För kännedom
Nya behörighetskrav inom socialvården FR 21/2007-2008
Utdrag ur protokollet
TALMANNEN:
Plenum börjar. Upprop.(Frånvarande: ltl Gun Carlsson, vtm Gun-Mari Lindholm och ltl Mika Nordberg). Ltl Mika Nordberg infann sig efter uppropet.
28 är närvarande.
Om ledighet från dagens och onsdagens plenum anhåller vtm Gun-Mari Lindholm för privata angelägenheter. Beviljas. Ledamot Gun Carlson anhåller om ledighet från dagens plenum för deltagande i PAF:s styrelsemöte. Beviljas. Ltl Roger Jansson anhåller om befrielse från lagtingsarbetet för tiden 10-12.9.2008 för privata angelägenheter. Beviljas.
Herr landshövdingen:
Värderade herr talman! Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna Republikens Presidents framställningar om godkännande av, dels avtalet med Moldavien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och dels protokollet om ändring i avtalet mellan de nordiska länderna för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet.
TALMANNEN:
Framställningen kommer att behandlas i vederbörlig ordning.
Föredras för remiss ärende 1:
Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om förbud mot tvätt- och rengöringsmedel som innehåller fosfater. (HM 26/2007-2008).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.
Ltl Danne Sundman:
Herr talman! Vad passar bättre att börja lagtingets session med än en konkret miljöfråga? De som i sommar har vistats norr på Åland så har sett av den dåliga vattenmiljön. På södra Åland har det varit lite bättre. När man pratar vattenmiljö nämns ofta ett problem som Åland har speciellt och det är den spridda bosättningen. Man har många bostäder runt om, perifert i kommunerna och också mycket sommarstugor som används mer eller mindre som ett andra boende i stor utsträckning. En lösning på det här är att motverka spritt boende. Det finns de som förespråkar den lösningen. En annan lösning är att försöka göra det här boendet miljömässigt hållbart och där har det tagits, när det gäller vattenmiljön, ganska tuffa beslut från regeringens sida tidigare. Under Obunden samlings regeringsmedverkan togs det beslut om ganska höga krav på avloppsanläggningar och vi fick också kritik som kanske till vissa delar var berättigad, men som kommer att innebära en stor miljönytta, när de väl är genomförda.
En annan åtgärd som man konkret kan göra för att minska utsläpp av fosfor är att införa ett fosfatförbud när det gäller tvätt- och rengöringsmedel som används av alla som bor eller också har sommarstuga. Fosfatförbudet är ett effektivt sätt att begränsa utsläppen av fosfor till hela Östersjön. Om alla länder runt Östersjön införde ett sådant här förbud mot tvätt- och rengöringsmedel så beräknas de totala utsläppen minska med en femtedel. Det är alltså 20 procent på ett bräde. Det är lite svårt att uppskatta vad det skulle innebära för Åland men uppskattningsvis cirka en tiondel av fosforutsläppen skulle man råda bot på med ett sådant här förbud, med reservation för att det där är en uppskattning och kommer från siffror som jag själv har försökt luska fram. Förbud mot fosfater fanns i Belgien, Tjeckien och Tyskland och var på väg att införas i Frankrike när den här motionen skrevs . Det finns också i Norge och Schweiz. Utanför EU så är användningen av fosfater i tvättmedel för hushållsbruk reglerat i Canada, Japan och USA. Sverige förbjöd det här från och med första mars i år. Det betyder, i och med att Sverige har genomfört det här förbudet, så finns det en stor marknad nära Åland där man kan få de här fosfatfria rengörings- och tvättmedlen så det är inget stort problem för den åländska handeln.
Herr talman! Med hänvisning till detta föreslår jag i motionen, att lagtinget skulle hemställa hos landskapsregeringen, att man inför förbud mot försäljning av tvätt- och rengöringsmedel med fosfater. I klämmen står det "att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen inför förbud mot försäljning av tvätt- och rengörningsmedel. Så skall det inte stå. Det skall vara en tillägg "innehållande fosfater". Man måste ju få tvätta sig.
TALMANNEN:
Rättelsen antecknas.
Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:
Herr talman! Vi anser absolut att det här är värt att överväga att gå in för ett förbud av fosfater i tvättmedel även om jag normalt inte är en förbudsförespråkare så tror jag, just i det här fallet, att det ett bra sätt att nå resultat. Det torde vara så att det finns alternativ på marknaden. Människor blir inte utan tvättmedel. Vi har diskuterat frågan och jag är säker på att min kollega, regeringsledamot Katrin Sjögren, kommer att beskriva den processen i sitt anförande som hon har begärt. Det finns några frågor som man måste vara säker på, att de tvättmaskiner och apparater vi har i dagens läge, inte tar skada av alternativen. Man måste också vara någorlunda säker på att de reningsprocesser i befintliga reningsverk inte påverkas av de alternativ som kommer i stället. De reningsverken är gjorda för att rena fosfater och kväve. I grunden så tror jag att det här är den väg vi borde vandra.
Ltl Danne Sundman, replik:
Herr talman! När det gäller just det så finns det noggranna utredningar i de andra länderna, framförallt i Sverige som har genomfört det här förbudet. Det torde inte vara något stort problem, de eventuella följderna av förbudet. Det är passligt att repliken ges av en skärgårdspolitiker, för särskilt i skärgården är det här ett stort problem med det spridda boendet, som jag sade i mitt anförande. I skärgården är man så gott som uteslutande hänvisade till enskilda avloppslösningar som kanske inte alla gånger har så hög reningsgrad. Tar man bort källan till det onda så gör det en klar förbättring just i sådana områden.
Ltl Åke Mattsson, replik:
Herr talman! Jag tycker att den här motionen är ett bra initiativ. Jag är ordförande i social- och miljöutskottet, och ifall att vi inte behandlar motionen där, så beror det på att vi anser att regeringen är så långt på väg med den här. Det borde ligga helt i linje med de miljökrav man har. Jag tror att det också kommer från landskapsregeringsledamot Katrin Sjögren åt samma håll. Det ä r inte någon option från vårt vår sida, utan att vi tycker, åtminstone jag som ordförande, att det är ett bra initiativ.
Ltl Danne Sundman, replik:
Herr talman! Lite skämtsamt kan man säga att det beror på den felaktigt formulerade klämmen att utskottet inte har behandlat det, eftersom det är en ganska stor åtgärd som föreslås i klämmen. Den var som sagt felaktig. Vad är bättre än det, om det kan förverkligas av regeringen det som motionen tar upp. Det skulle vara mycket glädjande.
Ltl Folke Sjölund, replik:
Herr ordförande! En liten randanmärkning bara. En sådan här motion kan knappast börja behandlas i utskottet förrän den är remitterad. Det är ju det vi håller på med nu.
Ett par korta saker bara - när det gäller fosforreduktion så renas det avloppsvatten som kommer in i Lotsbroverket med ungefär 97 procent av fosforn tas bort. Den största den källan för fosfor är naturligtvis inte tvättmedel utan det är mänskliga exkrementer, för att säga så. I alla fall kan det vara värt att tänka lite på. Det viktiga är att, jag har just varit på den Parlamentariska Östersjökonferensen i Visby, och i den resolution som den konferensen antog är rekommendationen att regeringarna skulle gå in för att föreslå att man skulle förbjuda tvättmedel innehållande fosfat.
Ltl Danne Sundman, replik:
Herr talman! Till att börja med vill jag säga att ltl Sjölund har dragit lärdom av det att man inte skall behandla ärenden i utskott innan de remitteras. Det förklarar också miljö- och socialutskottets icke agerande hittills. Det kan börjas nu efter den här dagen om inte ärendet blir bordlagt.
När det gäller Lotsbroverket och andra reningsverk så är inte problemet lika stort, eftersom man renar bort fosfor. Men för den delen av bosättningen och sommarstugor som är hänvisade till enskilda avloppslösningar ger det här större effekt. Det är som ltl Sjölund säger, det är en diskussion som förs i många länder och som jag räknade upp så har flera EU länder infört förbudet.
Ltl Veronica Thörnroos, replik:
Herr talman! Det är ingenting nytt som ledamoten Sundman för fram men jag tycker ändå att det är bra att frågan lyfts på nytt. Jag hade själv förmånen att sitt med i den parlamentariska kommitté, utsedd av Östersjörådet, som arbetade med eutrofieringsfrågor och den resolutionstexten som togs i Berlin ifjol så innefattar ett förbud mot fosfater i tvättmedel och rengöringsmedel. Jag stöder det här till fullo.
Ltl Danne Sundman, replik:
Ja, herr talman, så länge det inte är genomfört på Åland så är det nytt även om det har diskuterats. Den dag det har genomförts, då är motionen inaktuell. Det verkar finnas ett stort stöd för det här i lagtinget. Det är glädjande.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:
Herr talman! Lagtingsledamot Danne Sundman tar upp en intressant och angelägen fråga i sin hemställningsmotion. Det här är en aktuell fråga som diskuteras och analyseras i förvaltningen. Vi funderar på om det skulle gå med relativt enkelt tillägg i kemikalieförordningen. Men som sagt det här är en fråga som är under beredning. När det gäller ett förbud mot fosfater i tvättmedel så skulle det kunna vara en del i det attitydförändrande arbete som är viktigt när det gäller miljön. I och med att Sverige går in för ett förbud och också så småningom Åland och Finland, får vi hoppas, så har det konsekvenser på de övriga Östersjöländerna. Där ett förbud skulle ha störst verkan, skulle det vara om Polen skulle ta ett beslut om förbud mot fosfor i tvättmedel. Det skulle ha en stor konsekvens. När man förhandlar fram HELCOM:s åtgärdsplan så förde Sverige fram att man ville förbjuda fosfor i tvättmedel, men det fick inte stöd. En orsak till det är att det finns stora fosfortvättmedelsfabriker, framförallt i öststaterna och i Polen. I åtgärdsplanen står det att man skall verka för att man skulle upphöra att använda, men ett förbud är mycket starkare. Idag innehåller ungefär 60 procent av tvättmedlen inte fosfor längre. Det är ersatt med någonting som heter ceolit, som är en lerabas som är mycket mera miljövänlig än fosfor. Viktigt i sammanhanget att komma ihåg är fosfor är en ändlig resurs, så det skulle vara helt i paritet med att Åland skulle bli ett mera hållbar samhälle, att införa ett förbud. Dessutom är det lättare för konsumenterna, att man vet, att när man köper tvättmedel så innehåller det inte fosfor. Man kan också dra en paralett till förbudet mot giftiga bottenfärger. Det var också ett gediget arbete som processades under flera år. Nu har man ett sådant förbud mot de allra giftigaste bottenfärgerna. Slutsatsen blir att det här är en fråga som vi jobbar på och vi skall se vad vi kan göra för att införa ett förbud också på Åland. Alla små bäckar mot en renare Östersjö är välkommet. Det här är definitivt ett steg på vägen.
Ltl Barbro Sundback, replik:
Herr talman! Enligt min mening är det så här man skall driva miljöpolitik. D.v.s. att man utesluter, från marknaden, sådana produkter som är, inte farliga, så i alla fall, inte bra för vattenmiljön. Ledamot Sjögren talade om att man i det här fallet skulle införa ett förbud i kemikalieförordningen. Jag skulle gärna vilja höra lite mera om det, för när jag läste den här motionen så var min fråga den, att på vilket sätt skall det här förbudet införas och i stöd av vilken lagstiftning?
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:
Herr talman! Det är det vi håller på och tittar på. Var det skulle vara lämpligast att föra in det. Så långt som vi har kommit i arbetet nu, så lutar det åt kemikalieförordningen. Det är inte helt okomplicerat det heller. Av tradition så har vi blankettlagstiftning rakt av . Det är komplicerade saker, men vi tittar på om det skulle vara möjligt att föra in det i kemikalieförordningen.
Ltl Barbro Sundback, replik:
Herr talman, det är mycket tittande och funderande och allt är komplicerat, men vari ligger komplikationen? Jag skulle vilja ha ett klargörande över det. Om det inte är möjligt att införa förbud enligt kemikalielagen, så vilken annan lagstiftning skulle man kunna stödja sig på för att införa det här förbudet?
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:
Komplikationen ligger i att Åland inte har behörighet när det gäller import och export. Det är en komplikation. Vi har som sagt var, inte arbetat färdigt med frågan.
Ltl Danne Sundman, replik:
Jag vill bara tacka för att regeringen har en positiv inställning till frågorna och jag önskar lycka till med det fortsatta arbetet och hoppas att det går att för det här förbudet ganska snabbt infört. Snabbare än utskottet hinner godkänna min motion.
TALMANNEN:
Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Föredras för remiss ärende 2:
Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion om klimatvänlig fordonspark. (HM 61/2007-2008).
TALMANNEN:
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.
Ltl Roger Jansson:
Herr talman! Vad passar bättre än att fortsätta höstens första plenum med en konkret miljöfråga, för att citera föregående motionär? I landskapsregeringens klimatstrategi från den 21 maj ifjol nämns många väsentliga åtgärder för att här på Åland förbättra luftkvaliteten och övriga miljöåtgärder föreslås också. Mycket av det som föreslås är riktat till tredje man till medborgarna och vi får hoppas att den utvecklingen fortsätter att vara positiv. Den har kommit igång bra, tycker jag. Däremot har vi orsak att självkritiskt granska landskapets egen verksamhet och i nämnda klimatstrategi så finns ett litet stycke om landskapets egen verksamhet, där just den här frågan om äldre bilar tas upp. På detta har man inte kommit långt om man överhuvudtaget har börjat. Det kan hända att det finns någon enstaka åtgärd vidtagen, men landskapets bilpark är väldigt stor och landskapets fordonspark är mycket större. Nu föreslår vi här i motionen att begreppet, som anges i klimatstrategin, "äldre bilar" utökas till hela fordonsparken, alltså "bilar, last och personbilar, traktorer och arbetsmaskiner". Det är alla fordon som beroende på användningsvolymen släpper ut mycket koldioxid och också tungmetaller. Vårt förslag är att man under den kommande fyraårsperioden, alltså pågående mandatperiod, den här motionen är inlämnad i mars redan, försöker uppgöra en plan på att byta ut alla de fordon som är åtminstone särskilt miljöbelastande. Vår fråga i remissen till landskapsregeringen är huruvida detta arbete har kommit igång, hur det ser ut och vad som är målsättningen? Att kräva av medborgarna att de eller vi skall göra saker och ting är naturligtvis motiverat. Om man inte själv föregår med gott exempel så har man en svag ställning när man begär detta ifrån politiskt håll.
Jag hoppas att utskottsbehandlingen ytterligare kan, åtminstone komma igång, men också reda ut hur situationen är. Det vore bra att få en sammanhållen förteckning över landskapets hela fordonspark och se hur åldersstigen den är och hur miljöbelastande den är. Kanske man då chockas av det beskedet man får så att man är beredd att snabbt vidta åtgärder.
Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:
Herr talman! Som information så har trafikavdelningen sedan en tid tillbaka påbörjat det här arbetet. Vi har införskaffat tre stycken tjänstebilar som har en mycket lägre bränsleförbrukning än de privata bilar som kördes tidigare, så där har vi kommit ner en del. Sedan är det ofta så vid upphandlingarna och anskaffandet av egna fordon, lastbilar och dylikt så försöker man se till att de är så miljövänliga fordon som möjligt. Problematiken är att koldioxidutsläpp följer helt bränsleförbrukningen. Det är inte så lätt. Tekniken finns inte idag att rena koldioxid utan det är helt beroende på vilken bränsleförbrukning lastbilen har. Det är i sin tur ofta beroende på hur stark motorn är . Det är lätt att säga men det är svårt att göra när inte tekniken finns.
Ltl Roger Jansson, replik:
Tack herr talman! Trafikavdelningen är den avdelning som har den största volymen av fordon men det finns ju också på andra avdelningar en betydande mängd sådana. Det är bra om trafikavdelningen skulle gå i bräschen inom landskapsförvaltningen. Jag upplever att man kanske inte har kommit igång med det arbetet med att gå i bräschen. Det här innebär en större belastning på landskapsbudgeten eftersom det innebär ett snabbare utbyte av bilparken och fordonsparken än vad man har tänkt sig från tidigare. Det här är en åtgärd som måste synas i inkommande budgetförslag. Att möjligheten ges till landskapets egen miljösatsning genom att satsa på fordon med mindre koldioxidutsläpp per kilometer än vad man har idag.
Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:
Herr talman! Ser man på landskapet, framförallt trafikavdelningens koldioxidutsläpp så är det till drygt 90 procent som kommer från skärgårdstrafiken. Det är framförallt där man borde göra insatsen för att nå ett mindre utsläpp av klimatgaser eller koldioxid. Det forskas en del och i teorin men även i praktiken färjor med gas av olika slag. Problemet är att infrastrukturen och tillgången inte finns nu, utan det är en lång, lång väg att vandra för att ersätta dagens bränsle till annat bränsle som medför mindre koldioxid. Det är egentligen på skärgårdstrafiken vi borde sätta till åtgärder för att vi skall minska totalt sett för landskapets del. Det är inte så lätt med dagens teknik.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman! Det här är en gammal ökänd modell för att undvika att göra saker. Genom att säga det är värre där, så borde man börja med det. Nu har vi inte uppfattat att skärgårdsfärjorna skulle falla under landskapsförvaltningens fordonspark. Det är i och för sig riktigt att skärgårdstrafiken egentligen gör utsläpp och man bör göra största möjliga åtgärder också där. Det fråntar en inte till någon del över huvudtaget ansvaret för den landbaserade fordonsparken så jag hoppas att resonemanget något ändras ifrån ansvarig ledamot för trafikavdelningen till den delen det gäller ansvaret bilparken och fordonsparken i övrigt. Det är väsentligt hur landskapsstyrelsen agerar i förhållande till medborgarna, så att medborgarna skall uppfatta sitt ansvar.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:
Herr talman! Jag är fullständigt enig med lagtingsledamot Roger Jansson. Självklart skall landskapsregeringen föregå med gott exempel och det här är en alldeles viktig del i landskapsregeringens arbete med hållbar utveckling. Det finns alldeles strålande möjligheter för landskapsregeringen och förvaltningen att utöva konsumentmakt och det är en fråga som sätts på tapeten genom att man diskuterar mer och mer begreppet "grön upphandling". Det här är en viktig del i landskapsregeringens miljöarbete.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman! Tack för det! Ledamoten Katrin Sjögrens vilja i det här sammanhanget tvivlar jag inte på en sekund, men när det gäller fordonsparken så har hon på sin avdelning kanske den minsta delen av den här egna miljöförstöraren. Det väsentlig för ledamoten Katrin Sjögren blir att i samband med budgetbehandlingen för 2009 tillse att landskapsregeringen sammantaget försöker jobba i den här riktningen och tar det här ansvaret.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:
Herr talman! Det är förvisso sant att jag har skralt med fordon på min avdelning, men för det första så anser jag att jag har ett visst ganska stort inflytande i landskapsregeringen. Ja kan garantera att trafikansvariga Runar Karlssons miljöengagemang är stort, brett och djupt och vi får återkomma till de här frågorna i budgeten. Vi jobbar fullständigt i den här riktningen så vi är helt eniga.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman! Tack för det! Jag förstår att det blir ett lätt budgetarbete till den här delen för lagtingets del i år och det blir uppenbarligen också en enkel behandling av den här motionen i social- och miljöutskottet. Dock, återstår det att se.
Ltl Åke Mattsson, replik:
Herr talman! Med insyn i landskapsregeringens inställning i den här frågan, känns det lite som att slå in öppna dörrar. Ledamöterna Katrin Sjögren och Mats Perämaa har talat varmt för att man skall byta ut bilparken. Jag har tyckt många gånger, att kör man inte så många kilometer så kan det vara lite onödigt att byta ut bilparken. Man borde titta på vilka bilar som skall bytas ut och så vidare samt att det skall finnas en ganska stor tanke bakom bytet. Det här är också samma sak som en av motionerna för vilken inte utskottets synpunkter har så stor betydelse i och med att landskapsregeringen redan jobbar i den här riktningen. Framförallt fyller det en stor funktion, när det också kommer från oppositionspartierna, att man stöder den här politiska tanken. Större problem är det kanske när den här frågan väcks, hur mycket man tar till sig det som kommer från utskotten? Vi vet att finansutskottet påtalade, när det skulle köpas ny polisbil, att den skulle var miljövänlig. Man köpte i stället en bil av stadsjeepkaraktär. Sådana saker bör man också titta på att man verkligen fyller de här kraven som man ställer från lagtinget, och att man följer efter dem. Det är en väsentlig sak. Man bör inte bara komma med direktiv.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman! Det är inte svårt att visa på att åtskilliga spår förskräcker när det gäller det här. Enskilda anställda har ett helt annat intresse för sin del när det gäller den egna bilparkens utformning än vad landskapsregeringen kan ha såsom kollegium. Därför skall det bli väldigt intressant att se beviset på det ledamot Mattsson säger att den här landskapsregeringen alldeles klart kommer att försöka genomföra det här . Beviset får vi i samband med budgeten nu där det skall redovisas volymen på utbyte av bilar. När det gäller den första kommentaren ifrån ledamotens sida så står det i motionen att det är rimligt att utbyteschema uppställs utgående från landskapets fordonspark så att befintliga bilars utsläppsnivåer avgör turordningen för bytet. Det betyder också att deras användning läggs till underlag för de här besluten.
Ltl Danne Sundman:
Herr talman! Det här är en fråga som också ligger mig varmt om hjärtat. Det är någonting som jag stöder helhjärtat. Först en liten passus, i ett replikskifte här sade trafikminister Runar Karlsson att det inte är så lätt med dagens teknik. Nej, men använd morgondagens teknik i stället då. Det är det man borde göra. Jag har stått många gånger här i talarstolen och hållit anföranden om just behovet av att försöka få till försöksprojekt. Om man går lite utanför motionen, när det gäller landskapets färjor, så borde man inte bygga så som man håller på nu. Man bygger en helt konventionell dieseldriven färja, visserligen lite modernare propellrar men annars med en teknik som har funnits i snart hundra år. I stället borde man ha byggt en, för det första en dieselelektrisk färja med möjlighet att senare komplettera med bränsleceller och så vidare. Det hör inte hit, men det är inte dagens teknik vi skall haka upp oss på utan vi skall försöka få till morgondagens teknik och gå i bräschen.
När det gäller landskapets fordonspark så borde man titta på den. Det finns flera alternativ. Idag har man ganska gamla bilar i bruk av vilka flera inte har katalysator ens en gång med reservation för att jag inte har kollat upp det. Man kan byta till nya vanliga bilar, det skulle vara en stor åtgärd redan. Sedan kan man byta till nya miljöbilar som uppfyller kriterierna för miljöbil och sedan ytterligare kunde man försöka få till att några bilar, för att visa på exempel, skulle vara t.ex. elbilar. Det finns många av landskapets bilar som idag skulle kunna vara elbilar eftersom aktionsradien är ganska kort. Man kör korta sträckor. Det finns teknik som man i uppvisningssyfte kunde införa. När det gäller den här saken, så försökte jag titta i landskapsregeringens berättelse, vilket är en ganska sövande bok i övrigt, men där finns inga egentliga miljönyckeltal. Det borde man ha. T.ex. hur mycket bränsle landskapets fordon förbrukar, kan man inte läsa ut av landskapsregeringens berättelse. Det är någonting som också efterlystes av tidigare talare. Man borde visa på miljöbelastningen för att man skall få dåligt samvete och ta tag i det här. Jag skulle säga, att man dels kan man göra en konkret miljönytta genom att se över fordonsparken. Visserligen är det bara en liten del av de femton miljoner liter bensin som säljs årligen på Åland som används av landskapsregeringens fordon, men om man tar hela landskapsregeringen, inbegriper ÅHS och också skolor o.s.v. så blir det mycket bil som körs. Ofta används tjänstebil. Man skall inte heller förakta den symbolik detta medverkar till. Man sätter en ny standard för hur större företag och privatpersoner också skall tänka. Man borde också tänka på att byta ut den allra främsta fordonssymbolen som landskapet har, nämligen "Åland 1". Det var en tidningsledare om det i somras. Det är ju så att "Åland 1" körs väldigt lite, så den konkreta miljönyttan är inte så stor men tänk vilken symbolik det skulle vara om alla fina högheter som vi skjutsar runt, allt från Finlands president, Georgiens president till Kronprinsessan Victoria hade åkt elbil på Åland. Mig veterligen har ingen annan stat eller motsvarande enhet någon sådant representationsfordon. Där skulle vi vara först. Det kunde man t.o.m. specialbygga. Man kunde t.o.m. bygga om "Åland 1" till elbil. Det finns grejer idag, för en ganska rimlig kostnad dessutom, som skulle kunna ersätta den inte alltför klimatsmarta V 8, som visserligen mullrar vackert under huven på "Åland. Det skulle vara en konkret miljöinsats att bygga om "Åland 1" till elbil!Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik
:Herr talman! För det första så måste man reda ut begreppen. Sundman talade om att man skall installera katalysatorer i bilarna för att minska koldioxidutsläppen. I sammanhanget handlar det om klimat. (Ltl Sundman: Det sade jag inte.Så är det inte utan det är bränsleförbrukningen som helt rakt av betyder att utsläppen blir därefter. Ledamot Sundman nämnde om att man borde ha tänkt på annan sorts bränsle och annan sorts drift, men det finns inte den tekniken idag. Det finns i vissa fall med gas, men då finns det inte tillgång till gas. Vi kan inte på lilla Åland hitta på ny teknik eller bygga en gasledning till Åland bara för en färja. Det är orimligt! Vi måste följa med den teknik som finns, den skall vi anamma där det praktiskt är möjligt förstås. Som jag sade tidigare, så har vi inom trafikavdelningen redan påbörjat det här jobbet för ett år sedan. Vi har bytit ut tre bilar som drog mycket mera bränsle än de tre som vi nu har köpt in. Vi har redan påbörjat det här jobbet och vi kommer förstås att fortsätta. När jag talar med experterna om detta så säger de, att det inte är lätt, tekniken finns inte.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman! Först när det gäller katalysatorer och koldioxidutsläpp så har de inte med varandra att göra .Det har jag aldrig sagt. Tvärtom så tror jag att jag t.o.m. sade att det finns bilar utan katalysator och då är det ett annat miljöproblem som kommer i fokus, det som var före klimathotet, nämligen vattenmiljön. En sådan bil släpper ut mera noxer som till slut landar i vattnet. Det är alltid så att tekniken inte finns. Den teknik som komma skall finns ju inte därför måste någon ta tag i det och försöka utveckla den. De kallas forskning och utveckling och det är det som landskapet skulle kunna erbjuda sig att vara, en plats för forskning och utveckling inom det här området. Varför inte börja med en landskapsfärja som man åtminstone delvis kunde försöka driva med bränsleceller. Den tekniken finns idag, inte bara på ritbordet utan i verkligheten. Det skulle krävas konkret försöksprojekt, ungefär som man har varit försöksprojekt för dieselmotorindustrin när man tog den här Wärtsilä 46:an som var en helt ny modell o.s.v. Varför kan man inte vara öppen för ny teknik även nu?
Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:
Jätte gärna kan vi vara försöksobjekt men lilla Åland kan inte gå och betala utvecklingen för sådan här. Det är helt orimliga kostnader. Naturligtvis skall vi anamma den teknik som finns. Jag tror personligen, beträffande fordonsparken, mycket på elbilar som absolut kommande. Där kan landskapet bra byta ut sina bilar mot elbilar, så att privata också byter ut sina fordon till elbilar och följer landskapets exempel. Vi kan också förhoppningsvis byta ut andra fordon till el, t.ex. motorcyklar till elmopeder.
Ltl Danne Sundman, replik:
Herr talman! Landskapet kan inte, och behöver inte betala utvecklingen utan tvärtom så kan det hända att landskapet får utvecklingen betald. Om man erbjuder sig att bli testområde eller förvaltningen blir en testförvaltning och man erbjuder hela Åland, hela ön, för den här testverksamheten, så kan det mycket väl vara så att man får de här fordonen mer eller mindre helt gratis. När det gäller landskapets fartygsflotta så kunde man kanske också få ett mycket fördelaktigare upplägg om man är beredd att vara testmiljö för ny teknik. Man skall inte se problem med att det kostar mer, utan jag tror att det kostar mindre, åtminstone i början. Efter det blir det konventionell teknik och då får man betala för det som för vilken teknik som helst.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:
Herr talman! Ltl Danne Sundman tar upp landskapsregeringens berättelse för 2007 och jag kan inte garantera att den är mera sprittande och spirituell än 2008. Det är min förhoppning att i landskapsregeringens berättelse för 2008 skall vi kunna presentera hållbarhetsredovisning. Alltså konkreta nyckeltal där vi direkt kan avläsa hur ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart Åland är. Jag kan ta ett alldeles konkret exempel. Hur många gånger har vi inte här i salen sagt att landskapets kök skall ha ekologiska livsmedel, men vi har ingen aning om hur det har utvecklats. Min starka förhoppning är att det i landskapsregeringens berättelse för år 2008, har vi införts hållbarhetsredovisning med alldeles konkreta nyckeltal.
Ltl Danne Sundman, replik:
Herr talman! Det skulle vara mycket glädjande om landskapsregeringens berättelse skulle ha lite mera av miljönyckeltal. Åtminstone att man som lagtingsledamot skall få dåligt samvete och kanske förstå att detta måste vi titta på och satsa lite mera på. I övrigt är de en av mina käpphästar hur den här berättelsen ser ut. Den är väldigt stram och byråkratisk och det kunde vara lite bilder på någon miljöverksamhet. Det kunde fast vara någon bild på en miljöinspektör, andra trevliga bilder o.s.v. Det är som sagt utanför ärendet, men förhoppningsvis innan min politiska karriär avslutas, så har den blivit lite trevligare att läsa.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:
Herr talman! Det här med hållbarhetsredovisning och nyckeltal är en väsentlig del i landskapsregeringens hållbarhetsarbete som leds av lantrådet. Vi jobbar på med de här frågorna. En väsentlig del är att kommunicera ut vad man gör och se trender och vart man är på väg. Ha förhoppning!
Ltl Danne Sundman, replik:
Vi har förhoppningar och det är viktigt att man i det här hållbarhetsarbetet blir lite mer konkret. Vi har hört mycket fina visioner och om man nu får vara lite fräck och kalla det ibland för flum. Konkreta åtgärder och nyckeltal som år efter år förbättras, det behöver man visa på för att folk skall orka höra på det här snacket om hållbar utveckling. Det måste ske konkreta saker också. Vi har sett två exempel här idag i oppositionens motioner.
Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:
Med risk för att det går lite utanför det som var själva motionen, så håller jag med om resonemanget om att Åland med fördel kunde vara ett testområde för grön teknik. Vi måste försöka blicka in mot det som blir morgondagens och kanske ännu längre fram teknik. Själv tror jag personligen på vätgasen, det har jag gjort länge och jag tycker att kombinationen vätgas ihop med vindkraftverk borde kunna fungera alldeles utmärkt.
I Reykjavik har man i många är kört med bussar som går på vätgas och jag vet att man experimenterar med distributionslastbilar, sopbilar med vätgastekniken, så det finns mycket att göra. Vi måste samtidigt skapa en situation att vi har tillgång till vätgas också här. Jag tror att om vi kan bli ett föredöme på olika miljöområden så skapar det en bild av Åland i omvärlden som kommer att vara till nytta för det åländska samhället beträffande turism och allting.
Ltl Danne Sundman, replik:
Jag vet att jag har en vän i finansminister Perämaa när det gäller just den här tanken kring testområde för ny teknik. Åland har tidigare varit testområde i flera omgångar för t.ex. Telecom sektorn där ny teknik flera gånger provats på Åland. När den s.k. AXE-tekniken kom och också nu senast när 3-G mobiltekniken kom så var Åland det första området i världen. Den här tanken som man hade då skulle man kunna tillämpa också när det gäller fordonsteknik. Det finns en fordonstillverkare som är intresserad av sådana här testområden för olika tekniska lösningar. Det finns också underleverantörer till fordonsindustrin som gärna skulle ha ett sådan här exempel att kunna sälja in till större fordonstillverkare. Marknaden har ett begär av sådana här möjligheter som vi också skulle vilja kunna erbjuda, därför pratar jag om det här åter igen.
Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:
Herr talman! Det pågår ett arbete med att försöka skapa en gemensam plattform i det offentliga näringslivet genom att göra den här typen av framåtsyftande miljöåtgärder som skall skapa en positiv bild av Åland samtidigt som det skall ge möjligheter till ett näringsliv som skall agera. Det skulle vara väldigt bra för Åland, tror jag, med tanke på den här imagen, om vi någon gång i framtiden kunde ha det första flygbolaget kanske i Norden, kanske i Europa, kanske i hela världen som skulle kunna gå på ett miljöbränsle.
Ltl Danne Sundman, replik:
Jag sitter själv med i Tankesmedjan som har de här tankegångarna kring att exploatera, vad man kallar "Cleantec". Många på Åland tror att där är en stor framtidsbransch där Åland har stora möjligheter att, med hänvisning till sin utsatta situation också, kunna bli ledande. Det gäller att man inte bara bygger ett skal och fina visioner och blanka bilder som man visar utan att man fyller den med konkreta projekt med konkret innehåll och då finns det många fina exempel. Flygbolag är en sak och landskapets fordonspark en annan. Det kan bli en stor framtidsbransch för Åland.
Ltl Olof Erland:
Talman! Jag hoppas att den här motionen som, jag tror ledamoten Åke Mattsson sade, var att slå in öppna dörrar, har åtminstone jag uppfattat som att det i landskapsförvaltningen och regeringen pågår en målmedveten satsning på mera miljövänliga fordon. Det är klart att man är på rätt väg. Jag tycker också att det är viktigt att påpeka saker och ting som inte är flum som ltl Sundman ofta hänvisar till, som om det skulle vara någonting som skulle beteckna landskapsregeringen mera än honom själv. Det får var och en själv bedöma. Tag t.ex. i perspektiv vad som har hänt på Åland när det gäller miljöprofileringen. Sjöfarten har anpassat sig till det bränsle som finns tillgängligt. Man har gjort systematiska genomgångar av skrovkonstruktioner, restrationen ombord, avfallshanteringen o.s.v. Det som kanske bör påpekas är att det finns fortfarande finns saker att göra. En annan sak som vi diskuterade här i lagtinget för ett halvt år sedan var just fordonsparken på Åland. Det var inte så enkelt att få igenom det förslaget som nu har verkat, och påverkat fordonsparken på det sättet att många bilar skrotas och en hel del nya miljöbilar kommer till. Effekten kanske inte är så stor men den visar i alla fall att konkreta steg, även om de är små, är värdefulla om de går i rätt riktning. Det här kommer naturligtvis att följas upp med anpassning i förvaltningen, men också med nya idéer för kollektivtrafiken och stadstrafiken och andra inslag i vårt kommunikationssystem.
Vi kan också se tillbaka i tiden, hösten 2003, då tog regeringen, med samma partier i regeringen, ett betydande strategiskt beslut genom att föra fram möjligheten att bygga ut vindkraften radikalt. Den utbyggnaden är nu så lång kommen att vi kan säga att vi har ett nytt energisystem. Nästa steg är att komma med en rikskabel. Det kanske går lite långt utanför både motionsområdet och territoriet men i alla fall, miljöpolitiken är på gång.
När det gäller bilar så är nästa steg att ta ett avgörande beslut beträffande elanvändningen d.v.s. möjligheten att använda el från den egna tomten, från vindkraftverk o.s.v. Där skall landskapsregeringen bli ett försöksområde, tycker jag. Det finns tillverkare i Norge och i Kina som har kommit så långt att det blivit dags att börja planera. I det här sammanhanget vill jag också hänvisa till landskapets resurs- och behovsplan som skall visa den här avvägningen mellan det som landskapsregeringsledamot Runar Karlsson sade att vi måste se på koldioxidutsläppen i sin helhet och väga effekterna mot insatserna. När det gäller drivkraften i trafiken så är vi på väg från traditionella förbränningsmotorer till andra former såsom solceller, elkraft och t.o.m. segel har Viking Line har aviserat. Jag tycker att den har motionen och det som sägs här, att man skall se över den egna fordonsparken, är en självklarhet. Det måste man utgå ifrån att en landskapsregering gör. Man skall också se det här i sitt sammanhang att man nu faktiskt har tagit konkreta steg när det gäller miljöbil. För att uttrycka det så som det brukar sägas här "att på kaffekalasen pratas det mycket miljö idag, mycket miljöbil och mycket skrotpremier o.s.v. Tiden är inne för att ta flera steg för att förbättra miljön.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman! När det gäller miljöbilspremien så riktar den sig inte till landskapsregeringen själv utan till medborgarna. Igår fick vi höra att regeringen i Stockholm, Sverige har noterat att man inte mera behöver den här premien eftersom marknaden sköter sig själv i det här sammanhanget och det är kanske någonting för regeringen Eriksson här på Åland att fundera på. Att den här motionen skulle slå in öppna dörrar, tycker jag är ett tecken på att man slarvigt läser motionen. Det vi här har fått höra är att landskapsregeringen har planer på att byta ut sina bilar successivt. Motionen föreslår att uttryckligen tiden för utbyte begränsas till fyra år, alltså den här mandatperioden och att det uppgörs ett detaljerat utbytesschema för landskapsförvaltningens fordonspark. Mig veterligen har ingenting sagts att någonting sådant är på gång. Alltså slår motionen inte in några öppna dörrar utan den kommer väldigt konkreta förslag som inte är under genomförande.
Ltl Olof Erland, replik:
Herr talman! Det finns ett uttryck på engelska som heter ungefär som så att "felet med missriktad detaljreglering". D.v.s. att man i den här motionen kunde fråga, varför just fyra år? Varför inte tre, eller två eller fem eller sju? Det kan man ju naturligtvis motionera om hur mycket som helst men man kunde också säga så här, att riktlinjerna för fordonsparksutvecklingen i landskapsregeringen måste vara att man väger kostnader mot nytta. D.v.s. bilar som används, kan användas och är någorlunda hyfsade, tar lite längre tid på sig, stora fordon som är uppenbart miljöskadliga så inför man lite snabbare. Man kan alltså inte, tycker jag, jag skall inte avgöra den här motionen, sitta här och räkna år och dagar för vissa beslut i landskapsregeringen.
Ltl Roger Jansson, replik:
Det är just sådana ställningstaganden som motionen förslår att skall ligga till grund för det beslut som skall tas. Ledamot Erland talar om "missriktad detaljreglering". Well, well, budgeten är en detaljreglering och i budgeten läser man hur utbyte av bilar och fordon går till. Det har vi gjort varje år så det ingenting nytt som föreslås, utan det nya som föreslås är att den här budgetbelastningen insätts för en period på ett till fyra år, alltså en mandatperiod. Den som ursprungligen förslog den här motionen, utgående från klimatstrategin, föreslog att det skulle göras på ett år men det bedömde vi i gruppen att var en orimlig tid. Vi föreslog i stället att det sker inom en fyra års period. Vill landskapsregeringen vara snabbare så är det fullt okey.
Ltl Olof Erland, replik:
Herr talman! Den här debatten är en remiss till utskottet men jag skulle som vägkost till utskottet säga, att lämna de här årstiderna och regleringarna via årstider och lämna i stället ett förslag till allmän budgetbeskrivning där man bedömer kostnaderna. I och för sig så kan man sätta olika perioder för olika bilar, men jag tror att grunden till all budgetering för landskapsregeringen ändå är sunt förnuft.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman! I lagtingsledamot Erlands anförande ingick det lite gliringar om att den här miljöbilspremien inte var så lätt att få igenom. Det var för att vissa av oppositionens ledamöter hade betänkligheter med på vilket sätt man genomförde den, rent konstitutionellt. Man bara gav en fullmakt in blanco mer eller mindre och så utformade regeringen alla villkor och vi tycke at man skulle ha en lag i botten. Det visar sig att det borde man kanske ha haft eftersom t.ex. företagare, i ett fall som jag känner till en taxiförtagare, som skulle ha önskat köpa en miljöbil och komma i åtnjutande av det här, räknas inte till dem som kan få miljöbilspremie. Detta är en detalj som vi säkert skulle ha upptäckt här i lagtinget. Vad skulle inte var bättre än att alla taxibilar skulle få miljöbilspremie? Utanför motionens ärende, men här får vi säga "vad var det vi sade" vi som var kritiska då. Förutom det, är det inte längre aktuellt i Sverige med miljöbilspremie. Det är ju en intressant ingrediens. Kanske den kunde tas bort här också?
Ltl Olof Erland, replik:
Det man diskuterar i Sverige nu, det är i och för sig inget regeringsförslag, är att begränsa bränsleförbrukningen 2020 till en halv liter per mil. Det skulle också gälla taxi i så fall. Det är klart att man i våras kunde ha väntat med att ta den här miljöbilspremien i lagtinget och då hade vi fortfarande diskuterat utformningen. Nu tror jag att en viktig princip, som åtminstone jag vill ge stöd för när det gäller landskapsregeringens vidare åtgärder, är att ta steg för steg. Man ser i alla fall netto en klar förbättring. Självklart skulle det vara bra om alla taxibilar på Åland skulle vara miljöbilar och det är någonting som man absolut skall diskutera. Jag tror att inom våra partier i regeringsställning diskuterar vi profilering av Åland på just miljöområdet, där vi ju har så stora möjligheter. Där har vi faktiskt en utmaning att göra helheten miljöprofilerad, det inklusive taxibilar och skärgårdstrafik.
Ltl Danne Sundman, replik:
Herr talman! I Sverige diskuterar man att begränsa bränsleförbrukningen och det är ju ett moderat förslag som ännu inte har vunnit gehör. Däremot har man från regeringshåll sagt att miljöbilspremien inte kommer att utbetalas hela den tiden man tänkte från början. Man kommer att dra in den ett halvt år tidigare. Man kommer att dra in den i mitten på nästa år, hörde jag på nyheterna idag. Man bedömer att marknaden klarar av det här själv och det är frågan om det inte är så på Åland också. De miljöbilar som säljs skulle ändå ha sålts men på grund av det allmänna opinionsläget och att det är billigare att köra dem, gör att folk köper ändå utan miljöpremie. Man får ju den här premien som en premie utan konkret nytta. Det vet vi inte, men det borde kanske undersökas och följas upp.
Ltl Olof Erland, replik:
Herr talman! Ser man på utvecklingen på Åland hittills så har det varit en omställning i fordonsparken som särskilt har stimulerats av skrotbilspremien. Det har blivit intressant att köpa en miljöbil. Kanske man kunde ha gjort det ändå, men det har också blivit intressant att skrota en bil. Det här måste man ju följa upp naturligtvis och värdera. Är det koldioxid och klimatmässigt en fördel netto för landskapet netto, då fortsätter man. Vi behöver inte göra som i Sverige. Men är det så att marknaden styr mot miljövänlighet då skall vi vara glada för det. Då kan man sätt de här resurserna på någonting annat. Särskilt elbilar som nu tillverkas i Norge och Kina, kommer att bli en möjlighet för Åland som har lämpliga avstånd och lämpliga förutsättningar. Nu är man förberedd på nya inslag och nya reformer.
Ltl Barbro Sundback:
Herr talman! Jag tycker i och för sig att den här frågan om den här miljöpremien och den här s.k. skrotningsavgiften eller premien, vilket det nu är man beviljar, ligger lite utanför ämnet men eftersom det tillåtits tidigare debattörer att just ventilera den saken, så skulle jag önska ett klargörande. Det är alldeles uppenbart att de miljöbilar som har sålts på Åland, de skulle ha sålts ändå. Det har bilförsäljarna klart och tydligt sagt i offentligheten. De som köper dem får sedan mera pengar i börsen för att köpa mera bensin och det är ju trevligt för dem. Man undrar vad det är för sorts miljöpolitik och framförallt vad det är för fördelningspolitik? Jag skulle gärna se att man här talar om vilken nettoeffekten de facto är. Det är ju så, att det aldrig har sålts så mycket bilar på Åland som det har gjorts idag. Vi kan väl säga det, att om folk inte skulle köpa miljöbilar så skulle koldioxidutsläppen totalt sett öka, men om det här har haft någon effekt, det vet knappast någon här. Man kan ju tycka och föra ett logiskt resonemang, men om det totala antalet försålda bilar stiger med över 30 procent, så då måste de utlovade premierna och skrotningspremien stå i relation till det. Hur det ser ut vet jag inte idag.
Det andra är, att när vi behandlade den här frågan i samband med tilläggsbudgeten så blev jag tillsagd att det inte hette skrotningsavgift utan att det hette skrotningspremie. Det var inte alls meningen att de här bilarna skulle skrotas utan de skulle bara inte rulla på vägarna. Därvid stannade diskussionen när finansutskottets värderade medlemmar hade uttolkat sitt eget beslut. Jag skulle därför gärna vilja få en mellanrapport vad det egentligen är man betalar ut för pengar och för vilka ändamål och vilka miljöeffekterna är.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:
Herr talman! Miljöbilspremien och skrotningspremien har varit i kraft alldeles för kort tid. Självklart är det en sak som vi måste utvärdera och se vad den kan ha för konsekvenser. Det är för tidigt att göra ännu, men det kommer vi att göra och kommer att informera hur det har slagit ut.
Ltl Barbro Sundback, replik:
Jag skulle vilja veta ytterligare. Jag tycker inte att jag fick svar på den här frågan om den här s.k. skrotningspremien. För vad betalas den ut, till vem under vilka villkor och vilket är syftet med det? Sedan så uttalades här i stolen från representanter i majoritetspartiet att nettoeffekten var positiv. Det vet vi alltså inte. Det har jag stor förståelse för. Det är ju alldeles sant som ministern säger, att det har gått väldigt kort tid.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:
Herr talman! Syftet är att bilarna skall skrotas. De skall tas ur trafik. De skrotningspremierna som vi har beviljat hittills visar att det rör sig om bilar som är tillverkade på 80-talet fram till 91-92. Alltså före vi fick katalysatorer. De tas ur trafik och de är en miljövinst.
Ltl Barbro Sundback, replik:
Ja, det är väl slut då.
TALMANNEN:
Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Föredras för remiss ärende 3:
Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion om åtgärder för en effektivare möteskultur. (HM 4/2007-2008).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.
Ltl Anders Eriksson:
Herr talman! Nu över till någonting helt annat som det brukar heta i vissa sammanhang. Det här är en motion som tar sikte på att man skall använda arbetstiden på ett så bra sätt som möjligt inom landskapsförvaltningen. Den tar sikte på att strama upp och effektivera möteskulturen inom landskapsförvaltningen. Det här kan man förstås med fog, tycka att är en ren förvaltningsfråga. Vad har lagtinget göra med det här? Jag anser att lagtinget har lite att göra med det, för jag är inte alldeles övertygad om att landskapsregeringen kommer att ta i det här ärendet. Dagens plenum började bra, vi hade nästan hela landskapsregeringen här på plats. Man hade kunnat ha en dialog, men nu är det som vanligt, får jag lov att säga, att det är minister Sjögren som är på plats. Det är jag alltid speciellt tacksam för som ministern vet. Det är ju så, inte bara i företag utan också inom organisationer, diskuteras det ofta idag hur effektiviteten kan höjas och förbättras. Det gör att man går igenom arbetsuppgifter, man går igenom rutiner och granskar och utvärderar det här ständigt. Det är för att åstadkomma en så effektiv användning av arbetstiden som möjligt. När man diskuterar de här frågorna, så får man ofta det här fenomenet med utbrändhet emot sig. Nu är det så att jag tror, märk väl, att det inte är av att man har så mycket att göra som skapar utbrändhet, utan det som är ogjort skapar stress. Då gäller det förstås att använda tiden så optimalt som möjligt. När jag sade att man inom företag och organisationer har en sådan här process att hela tiden se till att arbetstiden används på ett så effektivt sätt som möjligt, så tycker jag också speciellt med beaktande av det stora antalet anställda som finns inom landskapsregeringen, att en sådan här process också borde startas upp där.
Ett annat fenomen inom offentlig förvaltning som jag önskar aktualisera med den här motionen är de otaliga möten som förekommer. Jag tror att de flesta som har varit i kontakt med landskapsförvaltningen, vet att det svar man allt som oftast får när man söker någon, är att personen ifråga sitter i möten. Jag har full förståelse för att man på en så stor arbetsplats som vi pratar om, behöver mötas ibland för att informera sig om vad som händer och sker. Om en stor del av arbetstiden går åt till möten, är det självklart att övriga arbetsuppgifter blir lidande. Jag anser också att det är viktigt att man har en god struktur på det här och att man har en fastställd mötesagenda. Under de åtta åren jag var inom landskapsförvaltningen noterade jag väldigt ofta att folk var försenade, upp till 15 minuter. Man var för det andra inte förberedd och för det tredje saknades ett klart mål varför mötet skulle hållas. Nu vet jag inte om det har blivit bättre idag. Jag har noterat att det skrevs en ledare av förvaltningschefen i landskapets personaltidning där han påtalade att 15 procent av arbetstiden gick åt till att dricka kaffe. Det är någonting som har väckt en viss uppmärksamhet förstås. Jag är inte helt säker på om det har blivit bättre, men det vore intressant att få reda på hur det ser ut idag. Jag vill, herr talman, avslutningsvis säga att det finns tre sätt, som jag ser det, att uppnå en effektivare möteskultur. För det första att ställa sig den absolut naturliga frågan tycker jag, är det verkligen nödvändigt att ha ett möte för att uppnå det som man önskar. För det andra att det finns en kallelse och en agenda. För det tredje att alla kommer väl förberedda. Lyckas man uppnå det, så är jag helt övertygad om att mycket, mycket arbetstid kunde frigöras om möteskulturen inom landskapsförvaltningen stramas upp. Mot denna bakgrund är motionen lagd.
Ltl Danne Sundman:
Herr talman! Detta är också en mycket angelägen fråga om man i likhet med huvudmotionären kan tycka att det är en förvaltningsfråga, men det är ett genomgripande problem hur tiden används när det gäller kommunikation på arbetsplatsen. Jag tror, att landskapsförvaltningen inte är något undantag, snarare tvärtom. Det finns viss inre friktion i att man kanske använder fel sätt att kommunicera. Jag vill kalla det kommunicera när man sitter på möten eftersom det är ett sätt att utbyta åsikter och diskutera igenom saker. Man skall komma ihåg det som har ändrat om man tar självstyrelseförvaltningen som exempel. När Björkman började bygga upp en självstyrelseförvaltning för snart hundra år sedan, då fanns det väldigt få sätt att kommunicera. Det fanns i och för sig möten, det fanns att skriva brev, företrädesvis handskrivna. Sedan kom det skrivmaskiner o.s.v. Sedan dess har utvecklingen tagit fart med bl.a. e-post och mobiltelefon samt andra mer tekniska hjälpmedel som videokonferenser o.s.v. Utmaningen är ju inte att kunna alla de här, utan att använda rätt sätt att kommunicera. Möten med personer emellan, där man samlas alla på ett visst ställe rent fysiskt och sitter runt ett bord med en agenda, det är det man trygg i för det har man haft sedan urminnes tider. Det kanske är så att man har möte ofta i onödan, man kunde använda sig av videokonferens, av en chatt-funktion eller en annan typ av kommunikation som skulle vara mycket effektivare. Det blir ofta mycket dödtid på möten och ett möte tar mycket mera tid än att göra det på andra sätt. Däremot finns det tillfällen när möten är alldeles utmärkt och passar mycket bättre än att använda ny teknik. Det skall också sägas. Jag tror att man tar till begreppet möte alltför lätt och då går det en fastställd tidsrymd åt för alla deltagarna eftersom man inte kan göra någonting annat medan. Om man tillgodogör sig informationen och för diskussionen med hjälp av andra metoder så kan man göra det effektivare.
Det är också ett problem för dagens förvaltning att man är väldigt lätt kontaktbar. Återigen kommer alla de här kanalerna in. Förr var det kanske personligt besök som gällde, sedan kom telefonen. Alla fick telefon. Sedan kom alla de nya kanalerna. Idag är det ett sammelsurium av kommunikationssätt som man skall försöka hantera som tjänsteman. Ibland kan det vara skönt att få sitta på möte och få koncentrera sig på en sak. Det är ofta så att man har problem med alla de här kommunikationskanalerna som skall hanteras. Om tio, tjugo år när vi tittar tillbaka på tidsperioden när mobiltelefon och e-post slog igenom, kommer vi att ha roligt åt oss själva hur kaotiskt det var när man inte kunde hantera de här på ett vettigt sätt. Vi kommer, tror jag, att snart förstå vikten av att man redan tidigt, redan i grundskolan lär sig välja rätt sätt att kommunicera för att få effektivitet i vardagen både på arbetet och också privat. Just mötesproblematiken är en del av det.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:
Herr talman! Självklart skall landskapsförvaltningen vara effektiv. Man skall titta på hur effektiviteten kan höjas och förbättras. Jag håller med det som motionären skriver att man skall kontinuerligt granska sina rutiner och utvärdera sitt arbete. Jag brukar ha ett öppet sinne när det gäller motioner, men den här känns lite stenålders. När det gäller landskapsförvaltningen så är det en förvaltning som är kunskapsintensiv och den största tillgången är humankapitalet, alltså tjänstemännens utbildningar, kunskaper och erfarenheter. Det bästa sättet att ta det tillvara är att ha möten, självklart med kallelse och agenda och allt det där. Landskapsförvaltningens största problem är nog inte mötestekniken. Ser man framåt några år så kommer det att vara en stenhård konkurrens för att få arbetstagare. Det viktigaste för landskapsförvaltningen är att vara en attraktiv arbetsplats. I affärstidningar kallar man det här "jakten på talangerna". Som landskapsförvaltningen ser ut idag, tycker jag med den insyn jag har fått, att det finns en alldeles utmärkt mix av nyutbildade relativt unga tjänstemän men också en gedigen erfarenhet. Jag tycker också att man behöver fundera i lagtinget hur man framställer landskapsförvaltningen mot bakgrund av det kommer att vara stenhårt arbete att ta till sig de absolut duktigaste tjänstemännen. Slutligen herr talman, självklart så skall vi driva ett utvecklingsarbete, där kunden, ålänningen, är i centrum. Jag skulle nog gärna ha sett en annan vinkel på hela den här motionen. Tack!
Ltl Anders Eriksson, replik:
Det finns som vanligt en del som är bra i det som minister Sjögren säger, men tyvärr finns det också en del som inte är så bra. Hon säger att den här motionen är stenålders. Det om någonting visar att man tydligen inte nu, efter faktiskt långt över ett halvt år, inte riktigt har fått inblick i hur landskapsförvaltningen fungerar. Jakten på de duktiga, den tror jag är viktig. Den håller jag helt och hållet med om. Men min erfarenhet är nog att talangerna, om vi kallar dem för det, alltså de som var framåt och väldigt duktiga, var de som ofta var borta från mötena. De hade inte tid. Det fanns också väldigt många som satt på mötena utan att de visste varför de satt där. De var lite som en tidigare talare sade, man har gjort så förut, det var tryggt, det var rutin. Visst, är landskapsförvaltningen till viss mån kunskapsintensiv men nog finns det oerhört mycket som är baserat på rutin. Behandlingar av ansökningar som ser likadana ut som de alltid har gjort och så vidare. Inte behöver man sitta på så många möten för att klara av det.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:
Med all respekt ltl Anders Eriksson, det var åtta år sedan. Det har hänt en hel del och min uppfattning är att vi har tjänstemän som driver frågor väldigt bra och det finns hos förvaltningschefen en vilja att effektivisera och utveckla arbetet inom landskapsförvaltningen.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Jag vill med tanke på infallsvinkeln i minister Sjögrens anförande säga att jag är en av de första som tycker att det är olyckligt att man utmålar offentlig sektor som någon sorts B-lag och det privata näringslivet som A-laget. Det har jag alltid varit emot. Det finns många som är duktiga inom offentlig sektor. Den här motionen handlar inte alls om det utan den handlar om att använda arbetstiden på ett så bra sätt som möjligt. Det är det som den här motionen tar sikte på. Jag uppmanar minister Sjögren att bekanta sig lite mera med de olika avdelningarna inom landskapsförvaltningen och se hur mycket av arbetstiden som går åt till rutinartade, oförberedda möten och hur mycket som används till att sköta de arbetsuppgifter man faktiskt skall sköta.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:
Herr talman! Jag tycker att det var bra att lagtingsledamot Anders Eriksson kom med ett sådan klargörande. Jag har den uppfattningen att lagtingsledamot Anders Eriksson ofta framför klagomål när det gäller offentlig sektor.
Ltl Olof Erland:
Herr talman! Jag har ganska lång erfarenhet från den offentliga förvaltningen på Åland. 1979 började jag på ekonomiska sekretariatet, nuvarande ÅSUB kunde man säga. På den tiden var det mycket möten men det var också p.g.a. arbetsuppgifternas karaktär. Det var alltså helt nya utmaningar som man skulle ta ställning till. Det fanns inga rutiner eller förberedda skrifter som talade om att så här skall man gå till väga. Det kunde gälla att göra en in put - out put analys för Åland. Där sitter man i möten och diskuterar därför att ingen enskild kan säga hur det skall vara. Däremot kan man i dialog och i grupper komma långt framåt. Går vi framåt i tiden, har jag av och till varit ansvarig för en avdelning i förvaltningen och deltagit i ledningsgruppens möten . Jag skulle säga att det allmänna intrycket som också fanns runt år 1990 när två konsultföretag, ett från riket och ett från Sverige, gjorde undersökningar åt förvaltningen, kom fram till att det finns en oerhörd kompetens i den här förvaltningen och att det fanns, när det gällde organisationsstrukturen vissa problem som jag inte behöver ta upp här. När dt gäller möteskulturen så är det min erfarenhet att alla som leder ett möte förbereder sig och deltagarna har en skyldighet att förbereda sig. Inte går det att komma oförberedd att komma till ett möte där man tjänsteansvar och skall kunna redogöra för saker och ting. Ofta är det möten för att man skall kunna reda upp problem, gå vidare med vissa saker, samordna mellan olika avdelningar och byråer o.s.v. Även om jag kan nämna exempel på problem i förvaltningen, så är den allmänna bilden som ges här helt felaktig. Så gott som alla som jobbar i förvaltningen gör det inte för lönens skull utan för att de vill utvecklas i sitt eget arbete och lära sig samt använda sin kompetens. Det är att skälla under fel träd och skjuta mygg men svälja elefanter. Vad beror det här på? Ja, det beror på oerfarenhet och okunskap, skulle jag säga. Man känner inte till hur en modern förvaltning går till. Det som är viktigt att komma ihåg är att möten inte är någonting bortkastat även om det kan förekomma, både i det här huset och i den andra längan. Det är just det här som är det moderna organisationsmedlet; interna möten och när det är möten med omvärlden kallar man det ofta nätverk. Nätverk är ingen nyhet egentligen men det blir viktigare och viktigare ju mer vi har av kunskapssamhället. Vi rekryterar i vår förvaltning specialiserade medarbetare som skall ha ledaregenskaper och ledarerfarenhet dokumenterat. När man går in och diskuterar de här frågorna så tycker jag att man skall ha respekt för dem som arbetar i förvaltningen här och på andra håll. Det är inte politikernas primära uppgift att p.g.a. rykten och uppfattningar tagna från luften, mer eller mindre, tala om "att så här skall det skötas" och "att vi vet hur det är, vi vet hur det skall vara". Jag tycker att för den här motionen, om det är stenålders eller vad det är, så är det papperskorgen som gäller.
Ltl Anders Eriksson:
Herr talman! Jag blir nästan lite överraskad varför liberalerna hålla ett sådant oerhört starkt försvarstal för offentlig sektor på basen av den här motionen. Det pratas om att man skäller under fel träd och att man skall ha respekt för dem som arbetar inom offentlig sektor. Det sades ifrån regeringsbänken att undertecknad alltid kritiserar offentlig sektor. Jag sitter och funderar om det finns någonting sådant i den här motionen? Finns det någonting sådant som jag sade i mitt anförande? Tvärtom hör jag till dem som alltid, i alla sammanhang, säger att man inte skall dra alla över en kam. Det finns många som gör ett oerhört bra arbete inom offentlig sektor. Jag har lidit med dem som jobbar jättehårt och bara får skäll, just för att man jobbar inom offentlig sektor. Ltl Erland sade att motionen kanske baserades på okunskap. Jag tror inte det. Jag tror att den baseras på andra erfarenheter. Erfarenheter från det privata näringslivet också där man hela tiden, lagtingsledamot Erland, måste ställa sig frågan, "gör vi det här på bästa möjliga sätt"? Ltl Erland har också min respekt. Han har en lång erfarenhet ifrån offentligsektor men det är också bra att ha andra erfarenheter att jämföra med och se om det finns någonting som man kan göra här. Det är ganska symptomatiskt, att så fort det är någonting som liberalerna kan ta till och göra sig till försvarsadvokat för offentligsektor så gör man det. Det är där man vet att man har sina väljare. Men bästa vänner i det liberala paritet, det här handlar om inte att racka ner på den duktiga personal som finns inom den offentliga sektorn. Det här handlar om någonting som vi borde ha ett gemensamt intresse för, d.v.s. att höja statusen för offentlig sektor så att det så småningom kommer ifrån den här vulgärdebatten som finns mellan hur duktig man är i privatsektor och hur mindre duktig man är i offentlig sektor.
Min absoluta uppfattning är att det finns mycket arbetstid som går åt till möten som är illa förberedda där folk faktiskt inte riktigt förstår nyttan. Jag hade förmånen att komma till näringsavdelningen efter att ltl Erland lämnade nämnda avdelning som avdelningschef och jag hamnade snabbt in på flera möten och jag ställde mig frågan varför har vi det här mötet? Det fanns egentligen inget annat svar på den frågan än att så har vi gjort förut. Just detta "så har vi gjort förut" måste man komma bort ifrån. Man måste hela tiden ställa sig frågan om arbetstiden används på bästa möjliga sätt. När man ställer sig den frågan, också inom offentlig sektor, då hamnar man på samma nivå som inom företagsvärlden.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:
Herr talman! Jag har aldrig hört "så här har vi gjort förut" under de nio månader jag har suttit på den här platsen. Jag känner inte igen det som ltl Anders Eriksson beskriver överhuvudtaget! Nog andas ledamot Erikssons hela anförande en uppdelning och är inte speciellt konstruktivt.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Jag kan givetvis inte dela den uppfattningen.
Ltl Olof Erland:
Herr talman! Jag har naturligtvis inte talat för det liberala partiet men det kan jag ju också göra. Det är nämligen så att hur stor den offentliga sektorn skall vara och vad den skall göra, det är en annan debatt. Nu talar vi om enskilda personer, om personal i en förvaltning som lagtinget har en särskild roll till . Jag tycker att man skall vara väldigt försiktig när man faktiskt belyser den här sektorn på det sättet att den skulle vara sämre än den privata. Min erfarenhet från det privata näringslivet är att det är precis samma sak. De flesta människor som har anställts är duktiga på sina jobb. När det gäller möten och personalfester och arbetstider o.s.v. så finns det olika problem i olika företag. En del företag har försökt krama ut mer av medarbetarna och infört s.k. linjeproduktion, alltså slimmad produktion, kunde man säga. Det leder till någonting som man i organisationsläran kallar för organisationsannorexia. Det är lite den här attityden att kommer det någon oförberedd till ett möte så är det fel och då skall någon stå till svars för det. Jag tycker att ltl Anders Eriksson gör varken det privata näringslivet eller den offentliga sektorn rättvisa. Det är enskilda medarbetare som h ar olika anställningsförhållanden. Sedan vill jag påpeka att om Anders Eriksson försöker utpeka mig som orsaken till dålig möteskultur på avdelningen, så vill jag bara fråga vem det var som var chef för näringsavdelningen när Anders Eriksson kom dit som ansvarig. Vem var det? Inte var det jag, jag satt i lagtinget. Det var ltl Harry Jansson, medlem av Ålands framtid. Ta en liten diskussion med honom och hör efter vad som hände den där tiden.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Herr talman! Jag konstaterar att den här frågan är så oerhört känslig att ltl Erland som alltid brukar vara lugn och saklig, blir så till sig att han knackar i pulpeten så radiolyssnarna t.o.m. undrar vad som händer och sker här. Jag vill nog säga, med tanke på att vi inte behöver kasta fram och tillbaka om det var Harry Jansson eller vem det var som var avdelningschef. Det jag sade i mitt tidigare anförande var att ltl Olof Erland och jag gick precis om varandra. Han slutade som avdelningschef och då tog jag över som näringsminister. Jag frågade, varför man har haft dessa möten, och då svarade man att så har vi alltid gjort. I och med att den här frågan är så känslig så skall vi inte gå in på den här nivån. Jag vill säga att när jag funderade på den här motionen så tänkte jag, skall jag verkligen skriva det här? Det här är ju en ren förvaltningsfråga, det här borde landskapsregeringen ta i ändå utan den här motionen. Men det vill jag nog verkligen säga att den här remissdebatten har visat att det kommer den här landskapsregeringen absolut inte att göra. Så den här motionen hade faktiskt ett större syfte än vad jag trodde
Ltl Olof Erland, replik:
Herr talman! Om jag är upprörd och knackar i pulpeten, det är möjligt. Jag knackar ofta i bordet för att understryka vad jag säger när det är allvar och det tycker jag faktiskt att det är. Om ltl Anders Eriksson nu drar slutsatsen att landskapsregeringen ingenting kommer att göra för att effektivisera förvaltningen så då är det ju alldeles fel. Ledamot Eriksson har ju inte lyssnat. Här säger jag att man skall ta vara på den kompetens som finns i förvaltningen och hålla möten och diskutera utvecklingen precis som i det privata näringslivet. Men att svepande säga att i landskapsförvaltningen är det lite si och så med möteskulturen, man kommer oförberedda och så vidare. Jag tycker att det inte är riktigt konstruktivt för att uttrycka det lite milt.
Ltl Anders Eriksson:
Herr talman! Jag har försökt efter bästa förmåga vara så konstruktiv som möjligt. Jag motiverar varför jag har lagt den har motionen. Jag motiverar varför den behövs och på vilket sätt man kunde göra för att kanske förbättra situationen. Ltl Erland säger att Anders Eriksson har dragit en felaktig slutsats på basen av de här anförandena om jag tror att den liberal ledda landskapsregeringen inte kommer att effektivisera landskapsförvaltningen. Det går inte att dra några andra slutsatser på basen av de anföranden som liberalerna har hållit om stenåldersmotion och om att den här motionen skall i papperskorgen o.s.v. Var centern håller hus i den här landskapsregeringen, det kan inte jag svar på, det är allt flera frågande till. Liberalerna har nog väldigt tydligt sagt att de här frågorna skall man inte gå in på, det är tabu.
Ltl Olof Erland, replik:
Förmodligen sitter de flesta och regerar och håller ordning på förvaltningen, förhoppningsvis. Kanske också på möten, möten behövs. Möten går inte att undvika i en modern specialiserad förvaltning. Men om nu det här är en jättekonspiration från liberalernas sida att det skall vara stopp för utvecklingen, att vi skall vara kvar i det vi är, då tror jag faktiskt att ledamot Eriksson haft svårt att ta till sig den diskussion som har fört. Jag har inte hört något annat än att förvaltningen jobbar med att bli mera effektiv genom möten och på andra sätt. Av den anledningen undrar jag om den här motionen är enbart ett politiskt utspel för att misstänkliggöra den offentliga sektorn, kanske särskilt liberalerna. Liberalerna och centern har väl ett gemensamt ansvar i landskapsregeringen att utveckla det offentliga.
Ltl Danne Sundman:
Herr talman! Den här debatten tog en lite lustig vändning. Det är inte själva sakfrågan som diskuteras, det är mera huruvida sakfrågan får diskuteras överhuvudtaget. Jag måste säga att liberalernas agerande påminner lite om "prinsessan på ärten" om ni kommer ihåg den sagan? Då prinsen i syfte att testa om det var en riktig prinsessa lät en tjänare sätta en ärta under tjugo madrasser och ändå kände hon av den och sov jättedåligt. Det verkar vara så att det som karaktäriserar en riktig liberal är att så fort offentlig sektor lite diskuteras, inte alls i kritiska ordalag, så sover man jättedåligt och blir ytterst upprörd över att man tar upp sådana här frågeställningar. De är ingen som har rackat ner på offentlig sektor och sagt att tjänstemännen är värdelösa och sitter på möten oförberedda o.s.v. Vi bara från motionärens och övriga debattdeltagares sida vill diskutera den här saken men det får man inte ens göra utan att det blev ett rysligt rabalder. Jag måste nog hålla med motionären och det förvånar mig kanske lite att man inte är beredd att diskutera. Visst är det så att det behövs möten i förvaltningen och visst är det så att de allra flesta mötena är väl förberedda och väl motiverade och ger ett resultat som man förväntar sig. Sen finns det också, vilket jag vara inne på i mitt förra anförande, vilket jag tydligen måste säga igen, ett behov av att granska nya sätt att mötas. Man kanske alltför ofta tar till det ursprungliga sättet att mötas när man sitter runt ett bord. Det är en sak om man kan mötas här i huset, men det kan också innebära att man måste resa på Åland och det blir restid i samband med mötena som man inte kan arbeta på. Det kan också innebära resor utanför Åland, kanske håller på i flera dagar för ett möte på några timmar. Då är frågan är det motiverat? Det är just sådana frågeställningar jag tycker att man skall diskutera. Det vet jag, så mycket är jag bekant med landskapsförvaltningen, att visst har det ändrat sedan både jag och före detta näringsminister Eriksson försvann som ministrar. Det är mycket som har ändrat. Det har kommit en ny förvaltningslag o.s.v. Det finns alltid en kultur, ett arv som sitter i väggarna i en sådan här förvaltning som är väldigt svårt att ändra på. Många tjänstemän vittnar om att det är frustrerande att sitta på ett möte om det inte ger någonting, Tjänstemännen i förvaltningen är, som har sagts av många, kompetenta och vill göra ett bra jobb. De vill jobba effektivt. Bilden av att en landskapstjänsteman är det motsatta, är helt felaktig. De allra flesta vill vara effektiva på sin arbetsplats och då kan det vara frustrerande att sitta bort flera timmar på ett möte.
Jag pratade faktiskt den här morgonen med en tjänsteman som sade "att det är svårt att hinna med riktigt arbete, som han sade". Arbetstiden går mycket åt att sitta på möten och ge rådgivning till privatpersoner. Det ingår visserligen i den här tjänstemannens uppgifter men det är också sådan som man kan titta på. I stället för att ringa till en tjänsteman så kanske man kan titta på Internet. Det är en beteendevetandesak, att man tar till telefonen och ringer och pratar med en tjänsteman i stället för att titta på Internet och tillgodogöra sig informationen utan att någon måste vara i andra ändan, så att säga.
Hela den här helheten, hur man kommunicerar och när man sitter på möten och hur man gör, bör man titta på. Nog måste man åtminstone ta upp det här till diskussion i lagtinget, det är en så pass viktig fråga, det tycker jag. Inte skall man behöva utstå sådana tillmälen som motionären här får utstå som att "det här skall i papperskorgen", "stenålders" o.s.v. Det kanske är tvärtom, att det som är verklighet idag är lite stenålders och borde i papperskorgen. Man borde fundera på nya metoder att sköta förvaltningen.
Ltl Roger Jansson:
Herr talman! Frågan synes väcka en del heta känslor i salen, även från landskapsregeringens sida och beskyllningar kastas. Jag vet inte om jag är rätt person att försöka avdramatisera den här frågan, men jag skall ändå göra ett försök på basen av lång erfarenhet och erfarenhet från olika håll.
Under den tid jag satt i riksdagen i Helsingfors, i ett tidigt skede, så blev jag något förvånad när vi i ett sammanhang begärda hos ett ministerium att ha ett litet möte om den fråga som just diskuterades mellan ministeriet och riksdagen. Det meddelades då från ministeriet att "nej, vi har sådana direktiv att vi inte skall ha onödiga möten". Jaha, vi tyckte inte att det här var särskilt onödigt möte så vi tog reda på lite mera och det visade sig att det var ett direktiv som gällde hela förvaltningen, alltså alla ministerier. Uppenbarligen hade det utgått ifrån regeringen för att få det heltäckande, på något sätt i alla fall. Sedan upplevde jag samma sak i förhållande till kommissionen beträffande ett ärende som var aktuellt där. Jag var inte själv inblandad i det men jag råkade delta i diskussionen omkring det. Där hade man också sådana direktiv från kommissionens sida, att man skulle undvika onödiga möten och alltid ställa sig frågan, när man funderade på att kalla till ett möte i något ärende, kunde det skötas på något annat sätt? Där har man ofta problemet med geografin. Folk är placerade på olika ställen. Det gäller i och för sig också Finland och Åland. Kunde man klara det över telefonen eller på annan sätt? Kunde man slå ihop det med något annat möte? Det här var en kultur som hade utvecklats i landet och internationellt. Den här diskussionen förvånar mig mycket ur den synpunkten. Det är säkert på samma sätt inom landskapsförvaltningen att man kontinuerligt bör fråga sig om det skall möte där. I det privata näringslivet, till den del jag har erfarenhet av det, så har det också blivit alltmer vanligt att ledningen ger direktiv om att, "ställ nu frågan en gång till om det är rimligt att hålla det här mötet eller kan man lösa det på annat sätt". Detta för att man inte skall behöva ha så många personer som lyfter betydande löner att sitta av möten utan att det kan lösas genom telefonkonferens, genom webben eller interna postgången o.s.v. Varför den här upphetsningen i ett ganska angeläget ärende, inte minst för förvaltningen själv. Jag tror att förvaltningen skulle vara väldigt glad om man kunde få lite direktiv från landskapsregeringen när de gäller det här.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:
Herr talman! Låt mig bara helt kort slutligen konstatera. Visst, man måste få diskutera frågor och jag upplevde mig personligen inte alls som något vidare känslosam. Jag bara ifrågasatte den här motionen. Arbetet för landskapsregeringens del, när det gäller förvaltningen, kommer att fortsätta. Viktiga punkter effektivisera, utveckla servicen till ålänningarna samt att rekrytera. Arbetet fortsätter. Tack herr talman!
TALMANNEN:
Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.
Föredras för remiss ärende 4:
Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om ny officiell flaggdag. (HM 12/2007-2008).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.
Ltl Danne Sundman:
Herr talman! För tvåhundra år sedan rasade det s.k. finska kriget, vilket slutade med att Åland lösgjordes från moderlandet Sverige och blev att tillhöra Ryssland tillsammans med Finland. När sedan Finland blev självständigt så ville ålänningarna återförenas med Sverige. Den s.k. "Ålandsrörelsen" drev frågan till högsta instans, dåvarande Nationernas förbund man förlorade kampen. I stället fick man självstyrelse som ett substitut för detta. Relationerna mellan Åland och Sverige har alltid varit livliga och närheten till Sverige är av stor betydelse för Åland. Många ålänningar härstammar från Sverige och det finns många ålänningar som bor i Sverige. Den här relationen med det forna moderlandet förtjänar att uppmärksammas och kunde ytterligare fördjupas. På det sättet skulle många problem lösas för att kunna fungera på det svenska språket som finns i det åländska samhället idag. För att manifestera samhörigheten med Sverige, föreslår jag att en ny flaggdag införs den 20 augusti, just därför att det är ett märkesdatum för "Ålandsrörelsens" början. Mötet på Folkhögskolan ägde rum nämnda datum och officiellt skulle brandkåren diskuteras, men i stället diskuterades möjligheten till återförening med Sverige. Jag tror att man måste ta fasta på de ord Julius Sundblom yttrade när det stod klart att Åland skulle få självstyrelse och man hade förlorat kampen. Man skulle se Ålands hav som ett öppet fönster mot väster och utnyttja den närhet man hade till Sverige. Det skulle göra att självstyrelsen skulle fungera som ett substitut till återförening med Sverige. Ungefär så var kontentan av det talet. Förvånansvärt lite har Åland utnyttja den möjligheten med tanke på den öppenhet som idag råder mellan Åland och Sverige beträffande bl.a. EU-medlemskap som innebär att samhällena blir alltmer lika beträffande regelverken. Den utnyttjas väldigt lite just i det syftet att hjälpa till med språkutvecklingen. En viktig sak skulle vara att införa flaggdagen. De andra storheterna flaggar vi för med den åländska flaggan men inte för den här storheten inom det åländska samhället, alltså samhörigheten med Sverige. Förutom att jag tycker att man skall öka utbytet med Sverige, så skall man också uppmärksamma detta genom en officiell flaggdag. Jag föreslår att lagtinget hemställer hos landskapsregeringen att en officiell flaggdag inför den 20 augusti. Det görs enkelt i form av en ändring av landskapslagen om Ålands flagga.
Ltl Barbro Sundback:
Herr talman! Det här är i högsta grad en politisk motion. Flaggorna är starka nationella symboler. En flyttning av flaggdagen till den 20 augusti skulle, som jag ser det, vara också ett politiskt ställningstagande. Det vill säga att man potentiellt ännu håller fast vid tanken om återförening med Sverige. Det står också i motionen att man förlorade kampen och att man i stället fick självstyrelsen som ett substitut. Genom att flytta flaggdagen till den 20 augusti, så uppfattar jag det som en ny start på kampen för återförening. Det finns i och för sig ingen som kan förhindra, m någon har en sådan åsikt. Som jag ser det, är detta är en betydligt större självstyrelsepolitisk fråga än bara någon slags politisk gest eller någon slags känslomässig markering efter större samhörighet med Sverige. Man kan säkert tolka det på olika sätt. Det som ledamot Sundman tog upp här, det var att han var förvånad över att samhörigheten med Sverige har varit ganska så mager sedan Åland fick självstyrelse. Det tycker jag är en ganska intressant fråga, men den har ju sin historiska förklaring. År 1809 när Åland och Finland separerades från konungariket Sverige, så följde en tid när Åland och Finland tillhörde Ryssland. Under senare delen av den perioden uppstod flera nationella rörelser och språkrörelser i Finland och på Åland. Det som hände när Åland fick självstyrelse, det var i praktiken att situationen fortsatte. Det var ingen större förändring. Ålänningarna hade redan då, i alla fall rätt många, vant sig vid att nationsgränsen gick igenom Ålands hav. Den kontakt som finns nu och som ökar i och med integration och globalisering. Jag tror att den ökar mycket snabbare på grund av ekonomiska skäl och fri rörlighet och framförallt av att vi har fred och det är möjligt för enskilda att knyta kontakter över nationella gränser utan större problem. Den typen av utveckling har betydligt större betydelse för integration över nationsgränserna. En officiell flaggdag den 20 augusti, känns på något sätt lite gammal "sundblomianskt" på något sätt, där man skall dra fram gamla känslor och försöka göra politik av det. Jag kan i och för sig förstå de värderingar som är till grund för det här förslaget. Jag tror i alla fall inte, att det är någonting som den åländska befolkningen går och funderar över och tycker att det här skulle vara en viktig markering.
Ltl Danne Sundman, replik:
Herr talman! Det handlar inte om att flytta någon annan flaggdag utan det handlar om att införa en ny officiell flaggdag. Jag tycker att vi skall ha självstyrelsedagsfirandet kvar. Jag tycker att vi skall fira Ålands flagga för sig själv och jag tycker att vi skall fira demilitariseringen. Vad jag vill flagga för är en ny flaggdag för samhörigheten med Sverige. Det handlar inte om att dra fram gammal historia utan det handlar om att göra upp med förhållandet till Sverige. Det finns mycket att ta fram där och belysa när det gäller relationen Åland-Sverige. Det måste man göra före man kan fördjupa relationen för att rädda Åland språkligt. Det här är visserligen en annan diskussion, men jag tror att Sundback och jag, ju mera vi pratar, blir mer och mer överens om problemen i det här förhållandet. Om man har en flaggdag så finns det ett tillfälle att uppmärksamma det här. Det handlar inte om någon återförening med Sverige utan att befästa samhörighet med Sverige.
Ltl Barbro Sundback, replik:
Herr talman! Jag har tydligen inte förstått det fina i kråksången. Jag trodde att det var en politisk markering mot självstyrelsen, men det är det tydligen inte. Vi skall hålla kvar den flaggdag som vi har och införa 20 augusti som någon slags symbol för samarbetet med Sverige eller samhörigheten. När den nya lagen om Ålands flagga infördes var det en livlig diskussion i lagtinget. Det fanns många dagar som man ville fira, men det stupade på en ganska så banal sak, nämligen att man ansåg ute i kommunerna att det skulle bli för dyrt. Kommunerna skulle vara tvungna att ha någon som skulle ansvara för att flaggorna kom upp och ned. Dessutom skulle flaggorna hissas sådana dagar det var bra betalt för dem det gällde. Självstyrelseviljan var inte så stark när det kom till de ekonomiska realiteterna.
Ltl Danne Sundman, replik:
Herr talman! Som jag sade i min förra replik finns det tre officiella flaggdagar i landskapslagen om Ålands flagga. Det är demilitariseringen, Ålands flaggas dag och självstyrelsedagen den 9 juni och detta skulle bli den fjärde officiella åländska flaggdagen. Återigen, det finns mycket obearbetade saker beträffande förhållandet till Sverige och det förhindrar oss att ha ett mer fördjupat samarbete med Sverige. Det är tvåhundra år sedan det s.k. finska kriget rasade och jag tror att det är dags nu att börja bearbeta de här sakerna. Det är också dags för Finland att bearbeta det här. För Finlands del börjar ofta historieböckerna år 1809 och före det fanns inte Finland på något vis, ungefär som att det steg ur havet, som vi brukar säga om Åland för tiotusen år sedan. Skämt åsido, men att ha en flaggdag, det innebär att man kan hylla det här som någonting naturligt. För de allra flesta ålänningar är det väldigt naturligt att ha ett nära förhållande till Sverige, privat eller genom att man har utbildat sig där. Man härstammar kanske därifrån, har släkt där o.s.v. Därför vill jag ha en flaggdag.
Ltl Barbro Sundback, replik:
Herr talman! Ledamot Danne Sundman har ofta väldigt tvärsäkra påståenden om Finland och finländsk politik och historia. Påståendena grundar sig ofta på ganska så bristfälliga kunskaper, så också i det här fallet. Jag har lite svårt att förstå vilka alla de här obearbetade problemen är. Jag uppfattar våra relationer till Sverige och till svenskarna mycket oproblematiska. Det visar väl de gångna åren då utkomstmöjligheterna på Åland inte har varit så bra på Åland. En stor del av befolkningen har flyttat till Sverige och integrerats där och känt stort och starkt för Sverige utan att förlora kontakten med sin hembygd. Det är svårt att se vilka problemen är tills ledamot Sundman har konkretiserat dem mera.
Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.
Föredras för remiss ärende 5:
Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion om utformande av åländska förtjänsttecken. (HM 6/2007-2008).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.
Ltl Anders Eriksson:
Herr talman! Det finns främst två orsaker till att jag har lagt den här motionen. Den ena orsaken är, att jag flera gånger har fått frågan, "vad det är" i anledning av att det har delats ut Finlands vita ros orden och Lejonsorden. Jag tycker att jag är ganska väl insatt i det som händer och sker i det åländska samhället. Jag är intresserad av historia m.m. Ändå kom jag på att jag i likhet med många andra visste ganska lite om det här. Frågan jag också får är, "varför är det bara offentligt anställda som får de här utmärkelserna?". Det skall jag återkomma till. Den andra orsaken till att vi har lagt den här motionen är, som så mycket annat i Ålands framtids politik, att vi vill stärka, utveckla och stimulera det åländska samhället. Jag tror att en sådan här belöning, om vi kallar det för det, kunde vara någonting som skulle ha en positiv verkan.
Det vi har idag är 50- 60- och 75-års självstyrelsejubileumsmedalj. Den 50-åriga medaljen, om jag kallar den för det, gavs ut när vi hade haft självstyrelse i 50 år Den förvaltas av landskapsregeringen och ges åt anställda inom landskapsförvaltningen som jobbat mer än tjugo år, gått i pension eller fyllt 60 år.
Sedan har vi 60-års jubileumsmedalj den disponeras av lagtinget, men har använts väldigt restriktivt. En med god insyn i lagtingets arbete sade en gång till mig "att den har man i stort sätt givit åt ryska konsuler som har slutat". Hur det är med den saken, det vet jag inte.
75-årsjubileumsmedaljen kom år 1997 och den är ett av fröna till den här motionen. Jag var själv med om den stora manifestation som var i den här salen då när den medaljen delades åt många framstående människor i det åländska samhället och många företagsledare, idrottare och andra talar fortfarande om den här manifestationen. Jag tyckte faktiskt att det var en fin sak. Tanken var att den här skulle delas ut varje år. Man skulle följa upp det här årligen. Det finns en stor mängd kvar, men som mycket annat har det runnit ut i sanden. När jag checkade med landskapsregeringens centralförvaltning om det här så fick jag bara som svar "att det enda som finns nedskrivet om 75-årsmedaljen är följande text: "75-årsmedaljen till självstyrelsens 75-årsjubileum ges ut till personer som erkänsla för deras framgångsrika verksamhet till gagn för landskapet Åland (främst personer utanför landskapet). Det borde förvåna det tidigare lantrådet Roger Jansson som jag minns att var i den här salen och delade ut just nämnda medalj åt i stort sett bara ålänningar. Det fanns också sådana utanför Åland som fanns med den gången.
Om vi sedan tittar på vad Finlands vita ros och Leijonsorden m.fl. så är det en hel vetenskap att sätta sig in i ordensväsendet. Det finns Finlands vita ros-orden och Vardera har storkors, och det finns Kommendörstecken av första klass, det är Riddartecken av första klass o.s.v. Det finns en inbördes rangordning med ett 70-tal olika rang och nivåer. Ordensväsendet är helt fristående organisation men presidenten är alltid ordförande i organisationen. Länsstyrelsen ger förslag på vilka ålänningar, om vi upprätterhåller oss på dem, som man tycker att skulle förtjäna en utmärkelse. Länsstyrelsen frågar landskapsförvaltningen, man frågar kommunerna som alltid kommer med svar. Man frågar också intresseorganisationer, som Handelskammaren, Köpmannaföreningen, Producentförbundet o.s.v. Dessa organisationer glömmer ofta sin roll. Det är svaret på varför utmärkelserna i så hög grad går till offentlig sektor. Sedan finns det övriga officiella utmärkelsetecken. Kyrkan har, handelskammaren har, kommunförbundet har. Det finns hederstecken för mänsklig barmhärtighet, Krigsinvalidernas förtjänstkors o.s.v. När jag började titta och leta på Internet var det faktiskt en djungel. Det jag vill säga är, att man kan tycka att det här är lite gammalmodigt och man kan tycka att det är lite löjligt och med tanke på att det talades om stenålder i det tidigare ärendet jag hade, så är det bäst att gardera sig. Jag anser med beaktande av Finlands historia, att man skall känna respekt för det här, trots att vi inte alla gånger vet vad det handlar om. Det är i alla fall en positiv sak.
Den här motionen tar sikte på att vi skulle försöka bygga upp någonting eget på åländsk botten. Som jag sade redan tidigare, delades det ut medaljer till många ålänningar i denna sal i samband med självstyrelsens 75-årsjubileum. Det var en stark manifestation och det tror jag de flesta tyckte som var med då. En dylik manifestation vore att rekommendera varje år på självstyrelsedagen den 9 juni.
Framtagandet av egna åländska förtjänsttecken skulle också bidra till att stimulera kreativiteten och samhörigheten i vårt samhälle. Det är ju själva tanken bakom det här i likhet med motsvarande hedersbetygelser i vår värld bör förtjänsttecknen utdelas till personer som är värda uppmuntran och uppmärksamhet till följd av speciellt engagemang eller för särskilda insatser inom samhällets sektorer. Här vill jag understryka att ett sådant här system skulle gälla personer på alla nivåer. Inte bara på chefsnivåer. Tyvärr, är det så att det ofta är chefen för ett företag eller för en organisation som syns. Det skulle också vara viktigt att få ett system, att alla oavsett nivå man arbetar på, skulle ha en möjlighet att få en uppmuntran. Så herr talman, avslutningsvis mot bakgrund av det anförda, så föreslår vi i den här motionen att man skulle utforma ett system för åländska förtjänsttecken för att premiera personer som på olika sätt förkovrar det åländska samhället. Det kan väl inte vara något illa i det.
Lantrådet Viveka Eriksson:
Talman! I samband med att landskapsregeringen beslöt att fördela förtjänsttecknen, det finns alltså ett system för utdelandet av förtjänsttecken till personer som har funnits inom förvaltningen och som har jobbat ett visst antal år, öppnades en diskussion upp kring vilka regelverk som skall gälla för utdelandet av de olika förtjänsttecknen. Ledamoten Anders Eriksson var lite på fel när det gäller 75-årsjubileumsmedaljen. Den har faktiskt delats ut vart femte år sedan den tillkom. Den har deltas ut till många olika personer. Den har delat ut till personer på chefsnivå och till personer på olika nivåer. Den har delats ut till personer i näringslivet och till personer som finns utanför Åland, har jag ett minne av. Tanken är att man fortsättningsvis skall dela ut medaljen var femte år och inte såsom ledamoten Anders Eriksson var inne på, varje år, utan vart femte år. När det handlar om förtjänsttecknet, tyckte jag att det är viktigt att man tittar över principerna kring förtjänsttecknens utdelande. Man borde titta på regelbundenheten och man borde på något sätt utveckla det här systemet. Men vad jag i det här sammanhanget ville understryka är att det inte stämmer att man inte har fortsatt att dela ut medaljen. Det har man gjort vart femte år.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Herr talman! Det får jag medge att jag har känt till att 75-årsmedaljen, om vi kallar den för det, har delats ut också senare år. Tanken var nog också ursprungligen att det skulle vara en större manifestation. Men nu har den tanken sjunkit ner i det fördolda. Det är inte så många som känner till det här och det tycker jag är lite fel. Jag tycker att det är positivt att man från landskapsregeringens sida har diskuterat de här frågorna och som jag uppfattar det så kanske man tycker att man kunde göra någonting mera av det här än vad man gör idag. Det tar den här motionen också sikte på. Jag tycker att det är bra att lantrådet informerar lagtinget på hur man ser på den här frågan. Jag hoppas att man diskuterar den här frågan vidare i lagutskottet så kanske det kan leda fram till någonting positivt. Beträffande det faktum att jag var inne på fel, citerade jag faktiskt ett mail som jag fick från landskapsregeringen. Jag ville inte hänga ut vem jag hade fått det ifrån, men det var inte alldeles lätt att få reda på riktigt vad som hände och skedde med de här medaljerna, tyvärr.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik:
Talman! Jag håller inte riktigt med om att det inte var väldigt högtidligt. Vid ett tillfälle har jag medverkat vid ett medaljutdelningstillfälle och det var ett väldigt högtidligt tillfälle och mycket uppskattat av dem som fick ta emot medaljen. Det har varit mycket positivt och bra. Beträffande frågan om regelverk för förtjänsttecknen, var att det finns ett väldigt strikt regelverk kring utdelandet av förtjänsttecken som är uttryckligen riktat till personer som har varit anställda inom landskapsförvaltningen. Man borde titta på vilken vår slutsats blev när vi diskuterade det här. Man kunde titta på regelverket hur det är utformat. Finns det kanske någon anledning att vidga det här begreppet?
Ltl Roger Jansson:
Herr talman! Vi har ingen orsak att eftersträva den ryska björnens modell med behängda personer så att de knappast kan stå raka. Däremot är det väsentligt med uppskattning och det är någonting som vi är dåliga på. T.ex. i landskapet när man avslutar ett förtroendeuppdrag, hur stort eller litet det än är, så får man i allmänhet ingenting för det. Man vet bara att någon annan har valts i ens ställe. Visst borde vi mera arbeta med uppskattning till våra medborgare. Det här initiativet från Ålands framtid är bra. Det är ingenting nytt. Det har utretts tidigare, nämligen ur den synpunkten också att har vi behörighet att dela ut förtjänsttecken. Det var i samband med framtagandet av 75-årsjubileumsmedaljen 1996-1997 som detta utreddes. Det konstaterades då att självstyrelselagen inte sätter några hinder i vägen för att ha egna förtjänsttecken, åtminstone är min minnesbild denna. Det vore märkligt annars. Det finns förtjänsttecken som bärs med stolthet på festklädseln av dem som har fått dem. Det är förtjänsttecken från idrotten, från kommunförbund och från många olika föreningar överhuvudtaget. Som medborgare i det här landet har vi i möjlighet att ibland ihågkommas av staten i form av olika grader av Finlands Lejons orden eller Finlands vita ros. Generellt kan man säga att de i riket och på Ålands har möjlighet att få Finlands Lejons ordens utmärkelser så är det för goda insatser för landet, mera på statlig och samhällsnivå. Medan man för generellt goda insatser i det finska samhället premieras med Finlands vita ros. Den har flera ålänningar möjlighet att ta del av. Specifikt för goda insatser i vårt eget åländska samhälle, används inte de statliga förtjänsttecknen.
I Sverige, i likriktningens politik under efterkrigstiden så plockade man bort alla typer av förtjänsttecken och endast åt utlänningar som befrämjade förhållandet mellan Sverige och respektive land på något sätt. Några ålänningar har också haft nöjet att motta en sådan utmärkelse i form av Nordstjärneordens olika grader för insatser i samarbetet mellan Åland och Sverige. I motionen anges 75-årsjubileumsmedaljen som har utformningen av ett diplom där medaljen finns i diplomet och det är någonting man hänger på väggen hemma. År 1997 var det en stor manifestation här i plenisalen och det var långt över hundra ålänningar som fick medaljen då. År 2002 och 2007 hade det också gjorts utdelningar i något mindre form. Egentligen kan dessa inte jämföras med förtjänsttecknen som man kan bära på festklädsel. Inte festklädsel i dess egentliga bemärkelse utan även på mörk kostym och motsvarande för damerna. Nog är det en brist att vi inom självstyrelsen och på Åland inte har ett sådant här förtjänsttecken som man kunde jämföra med Finlands vita ros. Man kan säga att den här 75-årsmedaljen är mera jämförbar med Finlands Lejons orden, men detta är ingen exakt vetenskap. Jag skulle gärna se att man fortsätter med det här arbetet inom landskapsregeringen för att komma fram till något åländskt förtjänsttecken som kunde bäras på festklädsel.
Ltl Barbro Sundback:
Herr talman! Det här är en allvarlig fråga som kan kanske skall skämta om, men ingenting är å andra sidan så allvarligt att man inte får raljera lite. Det kanske inte är att raljera föresten. Det är nämligen så, att det varje år när Emmaus har sin högtidliga bal, delas det ut medaljer. Den kallas Emmausmedalj lumporden av tredje graden. Det är förstås på skoj men den är oerhört uppskattad av dem som tar emot den. Det har fått mig att tänka på, att medaljerna eller förtjänsttecknen tjänar en viktig uppgift, att från kollektivets sida visa en enskild människa erkännande och tacksamhet för vad de har gjort och vad de gör. Den här motionen har väl det som syfte, att man vill premiera personer som på olika sätt förkovrat det åländska samhället. De förtjänsttecken som har nämnts här från 50-, 60- och 75-årsjubiléet är tillkomna just till dessa speciella jubiléer och inte tänkta att ingå i någon slags institutionaliserad form för hur man delar ut förtjänsttecken till personer som har gjort viktiga insatser för det åländska samhället. Man bör fundera på om man skall ta det steget. Det är kanske dags att ta steget, vi får se vad lagutskottet tycker. Med institutionaliseringen menar jag det att man måste fundera över det regelverk som skall styra utdelningen av förtjänsttecknen. Jag tycker för min del, efter att ha lyssnat på tidigare talare, att man måste göra en skillnad på sådana förtjänsttecken som landskapsregeringen delar ut till sina anställda och sådana som skall delas ut till personer som har gjort insatser för det åländska samhället. Det kan vara kulturpersonligheter, idrottsstjärnor, lärare, forskare, journalister, förtroendevalda o.s.v. Jag har nog den uppfattningen att det förtjänsttecknet skall delas ut av lagtingets talman och att den här institutionen och institutionaliseringen bör ske inom lagtinget. Lagtinget har ett samlat ansvar för hela samhället och för alla ålänningar. En regering är alltid en exekutiv organisation som utför, också om inte alltid, politiska handlingar. Det här skall vara någonting som berör alla personer inte bara de som råkar tillhöra kretsen runt den sittande regeringen, utan lagtinget och talmannen är de bästa föra att avgöra de här frågorna. Det vill säga vem skall få förtjänsttecknet under vilka förutsättningar? När skall de ges? Hur skall utdelningsceremonin se ut och framförallt hur skall de här förtjänsttecknen se ut? I ordenssammanhang finns det utvecklade system där de finaste ordnarna har någon grad och så blir de mindre och mindre viktiga. På Åland borde vi, inte i likriktningens men i jämlikhetens namn, skulle kunna ha et t värdefullt förtjänsttecknen som skulle ges till alla dem som på olika sätt förkovrat det åländska samhället.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Jag tycker att det var ett bra anförande ledamoten Sundback hade och har ingenting att invända emot det. Jag råkade dra mig till minnes, samtidigt som ledamoten Sundback pratade om vikten att det skulle vara en mer fristående organisation eller lagtinget som håller i utdelning jämfört med landskapsregeringen, att det riktades en del kritik mot landskapsregeringen som jag var en del av vid 75-årsjubliéet. Kritiken gällde att man inte hade sett till helheten utan det kom t.o.m. helt felaktig kritik att man hade gynnat sina egna. För att det över huvudtaget inte skall finnas en möjlighet till det, är det viktigt att man har en helt fristående organisation och att talmannen per automatik ingår som ordförande i den organisationen. Jag är tacksam för de kloka tankar ledamoten Sundback gav och noterar också att Sundback är ledamot i lagutskottet, dit motionen går. Jag ser fram emot behandlingen där.
Ltl Barbro Sundback, replik:
Till det sista kan jag bara säga att förutsättningarna enligt min mening förefaller rätt goda.
TALMANNEN:
Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.
Föredras för remiss ärende 6:
Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om införande av AX-koden för biltrafik. (HM 14/2007-2008).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.
Ltl Danne Sundman:
Herr talman! Återigen en symbolfråga men rätt så viktig ur PR-hänseende för landskapet. Vi har, sedan en tid tillbaka, både Internet toppdomän och postkod som utgörs av bokstäverna AX. Den här koden bör konsekvent införas där det finns möjlighet. Det skulle vara en viktig sak att införa den för biltrafik. Det är många bilar som körs ut i Europa och formellt sett så måste man ha den finska beteckningen. Jag har själv råkat ut för att jag inte haft rätt nationalitetsbeteckning i Tyskland och då fått tillfälle att lära upp en tysk polis, vad som menas med AX. Till och med på ett så bra sätt på "broken english" och tyska att jag fick fara vidare med mitt AX-klistermärke. Det är en vikig PR-fråga av den anledningen att man syns ute i trafiken. Om någon ser att det står AX på bilen så kanske någon tar reda på vilket land det är och det marknadsför Åland på ett helt annat sätt än om man är en del av Finland, när man kör bil ute i Europa och runt om i världen. För att det här skall vara möjligt bör man, vad jag förstår, revidera konventionen om vägtrafik och som ni vet kan inte självstyrelsen själv ta initiativ till det utan det måste göras av riksmyndigheterna. Det är ingen stor operation. Vägtrafikkonventionen revideras lite nu och då. Senast när den var hit till lagtinget, gjorde lagtinget det misstaget att man tog hands-free lagstiftningen. Det är en helt annan fråga. Men det är en sådan liten revidering i bilagorna som upptar de nationalitetsbeteckningar som används runt om i världen. Jag föreslår att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att en framställning görs till riksmyndigheten om att införa AX koden också för biltrafik.
TALMANNEN:
Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.
Föredras för remiss ärende 7:
Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion om beredning av ny självstyrelselag. (HM 53/2007-2008).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.
Ltl Roger Jansson:
Herr talman! Det här måste väl alla vara överens om att är en stor sak. Jag missade, när talmannen klubbade remitteringen till lagutskottet att lagutskottet skall begära utlåtande av självstyrelsepolitiska nämnden. Det som föreslås i den här motionen har en delad behörighet mellan lagutskotten och självstyrelsepolitiska nämnden. Utlåtande begärs inte för att förlänga behandlingen av motionen utan för att få en så bred behandling av den som möjligt och kunna ha alla partier med i behandlingen av frågan. Man kan fråga sig varför jag med min grupp tillsammans med den obundna gruppen och Ålands framtidsgrupp nu lämnar en så här stor motion till detta lagting. Vi gör det i början av mandatperioden och vi gör det för att det så länge har diskuterats hithörande frågor. Vi gör det för att vicetalman Gunnar Jansson har utarbetat ett förslag till konstitution för Åland. En sådan konstitution för Åland är svårare att genomföra med nuvarande självstyrelselagsupplägg och -utformning än med en modell som föreslås i motionen. Mycket av det som skulle finnas i en konstitution för Åland i självstyrelselagen. Vi tycker, liksom tydligen vicetalman Gunnar Jansson indirekt måste tycka, eftersom han föreslår en sådan här konstitution för Åland där vi i landskapslag skulle lagstadga om allt det han föreslår, att en ny självstyrelselag helst erfordras. Det skulle bli rimligare. Jag återkommer strax till ett starkt motiv också för det.
Bakgrunden till självstyrelsens utveckling känner alla till. Den andra självstyrelselagen från 1952 tillkom efter en mycket lång process som sträcker sig till mellankrigstiden på 1930-talet. Kriget kom emellan och det drog ut, alltså nästan 15 år åtminstone förrän en ny självstyrelselag kom till efter särskilda insatser av dåvarande president Juho K. Paasikivi. Den tredje självstyrelselagen som vi fick i kraft från år 1993 antogs 1991 som ett resultat av en motion i lagtinget av dåvarande lagtingsmannen Nils Dahlman med många flera från 1972. Det tog alltså 19 år förrän självstyrelselagen ändrades på ett genomgripande sätt då . Hur är det då tänkt att detta skulle göras, vad är det nya i det här? Jag vill säga att det som här föreslås, är ett totalt nytänkande när det gäller självstyrelsens uppbyggnad. Det föreslås alltså att självstyrelselagen skall ges formen av en ramlag där man eftersträvar att vara så kortfattad som möjligt i lagstiftningen. Inom parentes kan sägas att jag, under mina dagar i Helsingfors, när jag tog mig lite tid för det, försökte skriva ett utkast till en sådan ramlag som skulle vara så kort som möjligt. Den blev 60-70 procent längre än nuvarande självstyrelselag. Orsaken till det var att alla gällande bestämmelse i nuvarande självstyrelselag måste finnas med som övergångsbestämmelser. Man kan inte införa den nya regimen utan en långtgående process. Man måste verifiera också dagsläget i lagstiftningen. Här i motionen har vi en lösning på det. Vi skulle ha en relativt kortfattad ramlag och sedan skulle det finnas övergångsbestämmelser i en bilagd lag, som skulle antas i samma ordning. Detta är en teknik som man bör överväga i det sammanhanget. En av orsakerna till upplägget kunde sägas vara utvecklingen på Färöarna. Egentligen har vi funderat på det här långt före Färöarna gick in för det. Nu har vi alltså fått ett verkligt gott exempel i den modell som man har använt sig av i Danmark. Den baserar sig på Färöarnas självstyrelselag från 1948 och är vad jag förstår relativt oförändrad och relativt kortfattad. Den har alltid fungerat som en ramlag med andra ord. Man har givit färingarna fullmakten att i färisk lag reglera detaljerna respektive i dansk lag till den del behörigheten är dansk. Självstyrelselagen från 1948 innehåller också en A-lista och en B-lista. I A-listans första punkt, där det är fråga om den befintliga självstyrelsen, står det att det färiska lagtinget har makten över konstitutionen på Färöarna. Detta med anledning av det vicetalman Gunnar Jansson har talat om . Vi har inte detta inskrivet i vår självstyrelselag överhuvudtaget men det kan vi möjligen delvis åtgärda trots det. A-listan, som innehåller det som är övertaget på Färöarna är väldigt lång och inkluderar, som vi känner till, också de direkta och indirekta skatterna. Det som finns på B-listan är lite motsvarande som vår B-lista. På den finns den nationella kyrkan och polisväsendet. Det är de enda område vi har kommit längre på än färingarna. Där finns också oljeresurserna i havet, export- och importkontrollen och några saker till. Beträffande den stora förändringen som man lagfäste åren 2005 och 2006 finns det en särskild lag utformad som ett avtal mellan regeringen i Köpenhamn och regeringen i Torshavn. I avtalet anges de områden som kan övertas i sådan lagstiftningsordning, som det ensidigt från färisk sida beslutas om vad som övertas med det regelverk, för det beslutsfattande, som finns intaget i lagstiftningen. Det finns också en annan lag som anger undantagen från det som faller under färisk behörighet. Med andra ord det som faller på danska staten. Det här är en mycket kortfattad lag med i princip en paragraf. Det finns tre paragrafer men det är bara en som har längd och betydelse.
Det här är en väldigt enkel modell, men knappast användbar i Finland av det skäl att vi har en annan lagstiftningskultur här i landet som kräver att man skall vara väldigt tydlig i sin lagstiftning. Vi har lärt oss genom åren att vi måste anpassa oss till de kraven på tydlighet. De diskussioner vi för nu i samband med Lissabonfördraget är ett exempel på att vi inte tror att det fungerar om det inte finns exakt angivet i lag, i det fallet i självstyrelselagen. Jag tycker ändå att det här dansk-färiska exemplet väl kan tjäna som modell för när man skall tänka ut en ny modell för självstyrelselagen Åland-Finland. Man skulle kunna använda färingarnas modell i förhandlingarna med Helsingfors genom att hänvisa till att så här har man det ordnat mellan Danmark och Färöarna. Det är en ganska bra modell och vi kunde använda åtminstone delar utav den och tillvara ta de fördelar som finns i systemet hos oss. För att eftersträva det, som staten nu ständigt eftersträvar i sin lagstiftning är största möjliga enkelhet och tydlighet. Enkelhet och tydlighet kan ibland vara motverkande faktorer. Man anger att enkelheten, åtminstone skall vara målsättningen i lagberedning och lagstiftning.
Vi skriver också att ett gott underlag för arbetet utgör professor emeritus Bertil Roslins, beställda utredning "Europeiskt självstyre omvandling". Före den utredningen börjar samla allt för mycket damm på hyllorna i Helsingfors, nu när den också finns i finsk språkdräkt, så vore det synnerligen väsentligt att det här arbetet kommer igång . På det sättet kan man dra nytta av alla de erfarenheter han har nått i sitt utredningsarbete och den information som där finns om hur det fungerar ute i Europa. Jag vill understryka vikten av den utredningen som underlag för samarbetet mellan Finland och Åland beträffande självstyrelsen. Det finns inga effektivare modeller för att få Helsingfors att vilja någonting än att visa hur fungerar på annat håll i världen, särskilt i Europa och särskilt inom Europeiska unionen. Beträffande detta utgör Bertil Roslins utredning ett väldigt gott underlag
Jag skall förhållandevis kort försöka berätta om de viktigaste delarna i förslaget till ramlag. Jag tror att jag inte behöver säga mera om själva ramlagsmetodiken än att nuvarande självstyrelselagsmetodik är olycklig ur självstyrelse synpunkt. Den ger riksdagen rätt att fatta beslut och styra mycket av självstyrelsens inre arbete. Det var aldrig meningen att det skulle fungera så från 1920 och framåt. Särskilt inte i beslutet år 1921 i Genéve. Att det skulle bli så att riket skulle styra ordnandet av de inre förhållandena inom ramen för självstyrelsens kompetens. Det blev så eftersom traditionen var den tsaristiska lagstiftningstraditionen och man har fortsatt med den, eftersom vi fortfarande håller oss till den traditionen i landet. Dessutom har man känt ett tryck från finsk sida att kunna gå in och reglera självstyrelsen inre arbete i ganska stor utsträckning. Självklart borde alla de delarna lyftas bort från självstyrelselagen och vi borde här, i denna sal själva besluta om konstitution för Åland. Nuvarande självstyrelselag ger egentligen inte utrymme för det eftersom det mesta är styrt av riksdagen.
Vi föreslår att Ålands delegation skall ges en helt ny roll när lagkontrollen faller bort, vilket vi också föreslår. Då blir det inte mycket kvar på Ålandsdelegationen, men det är ett otroligt viktigt organ, inte minst internationellt att kunna visa att vi har ett sådant samarbetsorgan. Ålandsdelegationen skulle ges en helt ny roll vid sidan av sina tidigare. Ålandsdelegationens roll skulle förändras och förminskas och ha en uppgift som utvecklare av självstyrelsen. Vi skulle då få en direkt part från åländsk sida, att diskutera med. Naturligtvis kan man säga att Justitieministeriet och Ålandsministern är en sådan funktion, men de har ingen sådan uppgift och inte tar de på sig den uppgiften att i Helsingfors sitta och diskutera hur självstyrelsen skall utvecklas. Vilka förslag skall vi komma med till ålänningarna för hur man ytterligare kunde utveckla självstyrelsen, fastän ålänningarna själva inte har kommit med dem. Ålandsdelegationen kunde bra ges en sådan här ny, intressant roll för deras del. Vi föreslår, som sagt var, att kontrollen av lagtingets lagstiftning skall vara likadan som kontrollen av riksdagens lagstiftning. Den kontrollen är obefintlig förutom den politisk-juridiska kontroll som utförs av grundlagsutskottet som fungerar som konstitutionsdomstol i landet. Jag tror att det här förslaget från vår sida få igång diskussionen igen om behovet av en konstitutionsdomstol i landet.
Vi föreslår enligt färisk modell att lagtinget självt skulle fatta beslut om övertagande av nya områden, naturligtvis efter vederbörlig diskussion och överenskommelse med riket. Man kan också lägga in olika kontrollfunktioner i den här ramlagen för rikets medverkan i den här processen. Normalt skall det räcka med två tredjedelsmajoritet för att man skall kunna överta nya områden. Vill man göra det i snabb följd så skulle det vara med femsjättedelsmajoritet, alltså när de ligger över nyval med andra ord med tvåtredjedelsmajoritet i andra omgången. Sedan en fråga, som har diskuterats mycket när det gäller skatteövertagandet, har varit den osäkerhet som skulle uppkomma i landskapet ifall av olika katastrofsituationer eller problemsituationer som skulle försämra vår ekonomi drastiskt. Jag tycker att det politiska förhållandet till riket bör vara klart. Så länge vi är en del av riket, av landet Finland, så har de ett ekonomiskt ansvar för oss. Det kostar någonting att ha ett så fint område som Åland inom landets gränser. Åland sköter sig själv men om det uppstår svåra situationer i landskapet så har riket, med sina muskler, ansvaret att ta ansvar för vår ekonomi. Naturligtvis kan det sedan regleras beroende på hur medskyldiga vi är som politiker att det har gått dåligt men principen bör inskrivas på det här sättet. Vi föreslår, naturligtvis, nu när landshövdingarna försvinner i riket, att den åländska skall finnas kvar men ges en helt ny uppgift som ordförande i Ålandsdelegationen och som chef för statens administrativa funktioner i landskapet. Landshövdingen skulle utses på samma sätt som tidigare och benämnas riksombudsman. Det som har diskuterats tidigare, är att landskapsregeringen enligt färisk modell kan delta fullvärdigt i förhandlingar om internationella avtal, alltså också självständigt. Men när avtalet blott berör Åland verifieras det i Helsingfors som ett accepterat resultat. De självklara saker vi nu diskuterar om deltagande i EU-processerna, skulle också skrivas in i självstyrelselagen samt att vi kärar och svarar självständigt inför EG-domstolen när ärendena blott berör åländsk behörighet. Här hänvisar jag också till vicetalman Gunnar Janssons uttalanden. Vi skall också representera självstyrelsen i EU:s ministerråd på samma sätt som Skottland ges möjlighet därtill, trots att de har en mindre självstyrelse än den åländska. De Belgiska regionerna ges också de möjligheterna på likartat sätt. Det tenderar att bli flera som får representera, trots att de har sämre självstyrelse än vad vi har och trots att de inte har delad statsmakt i sina länder som vi har i Finland.
Ålandsdelegationen skulle ytterligare ges en funktion att lösa behörighetskonflikter och skulle på det sättet avlasta både högsta domstolen och rikets president i det sammanhanget.
Herr talman! Om detta kunde man naturligtvis tala hur länge som helst. Jag hör till dem som förordar att vi skall införa någon taltidsbegränsning i lagtinget och jag kommer att bli en av dem som kommer att ha svårast att följa de nya reglerna när de införs. Jag skall i alla fall nöja mig med den här presentationen nu och hoppas att diskussionen blir livlig och framåtsyftande.
Ltl Olof Erland:
Herr talman! Jag skall begränsa min taltid till det saken gäller och om det blir kort är det väl bara bra. Jag sitter som ordförande i lagutskottet och ser naturligtvis fram emot att behandla det här ärendet. Det jag i det här sammanhanget vill framföra, är att behandlingsordningen i lagtinget är sådan att specialutskotten behandlar motioner. Lagtinget behandlar motioner nu så vem som helst får säga nästan vad som helst. Lagutskottet skall bereda ärendet inför lagtingets slutbehandling av motionen och då kan naturligtvis höra den man vill i lagtinget eller kalla någon utanför. När det gäller själva motionen så har lagtingsledamot Roger Jansson samlat många djupa tankar. Jag känner igen dem sedan beredningen av självstyrelselagen från år 1982 när parlamentariska kommissionskommitténs betänkande kom och man gjorde en lagmotion till riket. Jag tror att det är värt att påminna om vad som hände med den lagmotionen. Från riksmyndigheternas sida sade man att motionen kommer att läggas åt sidan och överlämna den till en gemensam kommitté och göra ett underlag. När kommitténs betänkande kom, var väldigt mycket noggrant genomgått och kompromissat, får man säga. Det var ingen större dramatik i det hela. Det var ganska mycket inriktat på ekonomiska frågor under en period. Jag minns någorlunda väl en arbetsgrupp som skulle gå igenom en ny självstyrelselag år 1998 och lantrådet Roger Jansson var ordförande och jag var med i referensgruppen. Det var en lång lista med frågor som påminner lite om den här listan, men med lite annat innehåll. Frågorna behandlades enligt principen "skala banan". Man åkte till riket och hade färdigt motstånd och/eller dåligt underbyggda argument. Hur det var får historieskrivarna bedöma. Jag vill bara säga att i den här processen måste man ha riksmyndigheterna med ända från första början. Man måste beakta våra kolleger, medpolitiker, motståndare och hur det skall gå till. Naturligtvis är relationerna med riksföreträdarna, som i det här fallet är lagstiftarna, det finns ett gäng på mellan fem-tio personer som kan de här frågorna och varit med och hjälpt till att göra reformerad lagstiftning till ömsesidig nytta, väldigt viktiga.
När det gäller självstyrelselagen vet vi nu att den sannolikt öppnas beträffande 59 paragrafen, om det går vidare såsom det är sagt. Därtill öppnas den beträffande kommande talan i EG-domstolen och också har aviserats när det gäller subsidiariteskontrollen. Huruvida självstyrelselagen då kan utvidgas till andra frågor är väl knappast troligt, eftersom det här kräver en beredning över vilka frågor som är viktiga. När det gäller ramlagstekniken så skall vi naturligtvis lagutskottet titta på det men det är inte alldeles enkelt. Det är en tradition för lagstiftning som inte är etablerad i åländska sammanhang. Det man kan säga är att beträffande en revision av självstyrelselagen måste man sätta upp en färdplan för hur det skall gå till. I första skedet måste man se vad problematiken är och vad är problemen på hemmaplan. Vi kan inte räkna med att man kan plocka det ena och det andra om vi vill ha och så är det klart med det. Så tidigt som möjligt gäller det att ta med riksmyndigheterna i arbetet. På en punkt är det värt att notera, särskilt mot bakgrund av den allmänna debatten, när det gäller skattefrågorna, så har man sagt från landskapsregeringen i samband med handlingsprogrammet, att man avser att utreda beskattningsfrågorna. Beskattningsfrågorna kommer man att utreda genom att simulerar skatteutfallet för olika skatteformer. Det skall tas fram ett förslag eller en konsekvensutredning till nästa val. Vi kan räkna med att nästa val blir ett skatteval. Det blir alldeles säkert ett EU-val. Det kan också bli ett val om hur man går tillväga för att få genomslag för intressanta synpunkter i reformen av självstyrelselagen. Det vill säga, jag kan inte slå fast att det är nödvändigt att ha goda relationer till riket, men jag skulle tro att det är på det sättet att vår utmaning ligger däri, kanske inte på hemmaplan även om det kan förefalla så i vissa debatter. Men om vi skall komma fram med en ny självstyrelselag så är det nog ganska bred enighet som borde gälla.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman! I det här ärendet hoppas jag på total enighet, även om det inte behövs politiskt. Det vore motiverat. Detta är ett förslag till sådan färdplan av självstyrelsens utveckling som ledamoten Erland nämnde, även om han tänkte i något andra banor. Det är alltså en färdplan. Genom att hänvisa till hur det har gått tidigare, är inte lika intressant numera. Då har vi alltid haft listor på nya områden, ny makt, som vi skulle överta av staten. Nu finns det ingen sådan lista. Här föreslås bara ett överförande av beslutsrätten som man skulle överföra till en majoritet av representanter för Ålands folk, enligt färisk väldigt demokratisk modell. Här skall vi sedan ta diskussionerna om när vi är mogna för övertagande av olika områden.
Ltl Olof Erland, replik:
Herr talman! Jag föreställer mig färdplanen sådan, att den talar om hur man skall komma framåt och vilket fordon vi skall använda. När det gäller målsättningen, om vad vi skall ha det kan vi diskutera på hemmaplan både länge och väl, eftersom det är en ändring i den konstitutionella formen. Det är också så när man övertar behörighetsområde att det får ekonomiska konsekvenser som måste regleras. Jag ser detta som ett delförslag, ett inlägg i en debatt om vad som behöver reformeras i självstyrelselagens innehåll men också i dess form. Den senaste självstyrelselagen började gälla år 1993 och det här kommer att ta en väldigt lång tid och ett väldigt grundläggande arbete behövs.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman! Jag tror också att det här, förhoppningsvis, kan vara början på en tio-femtonårig process. Det betyder att vi måste tänka oss så långt fram i tiden, när det här är genomfört och då är det en helt annan situation i landskapet och riket överhuvudtaget än vad det är just idag. Här gäller det att tänka framåt. Jag hoppas att problematiserandet och den lite negativa inställningen till det här initiativet, som jag läser ut av ordförandens i lagutskottet anförande, inte skall gälla behandlingen i lagutskottet och överhuvudtaget liberalernas inställning som regeringsparti. Jag hoppas att man skall se det positiva i detta och tänka sig framåt i tio, femton år framåt i tiden och se att självstyrelsen behöver utvecklas emot när det gäller lagstiftning.
Ltl Olof Erland, replik:
Herr talman! Det vore mig fjärran att grusa ltl Roger Janssons drömmar och förhoppningar. Det är inte min mening. Jag anser att självstyrelselagen kan reformeras och behöver reformeras. Det som oroar mig är att man inte skall inbilla sig att det är en lätt process där vi plockar pinnar från en plocke-pin hög. Det finns ingenting färdigt, det finns inte färdigt förankrat på rikssidan. Det är ingen lätt process ens med bara Lissabonfördraget och självstyrelselagsförändringar. Inte är det så lätt att säga att Belgien har tillträde till ministerråden liksom Skottland. Vi måste analysera helt annorlunda system och fundera på. När jag problematiserar innebär det inte att vara negativ utan att jag tar saken på allvar. Det behövs en analys och den här motionen är kanske ett litet rop på hjälp.
Ltl Harry Jansson:
Herr talman!
Varje system är i behov av kontinuerlig översyn och därför är den gemensamma motion som flera partier har lagt i lagtinget, synnerligen angelägen. Jag vill passa på och tacka ledamot Roger Jansson för ett väl utfört arbete både vad gäller utformandet av själva motionen och sedan presentationen. Mycket fullödigt! Det enda jag önskar tillägga, som jag ser det, är att det finns två huvudskäl till varför det är nödvändigt att diskutera en ramlag. När vi nämner ordet ramlag måste vi komma ihåg att det, under valrörelsen för drygt ett år sedan, fanns en stor samsyn om att en ramlag vore en lämplig utgångspunkt för det åländska självstyrelsesystemet inför framtida utmaningar. Den första omständigheten som talar för en ramlag är behovet av att komma bort från de ständiga behörighetskonflikterna. Alla som läser den framställning som vi har fått på borde idag, vad gäller oljeskyddsavgift, ser att här gäller det att vara god slalomåkare för att kryssa sig fram bland de olika behörighetsområden som just en sådan avgift kommer att beröra. Risken kommer att vara stor, att vi än en gång, kommer att få bakläxa innan en åländsk lag om oljeskyddsavgift har trätt i kraft. Den andra biten, som jag ser det, är språkfrågan. Det publicerades senaste vecka en rapport som säger att 40 procent av de utflyttade, infödda ålänningarna ser behovet, av finska språket i arbetet på Åland, som ett stort hinder. Det bidrar till en utflyttning från öarna. Det här är en faktor som vi har vetat om och som man särskilt, i tidigare utredningar, bland annat, har kunnat konstatera, att arbetsgivarsidan har samma syn på . Det vill säga att behovet av finska språket bara ökar och leder till en förändring i möjligheten att rekrytera arbetskraft. Jag tror att det vi diskuterade under vårsessionen, att använda självstyrelselagen samt att använda självstyrelsen som en fördjupning och ett sätt att motverka förfinskningen. Detta är en fråga som vi på allvar måste börja diskutera. Vilka områden bör vi överta i syfte att få en förbättrad språklig situation på öarna? Här kan man anknyta till den språkkommitté som sittande talmannen ledde och som publicerade sitt betänkande i april 2006 var helt inne på dessa tongångar, d.v.s. att man tittade på självstyrelsen som ett system som man bör få att fungera vad gäller svenska språkets ställning.
När det gäller ramlag kontra konstitution för Åland så ser jag inget motsatsförhållande. Man skulle kunna tro att vissa saker skulle vara lättare att åstadkomma än andra. Men det vore bra att få den här konstitutionen till denna sal ganska snart så att vi konkret skulle kunna börja diskutera hur en sådan skulle se ut och hur den kunde passa in som ett led i ramlagstänkandet. Jag har hört att landskapsregeringen t.o.m. har skickat in vicetalman Gunnar Janssons tankar till Justitieministeriet i samband med översynen av Finlands grundlag. Det betyder att dessa tankar har avancerat mycket långt inom regeringsleden. Därmed tycker jag att det är dags att ett samlat lagting får titta på konstitutionen och vad den kommer att innebära.
Jag skall göra vad jag kan inom lagutskottet för att den här motionen skall tas till behandling och också involvera självstyrelsepolitiska nämnden om möjligt i arbetet med densamma. Ända sättet att komma vidare med den här frågan är att vi snabbt får en parlamentarisk kommitté som börjar armbrytningarna vart vi vill komma med vårt självstyrelsesystem.
Vtm Gunnar Jansson, replik:
Tack herr talman! Med anledning av kollegan Harry Jansson anförande, så skulle jag vilja säga att ett förfarande är intressant. Jag har svårt att se hur man skulle kunna utöva den offentliga makten under lagarna som ju utgår från folket, utan en sådan konstitution, utan en sådan kanalisering. Det anses hittills, felaktigt i och för sig men dock, att självstyrelselagen och jordförvärvslagen för Åland är konstitutionella lagar för Åland. Det kan de inte vara eftersom Ålands folk representation inte har antagit dem bara samtyckt till en färdig produkt. Nej, jag ser inte heller något motsatsförhållande i de här två sakerna, tvärtom ser jag ett nära samband, lite stil med vad som sagts tidigare. Ett andra klarläggande i korthet - regeringen arbetar på frågan om en konstitution. Det som hittills har skett i förhållande till Justitieministeriet är att det här projektet bara är underrättat det är inte notifierat.
Ltl Johan Ehn:
Herr talman! Från Frisinnad samverkan sida har vi under en längre tid försökt att lyfta frågorna kring en mera långtgående utveckling av självstyrelsens och självstyrelselagen. Senast detta gjordes, före det här förslaget som nu ligger på boret, var år 2001 när vi tog fram ett förslag till framtidsavtal. Utgångspunkten ligger långt i samma sätt att resonera. Jag upplevde också att ledamoten Olof Erland var inne på den linjen, att vi för att komma vidare i självstyrelsepolitiska frågor, och framförallt när det gäller utvecklandet, så måste vi resonera på hemmaplan vad vi vill. Vi måste vara på det klara med vilken färdriktning vi lägger in. Naturligtvis också i ett så tidigt skede som möjligt involverar diskussionerna med riksmyndigheterna. Detta skall ju göras i ett samspel sedan. Vi har för vår del, försökt hitta olika infallsvinklar för att komma vidare på det här. Det här förslaget är ytterligare ett sätt på hur man skulle kunna komma vidare, en modell för hur man kunde jobba med självstyrelseutveckling. Det är mindre viktigt för oss vilken modell man kommer att välja bara man hittar en modell som vi kan vara överens om här hemma och samtidigt tro på att kan ge konkreta resultat. Vi ser att det finns ganska många områden som vi skulle behöva komma vidare inom. Just detta som ledamoten Erland var inne på att hela tiden hålla på med spelet plocke-pin, blir jobbigt och besvärligt. Det skapar ständigt och jämt en massa nya möjligheter till konflikter. Vi får hela tiden en massa konfliktytor mellan självstyrelsen och Helsingfors och andra sidan. Genom att försöka vända på steken och resonera kring frågan, hur skall självstyrelsen se ut om tio, femton, tjugo år? Hur vill vi att självstyrelsen skall utvecklas? Vad skall ramarna för självstyrelsen vara? Vi borde få upp den diskussionen först och få ett svar på hur vi här hemma ser på detta. Vi borde också sist och slutligen få ett svar på hur långt vi kan komma när de gäller de frågorna i Helsingfors. Då tror jag att vi har kommit väldigt långt om vi får ett sådant arbete att fungera. Jag tror, att med en positiv behandling men naturligtvis med kritiska ögon, så kan man ta ett steg vidare i det här. Om vi sedan kopplar det, till det arbete som nu har inletts i enlighet med informationen från vicetalman Gunnar Jansson, till just det konstitutionella arbetet, en konstitution för Åland, så tror jag det här kan vara starten till någonting som kan vara väldigt, väldigt bra. För vår del söker vi inte, i den här frågan, en politisk konflikt utan snarare det som också ledamoten Roger Jansson var inne på, en start på en diskussion mellan, i första hand de åländska partierna och i följande steg, mellan Mariehamn och Helsingfors för att ta stegen vidare. För vår del, tror vi på att kunna undanröja så mycket av konfliktytor som möjligt mellan Helsingfors och Mariehamn. Om vi kan trycka på det i diskussionen med Helsingfors så tror jag de kommer att förstå. Att ständigt och jämt ha öppna konflikter som stör relationen mellan två lagstiftande församlingar och två myndigheter, skapar ingen arbetsro på någondera sidan. Det borde vara möjligt att få en slags förståelse för att detta förslag kunde vara bra faktiskt för båda sidor, precis på det sätt Olof Erland var inne på.
Till sist vill jag bara hoppas på att lagutskottet får långa och intressanta diskussioner som utmynnar i någonting som i slutändan kan bli början på en utveckling av självstyrelselagsrevisionen.
Ltl Olof Erland, replik:
Herr talman! Jag kunde knappast ha sagt det bättre själv, eftersom det var ungefär det jag sade tidigare. Jag tycker att det här är precis rätt inställning. Vi skall, precis som vi brukar göra vi som har varit med förr, göra hemläxan först före man far till Helsingfors. Det tolkar jag som Johan Ehns budskap. Vi skall veta vad vi vill och utreda ramlagssystemet och föra fram goda argument. Det tror jag är den rätta färdplanen. Det var också budskapet i det jag sade tidigare.
Ltl Johan Ehn, replik:
Herr talman! Det är trevligt att vi kan vara så överens. Ibland pratar man på olika sätt och det kan vara svårt att få det att gå fram till varandra. Det visar också på att diskussion behövs och är precis det som står i motionen. Ledamoten Roger Jansson var också inne på detta i sitt anförande. Dessutom tycker jag att det är väldigt trevligt att vi är överens om att vi behöver diskutera. När vi senast försökte oss på det här då var man inte beredda att diskutera. Vi bjöd in till diskussion, men då tyckte man inte att det var intressant. Jag tackar för det intresse ledamoten Erland nu visar för den här frågan.
Ltl Olof Erland, replik:
Herr talman! Det var väl så att det inte skulle vara så mycket möten. Det här är ett möte som är färdigt ordnat från början så det är ett bra forum. Jag tycker man också skall fundera på beredningsrodningen. Skulle det inte vara bra om man utskotten kunde göra en beställning till landskapsregeringen på vad man vill klargöra före man går vidare till riksmyndigheterna. Nu går man vidare med två paragrafer i självstyrelselagen och det är en stor reform om de kan gå igenom. Vi behöver bereda hela självstyrelseutvecklingen på ett bredare sätt också utanför lagutskottet och lagtingets krets.
Ltl Johan Ehn, replik:
Herr talman! Vi är synnerligen eniga vad gäller även den biten. Det var också det vi försökte skapa med vårt förra inlägg i den här diskussionen år 2001. Nu går vi den här vägen och det kan kanske vara ett lättare sätt att starta diskussionen för att sedan föra diskussionen vidare på en bredare front.
Ltl Veronica Thörnroos:
Herr talman! Jag skulle vilja börja med att tacka ledamoten Roger Jansson. Jag har förstått att det är han som är snickaren bakom hemställningsmotion nr 53 som berör beredningen av ny självstyrelselag. När jag har läst igenom den här motionen, tycker jag, att jag känner igen mycket av de diskussioner som har förts inom centerleden de senaste åren. Men att föra en diskussion och sedan komma till skott, är två helt olika saker. Jag tycker att det är väldigt intressant och glädjande att delar av oppositionen lägger ett förslag om en ramlag samtidigt som vi vet att vår värderade vicetalman Gunnar Jansson arbetar med ett förslag om konstitution. Jag stöder de tankegångar som säger att det ena inte utesluter det andra. Det viktigaste är, jag tar fasta på det som ledamoten Erland sade, att vi först försöker komma till skott här hemma med, vad är det vi vill? Sedan kan vi föra diskussionen vidare. Naturligtvis måste riksmyndigheterna involveras i ett tidigt skede. Vi har tankegångar på det här, vi arbetar med det här och vi bör ta med riksmyndigheterna i processen i stället för att utesluta. Det är alltid viktigt och det är alltid lättare att få igenom någonting om man har sin motpart med på tåget från början, utan att de för den sakens skull skall styra upp den här processen.
Avslutningsvis önskar jag tillägga att jag också förstår, jag har de senaste månaderna i egenskap av partiledare varseblivit tämligen brutalt, att det inte alltid är så lätt att få precis som man vill när man förhandlar med andra. Därför tycker jag ändå, att det är väldigt glädjande med den här samsynen som nu finns i lagtinget. Det är en svår väg har att gå men tillsammans är vi starka. Avslutningsvis vill jag bara citera en person som jag inte nämner vid namn här, "det blir ungefär som man tänkt, om man vågar tänka."
Vtm Gunnar Jansson:
"Oss till gagn och ingen till skada" är ett berömt citat ur Eddan, som dåvarande lantrådet Alarik Häggblom använde år 1978, när den parlamentariska kommittén överlämnade sitt betänkande med förslag till ny självstyrelselag för Åland. Detta var för övrigt en av de första åtgärderna, i detta komplex, denna kombinerade landstings-, lagtings- och administrationsbyggnad. Den process som därmed startades och var nödvändig i ljuset av den dåvarande samhällsutvecklingen, ledde till resultat 13 år senare 1991. År 1991 antog, praktiskt taget, en enig riksdag den självstyrelselag som med vissa modifikationer gäller idag.
Kolleger, vi skriver nu år 2008. Om vi till 2008 lägger 13 år kommer vi till 2021. Då har det alltså gått 100 år sedan beslutet i Nationernas förbunds råd fattades och som lade grunden till det vi diskuterar här idag. Jag sällar mig till dem som finner kollegan Roger Janssons initiativ intressant. Jag har läst det med falkblick och går inte in på detaljer i det här sammanhanget. Det är klart att det finns problematiska punkter. Kollegan Roger Jansson hade också vänligheten i tiden att be mig läsa det här för kommentarer. Jag hade då inga egentliga andra kommentarer, för mig själv, än att ärendet bör gå vidare. Det är ett angeläget ärende. Naturligtvis kan man säga att punkterna 15 och 16 så här som detaljer i sammanhanget är lite problematiska. Ålandsdelegationen blir lite av en domstol och när man kommer till domstol, så kan man kanske säga att HFD inte riktigt borde hantera brottmål, men, men. Det här är små detaljer i ämnet.
År 2022 har vi levt 100 år med självstyrelse. Nog är det så att tre, eller då redan fyra generationer har skapat en kultur, en tilltro, en miljö vari ett ramlagstänkande, ett ramlagsförfarande utan vidare förtjänar sin plats. Man kan säga att erfarenheten redan har visat två saker: Ett: självstyrelselagen så som den nu är, är väldigt detaljerad. Vi kan gå till paragraf 30 och finna denna samrådskatalog om allt mellan Mariehamn och Helsingfors. En katalog som i stort sett har överlevt sig själv. Det har blivit en "desuetudo", därför att den innehåller sådant som var mycket aktuellt i början av 1990-talet och som ett medlemskap i EU fullständig har förlorat sin aktualitet och tillämplighet. Att föreskrifterna finns kvar i självstyrelselagen beror i stort sett på att man av pietetsskäl inte har velat undanröja dem därifrån. De må vara där som "desuetudon" och så småningom självdö. Men det andra är att justeringar, t.o.m. små justeringar i vår EU tillvaro kräver ingrepp i självstyrelselagen och vi ser hur knöligt och bökigt det är. Det är detaljreglering i ett rysligt komplicerat system och är inget bra förfarande. Jag hoppas att lagutskottet med inlevelse tar sig an den här saken och tänker på våra företrädare på 70-talet och förfar så, för egen del och andra där utöver naturligtvis, att de som kommer efter oss går till 100-årsjubileum över självstyrelsen. Jubileét, som jag förmodar, startar 2020 i maj och kanske då kommer till sin fullbordan i juni 2022 och att de som deltar i jubiléet kan göra det i namn och hägn av ett ramlagssystem och i förbindelse därmed är naturligtvis den konstitutionella processen nödvändig att driva. Den är ganska teknisk sist och slutligen skulle jag ändå säga. De väsentliga elementen, hur konstitutioner ur självstyrelselagen, hur våra interna konstitutionella regler, jag menar landskapsregeringslagstiftningen, lagtingsordningen, interna trygghetslagstiftningen, nordisk allmän rösträtt för personer utan hembygdsrätt etc. implementeras i en sådan konstitution vars grundläggande syfte ändå i en ramlagsmiljö skall vara att värna folkmakten. Den skall trygga medborgarnas rätt både till medverkan och inflytande och också ge våra demokratiska institutioner effektiva möjligheter att förverkliga folkviljan. Tack!
TALMANNEN:
Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.
Föredras för remiss ärende 8:
Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion om EU som garant för Ålands demilitarisering. (HM 9/2007-2008).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.
Ltl Harry Jansson:
Herr talman! Efter sommaruppehållet och det faktum att vissa motioner blev obehandlade under vårsessionen, så har drygt ett halvår förflutit sedan vi hade nöjet att skriva föreliggande hemställningsmotion nr 10. I likhet med årgångsvinerna är det bra att den har fått ligga till sig under sommaren. Jag hoppas och tror att händelserna i vår omvärld och den process med höranden av olika sakkunniga etc. som har pågått inom lagtingets ramar under mellanliggande tid skall övertyga de flesta om att motionen är behövlig.
Vi är alltså inne på ett område där Åland nu saknar behörighet men på ett relativt skickligt sätt, måste man säga, har Åland gått från att vara ett passivt objekt till att vara ett aktivt subjekt. Det är den här ställningen som talar för att vi nu även i detta skede agerar. Vi gör det med den insikten att demilitariseringen och neutraliseringen är en stark del av ålänningarnas identitet och en sak som vi vill att skall kvarstå. Vad är det då som gör att vi bör diskutera denna motion med största allvar? Som det antyds i motionen, har det skett en dramatisk förändring av de säkerhetspolitiska förutsättningarna, för Finlands del och därmed också indirekt för Ålands del. Jag tror och hoppas att flera skall ta till sig insikten om att de fortlöpande folkrättsliga förpliktelser som Finland håller på att ikläda sig, när de gäller säkerhets och utrikespolitik, är någonting som kräver även agerande från åländskt håll. Jag tänker naturligtvis på EU-medlemskapet där vi får en situation med EU som juridisk person. Visserligen fortsätter GUSP, som det heter i förkortning, som ett mellanstatligt samarbete i första hand, men likväl så är det unionen som får befogenhet att styra över den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och alla därtill relaterade säkerhetsfrågor och då inte minst riktningen mot ett gemensamt försvar. Det är klart att det inte i sig är dramatiskt att EU får juridisk rättshandlingsförmåga, alltså rätt att ingå rättigheter och skyldigheter o.s.v. I hörandeskedet som förekommit inom lagutskottet och självstyrelsepolitiska nämnden, tycker jag att det finns skäl att notera, att sakkunniga har skrivit att man inte i detta skede kan beräkna vidden av dess rättigheter och skyldigheter. Kopplar man ihop en juridisk person med säkerhets- och utrikespolitik så kommer man osökt in på hur Åland kommer att påverkas i framtiden. Jag skulle vilja betona, att man absolut inte skall försöka hitta spöken i garderoben i onödan, men vi måste ha helt klart för oss att Finland, som alla andra medlemsländer via Lissabon, bekräftar sin lojalitetsplikt mot unionen. Det vill säga att en medlemsstat skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att de skyldigheter som följer av fördragen eller av unionens institutioner, kan förverkligas. Det är väl i ljuset av denna lojalitet som man bör diskutera även denna fråga. Det som har hänt, är att vi har gått från att vara mycket knapphändigt omskrivna i finska säkerhetspolitiska redogörelser, de minnesgoda kommer ihåg att den som presenterades på 1990-talet var direkt felaktig eftersom man hade missat en central bit av det hela, d.v.s. neutraliseringen, och i 2004 års varianter saknades Åland helt och hållet och då gjorde dåvarande riksdagsledamoten en bra insats och fick det mesta uppstyrt inom riksdagen, men det känns inte bra att det i den publikation som de facto publicerats, saknas Åland och Finlands folkrättsliga förpliktelser. Det förutsätter att läsaren har insikter och därmed tillgång till riksdagens behandling.
Sedan har det kommit utredningar, dels om ett eventuellt finländskt NATO-medlemskap och dels en utredning om skyldigheten till ömsesidigt stöd och bistånd i EU:s Lissabonfördrag. Vi får vara glada att Åland nämns, om vi säger som så. Men skall vi då basera vår framtida status enbart på skrivningar i dessa bägge utredningar om att det är nödvändigt att Finlands internationella förpliktelser, som gäller Ålands demilitarisering och neutralisering, iakttas i samband med genomförandet av t.ex. biståndsklausulen. Det skulle gälla att ha lite framförhållning här. Det vill säga att vi skaffar oss den kunskap som ett framtida agerande kan komma att kräva. En del tycker kanske att det är onödigt att desto mera aktivera oss. Demilitariseringen och neutraliseringen är ju relativt stark folkrättsligt sett om man ser på hur denna status är förankrad i olika internationella fördrag, mycket starkare de facto, än vår autonomi. Jag tycker att man kan ta händelserna i samband med Open-Skies, Nordic Peace 2003 och även i samband med Lovisa 2004 som exempel. Lovisa var en marinövning som fick fredsinstitutets nuvarande direktör Sia Spiliopoulou-Åkermark att dessa händelser tyder på en häpnadsväckande ignorans och nonchalans av Ålands demilitarisering. Det är klart att statusen finns i väletablerade forskarkretsar men sedan då, i det praktiska livet? Och i synnerhet när militärer är i farten så finns inte den insikt som en dylik status skulle berättiga till. Det är klart att en motion syftar till någonting och att försöka få lagtinget att samfällt anse att en utredning av både frågan om EU som garant och frågan om vad det innebär för statusen vid ett finländskt NATO-medlemskap. Det kan verka konstigt att ett litet oppositionsparti lägger en sådan viktig sak på bordet, men som sagt var, jag önskar här att insikterna och behovet av en sådan utredning har vuxit under det senaste halvåret.
När jag snabbläste landskapsregeringens handlingsprogram och vad man meddelade i samband med Lissabonfördraget, tidigare i år, så finns det egentligen inte något motsatsförhållande utan tvärtom. Landskapsregeringen talar ju om att man vill ha en form av säkerhetspolitiskt paket en strategi som också skulle förankras inom lagtinget. Så inom ramen för detta tänkesätt borde motionen passa väl in. Vem skulle vara mer lämpad att göra denna utredning om inte Ålands fredsinstitut? De har ju de facto som uppdrag att övervaka regimen.
Om vi kort tar frågan om en garant för demilitariseringen och neutraliseringen så har det ansetts tidigare att en garantroll kräver att man också har de militära muskler som följer av ett sådant ansvar. Hittills kan man inte säga att EU har haft den typen av militär arsenal, men ser vi i förlängningen vart vi är på väg, mot ett gemensamt försvar påskyndat av olika geopolitiska omständigheter. Det är mycket väl så att EU som en garant kan bli en självklarhet under morgondagen.
Jag hoppas även nu att lagutskottet skall ta till sig motionen och begära in utlåtande från självstyrelsepolitiska nämnden i och med att det de facto handlar om betydande rättigheter utöver lagstiftning etc. Tack!
Ltl Olof Erland, replik:
Herr talman! Jag tänkte bara efterhöra ledamot Harry Janssons åsikt när det gäller lagutskottets behandling av Lissabonfördraget i morgon t.ex. hör vi Ålands fredsinstituts representant. Den här frågan har varit uppe flera gånger och det finns en utredning om juridisk person om man inom ramen för det arbetet kunde fördjupa sig i det här och det har vi redan gjort. Det här med en utredning är ju en mera långsiktig sak.
Sedan det andra jag tänkte säga är, att jag undrar om inte ledamoten Jansson blandar ihop begreppen solidaritet och lojalitet? Det har gjorts i olika sammanhang vet jag, men den här militära sidan och säkerhetssidan är en solidaritets förpliktelse medan lojaliteten är gentemot unionen. Det här borde man sortera ut så att säga, att man inte blandar bort korten.
Ltl Harry Jansson, replik:
Herr talman! Jag har förstås ingenting emot att föreliggande motion kan behandlas samtidigt som man gör det fortsatta hörandet inom lagutskottet. Jag skulle tvärtom se det som en fördel att man skulle kunna få en första avstämning för det första av behovet av en sådan utredning. På basen av hur fredsinstitutet har diskuterat hittills så tror jag inte att man skulle ha någonting emot det, utan man skulle särskilt NATO-frågan skulle förutsätta en snabb åländsk utredning om vart vi är på väg. Vad gäller lojalitetsbiten, så finns den inskriven redan i fjärde artikeln i det nya Lissabonfördraget d.v.s. den lojalitet som man har att se till, för att fördraget etc. uppfylls. I och med att vi får EU som en institution som skall fungera även inom säkerhetspolitiska områden så får vi en indirekt förpliktelse för Finland att agera.
Ltl Olof Erland, replik:
Det är väl det jag försökte säga, att den allmänna lojalitetsplikten i EU fördraget är en sak, men den militära solidaritetsförpliktelsen är annan och det är den som kopplas till NATO. Men okey, det kan utredas. Min avsikt var inte att säga att motionen skall behandlas i samband med en presidentframställning. Det hade jag inte tänkt men den frågeställning som tas upp i motionen, den har ju behandlats med hörandet. I morgon hör vi fredsinstitutet och då kan man alltså ta upp den här frågan och belysa den. Sedan vill jag påminna om en säkerhetspolitiskt viktig sak. När demilitariseringen och neutraliseringen aktualiserades 1994 i samband med EU fördraget, var det många som ansåg att man inte skulle vifta med den frågan i EU därför att det finns de som är för och de som är emot. Det kan alltså bli ett bakslag. Det skall man väga in när man för den här diskussionen.
Ltl Harry Jansson, replik:
Jag antydde att vi kunde diskutera de här frågeställningarna under morgondagens hörande men det var kanske lite förhastat. Vad gäller lojalitet kontra bistånd så skall man inte blanda ihop dem, men de facto är även de lojalitets förbindelser som Finland ikläder sig även en folkrättslig förpliktelse. Vi får alltså en situation där tidigare fördrag ställs mot nya folkrättsliga förpliktelser. Sedan kan man alltid diskutera när och hur och om det uppstår framtida konflikter men vi vet ju att Ålandsöverenskommelsen vidhängande Nationernas förbundsbeslut ifrågasätts idag av experter inom Europarådet vad gäller den språkliga dimensionen av Ålandslösningen. Det gäller att ha framförhållning så att vi vet om det kan uppstå något liknande på det demilitariserade området.
Vtm Gunnar Jansson, replik:
Jag vill påminna om förhandlingarna 1994 i samma ärende inför medlemskapet i dåvarande EGEU. Där alltså från åländsk sida, Finlands regering via dess utrikesminister Heikki Haavisto avkrävdes en skriftlig deklaration om att landskapets demilitariserade och neutraliserade status ej skall rubbas av medlemskap i EU. Jag hoppas att utskottet och förvaltningen tar fram denna deklaration. Jag är säker på att dåvarande förhandlaren, Harry Jansson är medveten om den. För det andra, det vi nu diskuterar är av relevans bara om Lissabonfördraget träder ikraft. För det tredje, Lissabonfördragets, alltså unionsfördragets artikel 42 paragraf 7 talar de termer som motionen säger, dock så att de särskilda karaktärerna i medlemsländernas försvarsarrangemang och försvarspolitiska överväganden skall tas i beaktande. Avslutningsvis tror jag att det motionen hemställer, lagutskottet kunde göra ganska enkelt. Det behöver inte alls gå via regeringen.
Ltl Harry Jansson, replik:
Herr talman! Vad gäller förklaringen från finländsk sida 1994" var det på initiativ av Ålands landskapsstyrelse. Det vill säga att få Finland, inför regeringskonferensen betona Ålands särskilda status. Det krävdes en hel del övertalning och ett avgörande möte i oktober 1993 mellan dåvarande lantrådet Ragnar Erlandsson och Heikki Haavisto för att få en sådan utfästelse med en sådan förklaring formulerad och framlagd för regeringskonferensen. I övrigt kan man dela de synpunkter som vicetalman Gunnar Jansson har om de frågeställningar som blir aktuella om lagutskottet tar till sig motionen.
Ltl Roger Jansson:
Herr talman! Det är en dag när oppositionen för mycket tunga frågor till behandling i plenum. Det är bra. Det är ju de som är vår uppgift att diskutera de svåra och tunga frågorna. När det gäller Ålands demilitariserade och neutraliserade roll så är det fördraget från 1922 som är underlaget när det gäller vår demilitariserade roll så kompletteras det av fördraget från 1940 mellan Finland och Sovjet unionen. I ingetdera fallet är vi part, blott objekt. Det kunde man säga att är orättfärdigt att den befolkning som berörs utav de internationella fördragen i det här sammanhanget inte har givits någon roll överhuvudtaget. Men i det sammanhanget skall vi komma ihåg att 1921-års avtal intaget i fördragssamlingen 1922 gällde Sveriges säkerhet uttryckligen. Medan, tro det eller inte, 1940-års avtal gäller Sovjetunionens säkerhet. Man lade så stor vikt vid sin säkerhet att man t.o.m. bestämde att det skulle finnas inom landet som skulle följa med Finlands skötsel av det fördraget, nämligen ett eget särskilt konsulat placerat i Mariehamn.
Det tog ända till 1990-talet förrän vi gav oss sjutton på, här inom självstyrelsen, att vi skulle försöka få en ställning i det här sammanhanget. Inte som juridiskt subjekt men som de facto subjekt genom en roll som aktiv påverkare och kontrollant vid sidan av det ryska konsulatet. En mycket intressant internationell utveckling och en mycket intressant del utav en framtida forskning inom folkrätten har skett visavi det här institutet, särskilt under 90-talet och framåt. När det gäller den fråga som motionen tar upp att skapa flera garantmakter, av vilket slag det vara månde, i det här fallet en union bakom dessa traktat, så har Finland och Åland varit överens om att man skulle akta sig för att öppna det här. Diskussionen i början på 90-talet synnerligen aktiv. Dåvarande talman Olof Jansson som med stort engagemang diskuterade de här frågorna och var osäker till en början, men vi kunde sedan enas om att vi skulle inta ståndpunkten att dessa traktat inte skulle öppnas, särskilt inte traktaten från 1921 och 1922. Motiven från finsk och åländsk sida skiljer sig starkt. Man var överens om att man inte skulle öppna traktaten, men motiven från finsk sida tror jag, var närmast de att man inte önskade en förstärkning av det här internationella förhållandet. Motivet från åländsk sida var en rädsla att det eventuellt skulle försämras och därför skulle man inte göra det. Man kan egentligen säga att motiven står i strid med varandra men slutresultatet har varit likartat.
Herr talman! Jag tror att, som också huvudmotionärerna angav, detta är en större fråga idag än vad motionären insåg bara för ett halvt år sedan. Av det skälet att vi inte har varit helt på det klara med vad utvecklingen inom Europa men särskilt inom europeiska unionen kan innebära för den här frågan. För Finlands del och för Ålands del säger en del, men det är fel menar jag, har Teija Tiilikainen gjort en utredning för finskt vidkommande vad Lissabonfördragets biståndsparagraf och en del andra frågor resulterar i för Finlands del. I det sammanhanget har man lakoniskt konstaterat att Ålands demilitarisering och neutralisering står stark. Det är en del av folkrätten det, det påverkas inte. Men någon utredning, utgående från biståndsparagrafen och EU:s nya position som juridisk person och slopandet av trepelaruppdelningen och införandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, GUSP som en integrerad del av EU:s politik område och kompetens, det har man inte gjort.
Man har rätt när man har konstaterat det här om den folkrättsliga ställningen men man har inte utrett hur olika framtids scenarion kunde påverka det här förhållandet långsiktigt. Frågan blir ännu mer intressent, naturligtvis, när man ställer EU:s nya position i förhållande till fördraget från 1940, mellan Finland och Sovjetunionen, 1992 övertaget av Ryssland. Detta är en av de aktuella förpliktelserna i det nya Ryssland. Det nya Ryssland känner vi på mångahanda sätt och som är en smältdegel av olika utvecklingsscenarion, varav några är lite skrämmande och några är ytterst positiva för Europas utveckling.
Det som är nytt sedan mars 2008 är insikten om att EU:s nya position som juridisk person ger EU rätt och möjlighet att ta upp till diskussion alla gällande säkerhetspolitiska avtal i Europa. Ännu lättare blir det när de tio traktatstaterna bakom 21-års avtal alla idag är medlemmar av unionen. Man kunde tro att det skulle vara svårare men tvärtom blir det lättare därför att nu kommer EU att få någon slags juridisk kompetens att i traktatfrågan tala för traktatstaten. Det fordras naturligtvis enhällighet för att sedan göra förändringar i det sammanhanget, men eftersom vi tror oss känna till, någon slags huvudfåra i den finska inställningen, så vill jag lyfta ett varningens finger i det här sammanhanget. Den doktrin jag har varit med om att skapa, att vi inte skall öppna de här dokumenten idag, är självklar på något sätt. Man bör därför göra såsom motionärerna föreslår, utreda frågan. Där sitter jag på två stolar som styrelsemedlem i Ålands fredsinstitut och medlem i Ålands lagting. Jag är inte alls säker på att den bästa instansen för att utreda den här frågan är Ålands fredsinstitut. Jag lutar mera åt den åsikten som vicetalman Gunnar Jansson anförde, utgående från att jag vet att den största nu levande experten på Finlands demilitarisering och neutralisering sitter i det här rummet, bredvid talmannen och har en roll här i lagtinget som gör att vi kanske själva är bäst på att utreda frågan, nämligen nuvarande lagtingsdirektören. Med den reservationen ger jag mitt stöd åt den här motionen.
TALMANNEN:
Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.
Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats
Landskapsregeringens framställning angående nya behörighetskrav inom socialvården. (FR 21/2007-2008).
Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling onsdagen den 10 september 2008.
Landskapsregeringens framställning angående ändrad läroavtalslagstiftning. (FR 22/2007-2008).
Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling onsdagen den 10 september 2008.
Landskapsregeringens framställning angående saluhållande av vilt. (FR 23/2007-2008).
Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling måndagen den 15 september 2008.
Landskapsregeringens framställning angående oljeutsläppsavgift. (FR 24/2007-2008).
Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling måndagen den 15 september 2008.
Landskapsregeringens berättelse för år 2007. (LB 1/2007-2008).
Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling måndagen den 15 september 2008.
Landskapsrevisorernas berättelse för år 2007. (RB 1/2007-2008).
Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling onsdagen den 17 september 2008.
Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2007. (RB 2/2007-2008).
Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling onsdagen den 17 september 2008.
Ålands delegations i Nordiska rådet berättelse för tiden 1.1- 31.12.2007. (NRB 1/2007-2008).
Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling onsdagen den 17 september 2008.
Landskapsregeringens framställning angående lagstiftning om bolagisering av Posten Åland. (FR 25/2007-2008).
Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling onsdagen den 10 september 2008.
Landskapsregeringens meddelande angående landskapets åtgärder med anledning av landskapsrevisorernas berättelse för år 2007 (M 6/2007-2008).
Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling onsdagen den 17 september 2008.
Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 10 september kl. 14.00. Plenum är avslutat.
(Plenum avslutades kl. 16.56.)