För kännedom

Talman Viveka Eriksson:

 

I dag har flaggorna sänkts på halv stång runtom i Europa som ett uttryck för deltagande med attentatsoffren i Madrid och deras anhöriga.

 

EU:s ordförandeland Irland har tagit ett initiativ om en stunds tystnad i dag kl. 13.00 för att hedra minnet av attentatsoffren och som en sympatiyttring för det spanska folket.

 

Låt oss därför tillsammans före dagens plenum stilla oss en kort stund i solidaritet med terrorns offer och som ett uttryck för vårt avståndstagande från det grymma våld som ännu en gång drabbat oskyldiga människor.

 

PLENUM den  15 mars 2004 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Runar Karlsson och ltl Fredrik Karlström).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Runar Karlsson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för remiss, efter bordläggning ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens meddelande angående Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2004 och verksamhet år 2003. (M 2/2003-2004).

 

Beslut om remiss till självstyrelsepolitiska nämnden har tidigare fattats. Ärendet är bordlagt den 3.3. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman! 

Landskapsstyrelsen har överlämnat ett meddelande om europeiska unionen och Åland.

Meddelandet skall ses som en verksamhetsberättelse över hur landskapsstyrelsen har prioriterat och agerat i förhållande till dagordningen inom den europeiska unionen.

 

Det är första gången som landskapsstyrelsen delger lagtinget ett sådant här meddelande och därför skall centerns anförande ses som en önskelista över hur den här typen av meddelande kunde utvecklas.

 

Vi får genom meddelandet en tillbakablick över hur landskapsstyrelsen har prioriterat och klarat av att hantera och implementera de förordningar och direktiv som varit aktuella inom unionen under året. Utförlig statistik presenteras i meddelandet.

 

En spontan reaktion när man läser kommissionens årliga program är att vi omöjligt kan leva upp till alla målsättningar som EU formulerar. Därför hoppas vi att man tar vara på och ser det här som möjligheter och nappar tag i sådant där Åland kan ta tillvara det som är bra för Åland.

 

Meddelandet inleds med en övergripande målsättning och med vilka medel man skall nå målen. I punktform räknas olika forum, kontaktnät och plattformer som landskapsstyrelsen kan använda i sitt arbete. En punkt som vi saknar i uppräkningen är tjänstemännens kontakter med ministerierna i Finland. På rikssidan finns större resurser och djupare sakkunskap inom de olika områdena som vi borde dra nytta av i högre grad.

 

Utvidgningen behandlas mycket kort i detta meddelande. Lantrådet hänvisade i sin presentation av detta meddelande till ett tidigare meddelande i år där konsekvenserna av EU:s utvidgning presenteras. Eftersom EU-utvidgningen är ett av de tre stora övergripande politiska prioriteringarna för 2004, så kunde det ha varit motiverat att utveckla just den här politiska sidan av det i meddelandet. Men här tycker vi från centerns sida att vi alla har ett ansvar att fundera över konsekvenserna av EU:s utvidgning och vi ser fram emot utskottsbehandlingen och ser det som en fruktbar och bra dialog mellan landskapsstyrelsen och lagtinget.

 

Till önskelistan lägger vi att vi i framtiden vill ha mera politiska strategier i den här typen av meddelanden och som exempel kan vi nämna att vi vet att sjöfarten t.ex. kan komma att påverkas av EU:s utvidgning och då skulle det vara intressant med en utveckling här av hur sjöfarten t.ex. som kvalitetssjöfart skulle se ut för Ålands del. Men det finns fog för oss att se över det här och även utveckla de egna arbetsrutinerna när det gäller meddelandeformen.

 

De andra två stora övergripande prioriterade områdena inom EU 2004 är stabilitet och hållbar tillväxt. Landskapsstyrelsen hänvisar till kommissionens årliga program och redovisar sedan avdelning för avdelning vilka direktiv man kommer att prioritera. I framtiden hoppas vi att man skulle kunna få en vink om hur de olika förslagen kan införlivas och kommer att införlivas i det politiska arbetet på Åland och hur det också påverkar den enskilde ålänningen.

 

På finansavdelningen är det skatteundantaget och skattegränsfrågorna som prioriteras vid sidan av möjligheten att i framtiden bedriva egen skattepolitik och politiken kring strukturfonderna.

 

I lantrådets presentation fick vi ett sådant intressant exempel när det gällde framtiden. Från trafikavdelningen redogör man för ett direktiv om säkerhetsbestämmelser på passagerarfärjor. Lantrådet redogjorde för att landskapsstyrelsen kommer att arbeta för ett undantag från dessa bestämmelser. Konsekvenserna kommer annars att bli att alla färjor landskapet i dag har i bruk utom Viggen kommer att underkännas!

 

Social- och miljöavdelningens ansvarsområde prioriterar arbetet med konsekvenser av utvidningen vad gäller den fria rörligheten inom Europa. Skrivningarna stämmer väl överens med målsättningen om hållbar tillväxt. Skrivningarna väcker dock en rad följdfrågor och intresse för fördjupning. Mot vilka mål arbetar man? Vilka möjligheter och hotbilder ser man? Socialpolitik och hälso- och sjukvård men var kommer miljön in – är den bortglömd? Miljöbyrån är ju den byrå som behandlat flest kommissionsinitiativ inom förvaltningen.

 

Europeiska rådet har uppmanat medlemsländerna att anpassa utbildningssystemet till kunskapssamhället, speciellt med hänvisning till en effektiv integrering av informations- och kommunikationstekniken. Utbildningssystemet skall koncentreras på kvalitet, tillgänglighet och öppenhet mot omvärlden. Arbetet skall börja inom grundläggande färdigheter, informations- och kommunikationsteknik samt matematik naturvetenskap och teknik. Åtgärder skall inriktas på unga som lämnar skolan  i förtid, antalet slutexamina inom akademiska studier inom matematik, naturvetenskap och teknik skall öka och antalet elever som genomgått gymnasieutbildning skall också öka för att nämna några av målsättningarna.

 

Landskapet har bl. a gått in för ett projekt vid Ålands handelsläroverk med målsättningen att utveckla ett system för flexibla kompetenshöjande studier för vuxna. Landskapsstyrelsen har också tillsatt en kommitté för att utveckla användningen av den nätbaserade undervisningsformen för att nämna några av de projekt som räknas upp i meddelandet. Centergruppen anser att landskapsstyrelsen väl lever upp till vad man kan förvänta sig av ett litet självstyrtområde som Åland vad gäller de utbildningspolitiska målen inom EU. Däremot saknar vi tankar kring de nya studerande som väntas komma i och med utvidgningen och också strategier och framtidstankar om det mångkulturella Åland. Kulturen som eget område har inte fått något utrymme i meddelandet.

 

Näringspolitiken är på Åland till stora delar beroende av EU:s målprogram inom strukturfonderna, den gemensamma jordbruks- och fiskeripolitiken och riktlinjerna för sjöfart. Näringsavdelningen presenterar byrå för byrå hur de olika rapporterna och programmena skall behandlas.

 

Någonstans i meddelandet anser centern att man borde synliggöra problematiken kring Åland och EU:s jordbrukspolitik. Finland förhandlar med EU om frågor som direkt berör vår ekonomi. Centern efterlyser tankar kring hur vi skulle kunna handla för att få mer inflytande i den processen och förståelse för våra speciella förutsättningar och vår småskalighet. Sjöfarten och turismen har inte behandlats särskilt i detta meddelande. Från centerns sida påpekar vi att det är viktigt att man följer med och efterlyser mera kring dessa två kommande meddelanden. Även om sjöfarten och turismen inte har någon prioriterad roll i EU:s program är de så viktiga för Åland och kommer på olika sätt att påverkas av utvidgningen och skulle därför ha förtjänat varsitt stycke.

 

Meddelandet avslutas med statistik över handläggningen av EU-ärenden under fjolåret. En av tabellerna visar att 654 EU-initiativ har inkommit till landskapet varav 49 har bedömts vara av intresse för Åland och därmed diarieförts. Endast 7 har förts till samråd med lagtinget. Ett samarbete som vi behöver hjälpas åt att utveckla.

 

Tanken med denna form av meddelanden är att de också skall vara framåtriktande och beskriva vad som väntas ske inom unionen inom den närmaste framtiden och hur landskapet tänker hantera det.

 

Från centerns sida välkomnar vi en utveckling mot att den här meddelandeformen i framtiden också, om möjligt, skulle innehålla en problemidentifiering där man redogör för hur de enskilda ålänningarnas behov har påverkats och vilken nytta eller vilken nackdel ålänningen har haft av olika direktiv och beslut inom EU.

 

Vad gäller konventet och regeringskonferensen, fru talman, så ber jag att få återkomma till det under nästa ärende.

 

Ltl Perämaa:

Fru talman

Dessa två meddelanden, nummer 2 och 3 går till stora delar ihop i varandra men vi skall för Liberalernas del försöka behandla dem såtillvida skilt att ltl Eklöw för vår del kommer att anföra om den stora frågan om EU:s grundfördrag och Ålandsprotokollets status som nu hotar att urvattnas.

 

Jag skall börja med något om utvidgningen. Utvidgningen av EU med 10 nya europeiska medlemsstater blir nu i maj ett faktum. EU skall kompletteras med länder som förut betraktades som öststater och kanske därför med en viss misstänksamhet, en misstänksamhet som förstås fanns som ett resultat av den ständigt pågående maktkampen mellan två olika ideologier och två supermakter, USA och Sovjetunionen.

 

De som har följt med debatten i speciellt Sverige under senare dagar inser att misstänksamheten och fördomarna finns kvar. Rädslan för arbetskraftsinvandring och social turism och allt vad man har valt att kalla det som i grunden är just fördomar har lett till att invånarna i de nya medlemsländerna nu degraderas till Européer av andra klass. Detta känns olustigt.

 

Här kan man med fog beskylla den politiska eliten för att skapa en negativ opinion genom att stränga regler mot fri rörlighet införs utan att andra hållbara argument presenteras än de fraser som jag förut nämnde. I Sverige har man gått så långt att man säger sig införa dessa övergångsregler för att skydda eventuellt inflyttande människor mot arbetsgivare som då förväntas utnyttja dem och betala dem lägre löner. Därför väljer man istället att begränsa deras möjligheter att arbeta och bo i Sverige. Alla hör väl hur ihåligt detta låter. Åtminstone bidrar detta till en opinion mot fri rörlighet och absolut bidrar det till en opinion om att Europa och EU består av länder och invånare uppdelade i åtminstone två klasser.

 

Fru talman!

Frågan om hur utvidgningen kan påverka tillgång av narkotika på Åland är en frågeställning som med jämna mellanrum lyfts upp i den mediala debatten. Ibland hör man någon expert säga att Åland kommer att bli ett transitområde för narkotika som har kommit hit via de baltiska länderna och därför kommer också tillgången på narkotika att öka avsevärt. Representanter för tullmyndigheten ger samtidigt sin syn på saken som är den rakt motsatta. Tullen hävdar att risken för en ökad tillgång på narkotika på Åland är starkt överdriven och som argument anges bland annat att färjorna från Estland som kommer att angöra Åland är kryssningsfartyg vars passagerare i ringa mån kommer att stiga av färjorna överhuvudtaget. Det är mycket möjligt att det är så men för mig låter detta argument något tunt. Jag vill inte alls måla upp några skräckbilder och vill därför fråga lantrådet hur landskapsstyrelsen i dagsläget ser på denna fråga. Samtidigt ber jag lantrådet ge sin och landskapsstyrelsens syn på frågan om arbetskraftsinvandring och vilka övergångsregler som kommer att gälla för Ålands del, om det finns några övergångsregler som kommer att gälla här överhuvudtaget?

 

Båda dessa frågor ställda med vetskap om att landskapsstyrelsen i sitt meddelande 1/2003-2004 presenterade just Eu:s utvidgning men då processerna och förändringar kan vara snabba så finns det intresse att diskutera dessa frågor.

 

För övrigt presenterar landskapsstyrelsen avdelningsvis den förväntade Eu relaterade politiken. Presentationen är kanske något kortfattad för att man skall kunna skapa sig en komplett bild av landskapsstyrelsens målsättningar på de olika delområdena. I varje fall får man som läsare en bild av att väldigt mycket av den vanliga dagspolitiken är EU-relaterat och därför måste av nödvändighet dessa frågor debatteras frekvent även av lagtinget.

 

Fru talman!

En fråga som jag ändå speciellt vill lyfta upp är målprogrammen och strukturfonderna. Den nuvarande programperioden avslutas år 2006. Arbetet med att skapa formerna för nästa programperiod är i full gång. Landskapsstyrelsen skriver i sitt meddelande att olika förslag till rättsakter kommer att föras till lagtinget för samråd. Detta är bra men jag anser att vi borde föra en diskussion om målprogram med EU-finansiering kontra behovet av en egen av landskapet finansierad stödpolitik. Behovet av ett eget av landskapet finansierat näringsstödsprogram är självklart beroende av hur EU:s nya målprogram blir utformade men erfarenheterna säger att det småskaliga näringslivet åtminstone blir lidande när EU:s stramt uppstyltade målprogram skall förverkligas av vår förvaltning i vår egen verklighet. Processen med ansökan, beredning, beslut och uppföljning av ett stöd via målprogrammen är synnerligen byråkratisk och bör väl också i viss mån vara det då man förstås inte helt utan kontroll kan dela ut samhällspengar. Ändå tror jag att den stödpolitik vi idag har att arbeta delvis efter har slagit fel, åtminstone är den inte anpassad för våra förhållanden. Här tror jag att det är viktigt att landskapsstyrelsen bevakar och framför allt påverkar och arbetar för att stödformerna för näringslivet kunde bli något mera verklighetsanpassade.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är mycket intressant att liberalernas gruppledare Mats Perämaa tar upp den här frågeställningen om egna stödprogram till näringslivet visavi EU:s målprogram. Jag vill också säga att jag är väldigt långt enig med det som ltl Perämaa sade. Det har visat sig att de små pengar man får ut via EU-stödprogrammen och uppföljningen, hanteringen, studier, allt som följer med förlorar man egentligen i utökad byråkrati, så det finns mycket att vinna på det här. Just de här frågorna ställde jag förra gången meddelandet var uppe till behandling: Är det den här typen av näringspolitik landskapsstyrelsen tänker börja jobba med? Vi fick inget svar då, men jag tolkar det som ltl Perämaa sade som ett stöd för de invändningar jag hade och jag vill tacka för det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Den socialdemokratiska lagtingsgruppen har tagit del av de båda EU-meddelandena som behandlas här i dag. Meddelandena tangerar varandra på flera punkter som jag kommer att beröra och även det meddelande som nu ligger och bereds i självstyrelsepolitiska nämnden, nämligen om EU:s utvidgning.

 

Två fredagar i rad har självstyrelsepolitiska nämnden haft öppna höranden om EU:s utvidgning med inriktning på näringsliv, arbetsmarknad, gränsbevakning, utbildning och integration. Det man kan konstatera på basen av hörandena är inte att EU-utvidgningen i sig innebär så stora problem för Åland. Så gott som alla ställer sig positiva till ökad inflyttning, till större tillgång på arbetskraft osv. Däremot kan man säga att utvidgningen sätter fokus på de interna problem som Åland har och vlka förefaller att accentueras i ett utvidgat Europa. De bekymmer som de landbaserade näringarnas representanter förde fram, och som också är en faktor som påverkat en flytt av tillverkandeindustri och teknikföretag från Åland till Estland är problemen med skattegränsen, att inte ha tillgång till VAT-nummer, de dyra transporterna till och från Åland. Nu kommer mängden transporter att öka på Östersjön, vilket också betyder ökande konkurrens. Hur har man resonerat i landskapsstyrelsen om transportsektorn och det transportmonopol som råder på Åland i dag? Det här är ett problem som man även tog upp från jordbrukarhåll. Vad jag kan se hör inte transporterna till de prioriterade områdena varken när det gäller trafikavdelningens eller näringsavdelningens ansvarsområde. Även näringsrättens för- och nackdelar kunde tas till diskussion i det här sammanhanget. Landskapsstyrelsen kanske behöver se över bestämmelserna så att de övriga EU-länderna inte undviker handel med Åland på grund av försvårande skattegränsbyråkrati.

 

Arbetsmarknaden behöver folk. Inte bara på Åland, utan i hela Europa råder arbetskraftsbrist. Skall vi kunna räkna med en ökad inflyttning, där landskapsstyrelsens målsättning har varit att vi skall vara 30.000 invånare 2015, kanske landskapet måste vara med och rekrytera folk för att medborgarna i våra nya EU-länderna skall välja Åland framom något annat flyttmål. I meddelandet står att arbetsförmedlingen kommer att prioritera ärenden som är relaterade till utvidgningen. Här vore det intressant att höra hur landskapsstyrelsen mer aktivt kommer att jobba för en laglig men livlig invandring.

 

EU:s utvidgning sätter också fokus på en rad andra ting som har med Ålands särrättigheter att göra och som jag tycker att man borde problematisera mera från landskapsstyrelsens sida. Jag tycker att det är viktigt att våra särbestämmelser inte gör Åland till ett forte med vilket det är försvårande att bedriva handel, där medborgarna får vänta oskäligt länge på demokratiska rättigheter som kommunal rösträtt, där man inte kan köpa och äga mark. Varför skulle jag som estländare välja Åland om de här möjligheterna står till buds överallt annars men inte här? Det här är frågor som jag tycker att landskapsstyrelsen måste våga diskutera, fast frågorna säkert kan uppfattas som känsliga. Det gäller att se till att de undantag vi fört in i EU:s primärrätt presenteras så att de fortsättningsvis är en styrka för alla ålänningar, också för de nya medborgarna.

 

En annan fråga som aktualiserats är integrationspolitiken. Ett av EU:s viktigaste mål är att verka mot diskriminering. Det vore också intressant att höra hur landskapsstyrelsen tänkt integrera nya medborgare med tanke på deras kulturella rättigheter. När folkrättsforskaren Christina Jonsson, som självstyrelsepolitiska nämnden hörde i fredags, beskriver olika typer av integrationsprocesser, måste man nog konstatera att det på Åland överhuvudtaget inte bedrivs någon medveten integrationspolitik. Det här är någonting som landskapsstyrelsen behöver se över och framför allt formulera en integrationspolitik som utgår från alla människors rätt till sin kulturella särart. Framför allt behöver man definiera vad man menar med integration, vilken målsättningen med integrationen är och att definitionen att överensstämmer med EU:s lagar om diskriminering.

 

Den politik landskapsstyrelsen tidigare fört kan definieras som assimilering i högre grad än integration. Assimliering innebär att minoriteten skall införlivas i majoritetsbefolkningen på ett sådant sätt att ju mer lik du blir en ålänning i fråga språk, klädsel, beteenden, desto bättre förutsättningar har du att lyckas i det här samhället - en s.k. ta seden dit du kommer-attityd som inte går ihop med EU:s uppfattning om integration och icke-diskriminering. En bra integrationspolitik sker på lika villkor med mångfald som grund; den skall bygga på ömsesidig tolerans och respekt för varandras kulturella särart. Målet skall vara att alla medborgare i ett samhälle har lika rättigheter och möjligheter, oberoende om man kommer från Saltvik eller Warschava. Landskapsstyrelsen behöver nog klargöra hur man har resonerat i det här fallet. Hur kommer landskapsstyrelsen att bedriva sin integrationspolitik så att den inte står i strid med EU:s regelverk mot diskriminering? Följderna av en assimilationspolitik är att den i många fall blir diskriminerande. Den nya myndighet som nu skall inrättas, en diskriminieringsombudsman, kommer i så fall att få många fall att reda ut. Landskapsstyrelsens målsättning måste vara att denhär myndigheten skall få så lite ärenden som möjligt.

 

När jag kommer till social- och miljöavdelningens ansvarsområde reagerar jag i likhet med ltl Britt Lundberg att det inte finns en enda rad skriven om miljön. Ändå handlar de flesta direktiv vi får hit till lagtinget just om miljöfrågor. Det här verkar lite underligt och jag skulle gärna höra varför miljön inte hör till de prioriterade områdena.

 

När det gäller utbildningsavdelningens ansvarsområde är kulturen också helt borta. Finns det ingenting att säga om kulturens roll i ett utvidgat Europa?

 

Fru talman!

När det gäller Ålands inflytande i EU, parlamentsplatsen och diskussionen om Ålandsprotokollet och den omtalade preamblen ber jag att få återkomma i nästa ärende.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ltl Camilla Gunell nämnde i anslutning till den öppna hearing som man hade från självstyrelsepolitiska nämndens sida att det fanns en ganska stor oro över transportmonopol i landskapet från bl.a. jordbrukets och andra näringsidkares sida. Jag vill då som ren information säga det att finansutskottet tillsammans med näringsutskottet och dessutom Ålands lagting som helhet har beslutat att detta monopol skall brytas. I dag förhåller det sig så t.ex. vad gäller transporter – långtraderiet – att företag utanför Åland har rätt att transportera till Åland men inte ta varor härifrån. Vi har alltså från utskottets klart ut sagt, och det har vidimerats av lagtinget, att det skall bli slut på det, så jag utgår från att landskapsstyrelsen naturligtvis skall se till att detta monopol eller oligopol, vilket man nu vill, beroende på hur man ser det, skall brytas snarast för att underlätta konkurrensen och sänka priset.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Ltl Camilla Gunell talar om integration och behovet av en integrationspolitik på Åland. Det låter som om ltl Camilla Gunell inte alls känner till varför vi har vår självstyrelse. Man kan säga att självstyrelsen på sätt och vis är ett skydd mot integration i det finska Finland. I Finland bedriver man en integrationspolitik som är väldigt lik assimilationsmodellen som benämndes nummer 1 under hörandet i nämnden. Det beror väl främst på att man inte har så många att integrera, så vi är utsatta för ett sug att integreras i det finska Finland och därför har vi vår självstyrelse. De undantag vi har från EG-rätten är, som det står i vårt anslutningsprotokoll, på icke-diskriminerande grund. Man skall alltså komma ihåg att släpper vi efter för ester, polacker eller vad för medborgare som helst i EU, så måste vi också släppa efter för finländare. Vi får inte diskriminera en nationalitet. Därför är det problematiskt och en stor utmaning för Åland att driva integration på det sättet att vi lämnar bort självstyrelsens grundvalar. Det måste man komma ihåg och inte bara tala utgående som om Åland vore vilket europeiskt land som helst utan sin självstyrelses historia.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det här är en fråga som vi också tog upp i fredags. Det stämmer som ltl Danne Sundman säger att det är en utmaning att få principerna att gå ihop. Men precis som jag också sade vid samma tillfälle tycker jag att Åland, som har särbestämmelse som vilar på folkrätten, också bär ett stort ansvar att själv driva en medveten och icke-diskriminerande integrationspolitik. Visst, det  här är kanske två intressen som vid första synen kanske går i kollision med varandra, men jag tror inte att det behöver vara så om man vågar diskutera de här sakerna. Inte kan inflyttade polacker, ester och andra lida av att vi har minoritetsbestämmelser på Åland. Det där måste vi reda ut.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag håller absolut med ltl Camilla Gunell att vi bör ha en diskussion om det här. Vi bör alla här i lagtinget sätta oss in i vad integration betyder för Åland mot bakgrund av den självstyrelse vi har och det minoritetsskydd som självstyrelsen utgör, så jag ser fram emot att vi fördjupar oss i begreppet och kanske tillsammans i självstyrelsepolitiska nämnden reder ut begreppen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Johan Ehn:

Fru talman!

På lagtingets bord ligger idag två meddelande som berör landskapet Åland och Europeiska Unionen. Detta visar att EU-ärenden börjar bli en viktigare del av lagtingets arbete, precis enligt de intentioner som funnits för hur EU-arbetet i lagtinget skall intensifieras. I landskapsstyrelsens meddelande nr 2/2003-2004 redogör Landskapsstyrelsen för EU-verksamheten 2003 och de prioriteringar man satt upp för arbetet 2004.

 

Jag vill på den frisinnade lagtingsgruppens vägnar lyfta fram några frågor som vi anser att är viktiga att belysa under kommande år.

 

Den överskuggande största frågan på EU:s dagordning 2004 är naturligtvis utvidgningen vilken för närvarande diskuteras ingående av självstyrelsepolitiska nämnden. En annan mycket stor och viktig fråga är framtagandet av en ny konstitution för Europeiska Unionen och dess medlemsstater. Denna fråga finns med som en skild punkt på dagens föredragningslista och jag lämnar därför denna fråga utan vidare diskussion vid detta tillfälle.

 

Fru Talman!

En fråga som länge varit och fortfarande är mycket aktuell är frågan om hur vi från Ålands sida kan stärka våra möjligheter att aktivt påverka beslut som tas inom EU. I den nya självstyrelselagen som träder i kraft 1 juni i år tydliggörs Ålands möjligheter till inflytande i det nationella beredningsarbetet. Landskapstyrelsen lyfter i detta samanhang upp frågan om behovet att snarast tillsätta en arbetsgrupp som får i uppdrag att bereda nästa steg i självstyrelseutvecklingen så att Ålands inflytande då ytterligare stärks. Framförallt bör här betoning läggas på vår möjlighet att kunna påverka beredningen i ett så tidigt skede som möjligt. Från den frisinnade gruppens sida vill vi också lyfta fram vikten av att Åland finns på plats i Bryssel. Ålands  man i Finlands representation i Bryssel gör idag ett mycket gott jobb. På sikt bör man också fundera över om man inte ytterligare behöver stärka Ålands närvaro, för att därigenom få ytterligare möjlighet till tidigt inflytande. I detta sammanhang bör man också nämna vikten av att Åland snarast får en egen parlamentsplats. Visserligen har en plats i parlamentet inte så väldigt stort inflytande på det egentliga beslutsfattandet men bara det att finnas på plats och skapa viktiga kontakter för Åland skulle vara ovärderligt.

 

Fru Talman!

För Ålands del har Landskapsstyrelsen lyft fram ett antal prioriteringar inom olika sakområden som vi från FS vill lyfta fram ytterligare.

 

Under utbildnings- och kulturavdelningens ansvarsområde konstateras att Europeiska Rådet vid sitt möte i Lissabon år 2000 slagit fast målet om att göra EU till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi i världen. Landskapsstyrelsen redogör i detta samanhang för vilka åtgärder som vidtagits på Åland för att uppnå detta mål. En fråga som vi inom FS anser som viktig i detta sammanhang är att landskapsstyrelsen arbetar aktivt med att utarbeta vårt examenssystem så att det är väl anpassat till övriga EU. Detta ger såväl de studerande som näringslivet möjlighet att på lika villkor med övriga EU-länder komma i åtnjutande av människors möjlighet till fri rörlighet inom unionen.

 

Under näringsavdelningen lyfter Landskapsstyrelsen upp frågor som rör stabilitet och tillväxt. Den nära stående utvidgningen innehåller såväl möjligheter som problem, vilket också diskuterades i landskapstyrelsens förra meddelande. Det är viktigt att vi tar tillvara de möjligheter som utvidgningen erbjuder redan existerande och blivande företag att ta del av en växande marknad.  Givetvis är det också viktigt att vi är medvetna om att det kan uppstå problem på arbetsmarknaden eftersom den fria rörligheten naturligtvis också gäller de nya staternas medborgare, som ekonomiskt i många avseenden ligger efter oss i utvecklingen. Den frisinnade lagtingsgruppen vill betona vikten av att landskapsstyrelsen noga följer utvecklingen på detta område och vidtar åtgärder om allvarliga problem skulle uppstå.

 

Fru Talman!

Inom jordbruksområdet konstaterar landskapsstyrelsen att man kommer att implementera kommissionens beslut om möjligheten till fortsatt nationellt stöd. I detta samanhang är det viktigt att vi också lyfter fram frågan om hur stödpolitiken för jordbruket kan komma att utvecklas. Utvidgningen kommer sannolikt att leda till att medlen för EU-stöd till det åländska jordbruket kommer att minska ytterligare. Lokalt på Åland måste vi då också diskutera vilka konsekvenser detta får för det åländska jordbruket och landskapets budget. Detta blir en tuff utmaning för landskapsstyrelsen att ta tag i.

 

Vad gäller den näringspolitiska biten kan vi konstatera att det utspann sig en diskussion både i ltl Anders Erikssons och ltl Perämaas anförande om målprogrammen. Jag kan som information säga att landskapsrevisorerna har intresserat sig för de här frågorna och initierat en utredning om vilken nyttan av dessa målprogram är. Vi har ställt oss samma fråga som ltl Anders Eriksson var inne på: Finns det en risk för att dessa målprogram enbart skapar ytterligare administration och inte ger den input till näringslivet som man skulle önska? Rapporten kommer förhoppningsvis att kunna presenteras i slutet av augusti detta år.

 

Även vi från den frisinnade gruppens sida saknar miljöfrågorna i meddelandet. Det vore nog skäl att man lyfte upp dem eftersom vi vet att just miljöfrågorna är sådana som ofta kommer på tapeten när vi pratar EU.

 

Till slut, fru talman, vill jag tacka landskapstyrelsen för ett intressant och innehållsrikt meddelande. Det är viktigt att vi i lagtinget får god insyn i de aktuella EU-ärendena. Jag tycker personligen att vi är på god väg att hitta en bra form för ett aktivt och för Åland givande EU-arbete också här i lagtinget.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Jag tyckte att ltl Camilla Gunell höll ett mycket bra anförande och speciellt vill jag lyfta fram det hon talade om integration. På något vis får jag den känslan att många ofta uppfattar integration som den övergripande processen inom EU, alltså integrationen på en nivå där de olika nationerna samordnar sin lagstiftning och genom olika överenskommelser försöker alltmera integrera de olika länderna med varandra. Därför var det viktigt med förtydligandet om integrationen som en process också på individnivå. Diskussionerna om utvidgningen tycker jag ofta innehåller en sådan föreställning att det fortfarande är vi och dom, speciellt dom i Baltikum. Men när dessa länder blir medlemmar i EU är vi alla EU-medborgare. Jag tror att det är en viktig markering att tänka på det sättet: det är vi EU-medborgare, det är inte vi ålänningar och så är det balterna – och vi vill gärna ha balterna här, speciellt och jobba i säsongsarbete, jordbruk och på andra jobb där vi själva inte förmår fylla arbetsplatserna. Men det är lite för låg nivå på integreringen. Integreringen är naturligtvis betydligt enklare i länder som har en lång tradition inom bygget av välfärdsstater än mellan regioner eller länder som dem som vi har i de länder som ligger österut och i Norden. Grundproblematiken med integrationen, både på nationell och individnivå är de enormt stora ekonomiska och sociala skillnaderna, både mellan länderna och mellan individerna. Det stora hotet är inte i sig de enskilda människorna som kommer hit från de fattigare länderna för att ta del av också vår välfärd, utan hoten är ömsesidiga. Vi hotar också dessa länder att hålla kvar dem i fattigdom. Ett av de värsta formerna av den här exploateringen och det hot som sker från våra länder gentemot de baltiska länderna är bl.a. människohandel. Det är inte bara en ekonomisk exploatering utan det är närmast en helt omoralisk för att inte säga kriminell verksamhet.

 

Man måste alltså kunna se att det finns hot, inte bara mot oss och vårt land utan att vi också hotar människorna i den baltiska länderna och andra fattiga f.d. sovjetstater. Fattigdomen gör de svagaste dvs kvinnor och barn mycket utsatta. Bristen på säkerhet och ekonomisk försörjning gör att många inte bara vuxna utan också barn faller offer för den kriminella människohandel som leder till sexslaveri för tiotusentals kvinnor. Därför bör lagen som förbjuder köp av sexuella tjänster med det snaraste stiftas i Finland. Det finns gott hopp om att det kommer ett lagförslag redan i vår. Det är också så att i Estland har man insett att det här är ett väldigt stort hot, så man funderar också på att i det estländska parlamentet ta upp en sådan här lagstiftning. Det är kanske någonting som vi borde tänka på lite oftare, att vi också utgör ett hot, att det inte är bara vi som skall känna oss hotade.

 

Integrationsfrågan och integrationspolitiken hoppas jag att blir ett tema i det betänkande som kommer från självstyrelsepolitiska nämnden. Hittills har man nämligen på Åland enbart sysslat med assimilation av inflyttade och jag tror inte att den politiken alltid har varit så medveten, men om vi nu kunde få till stånd en sådan diskussion skulle det vara ett sätt att utveckla självstyrelsen i en mera demokratisk riktning. Det är precis som ltl Danne Sundman säger att just de som har sådana här starka nationalistiska känslor, som de naturligtvis har helt rätt till, de ser förfinskningen som det primära hotet som vi ständigt måste rusta oss mot; på så vis undertrycker man samtidigt alla andra nationalistiska värderingar och detta i sig kan leda till diskriminering som står i konflikt med EU-reglernas integrationssträvanden. Det är alltså en oerhört intressant problematik och jag ser verkligen fram emot att få vara med och diskutera den i självstyrelsepolitiska nämnden.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det har under debattens gång ställts en del frågor till landskapsstyrelsen och till lantrådet som jag skall försöka besvara, men det har också väckts en del intressanta frågeställningar som rent allmänpolitiskt kan diskuteras vidare i lagtinget och i utskottsbehandlingen samt också i den politiska diskussionen på Åland. På det sättet tycker jag att meddelandet redan i sig fyller en funktion i och med att det skapar en debatt kring EU-frågorna och den framtid som vi har framför oss.

 

Först, fru talman till ltl Mats Perämaas fråga om arbetskraftsinvandringen. Den frågan försökte vi belysa i det tidigare meddelandet om utvidgningen, men kort är det så att Finland har gått in för en två års övergångperiod och under den tiden gäller de nuvarande reglerna om sex månaders arbetstillstånd. Under tvåårsperioden kan Finland överväga att förlänga, men det är maximalt tre år. Efter den 1.5 fortsätter det egentligen såsom det är i dag i Finland och det förtjänar också påpekas, att det här är inte lagtingets och landskapets behörighet utan det är rikets behörighet som vi är inne helt och hållet på när det gäller invandring och arbetskraftsfrågor.

 

När det gäller frågan om målprogrammen, som har tagits upp ett flertal gånger här, är det en diskussion som har pågått en längre tid i landskapsstyrelsen om vilka vi skall prioritera. När vi började arbeta med programmen i landskapet fanns det naturligtvis ett intresse att få ”hela menyn”, men efterhand som vi har vunnit erfarenhet har vi sett vad det innebär i arbete och att det kanske inte innebär så mycket hemåt för Åland eller effekter ute i samhället, som man kanske kunde ha förväntat sig, utan det är mera byråkrati. Det här är en process som pågår inom landskapsförvaltningen och i den politiska diskussionen att se vilka skall vi prioritera för att få ut bästa möjliga nytta för landskapet.

 

Ltl Camilla Gunell tog med flankstöd av ltl Lasse Wiklöf upp frågan om transportmonopolet och hur landskapsstyrelsen har diskuterat. Jag måste erkänna att hittills har vi bara diskuterat det; frågan finns med i handlingsprogrammet. Det är en väldigt svår fråga och jag känner mer än väl till åsikterna från bl.a. jordbrukare och andra när det gäller att man tycker att vi har dyra transporter hit, men jag har också fört diskussioner med dem som är trafikidkare och kan se saken från den sidan, så den problematik vi har här är mycket beroende på vår egen småskalighet som vi har här på Åland. Vi måste också se till att vi värnar om att vi har välfungerande transporter till och från Åland. Jag har ingen färdig lösning på hur vi skall komma vidare, men naturligtvis skall vi göra vad vi kan att efterleva lagtingets beslut i den här frågan och se om det kan innebära förbättringar och även att vi kan få billiga transportkostnader till och från Åland. Det har vi utan tvekan alla ett gemensamt intresse av.

 

Ltl Camilla Gunell tog också upp näringsrätten och pekade bl.a. på den försvårande skattegränsbyråkratin, och det är ett ämne som vi alla väl känner till här i salen. Det som just nu håller på att hända är att landskapsstyrelsen tillsammans med finansministeriet återigen skall få till stånd en arbetsgrupp som skall försöka minimera skattegränsbyråkratin så långt det bara är möjligt. Det verkar finnas en politisk vilja från finansministeriets sida att tillmötesgå Åland, åtminstone att få igång arbetet och nu gäller det att vi från åländsk sida skall försöka vara så konstruktiva som möjligt när det gäller att komma med förslag på det området.

 

Fru talman! Den större diskussionen om näringsrätten osv. är inte en alldeles enkel och okomplicerad diskussion, utan den kanske kräver sin egen mässa. Åland är avvikande i EU-sammanhang när det gäller vår konstitutionella situation. Vi har näringsrätten, vi har jordförvärvsrätten och vi har hembygdsrätten, och de här sakerna har vi fått undantag för i EU. Vi återkommer säkert mera till det i samband med nästa ärende. Jag tror att det är viktigt att vi slår vakt om de här sakerna därför att det pågår hela tiden en process i EU som syftar till att länderna skall bli mer och mer integrerade med varandra och att olikheterna sakta mak skall arbetas bort. Naturligtvis är det så att självstyrelsen och vår autonomi är ett undantag i dessa sammanhang, och undantag är ofta till ondo, som kanske inte är rätt ord, men det är i varje fall ett problem i den stora harmoniseringen och integreringsprocessen. Jag tror nog att det är viktigt att vi fortsättningsvis slår vakt om de undantag vi har och försöker förstärka dem i stället för att luckra upp dem. Vi skall vara medvetna om att det finns en s.k. standstill-klausul som gör att vi alltid kan luckra upp och göra enklare, men vi kan aldrig flytta fram positionerna igen när det gäller bl.a. näringsrätten. Det är en sak som gör att vi naturligtvis måste vara väldigt försiktiga och tänka noga igenom vilka mått och steg vi tar på det här området.

 

När det gäller laglig men livlig invandring, där ltl Camilla Gunell frågade hur landskapsstyrelsen tänker arbeta, tror jag fortsättningsvis att en av våra huvudfrågor är att se till att vi får tillbaka så mycket som möjligt av de åländska ungdomar som håller på och utbildar sig i Sverige och i andra länder. Jag tror att invandringen från de baltiska staterna inte kommer att vara speciellt stor, utan vi har redan en sådan rörelse och den kommer antagligen att fortsätta, möjligtvis öka under en viss tid. Min uppfattning är den att de som bor i de baltiska länderna också är stolta över sina länder och de vill vara med och bygga upp dem till goda välfärdsstater också, de har en stark självkänsla; det är inte de första de vill och det första de tänker på att de skall flytta till Åland. Åland är sist och slutligen ett ganska litet område i Europa, det måste v komma ihåg. Jag tror att det som vtm Barbro Sundback tangerade i sitt anförande är väldigt viktigt: att vi skall inte bara stirra oss blinda på datumet 1.5.2004 utan man måste se det här i ett längre perspektiv: 10, 20, 30 år framåt. Visionen bör vara att de nya medlemsländernas välfärd har kunnat utvecklas och komma upp till den nivå som vi i de nuvarande medlemsländerna har. Det är nämligen det scenariot som tar bort de s.k. hoten som man kan peka på i det sammanhanget, nu när vi har denna starka obalans. Jag tror därför att det är viktigt att vi funderar på: hur kan vi där vara med och medverka på ett positivt sätt så att man får en bra utveckling i framför allt de baltiska länderna för att komma ifrån den problematik som bl.a. vtm Barbro Sundback pekade på. Trafficking är en avskyvärd verksamhet som ingen av oss vill överhuvudtaget att skall finnas, men den finns och den finns just på grund av olikheten i ekonomisk utveckling och i välfärd och social utveckling. Där tror jag att vi har anledning att också fundera: kan vi också på något sätt medverka till att göra det bättre i de länderna så att man kommer ifrån det?

 

Fru talman!

Vi har fått kritik för att miljön och kulturen inte har nämnts speciellt i meddelandet och det får vi naturligtvis ta till oss, men till mitt försvar får jag säga att trots att de frågorna inte finns i meddelandet jobbas det intensivt med miljö- och kulturfrågorna hela tiden i landskapsstyrelsen. Allt kan inte heller bara vara EU-relaterat s.a.s., utan mycket framgår i målsättningen i vårt handlingsprogram.

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Frågan om transportmonopolet tyckte jag var särskilt intressant. I den tidigare landskapsstyrelsens handlingsprogram fäste man mycket stor vikt vid konkurrenskraft, ökad konkurrens, det var ett sätt att pressa priserna. Jag tror att det är så. Förutom vår småskalighet på Åland är transporterna naturligtvis ett problem, förutom att vi är glada över att ha dem. I belysning av det blir jag lite förvånad när lantrådet säger att å ena sidan har han förstått konsumenternas synpunkter, å andra sidan trafikidkarnas. Jag tillhör dem som tror att varje företag som kan få sitta i en monopolsituation kommer att göra sitt yttersta för att vidmakthålla den situationen. Det är naturligtvis ett drömläge. Men jag tror att den här landskapsstyrelsen också fortsättningsvis vill främja ökad konkurrens i akt och mening att pressa priserna även på Åland, där de väl är bland de högsta i hela landet. Jag skulle finna stor glädje i och tycka att landskapsstyrelsen skulle vara klok om man verkligen lyssnade till ett enigt lagtings ståndpunkt i den här frågan, sådan den lydde i det betänkande som vi lämnade. Näringsutskottet var odeciderat för detta; vi har varit för det i finansutskottet och ett enigt lagting tog det dessutom, så nog skulle det främja saken om landskapsstyrelsen också försökte fullfölja de här intentionerna.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Förutom allt det som ltl Lasse Wiklöf räknade upp kan jag också informera om att det finns med i den nuvarande landskapsstyrelsens handlingsprogram, så att det finns naturligtvis ett starkt tryck att någonting skall göras. Jag försökte dock peka på att det alltid finns två sidor av en sak och därför måste vi se till att vi noga tänker igenom saken och försöker göra en så balanserad lösning som möjligt som garanterar att vi också har trygga och bra transporter i ett längre perspektiv.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag å min sida var glad över att lantrådet tog upp några av de frågor som jag hade med i mitt inlägg. Han sade att han utgår från att de som bor i de baltiska länderna är stolta över sina länder och vill bo kvar, och så är det säkert. Men problemet är att många inte kan bo kvar, de har alltså inte utkomstmöjligheter och klarar sig inte, de måste söka andra möjligheter för sin försörjning och speciellt utsatta är de personer som tillhör etniska minoriteter i de här länderna, av vilka den ryska minoriteten är den allra största, sedan finns det vitryssar och en del andra, men ryssarna är de största och det tror jag också märks i invandringen på Åland, för de söker sig många hit för att det också är nära deras gamla hemland s.a.s. Min erfarenhet är fortfarande att Åland är fullkomligt oförberett på hur man skall ta hand om dessa personer. De behöver språkundervisning av olika slag och de behöver framför allt en massa information om sina rättigheter och sina skyldigheter om hur samhället fungerar. Det är en skyldighet som jag ser att vi har att skapa de här utbildningarna och den här informationen på olika språk. Jag undrar: Finns det överhuvudtaget publicerat någonting på ryska eller på något annat språk? Det här måste man nog ta itu med därför att det skapar konflikter i samhället när människor inte förstår sina rättigheter och skyldigheter och inte förstår hur samhället fungerar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag ville bara kommentera det som lantrådet sade om de åländska undantagen, näringsrätten och hembygdsrätten. Jag hävdade inte att vi skall avskaffa dem i det här skedet – vi har ju just fört in dem i EU:s primärrätt. Snarare är det så att vi behöver diskutera hur vi skall se på undantagen i en integrationssituation. Det tycker jag fortfarande är någonting som landskapsstyrelsen nog behöver våga diskutera ur många olika perspektiv.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag håller med om att vi absolut bör diskutera de här sakerna väldigt mycket och jag har ägnat väldigt stor tid åt, åtminstone under den tid som jag har varit lantråd, att försöka informera både västerut och österut om näringsrätten, jordförvärvsrätten och hembygdsrätten med den utgångspunkten att de facto många upplever att det finns en mur kring Åland i dag och den muren är egentligen mera en chimär därför att om man studerar vilka möjligheter det finns redan med dagens system, så finns det väldigt goda möjligheter att både flytta hit, få arbete, skaffa sig en bostad och starta företag. Det har ändå skapats en bild av att det finns en mur kring Åland, och den tar det väldigt mycket tid att informera bort. Skulle vi lyckas med att kunna informera om hur regelverket fungerar skulle väldigt mycket vara vunnet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   Begärs ordet? Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

 

 

Föredras för remiss, efter bordläggning ärende nr 2:

 

Landskapsstyrelsens meddelande om regeringskonferensen angående ett fördrag om upprättande av en konstitution för Europa. (M 3/2003-2004).

 

Beslut om remiss till självstyrelsepolitiska nämnden har tidigare fattats. Ärendet är bordlagt den 3.3. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman! 

EU står inför att godkänna ett nytt fördrag. För att kunna förbereda det konstitutionella fördraget har europeiska rådet givit ett framtidskonvent med elva arbetsgrupper och tre diskussionscirklar mandatet att utarbeta ett utkast.

 

Åland har under hela processens gång aktivt medverkat i arbetet i konventet från sidan genom att påverka de finländska medlemmarna i konventet. Landskapsstyrelsen och självstyrelsepolitiska nämnden har tillsammans formulerat Ålands positioner och presenterat tröskelfrågor för att Åland skall kunna bifalla fördraget.

 

En regeringskonferens sammankallades för att ta ställning till utkastet. Enligt planerna skulle regeringskonferensen ta slutlig ställning till fördraget vid Europeiska rådets möte i Bryssel 12-13.12 i fjol. Medlemsstaternas representanter kunde inte enas om alla frågor i fördraget. Ändringsförslag har lagts fram. En ny regeringskonferens skall ordnas under året.

 

Generellt sett kan centerns lagtingsgrupp konstatera att resultatet av konventets arbete och Finlands ställningstaganden inför regeringskonferensen innehåller mycket som är positivt för Ålands del. En stor del av de frågor som Åland har fört fram har beaktats i någon form i konventets förslag till konstitution. Förutom att samarbeta med Finland och dess representanter har Åland haft täta kontakter med andra lagstiftande områden och drivit frågor gemensamt tillsammans med dem.

 

Det vi inte lyckats från Ålands sida att få gehör för är Europaparlamentsplatsen. Vi har heller inte som lagstiftande region fått någon direkt representation i ministerrådets beslutsprocess. Här skulle vi föredragit att få representation till den del vår kompetens berörs. Tyvärr var regionkommitténs åsikt en annan. Den ville inte att lagstiftande regioner skulle få direkt representation. Det var synd för oss. Det blir heller ingen direkt talerätt för lagstiftande regioner, däremot får regionkommittén en begränsad talerätt. Alltid någonting. Vi lyckades inte heller få igenom möjligheten för lagstiftande områden att ha avvikande skattesatser.

 

”Early warning” är en bra mekanism för att säkerställa subsidiaritetsprincipen, dvs. att man verkligen i sina beslut har tagit hänsyn till de som berörs av besluten och att besluten tagit så nära de berörda som möjligt. Nackdelen för vår del är att den enbart gäller nationella parlament och inte de regionala lagstiftande parlamenten. Från centergruppens sida är vi bekymrade över att riket skall reagera inom Ålands kompetensområde. Regionkommittén är den enda plats som Åland har inom EU förblir en rådgivande kommitté. Från Ålands sida hade man hoppats på att regionkommitten skulle fått ställning som institution. Regionkommittés talerätt föreslås däremot utökad. Åland har inte fått beaktat att regionens befolkningsmängd skall beaktas vid eventuella böter om ett fördragsbrott gäller enbart den lagstiftande regionen.

 

Till flera punkter har dock, fru talman, Ålands synpunkter helt beaktats bl.a. så har regionernas inflytande inom EU stärkts, om ej så mycket som vi önskat, självstyrande områden har möjlighet att utträda ur EU, vilket ger oss ökad frihet. Däremot har en osäkerhet uppstått huruvida Ålandsprotokollet förblir oförändrat eller inte.

 

Ålandsprotokollets status är det största och viktigaste kravet från Ålands sida. Igen märker vi att Ålands självstyrelse inte passar in i EU-systemet.  När Ålandsprotokollet skall överföras till anslutningsfördraget  så finns det tekniska hinder för att Ålandsprotokollet skall kunna vara uppbyggt på  samma sätt som tidigare. EU:s grundfördraget är tänkt att byggas upp med en inledande gemensam  följd av en mängd paragrafer under, där åländska artiklarna ur Ålandsprotokollet skulle utgöras av 56-58 §§. I  det nu gällande Ålandsprotokollets inledning, den sk preamblen, står det ”Med hänsyn till Ålands särställning enligt folkrätten skall de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen omfatta Åland med följande undantag. Därefter kommer artiklarna i protokollet de som handlar om hembygdsrätt, jordförvärvsregler, näringsrätt och skatteundantag. Eftersom den viktiga inledningen faller bort skulle den istället ersättas med en deklaration om Åland. Vad centergruppen erfar är en deklaration inte av samma tyngd som en preamble. En  är en ingress till ett traktat där man anger vilka stater som ingår i den samma och vilket syftet är medan en deklaration är, som ordet säger, mer en förklaring. Hittills i processen har vi från centerns sida varit positiva till förhandlingsresultatet och just tack vare att Ålandsprotokollets status skulle bevaras så har helheten också upplevts positiv. Om Ålandsprotokollet däremot inte kommer att behålla sin status upplevs även de punkterna som man lyckats förhandla sig till av underordnad betydelse. Noteras bör också att statsrådet i sin redogörelse till riksdagen konstaterar att de bestämmelser som rör utrikes- och säkerhetspolitiken inte har någon inverkan på Ålands folkrättsliga ställning. Men i övrigt sägs ingenting om Ålands demilitarisering och neutralisering. Vi håller med landskapsstyrelsen om förhoppningen att regeringen i sin försvarspolitiska redogörelse för fram Ålands demilitarisering och neutralisering.

 

Fru talman!

Det är av yttersta vikt att vi får klargjort om statusen kring preamble och deklaration. Det finns olika tolkningar; en del säger att en deklaration är lika stark som en preamble, andra hävdar att preamblen ger en större juridisk tyngd. Det här måste vi få utrett.

 

Till sist, fru talman, önskar centergruppen framför att Åland borde anhålla om en observatörsplats i regeringskonferensen för att kunna avgöra vad det är som är viktigt för oss.

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Det var intressant och jag kan hålla med i väldigt mycket av det som ltl Britt Lundberg sade. Jag skulle önska kunna tycka att preamblen i sig är på sin plats om vi kan få den till protokollet, men det som jag tycker är centralt om preamblen ersätts av en deklaration: Är då avsikten, sådan den har getts till känna att man i lagtinget försöker finna formler för att säga nej till hela fördraget, om denna  uteblir och vilken är i så fall strategin om vi ställs på sidan? Hur räknar man i så fall med att vi från åländsk sida skall kunna uppnå de primära vinster vi ändå säger oss finna i den nya texten? Jag tycker det här är någonting jätteviktigt och stort som vi faktiskt borde älta och diskutera och framför allt är jag idel öra när det gäller strategin: Hur nå målet om man säger nej?

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

Man måste först reda ut och få klarhet i både preamblen och deklarationens status. Jag tror också att det är svårt att få fram någonting absolut, att det är si eller så, utan vi måste få så mycket underlag att vi själva kan ta ställning till vad vi anser att är bäst för Åland och sedan kämpa för det. Vad gäller frågan om centergruppen skall säga nej till fördraget eller inte är det för tidigt att ta ställning till det i dag eftersom  vi  egentligen inte heller riktigt vet vilka konsekvenser ett nej har. Vi måste i så fall också föra den diskussionen med Finland. Är det så att ett nej från vår sida leder till att man från rikshåll blir ännu mer på offensiven i förhandlingarna, så kanske det skulle löna sig, men är det så att de bara säger att, nej, då får vi väl vara där utanför då, så är kanske inte vinsten så stor. Vi lämnar det öppet så länge, Wiklöf.

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Jag tyckte att det var mycket begåvat att lämna frågan öppen därför att jag tror, utan att veta, att Finland för egen del kommer att gå in för fördraget och vilken kamp de är beredda att föra för oss vad gäller preamble eller deklaration tror jag också är lite skrivet i framtiden, så det var trösterikt att höra från ltl Britt Lundberg, att man ”hossar” inte fram ett eventuellt nej. Lite eftertankens kranka blekhet tror jag ändå är bra här i förväg!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Det meddelande som nu ligger på våra bord för behandling är närmast att betrakta som en delrapport i en process som pågått i flera år. Det egentliga arbetet inleddes 2001 då vi inför konventets arbete drog upp riktlinjer för landskapets positioner.

 

Lagtinget har via självstyrelsepolitiska nämnden varit mycket aktiv i processen. Dels genom uppgörandet av positioner och dels genom att på olika sätt utöva parlamentarisk påtryckning på processen i riksdagen och  på de konventsledamöter, riksdagledamöterna Matti Vanhanen  så länge han var med i riksdagen  och Kimmo Kiljunen som representerat riksdagen i konventsarbetet.

 

Under arbetets gång har också nämnden i dialog med landskapsstyrelsen justerat sina positioner och landskapsstyrelsen har också följdriktigt stämt av och anpassat landskapets positioner i enlighet med nämndens synpunkter och således även hela lagtingets synpunker.

 

På så sätt är förstås innehållet i meddelandet bekant för de flesta i lagtinget. Samtidigt är det bra att lagtinget får ett tillfälle att föra en allmän och offentlig debatt om det arbete som pågår och vars slutresultat förväntas vara ett nytt grundfördrag för Europeiska Unionen som förhoppningsvis kan omfattas av lagtinget.

 

De ursprungliga positionerna tog fasta på att försöka hitta framkomliga lösningar på EU nivå. Vår huvudmålsättning var och är att EU-fördraget ändras så att EU erkänner den regionala lagstiftnings- och förvaltningsrätten. På denna punkt har vi förstås fått backa redan, men målen måste sättas högt och de måste upprepas i alla möjliga sammanhang för att i framtiden kunna nå resultat.

 

Och vi kan konstatera att det systematiska arbetet som pågår på många olika håll och också samarbetet mellan de lagstiftande regionerna har givit den regionala dimensionen inom Europeiska samarbetet ett lyft. Vi bör även komma ihåg att de lagstiftande regionerna fram till utvidgningen omfattar 75 regioner med över hälften av hela EU:s befolkning. Således inte så obetydlig grupp som inte fått gehör för sina befogade fordringar om  påverkningsmöjligheter. 

 Åland lyftes särskilt fram av alla de finländska representanterna i den regionaldebatt som hölls i konventet. Vilket i sin tur har uppmärksammats i andra lagstiftande regioner .

 

En röd tråd i arbetet har varit att

• dels trygga det för landskapet så viktiga Ålandsprotokollet och dess status av grundlagskaraktär
• dels att försöka lyfta fram och synliggöra Ålands speciella status som självstyrt, demilitariserat, neutraliserat landskap vars särställning är förankrad i folkrätten,

och samtidigt flytta fram positionerna så att inflytandet i EU skulle öka.

 

En av de frågor som har diskuterats som en tänkbar tröskelfråga för ett godkännande av det kommande fördraget är Ålandsprotokollets status.

Fram till för några veckor sedan har protokollets status varit tryggad.  Då inleddes och genomfördes ett tekniskt förfarande där olika protokoll sammanfördes till ett gemensamt protokoll. Detta tolkas av de beredningsgrupper som infört ändringen som en teknisk förändring som inte skulle ha innehållsmässiga verkningar.  Den , förtexten, som förklarar att Ålandsprotokollet grundar sig på folkrätten föreslogs struken och istället skulle en deklaration till regeringskonferensen formuleras.

 

Nu är det viktigt att landskapsstyrelsen  i enlighet med självstyrelsepolitiska nämndens beslut arbetar vidare i den politiska processen för att bevaka att n återfinns på något sätt i anslutning till artiklarna som anger de åländska undantagen.

Nämnden har i flera omgångar diskuterat och fört fram förslag om deklarationer som ytterligare skulle stärka och förtydliga Ålands speciella ställning. I ett första skede kunde den föreslagna deklarationen möjligen ha utgjort svaret på landskapets uttalande om en skild deklaration.

Tyvärr blev deklarationen inte formulerad på ett sådant sätt att den flyttar fram de åländska positionerna. Dessutom uttalas från flera sakkunniga synpunkten att en politisk deklaration inte kan vara av samma tyngd som den  som i dag är en del av protokollet och således kan tolkas som en del av EU:s primärrätt.  Därför bör vi från landskapets sida hålla fast vid att n återfinns som en del av protokollet.

 

Landskapsstyrelsens meddelande innehåller  ställningstaganden i olika för Ålands del viktiga  ärenden. Jag tänker inte gå in på de övriga utan vill bara poängtera att den röda tråd som leder genom meddelandet är, och bör vara, att Ålands ställning inom EU inte på något sätt får försämras av de beslut Finland kommer att ta vid godkännandet av det nya fördraget för EU. Detta måste noga bevakas av landskapsstyrelsen i sina kontakter med regeringen och dess tjänstemän.

 

Det har framförts synpunkter om att lagtinget borde säga nej till det kommande fördraget utifrån olika utgångspunkter. Det går inte att överblicka de konsekvenser som ett avslag idag skulle leda till. Därför bör landskapsstyrelsen också parallellt utreda vad följderna av ett avslag skulle bli.Om vi ställs inför en situation att det blir fråga om vi kan godkänna fördraget, bör vi ha klar uppfattning om vad vi ger oss in i. Vi kan inte ställa vårt samhälle inför en mycket osäker tillvaro.

 

För liberalernas del vill jag dock framhålla att målet måste vara att se till att vi, då vi har att besluta om fördraget har en sådan paketlösning som gör det möjligt att anta fördraget. Med paketlösning avser jag då också förutom själva fördragstexten där protokollets status bör vara säkrad, de frågor vars lösningar går att finna genom inomstatliga arrangemang och lagstiftning.

 

Det nya fördraget kommer till exempel att leda till att självstyrelselagen måste revideras på en del punkter. I det sammanhanget bör också diskussionen väckas om ett inomstatligt arrangemang kan lösa problematiken kring talerätten i EG-domstolen-domstolen. En sådan lösning skulle t.ex. vara en ändring av självstyrelselagen i riktning att Åland inom sitt behöringshetsområde får föra sin talan i EG-domstol.

 

Viktig i paketlösningen är också andra inflytandefrågor för landskapets del och självklart måste vi också föra fram argument för en egen  parlamentsplats för Åland.

 

Som slutledning vill jag för vår del framhålla att det nu gäller att systematiskt arbeta i enlighet med de riktlinjer som slagits fast tidigare av själstyrelsepolitiska nämnden efter olika samråd med landskapsstyrelsen. Landskapsstyrelsen har ett stort påverkningsarbete framför sig för målet måste vara att vi skall kunna anta fördraget. Fram tills fördraget ligger på våra bord skall en hel del fotarbete göras. Nu måste alla partier ta alla möjligheter i akt för att gemensamt och ännu viktigare tillsammans med sina kontakter med rikspartier få till stånd ett förtroendefullt lobbyverksamhet så att inställningen för Ålands EU engagemang vinner mark hos riksdagen och regeringen . Det är där vi måste komma till resultat för att kunna ro den åländska EU-båten ut på vidare vatten.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill först tacka ltl Raija-Liisa Eklöw för ett väldigt bra anförande. Första gången detta ärende var uppe den 3 mars blev jag mycket att debattera med mig själv och lantrådet och min oro hängde ihop med att landskapsstyrelsen i sitt meddelande på ett tjänstemannasätt konstaterade att preamblen kommer att försvinna och den kan inte kvarstå i Ålandsprotokollet på det som hittills har varit fallet. Jag konstaterar att både liberalernas och även centerns gruppledare säger att det är oacceptabelt och vi måste driva frågorna med kraft. Som ltl Raija-Liisa Eklöw sade tycker jag också att det är väldigt bra. Nu gäller det för landskapsstyrelsen att börja driva frågorna. Det har frågats vad det är för skillnad mellan politisk deklaration och denna typ av preamble. Som jag sade den 3 mars: med den inplacering den nu har kan man med fog hävda att den är en del av EU:s primärrätt. Om man då sätter det i relation till vad en politisk deklaration i ett sådant här sammanhang betyder är åtminstone för mig skillnaden väldigt stor.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Faktum är att även de sakkunniga ännu i dag har lite olika uppfattningar om preamblens status. En del tolkar det så att även om man tar bort preamblen innebär det ingen sakförändring i själva Ålandsprotokollet, medan en del andra av sakkunskapen säger att det har en stor betydelse. Där måste vi helt enkelt kämpa för att försöka få så bra resultat som möjligt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag hör personligen till dem som tycker att Ålandsprotokollet i den utformning det fick var en stor vinst för Åland. Det är klart att sakkunniga ser på saker och ting på olika sätt, men jag konstaterar att ltl Raija-Liisa Eklöw och jag synbarligen har samma syn att vi har en större tyngd med den formulering som gäller nu. Vi vill alltså inte få till stånd någon ändring, och så tolkar jag också att centerns gruppledare uttryckte sig tidigare. Det jag egentligen ville säga i min replik var att de anförnden som har varit hittills går enhälligt i den riktningen att vi skall försöka kämpa tillsammans för att hålla den formulering vi har, och det gläder mig.

 

Fru talman!

Liberalerna kämpar för att Ålandsprotokollet skall bli så bra som möjligt och att preamblen kan stå i nära anslutning till protokollet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Jag tänkte i mitt anförande ta upp EU:s säkerhets- och försvarspolitik och också säga någonting om Ålandsprotokollet för att avsluta med diskussionen om en egen åländsk parlamentsplats.

 

När åtminstone jag läser meddelandet som gäller de avsnitt som berör den kommande gemensamma säkerhets- och försvarspolitiska utvecklingen och de slutsatser landskapsstyrelsen gör om vad det här har för konsekvenser för Åland får jag den känslan att landskapsstyrelsen intar en förhållandevis passiv och defensiv position. Man säger ungefär att oberoende av vilken form av försvarspolitiskt samarbete Finland går in för i framtiden och hur EU:s försvarspolitik utvecklas skall Ålands demilitariserade och neutraliserade status förbli sådan den är i dag, och det är i och förs investeringen en ganska naturlig position. Men det är ju så att också Åland i det här fallet är en del av EU. Jag tror inte att det är egalt för Ålands status som demilitariserat och neutraliserat område vilken, speciellt, försvarspolitisk linje Finland väljer. I Finland ingår faktiskt Åland i det här sammanhanget och vi som finländska medborgare har både rätt och skyldighet att ha synpunkter på hela landets framtida säkerhets- och försvarspolitik.

 

Jag tycker också att det råder ett visst tvivel om i vilken mån den s.k. preamblens skrivning om Ålands särställning enligt folkrätten inkluderar Ålands demilitariserade och neutraliserade status. Jag kommer väl ihåg när detta diskuterades i samband med Ålands och Finlands anslutning till EU och då fick lagtingspartierna backa ganska rejält. Det var sådana som då uttryckligen ville få Ålands speciella status i det här avseendet.inskrivet i preamblen; andra ansåg att den skrivning som vi har nu täcker in den här speciella statusen. Det är ganska oklart. Många har också tagit för givet att det skulle vara bra för Ålands speciella status att det var inskrivet i fördraget. Man kan också ha olika åsikter om det. Ålandskonventionen är gammal och på sätt och vis i många avseenden ett enastående fördrag som också inkluderar länder som inte hör till EU. Jag tror att i samband med med själva anslutningen föreställde sig många att om Åland och Finland blir fulla medlemmar i EU och så mycket som möjligt inkluderas i primärrätten skulle det också trygga vår säkerhet. Jag tycker inte att jag riktigt får något klargörande i landskapsstyrelsens meddelande om det här, i alla fall problematiseras det inte särskilt mycket utan man tar bara för givet att vad än som sker så skall Ålands speciella status beaktas. Men hur det skall göras lämnar man ganska öppet.

 

I dagarna har vi fått uppleva konsekvenser av Irakkriget, som de flesta ändå tolkar dådet i Madrid som, och det har haft direkta inrikespolitiska konsekvenser i Spanien. Jag tror att man kan tolka det som så att de Natoländer som aktivt ställde upp i kriget i Irak i dag upplever osäkerhet. Vilket land är nästa mål för terroristattacker? Det finns många i Finland också som menar att en anslutning till Nato garanterar vår säkerhet allra bäst. Det är också så att folkopinionen både i Sverige och i Finland är mot ett Natomedlemskap. Men det ledande skiktet, eliten inom försvarskretsarna och många säkerhetspolitiska forskningsinstitutioner, har mycket kraftigt försökt leda in Finland i Nato. Jag tror att man faktiskt i dag måste konstatera att Nato, såsom det fungerar i dag, inte garanterar européerna säkerhet. Detta går i strid mot de väldigt storstilade ambitionerna om att EU skall bli och vara ett fredsprojekt. Men skall det vara bara ett fredsprojekt för dem som har förmånen eller lyckas ta sig in i Europa och bosätta sig där, i den bemärkelsen att länderna inom EU inte kommer att föra krig mot varandra? Däremot skall EU-länder via Nato vara engagerade i krigshandlingar utanför EU-området som uppenbarligen inte är helt riskfritt för Europa.

 

Jag tror alltså att det är väldigt viktigt att ålänningarna tar del i den här diskussionen om ett eventuellt finländskt Natomedlemskap.

 

För första gången i Finlands självständighetshistoria är diskussionen nu helt öppen; förut var det alltid så att det satt kommittéer med några utvalda som hade på något vis de rätta åsikterna på förhand, visste man, och de gjorde en utredning; de sade ingenting varje gång tidningarna försökte analysera deras utredning sade man, att nej, det är för tidigt, vi kan inte säga någonting ännu, kommittén kommer med sin redogörelse då och då. Sedan när den kom med sin redogörelse och man ville öppna diskussionen så sade man, nej, det är för sent, nu skall ärendet till riksdagen. Det här var ett välkänt mönster i Finland för hur man skulle komma fram till samförstånd inom säkerhets- och försvarspolitiken. Men nu är läget ett helt annat. Diskussionen är öppen och det finns också inom de enskilda partierna många olika synpunkter. Jag hoppas att vi också här i lagtinget skall diskutera det här, för min uppfattning är klart den att Ålands demilitariserade och neutraliserade ställning löper betydligt större risk om Finland blir medlem i Nato än om Finland står utanför Nato. Det betyder inte att inte Finland skulle utveckla sitt samarbete med Nato, vilket ju hela tiden pågår. Jag tror också att det är alldeles nödvändigt att det finns ett samarbete mellan EU och USA, ett transatlantiskt säkerhetspolitiskt arbete. Men jag tror att det inte är Nato som har den framtida gemensamma globala säkerhetslösningen inom sin organisation. Den har alldeles för ensidigt fokus på Bush-administrationens intressen, ekonomiska och politiska över hela världen, och detta skapar i sig konflikter som återverkar på människornas säkerhet också inom EU.

 

Fru talman!

Jag har den här helgen varit i Lahtis och jag har träffat både talmannen och en massa ministrar och framför allt utrikesministern. Jag har diskuterat Ålandsprotokollet med honom och flera andra, faktiskt. Enligt hans uppfattning är förändringen av preamblen till en deklaration ingen förändring av innehållet utan enbart en förändring av formen. Detta upprepade han vid flera tillfällen när jag diskuterade med honom. Jag hade också ganska ingående diskussioner med hans medarbetare Folke Sundman, som besökte Åland i december och som är väl orienterad i de åländska frågorna. Också enligt honom är detta ingen förändring, absolut ingen försämring, utan det är helt enkelt en teknisk formfråga på grund av att fördraget kommer att ha en helt annan struktur, det kommer inte att finnas några enskilda protokoll och då kan man inte heller ha ett system med en preamble.

 

Om liberalerna och centern, påhejade av Ålands Framtid, självständighetspartiet, nu börjar kräva att vi skall ha en preamble, så finns det en uppenbar konflikt mellan Åland och Finland i den här frågan. Jag har förstått att lantrådet hittills har varit tillfreds med regeringens förhandlingsresultat. Man har godkänt deklarationen och i meddelandet konstateras också att så är fallet, precis överensstämmande med hur utrikesministeriet uppfattar saken. Det har tillstött ett problem i och med att Spanien gjorde vissa invändningar och man fick faktiskt göra ett tilllägg, vad jag förstår, i deklarationen, som egentligen – om jag uppfattade ltl Raija-Liisa Eklöw rätt – innebär att nu motsvarar texten precis det som man har i protokollet. I det första utkastet ville man från åländsk och finländsk sida försöka flytta fram Ålands positioner lite - men i Spanien hade de kanske läst lite extra noga på, vad vet jag! I alla fall ledde det till en korrigering, men rent innehållsmässigt skulle inte heller detta innebära någon förändring av Ålands ställning i grundfördraget. Sedan finns det experter som har olika åsikter, och det vet vi alla: två jurister har inte samma åsikt, tre har minst tre åsikter! Att tro att det finns någon expert som kan lösa den här frågan åt oss tror jag inte på.

 

Jag känner att situationen blir mer och mer lik den vi hade med den förra självstyrelselagsändringen. Långt in i processen var förvaltningen och landskapsstyrelsen överens med regeringen, men sedan hände det någonting på hemmaplan, lite intervjuer och skriverier i tidningarna, lite framföranden av Ålands framtid här i lagtinget och så får man fart på oron och debatten!

 

Det finns tydligen nu en konflikt mellan lagtingets borgerliga majoritet och utrikesministeriet i den här frågan. Man konstaterar förstås att det på politisk nivå nu plötsligt skall ske någon förändring. För min del tror jag att det är ganska osannolikt, utan spelar man ett sådant spel, så spelar man högt med Ålandsprotokollet. Det är riskabelt i sådana här sammanhang; om man verkligen börjar att peka ut någonting, så börjar de som tidigare inte har varit så intresserade att verkligen intressera sig för de invändningar som man har. Men det ligger i händerna på landskapsstyrelsepartierna och jag vill nu bara framföra detta för att visa på att det kanske är ganska så utsiktslöst att driva upp en sådan här fråga på en nivå där man sedan inte kan hantera situationen, såsom det framkom här i ett tidigare replikskifte.

 

Så vill jag ta upp frågan om parlamentsplatsen. Den har nu behandlats i riksdagen och riksdagsmannen, som motionerade i frågan, sade, om jag inte kommer helt fel ihåg, att det var utsiktslöst, att det skulle inte ge något resultat – och det visste vi ju alla. Sedan har det tolkats som att det var ett positivt avslag och att man skulle ”smida medan järnet är varmt”. Vad jag förstår är det iskallt! - åtminstone inför det här valet. Men så kommer ett initiativ från självständighetspartiet och de borgerliga partierna löper efter allihopa! Jag tror att majoritetspartierna måste börja tänka efter vad ni driver för självstyrelsepolitik, åtminstone ser jag allt tydligare att det är Ålands Framtid som nu driver Ålands självstyrelsepolitik och att gränsdragningarna, åtminstone tycker jag det, borde bli tydligare. Om inte riksdagsmannen lyckas få till stånd parlamentsplatsen med en motion, hur i herrans namn skulle Ålands lagting lyckas med det! Det har bara ett syfte: att få till stånd ytterligare ett nej, en sak som stärker Ålands Framtids politiska och delvis obundnas roll i den åländska politiken. Är det det som är målet blir det ingen parlamentsplats och det blir en massa andra konsekvenser som jag tror att ingen har räknat med.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback problematiserar vårt förhållande till preamblen och dess betydelse samt undrar om vi har ändrat ställningstagande i detta ärende. Efter att jag har varit med i självstyrelsepolitiska nämnden och fått höra sakkunniga samt också skriftligt tagit del av sakkunnigutlåtandena har jag automatiskt kommit in på frågeställningen: Är det här den rätta lösningen? För liberalernas del är det nu väldigt viktigt att vi verkligen reder ut betydelsen av preamblen eller en deklaration. Viktigast för oss är i alla fall att vi blir övertygade om att slutresultatet av vårt beslut inte resulterar i försämring av Ålands folksrättsliga status. Vi ligger inte i någon konflikt med socialdemokraternas ställningstagande utan vi har bara lite olika bevakningsgrunder; vi är ännu inte övertygade, som vtm Barbro Sundback verkar ha blivit efter att hon har träffat den politiska ledningen i Lahtis. Det var också det jag menade med mitt anförande i slutet när jag sade att det är nu fotarbetet skall börja. Det är bra att vtm Barbro Sundback har inlett sina kontakter till riket.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är klart att i en öppen diskussion skall man höra de sakkunniga. Men som med de tidigare metoderna inom finländsk politik, när man bedrev säkerhetspolitik, så menar jag att den juridiska diskussionen är förbi. Den här juristexpertgruppen i Bryssel som tittar på fördraget, den har slutfört sitt arbete, det är enbart politiska diskussioner kvar och då menar jag att vi måste lyssna på politikerna; en av de viktigaste är utrikesministern och om han nu har den här uppfattningen blir det väldigt konstigt om vi börjar proklamera för någonting annat. Man får ha väldigt starka argument för det; annars riskerar vi mycket mera på den här politiska vägen. Jag ville framföra det utan att slutgiltigt ha tagit ställning i den här frågan, att vi kan inte bortse från de politiska bedömningarna av situationen. Juristerna har, som sagt, alla olika åsikter, det är vi vana vid från tidigare.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det är just precis det jag sade i mitt anförande, att det politiska arbetet börjar nu, så vi är nog precis på samma väg som vtm Barbro Sundback.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag borde givetvis tacka för berömmet och jag borde också tacka om vtm Barbro Sundbacks anförande gick ut på att stärka Ålands Framtid – men jag tror att jag har varit med lite för länge för att gå på det! Jag tror tyvärr att målet med vtm Barbro Sundbacks anförande är att splittra lagtinget i dessa, som jag ser det, väldigt viktiga frågor. Det tycker jag faktiskt är lite olyckligt.

 

När det gäller Ålandsprotokollet ville vi från åländsk sida ha demilitariseringen och neutraliseringen med. Vi ville egentligen ha alla våra undantag införda i primärrätten. Finland sade kategoriskt nej. Men vi lyckades ändå få den formulering vi fick, där det står att de undantag vi har är baserade på folkrätten och det är därför vi har den här särställningen. Jag ser det som en integrerad del av EU:s primärrätt, någonting som är väldigt viktigt, och det uppfattar jag att den absoluta majoriteten i lagtinget också tycker.

 

När det gäller frågan om Europaparlamentsplatsen har detta lagting tre gånger sagt att det är en förutsättning för vårt anslutningsfördrag till EU, det är en förutsättning för att vi skall godkänna Nice- respektive Amsterdamfördraget, att vi får vår berättigade Europaparlamentsplats. Jag tycker att det är väldigt synd att socialdemokraterna alltmer under Barbro Sundbacks ledning isolerar sig från de övriga partierna när det gäller den här frågan. Det skulle vara synnerligen viktigt att vi kunde lämna det här interna tjafset och faktiskt försöka vara eniga.

 

Jag vill till sist säga när vtm Barbro Sundback säger att det kommer att bli en ”stor konflikt med rikssidan”, som hon uttryckte det, som verkar vara väldigt viktigt. Jag har inte uppfattat det på det sättet. 1994 var det en väldigt stor konflikt mellan Åland och Finland, men nu är det så att också Finland har slutit upp bakom Ålandsprotokollet, inte är det där problemen sitter.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson började med att Finland sade kategoriskt nej i samband med Ålandsprotokollet. Han slutade med att nu var de helt inne på det och anslöt sig till det! Jag tycker att retoriken är ganska tydlig. Det är det här att å ena sidan alltid förklara att man säger nej från Finland och sedan är det att såsa på lite med det här interna tjafset och sedan väljer man någon liten positiv avslutning! Jag efterlyser en klarare skiljelinje mellan Ålands Framtid och dem som vill ha självständighet och dem som driver självstyrelsepolitik i det här lagtinget – och jag tror inte ett ögonblick på att ltl Anders Eriksson vill ha enighet, jag tror att han vill ha splittring. Han har lyckats på en punkt och det är det att jag har fått upp ögonen för det, och jag kommer att markera socialdemokratisk politik i det här lagtinget gentemot Ålands Framtid från och med nu!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det skulle vara väldigt viktigt om vi i de fundamentalt viktiga självstyrelsefrågorna kunde vara konstruktiva. 1994 ja! Från rikssidan var man kategoriskt emot att Ålands särställning skulle framhållas, men jag har uppfattat det på det sättet - och det borde lantrådet som har skött kontakterna kunna förklara bättre – att det inte finns någon konflikt mellan Åland och rikssidan när det nu gäller Ålandsprotokollet, man har accepterat det. Det är ett fall framåt för Åland.

 

När det gäller Europaparlamentsplatsen har jag i alla sammanhang sagt att jag tror att det är en väldigt stor styrka om ett enigt lagting kunde göra en framställning till Finlands riksdag om att vi måste få vår konstitutionellt berättigad Europaparlamentsplats. Men om det är så för vtm Barbro Sundback att det alltid är viktigare när man har varit på möte med moderpartiet att vara eniga med dem än att vi är eniga här på hemmaplan om våra viktiga grundläggande saker, ja, det är klart att då kommer den här skiljelinjen mellan Ålands Framtid och som jag upplever de övriga progressiva självstyrelsepartierna och socialdemokraterna att finnas där. Det är tyvärr så, men jag beklagar det.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Ett parti som kämpar för självständighet måste rimligtvis ha ett annat sätt att se på självstyrelsen än dem som vill utveckla självstyrelsen under nuvarande villkor. Därför är jag kategoriskt misstänksam mot alla sådana initiativ som ltl Anders Eriksson tar där han talar om den breda konsensus han vill uppnå. Jag tror att det ligger många hundar begravna i den politiken och jag hoppas att man i de borgerliga partierna börjar lite mera analysera strategin. Jag tror att det är så att man är så rädd för att Ålands framtid skall ta röster så att man delvis går med på det här resonemanget och då blir det otydligt var gränserna går.

 

I valet mellan att tro på utrikesminister Tuomioja och hans bedömning av fördragets skrivningar om Åland och ltl Anders Erikssons utläggningar om att han tycker att preamblen är mycket viktig skall jag noga fundera på vem jag tror mera på! Vi har ännu tid på oss i självstyrelsepolitiska nämnden, men att det finns en uppenbar konflikt mellan de två bedömningarna är uppenbart!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Om vi tittar tillbaka på landskapsstyrelsens meddelande är den röda tråden just att man skall godta förslaget såvida det inte kommer att inskränka självstyrelsen på något vis och man säger också att man skall se till att Ålandsprotokollet tryggas. Det är det som vi egentligen pratar om. Naturligtvis kan man uppleva det lite problematiskt nu om utrikesministern m.fl. har sagt, att ja, men, preamblen kan vara en deklaration eller hur som helst, det blir nog bra ändå. Vi har ändå i självstyrelsepolitiska nämnden undersökt det och bl.a. har Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi kommit med ett utlåtande där de tydligt säger att när man skall tolka det säger man för det första att preamblen är en del av traktatets sammanhang, man säger att preamblen utgör en del av själva traktattexten och är härmed bindande för traktatens parter, medan deklarationer kan vara effektiva i praktiken men de kan inte likställas med traktater. En deklaration är alltså svagare. Vi kommer naturligtvis att diskutera frågan igen i självstyrelsepolitiska nämnden, men nog tycker jag också att inte skall man med en gång tänka så här att nu har utrikesministern sagt så här och nu är allting frid och fröjd för vår del. När det gäller preamblen är det viktigaste åtminstone för centern, och säkert för flera, att innehåller i preamblen kommer med; det kommer också att finnas en inledning för hela traktatet och där kan vi också försöka få med texten om Åland. Jag upplever inte heller att vi har någon konflikt med utrikesministeriet, det har inte jag hört talas om.

 

Vtm Barbro Sundback var också inne på gränsdragningen, och jag tror att vi har en gränsdragning. De borgerliga vill behålla självstyrelsen på Åland, medan socialdemokraterna kanske vill öppna sig mera mot Finland, det tror jag är skillnaden.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

I en så här viktig fråga tror jag nog att man måste hålla sig till sak. Jag tror inte att jag sade att utrikesministern tyckte att det spelar ingen roll om är det en preamble eller deklaration och att han tog det lättvindigt, utan han sade uttryckligen att det att preamblen ersätts av en deklaration är enbart en formsak och att innehållet i preamblen och protokollet förändras inte. Det är hans uppfattning. Om lantrådet, ltl Anders Eriksson, ltl Gun Carlson eller självstyrelsepolitiska nämnden har en annan uppfattning föreligger det alltså en konflikt. Det är inte ”frid och fröjd”, utan det finns mycket olika uppfattningar om det här. Problemet är dessutom att det närmast är utrikesministern som skall försvara den åländska positionen och därför är det väldigt viktigt, om någon kullkastar hans uppfattning, att man får väldigt klara beskrivningar om på vilka punkter han har fel.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag tror inte heller att utrikesministern tar det lättvindigt, men jag förstår, och har nu upprepat vtm Barbro Sundback, att han har sagt att det är ingen skillnad; innehållet blir lika starkt även om det är i en deklaration. Det är det som vi tvekar om och det är det som vi skall försöka reda ut i självstyrelsepolitiska nämnden. Jag vill ändå säga att det är ju vi i lagtinget som skall bli övertygade om det här. Det är vi först som måste bli övertygade om vad vi vill, sedan kan vi föra vår uppfattning vidare. Jag tycker inte att saken är klar i och med att utrikesministern på ett möte har talat med vtm Barbro Sundback och sagt att så här blir det nog. Det känns inte som om det skulle vara riktigt färdigt diskuterat bara i och med det. Det är kanske en god vilja för vtm Barbro Sundbacks del att föra ut problemet och att föra det framåt, men jag vill igen säga att det är ändå i självstyrelsepolitiska nämnden vi nu skall övertygas om att vi inte tappar i status i och med ändringen av Ålandsprotokollet.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Givetvis är det så att var och en måste bilda sig sin egen uppfattning och övertygas om vad som är rätt och fel i det här sammanhanget, men det är inte oviktigt att landskapsstyrelsen och landskapsstyrelsens experter och sakkunniga, åtminstone ända fram tills juristerna har kommit överens, tydligen har haft samma uppfattning som utrikesministern. Den nya diskussionen uppkom här i lagtinget i samband med presentationen där ltl Anders Eriksson konstaterade att enligt hans uppfattning var det mycket svagare med enbart en deklaration än med en preamble. Sedan har, vad jag förstår, liberalerna och centern hakat på.  Jag tycker att det är uppseendeväckande att självständighetspartiet leder diskussionen i en sådan här fråga!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag tycker att liberalerna har varit väldigt tydliga i den här frågan i dag. Ltl Raija-Liisa Eklöw anförde vårt ställningstagande i frågan. Vi vill nå den situationen där vi kan anta EU:s nya grundfördrag, men det fordrar att innehållet är sådant att lagtinget kan anta det. Vi vill att landskapsstyrelsen mycket noggrant analyserar och går igenom de uppenbara tonskillnader som finns i hur Ålandsprotokollet skall se ut; en pratar för det ena, någon annan för det andra. Vtm Barbro Sundback har uppenbarligen i Lahtis fått reda på att det inte spelar så stor roll hur det formuleras, innehållet är ändå detsamma. Jag och liberalerna är inte övertygade om det ännu och därför måste vi föra den här diskussionen, men vår målsättning är helt klart att vi skall komma till det att vi kan anta grundfördraget. Skulle det bli en sådan situation att det blir signaler om att man inte antar det, så är vi ute på djupt vattnet, det är nog helt klart. Det kan bli konsekvenser i en situation som är svåra att överblicka.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är förvånansvärt att liberalerna  vill att landskapsstyrelsen skall reda vad ett eventuellt nej skulle leda till. Nog måste det väl vara självstyrelsepolitiska nämnden och lagtingspartierna som tar reda på det! Det är ett politiskt ansvar som man har; landskapsstyrelsen kan inte ha ett sådant uppdrag att börja utreda för att man ungefär skall få reda på det hur det går till, utan det är på sätt och vis redan ett ställningstagande, så jag tycker att det hör hemma i självstyrelsepolitiska nämnden att ta vara på det.

 

På sidan 7 konstaterar ändå landskapsstyrelsen precis samma sak som utrikesministern, att deklarationen inte innebär någon förändring av innehållet. Den diskussion som nu har kommit upp har ju startat här i lagtinget, så det är lagtinget som nu måste avgöra hur man skall ha det och man måste också vara beredd att ta konsekvenserna, om man tycker annorlunda än det här, av vad det för med sig. På den där punkten förstår jag inte liberalerna: att man skall ge landskapsstyrelsen ett uppdrag att reda ut vad det innebär att säga nej! Det är inte något utredningsuppdrag på det viset som man gör så där bara för att man vill få reda på det!

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

För samarbetspartierna som står bakom landskapsstyrelsen är det givetvis så att landskapsstyrelsen är det operativa organet som i första hand verkställer det som är våra önskemål. Att vtm Barbro Sundback inte är i den positionen att hon inte har landskapsstyrelsen som sitt verktyg beror ju på andra saker, som vi känner till. Men vtm Barbro Sundback har uppenbarligen utrikesministern i Lathis, eller var han är bosatt, som sitt operativa organ och får sin information den vägen – vi får den via landskapsstyrelsen.  Det är klart så att lagtinget i sista hand genom självstyrelsepolitiska nämndens beredning tar ställning i den här frågan, men vi måste skaffa oss information och bilda oss en uppfattning om hur det ligger till i den här mycket svåra frågan.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det nästan är skrattretande. Skall lantrådet ringa till utrikesministeriet och fråga: ja, tjänare, jag undrar vad skulle det innebära om vi skulle säga nej till fördraget? Eller hur skall man utreda det? Det finns ju en annan part här också. Jag kan ju tipsa liberalerna att fråga före detta riksdagsmannen Gunnar Jansson, för han tog faktiskt upp den här frågan i samband med Amsterdamfördraget och det hade vissa politiska konsekvenser. Men det är ju en politisk fråga och inte kan landskapsstyrelsen utreda den, utan nog måste man politiskt bedöma konsekvenserna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är en för åländsk självstyrelse väldigt viktig fråga som nu diskuteras. Jag tycker tyvärr att diskussionen har fått en beklaglig slagsida genom det anförande som vtm Barbro Sundback höll. Jag tycker att vi tidigare här i lagtinget har kunnat enas ganska bra kring de grundläggande självstyrelsepolitiska frågorna, men nu verkar det uppstå en klyfta här som jag hoppas att den fortsatta diskussionen skall kunna överbrygga.

 

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback framförde att landskapsstyrelsen har varit överens med utrikesministeriet om hur utformningen skulle vara. Jag vill då säga att vi har haft, förhoppningsvis fortsättningsvis, ett väldigt bra samarbete med utrikesministeriet och EU-enheten vid statsrådet kring regeringskonferensen.

 

Deklarationen och frågan om Ålandsprotokollet kom upp här för ungefär tre veckor sedan. Fram till det hade åtminstone inte jag någon kännedom om att det skulle bli en förändring av Ålandsprotokollet och den tekniska ändringen, som man sade från statsrådets kansli. Det har varit helt klart från landskapets sida - med hundraprocentigt stöd från lagtinget, har vi upplevt det – att någon förändring av Ålandsprotokollets status är man inte från åländsk sida beredd att acceptera. Det här har varit tydligt i alla våra signaler och i alla våra positioner gentemot EU-enheten vid statsrådets kansli.

 

Det som hände för några veckor sedan var att det här ärendet fördes till den s.k. juridiska kommittén och då blev förändringen av tekniken att i stället för ett protokoll skulle allting bli löpande pargrafering helt enkelt, där inte preamblen, inledningen, passade in. Då fick vi till stånd en diskussion om olika förslag till deklarationer och utformningar. Det som vtm Barbro Sundback sade är mycket riktigt, att jag själv och landskapsstyrelsen var med på att den variant till deklaration, som vi fick presenterade före det avslutande mötet i den juridiska kommittén, skulle ha kunnat accepterats, av den orsaken att det skulle ha inneburit, som vi såg det, en viss förstärkning av Ålandsprotokollet och det skulle ha gjort att vi skulle ha kunnat leva upp till det mål som den förra självstyrelsepolitiska nämnden satte upp, nämligen att man eftersträvar en deklaration kring Ålands folkrättsliga status. Trots att det alltså skulle ha blivit en förändring från preamble till deklaration med den förbättrade skrivningen, så var jag med på att det kan vi acceptera. Men det som  hände i den slutliga diskussionen i den juridiska kommittén var att man satte till några väldigt viktiga ord i texten till deklarationen som gjorde att den förbättring som vi såg att hade varit möjlig helt och hållet försvann och det blev rakt upp och ner i stort sett såsom preamblen är skriven i nuvarande fördrag. Förbättringen är borta och då har vi att jämföra preamble kontra deklaration. Det som har kommit fram här de senaste veckorna i de kontakter som har varit med olika folkrättsexperter tyder de facto på att deklaration är svagare än att ha en preamble i samband med de blivande paragraferna. Den uppfattning som vtm Barbro Sundback ger sig till tolk för är precis den uppfattning som vi har blivit presenterade också i landskapsstyrelsen från EU-enheten vid statsrådets kansli. Tyvärr går den uppfattningen inte ihop med de folkrättsexperter som vi har hört hittills och vi arbetar nu på att försöka skaffa ytterligare sakkunskap på det här området. Skall vi kunna få till stånd en förändring här är det väldigt viktigt att vi har starka sakargument för att kunna påverka bl.a. utrikesminister Erkki Tuomioja. Jag upplever honom som en mycket klok människa som också är ganska envis men som samtidigt har en stor sakkunskap på just det här området.. Jag vill inte vara så uppgiven som vtm Barbro Sundback när det gäller att få till stånd en förändring därför att om det är så att en enhällig extern sakkunskap, både i Sverige och Finland, talar för att det är en försvagning måste det ändå vara rimligt att vi kan få förståelse också på politisk nivå att det här måste man göra någonting åt. Det är det arbetet som pågår för tillfället och jag hoppas verkligen att det som vtm Barbro Sundback sade som avslutning på sitt anförande, att hon inte slutligt tagit ställning ännu är ett bevis på att vtm Barbro Sundback lämnar dörren öppen för att diskutera det här på ett sakligt och analyserande sätt i fortsättningen. Det förvånar mig lite, måste jag säga, därför att vtm Barbro Sundback är ordförande i Ålands fredsinstitut och har på det sättet gjort ett enastående arbete när det gäller Ålands folkrättsliga status och förstärkning av den med utnyttjande av just de personer som vi nu försöker arbeta med för att få en så stark sak som möjligt.

 

Det som vi bygger vårt arbete på i landskapsstyrelsen är naturligtvis det mycket klara och tydliga ställningstagande som lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd tog här för lite över en vecka sedan där man sade: ”beslutat att nämnden vidblir sina tidigare positioner så att Ålandsprotokollet bör kvarstå vad gäller innehållet som ändringsmekanismerna. Detta innebär enligt nämndens mening att preamblens text bör kvarstå i anslutning till artiklarna eller i andra hand i det nya protokollets inledande gemensamma preamble.” Om inte jag är fel underrättad var socialdemokraterna med på mötet och omfattade rimligtvis också den skrivning som blev beslutet i protokollet, så jag hoppas att det skall kunna bli den socialdemokratiska linjen också som helhet. Vi vinner inte så mycket på att stå och gräla om det här egentligen här i lagtinget utan jag tror att det är viktigt att vi tillsammans försöker hitta det argument och finna den formel som leder fram till att vi kan bevara Ålandsprotokollets status, för det tror jag att vi vinner på allihop, oberoende om vi är centerpartister, socialdemokrater eller tillhör något annat parti. Det kommer att krävas mycket arbete och också extern hjälp för att få de rätta argumenten för att få det så bra som möjligt i slutändan så att lagtinget skall kunna godkänna fördraget.

 

Vi jobbar alltså vidare med frågan från landskapsstyrelsens sida och vi kommer kontinuerligt att föra diskussioner med självstyrelsepolitiska nämnden.

 

Tyvärr måste jag beklaga Ålands Framtid – det var absolut inte de som väckte frågan, däremot hakade de naturligtvis på den väldigt skickligt i lagtinget eftersom den här frågan har diskuterats, såsom jag nämnde tidigare, mycket öppet, klart och tydligt mellan landskapsstyrelsen och självstyrelsepolitiska nämnden precis i de termer och med det beslut som fattades i självstyrelsepolitiska nämnden. När jag presenterade meddelandet här i lagtinget försökte jag också förklara hur situationen är eftersom det är viktigt att framhålla att när meddelandet skrevs levde vi fortfarande i den tron att det var den här positiva, utvecklade deklarationen som skulle bli fastslagen, men så blev det icke och naturligtvis måste vi som politiker också kunna agera utgående från förändrade förhållanden för det är vår skyldighet att se till att det blir bästa möjliga slutresultat ur åländsk synvinkel.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag har följt arbetet med preamblen kontra deklaration i självstyrelsepolitiska nämnden och vi var enhälliga på senaste möte om att det här är den prioritering vi skall ha, alltså preamblen i samband med artiklarna eller i den gemensamma preamblen till hela skrivningen och i sista hand, som jag uppfattade det, diskussionen om en deklaration. Man kan säga att alla de experter vi dittills hade hört var ganska entydiga om att det blir en försvagning om man inte får in preamblen och att en deklaration inte är ett motsvarande lika tungt vägande dokument. I dag har utlåtandet kommit från Lauri Hannikainen och Villam Engström. Jag tycker att deras diskussion om en deklaration egentligen handlar om intentionen i deklarationen. Om jag förstår det rätt, så handlar det om vad man skriver in i deklarationen, om den då skall tolkas som ett likvärdigt instrument till preamblen.

 

Det har varit ganska lätt att diskutera frågan om preamble kontra deklaration; vi har alla målsättningen att Ålandsprotokollet skall bevaras i sin helhet. Det som dock försvårar situationen TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

När det gäller statusen på en deklaration och en preamble är ingen av dem helt bindande juridiskt sett, det verkar de flesta sakkunniga vara överens om. Men en preambles styrka är dess placering, att det blir i samband med protokollet eller i samband med artiklarna. Det är därför som det får en starkare relevans och ger helheten också en större styrka. Det är det som jag tror är det viktiga för oss att slå vakt om i det här sammanhanget. Det har hela tiden från åländsk sida varit en strävan att försöka få en starkare ställning när det gäller den folkrättsliga statusen och vi såg det från åländsk sida som en framgång när den s.k. preamblen kom till. Att nu ta ett steg eller ett halvt steg -  jag vet inte ännu vad man skall tala om – bakåt och få in samma text i en deklaration känns inte riktigt rätt för mig, åtminstone för tillfället, utan jag tycker att vi faktiskt borde försöka anstränga oss tillsammans allihopa för att åstadkomma ett bättre resultat.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman! Det jag ville fortsätta med var att när man diskuterar den här saken skall vi göra vårt bästa, och när man tänker på regeringspartiernas och lantrådets engagemang i den här frågan får vi lita på att lantrådet nu i den fortsatta politiska behandlingen ser till att få till stånd ett så bra resultat som möjligt. Det som blev problematiskt för mig och också väldigt provocerande var när lantrådet presenterade meddelandet för ett par veckor sedan här i lagtinget och uppmanade lagtinget att rösta nej till hela EU:s grundfördrag om preamblen inte skulle bli godkänd. Det är också anledningen till den debatt som har hållits här i dag och det tror jag nog också att lantrådet förstår att det uppfattades som väldigt provocerande.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Som tur är har jag faktiskt tagit med de stenografiska protokollen från presentationen och jag skulle gärna citera det jag sade:

 

”Fru talman! Så här är situationen just nu och vi har ett hårt arbete framför oss i landskapsstyrelsen att få till stånd en förstärkning när det gäller Ålandsprotokollet eftersom jag själv upplever att förändringen som har skett nu de senaste veckorna gör mig orolig och vi måste fortsätta att skaffa oss mera sakkunskap från folkrättsexperter men också påbörja den politiska processen gentemot regeringen, samtidigt som det är väldigt viktigt att vi också får ett starkt stöd från lagtinget i den här frågan. Europaparlamentsplatsen tillsammans med Ålandsprotokollets status anser jag själv att är så viktigt att lagtinget måste bestämma sig för om man kan godkänna ett sådant fördrag där man inte är nöjd med de två stora sakerna, om de inte blir utformade på ett sådant sätt att de tillfredsställer våra krav. Då tror jag att det är viktigt att man faktiskt funderar igenom de här sakerna i lagtingsgrupperna och ger klart besked till landskapsstyrelsen.”

 

Exakt de orden sade jag här i lagtinget.

 

Ltl Harriet Lindeman:

Fru talman!

Nu har processen här i salen pågått så många timmar så helst skulle jag lägga den här är åt sidan och konstatera att det jag planerade att säga igårkväll känns nästan gammalt redan i dag, för det har ju tillkommit mycket under debatten. Men jag håller mig till vad jag har tänkt säga och får göra lite avvikelser utgående från hur diskussionen har gått i dag.

 

Lagtinget har fått landskapsstyrelsens meddelande: Regeringskonferensen angående ett fördrag om upprättande av en konstitution för Europa.Vi har tidigare fått ta del av landskapsstyrelsens ställningstaganden inför arbetet i det s.k. framtidskonventet.

 

Jag vill börja med att konstatera att vare sig vi vill eller inte kommer lagtingen att bli delaktiga i EU-processen. Jag har sagt det tidigare och jag vill gärna understryka det igen. Intresset för EU har stärkts de senaste åren. Nu har vi ett relativt nytt lagting med många nya lagtingsledamöter, för dem blir Europafrågorna en del av vardagen i lagtingsarbetet. För oss som sysslat med landskapspolitik många år kändes arbetet med EU frågor lite svårhanterade till att börja med. Det var någonting som andra fick syssla med, kändes det som.

 

Jag hade själv förmånen att sitta i landskapsstyrelsen under den tiden då  Finland och Åland skulle gå med i EU. Det är fler här i salen som också fanns i den landskapsstyrelsen, som leddes av Ragnar Erlandsson. Jag skall inte komma med en historisk redogörelse från den tiden. Vad jag vill säga är att det inte var någon lätt process. Ibland kändes det nattsvart, ibland gick det en bit framåt. Frågor som vi förde fram från åländsk sida ansågs helt ogenomförbara, men med idogt arbete fick vi ett Ålandsprotokoll, som många än idag anser att är ganska uppseendeväckande.

 

Det finns frågor som nu när vi ser hur det gick borde ha fått en lösning redan vid inträdet i EU. Dit hör bl.a. vårjakten, som blev en långdragen historia, som ännu inte fått för oss ålänningar en godtagbar lösning. Kanske också parlamentsplatsen borde ha klarerats redan då. Som sagt det är lätt att vara efterklok.

 

Det nya grundfördraget måste främst ses som en förenkling och kodifiering av olika organisationsformer som unionen genom olika påbyggnader under årens lopp fått. Det innehåller också förändringar på det organisatoriska planet. Detta kan också ses som en nödvändighet i och med att antalet medlemsstater nu blir 25 och snart 27. Till den delen är fördraget en nödvändighet Vi vet att små föreningar ändrar sina stadgar någon gång. Större organisationer gör det rätt ofta. Det mycket stora projektet EU är tvunget att göra det nu för att få det att fungera någorlunda smidigt.

 

Beträffande frågan om utvidgad kompetens inom EU, om EU övertar kompetens från medlemsstaterna så är svaret i princip nej, men ser man till försvars- och säkerhetspolitiken kan man ana visst underlag för utvidgad kompetens. Också genom förenklat beslutsfattande kan man skönja en successivt ökad EU‑ kompetens.

 

Sammantagen kan det sägas att det främst är en organisationsreform.

 

Jag tänker nu lyfta fram några frågor som jag anser att är av vikt för den åländska självstyrelsen.

Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken berör Åland. Landskapsstyrelsen har i alla sammanhang framfört vikten av att Ålands särställning enligt folkrätten består. Frågan är om vi inte här på hemmaplan också måste skrida till åtgärder. Borde vi inte göra egna utredningar om hur Ålands intressen skall tillgodoses Finland går in i nya försvarsallianser. De nu aktuella allianserna är EU:s försvarssamarbete, som Finland säkerligen blir fullvärdig medlem av. Sedan har vi NATO, som Finland intimt samarbetar med. Det kan vara kanske högst troligt att Finland är medlem i NATO inom ca fem år. I dag är jag nästan osäkrare på det än när jag skrev det igår. Vi vet att det förs en diskussion om medlemskapet och vikten av att vara med eller vara utanför NATO och sådana saker som hände alldeles nyligen i Spanien tror jag gör att diskussionerna kan få en viss förändring. Ingen av dessa allianser behöver vara farligt för Åland, men vi måste ha klart för oss vad vi måste göra. Hur skall Finlands anslutningsavtal utformas vad gäller Ålandsundantagen? Vilken roll får de nya organisationerna i förhållande till 1921 års konvention? Frågorna är många och viktiga.

 

En fråga som vi alla är överens om att måste få en lösning är att den s.k. preamblen  måste få behålla sin centrala ställning i anslutning till protokollet. Den får inte godkännas bara som en deklaration, ansåg jag igårkväll, med den vetskapen jag hade just då. Nu har vi fått mera material och vi kommer att få ta del av det i självstyrelsepolitiska nämnden, och det är möjligt att den kunskapen gör att vi kan justera våra åsikter.  Vi vet att rent juridiskt kanske det inte har så stor betydelse, men politiskt är det mycket viktigt. Det är viktigt att texten är en del av grundfördragsdokumentet, som det är i dag. Den förblir synlig och det har utgående från det en psykologiskt viktig betydelse. Som sagt, inga dörrar är stängda i det här sammanhanget. Från självstyrelsepolitiska nämnden vill vi få mera kunskap och mera vetskap. Men den kunskap vi hade när vi senast sammanträdde var att vi ansåg att det blev en försvagning och utgående från det bad vi landskapsstyrelsen att börja den politiska processen med att säkerställa att det inte blev en försvagning till det som råder i dag.

 

Parlamentsplatsen har alltid varit en viktig del då Åland skall godkänna fördrag mm. Vi har upprepade gånger understrukit vikten av en parlamentsplats. Det känns lite patetiskt med dessa upprepanden då det inte i praktiken har skett något. Hittills har Finland inte visat oss någon förståelse för våra krav. Har vi från landskapsstyrelsen och lagtinget inte gjort tillräckligt? Beträffande sommarens val kan vi bara konstatera att det tåget har gått. Nu gäller det nästa val. Och då är det viktigt att vi reagerar och agerar på alla plan. Det här är till alla delar en politisk fråga. Skall vi lyckas måste partierna i riket börja förstå allvaret i våra krav. Riksdagsman Roger Jansson har lagt en lagmotion i frågan. Nu är det lagtingets tur. Det är lagtingets tur att vara aktiva på alla plan. Vi kan lägga en lagmotion som vi diskuterar. Vi måste ha en kontakt med våra partier på rikshåll som vi kan besöka från lagtinget och informera direkt till de partier som fungerar i riksdagen för att vi skall ha någon möjlighet att få framgång i de här frågorna. Det är mycket arbete och ett stort arbete, men vi får inte lämna det dithän.

 

Många har sagt här i salen att om vi inte blir lovade en parlamentsplats kan vi inte godkänna fördraget. Från Frisinnad Samverkans sida har vi inte till vidare inte helt köpt tanken. Vi måste först få reda på vad händer om vi inte godkänner fördraget. Finland godkänner det trots allt. Får vi då leva efter det gamla fördraget? Eftersom parlamentsplatsen är viktigt och det nu viktigt att vi för diskussioner om jag tycker inte att ett ultimatum är det rätta just nu. Vi måste få veta mer och dra konsekvenserna av det innan vi tar den slutliga ställningen.

 

Fru talman

Det här är några frågor som jag lyft fram som viktiga, frågor som självstyrelsepolitiska nämnden bör fördjupa sig i. Eftersom jag själv är medlem där har jag möjlighet att följa med ärendet.

 

Jag vill avsluta med att säga att landskapsstyrelsens EU-enhet har gjort imponerande insatser under hela konventets tid, särskilt under regeringskonferenstiden under sensommaren hösten och nu under vintern. Michaela Slotte, Sören Silverström och vid behov Elisabeth Naucler har sett till att UM och statsrådets kansli har haft fullt upp och det har varit  press på dem för att de skall kunna säkerställa de åländska önskemålen. Detta syns ju särskilt väl av bilagan med landskapsstyrelsens ställningstaganden per den 19.08.03 till konventsförslaget Tjänstemännen har skapat förtroende och respekt för Åland.

 

Detta har också gjort att Lagtinget och självstyrelsepolitiska nämnden kunnat följa konventets och regeringskonferensens arbete på ett bra sätt och kunnat reagera på landskapsstyrelsens inriktningar och påverka dem för ännu större aktivitet från landskapsstyrelsens sida som resultat. Som lagtingsledamot och medlem i självstyrelsepolitiska nämnden har det känts bra.

 

Arbetet är inte slutfört. Som alltid då det gäller EU kan det ske snabba förändringar. Nu har juristerna sagt sitt, och det är vi inte nöjda med särskilt beträffande Ålandsprotokollet och dess , åtminstone med den vetskap vi hade igår, kan jag tillägga.  Nu är det politiskt arbete som återstår. Här har landskapstyrelsen ett viktigt och ansvarsfullt arbete att ta sig an. Tidigare erfarenheter har visat att det går fastän det tidvis har känts svårt.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ny landskapslagstiftning om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen. (FR 8/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Diskussion.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är ett omfattande lagpaket som landskapsstyrelsen nu på nytt överlämnar till Ålands lagting för behandling, nämligen ny landskapslagstiftning om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Den förra landskapsstyrelsen lämnade en likadan framställning i april föregående år, men på grund av nyval kunde inte det dåvarande lagtinget slutbehandla den framställningen. Den nu föreliggande framställningen är i stort sett exakt likadan som den som behandlingen påbörjades med i april här i lagtinget i april föregående år.

 

Tanken med framställningen är att säkerställa att enskilda människor skyddas mot att deras personuppgifter används på ett kränkande sätt samt att främja utvecklandet och iakttagandet av god informationshantering inom myndigheterna. Det här skall gälla för landskapsförvaltningen och för de åländska kommunerna. På det här sättet förverkligar vi ett EU-direktiv från 1995 och orsaken till att det har dragit ut på tiden är dels att det är en relativt komplicerad och omfattande lagstiftning, men vi har också funderat på om vi skulle gå in för blankettlagstiftning eller egen lagstiftning samt om man skall ha en egen datainspektion eller om man skall köpa tjänsten från riksmyndigheterna.

Dessa överväganden gjordes i den föregående landskapsstyrelsen och då kom vi fram till att vi går fram med en egen lag och att vi skapar en egen myndighet här på Åland eftersom det ur självstyrelsepolitisk synvinkel ansågs vara mest korrekt. Samtidigt måste man vara medveten om att den modellen innebär lite merkostnader, men det anser vi att det är värt att ta på oss eftersom det också finns ett mervärde i att vi har den kunskapen här på Åland i det åländska samhället som den här myndigheten innebär. Man skall också komma ihåg att merparten av det arbete som den s.k. datainspektionen skall göra, åtminstone inledningsvis, kommer att handla om att informera, informera och åter informera både landskapets myndigheter och kanske framför allt ut till de åländska kommunerna. Då tycker vi att det är rätt och riktigt att det också är en egen åländsk datainspektion som sköter det här arbetet.

 

Fru talman!

Vi överlämnar det här lagpaketet till lagtinget för behandling och vi är beredda att svara på frågor när det gäller detaljerna och innehållet under utskottsbehandlingen eller under den senare debatten.

 

Ltl Beijar:

Fru talman!

Vi socialdemokrater finner lagförslagen om ny landskapslagstiftning om behadnling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen helt onödiga. Rikslagen och riksbestämmelserna gäller för privata företag och polisen men skall enligt förslaget inte gälla kommunerna och landskapet Vad är det då för hinder att använda blankettlagstiftningen också för kommunerna och landskapet?

 

Lantrådet delgav att man har diskuterat ärendet i den tidigare landskapsstyrelsen och att man dels ville ha fram en egen ny lag, det var ur självstyrelsepolitisk synvinkel korrekt och det hade också ett mervärde att vi har den kunskapen. Det här kan man naturligtvis ha synpunkter på, men är det en så stor och självstyrelsepolitiskt viktig fråga att vi behöver en egen myndighet för tillsyn över behandlingen av personuppgifter? Det är i princip samma lagstiftning inom hela EU-området.

 

Med tanke på landskapets ekonomi och att man skall utveckla självstyrelsen på områden som verkligen är motiverade och till nytta för den enskilda ålänningen, som t.ex. social- och miljölagstiftningen, där vi socialdemokrater bl.a. har kört fram utvecklandet av bostadsbidrag och liknande är den här typen av lagförslag totalt onödiga.

 

Det innebär ökade kostnader genom grundandet av en egen myndighet med egen personal och det utvecklar inte självstyrelsen. Jag förstår inte den här landskapsstyrelsens agerande. Man säger sig vilja effektivera förvaltningen som anses vara för stor, man jagar personalen med blåslampa genom lagförslaget om permitteringar, man säger sig vilja avbyråkratisera, och i sitt regeringsprogrm skriver man att ”en avbyråkratiseringsgrupp skall tillsättas för att föreslå åtgärder för ett systematiskt avskaffande av all onödig byråkrati inom den offentliga sektorn”.

 

Och sedan, fru talman, kommer man med detta lagförslag som ökar byråkratin och driver upp kostnaderna. Vad menar man egentligen?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Vad menar landskapsstyrelsen? Det är så att om vi inte skulle ta lagframställningen betyder det inte att det skulle innebära någon avbyråkratisering. Det innebär bara att vi har exakt samma lagstiftning att följa men att det är en rikslag, så det blir ingen mindre byråkrati i det åländska samhället för den skull om vi går in för en blankettlag.

 

När det gäller kostnaderna så ja, naturligtvis kostar det att inrätta den nya myndigheten, men det kostar också att köpa tjänsten för vi kommer inte ifrån, om vi skall leva upp till EU-direktivet, att lagstiftningen liksom myndighetsfunktionen måste finnas, på sätt eller annat. Man kan välja mellan två sätt: det ena är att man har myndigheten här, har en person på heltid eller deltid och pengarna arbetar i det åländska samhället eller man kan välja en sådan modell att vi köper tjänsten och pengarna flyter ut från Åland och vi får heller ingen kunskap här i vårt eget åländska samhälle på området. Jag tror att det ligger i de flestas intresse att myndighetens arbete och kostnaderna för den skall bli så låga som möjligt.

 

Ltl Beijar, replik:

Fru talman!

Det är säkert korrekt som lantrådet säger att tjänsterna i fråga måste utföras. Men jag tror ingen kan bestrida det faktum att om vi köper dessa tjänster blir det betydligt billigare för det åländska samhället.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Vi skall vara ärliga här. Jag tror också att det skulle bli lite billigare om vi skulle köpa tjänsten, men vi skulle missa det mervärde som den kunskap det innebär för vårt åländska samhälle att ha den i vårt samhälle. Det är också en arbetsplats mindre och det är faktiskt en arbetsplats som man med förlov kunde placera t.ex. ute i den åländska skärgården för att skapa sysselsättning där.

 

Ltl Beijar, replik:

Fru talman!

Det är intressant att höra att när det blir fråga om en sådan här tjänst blir det eventuellt fråga om att decentralisera förvaltningen, och det är i sig en god tanke, men vi måste komma ihåg att det som jag åtminstone har uppfattat som landskapsstyrelsens stora problem är att man anser att förvaltningen i dag är för stor och därför vill man avbyråkratisera den och skall då, som jag citerade tidigare tillsätta en ”avbyråkratiseringsgrupp”.

 

Ltl Lasse Wiklöf: Fru talman! Jag föreslår att detta utomordentligt intressanta ärende skulle bordläggas till onsdagen den 24.3.

 

Ltl Winé: Fru talman! Jag understöder ltl Lasse Wiklöfs förslag om bordläggning och tiden.

 

ANDRA VICE TALMANNEN: Förslag om bordläggning har gjorts till den 24.3 och vunnit understöd. Kan lagtinget ena sig om bordläggningen till den 24.3? Total enighet råder. Ärendet bordläggs till plenum den 24 mars.

 

 

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 10/2003-2004 angående godkännande av den nordiska konventionen om social trygghet och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i anslutning till den nordiska konventionen om social trygghet. (RP 10/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Lagutskottet har behandlat den s.k. nordiska konventionen om social trygghet och har avgett ett betänkande som ni alla har framför er.

 

Det kan konstateras att denna konvention ersätter en tidigare nordisk konvention från år 1992 som lagtinget godkände år 1993.

 

Konventionen berör områden som social- och hälsovård, sjukförsäkringar, pensioner m.m. vilket betyder att det råder blandad behörighet på områdena, vissa har vi och vissa områden hör till riksdagens kompetens. Avsikten med konventionen är att förtydliga hur de nordiska reglerna förhåller sig tll EU:s regelverk. Förenklat och lite generaliserat kan man säga att konventionen är ungefär en blankettlag för de noridska länderna som härleds ur EU-rätten.

 

Jag tänker inte gå in på detaljer, men jag kan konstatera att landskapsstyrelsen inte har haft något att anmärka med anledning av konventionen. Konventionens praktiska verkningar torde vara ganska små, speciellt då EG-förordningen på området varit gällande sedan 1995, dvs. vid EU-inträdet.

 

En sak som har konsekvenser för oss ålänningar är socialskyddet, t.ex. rätten till sjukvård för studerande på annan ort. Regeln är orten där man är folkbokförd. Finland hade tidigare utsträckt denna rätt upp till fem år för studerande, men man har nu antagit nordisk praxis, dvs. folkbokföringsorten. Det betyder att en åländsk studerande har rätt till exempelvis tandvård på boningsorten. Detta kan sägas följa den nordiska folkhemstanken. Men enligt EU:s principer är orten där man har arbetsinkomst avgörande för rätten till social trygghet.

 

Enligt de uppgifter lagutskottet har erhållit av FPA betyder detta att en åländsk studerande som är skriven i t.ex. Sverige eller Norge har rätt till sjukvård etc. på Åland då man sommarjobbar här.

 

Lagutskottet har även konstaterat att frågan om pensioners beskattning är högaktuell, men att beskattningsfrågor inte berörs av konventionen.

 

I övrigt har vi från lagutskottet inget att anföra och hänvisar till det som har framkommit ur social- och miljöutskottets utlåtande i ärendet. I lagutskottet var vi alla medlemmar eniga om betänkandet.

 

Fru talman!

Med denna redogörelse föreslår lagutskottet att lagtinget ger sitt bifall att lagen träder i kraft på Åland.

 

Ltl Beijar, replik:

Fru talman!

Jag delar helt ordförande i lagutskottet ltl Roger Erikssons synpunkter i detta ärende. Jag har själv förmånen att sitta med i lagutskottet och har där diskuterat dessa frågor. Jag tycker ändå att det är viktigt att diskutera frågorna om socialförsäkringen och pensionsfrågan eftersom pensionsfrågorna i olika sammanhang diskuteras. Det visar sig att expertisen har olika åsikter, både i skattestyrelser, folkpensionsanstalten och alla möjliga som har arbetat med dessa frågor. Tidigare samarbetsministern i Nordiska rådet Ole Norrback har också tagit upp frågan om pensionen för personer som har varit bosatta i Sverige och som sedan har flyttat tillbaka till Finland och deras skatteproblemaktik. Därför skriver lagutskottet: ”Utskottet finner det angeläget att landskapets representanter i det nordiska samarbetet medverkar till att lyfta fram aktuella problem i syfte att undanröja dem och underlätta flyttningsrörelsen mellan de nordiska länderna.” Jag är angelägen om att påpeka det i det här sammanhanget så att landskapsstyrelsen liksom lagtingsledamöterna i olika sammanhang lyfter fram olika problem som kan vara ett hinder i flyttningsrörelsen, främst mellan Sverige och Finland, men i framtiden blir det ju flera andra länder.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsstyrelsens framställning angående kommunala tjänstemän. (FR 10/2003-2004).

 

Ärendet kommer att upptas till behandling vid lagtingets nästa plenum onsdagen den 17.3.

 

 

Vtm Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion angående äldreomsorgsprogram och äldreomsorgslagstiftning. (HM 1/2003-2004).

 

Vtm Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion angående en välfärdsstudie om de fattiga på Åland. (HM 2/2003-2004).

 

Vtm Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion angående lag om ordningsvakter. (HM 3/2003-2004).

 

Ltl Christian Beijars m.fl. hemställningsmotion angående utredning över alkoholskador. (HM 4/2003-2004).

 

Ltl Lasse Wiklöfs m.fl. hemställningsmotion angående en åländsk kommunreform. (HM 5/2003-2004).

 

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion angående en utredning om prioriterade vårdbehov inom Ålands hälso- och sjukvård. (HM 6/2003-2004).

 

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion angående upphävande av gatubyggnadsbidraget. (HM 7/2003-2004).

 

Ltl  Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion angående inrättande av en tjänst som barnombudsman. (HM 8/2003-2004).

 

Ltl Lasse Wiklöfs m.fl. hemställningsmotion angående en realistisk turiststatistik. (HM 9/2003-2004).

 

Ltl Göte Winés m.fl. hemställningsmotion angående utbildning av personliga hjälpare vid Ålands vårdinstitut. (HM 10/2003-2004).

 

Ltl Göte Winés m.fl. hemställningsmotion angående ett besökarcentrum i Bomarsund. (HM 11/2003-2004).

 

Ltl Christian Beijars m.fl. hemställningsmotion angående omorganisering av klient- och patientiombudsmannatjänsten till en myndighet direkt under landskapsstyrelsen. (HM 12/2003-2004).

 

Ltl Christan Beijars m.fl. hemställningsmotion angående revidering av psykiatriplanen. (HM 13/2003-2004).

 

Vtm Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion angående åtgärder för att stoppa det könsrelaterade våldet. (HM 14/2003-2004).

 

Vtm Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion angående utredning om den åländska industrins verksamhetsförutsättningar och stödbehov. (HM 15/2003-2004).

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående färdigställande av adressystemet för landsbygden. (HM 16/2003-2004).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående revidering av bygglagstiftningen. (HM 17/2003-2004).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående en utredning över konsekvenserna av en kommunsammanslagning. (HM 18/2003-2004).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående namnbyte på miljö- och socialavdelningen. (HM 19/2003-2004).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående åtgärder mot lärarbrist. (HM 20/2003-2004).

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående åtgärder för förebyggande av övervikt. (HM 21/2003-2004).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående en kurs i mellanmänsklig kommunikation i grundskolan. (HM 22/2003-2004).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående övervakning av de åländska hushållens betalning av TV-licens. (HM 23/2003-2004).

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående överföring av behörigheten rörande alkohollagstiftning. (HM 24/2003-2004).

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående utökad idrott alternativt idrottslinje på gymnasieskolan. (HM 25/2003-2004).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående förenklad administration i den offentliga sektorn. (HM 26/2003-2004).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående fastställande av ett sjöfartspolitiskt program för landskapet Åland. (HM 27/2003-2004).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående en utredning av Ålands folkrättsliga status. (HM 28/2003-2004).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående investeringsstöd till lantbruket. (HM 29/2003-2004).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående lärlingsplatser för arbetslösa ungdomar. (HM 30/2003-2004).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående AX som toppdomän för Åland. (HM 31/2003-2004).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående brist på svensk information inom sjukvården. (HM 32/2003-2004).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående bildandet av ett affärsverk för landskapstrafiken. (HM 33/2003-2004).

 

Ltl Christian Beijars m.fl. hemställningsmotion angående en  bostadsbidragsreform. (HM 34/2003-2004).

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion angående utökning av närvårdarnas ansvarsområde.(HM 35/2003-2004).

 

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion angående om- och tillbyggnad av Ålands hantverksskola. (HM 36/2003-2004).

 

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion angående utlokalisering med stöd av EU:s strukturprogram. (HM 37/2003-2004).

 

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion angående en översyn av beslutsgången och representationen i PAF:s fördelningsråd och medlens fördelning. (HM 38/2003-2004).

 

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion angående införande av kombinationsstudier och läroplansgrunder för gymnasialstadiet. (HM 39/2003-2004.

 

Ltl Lasse Wiklöfs m.fl. hemställningsmotion angående införande av självstyrelsedagen som betald fridag. (HM 40/2003-2004).

 

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion angående utveckling av kultur- och evenemangsturismen. (HM 41/2003-2004).

 

Meddelande om när motionerna upptas till behandling kommer att lämnas skriftligen inkommande onsdag.

 

Talmanskonferensen har beslutat att motionerna nr 1-2, nr 4, nr 8 och nr 34 kommer att upptas till behandling inkommande onsdag.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 17 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.00).