Enda behandling

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 29 mars 2004 kl. 13.00.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Roger Eriksson). Ltl Roger Eriksson infann sig efter uppropet.

    29 lagtingsledamöter närvarande.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 1:

     

    Republikens presidents framställning angående godkännande av Europa-Medelhavs­avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och demokratiska folkrepubliken Algeriet, å andra sidan, samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 14/2003-2004).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion.  Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

    Föredras remiss ärende nr 2:

     

    Republikens presidents framställning angående godkännande av Europa-Medelhavs­avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan, samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 15/2003-2004).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

     

    Lagutskottets betänkande nr 13/2003-2004 angående godkännande av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen samt till lagar om hur vissa projekt som påverkar användningen av miljön skall handläggas i ett inlösningsförfarande och om ändring av kärnenergilagen. (RP 13/2003-2004).

     

    Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Roger Eriksson:

    Fru talman!

    Lagutskottet har behandlat den s.k. Århuskonventionen som berör bl.a. tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

     

    Konventionen berör sådana områden på vilka Åland har lagstiftningsbehörighet, t.ex. den åländska miljöskyddslagstiftningen, som innehåller bl.a. landskapslag om miljöskydd, vattenlagen, miljöprövningsnämnden etc. etc.

     

    Det kan genast konstateras att lagutskottet har varit enigt i sitt betänkande.

    Det har glädjande nog framkommit att landskapsstyrelsen har beretts möjlighet att deltaga i beredningen av ärenden samt även givit ett utlåtande i februari 1999 där det framkom att landskapet inte har något att invända emot Århuskonventionen.

     

    Århuskonvention kombinerar miljörättsliga bestämmelser med mänskliga rättigheter, då den ålägger förpliktelser även gentemot fysiska personer och organisationer, inte enbart mellan stater som normalt är fallet.

     

    Konventionens huvudlinje kan sägas utgöra:

     

    1. allmänhetens rätt till miljöinformation
    2. rätt att deltaga i vissa beslutsprocesser och
    3. tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor

     

    Rätt till information och deltagande.

     

    Lagutskottet kunde konstatera att gällande landskapslagstiftning redan uppfyller konventionens krav. Vi har t.o.m. i vissa fall gått ännu längre, t.ex. enligt landskapslag om Ålands miljöprövningsnämnd har ”envar rätt att yttra sig över nämndens ansökningar”. Allmänhetens rätt till information och delaktighet i beredningsprocessen är redan tryggad i våra landskapslagar.

     

    Honnörsorden öppenhet, information och demokrati kan man säga att vi klarar av med råge i beredningsskedet.

     

    Landskapet bör dock informera mera om miljöns tillstånd och skick hos oss genom olika rapporter, statistik etc., allt enligt Århuskonventionen.

     

    Några lagstiftningsåtgärder torde inte vara nödvändiga på detta område.

     

    Den andra viktiga delen är rätten till rättslig prövning.

     

    Kortfattat kan sägas att rättskipningen tillhör rikets behörighet, inte vår, och då är närmst förvaltningsprocesslagen aktuell.

     

    Enligt självstyrelselagen (19 §) kan vi för vinnande av enhetlighet och överskådlighet inta motsvarande rikslagstiftning i landskapslagar, vilket just skedde med byggnadslagstiftningens besvärsrätt.

     

    Lagutskottet kan konstatera att arbetet är på gång och att landskapet bör inta motsvarande bestämmelser om ändringssökande i landskapslagarna, just för att uppnå nämnda överskådlighet. Vidare upplyser lagutskottet om att flera EU-direktiv på detta område är på kommande. Vi kunde även redan i början av arbetet konstatera att konventionen inte ger upphov till några lagändringar i materiellt avseende.

     

    Ltl Britt Lundberg:

    Fru talman! 

    Århuskonventionen har egentligen just trätt i kraft i och med att det nu är 16 stater som har ratificerat den. Det här är en ny sorts miljökonvention som knyter samman miljö och mänskliga rättigheter med den utgångspunkten att vi gemensamt har skyldigheter gentemot kommande generationer. Det finns alltså ett stort behov att alla skall dra åt samma håll och att vi därför måste lägga tyngdpunkten på samspel mellan staten och medborgarna. Därför skall man mer än i dag ha tillgång till miljöinformation och också rätt att delta i beslutsfattandet.

     

    Precis som jag har trott och som jag fick klart för mig när lagutskottets ordförande presenterade betänkandet lever vi på Åland väl upp till det här i dag. Däremot fick jag behov av information när det gällde en sak. Det är där det står att  varje part skall ”med jämna mellanrum, som inte överstiger tre eller fyra år, offentliggöra och sprida en nationell rapport om tillståndet i miljön”. Då undrar jag om t.ex. lagutskottets ordförande eller någon annan kan hjälpa mig att reda ut detta. Vi har i dag, tycker vi i alla fall, goda rutiner för informationen till medborgarna, åtminstone när det gäller processen som skall leda till beslut. Men vad innebär ”nationell rapport” för oss? Är det Finland som skall ha en rapport eller skall Åland också offentliggöra en rapport med tre-fyra års mellanrum? Räcker det inte längre med informationen vi har utan skall det vara någon slags övergripande om hela tillståndet i miljön på vårt område med tre-fyra års mellanrum? Är det alltså en ny uppgift som åläggs oss eller är det nationellt, betyder det Finland i det här fallet?

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss?  Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 4:

     

    Finansutskottets redogörelse angående behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2003. (FUR 1/2003-2004).

     

    Enligt 36a § 4 mom. LO skall finansutskottet för varje år till lagtinget avge en skriftlig redogörelse beträffande handläggningen av ärenden rörande tjänstekollektivavtal. Först tillåts diskussion, därefter antecknar sig lagtinget redogörelsen till kännedom.

     

    Ltl Gun Carlson:

    Fru talman!

    Enligt lagtingsordningen skall finansutskottet behandla och godkänna de avtal som de förhandlande parterna när det gäller tjänstekollektivavtal kommer fram till. Det här finansutskottet har också gjort så när det gäller när det gäller de avtal som räknades under 2003, och då är det kanske bra att vi kommer ihåg att detta finansutskottet inte har behandlat de avtalen utan det var det tidigare finansutskottet.

     

    Redogörelsen som vi lämnar till lagtinget gäller under 2003 behandlade avtal, dels avtal som utskottet har godkänt och avtal som utskottet har tagit till kännedom. De fyra stora avtal som utskottet har godkänt med sedvanlig behandling är ramavtal om anställningsvillkoren för landskapets tjänstemän, det är tjänstekollektivavtal som gällde tekniska tjänstemän, det är tjänstekollektivavtal om anställningsvillkor för undervisningspersonal vid Högskolan på Åland och det är det stora strejkavslutningsavtalet som man tecknade i september 2003. Så har utskottet antecknat sig till kännedom ett par ärenden.

     

    Dessa ärenden har lagtingets finansutskott genomgått på sedvanligt sätt och lämnar nu denna redogörelse till lagtinget till kännedom.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget antecknar sig redogörelsen till kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

     

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 5:

     

    Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Anders Erikssons enkla fråga angående representation i styrelser och andra organ. (EF 5/2003-2004).

     

    Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen ett kort svar på frågan.

     

    Deltagande i den politiska processen på en rad olika nivåer är själva grundförutsättningen både för att ett parti skall kunna påverka och för att samtliga åsikter och tankar skall komma fram på bordet innan det är dags för det slutliga avgörandet.

     

    Ålands framtid och Ålands framstegsgrupp har med stigande förvåning kunnat ta del av tillsättandet av ett flertal politiska organ, bland annat styrelsen för Ålands hälso- och sjukvård och jämställdhetsdelegationen. I inget av nämnda organ har grupperna erhållit representation trots att de tillsammans fick mer än 1.200 röster vid senaste val.

     

    Med stöd av 48 § 2 mom. lagtingsordningen ber jag att till vederbörande medlem i landskapsstyrelsen få ställa följande enkla fråga:

     

    Har landskapsstyrelsen för avsikt att framdeles ta hänsyn till demokratiska grundprinciper i samband med utnämningen av olika organ och tillse att samtliga grupper i Ålands lagting behandlas med vederbörlig respekt?

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Det kortaste svaret på den enkla frågan är naturligtvis ja, att det avser vi att göra i fortsättningen på samma sätt som vi i den här landskapsstyrelsen och i de tidigare landskapsstyrelserna har försökt ta hänsyn till representationen i lagtinget när vi tillsätter de olika organen.

     

    Fru talman!

    Det kan ändå vara skäl att lite reda ut begreppen här. För det första antyder den enkla frågan på något sätt att Ålands Framstegsgrupp och Ålands Framtid skulle vara en gemensam grupp med 1.200 röster. Jag har uppfattat – hittills i varje fall – att det är två skilda partier som har gått till val och Ålands Framstegsgrupp har erhållit ett mandat och Ålands Framtid har erhållit två mandat i Ålands lagting.

     

    Fru talman!

    När det gäller tillsättandet av olika organ i landskapsstyrelsen finns det olika typer. Den ena typen är sådana som är parlamentariskt tillsatta och då försöker vi naturligtvis anpassa det så långt som möjligt till lagtingets sammansättning och det finns den andra typen där det är landskapsstyrelsepartierna som är representerade. Då försöker vi få det att det är i proportion till landskapsstyrelsepartiernas storlek. Sedan skall jämställdheten uppfyllas, så skall det finnas tillräcklig sakkunskap och alla dessa saker skall vägas ihop när vi tillsätter de olika organen.

     

    Grundproblemet för ltl Anders Eriksson och också för Ålands Framstegs grupp är att man har ett respektive två mandat i Ålands lagting. De flesta organ som landskapsstyrelsen tillsätter är mellan fem och sju personer och skall man ha någon form av representativ rättvisa eftersom vi lever i en representativ demokrati så räcker tyvärr inte de två mandaten respektive ena mandatet till platser i de organ där det finns mellan fem och sju ledamöter. Det är själva grundproblemet. Skall man då tillmötesgå Ålands Framtids önskan att med två mandat erhålla ett mandat måste man också se: hur kommer de andra partierna som är större att reagera, i en sådan situation blir de underrepresenterade och det skapar naturligtvis ett missnöje från den sidan. På det sättet är det en lite omöjlig ekvation som ltl Anders Eriksson ställer upp.

     

    Men, fru talman, när det gäller de i den enkla frågan nämnda organen och då framför allt Ålands hälso- och sjukvård har det förekommit en diskussion mellan landskapsstyrelsen och de nämnda partierna. Ålands Framstegsgrupp har enligt den information jag erhållit sagt att man inte är intresserad av en plats i ÅHS. Ålands Framtid har blivit erbjuden en ersättarplats där men sagt sig inte vara nöjd med en ersättarplats, så man har på det sättet självmant stigit åt sidan från det organet. När det gäller näringsstödskommissionen har Åland Framstegsgrupp, Ronald Boman, erhållit en plats nyligen i den.

     

    Man kan naturligtvis inte med ett respektive två mandat i Ålands lagting få speciellt stor representation, men det har förekommit diskussioner och det har förekommit erbjudanden och det har också förekommit att man har fått plats i likhet med vad Ålands Framstegsgrupp har erhållit.

     

    Vi försöker från landskapsstyrelsens sida ta hänsyn och att få en så bred representation som möjligt i de olika organen, men vi måste respektera den parlamentariska styrkan i Ålands lagting.

     

    Ltl Anders Eriksson, första tilläggsanförande:

    Fru talman!

    Ålands Framtid har hela tiden deklarerat att vi är beredda att ta ansvar för samhällsutvecklingen. Vi har under valrörelsen och också under de påföljande regeringsförhandlingarna meddelat att vi vill vara med och ta ansvar. Vi är inget missnöjesparti som aktivt vill stå på sidan och gnälla bara för att på det sättet vinna röster.

     

    Efter det att den nya regeringen tillträtt frågade ministrarna Lindholm och Mattsson om Ålands Framtid ville vara med i styrelsen för ÅHS respektive jämställdhetsdelegationen. I linje med Ålands Framtids policy svarade vi ja. Döm då om vår förvåning när vi via massmedia får ta del av att dessa organ är tillsatta utan att vi hört dess mera.

     

    Men det här är enbart två exempel. Vi har Posten, PAF, ett flertal delegationer, kommittéer m.m. Vi har även långtsyftande projekt; exempelvis har landskapsstyrelsen tillsatt en kommitté för att omstrukturera gymnasialstadiet. När jag började forska i saken fann jag att det funnits tankar på att den skulle vara parlamentarisk, vilket automatiskt lett till att alla partier i lagtinget varit företrädda, men av någon anledning ändrade landskapsstyrelsen sig. Fram tonar då en bild där 1.200 stycken, dvs. 10 procent av de åländska väljarnas röster systematiskt bortlämnas. Vi undrar förstås varför. Anser inte landskapsstyrelsen att det hör till de grundläggande demokratiska principerna att alla åsikter skall få komma fram? Vi har sett här i lagtinget när Ålands Framtid bl.a. föreslagit åtgärder för att minska den offentliga sektorn, eller när sossarna kommit med åtgärder för att få bukt på ÅHS, att landskapsstyrelsepartierna inte vill diskutera dessa för Ålands ekonomi avgörande frågor, åtminstone inte få till stånd partiöverenskommelser. Och igen: vi undrar varför? Vad tror sig landskapsstyrelsen vinna på att inte få samförstånd runt de riktigt tunga politiska frågorna? Vi anser att det är en oklok politik som landskapsstyrelsen bedriver.

     

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Om man är så intresserad, som det framgår av ltl Anders Erikssons anförande, har jag svårt att förstå varför man då tackar nej när man har möjlighet att representation i ÅHS och där vara med och ta ett ansvar. Även ersättarplatserna i ett sådant organ har faktiskt betydelse. Man får full information och kan säkert också vara med och påverka eftersom det är ett stort lagarbete. Det är inte den första landskapsstyrelsen som jag medverkar i, och jag har medverkat i tre landskapsstyrelser där t.ex. ltl Anders Eriksson har deltagit och också haft en stark inverkan, jag kan försäkra ltl Anders Eriksson att inställningen till de mindre grupperna är betydligt positivare nu än vad de var t.ex. under den tid när ltl Anders Eriksson själv deltog i det här arbetet på den nivå som jag just nu arbetar!

     

     

    Ltl Anders Eriksson, andra tilläggsanförande:

    Fru talman!

    Jag minns inte att lantrådet hade ännu strängare syn på de små grupperna då, men det är möjligt att det var så! I övrigt är svaret lite svävande.

     

    När det gäller ÅHS frågade minister Lindholm oss en gång om vi var intresserade. Jag svarade ja. Jag har aldrig hört någonting desto mera, så där tror jag att lantrådet har fått lite fel information.

     

    I övrigt tycker jag att svaret är lite svävande. Kan det vara så att landskapsstyrelsen helt enkelt inte vill/alterntativt inte kan hantera andras åsikter? Kan det vara så? Ålands Framtid tänker ofta i nya banor. Vi försöker vara progressiva, vi försöker vara konstruktiva och framåtsyftande. När vi i förra veckan debatterade en av våra motioner sade en representant för centern att det vi föreslog kan vara farligt. Nytänkande upplevs ibland som farligt, men vi har folk i våra led som bra kan argumentera för våra tankar. Jag är övertygad om att personer som Lasse Karlsson, Rolf Granlund, Birgitta Bergman-Jansson, Erik Schütten, Max Sirén, Maija Häggblom, bara för att nämna några, kunde tillföra mycket i styrelser och kommittéer om landskapsstyrelsen så bara ville. Jag tror att det skulle vara mycket viktigt att det fanns näringslivskompetens på många instanser inom landskapsstyrelsen, åtminstone i de direkta bolagsstyrelserna. Det är här en kompetens som finns inom Ålands Framtids led.

     

    Är det faktiskt så illa att Ålands Framtid utesluts för att nytänkande och kompetens skrämmer landskapsstyrelsepartierna? Ja är det så, då är Åland illa ute!

     

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Jag har lite svårt att förstå ltl Anders Erikssons åsikt att man utesluts när man har blivit erbjuden att få platser som man inte ens har varit beredd att ta. Grundinställningen och grundproblematiken för Ålands Framtid i den här frågan är naturligtvis den representativa demokratin som vi lever i. Skulle man tillmötesgå ltl Anders Erikssons önskemål att man skulle ha representanter i flera av de organ som landskapsstyrelsen utser, där det finns mellan fem och sju ledamöter, så betyder det att man i sådana fall skulle tillmäta Ålands Framtids röster och representanter i lagtinget större vikt än man är beredd att tillmäta de andra grupperna, t.ex. centern, liberalerna eller socialdemokraterna. Det skulle också strida mot kärnan i den representativa demokratin.

     

    När det gäller vår förmåga att vi inte vill eller inte kan diskutera andra åsikter tror jag nog att ltl Anders Eriksson måste fundera på sin egen politik lite grann eftersom jag tror att Ålands Framtid och ltl Anders Eriksson har kanske ännu svårare att acceptera åsikter som finns t.ex. i de landskapsstyrelsepartier som för närvarande samarbetar. Kärnan inom parlamentarismen är att man måste kunna sätta sig ner runt samma bord, skriva ett program och det programmet skall man förverkliga. Jag tror och jag är övertygad om att de partier som finns representerade i den här landskapsstyrelsen har den förmågan.

     

    TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

     

    Föredras för remiss ärende nr 6:

     

    Ltl Lasse Wiklöfs m.fl. hemställningsmotion angående en realistisk turiststatistik. (HM 9/2003-2004).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Ltl Wiklöf:

    Fru talman!

    Den här motionen syftar egentligen inte till att i ordets bemärkelse kritisera någon. Jag tycker personligen att ÅSUB gör ett hedervärt arbete i sin statistikföring och jag tycker att den statistik man presterar på många sätt är bra. Men när det gäller den samlade bilden av det åländska inresandet till landskapet är den naturligtvis gravt missvisande. Människor på Åland som inte kan turismen i alla dess detaljer och likaså en bred publik utanför landskapet, som år efter år efter år nås av uppgifter om att vi i vårt samhälle har ett turistinflöde utifrån på 1,7-1,9 miljoner människor måste naturligtvis tycka att det åländska samhället utövar en alldeles särdeles stark dragningskraft. Och så är dessvärre inte fallet. Jag har ondgjort mig många år över det här.

     

    Det är anmärkningsvärt att vi i vår inresandestatistik, den samlade bild vi ger utåt och som naturligtvis når massmedia och andra instanser där uppgifterna förs vidare, räknar in inte bara de människor som de facto är våra åländska turister utan också alla människor som i kryssningstrafiken övernattar i Mariehamns Västerhamn m.fl. hamnar och inte stiger iland och alla de som använder Mariehamns stad som transiteringsplats för att gå från en båt till en annan. Så här tycker jag inte att vi kan ha det längre.

     

    Den här samlade bilden visar också att Åland har, som jag sade, ett mycket större turistinflöde än vad vi de facto har. Och jag tror att svängningarna, om man framför allt uppehåller siffrorna kring den verkliga inresandeströmmen och dess fluktuationer, skulle vara betydligt mera hanterliga och också skulle ge betydligt mera omedelbara reaktioner från det åländska samhället och från aktörerna när man mer påtagligt skulle få s.a.s. den verkliga bilden att framgå.

     

    Jag tror dessutom att vi i det åländska samhället har många som skulle vara betjänta av att de här siffrorna verkligen var korrekta. Jag tänker på institutioner och organ som har till uppgift att sköta dejoureringar, beredskap i olika sammanhang och för dem vore det också viktigt att få veta vilka de reala siffrorna är, inte minst polisen vår sjukvård etc.

     

    Jag kan inte tro att det skall vara omöjligt att få fram dessa uppgifter. Vi vet, fru talman, att på andra ställen har man ett alldeles särskilt instrument för det här, vilket jag inte ämnar föreslå och det är passagerarskatten. Genom den får man den absoluta statistikföringen. Men jag tror att det på Åland skall vara möjligt att utan denna skatts införande ändå kunna få fram de reala värden som ligger till grund för en åländsk turist-in-put.

     

    Det är alltså min och mina medmotionärers förhoppning att vi i landskapet och framför allt inom ÅSUB skulle hitta formler för att i huvudsak synliggöra de siffror som är reala för vår turistanhopning och i andra hand berätta om dem som övernattar och de som använder Mariehamns Västerhamn enbart i transiteringssyfte. En sådan mer relevant statistik tror jag skulle gagna alla i vårt åländska samhälle och därför är det inte bara min förhoppning utan min förvissning att det insiktsfulla näringsutskottet skall komma till en sådan slutsats.

     

     

     

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman! 

    Det är lätt att hålla med ltl Lasse Wiklöf om att det är många som är förtjänta av att få ta del av korrekt statistik. Ltl Lasse Wiklöf vill inte ha passagerarskatter, men han vill ha fram uppgifter om hur många turister som kommer hit och som verkligen bor här osv. Men om jag säger så här att ÅSUB är nog villiga att ta fram statistiken, men det saknas underlag: hur skall vi få fram underlaget, ltl Lasse Wiklöf? Har du någon lösning på det, så skulle jag vara intresserad av att få höra den?

    TALMANNEN: Jag påminner om tituleringen i lagtinget.

     

    Ltl Wiklöf, replik:  

    Fru talman!

    Ltl Britt Lundberg får gärna kalla mig för du, det låter så vänligt! Jag vill bara säga att de här uppgifterna finns naturligtvis och det skulle förvåna mig ytterst mycket om de inte finns i rederiernas bokningsverksamhet. Det är klart att de går att få fram, men man måste väl förhandla fram dem. Inte kan vi i det långa loppet bibringa offentligheten och människor utanför Åland att vi har 1,8-1,9 miljoner turister när vi kanske har 25-30 procent av detta. Vi måste komma till en realistisk siffra, det är också bra för vårt underlag totalt sett. Jag är säker på att rederierna har uppgifterna och man får väl sätta sig ner och försöka diskutera med dem. Jag har nog inte åtminstone i det här skedet något yrkande om passagerarskatt. Jag tror att turistnäringen har det tillräckligt svårt ändå.

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!  Ja, ltl Lasse Wiklöf, jag är inte riktigt lika säker på att siffrorna finns, men om det är så att de finns är det så att förhandlingar saknas det inte, utan sådana har förts under många, många år, ett halvt decennium minst. Däremot funderade jag om det är så att ltl Lasse Wiklöf förespråkar en lagstiftning eller är det vitesåtgärder eller hur skall man göra för att komma åt statistiken?

     

    Ltl Wiklöf, replik:  

    Fru talman!

    Det är klart att nog förstår jag ltl Britt Lundberg att hon vill att oppositionen i detalj skall tala om hur landskapsstyrelsen skall förfara, det har jag full förståelse för! Det finns naturligtvis saker man kan ha i beredskap, men jag tycker att det här borde gå med lämpor och inom ramen för ordinära förhandlingar. Det måste gå att diskutera fram dem, och ingen skall komma till mig och säga att inte rederierna har de här siffrorna. När en människa far ut och reser bokas den in på en viss rutt, det måste gå att tala om vilka och hur många som har farit på den rutten och vad deras ändamål med resan har varit, om det är att transitera eller om det är att besöka landskapet Åland. Om inte annat, så brukar det synas på returbiljettens avreseklockslag.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Lasse Wiklöf har stor erfarenhet av detta både från sitt arbete och som före detta ordförande i Ålands turistförbund. Det är väl trots allt på det sättet att av den statistik som finns i dag kan man utläsa hur många som övernattar och hur många som enbart kommer hit och sover i hamnen. Däremot är statistiken för dem som övernattar inte komplett. Exempelvis när det gäller stugor ingår bara de i statistiken som har fem stugor eller fler. En stugägare som har en, två, tre eller fyra ingår inte i statistiken och då blir det ett bortfall där.

     

    En annan sak som inte framgår av motionen men som också borde förbättras är den tid det tar att få fram statistik. Jag tror att det är nu i dagarna vi får fram statistiken för år 2003. Vad jag har förstått pågår det ett förbättringsarbete, där Ålands turistförbund, näringsavdelningen och ÅSUB sammankommer och försöker förbättra den.

     

    Ltl Wiklöf, replik:  

    Fru talman!

    Det är jättebra om det pågår ett förbättringsarbete. Jag tycker att det är nödvändigt. I det syftet måste naturligtvis också vara till fördel om det har lagts en motion i lagtinget som dessutom skulle vinna lagtingets bifall till det här nämnda ärendet. Jag tror att ju klarare och entydigare statistiken kan bli och framför allt så att den inte vilseför folk när det gäller totalsiffrorna desto bättre är det. För övrigt tycker jag att ÅSUB gör ett jättebra arbete.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Britt Lundberg:

    Fru talman! 

    ÅSUB publicerar i dag turiststatistik över inkvartering på hotell, gästhem, pensionat, stugbyar och campingplatser samt övernattningar i gästhamnar. Dessutom publiceras uppgifter över inresande från Sverige och Finland till Åland.

     

    Motionen önskar en mera realistisk turiststatistik, och jag tror att det är en vanlig missuppfattning att det är en turiststatistik som ÅSUB för, men det är en inresandestatistik man gör upp, dvs. man noterar alla kryssningsresenärer, alla resenärer på landskapets färjor, alla resenärer på flyg, alla på icke-reguljära kryssningsfartyg. Man registrerar inte resenärer med egen båt, man registrerar också bosatta på Åland som har varit borta en tid och kommer tillbaka, men också de kryssningsresenärer som sover ombord på en färja och också alla vi som är dagsresenärer och far över till Sverige eller Finland en dag, tre dagar eller liknande, vi är också med i inresandestatistiken. Så gör man också en viss statistik över turister som övernattar på land, alltså statistik för stugboende i sådana stugbyar där man har fem eller fler stugor.

     

    Målsättningen med statistiken har hittills inte varit att redogöra för turisterna utan det är fråga om att mäta resevolymen. Den har samlats in i början av varje månad från rederierna och också från Ålandstrafiken, luftfartsverket och från tullen.

     

    När det gäller övernattningsstatistiken har jag förstått att åtminstone stugägarna inte är så där jättepositiva till den extra uppgiften att föra statistik och lämna in till ÅSUB. De gånger man har gjort det så har man t.o.m. fått ta till metoder som inte är så jättesympatiska, som vite och liknande. De som har mindre än fem stugor har absolut inte visat något intresse att delta i statistiken.

     

    I samband med skattegränsens införande har det förts diskussioner bl.a. i ÅSUB:s direktion från många olika håll om det skulle finnas ett värde i att ta fram vilka resenärer det är som vänder i hamnen. Då har man kommit fram till, att hur skall man kunna särskilja resenärerna? Rederierna hävdar att det är ett problem att kunna särskilja vilka det är som vänder i hamnen och vilka det är som går iland. Det har förts diskussioner och man har begärt mer detaljerad statistik, men man har inte lyckats. Rederierna säger att de inte har möjlighet att specificera den här typen av inresande.

     

    Den här diskussionen pågår och det kommer som sagt i april att anordnas en sammankomst mellan ÅSUB, näringsavdelningen och turistförbundet där man kommer att diskutera frågan vidare.

     

    Slutsatsen blir nog att landskapsstyrelsen och ÅSUB är väldigt positiva till att presentera den här typen av statistik, bara man kommer åt siffrorna att bygga statistiken på. Frågan är, som sagt, hur man skall komma fram till det.

     

    Ltl Ronald Boman, replik:

    Fru talman!

    Jag skulle vilja säga till ltl Britt Lundberg att det är alldeles klart att rederierna vet exakt hur många passagerare det är som gör den s.k. u-svängen i Västerhamn. Vi har någonting som heter passagerarregistrering. Det är enbart av konkurrensskäl som de vägrar att lämna ut uppgifterna, men det går ganska lätt: det räcker med att man i Mariehamns hamns ordningsstadga säger att rederierna måste lämna uppgifterna skilt, så är de tvungna att göra det.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Wiklöf, replik:  

    Fru talman!

    För att lite travestera också indirekt till det som ltl Ronald Boman sade, så visst är det så att det säkert har varit svårt att få uppgifterna från rederierna och konkurrensskälen som han åberopar, men när man redovisar totalen så tycker jag att man inte behöver titta till enskilda rederier, för de skall inte specificeras i själva statistikföringen utan det är fråga om totalen och där kan man många av konkurrenshänsynen gömmas. Däremot är jag väldigt glad över att både ÅSUB, näringsavdelningen och också turistförbundet var väldigt positiva. Det visar att vi är på rätt väg och nu gäller det bara synbarligen för myndigheterna att komma överens med rederierna så har vi den här frågan löst – och jag tror att det kommer att gå att lösa den.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Dennis Jansson:

    Fru talman!

    Det är med nöje jag ser att den här frågan lyfts på bordet igen. Jag kan säga att under min första period i lagtinget inför behandlingen av budgeten för 2000 motionerade Frisinnad Samverkan med mig som första undertecknare om precis samma sak, nämligen att få fram statistiksiffrorna för rederierna på inresande. Jag skulle vilja ta en liten rundblick hur man ser i dag på vår passagerarfartygstrafik till Åland.

     

    Under en kort tid har vi sett hur Mariehamns stads största industri, Västerhamn, kommer att fördubbla sina antal anlöp. Vi kommer upp till närmare 10 miljoner passagerare som är ombord på fartygen, de som inte stiger av. Det heter att vi har vårt skatteundantag för att trygga transporterna till Åland, och turismen borde också vara en stor del i det här. Då skulle man hoppas att när vi ökar antalet anlöp och belastar Västra hamnen så pass mycket som med nästan hundraprocentig ökning på en kort tid att vi också skulle få se en fördubbling av antalet riktiga turister. Precis som ltl Lasse Wiklöf sade är det bara 20-25 procent av den inresandestatistik vi i dag ser som, förvånansvärt, vår lokalpress nu lyfter fram som en sensationssiffra. Det är rena dyngan enligt min uppfattning. Siffrorna på 1,7-1,9 miljoner är inte ens de som kryssar till Åland helt och hållet utan det är några av dem som kryssar till Åland och lite ålänningar som reser till Åland. Det är helt intetsägande siffror. Det är verkligen dags för att få fram en korrekt sifferstat som man kan använda som ett mätbart resultat av de olika satsningar och arrangemang som man med både samhällsmedel och med icke-samhällsmedel tar sig för på Åland för att skapa effekt på turistnäringen.

     

    Jag tycker att det är riktigt, riktigt bra att frågan om en realistisk turiststatistik har lyfts fram och jag hoppas verkligen att man, speciellt från lokalpressen, skulle sätta sig in lite mera i hur det fungerar och se till att trycka fram vilka möjligheter man kunde ha för att få fram siffrorna. Det har visat sig här i vårt samhälle att det är lokalpressen och vår lokalradio som har de största påverkningsmöjligheterna när det gäller politiska beslut.

     

    Jag har varit i kontakt med ÅSUB – visserligen för några år sedan – och jag har förstått att siffrorna finns, men kommer inte åt dem. Det är så jag har fått det förklarat för mig, ÅSUB gör nog sitt jobb, men de behöver mera hjälp för att helt enkelt få loss de här siffrorna på något sätt. När det gäller vem och vilka man skall tala med tror jag att det är de aktörer som i dag nyttjar vårt skatteundantag som man bör förmå att ge ut siffrorna. Jag tror att det är den enda vägen att gå.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Fru talman!

    Påståendet att man inte kommer åt uppgifterna finns det säkert flera förklaringar till och det kommer väl utskottet att närmare utreda. Men en sak som inte har nämnts är lagen om personuppgifter och när det är fråga om ett privat företag är det rikslagen som gäller. Det är också rikets dataombudsman och riket som har förvaltningen över det privata näringslivets register på Åland. Jag kan också föreställa mig att det här är en ingrediens i problematiken för det är ett register och man får inte behandla uppgifterna hur som helst. Det torde finnas en del att utreda i det här sammanhanget.

     

    Ltl Dennis Jansson, replik:

    Fru talman!

    Jag tror inte att vi bryr oss om personerna som kommer hit heter Karlsson eller Järvemaa, det struntar vi i, utan vi vill veta en siffra, ett antal, är det 230.000 som kommer från Sverige och Finland tillsammans som stiger av båten och vistar mer än fem minuter här. Det är det vi vill veta. Det spelar alltså ingen roll vad de heter utan det är fråga om antalssiffran och den kan inte på något sätt strida mot någon lag.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Fru talman!

    Nej, det förstår jag också att det inte är intressant vad de heter osv., men det kan vara intressant att veta vilket kön och vilken ålder, hur länge de har stannat och det innebär att man använder registret på ett sätt för att lyfta fram uppgifter som på ett eller annat sätt rör enskilda individer. Jag tror inte att det är omöjligt, men det är alltså en faktor som man måste beakta i det här sammanhanget. Alla register i dag är omgärdade med en viss reglering och det är väldgit klart bestämt hur man utnyttjar dem. Jag tror inte att det är omöjligt, inte på något sätt, men det är en faktor som man i alla fall måste undersöka.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sundman:

    Fru talman!

    Med risk för att upprepa vad som redan har sagts är det så i dag att man enkelt kan dra bort dem som övernattar av de inresande. Det inbegriper, somvi redan hört, alla utom de mindre stuguthyrarna, som jag de facto tror att är en ganska stor grupp av turistföretagare. Sedan har vi den bild av turistströmmen som ltl Lasse Wiklöf eftersträvar när det gäller antalet övernattningar.

     

    Paradoxalt nog, fru talman, har vi pratat om att vi borde få turisterna att stanna längre och det håller vi fast vid, vi jämför oss t.ex. med Gotland som har turister som stannar mycket längre än här på Åland, men jag tror att en grupp som kommer att bli viktig i statistiken är dagsbesökarna, man skall inte förringa den typen av turism; fast de bara är här över dagen och inte övernattar kan de lämna ganska mycket pengar efter sig. Tvärtom kanske vi borde ta tillvara den här gruppen turister bättre. Då vore det bra om den framgick också i statistiken framom den här gruppen som går direkt till hamnens gateway. Har ni studerat och hängt med i turlisteutvecklingen så hade vi för några år sedan 30 avgångar. Jag tror att det var 32 avgångar per dygn från Åland och vissa dygn torde det den här sommarn komma att överstiga 40, t.o.m. 45, särskilt när flera rederier väljer att köra specialturer. Vi får trafik Tallinn, vi får trafik till Gotland, till Riga osv.; då kommer det nya möjligheter för åländska turistföretagare när fartygen besöker Mariehamn. Ligger fartygen här ett par timmar är det en del av programmet att gå iland och besöka Åland. Även om vi förut hade bytt ut den gruppen turister mot sådana som stannar länge kommer den att bli än viktigare, och det är som sagt relevant, så jag hoppas att näringsutskottet också kan titta på det när man behandlar motionen.

     

    TALMANNEN:  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 10:

     

    Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående bildandet av ett affärsverk för landskapstrafiken. (HM 33/2003-2004).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Jag skall öppet erkänna att jag är inte hundra procent säker på att det vi föreslår är den bästa och den slutgiltiga lösningen, men det kan vara ett nytt uppslag som är värt att titta på. Hemställningsmotionen gäller inte endast skärgårdstrafiken, även om den utgör merparten, utan hela Ålandstrafiken inklusive flyg och bussar.

     

    En förvaltning bedriver verksamheten enligt politiska mål med en ekonomi helt styrd av en budget vars medel konkurrerar med andra förvaltningsdelar, det känner vi alla till. Men helt klart är att denna organisationsform inte är den bästa när det gäller att bedriva sådan service som inte är direkt myndighetsutövning. Alternativet är att bedriva verksamheten under marknadsmässiga förhållanden, vilket förstås automatiskt ger en anpassning till det verkliga behovet, men däremot kan det vara så att samhällsekonomiskt kanske inte resultatet blir det önskvärda.

     

    Privatiseringar är förstås intressant, men tyvärr är det väl så att det är svårt att få det att fungera just på grund av av vår litenhet som gör att konkurrensen inte fungerar på ett tillfredsställande sätt, det tror jag att vi får lov att konstatera. När inkomstverktygen saknas, som i det här fallet när vi pratar skärgårdstrafik, så blir privatiseringarna lätt lite konstruerade när det uttalade vinstintresset aldrig kan uppnås i praktiken. Jag tror att ett vinstintresse alltid måste finnas om ett privat företag skall utvecklas på ett sunt sätt. Medelvägen kan vara – märk väl, att jag säger kan vara – att inrätta ett affärsverk, där man kan bedriva verksamheten under marknadsmässiga förhållanden men utan kravet på vinst. Jag tror att ett plus-minus-resultat kan vara fullt tillräckligt. Ett affärsverk kan erhålla understöd från den offentliga sektorn. Vi nämner i motionen olika EU-stöd. Ett affärsverk kan också i sin tur anlita privata företag på entreprenad under helt affärsmässiga förhållanden på ett mera flexibelt sätt än nu. Vi har vägverket i Sverige, vi har vägaffärsverket i Finland, som jag tror att att vi har en del att lära oss av.  Jag tittade i lite litteratur runt det här ämnet; Svenska riksrevisionsverket skriver bl.a. om affärsverk så här: ”När det finns ett behov av verksamheten hos samhället och av att staten bedriver är det en verksamhet som man bör driva i form av affärsverk och verksamheten möjliggör ett effektivt resursutnyttjande hos myndigheten/staten.” Om man konstaterar att det är så är också affärsverksmodellen ganska bra. Det Svenska ekonomistyrningsverket säger så här om affärsverk, och det tror jag att kan vara ganska relevant för våra förhållanden: ”Verksamheten är samhällsekonomiskt men inte företagsekonomiskt lönsam (över hela landet), varför den inte tillhandahålls av privata företag i sådan omfattning eller i ett sådant utförande som är fördelningspolitiskt önskvärt.” Det är synnerligen relevant i det här sammanhanget.

     

    Jag vill säga, fru talman, att innan man mera går in på djupet i hur ett affärsverk skulle kunna fungera tror jag att det är många som kanske tänker tanken att är det verkligen så lyckat att lägga ut t.ex. skärgårdstrafiken eller annan offentlig verksamhet ännu mera frikopplat från landskapsstyrelsen än vad det är nu? Jag tror att vi är många som stundtals har upplevt att trafikavdelningen kanske redan nu i stället har levt för mycket sitt eget liv. Just för att få den här modellen att fungera är styrningen så oerhört viktig. Jag tror också att det är väldigt viktigt att skärgårdsbefolkningens inflytande kan tillgodoses med en sådan här modell.

     

    Jag har tyvärr inte hunnit jobba så mycket som jag skulle ha velat göra med den här saken, men det finns en hel del intressant material som jag helt kort vill tipsa finansutskottet om.

     

    Det första är faktiskt Frisinnad Samverkans ambitiösa program för skärgårdstrafiken, som jag hittade på deras hemsida. Tyvärr när man nämner Frisinnad Samverkan så kanske det många gånger upplevs som ett rött skynke när det gäller dem som nyttjar skärgårdstrafiken, men det finns faktiskt en hel del intressant där som man kan ta fasta på. Det nämns bl.a. att trafiken skall dimensioneras och anpassas på ett flexibelt sätt. Man säger att man skall ha så kostnadseffektivt som möjligt så att man får så mycket trafik det bara går per satsat belopp. Man pratar mycket om driftsprivatiseringar, vilket jag tyvärr, med tanke på det jag sade tidigare, har blivit allt mera lurig på. Jag tror att det är svårt att få ut de vinster man skulle vilja få i och med att inte konkurrensen fungerar.

     

    Det som sägs i punkten 4 tycker jag är värt att citera: ”Målsättningen är också att öka den bofasta skärgårdsbefolkningens sysselsättning i trafiken samt deras företagande inom sjöfartssektorn generellt och särskilt i sin egen trafik.”

     

    Det sista, fru talman, som jag ville säga till utskottet är en utredning som Kommunstrategerna Ab gjorde i juni år 2000. Varför den har blivit en hyllvärmare, vet jag inte, kanske landskapsstyrelsen kan berätta i dag fall man jobbar med de här frågorna, men den skulle bl.a. ge förslag till framtida organisationsformer för just skärgårdstrafiken. I den utredningen finns det en hel del intressant att ta fasta på.

     

    Jag tror, fru talman, att jag uppmanar utskottet att bekanta sig med utredningen i stället för att jag plockar ut valda citat som talar för det som jag tycker att är intressant. Det finns faktiskt en hel del att hämta från utredningen.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Jag vet att ltl Anders Eriksson inte vill höra det som jag kommer att säga! Det är nämligen så att motionens syfte och mening i huvudsak finns med i landskapsstyrelsen handlingsprogram, där det står att en utredning av en eventuell bolagisering av verksamheten skall genomföras. Det här är någonting som landskapsstyrelsen jobbar med och det är också någonting som vi från Obunden Samling tycker att är viktigt att se på. Det är lätt att hålla med de motiv som framfördes här och som framförs i motionen. Det är också lätt att hålla med de motiv och de strategier som finns i den s.k. Norrbelius-utredningen, så den är nog värd att ta ner från hyllan och damma av i det här sammanhanget. Det finns som sagt många fördelar, men man bör göra en utredning över hur organisationen skall ändras, hur det skall gå till och det arbetet är på gång.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är jättebra handlingsprogram som landskapsstyrelsen har, det är inte fråga om annat! Vi väntar med spänning på att man skall börja använda det. När det gäller affärsverket har jag inte noterat någonting om det i handlingsprogrammet och jag tror att det kan vara en modell för att få en öppning när det gäller de problem vi har. Vi är alla medvetna om att det antagligen blir snävare ekonomiska ramar också för den här verksamheten och vi är också medvetna om att styrningen av skärgårdstrafiken inte riktigt har varit det som varse sig landskapsstyrelse eller opposition många gånger har önskat, så det finns en hel del att göra här.

     

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Ordet affärsverk nämns inte som sådant i handlingsprogrammet, men en bolagisering innebär antingen ett affärsverk eller ett aktiebolag som är samhällsägt. När det gäller det som ltl Anders Eriksson sade om skärgårdstrafiken och styrningen framgår det en hel del intressant i Norrbelius-utredningen hur det har gått till, hur det inte borde ha gått till och hur det borde gå till; just i sådana tider när man måste tillföra mindre resurser är det viktigt att ”lidelsen” blir så liten som möjligt och det är en viktig sak när man släpper ifrån sig makten till ett bolag att man har det på grej från lagtingets sida. Men jag ser fram emot utredningen så skall vi diskutera vidare hur vi gör.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Mats Perämaa:

    Fru talman!

    Det fanns mycket intressanta tankar i det anförande som ltl Anders Eriksson höll om motionen. Speciellt glädjande är det att det finns flera än vi som ser att i vår situation med begränsat utbud och begränsad konkurrens kan det vara lite konstruerat att tro att en privatisering av också den här trafiken skall leda till det optimala slutresultatet. Det har ofta framförts här i salen att det skulle vara enda vägen ur det här. Det sades tidigare att begreppet ”affärsverk” torde vara detsamma som ”bolagisering” som vi nämner i handlingsprogrammet och liberalerna har under lång tid funderat över de här sakerna och det är möjligt att tiden nu är mogen att fördjupa sig i tankarna lite mera. Man måste komma ihåg att frågan är vad man vill uppnå genom att göra förändringar: Skall man spara mera pengar? Skall man ha en bättre trafik? Man bör ställa sig frågan: Vad vill man uppnå? Frikopplar man ett affärsverk ur den offentliga förvaltningen finns det alltid risken att det drabbar de minsta orterna mest: linjerna med minst passagerare blir drabbade med kanske indragen trafik. Frikopplar man det politiskt är det väl där som man sätter in stötarna för att spara pengar, och det finns risker med det.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag vill bara säga att jag hoppas att inte mitt uttalande uppfattas på det sättet att jag totalt ville utesluta privatiseringar, det vill jag inte göra, men jag tror att man bör vara så ärlig och säga att den nytta som ibland målas upp blir svår att uppnå just på grund av vår litenhet, just på grund av att konkurrensen inte fungerar på det sätt som som skulle vara önskvärt. När det gäller ltl Mats Perämaas undran om man vill spara eller om man vill få en bättre trafik så är det klart att skulle man få välja vill man ju uppnå både och, men jag är samtidigt medveten om att det blir lite Sesam öppna dig. För att få ändå komma i den riktningen är det absolut väsentligaste när vi pratar skärgårdstrafik och landskapstrafik överhuvudtaget att den bedrivs så kostnadseffektivt som möjligt. Det tror jag nog också att de flesta i lagtinget inser att det gör den tyvärr inte i dag, och det är ett bekymmer.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Nej, jag har samma åsikt därvidlag att jag inte heller är säker på att den just nu bedrivs så effektivt som möjligt. Det finns säkert mycket att göra. Men samma problem kommer man förstås att ha när man inför ett affärsverk. Det är någon form av förvaltning i varje fall och samma problemställningar finns ungefär och vår litenhet kan påverka ett affärsverk negativt också. Det hänvisades och diskuterades om Norrbelius-rapporten och jag vill erinra mig ett möte när Norrbelius presenterade rapporten att den väckte ganska stor avoghet bland skärgårdskommunerna därför att han ville förskjuta skärgårdskommunerna och skärgårdsborna till att vara nyttotrafikanter jämställda med turister, och hans slutsats i rapporten var att skärgårdskommunerna inte bör få vara med och ha åsikter om trafiken - så länge kommunerna får ha en påverkan, så länge kan man inte på allvar spara pengar!

     

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag vill inledningsvis konstatera att jag tycker att ltl Mats Perämaa och jag har en ganska stor samsyn på frågorna, åtminstone i det här replikskiftet! När det gäller Norrbelius-rapporten tror jag att de svallvågor som den drog upp mycket var på grund av man hängde upp sig på detaljer. Så ser jag det i varje fall därför att om man tittar på ”Rekommendation till alternativ och vision” så föreslås skärgårdstrafikens vision vara att hela Ålands skärgård skall leva. Nog tycker jag att det är en synnerligen positiv vision utgående från skärgårdsbornas befolkning. Jag hoppas att ltl Mats Perämaa noterade i mitt huvudanförande att jag sade att det är viktigt med skärgårdsbornas inflytande, men det betyder inte att de kan bestämma precis hur trafiken skall se ut – det finns vissa andra här på Åland som också är med och betalar trafiken och som eventuellt kan ha synpunkter på det hela.

     

    Ltl Runar Karlsson:

    Fru talman!

    Det sades här att ltl Anders Eriksson återigen har läst landskapsstyrelsens handlingsprogram och inkommer med en motion, och det har vi sett förut i hans motioner!

     

    Fru talman!

    Jag tycker att ltl Anders Erikssons motion låter bra när man läser den och så här och sedan när han går upp och talar blir man lite fundersam. Han har lite problem att berätta vad han egentligen vill, dels vill han att skärgårdstrafiken skall vara kvar, precis som den är, den är bra för alla, men dels vill han att vi skall spara pengar för att få reda upp ekonomin för landskapet. Han berättade inte riktigt hur vi skall göra; då tar han det klassiska politiska exemplet: jo, vi skall omorganisera, vi skall göra det effektivare! Jag blir fundersam, fru talman. Han skall omorganisera  en ”overhead”, som består av 4-5 personer av 125 personer och med det så skall han göra stora inbesparingar. Det har jag lite svårt att begripa och det är det här klassiska politiska att man vill inte riktigt säga rent ut att man vill skära rejält i kostnaderna utan man vill gå in på organisationen och det skall lösa alltihopa! Det gör det förstås inte.

     

    Ltl Anders Eriksson nämnde också Sverige och Finland. Han sade inte heller rent ut hur man gör där. Där har man bolagiserat hela trafikverksamheten med ett enda syfte: att konkurrensutsätta den egna verksamheten, vilket har betytt att den egna verksamheten har måsta permitteras, i många fall. Man konkurrensutsatte t.ex. Gotlands vägunderhåll. I dag är hela Gotlands egna vägunderhåll utkonkurrerade av andra, det är andra människor som gör det jobbet. Det är klart att vill man ha det så ekonomiskt som möjligt och vill man kunna visa vad som är så ekonomiskt som möjligt är det den enda vägen – där kan du visa svart på vitt att exempelvis företag A kan göra det mycket, mycket billigare än den egna verksamheten och därför fick den entreprenaden och därför måste den egna verksamheten permittera sin personal.

     

    Jag skulle gärna vilja ha ett förtydligande av ltl Anders Eriksson om det motionärerna skriver: att bolagisera en verksamhet så att verksamheten skall ske under affärsmässiga förhållanden. Vad menar man med det egentligen? Om vi skulle komma såg långt, vilket inte jag förespråkar, att vi skall bjuda ut hela verksamheten, så betyder det att då måste vi gå till EU och göra det. Det är sådana summor att EU kräver att det skall bjudas ut till hela EU, och vad det kan få för konsekvenser för skärgårdsregionen och hela Åland är svårt att säga, men det kan man ha vissa farhågor om.

     

    Trots att det står i handlingsprogrammet att man skall se över frågan om en bolagisering tycker jag ändå att man måste vara lite skeptisk till att ändå gå hela vägen ut. Trots allt tycker jag att vi har en ganska bra politisk styrning av trafiken i dag, fast det är ett stort missnöje. Vad är det som säger hur mycket skärgårdstrafiken kostar? Nå, det ena är arbetstidslagen, som är riksbehörighet, det andra är avtalen med facken, som vi ändå måste sitta och förhandla med. Det tredje är bränslekostnaderna och det fjärde är underhållskostnaderna.

     

    Det är alltså jättesvårt för en privat att köra att det reellt mycket billigare än den egna, om man inte, t.ex., mot förmodan, skulle få använda avtalen för utrikessjöfarten, då skulle det bli rejält mycket billigare. Det är som sagt en riksbehörighet och så skall man komma överens med sjöfacken att vi kör inrikes med utrikesavtal, vilket kan vara svårt att förstå i och för sig.

     

    Jag skulle gärna vilja ha lite förtydligande av ltl Anders Eriksson hur han menar att vi skall spara in pengar på att omorganisera fyra-fem personer av 125!

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag måste replikera till ltl Runar Karlssons kanske något långtgående slutsatser av vad som står i handlingsprogrammet. Det står om bolagisering, men det har aldrig varit avsikten att det i slutländen. skulle leda till en total konkurrensutsättning av hela verksamheten. Det behöver det inte alls innebära. Man kan ha ett samhällsägt bolag som driver verksamheten i egen regi; det fordrar inte konkurrensutsättning, det har inte heller varit avsikten, och det kommer inte jag heller att vara med och förorda i något skede.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Ltl Mats Perämaa nämnde samma sak som jag funderade på. Skall man då tolka handlingsprogrammet så att landskapsstyrelsepartierna har skrivit en sak men menar någonting annat, eller hur? Ltl Runar Karlsson sade nämligen att det står i handlingsprogrammet att vi skall se över verksamheten, men egentligen betyder det inte så mycket, för det kanske inte blir någonting av det i alla fall! Jag tolkar ltl Runar Karlssons uttalande på det viset. Det är därför vi tar upp saker som tas upp i handlingsprogrammet eftersom vi har en aning om att ingenting händer fastän det står skrivet där!

     

    Ltl Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Jag var uppe och pratade med anledning av en hemställningsmotion från Ålands Framtid, inte om handlingsprogrammet. Det står i motionen att ett affärsverk skulle drivas enligt affärsmässiga principer och så ekonomiskt som möjligt, och med tanke på marknadsmässiga löner och sådant undrar jag hur Ålands Framtid ser på det. Menar man att man skall försöka förändra lagstiftningen och avtalen så att besättningen går ner 20-30 procent i löner, vilket man förmodligen gör om man skulle ändra avtalen och lagen. Jag utgår från att det är i besparingssyfte man lämnat in motionen, så därför borde det kunna finnas lite mera att ge.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker inte att jag och Ålands Framtid skall stå här och tala om på vilket sätt vi har funderat på driften av affärsverket, utan vi har lämnat in en motion därför att vi anser att det behöver ses över och behandlas. Det skulle vara intressantare att veta hur landskapsstyrelsepartierna funderar när de har skrivit in i handlingsprogrammet var de skall skära – nog har ni väl ändå diskuterat eftersom ni har skrivit in det? Eller vill du ha det så att vi skall tala om hur ni skall göra!!

     

    Ltl Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Jag reagerade just på skrivningen i motionen om marknadsmässiga löner och affärsmässiga förhållanden. Det står i alla fall inte i handlingsprogrammet, men det står det här. När man skrev ner det antar jag att man måste ha menat någonting, men jag noterar att ltl Anders Eriksson inte vill svara, så jag har en känsla av att det är något ömt!

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag vill tacka ltl Runar Karlsson för hans anförande. Jag tycker att det är ett väldigt bra anförande som på ett mycket bra sätt tydliggör varför det inte har hänt någonting hittills. När ltl Runar Karlsson vill beskylla mig för att vara lite luddig och inte riktigt berätta vad vi menar har jag en viss förståelse för det, och jag sade också i mitt anförande att jag inte är hundra procent säker på att det här är den bästa lösningen, men jag tror att det kan vara ett intressant uppslag att titta på. När det gäller andra motioner som vi har lämnat in och där jag har en glasklar uppfattning om att det här är det bästa, så har vi gjort både utredning, beredning och alltihopa, det är bara klart för landskapsstyrelsen att ta över och sätta igång, men här har vi inte lyckats med det och jag var också  så ärlig att jag sade det, att vi är inte hundra procent säkra på att förslaget är det bästa och jag har inte heller hunnit jobba med frågorna så mycket som jag skulle vilja. Jag tror ändå att det är viktigt att man hittar en ny modell hur man kan få bästa möjliga styrning på verksamheten och att man också kan få bästa möjliga trafik för pengarna – det borde ligga i allas intresse, eller hur ltl Runar Karlsson?

     

    Ltl Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Det ligger nog i landskapsstyrelsens intresse det!

     

    TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

     

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 7:

     

    Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion angående utveckling av kultur- och evenemangsturismen. (HM 41/2003-2004).

     

    Talmannen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

    .

    Ltl Camilla Gunell:

    Fru talman!

    Det känns väldigt bra och väldigt nödvändigt att tala om kulturens och evenemangsturismens utveckling på Åland just i dag efter att ha tillbringat hela helgen på Mariehamns litteraturdagar.

    Litteraturdagarna är ett modellexempel på vad Åland som turistdestination behöver ha mera av, ett evenemang med hög kvalitet som har byggt upp en egen profil, jobbat fram en god renommé och som har ständigt ökande publiksiffror. Jag har försökt få fram publiksiffrorna från årets evenemang och från hotellen; siffrorna är inte riktigt klara än, men det handlar om publikrekord. Hotellövernattningarna är långt över 500 och i butikerna längs Torggatan är man mycket nöjda med kundtillströmningen. Och vi skall tänka oss att det här är i mars månad, inte i juli. Så här kan det alltså fungera om man lyckas.

     

    Som en kontrast till detta vill jag läsa ur landskapsstyrelsens turismstrategi, där det står så här:

     

    ”Evenemang är sällan orsak till en resa, men det ger ett mervärde då gästerna en gång är här.”

     

    Det här är ju en felbedömning. Utan litteraturdagarna skulle inte de här människorna komma till Mariehamn, de skulle inte bo här, handla och äta i mars om det inte var för själva engagemanget! Evenemanget är orsaken till resan; någonting annat är det inte tal om.

     

    Det är precis vad motionen handlar om: vikten av att börja betrakta kultur som en näringsgren och skapa det som är avgörande om man som turist väljer att komma till Åland eller om man hellre åker någon annanstans.

     

    Ifjol var det Robert Wells-konserter i Eckerö som drog den största publiken, och det var också evenemanget som drog folk. Det var inte så att man råkade gå förbi Post- och tullhuset och råkade hamna på en stor konsert som gav mervärde. Det var konserten som var orsaken till att man befann sig här.

     

    Det råder stiltje, skulle jag vilja påstå, när det gäller utvecklandet av kulturturismen och vad det beror på har jag många teorier om. Men en sak, och en grundläggande sak, tror jag är grundsynen på vad kultur är för någonting och på vilken kultur som prioriteras i landskapet Åland. Det är en väldigt hembygdsorienterad och traditionell kultursyn. Jag tycker inte att landskapsstyrelsen har sett den potential som finns i den mer professionella och den kvalitetsmedvetna kulturen. Ett argument som man ofta använder för att säga, att det här är ingenting som vi måste satsa på är att man hänvisar till det rika kulturlivet i form av det som föreningarna producerar. Och visst, vi har ett bra och rikt föreningsliv och det skall stödas i sin mångfald, människor mår bra av att mötas i föreningar och det är utvecklande på många sätt, och det skall vi behålla. Däremot kan man inte överföra ansvaret på ideella krafter inom föreningslivet, om man skall bygga upp Åland som en kulturturistisk destination. Det är ett heltidsjobb och det skall skötas professionellt, det skall byggas upp långsiktigt och det skall garantera kvalitet.

     

    Jag besökte Island för några år sedan tillsammans med landskapets kulturdelegation och vi träffade representanter för Islands kulturministerium. Där har man insett att besökarna kommer till Island en gång för att se på naturen, skall man få tillbaka samma turist en gång till måste man ha ett kulturliv som lockar. Därför har man på Island mycket målmedvetet satsat på att bygga sin turistiska attraktionskraft på två ben: natur och kultur. Man trodde länge att det räckte med gejsrar och vattenfall och när det gällde kultur så saknade man precis som här ett kvalitetstänkande. Regeringen gick därför in för att satsa medvetet på detta och man valde också att satsa på barn- och ungdomsverksamhet, eftersom en enda artist, som Björk, betydde ofantligt mycket för Islands ekonomi och marknadsföring, och i den här kombinationen har Island hittat ett framgångskoncept.

     

    Jag tittade lite igenom välprogrammen inför valet och jag tycker att det är mest hos Frisinnad Samverkan som man hittar en förståelse för prioritering och utveckling av kulturturism. De talar också tydligast för en ökad professonalisering och kopplar kultur till företagande och näringsliv. Men det här är nog en prioritering som inte riktigt har orkat fram till handlingsprogrammet. Men det finns en öppning hos Frisinnad Samverkan och en förståelse och den hoppas jag att ni jobbar vidare med.

     

    När kultursociologen Peter Dueland från Nordiskt kulturinstitutt besökt Åland i höstas satte han fingret på en avgörande faktor när det gäller åländskt kulturliv: konflikten mellan tradition och förnyelse. Om vi ser på hur pengarna fördelas på Åland när det gäller kultur är det definitivt tradition vi satsar på. Det här är också resultatet av en centerledd kulturpolitik. Jag tycker att man behöver skapa en medvetenhet om centerns kultursyn, som är oerhört traditionell och konservativ och att det är den synen på kultur som under en lång tid har fått dominera utvecklingen. Jag har också sett centerns kulturarbete i praktiken, framför allt i kulturdelegationen och där prioriterar man konsekvent helåländska projekt med hembygdsprofil i stället för professionalism och förnyelse. Den här traditionella utgångspunkten är problematisk när det gäller kulturlivets utveckling, för nya generation, folk utifrån, de kräver en professionell nivå. Kvalitet är ett konkurrensmedel.

     

    Man kan också säga att vi har en ganska unik situation på Åland där det är PAF-medel som finansierar kulturlivet. Spelpengar används som på andra ställen för att stöda allmännyttiga ändamål och föreningsliv, men spelpengar används inte i andra samhällen för att finansiera kulturen som en del av ett samhälle, som nationalteater, opera, konserthus osv. De kultursatsningar som landskapsstyrelsen haft lyft in i ordinarie budget är Pommerns underhåll, sjöfartsmuseet, Bomarsunds 150 årsminne och Ålands brandkårsmuseum. De tre förstnämnda har jag en viss förståelse för, men det här visar också på hur man prioriterar tradition och kulturarv framom förnyelse. Men det sista – Ålands brandkårsmuseum – är helt oförsvarbart och det är fortfarande helt oförståeligt för mig hur det har kunnat få en sådan position. Det tog jag också upp i samband med budgetbehandlingen och jag kan inte se det som på något sätt än en brist på ett rättvisetänkande i förhållande till de andra små museerna på Åland.

     

    Men när det gäller kulturen som näringsgren och främst för turismen tycker jag att det är viktigt att man jobbar vidare med de här frågorna tillsammans med näringsavdelningen. Kulturentreprenörer behövs  och deras initiativ, om de är långsiktiga, kvalitativa och innovativa, skall de behandlas som näringslivssatsningar; de skall inte hänvisas till den lilla pott med fria kulturmedel som de ideella föreningarna i dag redan slåss om. Då tycker jag inte att man tar det här på allvar.

     

    Nu när vi lever i en tid då Estland i ännu högre grad är en konkurrent till turismen på Åland är det dags att komma vidare och skapa någonting nytt.

     

    Jag tänkte inte gå in på kk-husdebatten, men det är helt klart att om man skall utveckla det här är det också viktigt att Åland får goda utrymmen för teater och konsertverksamhet. Då kan vi också ta emot de körfestivaler eller teaterfestivaler som redan har visat stort intresse av att komma hit.

     

    Jag hoppas att näringsutskottet tar den här motionen på allvar och att man verkligen försöker hitta höranden som har en positiv inställning och som inte bara ser hinder utan också möjligheter.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman! Liberalerna är eniga med ltl Camilla Gunell. Vi tror att det finns en mycket stor potential i kulturturismen. Veckan före litteraturdagarna hade vi tillfälle att njuta av filmfestivalen Vera. Det är också ett evenemang som expanderar och har stora möjligheter och som genererar övernattningar, restaurangbesök och shoppingrundor. Jag vill också i sammanhanget framhålla Mariehamns stad som försöker dra sitt strå till stacken, där man har möjlighet att just söka evenemangsbidrag för nyskapande kultursatsningar, inte en så stor summa, men ändock.

     

    Sist och slutligen, fru talman, vill jag förtydliga att det är just det här som är grundbulten i liberalernas engagemang för kk-huset. Vi tror på både kultur och konferens.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Det var ett bra anförande och jag har helt samma åsikt att samhällssatsningar på kultur skall kopplas ihop med besöksnäringens behov. Jag tror inte att samhället har råd med alltför stora kultursatsningar om man inte samtidigt kan se att man får ett mervärde i det genom att det befrämjar besöksnäringen, och jag tror att jag har ungefär samma åsikt där som ltl Camilla Gunell hade i sitt anförande. Ltl Camilla Gunell sade för övrigt att det är en fråga om hur man ser på kultur och ställningstagandet grundar sig på vilken syn man har på kulturen. Det stämmer säkert; jag har  personligen kanske inte nått den positionen jag har i dag som gör det möjligt för mig att prata här genom att komma git genom någon form av kulturell falang, utan det är andra saker, men ju mer man sätter sig in i de här frågorna desto mera insikt får man i dem. Evenemangs- och kulturturismen är synnerligen viktig för Åland i framtiden. Det är därför liberalerna jobbar hårt för att vi från samhällets sida skall våga satsa på de här sakerna.

     

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Jag får tacka både ltl Katrin Sjögren och ltl Mats Perämaa för stödet och jag hoppas att det också börjar visa sig rent konkret i den förda politiken.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag vet inte hur liberalerna skall kunna vara mera konkreta. Vi står stabilt fast vid att kk-huset skall byggas, en jättesatsning från samhällets sida. Jag tycker att det om någonting är konkret. Vi har ingen vilja att ta time-out eller dölja vår beslutsvånda genom dylika fraser på annat sätt. Vi står fast där.

     

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Som jag sade tidigare, tänkte jag inte gå in så mycket på kk-husdebatten, men det är klart det kan vi också göra. Det är klart att det är kopplat till det här på alla sätt. Det som vi har sagt och fortfarande säger är att kulturen måste få en stor och viktig plats i det kommande kk-huset; om det är det som landskapsstyrelsen skall satsa på eller inte, i dagsläget är det ganska oklart.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman! 

    Jag håller helt med ltl Camilla Gunell att man inte skall se hinder utan möjligheter och jag är också den första att förorda samarbete över gränser och tycker att det är jätteviktigt. Näringsutskottet borde just titta på en definition av kulturturism, att man faktiskt pratar om samma sak. Jag tror att vi åtminstone är överens om att kulturturism är någonting som utöver att man ser ett nytt ställe ger en känsloupplevelse och en ny kunskap. Det tycker jag att är jätteviktigt. Jag roade mig faktiskt igår med att vara ute och ”googla” på ordet ”kulturturism” och då poppade alla fyra regeringspartierna upp på det ordet, däremot inte socialdemokraterna, så på det sättet tror jag inte att vi har läst valprogrammen alldeles likadant, utan vi är nog alla intresserade av att utveckla kulturturismen.

     

    När det gäller tolkningen av hur kulturpolitiken har bedrivits den senaste tiden så känner jag inte igen mig i prioriteringarna att det bara skulle satsas i ideella föreningar osv. Bland kulturprojekt som jag tycker är nämnvärda är Sjökvarteret, Eckerö-området, Vikingamarknaden, Kasteholmsområdet, som visserligen kan utvecklas hur mycket som helst, skärgårdssatsningar av olika slag, satsningar på sjöfartstradition och inte minst den nu aktuella postvägen. Man kan förstås utveckla och göra väldigt, väldigt mycket mer. Man arbetar sedan aktivt med att fundera på: Hur kan man utveckla kulturturismen vidare? Där vet jag att ltl Camilla Gunell också har varit med i diskussionen i kulturdelegationen. Det skulle alltså vara intressant, framför allt med tanke på turiststrategin, som ju är ett exempel på ett samarbete med andra näringar och en strategi och en plan som förstås kan utvecklas, att veta vad som saknas. Vad tycker du att man skulle lägga till där för det är viktigt att hjälpa och komma med goda idéer?

     

    ANDRA VICE TALMANNEN: Tiden är ute! Jag påminner om tituleringen!

     

     

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Det var väldigt många frågor som ltl Britt Lundberg tog upp. Om jag t.ex. tittar på hur pengarna fördelas och om man tittar på tradition och förnyelse är vi i traditionsbiten uppe i 6-7 miljoner, om man tar in också museibyrån och de projekt som finns i ordinarie budget. De pengar som finns för kultur, som är PAF-medel och som skall gå till 60 olika föreningar i dag, av vilka man kan säga att kanske mer än hälften är sådana föreningar som också jobbar med tradition, så om man ser hur pengarna fördelas mellan dessa två olika – tradition och förnyelse – som också kan gå ihop, man kan skapa nya projekt inom museiverk t.ex. Där är det alltså bara en liten spillra av pengarna, så det är ingen slump hur man har fördelat medlen utan det är resultatet av en förd politik. Så här ser det ut i dag och jag tycker att man måste satsa betydligt mera på förnyelsedelen.

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman! 

    Jag håller helt med om att kulturturismen skall utvecklas, men om man tittar på hur man definierar ordet ”kulturturism” handlar det ofta om kulturarv och kultur, och vad är kultur? Det är ett enormt stort begrepp. Jag tycker nog att kultur, även om det är dagsaktuell kultur, om det är framtida kultur eller om det är en dåtida kultur, det är kanske av mindre värde, men åtminstone alla dessa tre indelningar kan för mig vara förnyelse. Det handlar mera om hur de drivs. Postvägen tycker jag att är ett förnyelseprojekt.

     

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Vi är helt inne på att det är i alla fall innovationer som behövs. Som jag sade är grundsynen att man är medveten om vilken grundsyn det är som styr den politiska utvecklingen. Det är otroligt viktigt när vi nu står i ett vägskäl där man märker att det finns otroligt få och små satsningar på det som skulle kunna inbringa oerhörda pengar till landskapet Åland. Motionen handlar om att vi nu tar ett steg i den riktningen och verkligen ser hur man kan gynna evenemangsturismen som näringsgren.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Kultur- och evenemangsturismen är viktig ja. Jag vill påstå att det kommer ganska bra fram i landskapsstyrelsens turismstrategi. Jag bläddrade i landskapsstyrelsens turismstrategi och försökte hitta det som ltl Camilla Gunell hänvisade till men det gjorde jag inte; i stället hittade jag flera ställen där man talar om att satsningar på kulturell verksamhet är viktiga. Jag läser inte upp allt, det tar för mycket tid. Jag vill också påminna om det evenemangsråd som landskapsstyrelsen skall tillsätta som just skall hjälpa till med dels att samordna evenemangen, dels att hjälpa till med råd till arrangörer. Det finns många saker i åtgärdsförslagen. Man vill också arbeta för evenemang med regional spridning och talar om alla de evenemangen och hur mycket de betyder: Vikingamarknaden, posei och visa i Geta, Lövökongressen i Vårdö osv. Jag vill alltså påstå att jag tror att landskapsstyrelsen är väl medveten om och det ligger helt i linje med landskapsstyrelsens arbete att utveckla kultur- och evenemangsturismen. Jag ser ingenting som är emot motionen, utan tvärtom, det här är någonting som är med också i landskapsstyrelsens arbete eftersom man där hänvisar till turismstrategin.  Jag förstår inte riktigt det där.

    Jag vill också kommentera centerns urdåliga kultursyn och kulturpolitik. Det är inte första gången jag hör att vi skulle ha en speciellt traditionell syn och ingen förnyelsebar kulturpolitik; då vill jag säga att jag tror inte att gränserna mellan tradition och förnyelse är så där rysligt klara.

     

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Jag sade inte att centerns kulturpolitik är dålig. Jag sade att den är traditionell och konservativ. Jag tycker inte att det är det mest progressiva att vara på det sättet om man vill komma framåt och framför allt nämnde jag mångfald och professionalism och kvalitet. Det tror jag är avgörande ord när man går vidare i den här diskussionen. Jag förstår att turiststrategin ser ut som den gör när jag hör ltl Gun Carlson definiera vilka evenemang som hon tycker att är kulturturistiska. Jag tror att man definitivt behöver ta fram en definition. De projekt som ltl Gun Carlson nämner ger mervärde om du en gång är här på Åland, då får du mervärde till din resa, men de är inte av den typen som gör att du startar från Helsingfors, Visby eller någon annanstans för att komma till Åland bara för att uppleva detta. Där tror jag att det finns en diskrepans mellan vad vi menar. Det är satsningar av den kalibern att man får hela världens ögon på Åland, det är dem som vi skall jobba mera med.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Jag nämnde några som är uppräknade i landskapsstyrelsens turismstrategi. Jag nämnde inte Franciskanerdagarna på Kökar, men jag är säker på att det kommer folk utifrån Åland enbart för dem. Det som är missat här är naturligtvis att litteraturdagarna inte är nämnda, de kanske borde ha varit med här, men vi skall komma ihåg att den här åtgärden hette Evenemang med regional spridning. Om det är så att man vill att vi skall säga att litteraturdagarna är väldigt bra, så har jag sagt det många gånger tidigare. Jag tycker också att de är väldigt bra. Jag tror inte alls att det som man anger i turismstrategin visar någon smalhet och enkelspårigt tänkande. Fortfarande vill jag ställa frågan till ltl Camilla Gunell när det gäller centerns traditionella syn på kultur och att man inte skulle föredra mångfald. Jag vet nämligen att jag tidigare här i lagtinget har redogjort för till hur många olika kulturbidragen utfaller.  Jag vill gärna höra när jag inte skulle ha förordat någonting som skulle ha haft med mångfald att göra. Det är kulturdelegationen som fördelar pengar, inte jag som minister, på den tiden jag var det. Vi var överens om det mesta, trots allt.

     

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Ltl Gun Carlson och jag satt i kulturdelegationen tillsammans i många år och jag tyckte det var väldigt tydligt i otaliga fall att vår syn på kultur är väldigt olika. Det gör ingenting, man kan ha olika syn på kultur och man kan t.o.m. samarbeta med olika syn på kultur. Jag tycker att det är viktigt att man är medveten med vilka värderingar i grunden man förespråkar någonting. När det gäller tradition och förnyelse så står ltl Gun Carlson och jag på varsin sida – det har vi många gånger märkt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Jag tycker att det är en intressant tanke som tas upp i motionen och jag tycker också att det var en bra presentation av den, en del håller jag med om och annat håller jag inte med om. Det som nämndes om litteraturdagarna håller jag till hundra procent med om, det är alltid tråkigt när barnen är sjuka, men det var speciellt tråkigt den här helgen, för det skulle ha varit intressant att lyssna på evenemanget.

     

    Det här är en bra sak som får precis de effekter som ltl Camilla Gunell räknade upp när det finns verkligt engagerade människor i botten som drar. Alandia Cup är ett annat exempel som också har varit väldigt lyckat för den åländska turismen. Här upplever jag att det finns ett problem när man pratar om stöd, för vi har sett på många av evenemangen tidigare under åren att när landskapsstyrelsen har beblandat sig i dem, börjat stötta dem, börjat anställa projektledare så har de sakta börjat tyna bort och det här upplever jag som ett bekymmer att hur kunna stöda, hur kunna stimulera sådana här viktiga projekt utan att man kväver dem, det är en ganska stor utmaning.

     

    Jag håller också det som sades om hur väl Robert Wells konserter föll ut och det gjorde de mycket på grund av att man i god tid var ute och kunde marknadsföra dem utanför Åland. Tittar vi på vår egen entreprenör, tänkte jag säga, Dennis Jansson – nu pratar jag om honom professionellt, så jag kanske inte behöver titulera honom – och hans problem att driva igenom sina projekt, allt krångel, all byråkrati, all osäkerhet in i det sista, så är det helt galet. Det är klart att man inte kan ge sig ut och marknadsföra projekt ett år på förhand som man inte ens vet om man kan förverkliga, och det är beklagligt.

     

    En liten kort utvikning. Jag var senaste sommar till Öland och när jag såg vilket otroligt utbud som fanns på kulturturism just där, aktiviteter överhuvudtaget, jämfört med vad vi har här hemma på Åland om vi är riktiga ärliga, så var det med vemod jag satte i bilen och körde hem och tänkte: vilken fantastisk entreprenörsanda därnere på Öland! Det fanns överallt, i trädgårdarna hyrde man ut allt från lekstugor till husvagnar och man sålde munkar och grillad korv, man hade minigolfbana i trädgården, så om man jämför Mariehamn och Borgholm, Kindersvik på Öland så var det absolut som natt och dag. Jag var lite bedrövad när jag for hem och när jag kom hem och öppnade Ålandstidningen såg jag denna klappjakt igen på en av de få entreprenörer vi har, dvs. Dennis Jansson. Jag tyckte att det var för beklagligt egentligen. Jag ber om ursäkt, det var en liten utvikning, men skall sådana här kulturevenemang lyckas måste också de som är beredda att jobba, som är beredda att dra dem, få klara spelregler i god tid och veta vad som gäller.

     

    Vi alltså helt eniga om bitarna litteraturdagarna,, Wells konserter osv.  Däremot har jag lite annan åsikt när ltl Camilla Gunell pratar om traditionell kultur i, som jag uppfattar det, lite nedvärderande former, man pratar om centerledd kulturpolitik som traditionell och konservativ.

     

    Det nämndes en resa till Island och hur man där har kombinerat natur och kultur. Jag har inte varit till Island på ett antal år, men tidigare upplevde jag åtminstone att det var naturen och den högkvalitativa upplevelsen samt den högkvalitativa maten som man satsade väldigt mycket på, men man har säkert också satsat på kulturen. I den mån man satsar på kulturen på Island har jag nog den uppfattningen att man är väldigt stadigt förankrad i traditionen. Jag tror inte att man behöver titta på traditionell åländsk kultur som någonting negativt, som någonting automatiskt konservativt, men däremot tycker jag det är berättigat att vara kritisk till traditionella åländska evenemang som har sett likadana ut i 20 år utan att det har kommit någon utveckling överhuvudtaget. Där tror jag att vi har en samsyn.

     

    När det gäller kulturevenemang och om man ser på det som arrangeras vid Kastelholms slott så har jag nog den uppfattningen att väldigt, väldigt ofta efterapar man någonting som har hänt i Sverige för många, många år sedan. Det är väldigt få gånger som det riktigt traditionella, genuina, kommer upp på det sätt som man skulle önska.

     

    Fru talman!

    Till sist tänkte jag säga att jag tror att det är väldigt viktigt att evenemang, typ dem vi har nämnt här, får möjligheter att utvecklas, att man i god tid får spelregler som gäller och att man kan stöda evenemangen utan att man kväver dem. Det som sägs i motionen, att man tillsammans med aktörer inom kultur och turism tar fram en strategi för att stimulera utvecklandet av kulturturismen som näringsgren vill jag säga att vi från Ålands Framtids sida stöder fullt ut. Det är klart att det krävs pengar till det, men jag tror att det är väl använda pengar. Jag tror t.o.m. att det kan vara lätt att börja prioritera om man behöver ha dessa 10-20 procent för att byta – om jag lite generaliserar – diskbänken i en uthyrningsstuga. Jag tror faktiskt att man kan använda dem på ett bättre sätt och jag tror också att när det gäller pengarna för den marknadsföring som man många gånger vräker ut via Ålands turistförbund kan man använda bättre för att skapa intressanta upplevelser här på Åland, för det är trots allt det som är det viktigaste om man skall få folk att komma hit att det finns någonting intressant att uppleva.

     

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman! Det som ltl Anders Eriksson tar upp om långsiktighet är naturligtvis otroligt viktigt. Det hör till professionalismens hela habitus att man också planerar långsiktigt.

     

    När det gäller Island har ltl Anders Eriksson helt rätt. Island är stadigt förankrat i tradition. Men man lyfter fram sin tradition som ändå är så pass säregen; de har författare i världsklass, det är hela den fornnordiska kulturvaggan, så det finns oändligt mycket att hämta där. Men när de gör det och sedan presenterar det så gör man det på ett nyskapande, professionellt och kvalitetsmässigt hållbart sätt. Det är viktiga saker.

     

    Jag vill bara klargöra, att det inte är landskapsstyrelsen som skall driva kulturprojekten, naturligtvis inte. Det tror jag blir väldigt olyckligt. Det handlar om kulturutveckling på kulturområdet, precis som det handlar om inom andra sektorer. Landskapsstyrelsen skall alltså inte själv producera kultur, men man skall skapa ramar för andra entreprenörer inom den här branschen.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Motionärerna och jag förefaller vara ganska samstämmiga när det gäller detta med långsiktighet och också detta med att det gäller att vara förankrad i traditionen om man skall göra någonting intressant. Jag hoppas att ltl Camilla Gunell uppfattade att jag sade att när jag värnar om åländsk traditionell kultur finns det faktiskt mycket intressant som vi kan visa upp här också på Åland, men man kanske inte gör det på bästa sätt och jag definitivt ingen anhängare av de aktiviteter som har sett likadana ut i 20 år utan att det kommer någonting nytt, så jag tror att också där är vi synbarligen ganska samstämmiga att det är viktigt att vara förankrad i traditionen men att man gör det på ett nyskapande sätt.

     

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Naturligtvis är det viktigt att satsa på kulturarvet, och det gör vi på Åland. Om vi tittar på hur pengarna fördelas är det enbart på kulturarvet vi satsar. Det som satsas på någonting annat är bara små smulor av medel. Det är när ser hur pengarna fördelas som man kan gå in och förändra. Jag menar inte att man skall dra ner kulturarvssektorn. Varje samhälle har en skyldighet att ta hand om sin historia och sitt kulturarv, men det skall inte vara det enda rådande utan nu gäller det också att komma vidare och presentera kulturarvet så att det blir intressant för våra turister.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Jag tror som ltl Anders Eriksson att Åland mycket väl kan låta sig inspireras av Öland och Gotland. Ett alldeles färskt exempel på det är skördefesten som man har startat och som man har två dagar i september; där tror jag att man fick direkt inspiration från just Öland. Jag har inte en helt lika nattsvart syn på sommarkulturen på Åland som ltl Anders Eriksson har. Det finns en uppsjö av olika sommarkulturevenemang på hela Åland. Det har tvärtemot varit så att det har varit strid om bästa tidpunkten. Vi har konsertserien Katrina, vi har teater på Bentes, Teater Kuling i Badhusparken, Geta poesi och visa, visfestival, orgelfestival, Alandia Jazz och Rockoff. Det finns också en hel del andra evenemang som inte alls utannonseras utan som man helt enkelt marknadsför lokalt.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag förstår inte vad ltl Katrin Sjögren menade när hon sade att jag hade en så nattsvart syn på vad som fanns att göra här på Åland på sommaren. Sommarevenemangen som ltl Katrin Sjögren räknade upp är jättebra och det finns massor att göra, det är inte fråga om det, men jag tror att ltl Katrin Sjögren kanske blandade ihop när jag pekade på avsaknaden av entreprenörsanda när det gäller de privata turistföretagarnas möjligheter att göra pengar på dem som besöker Åland jämfört med Öland – där har vi oerhört mycket att lära och jag var väldigt förvånad. Är vi riktigt självkritiska och ärliga hänger det ihop med att det har varit lite för lätt på Åland;  tack vare den jättegoda färjtrafik som vi har haft har kunderna bara kommit på ett eller annat sätt och man har inte behövt göra desto mera utan det har varit att i stort sett öppna dörren till stugan och turisterna har varit där. Men om vi tittar framåt med den förändring som nu sker i Östersjön tror jag faktiskt att vi kommer att få väldigt svårt att hänga med i konkurrensen, om vi inte börjar tänka i lite nya banor och börjar ta upp sådana frågor som togs upp i motionen. Jag tycker att det är bra tankar där och jag tror också att det är viktigt att man i utskottet kan ta fasta på vad vi sagt och fundera även här i lite nya banor, ltl Katrin Sjögren!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sundman:

    Fru talman!

    Jag vill börja med att säga att jag har stor respekt för motionären ltl Camilla Gunells kunnande och också erfarenhet samt framför allt hennes engagemang i den åländska kulturen. Det är märks också i hennes framförande här i lagtinget. Jag tycker att det är en stor ära för mig att få samarbeta med ltl Camilla Gunell i kulturutskottet och jag ser också fram emot också framtida samarbeten där.

     

    Jag tror att vi alla kan hålla med om att motionens syfte är bra och att det är någonting som vi alla gärna skulle uppmuntra och få genomfört. Jag håller också med om att evenemang är ytterst viktigt för att skapa en ”destination”, det är där det grundläggande problemet finns för den åländska turismen, att vi inte har varit en destination i så stor utsträckning som vi borde vara, utan det är någonting man åker förbi: jo, jag har varit till Åland, vi var in i hamnen och vände. Som sades tidigare har vi blivit bortskämda, framför allt turistbranschen i och med att man får varje år levererat en hel hop turister som kommer iland egentligen utan större ansträngningar. Nu ser vi trender där det här håller på att vända. Rederierna vill framför allt ha sina passagerare ombord och då har inte vi några tentakler ute som skall ersätta den hjälp vi har fått. När man pratar om att bygga en destination är väl utmaningen kanske inte sommarmånaderna, för då har vi många fina naturvärden, men under för- och eftersäsong, som vi tydligt vurmar för i turismstrategin, är det viktigt med evenemang för att folk skall komma hit och ha någonting att göra utan att bara semestra. Då är exempel som litteraturdagarna av yttersta vikt och att vi också skapar många fler.

     

    Ser vi per capita har vi ett fantastiskt kulturliv på alla nivåer, men för den skull kan det bli både bredare och bättre och framför allt kan det paketeras bättre. Det är det som det handlar om. Vad menar jag med ”paketera”? Jo, att tänka kommersiellt, att tänka på kultur som en produkt som man kan sälja som vilken annan som helst så att man kan ha privat anställda människor som sysslar med det här, men kan betala gage åt artister osv. Det är trots allt så att många av de kulturevenemang vi har i dag är mer eller mindre finansierade av offentlig sektor, man får bidrag, man har resurser från offentlig sektor som arrangerar osv. Visst har vi tagit halva steget när vi får sådana evenemang att fungera bra, men för att det verkligen skall skapa mervärde, för att det skall vara en som syns på rätt sida om BNP-räknaren, så skall det vara ett kommersiellt tänkande. Det är kanske så att kulturmänniskor i allmänhet ar lite svårare att tänka sig det här än t.ex. en affärsman, eftersom kulturmänniskor ofta vill skapa, man vill framföra sin kultur och man har all sin tankekapacitet där; då bör det vara någon annan som ”paketerar”, marknadsför det osv. Det har kanske blivit så i vårt småskaliga samhälle att de ideella krafterna skall stå på scenen och utöva sin kultur samtidigt som de sköter marknadsföringen lite bakom; de har en väldigt bred uppgift och allt sker ideellt med hjälp av någon från offentlig sektor eller från den s.k. tredje sektorn som är finansierad med PAF-medel.

    En diskussion om en uppdelning skulle alltså vara väldigt viktigt.

     

    När det gäller kommersiell kultur har vi just nu ett alldeles i särklass lysande exempel i ett bolag som bär sin grundares namn: Dennis Jansson Ab, personen Dennis Jansson som också råkar vara lagtingsledamot och sitter här framför mig nu. Om vi backar tillbaka några år – jag drar alla över samma kam och säger vi – och ser hur vi från samhällets sida har uppmuntrat just precis den här verksamheten som vi vill se att utvecklas, och om vi bläddrar lite i gamla tidningar så nog blir man lite bekymrad och man funderar också hur entreprenören överhuvudtaget orkar hålla på, att han inte för länge sedan har gett upp. Det fortgår även i denna dag, i denna stund som vi är här, så försöker ”vi” sätta käppar i hjulen från samhällets sida på olika sätt och vis. Det borde vara tvärtom. Om jag är lite extrem, skulle jag kunna säga att vi borde stifta en lag där vi säger att Dennis Jansson får göra precis som han vill, och så borde han få göra det. Det var lite extremt, givetvis skall även den verksamheten följa lagar och regelverk, men ni förstår? Jag tycker alltså att vi borde uppmuntra när det verkligen finns en sådan här resurs.

     

    Innan vi från politikernas sida försöker få nya verksamheter att gå skall vi ta vara på de personer och de verksamheter vi har och raffinera dem och låta dem växa, vi skall skapa en möjliggörande miljö på Åland för att sådan verksamhet skall kunna expandera, det är av yttersta vikt. Vi har från Obunden Samlings sida påpekat många gånger att det är väldigt viktigt och enskilda evenemang har stor roll, både för åländsk kultur, för åländsk ungdomar och folk i alla åldrar, framför allt för besöksnäringen.

     

    Det diskuterades också när landskapsstyrelsen skrev sitt handlingsprogram och därför står det som en punkt under kulturpolitiken, att kulturens och idrottens roll inom besöksnäringen lyfts fram. Det här gäller det att göra på olika sätt och de saker som nämns i motionen är bland sådana åtgärder som har diskuterats i offentligheten och det är också viktigt att ha samordningen mellan kulturfolk, mellan turistfolk osv. Där har turistförbundet en viktig roll. Jag tror också att man från turistförbundets sida – främst i och med dess nya VD – har insett att man har en sak att förädla i idrotts- och kulturturismen.

     

    Jag tror alltså att vi är på god väg att göra det här och varför är vi på god väg? Jo, därför att nu har vi sist och slutligen nått till det som vi har varit rädda för, nämligen 2004 när spritskatten sänks och vi kanske får uppleva ganska stora omvälvningar i och med EU utvidgas osv. Nu har vi verkligen en piska på ryggen att inte bara prata utan verkligen få någonting till stånd.

     

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Jag får tacka ltl Danne Sundman för hans stöd. Det finns lite formuleringar i hans anförande som jag tror att man skulle kunna lite mera diskutera kring, t.ex. kommersiellt tänkande och även kommersiell kultur, vad är det för någonting? Jag är inte helt säker på att vi på alla punkter kanske är överens där. Kulturen är en del av vad det är man kan utveckla, och det är det jag har fört fram här, men ltl Danne Sundman har helt rätt i att det också handlar om idrotten. Jag tycker att idrotten har gått i förväg, man har skapat någonting väldigt bra som fyller många av våra idrottshallar också på vinterhalvåret samt till den bransch som jag tycker att ltl Dennis Jansson, nämligen till underhållningsbranschen. Men, som jag också var inne på, kan man inte överlåta detta till föreningslivet, det är alltför betungande för människor att på ideell basis jobba med. Det här är någonting som man bör göra som anställd, med en långsiktighet och med ett långsiktigt tänkande.

     

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Man kan säkert läsa in olika definitioner i mitt anförande, men när jag läser motionen: att man skall stimulera utvecklandet av kulturturismen som näringsgren handlar det för mig om att få ett kommersiellt tänkande så att man också förtjänar pengar på kultur, att turistbranschen främjas av kultur. Jag ser det som motionens syfte.

     

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Du har helt rätt, det är precis det jag vill! Däremot blandas det i många sammanhang in hur mycket pengarna skall få styra t.ex. innehållet i det rent konstnärliga uttrycket och då kan jag ta ett exempel från Island. Där är man noga med att betona att de kulturevenemang som man har skall rent innehållsmässigt fungera helt på konstens villkor; sedan skall man styra turistströmmarna dit. Det är precis som ltl Danne Sundman säger att målet är att skapa mervärde och generera inkomster till det åländska samhället genom att ha goda kulturella projekt.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Jag vill bara tillägga att jag tror att det exempel som jag gav i mitt anförande, nämligen den s.k. underhålls/kulturturism som Dennis Jansson producerar och det sätt på vilket samhället har bemött de satsningarna gör att det kanske inte är så lätt att tänka sig in i en roll där man börjar med någonting och sedan får utstå samma spott och spe som personen i exemplet. Det är alltså viktigt att se på det klimat samhället skapar för sådana här satsningar, för det säkert flera sådana här frön ute i samhället som kan sås och börja gro.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Dennis Jansson:

    Fru talman!

    ”Dom där förbaskade politikerna, säj int annat nej!” Jag skall inte gå in på några specifika evenemang eller någonting utan jag skall försöka reda ut vad kulturturism egentligen är. Vem gör projekten och till vem? Varför? Hur skall de finansieras? Är det enbart med biljettintäkter eller skall samhället betala en stor del av det?

     

    Vi kopierar faktiskt många, många andra, vi gör likadant som Gotland, vi skall ha Vikingamarknad och vi skall ha det ena och det andra. Vi är väldigt dåliga på att hitta på egna nischer som är totalt nya. När har vi använt vår historia och försökt skapa någonting nytt och spännande av den? Vi har  nu Bomarsunds fästning som firar jubileum. Var är de stora uppblåsta fästningarna i skala 1:1 och de stora krigsslagen med kulisskapade skepp och bomber som flyger på det demilitariserade Åland som skapar rubriker på utsidan! Var finns de annorlunda sakerna som verkligen skulle få folk att lyfta på hakan? Va? Finns Åland där mitt i Bomarsund, vem är det?? Det är på det viset: vem är Åland? Det är svårt för folk utifrån annat än den smala eliten kanske som Ålandsvänner som känner till Åland och vad som händer på Åland. Rubrikerna om Åland är snarare den där som jag läser i Sanomalehti om att Åland har gjort något dumt igen, det är det som man vet om Åland i dag eller någon fyllekryssning. Det är det som är bilden av Åland i dag, tyvärr, tyvärr.

     

    Nu ställer jag mig frågan: Varför skapas inte de här nya galna sakerna som borde komma till stånd för att verkligen sätta Åland på kartan? Jag skall berätta vad som händer så fort någon kommer på någonting som är spektakulärt – nu skall jag inte gå in på kulturturismen exakt utan jag skall nämna vad en av Ålands främsta affärsmän föreslog – den här personen föreslog att vi skulle ta Formel I till Åland. Många sade så här: ”Hur tusan ska man kunna köra någo Formel 1-bilar på Östra utfarten, dom kommer ju å krocka i en telefonstolpe!” Det var den direkta reaktionen, medan i alla fall jag såg, att oj,då, 1 miljard teve-tittare! Kanske turiststatistiken inte längre skulle bli ett problem, om det skulle ha hänt eller om någon skulle ha vågat ta den dåraktiga tanken till sig och verkligen genomfört det, för jag är helt övertygad om att det skulle ha gått. Problemet är att alltid när det handlar om våra offentliga pengar och medel och någon kommer med en idé, så snackas den sönder i småbitar och det blir absolut ingenting annat än en halvmesyr. Man måste komma bort från det, man måste låta det privata initiativet få mera frihet, men jag vet faktiskt inte på vilket sätt. Jag har personligen försökt hitta min egna vägar för att komma bort från det offentliga så mycket som möjligt när det gäller pengar.

     

    Det gjordes en jämförelse med Island, det var också att kopiera Island. Skall vi kopiera Island, så har de Björk där; vi har Fame Factorys Micke Grahn, kanske han vill bli ålänning, så har vi en ny exportprodukt att lansera, han sjunger väldigt bra. Det här var ett skämt – jag hoppas ingen förstod det!

     

    Nu vill man bygga ett hus för hundra miljoner gamla mark! Det är väl jättebra med ett fint hus med ett orkesterdike för en orkester som vi knappt har! Vad skall vi göra där då? Skall vi ha vår egen kultur där eller skall vi köpa in kultur och sälja, skall vi köpa in svenska orkestrar och sälja i vårt kulturhus eller vad skall vi ha i kulturhuset annat än kongresser, vilket är en bra idé? Man måste verkligen tänka igen, det skall ju fyllas med innehåll, det skall skapas innehåll. Det måste finnas en drivande kraft som verkligen ser till att det blir någonting av det också, att det blir pengar av det också. Det finns många sätt att göra saker på, men jag tror att det viktiga är att när vi skapar saker skall vi vara innovativa, inte kopiera alla andra. Det finns kk-hus i snart varenda en svensk småstad. Skulle vi inte kunna göra något mer innovativt, någonting mera spektakulärt? Vi har pengar, vi har resurser, ett litet tag till, tror jag.

     

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Jag skulle vilja kommentera frågan: Vad skall vi satsa på? Jo, vi skall satsa där vi har kulturell bärkraft, där vi har någonting som är så unikt så att det inte finns någon annanstans i världen. Bomarsund och de historiska händelserna där är unikt. Katrina-projektet, som landskapsstyrelsen också producerade för några år sedan var en succé, det var extremt bra. Litteraturdagarna och filmfestivalen Vera är unika i ett riksperspektiv, det är därför folk kommer hit; där har man hittat den kulturella bärkraften. Så ser jag på det hela.

     

    Ltl Dennis Jansson, replik:

    Fru talman!

    Litteraturdagarna nämndes. Jag måste säga att det är ett fantastiskt bra evenemang och otroligt nog har det kommit till i kommunal regi. Det är inte så många som verkligen har gjort det. Jag ger en eloge till Mariehamns stadsbibliotek och till deras otroliga engagemang när det gäller att skapa detta evenemang.

     

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Jag skulle bara vilja säga att det finns eldsjälar och en genuin vilja att göra någoting bra också i kommunal regi.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Fru talman!

    Det som nämndes om musikteatern Katrina hade en föregångare, inte i samma form men lite i samma stil, nämligen TV-filmatiseringen av Stormskärs Maja, som också fick en stark genomslagskraft utanför Åland. Båda dessa projekt är väldigt geniuna, men de innehåller samtidigt någonting allmänmänskligt som alla människor känner igen sig i. Och det är kanske kultur när den är som bäst, det är kvalitet, det upplevs som sant. Det är kanske inte alltid de projekten som drar den största publiken, men de är ganska livskraftiga och tåliga och därför var det väldigt tråkigt att man inte utnyttjade satsningen på musikteatern Katrina mera och gjorde den mera bestående. Jag tror att det hade varit ett evenemang som hade dragit under flera år, men där finns problem med lokaliteter osv. Tänker man långsiktigt, så visst är det för alla, både för Rockoff och för Katrina, fråga om utrymmen, att man har bra faciliteter för att bedriva kulturprojekt. Det krävs nämligen en långsiktighet. Litteraturdagarna fick faciliteter som är kvalitativt ypperliga. Folk kommer också för miljön därför att biblioteket är en litterär miljö, det är en helhetsupplevelse. Jag tror att man måste tänka så när man skapar projekt, att det inte är bara att driva igång någonting, utan det måste kunna permanentas under fina villkor.

     

    Ltl Dennis Jansson, replik:

    Fru talman!

    Vtm Barbro Sundback nämner Katrina som är en teatermusikalföreställning som jag personligen tycker att var en bra föreställning. Om man återupprepar den i den storlek som Katrina var, 4.000 besökare per gång, så blir det svårt att fylla upp en arena på regelbunden bas; det kan bli svårt att varje år köra samma pjäs, utan den måste kanske förändras eller förnyas. Visst, jag tycker om de projekt som tas fram; teater och musikaler kostar pengar, det kostar otroliga pengar att skapa teater, du behöver ha duktiga skådespelare, du skall gärna ha kända namn, du skall ha profiler utifrån, gärna som är kända, för att attrahera publik även den vägen. Visst, de grejerna kostar pengar och det behövs faciliteter. Beträffande Katrina arrangerades den på en utomhusarena i Eckerö. Det finns utomhusarenor i dag som har kommit till, så det finns möjligheter i dag att sätta upp Katrina igen om man vill göra det.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Fru talman!

    Visst finns det, men de tillfälliga lösningarna är kolossalt dyra, så det måste skapas permanenta faciliteter för att producera en så här stor uppsättning. I motsats till ltl Dennis Jansson tror jag att man kan dra publik med musikteatern Katrina; den har samma värde som Himlaspelen i Mora och det finns flera sådana produktioner i Sverige där man år efter år ger samma uppsättning och sedan bygger man upp evenemang runt omkring. Det är trots allt så lyckligt att det kommer nya generationer hela tiden som inte har sett uppsättningen. Men det är klart att det är ett riskprojekt. Min slutsats av diskussionen i dag och från tidigare diskussioner är långsiktigheten, man måste ha en bra produkt och man måste ha en bra miljö där man får producera en uppsättning.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Lasse Wiklöf:

    Fru talman!

    Jag tycker att litteraturdagarna är ett enastående projekt och jag har berömt dem personligen i många år. Det har utvecklats till någonting stort och fint. När vi diskuterar kultursidan är det väl just på off-season som vi verkligen borde koncentrera oss. Åland är fortfarande ett urtypiskt högsäsongsamhälle om vi pratar om turism. Det börjar i maj och slutar 15 augusti. Vad därutöver är så är av mycket marginell karaktär. Det är klart att det är svårare att göra saker och ting under den tidpunkt då alla som man vill att skall komma utifrån skall besöka oss. Då är inte Ålands ansikte utåt det allra vackraste och det krävs mycket, mycket mera, men jag tror att det går. Det är det här vi borde stimulera av all vår kraft.

     

    Det finns också ett jättestort problem, och nu vill jag tala av egen erfarenhet. Jag har varit med själv om att starta, visserligen icke kulturevenemang, men nästintill inom det idrottsliga, två storsatsningar verkligen, där sponsorer var beredda att skjuta till miljoner för att etablera två projekt för att det skulle bli någonting i framtiden. Och om jag får tala om ett projekt som lever i högönsklig välmåga fortfarande så är det tennisevenemanget. I dryga fyra år jobbade vi stenhårt med förluster för att försöka etablera evenemanget på Åland och skapa Mariehamn till någonting av ett Båstad. Det fanns möjligheter att runt det bygga ut en massa juniortävlingar också på mycket hög nivå, som skulle ha pågått i månader. Alla sade, gör inte det här under högsäsong, utan var hyggliga och försök lägg det lite off-season. Och vad gjorde vi i vår stora enfald? Jo, vi ansträngde oss till det yttersta att för det första övertyga WTA (World Tennis Association i Florida) att Mariehamn var en lämplig stad för kvinnlig tennis på världsnivå. Det tog ett halvår att göra detta. Jag vill inte säga vad de trodde att Mariehamn var för stad, men till slut lyckades det och mycket tack vare den gamla veteran-touren med Borg och McEnroe, som intygade hur fint det var att vara på ett evenemang i Mariehamn på Åland. När man sedan dessutom lyckas få ett datum som läggs på sidan om högsäsongen för att också fylla allt vad gäller hotellbäddar och sådant, vilket vi alltid gjorde i Mariehamn med omgivningar, man får ett datum in i augusti och vad händer då? Nej, då får man inte tillgång till arenan! När man äntligen efter många års hårt jobb har lyckats etablera någonting verkligt fint, som jag upplever det, med internationell lyskraft, med televisering i många länder i Europa, Asien, Japan m.m., då går det inte, utan då måste man flytta. Jag kan säga att jag höll själv på en natt för att skapa ett bolag och få ihop ett aktiekapital på 400.000 dåtida gamla mark för att det här skulle kunna bli någonting, och det fanns sponsorer som var beredda att skjuta till miljoner i fortsättningen – Mariehamn och Åland skulle bli tennisens eldorado på damsidan, där 100 av världens bästa tenniskvinnor skulle uppträda varje år. Nej! Då kom någon och sade, att det var tyvärr några hockeyjuniorer som skulle tävla den här tidpunkten, det fanns inga möjligheter! Alltså fick man styra vägen bort och i dag är vi glada över att Stockholms stad i stället kostnadsfritt ställer Stockholms stadium till vårt förfogande. – Så lätt är det!

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 8:

     

    Ltl Göte Winés m.fl. hemställningsmotion angående ett besökarcentrum i Bomarsund. (HM 11/2003-2004).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Ltl Göte Winé:

    Fru talman!

    Det har redan varit mycket diskussion om kultur och historik. Att jag som pojke varje sommar på sjuttiotalet fick fara till Bomarsund var för mig en höjdpunkt. Jag kommer väl ihåg trampbåtarna, det var otroligt med folk, det var ett turistliv som levde i högsta grad. Igår – i visserligen utanför turisttiden – när jag körde förbi såg jag faktiskt, helt otroligt, en person som stod där och letade eftr information och jag bromsade in och började studera den här mannen lite och helt klart letade han efter någonstans där han kunde läsa om Bomarsund. Tyvärr är det lite för lite vi har där som information.

     

    Är det inte dags att vi skulle få ett besökscentrum i just Bomarsund? Det behöver inte vara en otroligt fin fasad, utan titta i stället: vad är det vi vill ha in där och så bygger man en fasad utan att vi har råd med den, det behöver inte vara så jättelyxigt, men det skulle vara trevligt att fara dit.

     

    I lördags var jag ut och promenerade och gick genom Jan Karlsgården, ett otroligt vackert ställe, inga stora, ståtliga byggnader, utan små, fina och praktiska. Vad är det man skulle vilja ha i Bomarsunds besökscentrum? Jag skulle föreslå:

    • Information om postvägen.
    • Vad innebar militärhospitalet på Prästö?
    • Kyrkobyggnaderna.
    • Fästningsanläggningar m.m.
    • Sambandet Bomarsund och vår demilitarisering skulle vara intressant.
    • Souvenirförsäljning och café
    • Historiska utställningar: minitarystaden av Skarpans och digitalserien hur Bomarsund såg ut för 150 år sedan.

     

    Det finns säkert mera, men jag kan nog med min historiska kunskap lova att det är någonting som jag har glömt.

     

    Delgenerelplanen för Bomarsund och Prästö blev klar i september 1992. Som sundsbo blev jag jätteglad när jag började titta i den att tänk om det här skulle ha kunnat förverkligats!

     

    Under ”Turist och friluftsliv” var målsättningarna

    • Att med bibehållande av fornminnets autenticitet och upplevelsekraft utveckla Bomarsund /Prästö till ett attraktivt natur- och kulturområde med mångsidig användning och service
    • Att inom det stora planområdet erbjuda intresseväckande och välutvecklade möjligheter till aktiv rekreation och rikare fritid.
    • Att i syfte att höja servicekapacitet och standard komplettera och ersätta befintliga turistanläggningar och att genom nyetableringar skapa ett bredare utbud inom bl.a. gästhamns-, logi- och förplägnadsverksamheten, varvid befintliga anläggningar inte får läggas ned innan nya motsvarande skapats samt hög nivå på öppethållning och service bör garanteras.
    • Att initiera ett för hela planområdet anpassat kommunikationssystem för olika typer av persontransporter.
    • Att nyttja den unika natur- och kulturmiljön för ekologiska och historiska studier och verksamheter.
    • Att genom lämpliga marknadsföringsåtgärder göra området intresseväckande profilerat och känt.

     

    Oj, jag satt och drömde när jag läste det här för det var mycket vackra, fina ord, men vad har hänt? Jo, vi har gett möjligheter till aktiv rekreation på grund av att man springer runt och letar efter information om Bomarsund och dess historik men inte hittar någonting! Bomarsundsområdet är stort så där får man verkligen röra på sig. Sedan har vi den allmänna badstranden som lär vara under museibyråns ansvar, men sist vi hade besök av en barnfamilj som ville simma där, så for de till Eckerö dagen efter, så de blev ju berikade av Eckerös kultur då också!!

     

    Syftet att höja servicekapaciteten: det enda jag har märkt där är nedläggningar av både Grenadjären och värdshuset. Vad jag har förstått är också Bomarsundsgård också illa ute. Jag har i alla fall börjat sakta ner där så att det inte rasar ihop när man kör förbi! Arrendatorerna har under en längre tid velat omförhandla kontraktet med landskapsstyrelsen, men de får inget svar. Fast arrendatorerna har varit i kontakt med landskapsstyrelsen flera gånger så verkar det inte hända någonting.

     

    Museibyrån har lagt pengar på Sund, men tyvärr är det alltför mycket pengar på Kastelholm med omnejd. Om sanningen skall fram, så det här Ribackaprojektet är väl ingen höjdare, av vad jag har fått mig berättat. Det är inte heller något kulturhistoriskt jobb att man renoverar på ett ställe och sedan låter man ett annat totalt förfalla. Så är det just nu med vårt Bomarsund. Är det inte så att man behöver lägga lite pengar på allt för underhåll?

     

    Jag tror faktiskt att det är dags att vi gör någonting för att stoppa upp förfallet av Bomarsund, för det börjar verkligen se sjaskigt ut där. Förra veckan hade socialdemokraterna i Sund en visning för sundsborna av digitalserien hur Bomarsund såg ut förr och alla som var där var helt samstämmiga: någonting behöver göras. Det är någonting som vi som bor i Sund är stolta över. En av dem som var där föreslog att kunde inte digitalserien göras i en kortare variant och skickas ut i stället för turistbroschyr göras om till DVD så att man kan sitta hemma och få lite Ålandsinfluenser i datorn eller teven. De tyckte att ett besökscentrum är jätteviktigt så att det finns flera alternativ än Kastelholm.

     

    Angående att sälja Åland har vi ett ypperligt tillfälle i samband med 150-års firandet av Bomarsund. Att ta tillvara på det här är bra men det är alldeles för kortsiktigt. Jag hoppas däremot att det läggs ekonomiska resurser dit så att det går att genomföras på ett föredömligt sätt. Men det bör säljas mycket bättre utanför Åland än vad som verkar göras i år. För min del tycker jag att det skall vara en av topparna i turistbroschyrerna. Om det inte är det, så hoppas jag att det gör det under de två följande minnesåren. 150-års firandet i Bomarsund är en otroligt bra start som man sedan kan ta tillvara på just av Bomarsundsområdet.

     

    Var vill vi ha ett besökscentret? För min del är jag inne på Bomarsundssidan, egentligen av trafiksäkerhetsskäl. Bron mellan Bomarsund och Prästö är ingenting att uppmuntra för gångtrafik. Den är mycket smal och det kan lätt hända olyckor om många börjar gå på den. Vad är det annat vi kan göra? Det finns massor med olika saker. Jag tycker om att drömma, jag har visioner. Om man skulle tillåta ett lite minitåg; Bomarsundsområdet är otroligt stort, mycket historik. Jag blev jätteimponerad när jag fick lyssna på Graham Robbins om stället. Då skulle det t.ex. finnas möjligheter att ha ett minitåg att fara runt på området. Vi skulle kunna använda det till marknad längre fram. Våga utnyttja tornet, där det är en otrolig utsikt.

     

    Får vi 150-års jubiléet att synas utåt, som jag tror, så kommer turister hit till Åland för första gången. Och det kan jag säga att visar vi Åland från vår servicevänliga sida är det jättebra och då vill man gärna komma hit igen, men då behöver alla hjälpas. Vi behöver alltså få ställen dit man kan komma.

     

    Jag återkommer till delgeneralplanen. Det fanns jättefina och bra idéer där. Vissa av dem var realistiska, vissa mindre realistiska. Om man vi tittar på åtgärdspriortering, tidtabell och kostnader. Med angiven prioritet menas 1) aktuellt varje dag; 2) aktuellt inom fem år och 3) åtgärder inom 10-25 år.

     

    Åtgärder.

    Rekonstruktionsarbete:

    Magasin Furuhjelm               prioritet 2, inom fem år

    Magasin Bodisco                 prioritet 2

    Café Tuting                          prioritet 1

    Tilläggspir vid strandmagasinen

     

    Av restaureringsarbeten som skulle ha gjorts inom fem år är: Huvudfästet, Brännklintstornet, Notvikstornet, Prästötornet, Nya Skarpans, Förstaden, dvs. Bomarsundsgård.

     

    Det finns otroligt med saker som fanns men ingenting är gjort och vad är det som bör göras?

     

    Även för arkeologiska undersökningar är det hög prioritet. Vad har hänt där? Jag tror att det hänt lite där.

     

    När det gäller detaljplaneringen hade jag lite roligt: det fanns fem hotell planerade på sammanlagt 18.000 kvadrat. Snacka om visioner! Men nu har museibyrån gjort ett nytt projekt, Byråprojekt Bomarsund, som har fått datum 14 januari 2003. Vid Bomarsund vill landskapsstyrelsen förmedla historia till såväl dem som bor i landskapet som till dem som besöker Åland. För att hantera kulturarvet vid Bomarsund krävs kunskap om platsen och omvärlden. Vad är det som skall hända i byråprojektet? Det enda som finns med är att man skall ta reda på varför de kommer dit och hur många som kommer dit. Jag kan berätta hur man kommer dit, antingen med bil, buss eller cykel. Jag tror inte att den mannen som jag såg igår som leta efter information finns med i någon statistik. Vart man skall gå om man har frågor tycker jag också är någonting som borde finnas med och tas reda på.

     

    I byråprojektet Bomarsund ingår: ”En av målsättningarna är att i samverkan med andra intressenter klargöra varför besökare kommer dit.” Ja, en sak är jag säker på, att det är inte att bo på hotell eller spela golf eller något sådant, utan jag tror att de kommer för att ta reda på vad som hände med Bomarsund, vad har det för historisk betydelse för Åland osv.

     

    Jag avslutar med att landa lite här på Åland och just nu. Det vi behöver är ett besökscentrum i Bomarsund som är öppet på sommaren och att det tillsätts en arbetsgrupp som ser möjligheterna av ett besökcentrum och ser på en turistisk utveckling av Bomarsund med omnejd. Vi har otroligt med kapacitet på det här området bara vi utnyttjar det på rätt sätt.

     

    Ltl Gun Carlson:

    Fru talman!

    När det gäller Bomarsundsområet är det i mångt och mycket det som vi hörde av ltl Göte Winé, att det är inte på något sätt så rysligt publikvänligt, det är väl det minsta man kan säga! Jag vill ändå relatera lite till att de spektakulära planerna och visionerna som fanns, som gick ut på att man skulle bygga ett besökscentrum inne bland fästningarna, dvs. bland de gamla murarna – man kan nästan inte kalla det som är kvar fästningsområde, för det är svårt att förstå, det är lite stenhögar här och var. Det fanns i alla fall ganska långtgående planer och det skulle ha blivit ett mycket dyrt hus igen då. Det är riktigt att det fastslogs i delgeneralplanen, den hade stora och viktiga ambitioner, men under tidens gång har vi också insett att vi har många befintliga utrymmen som är landskapsägda runt omkring, speciellt på Prästö. Samtidigt som fler och fler av våra experter, som dels är anställda inom museibyrån men också kommer bortifrån, säger så här: bygger man ett besökscentrum innanför fästningsområdet blir det ännu mer förvirrande vad fästningarna egentligen är, man borde vara utanför fästningsområdet för att bygga ett besökscentrum. Det som gäller nu och som också torde synas i planer är att man skulle försöka skapa ett besökscentrum i det tomma telegrafutrymmet.

     

    Jag håller helt med ltl Göte Winé att det behöver finnas ett besökscentrum som på något sätt visar och förklarar vad Bomarsund var en gång i tiden. Det är viktigt att man kan visa de digitala modellerna som vi nu har tagit fram. Man har en tid talat om på många andra ställen, också här, att man skall skapa de byggnadslösa museerna, dvs. man skall städa upp Bomarsundsområdet, hugga fram ruinerna, alla fästningar, alla husgrunder som finns - det handlar om många kilometer, det är stora områden – och där skapa ordentliga, vettiga informationsskyltar. Det är det första man borde göra inom Bomarsundsområdet och det är också det som byråprojektet handlar om; även om det kan beskrivas lite så här tvivelaktigt är det faktiskt det som det går ut på och sedan skapa ett besökscentrum. Vi vet att det har funnits stora visioner om ett återuppbyggt Prästötorn, som är intressant i sig, som skulle kunna fungera just som ett besökscentrum, men då är det också ett 100 miljoners gamla markprojekt eller var det slutar, jättestora projekt.

     

    Det som nu är viktigt egentligen är att lagtinget passar på tillfället att åka på den exkursion som museibyrån och ledningsgruppen för Bomarsundsfirandet anordnar den 15 april, strax efter påsk. Det hoppas jag verkligen att hela lagtinget tar chansen till, för där får man se dels det som jag pratar om och dels vad man kunde göra åt det. Det är viktigt, men det behövs kanske inte en motion därför att det här är ändå, såvitt man inte har lagt ner det som vi startade under min tid, verkligen ”på gång” som vi brukar säga.

     

    Jag är övertygad om att sommarens minnesårsfirande i Bomarsund kommer att väcka intresse för Bomarsund, för jag vet ju vad man planerar. Jag tror också att det här gör det lättare att gå vidare med besökscentret, antingen i Prästö gamla telegrafen eller i något annat, för det är ändå viktigare att vi använder de utrymmen vi har än att vi bygger helt nya.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Visst kan också telegrafen vara en bra möjlighet bara det görs någonting. Jag förstod också på ltl Gun Carlson att hon tyckte att motionen inte var så hemskt nödvändig, för det görs saker. Det är inte invånarnas i Sund tolknig av det hela. De uppfattar det helt tvärtom. Jag tänkte mig en uppbyggnad av t.ex. magasinet som fanns där tidigare. Vi har redan simviken där som försöker skötas om. Tänk att ha en liten lekpark med något fornhistoriskt minne osv. som man kunde utnyttja. Vi får ha familjer där hela dagar, att det finns någonting som händer där. Jag tror att det skulle vara jättebra. Jag håller inte med ltl Gun Carlson att det är på gång någonting – det syns ingenting, det händer ingenting och folk ser hur det förfaller. Tyvärr är jag själv bortrest den 15 april på social- och miljöutskottets studieresa, men jag rekommenderar er att när ni kommer till Bomarsundsgård ta och titta på husen där, det är inget nytt ventilationssystem som de har när det är 10 meters hål i husen osv. Det är tyvärr så att det håller på och förfaller.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman! Det är riktigt att det är mycket som håller på och kanske inte förfaller men borde skötas om på ett annat sätt. Det har minsann varit diskussioner under åren, det är alldeles klart. Det vi nu pratar om är besökscentret och sommaren vid Bomarsunds fästningsområde; där är det så, såvitt jag vet, att man kommer redan i sommar att ha verksamhet i telegrafen. Sunds kommun får ställa ut, får hyra utrymmen för att ställa ut dräktmodeller, kanske Skarpansmodellerna, så här finns nog möjligheter och vi tycker också att det är bra att Sunds kommun nu har börjat ta lite initiativ och inte bara förväntar sig att någon annan skall göra någonting åt kommunen.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman! När det gäller uttalandet om Sunds kommun tror jag att det kan vara svårt för en kommun att agera när den inte äger stället utan det är landskapet som är huvudägare. Det är bra att det händer någonting. Jag ser inget fel i om det blir vid telegrafen, det kan jag lova, bara vi får ett ställe och bara det börjar tittas på det positivt, inte se hindren, utan nu ser vi framåt och fixar upp det för det är ett otroligt potentiellt ställe, så det här skall vi klara av att samarbeta kring.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman! Det är just det som byråprojektet Bomarsund kommer att medföra: att det faktiskt händer någonting. Det medges att det har varit trögt och det beror på många olika speciella saker, och personer t.o.m., men allt måste ha sin tid.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     Ltl Carina Aaltonen:

    Fru talman!

    Jag har tittat lite närmare på turismstrategin för 2003-2010. En av de åtgärder som beskrivs under rubriken ”Natur- och kulturarv” kallas Landskapsrum. Tanken med ett landskapsrum är att det skall finnas utrymmen med information och service för besökare och landskapsrummen skall iordningsställas längs de trafikleder där turisterna färdas. Det är meningen att besökarna skall kunna få personlig servcie året om. Verksamheten i landskapsrummen skall stöda de sevärdheter som prioriteras, och de prioriterade områdena är enligt turismstrategin Ålands jakt- och fiskemuseum i Eckerö, Ålands museum och konstmuseum i Mariehamn, Degerby i Föglö, Karlby, Kökar, skärgårdsmuseet i Brändö, Hermans på Enklinge, Rödhamn i Lemland och Kastelholm samt Bomarsund, Prästö i Sund. Om tanken är att alla dessa landskapsrum skall förverkligas anser nog åtminstone jag att det är väldigt ambitiöst och riskerar väl att bli som det mesta, nämligen ingenting!

     

    Om alla dessa landskapsrum skall förverkligas kommer det dessutom att medföra merkostnader, oundvikligen. Är det då inte bättre att satsa på ett landskapsrum, ett på västra Åland och ett på östra Åland? Av de nämnda anser jag att Eckerö Post- och tullhus saknas. Posthuset hade senaste år mellan 30.000 och 35.000 besökare, och då är inte Robert Wells 8.000 konsertbesökare inräknade. I Eckerö Post- och tullhus finns i dag de mest naturliga förutsättningarna att med små medel utveckla ett landskapsrum. Post- och tullhuset ägs av landskapet och är en oerhört värdefull kulturhistorisk byggnad med potential som behöver lyftas upp mycket mer än vad den görs i dag.

     

    Men för att komma tillbaka till Bomarsundsområdet är den gamla telegrafen på Prästö ett ypperligt utrymme för ett landskapsrum i öster. Den kan serva skärgården och fasta Åland med information om service och sevärdheter, men framför allt kan man här använda ett redan existerande utrymme och där kan finnas möjlighet att få en kopp kaffe, information om övriga Åland och hantverksförsäljning enkelt men effektivt.

     

    Framför allt behövs nu ett beslut från landskapsstyrelsen så att vi senast år 2006 kan ge de tusen- och åter tusentals besökarna som passerar området information så att de kan ta nya avstamp inom Bomarsundsområdet men också till andra platser. Men därtill borde det finnas möjligheter att bygga upp ett besökscentrum i anslutning till fästningsområdet. Helt klart är det så att den potential som finns där inte utnyttjas i dag.

     

    Jag har jobbat som Ålandsguide de senaste tio åren. De allra flesta rundturer som vi gör går till Sund; de flesta som bokar lokal guide på Åland åker till Bomarsund och Kastelholm. För besökarna är det jättesvårt att genom bussfönstret skapa sig en bild av fästningsruinerna, och det är inte så lätt heller att utan andra hjälpmedel än sina ord förklara de händelser som slutligen utmynnade i Ålands demilitarisering, som härstammar från freden i Paris 1856.

     

    För många besökare är också turen till Bomarsund en liten besvikelse, då man kanske redan har varit på besök till Sveaborg eller Karlsborgs fästning vid Vättern. På Karlsborg t.ex., som är byggt under samma tid men mycket, mycket större och som finns kvar i dag, bjuds det på massor av kringaktiviteter, där har stuntmannen Johan Thorén iscensatt guidade rundturer med äventyrligheter och specialeffekter. Det är nästan som att vara med på riktigt, och det har vi knappast möjligheter eller ens ambitioner att göra i Bomarsundsområdet, men om viljan och visionerna finns och de har funnits i alla fall, som min kollega ltl Göte Winé nämnde och då kan man också hos oss skapa dessa spännande kringaktiviteter med kvalitet och kreativet som ger mersmak åt besöket i Bomarsund. I dag är höjdpunkten för de flesta bussgrupper att gå ett varv runt Notvikstornet och hänföras av utsikten. Det är väldigt svårt att som enskild besökare hitta upp till Notvikstornet. Precis som ltl Gun Carlson sade är skyltningarna i området under all kritik och jag skäms varje gång jag besöker Bomarsund med grupper över att det har satsats så lite här. Ingenting konkret har förverkligats. 

    Ett besökscentrum i Bomarsund och ett landskapsrum i gamla telegrafen borde vara början till ett uppsving för hela det här området. Jag hoppas nu att satsningarna som görs inför minnesåret 2004 utmynnar i något bestående. Vi har inte råd att förlora fler turister per år till våra omgivande regioner. Så är fallet i dag och nu måste någonting ske snabbt.

     

    Turismstrategin och mer därtill måste snabbt förverkligas; annars kommer uppförsbacken som man i dag upplever inom turistnäringen att framstå som än värre än att ta sig upp för Mont Everest. Vi blir obönhörligt bakefter och vi är redan, skulle jag vilja påstå, i bakvattnet när nu slaget om turismen kring Östersjön har börjat.

     

    Jag hoppas nu att kulturutskottet ger motionen en välvillig behandling. Det kommer att behövas massor för att gjuta mod i den turistbransch som i dag lider av väldig stor osäkerhet. Och ett besökscentrum i Bomarsund är definitivt ett kliv på vägen.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Jag är glad att man stöder tanken på ett besökscentrum i telegrafen. Det är egentligen det vi pratar om, åtminstone från landskapsstyrelsen. Jag förstår att motionärerna talar om någonting annat, men jag säger bara vad jag vet att landskapsstyrelsen hittills har diskuterat därför att man anser att ett hus, en byggnad inne på fästningsområdet skulle ta bort känslan av Bomarsund; då kommer man att se bara huset, det må sedan bli vackert eller fult, stort eller litet, så är det det man dras till och man kan inte ha den rätta överblicken utan den skall man ha via den modell som man har tagit fram och sedan via utställningsmöjligheter. Vi ser redan att lotsstugan ger en helt annan information om området än vad området självt gör, och det är många som säger samma sak. Till sist måste jag påpeka om en siffra – det hör inte hit, men eftersom ltl Carina Aaltonen var inne på det – att 30.000-35.000 besökare i Post- och tullhuset är nog någonting som är flera år i så fall. Jag är fortfarande ordförande i direktionen och de där siffrorna känner vi inte igen från ifjol, så det där är någonting som har kommit från fel håll, tror jag.

    (Från salen, vtm Barbro Sundback: Peter Winquist ljuger tydligen då!)

     

    Ltl Carina Aaltonen, replik:

    Fru talman!

    Vi pratar kanske om olika saker. Turismstrategin säger att det skulle var ett landskapsrum i telegrafen och vi har motionerat om ett besökscentrum i Bomarsund. Jag ser inte att en byggnad – man kanske t.o.m. kan gräva ner den under jorden – skulle ta bort någonting av den atmosfär som finns där i dag, för i dag så finns det verkligen inte så mycket av det. Jag tror att ett landskapsrum inte kan motsvara ett besökscentrum just när man har fästningsruinerna runt omkring sig. Jag tror att det är nödvändigt att ha den sortens ”utställning” i området.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    När man planerade strategin och diskuterade landskapsrum var det just för att landskapsrummen skulle på olika ställen lyfta fram de sevärdheter som finns på orten. Det var grundtanken i landskapsrum. Det är möjligt att uttrycket landskapsrum inte är det rätta, och man kan tolka det på olika sätt, men så var grundtanken.

     

    Ltl Carina Aaltonen, replik:

    Fru talman!

    Huvudsaken är ändå att det börjar hända någonting i området och vad beträffar besökssiffrorna för Post- och tullhuset så kommer de från verksamhetsledaren Peter Winquist. Jag har ingen anledning att betvivla dem.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

     

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 9:

     

    Vtm Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion angående utredning om den åländska industrins verksamhetsförutsättningar och stödbehov. (HM 15/2003-2004).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Vtm Barbro Sundback: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 31 mars.

     

    Ltl Carina Aaltonen: Fru talman! Jag vill understöda förslaget om bordläggning och bordläggningstiden.

     

    TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 31.3 har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon ytterligare uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 31.3.

     

     

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Landskapsstyrelsens redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2002 - 31oktober 2003. (RS 1/2003-2004).

     

    Ärendet upptas till behandling måndagen den 5.4.

     

     

    Ltl Ronald Bomans enkla fråga angående travbanan i Hindersböle. (EF 6/2003-2004).

     

    Svar på frågan skall ges inom tio dagar efter det landskapsstyrelsen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.

     

    Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 31.3 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl.16.04).