Remissdebatt

Ny polislag LF 3/2012-2013

  • Utdrag ur protokollet

    Plenum börjar 1

    Remiss efter bordläggning. 1

    1    Sjukdomskostnadsavdaget m.m.

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 1/2012-2013)

    Remiss. 20

    2    Förändrade studiestödsförmåner

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 2/2012-2013)

    Remiss. 31

    3    Ny polislag

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 3/2012-2013)

    Andra behandling. 62

    4    Godkännande av avtalet med Guatemala om upplysningar i fråga om skatteärenden

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 22/2011-2012)

    Republikens presidents framställning (RP 14/2011-2012)

    Enda behandling. 62

    5    Landskapsrevisorernas och landskapsregeringens berättelser för år 2011

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 23/2011-2012)

    Landskapsrevisorernas berättelse (RB 1/2011-2012)

    Landskapsregeringens berättelse (LB 2/2011-2012)

    Enda behandling. 62

    6    Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2011

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 24/2011-2012)

    Landskapsrevisorernas berättelse (RB 2/2011-2012)

    Föredras. 62

    7    Garanterad neurologisk vård

    Ltl Katrin Sjögrens skriftliga fråga (SF 13/2011-2012)

    Remiss. 62

    8    Legalisera nettodebitering av el

    Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 9/2011-2012)

    För kännedom.. 63

    9    Allmän tandvård för unga samt ambulerande tandvård

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 4/2012-2013)

    10  Skyddsjakt

    Ltl Torsten Sundbloms skriftliga fråga (SF 1/2012-2013)

    Plenum slutar 63

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering. 27 ledamöter närvarande.

    Lagtingsledamoten Anders Eriksson anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av deltagande i Nordiska rådets möte och lagtingsledamoten Igge Holmberg anhåller om ledighet på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

    Remiss efter bordläggning

    1        Sjukdomskostnadsavdaget m.m.

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 1/2012-2013)

    Ärendet bordlades 07.11.2012 då talmannen föreslog är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Fortsatt diskussion.

    Ltl Mats Perämaa

    Fru talman! Mycket sades häromdagen då frågan var upp till behandling första gången. Det finns någon sak till som jag vill komplettera och precisera för den liberala lagtingsgruppens del. För det första, essensen i det vtm Eriksson förde fram senast var att vi inte är emot en översyn och stränggering av lagen om sjukdomskostnadsavdraget. Vi vill ha det så att man fortfarande kan ge ett avdrag till 100 procent, enligt det som har varit tidigare, till folk som verkligen har drabbats av sjukdomar och i och med det får stora kostnader och kan få stora problem att försörja sig själv och sin familj och sina närstående. Däremot kan vi gott tänka oss att man inte i framtiden ska få göra avdrag för ingrepp som görs av läkare men där själva ingreppet inte är för att bota en sjukdom utan det är för att åtgärda något annat. Jag tänker på skönhetsingrepp som exempel. Det tycker vi inte att man ska få göra avdrag för eftersom rubriken för själva verktyget just är ett sjukdomskostnadsavdrag.

    Därigenom förespråkar vi inte modellen som landskapsregeringen nu föreslår att man delar upp förmånstagare genom avdrag så att gränsen ligger vid 15 000 euro. Vi vill lyfta upp ett exempel som pekar på bristerna på det förslag som landskapsregeringen har gett. Vi ska alla komma ihåg att det här avdraget är ett familjeavdrag där man kan göra avdrag mellan familjemedlemmarna, mellan förvärvsinkomsttagare inom familjen. Det betyder att om båda medlemmarna, försörjarna i familjen, tjänar just över 15 000 euro per person blir avdragsförmånen annorlunda. Det blir då en sämre förmån när man kan göra bara ett 50 procents avdrag i motsats till om vi har en situation där den ena kanske förtjänar 100 000 euro eller vad som helst, medan den andra förtjänar under 15 000 euro. Då kan man föra över avdragsmöjligheterna till den som tjänar under gränsen och göra ett 100 procentigt avdrag. Jag ber att utskottet tänker på att avdragsmöjligheten beviljas familjevis.

    För övrigt som jag sade tidigare framfördes det mesta gällande själva verktygets funktion under remissdebatten tidigare.

    En sak som jag ytterligare vill poängtera är att jag vill att det noteras det som jag sade i en replikväxling, att den föreslagna kompensationen till kommunerna om 750 000 euro inte är finansierad i budgetförslaget för 2013. Landskapsregeringen säger att de ska ta upp anslag för det 2014. Med det kan man åtminstone så här sakligt sett konstatera att underskottet för 2013 med tanke på de kostnader som uppstår 2013 är högre än de 12,3 miljoner euro som den röda boken anger. Bara som ett förtydliggörande.

    Kompensationen ska också vara bara för ett år, säger landskapsregeringen. Under 2013 ska man få en lag i kraft som upphäver kompensationsredskapet, eller kompensationsmöjligheterna till kommunerna överlag. Därutöver säger man också att den nu föreslagna modellen sannolikt bara ska gälla ett år. Till 2014 ska man överväga att införa en annan modell, ingen vet hur, men förmodligen för att kunna ge förmåner till de personer som drabbas av sjukdomar. Ingen vet idag hur den modellen ska se ut.

    Där tycker liberalerna givetvis att det är den modellen som vi borde och kunde ha fått diskutera här idag. Det hade varit mycket bättre, landskapsregeringen har ända sedan i våras aviserat en förändring om detta så då hade vi kunnat komma till den slutliga modellen. Detta bland annat på grund av det faktum att denna förändring sannolikt leder till en kostnadsökning av administrationen. Jag är rätt säker på att skattemyndigheten vill ha betalt för att göra den förändringen. Det är en systemändring redan nu, det krävs faktiskt fysiskt arbete att ändra idag på systemen, och nästa år får vi förmodligen en ny ändring som i sin tur kan leda till en utökad kostnad. Vi hade hellre sett att man kan rikta pengarna till de personer som verkligen behöver förmånen istället för att rikta den till kostnader för byråkrati.

    Kort, eftersom frågan hör ihop med budgetförslaget, kan vi ytterligare konstatera att avgifterna vid ÅHS föreslås höjas 2013 med en miljon euro. Budgetförslaget säger inte hur dessa höjda avgifter ska tas in, men vi ser också genom budgetförslaget, att vi kommer att få en kostnadsökning för människor som drabbas av sjukdomar. Kostnadstrycket ökar alltså för individerna.

    Finansministern, det är bra att finansministern är på plats, sade senast att den modell, och nu pratar vi om helheten, överföringar mellan landskapet och kommunerna, som landskapsregeringen förespråkar, nu kommer jag inte ihåg den exakta formuleringen, men finansministern sade att den här modellen torde vara en lottovinst för kommunerna i förhållande till det som den förra regeringen föreslog för budgetförslaget för 2012. Finansministern får rätta mig om min citering är felaktig, men det torde den inte vara.

    Då var det en diskussion om vilka ändringar den föregående majoriteten med liberal ledning, skulle ha gjort i finansieringen av den kommunala verksamheten i förhållande till den helhet som landskapsregeringen nu föreslår. Där vill jag tydligt och klart säga att liberalerna var inne för en minskning av finansiering av den kommunala verksamheten totalt sett, men däremot föreslog vi väldigt tydligt att kommunerna skulle få tillbaka delar av de pengarna via samarbetsunderstöd.

    I budgetförslaget stod det att lagen om samarbetsstöd skulle ändras så att det verktyget skulle bli effektivare i och med morotsregeln att få kommunerna att samarbeta mera. Kommunerna skulle få pengar för kostnader i övergångsskedet. Övergångar, omställningar, kostar ofta pengar, vi förespråkade en sådan modell.

    Lottovinst för kommunerna? Vad händer nu? Landskapsregeringen har inte hört kommunerna ifråga om det man kallar för omställningar, man har inte pratat med kommunerna varken ifråga om resekostnadsavdraget eller sjukdomskostnadsavdraget, även om det inte är så mycket en kommunal fråga utom ifråga om finansieringen av själva avdraget.

    Man har pratat med kommunförbundet, säger man. Enligt min åsikt har inte den diskussionen varit så mycket en fråga om dialog, inte så mycket som någonting som slutar i en överenskommelse. Det torde vara korrekt att då landskapsregeringen gav sitt sista förslag, vilket avvek i hög grad från det som hade diskuterats tidigare, så presenterade man det som skulle bli landskapsregeringens förslag vid ett bestämt klockslag för kommunförbundets ledning och en halv timme senare hade man bokat en presskonferens för att informera allmänheten om resultatet av förhandlingarna. Rätta mig om jag har fel på den punkten, men jag tror inte att jag har det. Bilden av att landskapsregeringen går in i samhällsreformen, går in i finansieringsmodellen, tillsammans med kommunerna brister en hel del i det agerande som landskapsregeringen har haft de senaste veckorna.

    Därutöver ser vi nu, kanske inte bara som ett resultat av detta, risken att kommunförbundet kommer att upplösas helt och hållet och ännu som möjligen ett resultat av den diskussion som försiggår inom den kommunala sektorn, så har finansministern också valt att läxa upp en kommundirektör via tidningarna. Landskapsregeringen bör anstränga sig om att återskapa en situation där man verkligen kan föra de här diskussionerna framåt på allvar. Jag är säker på att målsättningen finns, men det måste visas i verkligheten att man når den situationen, annars kommer arbetet med samhällsreformen att försvåras ytterligare, men å andra sidan så har landskapsregeringen sagt att den frågan ska skjutas över nästa val.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack fru talman! Periodiskt var det ett riktigt intressant anförande, men när det kom till att det var regeringens fel att Ålands kommunförbund ska upplösas då tyckte jag att det spårade ur ganska rejält. Liberalernas syn på sjukdomskostnadsavdraget förstår jag att man vill ha kvar som det har varit, till 100 procent ska man få dra av kostnaderna. Det betyder att det åtminstone rent teoretiskt är betydligt dyrare än det som regeringen föreslår. Tidigare har liberalerna föreslagit att kommunerna ska finansiera avdragen i framtiden. Är det faktiskt en hållbar modell, att kommunerna ska åläggas finansieringsansvaret och de här avdragen får i princip bli hur stora som helst?

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag tyckte att jag var tydlig på den punkten att vi vill vara med i en diskussion om att stränggera, strama upp, sjukdomskostnadsavdraget så att avdragsmöjligheten till 100 procent skulle rikta sig till de personer som blir sjuka och får problem med sin försörjning därigenom, medan däremot sjukhus- och sjukdomsliknande ingrepp, som ändå inte är ingrepp för att bota verkliga sjukdomar, kunde vara någonting som man inte får göra avdrag för överhuvudtaget. Vi ska komma ihåg att den nuvarande regeringen föreslår att man kan göra antingen ett 100 procentigt avdrag eller ett 50 procentigt avdrag också för dessa ingrepp. Vi har inte beredningsresurser för att räkna ut exakt vad vår modell skulle kosta i förhållande till landskapsregeringens modell. Vi ska också komma ihåg att det finns stora brister i landskapsregeringens modell eftersom man inte vet vad byråkratin kommer att kosta.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Tack för det svaret. Det är väldigt lätt att ha en moraliserande inställning att alla skönhetsoperationer ska man inte ta hänsyn till. Nu är inte gränsdragningen så väldigt enkel att göra, i det här skedet är det kanske bäst att vara lite försiktig med det. Vissa av dessa operationer kan ha psykologisk betydelse för patienterna och vara väldigt viktiga för deras välbefinnande. Jag ser mycket fram emot att man från liberalt håll preciserar vad man menar med de här operationerna.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Den diskussionen är just den som vi skulle vilja föra. Vi har inte beredningsresurser att hitta alla aspekter som borde vägas in i en sådan här diskussion. Vi hade hoppats att en sådan diskussion skulle föras nu i samband med det här lagförslaget, men så blev det inte. Landskapsregeringen säger själv att det förslag som har lagts inte är tillfyllest utan man funderar på något annat inför framtiden, vad det nu är. Vi ställer upp när som helst och för den diskussionen på det principiella planet. Vi vill via kommunalskattelagen, via avdragsmöjligheten, nå de personer som blir sjuka och får allvarliga problem med försörjningen av sig själv och sin familj via sin sjukdom.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Ledamot Perämaa har helt rätt i en sak, nämligen att sjukdomskostnadsavdraget finansieras i 2014 års budget. Orsaken till det är att det är först då man kan veta den exakta storleken på beloppen. Vi vill vara så korrekta som möjligt. Vinsten för de åländska kommunerna är att vi istället i 2013 års budget tar upp full kompensation för resekostnadsavdragen och de övriga avdragen, alltså 915 000 euro till, mera än vad den förra finansministern var beredd att ge till de åländska kommunerna. Dessutom har vi ett belopp upptaget för samhällsservicereformen, för digitala agendan osv., konkreta saker. Samarbetsunderstödspengarna har det de facto inte, förvånansvärt nog, varit så stor efterfrågan på, därför går vi in på konkreta projekt och arbetar tillsammans med kommunerna för att åstadkomma ett samarbete.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Förra regeringen föreslog betydligt mera anslag för samarbetsunderstöd och föreslog också en ändring av lagstiftningen just med tanke på det faktum att den nu gällande lagstiftningen var så pass stram till sin utformning, den var ett resultat av den landskapsandelsreform som kom i kraft 2008. Vi ville ändra på detta. En stor del av de pengar som vi föreslog att inte mera skulle kompenseras till kommunerna skulle överföras till detta och vår målsättning var den, nu pratar vi egentligen historia, men jag vill försöka förklara hur vi tänkte, att vi genom morotspengar i omställning kunde skapa några positiva effekter i servicefinansiering mellan kommuner och landskapet så att man totalt sett skulle man ha haft en lägre kostnad 2015.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Om jag får återgå till ltl Perämaas huvudanförande tog han också upp samarbetet med kommunförbundet. Det är en lite felaktig bild som ges, jag upplevde att vi hade ett ärligt försök att tillsammans med Ålands kommunförbund och dess ledning hitta en lösning. Vi har flera personer här, Tony Asumaa och Runar Karlsson, som faktiskt satt och räknade och lade ner ganska många timmar på att försöka hitta en gemensam lösning. Jag sade för min del och från landskapsregeringens sida att vi inte har någon prestige i vilken lösning det blir, vi vill hitta en lösning där vi kan få största möjliga samförstånd runt om på Åland. Sedan visade det sig efter många timmars arbete och mycket tankearbete att det var svårt. Därför kom modellen istället att vi fördelar det helt enkelt enligt medborgare. Det blev en förlösande lösning. Jag uppfattar att vi nådde samförstånd kring den frågan, för vi hade tyvärr inte hittat någon bättre lösning.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag är säker på att landskapsregeringen hade som målsättning att hitta en bra lösning. Jag vill inte ta det från den här landskapsregeringen att man inte har haft det som målsättning att försöka hitta en samförståndslösning mellan kommunerna och landskapsregeringen. Det har säkert varenda finansminister och varenda lantråd och regering. Ett faktum är dock att det sista förslaget, där resekostnadsavdraget tas med som inte har tagits tidigare, presenterades för kommunerna i ett hastigt påkallat möte, där man inte hade skickat ut beredningsunderlag tidigare, vid ett visst klockslag och där man redan hade bokat en presskonferens till en halv timme senare. Att sedan säga att man diskuterade och att man nått samförstånd är för mycket.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack talman! Ett principiellt resonemang kring olika avdrag och kompensationer till kommunerna har vi fört i landskapsregeringen, det som ltl Mats Perämaa nu efterfrågar. Speciellt när det gäller sjukdomskostnadsavdraget är det väldigt svårt, det är svårt att få en objektiv bedömning av när bidraget ska utgå och när det inte ska utgå. Det som ltl Perämaa efterlyser. Jag vill till och med påskina, med den kunskap jag har inom området, att det är en omöjlig ekvation att få till stånd. Det som är nödvändigt kanske psykiskt för en individ, behöver inte vara det för en annan. Det jag vill säga vad gäller avdraget för sjukdomskostnader är att det här är en kompromiss som vi har gjort. Vi vill i en ekonomisk svår tid styra avdragsmöjligheten till dem som har minst pengar att röra sig med.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Skattepolitik är komplicerade frågor, det kräver en bred kunskap, det kräver en tjänstemannakompetens, tillräckliga personalresurser. När jag under den förra mandatperioden i den regering som leddes av vtm Viveka Eriksson, hade förmånen att få lägga ett lagförslag till lagtinget, som sedermera omfattades där de åländska avdragen skulle finnas i en egen lagstiftning, hade vi den ambitionen att vi skulle skapa oss kompetens på området för att klara av att utreda vilka avdrag som är bra för ålänningarna, hur ska de kunna verkställas och genomföras så att de gynnar människorna som bor på Åland. Min ambition är att den här debatten ska leda till att den utvecklingen fortgår.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Fru talman! Vi insåg också i landskapsregeringen ganska omgående att om vi skulle följa det resonemang som liberalerna förde krävs det ett otroligt kontrollsystem. Det hade därtill krävts en alldeles ny, troligtvis övertung, administration för att kunna särskilja, jag talar fortsättningsvis om sjukdomskostnadsavdraget, vem som skulle vara berättigad och vem som inte skulle vara berättigad. Det är så när det är lite tuffare läge, att man väljer var man lägger fokus. Vi har valt att lägga fokus på dem som vi bedömer att har det svårast att klara sig i samhället just nu, alltså de som har den lägsta inkomsten, helt enkelt. I andra goda ekonomiska tider kan man gärna utveckla det här och försöka skapa bättre möjligheter för alla invånare, men i dagsläget är det dem som fokus ligger på.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Det torde vara klart via det som jag tidigare anförde om att vi inte heller vill sätta pengar på administration, vi vill rikta dem till de behövande, i det här fallet till människor som drabbas av sjukdomar. I en situation där valet antingen kan vara att betala mera för en byråkratisk skatteadministration i förhållande till att skapa en egen kompetens på skatteområdet här i förvaltningen så då skulle jag våga säga att vi förespråkar det senare.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack fru talman! Angående sjukdomskostnadsavdraget, det finns en enighet, alla vill ge det på ett eller annat sätt, frågan är var det ska finansieras från. Jag blev lite nyfiken när ltl Perämaa diskuterade morotspengarna för det kommunala samarbetet. Är det något nytt från den förra regeringen? Jag har för mig att de här pengarna har funnits sedan långt tidigare, men det kanske inte är så lätt för kommunerna att använda det för det skulle vara mot kostnadsökningar i samband med att man går in i ett kommunsamarbete. Är det något nytt från den förra regeringen eller är det någonting som har funnits sedan ännu tidigare?

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Det är en bra fråga för det ger mig möjligheten att förklara hur den förra regeringen tänkte. Sedan 2008 har det funnits då den nya landskapsandelsreformen genomfördes, ett visst belopp för samarbetsunderstöd och ett särskilt understöd, som Sottunga kommun nekades härom sistens. I budgetförslaget för 2012, som den förra regeringen lade fram, fördes en del av de pengar som togs in, genom att kommunerna inte kompenserades lika mycket, till momentet så att det blev betydligt större. Det går att läsa i den gula boken. Samtidigt sade vi att vi skulle ändra lagstiftningen så att det skulle ge ett bredare utrymme för kommunerna att utnyttja dessa pengar.

    Ltl Göte Winé, replik

    Fru talman! För tydligheten, ltl Perämaa, som jag ser det är det egentligen mest att göra om, att få det lättare. Vi ser i gula boken att det fanns budgeterat för 2012 375 000 euro för just kommunala samarbeten, men som jag ser det så var det mera att sätta dit en summa för det är ändå svårt för kommunerna att ändra fokus och faktiskt lura bort lite och säga att man vill kompensera det man tappar bort i sjukdomskostnadsavdraget, dvs. att säga att man får det i kommunsamarbetet. Det är inte riktigt jämförbart anser jag.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Det är min brist att jag inte kommer exakt ihåg hur summorna var lagda. Man kan inte komma ihåg varenda siffra, men jag tror att jag har rätt när jag säger att det nu i röda boken finns ett anslag om 100 000 för både särskilt understöd och samarbetsunderstöd. I den jämförelsen så är någonting mellan 300 000 – 400 000 ganska mycket pengar. Vi får komma ihåg att det som liberalerna förespråkade i samma modell är att man nu i den pågående diskussionen om samhällsreformen ändå kunde ha gått via kommunala samarbeten och skapa inbesparingar fram till 2014-2015 via övergångspengar till kommunerna. Vi tycker att det här är en modell, som kunde ha gett en större ekonomisk effekt till slutet av den här mandatperioden.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Fru talman! Jag sitter själv i Ålands kommunförbunds styrelse och också i förhandlingsgruppen och jag känner överhuvudtaget inte igen problematiken som ltl Perämaa försöker måla upp. Ålands kommunförbund har blivit hörda och när landskapsregeringen väljer att ha sina presskonferenser är väl upp till dem. Att dessutom påstå att kommunförbundet löses upp på grund av sjukdomskostnadsavdraget anser jag att är helt orimliga påståenden. Jag skulle gärna vilja ha ett klargörande på vad ledamoten menar med det här.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Då måste det vara ett missförstånd, jag har inte sagt att kommunförbundet skulle upplösas på grund av sjukdomskostnadsavdraget. Jag sade inte heller att det upplöses enbart på grund av den diskussion som landskapsregeringen, det som man kallar förhandling, har fört med kommunerna, men det kanske har bidragit till den ganska infekterade diskussion som finns i vissa kommuner. Håll med mig om att landskapsregeringen som förhandlingspart vid en jämn timme kommer för att berätta om vilket förslag man har, men på förhand har bokat in en presskonferens till en halvtimme senare för att redogöra för förhandlingsresultatet. Då har det de facto inte funnits så särdeles mycket utrymme för en riktig förhandling.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Fru talman! Jag skulle vilja klargöra att vi nog hade förhandlat flera gånger, det var ingen överraskning för Ålands kommunförbund. (Mikrofonen ej på.)

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Göte Winé

    Fru talman! Jag kommer kort med några reflektioner från det förra anförandet om det kommunala samarbetet, som är en intressant fråga och verkligen aktuell och som den här regeringen har tagit i på ett otroligt bra sätt. I det kommunala samarbetet är inte stödpengarna de viktiga. Det är mer hur det fungerar operativt och framför allt hur det politiskt fungerar mellan kommunerna. Här tror jag att landskapsregeringen istället har en större roll som en tredje part som är med och diskuterar med kommunerna om vilka samarbeten som ska göras eller hur det ska se ut.

    Fru talman, sjukdomskostnadsavdraget har alla behov av, men det är av extra betydelse för personer med små inkomster medan det för personer med högre årsinkomster är en välkommen summa att få, men inte alls av lika stor betydelse som för dem med låg förvärvsinkomst. Jag kan erkänna att när det pratades om att ta bort sjukdomskostnadsavdraget så kändes det inte alls bra. Även om man samtidigt sa att man skulle hitta en annan lösning för dem som verkligen behövde sjukdomskostnadsavdraget. Min fråga var då, hittar man ett vettigt system som ger rätt hjälp till rätt målgrupp. Jag anser också att man behöver göra om det, men hur är inte lika lätt.

    Fru talman! När man sedan satte sig mer in i det här så såg man att någonting måste göras. Enligt de uppgifter som jag fått från skattebyrån, som gäller 2010, så drar de personer med 15 000 eller mindre i årsinkomst av 1 360 000 i sjukdomskostnadsavdrag medan personer med 35 000 eller mer i årsinkomst drar av 3,3 miljoner.

    Fru talman! Det är stora siffror som vi pratar om när vi pratar om att dra av, men för de personerna med 15 000 eller mindre i nettoårsinkomst måste vi se att vi inte försämrar. Vi anser att klyftorna ökar idag i vårt samhälle och vi måste se hur vi hjälper dem som är mycket sjuka eller de som har en låg förvärvsinkomst. Genom kommunernas allt sämre ekonomi finns det också en viss risk för avgiftshöjningar.

    För att kunna bibehålla den service kommunerna har idag är ett sätt att hjälpa kommuninvånarna och kommunerna att kompensera kommunerna för deras inkomstbortfall. Det är totalt 1,5 miljoner i inkomstbortfall för de åländska kommunerna.

    Med det här föreslagna lagförslaget blir sjukdomskostnadsavdraget för de med nettoförvärvsinkomst 15 000 euro oförändrat, men för dem som förtjänar mer så halveras avdraget. Visst kan man sitta och fundera om 15 000 är rätt summa eller borde det vara en annan. Tyvärr är det så att oberoende var man sätter summan så kommer någon att känna att de hamnar precis på fel sida om strecket. Jag kan nog erkänna att jag gärna skulle sätta summan 20 000 som ett exempel, men det ska finansieras också. Samtidigt kompenseras kommunerna för inkomstbortfallet och med det hoppas jag att kommunerna ska kunna bibehålla så låga avgifter som möjligt.

    Till sist fru talman, vill jag gå in på resekostnadsavdraget. Visst, är det en försämring för dem som pendlar, med att höja självriskbeloppet från 340 till 600 euro, men samtidigt är jag glad för att vi kan ha det kvar idag. Visst kan man vara mer progressiv att främja ännu mer åkning med kollektivtrafiken, men man får inte glömma bort att det har sina begränsningar för dem som bor på landsbygden idag genom att kollektivtrafiken kan ha mer frekventa åkturer än vad de har idag. Jag kan köpa för att öka självriskbeloppet för summan är ändå på en rimlig nivå. Jag tror inte att det gör kommuner som Geta, Lumparland och Sund som exempel mindre attraktiva på grund av den marginella försämringen, istället kan det bidra till att kommunerna fortsättningsvis kan ha en bra kommunal service, vilket jag är övertygad om att man ser mer på än vad resekostnadsavdragets självriskbelopp är.

    Jag vill avslutningsvis tacka regeringen för att de ändå på ett ödmjukt sätt sätter undan prestigen och kan se att det bästa nu är att man går tillbaka till sjukdomskostnadsavdraget och där gör det som är bäst för våra invånare och kommunen.

    Ursäkta, jag har lite kvar. Jag hade liksom många andra sett en optimal lösning och jag hoppas att regeringen fortsättningsvis ser på avdraget eftersom det längre fram kommer fram resultat på vad som verkligen är sjukdomskostnadsavdrag och vad som är skönhetsvård. Det är mycket att titta på innan dess så det behöver man verkligen grunna på. Man märkte i en tidigare replik vad det är som är sjukdomskostnadsavdrag och vad som är skönhetsvård.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Fru talman! För liberalernas del är sjukdomskostnadsavdraget viktigt för väldigt många grupper i samhället, för pensionärer, för flerhandikappade som är sjuka, dyrare mediciner, för alla som går till tandläkare. Därför försvårar det med det här sjukdomskostnadsavdraget. Det är bra när man har gjort ändringen för personerna med låg inkomst, men jag anser att låginkomsttagare är också den som förtjänar 17 250 euro. De grupperna som kommer över 15 000 får minskad möjlighet att göra avdrag. Det är någonting som vi inte förstår, hur man har yxat till gränsen på 15 000.

    Ltl Göte Winé, replik

    Fru talman! Jag vill poängtera att summan 15 000 är nettoförvärvsinkomst. Vad bruttolönen ligger på kan jag inte svara på, det har jag inte tittat på. Jag håller med vtm Eriksson om att man alltid kan säga en högre summa, men någonstans ska det också finansieras. Nu har den här regeringen och vi valt att också kompensera kommunerna för det här. Det är inte lätt att säga var summan ska vara, men vi måste också se vad vi har för pengar idag.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Jag tycker att det är bra att landskapsregeringen har backat i frågan. Det har man gjort för det var en massiv kritik, en helt berättigad massiv kritik mot förslaget. Man har backat, men dessvärre har man bara backat så att man fortfarande har tagit bara ett steg tillbaka i den här frågan. Man backar två steg och nu har man tagit ett steg fram och det betyder att befolkningen fortsättningsvis ser att det är en försämring för stora grupper av människor, igen de som särskilt behöver det, pensionärer, människor som är mycket sjuka, dyra mediciner, multihandikappade. Det är grupper som har protesterat väldigt mycket mot den här åtgärden.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack fru talman! Om man backar måste man ta ett steg tillbaka för det är så att det inte går att backa och gå framåt heller. Det är en viktig sak att tänka på. Däremot behöver vi nog se på vad det här leder till. Vi fick hålla kvar det här, vi hjälper kommunerna. I ett tidigare anförande var det otroligt hur illojal man har varit mot kommunerna. Här försöker vi nu hitta ett sätt att kompensera kommuninvånarna genom att man försöker se lite på kommunernas ekonomi. Vi försöker göra det. Var summan ska vara, ska den ligga på 15 000 eller 20 000 är jättesvårt. Vi måste komma ihåg att det inte är borttaget, jo det är en liten försämring, men det finns fortfarande kvar för dem som ligger under 15 000.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tony Asumaa, replik

    Fru talman! I princip är jag nöjd med sjukdomskostnadsavdraget. Gärna skulle jag ha höjt gränsen till 20 000 personligen. Då skulle 2 200 personer fler ha kunnat ta del av avdraget. Vi måste komma ihåg att detta är ett familjeavdrag och genom inkomstgränsen görs det här problematiskt. Har vi en hemmafru med 10 000 euro eller noll och en man i förvärvsarbete med 100 000 eller 150 000 euro i året får den familjen göra ett fullt avdrag. Hur ser ledamot Winé på det? Den här gränsen kan slå verkligen fel också.

    Ltl Göte Winé, replik

    Fru talman! Visst är det så att man kan leta efter fällor i allt som kommer fram. Vi var inte heller nöjda med förra regeringen, men den här regeringen har kommit fram till det här förslaget. Jag tycker att det är ett bra förslag och jag stöder det.

    Ltl Tony Asumaa, replik

    Fru talman! Är det rätt uppfattat att inkomstgränsen på 15 000 är okey och att det är okey för familjer som har personer som har över 100 000 och kan dra av hela avdraget till 100 procent om det bara är någon i familjen som förtjänar under 15 000. Är det så vi ska uppfatta det?

    Ltl Göte Winé, replik

    Fru talman! Som det sades tidigare kommer man att se framåt. Man kommer med förändringar och man kommer att förbättra det. Ta det här, se att vi försöker göra att det slår så bra ut som möjligt, men ändå att vi ska klara av detta. Det har sinat i skattkistan, pengarna börjar ta slut och vi jobbar mot en budget i balans.  Då måste vi se på allt vad vi kan göra. Det är en massa obekväma beslut som vi måste ta nu, som tyvärr kanske skulle ha tagits lite tidigare.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack fru talman! Ledamot Winé sade att det förra förslaget inte kändes bra när man funderade på att skrota hela sjukdomskostnadsavdraget, att det här var en kompensation och att man hade gjort det bättre nu. Jag tolkar det som så att den förra framställningen inte var riktigt beredd. Man hade inte tagit reda på effekterna på hur ett sjukdomskostnadsavdrag slår när man skrotar det. Nu påstår ledamot Winé att man har gjort det. Vi från Ålands framtid var kritiska när man lägger fram förslag som inte är beredda ordentligt utan man ändrar i efterhand när opinion och opposition kritiserar, då backar man och så börjar man ändra för att man inte klarar av att stå emot. Det är ingen bra typ av framställningar när man gör så.

    Ltl Göte Winé, replik

    Fru talman! När vi hade den första debatten förra veckan nämnde vicelantrådet och flera centerledamöter att när man gjorde de tidigare beslutet ville man kompensera dem som hade låg inkomst och de som var mycket sjuka på ett eller annat sätt. Den planen slog inte så rätt som man trodde. Då är det storsynt att man i alla fall ser att här tänkte vi fel, här ångrar vi oss och här behöver vi mer tid för att göra det hundraprocentigt. Om man vill göra en liten förändring ser jag inte det som ett stort steg, man släpper prestigen och så tar man beslutet och går tillbaka till ett system som påminner om det tidigare.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Fru talman! Backningen som landskapsregeringen har gjort när det gäller sjukdomskostnadsavdraget beror helt och hållet på den opinion som väcktes både från allmänheten, dem som blir drabbade och dessutom från oppositionen, inte är det någon annan orsak. Annars hade man inte lagt fram det första förslaget om man hade klart utrett hur det slår. Det är det jag är kritisk mot, man har i flera andra fall också kastat fram förslag där man har backat tillbaka på grund av att man har fått kritik och för att man inte har utrett konsekvenserna hur det slår gentemot den enskilde.

    Ltl Göte Winé, replik

    Fru talman! Nog har jag lite roligt åt oppositionen ibland. Ena dagen står man och ropar att det ingenting händer från regeringen, andra dagen får man kritik för att man kommer med oberedda förslag. Man har rätt att gå tillbaka och se vad det är och man har rätt att ta del av fakta. Vi får inte glömma att det också är konsekvenser av vad förra regeringen kom med, finansieringen av sjukdomskostnadsavdraget, som gjorde att man valde så. Jag anser inte att det är backat på det sättet för det är ändå en hel del omändringar som har gjorts i lagförslaget jämfört med tidigare.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren

    Fru talman! Jag vill tacka vicelantrådet för revideringen av sjukdomskostnadsavdraget. Enligt de informella uppgifter jag har så var det vicelantrådet som drev den här frågan. Jag hade, fru talman, en sakändring i framställningen. Det visade sig att det hade varit ganska bråttom när det under Denna lag träder i kraft på sista sidan står ”skatteåret 2013 orsakas av det i 10 § avsedda sjukdomskostnadsavdraget”. 10 § är resekostnadsavdraget så där behöver det göras en rättelse.

    Sjukdomskostnadsavdraget är en mycket, mycket intressant diskussion och det visar hur knepigt och svårt det är. När vi diskuterade omställningsbudgeten framkom det att det till stor del var ett lyxavdrag och att man kunde köpa ett tiotal glasögon, att man kunde utföra vissa skönhetsoperationer. Så är det. Jag delar den uppfattning som ltl Sundback har att vissa s.k. skönhetsoperationer är viktiga för en del människor för att man ska må psykiskt bra, men samtidigt som ÅHS har stora, stora sparbeting och säger att man ska sluta med vissa sådana operationer, bukplastik, bröstplastik och sådana saker, så kanske det också har konsekvenser på medborgarna.

    När man diskuterar skönhetsoperationer kan man prata om åderbråck, ögonlock, ansiktslyft och sådana saker. Det jag tycker att är intressant i debatten och som medlemmar av landskapsregeringen sade, är att det är svårt att diskutera gränsdragningen. Att man inte var så intresserad av att göra det gör mig lite konfunderad. Precis det står det i framställningen istället för att låta avdraget bli kvar för de skattskyldiga, som kan betraktas som låginkomsttagare medan det halveras för de övriga skattskyldiga.

    Förslaget ska ses som en tillfällig lösning som är avsedd att tillämpas under skatteåret 2013 eftersom det finns behov av att se över avdraget på ett mer genomgripande sätt. Exempelvis är avsikten att närmare avgränsa vilka sjukdomskostnader som ska vara avdragsgilla. Där ger liberalerna mandat till landskapsregeringen att se över det. Se över det, kom med ett nytt förslag! Vi vill gärna se hur det ska se ut, men till dess vill vi ha sjukdomskostnadsavdraget kvar. Man säger att man ska ha alternativa åtgärder. Vi har inte fått reda på vad alternativa åtgärder ska vara i debatten. Kan vi få en fingervisning, en hint. Vad planerar landskapsregeringen för nästa år? Please, snälla, kan vi få det?  

    I framställningen framkom under senaste debatten att landskapsregeringen själv skriver att sjukdomskostnadsavdraget görs av fler kvinnor än män. Inkomstgränsen på 15 000 är svårbedömd och fler kvinnor än män är låginkomsttagare. Som påpekats är det ett familjeavdrag. I en familj där kvinnan tjänar 70 000 euro i året och mannen är föräldraledig, hemma med barn och har blygsamma inkomster får man göra ett hundraprocentigt avdrag. En kvinna som är låginkomsttagare och kanske ensamförsörjare som har 16 000 euro i året får göra ett femtioprocentigt avdrag. Är det mera rättvist än vad det var tidigare. Det slår direkt mot dem som har det sämre. Det är dålig socialpolitik!

    Kontentan blir, liberalerna vill att sjukdomskostnadsavdraget ska vara kvar men vi ger mandat till landskapsregeringen att komma med alternativ förslag, att vi kan begränsa det. Tack!

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Fru talman! Det var just det som jag tänkte att jag skulle begära ett förtydligande från Katrin Sjögren i samband med hennes anförande. Vad vill då liberalerna ha istället? Det var först ett ursprungsförslag som man tittade på, gjorde om, gjorde bättre och nu kommer man med ett nytt förslag, men nu är inte det heller bra. Därför vill jag veta vad liberalerna vill ha istället?

    Talmannen

    Talmannen påminner om titulaturen.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Vi har fått ett lagförslag på vårt bord som vi har haft i en vecka, knappt. När vi gräver i det här och försöker ta in alla parametrar ser vi att lagförslaget haltar. Det vi har sagt är att vi vill ha sjukdomskostnadsavdraget kvar tills man har en fullgod lösning. Ltl Mika Nordberg, vad kommer 2014? Kan vi få en fingervisning? Vad är det för alternativa saker som man tänker göra? Vad har man diskuterat för sjukdomsgrupper och åtgärder som man ska inskränka avdraget med? Kan vi få en fingervisning.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Fru talman! Ltl Katrin Sjögren säger nu att man vill ha det här kvar som det har varit förut. Då undrar jag vad man ska göra för att få ekonomin och budgeten i balans. Det är faktiskt det som är den här landskapsregeringens mål, att få budgeten i balans. Vi har sagt att alla stenar bör vändas på och nu har vi vänt på den här stenen.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Visst ska man vända på alla stenar. När det gäller att få landskapets ekonomi i balans lär vi få återkomma till det i budgetdiskussionen nästa vecka. Där har det framkommit att liberalerna har en annan linje när det gäller att stimulera kommunalt samarbete och när det gäller att se över landskapsandelarna som inte är majoritetens linje. Det får liberalerna återkomma till i budgetdebatten.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack fru talman! Det var många kommandon i det här inlägget. Landskapsregeringen får mandat av ledamot Katrin Sjögren och majoriteten och regeringen avkrävs fingervisningar för 2014. I ett tidigare inlägg fick vi höra från liberalerna ett litet annat tonläge. Man ställer gärna upp för diskussioner om det framtida avdraget. Det spricker lite här i liberalernas sätt att förhålla sig till sitt deltagande i att utveckla det här avdraget. Det här mandatet behöver inte ges. Det skulle vara viktigare att ledamot Katrin Sjögren säger vad hon tycker att skulle vara ett bra avdrag eftersom hon har haft en inflytelserik position i förra regeringen och anser sig vara väl insatt i socialpolitiken.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Jag är fullständigt medveten om att landskapsregeringen och majoriteten inte behöver något mandat. Det är fullständigt glasklart, men man kan väl inte vara så kortsiktig att man bara ser till ett enda år och kanske betalar byråkratiska kostnader för att ändra skattesystemet som sedan äter upp det man kunde ha gett till medborgarna. Det har vi inte heller fått svar på.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Om man upprepar mandat två gånger och anser att det är fullständigt klart att det inte behövs något mandat verkar det som ett litet cirkelresonemang. Det har också kommit svar på frågan om byråkratiska kostnader. Det svarade vicelantrådet på tidigare i debatten. Det återstår att se, men enligt regeringens bedömningar skulle det här inte innebära några merkostnader. Kom gärna med konkreta förslag. Det var intressant med diskussionen om att det här är ett familjeavdrag och hur det kan påverkas av den här lagstiftningen. Sådant är värdefullt i debatten. Domderandet klarar vi oss utan.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Jag skulle uppskatta om ltl Barbro Sundback inte alltid i var och varannan replik använder sig av härskartekniken. När det gäller avdraget kan jag ha missat någonting, men vad jag har läst i budgetförslaget för 2013 vet man inte vad kostnaderna blir. Det finns en öppen frågeställning under finansavdelningen vad omförhandlingarna kommer att kosta. Det är väl en större omförhandling när det gäller skattelagstiftning för Ålands del, men jag har inte fått ett glasklart svar. Kan någon tala om vad det kostar så uppskattar jag det. Jag får väl kasta tillbaka bollen till ltl Barbro Sundback om det är rättvist att en ensamförsörjande mamma får dra av 50 procent medan en familj med höginkomsttagare får dra av 100 procent. Det är inte generell välfärdspolitik som socialdemokraterna har hävdat förut. Det är precis åt andra hållet.

    Talmannen

    Replikskiftena till ltl Katrin Sjögrens anförande är avslutade.

    Minister Carina Aaltonen

    Fru talman! Det har varit en ganska lång debatt och diskussion om sjukdomskostnadsavdraget och jag tänkte att jag skulle klargöra en sak som verkar vara väldigt komplicerat för en del här i salen. Det är frågan om nettoförvärvsinkomst. I lagförslaget står det att de som har en nettoförvärvsinkomst som överstiger 15 000 euro får 50 procent av sjukdomskostnaderna avdraget.

    Vad innebär det? Det betyder att man tittar på förvärvsinkomsten och så drar man av de naturliga avdragen, dvs. avdragen för inkomstens förvärvande. I dem ingår bl.a. resekostnadsavdraget, avdrag för arbetsrum, är man skogshuggare får man motorsågsavdrag, är man med i någon fackförening får man dra av de avgifterna. När alla de här olika sorternas avdrag är borta ser man på skattemyndigheten om nettoförvärvsinkomsten är 15 000 eller över eller under. Det betyder att man kan ha en förvärvsinkomst som kan gå upp emot 20 000 euro beroende på hur många övriga avdrag man har. Därför kan vi inte säga att den här summan är ett absolut belopp.

    I övrigt vill jag säga att det är det här förslaget som vi kommer med för 2013, men att under nästa år måste vi se på helheten. Vad innebär att vi har kvar sjukdomskostnadsavdraget delvis, vad innebär det här när det gäller en eventuell höjning av högkostnadsskyddet vid ÅHS, vad innebär det om avgifterna vid ÅHS kommer att höjas, vad innebär det om FPA-ersättningen kommer att sänkas. Vi måste försöka få en övergripande bild över hur de olika sjukdomskostnaderna, hur de här skydden och avdragen slår mot olika grupper i samhället. Hela regeringen har varit enig om och står bakom att vi inte ska försämra situationen för dem som är sjuka och de som har ekonomiskt små inkomster.

    Efter att vi gjorde analysen under hösten valde vi att hålla kvar sjukdomskostnadsavdraget till 100 procent för dem som har en nettoförvärvsinkomst under 15 000 och till 50 procent för dem som har en inkomst över. Vi är de första att säga att det finns behov av att se över lagförslaget så att det blir mer rättvist och att man inför ett tak osv. Det ska vi göra under nästa år, men vi måste få helhetsbilden klar för oss. Liberalerna vill ha en fingervisning på vilka åtgärder som ska ersätta det här. Det kommer att komma alternativ, men först ska vi alltså fortsätta att få hela bilden klar för oss.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Jag tror inte att det är vanligt att t.ex. en ensamförsörjande mamma gör motorsågsavdrag. Man kommer också att göra förändringar i resekostnadsavdraget. Vi konstaterar att gränsen är densamma som i riket, 15 000, när vi vet att vi har högre mat- och boendekostnader på Åland. Jag måste fråga socialministern om det inte hade varit smart att vänta ett år, förrän man har hela bilden klart för sig. Nu riskerar man att det blir samma sak igen som det blev med sjukdomskostnadsavdraget, man får backa för att man inte har hela bilden klar.

    Landskapsregeringen aviserar att man ska höja ÅHS-avgifterna ganska rejält, upp till 30 procent. Jag vet att det inte är så lätt att få alla grupperna på plats. Det skulle ha varit smart att vänta.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Talman! Ja, det är det som man ser att den tidigare regeringen gjorde, man väntade och väntade och utgifterna skenade iväg. Nu har vi verkligen piskan på ryggen, att få budgeten i balans till 2015. Det här var ett av förslagen som lades, att man skulle ta bort det här. Nu har vi sett att det inte är möjligt att göra det under 2013 utan vi kommer att jobba vidare med det här. Hur ska vi t.ex. nå de grupper som är ensamförsörjare, det är sådant vi måste ha med oss i bilden. Kan vi göra något åt det, kan vi t.ex. ha avgiftsfria besök för barnfamiljer? Det är sådant vi får väga in i frågan. Beträffande ensamförsörjarna har de också gett utlåtande tidigare till finansutskottet. De menar att det här inte alltid är något som berör dem eftersom de inte alltid kan dra av.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Nu är det så att det är nuvarande landskapsregering som regerar, inte den förra. Jag minns också att det var ett evigt protesterande från t.ex. socialdemokraterna när vi gjorde förändringar i barnomsorgslagen för att t.ex. finansiera handikappstödsverksamheten. Det är bara att kavla upp ärmarna. Tycker socialdemokraterna att det är rättvist att man får göra ett familjeavdrag till 100 procent där det finns höginkomsttagare medan t.ex. en ensamförsörjare med låga inkomster just över 15 000 får dra av bara 50 procent. Är det rättvist?

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Talman! Oj, vad det biter hårt när man säger att den förra landskapsregeringen inte gjorde så väldigt mycket. Nå, vi har kavlat upp ärmarna och vi tittar på det här. Är det verkligen så att vara ensamförsörjare på Åland idag? Det är en svår situation att vara ensamförsörjare, men vi behöver inte dra alla ensamförsörjare över en kam och säga att man ska kunna göra avdragen eftersom man inte kan gå till tandläkare överhuvudtaget. Vi måste se på helheten och se var vi kan göra insatser så att vi får en socialpolitisk fördelning som är rättvist. 

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Alla är vi eniga om att det krävs fortsatt arbete för att få budgeten i balans. Nu är det samtidigt så att när det gäller inkomsterna så har de också skenat iväg och stigit betydligt mycket under de senaste åren. Det betyder att man har lite mer pengar att röra sig med. Det betyder också att när man gör vissa åtgärder för att dra ner på kostnaderna måste man göra väldigt noggranna prioriteringar. Det som liberalerna förespråkar är att prioriteringarna ska göras på ett sådant sätt att de inte drabbar vissa grupper särskilt hårt, ensamförsörjande kvinnor har ltl Sjögren flera gånger lyft upp. Det är självklart att ensamförsörjande kvinnor kommer att få bära en hel del av den här inbesparande åtgärden. Är det rättvist?

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Talman! En stor del av de ensamförsörjande kvinnorna är pensionärer som faktiskt kommer att dra nytta av förslaget som ligger nu eftersom man kommer att kunna dra av ett hundraprocentigt sjukdomskostnadsavdrag. Det är väl rättvist och bra?

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Den pensionär som tjänar 16 250 kommer inte att kunna dra nytta av det här förslaget. Ursprungligen var det så att socialdemokraterna och regeringen föreslog att hela sjukdomskostnadsavdraget skulle tas bort. Nu har man backat och det tycker vi att är bra, men vi tycker inte att det är tillräckligt bra. Man antyder att man under kommande år ska gå igenom hela sjukdomskostnadsavdraget, alltså man ska sätta det här i kraft för ett år och sedan ska man komma med ytterligare förändringar. Varför inte då göra hela analysen klar, göra bedömningarna klara förrän man kommer med åtgärden.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Tack fru talman! Det skulle vara väldigt intressant att höra vad liberalernas vtm Viveka Eriksson har för förslag, hur vi skulle ha kunnat göra det här på ett annat sätt än vad vi gör det nu. Vi har inte haft tiden på oss, det krävs verkligen långa analyser och utredningar för att få allting att stämma. Det här är så långt vi har kommit nu, vi fortsätter arbetet.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Petri Carlsson

    Fru talman! Det frågas varför man kommer med en tillfällig lösning. Det handlar förstås om att ta ansvar för ekonomin och för att man från regeringsblocket har lyssnat på att det finns bekymmer med det första förslaget. Finans- och näringsutskottet tog också upp det i sitt betänkande, vilket torde ge en fingervisning om vad man bör titta på. Finans- och näringsutskottet säger enhälligt att det här drabbar multisjuka personer och personer med långvarig sjukdom. Det var det man erfor i finans- och näringsutskottet.

    Det har visat sig att det här drabbar familjer där barnen oftare är sjuka, särskilt dem med multisjuka barn eller utvecklingsstörda, ofta där den ena parten i familjen inte kan jobba för fullt, man ställer upp och är hemma. Handikappade och ofta multisjuka går på dyra mediciner, fotvård är vanligt och annat som man behöver. Man har dyra kostnader som kommer att drabba dem.

    Högkostnadsskyddet som finns täcker inte allt. Det finns dyra mediciner som inte finns med i de bitarna. Det här är också någonting som vi i utskottet har erfarit och det tror jag är någonting som landskapsregeringen behöver jobba med, ta till sig och fundera kring, hur man kan lindra effekterna för dessa grupper. En del har kommit redan nu. Man har föreslagit att 100 procent är möjligt att dra av för dem med en viss inkomst och 50 procent för dem med övriga inkomstgränser. Det lindrar effekterna också för den gruppen.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Då skulle jag vilja ha ett klargörande från ltl Petri Carlsson också. Tar man de familjer som har ett multisjukt barn blir det också snett på det viset att det är ett familjeavdrag, man sätter avdraget på den personen som kanske är föräldraledig eller annars är hemma medan det finns en partner som är höginkomsttagare. Då får man dra av 100 procent medan den som är ensamförsörjare och har ett multisjukt barn och har 20 000 i inkomst får dra av 50 procent. Är det rättvist?

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack fru talman! Det är en frågeställning som man kommer att titta på närmare. Det här förslaget kommer att gå till utskottet, det här är en lösning för 2013. Om det är rättvist kan jag väl inte säga, men man säger att det är rättvist också att de med lägre inkomst får dra av mer.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! I alla lagförslag, i all skattelagstiftning, i alla avdrag försöker man minska marginaleffekterna. Det här blir en sådan marginaleffekt att de som har låga inkomster och som är ensamförsörjare, där du har en förälder som försörjer sin familj, kommer att drabbas. Det är ingen vidare marginaleffekt när man försöker ha en samlad socialpolitik. Vi tycker inte att det här är rättvist, det slår snett.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson

    Fru talman! Det handlar alltså om en remissdebatt utskottet till vägledning. Jag vill bidra med två kommentarer. Det första gäller oviljan mot ettåriga skattelagar. Till och med regeringsformen i Finland ändrades 1987 för att man uttryckligen skulle komma från ettåriga skattelagar. Jag går inte in på tekniken bakom det här, men det följer av det naturliga behovet i alla samhällen att särskilt inom skatterättens områden är de tre mest framträdande kraven på all lagstiftning mycket stort

    -  Förutsebart

    -  Rimligt

    -  Rättvist

    All ekonomisk aktivitet för enskilda familjer naturligtvis, men ännu mer och särskilt för näringslivet, är förutsebarhet och uthållighet viktiga frågor. Därför lägger jag märke till hur man från regeringssidan upprepade gånger säger att detta är ett tillfälligt arrangemang för 2013 för att bringa någonting i balans. För all del, men jag är notorisk motståndare till kortvariga och ofta oförutsebara skattelagar. Jag tycker inte att vi ska införa ett system i lagtinget med ettåriga skattelagar, när övriga Finland och mer eller mindre EU har lämnat det fenomenet. Det bådar inte gott för en utvidgad självstyrelsediskussion heller om vi nu börjar göra sådant som man för mer än 20 år sedan lämnade på annat håll.

    Även om jag förstår argumenten är jag inte säker på att argumenten rättfärdigar åtgärderna. Det här är inget ställningstagande för eller mot fenomenet ifråga utan det är en principiell inställning till medborgarnas och framför allt näringslivets rätt till något som är så förutsägbara och uthålliga som möjligt, regler för ekonomisk verksamhet. Nu talar vi om ett socialt avdrag för familjer, men förutsägbarheten borde också utsträckas till enskilda människor i vårt samhälle.

    Avdragets natur är min andra kommentar, som jag hoppas att utskottet lite närmare fördjupar sig i. Jag uppfattade riktigt som minister Carina Aaltonen beskrev om avdragen i beskattningen, alltså de naturliga avdragen för inkomstens förvärvarande osv. osv. men det här är inget naturligt avdrag, det här är ett socialt avdrag. Det är tveksamt, om jag uttrycker mig försiktigt, om en socialdemokratiskt ledd regering inleder med att ge sig på sociala avdrag i beskattningen.

    Man katalogiserar också avdragen, som nämndes, först naturliga och sedan sociala, för att bl.a. uppnå förutom de effekter jag tidigare nämnde, också beskattningens inkomstutjämnande effekter. Det är för det som de sociala avdragen är till för medan naturliga har delvis andra ändamål. Jag tror att utskottet här får orsak att fundera lite närmare på fenomenet, ska Ålands lagting verkligen gå in för ettåriga skattelagar.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Ledamot Gunnar Jansson frågar om Ålands lagting faktiskt ska gå in för ettåriga skattelagar. Jag vet inte om man ska uppfatta det som en verklig fråga. Jag tror inte att ens ledamot Gunnar Jansson tror att det är regeringens politik, men nu befinner vi oss i en omställningsprocess där den här regeringen och majoriteten vill få budgeten i balans. Det försvåras av att det den förra perioden gjordes för små omstruktureringar. Man kan inte förvänta sig att den här regeringen ska ha allting klart på den här korta tiden som man har jobbat. Man har åstadkommit redan mycket.

    Det här med ettåriga skattelagar är nog delvis en följd av den förra regeringens arbete. Det hände också då att man gav ettåriga förmåner som den här miljöbilspremien. Den var inte någon större rättvisefråga när det gäller medborgarnas möjligheter att nyttja den.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack fru talman! Jo, men just när den här frågan vi nu debatterar, dvs. det sociala avdraget, sjukdomskostnadsavdraget, skiljer sig ganska mycket från det naturliga, resekostnadsavdraget ingår i samma paket, finner jag det påkallat att lite djupare gå in i skatterättens problematik. Säkerligen har det förekommit problem, men ännu i april sade landskapsregeringen i omställningsbudgeten att sjukdomskostnadsavdraget ska bort, jag kommer inte ihåg att det skulle vara ett år utan det skulle väck, om jag minns rätt. I oktober när vi fick framställningen var det inte på det sättet. Någonting har hänt. Den bristen på förutsebarhet är inte bra.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Talman! Ja, i den bästa av världar skulle det vara som ledamot Gunnar Jansson sade. Ytterligare sade ledamot Gunnar Jansson att det ska vara rimligt, det ska vara förutsägbart och det ska vara rättvist. Miljöbilspremien var inte rimlig, den var inte förutsägbar att den skulle tas bort efter ett år och den var verkligen inte rättvis. Det gäller nog också att se sig själv lite i spegeln.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Fru talman! Ja, jag tror inte att talmannen tillåter mig att debattera miljöbilspremien.

    Talmannen

    Nej, verkligen inte. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Remiss

    2        Förändrade studiestödsförmåner

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 2/2012-2013)

    Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Diskussion.

    Minister Johan Ehn

    Fru talman! Bästa lagtingsledamöter! I omställningsbudgeten som lades i våras så aviserade landskapsregeringen att det skulle komma förändringar när det gäller de studiestöd och de stöd överlag för att bedriva studier som finns i dagsläget. Framför er nu ligger ett förslag som innehåller tre olika delar. Den första är en temporär förändring av 6 a § i landskapslagen om studiestöd. Det är det som var den huvudsakliga vägkosten från regeringen i omställningsbudgeten, dvs. att man under de tre kommande åren inte kommer att göra en indexjustering av studiestödsbeloppen. Det här betyder i runda slängar, om vi tittar på det index som vi använder oss av, att det ser ut som om det detta år skulle ha berättigat till en ökning om ungefär 2,8 procent när man tittar på läget just nu. Tar man 2,8 procent på en högskolestuderande som får 329 euro så kommer de att gå miste om 9,20 i månaden nästa år.

    Det var det här vi pratade om i omställningsbudgeten, det inte är någonting som vi skulle vilja göra, men samtidigt måste vi hålla tillbaka kostnaderna. Vi kan samtidigt konstatera att för dem som drabbas av det här är det inte några oöverkomliga summor som det handlar om. Räknar man också med att vi inte justerar bostadsbidragets del med motsvarande 2,8 procent är det en total summa, om man lyfter maximalt bostadsstöd, om ungefär 15 euro. Det är konsekvensen per månad med detta lagförslag.

    Jag lovade också i det sammanhanget, fru talman, att vi skulle titta på möjligheterna att se över övriga möjligheter för de studerande, att kunna ordna sitt uppehälle under studietiden. Det har vi gjort i det här förslaget. Vi föreslår två förändringar som ska ha mera långsiktig karaktär. Det första är att vi föreslår höjda belopp på studielån med landskapsborgen. De höjer vi ganska rejält i det här sammanhanget. Under debatten i lagtinget var det flera som mycket riktigt lyfte fram att ser vi på omkringliggande områden har man betydligt större möjligheter att lyfta studielån om man behöver. Till saken hör samtidigt att åländska studerande har varit ganska försiktiga att lyfta studielån. Det beror dels på att vi ligger högre när det gäller stöddelen och dels också att vi har och kommer att ha fördelaktigt regelverk att också kunna jobba vid sidan om.

    Landskapsregeringen tycker ändå att det är viktigt att vi följer med det som händer runt omkring och ger grundläggande förutsättningar för studerande att bedriva studier på ett bra sätt. En höjning för en 18-åring från 360 till 533 euro är det som föreslås i det här lagförslaget.

    Den tredje biten som vi föreslår är de studerandes inkomsters inverkan på studiestödet och hur det ska se ut. Där har vi sedan länge tillbaka haft en stor fördel för de åländska studerande så att vi tittar på möjligheterna att jobba på ett helt annat sätt än både Sverige och Finland. De inkomster man har under sommarmånaderna, dvs. de månader som man inte lyfter stöd, räknas överhuvudtaget inte in i när man sätter gränser för vem som får lyfta studiestöd. Det är bra, det uppmuntrar ungdomarna till sommarjobb och det ger också möjligheter att skaffa sig en god grundplåt för studier under terminen. Utöver det så har vi också haft nivåer som är 760 euro per stödmånad om man studerar på heltid och 1 100 euro om man studerar på halvtid.

    I det lagförslag som lades till grund för den lagstiftning som nu gäller och betänkandet kring det, skrev lagtingets kulturutskott och det godkändes senare av plenum, att när man nästa gång öppnade studiestödslagen skulle man titta på hur utvecklingen har varit när det gäller lönenivåer och kostnadsutvecklingen, eftersom man inte valde i det lagförslaget att indexjustera de nivåer som vi har på vad man har fått tjäna. Vi kan nu konstatera att det är ungefär 12 procent i ökning på kostnadssidan. Utvecklingen på lönesidan är svårare att se rakt över, men vi kan i alla fall konstatera att även där har skett förändringar. Därför föreslår nu landskapsregeringen att vi höjer gränsen för vad man kan få tjäna utan att det ska påverka studiestödet. Från 760 till 949 för en som studerar på heltid och från 1 100 till 1 358 för den som studerar på halvtid.

    Med de här åtgärderna kan vi från landskapsregeringens sida konstatera att vi fortsättningsvis har väldigt goda förutsättningar för åländska studerande att bedriva studier. De ekonomiska förutsättningarna borde inte i dagsläget vara ett problem för att göra det här. Samtidigt vill jag i det här skedet redan nu öppna upp för att i slutet av den här perioden på nytt ta en funderare över hur studiestödssystemet ska se ut. Runt omkring oss händer en hel del på det området just nu.

    För ett tag sedan träffade jag min grönländska kollega, som sitter ungefär i samma situation som vi här på Åland, dvs. många ungdomar åker från Grönland till Köpenhamn och övriga delar av Danmark. De har motsvarande utmaningar som vi har på att locka hem ungdomar. De funderar på ett sådant studiestödssystem, som skulle utformas så att man skulle ges någon typ av rabatt eller premie för att vända hemåt efter studierna. Det här är intressant och vi bör följa upp det vidare.

    Vi vet också att vuxenstudiestödet är någonting som inte har följt med övriga delar runt omkring oss. Vi ligger ganska dåligt till där om man jämför med vilka möjligheter som man på förkortade studier kan erbjuda för vuxna runt omkring oss. Även det har vi sagt i regeringsprogrammet att i slutet av perioden, när vi kan se att vi har sanerat upp vår ekonomi, då ska vi också gå in och göra någonting åt det här.

    Den sista saken som jag vill nämna i det här sammanhanget är att vi också behöver fundera kring hur själva stödansökan kan hanteras på ett smidigare sätt. Jag tänker dels på att vi i en betydligt högre utsträckning än idag använder oss av elektroniska ansökningsförfaranden, men också tittar på möjligheterna om det är nödvändigt att hålla kvar någon av gränserna för vad man tjänar. Det är också någonting som vi får ta i den omgången.

    Vårt förslag innehåller som jag inledde med de här tre delarna och det är dem som vi hoppas att lagtinget nu ska kunna anta för att vi ska kunna följa upp det vi skrev i omställningsbudgeten.

    Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att förslaget inte har varit på remiss, vi gör bedömningen att de åtgärder som nu vidtas har varit mycket väl kända. Man har kunnat framföra åsikterna kring de här frågorna och vi ser också att framför allt indexjusteringsbiten hör samman med budgeten och behöver därför köras fram nu. Tack, fru talman!

    Ltl Tony Asumaa

    Fru talman! Landskapsregeringen föreslår i sitt lagförslag att landskapslagen om studiestödet ändras så att indexjusteringen av stödet slopas temporärt fram till 2016. Motiveringen är att detta är ett led i utgiftsbesparingarna i landskapsfinanserna och ett sätt att få landskapets budget i balans fram till år 2015.

    I regeringens tilläggsbudget för 2012 räknade man även upp andra saker som skulle hjälpa till att balansera landskapets kommande budgeter, bl.a. minskad avbytarservice och slopat sjukdomskostnadsavdrag. I förslaget till 2013 års budget för landskapet Åland finns avbytarservicen med oförändrad och sjukdomskostnadsavdraget med till hälften. De enda av de tre åtgärderna som nämndes i tilläggsbudgeten 2012 som är med fullt ut och hjälper till att balansera landskapets finanser, är de åländska studerandena genom att indexjusteringen av studiestödet slopas. De åländska studerandena bidrar därmed 94 000 euro till landskapets kassa för år 2013.

    Enligt landskapslagen om studiestöd kan studiestödet beviljas studerande som är i behov av stödet för att kunna studera. Ett behov av indexjustering av studiestödet som följer konsumentprisindexet tycks inte finnas. Med andra ord så kommer de åländska studerandena att få ca tre procent, här nämndes 2,8 procent, mindre i studiestöd varje månad. Idag är stödet 329 euro per månad.

    En indexjustering av studiestödet är mycket relevant genom att det enligt lagen om studiestöd beviljas bara dem som är i behov av det. Vi kan i detta sammanhang dra paralleller till utkomststödet. Det är också ett stöd som bara beviljas personer som är i behov av det. För en tid sedan höjdes stödet till 411,09 euro per månad för personer över 17 år. Utkomststödet justeras årligen.

    Fru talman! I stället för att investera i våra ungdomar och i framtiden och indexjustera studiestödet även framöver, signalerar nu vår regering till våra ungdomar att man hellre ser att de skuldsätter sig genom att lyfta mera studielån på den fria marknaden i tider av ekonomisk osäkerhet.

    Studielånsbeloppet för de åländska studerandena höjs med 48 procent från 360 euro per månad till 533 euro per månad. Det betyder ca 1 700 euro mera i skulder varje år för våra studerande som lyfter lånet. Med andra ord så minskar studiestödet med tre procent varje år och landskapet säger att man förtjänar ca 190 000 på detta varje år. Samtidigt uppmuntrar regeringen de studerande att ta lån på den fria marknaden och skuldsätta sig 48 procent mera varje år.

    Av de åländska ungdomar som studerade på högskolenivå utanför Åland så var majoriteten kvinnor. Denna lagändring kommer att påverka negativ flera kvinnor än män. Det har landskapsregeringen också mycket riktigt påpekat. I dessa tider då vi alla ständigt jobbar för jämställdhet känns det en aning märkligt att vår regering vill göra förutsättningarna sämre för våra kvinnliga studerande gentemot de manliga studerande.

    Regeringen vill genom lagförslaget också uppmuntra våra studerande som studerar på heltid att jobba mera vid sidan av studierna och den vägen finansiera sina studier, genom att höja gränsen för vad man får förtjäna från dagens 760 euro till 939 euro. Tanken i sig är helt bra, men i tider av uppsägningar till höger och vänster och en ungdomsarbetslöshet på 7,7 procent så frågar man sig var våra studerande ska titta dessa jobb?

    Fru talman! Landskapet skriver att man påbörjat ett arbete med att få ner driftskostnaderna för att skapa en balans mellan inkomster och utgifter i landskapets budget. Jag har full förståelse för att vi behöver se över vart pengarna går. Inget tvivel om det. Är det verkligen våra ungdomar och vår framtid som ska balansera detta? Skulle landskapsregeringen sänka sina egna kostnader med tre procent skulle allt detta vara finansierat för budgetåret 2013.

    Minister Johan Ehn, replik

    Fru talman! När det gäller förslaget om förändrat studiestöd så var det ganska redan långt gjort när vi lade förslaget. Vi hade en god bild över vad effekterna blir. Vi räknade med att indexjusteringen skulle bli någonting mellan 2 – 3 procent. Vi gjorde bedömningen att visst, detta är inget som är det ultimata och någonting som vi skulle vilja göra, men i en tid där vi måste välja åtgärder utgående från hur de slår kunde vi konstatera att någonting mellan 10 – 15 euro i månaden som man skulle ha fått till, inte kommer att betyda skillnad mellan att man klarar sig eller inte klarar sig, vilket t.ex. sjukdomskostnadsavdraget har visat. Där behövde vi göra ett om fall så att det inte skulle slå på fel sätt.

    När det gäller balansen mellan att själv vara med och betala för sin utbildning och att kunna få stöd för den direkt tycker jag att vi har gjort en väl gjord avvägning här och valfriheten finns för den studerande väldigt, väldigt långt.

    Ltl Tony Asumaa, replik

    Tack, fru talman! Jag vill säga som så att utbildningsminister Johan Ehn själv inte tycker att 15 euro är så mycket. Säkert inte om man sitter på en ministerlön, men för en studerande som inte har andra inkomster tror jag att 10 – 15 euro är hyfsat mycket pengar. Det är 20 år sedan jag studerade själv och då räknade vi i mark. Det blir ungefär 100 mk. Jag tror att man åt en vecka för de pengarna på den tiden så jag tror nog att varenda euro som studerande kan få är värdefulla. För oss som sitter här känns de rätt futtiga, men jag är garanterat säker på att varenda studerande är överlycklig för varenda euro som man kan få för att studera på heltid.

    Minister Johan Ehn, replik

    Fru talman! Naturligtvis är det så att varenda euro för de studerande är viktig, men man måste också hela tiden ställa relationen till det som ltl Asumaa redan under debatten om omställningsbudget påpekade, dvs. den totala möjligheten att kunna finansiera sina studier. Jag minns mycket väl hur ltl Asumaa beskrev behovet av att höja lånedelen eftersom det såg så besvärligt ut i förhållande till det som finns i Sverige.

    Den totala möjligheten för de studerande att nu finansiera sina studier är bättre än vad det var tidigare. Vi fick en möjlighet att tillsammans, genom att lyssna till vad oppositionen hade att säga, att ta med det förslag som regeringen hade kunde vi skapa ett förslag som är riktigt, riktigt bra. Naturligtvis är det så att i den bästa av världar skulle jag vilja stöda betydligt mycket mera. Förslaget som nu ligger är väl balanserat och ger möjligheter till fortsatt goda studier och vi ska komma ihåg att det inte är bara på det här området som landskapsregeringen har gjort inbesparingar utan det finns på många, många andra områden. För utbildningens del handlar det om minus en procent.

    Ltl Tony Asumaa, replik

    Tack fru talman! Vad gäller studielånsdelen, möjligtvis, kanhända att jag så sagt, men oberoende att finansiera sina studier med lån, tja. Som gammal studerande vet jag, att alla lån som går att lyfta kommer studerande att lyfta. Det oroar mig mer, studielånsdelen kommer att öka, det blir ungefär 1 700 euro varje månad. Vi vet också bankernas inställning till första bostad, hur finansinspektionen kommer att få möjlighet att kräva att 20 procent av den första bostaden ska vara självfinansierad. Hur är då ställningen för den studerande som har högt studielån på kanske 20 000 – 25 000, hur ska han eller hon kunna finansiera sitt första bostadsköp. Det är det som nu oroar mig mer än kanske vad det gjorde i våras.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sara Kemetter

    Fru talman! Jag tycker att man ska sätta det här i rätt perspektiv, vilket otroligt land vi bor i, Finland och Åland, att alla ges förmånen att utbilda sig och studera, varenda en. Från vilket hem och från vilken bakgrund man än kommer har man möjligheter att bli vad som helst. Vi till och med finansierar det genom att understöda studenter för att gå ut och studera. Vi ska komma ihåg att det faktiskt inte kostar någonting att ha en högskoleplats, om vi jämför med Europa och till och med USA, där folk tar enorma lån, samlar pengar ända sedan barnen föds för att kunna garantera dem en utbildning. Det är någonting som vi ger våra unga och våra barn. Det ska vi vara stolta över, den nordiska modellen, den här välfärden. Det vi nu diskuterar är egentligen småsaker.

    Vi diskuterar två förändringar som jag vill ta upp. Den ena är indexjusteringen och det andra är att beloppet för att ta studielån blir mycket, mycket större. Indexjusteringen är en temporär lösning sade ministern och det tror jag på och det är för att få budgeten i balans. Därför kan vi socialdemokrater acceptera att den här åtgärden tas. Jag vill också påminna och det har ministern fört fram flera gånger i tidigare framföranden, att vi idag har mycket, mycket bättre förmåner än i riket. I dag får de åländska studenterna bättre grundstudiestöd. Det måste vi tänka på, den här indexjusteringen jämfört med klasskamraterna och skolkamraterna i riket kommer att vara marginell. Efter de här nedskärningarna kommer de ändå att ha ett högre studiestödsbelopp. Det kommer att återupptas, som ministern här sade, 2016. Då hoppas även vi socialdemokrater att det ekonomiska läget är bättre och att vi kan kompensera dem för det bortfall som har varit. Det är något som ska ses över och diskuteras och i den diskussionen är vi socialdemokrater gärna med och diskuterar.

    Det att man nu får ta mera lån, upp till 48 procent mer i lån, är en bra debatt och det kan vi diskutera. Är det meningen att samhället ska finansiera totalt studerandena eller ska man satsa privat. Det är en diskussion som vi i ekonomiskt svåra tider måste diskutera. Att ta ett lån betyder också att man måste ta ett eget ansvar. Man blir skyldig att betala pengarna. Det ger också de studerande en morot att snabbare bli klara, snabbare komma ut i arbetslivet. Det är också en morot att leva lite sparsammare när man lever på sina egna pengar, sådana pengar man någon gång måste betala tillbaka. Ingen tar ett lån utan att tänka efter. Att bara höja bidragen i all oändlighet leder inte till samma sak. Det här är en diskussion lagtinget kunde utveckla lite mer.

    Som sagt nämnde jag tidigare att studera är kanske inte endast en samhällsinvestering utan även en privat investering, man investerar i sin egen framtid, man investerar för att få ett arbete med att utveckla välfärden. Här har utbildning också i framtiden, högskoleutbildning men också andra utbildningar, en viktigare roll. I framtiden är det ett krav att få ett arbete, att du har en form av slutbetyg, annars är det en risk att du hamnar i utanförskap som i slutändan kan leda till ungdomsarbetslösheten, som jag vill påpeka inte är enorm på Åland. Det är något som ministern jobbar hårt med och som vi stöder från socialdemokraternas sida.

    Att man höjer inkomstgränserna, att man får jobba på sommaren trots att man studerar är en jättebra lösning. Det är dyrt att bo och studera i Stockholm och Helsingfors, det är mycket högre hyror, man kanske ska resa hem på helgerna och då har man mera kostnader, också kronans kurs påverkar detta. Det är bra. Precis som det kom fram i tidigare anförande så om man lyckas samla ihop bra under sommaren så klarar man av att studera effektivt utan att ta lån, man lär sig också att ta hand om sin egen ekonomi. Det är en lärdom för livet.

    Ltl Danne Sundman

    Fru talman!  Jag vill börja med att säga att det var många kloka ord som ltl Kemetter yttrade här om hur ungdomar tänker. Jag ser på samma sätt på de unga medborgarna och på det sätt som man ska se på hur saker och ting ska finansieras. Hur bra vi har det i vår del av världen, sett ur deras perspektiv, när det är mer eller mindre gratis att gå i skolor medan man på andra håll i världen får spara i generationer så att man har råd att sätta sina barn i skolan. Det är ett helt annat tänk. De här förändringarna som vi föreslås göra nu innebär de facto en förbättring av de studerandes ekonomi eftersom man kan jobba mer.

    Man kan, om man behöver, om inte ens besparing eller den hjälp man får från andra och studiestödet inte räcker till, låna ytterligare. Totalt sett är det en förbättring av de studerandes ekonomi.

    Den enda, isolerat sett, försämringen är att studiestödet inte ska indexjusteras. Det kan man leva med, det är ingenting som man skulle vilja göra om vi inte skulle vara tvungna för att spara pengar. Vi skulle kasta det i papperskorgen om det inte skulle vara underskott i landskapets finanser, alla partier, det är jag säker på. Nu väljer vi att påföra en liten inbesparing på de studerande, men totalt sett ökar vi deras möjligheter att finansiera deras utbildning.

    Man kan fråga sig varför jag tycker att man ska göra så här, jag som har drivit indexjusteringen som kulturutskottets ordförande, vilket en vaken oppositionsledamot tidigare påpekade. Jag tror att om man frågar medeltalet av de studerande om de får välja mellan att när de har studerat klart får komma hem till ett landskap som är skuldsatt, de får en kollektiv skuld i sitt knä eftersom politikerna inte har lyckats få budgeten i balans, om de får välja på det eller det andra alternativet att landskapets ekonomi är balans, de får ingen kollektiv skuldbörda och istället inte få sitt studiestöd indexjusterat i tre år så tror jag att de väljer den här lösningen. Det är jag övertygad om att de flesta vill. De vill också se en framtid för Åland utan skuldsättning, där man driver Åland med lånade pengar. Det vill nog inte åländsk ungdom att man ska göra. Jag tror att det finns stort stöd för den här framställningen. Totalt sett ökar finansieringsmöjligheterna för de studerande.

    När det gäller inkomstgränserna så för mig skulle de gärna få höja dem ytterligare, kanske ta bort dem, det viktiga är att man ställer krav på studieprestationer. Studiestöd ger man till dem som studerar och då ska man göra tillräckligt med prestationer och det gör man redan idag annars är man inte berättigad till studiestöd. För min del får gränserna gärna tas bort. Är det så att någon kan studera framgångsrikt och jobba samtidigt tycker jag att man kan få göra det. Det är upp till var och en hur mycket kapacitet man har och hur duktig man är helt enkelt. Vi har ingenting emot att duktiga människor premieras, att systemet spårar också dem.

    När det gäller lånet så tror jag att de allra flesta ungdomar, särskilt högskolestuderande, har klart för sig att lånar man pengar ska de betalas tillbaka och att man förstår att det är en investering man gör och man finansierar delvis med lån. Skaffar man sig en utbildning är det kanske livets största finansiering utom möjligtvis när man skaffar barn. Jag har inte den attityden till ungdomar att de inte skulle förstå utan bara bränna alla pengar som de kommer över. Så känner jag inte de åländska ungdomarna, man är mycket klok och förstår mycket väl vilka åtgärder man vidtar och vilka konsekvenser det har och att det en vacker dag ska betalas tillbaka. Jag ser inte någon sådan risk med att höja landskapsborgen.

    Det här är en mycket bra framställning och många bäckar små gör en stor å och det gör att vi får budgeten i balans tillsammans och också med de studerande. Tack!

    Ltl Johan Ehn, replik

    Fru talman! Jag delar synen som ledamoten Danne Sundman har när det gäller inkomstgränsen. Jag tror att de idag ställer till en hel del byråkrati. Problemet var att vi till den här framställningen inte hade möjligheten att tillräckligt noggrant analysera de ekonomiska konsekvenserna av att helt och hållet slopa det. Vi ska komma ihåg att i grunden ligger ett behov att spara precis som ledamoten Sundman var inne på. När vi ser framåt och när vi ser till nästa revidering är det här en fråga som måste finnas med. Det man kan spara i administration så kan sedan användas till att i högre utsträckning kunna stöda från samhället sida.

    Detsamma gäller när vi diskuterar studerandes vilja och kunskap kring att låna. Det är faktiskt så att tittar man på statistiken så visar det på att de åländska studerande är väldigt försiktiga med att ta lån så jag är inte det minsta oroad över att ge den här möjligheten för dem som eventuellt kan behöva det här. Det är också de som ska ha möjligheten att lyfta lån. Vi delar också där åsikten, ledamoten Sundman och jag.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag är tillfreds med det att man har tankarna kring nästa revidering, funderar på inkomstgränsen. Jag förstår också att man måste ha överblick över de ekonomiska konsekvenserna, så att det ena inte tar ut det andra i dessa bistra ekonomiska tider. Det kanske är svårt att exakt räkna ut det beteende som kommer av att man tar bort inkomstgränserna helt och hållet, det är framför allt ungdomar som är så lyckligt lottade som i någon mån börjar lyfta studiestöd och då är det svårt att veta och uppskatta den mängden. Jag förstår att man har valt den här vägen, vilket jag understöder.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson

    Fru talman! Jag vill börja med att gratulera regeringen. Det förslag som vi har på bordet idag går ganska långt i linje med de tankar Ålands framtid förde fram i samband med omställningsbudgeten vad gäller studiestödet. Vi hade egentligen tre krav för att vi skulle godta slopandet av indexjusteringen av studiestödet. Det första var att man skulle slopa inkomstgränserna, det andra var att man skulle höja lånedelen och det tredje var att man skulle göra stödet mera resultatinriktat.

    Vad gäller inkomstgränserna har de höjts betydligt och det är positivt, men i likhet med ledamot Sundman anser vi fortfarande att vi borde titta på att slopa dem helt och hållet. Det argument som vi får emot oss är vilka ekonomiska konsekvenser det innebär om man slopar dem helt. När jag läste framställningen hade jag svårt att hitta de ekonomiska konsekvenser höjningen av slopandet av inkomstgränserna förorsakar. Jag hittar ingen kalkyl på det och det är väl någonting som oroar mig att man har det här perspektivet på inkomstgränserna, men man väljer att inte göra en beräkning på vad det kostar. Jag förstår givetvis att vi ska ha ett stödsystem som är smart och att inkomstgränserna inte får bli alldeles för dyra, eller utnyttjas på ett onödigt sätt, men principiellt så borde lagstiftningen vara enkel och inkomstgränserna borde inte finnas eftersom det trots allt är studierna som ska belönas och inkomstgränserna hindrar detta.

    Vad gäller lånedelen är det en reell höjning och det är någonting som vi ser som mycket positivt. Precis som ltl Kemetter sade tidigare att investera i studier är också en personlig investering. Hur ska samhället motiveras att investera i en studerandes studier om inte en studerande själv kan investera i sina egna studier. Det är en intressant frågeställning.

    Det som gäller mer resultatinriktat så har regeringen, som vi ser det, en del kvar att jobba på. Det var intressant det som ministern tog upp, hemvändningsbonusen, eller vilket namn man ska sätta på det, ett extra stöd för att komma tillbaka till Åland och skaffa sig ett jobb eller fortsätta att studera eller vad man väljer att studera. Man bör också föra en aktiv dialog med Grönland som är inne på dessa tankar och inte bara avvakta vad som händer där utan också vara med och se, kanske vi kan vara först med ett sådant här system.

    Det jag tog upp i omställningsdebatten om resultatinriktningen var inspirerat av det norska systemet, där man har möjligheten att omvandla en del av studielånet till ett studiestöd när man får ut sin examen. Det tycker jag att är ett ganska smart system i grund och botten. Tänk om vi kunde skapa ett sådant system på Åland, att man får en sådan här bonus om man avslutar sina studier t.ex. inom en viss tid för att motivera sina studerande att snabbare göra klart sina studier. Vad vore bättre än det?

    Summa summarum, bra jobbat regeringen i den här frågan, men fortfarande finns det lite kvar att göra förrän vi från Ålands framtid ska vara helt nöjda. Vi hoppas att regeringen också har en sådan ambition. Tack.

    Minister Johan Ehn, replik

    Fru talman! Jag får tacka för berömmet. Det är inte så att man är så speciellt van vid det i den här salen. När det gäller att vara nöjd med någonting, nej jag är inte heller hundraprocentigt nöjd. Det finns alltid något att göra när det gäller vårt samhälle, när det gäller att bygga vidare på det, även så när det gäller studiestödsfrågan. Ltl Axel Jonsson lyfter också en mycket intressant bit när det gäller den framtida översynen. Genom att premiera snabbhet i studier och också kunna fundera på om lån kunde omvandlas till stöd. Det är faktiskt så att grönlänningarna funderar på samma sak. Jag har hört tanken och tycker att den är intressant och vill gärna titta vidare på den.

    När det gäller inkomstgränserna och de ekonomiska konsekvenserna är de väldigt svåröverblickbara. Vi vet ungefär utfallet nu och vi ser att det här är en aning upp, det gör att vi gör bedömningen är det inte är så speciellt mycket, men skulle man slopa dem helt och hållet vet man inte vad kapitalinkomsterna skulle göra. Det vill jag ha mer tid på.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Runar Karlsson

    Fru talman! Vi i centern lovordar också det här lagförslaget. Vi tycker att det är riktigt bra. Man kan med tre ord konkret säga vad lagförslaget går ut på, oförändrade bidrag, högre lån och mera arbete. Det är en liten strukturförändring om något när man försöker att dels tygla bidragen och istället för det går in för lån samt försöker förmå ungdomarna att arbeta mera. Det fanns vissa farhågor att det inte finns så mycket jobb åt ungdomarna, men sommartid finns det brist på arbetskraft på Åland. Det är ändå oftast sommartid som de studerande jobbar och därför är det ett bra förslag.

    Vi delar också åsikten som delvis ledamot Danne Sundman, hade att man i framtiden kunde se om det gick att ta bort inkomstgränserna. Det återstår att se längre fram när man har fått jobba lite mera med det här. Som det är nu är det riktigt bra. Det är också som regeringen skriver, en del av besparingen, man försöker dra åt lite grann. Det blir ju inte så stora umbäranden för de studerande, vi ser på sidan 7 där budgeten för det här 2009 var 5,8 miljoner och nu är det 7,1 miljoner. Jag vet inte om de studerande har ökat, men i varje fall var det en riktigt bra utveckling när det gäller inkomsterna för de studerande.

    Att bidragen inte indexjusteras kan också betyda att köpkraften ökar. Vi vet vad som sker med dagens samhälle, det är stramt överlag. Det är t.o.m. så att bolag sänker lönerna för sina anställda och på andra sätt är konkurrensen ytterst knivskarp på många områden, vilket kan betyda att varor och tjänster som de här studerande anlitar, kan sjunka. Det betyder att det blir mera köpkraft. Det är mycket troligt att det går så.

    Med dessa korta ord vill centern konstatera att det här är ett enkelt och konkret lagförslag som vi till fullo kan stöda.

    Ltl Barbro Sundback

    Talman! Här i debatten har flera uttryckt sin åsikt om att man inte skulle ha något tak för skattepliktig inkomst för de studerande. Om man ser tillbaka på den diskussion vi just hade om sjukdomskostnadsavdraget så gör vi begränsningar i det för att framför allt uppnå budget i balans. Ett av problemen med det avdraget är att det inte har något tak. Vi kan alltså inte riktigt uppskatta hur stort det blir.

    Jag skulle också vilja höja ett varningens finger för den här, lite lättvindiga diskussionen, genom att säga att de studerande kunde förtjäna, jag vet inte hur man har tänkt det, men jag uppfattade det som obegränsat både förvärvsinkomster och kapitalinkomster, men ändå vara berättigad till studieförmåner. Jag förstår inte riktigt det resonemanget. Det är inte så att alla studerande har samma ekonomiska situation. Det finns barn som är rätt så förmögna redan i sig själva, de kommer från förmögna hem, de flesta kommer väl från medelklassfamiljer och sedan finns det en grupp som säkert har det ganska ekonomiskt tight, men det här systemet möjliggör då för de flesta, för att inte säga alla, som vill studera, att klara av studier med hjälp av samhällets stöd. Sedan kan man plussa på med egna inkomster på sommaren.

    Det är också fel signal man skickar till ungdomar att de inte skulle betala skatt. Det är faktiskt en skyldighet, som jag ser det, som man har. När man tjänar pengar så är man med och betalar skatt för att upprätthålla bl.a. studiestödssystemet. Förslaget är, om jag får säga, kanske lite så att man gör sig till för de studerande.

    Jag har många gånger under årens lopp hört vad politiker har lovat väldigt unga människor när man har haft debatter före valen. Det har varit allt från att studiestöden skulle räknas i svenska kronor till att de ska vara indexjusterade i all evighet, man ska lyfta bort lånen osv. Det är helt fel att göra ungdomarna till någon slags priviligierad grupp, som ska ha särskilda ekonomiska förmåner. De är ju unga och friska de allra flesta. Vi ska lära dem att jobba, javisst, men till det hör att betala skatt och ta ett ansvar för hela samhället.

    Sedan har jag svårt att se vad det ur samhällets förmåner skulle vara att inte betala skatt på tydligen hur stora inkomster som helst, förvärvsinkomster och kapitalinkomster. Det är att beröva kommuner och samhället från sådana skatteinkomster som många andra får betala. Det är sant att både studietiden och pensionstiden är en tid i livet där man har det ganska bra om man klarar sig på pension och studiestöd. Det är fantastiskt om vi kan ha ett sådant samhälle, men det är nästan att undergräva systemet att komma med sådana här lättvindiga förslag.

    För min del och jag tror att jag kan tala för hela gruppen, det här löftet avger inte socialdemokraterna in blanco, inte med tanke på den offentliga sektorns krav på åtstramningar och balans i ekonomin. Tack fru talman!

    Minister Johan Ehn, replik

    Fru talman! Som jag sade i mitt anförande när jag lade fram förslaget till den ändring som det nu gäller, kräver det betydligt mera analys innan man kan plocka bort, om man ska göra det. Analyser över vad som händer om man plockar bort inkomstgränsen. Man måste se studiestödssystemet som en helhet och gör man vissa förändringar i det så kan det hända att man måste göra förändringar när det gäller de här gränserna. När det gäller skattebetalning är det helt självklart, jag har inte hört någon här i salen som har ifrågasatt det, självklart ska det betalas skatt på både lönen du förtjänar och det stöd du får. Ser man till det här så är man med och betalar mer skatt om man förtjänar lite mer, som förslaget ligger nu.

    Ledamot Sundback har helt och hållet rätt i att före man kan gå in och göra den här typen av stora förändringar måste man ha analysen väldigt klar. Det var jag också väldigt tydlig med i mitt anförande.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Fru talman! Ungdomar ska inte privilegieras säger ledamot Sundback och ungdomar också ska vara med och betala skatt. Jag tror att ledamot Sundback kanske borde läsa på lite om lagstiftningen och det lagförslag vi har framför oss. Man betalar de facto skatt även på studiestöd och studiepenningen. Man betalar också skatt på den inkomst man tjänar precis som alla andra gör. Ur Ålands framtids sätt att se det ska det löna sig att arbeta. Därför ska man privilegieras om man arbetar och då tycker vi att det är ett konstigt sätt att man ska frias från skatt, nej självklart inte och det gör man inte heller. Jag förstår inte varför ledamot Sundback målar upp en problematik som inte existerar, det är precis lika för alla.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Ledamot Jonsson har säkert rätt att jag behöver läsa på mer, men som jag förstod förslaget skulle man fortsättningsvis få uppbära stöden oberoende hur mycket man tjänar. Ett av Ålands framtids paradnummer har varit att man inte ska vara bidragsberoende. Att man ska vara bidragsberoende oberoende hur mycket man tjänar låter ännu konstigare. Vi bör nog diskutera det här grundligt. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Fru talman! Ålands framtid har alltid jobbat för ett jämlikt samhälle och där premieras också de studier som tjänar lite mer än andra. Det är det vi från samhällets sida ska vara med och stötta, att ungdomarna ska studera, lära sig mera, det vinner vi alla, samhällsekonomiskt på. Att vara bidragsberoende handlar det inte alls om utan det handlar om att de som har lägre inkomster eller inte några alls, deras studier är också viktiga, men också studier som bedrivs av dem som har kapacitet att arbeta vid sidan om sina studier.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Jo, visst kan man resonera så, men tanken med stöden är ju att man inte har inkomster utan man ska kunna syssla med heltidsstudier för att de ska vara effektiva och att det ska vara lika för alla, därför får man stödet. Om det ska vara helt oberoende av hur mycket man tjänar så blir det inte mera jämlikt.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Remiss

    3        Ny polislag

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 3/2012-2013)

    Talmannens förslag är att detta ärende ska remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Diskussion.

    Minister Gun-Mari Lindholm

    Talman! Under förra mandatperioden anförde finansutskottet ett flertal gånger och vid flertal tillfällen att det fanns behov att stärka polisernas verksamhet. Man påtalade att det fanns behov om en ny lag och tillämpningsanvisningar till den, en modernare och framför allt tydligare organisation och om ett nytt hus, ett modernare hus, en modernare lokalitet för polisverksamheten.

    Allt det här som framfördes från finansutskottet då har vi nu satt i rullning. Vi har en plan för det nya tilltänkta huset, en utbyggnad av nuvarande polishus norröver som ännu i år är föremål för stadsplanenämnden, får vi hoppas. Det krävs en stadsplaneändring på den tomten.

    Lagen debatterar vi idag i lagtinget. Till den ska det skrivas tillämpningsanvisningar och den medger en alltmer modernare och tydligare organisation och struktur inom polismyndigheten. Sedan har vi också lite till utöver det här och den debatten får vi ta i den debatt som kommer här inom kort vad beträffar budgeten för 2013.

    Polislagen som vi kanske nämner den generellt, är egentligen två olika delar av polismyndighetens regleringar och ramar. Det ena är polislagen, alltså den som egentligen har sin härstamning från den delen som vi har behörighet på, egentligen genom överenskommelseförordning delegerad. Vi har den på det sättet här på Åland och vi har lagen om polismyndighetens verksamhet som är vår egen behörighet. De här två lagarna har vi då i en och samma lag, men vi skulle önska att man så snabbt som möjligt tar sig an och gör det möjligt att den delen som hanterar polismyndighetens verksamhet kan i kraftträda så snabbt som möjligt för det har med strukturen och organisationen, med den nya ledningen inom polismyndigheten att göra, medan polislagen som har sin härstamning egentligen från det var finsk behörighet, kan vänta till också den blir ikraftträdande i Finland, alltså 1.1.2014.

    Den nu gällande polislagen trädde i kraft 2000. Det finns förstås behov av förändringar och det träder en ny polislag i kraft i riket 2014 och de delar som alltså är finsk behörighet behöver vi se till att vi också har en egen lag om det på Åland. Utövningen av det sker genom en överenskommelseförordning. Skulle vi inte ha den egna lagen skulle man använda sig av den finska lagen. Skulle vi inte ha en överenskommelseförordning skulle vi ha en finsk polismyndighet som kanske också skulle ha ett eget hus, egna bilar, egna uniformer, egen lag som de skulle följa, eget språk antagligen också till största delen. Det är viktigt att vi tänker på det varje gång när vi har med finsk behörighet att göra.

    Det vi själva har behörighet att bestämma om är ordning och säkerhet. Det är åländsk behörighet. Det är väldigt noga att poängtera att Åland som autonomi har den behörigheten för det är ingen annan autonomi som har det. Det är alltid så att den egna nationen ser till att man har det. Det är en väldigt viktig del av polisens verksamhet.

    Nå, genom en överenskommelseförordning, vilket man avser att fortsätta med, så har man de här för att få en enhetlig och praktisk verksamhet för den åländska polisen, sedan påförs man också förundersökningen och tvångsmedel genom överenskommelseförordningen. Det är de två delarna som bl.a. ändrar i riket.

    Avsikten med hela lagreformen är att uppdatera och komplettera polislagens bestämmelser så att de ska bli entydiga. Målsättningarna är att understryka de grundläggande mänskliga rättigheterna och för att man på ett heltäckande och tydligt sätt reglerar myndighetsbefogenheterna med beaktande av kraven på en effektiv brottsbekämpning samt att precisera lagstiftningen i sakligt och språkligt hänseende.

    En gemensam målsättning, en förändring av polislagen och tvångsmedelslagen har varit att så långt som möjligt förenhetliga och samordna regleringen av hemliga tvångsmedel respektive polisens metoder för inhämtande av information som det föreskrivs i polislagen. Vidare har revideringen av polislagstiftningen särskilt inriktats på att avlägsna de tillämpnings- och tolkningsproblem som den högsta lagligheten, övervakarna, påtalade i nu gällande lagstiftning.

    En ny åländsk polislag är samlat de viktigaste bestämmelserna om polisens uppgifter. De allmänna principerna som polisen ska iaktta i sin verksamhet, målen med verksamheten, polisens befogenheter och medborgarnas skyldigheter mot polisen. Det här är egentligen ramarna för den nya polislagen och för den som har med myndighetsutövningen att göra.

    Vi har sedan ändringen av organisationen för Ålands polismyndighet. Vi föreslår en styrelse med begränsat ansvar. Polismyndigheten leds av polismästaren, men han eller hon kommer vid sin sida att ha en styrelse med begränsat ansvar. Polismästaren kommer fortsättningsvis att utnämnas av landskapsregeringen. Polisstyrelsen kommer att ha som huvuduppgift att uppgöra budgetförslag och verksamhetsmål, att fatta beslut om myndighetens egen organisation och verksamhetsplanering och att framför allt driva verksamheten. Den ska inte blanda sig i den polisoperativa verksamheten utan det är en ledande nivå.

    Genom det här förslaget som vi nu avlämnar till lagtinget delegeras regleringen av myndighetens interna organisation till myndigheten själv, dvs. att den här myndigheten och dess styrelse har möjlighet att anta och förändra också reglementet som idag är på landskapsregeringens bord. Det är för att det ska vara mer flexibelt och anpassningsbart till olika behov och förutsättningar. Det är egentligen det som är själva innehållet och anledningen till de förändringar som vi föreslår inför lagtinget.

    Som sagt var, vi hoppas att utskottet ser den här möjligheten att man separerar ikraftträdandet av de här lagarna så att den ena kan komma i kraft så snabbt som möjligt för att man också ska ha ett lagstöd för de organisationsförändringar som man nu planerar och som man arbetar med inom organisationen medan den som har med maktmedel, tvångsmedel och förundersökning att göra, som är finsk behörighet, kan träda i kraft när den också gör det i riket, dvs. 1.1.2014. Jag hoppas att om det blir mera direkta frågeställningar, ni har säkert alla läst lagen så på det sättet kommer jag inte att gå igenom lagens paragrafer var för sig, men jag svarar på frågor i den mån det finns sådana. Jag finns förstås tillgänglig för utskottet för vidare genomgång av lagen. Tack!

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Fru talman! Det är knappast någon hemlighet att jag inte omfattar den här lagstiftningstekniken. Jag har varit den som tycker att det skulle ha varit en blankettlagstiftning för att ha en uppdaterad lagstiftning på det här området. Vis av erfarenheten eftersom jag själv var polis tidigare, när rikslagstiftningen trädde i kraft 2000 så tog det ända till december 2005 innan vi fick den klar här i Ålands lagstiftning. Då var det många centrala paragrafer om okonventionella spaningsmetoder osv. Det här var ett problem för de åländska medborgarna och för polisen, vilka lagar gällde, man hänvisade till att den delen Finland har lagstiftningsbehörighet så gäller det omedelbart det träder i kraft i riket också här på Åland. Då var förslaget bara en revidering av rikslagstiftningen, nu kommer det en ny polislag, nu har man haft möjligheten att byta fot. Det sade man att det gör vi nästa gång, men det har man inte gjort i alla fall. Kommer man att försäkra sig om att det här fungerar?

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Den här landskapsregeringen har valt väg och vi tror också att det finns andra partier från oppositionens sida som föredrar att man har en åländsk variant av den här lagen. Det förstås för att det är mer förenhetligat, mer lättillgängligt. Det stämmer naturligtvis, det blir ett stort ansvar på myndigheten, men också på den personen som jobbar inom rättsenhetsservicen här på landskapsregeringens förvaltning, att hålla sig uppdaterad med de förändringar som är på gång. Det gäller också vår riksdagsledamot och för andra som rör sig i de korridorerna, att alltid vara uppmärksam på det här området. Vi har också inom sociala verksamheter samma förfaringssätt. Det gäller att alltid leva i nutiden.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack fru talman! Det var det jag ville ha en försäkran om. Det är alltid bättre att man försöker hålla lagstiftningen betydligt bättre uppdaterad. Det är man nu, man är i god tid inför att lagstiftningen ska träda i kraft i riket. Det finns inte bara inom andra partier, jag kan konstatera att det även i mitt parti finns delade åsikter. Jag skulle ha haft betydligt högre svansföring i den här frågan, men ensam är inte stark här i lagtinget. Tack!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Fru talman! I presentationen sade minister Lindholm i ett tidigt skede att utan överenskommelseförordning för polisförvaltningen för Åland skulle Finland kunna ha en egen polis på Åland, med egen uniformering, med egen utrustning och med t.ex. finska som ämbetsspråk. Jag har problem med det sista. Jag läser högt ur självstyrelselagen 36 § ”Landskapet är enspråkigt svenskt. Ämbetsspråket i stats-, landskaps- och kommunalförvaltningen är svenska”. Jag ser inga möjligheter att Finland skulle kunna inrätta en statlig polis på Åland och där skulle självstyrelselagen inte gälla. Nu är det någonting som inte stämmer.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag ser åtminstone ur den synvinkeln att vi skulle ha mycket, mycket svårare än vad vi har idag att föra den diskussionen om ämbetsspråket. Vi har svårt ändå idag fastän vi har överenskommelseförordningen att få Finland att fungera på svenska gentemot Åland. Där har vi en stark skrivning ifrån självstyrelselagens sida, men har vi inte överenskommelseförordningen är den betydligt svagare, för då är det en verksamhet som fungerar på Åland som är finsk behörighet.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack fru talman! Det var inte riktigt det som frågan gällde, utan min oro gällde allmän laglydnad. Att tänka sig att staten Finland skulle inrätta ett polisväsende på Åland vars huvudsakliga uppgift är att förebygga och beivra brott, dvs. att man inte ska bryta mot lagen och så skulle den egna polisens verksamhet vara ett lagbrott. Det är någonting som inte stämmer.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Fru talman! Nu är det tur att vi har överenskommelseförordningen så är vi av med det bekymret. Jag anser inte att vi ska ändra på det och jag hoppas att inte heller någon annan gör det. Jag vill förtydliga det genom den här beskrivningen att vi har väldigt lite att säga till om vad beträffar de här två rättsområdena eftersom det är finsk behörighet, medan det på ordning och säkerhet är vår egen behörighet. Det är väldigt bra att vi har det, det ligger oftast under nationernas behörighet. Att vi har det inom vår autonomi ska vi vara väldigt stolta över och vi ska värna om det. Jag ville beskriva det så att om vi inte skulle ha en överenskommelseförordning skulle det se ut på ett annat sätt än vad det gör idag.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack fru talman! Det här var ett ganska omfattande paket och ministern gled väldigt elegant runt frågan om polisnärvaron i skärgården. Betyder det här när det andra momentet i lagen upphävs att skärgården blir ett laglöst land eller är närvaron av poliser i skärgården tryggad i alla fall?

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag tror att vi delar uppfattningen att så inte har varit fallet nu heller, att man har haft en så särskild stark bevakning eller närvaro i skärgården. Det finns all orsak att arbeta med den frågan och det har vi också varit väldigt noga med i den kommande budgeten för nästa år. Vi har dock inte kunnat se möjligheten att köpa en egen polisbåt till polisen, utan istället får man dela den som vi köper in till trafikavdelningen för att man ska kunna ha sin närvaro i skärgården mycket mer frekvent än vad vi har idag. Idag vet vi hur det fungerar, när polisen kommer ut till skärgårdskommunerna går djungeltelegrafen och alla vet om det. Vi ska förstärka närvaron i skärgården på alla sätt och vis. Jag tror inte att skrivningen i lagen, som ledamoten Sundblom syftar på, har med den saken att göra.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Fru talman! Jag tackar för det och konstaterar att ministern lovar att polisnärvaron i skärgården ska fortsätta i en tillräckligt stor omfattning och förbättras rent av.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Ministern kan försäkra även ledamot Sundblom om att hon arbetar för att stärka polisens närvaro ute i samhället och att ha ett mer förebyggande arbete även i skärgården. Det har ingen betydelse var på Åland man bor så ska man känna sig trygg och veta att man har en poliskår som faktiskt också kommer när det behövs. Det har fungerat, men det ska också bli bättre hoppas jag.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Harry Jansson

    Fru talman! Jag får börja med att tacka kansliministern för en väl genomförd presentation och gratulera till att ha fått den här framställningen fram till lagtinget. Det är inte lätt att slåss om lagstiftningsresurserna. För oss som satt med i lagutskottet även under förra perioden, kan vi konstatera att vi ånyo har fått tillbaka i stort sett samma förslag som då, bara det att nu känns det som om det är mer genomarbetat. Vi kan dra en direkt parallell till den lagstiftning om oberoende landskapsrevision som lag- och kulturutskottet sitter med som bäst, även där precis som nya polislagen och åtföljande lagar.

    Nu har två regeringar fått fundera och dryfta de här frågorna så nog skulle det vara tusan om vi inte tillsammans skulle kunna föra de här frågorna i hamn, både vad gäller landskapsrevisionen och polismyndigheten och befogenheterna. Det är som kansliministern redan uttryckte, unikt med att hela autonomin sitter på polisiära befogenheter i princip fullt ut. Det replikskifte som vi fick till livs här för en stund sedan med ledamot Gunnar Jansson och kansliminister Gun-Mari Lindholm visar att det fortfarande finns lite begreppsförvirring för var gränserna går för det autonoma Ålands befogenheter på det här området, eller behörighet. Det är kanske något som lag- och kulturutskottet kan fördjupa sig i. Jag förväntar mig nog att vi ska ha ett omfattande hörande trots allt i utskottet där jag själv kommer att ta del.

    Det är trots allt ett oerhört centralt lagstiftningspaket som vi har på bordet. Utmaningarna som väntar oavsett val av lagstiftningsteknik är ett rättsområde i ständig rörelse och vi kunde notera att i framställningen aviseras redan via det finska ministeriet en ny framställning i samma ärende. Det visar att det är ett område som alltid rör på sig. Här kan vi tangera ledamot Åke Mattssons farhågor om vad det här kommer att innebära för det polisiära arbetet. Blir det luckor i lagstiftningsarbetet blir det problem på nytt för vår poliskår.

    Det besök som det förra lagutskottet gjorde hos polisen år 2010 var väl en ögonöppnare för oss alla som parlamentariker. Vi hade inte då före besöket kunnat förstå den frustration, den ilska, den rädsla, den argsinthet i vissa fall som då präglade poliskårens syn på det politiska arbetet, dvs. att vi till den dagen inte hade förmått leverera tillbaka till poliserna operativa instrument, som ser till att man kan upprätthålla sitt uppdrag i enlighet med lag och ordning och inte minst det som står i framställningen vad gäller de grundläggande mänskliga rättigheterna etc., därför tror jag att polisen säkert kommer att välkomna lagpaketet.

    Vad som är intressant är förstås att vi nu får en lag som i mycket hög grad bygger på rikslagstiftning. Vi har 19 § i självstyrelselagen som ger oss rätt att blanda Finlands och Ålands lagstiftningar. Det ska bli intressant att se om ÅD eller i värsta fall HD kommer att ha synpunkter på var gränsen egentligen går att i våra egna lagar ta in finsk lagstiftning. Finns det en nedre gräns när vår egen behörighet börjar bli sekundär. Det tangeras lite i ett replikskifte som redan nämndes.

    Själv intresserar jag mig av naturliga skäl en hel del för den kommande polisstyrelsen och välkomnar naturligtvis igen att vi nu skulle få en ny, mer operativ funktion mellan landskapsregeringen och poliskåren. Här hoppas jag och tror att vi får det kontaktforum som kanske behövs just för att det inte ska uppstå den lucka som ledamot Åke Mattsson uttryckte farhågor om här tidigare. Det är oerhört viktigt att polisstyrelsen för fram till landskapsregeringen när det uppstår situationer där vår egen poliskår börjar sväva i osäkerhet.

    När det gäller polisstyrelsen kan jag meddela att jag redan i inledningsskedet av framställningen har haft vissa synpunkter på landshövdingens frånvaro av aktör i det åländska polisväsendet. Jag förstår att vi på ett principiellt plan väljer att lämna landshövdingen som en aktör i det åländska polissystemet. Vi vet att landshövdingen redan är med och tillsätter indirekt polismästaren, den som leder vår polismyndighet. Vi vet att det är landshövdingen som har den högsta tillsynen över den del av polisverksamheten som sker enligt finsk lagstiftning och förvaltning. Min fråga till kansliministern, som kan besvaras nu eller kan komma i ett senare skede i utskottsarbetet, är om man på något sätt kunde involvera landshövdingen i det löpande arbetet inom polisen just för att undvika den typen av luckor eller missförstånd som också kan uppstå när vi har två skilda polisenheter som opererar tillsammans? Det är mycket möjligt att man kunde lösa det här mycket smidigt t.ex. genom att i det kommande reglementet, som ska antas av den nya polisstyrelsen, ger landshövdingen en möjlighet att närvara vid polisstyrelsens sammanträden. Vi skulle vinna på det och även vinna på juridisk sakkunskap i det fortlöpande arbetet.

    Ett stort tack till landskapsregeringen, centergruppen välkomnar framställningen och ser fram emot behandlingen i utskottet. Tack!

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Fru talman! Om man känner till vilken lagstiftning som är i kraft eller inte är inget problem för polisen. Det här gäller bevisprovokation, telefonavlyssning, spårning av person via telefonen, kameraövervakning, täckinformation, informatörshantering, kontrollerande av leveranser, gripande av personer, hantering av skjutvapen, visitering, man ger order och uppmaningar ganska långt gående. Som polis var det ganska intressant. Nu kan jag på grund av tystnadsplikt inte gå in på vilka vi använde oss av. Vi kunde via domstol använda en hel del av det här. Ålänningarna tittade och undrade vad det här ska betyda, har polisen rätt, det står ingenting i den blå boken. Det strider mot grundlagen, det är en rättsvillfarelse att man inte har klart för sig vad som gäller. Därför vill jag driva den här frågan ganska stort, det är inte för polisens sak som jag för talan för här utan det är för de åländska medborgarna. De måste veta vilket regelverk som gäller här på Åland.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack fru talman! Jo, ltl Åke Mattsson har helt rätt, så är fallet. Jag ser det som en helhet, nog är det vårt ansvar, vi måste ta ett helhetsgrepp och då är det inte bra om någon part inte har fullständig information om vad som gäller. Med det system som landskapsregeringen nu har valt ska vi ändra polislagen. Sedan finns det den här grå zonen när och om rikslagstiftningen träder i kraft oavsett vad som står i vår egen lag. Det här ska också bli intressant med tanke på lagstiftningskontrollen. Vi har faktiskt en grå zon när det gäller lagstiftningssidan här.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack fru talman! Som sagt var det är inte så att jag är emot lagen på något vis i det här skedet heller, jag har tagit den här lagstiftningsformen, men det är viktigt att man lyfter frågan i den här salen, att man är medveten om att det kan få konsekvenser. Det här med landshövdingen var ett bra initiativ att man tänker på den biten också. Det kan vara en poäng att han har närvarorätt i det här sammanhanget i och med att han har en så central del i det här.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Den här diskussionen har vi haft i landskapsregeringen vad beträffar att bemyndiga eller samråda i fler ärenden avseende polisverksamheten på Åland än vad det redan är med landshövdingen. En enhetlig linje som vi har hållit är att vi har försökt ha statsmakten så lite involverad i den åländska polismyndighetens verksamhet förutom det som lagen redan reglerar, dvs. i utnämnandet av polismästare där man ska samråda. Man ska också samråda med landshövdingen vad beträffar uniformeringen. Det kan också ha med tjänstetecknen, som på något sätt kännetecknar vilken hierarkisk ordning man har på tjänstemännen.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Talman! Jo, jag förstår landskapsregeringens principiella inställning, men jag tror nog med tanke på vår småskalighet och våra bristande resurser gäller det att från åländsk sida alltid se pragmatiskt på saker och ting. Genom självstyrelselagen vet vi alla att vi inte behöver hysa oro att landshövdingen i framtiden kommer att sakna åländsk koppling helt och hållet. Med tanke på de krav som ställs för ämbetet ifråga kan vi lita på att den personen kommer att ha en god utbildning och god erfarenhet av samhällsfrågor. På det viset är det synd om vi inte tar tillvara den resurs som vi kunde få via landshövdingeämbetet.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag är lite förvånad att det just är ltl Harry Jansson som vill ha ett större engagemang från statsmaktens sida i den åländska myndighetens arbete. Vi har valt den här vägen. Vi ser också att det finns redan idag en etablerad struktur för den här typen av ärenden. Det är samrådsdelegationen för polisärenden, som relativt frekvent samlas för att dryfta de ärenden som kan hänföras till fördelningsområdena, men också de framtida frågorna.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Fru talman! Kansliminister Gun-Mari Lindholm, jag tycker inte att ministern behöver vara förvånad. Man bör se praktiskt på de här frågorna och samrådsdelegationen i all ära, men det är stor skillnad på den typen av mötesfora och att vara med vid behov, märk väl man kan varken eller vill varken sätta det som tvång med närvaro i polisstyrelsens sammanträden, men däremot ha möjlighet vid behov. Det räcker mycket väl med att det bara skulle ha stått ”Landshövdingen kan, med tanke på dennes centrala roll i det åländska polissystemet, närvara vid behov vid polisstyrelsens möten”. Vi får se vad utskottsbehandlingen ger vid handen i den frågan.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Gunnar Jansson

    Fru talman! Jag ska på den liberala lagtingsgruppens vägnar bedöma detta lagförslag utifrån dess förtjänster och beröra eventuella brister med förslag till synande i utskott. Jag indelar mitt anförande, som dessvärre inte ryms inom sju minuter, i en allmän del och en särskild del. Den allmänna delen innehåller fem avsnitt.

    Jag börjar med polisrätten som rättsområde och lagstiftningsbehörigheterna. För att mjuka upp det hela kan man säga att detta välkomna lagförslag ganska väl också beskriver polisrättens utveckling från en kommunal ordningsmannafunktion till värnare av mänskliga rättigheter i denna cybermiljö vari vi lever. Det är remarkabel utveckling på kortare tid än 100 år, värderade kolleger. Naturligtvis är det här en följd av samhällsutvecklingen, ingenting lever i ett vakuum, allra minst polisen, den deltar i daglig verksamhet på den mest människonära nivån. Människors ökade rörlighet och av alla de skäl som vi känner har naturligtvis också ställt helt nya krav på polisens mobilitet, operativitet och taktik. Sedan har vi den elektroniska utveckling, vi har internationaliseringen, globaliseringen, Schengen-fördrag m.m.

    Vi har alltså en utveckling efter den nuvarande polislagens tillkomst år 2000, samma år som grundlagen, där de mänskliga rättigheterna nu betonas på ett tidigare icke skådat sätt. Det är naturligtvis bra, det är en utmanande uppgift för polisen som det framgår i framställningen. Sedan kräver det här insatser i utbildning, fortbildning etc. etc., men jag tror att polisen som sådan välkomnar denna människonära syn. Det handlar inte om att ta fast den och den och inta till häkte och befordra vederbörande till åtal som det hette förr i världen eller ännu bättre, ni kommer säkert ihåg den berömda länsmannen i Delsbo, visserligen för mer än 100 år sedan, men han delade in hela befolkningen i två grupper, de häktade och de ännu inte häktade. De har alltså en ny miljö vari vi lever.

    Jag är glad över denna framställning, minister Lindholm, det är gott och väl. Men ännu inom detta område, polisrätten och lagstiftningsbehörigheten. Jag har två invändningar. På sidan nio är det riktigt framfört polisrättens utveckling som en egen disciplin och hänvisas till bl.a. Poliisin toimivallan määrä. Det här kan ändå inte betyda att regeringen vill att utskottet ska fördjupa sig i den här typen av text. Det finns god polisrättslig text också på svenska språket. Klaus Helminen, vår vän i Ålandsdelegationen, är en, men det finns flera. Med det här vill jag säga att Kari Sinisalo, som studerade ungefär samtidigt som jag, var nog den som öppnade för en polisrättslig juridisk utveckling i Finland. De tankar som däri framgår är viktiga, de är det definitivt. På det hela taget, det som här återges och den utveckling som anförs är korrekt.

    Den andra delen gäller behörigheten. Där är regeringen onödigt defensiv, på sidan tio, i replikskifte här, det var väl kollegan Harry Jansson som redan påpekade att vi kan vara mer offensiva än det som står i första hela stycket som börjar med ”trots”.

    Första självstyrelselagen, för 92 år sedan, hade ju sin goda residualprincip där polisväsendet inte förbehölls riksdagen, alltså var det en landskaplig angelägenhet. I enumerationen i följande lag 1952 anges uttryckligen ordning och säkerhet och beivrande av brott som ett rättsområde förbehållet landstinget och i nuvarande självstyrelselag förhåller det sig på samma sätt. Det här är en hävdvunnen ordning som vi naturligtvis ska slå vakt om. Därför ber jag utskottet titta lite närmare på stycket som utgör en mening på sidan tio som slutar med: ”varför antagandet av en ny polislag enligt detta lagförslag är möjlig enligt självstyrelselagen”. Så är det inte.

    Självstyrelselagen ställer inte några problem här, utan problemen kan komma den vägen som kollegan Harry Jansson nämnde, dvs. hur långt räcker självstyrelselagen 19 3, dvs. som kollegan nämnde, hur lågt kan man gå för att vinna överskådlighet och enhetlighet. Det är en praktisk fråga som inte direkt har att göra med behörighetsfördelningen. Den kommer säkert utskottet att reda ut.

    Det är alltid svårt med delade rättsområden som detta. Här vill jag göra den lilla utvikningen att när vi berättar om självstyrelsens räckvidd och gränsdragningen till den delade makten, som vi har i förhållande till riksdagen, så är åtminstone min erfarenhet den att det kanske mest sensationella i lagtingets behörighet upplever åhörarna när vi kommer till polislagstiftningen, att är det möjligt. Det är ganska ovanligt, de facto, att det förhåller sig på det sättet. Det finns undantag, men då är det federationer vi talar om, t.ex. Förbundsrepubliken Tyskland har ingen federal polis, medan igen federationen i USA minsann har en Rambo-lik federal polis. Vi ska vara stolta över behörigheten, vi ska inte ifrågasätta den utan vi ska bygga ut den.

    Nu kommer jag till avdelning två, lagstiftningstekniken. Den är definitivt problematisk och kanske när regeringen i framställningen också under nästan vareviga paragraf i polislagen anvisar läsaren att gå till regeringens proposition nr 224 A 2010 och förvaltningsutskottets betänkande i riksdagen eller grundlagsutskottets yttrande osv. så är det en problematisk teknik även om syftet är vällovligt, att ha en fulltextlag. Jag ser inte problemet riktigt på samma sätt som kollegan Åke Mattsson att fulltexten i sig är problematisk, utan uppföljningen. Detta illustreras alldeles särskilt i sammanhanget som vi redan hörde.

    Innan rikslagen träder i kraft 1.1.2014 så kommer den underliggande lagen att undergå ändring. Sedan har vi motsvarande att vänta också under nästa år här i lagtinget innan detta paket kan träda i kraft hos oss. Jag ser egentligen inte några andra möjligheter att reda sig ur den här situationen om man fortsätter på den föreslagna linjen. Trots kollegan Katrin Sjögrens livliga inhopp tror jag att den liberala lagtingsgruppen kan omfatta den här fulltexttekniken. Kollegan Sjögren hann ju stöda ltl Åke Mattsson i en formfri uppgörelse. I utskottet tror jag att det finns utrymme att titta lite närmare på det där. När jag ser det på det sättet, och jag har funderat mycket på det i tidigare sammanhang, att polisstyrelsen som den nu kommer att bli, skall ordna det så att den får en uppföljning minst var sjätte månad om lagstiftningsreformer inom detta rättsområde i riket, gärna börjande på kommittébetänkandenivå. Naturligtvis allra senast ska klockarna blinka röda när det kommer proposition i ämnet.

    En sådan här kontrollstation kunde polisstyrelsen utan vidare vara och därmed tror jag också att vi här i lagtinget kan ha lite bättre framförhållning för de ändringar, som behöver göras och jag ansluter mig till tidigare talare. Vi har att göra med blandat rättsområde där en myndighet tillämpar regelverk i ett mycket vidsträckt område, som i allra flesta fall berör oss alla i en eller annan situation mer eller mindre dagligen. Polisen är vår vän, polisen ska hjälpa och skydda. Därför är det inte riktigt tänkbart ens att i en sådan förvaltning ha luckor i det regelverk som gäller just därför att vi rör vid så nära mänskliga rättigheter som jag nyss nämnde. Det om tekniken. Så här långt är jag för den teknik som föreslås i lagframställningen, medveten om dubierna, men som sagt vakthållningen kunde här lösa en del av problemen.

    Nu går jag till de mer detaljerade sakerna som ministern hoppade över, och som man kanske kan göra. Första kapitlet i polislagen är åtminstone för mig, som är intresserad av mänskliga rättigheter, så pass tung att jag har ett behov av att säga vad jag tycker. För det första 1 § Polisens uppgifter, 2 § Respekt för de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Man avser troligen de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna men det är semantik. 3 § Grundpelaren i ett demokratiskt samhälle, iakttagande av proportionalitetsprincipen. Ingen åtgärd varken från polisen eller från någon annan får stå över den, det är syftet med den. Väldigt viktig och naturligtvis bra på allt sätt. Principen om minsta olägenhet låter kanske enkelt, men polismannen som i ett tumult på Nygatan har det här i ryggmärgen i den tillspetsade situation som naturligtvis någon gång uppkommer, kommer att göra ett bra jobb. Sedan övriga principer, här kanske ändamålsbundenheten osv. Oerhört viktiga principer och nödvändigt att de är på lagnivå och ytterst välkomna.

    Fru talman! Nu går jag vidare till resurser, utbildning och fortbildning. Jag gillar polismyndighetens deklaration, åtminstone till oss i liberala lagtingsgruppen, jag kände igen mig för 40 år sedan när jag sysslade med samma saker. Det är inte polisen som har åsikter om sina egna resurser, det är politikerna som bestämmer nivån på resurserna. Sedan producerar polisen enligt de resurser som polisen har. Polisen kan inte låta sin egen produktion påverka vad de tycker om sina egna resurser. Jag säger det här därför att det föreslås en liten teknisk justering på den här punkten. Vi vet att vi har poliser i vårt samhälle dygnet runt, på min tid räckte det med fyra vakter, men nu kanske det behövs sex, beroende på ändrade arbetstidsförhållanden, ledigheter, frånvaro, utbildning, fortbildning och annat. Det betyder att även om vakterna i sig kan vara begränsade i dygnets timmar så finns det resurser. Ni som följde med dramat i Göteborg såg vad som kunde åstadkommas när det behövdes. Det är samma här.

    I nuvarande polislagen har vi en föreskrift om att använda de resurser som behövs i en given situation. Nu förs den in i myndighetslagen i 5 b §, det är gott och väl, och det här har också alla poliser i ryggmärgen, när en tillräckligt påkallande händelse inträffar då är du på jobb, du kan vara på semester, det kan vara natt eller dag eller det kan vara vad du vill, men då är hela styrkan tillgänglig och då kan man tala om resurser. Jag ser naturligtvis tydligt skillnaden mellan resursen i vakten, resursen i kansliet, men jag ser också att det vid behov finns och det är gott att veta. I det sammanhanget brukar man också säga att när det gäller att använda sig av resurser är det naturligtvis bra att använda så lite som möjligt för att administrera sig själv och så mycket som möjligt för att producera service. Ett sådant tänk genomsyrar säkert vår poliskår, det är min bild av den i alla fall.

    Ett sådant här stort lagpaket ska igenom, det finns stort kunnande på många håll om dess innehåll och betydelse i praktiken. Här anser jag att det är befogat att tillämpa den metod man brukar göra i sådana här sammanhang, dvs. man ger utbildning för att få fortbildning. Det kan hända att man inte kan få alla 65 på skolbänken med en gång, det bara inte går, utan istället har man en riktad utbildning till personer som i sig i organisationen står för fortbildningen. Det här brukar lyckas hyggligt så jag ser inte några problem i det här sammanhanget.

    Fru talman! Nu går jag till avdelning nr 5 och det handlar om polisstyrelsen. Den liberala lagtingsgruppen välkomnar förslaget, vi har erfarenhet av det här sättet att tänka från förra perioden. Låt mig bara konstatera att polisstyrelsen blir så dålig som dess medlemmar gör den. Styrelsen i sig är en byråkratisk konstruktion, ett abstrakt fenomen och det är medlemmarna däri som skapar dess innehåll.

    Jag har egentligen tre bekymmer och här är bekymren lite större än tidigare. Genomgående i framställningen talar man om en polisstyrelse med begränsat ansvar. Vi brukar inte i vår jurisdiktion tala om begränsat ansvar. Antingen har man ansvar eller så har man inte ansvar. Man talar om begränsade befogenheter, men det är en annan sak än ansvar. Den som utövar offentlig makt inom ramen för befogenheterna har ansvar fullt ut för vad man gör eller underlåter att göra. Om det är ett fel sätt att tänka eller en felskrivning vet jag inte, men redan på första sidan och genomgående när man resonerar här så talar man om polisstyrelsens begränsade ansvar.

    Det utmärkande för den offentliga maktutövningen på Åland är att man har ett personligt ansvar i motsats till exempel vad som gäller i Sverige där man inte har något individuellt ansvar. Befogenheterna måste definieras i lag, grundlagen 80 §, självstyrelselagen 21 §, allt det är reglerat.

    Jag tror nog att man här ska tala om befogenheter och det gör man på några andra ställen när det gäller detaljmotiveringen och paragrafer. Jag ber att utskottet tittar på det här, vad har hänt och varför talar man om begränsat ansvar, när man antagligen menar något helt annat. I 1 c § på sidan 89 läser jag att styrelsens ansvar och uppgifter inskränker sig till att vara ett rådgivande organ, att biträda polismästaren, att utveckla myndigheten, att leverera olika saker och att se till att alla delar av verksamheten fungerar på svenska. Ingen beslutsmakt, ingen övervakningsrätt, hur går det med penningspelet, vem ska övervaka dem, vad är polisstyrelsens roll i räddningsverksamheten där landshövdingen för övrigt ska engageras. Jag ser problem här.

    Om avsikten är att det här som kallas begränsat ansvar ska vara en rådgivningsfunktion, ser jag inte någon större skillnad till nuvarande polisdelegation, men om man vill att polisstyrelsen ska styra så menar jag att man kunde ha givit lite större befogenheter och inte alls diskuterat något ansvar utan gett lite större befogenheter. Här är jag inte främmande för tanken att åtminstone diskutera huruvida man kunde ge polisstyrelsen övervakande uppgifter eller åtminstone rätt att övervaka att det som ska göras blir gjort. Då menar jag inte den polisiära operativa verksamheten som polismästaren som chef sköter, utan mera uthålliga, kanske, ja ta nu penningspel.

    Om polisstyrelsen ska ha någon uppgift i det sammanhanget, vilket jag är en anhängare av, inte minst i ljuset av senare tiders händelser, kommer den här paragrafen att räcka till. Det här går tillbaka till diskussionen vi hade i juni om åtgärdsmotionen i ämnet och där utlovades åtgärder som vi fortfarande väntar på. Här går linjen, skall polisstyrelsen vara ett rådgivande organ eller ska det vara ett organ som faktiskt har befogenheter och som kan ordnas så att det som beordras också blir gjort. Nå, det finns för mig som jurist utvägar uppenbarligen ur alla situation, vill jag tro, men det kanske är mer en tro än ett vetande.

    Nu går jag in på enskildheter och försöker förstå 11 § på sidan 91 i myndighetslagen. Jag går inte in på första stycket om reglemente och sådant, den diskussionen avslutades med ÅHS och jag förlorade och som demokrat finner jag mig i det. Jag måste ändå som jurist upprepa att reglementet blir ett internt papper utan normativ effekt, men det är ju meningen och det ska jag inte längre tjata om.

    Följande stycke kan jag möjligen uppfatta som trösterikt eller problematiskt: ”Om inte ärendet hör till området för lag kan landskapsregeringen inom landskapets behörighet meddela polisen närmare föreskrifter och anvisningar om de åtgärder som enligt denna lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser ska vidtas av polisen.” Det blir ganska svårt det här, här ska man först avgränsa området för lag och sedan ska det vara ett område för polisen och sedan ska det utfärdas föreskrifter och anvisningar som uppenbarligen får ha normativ effekt. Om det är så, så ser jag det som möjligt att t.ex. polisen eller kanske polisstyrelsen kunde ha en roll i övervakningen av räddningsväsendets göranden och låtanden eller penningspelsverksamheten eller vilken aktivitet det nu vara månde i vårt samhälle.

    Så kommer jag till problemet, var är då polisstyrelsen i förhållande till detta moment. Är det så att landskapsregeringen kan utfärda föreskrifter och anvisningar direkt till myndigheten och hoppa över polisstyrelsen. Om det är så, så må det vara, men jag tror inte att det skapar ett gott klimat i myndigheten.

    Det andra problemet finner jag i polislagens kapitel 9 11 § på sidan 87, längst ner i 11 § finns det samma stycke, samma bestämmelse som jag nyss läste ur styrelselagen. Så länge de har samma innehåll må det vara, men jag vet inte varför det ska vara på två ställen. Gäller det någon speciell norm till polisen som polis och någon annan polis till polisstyrelsen så, ja det har jag inte kunnat utläsa ur framställningen. Är det så måste polisstyrelsen involveras åtminstone när det gäller utfärdande av anvisningar och föreskrifter av det här som i det senare fallet, 11 §.

    Ärade kollegor ni hör att det här blir lite krångligt, men utskottet ska ju inte slippa för enkelt undan heller. Konkret kan man säga om 1 c § ännu, denna rådgivande paragraf på sidan 89, att den här typen av deklaratoriska bestämmelser är problematiska.

    Självstyrelselagen ska, som jag nämnde i en replik, reglera språkbruket inom det offentliga Åland och här ska polisstyrelsen tillse att alla delar av verksamheten fungerar på svenska. Det är ett nytt sätt att formulera sig. I barnomsorgslagen har man en bestämmelse som säger att verksamhetsspråket ska vara svenska. Avser man samma här, kunde man använda samma term?  Avser man något annat skulle det vara bra om det framgick, det finns en gräns här som man egentligen inte bör överskrida. Det går till folkrätten och konstaterar att den mest grundläggande rättigheten är att leva och den näst viktigaste är att inte sitta inburad. Om någon berövas sin frihet har man trångt, men man har omedelbar rätt att veta varför.

    Om vi då har en person som ska sättas i arresten och som inte förstår svenska måste det här betyda någonting. Nå, nu löses det i praktiken, det vet alla, men det vore bra för polismännen att veta hur de gör när de umgås med folk som inte behärskar svenska. Det måste lösas eftersom polisverksamheten och förundersökningen är en del av processen. Alla människor har rätt att få sin sak prövad på ett språk som de förstår. Jag ska inte förstora frågan, jag bara pekar på den här effekten.

    Den andra effekten är den som kallas lagstiftningens reflexiva verkan, dvs. hur är det då i sådan förvaltningslag där den här bestämmelsen inte finns, vilken språkpolicy gäller där. Man har en motsatsvis tolkning i juridiken, ”e contrario” som det kallas, jag har ansett att självstyrelselagen ska räcka som generalnorm och att det här kan skapa förvirring om den inte är tillräckligt tydlig. Det här kunde vara tydligare. Jag är en anhängare av barnomsorgslagens formulering, om det är det som avses.

    Fru talman! Jag vet att jag har sprängt alla gränser, men liberalerna stöder lagförslaget. Det här är ingen kritik utan det är ett försök till diskussion. Varav hjärtat är fullt talar läpparna. Jag har en viss erfarenhet av sådan här verksamhet och jag vet att vår poliskår är betjänt av nya moderna och goda regler för sin verksamhet. Tack!

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Tack talman! Jag värderar väldigt högt det anförande ltl Gunnar Jansson har haft. Tusen tack för det! Tillsynsmyndigheten vad beträffar PAF är under lupp och ska ha sitt arbete färdigt senare i år, innan årsskiftet, sedan tar vi åtgärder efter att det arbetet är gjort. Det måste bli på ett annat sätt än vad det är idag, det är vi helt överens om. Ledamot Gunnar Jansson problematiserade en del av styrelsens befogenheter och det finns säkert anledning att göra det.

    När det gäller den motsatsvisa tolkningen, efterlevnaden av både barnomsorgslagen och den här regleringen, har det upplevts problem av efterlevnaden av svenska språket och att det skulle vara styrelsens roll.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack fru talman! Enligt den här motsatsvisa tolkningsteorin är det väl om utskottet vill titta på det här. Jag har nämligen en förnimmelse av, utan att riktigt minnas, att det också finns i någon annan landskapslagstiftning ett resonemang i det här avsnittet. Vad innebär det att man tar in en bestämmelse som upprepar självstyrelselagen kontra vad kan det innebära att man inte gör det. Ta ÅHS som en stor organisation, vilken policy ska gälla där? Kunde en rätt hemvist i så fall för en sådan här reglering vara en allmän förvaltningslag eller något motsvarande. Tack för de vänliga orden, minister Lindholm. Jag är övertygad om att utskottet tar sig an de här frågorna.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Vi fastnade för den här formuleringen vad beträffar tillsynen, efterlevnaden av självstyrelsens anda och mening, att också polismyndigheten har den skyldigheten. Att man sedan ska serva de drabbade på det modersmål som den personen talar har vi också diskuterat. Det är självfallet att man försöker göra det. Det lyder också under annan lagstiftning. Det har varit problem och det är problem för finska staten att serva Åland på svenska till den åländska polismyndigheten. Det är det här som vi vill trycka på, att man på alla nivåer ska se till att den polismyndigheten har möjlighet att verka på svenska.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack fru talman! Utmärkt! Då befinner vi oss i en situation där polisstyrelsen enligt självstyrelselagen är en myndighet under landskapsregeringen. Det är bara det vi kan bestämma om här i lagtinget enligt självstyrelselagen medan igen den åländska polisen i hög utsträckning ska tillämpa rikslagstiftning. Det är en blandförvaltning. Det som ministern säger håller jag med om, men det kan finnas områden som kan vara problematiska. Det är rätt när självstyrelselagen ska upprätthållas och respekteras, ja, men det kan leda till problem när det i framställningen står att det är en deklaratorisk bestämmelse som är till för att undanröja problem. Yes, men en deklaratorisk bestämmelse är mera som ett önskemål än en norm. Här råder oenighet men jag förstår precis vad som avses. Tack!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack fru talman! Tack ledamot Gunnar Jansson för mycket intressanta synpunkter kring polislagen och dess utformning. Ledamot Gunnar Jansson sade att utskottet inte ska få det för lätt. Det tackar jag för, utskottet tycker om att jobba, vi känner oss ärofulla i vårt uppdrag. Nu till min fundering. Ledamot Jansson sade att styrelsen borde få uppdatering om lagstiftningar var sjätte månad över det som sker i riket. Ledamoten menade väl då inte att styrelsen ska börja lagstiftningsarbetet för det sker väl ändå på tjänsten som jurist med ansvar för polisärenden under kansliavdelningen. Det är därför viktigt att landskapsregeringen får den uppdateringen. Jag håller med om att det är jätteviktigt att man följer med, men det är ändå viktigt att det är den personen som har den uppgiften, att man inte blandar ihop det.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack fru talman! Jag menar precis det som kollegan Winé anför, styrelsen har rätt att få, men därmed har styrelsen också tagit på sig ett ansvar att tillse att det kommer. Det kommer, får vi hoppas, kanske från lagberedningen, kanske från polisförvaltningsenheten vid kansliavdelningen, så länge den nu finns kvar, jag har hört att den möjligen ska slopas, men i alla händelser ärendena ska skötas. Den principen jag ville framföra här och som skulle ingå i polisstyrelsens uppgifter och befogenheter kunde vara någonting att peka på, enligt det här ska vi nu ha det, var så goda och då får man.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Fru talman! Jag hade också lite diskussion med ledamot Jansson efter ett gott anförande. Man brukar tala om bakgården, men jag tror att vi t.o.m. var i vardagsrummet, han behärskar det här. Det gäller också anvisningar och direktiv. Egentligen är det så att man inte ska operativt, man ser polisstyrelsen som visionär, framåtsyftande, den ska titta på budgetfördelning osv. Ska det då verkligen ingå i polisstyrelsens arbete att ta del av det här, det kan gälla ministeriets beslut om hantering av skjutvapen, stoppa bilar, direktiven som kan komma är ofta av operativ karaktär och då ska de inte vara i polisstyrelsens hand.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack fru talman! Ja, men då går det till 11 § i 9 kapitlet som säger vad landskapsregeringen genom förordning kan göra och samtidigt kompletteras den paragrafen med vad som gäller i övrigt, statsrådets och inrikesministeriets förordningar och närmare bestämmelser om oss, så kommer hela förteckningen, skall alltså som sådana gälla. Vad jag närmast tänkte på var sådana ur landskapslagstiftningen härflytande omständigheter som behöver tillsyn, kanske inte hembygdsrätt direkt, men jordförvärvsfrågor definitivt, näringsrättsfrågor alldeles säkert, och andra aktiviteter under vår behörighet. Vi har fört en diskussion om penningspel, det har vi fört i självstyrelsepolitiska nämnden. Det var sådant vi tänkte på.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Åke Mattsson

    Fru talman! Från moderaternas sida är vi nöjda med den nya polislagstiftningen i stort. Inledningsvis tänkte jag beröra polislagen och sedan tar jag en del synpunkter kring landskapslagen. Personligen anser jag att polislagen borde vara en blankettlag, men eftersom jag har varit ganska ensam om den uppfattningen både i den egna gruppen och också här i salen står jag nu helt bakom regeringens framställning att det får bli en fulltextlag.

    Tittar vi på polislagen är den bra genomarbetad. Den är bra sammanhållen, den är likadan i princip som rikslagstiftningen, den är lätt att tillämpa och man kan gå in och läsa kring propositionen och på det sättet få information på lagstiftarens andemening bakom paragrafen. Den är lätt och överskådlig.

    Avsikten är att polislagen skall träda i kraft 2014 samtidigt med den nya förundersökningslagen och tvångsmedelslagen. Dessa tre lagar reglerar i detalj polisens befogenheter, de allmänna principer som polisen skall iaktta samt målen för polisen, men också medborgarnas skyldigheter gentemot polisen. De här lagarna är i dagens utformning svåra att överblicka, det har kommit många delreformer, särskilt efter bestämmelserna om hemliga tvångsmedel i tvångsmedelslagen som kom runt 2000. Det här gäller inhämtning av information och täckoperationer i polislagen.

    Lagstiftningspaketet innebär i sig inte stora revolutionerande förändringar i sak i polisens rättigheter eller arbetsmetoder. Ser man tillsammans med den stora förändringen är det en genomgripande reform av stora mått. Ser man på propositionerna i sammanhanget är det mer än 700 sidor text som producerats i samband med lagarna plus alla annan text som finns bakom det här. Man har gjort ett väldigt stort arbete för att få fram det här. All lagstiftning ska ju vara tydlig, förutsägbar och genomskinlig och det kommer jag in på längre fram. Vi har tagit ett jättekliv framåt i den här frågan. Polislagens struktur blir tydligare och begripligare för dem som ska använda den. Det är bra.

    I bestämmelserna om hemliga metoder för att inhämta bevis och information har man i mån av möjlighet beaktat både rättssäkerheten och brottsbekämpningens effektivitet, men rättssäkerheten framför allt. Båda sidor har man tittat på. Det är viktigt för polisens säkerhet att man också vet vad som gäller, att man är tydlig på det området så att de vet vad man får göra och inte göra. Man vill inte från polisen heller gå hur långt som helst, man vill ha tydliga regelverk, det här får vi göra och det här får vi inte göra. Så är det faktiskt idag, det är väldigt klart och tydligt.

    Från moderaternas sida är vi nöjda med att polislagen överlåtits till lagtinget i god tid så man får möjlighet att anpassa till tidigare lagstiftning.  I riket var det krav på att lagen skulle träda i kraft tidigast ett år efter att den antagits. Den antogs redan 2010 så man har haft gott om tid. Vi kanske inte ska hålla den i ett år, men åtminstone vet man redan nu hur den åländska polislagen kommer att se ut. Man har möjlighet att uppdatera vår lagsamling med rikslagar som trätt i kraft osv. Problemet som var tidigare var att när det kom ny polislag har det tagit 3-4 år innan den trätt i kraft på Åland. Det har varit en rättsosäkerhet, men nu har det tagit ett stort steg framåt. Vi ska hoppas att det fortsätter så här.

    Varför ska man vara ute i tid? Det gäller utbildning, framtagande av direktiv, dokument som skall omarbetas och komma på svenska och det ska anpassas till annan lagstiftning också. Tittar man på datasystemen är det viktigt att man får datasystemen anpassade till den nya lagstiftningen. Där finns ett problem som man måste vara uppmärksammad på. Det är polisens datasystem. Enligt de uppgifter jag fått är flera av polisens riksövergripande datasystem och register bara på finska. Det är angeläget att polisens information finns att tillgå även på svenska. Det här gör också att de åländska poliserna blir litet av ett B-lag om man bara har svenska som modersmål. Man sätter sig inte in i alltihopa, man får inte samma information som de övriga och man har lite mindre kunskap och man blir lite bakom. Därför skulle det vara viktigt att man jobbar på den här frågan.

    På finska sidan jobbar de på ett projekt, VITJA, som är ett myndighetsövergripande system för dokumenthanteringen mellan domstolarna och åklagarämbetet. Alla parter som har rätt till dokumentet ska kunna få dem via systemet. Det är svårt att i efterhand komma in och få det översatt, det skulle vara viktigt att från början vara uppmärksam när det händer sådana här saker att det finns att tillgå både på svenska och på finska så att man kommer framåt.

    Fru talman, för att övergå till polislagen så skriver man i förarbetet till rikets lagstiftning: ”Översynen av lagstiftningen om förundersökning, tvångsmedel och polislagen är en mycket viktig reform både för myndigheternas verksamhet och för medborgarnas rättssäkerhet. Det kommer att behövas personella resurser och utbildning och detta kräver noggranna förberedelser. Reformen kommer att kräva utbildning av förundersökningsmyndigheterna, åklagarna och domstolspersonalen. Det måste reserveras tillräckligt med tid och ekonomiska resurser för att planera och genomföra utbildningen.” Det här är också någonting som man bör titta på, har man resurser till det. Där kan vi ge en eloge för där har man faktiskt följt rikslagstiftningen. Vi kan åka snålskjuts ganska långt på de förarbeten och det informationsmaterial, som finns i riket. Man behöver inte ta fram nya, som sagt det finns 600-700 sidor i propositionsarbetet, det finns också förarbeten i grundlagsutskottet, i lagutskottet och i förvaltningsutskottet.

    Värt att notera då vi berör rikets polis är att en arbetsgrupp nämnd PORA III har tillsatts för att se över hela polisverksamheten. Det innebär att administrativa enheter inom den lokala polisen kommer att minska från 24 till 11.  Antalet enheter som lyder under polisstyrelsen minskar från 29 till 14 eller 15. Det här betyder att bland annat rörliga trafikpolisen försvinner. Alla polismyndigheter, som finns kvar nu, har ålagts sparkrav för att klara budgetramar till 2016. Detta gäller även centralkriminalpolisen och polisyrkesskolan.

    Centralkriminalpolisen har det flaggats om att enheten skulle dras in på Åland. Det är viktigt att vi bevakar att vi har den kvar. Vi borde ha en lagstiftning som gör att den finns kvar.

    Det kan bli en utmaning för Åland att bibehålla och förbättra den svenska polisutbildningen. Beträffande grundutbildningen finns det inte så mycket att klaga på idag, det är ett föredömligt arbete som har gjorts på det här området och från tidigare polismästaren bland annat. Man kommer nu med regelbundna grundkurser för poliserna.

    Det borde kanske också i det här sammanhanget framgå att Åland skulle ha bättre förutsättningar att välja vilka som skall jobba här på Åland. För min personliga del betyder det mera vem som är i uniformen än hur uniformen ser ut. Nu är det på den finska sidan som man väljer vem man tycker att ska jobba som polis på Åland. Man kan bli kuggad om man inte tycker att man passar in i skolan. Det borde man titta på.

    Sedan har vi en sak som är ett betydligt större hot. Det är tillgången till vidareutbildning för poliserna, underbefäls- och befälsutbildning. När jag var polis runt 2000 och var på teknikutbildning så gick ungefär hälften av föreläsningarna på den svenska utbildningen på finska. Man frågade hur många här i rummet är det som inte kan finska. Jag och någon till räcker upp handen, men så säger de att vi tar det på finska, det är mycket lättare. Det kan vara en väldigt bruten och svår svenska ibland. Kräver man och för liv om att det absolut ska vara på svenska så är det ett problem. Man kan så dålig svenska så ingen tillgodoser informationen. Där påstår man att det tilltar, man kanske inte ens ordnar utbildningar i det här sammanhanget. Hur ska man hantera den biten när det dessutom är sparkrav på skolan? Det blir ett problem och det gäller också att man ska hålla kompetens uppe på föreläsningarna så att det inte blir en delutbildning för att det inte finns rätta lärarna osv.

    När det gäller teknikkursen kan jag konstatera att jag avbröt utbildningen på fastlandssidan och fick åka till Sverige istället till väldigt dyra kostnader som gav avtryck i polisens budget. I mindre omfattning kan det vara ett alternativ, men i längden blir det väldigt dyrt om vi ska utbilda poliserna i Sverige. De har ett annat system. Distriktet betalar själva hela utbildningen, uppehälle och inkvarteringen. I det här sammanhanget kan man konstatera att man borde ha en fördelning.

    När man pratar om polisens hemliga operationer så kanske man kunde ta upp det här med polisens öppna operationer också, kameraövervakningen i Mariehamn. Jag är själv väldigt starkt för kameraövervakning. Jag nämnde tidigare vad polisen kan göra när det bland annat gäller bevisfrågor, telefonavlösning, kameraövervakning täckoperationer, informatörshantering. Allt det här händer inte i Mariehamn, men kameraövervakning är inte speciellt ovanligt.

    Att man håller på med det hemligt kan man acceptera, när domstolen gett tillstånd, men att man ska ha en öppen kamera med skyltar på att det är kameraövervakning för allmänhetens trygghet har man svårt att få igenom här. Det har två effekter, dels underlättar man för polisen i brottsutredningar. Någon kan attackera kameran 20 minuter före man gör brottet, man kan backa tillbaka och titta på det. Framför allt är brottslingarna också lite rädda för det här. Det är någonting man kan titta på när man pratar om polisfrågor, om man kan få en allmän reglering med allmän kameraövervakning.

    Okey, jag går vidare och tittar på landskapslagen om Ålands polismyndighet. Det är bra att man tagit bort att polismyndighetens interna organisation ska slås fast i lag.  Det blir en smidigare byråkrati. Därav får man ett starkt verktyg mot bakåtsträvare inom myndigheten att cementera gamla strukturer. Nu får man lättare att få en organisation som anpassar sig efter omgivningen.

    Det är bra för man har redan tagit beslut som ifrågasatts, som att lägga ner Godbystationen och anta ett nytt reglemente, som kan tolkas att inte helt följer den tidigare lagen. Nu har man konstaterat att det ligger inom gränsen. Det finns en viss otydlighet, men det är bra att man tar polislagen så snabbt som möjligt.

    Sedan, fru talman, ser det ut som om polisen skulle få den styrelse som jag talat mig varm för sedan jag kom till lagtinget för snart tio år sedan. Det kanske inte är exakt den polisstyrelse, som jag har tänkt mig, men man har kommit en god bit på väg. Man har fått en stor förändring istället för polisdelegationen. Jag tror att ingen som suttit där tycker att den har varit speciellt effektiv och fungerande.

    Jag tror på modellen av medborgarinflytande genom politisk styrning. Det handlar även om medinflytande från polisernas sida, så att det blir en växelverkan. Det är inte bara så att man ska komma och styra upp polisen. De har också en plattform här att framföra och ventilera sina olika åsikter på, om vad man tycker. Det kan bli en tendens att man istället ventilerar sin frustration i massmedia, som kanske inte är fel i sig, men på sikt kan det skada förtroendet för poliserna om man lägger fram att saker och ting inte fungerar.

    Sedan kommer vi in på namnet polisstyrelsen. Tidigare när vi ventilerat detta tyckte jag att polisförvaltningsstyrelse skulle vara ett lämpligare namn. Det kan bli missförstånd i och med att vi har en polisstyrelse i riket. Tittar vi på Ålands författningssamling 2010/33 så har vi bl.a. överenskommelseförordningen. Där finns i 4 § skrivet ”I händelse av en polisiärt särskilt krävande situation kan förmannen för landskapets polis omedelbart underrättas. Polisstyrelsen kan då ge order om att tillsätta ledningsförhållanden på det sätt som situationen kräver”. Det här kan ge missförstånd. Polisen kan kanske det, men lagstiftningen ska vara tydlig och genomskinlig. Det är den inte i det här fallet.

    När man skrev landskapslagen så borde man varit lite tydligare, det står inte direkt polisstyrelse, det finns bara på ett ställe som jag sett den långa formuleringen Styrelsen för Ålands polismyndighet, annars går man in för att använda styrelsen. Därför blir det ganska lätt att man säger polisstyrelsen helt enkelt. Blandar man ihop de här så kan det vara ett problem. Åtminstone borde man titta lite på överenskommelseförordningen om man ska göra någonting åt det här. Det kan vara lite mystiskt.

    Angående språket har ledamot Gunnar Jansson varit inne på det redan och redogjort för den bilden. Där vill jag än en gång lyfta fram att när det gäller språkfrågan så är inte största problemet om någon pratar finska sinsemellan, större problem är det nog att man inte får utbildningen på svenska i den omfattningen som behövs.

    När det gäller sekreterarfrågan i polisstyrelsen är den största frågan vem som ska hantera den biten. Det kan vara en hel del arbete om vi ser till det. Ska det vara en utomstående sekreterare eller ska det refereras från polisen eller vem ska ha hand om det?

    Bemyndigande har ledamot Gunnar Jansson ifrågasatt på ett väldigt tydligt sätt så lagutskottet kommer att titta på det. Vad gäller ikraftträdelsebestämmelserna, man preparerar dem på det här sättet.

    Det var i stort sett det jag hade att säga till det här. Lagförslaget har förutsättningar att bli ett mycket bra lagförslag om lagutskottet gör vissa justeringar av det. Tack!

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Ltl Åke Mattsson tog upp det här med utbildningen och särskilt den på tekniksidan. Nu har vi en etablerad kontakt med Sverige och man har den utbildningen där från polisernas sida. Det avser man att fortsätta med eftersom det är väldigt svårt att få den från finskt håll. De här fortbildningsutbildningarna går väldigt sällan i Finland. När det gäller hanteringsanvisningarna, blanketter, datasystem och mycket annat inom polisverksamheten så är det en brist idag. Det är ingen ny däremot, men den finns och det är många regeringar som har försökt genom åren, men inte förmått få en kursändring, att det skulle bli mera svenska, men skam den som ger sig. Vi försöker jobba med frågorna, men det är inte lätt ska jag tala om för er.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Fru talman! Inledningsvis när det gäller utbildningen är det grundutbildningen för teknikerna som är i Sverige, man har inte tillräckligt bra där. Det gäller nog också när man tittar på befälsutbildning, när kan man få en svensk befälsutbildning? Kommer det någonsin att hända att den kommer på svenska i polisskolan? Framför allt, tappar man underbefälet så de med långvarig anknytning till Åland och lokalkännedomen kanske inte kommer att vara i befälsställning. En blandning är det bästa i det här sammanhanget. Vi är helt överens om det.

    När det gäller dataregistren så är det väldigt viktigt att man tar varje tillfälle i akt för att lyfta upp det och ta fram det. Där kan det vara, också när det gäller utbildning och annat, viktigt att ha landshövdingen med på tåget, ju flera dörrar man är och knackar på och ifrågasätter det här desto större förändring kan man få.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag har ett gott samarbete med polismyndigheten. Vi har månatliga möten tillsammans och jag bevistar också deras ledningsgruppsmöten för att få en god insyn i dels behoven, men också de framtida funderingar som finns inom polismyndigheten. Den här frågan är ständigt på tapeten. Jag säger också att speciellt har polismästaren ett ansvar att se till att det fungerar inom myndigheten, men jag och landskapsregeringen har ett stort ansvar i att se till att också den åländska polisen kan fungera på svenska trots att väldigt mycket av det här är finsk behörighet och kommer från Finland, men Finland har den skyldigheten att serva Åland på svenska till den här myndigheten.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Fru talman! Jo, det är bra att man har det här goda samarbetet. Sedan finns det dessutom ett moment 22 i det här sammanhanget, driver man frågan om svenska språket för hårt så kanske det är svårt att få framgång på fastlandssidan också. Vi kanske måste prata med dem som bara är finskspråkiga på finska för att driva kraven att få svensk skola. Det ska man göra. Det finns mycket problem här som man kan ifrågasätta. Det är bra att man är vaken inför den här frågan och jobbar på den.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback

    Fru talman! Det är ett digert lagstiftningsprogram som regeringen kommer med och jag vill inledningsvis gratulera minister Gun-Mari Lindholm till ett bra arbete. Det här med polisen var under den förra mandatperioden en källa till ständiga diskussioner. Då gjordes en ny ordningslag och en lag om privata väktare, vaktsystem. Indirekt kom också polisen då upp till diskussion.

    Det förra lagutskottet, där ledamot Harry Jansson och jag var de enda nu här i salen som satt i det utskottet, gjorde ett besök hos polisen. Det var en ganska omskakande upplevelse. Alla poliser som nu kunde var tydligen på plats och det var en mycket känslosam och öppen diskussion. Poliserna kände sig väldigt kränkta, som nu alla i och för sig är nu för tiden, men det var kränkta på det sättet att de inte tyckte att de fick någon positiv uppskattning i sitt arbete.

    De var ständigt i media och man fokuserade mycket kritik på dem, men de tyckte också att de aldrig fick någon uppskattning från sin arbetsgivare, dvs. landskapsregeringen. Man var irriterad över frågor som kanske var mera av någon slags självstyrelsepolitisk symbolisk karaktär, dvs. om uniformerna, bilarna och symbolerna. Det var för de flesta oväsentligt i relation till de problem som man upplevde som reella. Det där gjorde ett stort intryck på mig.

    Det som de också påtalade var att systemet, lagstiftningen, inte var rättssäkert, det fanns inte anvisningar för hur t.ex. den åländska ordningslagen skulle tillämpas, vilket gjorde att enskilda poliser i konkreta situationer måste ta på sig ett tillämpningsansvar för den åländska lagen. De kände att de inte hade någon administration eller förvaltning i ryggen utan de gjorde det bästa av situationen och de kunde också visa på att de gjorde olika för de hade olika uppfattningar.

    Det är väldigt allvarligt när självstyrelsen leder till att de som ska utföra det arbete som vår lagstiftning resulterar i inte har och inte får en gemensam uppfattning om hur lagarna ska tillämpas. Nu känns det som att väldigt mycket är på gång för att förbättra arbetsvillkoren för polisen och också att den här rättsosäkerheten förbättras.

    Man har talat om fulltextlag och blankettlag, egentligen är det väl två sidor av samma mynt, det är bara det att uppdateringen av lagstiftningen med fulltextlag är mera komplicerad. För några perioder tillbaka så var det ungefär ett självstyrelsepolitiskt svek om man ville ha en blankettlagstiftning. Det varierar lite med lagtingets sammansättning och vilka självstyrelsepolitiska ambitioner man har med lagstiftningen.

    Ledamot Gunnar Jansson föreslog att styrelsen skulle ha något särskilt uppföljningsansvar för ändringar i lagstiftningen, som sker i riket och som vi ska beakta här i vår lagstiftning. Det kanske de kan göra, men jag håller med min partikollega Göte Winé att det nog måste vara landskapsregeringens ansvar att tillse att lagstiftningen inom alla våra behörighetsområden är uppdaterade. Det fråntar inte styrelsen möjligheten att av intresse och ansvar för polisen följa upp lagstiftningen om de vill, men det formella ansvaret ser nog jag att ska ligga på landskapsregeringen.

    Tiden går och jag har ännu tänkt att det som intresserar mest är styrningen av polismyndigheten. Under förra mandatperioden så lämnade ganska sent den förra regeringen ett förslag till lag om styrning av Ålands polismyndighet. Det var under minister Roger Erikssons ansvar. Det här förslaget är ganska snarlikt det som presenteras i den här framställningen, men det avvek ändå på några ganska väsentliga punkter.

    Förslaget förföll och jag kan säga att jag var aktivt med och bidrog till att det inte skulle träda i kraft. Avgörande betydelse för att det fick dödsstöten till slut vill jag tillskriva dåvarande ledamot Gun Carlson. Hon tog med kraft avstånd från vissa principer, som tidigare förslaget byggde på.

    I det förslaget framförde man att ordförande för den här styrelsen skulle vara en av regeringen utsedd minister. Det var kanske det mest konstiga i det förslaget. Sedan fanns det andra diskussioner vem alla möjliga personer med alla möjliga speciella kompetenser som skulle sitta med i organet. Till slut blev det någonting som kändes väldigt främmande för vårt förvaltningssystem och också för vår representativa demokrati.

    Ledamot Gun Carlson framhöll med emfas att det här inte är en så hemskt annorlunda förvaltning än någon annan, vi ska ha ungefär samma system som vi har för ÅHS, ÅMHM, Ålands gymnasium och också för polisen. Hon kanske inte känner till det, men nu har hennes ambitioner hörsammats till den delen i det här förslaget.

    Lite konfunderad har jag varit varför det är så himla märkvärdigt med polisen att de inte kan ha en helt vanlig styrelse, politiskt tillsatt som i andra under landskapet lydande myndigheter. Det är ännu som förslaget ligger och det tycker jag att är mycket bra.

    Fru talman! Ledamot Gunnar Jansson nämnde många intressanta saker som styrelsen skulle kunna påta sig. Det handlar om övervakningsuppgifter, penningautomatföreningens penningspelsverksamhet och sådana saker. Det är mycket möjligt att det skulle vara bra. Jag tror att det i det här skedet kanske är att ta ett för långt steg, det har varit problematiskt nog att komma så här långt. Jag skulle vara lite försiktig med att föra in många sådana element i diskussionen så att vi igen hamnar i en cirkus i ett utskott där man ska göra den ena och den andra förändringen.

    Det står i 1 c § att styrelsen ska följa polismyndighetens verksamhet, att övervaka att näringsrätten iakttas är väl bl.a. att följa verksamheten. Att aktivt ta del i arbetet med att utveckla polismyndighetens verksamhet, att övervaka penningspel på ett effektivare sätt. Styrelsen kan väl också diskutera och initiera olika förslag och föreslå de åtgärder som styrelsen finner motiverade. Jag ser med andra inte något hinder för att de mycket viktiga synpunkter som ledamot Gunnar Jansson kom fram med och konkreta förslag att de i framtiden kan inkluderas i verksamheten.

    Sedan måste jag uppriktigt säga att jag inte hängde med det begränsade ansvaret. Det kanske finns någonstans i förra arbetet eller i motiveringarna. Jag har kanske läst slarvigt. Jag kan tillstå att jag tycker att det är lite problematiskt med styrelserna i landskapets underordnade myndigheter. Som ordförande i ÅHS ser jag nog att vi har ansvar, både politiskt och ekonomiskt, men vi har ganska svaga styrmedel. Jag tror att det är lite tvärtom i den här organisationen och framför allt är det oklart hur ÅHS’ styrelse ska förhålla sig till landskapsregeringen och landskapsregeringen till ÅHS’ styrelse. Umgänget, som ledamot Jansson brukar säga om förhållandet mellan riket och Åland, men här ser jag att hur ska den politiska styrningen från regering och lagtinget återspeglas i de här underordnade myndigheternas verksamhet. Hur ska politiska beslut som vi tar här verkligen förverkligas inom myndigheten.

    Det är en svag politisk styrning många gånger, det kan hänga ihop med olika saker, men kanske framför allt det att lagtinget sedan väldigt länge varit bara en gummistämpel, under flera decennier. Det var tjänstemännen som bestämde och det var man nöjd med. Självstyrelsesystemet var också ganska begränsat, man hade inte några ekonomiska styrmedel. Det är ju borta, men här finns nog ett sorts glapp som man borde titta närmare på, inte bara den här kommande styrelsens ansvar och uppgifter.

    I likhet med minister Lindholm var jag verkligt överraskad över ledamot Harry Janssons förslag. Att landshövdingen plötsligt skulle sitta som någon slags medlem, om dock bara med närvarorätt, i ett landskapsförvaltningsorgan, i dess politiska styrelse. Uppriktigt måste jag säga att jag inte får ihop det på något plan. Det enda jag kan tänka mig är att nuvarande landshövdingen är en trevlig och bra kille, han kanske också har varit polismästare så han kan frågorna, men det är inte på basen av sådana överväganden som vi kan ändra på systemet så radikalt. Jag har uppfattat att centern, nu är det tråkigt att han inte är här, att ledamot Harry Janssons åsikt har varit att landshövdingens roll ska vara så liten som möjligt i vårt självstyrelsesystem. Att nu lyfta in honom i ett rent politiskt organ för förvaltningen av en landskapsmyndighet känns minst sagt konstigt. Det förslaget hoppas jag att utskottet förbigår med tystnad.

    Fru talman! Jag önskar lagutskottet lycka till med det här och det är bra om vi får igenom lagstiftningen så fort som möjligt. Den kommer inte att vara perfekt, men det är ett stort steg framåt och det är viktigt att poliskåren nu får den känsla som de saknat så länge, att det inte är någon som riktigt tar deras kritik på allvar. Jag tycker att minister Gun-Mari Lindholm har gjort bra ifrån sig och nu kommer det flera olika förslag som kommer att förstärka polisens verksamhet på Åland.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Fru talman! Det sista först om vi ska ha landshövdingen med på mötena och vad han har där att göra. Det finns väldigt mycket som kontaminerar när det gäller polisen och Finland, vi har sjöbevakningen och tullen, vi har centralkriminalpolisen här, vi har registren som vi har problem med, utbildningen i Finland där vi måste knacka på alla dörrar för att komma vidare med dessa frågor. Man har planläggning över vad som händer i Finland, vilka förändringar är på gång så att man kan anpassa vår polisverksamhet med vad som händer där. Det kan ha betydelse med de här lagstiftningarna så jag ser en fördel.

    Vi har en överenskommelseförordning i och för sig, men en ganska stor del av behörigheten är de facto finsk när det gäller polisverksamheten. Det är ordning och säkerhet som de åländska poliserna har hand om själva.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Jag förstod inlägget som ett stöd för den janssonska frestelsen. Det blir orimligt att i varje organ där vi har delad behörighet ska landshövdingen in för att garantera att det fungerar. Det är det man säger. Man måste titta principiellt på detta, inte att det är bra att landshövding Peter Lindbäck sitter där. Vad är ansvaret för självstyrelsen? Att hålla sig a jour med rikslagstiftning måste ju skötas på annat sätt. Vi har chefer på tullmyndigheten, gränsbevakningen osv. Det finns samrådsorgan redan.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Fru talman! I och för sig kommer man inte så mycket längre i den här diskussionen. Vi har olika uppfattning om det här. Oberoende vilket namn landshövdingen än har så fyller han en funktion i det här sammanhanget för att driva de här frågorna på ett så bra sätt som möjligt. Det kan vara symbolfrågan som ställer till med problem. Så är det också med valet av lagstiftning, ska det vara blankettlag eller inte. Väljer man blankettlag blir det automatiska uppdateringar av rikslagen, då behöver vi inte göra någonting här. Just nu kommer förändringarna som är med ganska stor sannolikt riksbehörighet, men ändå ska vi här på Åland göra en ny lag för att uppdatera polislagen. Det känns lite underligt för vi borde ha lite annat att göra än att vi ska processa finska lagar här i lagtinget. Så kommer det de facto att bli med finsk behörighet. Jag backar i den här frågan, det är tydligen en viktig symbolfråga för många och det måste man respektera.

     Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Jag ska försöka att inte vara elak, jag brukar få påskrivet om härskarteknik. Man börjar undra vad ledamot Åke Mattssons önskan är vad gäller självstyrelsen. Det bästa borde väl vara att landshövdingen också sitter med i regeringen för de har ju mycket som rör också finsk lagstiftning. Man måste väl ändå inse att det är två helt olika strukturer och nu försöker vi utöka självstyrelsen med ett nytt system och så får vi ledande politiker som säger att landshövdingen ska sitta med i förvaltningsorgan för att garantera att den åländska lagstiftningen säkert fungerar och är anpassad till rikslagstiftning. Det går hit och dit.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson

    Fru talman! Ledamot Åke Mattsson tog upp det här med kameraövervakning på allmänna platser. Där har man ganska mycket fria händer eftersom det inte finns någon speciallag i Finland, däremot finns det bestämmelser om teknisk övervakning i flera olika lagar och också som den här lagen säger. Man begränsas också mot förbudet mot olovlig observation i strafflagen och också om lagen om integritetsskydd och personuppgiftsskydden som finns. Jag vet inte om den här regleringen också är för kameraövervakning, men jag tror inte att utskottet behöver titta så himla mycket mer på det här eftersom det inte hör till den här lagen.

    Fru talman! Förr i tiden bar nästan alla poliser uniform hela tiden. Från morgonen till arbetsdagens slut. Numera känns det som att vi har färre uniformerade poliser. Vad är anledning till att vi har så många civilklädda poliser? Knappast är det väl för att poliser smyger omkring civilklädda i många polisfilmer och deckare?

    Polisen måste bli mera synlig, därför är jag glad att det nu jobbas med att öka den åländska polisens synlighet i samhället. Det tror jag också uppskattas av allmänheten. Ett av dom allra enklaste och mest verkningsfulla sätten är att poliserna använder uniform även när dom inte måste ha den på sig. Det här är något som jag har förstått är på gång och hoppas att det förverkligas.

    På tal om uniformen så har det alltid varit en återkommande livlig debatt i lagtinget om att få den med en åländsk prägel. Men det är ju redan till vissa delar gjort, med vår hjort. Vi har vårt landskapsvapen med hjorten på bland annat uniformens högra ärm. Uniformerna köper vi från teknikcentralen hos inrikesministeriet i riket och betalas av arbetsgivaren. Hjorten sys på i efterhand och det kostar en del pengar men jag tycker att det är värt det, även om det säkert knorras i vissa kretsar om det.

    Polisen är ju unik för oss. Om jag förstått saken rätt så finns det inte så många självstyrande områden som har rätten att ha sin egen polisstyrka. Då är det viktigt att vi visar upp att vi har egen polis, också på uniformen. Polisuniformen ska vara en enhetlig klädsel som åtminstone för mig representerar något annat än den som bär den. Den ska inte representera en individ utan representera ordningsmakten och stå för neutralitet och objektivitet. Det är mycket viktiga hörnpelare i en rättsstat.

    Fru talman! För inte så länge sedan rapporterade lokalmedia om att polisen på Åland hade stora problem. Det kom skarp kritik från flera håll mot hur myndigheten sköttes och vi fick läsa i anonyma insändare att det även fanns mobbning och kränkande behandling inom polisen. För att lösa problemen tillsattes en arbetsgrupp för att gå igenom verksamhet, struktur och organisation. Jag har tyvärr inte fullt ut följt med vad resultatet blev och vad man sedan gjorde.

    Däremot togs nyligen ett beslut på enskild föredragning om polisens reglemente. Nu föreslås att den nya styrelsen ska ta beslut om reglemente. I liggande lagförslag står det att den nya polisstyrelsen bland annat ska ta beslut om organisation för polisen. Här måste jag säga att jag tycker att det är bra, men det är oerhört viktigt att styrelsen har i åtanke att det finns en hel vetenskap om organisation, strukturer och organisationsmodeller. Det blir särskilt viktigt att styrelsen noggrant går igenom och tar in kunskap innan man i framtiden fastställer eventuell ny organisation eftersom polisen har en mycket central roll i samhället. Poliserna utbildas ju också med en viss kunskap om hur en polis organisatoriskt är tänkt att fungera så det är viktigt att här också väga in för- och nackdelar med förändringar.

    I normala fall tycker jag att vi inte ska formalisera allt för mycket, men här är det mer befogat. Strukturen för polisen bör vara centraliserad och formaliserad i ganska hög grad eftersom kraven på likabehandling är stort och eftersom den externa kontrollen är stor genom att politiker beslutar om lagstiftning, inriktning och budgetmedel.

    Polisen är i princip den enda organisationen på Åland som har legitim rätt att utöva fysiskt våld och beröva människor deras frihet och torde därmed kunna klassificeras in i en huvudtyp av organisationstyper som kallas stater. Stater är den typen av organisation som är minst flexibel, så jag tycker inte att man ska skapa sig några illusioner om att det är enkelt att omorganisera en polisorganisation.

    Sen ska man komma ihåg att det inte räcker bara med att se över organisationsstrukturen för att effektivisera en organisation, få bort vantrivsel eller öka trivsel. Förändring i organisationsform är ensamt ingen lösning på en illa fungerande organisation. Andra aspekter som bör ligga till grund för diskussion vid en organisationsförändring är till exempel mål- och strategiändringar samt översyn av arbets- och auktoritetsfördelning med mera. Avgörande är dock att man vet och är överens om varför man ska förändra, målsättningen med förändringen och hur man i efterhand fastställer om förändringen blivit lyckad.

    Polisen har också en tydlig rangordning i sin organisation. I en rangordning brukar det kunna skapas ett allmänt socialt beteende hos personer i förhållande till deras positioner. Till delar formas beteendet utifrån rangordningen. En sådan utveckling är både till fördel och till nackdel för en organisation. Attityder som stöder rangordningen är till fördel medan attityder och intressen som uppstår emot är till nackdel.

    De problem som uppstår är ofta missförstånd eller har med personliga relationer att göra. Det här brukar gå att lösa med hjälp av kunnigt folk som kan gruppbeteende och socialpsykologi. Vi måste komma ihåg att poliser också är människor precis som alla andra och människor i en organisation går inte att begränsa till att bete sig enbart efter dom roller, aktiviteter och strukturer som fastställs. Människor är också sociala och har en egen identitet, personlighet, värderingar, egna drivkrafter och problem. Man måste alltså också komma ihåg att beakta frågeställningar kring människor och mänskligt agerande i organisations- och strukturförändringar.

    Till sist vill jag säga att jag tycker att det är bra att vi tillsätter en polisstyrelse och att landskapsregeringen föreslår att den delen av lagen ska träda ikraft så snabbt som möjligt. Det finns ingen orsak att vänta. Jag hoppas också att landskapsregeringen påbörjar rekryteringen av styrelsen i god tid så att vi får in rätt folk i den nya styrelsen. Tack!

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Fru talman! I det här sammanhanget märks det att ledamot Carlsson är väl påläst när det gäller organisationsstrukturen. Det kan man lugnt säga, men när det gäller polisens organisation så igångsattes förändringen av dåvarande lantrådet Viveka Eriksson för kanske 4-5 år sedan. Den processen ses genom hela förvaltningen, men sedan visade det sig att det var lagbundenhet som gjorde att det inte gick att genomföra den organisation man hade tänkt sig. Det hindret är borttaget just nu. Det är det som det handlar om ganska mycket.

    När det gäller kameraövervakningen och varför jag lyfte fram den så är det också så att polisen i det sammanhanget vill ha struktur och ordning. Man ser gärna att det skulle finnas en viss lagbundenhet, man vill följa vad som gäller osv. Det känns lite diffust och grått att börja och därför kan ett visst motstånd finnas där också. Bland allmänheten kanske motståndet är minst lika stort.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack fru talman! Min erfarenhet av de strukturfrågor som kollegan Carlsson anförde visar att de är korrekta. Det här är från en tid när polisyrket var förbehållet män, så jag vill bara säga att kanske den främsta uppryckning och den kanske mest genomgripande förändringen jag har sett i polisorganisation och polisstruktur kom när också kvinnor intog plats som poliser. Det är bara en upplysning.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Wille Valve

    Fru talman! Tack för alla goda talturer som jag har fått höra idag i remissdebatten om polislagen. Engagemanget i den här frågan går inte att ta miste på. Jag hyser personligen gott hopp om att vi ska hitta en optimal lösning med en hårdare offensivitet som ledamoten Gunnar Jansson efterlyste och med tanke på ålänningarnas rättssäkerhet.

    Fru talman! När Ålands delegation för Nordiska rådet hade besök av Sannfinländarnas delegation i Nordiska rådet för några veckor sedan diskuterade vi behörighetsfrågor. Under ett av våra möten berättade jag att vi har en egen polis med eget vapen, eget emblem och en egen polislag. Det väckte en del förundran.

    Frågan återkom också när vi hade grundlagsutskottet på besök. Vi diskuterade med några ledamöter om vilka frågor Finland i framtiden skulle kunna tänka sig att ge över till Åland och vilka som absolut är riksbehörighet. I resonemanget om vad som är riksbehörighet kom formuleringen: ”Ja, det handlar väl om de hårda säkerhetsfrågorna och ordning”.

    Vad vill jag säga med de här två exemplen? Jo, det är något speciellt att vi har uppnått en egen åländsk polis, även om vi inte är unika i världen på något sätt. Också den baskiska autonomin har sin polis, den s.k. Ertzaintza, men det speciella med vår polisbehörighet, som ledamoten Jansson nämnde tidigare, är att den är delad. Det handlar om tjänstemän med rätt att ge befallningar och tillgripa tvångsmedel.

    Polisväsendet är för att citera lagförslaget på sidan 37: ”Ett komplicerat rättsområde att förvalta, inte minst för att polisverksamheten så nära berör enskilda människors integritet i olika avseenden”. Det här innebär i praktiken att det kan vara en stor utmaning för en enskild åländsk polis att känna till sina befogenheter, t.ex. en täckoperation. I synnerhet om de åländska polislagstiftningarna har olika utgångspunkter. Det är därför positivt att preciseringar har införts om ändringar, metoder för inhämtande av information på sidan 7. Det sista vårt samhälle behöver är ett juridiskt vakuum för så viktiga samhällsfunktioner som dessa.

    Lagpaketet gör att det uppdaterar åländsk polislagstiftning så att den passar in i de kommande lagändringarna på rikssidan. Det här är i grunden bra för ålänningarnas rättssäkerhet. Den finländska lagen som träder i kraft 2014 är till stora delar en sund avvägning med medborgarnas integritet att ge polisen de redskap de behöver för att sköta sitt jobb och upprätthållandet av den allmänna ordningen.

    Regeringen inför en polisstyrelse för att förstärka medborgarinflytandet. Styrelsens uppgifter finns fastslagna i landskapslagen om Ålands polismyndighet 1 c §. Polisstyrelsens införande innebär med nödvändighet något utökad byråkrati, såsom konstateras i lagförslaget. På lång sikt bör vi noga följa med att dessa strukturer fungerar som det är tänkt. En sak som det övriga utskottet bör notera är också utökningen av listan på hemlighållna handlingar. Detta bör vara väl motiverat och grundat.

    Fru talman! Jag vill kasta ut en fråga till denna lilla församling, den handlar om kravet på finländskt medborgarskap för att inneha tjänsten som polis. Polisarbetet skiljer sig förvisso nationellt, men skiljer det sig så mycket åt att det inte går att hämta finländsk och åländsk polislagstiftning för att inträda i tjänst för exempelvis en nordisk medborgare. Detta är en pyttefråga i sammanhanget och den kan lösas med enkla medel med dubbelt medborgarskap t.ex., men jag tillåter mig att ändå ställa frågan vad det är som gör att denna bestämmelse finns i vår självstyrelselag? Finns det någon klok här i församlingen så får man gärna svara på denna fråga.

    Fru talman! Min ambition är inte att prata mer idag utan att fortsätta att lyssna på vad alla andra har att säga om polislagen. Min uppfattning är dock att detta är ett väl genomarbetat lagförslag. Tack.

    Ltl Danne Sundman

    Fru talman! I denna sena timme, inte fem före tolv utan fem efter, så vill jag ändå hålla mitt anförande för dessa tappra lagtingsledamöter som är kvar. Ålands polismyndighet och dess verksamhet är bortsett från självstyrelsens hjärta, lagting och landskapsregering, den absolut viktigaste myndigheten vi har. Om man är deklaratorisk och högstämd så kan man säga att det är demokratins yttersta garant, vår polismyndighet. I fredstid och i ett nordisk-europeiskt samhälle tänker man inte så här, men trots det så är vår polis viktig. I andra delar av världen ser man hur viktig polismakten är, att det är ordning och reda och att alla onda ting motarbetas.

    De materiella bestämmelserna i den här rätt så digra luntan, den nya polislagen, är i huvudsak nya verktyg och medel för polisen att göra det som man gör mest, nämligen att jaga bovar av olika slag. Kriminalitet, dess organisation och utbyte över gränserna är någonting som verkligen har lyckats i det nya öppna Europa och då får man ett större kunskapsutbyte. De kriminella kan organisera sig och utbyta kunskap och därmed utveckla sig. Då måste polismyndigheten hänga med och få de verktyg man behöver. Det är i princip vad det handlar om, det som vi ger dem i och med den här lagen.

    När det gäller diskussionen om blankettlag kontra fulltextlag understöder jag till fullo det vägval man har gjort nu. Det är inte för att jag vill illa för någon, som ska tolka lagen på någon myndighet, eller att jag tycker att det är roligt att vi får mer arbete, utan jag ser till första hand till medborgaren som genom den här lagen vill läsa sig till vad medborgaren har för rättigheter och skyldigheter och vad myndigheten har för rättigheter och skyldigheter. Det kan man göra på det här sättet, i vår egen lagbok, den blåa som just har kommit ut i ny upplaga. Det är det vi ska sätta allra främst och sedan får vi ta lite omak om det bidrar till det. Det är min absoluta uppfattning.

    I lagen är det många paragrafer som jag ska kalla 19 3 bestämmelser, alltså i rikslagstiftning, men vi tar in dem för att det ska bli överskådligt. Jag har aldrig hört någonstans att det skulle vara en begränsning hur mycket sådant det får vara i en lag. Det säger sig självt att en sådan beredning kan man inte ha, det kan inte fastställas om det ska vara hälften eller 70 procent, för hur mäter man det materiella. Det kan vara att i tre paragrafer kan det vara något väldigt viktigt och det uppväger kanske 30 paragrafer av mindre viktiga saker. Det ska vi inte alls ge oss in i utan koncentrera oss på att det är fullt möjligt att göra så här.

    Det gör också att lagen ändras, om den ändras i Finland, om riksdagen ändrar lagen så ändras den här också oberoende vad det står i vår lag. Det får kanske de lite märkliga följderna att det inte är våra motiveringar som gäller utan det är Finlands riksdags motiveringar till paragraferna. Det som står i utskottsbetänkandena och det som står i propositionen där, därav hänvisningarna när det gäller det materiella i detaljmotiveringen. Det är helt naturligt.

    Det finns tre typer av paragrafer. Det finns sådana som är ordningsbehörighet, det finns de som är både och, och sedan finns det de som är rena, 19 3. Det är tur att vi kan göra så här, det är ett sinnrikt system som gör att vi kan presentera en komplett lag för ålänningarna i vår egen lagbok trots att vi inte har all behörighet.

    Det som är lite problematiskt med den här lagen är att det enligt framställningen är en mer eller mindre avskrift av den nya polislagen i Finland. Den har man redan upptäckt fel i varför det kommer att komma en proposition med ändring i december. Då är vår polislag högst troligt fortfarande kvar i vårt utskott. När den kommer hit till lagtinget så vet man vilka fel det är som vi med berått mod ska stifta om. Det här är något som utskottet bör bekanta sig med, om tidsplanen stämmer på andra sidan Skiftet och hur stora ändringarna är. Kan man i utskottet vara lite smidig och föra in dem. Det skulle bespara både landskapsregering och lagting lite arbete. Det tar jag inte ställning till för det beror på vad det handlar om, om det behöver till lagberedningen för att beredas. Så är tingens ordning med den här lagstiftningen.

    I sak så är det bra att man moderniserar lagen och som konstateras i framställningen så har vi inget val för den kommer att träda i kraft oavsett till allra största delarna eftersom det är riksbehörighet. När det gäller själva polislagen vill jag nämna några saker. I 11 § ger man förordningsfullmakt där man bl.a. i 2 punkten föreslår att lagtinget ska ge en förordningsfullmakt att bestämma om polisens emblem och tjänstemärken. Här borde man också kunna sätta in en förordningsfullmakt att bestämma utseendet på polisens fordon. Då skulle det inte vara någon tvekan om vem som ska bestämma det. Då skulle det bara vara att bestämma att nu ska polisbilarna se ut så här. Jag är i likhet med många tidigare talare mycket stolt över den åländska polismyndigheten. Det är absolut fel om fordonen ser likadana ut som de i Finland. Där borde vi ta tillfället i akt och profilera oss. Man kunde kanske ha det i förordningsfullmakten. Det är bara ett förslag som utskottet kan titta på.

    En annan sak som jag gärna skulle se att utskottet fördjupar sig i är när man i 11 § 2 momentet sätter en rad förordningar i kraft, alltså statsrådets och inrikesministeriets förordningar med närmare bestämmelser i 5 punkten automatisk övervakning av vägtrafiken. Jag säger inte att det är något fel på bestämmelserna, men som jag läser det så handlar det alltså om kameraövervakning av vägtrafiken, alltså hastighetskameror. Innebär det här att man när som helst från polismyndigheten kan sätta upp en sådan på eget bevåg eller krävs det andra beslut? Det här känner jag inte till så därför skulle det vara intressant om utskottet kunde bekanta sig med det. Då kanske det blir en annan politisk dignitet om vi ska lagstifta och godkänna det. Kameraövervakning är både på gott och ont. Det om sidan 87 11 §.

    När det gäller polisstyrelsen så är jag enig med tidigare talare om att det är bra och det är nu på ett sådant sätt att man kan lagstifta det. Det förra förslaget som kom var inte bra. Nu tycker jag att man i lagtexten och i motiveringarna har kommit till en bra lösning. Man kan säga om uppgifterna att det alltid är problem att avgränsa dem och det kanske är så att man inte vet förrän efteråt när man har kört organisationen en stund, hur den exakta avgränsningen ska vara mot själva myndighetens övriga nivåer. Framför allt vad ska polisstyrelsen göra och vad ska man göra på det som nu heter kansliavdelningen och i framtiden något annat kanske, den tjänst som finns där. Då gäller det att ha en fördelning sinsemellan också, t.ex. när det gäller uppdaterad lagstiftning.

    Det föreslås här att polisstyrelsen skulle följa med finsk lagstiftning, men kanske det är myndighetens uppgift. I likhet med tidigare talare så skulle jag önska att 8 punkten inte skulle behövas, men med all oönskvärd tydlighet har vi sett att trots att självstyrelselagens bestämmelser, trots att det inte råder någon tvekan om hur verksamhetsspråket ska fungera, så fungerar det inte. Det är inte nuvarande polismästares fel utan så har det varit en längre tid. Det är en utveckling som inte har kommit som ett blixtnedslag utan successivt försämrats. Det har man svalt munsbit för munsbit tyvärr. Där är det många som är skyldiga till att det har blivit så. Nu har det uppdagats och hamnat mer eller mindre i famnen på nuvarande polismästare. Det är helt klart orättvist, det kan många vittna om att det har varit problem en längre tid. Däremot accelererar problematiken hela tiden, det blir sämre och sämre hela tiden.

    Det här kommer att bli polisstyrelsens huvudsakliga uppgift, tyvärr får man säga, trots att det står i självstyrelselagen. Det är mycket bra att man har det uttryckligen som en punkt. Det sätter råg i ryggen för att ta tag i problematiken och försöka vända på utvecklingen, vilket heller inte görs över en natt. Det blir mycket arbete, det är allt från datasystem och cirkulär, rutiner och framför allt språkbruket internt. Vi hörde häromdagen återigen ett exempel där man i tjänsten mellan två poliser inför kunder hade pratat finska. Varje sådant tillfälle är inte motiverat. Så länge man gör så har man problem i myndigheten. Om jag kopplar till början i mitt anförande så är det här den absolut viktigaste garant för demokrati och självstyrelse så då kan man inte förfara på det viset.

    Till sist vill jag nämna att man i räddningslagen städar upp lite om alarmcentralen. Sedan går man in och ändrar när det gäller eldningsförbud. Det blir eldningsförbud hela tiden i tättbebyggt område. Det står senare i samma paragraf att det är sådant område som är utmärkt med skylten för tätort, alltså i praktiken är det Godby och Mariehamn. Det kan säkert vara motiverat. Frågan är om man borde gå ännu längre. I Godby finns det betydligt mer spritt boende än i andra tätortsliknande områden på Åland, som också har samma problem. Sätter man eld på sin lövhög så bolmar det frisk in till grannen också i Kattby, Söderby, Storby och t.o.m. andra tättbebyggda områden på Åland. Utskottet kunde titta på om det finns skäl att reglera på annat sätt. Det är för Mariehamn man gör det här huvudsakligen, kanske inte för Godby. I Mariehamn har man haft en sådan praxis att det är eldningsförbud hela tiden, om man inte har tillstånd från räddningschefen. Det kunde utskottet bekanta sig med. Det var i kort vad jag ville säga.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Fru talman! Jag reagerade inledningsvis att vi ger polisen nya befogenheter. De är väldigt marginella befogenheter i den här lagstiftningen. Det är sådant som polisen har haft förut. När man pratar om tydlighet så är det detta som är problemet när vi inte väljer blankettlagstiftning, det blir otydligt. Polisens verksamhet står definitivt inte i polislagen utan den står i polislagen, tvångsmedelslagen och förundersökningslagen, alltså det är tre ben som man behöver ha grepp på för att veta vad det är som gäller på det här lagstiftningsområdet.

    Tittar man på självstyrelselagen tappar man de här andra bitarna i diskussionen, vad har de för rättigheter, vad kan polisen göra. Griper man en person så kan det vara tvångsmedelslagen, förundersökningslagen och polislagen vid samma tillfälle som man ska åberopa. Därför blir det en otydlighet och dessutom kan lagen bli omodern och inte gälla enligt vår lagbok, men däremot enligt finsk lagbok. Då är det ett problem.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Det är viktigt när man har fulltextlag att man tar sitt ansvar från lagtinget, men också från landskapsregeringens och lagberedningens sida, polismyndigheten och den funktion inom förvaltningen som har till funktion att uppmärksamma lagstiftningsändringar och införa förändringarna här utan dröjsmål. Det är viktigt att man har rutiner för det så att lagen hålls aktuell. Annars gör man en björntjänst åt den som ska läsa lagen. Det har också att göra med det att vi borde ha på internet uppdaterad lagstiftning som man har i Finland. Det sätter också fingret på andra behov inom förvaltningen. Så länge man gör det är det här det bästa sättet att visa på de grundläggande bestämmelserna för polisen. De finns på ett ställe och de finns i vår egen lagbok.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Fru talman! Jag godtar bättre att det är en viktig symbol för självstyrelsen att ha en egen polislag och därför ska den vara i vår egna blåa bok och därför ska det vara en fulltextlag, men däremot när man säger att det är för tydlighetens skull kan jag definitivt inte gå med på det. Jag tycker att det blir extremt otydligt i och med att man ens knappast kan använda polislagen utan att bläddra i de andra båda lagarna, både tvångsmedelslagen och förundersökningslagen. Sedan tycker jag också att man faktiskt har kommit med ett bättre lagförslag nu. Jag tror inte att de tidigare politikerna ska belastas för utformningen av det utan det ska poliserna ha en eloge för. De är bra på att lobba, det fanns ett väldigt intensivt motstånd från vissa grupper av polisen till polisstyrelse och för att tillmötesgå dem så var det lite konstiga formuleringar, men jag tror inte att det var några politiska intentioner i de tidigare utformningarna.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Det kan hända att det saknades politik i det förra förslaget. Nog om det, nu är vi på banan och det här förslaget är mycket bra. Det innebär att ålänningarna i sin egen lagbok kan läsa om sin polismyndighet till den del som är intressant för medborgarna. För specialister, myndighetspersoner, polisen själv så måste alltså de röda lagböckerna finnas på hyllan. Det är självklart när det är så mycket riksbehörighet i speciallagar i det här, men för ålänningarna är det här det bästa.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Andra behandling

    4        Godkännande av avtalet med Guatemala om upplysningar i fråga om skatteärenden

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 22/2011-2012)

    Republikens presidents framställning (RP 14/2011-2012)

    Först tillåts allmän diskussion och efter det kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det lagförslag som ingår i presidentens framställning eller vägra ge ett sådant bifall.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs lagtinget för bifall. Lagtinget har i andra behandling lämnat sitt bifall till lagförslaget.

    Betänkandets motivering föreläggs för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

    Ärendets andra behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    Enda behandling

    5        Landskapsrevisorernas och landskapsregeringens berättelser för år 2011

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 23/2011-2012)

    Landskapsrevisorernas berättelse (RB 1/2011-2012)

    Landskapsregeringens berättelse (LB 2/2011-2012)

    Ärendet avförs från dagens lista

    Enda behandling

    6        Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2011

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 24/2011-2012)

    Landskapsrevisorernas berättelse (RB 2/2011-2012)

    Ärendet avförs från dagens lista.

    Föredras

    7        Garanterad neurologisk vård

    Ltl Katrin Sjögrens skriftliga fråga (SF 13/2011-2012)

    Ärendet avförs från dagens lista.

    Remiss

    8        Legalisera nettodebitering av el

    Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 9/2011-2012)

    Ärendet avförs från dagens lista.

    För kännedom

    9        Allmän tandvård för unga samt ambulerande tandvård

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 4/2012-2013)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum 14.11.2012.

    10      Skyddsjakt

    Ltl Torsten Sundbloms skriftliga fråga (SF 1/2012-2013)

    En fråga ska besvaras inom tio dagar efter det att landskapsregeringen tagit emot frågan. Om frågan inte kan besvaras ska landskapsregeringen meddela det till lagtinget och samtidigt ange orsaken till att ett svar inte ges.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls 14.11.2012 klockan 13.00. Plenum är avslutat.