Enda behandling

PLENUM DEN 5 NOVEMBER 1999 KL. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga 30 lagtingsledamöter närvarande.

 

Meddelande

Meddelas

 

- att till ordförande i lagutskottet har valts ltl Wickström-Johansson och till viceordförande ltl Fredrik Lindqvist

  

- att till ordförande i finansutskottet har valts ltl Viveka Eriksson och till viceordförande ltl Lars Holmberg

 

- att till ordförande i näringsutskottet har valts ltl Anne-May Pehrsson och till viceordförande ltl Leo

  Sjöstrand

  

- att till ordförande i kulturutskottet har valts ltl K-G Eriksson och till viceordförande ltl Dan-Anders Sundman

 

- att till ordförande i social- och miljöutskottet har valts ltl Ulf Andersson och till viceordförande ltl

   Lasse Wiklöf

 

- att till ordförande i stora utskottet har valts ltl Barbro Sundback och till viceordförande ltl Jörgen     Strand

 

- att till ordförande i justeringsutskottet har valts ltl Ronald Boman och till viceordförande ltl Dennis    Jansson

 

Antecknas.

 

 

Föredrages ärende nr 1:

 

Talmannens i 64a § lagtingsordningen avsedda förslag till lantrådskandidat.

 

Talmannen har vid plenum den 3 november 1999 enligt 64a § lagtingsordningen föreslagit att lagtinget till lantrådskandidat måtte utse lagtingsledamoten lantrådskandidaten Olof Erland. Förslaget har enligt 68b § i arbetsordningen bordlagts till dagens plenum. Lagtinget har nu att genom öppen omröstning ta ställning till talmannens förslag. Omröstningen får enligt 51 § och 68b § i arbetsordningen inte föregås av annan diskussion än om kandidatens valbarhet och valets laglighet i övrigt. Ärendet får inte vidare  bordläggas. Begäres ordet? Ingen begär ordet. Omröstningspropositionen ställes så att den som röstar för talmannens förslag att till lantrådskandidat utse Olof Erland röstar ja; dens om inte omfattar talmannens förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Enligt 60 § 5 mom. lagtingsordningen erfordras för godkännande av förslaget minst 16 röster. Omröstningen kommer att verkställas efter upprop. Ja för talmannens förslag att till lantrådskandidat  utse Olof Erland och nej för den som inte omfattar förslaget. Jag ber lagtingsledamöterna Andersson och Eklöw att biträda vid rösträkningen. 

 

Upprop.

 

Talmannen: ja, Andersson: ja, Boman ja; Eklöw: ja, K-G Eriksson: avstår, P-E Eriksson: avstår, Viveka Eriksson: ja, Erland: ja, vtm Erlandsson: avstår, Holmberg: avstår, vtm Häggblom ja, Christer Jansson:  avstår, Dennis Jansson: avstår, Runar Karlsson: avstår, Lindqvist: avstår, Lindholm: ja, Lindqvist: avstår, Jan-Erik Mattsson: avstår, Sune Mattsson: ja, Pehrsson: avstår, Salmén: ja, Sarin-Grufberg: ja, Sjöblom: ja, Sjöstrand: ja, Strand: avstår, Sundback: ja, Sundman: ja, Svensson: ja, Wickström-Johansson: ja, Wiklöf: ja.

 

Vid omröstningen har avgivits 18 ja-röster och 12 har avstått från att rösta.

 

Lagtinget har sålunda till lantrådskandidat utsett ltl Olof Erland med i 64a § lagtingsordningen avsett uppdrag.

 

 

Föredrages för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ändring av landskapslagen om brand- och räddningsväsendet samt följdändring i 9 § landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna. (FR nr 3/1999-2000).

 

Landskapsstyrelseledamoten Häger:

Herr talman!

Framställningen har föregåtts av många, långa och bra diskussioner med kommuner, med staden, med  räddningsverk och med landskapsstyrelsen. Det känns faktiskt bra att kunna presentera den efter denna långa “beredning” därför att alla har blivit nöjda med det som framställningen presenterar. I och med detta överförs hela kostnadsansvaret för alarmcentralen från kommunerna till landskapet. Grundpoängen är att det skall bli en ekonomisk nollösning. Det har i första hand gjorts påstötar från kommunerna att  vidta dessa åtgärder och det gäller främst att förbättra alarmcentralens verksamhetsförutsättningar. Kraven har höjts under årens lopp och bl.a. får vi ett nytt myndighetsradionät som kräver betydligt mera kunskaper för att utnyttjas maximalt. Detta är, som sagt, enligt kommunernas önskemål. Dels effektiviserar man verksamheten; vi ser fram emot större språkkunskaper för att kunna serva alla som behöver alarmcentralen på ett bättre sätt. Också driftsorganisationen görs om. Vi kommer att som tidigare ha en alarmmästare, men denna alarmmästare fungerar också som operatör tillsammans med fem andra heltidsanställda och utbildade operatörer.

 

När det gäller kostnader som finns vid ikraftträdandet av lagen har vi tillsammans med kommunerna klargjort att den utrustning och de kostnader som kommer att påföras fram till 1 april utgår enligt det tidigare systemet. Från 1 maj övertar landskapsstyrelsen det helt och hållet.

 

Det skall alltså utgöra en nollösning också för landskapets del och inte föranleda några merkostnader.

 

I förhandlingarna med kommunerna har parterna utgått från kalkyler som skulle bli gällande i lagförslaget från den 1 januari 2000. Med tanke på lagtingsbehandlingen och lagstiftningskontrollen av detta ärende träder lagen i kraft tidigast 1 maj 2000 och det föreslås att en kvittningsbestämmelse intas i övergångsbestämmelserna.

 

Ltl Sarin-Grufberg:

Herr talman!

När det gäller de diskussioner mellan kommunerna och landskapet samt kommunförbundet som har föregått framställningen har det framhållits om den ekonomiska nollösningen att man utgått från de kostnader som varit kända, dvs. kostnaderna för 1998; det skulle alltså utgöra basen när man tar initiativ till lagstiftningsåtgärder för att i motsvarande grad minska landskapsandelarna till kommunerna. Men jag kan inte se att det framgår av framställningen att man utgår från 1998 års driftskostnad för alarmcentralen. Det skulle jag önska att framgick.

 

Landskapsstyrelsens framställning inleds med “ det förhandlingsresultat som landskapsstyrelsen och kommunförbundet enades om”. Det är närmast fråga om diskussioner, såvitt jag förstår.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det är allmänt känt att landskapsstyrelseledamoten Häger har kämpat för att landskapet skulle överta  alarmcentralen. Jag tycker framställningen kommer i fel ordning. Lagtinget borde väl först av allt godkänna ett sådant övertagande i någon form, inte att vi reglerar landskapsandelarna innan vi har tagit ställning till om faktiskt denna överenskommelse skall genomföras och framför allt hur den skall genomföras.

 

Framställningen innehåller ett påstående i inledningen som ltl Sarin-Grufberg berörde, att förslaget skulle vara resultatet av förhandlingar mellan landskapsstyrelsen och Ålands kommunförbund. Nu vill jag att landskapsstyrelseledamoten Häger tar fram det dokument som redovisar denna förhandlingsom­gång. Såvitt jag vet har Ålands kommunförbund inget förhandlingsmandat för de enskilda kommunerna.  Vi har fortfarande kommunal självbestämmanderätt på Åland och den har inte överförts till Ålands kommunförbund. Ålands kommunförbund är en intresseorganisation och är närmast att betrakta som  en remissinstans. Här tycker jag att landskapsstyrelsen direkt för fram inkorrekta uppgifter. Men det kanske har hänt någonting som vi inte känner till och därför vill jag att landskapsstyrelsen inför lagutskottet tar fram detta dokument, som visar att det är ett förhandlingsresultat som kommunerna har godkänt, givit mandat åt Ålands kommunförbund att genomföra; annars är det som står i ingressen inte sant.

 

Nollösningarna borde redovisas i reda pengar. Det finns ingenting annat här än lite koefficienter och allmänna skrivningar. Men visst borde kostnadseffekterna klart framgå av förslaget. Koefficientföränd­ringen för bosättningsstrukturgruppen 4 är i procent åtminstone oerhört mycket större än i fråga om de andra bosättningsgrupperna.

 

Herr talman!

Jag är inte så övertygad om att detta är en så fantastisk reform som landskapsstyrelseledamoten Häger tycker. Han sade att det var viktigt att man skulle få en modern alarmcentral och höja kvaliteten på resurserna, dvs. öka språkkunskaperna bland personalen och anställa alarmoperatörer, personer särskilt utbildade för verksamheten i fråga. Det skulle man också ha kunnat göra inom nuvarande organisation.  Vad jag har förstått har landskapsstyrelsen haft en baktanke, nämligen att man skulle slå ihop alarmcentralverksamheten med polisens behov av alarmverksamhet. Då hade det varit en intressant fråga. Nu tycker jag att det är väldigt oklart vad som egentligen är den stora vinsten för landskapsstyrel­sen med övertagandet - om det är för att personalen skulle få språkkunskaper tycker jag att det faktiskt är ganska onödigt.

 

Framför allt tycker jag att framställningen inte är korrekt och att den är otillräcklig vad gäller uppgifterna om hur nollösningen i praktiken skall vara. Lagutskottet måste närmare granska detta så att vi verkligen får se att det blir en nollösning. Det är nämligen lätt att säga på papper, men i praktiken  har vi fått uppleva att de flesta nollösningar på sikt resulterar i ökade kostnader.

 

Landskapsstyrelseledamoten Häger:

Herr talman!

Ltl Sundback undrade om verkställigheten och att vi har tagit det i fel ordning. Vi har förhandlat, eller  underhandlat, kalla det vad man vill, med staden. Vi har haft en personlig diskussion med stadsstyrelsen och i olika turer har vi fått ett dokument på att man omfattar förslaget.  Detta kommer vi att presentera för lagutskottet, enligt önskan. Likaså hara vi fört diskussioner med kommunförbundet och fått ett skriftligt svar i riktningen, som ltl Sarin-Grufberg sade, att 1998 års kostnader skall ligga som grund.  I initialskedet innebär detta att landskapet övertar administrationen av alltsammans och det kommer att medföra en kostnad för landskapets del på drygt 200.000 mark. Vi tycker att det är väl underbyggt - om man sedan kallar det till överenskommelser eller förhandlingar, men det har i alla fall arbetats fram under mycket lång tid och fram och tillbaka för att vi s.a.s. skulle hitta varandra. Vi skall utförligt presentera detta för lagutskottet så att inte några frågeställningar blir obesvarade.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

När man talar om att man har nått ett förhandlingsresultat med kommunförbundet i i den här frågan är det inte bara den här enda saken det gäller, utan det är hela uppfattningen om kommunförbundets roll. Den lag vi har om Ålands kommunförbund innebär inte att kommunförbundet kan företräda kommunerna i förhandlingar med landskapsstyrelsen och komma överens med landskapsstyrelsen, alltså besluta bindande för alla åländska kommuner. Det är inte möjligt. Det skulle i praktiken betyda att vi har en överkommun som fattar beslut på vägnar av de övriga kommunerna, och så  fungerar inte den organisationen. Det principiellt allvarliga i sammanhanget är att landskapsstyrelsen upphöjer Ålands kommunförbund till någonting som den inte är. Det finns inte legala grunder för ett sådant resonemang. Där bör nog lagutskottet klargöra för lagtinget och landskapsstyrelsen vad Ålands kommunförbund skall ha för roll i sådana här sammanhang, för det har använts politiskt, speciellt av centern att kommunförbundet företräder alla kommuner och när landskapsstyrelsen och kommunförbun­det har kommit överens så har alla andra kommuners betämmanderätt åsidosatts. Det finns inte legala grunder för ett sådant handlingssätt. Det är väl det som man nu också åberopar, att man har kommit överens med kommunförbundet, alltså kan man inte från enskilda kommuners sida göra invändningar mot detta, men det kan man.

 

Det andra som jag tog upp som är principiellt fel är att det är lagtinget som är landskapsstyrelseledamo­ten Hägers uppdragsgivare i den här frågan, inte kommunerna och förrän lagtinget har tagit ställning till  övertagandet skulle inte lagstiftningen ha kommit. Det här är en del av verkställigheten efter ett beslut om övertagande. Landskapsstyrelseledamoten Häger skall i första hand lyssna till lagtinget, men det har han inte gjort i den här frågan ännu.

 

Landskapsstyrelseledamoten Häger, replik:

Herr talman1

Jag tycker faktiskt att ltl Sundback misstänkliggör t.o.m. kommunerna. Vi har i ett väldans tidigt skede  under diskussionerna och beredningen begärt ett remissutlåtande från samtliga kommuner. Vi har skriftligt svar från samtliga kommuner, där alla var positiva i ett initialskede, utom Mariehamn. Det har vi också lyckats lösa på det sättet att nu har vi kommit överens med Mariehamns stad. Sedan säger ltl Sundback, att man förhandlar inte med kommunförbundet. Förhandlar man inte om landskapsandelar med kommunförbundet? Nog måste det vara ett samlande organ för kommunerna. Så har jag uppfattat det. Vi har nu både kommunförbundets och kommunernas positiva utlåtande, så nog vore det märkligt om man inte kan omfatta det och misstänkliggör att det inte skulle vara riktigt.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det står i framställnigen att man har kommit överens med de enskilda kommunerna. Det står att man har nått ett förhandlingsresultat med kommunförbundet och det menar jag att är helt fel; det är att åsidosätta den kommunala självbestämmanderätten som kommunerna enligt kommunallagen har i dag. Det handlar alltså om principer, vilket inte alltid är så lätt att hålla isär från de praktiska diskussionerna, än med den ena och än med den andra för att vi skall fixa saker och ting! Men gör man på det här sättet sätter man de enskilda kommunernas makt ur spel över verksamheter som de har ansvar för.

 

Ltl Mattsson:

Herr talman!

Det har påtalats att det finns vissa bristfälligheter i framställningen, och så kan det också vara. När det gäller upprinnelsen till framställningen var undertecknad med själv i de inledande diskussionerna när landskapsstyrelsen kallade till en information här nere i auditoriet, där det framfördes olika åsikter i frågan, men där de flesta åsikter de facto innehöll en idé om att det skulle gå i den föreslagna riktningen. Jag tycker personligen att det skulle vara viktigt för Åland att ha en gemensam alarmcentral  i landskapets regi. Det kommer antagligen att ske en ganska kraftig utveckling av den och det är bättre att man har bara ett huvudmannaskap, som tillsvidare har upprätthållits av Mariehamns stad på ett förtjänstfullt sätt, får vi väl säga, men det är ändå bara en del av Åland. Det är bättre att man har en huvudman som kan ha ekonomiska resurser att sätta till när det behövs. De flesta åländska kommuner  var närvarande vid det här mötet; sedan har alla åländska kommuner såvitt jag vet åtminstone fått en förfrågan från kommunförbundet om sitt ställningstagande i frågan och jag kan uttala att för Eckerös del var vi positivt inställda till den här utvecklingen. Att det kan finnas olika åsikter har jag förståelse för, det finns det i de flesta frågor. Då tycker jag att det också är ett bevis på att det kanske behövs en annan huvudman; i annat fall skulle det ha behövt utvecklas till en formell instans: ett kommunförbund för landskapsalarmcentralen. Då tycker jag att det är ett förbund för förbundets egen del.

 

När det gäller ifrågasättandet om kostnadseffekterna, som anges att är framförhandlade med Ålands kommunförbund är det väl så, om jag känner till saken rätt, att landskapsstyrelsen har använt Ålands kommunförbund som part för de åländska kommunerna när man har fastställt de olika landskapsandelar som finns i årets budget. Det har varit olika konstellationer tidigare som har förhandlat för de åländska kommunerna, men det har aldrig varit en politiskt organiserad förhandlingsgrupp som har förhandlat,  såvitt jag vet. Den här formen var kanske för att lite lyfta fram Ålands kommunförbunds verksamhet och få dem som en part i samhället. Kan man göra någonting som är av gemensamt intresse för de åländska kommunerna, anser jag att det är bra. Jag vet också att det finns åsikter om Ålands kommunförbunds vara eller inte vara.

 

Nödvändigt för lagutskottet att ta fram och få uppgifter om är de verkliga kostnadseffekter detta kommer att ha. För 1999 vet vi ännu inte hur de slutliga kostnaderna blir; de är antagligen relativt kända  i nuläget, men budgeten för 2000 och de pengar som kommer att anslås har vi inte ännu. Vi vet också att det kommer att ske en ganska stark förändring i olika kommunikationssystem som skall användas för landskapsalarmcentralens arbete.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag vill bara gå in på en liten detalj i det som ltl Mattsson anförde och det är den omständigheten att vid fastställande av landskapsandelarna har åtminstone jag numera erfarit att det förhåller sig så att vi har i huvudsak förhandlare på tjänstemannaplanet, vars information till landskapsstyrelsen inte till alla delar  har haft en politisk förankring ute i kommunerna. Detta tror jag att är en otroligt viktig del. När man de facto kommer till förhandlingsbordet med landskapsstyrelsen i något så viktigt som just landskapsandelssystemet måste det vara mycket djupt förankrat i de enskilda kommunerna; annars blir processen omöjlig. När det t.ex. gäller Mariehamns stad vet jag numera att så inte till alla delar har varit fallet och det torde i enstaka fall utanför stadens hank och stör förhålla sig på samma sätt. Det är alltså viktigt att de som skall bära ansvaret också ute i kommunerna de facto får vara med och säga sin mening i en så här oerhört viktig fråga.

 

Ltl Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var precis det jag var inne på i mitt anförande, att någon politiskt förankrad förhandlingsdelegation  har inte kommunerna haft tillgänglig vid de landskapsandelsförhandlingar som har förts. Jag hade haft en förhoppning att Ålands kommunförbund kunde bygga upp den formen av “kompetens” så att man har en politiskt förankrad bas att förhandla utifrån. I övrigt vill det väl till att man på politisk bas utser  förhandlare för de åländska kommunerna. Jag vet inte annars hur det skall gå till.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

När Ålands kommunförbund bildades - i och för sig mot min och flera andras vilja - påstod jag att det  är början till en åländsk storkommun, och det tycker jag att man skall ifrågasätta. Nu fungerar tydligen Ålands kommunförbund redan som en storkommun utan att ha den legala grunden för det. Men inte nog med det: det är tjänstemännen som styr denna storkommun i dag. De förhandlingar, som det talas om och som också ltl Mattsson var inne på, de är överhuvudtaget inte reglerade i lag, de diskussioner som förs är inte politiskt förankrade, så hela den kommunala självstyrelsen är satt ur spel på politiska grunder. Den praxis som har utvecklats inom Ålands kommunförbund är en mycket allvarlig situation för kommunerna - och landskapsstyrelsen behandlar Ålands kommunförbund som en förhandlingspart i frågor som gäller  kommunernas ekonomi. Så kan det inte få vara. Framställningen visar mycket tydligt hur landskapsstyrelsen genom att förhandla med kommunförbundet sätter de enskilda kommunerna ur spel.

 

Ltl Salmén:

Herr talman!

För att bringa reda i detta skulle jag föreslå att vi bordlägger ärendet så att alla i lagtinget i lugn och ro kan ta del av framställningen. Jag föreslår en bordläggning till måndagen den 22 november.

 

Vtm Häggblom: Herr talman! Förslaget till bordläggning och tiden för densamma understöder jag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Salmén, understödd av ltl Bert Häggblom, föreslagit att  ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 22.11. Begäres ordet? Ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 22.11.

 

 

Föredrages för enda behandling ärende nr 3:

 

Presidiets framställning angående lagtingsledamöternas placering i plenisalen. (P nr 1/1999-2000).

 

Först tillåtes diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Ingen begär ordet. Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar.

 

Talmannen föreslår att framställningen i dess helhet förelägges för godkännande. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Framställningen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 8.11 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 10.10).