Remissdebatt

Landskapsregeringens framställning (FR 28/2010-2011)

Fortsatt behandling. Diskussionen avbröts den 30.05.2011 då lagtinget beslöt att ärendet ska remitteras till social- och miljöutskottet. Kvar på talarlistan var lagtingsledamöterna Roger Jansson, Anders Eriksson och Ulla-Britt Dahl.

Diskussion.

Ltl Roger Jansson

Tack, herr talman! Jag vill först uttrycka min tillfredsställelse över landskapsregeringens arbete med den här lagframställningen. Det är bra jobbat! Jag har dessutom avlyssnat remissinstanserna och dem som har lämnat synpunkter. Man har försökt anpassa formuleringarna utgående från det och man har också gjort de nödvändigaste korrigeringarna i framställningen.

Jag har personligen varit ordentligt engagerad i detta genom ordförandeskapet i ROR-gruppen, den grupp som ÅHS hade för att se över organisationen inom ÅHS. Det resulterade då i ganska stora förändringar när det gäller ansvar. Ansvar och makt ska följa varandra inom ÅHS. Klinikledningarna ska breddas och göras mera demokratiska. I det sammanhanget hade vi orsak i det arbetet att komma med förslag till en hel del ändringar i landskapslagen och åstadkomma en tydligare och enklare beställning av hälso- och sjukvård från landskapsregeringens och lagtingets sida. Tidigare har det varit en dubblering av arbetet på det sättet att samma text har återfunnits i planen som i budgeten när det gäller det kommande verksamhetsåret. Det är ju en helt onödig byråkratisk situation. Att man har samma text i två framställningar är förvillande för varje person som ska ta del av det. Dessutom har planen innehållit sådant som absolut behöver vara på lagnivå. Därför har det också funnits en oklarhet i hierarkin när det gäller beslutsrätten över ÅHS. Det har blivit råddigt på det sättet.

Den här framställningen beaktar det synnerligen viktiga grundkriteriet för ÅHS tillblivelse. Trots att ÅHS har över hälften av landskapets alla anställda ska den ändå ha en väldigt långtgående självstyrelse. Den är den längst gående självstyrelsen som finns av alla organ under landskapsregeringen. Det har man inte slagit sönder i den här framställningen och det är grundläggande bra.

Man har gjort det som var nödvändigt. Man flyttar upp till lagnivå sådant som ska vara på lagnivå. Man möjliggör att ha en landskapsförordning för sådant som ska finnas på den nivån. Därmed blir styrmedlen för lagtinget landskapslagen och budgeten, den årliga beställningen. Landskapsregeringen har dessutom landskapsförordning i sin hand. Under det har den självstyrande organisationens styrelse ett reglemente och detaljstyrningar i övriga dokument som man kan använder sig av.

Jag ska vara relativt kortfattad idag efter denna allmänna inledning och gå igenom några av paragraferna, där jag menar att vi i social- och miljöutskottet bör överväga eventuella smärre förändringar.

Den första gäller att det saknas en definitionsparagraf. Det är förvånande i dagens lagberedning att man inte tar det med. Numera har alla gått in för det. Jag vet inte om det är EU-medlemskapet som gör det, men här saknas definitionsparagraf. Det har redan tagits fram flera frågor kring vissa definitionsbehov. Det gäller begreppet sjukvård, det gäller begreppet hemsjukhusvård och kanske också hemsjukvård. Det gäller begreppet institution, det gäller begreppet välfärd och listan kan säkert göras längre. Det där måste utskottet titta på.

Sedan gäller 8 § reglementet. Flera talare före mig har varit inne på att det är ett nivåmisstag från lagberedningens och landskapsregeringens sida, som jag inledningsvis i min allmänna presentation angav. Lagtinget och landskapsregeringen har alldeles tillräckliga styrinstrument för att styra ÅHS. Som känt är ministerstyre förbjudet i vår lagstiftning. Därför är det väldigt viktigt att man är noggrann med de här frågorna. Lag, förordning, budgetinnehåll, beställning och avgränsning i budgeten är de medel som vi har på självstyrelsenivå, resten hanteras av organisationen.

Högst i organisationen när det gäller hierarkin i besluten ligger den styrelse som är utsedd. Där ska man då besluta om den inre organisationen.

Det nya reglementet är utformat just med den här juridiska hierarkin klarlagd. Det som ska finnas på landskapsregeringens beslutsnivå eller lagtingets beslutsnivå ska inte finnas i reglemente, om man inte kopierar något som finns på den högre nivån.

Då blir det barnsligt, ursäkta uttrycket, att ett sådant dokument ska fastställas av landskapsregeringen eftersom det innehåller massor av detaljer. Det är massor med detaljer om hur olika verksamheter ska benämnas och fungera på golvet inom ÅHS. Det är ingenting som landskapsregeringen i plenum ska sitta och göra bedömningar i. Det är hierarkiskt fel att göra på det här sättet, som jag ser det.

Om man vill ta bort självstyrelsen från ÅHS så då förstår jag det, men det föreslår man inte.

12 § talar om ändringar i organisationen. Det är samma där, det finns i reglementet. Det viktiga är att alla större förändringar som görs inom ÅHS ska finnas i årsbudgeten och i den text som också anges för de kommande åren. Det här är liksom tårta på tårta.

I 16 § gäller enhetliga grunder för vård. Där föreslår jag också att utskottet ska fundera över att tillämpa de riksomfattande enhetliga grunderna. Jag anser att vi ska tillämpa de åländska fastställa grunderna i de flesta fall. Här hade också ltl Gun Carlson och vtm Gun-Mari Lindholm samma uppfattning.

I 24 § är det också tårta på tårta, ändringar i verksamheten. Återigen, för tredje gången sägs att den ska fastställas för landskapsregeringen. Det räcker om det sägs på ett ställe och det är huvudsakligen i budgeten som det sägs.

Kollegan Gun Carlson nämnde också 25 §. Jag vill också nämna att vi inte i ÅHS-lagen kan styra kommunernas verksamhet. Det är ett misstag som är gjort i lagberedningen. Jag antar att utskottet har orsak att stryka styrningen av kommunerna i 25 §.

Sedan en mera storpolitisk fråga i 32 § som stadgar om företagshälsovård. Första momentet är alarmerande utformad; ”för arbetstagare som arbetar i landskapet ska Ålands hälso- och sjukvård ordna företagshälsovård i enlighet med 12 § lagen om företagshälsovård.” Det är ett orimligt åtagande för ÅHS del. Jag hoppas att vi i utskottet kan titta på det och komma till att det här uppdraget måste avsmalnas. Det är klart att privat sektor ska vara väsentlig. Idag har privat sektor hand om huvuddelen av företagshälsovården. Till och med landskapet och vår företagshälsovård här i lagtinget är skött av ett privat företag.

38 § är en viktig principfråga. Jag tror att kollegan Barbro Sundback och ltl Gun Carlsson också var inne på den frågan. När det gäller oss äldre och vår vård, när vi är hemma så är det kommunens ansvar att sköta hälsovården för oss och en del av hemsjukvården, medan huvuddelen av hemsjukvården sköts av sjukskötare inklusive läkare från ÅHS. Om vi blir krassligare, men ändå hör till socialvården, och flyttar in på institution så då ska nya regler gälla. Då är det kommunen som plötsligt ska stå för sjukvården i form av läkarkompetens. Det här har vi länge diskuterat politiskt. Jag har framhållit hur fel det är principiellt. Det är inte korrigerat i det här lagförslaget. Det finns orsak för utskottet att titta på det.

Däremot har man i lagförslag nr 2, om socialvårdslagen, gjort bra formuleringar. Men precis som ltl Gun Carlson sade här tidigare så är det lite oklart vad beteckningarna betyder; institution, omsorg, sjukhusvård och sjukvård. Med den bristen korrigerad i ÅHS-lagen så tror jag att man ska kunna leva med det här förslaget som finns i lagförslag nr 2.

Sedan 30 §, mun- och tandvård, jag upprepar det som jag har sagt tidigare. Det är inte några som helst problem att säkerställa att alla som idag behöver tandvård och som av ekonomiska skäl inte kan få tandvård eller av andra hälso- och sjukvårdsskäl inte kan få tandvård så möjliggör nuvarande regelverk etdet och faktiskt också genomför det. Det har vi kunnat konstatera i ÅHS styrelse. Vill man absolut ha samma system som i riket och samma så kallade garanti från offentlig sektor sida så är det inte frågan om några stora förändringar som behövs i lagstiftningen och sannerligen nästan inga förändringar alls i den praktiska verksamheten. Det är särskilt socialdemokraterna som har begärt det här. Jag ser inte alls några problem att åstadkomma allmän tandvård "hasta la vista". Men, för utskottet skulle det innebära en lagberedning som är ganska långtgående och det ska vi inte syssla med i utskottet. Därför får vi nöja oss med det som landskapregeringen säger att det här får komma senare. Jag vill återigen understryka att det faktiskt inte är ett stort praktiskt problem. Ingen ålänning ska kunna skylla på sociala och ekonomiska faktorer för att de inte får hjälp med sina tänder på ÅHS. Den som säger det far fram med osanning, ursäkta ordvalet kollegan Sundback.

Jag hade en sak till, 51 § som är en teknisk fråga. Utskottet kommer att få ta del av sakkunskapen här. Rättsmedicinska obduktioner faller inte under vår behörighet. De kommer i fortsättningen inte att utföras av ÅHS. Det kommer att utföras genom riksmyndigheternas försorg. Därför måste 51 § justeras, men det är teknik. Tack, herr talman.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Jag gläder mig verkligen att ltl Roger Jansson, som också sitter i social- och miljöutskottet, delar uppfattningen om hälso-och sjukvården för de äldre, att personer med funktionshinder av olika skäl behöver få mycket stöd där de bor och att behörighetsgränsen måste klargöras en gång för alla.

Jag ställde mig lite frågande till det som ltl Roger Jansson väldigt kategoriskt sade i början av sitt inlägg, att ministerstyre är förbjudet på Åland eller hur orden föll. Det intresserar mig. Jag tycker att vi borde lyfta hela diskussionen om ministerstyre. Jag skulle gärna vilja veta på vilken grund ltl Jansson påstår att det är förbjudet?

Ltl Roger Jansson, replik

Om talmannen tillåter en liten utvikning, men på det sättet hör det hit för att jag nämnde själv att ministerstyre över ÅHS inte får förekomma. Ja, den lagstiftning som jag själv var med om på 90-talet och tog fram var väldigt tydlig på den här punkten. Sedermera när jag har varit frånvarande har den förändrats, men min uppfattning är att inte när det gäller frågan om ministerstyre. Hierarkin i landskapsförvaltningen är klar i lagstiftningen så att de politiska besluten, ministrarnas arbeten, görs på basen av föredragningar med beredda ärenden, antingen på enskild föredragning eller i plenum. Där har ministrarna sin formella styrrätt, sedan har man möjlighet att diskutera med cheferna för de olika enheterna och avdelningarna om att man har en viss målsättning. Man kan inte gå in och säga hur det ska göras. Jag menar att där är lagstiftningen klar; någon tjänsteman är chef för varje avdelning och enhet där det jobbar tjänstemän, det är uttryckligen inte någon politiker som är chef. Det finns andra system i Norden, men inte på Åland.

Ltl Barbro Sundback, replik

Som sagt, detta är en fråga som kanske inte kan avhandlas i en replik. Då finns det inte ett uttryckligt förbud utan det är en hierarkisk struktur som på något vis ska motverka ministerstyret. Vi får lämna det till en annan gång.

Det är viktigt att vi får en enhetlig uppfattning vilken typ av organisation ÅHS är. ÅHS är inte en självständig organisation. I så fall måste nog den här lagstiftningen skrivas om. Det står i 2 § "hälso- och sjukvården i landskapet tillhandahålls av myndigheten Ålands hälso- och sjukvården." I tredje momentet talar man om att hälso- och sjukvården är underställd landskapsregeringen. ÅHS är ju ett förvaltningsorgan under landskapsregeringen som äger att styra och övervaka ÅHS.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag har inte hört någon säga att ÅHS skulle vara en självständig organisation, allra minst jag. Jag har alltid använt mig av ordet självstyrande och ÅHS styrs av lagstiftningen. Styrelsen och förvaltningen inom ÅHS ges sådan befogenhet och sådant ansvar som lagen anger, det är en överflyttning av befogenheter och ansvar ifrån landskapsregeringen. Därmed blir det en självstyrande enhet. I det här fallet är den mera självstyrande än Ålands högskola, som är en annan självstyrande enhet. Vi har numera i vår lagstiftning flera som har givits den formen. ÅHS är, under landskapsregeringen, det mest självstyrande organet av våra självstyrande organ.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Jag vill bara understöda ltl Janssons kraftiga uttryck om att det är fel att regeringen fastställer ett reglemente för ÅHS. Det var bra sagt.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Tack för det stödet. Ska det stödet bli kraftfullt så måste man alltid ha en motivering med, vilket jag hade. Det är fel när det gäller hierarkin i beslutsfattandet. Det är ett hierarkiskt fel tänkande. Jag förklarade varför och jag hoppas att jag ska ett brett stöd för det. Det är redan många som har uttalat stöd.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Jag håller helt med om ltl Janssons resonemang, i synnerhet när vi höll på med reglementets arbete konstaterade man att det är en annan nivå än lagstiftning och förordning. Reglementet styr internt arbete. Jag hoppas att formuleringen, som här har förts fram från många, går fram till utskottet.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag tror att orsaken till att det finns många, också juridiskt kunniga som säger att det borde fastställas av landskapregeringen, är att de lever i den situation som vi har levt med hittills. Vi har inte haft en komplett lag. Sådant som egentligen ska vara på lagnivå har behövts tas upp i reglementet.

Nu när det genom den här lagframställningen blir rensat så att reglementet inte mera innehåller den typen av sådant som ska vara på lagnivå så borde inte det här vara något problem för någon.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Landskapsregeringen hade definitionsparagrafen med i ett av de första utkasten. Då kom det önskemål i diskussioner med ÅHS att man tyckte att den inte behövdes. Det visade sig att det är ganska svårt att göra definitionerna exakt.

När det gäller reglementet så finns det en tråd. Det handlar om reglementet, det handlar om verksamheten och det handlar om organisationen. Lagen säger att det är landskapsregering som ska fastställa reglementet och fastställa betydande förändringar i verksamheten och organisationen om det inte har redogjorts för i budgeten. Det har en röd tråd för att man kan tänka sig ett sådant scenario att vi inte bara har politiker i styrelsen. Det finns också diskussioner med rättsverkande avreglemente och därför behövs det fastställas av landskapsregeringen.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag håller med om detta om röd tråd, men inte en röd tråd. I den här framställningen finns det två röda trådar som landskapsregeringen har försökt knyta ihop med en knut. Det blev en så kallad käringknut. Nu måste lagtinget försöka lösa upp kärringknuten och få det till en röd tråd. Det var lite lurigt uttryckt.

När det gäller definitionsparagrafen så om man frågar tjänstemän som inte har lagberedningserfarenhet och lagstiftningserfarenhet så tror jag att man kan få det där svaret. Hänvisning till ÅHS måste vara på tjänstemannanivå, vi politiker har inte fått frågan om en definitionsparagraf ska tas bort. Här i lagtinget har vi noterat att det är bra med definitionsparagrafen. Därför ska vi lösa frågan på den här nivån.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag ska prata lite vidare om organisationen och verksamheten. Organisation handlar om organisatoriska förändringar. Verksamhet handlar t.ex. om prioriteringar. Om man fattar ett sådant beslut inom ÅHS att man börjar prioritera inom patientgrupperna så ska det godkännas politiskt av landskapsregeringen. Kanske man för en sådan diskussion också i en tilläggsbudget eller i något annat ärende i lagtinget.

Företagshälsovården är inte Ålands behörighet. Vi har en lagstadgad skyldighet som definieras i arbetsmarknadslagstiftningen. Vi skriver i detaljmotiveringarna att i dagsläget kommer inte praxis att ändras. Vi har en välfungerande företagshälsovård. Den privata sektorn tar stora delar av företagshälsovården. Om de privata frånsäger sig det ansvaret då måste ÅHS ta ansvaret för företagshälsovården för den åländska befolkningen. Det är inte vår behörighet och det styrs i annan lagstiftning.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Den sista frågan om företagshälsovården ska bli intressant att reda ut ordentligt i social- och miljöutskottet. Jag har varit inblandad i det tidigare. Det ska bli ett nöje att på nytt sätta mig ordentligt in i frågan.

När det gäller förändringar i verksamheten inom ÅHS har vi att följa den lagstiftning kring budgetering som finns. Den är tydlig på den punkten, varje förändring som sker i verksamheterna ska redovisas på ett klart sätt. Det gäller också ÅHS och därför är det tårta på tårta med dessa paragrafer, men det får vi också reda ut i utskottet. Kanske jag har fel, men jag tror inte det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Jag vill få ett förtydligande. Ltl Roger Jansson talade om den allmänna tandvården och sade att det är ungefär fritt fram för alla ålänningar att gå till den allmänna tandvården. Jag undrar hur ltl Roger kan påstå det? Enligt min uppfattning så har vi vissa prioriterade grupper som ÅHS beslöt om någon gång på 90-talet, utan någon större genomtänkt strategi. Det är de grupperna. Nu är frågan i ett sådant läge att ingenting heller ska ändras på innan landskapsregeringen redogör för vad man vill i tandvårdsfrågan. Jag upplever att hela diskussionen är i någon slags limbo, vi kommer ingenstans.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Under mina fyra år i Helsingfors ville jag särskilt lära mig hur den nya finska tandvårdsreformen tog sig ut i praktiken. Jag lärde mig det ganska bra, vill jag påstå. Jag har jämfört den med den åländska situationen och de krav som har framförts om att alla måste inkluderas. I diskussioner har jag sagt åt ministern att det egentligen inte är något stort lagstiftningsprogram. Det kommer inte heller att innebära någon stor förskjutning i organisationen på ÅHS. Jag hoppas att jag inte har uttryckt mig idag så att alla har möjlighet att komma till ÅHS tandvård. Jag hoppas att jag uttryckte mig så som jag menade, att alla med ekonomiska, sociala eller hälsomässiga orsaker, på en viss nivå som anges i vårt regelverk, får komma till ÅHS.

Ltl Camilla Gunell, replik

Om man ska få komma till ÅHS tandvård av sociala skäl så måste man ha betalningsförbindelse från en socialnämnd. Det betyder ju att det är en ytterst prekär situation som personen befinner sig i. Att gå hela den långa vägen med allt vad det innebär av personlig integritetsgranskning så det är nog ett stort motstånd för att få någonting som basalt som tandvård.

Det är bra att man har granskat hur tandvårdsreformen i Finland har utfallit. Där har faktiskt alla rätt att gå till den allmänna tandvården, trots att man dock inte klarar av att leva upp till vårdgarantin. Det tar för lång tid innan man får komma till tandvård i vissa kommuner. Det är ju förstås ett problem och en resursfråga.

Ltl Roger Jansson, replik

Jag kunde kort säga om det finska systemet att alla har rätt att bli slussade till antingen offentlig vård eller privat vård i Finland. Det är en kort sammanfattning av hur det fungerar där.

Det har i debatten sagts att de som av ekonomiska skäl får sina tänder förstörda inte har någon rätt att gå till ÅHS. Det är alltså inte sant. De som av ekonomiska och sociala skäl behöver tandvård så får gå till ÅHS tandvård. Men vi måste komma ihåg att ÅHS inte har någon funktion att vara en social myndighet, utan det är kommunerna som är sociala myndigheter. Man måste alltid vända sig till sin kommun om man har ekonomiska eller sociala problem som förhindrar att sköta tänderna. Så är vårt system.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson, replik 

Herr talman! Jag tycker också att det skulle ha varit bra med en definitionsparagraf. Om man skulle fastställa vad som är vad så tror jag faktiskt att det möjligen skulle minska gränsdragningsproblematiken. Det är jättesvårt, men jag tror att man skulle minska problematiken. Jag tror också att det skulle vara lättare att fastställa vårdbehov, vårdtyngd och vårdnivåer om man i någon definitionsparagraf skulle ange vad som är vad. Det skulle i sista hand underlätta för planerande av landskapsandelarna till kommunerna om man skulle kunna sortera upp på ett lite tydligare sätt vad som är vad och vem som ska sköta vad. Jag tror att en definitionsparagraf skulle hjälpa till i den här problematiken. Det kommer aldrig att bli lätt att lösa.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Alternativet till den moderna metoden med definitionsparagrafer i början av en lag är att ha det i olika paragrafer. Här har vi hälso- och sjukvård och gränssnittet till socialvård, där människorna flyter över från det ena till det andra successivt och så kanske de flyter tillbaka, då blir det svårt för medborgarna att följa med lagen eftersom de ska leta bland paragraferna. Dessutom bör man gärna kunna ha en sammanhållen motivering i gränssnitten mellan de olika verksamheterna. Det blir mycket tydligare om man har det i en paragraf. Det medför inte att det blir lättare att definiera, men det blir mycket lättare för brukaren och det är ju därför som vi mer och mer har infört den här moderna principen i vår lagstiftning.

Ltl Gun Carlson, replik 

Herr talman! Ja, vi är överens om det här. Det är bra om utskottet tittar på det.

Jag tänkte också säga några ord om 12 § och 24 §. 24 § talar om prioriteringar och verksamhetsinskränkningar. Jag tror vi kanske kommer till den punkten någon gång att man måste prioritera, om inte nästa fyra år men kanske så småningom kommer vi till att man måste prioritera. Man kanske inte kan operera alla höfter, om man t.ex. är 85-90 år eller kanske inte ens 70 år. Jag tror att vi kommer till sådana situationer när man måste prioritera. Då tror jag att det är bra om det finns lagstöd för det och att landskapsregeringen kan vara med och besluta om de här sakerna som blir väldigt svåra för oss. Jag tycker inte att det gör någonting men det kan vara lite tårta på tårta, det är kanske möjligt att göra någonting åt det under utskottsbehandlingen. Det kan behövas en omprioriteringsparagraf.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Låt mig säga att jag personligen har mycket större förståelse för att 24 § finns här, och att den kan behövas framöver, än vad jag har när det gäller 12 §.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Tack, herr talman! Jag ska min vana trogen försöka hålla ett kort anförande. Det är vissa saker som saknas här, tycker jag. Det kan ettdera bero på att jag inte är tillräckligt insatt eller att jag har sett på den här lagframställningen med nya ögon, förhoppningsvis det senare alternativet.

Tittar man på rubriken; ny landskapslag om Ålands hälso- och sjukvård, så tycker åtminstone jag att det är en lagstiftning där man ska kunna utläsa allt som gäller hälso- och sjukvård i landskapet Åland. Men när man går in på paragraferna så ser man det lite som en lagstiftning som organiserar ÅHS. De privata aktörernas roll finns inte alls här. Jag ska återkomma till det.

När man tittar på 32 §, företagshälsovård, kan man lätt få uppfattningen att man de facto kommer att minska de privata aktörernas roll, vilket jag tror är en omöjlighet ekonomiskt.

Debatten förra gången handlade mycket om att det var oklara gränser i det här lagförslaget. Förhållandet mellan ÅHS och landskapregeringen var inte klart och det har vi hört också i dagens anföranden och repliker angående gränserna mellan ÅHS och kommunens ansvar.

Jag håller mycket med det som ltl Gun Carlson sade. Man borde tydligare kunna utläsa från lagen var gränsen mellan ÅHS och kommunerna går när det gäller institutionsvården. Jag ber social- och miljöutskottet att speciellt titta på det här.

När det gäller själva organisationen, trots att jag inte ska ta så mycket detaljer så har jag ändå en detaljfråga; styrelsens sammansättning och mandat. Tidigare undrade ltl Roger Jansson om man skulle ta bort självstyrelsen från ÅHS. Jag ser det som ett organ under landskapsregeringen. Jag noterar att det är föreslaget i lagförslaget att mandattiden för styrelsen skulle förlängas från 2 år till 4 år för att få kontinuitet i arbetet.

Herr talman! Parlamentarismen kanske inte är fullt så mogen som den borde vara i landskapet. Jag tycker det är viktigt att det finns möjlighet att få en politisk styrning på de underlydande organen under regeringen, så att man får den förda politiken att fungera fullt ut, att organen följer regeringen.

Det har ibland diskuterats om man ska ha en helt icke politisk styrelse eller inte. Jag är säkert gammalmodig men jag hör till dem som tycker att hälsoministern också borde leda styrelsen för ÅHS, med den kompetens som man behöver ha för att få en så bra organisation som möjligt. Jag tycker inte att styrelsen ska vara helt opolitisk, men jag tycker att man kanske inte behöver ha styrelsen helt politiskt tillsatt. Med risk för att jag blir utslängd från oppositionsbänken så har jag hela tiden varit väldigt tveksam till att också oppositionen ska vara med i en styrelse som ÅHS. Det gör att man inte får den förda politiken att fungera fullt ut, enligt mitt förmenande.

En detalj, om man kan kalla det för detalj, är förslagets ekonomiska verkningar. Jag har i varje fall inte noterat att det är så många som har pratat om det tidigare så därför vill jag mest uppehålla mig kring det.

Det sägs så här i texten: ”Samtidigt som antalet äldre i befolkningen ökar, minskar den del av befolkningen som är i arbetsför ålder. Utmaningen har hittills hanterats genom en kombination av resursförstärkning och förbättrat resursutnyttjande, genom effektivisering. Det behövs tydliga strategier för att öka kvaliteten och effektiviteten.” Det är ju helt sant. Det här en jätte utmaning för hela omsorgssektorn.

Det sägs att lagförslaget ger utrymme för betydande framtida utveckling, så kan man läsa lagen. Det sägs vidare; ”detta gör det svårt att beräkna de ekonomiska konsekvenserna.” Jag är inte tillfreds med den här typen av lagframställning. Det sägs vidare; ”det hälsofrämjande och förebyggande arbetet betonas och därmed behövs resursförstärkningar inom primärvården.” Det är faktiskt en skrämmande tanke, redan år 1987 när jag kom in i detta forum första gången diskuterade man att man måste satsa på det förebyggande arbetet. Det är inte någon ny tanke på något sätt.

Jag tycker att man kan utläsa ur det här stycket att de ekonomiska konsekvenserna är synnerligen dåligt belysta. Jag råkade faktiskt som hastigast vara på Medimars Skandinaviens bolagsstämma förra måndagen, före det här ärendet började. Medimar är företag som satsar väldigt stort. När man diskuterar det som de här lagförslaget tar sikte på, hälso- och sjukvården som helhet, så borde man också få klarlagt vad som är privat hälso- och sjukvård och vad som är offentlig hälso- och sjukvård. Nu är det enbart en organisationslagstiftning för ÅHS, enligt mitt förmenande.

Till sist, herr talman, jag tycker personligen när den här typen av framställningar kommer, så är det riktigt att det var 17 paragrafer eller vad det var i den gamla lagstiftningen, men man förtjänar alltid på att ha en parallelltext så att man kan följa med hur det var skrivet tidigare och vad som har ändrats. Då är det alltid lättare att se vad som läggs till. Den servicen borde man försöka hålla åt lagtinget från landskapsregeringens sida. Tack, herr talman.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det vi kan reglera är den offentliga hälso- och sjukvården. Den privata sjukvården gäller under annan lagstiftning, förstås patient- och klientlagstiftning. Men vi kan bara reglera vår egen hälso- och sjukvård.

Sedan har vi ett tillsynsansvar över den privata hälso- och sjukvården. Men att reglera den privata hälso- och sjukvården på det viset som vi reglerar vår egen sjukvård kan vi inte göra.

När det gäller företagshälsovården så är det inte vår behörighet. Vi är skyldiga att upprätthålla företagshälsovård på Åland om de privata aktörerna skulle backa ur. Det finns inga sådana tendenser idag. Vi är nöjda med hur det fungerar. Det är viktigt att det står här att det är samhällets skyldighet att ordna företagshälsovård om det på något vis inte skulle fungera med de privata. Målsättningen är att det ska fungera på det utmärkta sätt som det gör idag.

Ekonomiska verkningar är väldigt svåra. Man kan inte ens jämföra på samma dag privat hälso- och sjukvård, i den lilla utsträckning som förekommer på Åland, och ÅHS. Eftersom den privata hälso- och sjukvården på Åland har planerad verksamhet. Hela ÅHS har akutmottagning, intensivmottagning och operation. Det är stora kostsamma verksamheter som inte går att planera i förväg.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag är fortfarande inte tillfreds med vad som står skrivet när det gäller de ekonomiska verkningarna. Jag är inte tillfreds med svaret heller. Det är riktigt att det är väldigt stora pengar som det handlar om. Just mot den bakgrunden är det ju ännu viktigare att man kan utläsa ett lagförslags ekonomiska konsekvenser.

I 32 § står det; "för arbetstagare som arbetar i landskapet ska Ålands hälso- och sjukvård ordna företagshälsovård". Då blir jag lite fundersam. Vad är det riktigt som landskapregeringen vill? Jag är nöjd med den förklaringen som ministern ger. Men frågan är ändå om det ska skrivas ut klart och tydligt att det är Ålands hälso- och sjukvård som ska ordna det eller inte? Jag tycker att det ger fel signal.

Som jag sade i mitt anförande så tycker jag att rubriken för hela framställningen ger en felaktig bild av vad det handlar om. Det en organisationslagstiftning för ÅHS, det kan jag finna mig i.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! I detaljmotiveringarna till företagshälsovården, 32 §, står det; "i praktiken sköts den allra största delen av företagshälsovården av privata aktörer inom hälso- och sjukvården." Det finns inte några planer att ändra på det i dagsläget.

När det gäller de ekonomiska konsekvenserna har vi konstaterat att ÅHS har över 800 tjänster. Vi har konstaterat ett tilläggsbehov inom primärvården; depressionssjukskötare, hälsovårdare och en eventuell läkare. Vi har sagt att det kan göras genom vissa omprioriteringar. Vi har också sagt en siffra på vad respektive tjänster kostar. Vi har haft en ganska intensiv dialog med ÅHS, men de säger också att det är jättesvårt att beräkna. Man jämförde med Vasa och tittade på hur många extra tjänster man behövde där. Vi gjorde någon slags överslagsräkning. Om vi lyckas med våra hälsofrämjande åtgärder så har vi möjlighet att minska kostnaderna för vården.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

Det som ministern nämnde har jag noterat att finns där. Den stora summan är väl kanske det som sägs om långvårdsenheten om den i stället blir en geriatrisk klinik och en merkostnad på 3 miljoner. Jag kan utläsa att de ekonomiska konsekvenserna förutsätter ändringar i landskapsandelssystemet, även här vet man inte heller vad slutresultatet blir.

Om man tittar på det här; "lagförslaget har möjlighet till en betydande framtida utveckling." Givetvis vill jag, likaväl som alla andra, ha en utveckling av Ålands hälso- och sjukvård. Jag tycker lagförslaget skulle vinna på om man kunde utläsa att om man gör si eller så kostar det en viss summa. Det klart att det kanske blir lite uppskattningar som ett kortruttsmeddelande. Vid en så här pass viktig lagstiftning måste man ändå ha lite mera seriöst ekonomiskt belysande av konsekvenserna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jag tänkte erinra om att i 1 § om tillämpningsområde och syfte så står det alldeles tydligt och klart, som minister Sjögren sade, att det tillämpas på den offentliga hälso- och sjukvården i landskapet. Vi kan inte lagstifta om den privata sektorn. Landskapet har alltid tillsynsansvar gentemot den privata vården, vilket man redan har diskuterat.

När det sedan gäller styrelsen kan jag till viss del nog gärna hålla med. Det skulle vara bättre om bara majoritetsregeringspartiernas representanter sitter i styrelsen. Det är också tillåtet enligt gällande lag. Alla regeringar, sedan det infördes, har av sin godhet satt med oppositionen i styrelsen. Oppositionen har alltid varit med. I takt med den ekonomiska verkligheten, som vi har framför oss, så kommer det att bli större krav på politisk styrning. Då kanske blir så av sig själv att regeringspartierna måste vara företrädda för att se till att man håller sin politiska styrning.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller det sista så är det ingen garanti, det har jag tyvärr sett under de sista åren. Det blir en politisk styrning bara för att landskapsregeringen håller i det. Jag tycker att det är ett systemfel. Jag har varit med så pass länge så att jag kommer ihåg den oreda som under årens lopp har förekommit i ÅHS. Min uppfattning är att det fungerar förhållandevis bra nu och det ska vi vara glada över.

Nu minns jag inte om det var ltl Carlson eller om det minister Harriet Lindeman som faktiskt var tvungen att gå in som ordförande i styrelsen för att få någon sorts politisk styrning. Jag har hela tiden tyckt att om det finns en politisk vilja, vision och en förmåga till politisk styrning så måste det fungera fullt ut i de underlydande organen.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jag var den första minister som satt i ÅHS styrelse. Sedan fortsatte Harriet Lindeman i styrelsen.

Jag tror att det har gått hyggligt bra trots eller tack vare att oppositionen har varit med eftersom det har funnits pengar. Det har funnits en vilja från alla partier att utöka sjukvården, att prioritera vården och ÅHS. Det har varit tilläggsbudgeter på tilläggsbudgeter och de har alltid godkänts just för att alla partier har varit eniga om att man vill göra det.

Jag tror inte att det här kommer att vara i evighet, utan det blir hårdare gränser och man måste sätta ett tak. Då tror jag att det krävs enbart representanter från regeringspartierna i styrelsen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det kanske bli lite hårddraget när ltl Carlson säger att det har gått bra trots oppositionens deltagande i styrelsen. Min uppfattning är att oppositionens ledamöter i ÅHS är minst lika kompetenta som majoritetsblocket.

Jag ville peka på att den dag som vi får en landskapsregering som verkligen vill ha politisk styrning på saker och ting så är det ett systemfel i det här. Det är väl ett systemfel som ltl Carlson och jag egentligen är överens om.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Vid plenums början beviljades ltl Ulla-Britt Dahl befrielse från detta plenum. Hon är frånvarande.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Ser man på den här lagframställningen i storleksbelysning så är det ett stort framsteg för landskapet att man har moderniserat lagen.

I början på 90-talet när hälso-och sjukvården omorganiserades så minns jag vilka förväntningar som det fanns på besparingar och vilken bra organisation det skulle bli. Det visade sig vara besvärligare, det fanns vattentäta skott mellan olika verksamheter och kostnaderna var svåra att hålla styr på.

För ungefär tio år sedan var det mera regel än undantag att det var tilläggsbudgetar på hösten. Ekonomin skenade iväg och rationaliseringarna hade mer eller mindre uteblivit.

När jag var finansansvarig vistades jag mycket på ÅHS för att tala om att man inte kan göra vad som helst utan man måste hålla sig till budget. Man måste ha ett ekonomisystem som visar vad verksamheten ger för utfall i ekonomiska termer. De problemen finns inte idag såvitt jag känner till. Nu finns det en organisation som kanske inte är den allra effektivaste, men organisationen går åt rätt håll. Den här lagstiftningen ger verkligen möjligheter.

Jag ska ta upp några saker. Jag går inte in i detalj eftersom det här är ett ärende som går till utskottet.

För det första; offentlig och privat vård. För det andra; gränserna mellan vård och annan verksamhet i samhället. För det tredje; myndigheterna och detta med reglementet. Och sedan ta jag upp tandvårdens som ett exempel på de möjligheter som nu finns.

När det gäller offentlig och privat vård har vi traditionellt hälso- och sjukvård i offentlig regi. Men det växer upp mer och mer privata specialiserade kliniker. Det är ovanligt med privat hälsovård direkt, men privata verksamheter kommer att vara en del av den framtida hälso- och sjukvården. Därför är det viktigt att man har tillsynsansvaret klart, att man har den grundläggande hälso- och sjukvården under kontroll och att man medvetet kan samordna privat och offentlig sjukvård. Det är en del av organisationen i framtiden. Det är också en del av finansieringen, på det sättet att skattefinansierad offentlig sjukvård kan kompletteras med privat sjukvård där människor är villiga att betala för att slippa köer eller få behandlingar som är specialiserade eller få en läkare som man själv väljer. Det är en framtidstendens, likaväl som prioriteringsdiskussionen, och som kommer att bli mera betydelsefull.

Det andra är gränser. Vi har hälso- och sjukvården som är hälsovård, hälsoförebyggande, sjukvård som är allmän sjukvård, som är regional sjukvård som är specialistsjukvård osv. På Åland har vi byggt upp en välfungerande hälso- och sjukvård på alla nivåer. Det finns hälsoförebyggande verksamheter och särskilt också inom frivilliga sektorn. Där har vi gränsdragningen som man naturligtvis borde gå vidare med därför att gränserna blir mer och mer flytande. Ju äldre vi blir desto mera blir vi också delaktiga av hälso- och sjukvården, i allmänheten är det så, inte för alla. Det gör att hälso- och sjukvården kommer in i kommunal verksamhet.

Jag tror att det var 25 § som ltl Roger Jansson nämnde. Paragrafen är kanske lite otydlig formulerad. Jag läste den på det sättet att man ska inhämta kommunernas och landskapets bedömning av konsekvenserna. Så tycker jag att det borde vara. I kommunen finns det äldreboende och institutioner där det finns funktioner inom dessa boenden som är åt hälso- och sjukvårdshållet Vice versa har det också funnits en sådan verksamhet i sjukvården som egentligen skulle höra till kommunerna. De här gränsdragningarna måste man så småningom komma till klarhet med. Det är bra om social- och miljöutskottet tittar just på den här aspekten, dvs offentlig-privat, vad som händer i framtiden och hur lagen då är anpassad till det och för det andra detta med gränserna.

Det tredje är myndighetsproblematiken. Det har funnits en tendens, om den är medveten eller inte, här i landskapet att man går mer och mer mot underliggande myndigheter; miljö- och hälsoskyddsmyndigheten och Ålands hälso- och sjukvård. Gymnasieskolan gjordes till mera myndighet än vad jag hade önskat. Det visar också att det inte finns en frikoppling annat än i vissa speciella fall. Man skulle kunna säga att motorfordonsbyrån är en verksamhetsmyndighet som gör sina tekniska saker, har sina dokument och som är ganska fristående från landskapsregeringen. Medan skolorna har läroplaner och dokument för olika verksamheter. I samband med det så har vi inte förbud mot ministerstyre i allmänhet. Våra ministrar styr ju en stor del av verksamheten i landskapsförvaltningen. Utgångspunkten är en enskild föredragning som förutsätter samverkan mellan minister och föredragande. Sedan har vi plenum med föredragande tjänsteman och ministrarna styr där. Det är en skala där man kommer till myndigheterna. I Sverige beslutar ministrarna om tillsättande av myndighetschefer, men de får sedan inte gå in och styra verksamheten. Medan vi har en blandning, särskilt i ÅHS. Man kanske nu borde reda ut hur vi ska ha myndighetsstrukturen, när så många blir myndigheter.

I ÅHS verksamhet har vi en chefstjänsteman i landskapsregeringen, som har vissa övergripande uppgifter, som jag föreställer mig är utveckling, tillsyn och kontakter med andra verksamheter osv. Det betyder att landskapsregeringen borde ha en roll i ÅHS verksamhet.

Reglementet har diskuterats av och till i många år. När jag hör på debatten här, som jag förstår det har reglementet blivit en detaljerad uppsättning regler, det har landskapsregeringen inte något att göra med i allmänhet. Men om det är ett reglemente som jag har föreställt mig, dvs beslutsgång, olika inriktningar som inte kan formuleras i lag, policy när det gäller patientbemötande och vårdgaranti som inte finns i lag, ett reglemente som är kopplat till anställningsförhållande och kollektivavtal och lönesättning och liknande, ett sådant reglemente skulle vara en annan sak. Hur man definierar reglemente har jag inte tagit ställning till. Landskapsregeringen bör ha vissa styrmedel i förhållande till ÅHS, om man sedan har det via person och tillsättande av ordförande och styrelsemedlemmar kan man diskutera.

Herr talman! Nu finns det en tandvård som är uppbyggd kring vissa prioriterade grupper. Det blir en ändring så att de anställda inom ÅHS inte kommer att vara en prioriterad grupp när det gäller tandvård. Däremot kommer ungdomar, upp till en viss ålder, och personer av sociala skäl att berättigas att gå till den allmänna tandvården som ÅHS erbjuder. Hur ska man prioritera de äldre? Ska man utvidga tandvården till mer än förebyggande, till mera än normal tandvård och även till speciella olika tjänster? Idag har vi privat tandvård, jag vet inte exakt hur många det är. Ska man bygga ut tandvården på ÅHS till att omfatta alla, i stil med det som man har i riket, allmän tandvård? Allmän tandvård omfattar i princip alla, men många köar och får inte alltid den tandvård som de behöver. Ska man göra det så har man talat om kostnader i storleksordningen 3 miljoner euro i investeringar, sedan kommer driften till. Jämför man det med att vi har privat tandvård idag så kan man säga att de kliniker som finns är i sig värda 1,5 miljoner. Om man ska investera 3 miljoner och tappa 1,5 miljoner, man brukar tala om Ebberöds bank, med det här är väl i Ebberöds tandvård.

Däremot är möjligheten intressant att man finansierar tandvården med offentliga medel till den del som den är förebyggande och det gäller prioriterade grupper. Då har vi detta med servicesedlar eller andra finansieringssystem. Det tycker jag att den här lagen nu ger möjlighet att gå vidare med. Det är intressant ekonomisk utveckling för den framtida tandvården att man kombinerar privat, som redan finns, och den offentliga allmänna tandvården, en kombination av privat och offentligt som är reglerat och där man har en strategi precis som för hälsovården i övrigt.

När social- och miljöutskottet ser på den här lagen så skulle jag önska att man också har de framtida utvecklingsfrågorna i fokus och ser hur lagen förhåller sig till det.

När det gäller reglementet motsäger jag mig inte, det som har sagts här i debatten, att reglementet inte ska behandlas av landskapsregeringen. Då har man sagt att reglementet inte är ett politiskt styrinstrument, utan ett internt regleringsdokument för förvaltningen i ÅHS.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! När man pratar om landskapsregeringens ansvar och fastställande av reglementet, verksamhetsförändringar och organisationsförändringar så ser jag också det som ett stort politiskt ansvar att ta ansvar över de här frågorna. T.ex. om man måste göra prioriteringar i verksamheten. Jag delar den uppfattningen som ltl Erland redogjorde för. Jag ser det som att ta det politiska ansvaret.

När det gäller tandvården så är det min uppfattning att om vi ska göra förändringar och förbättringar för ålänningarna så kommer det att kosta pengar. Jag tror att vi måste göra det i flera steg. En möjlighet är att ta in servicesedlar i ÅHS lagen.

 Ltl Olof Erland, replik

Det är en möjlighet att man måste väga alla prioriteringar och system mot varandra när det gäller kostnader. Det är ofrånkomligt. Det talades om 24 §, prioriteringar. Det har länge legat i luften att man måste komma till prioriteringar. Det gör man i verksamheter men när det gäller sjukdomar så är det mycket svårare.

När det gäller ansvar så är det detta som ska vara utgångspunkten, att det finns ett politiskt ansvar. Det är alltså inte en renodlad myndighet. Det är en myndighet underställd landskapsregeringen där egentligen behovet av regleringar är ganska stort. Med vilka dokument och på vilket sätt, om det ska vara via personer eller särskilda dokument är en annan sak. Reglementet är vad man gör det till. Har man planen, budgeten och policydokument så kan man ta ansvaret den vägen. Reglementet är ett kapitel för sig.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag vill ta upp tandvården. Ltl Olof Erland sade att han inte visste om de landskapsanställda vid ÅHS har rätt till tandvård. Det har de enligt hälso- och sjukvårdsplanen som ingår i vår budget, där det står; "viss utsträckning för ÅHS ordinarie personal". Om det är detta som ska gälla? Det står också att regeringen ska fundera på hur man ska utveckla tandvården. De har gjorts en utredning och där står det hur många som jobbar på Åland och så står det i regeringsprogrammet att regeringen vill förbättra tandvården. Vem är det som har ansvar för att något sker? Vad tycker ltl Olof Erland, vem är det som har ansvaret?

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Olof Erland, replik

Talman! För min del behandlar jag den här framställningen till lag. Den ger ju möjlighet att utveckla tandvården. Det är väldigt positivt. Det ska man väga mot rättviseaspekter, ekonomiska aspekter osv. De personalgrupper som tidigare har haft den här förmånen kommer inte per automatik att ha den här få förmånen såsom jag har förstått det. De gamla planerna kan ltl Sundback lägga i lådan.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tycker att läget fortfarande är ganska oklart med de prioriterade grupperna. Den här lagen löser inte det här problemet. Den går på samma linje som nu gällande lagstiftning. Man ska fortsätta med prioriterade grupper. Att man tar in servicesedlar löser ingenting.

Grundfrågan är om regeringen vill ha allmän tandvård eller inte? Vi vill ha allmän tandvård. Vi tycker att det är en grundläggande basservice. Tydligen har liberalerna svårt att bestämma sig på den här punkten. Vi får bara konstatera att det inte blir någon allmän tandvård under den här perioden. Den här regeringen hade fyra år på sig med sitt regeringsprogram, men det blev ingenting av allmän tandvård.

Ltl Olof Erland, replik

Talman! Jag konstaterar att den här lagen ger möjligheten att utveckla tandvården. Det kommer att göras steg för steg så att man inte har en kapitalförstöring eller tränger ut de privata tandläkarna. Man ska utnyttja den kapacitet och kunskap som finns, det som redan är uppbyggt och den marknad som finns för privat tandvård. Man ger möjligheter till de grupper som man vill prioritera med den vård som man vill prioritera; förebyggande och normal tandvård. Därutöver måste man naturligtvis se på ekonomin. Vägen framåt är ganska klar. Man kan ha vägar framåt när man säger att vi ska vandra till paradiset, men det kostar också pengar. Vi måste betala för allmän tandvård, offentlig tandvård och när vi går till de privata. Detta system kostar. Jag vill absolut inte att man ska tränga ut privat tandvård och förstöra kapital i onödan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Jag skulle vilja fortsätta där senaste talare slutade. Jag tror att det är tokigt för hela tandvårdsfrågan att föra fram ett sådant resonemang att om det blir allmän tandvård på Åland då ska alla privata tandläkare upphöra eller slås ut. Vi har privata tandläkare både i Finland och i Sverige, trots att det finns en allmän tandvård. De existerar och fungerar väl. Däremot tror jag att det kan vara bra med lite konkurrens från det offentliga, för att priserna på Åland inom tandvården är nog höga.

I mitt huvud fortsätter de som har råd att gå till sin vanliga privata tandläkare och får tillbaka ersättningen från FPA. En allmän tandvård har ju ett annat syfte.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Nu börjar det likna någonting. Det är precis det som vi från liberalernas säger; vi ska privat tandvård och offentlig tandvård, som är allmän för de grupper som man prioriterar. Då kombinerar man. Jag frågar mig varför man skulle slå ut den privata tandvården? Det gör man om man styr dem som har privat tandvård idag till någonting annat. Man har talat om allmän tandvård och offentlig tandvård. Men jag har inte hört någon socialdemokrat, förrän idag, talat om privat tandvård.

Kanske ltl Sundback skulle begära ordet? Det är väldigt svårt när flera ska prata på samma gång.

Ltl Camilla Gunell, replik

Jag tycker att ltl Olof Erland nu talar otydligt här. Han säger att vi ska ha allmän tandvård till vissa grupper. Det säger sig självt att då är det ingen allmän tandvård. Då är det samma system som vi har idag, nämligen att vi inte har allmän tandvård. Vi har en tandvård för vissa särskilda grupper i enlighet med ÅHS beslut. Medborgaren har inte rätt till allmän tandvård. En kvinna med folkpension får idag inte rätt till ÅHS tandvård, för sådana prioriteringar har vi inte. Men om vi har en allmän tandvård så kan både du, jag och folkpensionärerna gå till tandvården. Jag tror att man behöver utreda hur stora grupper man kan förvänta sig att kommer till den allmänna tandvården och byter bort sin privata tandläkare. Det tror jag varken att ltl Olof Erland eller jag skulle göra. Man skulle antagligen fortsätta att gå till sin privata tandläkare.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag ska försök vara tydlig och upprepa mig. Jag vill att vi ska ha privat tandvård och offentlig tandvården, som riktar sig i verksamheten mot prioriterade grupper, som vi har idag. Det kan renodlas och utvidgas. Sedan vill jag att man ska se över finansieringen för alla som behöver tandvård, så att de ska ha en valfrihet. Jag vill inte att man ska slå sönder den privata tandläkarverksamheten, företag som har byggts upp och där det finns ett investerat kapital.

Däremot tror jag man ska ägna särskild uppmärksamhet inom den offentliga tandvården att det är många grupper som trots att de har tillgång till offentlig finansierad tandvård, med vissa avgifter, ändå inte får den vård som de skulle behöva. Det är ju det som är ett av de stora problemen. Enbart privat tandvård löser inte problemet, enbart offentlig tandvård löser inte problemet utan man måste styra det hela politiskt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Under förra mandatperioden fanns det många tillfällen när missbrukar- och drogproblematiken diskuterades i lagtinget. En drivande kraft var ltl Åke Mattsson och liberalerna. Det var oändliga diskussioner och kritik av då sittande regering om hur dåligt och bristfälligt det var vad gäller åtgärder för att förebygga missbruk, drogmissbruk och ta hand om missbrukare.

Det gjordes ett dokument, ett alkohol- och drogpolitiskt program som skulle gälla 2007-2011. Jag tyckte det var ganska bra. Oppositionen tyckte inte att det var bra utan man hade något annat program som man skulle genomföra.

I det regeringsprogram som kom sedan konstaterades att nu skulle huvudmannaskapet för missbrukarvården flyttas från kommunerna till ÅHS. Vad har hänt sedan dess? Min förväntan var att det skulle ha funnits ett sådant förslag nu i den här hälso- och sjukvårdslagen. Att man inte hade skött den här frågan och att missbrukarvården skulle flyttas till ÅHS var ju det som liberalerna speciellt, men också representanter från centern, kritiserade den förra regeringen för.

Det finns inte något sådant förslag med här, vad jag kan förstå. Jag har försökt läsa det. Däremot tror jag det kan finnas en viss samstämmighet om frågan om tillnyktring och att en Mini-Maria tillnyktringsstation borde inrättas inom ÅHS.

Som jag sade i min presentation, att komma med det här lagförslaget löser egentligen inte några av de problem som vissa av oss tycker att det finns inom hälso- och sjukvården. Jag vet inte om man i det här avseendet har tagit några steg framåt.

Herr talman! Mot bakgrund av all den här diskussionen under den förra mandatperioden har det varit nästan totalt tyst från regeringen i de här frågorna under den här mandatperioden. Nu skulle jag gärna vilja veta om det blir en Mini-Maria?

42 § talar om alkohol- och drogarbetet. Jag uppfattar nog att det är ganska allmänt hållet och att det är någon slags rådgivning, handledning och undersökning. Man pratar om drogrelaterade sjukdomar. Sedan står det i sista moment: "Det alkohol- och drogarbetet som utförs av Ålands hälso- och sjukvård ska planeras och genomföras så att de bildar en funktionell helhet tillsammans med alkohol- och drogarbetet och arbetet för psykisk hälsa i kommunerna". Vad är det för psykisk hälsa i kommunerna? Det är en lite konstigt formulering.

I mitt parti finns framförallt många som har jobbat och jobbar fortsättningsvis hårt för de här frågorna och de fick sig många påskrivna tillkortakommanden under senaste period. Jag tycker att det är rättvist att vi får höra vad den här regeringen har tänkt i det här avseendet.

Herr talman! En sista kommentar till själva myndigheten. Om ÅHS är ett förvaltningsorgan, den är alltså inte en självständig politisk organisation, så bör den väl ändå vara styrd och övervakad, som det sägs här i lagstiftningen, av landskapsregeringen. Jag tycker att landskapsregeringens representanter inte har förklarat hur de ska styra ÅHS. De säger att det ska styra ÅHS delvis via budgeten.

Låt oss ta tandvårdsexemplet, det finns i regeringsprogrammet från 2007, det finns i budgeten på 2011, man ska utveckla tandvården på basen av utredningen osv och det är långa skrivningar. Sedan kommer den här lagen och ännu vet vi inte vad regeringen vill i den här frågan. Har man en sådan här målsättning att utveckla tandvården så säger den målsättningen ju ingenting. Det är som att säga att vi hoppas att det blir en vacker sommar och om det inte blir det så kan man inte kritisera regeringen för att de inte har tagit sitt politiska uppdrag.

Jag är nog väldigt skeptisk till att regeringen på ett ändamålsenligt sätt ska kunna styra verksamheten genom budgetskrivningar och den här lagen. Alla organisationer behöver någon sorts gemensamma verksamhetsplaner som visar gentemot sin uppdragsgivare vad det är som man tänker förverkliga utgående från budgetmotiveringarna. Jag tycker att det är överilat att kasta sjukvårdsplanen i papperskorgen utan att ersätta den med någonting.

Jag oroar mig väldigt mycket för hur ÅHS styrningen ska gå till. För att hålla den här boskillnaden ska inte landskapsläkaren och ministern vara en del av ÅHS styrelse. Man bör inte direkt delta i ÅHS arbetet och markera att man har en övervakande roll. Det är väldigt svårt att göra om man sitter mitt i styrelsen.

Herr talman! Det ska bli intressant att följa utskottets arbete och ta del av resultatet av den här långa remissen. Medborgarna tycker att hälso- och sjukvården är den viktigaste frågan som vi ska sköta. Därför tycker jag att den här diskussionen har varit nödvändig. Tack, herr talman.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! En av kungstankarna i hela lagframställningen är att bevaka de personernas röst som har svårt att göra sig hörda. Det handlar om missbrukare, äldre, barn och funktionshindrade. I flera paragrafer tar vi upp det viktiga folkhälsoproblemet med alkohol och droger, t.ex. i 31 §, studerandehälsovården. Där står det att man ska ge speciellt stöd till ungdomar som har alkoholproblem. Det står också inom rehabiliteringen att sådana personer som missbrukarproblem har också rätt till rehabilitering. Inom 42 § redogörs för det alkohol- och drogarbete som ska göras inom ÅHS. Det handlar om tillnyktring, det handlar om avgiftning och det handlar också om det hälsofrämjande arbetet. Det finns också en egen paragraf där man ska beakta missbrukande gravida så det finns en bärande tanke i hela den här lagen.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack ministern. Jag är inte kritisk mot de skrivningarna. Jag ville veta om det blev ett Mini-Maria nu? Hur kommer tjänsten vid tillnyktringen att se ut i framtiden? Det är två konkreta frågor som jag gärna vill ha svar på.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Redan under förra landskapsregeringen bestämde man att det skulle bli ett Mini-Maria. Det har man fullföljt. Sedan kom det besked från ÅHS styrelse att man vill ha klara besked från landskapsregeringen en gång till, vilket man har fått. Man ska bevaka de här ungdomarna som är motiverade till att sluta. Det finns en handlingsplan och det ska fullföljas.

När det gäller missbrukarvårdens huvudmannaskap så finns inte det i den här lagen. Det är en del av ett special utredningsuppdrag i hela socialvårdens utveckling. Den utredningen beräknas bli färdig här i juni och den tittar specifikt på den frågan.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Då konstaterar jag att någon överföring av missbrukarvården enligt regeringsprogrammet blir det inte.

Mini-Maria fanns i det alkohol- och drogpolitiska program som den förra regeringen gjorde. Det sägs också att vi ska få en uppföljning och en utvärdering av det programmet. Jag vet inte om det finns.

Jag är inte riktigt säker på om ministerns svar om detta med tillnyktring och Mini-Maria betyder att de verkställs, att det kommer att ske och att det finns ett visst datum när verksamheten börjar? Vi vill ha klara besked.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag kan konstatera och jag tror att mina partikollegor kan intyga att jag för nog ganska mycket liv kring missbrukarfrågorna fortsättningsvis till regeringen. Det kanske inte är rätt forum att göra det här i salen. Därför hörs det kanske inte lika mycket. Jag kritiserar och ifrågasätter en hel del fortsättningsvis.

En av de tyngsta sakerna som jag kritiserade under den förra perioden var att man inte kom till tals. Det var ingen överhuvudtaget som bemödade sig om att fråga och att man skulle ha en möjlighet att framföra åsikter och synpunkter till förändringar och lagförslag.

Nu har det tillsatts en parlamentarisk grupp. Vad man kan anklaga ministern för så är det inte brist på engagemang i den gruppen. Jag tror att det är ett enda möte som vi har haft som ministern inte har varit närvarande. Var och en får möjlighet att ifrågasätta förslag, kritisera och granska det som landskapsregeringen håller på med när det gäller drogfrågor. Alla i gruppen har möjlighet att framföra sina åsikter. Man har möjlighet till dialog och information.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Det är säkert bra att ni har era grupper och diskussioner. Men vi är intresserade av resultaten mot bakgrunden av bl.a. det alkohol- och narkotikapolitiska programmet.

Jag vill fråga ltl Åke Mattsson om han kan svara på detta med Mini-Maria? Kommer det att förverkligas, när och hur?

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag kan inte svara på det.

Nästa kommentar kring den biten är att man behöver granska det ganska noga så att man inte rusar på, så att man har fattat ett beslut för några år sedan och som driver man igenom det. Det finns förutsättningar. Det finns möjligheter att genomföra det och det har man beaktat. Men, hur många ska använda det? Det kanske inte ska vara de "vanliga dagsfyllona" som hamnar in för fylla alla dagar. Det ska inte vara personer från färjorna. Det ska inte vara personer under 18 år. En Mini-Maria kräver en viss bemanning viss bemanning. Kan det vara bättre med en socialarbetare inom polisen? Polisen kan fortsättningsvis granska den biten också. Jag tycker att man inte behöver rusa på. Man kan gå försiktigt framåt här och göra det bra. Det är ju det som är angeläget. Det viktigaste är inte att man gör saker utan att man också satsar resurserna på rätt kort och på rätt möjlighet.

Sedan när det gäller vem som ska vara ansvarig för missbrukarvården anser jag fortsättningsvis att det borde vara landskapsregeringen, möjligen ÅHS.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Man kan väl nog konstatera att med den här regeringen är alla de här bollarna fortfarande i luften. Det har egentligen inte hänt någonting i fråga om detta med huvudmannaskapet på de här åren. Detta med ungdomarnas Mini-Maria är inte heller klart.

Herr talman! Jag tycker att ltl Åke Mattsson inte ska tala om fyllon här i lagtinget. Det handlar trots allt om medmänniskor. Om ltl Mattssons människouppfattning är så nedsättande så må det stå för honom, men här i lagtinget ska vi inte använda sådana uttryck.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Katrin Sjögren

Herr talman! Det kom en tilläggsfråga i ett replikskifte när mina repliker var slut. Mini-Maria öppnas när psykiatrihuset färdigställs i höst.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, tack för det. Det var det svaret som jag ville ha. Jag ville veta om det öppnas och när. Att det skulle ta så länge att få fram det svaret! Tack i alla fall.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Ltl Barbro Sundback ställde den konkreta frågan i sista repliken så jag kunde inte svara. Nu går jag upp och svarar. Psykiatrihuset är planerat med en tillnyktringsenhet, ett beroendecentrum. Målsättningen med Mini-Maria är att fånga in de här ungdomarna. Man håller på att titta på vilka personella resurser det krävs. Mini-Maria öppnar när psykiatrihuset öppnar i höst.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.