeringen i plenum så att alla landskapsregeringsledamöter får möjligheter att anpassa revisionen till sin avdelnings behov och rådgivning. Nej, nej, nej! Jag har sagt tidigare att det var bra på den tiden revisionsbyrån lade fram programmet för lantrådet som har det totala ansvaret också det parlamentariska ansvaret mot lagtinget på ett helt annat sätt än ledamöterna har det. Det kan finnas ledamöter som inte vill ha revision inom vissa områden, om det finns orsak att revidera. Det inte bra att ta upp sådana frågor i plenum eller att det skall vara en så bred politisk bedömning av revisionsprogrammet. Den bör vara så smal som möjligt och göras blott av toppen, alltså lantrådet som har det parlamentariska huvudansvaret och också ansvaret för sin regering. Lantrådet skall kunna gå in på ledamoten Mattssons område och säga att här behöver vi en revision av herr Mattssons hantering av de här frågorna. Absolut. Detta är en olycklig formulering av utskottet. Jag förstår att man kan ha olika åsikter om detta men min åsikt är väldigt bestämd. Det är bra att man ryter till igen om nödvändigheten av revision på ÅHS. Det förverkligas nu.

    Alldeles ypperligt är det på sidan 4 att Ålands industrihus Ab:s fastighet Kvarteret Itiden ombildas till ett separat fastighetsbolag. Jag hoppas att landskapsregeringen snabbt vidtar de åtgärderna.

    Under trafikavdelningens allmänna byrå är det intressant att notera när utskottet skriver att utskottet delar landskapsrevisorernas uppfattning att en förändring av kommunalskattelagens regelverk kunde öka antalet passagerare, alltså passagerare på kollektivtrafiken och stöder en sådan översyn. Det är många partier här i lagtinget som har ordat om detta länge, länge men det två stora partierna har inte varit intresserade av det här. Jag är lite osäker på liberalerna till den delen, men jag hoppas att vi kan finna en politisk enighet kring detta. Det är inte bra när vi ser bilar i stora mängder på morgnarna komma in till Mariehamn med en person i varje bil. Det visar att det kommunalskatteregelverk vi har inte befrämjar miljön till någon del.

    När det gäller löneutgifterna för sjötrafiken skriver utskottet förträffligt. Jag skulle vilja föreslå att landskapsregeringen allvarligt överväger en arbetsvärdering, en arbetsvärdering av detta arbetsfält i förhållande till andra arbetsfält inom hälso- och sjukvård, administration, inom polis och överhuvudtaget inom andra områden. Nu har man från landskapsregeringen gått in för att inleda ett försök med arbetsvärdering på ÅHS. Den är ganska värdelös om man inte kan göra den i förhållande till andra samhällssektorer. En nagel i ögat i det sammanhanget har alltid varit skärgårdstrafiken där outbildade "däcksare" har långt bättre betalt än högutbildade specialsjukskötare. En arbetsvärderings borde komma in på sjötrafikbyrån.

    Jag skall också avsluta med sjötrafikens bokningssystem. Om den debatt som var här och ledamot Gunell initierade, kan man bara säga oj, oj, oj, om. Samtidigt vill jag tillägga till "ojen" att det är fullständigt obegripligt. Tjugo år har de åländska rederierna haft fungerande bokningssystem, visserligen av en storleksordnings om är för dyra för den här lilla verksamheten, men systemen har funnits och kan säkert göras om på ett sätt som är anpassat till den här verksamheten. Vi är kanske inte tjugo år efter i utvecklingen på landskapet, men åtminstone tio år. Förvaltningschefen har gått ut i tidningen och sagt att vi här i lagtinget inte skall få kritisera tjänstemännen för de blir alltid utsatta. Vi som verkligen är utsatta för kritik, tycker att det är ett väldigt konstigt uttalande. Tjänstemännen är väldigt skyddade men i det här fallet måste man kunna kritisera dem även från lagtingets sida när uppenbarligen den politiska beställningen hanterats på ett dåligt sätt. Upphandling är och har alltid varit en svår verksamhet, för särskilt trafikavdelningen genom åren. Detsamma gäller här att upphandlingen inte har kunnat skötas på ett bra sätt.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman! Jag tackar för berömmet och tackar även för kritiken. Det avsåg vi i utskottet när det gällde, framför allt revisionssidan. Vi ville få igång en diskussion och att man kan testa olika idéer. När det gäller fastighetsförvaltningen är det inte utskottets åsikt att man inte skall kunna bygga till självstyrelsegården. Det framgår också av texten. Det sade jag också i mitt anförande. Samtidigt vill utskottet att man parallellt tittar på ifall det står fastigheter tomma, vad gör man med dem? Till exempel vad skall man göra med det om det byggs ett nytt?

    Revisionen skall vara självstyrande, ja! Det anser alla i utskottet och det försökte jag också påpeka. Detta var en tanke om man exempelvis skulle göra mandatperioden till fyra år så kunde man komma med ett meddelande hit och diskutera det. Ändå är det alltid revisorerna som skulle avgöra vad de reviderar. Det är helt klart.

    När det gäller att ta upp det i plenum har man prövat olika metoder, under ledamot Janssons tid var det lantrådet, nu är det förvaltningschefen. Detta tål att diskuteras. Tack!

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman! När det gäller självstyrelsegårdens utbyggnad och de behov av utrymmen som vår personal har är det bra med det förtydligande som utskottsordföranden nu kom med. Att skrivningen inte skall läsas så som jag har gjort det. Om utskottsordföranden själv läser den text man har skrivit så ser han nog att den lutar mot att man skall söka andra alternativ än utbyggnad. Denna skall i sin tur inte hindra en ombyggnad och modernisering. Det är ganska klart uttryckt. Det är bra att förtydligandet kom från ordföranden.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Tack fru ordförande! Jag skall läsa upp meningen. "Utskottet omfattar landskapsrevisorernas synpunkter och ser gärna att landskapsregeringen även parallellt utvärderar andra alternativ än utbyggnad av självstyrelsegården, vilket i så fall inte i sig skall hindra en ombyggnad och modernisering av självstyrelsegården. Man tittar även på andra alternativ men när man kommer fram till att en ombyggnad av självstyrelsegården är det enda rätta, då föreslår man det. Det kan också finnas alternativ, så läser jag det själv.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman! Jag är verkligen glad att utskottsordföranden läser det på det sättet, men det står inte så. Det står att man skall titta på andra alternativ än utbyggnad. Kommer man fram till att det finns andra alternativ än utbyggnad skall man kunna ombygga och modernisera nuvarande utrymmen. Det står så men nu har vi fått höra vad åtminstone utskottsordföranden tänkte säga. Tack!

    Ltl Torsten Sundblom, replik:

    Herr talman! Jag vill ta upp att vi inte tänker blockera en utbyggnad med den skrivningen. Nu har utskottsordföranden tagit den biten så nu kommer jag att ta upp bokningssystemet i stället. Bokningssystemet fungerar dåligt. Det som är utsläppt för testbokning är en särskild grupp som får testa. Sedan skall bokningssystemet växa enligt hörandena i finansutskottet. Det sorgliga i hela skärgårdstrafiken är att våra båtar är för små. Olika fordonstyper för lätt blockerar olika system att lasta och i mellanhamnarna är det då lätt att få ett kaos.

    Vtm Gunnar Jansson, replik:

    Herr talman! Jag var kanslichef i den dåvarande landskapsstyrelsen när hela systemet med internrevision infördes. De synpunkter som kollegan Roger Jansson anförde vägdes mycket noggrant in i det överväganden som var. Sedan försvann jag till riksdagen och senare också kollegan  Roger Jansson. Nu när vi har kommit tillbaka ser vi vad som har hänt. Jag skulle vilja tillägga att det är värre ändå, eller annorlunda än kollegan anförde, för nu är det som vi nyss hörde förvaltningschefen som bestämmer vilka revisionsuppdrag som ges i vilket ärende. Det är originellt förfarande som jag inte för 27 år sedan hade kunnat drömma om av den enkla orsaken att det förtar hela idén med revision. Nämligen revision skall utföras oregelbundet och utan förvarning.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman! Vid remissen av det här ärendet till finansutskottet uttryckte jag mig på ungefär samma sätt. Nuvarande modell är helt förkastlig, att den högst ansvariga av förvaltningen också skall vara ansvarig för hur revisionsprogrammet skall se ut. Man kan inte tänka sig ett sådant system. Jag hoppas att landskapsregeringen snabbt åtminstone ändrar det till ett mera neutralt och självstyrande system. Jag tror också att internrevisorerna behöver stöd från särskilt lantrådet, uppfattar jag. Jag har fullt förtroende för tidigare och nuvarande lantråd till den delen. Där skall nivån vara.

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

    Tack fru talman! Jag tänkte ta upp den frågan som gällde arbetsvärdering, som ledamot Jansson nämnde att han vill ha gällande skärgårdstrafiken. Det kan vara bra men jag tror att man allra först behöver en lönekartläggning för att få veta var alla löner ligger, innan man startar med arbetsvärdering även inom ÅHS. Man har annars ingenting att jämföra med. Det är en lönekartläggning vi borde starta med.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Arbetsvärdering, om det inte är inom samma fackområde utan värderingsområdena är mellan fackområdena, diskuterade vi intensivt i landskapsstyrelsen 1996. Vi bestämde då att vi skulle höra med fackrepresentanterna hur man kunde göra det. Svaret var nej, man var inte intresserade och av det skälet förföll det. Man vill inte ställa till strid. Följande landskapsregeringar och -styrelser har haft upp detta i olika sammanhang. De olika argumenten till varför man inte kan köpa det här, underkänner jag. Vi vet vad vi har för löner. Vi vet vad vi månatligen betalar ut åt var och en inom landskapsförvaltningen, alla drygt tvåtusen anställda som finns. Vi vet vad de får för löner, både per månad och på årsbas. Någon större kartläggning behöver man inte göra förrän man gör en värdering av ansvar, innehåll i arbetet o.s.v.

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

    Tack fru talman! Jag tror ändå det behövs i arbetet med arbetsvärderingen. Jag tror att själva lönekartläggningen inte behöver vara ett stort arbete. Den behöver finnas så att de som skall göra det här, vet vilka olika ansvarsområdena är och hur stort ansvaret är. Det känner man inte till annars.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman! Det enda viktiga när det gäller arbetsfördelning, är det att bestämma sig för vilket arbetsvärderingssystem man skall använda sig av och vilka konsulter man skall använda sig av. Några andra hinder skall inte finnas för det. Jag motsätter mig absolut att man påstår att det skall finnas att någonting måste vara gjort före arbetsvärderingen kan påbörjas.

    Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman! Det är med intresse jag följer debatten och remissen till finansutskottet var intressant att följa. Det finns skäl för mig naturligtvis att ta till mig alla synpunkter till regeringen eftersom det bara är ledamoten Sjögren och jag här. Ändamålet med revisionen som påtalas här och var, skall vara stödande, rådgivande och naturligtvis uppbringa felaktigheter i olika hanteringar. Det finns skäl att komma ihåg just det. Därför tar jag gärna till mig ytterligare synpunkter. Beträffande vem som sedan skall beställa revision av vem och vad är lantrådet och det lantrådet utför inte heller undantagen en viss kontroll och revision. Det är sist och slutligen det åländska folket som reviderar oss makthavare och tjänstemän.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman! I remissen var det klart från alla håll att revisionen i förvaltningen skall har den stödande och biträdande verksamheten. Men i replikerna vänder jag mig mot ordet beställa revision. Det är revisionsbyrån som gör upp ett program och kommer med förslag, på ett år och flera års sikt vad som behöver göras. Lantrådet kan, i det system som fanns tidigare, ha synpunkter på vad som också borde göras och är motiverat. Det var ingen beställning utan det var ett resonemang med revisorerna. Det var revisorerna som bestämde sitt program. Jag tror inte någon annan skall bestämma programmet än revisionen själv. Möjligen kunde landskapsrevisorerna ha ett ord med i det laget och det har de, genom att det är ett samarbete mellan internrevisionen och landskapsrevisorerna.

     

    TALMANNEN:

    Replikväxlingen är därmed avslutad.

    Ltl Danne Sundman:

    Fru talman! Jag har haft fördelen att sitta med i finansutskottet och fått fördjupa mig i frågeställningarna som utskottet har valt att beröra. Jag har några kommentarer och förtydliganden från min sida.

    När det gäller Justitiekanslerns och Justitieombudsmannens befogenheter, säger utskottet att det är viktigt att den som handhar rättschefsfunktionen skall agera så oberoende som möjligt. Det är preventiv rättssäkerhet, alltså någon som ser till att besluten blir rätt på förhand, före de tas. Det är den huvudsakliga funktionen för förvaltningens rättschef. Problemet är, vilket ag tycker att utskottet inte så tydligt skriver, eftersom nuvarande system är att förvaltningschefen sitter på samma typ av anställningsskydd som en ministers statssekreterare i Finland. Alltså man kan bli av med jobbet bara om förtroendet sviker från landskapsregeringen. Detta är det absolut svagaste anställningsskydd en tjänsteman kan ha. Om man kombinerar rättschefsfunktionen med en sådan tjänst, anser jag, att man kan få en situation där man, åtminstone kan misstänka att man kan påverka det här politiskt och att rättschefen inte kan agera oberoende. Det skall sägas igen, det här är absolut inte kritik mot nuvarande tjänsteinnehavare, utan det är kritik mot systemets design. Kritiken handlar uttryckligen om rättschefsfunktionen. Det kan vara befogat att ha den här typen av förtroendemodell i övrigt gäller förvaltningschefsfunktion i övrigt. Förvaltningschefen skall vara gränssnittet mellan politik och förvaltning och se till att landskapsregeringens politik genomförs. Bortsett från rättschefsfunktionen kan det vara säkert vara motiverat med en sådan typ av förtroende. Det är väldigt viktigt att man ändrar detta. Jag har varit kritisk till detta länge, eller ända sedan ändringen gjordes.

    När det gäller revisionsverksamheten är det glädjande att det blev diskussion i lagtinget. Det var också meningen med utskottets skrivningar som var ganska vidlyftiga och meningen var att åsikter skulle brytas om de eventuella förslagen. När det gäller ändringen av landskapsrevisionen, som det framgår av betänkandet, ser utskottet inte något större problem med vår revision. Inte alls samma problem som man såg i Sverige när man reviderade lagstiftningen kring Riksrevisionen eller när Riksrevisionen kom till. Jag är en varm anhängare av detaljförslagen. Jag är för en större öppenhet kring vad som skall revideras och att man skulle diskutera revisionsplanen i lagtinget. Utan att för den skull ha något annat inflytande än att revisorerna eventuellt tar till sig av diskussionen. Vi borde över lag fundera på samma saker, som man gör inom EU,  att man skall ha en struktur, ett system för s.k. "whistleblowers". Det är personer som påpekar felaktigheter. Det finns tankar på att man skulle kunna göra detta helt anonymt över webben t.ex. och därigenom få tips om oegentligheter och sådant som inte annars kommer fram. Dessa uppgifter är väldigt känsliga och de måste hanteras på rätt sätt. Jag är också medveten om att en sådan här debatt i lagtinget kan ha sådana följder. Det måste finnas ett regelverk i botten, en parlamentarisk kultur som man tillämpar i dessa diskussioner. Vi har sådana regler här redan. Vi nämner inte utomstående vid namn och vi går inte åt sådana som inte kan försvara sig o.s.v. Jag tror på mer öppenhet. Jag tror också att det skulle vara viktigt med återkopplingen när landskapsregeringen har kommit med meddelandet där det föreslås vilka åtgärder som skall vidtas. Då borde revisorerna titta på det och kommentera det för att få en återkoppling andra och tredje året från det man har reviderat något. Det är viktigt med långsiktighet och kontinuitet i revisionen så att man systematiskt går igenom alla delar av förvaltningen och prioriterar rätt. Det är också viktigt att det inte bara för stunden när revisorernas kritik kommer utan att åtgärder också vidtas.

    När det gäller den interna revisionen och skrivningen om politiska uppdrag är det viktigt och jag är bredd att delvis hålla med och förstå den kritik som kommer från de liberala leden. Det här är väldigt känsligt. Skall man begränsa en individs frihet när det gäller möjligheten att ha poliska uppdrag skall det göras på basen av lagstiftning och man skall vara väldigt tydlig. Ungefär som vi har för kommundirektörerna som inte kan ha ledande uppdrag i kommunalförvaltningen. Det borde göras inte bara för revisorer utan också för andra tjänster, där det råder tvivel om vilka uppdrag man kan ha. Det är absolut tillåtet att ha alla uppdrag förutom de som står i lagstiftningen att man inte kan ha. Detta skulle vara bra för då får man ett transparent regelverk som alla kan titta i vad som gäller. Då behöver man inte spekulera om det är okey att vara gift eller att ha annan hudfärg o.s.v. som i de exempel som nämndes här. Det borde vara så att individens rättigheter och skyldigheter framgår av lag. När det gäller den interna revisionens program, att det skulle fastställas av landskapsregeringen i plenum, har utskottet kanske i alla hast formulerat sig lite starkt när man säger fastställa. Jag kunde tänka mig att ge ett yttrande till revisorerna. Samma system som med landskapsrevisorernas program. Det viktiga, som jag ser det och som jag tror att utskottet håller med om, är att man ger de enskilda ministrarna inflytande över vad som revideras. Vi skall komma ihåg att det inte är som förr, att lantrådet är den enda parlamentariskt ansvariga. Alla ministrar är ansvariga för sina avdelningar var för sig sedan ministeransvarighetslagen. Då bör man kunna styra revisionsresurserna dit man anser att det finns behov. Är det så att man försöker styra bort, försöker släcka lampan för någonting som är politiskt besvärligt, är det upp till de andra ministrarna i regeringen att försöka styra upp det. Vi skall hoppas att sådant inte förekommer. Att ha det som idag, att en förvaltningschef är den som har inflytande över planen, vars anställningsskydd är sådant att förvaltningschefen kan få gå bara på grund av förtroende, det blir en politisk kontroll utan att vara en politisk kontroll. Alla sådana kopplingar borde bort från förvaltningschefen om man skall ha en sådan typ av anställningstrygghet. Detta tål att funderas på och alla ändringar är ändringar i lagstiftningen. Den dag man kommer till lagtinget med nya lagar om både intern- och externrevision, så finns möjligheten att ta ställning.

    När det gäller IT-baserad verksamhetsutveckling, kunde det ha skrivits mycket, mycket om det. Detta är en bra sammanfattning över vad som behöver göra. Man behöver se över strategier och ta tillbaka initiativet över utvecklingen. Det var ett mycket bra uttalande av en hörande som sade "att det här som man håller på att gå miste om nu, det är som om man för hundra år sedan inte skulle ha kommit på att börja med sjöfart. Det är av lika stor betydelse för det åländska samhället att man inte tar vara på utvecklingen." De projekt man håller på att förverkliga inom förvaltningen är sådant som borde ha gjort för länge sedan. Det är tur att man åtminstone håller på med det. I övrigt finns det stort behov av att försöka komma längre fram på vågen och helst vara på dess framkant.

    Vidare i betänkandet gläder det mig att bolagiseringen av Ålands industrihus, när det gäller Kvarteret Itiden, nu har kommit så långt att det står i ett sådant här dokument. Det är någonting som Obunden samling och jag själv har drivit på länge. Det borde aldrig ha förverkligats i den form som det förverkligades. Nu kan man reda upp det genom att sälja ut vissa delar av lokaliteterna.

    Beträffande cirkusen kring "Åland i Helsingfors" har det till slut fått de positiva effekterna att man på finansavdelningen arbetar med att förbättra landskapsregeringens system och verktyg för budgetuppföljning. Det är väldigt viktigt för att motsvarande skall undvikas i framtiden. Om den här saken har jag sagt, "att det har blivit lite Jesus över den,"  på det sättet att det finns många andra exempel också som borde korsfästas när det gäller budgetuppföljning o.s.v. För alla synders skull försöker man åtminstone förbättra systemet och det är någonting positivt som har kommit ut av det här ärendet.

    Till sist, när det gäller sjötrafikens bokningssystem, så kan jag bara instämma i den kritik som har framförts här och det är frustrerande att man kan hamna i en sådan rundgång när det gäller att få till stånd systemet. Det har hållit på så länge som tre år för leverans av det här systemet, när tiden från början var några månader. Som jag sade i en replikrunda, ett lokalt företag, en lokal leverantör, vi har ju världsledande sådana på Åland, skulle dels ha förstått problemen på ett annat sätt eftersom de lever i ett samhälle där trafiken finns, och dels skulle man inte kunna låta bli att prioritera det på detta vis som det har skett från nuvarande leverantör. Vi skall inte nämna enskilda företag här i plenum som inte kan försvara sig, men som utskottet skriver är det viktigt att landskapsregeringen sätter press på leverantören. Man har ett avtal skrivet om jobbet och man borde få ut det man betalar för. Alternativt skall man inte betala för jobbet om den andra parten inte har kunnat uppfylla sitt avtal.

    Tack fru talman för påminnelsen om tiden. Den syns inte här på klockan så det var bra.

    Vad passar bättre att säga, än att jag har talat färdigt.

    Ltl Folke Sjölund, replik:

    Fru talman! Ltl Danne Sundman nämnde om en sentens en mening i betänkandet som handlade om inskränkningen av de medborgerliga politiska rättigheterna för vissa tjänstemän. En mening som enligt min uppfattning inte alls över huvudtaget borde ha varit med i betänkandet. Min känsla för demokrati och medborgerliga, politiska rättigheter säger det att man skall vara oerhört försiktig med att över huvudtaget begränsa sådana här saker. Av den här sentensen kommer man fram till att en landskapsrevisor inte kan vara ersättare i fritidsnämnden i Mariehamn t.ex. Det skulle vara förbjudet. Vad de sakerna skulle ha med varandra att göra? Det är fullständigt barockt att det skulle innebära en politisk bindning och koppling som skulle förhindra revisorn att utföra sitt uppdrag på ett vettigt sätt.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! Nog måste man åtminstone kunna nämna problem vid dess namn i ett betänkande och det här har många upplevt som ett problem. Hela helheten med interna revisionen det skall vi inte gå in i detalj på. Jag tycker att utskottet är väldigt tydligt när man säger att alla inskränkningar skall ske på basen av lagstiftning. Man skall inte kunna spekulera om huruvida det handlar om ersättare i fritidsnämnden eller kulturnämnden i någon kommun. Det skall klart framgå av lagstiftningen vilka uppdrag man kan ha, inte kan ha på vilka tjänster. Vi har också andra fall där det har spekuleras i vilka uppdrag man kan ha, borde ha o.s.v. Det borde fastställas i lag en gång för alla. Så är tanken också bakom självstyrelselagens 21 §. Likalydande finns det i Finlands grundlag och också i andra rättssäkerhets samhällen.

    Ltl Folke Sjölund, replik:

    Fru talman! Man frågar sig naturligtvis vilka övriga tjänstemannakategorier skall sedan förnekas rätt till politiska uppdrag? Det här kan sluta precis var som helst, om det uppfattas att det finns en viss tjänstemannakategori som tillhör fel parti, skall omedelbart någon ändra lagstiftningen så att de förhindras att inneha politiska uppdrag. Nej, det här är faktiskt inte alls bra. Till skillnad från Sundman har jag den uppfattningen att man skall ha så stora och fria politiska medborgerliga rättigheter som möjligt. Man skall vara mycket försiktig och mycket restriktiv med att begränsa de sakerna.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! Det är inte till skillnad från Sundman i så fall. Sundman tycker samma sak. Jag försöker säga, även om det är svårt att lyssna tydligen, att man klart i lag skall säga vilka tjänster och vilka uppdrag det handlar om för att få slut på spekulationer. Det finns i finsk lagstiftning att t.ex. Justitiekanslern inte kan ha några andra uppdrag, Justitiekanslern och vissa andra uppdrag kan inte heller ställa upp i val o.s.v. I vår förvaltning begränsar man avdelningschefernas rätt till tjänstledighet på grund av tidigare bekymmer. Man borde en gång för alla bestämma sig hur man skall ha det. Jag håller med ltl Folke Sjölund att man inte skall behöva göra brandkårsutryckningar när problem uppstår utan man skall definiera detta på förhand. Där har vi en brist i vår konstitution att detta inte är definierat. Man har inte tänkt efter före.

    Ltl Olof Erland, replik:

    Fru talman! Det första när det gäller revisorers beroende och oberoende finns det jävsbestämmelser. Övriga bestämmelser finns i grundlagen. Det är en ganska lång väg att gå för att börja inskränka på politisk verksamhet på det sättet att man i egen lag skulle göra det. Även om det har hänt. Jag begärde replik för att säga att ledamot Sundman sade, att It Itiden projektet borde inte ha lagts upp som det gjordes från början. Det borde ha varit ett privat bolag eller något liknande. Det var inte möjligt på den tiden. Landskapet måste ta initiativet. Det var låg konjunktur och ingen ville investera på IT-bubblan. Men jag håller  med om att det nu naturligtvis borde bolagiseras och privatiseras. Men det skulle aldrig ha blivit gjort om inte landskapsregeringen hade tagit initiativet.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! Historieskrivningen om IT-byn kan man olika uppfattning om. När landskapsregeringen erbjuder sig så drar sig alla andra aktörer undan. Så var det också med den senaste utbyggnaden. Varför skulle hyresgästerna välja en dyrare lösning, när erbjudandet fanns om den billigare lösningen? Då skulle de begå ett fel mot sina ägare. Det här har vi diskuterat tidigare. Man borde kanske ha varit lite kyligare på det viset att man inte skulle ha erbjudit sig så fort. Det kan man säga, att vissa av de här utrymmena är det motiverat att finns i landskapets ägo, eller i ett landskapsägt fastighetsbolag. Till exempel när det gäller växthusutrymmena och utrymmena för nya företag. Stora etablerade företagslokaler skall ägas av dem själva eller andra privata aktörer. Vi kan låta historien vara och vara överens om att nu är det på gång att bli riktigt bra om man genomför detta.

    Ltl Olof Erland, replik:

    Talman! Jag håller med om att den här senare etappen kan diskuteras. Den borde inte ha varit en landskapsinitierad utbyggnad. Det är en annan sak. Det viktiga var, att från början var det fråga om två aspekter. Den ena var att det var lågkonjunktur. Det var bra att bygga. Det andra var att landskapsregeringen också kunde ta en risk, alltså hålla tomma lokaler i cirka ett års tid. Därefter kom konjunkturen tillbaka. Det är alltså en lärdom också för den kommande lågkonjunkturen eller den pågående och kanske utdrag, att landskapet kan initiera projekt och parera konjunkturer.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! Jag håller med ltl Olof Erland att det kan vara samhällets roll i en lågkonjunktur. Oklart är hur pass djup den lågkonjunkturen var som man upplevde det då. Inom IT-sektorn var det en tillfällig nedgång även om den totala uppgången fortsatte även då för de åländska företagen. Hur som helst, om man bedömer att det var lågkonjunkturer och landskapsregeringen gick in mera än man borde, så borde man snabbt ha rett upp det och gått ur genom att sälja ut till privata aktörer. Att man inte har gjort detta tidigare är det jag mest kritiserar. Nu är det på gång och det reder upp tidigare missförhållanden.

    Vtm Gunnar Jansson, replik:

    Tack fru talman! All offentlig makt utgår från folket. Och den offentliga makten skall utövas under lagarna. Den mest centrala principen i all maktutövning i vår rättsordning är det personliga tjänsteansvaret. Därför hoppas jag att jag hörde fel eller så har jag orsak för min förskräckelse, ifall kollegan Danne Sundman sade, att det finns så många ouppklarade saker att det är bäst att inte rota i dem för då blir de ännu flera. Man kan inte ha det på det sättet. Jag hoppas att jag hörde fel. Den omständigheten att det eventuellt finns mycket problem gör inte att något mindre eller få utav dem skall lämnas därhän. Just i ljuset av detta personliga tjänsteansvar är envar åtgärd eller underlåtenhet för sig, har alla som utövar offentlig makt i folkets namn. Ett personligt tjänsteansvar har alla. Jag hoppas att jag hörde fel. Min förskräckelse var inte liten.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! Vicetalman hörde delvis fel. Jag sade att det finns också andra exempel än Åland i Helsingfors, där budgeter har överskridits, där kalkyler har varit felaktiga och där lagtinget har trätt till med tilläggsbudget. Eftersom de är flera än båda händernas fingrar så är det många. Det jag menar är, jag är lite spydig eller ironisk när jag säger, att det liknar lite Jesus. Man har korsfäst en grej och de andra får mer eller mindre synda. Jag håller med vicetalman Jansson om det att ansvaret är precis lika stort vid alla typer av sådana fel men det goda av den här grejen är, att man har kommit fram till att man måste se över systemet att man undviker detta i fortsättningen. Det jag vill säga är att det har varit väl mycket diskussion om just den här, förhållandevis lilla penningsumman. Det är alltid lika allvarligt när det inte fungerar.

    TALMANNEN:

    Replikväxlingen är därmed avslutad.

    Ltl Barbro Sundback:

    Fru talman! För att det inte skall råda några oklarheter, så vill jag på socialdemokraternas vägnar säga att vi inte är överens med utskottet om det som skrivs om landskapsrevision. Medlemmen i utskottet som bara delvis var med i behandlingen hade, när vi hade synpunkter vid det mötet, allt beslutat och man kunde bara justera. Jag håller med om det som har sagts att revision, revisionsbyrån och landskapsrevisorerna skall vara så självständiga som möjligt. Hur man upprättar den självständigheten är problemet. Jag tycker inte att det är bra förslag att man nämnder att landskapsrevisorerna skulle göra ett program som eventuellt skulle tillställas lagtinget för kännedom och efter debatt i lagtinget fastställas av landskapsrevisorerna. Jag ser inget sådant behov och anser det inte ens önskvärt att ha ett sådant förfarande. Det här är inget socialdemokratiskt förslag och man måste nog hitta andra vägar för landskapsrevisorerna att planera och besluta om sitt arbete.

    Vad gäller revisionsbyrån har det tydligen varit problem där länge. De är tydligen mest av personlig art och sådant förekommer på alla arbetsplatser. De är däremot ytterst problematiska inom offentlig förvaltning och det tycker jag är vårt största problem. Om vi har människor på viktiga poster som inte klarar av att sköta sitt arbete eller fungerar på ett sätt som inte är förenligt med de lagar och förordningar vi har, eller de politiska beslut som vi fattar. Det är inte någonting som man sköter via revisionsarbetet. Man påpekar fel och brister men problem som gäller enskilda människors svårigheter, är svårt att hantera. Det nämns att det på något sätt skulle behandlas politiskt, hur var det skrivet? Skrivningen innebär, att revisionsplanen för revisionsbyrån skulle behandlas av ett politiskt organ som landskapsregeringen. Inte heller det förfarandet är bra. Det måste ske på ett annat sätt. Man har också tyckt att förvaltningschefen har för stor roll i det här sammanhanget. Ett sätt som man kunde gå in för är att revisionsbyrån gör upp sin plan och den kommer för kännedom till lantrådet och det räcker. Dessa synpunkter fick vi inte tillfälle att framföra och därför ser det ut så här. Det verkar som om ingen egentligen skulle stöda dessa synpunkter, eventuellt Danne Sundman och det kanske har sin naturliga förklaring.

    Beträffande skrivningen om att de som sysslar med revision skall vara oberoende. Det är givet och en förutsättning för att revisionen skall fungera. Jag tycker inte att det är ett klokt förslag att man skall lagstifta om att man inte får ha politiska uppdrag. Men det finns trots det en problematik. Det finns någonting mellan detta politiska tjänsteansvar och lagstiftning där man beskär vissa inflytelserika tjänstemäns rätt till politiska uppdrag. Det är förtroendet för förvaltningen och tjänstemännen. Det kan inte bortses ifrån att rollerna lätt blandas ihop om ledande tjänstemän inom landskapsförvaltningen tidvis fungerar som politiker och tidvis som tjänstemän. Det kan inte vara förenligt med det så kallade oberoende tjänsteansvaret utan också för den enskilda personen blir det svårt att klargöra när man är tjänsteman och när man är politiker. Jag tycker att det är upp till den enskilda personen att välja, skall jag fungera som tjänsteman så kommer mitt oberoende att bli ifrågasatt om jag också har politiska uppdrag. Det är ganska så givet och i vilken mån det fungerar tvärtom. Det här har vi nu sett ganska många exempel på i speciellt ett parti här i lagtinget som närmast lever på offentlig förvaltning. Det är där man rekryterar sina kandidater och det är där man har sin väljarkår. Då blir det svårt, det är säkert svårt att acceptera den här problematiken, för dem som är berörd. Men det inser alla att det partiet blir rätt analogt med landskapsförvaltningen. Om detta borde man föra en mera intern diskussion. Hur skall man upprätthålla förtroende för förvaltningen om den domineras av ett lagtingsparti?

    Det som är klassiskt för det nordiska samhället är just att vi har en oberoende tjänstemannakår. Korruption är väldigt ovanligt. Man kan nästan säga att det är en sällsynthet i våra nordiska länder. Det är för att tjänstemannakåren har varit så lojal med staten. Ursprungligen var det kungen, men denna lojalitet övergick till staten. Det var den juridiska person som man tjänade. Därför är hela tjänstemannarollen och hela förvaltningens oberoende otroligt viktig att den bibehålls. Det betyder inte att man skall frånta någon rätt att kandidera eller ha politiska uppdrag, men måste inse att det har politiska konsekvenser ju högre upp i förvaltnings- och tjänstehierarkin man kommer. Det är ett faktum som man måste inse när man för den här diskussionen. I vårt lilla samhälle är det ännu mera uppenbart ofta vilka relationer som är föreliggande och det skapar en misstro som inte är så bra för det politiska arbetet och beslutsfattandet.

    Men fru talman, de skrivningar som finns här de har inte socialdemokraternas stöd. Hur man skapar en oberoende och trovärdig revision det måste ligga i första han på landskapsregeringen och även hur man skapar den interna revisionen.

    Ltl Torbjörn Eliasson:

    Tack fru talman! Det är exakt det som utskottet menar också. Landskapsregeringen skall tillsätta en utredning för det här. Vi uppfattar det som en beställning från lagtinget att titta på den här frågan. Vi bestämde oss för att även framföra idéer och det är viktigt att komma ihåg: Nu har vi fått den diskussionen som har varit väldigt intressant och jag tackar även för ledamot Barbro Sundbacks synpunkter. Beträffande tillvägagångssättet i utskottet justerade vi faktiskt och då var samtliga närvarande. Jag vill framföra att det hade funnits möjligheter att t.o.m. reservera sig. Tack!

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Jag tycker att ledamot Eliasson fråntar sig sitt politiska ansvar nu. Man har fått det här på pränt och man säger att det här är enligt utskottet att man bör reglera innehav av politiska uppdrag. Det kan inte vara så att man på pränt skriver så här och sedan är det bara idéer när man kommer ner i salen. Det här är ett beslutande organ. Det är ingen syförening där vi sitter och tycker till lite nu och då. Det som vi godkänner i betänkandet det är lagtingets åsikt. Det jag nu framför är en tydlig brasklapp att detta omfattar vi inte.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman! Ja, jag har uppfattat det och det är helt okey. Jag vill förtydliga ännu en gång att landskapsregeringen kommer att tillsätta en utredare som via landskapsregeringen kommer med ett förslag till lagtinget hur det skall gå till. Vi uppfattade det som en beställning från lagtinget att man skulle kunna diskutera de här frågorna. Vi kanske valde ett annorlunda och kreativt grepp att vi även framförde idéer. Men det må väl vara oss förlåtet. Det är klart och tydligt sagt i betänkandet och när jag redogjorde för det.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Fru talman! Jag tycker att ledamot Eliasson måste tänka över sin roll som beslutsfattare. Lagtinget fungerar inte så att man kommer med lite idéer och sedan skall de inte följas av landskapsregeringen. Där emot är det en bra regel att tänka på, att vi skall besluta vad det är som skall göras och landskapsregeringen skall besluta hur. Det är skillnaden i stort sett mellan beslutande makt och verkställighet.

    Danne Sundman, replik:

    Fru talman! När det gäller politiska uppdrag och huruvida vissa tjänster skall ha begränsad rätt till dem, vill jag tillstå att sådana begränsningar måste vara i lag. Jag kan inte förstå hur lagtingsledamot Sundback inte understöder den skrivningen i betänkandet. Skall man begränsa sådana här rättigheter, skall det absolut göras genom lag. Vilket också görs beträffande andra tjänster som t.ex. kommundirektörer. När det gäller de kreativa idéerna kring revisionen, så visst måste lagtinget också kunna diskutera och debattera olika ändringar inför en förestående reform. Sedan kan landskapsregeringen ta del av diskussionen och komma med ett förslag. Lagtinget tar sedan förvisso ett definitivt beslut när en ändring av lagarna skall tas. För att öppna den diskussionen och berätta vilka slutsatser utskottet drog så har man skrivit så här.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Fru talman! Jag skulle bara upprepa mig om jag replikerade på det där så jag avstår.

    TALMANNEN:

    Replikväxlingen är därmed avslutad.

    Ltl Olof Erland:

    Fru talman! Jag tänkte ta upp ett par frågor där jag riktar mig mot finansutskottets något summariska behandling. Det ena gäller revisorernas åsikter om tjänstemannalagen och där man för ett resonemang om att man inte skall söka fel i förvaltningen för att sedan kunna vidta åtgärder utan att ta hänsyn till anställningstrygghet och liknande. Det avsnittet har jag inte sett någonting om. Diskussionen om landskapsdagarna är summarisk även om det handlar, eller särskilt som det enligt Danne Sundman handlar om Jesusfenomen. Sekinerna är inte så få utan det är över 150 000 euro. Det här har ingenting med landskapsförvaltningens politisering och politiska rekrytering eller allmänt misstänkliggörande, utan det handlar om vårt system där det personliga ansvaret är utgångspunkten och grundlagen säger vad tjänstemännen får göra eller kan göra eller t.o.m. bör göra. Om system diskussionen inte kommer upp här, det här gäller ju 2007, så är det absolut nödvändigt för lagtinget att så småningom dra upp riktlinjer i ett sammanhang som kommer ganska snart. Det gäller förvaltningschefens roll och det som vi från liberalernas sida har sagt många gånger, att rättschefsfunktionen, JK funktionen kan man också ta in i det här och hur man på lagstiftningsväg skall kunna få balansen mellan förvaltning och politik att fungera på nytt igen, t.ex. fördragningsrätten.

    Det nämndes också om bokningssystemet för landskapsfärjorna. Det har gjorts försök från åländska bolag tidigare att hitta ett system, men man har inte lyckats med det. Utvecklingen har gått mycket framåt oerhört mycket och jag förvånar mig som tekniker att man inte har kunnat hitta ett system för det här. Den invändning som gjordes från ledamoten Sundblom att färjorna är för små för att man skall kunna vara flexibel när det gäller de logistiska systemen, det kan man förstå. Det borde ändå vara möjligt att reda ut det här.

    När det gäller revisorerna är det en viktig sak, jag har också sett lantrådet som en övergripande samordnare av revisorsresurserna internt. Men man kanske skulle tänka på det som Riksrevisionen i Sverige har, om jag är rätt underrättad, en styrelse för att sköta kopplingen till riksdagen. Styrelsen består inte av riksdagsledamöter utan av äldre erfarna politiker, riksdagsledamöter. Revisorerna skall vara fria i sin granskning. De skall vara oberoende och ojäviga o.s.v. men styrelsen har den uppgiften att den tar emot revisorsrapporten för att sedan se hur man skall gå vidare med åtgärderna. Skulle man översätta det här till landskapsförvaltningen, skulle man säga att man har en revisors kommitté eller styrelse som leder granskningarna vidare till landskapsregeringen där man tar ställning politiskt. Det här leder mig fram till det som är väsentligt med finansutskottets betänkande. Man kunde tycka att det skulle vara naturligt att föreslå en återremiss eftersom det här har kommit fram synpunkter från flera partier om att man inte riktigt håller med om skrivningarna. Men det gör man om man tolkar skrivningarna på ett visst sätt. Jag väljer att tolka dem ganska fritt. Att det är vägkost till landskapsregeringen och riktlinjer för vad man bör titta på och inte besluta om vad man skall göra, vilket också är naturligt med tanke på att det här rör verksamhet för budgetåret 2007. Erfarenheterna från det året skall leda framåt. Jag tycker att en återremiss kanske inte är motiverad fullt ut i alla fall.

    Jag skulle också vilja kommentera de påståenden som gäller att förvaltningen skulle vara kopplad till ett visst parti. Jag har sett ett exempel i massmedia på en person som anställdes när det parti som jag representerar inte var med i landskapsregeringen över huvudtaget. Det här är så, att när man misstänkliggör förvaltningen så skall man alltid veta att misstänkliggörandet har en källa. Det kommer från ett visst håll där den som misstänkliggör måste prövas när det gäller argumenten. Det är det som är det allvarliga när man talar om förtroende, det må gälla tjänstemän i förvaltningen eller i lagtinget, skall man också veta att det förtroendet kommer från en misstänkliggörande källa. Denna källa, som vi alla vet i lagtinget har ett ansikte. Hur skall man komma tillrätta med sådana här fenomen som kallas populistiska? Jo, genom lagstiftning och regelverk. I landskapsförvaltningen finns det en kontinuerlig utveckling av lagstiftningen när det gäller tjänstemäns rätt till tjänstledighet, till politiska uppdrag, som nu t.ex. inte är förenligt med ställningen som avdelningschef som inte kan få tjänstledigt. Förvaltningschefen är på politiska uppdrag. Så här har vi alltså ett systemarbete att göra. Skall vi gå vidare och ta in flera tjänstemän i den här listan? Då kommer grundlagen emot. När det gällde avdelningscheferna så var det en diskussion i Högsta domstolen och Republikens president hade också en kommentar vill jag minnas. Hur långt kan man gå i begränsningen av rätten att vara samhällsengagerad och politiskt engagerad? Här skall lagtinget visa vägen genom lagstiftning. Det är vår uppgift. Inte genom att i massmedia peka ut den ena eller den andra på oklara grunder och verkligen sprida både misstankar och missnöje. Tack herr talman!

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Det är synd att ledamot Elof Erland slutade nu när han hade börjat komma igång i en viktig fråga. Jag skulle vara intresserad av att höra mera om den här frågan. Jag skall uppmuntra honom, att via kanske lantrådet skulle vara lämplig samarbetspartner i den här frågan, att aktualisera den här begränsningen ifråga om tjänstledighet för personer som sitter i lagtinget. Speciellt inom den kommunala förvaltningen, där skall han få starkt stöd.

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Det ligger inom landskapsregeringens uppdrag att föreslå lagstiftning när det gäller rättssäkerhet. När det gäller förhållandet till grundlagen. När det gäller förhållandet till förvaltningens tjänstledigheter o.s.v. Jag utgår ifrån att lagberedningen har till uppgift att se över bl.a. det här med rättschef och förvaltningschef och Justitiekansler och liknande. Det sägs också i finansutskottets betänkande, så jag behöver inte vända mig till bänkkamraten Torbjörn Eliasson för att säga att det här borde initieras för det sägs i betänkandet. Jag hoppas att lagtinget omfattar det för det ger riktlinjer även för lantrådet som är en del av landskapsregeringen.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Jag tycker att det var ett väldigt meningslöst påstående att landskapsregeringen borde se över rättssäkerheten. Det utgår jag ifrån att de gör. Men i den här speciella frågan vad gäller att reglera och begränsa t.ex. kommunalt anställdas rätt att sitta i lagtinget så tror jag att ledamot Olof Erland och jag är fullkomligt överens. Eftersom han nu rent politiskt har så utomordentligt goda kanaler till, regeringen och dess högsta ledning, plus att han sitter i det största partiet i lagtinget så skulle jag gärna se att han aktivt arbetar i riktning att utöka de offentlig anställdas rättigheter när det gäller politiska uppdrag.

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Mitt uppdrag i lagtinget är inte personlig, det är politiskt. Jag företräder mina väljare i det här fallet och jag deltar i partiarbetet. Den vägen försöker jag naturligtvis påverka, den väg man skall påverka. I det här fallet är det finansutskottets betänkande vi behandlar. Jag har inte tagit upp det här med tjänstledigheten och hur det skall utvecklas. Jag har konstaterat att vi har lagstiftning. Vill vi ändra skall det vara med lagstiftning. Vad jag har påpekat är det här misstänkliggörandet av förvaltningen i allmänhet där jag känner till ett fall som visade sig vara felaktigt dessutom. Misstänkliggörandet har en källa och det är den som är det politiska problemet så att säga. Det kan vi inte göra någonting åt med lagstiftning utan enbart debatt.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.

    Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

    Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd.

    Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen en är godkänd.

    Ärendets enda behandling är avslutad.  

    Ärendet är slutbehandlat.

     

    Föredras för enda behandling

    Finansutskottets betänkande nr 7/2007-2008 om revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2007. (RB 2/2007-2008).

    TALMANNEN:

    Talmannen föreslår att ärende nr 12 och 13 avförs från dagens föredragningslista och upptas till förnyad behandling måndagen den 10 november 2008.

    Föredras

    Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks enkla fråga angående läkartjänster på norra Åland. (EF 12/2007-2008).

    TALMANNEN:

    Talmannen föreslår att ärende nr 12 och 13 avförs från dagens föredragningslista och upptas till förnyad behandling måndagen den 10 november 2008.

     

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Landskapsregeringens förslag till budget för landskapet Åland år 2009. (FR 1/2008-2009).

     

    Ärendet upptas till behandling onsdagen den 12 november 2008.

     

     

    Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 10 november kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl.17.00.)