Remissdebatt

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Minister Fredrik Karlström

Ursäkta, fru talman! Jag kommer från Vårdö, hälsningar därifrån. Jag ska andas lite bara.

Fru talman! Jag är glad att äntligen få presentera ett lagförslag som varit på gång under en väldigt lång tid. Vägen hit har inte varit enkel och spikrak utan en hel del gropar och kurvor har passerats innan vi kommit där vi är idag.

Resultatet som nu ligger på lagtingets bord är ett förslag som verkligen transformerats under årens lopp och nu kommer kunna bli ett föredöme för andra länder som värnar om sina djurproducenter på ett modernt, effektivt och flexibelt sätt.

Förslaget i korthet utgår från att avbytarservicen ska privatiseras, dvs. inte utförs med landskapsanställd personal i framtiden, däremot kommer fortsättningsvis landskapsregeringen till en stor del att finansiera kostnaderna som djurproducenterna har för sitt behov av avbytartjänster vid ledighet och vikariehjälp.

Avbytarservicen har debatterats och diskuterats mycket under de senaste två decennierna och flera lagändringar av systemet har gjorts sedan EU-inträdet 1995. Senaste ändringarna i lagen gjordes 2010. Nu lägger vi den sista pusselbiten i vad som varit på gång under många år, nämligen att överföra ansvaret gällande ledighet och vikariehjälp till lantbrukaren själv, samtidigt som vi inför ett stödsystem i lag, för att kompensera de utgifter som brukaren har för att ersätta sig själv.

Förslaget ligger i linje med det beslut som lagtinget tog i omställningsbudgeten i juni 2012, men liggande förslag är betydligt bättre för producenterna än vad lagtinget satte ramarna för avdelningen att jobba vidare med.

Jag läser vad som stod i det beslut som lagtinget tog i juni 2012. ”Landskapsregeringen anger i budgetförslaget att utgifterna för avbytarservicen år 2015 bedöms minska till sammanlagt 200 000 euro genom en ändring av lagstiftningen, så att landskapet ansvar omfattar endast vikariehjälpen vid akuta olycks- av sjukdomsfall. Mjölkproduktionen prioriteras. Det innebar att en övergång till ett avbytarsystem i privat regi genomförs från och med år 2015.

Utskottet stöder detta och uppmanar landskapsregeringen att klargöra det tänkta avbytarsystemets samt det tänkta investeringsstödssystemets inverkan på livsmedelsindustrin och dess producenter. I syfte att möjliggöra en omställning bör landskapsregeringen medverka till att riskkapital finns att tillgå.” Det var vad lagtinget beslutade i juni 2012.

Utifrån det här har näringsavdelningen och jag själv utarbetat fram flera förslag de senaste åren för att på bästa sätt säkerställa ett väl fungerande avbytarsystem som fyller brukarnas och näringens behov utgående ifrån de resurser avdelningen blev tilldelade av finansavdelningen. Det har inte varit enkelt och, som sagt, många turer har det blivit och vi har omarbetat förslaget flera gånger.

Det som nu ligger på lagtingets bord har även det omarbetats väldigt mycket efter den remissrunda lagförslaget var ute på i april tidigare i vår.

Många svar inkom ifrån många berörda parter och regeringen har lyssnat på vad näringen, branschen och hela livsmedelsklustret har sagt. Det har resulterat i att regeringen och dess stödpartier har enats om att tillföra ytterligare medel i kommande budgetbehandling. Allt för att på bästa sätt skapa ett modernt och flexibelt system för brukarna som även ger långsiktiga verksamhetsförutsättningar utan stora variationer och osäkerheter i framtiden.

För att förklara förändringarna i nuvarande förslag mot det som gick ut på remiss, vilket var skapat utifrån den ram vi hade, tänkte jag först kort berätta om det förslaget som vi skickade på remiss i april och sedan om ändringarna i nu liggande förslag.

Det ”mjuklandningsförslag” som gick ut på remiss i april gick i princip ut på att vi hade förändrat målsättningarna som fanns från lagtingets budgetskrivning 2012. Vi införde också rätt till vikariehjälp för ledighet. Man har inte bara rätt till hjälp vid olycks- och sjukdomsfall. Det var den största förändringen i det första remissförslaget.

Det gick ut på att mjölkgårdar skulle få rätt till 30 dagars ledighet och 15 dagar för övriga djurproducenter. Sedan var det en fallande skala av delfinansieringen från 80 procent år ett till 45 procent år åtta. Tanken var sedan att lagen inte längre skulle finnas efter år åtta.

Normkostnad som vi föreslogs ersätta företagarna med var 30 euro för avbytarföretag och 15 euro för timanställda. Vi skulle också ersätta 8 timmar för mjölkgårdar och 5 timmar för övriga djurproducenter.

Vikariehjälp vid sjuk- och olycksfall skulle ersättas upp till 30 dagar med 50 procent. Detta gick ut på remiss i april.

Det förslaget har vi som sagt reviderat väldigt mycket. Det förslaget som nu ligger på ert bord har förändrats väsentligt, i korthet är skillnaderna dessa:

Den fallande skalan på delfinansieringen, alltså från 80-45 procent under åtta år, har vi tagit bort. Det finns inget slutdatum när den här lagen upphör. Den gäller så länge det här lagtinget väljer att den ska gälla.

Nu gäller 80 procent delfinansiering av kostnaderna från 1.1.2015 om lagtinget så beslutar och det är ingen tidsbegränsning på lagen.

Normkostnad som de 80 procenten baserar sig på, för både avbytarföretag och timanställda, så det som vi ändrade i det här förslaget är att vi ökade timanställningsbeloppet från 15 till 16 euro.  

Vi ersätter 10 timmar, istället för 8 timmar per dag för mjölkgårdarna vilket är en stor förändring. Det betyder 60 timmar till per år där vi är med och delfinansierar 80 procent av. Vi behåller 5 timmar per dag för övriga djurproducenter.

Fler gårdar är aktuella i det liggande förslaget jämfört med det som gick ut på remiss eftersom vi har sänkt djurenheterna för får. För att ha rätt till avbytare så ska man vara heltidssysselsatt jordbrukare inom det här området. Det är en skillnad också från nuvarande lag. Vi har riktat in oss på heltidslantbrukare.

Vi utökar stödet för vikariehjälp vid sjukskrivningar och olika vårdledigheter betydligt. Vi föreslår nu att kostnaderna ersätts till 50 procent under 300 dagar istället för 30 dagar. Vi höjer även beloppet från 90 euro per dag de 30 första dagarna till 120 euro per dag. Det beror på att om man råkar ut för ett akut sjukdomsfall så är det svårare och då kanske det är lite mera komplicerat att få fram en avbytare med en gång och sålunda är kostnaden lite högre. När det gäller längre sjukskrivningar så ersätts resterande 270 dagar med 64 euro per dag eller moder- eller faderskapsledighet. 

Med detta förslag förbättrar, moderniserar och effektiviserar vi avbytarsystemet oerhört mycket jämför med det som lagtinget fastslog 2012. Det är även betydligt mer flexibelt för lantbrukaren när han/hon själv kan välja när ledigheten önskas utan att behöva ansöka om ledigheten till näringsavdelningen. Man har rätt till sina dagar, man har rätt till sina timmar och man använder dem när man så önskar. Mot uppvisade kostnader får man 80 procent ersatt från landskapet.

Omställningen inom lantbruket har pågått redan under många år. Idag är privata avbytarlösningar betydligt mer vanligt förekommande på mjölkgårdarna än landskapsanställda avbytare, faktum är att över 70 procent redan använder egna anställda, familjemedlemmar eller avbytarföretag och 30 procent använder landskapets avbytare. På näringsavdelningen har vi för närvarande åtta avbytare på tillsvidareavtal men på grund av olika orsaker är endast fyra personer i tjänst. Det är en ganska liten enhet.

Gällande ekonomin både för djurproducenten och landskapet kan vi konstatera att det för brukaren inte är en så väldigt stor skillnad eftersom man redan idag betalar en avgift för sin avbytarservice. Beroende lite på situation och gård varierar den avgiften mellan 12-16 procent av kostnaderna och i det system som vi föreslår står landskapet för 80 procent av kostnaderna. Ja, det blir lite dyrare att använda den här tjänsten jämfört med idag, men det blir också mer flexibelt. Vissa gårdar får fler timmar som de kan använda och man kan anpassa sig efter det system som nu förhoppningsvis kommer att börja gälla.

För landskapets del går det inte att säga exakt på förhand vad systemet kommer att kosta, sålunda kommer förslaget i budgeten att vara ett förslagsanslag. Orsaken till det är beroende på hur lantbrukaren väljer att arrangera sitt eget avbytarsystem och med det kan kostnaden för landskapet variera.

Väljer lantbrukaren ett avbytarföretag är det lite dyrare för landskapet och väljer man att anställa någon blir det billigare. Sedan är det givetvis omöjligt att på förhand bedöma exakt hur sjuk- och vårdledigheter kommer utfalla. Det är omöjligt att veta, vi vet att dessa ledigheter har legat mellan 800-1 200 timmar så i genomsnitt de senaste åren har det varit ungefär 1 000 timmar. Förhoppningsvis kommer det här avbytarsystemet att användas, det kommer också förhoppningsvis att leda till att lantbrukarna håller sig friska eftersom man också har möjlighet att vara ledig och det är ett led i att bli mindre sjuka och inte behöva utnyttja vikariesystemet mer än absolut nödvändigt. Vi vill att människor ska vara friska så mycket som möjligt förstås. Det här systemet kan man anpassa efter sin egen situation och sin egen gård och gårdarna är väldigt olika. Det är väldigt svårt att hitta ett system som skulle fungera för alla olika djurproducenter och gårdar på Åland.

Orsaken till varför vi väljer att gör på det här viset är för att det ska vara så flexibelt som möjligt ur brukarens perspektiv och alla gårdar har olika behov beroende på hur gårdarna är uppbyggda. Alternativet att bara finansiera timanställda skulle givetvis vara billigare för landskapet men mindre flexibelt för brukaren.

Regeringen ser även väldigt positivt på att ytterligare avbytarföretag startas upp och att med den här lagen kunna stimulera fler företag på landsbygden.

Gällande arbetsgivaransvaret som landskapsregeringen har så kommer vi att hantera vår avbytarpersonal enligt gällande principer. I första hand kommer vi att erbjuda omplacering till ett arbete som motsvarar arbetet enligt arbetsavtalet eller ett annat arbete som motsvarar hans/hennes utbildning, yrkesskicklighet eller erfarenhet. Om det inte finns något annat arbete att omplacera arbetstagaren till kan personen sägas upp med iakttagande av uppsägningstid som givetvis är beroende på anställningsförhållandets längd. Vi kommer också att följa den personalförsörjningsplan som fastslogs 2009. Eftersom det 2012 beslutades av lagtinget att privatiseringen skulle genomföras 2015 så kommer den här lagen inte som någon överraskning för någon. Det här är inte kunskap som kommer oförhappandes.

Personligen är jag övertygad att våra duktiga avbytare kommer att fortsätta sitt arbete under andra förutsättningar, som anställd av en eller flera lantbruksföretag eller som privata avbytarföretagare. Med den här lagen skapar vi ett system som ger förutsättningar för en bransch att växa och utvecklas ytterligare, alltså avbytarbranschen.

Landskapsregeringen kommer även under resten av 2014, i samarbete med näringen och branschorganisationen samt hushållningssällskapet, att lägga resurser på att utarbeta lättillgängliga system för förmedling av avbytartjänster, både för ledighet och för vikariehjälp, för att göra övergången till det nya systemet under 2015 så smidig som möjligt.

Fru talman! Med de orden så ber jag om ursäkt för att jag var lite sen. Jag får skylla på Töftöfärjan. Härmed lämnar jag över lagen till lagtinget.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det här är en intressant politisk metod. Då landskapsregeringen presenterar lagframställningar så jämför man det förslag som läggs fram här med tidigare remissförslag istället för att jämföra med den verklighet som man har i stöd av gällande lagstiftning. Vi märkte att det var samma metod i samband med diskussionen om LBU-programmet. Först lade man fram ett förslag om att dra ner väldigt mycket och sedan kom det till slut ett förslag som höjde upp det något från den nivån och så försökte man marknadsföra det som någonting bra. Det rimliga är ändå att vi jämför med de stödnivåer vi har idag och inte med några gamla förslag som har lagts tidigare.

Sedan till en viktig fråga. Finansiellt understöd ska kunna ges i framtiden till avbytarföretagare. Allra först står det här att det ska kunna ges till avbytarorganisationer. Vad är en avbytarorganisation? Är det ett företag eller är det någonting annat?

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Jag tycker inte att det är fel att jämföra det förslag som gick ut på remiss med det förslag som nu ligger på lagtingets bord. Jag tycker att det är ett sätt att visa att vi har lyssnat på vad näringen och brukarna själva behöver. Ska vi vara ärliga så det som vi hade att utgå ifrån, vad lagtinget sade 2012, både gällande LBU, budgeten och avbytarsystemet, så skulle det enbart gälla akut-, sjuk- och vikarieersättning. Det är egentligen detta som vi borde jämföra den här lagen mot, inte nuvarande lag.

Avbytarorganisation, privat avbrytarföretag eller anställda, man kan finansiera alla dessa med den här lagen. En avbytarorganisation är t.ex. en civil part som hushållningssällskapet eller någon annan sådan som vill arrangera ett system för olika avbytare. Vi ser att behovet ligger på avbytarföretag och också att man kan finansiera egna privatanställda som man har anställda i sitt företag.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det var intressant att hushållningssällskapet nämndes i samband med detta. I den här framställningen nämns just avbytarorganisationer som alternativ ett. Det är den rangordningen.

Tidigare gick vi in för att privatisera, som det kallades, försöksverksamheten. Hushållningssällskapet fick via avtal, ett långt sådant, sköta motsvarande verksamhet som landskapet hade haft ansvar för tidigare. Det här kan man väl kalla privatisering i viss mån. Samtidigt binder man upp samhällsmedlen på ett väldigt tryggt sätt. Jag ber utskottet att titta på den saken, om den här delen verkligen är en privatisering.

Omställningsbudgeten lades till den här delen på förslag av minister Fredrik Karlström. Majoriteten omfattade förslagen, inte oppositionen i den situationen 2012. Men att hänvisa till det nu, och säga att nu är vi tvungna att göra såsom vi tidigare föreslog, det känns inte riktigt politiskt hedersamt.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Gällande avbytarorganisationer så finns det inte någon prioritetsordning, att det ska skötas av någon organisation eller prioritetsordning mellan privat avbytare och anställda. Avbytarstödet är inte något stöd till jordbrukarna egentligen. Avbytarstödet är ett stöd att finansierar avbytaren. Det är inget ekonomiskt stöd för att få pengar till jordbruket. Det är sätt att vi vill säkerställa att jordbrukaren orkar jobba länge och många år framöver och sålunda måste vi se till att pengarna används till den avbytaren som brukaren väljer.

Det ärliga eller det oärliga i att jämföra med omställningsbudgeten så det är ett faktum att vi hade en ram från näringsavdelningen som fastslogs från finansministern och som klubbades här i lagtinget. Det är den ramen som vi har jobbat utgående ifrån både i LBU och i avbytarsystemet.

Nu har vi gjort ett nytt förslag. Jag tycker att vi ska titta på det här förslaget istället för att titta tillbaka.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Tack näringsministern Karlström för ett engagerat och uttömmande anförande. Kanske det också skulle vara skäl att påminna om att det vi nu behandlar är landskapslag om avbytarstöd. Det är väl det som ligger på bordet och inte lagen om privatisering av avbytarservicen.

Som nämndes tidigare av ministern så är den offentliga finansieringen fortfarande 80 procent. Att kalla det här för privatisering av avbytarservicen kanske ger en något fel bild i vissa forum. Det är väl bra att påminna om vad vi egentligen behandlar här lagtinget idag.

Vad gäller det här stödet så är 80 procent offentligt. Jag vill påminna om att allt som jordbrukarna får in måste ändå räknas i totalen som inkomst för att man också ska kunna bedriva ett jordbruk som är lönsamt på sikt.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Faktum är att det här verkligen är en privatisering. De senaste decennierna har vi haft landskapsanställda avbytare som har jobbat när jordbrukarna skulle vara lediga. Man har med lagboken i sin hand kunnat komma till landskapsregeringen och säga att man har rätt att vara ledig si och så många dagar, beroende på hur många djurenheter man har och man ansökte om att få vara ledig ett visst antal dagar. Nu flyttar vi det ansvaret, från lagboken till avbytaren själv, och inför ett stöd. Det här är rätt väg att gå. Det är jordbruksföretagarens eget ansvar att ha ett system som fungerar på hans eller hennes gård istället för att ringa ett samtal till landskapsregeringen som ska se till att det finns ett system som passar för hans eller hennes gård. Det här är en privatisering på riktigt.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Att det är privatisering kan man säkert också tycka. Vad det egentligen innebär är ju att landskapsregeringen köper bort ansvaret för att ha hand om det och istället betalar ersättning. Vi kan tvista om detta, men det som vi behandlar här handlar ändå om lagen om avbytarstöd.  

Vad gäller avbytarservicen i sig så undrar jag om näringsministern har gjort någon omvärldsanalys? Vi måste ändå komma ihåg att hur väl eller hur dåligt det här är än ser ut så är det ändå marknaden där bönderna tävlar på som är gällande och konkurrensen där. Hur står det sig i konkurrensen t.ex. till fastlandet och deras avbytarservice?

Det är ju som att spela fotboll, det är onödigt att ge två mål framåt och sedan försöka reducera och ännu gå förbi med tre mål. Hur ser det ut i ljuset av det perspektivet? Hur bra är det här systemet om vi jämför med fastlandet?

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Jag hävdar att det här systemet troligtvis kommer att bli bättre på sikt för de åländska jordbrukarna än vad systemet är Finland. Ser man till mängden pengar just nu så visst kostar avbrytarsystemet i Finland betydligt mycket mera. Det är stor skillnad i antalet djurgårdar i Finland och på Åland. I Finland är det ungefär 60-65 procent av gårdarna som är fokuserade på djurhållning. På Åland har vi 35 procent. Vi har alltså en mindre andel djurgårdar än vad man har i Finland. I Finland kostar det ungefär 200 miljoner euro. Räknar man om med koefficienten som vi brukar använda inom LBU när det gäller medel från EU som är 0,87 så skulle avbrytarsystemet kosta eller vara värt på Åland ungefär 1,7 miljoner euro. Det är inte riktigt så om man tittar på pengarna som går till jordbruket. Det finska systemet är väldigt dyrt administrativt. Väldigt mycket pengar går åt till att administrera ett ganska komplicerat system med kommunalanställda avbytare. Här går pengarna till gården direkt.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Minister Karlström nämnde här att ett enigt lagting tog beslutet om hur avbytarlagen skulle gå vidare förra gången. Jag vill påminna honom om att Ålands Framtid hade en reservation till detta och begärde en konsekvensanalys av följderna. Ålands Framtid var nog inte med i den enigheten.

När det gäller beräkningarna av djurenheter och hur man får stöd, hur kan det vara så här stora skillnader mellan det system som Åland har, det system som Finland har och det system som Åland hade tidigare? Man har klassat ner djurenheterna när det gäller köttdjur.

I programmet finns en tabell; avvanda tjurkalvar, 10 djurenheter, och andra avvanda ungnöt, 15 djur.

Talmannen

Tiden är ute!  

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Då uttryckte jag mig i så fall inte med full sanning om jag sade att Ålands Framtid också hade varit med och tagit det enhälliga beslutet. Däremot var det en majoritet av lagtinget som tog det här beslutet. Jag tycker att vi kan lämna den frågan och fokusera på andra viktiga frågor som ltl Eklund tog upp.

Vi har fokuserat det här arbetet på att titta på var behovet finns. Ja, behovet finns där man är fast årets alla 365 dagar, oftast morgon och kväll, och man kommer inte ifrån för att man bedriver den produktion man har. Då har vi huvudsakligen satt fokus på mjölkproduktionen som är den största behovstagaren av det här systemet. Samma behov av avbytare på övriga produktionsgrenar finns inte. Därför har vi försökt klassa det här i ett sådant system så att både pengarna räcker så långt som möjligt och att vi får ut mest nytta av de euro vi satsar.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag fortsätter. När man på den finska sidan klassar djurenheter så har man bara benämningen fyra andra nötdjur. Här har man spjälkat upp det. Det har ställts frågor till mig, man undrar vad ”andra avvanda ungnöt” är för någonting. Jag undrar om minister Karlström själv vet vad det är?

När det gäller klassning av djurenheter så är det klart att man på något vis måste försöka få ner kostnaderna. Jag ska inte beskylla Karlström för det, utan det påbörjades egentligen före hans tid. Det är nog ett annat parti och ansvarig minister som lade fram den modellen. Men att det kan vara så vitt skilda bedömningar av djurenheter i Finland och på Åland är lite märkligt.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Jag ska ärligt talat säga att bedömningen mellan det finska systemet och det nuvarande systemet har jag inte tittat så mycket på eftersom vår bedömning i klassningen av djurenheterna bygger på den nuvarande åländska lagstiftningen. Jag har aldrig någon princip att det alltid ska vara lika som i Finland och att vi ska göra på samma sätt som man gör där. Jag har försökt titta på vad behoven är på Åland. De största behoven på Åland är att vi säkerställer avbytarservicen för dem som behöver den mest. Vi prioriterar mjölkgårdar. Det är en stor övervikt i prioriteringen på just mjölkgårdarna. De övriga har vi tagit med för att vi även vill värna om de djurproducenterna och de djuren. När vi titta på den här lagen så handlar det om 30 dagar, tio timmar per dag, för mjölkproducenter med över 18 djurenheter. Medan för de övriga handlar det om fem timmar per dag och 15 dagar, så det är en ganska liten del av den stora kakan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Det har sagts att landskapsregeringen inte lyssnar. Frågan är om landskapsregeringen istället lyssnar för mycket? Ministern sade att kostnadsbilden var lite oklar och svår att fastställa framöver. Svaret på den frågan får vi förstås senare.

Jag vill ändå ge en eloge till ministern och landskapsregeringen. Det viktiga är ju att vi konkurrensutsätter det här och att det blir en privatisering. Vi skapar möjligheter att låta företag och alla blommor blomma. Jag tycker att det är mycket bra jobbat.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Det är sant, det blir dyrare än vad majoriteten i lagtinget beslutade 2012. Vi har gjort en kostnadsuppskattning, en gaffel, beroende lite på utfallet, dvs. om man kommer att anställa mera personer privat eller om man kommer att köpa tjänsterna av avbrytarföretag. Säg att alla anställer privat, då kostar det här systemet ungefär 225 000 euro. Säg att alla köper tjänster av avbytarföretag, då kostar det här systemet ungefär 450 000 euro. Vår uppskattning, när vi ser hur det har fungerat de senaste åren, är att det troligtvis kommer att landa någonstans runt 335 000-350 000 euro de kommande åren. Vi vet också att gårdarna minskar kontinuerligt med strukturomvandlingen som sker och därför räknar vi med att summan kommer att minska de kommande åren.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Ministern har ju tidigare uttalat en högt ställd målsättning om att det ska finnas 1 000 mjölkkor på Åland. Det är intressant att fundera om det här lagförslaget arbetar i den riktningen, att lagförslaget förstärker den målsättningen. Ska man nå den målsättningen så är det alldeles särskilt viktigt att bevara och trygga fortsättningen för små och medelstora familjegårdars verksamhet. Där är det allra mest sårbart och känsligt och där är det här behovet allra störst.

Det är lite svårt att läsa ur det här förslaget om ministern nu kan garantera att man har en fortsatt tryggad möjlighet att fortsätta i små och medelstora gårdar där man har djurhållning?

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Det är en jättebra fråga. Jag är övertygad om att det här förslaget kommer att vara en del av att nå den målsättningen om 1 000 nya kor till på Åland. Vi ser redan vad som har skett de senaste åren. År 2012 var mjölkinvägningen ungefär 14 miljoner liter, år 2013 gick mjölkinvägningen upp till 15,4 miljoner liter och prognosen för 2014 är 16,5 miljoner liter mjölk. Målsättningen korrelerar, antalet kor och liter mjölk på Åland. Om ni läser lagen så har elva gårdar ökat sin besättning med totalt 170 kor. Det har kommit två nya gårdar till de senaste åren. Det finns gårdar som är i expansionsfas och vill bygga ut och expandera. Jag är inte alls orolig över det. Jag ser snarare möjligheterna med den här lagen och vad den ger. Lagen ger ett mer flexibelt system som kan anpassas bättre än nuvarande system utgående ifrån gårdarnas behov.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det är bra att det också tillkommer större gårdar och flera djur på gårdarna men man måste också se till att man värnar småskaligheten, medelsmå och små familjeföretag. Det är ändå de som är själva basen. Vår geografiska situation sätter gränserna på jordbruken. Min fråga blir igen: Kan ministern här garantera att det också finns förutsättningar för mindre enheter att fortsätta att känna trygghet, tillförsikt inför framtiden så att de vågar satsa på sin djurhållning och på sin mjölk- och köttproduktion? Kan ministern garantera att den här lagen också arbetar i den riktningen?

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Den här lagen ger faktiskt förutsättningar att långsiktigt veta vad som gäller. Nu vet man att de kommande åren finansieras 80 procent av avbytarsystemet. Det finns inget slutdatum på den här lagen, den fortsätter och beloppet kommer inte heller att sjunka. Jag vet att det finns gårdar som förmodligen kommer att sluta av olika anledningar, vilket har skett under de senaste decennierna. Man kanske övergår till köttproduktion istället för mjölkproduktion, men det är ingenting konstigt i det. Det är en strukturomvandling som har skett under de senaste decennierna både på den svenska sidan, finska sidan och här. I början av det här året fanns det 40 gårdar, jag tror att det är 38 gårdar idag. Det sker en förändring och en förhandling. Det går inte heller att ha för små enheter för man måste få ekonomi i sin verksamhet. På Åland har vi egentligen inte några storskaliga mjölkgårdar, även om vi har några få gårdar som är lite större. Sett i ett större perspektiv så är de flesta gårdarna på Åland små.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Tack till minister Karlström för att vi har fått lagförslaget på bordet. Personligen tycker jag att ministern inte behöver ha så dåligt samvete för att vi nu avviker från den så omtalade, smått heliga omställningsbudgeten. Inte minst naturbruksskolans fortfarande tomma lokaler vittnar ju om att det är ett levande dokument. Vi gör de politiska bedömningar som vi gör från stund till annan, så det är ingenting som ministern behöver lägga på sitt samvete.

Det här är ett steg i rätt riktning vad gäller privatiseringen. Det är någonting som man naturligtvis välkomnar i stora led. Jag hoppas sannerligen, som tidigare replikskiften här redan antytt, att det finns en beredskap ute i omgivningen för att se till att det finns avbytare tillgängliga. Där hoppas jag att ministern är med och tar ett ansvar via sin avdelning. För det är en oerhört ny situation som många brukare ställs inför.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Till det första så vill jag säga att det egentligen inte har funnits någon annan väg för näringsavdelningen än att jobba utgående från de ramarna som lagtinget har fastslagit. Sålunda har vi arbetat fram dokument och hållit oss innanför ramarna på 200 000 euro som slogs fast. Det var också den nivån som gick ut i den här remissen. Jag personligen och avdelningen kunde inte ha gjort på något annat sätt än att finna oss i vad den lagstiftande församlingen på Åland har satt för ramar. Sedan har vi bearbetat det förslag som gick ut, vi har tagit till oss av svaren och vi har fört de politiska diskussionerna. Nu är det upp till lagtinget att behandla den här lagen, veta att det kommer att kosta mer än 200 000 euro och i nästa budget slå fast ramarna för det.

Ltl Harry Jansson, replik

Jag utgår ifrån att finans- och näringsutskottet mycket noggrant kommer att analysera konsekvenserna av förslaget. Det är ett steg i rätt riktning, men vi vet ändå att våra åländska producenter trots allt tävlar med kolleger i Finland som nog trots allt har avsevärt bättre verksamhetsförutsättningar från den 1 januari 2015, i synnerhet när det gäller kött- och fårproducenterna. Vi måste ju medge, även vi som sitter i regeringspartierna, att de får en kraftig försämring och det är ju det som vi trots allt måste hantera. Det är bättre än vad vi diskuterade för ett par år sedan, men det är en försämring jämfört med det som idag gäller.

Inser ministern, efter att nu ha jobbat med det här ett antal år, varför man i Finland har den här typen av social förmån kopplat till social- och hälsovårdsministeriet? Och varför det inte i första hand, som här hos oss, är en näringspolitisk fråga?

Minister Fredrik Karlström, replik

Kort svar på den sista frågan: Ja, jag förstår hur de resonerar i Finland, däremot så tror jag att de kommer att ändra sitt system de kommande åren. Jag tror att de kommer att titta på hur vi har gjort här.

Däremot vill jag ta avstånd ifrån att det skulle vara betydligt sämre här på Åland från den 1 januari 2015 än vad det är Finland. Det är absolut inte så. I Finland har man rätt till 26 avbrytardagar av en kommunalt anställd person som kanske inte alltid passar gården. Man ska ansöka i början av året om man eventuellt kanske kunde vara ledig i slutet av året. Här får man tio timmar per dag i 30 dagar finansierat till 80 procent. I Finland får man 26 dagar, åtta timmar per dag, förmodar jag. Vi har ett mycket mera flexibelt system. Jag ser inte att systemet varken är sämre eller bättre. Men för Åland tror jag att det här är ett optimalt system som kommer att kunna anpassas till gårdarna och bli så flexibelt, optimalt och modernt som möjligt. Vi står bakom och finansierar de kostnaderna till 80 procent.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Runar Karlsson

Fru talman! Det här lagförslaget har arbetats med under lång tid. Vi var inte överens när vi började och det har varit mycket diskussioner. Vi i centern tycker nu att resultatet är acceptabelt. Den här regeringen visar en styrka att den kan åstadkomma en lag när man från början kanske stod rätt långt ifrån varandra. Vi vet att regeringen består av tre partier, vi vet att de tre partierna består av 21 ledamöter så det kanske inte bara finns tre olika åsikter, det kanske också finns fler åsikter.

Man kan först konstatera att det måste anses vara en styrka att få fram ett sådant här lagförslag där alla i regeringen tycker att det här är så bra som man kan göra. Det är inte alldeles lätt i sådana här frågor.

Man pratar ofta om att det här är centerfrågor. Jag vet inte om det är speciellt centerfrågor. Vi i centern vill, precis som alla andra partier i regeringen, att näringen ska bestå och ha ungefär samma konkurrensfördelar som alla andra. Vi är alla intresserade av att det ska finnas arbetsplatser och att det ska komma in exportintäkter osv. Sedan kan vi ha lite olika åsikter om var den smärtgränsen går. En del kanske tycker att man borde ge något mera för att kunna garantera det och en del tycker att det räcker gott och nog med det som fanns i omställningsbudgeten. Det är så som man diskuterar. Man pratar också om ramarna i omställningsbudgeten. Vi måste hela tiden se vad som är bäst för Åland. Det som är bäst för Åland är ju att vi kan behålla arbetsplatser, vilket man har arbetat med. Det är på det sättet som vi tre partier har jobbat tillsammans och nu har vi kommit i mål. Jag antar att det inte blir speciellt stora förändringar i den här lagstiftningen när den är klar.

Jag håller med näringsministern, den här lagen är i stort sett lika som rikets lag. Det kan låta märkligt att man i riket har 1,7 miljoner och om vi skulle räkna över det till att motsvara våra förhållanden så pratar vi om 300 000-400 000 euro. Varför är det så? Det är kommunalt i riket och här ska det bli privat och då uppnår man ungefär 30 procent mera effektivitet. Jag tror att det ligger där någonstans. Vi har genast 1/2 miljon effektivare verksamhet. Det finns ungefär dubbelt mera djurgårdar i riket än på Åland vilket också medför ganska mycket pengar. För den enskilda djurgården så tror jag att det ligger i paritet med det som man har i riket. Jag tror också att man i riket kommer att behöva ändra sitt system. Det kan inte vara rimligt att man samhällsmässigt ska ha en jättestor apparat som ska sköta det. Det är nog bättre om branschen själv försöker hitta en metod och en privat som tar hand om det här. På det sättet så kommer man ner i kostnader.

Som näringsministern sade så har riket 26 dagar för mjölkgårdarna och vi har 30 dagar. Sedan kan det vara något sämre för vissa köttproducenter, men i stort sett så är det mjölkgårdarna med över sex djurenheter, sex kor, som får 30 dagar. Det inbegriper att familjejordbrukare får avbytare. Om man blir sjuk så har man en trygghet att man får hjälp och även vid föräldraledighet. Jag själv fördjupat mig ganska mycket i det här under den senaste tiden. Nu efter de senaste diskussionerna och förändringen så kan vi vara nöjda med det här förslaget.

Jag ska inte desto mera orda om det här. Ni hör att centerpartiet omfattar lagförslaget med de motiv som man här har anfört.

Man kan nu konstatera att jordbruksnäringen nog har varit med och tagit det ekonomiska ansvaret. När den här regeringen tillträdde så gjorde man ramar för att förmå landskapsregeringens budget i balans. Det här var en del av detta. Nu kan man konstatera att räknar man in LBU så är det 1/2 miljon euro per år i besparingar. Avbrytarsystemet kostade 933 000 euro år 2008 och nu räknar man med 350 000 euro. Vi vet inte exakt var det landar men säg nu i alla fall att det är besparingar på 1/2 miljon euro. Då är det 1 miljon euro som den här näringen är med och tar ansvar för och sparar. Vi hoppas och tror att den här näringen ska kunna fortsätta, det visar ju förstås mjölkproduktionen. Vi hoppas att det ska finnas en framtidstro så att mjölkproduktionen kan fortsätta att expandera. Det gäller jättemånga arbetsplatser och det är oerhört viktigt för landsbygden och skärgården att vi håller dem levande vad gäller öppna landskap och arbetsplatser, även för miljön är det viktigt.

Med detta så har vi en tro från vårt parti att näringen ska klara av de här besparingarna genom att effektivisera och förändra och kanske göra vissa gårdar lite större. Förhoppningsvis ska också det här medverka till att avräkningspriser för produkter ska stiga något. Marknaden, kanske av naturlig anledning, känner av stöden. Ju mera stöd man ger till en bransch, desto mera pressade blir nog produktpriser. Om man får mindre stöd så stiger produktpriserna. Vi har ett levande bevis på detta när det gäller potatisodlingen. När man tog bort något stöd från riket för chips potatisen per kilo så då gick faktiskt chipsen in och betalade mellanskillnaden. Det kan vara så att produktpriserna kan stiga något genom de här åtgärderna vilket förstås är bra. Då har man klarat av besparingarna på det här sättet. Vi tror nu att näringarna dragit sitt strå till stacken. Nu gäller det även för landskapets verksamheter och annan verksamhet att komma emot och så att vi en dag här får budgeten i balans. Tack.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Ltl Runar Karlsson nämnde att det kan uppstå 30 procent större effektivitet om man överför det på privata mot att man driver det kommunalt. Den matematiken kunde man ju föra på alla verksamheter som bedrivs av de offentliga om man har en sådan tilltro till att de privata ska göra det så här mycket mer effektivt. Man kan fråga sig varför inte landskapsregeringen skyndar på med att privatisera andra verksamheter också än det här avbytarsystemet.

När vi den här frågan togs upp i lagtinget så reserverade vi oss och vi begärde en konsekvensanalys, det blev omröstningar och vi blir ensamma om den åsikten eller kanske liberalerna var med. Om jag inte missminner mig så lovade centern, efteråt i varje fall, att det skulle göras en konsekvensanalys. Har centern fått se en konsekvensanalys av effekterna?

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Först angående att man ska privatisera all verksamhet när man kan uppnå sådana här besparingar. Det är ju inte sagt att man kan uppnå besparingar inom alla områden. Vi vet ju att man inom den tekniska sektorn antagligen säkert kan uppnå 20 procent om man skulle privatisera. Däremot är vi inte inne för att privatisera sjukvård, äldreomsorg, skola och barndagvård. Dessa ska vara i offentlig regi, för det handlar om sådana mjuka värden så där ska inte den krassa utdelningspolitiken till aktieägarna råda. Där är det omtanke om klienterna som gäller.

Om vi har fått någon form av konsekvensbedömning? Ja, det har vi fått. Vår bedömning är att näringen ska kunna bestå och expandera utgående från de här lagda förslagen vad gäller LBU och avbrytarsystemet. Det finns också en viss beredskap att följa upp det här och se att det blir så, för ingen kan garantera någonting.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Det är bra om centern har sett en konsekvensanalys av effekterna på det framlagda lagförslaget. Jag känner inte till om oppositionen har fått någon konsekvensanalys, då har jag missat den och ber om ursäkt för att jag framhäver det. Men om ltl Runar Karlsson har fått ta del av konsekvensanalysen så är det okej. Om det visar på att det inte kommer att ge några negativa effekter så då får vi finna oss i det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Karlsson för anförandet. Vi hör tydligt och klart att centern är nöjd med lagförslaget om avbytarstödet. De har räknat med att näringen överlever och fortgår.

Det intressanta i anförandet kommer på slutet när ltl Karlsson sade att jordbruksnäringen nu har sparat 1 miljon genom att man har gått in för att privatisera. Tänker vi på landskapets budget totalt så ökar underskottet hela tiden. De privatiseringar som har gjorts exempelvis på trafikavdelningen och skärgårdstrafiken verkar ju inte ha haft samma effekt med dessa miljoner. På trafikavdelningen verkar miljonerna behövas till annat som man sparar i form av bränsle. Den jämförelsen var ganska intressant. Här har man faktiskt sparat 1 miljon, men när man på andra avdelningar sparar 1 miljon så sätter man det på ett annat konto fast det också har privatiserats.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Miljonen gäller LBU och avbrytarsystemet, på dessa två komponenter har man sparat. Jag sade det på slutet och jag antydde också att det gäller nu även för landskapsregeringens verksamhet att visa i siffror att också de pressas neråt om vi ska nå en budget i balans. Nu har den här näringen tagit en rejäl bit.

Sjukvården har inte speciellt höga procentökningar i förhållande till andra höjningar. Det gäller nog att man ännu mera försöker dra ner så att vi får budgeten i balans så att vi kan behålla de mjuka värdena.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Det betyder nu då att jordbrukssektorn i landskapet har gjort sitt under perioden? Här görs nu ingenting mera utan nu är det andra avdelningar som får dra sitt strå till stacken för att någorlunda försöka förhindra det ackumulerade underskottet att stiga. Är det så som vi ska uppfatta svaret?

Ltl Runar Karlsson, replik

Ja, det är säkert både centerns och hela regeringens ambition. LBU varar ju i sju år. Lagstiftningen ska inte ändras på minst sju år för att det ska vara långsiktigt. Det är klart att det är regeringens behov att försöka pressa ner allt så att man får balans. Allting är lättare sagt än gjort men den ambitionen finns. Ändå har man sagt att man måste försöka hålla alla hjul igång. Inte kan vi låna pengar till välfärden, ja det kan vi, men då får nästa generation betala det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! Det kan ju tyckas att vi för diskussionen i försonlig anda här och det gör vi säkert. Därför var det förvånande att centerns partiordförande här i en replik till näringsministern inte kunde låta bli att ge en allvarlig beskyllning till näringsministern. Centerns partiordförande sade att det uppenbarligen är näringsministerns fel att naturbruksskolan fortfarande står tom. Inte vet jag om näringsministern ska ha ont samvete för det eller inte men det visade att den här frågan uppenbarligen har varit besvärlig för landskapsregeringen. Det finns mycket känslor som poppar upp till ytan i den här försonliga situationen som ändå råder här just nu.

Vi ska komma ihåg att den här frågan kan ha satt spår i den här landskapsregeringens förmåga att fatta svåra beslut i framtiden eftersom känslorna uppenbarligen är så nära ytan.

Sedan till själva frågan och jordbrukspolitiken. Efter de upprivande debatterna som vi har haft, speciellt om LBU-programmet, i samband med diskussionen om avbytarservice och nu förslaget om att privatisera densamma, så är det väsentliga att vi kommer till en situation där denna näring, i likhet med andra, kan känna en framtidstro och en tillförsikt i att politikerna nu har satt ramarna och grundförutsättningarna för verksamheten. Det är viktigt att man kan förlita sig på att vi nu har en stabil situation för jordbruksföretagen att verka i.

Diskussionen ska föras när förändringar kommer till, men vi har nästan diskuterat den här frågan för mycket så att vi har medverkat till att skapa en missämja ute i samhället på grund av de förslag som lades som sedan har ändrats till andra förslag och till slut har man kommit fram till det som nu föreslås. Vi måste bli bättre på att politiskt signalera att vi vill av näringarna ska ha goda grundförutsättningar att verka i.

Nu efter de här diskussionerna så är vi väldigt angelägna om att vi politisk ska visa att vi tror på vårt jordbruk. Vi ska visa att vi vill näringen grundförutsättningarna. Annars kommer det inte gå. Ingen företagare kan bedriva sin verksamhet om man inte känner att politikerna och samhället tror på deras verksamhet.

Därför är det bra att flera ledamöter uttalade den saken i samband med den behandlingen; att ifall LBU-programmet inte kommer att fungera bra i praktiken så finns det en beredskap att se över det programmet för att göra de nödvändiga förändringarna. Det har också uttalats från centerhåll här idag under denna knappa timme och debatt att om inte detta kommer att fungera så bör man också kunna titta på det här och utvärdera hur det fungerar i praktiken. Det är bra att man har det budskapet och det beskedet med sig när frågor förs vidare så att man på det sättet också visar att vi politiskt vill värna om denna näring.

En privatisering av verksamheten har liberalerna ingenting emot. Vi är ett borgerligt parti som tror på företagarnas möjligheter att bedriva en god verksamhet som också tangerar den offentliga verksamheten. Vi tror på den modell som företagandet är att bedriva verksamhet. Det finns egentligen inte så mycket att säga om det.

Det är intressant huruvida det finns en konkurrenssituation som gör det attraktivt att bedriva verksamhet på avbytarområdet. Därför blir vi lite konfunderade över den skrivningen som finns i det förslag som har getts. Landskapsregeringen dristar sig att skriva så här: ”Landskapsregeringen avser att verka för åtgärder som främjar etablering av en privat marknad för avbytarhjälp.” Det här låter ju förstås bra. Det framgår inte om det här kommer att medföra extra kostnader. Tror landskapsregeringen att man måste vidta ytterligare åtgärder för att skapa en konkurrenssituation, att skapa intresse för personer att bli avbytare i privat regi? Jag önskar att näringsministern kunde säga någonting om det här. Jag ser att näringsministern har begärt replik så jag kanske får ett svar.

I varje fall antyder det här att inte ens landskapsregeringen är helt säker på att den här konkurrenssituationen uppstår av sig själv. Vi får föra den diskussionen vidare.

Sedan några ord om det som jag sade i samband med en replik här inledningsvis. Det här förslaget ligger stödmässigt ungefär på samma nivå som den lagstiftningen som vi lever under idag. Man ska då ge stöd till privata avbrytarföretagare och till enskilda timanställda avbytare, men man ska också ge stöd till avbytarorganisationer. Begreppet avbytarorganisation är väldigt vagt. Näringsministern nämnde hushållningssällskapet som en eventuell mottagare av ett sådant här stöd. Ska vi ha samma modell som vi har gällande försöksverksamheten? Där skedde det en förändring för några år sedan. Inte säger jag att det är dåligt men försöksverksamheten övergick från att ha varit en verksamhet direkt under landskapets budget med landskapsanställda till att via hushållningssällskapet bedrivas via mångåriga avtal. Men då kan man inte hävda att det är riktigt lika privatiserat som om det vore helt fristående företag som sköter om verksamheten.

Vi tycker att finans- och näringsutskottet i någon mån bör fördjupa sig i det här och försöka luska ut vad landskapsregeringen egentligen menar med denna formulering. 

Jämförelser mellan Finland och Åland kommer alltid upp och det är fullt naturligt som ett självstyrt örike som ändå hör till landet Finland med den behörighetsfördelning som vi har. Jämförelser kommer alltid både politiskt och juridiskt och så kommer det också nu, inte bara av dessa skäl. I det här fallet är det för att vårt jordbruk mycket konkurrerar med den finländska marknaden, framförallt är man i samma kostnadsläge eftersom våra åländska jordbruksföretag köper in mycket varor från finskt håll och därmed påverkas av prisläget för övrigt på den finländska marknaden.

Lite ledsamt är det att vi under senare tid alltid har kommit till den situationen att vi måste försöka kontrollera att inte våra förslag som läggs här är sämre än förslagen på rikshåll. Den som ser positivt på framtiden kunde säkert önska att vi i framtiden ofta kunde konstatera när det gäller näringslivsstöd och andra saker att vi har det betydligt bättre och kan ge bättre grundförutsättningar för näringslivet att verka. Hellre bättre på Åland än i Finland så att vi inte alltid måste kontrollera att vi inte har det sämre i varje fall.

Vi har en svår ekonomisk situation här också. På det sättet är det naturligt att vi åtminstone under denna period råkar ut för denna situation.

Som slutkläm skulle jag vilja säga att det är bra att landskapsregeringen, säkerligen också som resultat av påtryckningar från oppositionen, nu kommer med ett förslag som inte fullt lika mycket riktar sig negativt mot organisationer och företag utanför den offentliga ekonomin, så som man hade lagt förslaget tidigare. Vi vet att landskapsregeringen av nöden i viss mån, på grund av politiska beslut och egna interna ställningstaganden, har gått in för att höja skatten för invånare, höja avgifter och ge mindre pengar åt kommuner och företag osv. Men den här åtgärden, i jämförelse med det tidigare förslaget, är ju ändå till företagarnas fördel och det är bra.

Till slut, fru talman, oppositionen har någon gång under dessa år dristat sig till att ge små försynta förslag på förbättringar för individen och för företag i samband med budgetbehandlingar och lagframställningar. I samband med detta har majoriteten sagt, bl.a. lantrådet och finansministern, att när vi ger förslag om förbättringar som påverkar landskapets ekonomi i negativ riktning så ska vi samtidigt alltid ge förslag på andra inbesparingar istället. Det är väl kanske rättvist att man i dessa svåra tider ställer det kravet på varje lagtingsledamot, att man kopplar ihop förslag om mera kostnader med inbesparingar också. Men landskapsregeringen själv har inte på något sätt sagt hur man ska finansiera denna tilläggskostnad. För det här är de facto en tilläggskostnad för landskapets ekonomi från 2015 och framåt.

Åtminstone före måndagen, då lantrådet helt klart deklarerade för lagtinget att målet med en budget i balans numera är övergiven, så ställde man dessa krav på oppositionen. Jag ställer motkravet nu, jag ber att finansministern går upp och förklarar för lagtinget hur vi ska finansiera denna tilläggskostnad framöver. Tack.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Ltl Perämaa uttalade sig i debatten om att det har blivit väldigt skevt vinklat och att man har skickat signaler till näringen om att regeringen inte bryr sig om hur det går för dem.

Nu visar det sig att förslaget är bättre än i riket. Jag tycker att alla regeringspartier har varit väldigt tydliga med att näringen ska överleva och det är vad vi alla vill. Tar ltl Perämaa på något sätt på sig ansvaret att budskapet har blivit så skevt bland näringsidkarna i den här debatten? Eller menar han att det bara är regeringspartierna som har sagt att vi ska skära ner överallt?

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Ända sedan 2012 och omställningsbudgeten, vilket var en tilläggsbudget som kallades för omställningsbudget, har man för näringslivet, i det här fallet jordbruket, signalerat att stödet till jordbruket via LBU ska dras ner kraftigt, 7 miljoner under programperioden. Stödet via avbytarverksamheten ska dras ner kraftigt under åren som kommer. Efter att man konstaterade att de förslagen inte föll i god jord politiskt, uppenbarligen här i salen och ute på fältet bland jordbrukarna, så har man tvingats kovända i de här frågorna och komma fram till någonting annat, vilket givitvis är bättre än det förslaget som lades fram. Men det har ganska precis gått två år sedan omställningsbudgeten. Jordbrukarkåren har levt i osäkerhet och det är inte bra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Det fanns många frågor som jag kort ska försöka svara på. Det är sex månader kvar av det här året och under den tiden kommer landskapsregeringen; näringsavdelningen, ledande avbytaren och vår eminenta tjänsteman landskapsagronomen Högman och jag själv, att göra allt vi kan för att hitta en smidig lösning. Vi jobbar absolut på att hitta svaren på alla de eventuella frågor som kan tänkas uppstå.

När det gäller avbytarorganisationer så kan jag hålla med om att själva definitionen kanske är lite luddig. Det är bara för att vi vill göra det så öppet och flexibelt som möjligt. Vi har avbrytarföretag, företagare som har FO-nummer och som är ett företag i operation idag eller som startar upp. Vi har också timanställda som är anställda hos det här avbytarföretaget. Det kanske kan finnas personer som inte riktigt är villiga att starta företag just nu.

Det ska finnas en huvudman som tar ansvar under den här tiden, exempelvis hushållningssällskapet eller någon annan förening. Det kanske bildas någon annan organisation.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Ingen ska uppfatta det som att jag har någonting emot hushållningssällskapet i sig. Men för att en privatisering av den här verksamheten ska lyckas så bör det framstå klart att det inte är förutbestämt att någon organisation, som är nära kopplad eller har varit det till den offentliga verksamheten, ska få någon sorts förtur. För då tror jag att intresset för att bli företagare i form av öppna bolag eller aktiebolag kommer att vara mindre. Jag tror att det är viktigt att vi försöker vara tydliga med den här frågan om vi bestämmer oss för att det här ska föras i hamn.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Vi är helt eniga. För drygt ett år sedan hade jag en diskussion med hushållningssällskapet om de kunde tänka sig vara den organisation som tar ansvar över att det här fungerar framöver. Jag blev positivt överraskad och glad när jag hade den diskussionen tillsammans med dem. Hushållningssällskapet sade att om vi gör på det viset så kommer vi tyvärr att förstöra den privata avbrytarmarknaden, om vi riktar oss till en organisation. Från hushållningssällskapet kom initiativet att också tänka lite bredare, tänka att den fria företagsamheten är bra och det här kommer att gynna och sporra att bilda nya företag, vilket också har skett de senaste åren. Det är flera nya avbrytarföretag som har startats. Vi är helt överens. Det ska inte riktas på ett sådant sätt att konkurrensen hämmas, snarare tvärtom, det ska gynna till mera företagsamhet och nya företag på landsbygden.

Gällande finansieringen, nu vet vi vad näringsavdelningen har att arbeta efter. Fram till LBU-debatten och den här debatten så var det omställningsbudgeten som gällde.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Gällande finansieringen, näringsministern sade att nu vet vi att det här kostar lite mera och då måste avdelningen uppenbarligen göra åtgärder för att hålla kakan på samma nivå framöver.

Jag hoppas att näringsministern också ger oppositionen framöver tid att fundera på hur man ska kunna finansiera en åtgärd ifall att oppositionen i framtiden dristar sig till att ge ett litet förslag som gynnar ålänningen och kanske kostnaden just då stiger på något sätt. Kanske vi får samma tid som näringsministern nu vill ge sig själv.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! På basen av det liberala gruppanförandet så är det ju inte helt lätt att tolka ställningstagandet till lagförslaget. Nu tillhör det väl kanske den liberala ideologin att vara lite tvetydig. Det skulle vara välkomnande med tanke på den fortsatta diskussionen att säga om liberalerna avser att backa upp det här förslaget. Eller kommer ledamoten, som själv sitter i finans- och näringsutskottet, att jobba för förändringar? Ledamotens slutord att ifrågasätta hur vi ska klara av den här lilla kostnadshöjningen på 100 000 euro och att det skulle vara ett stort problem tyder på att ledamoten inte är beredd att analysera lagförslaget.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det här inlägget rör inte saken så särdeles mycket, men det har förstås en politisk dimension. Några hundra tusen är kanske i och för sig inte särdeles mycket pengar i helheten, men det var en jämförelse av den kritik som vi i oppositionen ofta får när vi vill gynna t.ex. vindkraften eller näringslivet för övrigt för att skapa framtidstro i samhället. Då ställs det alltid krav på oss, vi ska komma med förslag om var vi ska spara in samma pengar för att finansiera ett förslag.

Landskapsregeringen, med stöd av majoriteten, har ju förstås lättare att föra fram förslag utan att ställa samma krav på sig själva. Det var den här aspekten som jag ville föra fram.

Ltl Harry Jansson, replik

Jag ställde frågan därför att det är, trots allt, småpengarna som det handlar om för att trygga livsmedelsklustrets framtid. Det är så pass lite så att börja haka upp sig på sådant är nästan petitesser jämfört med vad det skulle kosta att skicka ut folk i arbetslöshet och vad det skulle innebära att få allting på ett annat konto.

Med tanke på att vi i förra veckan diskuterade satsningar i skärgården och kortrutt för 100 miljoner så framstår det lite som småaktigt att börja ifrågasätta en liten summa pengar för att få livsmedelsklustret med 1300 arbetsplatser att fungera även i framtiden.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag ska komma ihåg vad centerns partiordförande här sade den gång när vi i framtiden vill ge något ringa förslag, säkerligen något som kunde vara bra för samhället och skapa tillväxt i samhället. Då ska vi inte ställas inför samma krav på en omedelbar finansiering i euro för euro och cent för cent. Jag håller med om att det här kan krävas för en framtidstro i jordbruksnäringen.

Vi har inte fört fram förslag till ändringar på själva nivåerna av stödet. Däremot bör privatiseringsdiskussionen föras i utskottet. Finns det en verklig konkurrens på det här området? Eller skapar vi en framtida oro inom näringen på grund av att det kanske inte skapas en privat marknad som tillgodoser det här behovet?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Det var en långt och stundtals krumbuktigt anförande som egentligen sade att liberalerna stöder det här och tycker att det är riktigt bra.

Jag kan bara hålla med ltl Perämaa att även en liten överskridning ska finansieras och de tre regeringspartierna kommer att se till att det görs.

När det gäller naturbruksskolan så borde den då liberal ledda regeringen, dess finansminister och kansliminister ha sett till att man hade haft ett användningsändamål för den här fastigheten när man lade ner skolan. Man borde ha sett till att man hade haft någon verksamhet som direkt kunde ha tagit över. Nu har skolan stått tom och tyvärr misslyckades det senaste försöket. Om man från början skulle ha tänkt på användningsområdet som en del av att lägga ner skolan så skulle det ha varit mycket bättre. Jag tycker inte riktigt att det klär en liberal lagtingsledamot att ta tag i den kritiken som ju landar på eget bord.

Ltl Mats Perämaa, replik

Herr talman! Givetvis borde allting alltid vara klart när man fattar beslut om förändringar. Nu har det ändå gått ett antal år sedan den här landskapsregeringen fick makten och majoriteten bakom sig. Det har till och med fattats beslut i lagtinget om att föra över vissa verksamheter till naturbruksskolan. Det här är egentligen en fullständigt onödig diskussion. Vi kan stå och beskylla varandra för det ena och det andra. Det intressanta i sammanhanget var att majoritetspartierna inte klarade av att presentera det här förslaget utan att börja beskylla varandra för ogjorda saker. I det här fallet gällde det naturbruksskolan. Kanske det är någonting som lagtinget bör titta närmare på. Är det möjligen så att det finns skäl för den kritik som har getts?

Talmannen

Ärendet för dagen är privatisering av avbytarservicen.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Jag tycker inte heller att saken är relevant. Ska man föra fram kritik så bör den ha att göra med dagens situation, inte föra fram en sådan kritik som delvis hamnar på det egna bordet. Jag uppfattade inte heller den tidigare replikrundan som någon kritik regeringspartierna emellan. Det gäller att titta framåt också till den delen och framförallt konstatera att det här lagförslaget nu är riktigt bra. Det kunde liberalerna ha sagt på ett mycket kortare och mer koncist sätt.

Ltl Mats Perämaa, replik

Herr talman! För min del kan frågan om naturbruksskolan lämnas. Den saken bör väl majoritetspartierna reda upp sinsemellan och den diskussionen bör föras där.

Alltid när man för över något från offentlig verksamhet till privat verksamhet, vilket har gjorts i vissa fall, så bör man säkerställa sig om det finns en konkurrenssituation som medför att det finns ett intresse för privata att bedriva verksamheten. Det blir egentligen huvudfrågan för oss. Vi har inte politiskt och ideologiskt någonting emot att verksamheten förs över till privat regi. Men om det sedan inte fungerar i praktiken så då blir det ändå ett problem för oss. Det blir framförallt i förlängningen ett problem för dem som ska komma i åtnjutande av den här servicen. Det finns vissa formuleringar i det här förslaget som gör att vi vill föra diskussionen lite noggrannare i finans- och näringsutskottet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Brage Eklund

Tack, herr talman! Det här lagförslaget har varit till lagtinget tidigare och då blev det en omröstning. Som jag sade tidigare här i en replik så reserverade vi oss ifrån Ålands Framtid mest på grund av att man borde göra en konsekvensanalys vad det innebär för dem som ska använda avbytarsystemet och vad det innebär för jordbrukarkåren. Man skulle ha haft konsekvensanalysen på bordet. Det påstods här i en replik att åtminstone landskapsregeringspartierna har sett en konsekvensanalys. Det skulle ha varit väldigt roligt om vi till oppositionen också skulle ha fått konsekvensanalysen. Om vi hade fått ta del av den konsekvensanalysen så kanske det hade sparat lite frågor åtminstone. 

Vi är inte emot en privatisering och jag tror inte att vi har uttalat oss att vi skulle ha varit emot en privatisering, absolut inte. Det som jag var emot var tillvägagångssättet, det sättet som man skulle skära ner och minska. Reaktionen för dem som ska använda systemet var enorm. Man var missnöjd och man hade inte tydligt och klart för sig vad det kommer att innebära.

Om man går tillbaka i tiden så började det egentligen 2010 när man ändrade bedömningen av djurenheterna. Före 2010 hade 1 mjölkko 1 djurenhet, det är det fortfarande idag och 1 diko hade 0,33 djurenheter. Idag har 1 diko 5 djur per djurenhet. Övriga nötdjur, avelstjurar, ungdjur och kalvar hade fyra stycken.

Idag har vi olika klasser här. Avvanda tjurkalvar - 10 djurenheter och andra avvanda ungnöt – 15 djurenheter. Det finns ingen förklaring till vad det är för sorts djur. Däremot är avelstjurarna total borta ur bedömningen om djurenheter. Eller ska man tolka att de ingår i de här andra avvanda ungnöten? Jag skulle åtminstone vilja få en förklaring så att folk förstår. Om man hade förenklat detta så hade man sluppit frågor.

Den här djurenhetsbedömningen, en djurenhet motsvarar en timme, har ju förändrats. Tidigare hade man flera olika klasser. Om man hade 4-12 djurenheterna hade man rätt till 4 timmar. Om man hade 12-18 djurenheter hade man rätt till 5 timmar och om man hade 18-30 djurenheter hade man rätt till 6 timmar. Detta föll bort. Idag finns det egentligen bara två klasser; 6 djurenheter -15 timmar och 18 djurenheter - 30 timmar. Det finns inte någon mellanskillnad, om man har 20 djurenheter inom andra djuruppfödningar än mjölkkor så får man inte flera timmar. Det här har påverkat mest på hela systemet. Jag vet att det finns ett visst missnöje med varför man har gjort på det här viset. Jag tänker inte belasta minister Karlström för det här, för jag tror inte att han var verkmästare till den här förändringen.

När det sker förändringar så är man ofta skeptisk och det kan man lätt förstå för man vill inte ha försäkringar. Grunden till hela systemet går långt tillbaka i tiden och det kanske de flesta känner till. En gång i tiden när man gjorde avtalsförhandlingar angående priserna på produkterna så gav man djurägarna en förmån för att man skulle hålla ner priset på mjölken och köttet. Då fick djurägarna den här förmånen, den har följt med och därför finns den i systemet.

I Finland lyder hela det här systemet under social- och hälsovårdsministeriet som svarar för den allmänna ledningen. Styrningen och övervakningen av avbytarservicen svarar LPA för. Där har vi skillnaden. Det är myndigheter som sköter om det här. Effektiviteten ska vi inte prata om för jag vet inte hur effektiva de är, men det är en större garant för att det inte sker så drastiska förändringar som det har varit på förslag här. Nu är det en förbättring och en förebild jämfört med ursprungsförslaget.

I övrigt har jag inte så stora invändningar när det gäller det här.

Jag vet att det finns köttproducenter och fårägare som är väldigt missnöjda med bedömningen av djurenheterna och att man inte kommer i åtnjutandet av timmarna. De är oroliga för att det kan påverka. Många avyttrar eller slutar när man inte får stödet för avbytare som man tidigare hade rätt till. Det skulle egentligen vara väldigt beklagligt om det skulle ske en sådan utveckling att man på grund av försämringarna avvecklar. Hela djurkedjan, från mjölkkor till köttdjur och får, bygger ju på öppna landskap och att bevara miljön. Skrotar man det ena så får det effekter på naturbeten och allting. Om köttdjursuppfödarna minskar så kan mjölkproducenter få bekymmer att bli av med tjurkalvar. Det här är en mix som ska fungera ihop och det behöver man fundera på.

Jag har i finansutskottet möjlighet att vidareutveckla de här frågorna till ministern för han kommer säkert till utskottet på hörande när det gäller resonemanget kring djurenheterna och varför man har gjort den här bedömningen. I en kort replikminut hinner man inte svara på allt. Jag ids inte gå mera in i detaljerna i det här lagförslaget. Jag kommer att ställa mina frågor till ministern i samband med behandlingen i finans- och näringsutskottet. Tack.

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, herr talman! Det är bra, vi kan fortsätta diskussionen i utskottet och jag hoppas att vi kan göra det redan i morgon. Man ska komma ihåg att avbytarservicen är inriktad på de nödvändiga uppgifterna när det gäller djurskötsel, mjölkning när det gäller kor men också utfodring. Det handlar inte om generella allmänna arbetsuppgifter som förekommer på gårdar. Därför har vi gjort den bedömningen att mjölkgårdarna prioriteras.

Lite större fårgårdar får stöd. Vi vet att fårgårdar inte är lika komplicerade att hantera och måste skötas lika frekvent både morgon och kväll som en mjölkgård. Därför den här distinktionen. Det fanns en diskussion om att enbart stöda mjölkgårdar.

När det gäller djurenhetsdiskussionen så var det tidigare 15 djurenheter på tjurar, nu är det sänkt till 10. Vi förstår att det är ganska tufft att arbeta med tjurar. Vem som helst kan inte hantera dem.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Brage Eklund, replik

När jag gjorde jämförelsen med hur det är i det här lagförslaget jämfört med hur bedömningen är i Finlands avbytarsystem så är det ganska stora skillnader när det gäller djurenhetsbedömningen. Vilka kriterier går man efter när man gör det här? Är det myndigheten som bedömer eller har man någon sorts diskussion med näringen så att man kommer fram till det här resultatet? Eller har man generellt bedömt att det är lättare att sköta vissa inriktningar och där kan man dra ner ytterligare? År 2010 drogs bedömningen ner till dagens läge och nu förändras det lite igen. Det skulle vara intressant att få veta.

Minister Fredrik Karlström, replik

Tidigare var det 15 djurenheter för tjurar, nu är det 10. Vi alltså sänkt den ribban lite så att man inte behöver ha lika många. Vi vet att tjurar är ganska komplicerade att hantera och sköta om. Däremot är kvigor lite enklare att ta hand om och det är de som är ”andra avvanda ungnöt”, och där räknas 15 stycken som en djurenhet. Hela tanken med resonemanget om djurenheter är att ett visst antal djur ska motsvara lika mycket jobb. 10 unga tjurar motsvarar 15 kvigor i antalet timmar som man behöver jobba med dem. Naturligtvis kommer det aldrig att bli hundra procent rätt. Fokus har ändå varit att vi har tittat på den komplexiteten också när det gäller vem som kan sköta djuren och på vilket sätt man kan sköta sin djurproduktion. En mjölkgård är betydligt mer komplicerad att sköta under en vecka än vad det är att ta hand om 100 eller 200 får på bete på sommaren.

Ltl Brage Eklund, replik

Ministern Karlström hinner inte svara nu på min nästa fråga, jag får ta den i utskottet. I klassningen när det gäller tjurar, ingår det också avelstjurar i den bedömningen eller är avelstjurarna helt utanför?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Lantbrukarnas vikariebehov kräver att det finns tillräcklig tillgång till kunniga avbytare som finansieras dels via landskapsregeringen och dels via lantbrukarnas pensionsanstalt. 

Herr talman! Vi måste komma ihåg att avbytarlagstiftningen är lika viktig för husdjursnäringen som den sociallagstiftning som reglerar anställdas rättigheter t.ex. vid sjukdom.

Därför är det nödvändigt att avbytarsystemen blir utformat på ett sådant sätt att både mjölk- och köttproducenter får en rimlig avlastning.

Jag uppmanar därför utskottet att titta närmare på skillnaderna mellan och möjligheterna för olika produktionsinriktningar för att säkerställa en rimlig avlastning. Detta gäller särskilt bedömning av vad som ska anses utgöra en husdjursenhet.

Herr talman! Begreppet husdjursenhet har ofta varit föremål för förändring i samband med de lagändringar som har skett. Därför är det av vikt att utskottet gör närmare genomgång av begreppet och hur det slår för olika produktionsinriktningar. Hur bedöms till exempel avelstjurar, som nämndes här tidigare? Är till exempel dikor värderade på rätt sätt? Som jag uppfattar förslaget idag har avelstjurar inget värde när det gäller att bedöma avbytarservicens storlek, men däremot nog avelsgaltar. För mig är det av vikt att avbytarstödet blir så rättvist som möjligt för olika produktionsinriktningar i förhållande till arbetsinsatsen, så att ingen husdjursproducent missgynnas eller gynnas i förhållande till någon annan.

Herr talman! Jag kan konstatera att det positiva är att förslaget innebär att avbytarsystemet ändå blir kvar istället för att successivt trappas ner. Jag hoppas att det leder till stabilitet och arbetsro.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Kort svar på en kort fråga; tjur som tjur. Det spelar ingen roll, det är samma sak. Det räknas oavsett som en djurenhet.

Ltl Roger Slotte, replik

Tack, minister Karlström. Då kan vi alltså konstatera att avvanda ungtjurar är likställda med avelstjurar. Jag kommer inte ihåg siffrorna men de framgår av förslaget. Då är den saken ur världen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Jag tänkte nästan ställa samma fråga till ltl
Slotte. Han har läst ungefär som jag har läst att avelstjurarna inte fick komma med. Ltl Karlström hade inte möjlighet att svara på frågan när jag ställde den, men nu har vi fått svar.

Allt som ltl Slotte påpekade är väldigt viktigt och det har vi från Ålands Framtid hela tiden hävdat.

Jag skulle vilja fråga om ltl Slotte har sett en konsekvensanalys på vad de här förändringarna innebär för djurägarna? Om jag inte missminner mig så var ltl Slotte en av dem som förra gången var upp och lovade djurägarna att det skulle göras en konsekvensanalys.

Ltl Roger Slotte, replik

Tack, herr talman! Jag måste tyvärr säga att jag inte har sett konsekvensanalysen. Om den finns så har jag faktiskt inte sett den.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gunnar Jansson

Talman! Förändringen är betydande. Därför ska jag lämna fyra synpunkter på lagförslaget och hoppas att utskottet kunde beakta dem i lämplig utsträckning.

Om vi jämför paragraferna 1 och 7 i lagförslaget så konstaterar vi att det föreslås att en landskaplig verksamhet skulle upphöra. Den lag som upphävs gäller avbytarverksamhet. Den lag som nu föreslås komma i dess ställe är en stödlag, en lag som kan, enligt 2 §, kanalisera skattemedel till företagare som uppfyller lagens krav. Jag hade väntat mig att den här typen av systemskiften skulle ha satt djupare avtryck i lagen. Jag ska anföra de fyra skälen till varför jag anser det.

För det första, en verksamhet i landskapets regi följer den lagstiftning och de normer som gäller för offentlig verksamhet. Jag är medveten om att de nuvarande lantbruksavbytarna är privaträttsligt anställda, anställda i arbetsavtalsförhållande. Men ändå styrs verksamheten av den norm som gäller för landskaplig verksamhet, och som bekostas av skattemedel, där de som utför verksamheten är anställda av landskapet Åland. Det är för mig i fortsättningen helt avgörande att man har denna skillnad klar. En landskaplig verksamhet upphör och övergår i ekonomiskt stöd för förhoppningsvis motsvarande mottagare ifall de uppfyller kraven i 2 § och 3 §.

Som en följd härav, och så reses frågan, för det första; har vi att göra med en subjektiv rätt överhuvudtaget i det som lagen utlovar? För det andra; vilka kvalitetskrav har skattebetalarna rätt att ställa på den verksamhet som är föremål för deras pengar? Vilka kvalitetskrav ska vi här i lagtinget ställa på mottagarna av stöd och innehållet i deras verksamhet för att stöd ska kunna betalas? För det tredje; vilka är då mottagarna? Det ska jag också återkomma till. För det fjärde, och kanske det viktigaste som överhuvudtaget förbigås med tystnad i själva lagen men som återges ingående motiveringarna, är de personalpolitiska effekterna. Vad gör landskapet som arbetsgivare med de människor som uppenbarligen blir utan arbete om den här lagen genomförs?

Har vi här att göra med en subjektiv rätt till stöd? Vi kan inte längre diskutera någon verksamhet utan enbart stöd för verksamhet. Svaret är nej. Åtminstone läser jag 2 § på det sättet att landskapsregeringen kan på ansökan från osv. Sedan sägs ingenting om kravet på innehåll i den verksamhet som ska vara föremål för stöd. Men, första frågan besvaras med nej. Här har vi inte att göra med en stödordning som ger en subjektiv rätt för någon överhuvudtaget.

Det är remarkabelt. Åtminstone jag har uppfattat den nuvarande avbrytarverksamheten som att den ger en subjektiv rätt för mottagare som uppfyller vissa krav att få avbytarservice. Däremot har ingen en egen rätt att få stöd. Landskapsregeringen kan säga ja eller nej, om jag förstår 2 § rätt. Jag tycker att motiveringarna inte heller här ger åtminstone mig någon särskild vägledning i något annat än att paragrafen ska läsas såsom den är skriven. Kanske är det meningen? Jag hoppas att utskottet vill titta lite närmare på den här omständigheten. Är det prövning underkastad rätt till stöd, så är det så, med den osäkerhet som därav följer för mottagarna. Är det inte på det sättet så tycker jag att man måste se över innehållet i 2 §. ”Kan” betyder kan och ger utrymme för prövning. En prövning leder till ett ja eller ett nej.

Den andra omständigheten, som följer av den första, är; vilka kvalitetskrav ska samhället kunna ställa på innehållet i den verksamhet som är föremål för stöd? Ja, lagen säger ingenting tyvärr. Vi utgår alla ifrån att djurhållningen är förnuftig. Stöd får man; ”för arbeten av nödvändiga arbeten vilka hör till den dagliga skötseln av djur i ett lantbruksföretag ”. Så står det i 1 §. Men hurdan hållning? Då kan man säga; okej djurskyddslagstiftningen reglerar resten. Må så vara, men det är redan sådana situationer som jag inte normalt förknippar med daglig skötsel av djur.

När det gäller skattebetalarnas stöd för en aktivitet inom någon annan sektor så kunde samhället ställa någon nivå på kvalitetskraven i den verksamheten. Jag misstror ingen men jag bara menar att det skulle vara tryggt för alla parter, både betalade och mottagare, i ett sådant här system att åtminstone ha någon antydan på norm enligt vilka verksamheter utförs. Det här går tillbaka på den betydande skillnaden mellan en verksamhetslagstiftning och en stödlagstiftning som jag hoppas att landskapsregeringen är medveten om, men som jag inte riktigt finner här i paragraferna eller dess motiveringar. Hur kontrolleras överhuvudtaget verksamheterna i 2 § och 3 §? Jag vet inte. Ingen kan svara på det. Jag skulle gärna se att lagstiftaren på samhällets vägnar kunde ha en åsikt om det förhållandet.

Den tredje iakttagelsen gäller mottagarna av stöd. Diskussionen här har tangerat fenomenet, och det är ju mycket välkänt i vår rättsordning, dvs. det som vi kallar för medelbar förvaltning. I vissa sammanhang kallar vi det för den tredje sektorn. Jag kan läsa ur 2 § att den inbjuder till medelbar förvaltning. Landskapet betalar stöd till en avbytarorganisation, avbytare eller företagare med FO-nummer, företagsorganisationsnummer.

I vårt samhällsskikt betalar samhället stöd till privaträttsliga mottagare som egentligen utför en lagstadgad syssla. Så är det inom stora betydande sektorer i vårt samhälle där den tredje sektorn, närmast organisationer som t.ex. Röda Korset, Folkhälsan och Rädda Barnen, har åtagit sig att upprätthålla betydande samhällsfunktioner med stöd av samhället och, observera, under de kvalitetskrav som lagstiftningen ställer. Igen samma fenomen, medelbar förvaltning fungerar nästan alltid enligt den här normen; ja, stöd ges, verksamheten får samhällsstöd och är lagstadgad och kvalitetskraven ingår i lagstiftningen kring verksamheten som en trygghet för att stöden går rätt. Inget ont i det, det är ingen invändning alls, utan det här är ett klarläggande åtminstone så som jag ser saken. Det här har betydande drag av medelbar förvaltning. Det är absolut ingenting ont i det, tvärtom. Vi brukar säga att samhällen av vårt slag helt enkelt inte skulle fungera utan medelbar förvaltning. Det är en ganska finurlig aktör mellan den offentliga och den privata verksamheten, där har vi organisationslivet som under lagarna men som privaträttsligt utför en samhällssyssla och får stöd för det.

Jag tror att diskussionen tidigare antagligen kretsade kring fenomenet medelbar förvaltning. Är det detta som det handlar om så är det bra, för där har man ett ganska stort stöd i övrig närliggande lagstiftning om hur man hanterar sådana frågor. Det kan man åtminstone delvis läsa ur 2 §.

Talman! Sedan den fjärde iakttagelsen; de personalpolitiska effekterna av den här lagen. Det återges ingående på sidan 9 under avsnitt 4.3. Det här är citat ur gällande rättsordning, rakt upp och ner. Så här går det till när en verksamhet upphör, det är bara så. Det som återges här är rätt. Det är rätt, i vissa fall i sin brutalitet. De positivt rättsliga omständigheterna återges härmed, omplaceringar med avgångsvederlag och andra arrangemang. Naturligtvis hoppas vi alla att det här ska kunna ske så smidigt, personalpolitiskt vänligt, som det personalpolitiska programmet innehåller, och civiliserat som möjligt. Jag har inget förslag, men jag hoppas att utskottet också kunde tänka på den här aspekten. När en landskaplig verksamhet helt och hållet upphör så tror jag att det kunde finnas rum i lagstiftningen för att också säga hur avvecklingen av den sker. Här sägs ju faktiskt ingenting allt om hur detta sker.

Jag slutar där jag började; denna lag träder ikraft någon gång under det här året, förstår jag. Man får vidta åtgärder för dess ikraftsättande samt genom ikraftträdande av denna lag upphävs landskapslagen om avbytarverksamhet för lantbrukare. Punkt och slut. Man får egentligen inte någon antydan alls om vad som ska hända med den kvarvarande personalen på lagnivå. Det här säger jag därför att man i vårt system brukar undvika så kallad motiveringslagsstiftning. För att kunna lösa en eventuell tvist i dessa sammanhang har inte domstolarna någon lag men ska ur motiveringarna, i det här fallet på sidan 9, försöka tyda sig till vad lagstiftarens avsikt har varit. Jag uppfattar det som hedervärt och hederligt om lagtinget åtminstone försöker ha en åsikt om hur också den här delen av den verksamhet som tar slut ska regleras, i fall det uppkommer oklarheter om de juridiska effekterna därav. Tack, talman.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Det är svårt att hinna med att svara på alla dessa fyra frågor på en kort minut.

Men det viktigaste; kvalitetskraven ser jag att uppfylls genom det privaträttsliga avtalet mellan köpare och säljare. Stödet bygger ju på statsstödsreglerna som nu är gällande. Vi får ge stöd till avbytaren som avbyter en person som driver ett lantbruk som uppfyller de här kriterierna. Vi får ge stöd enligt de nu gällande statsstödsreglerna. Det står väldigt tydligt och klart i sista stycket på sidan 3. ”Enligt statsstödsreglerna får stöd beviljas för kostnader för avbytare under lantbrukarens eller en anställds frånvaro. Stöd får ges för den faktiska kostnaden för att ersätta en lantbrukare vid sjukdom och ledighet.” Det här bygger då på EU-fördraget om statligt stöd nr 1857/2006 vilket gäller fortsättningsvis. Den frågan är inte diffus, tycker jag.

Kvalitetskraven blir mellan köpare och säljare. Vi finansierar det om köparen anser att säljaren levererar en produkt som uppfyller motsvarande krav.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Gunnar Jansson, replik

Det där håller jag med om. Vi talade tidigare om att det inte bara är lantbrukarna som ska må väl utan också djuren i fråga och det är vi säkert alla överens om att ska vara fallet.

Ja, visst råder det stor avtalsfrihet på det här området. Vi är företrädare här för Ålands folk och skattebetalarna. Det är skattebetalarnas pengar som med det här stödsystemet kanaliseras. Då är det nog också ett samhällsintresse att de här villkoren, vi nu talar om, inte enbart blir en uppgörelse mellan två privaträttsliga aktörer av allt att döma, utan också att samhällsinflytandet befinner sig på en rimlig nivå som en förutsättning för stöd. Det är så som åtminstone jag respekterar skattebetalarnas pengar.

Minister Fredrik Karlström, replik

När man läser i detaljmotiveringarna, definitionerna och i den allmänna motiveringen så ser man att den här lagen bygger på den nuvarande lagen och definitionerna är i stort sett desamma. Vi har en praxis som fungerar när det gäller kvaliteten och hur systemet redan idag som är privatiserat fungerar. Det här är en fortsättning på det nuvarande systemet med lite andra definitioner angående mängden pengar, mängden timmar, mängden dagar och också lite justerat i antalet djurenheter. Det är ingen stor förändring från dagens nuvarande system. Det är bara ett modernare, nyare och annorlunda sätt som också ser till att följa de statsstödsregler som finns. Vi stöder avbytaren i det här fallet, inte jordbrukaren, för jordbrukaren ska vara ledig och vi ska stöda den personen som sköter hans sysslor vid hans ledighet eller sjukfrånvaro.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Talman! Här är vi av olika åsikt. Jag inledde med att konstatera att en verksamhet som är lagstadgad och sker under landskapets regi och regelverk är i den meningen trygg att den är föremål för tillsyn. Rådgivning, upplysning, stöd och hjälp etc. verksamheten är överhuvudtaget normerad. Medan det i den här lagen inte finns något sagt alls om hur verksamheten ska utföras. Det är väl att det finns en hänvisning, den är jag medveten om, i motiveringarna här gällande avbytarlagstiftning.

God lagstiftning ska innehålla det man vill ha sagt med lagarna. Det är i paragraferna för det är paragraferna som domstolar tillämpar och därmed undviker men så kallad motiveringslagstiftning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.