För kännedom

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

29 ledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Barbro Sundback för deltagande i socialdemokraternas ordförandemöte. Beviljas.

Bordläggning ärende 1

Näringsutskottets betänkande nr 1/2008-2009 om saluhållande av vilt. (FR 23/2007-2008).

 

Ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 26 november 2008.

 

Remiss ärende 2

Landskapsregeringens framställning angående ny landskapslagstiftning om underhållsstöd. (FR 5/2008-2009). /Smu/

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet . Godkännes? Godkänt.

Diskussion.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman! Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om underhållsstöd, en ny landskapslagstiftning om underhållsstöd. Landskapslagen som är en blankettlag upphäver och ersätter landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om underhållstrygghet. Lagen om underhållstrygghet ersätts i riket av lagen om underhållsstöd den 1 april 2009, det är mycket önskvärt att det blir parallella processer så att lagen också kan träda i kraft vid samma tidpunkt här på Åland.

Innehållet i lagen om underhållsstöd motsvarar till stor del lagen om underhållstrygghet. De väsentligaste ändringarna är att landskapsregeringen enligt förslaget övertar ansvaret från kommunerna för beviljandet och utbetalningen av underhållsstöd till barn under 18 år samt ansvaret för indrivningen av underhållsstöd. Enligt förslaget ska underhållsstöd betalas till barn då den underhållsskyldige har försummat att betala underhållsbidrag, underhållsbidraget inte har kunnat fastställas eller om det har fastställts till ett mindre belopp än beloppet för fullt underhållsstöd.

Kommunerna fastställer fortsättningsvis underhållsskyldigheten. En grundtanke med förslaget är att de uppgifter som enligt lagen om underhållsstöd ankommer på Folkpensionsanstalten och som enligt blankettlagen ska skötas av landskapsregeringen, ska överföras på Folkpensionsanstalten med stöd av en överenskommelseförordning. Arbete med en överenskommelseförordning har inletts.

Ansvaret för finansieringen överförs på landskapsregeringen. Överföringarna genomförs på ett kostnadsneutralt sätt, d.v.s. genom att kostnaderna för överföringarna beaktas vid fastställandet av landskapsandelar för socialvården.

Det viktigaste i ett barns liv är att känna trygghet, känna sig skyddade av föräldrarna som i sin tur kan behöva samhällets hjälp för att kunna ge barnen detta. Som ett led i säkerställandet av denna trygghet är det viktigt att barn lagstiftningsvägen erkänns en rätt till skäligt underhåll.

Lagen om underhållstrygghet utgör ett viktigt komplement till lagen om underhåll för barn i situationer där ett barn inte får underhåll från bägge föräldrarna. Då lagen om underhåll för barn föreskriver att bägge föräldrarna svarar för barns underhåll, garanterar lagen om underhållstrygghet rätt till underhållsstöd som betalas av allmänna medel även för sådana barn som inte har någon juridisk far. Lagen om underhållstrygghet ger barnet rätt till underhållsstöd som kommunen betalar även när den underhållsskyldige har försummat att betala det fastställda underhållsbidraget.

En artikel i Nya Åland i augusti belyser underhållsfrågorna på ett konkret sätt. Där berättar en mamma om sin kamp att få höjt underhållsbidrag till barnet eftersom pappan fått nytt jobb och högre lön. När föräldrarna inte kommer överens drabbar det barnen. Nuvarande lagstiftning är komplicerad och kan tolkas på olika sätt och därmed är det orsaken till lagförändringen. Betalningspraxisen i fråga om underhållsstöd garanteras och lagen tolkas på ett enhetligt sätt.

Med hjälp av den nya lagen om underhållsstöd där uppgifterna i anslutning till utbetalningen och indrivningen av underhållsstöd överförs från kommunerna till Folkpensionsanstalten går det att förenhetliga praxisen i anslutning till underhållsstöd. Målet är att klienterna ska behandlas likvärdigt oberoende av boningsort och att deras rättigheter ska tryggas på ett rättvist sätt. Genom reformen försöker man dessutom rationalisera besluts- och indrivningssystemen samt utöka den elektroniska kommunikationen för att gallra ut onödigt arbete.

När verkställigheten av underhållsstödet överförs till Folkpensionsanstalten förväntas det generera nytta i synnerhet genom att indrivningspraxis förenklas och indrivningen effektiveras. De enhetliga datasystem som Folkpensionsanstalten förfogar över möjliggör vid behov t.ex. massutskickande av betalningsuppmaningar och underlättar problemen i anslutning till indrivningar utomlands. Syftet med reformen är dessutom att precisera och förenkla vissa bestämmelser som gäller utbetalning och verkställighet av underhållsstöd.

Herr talman!Syftet med den nya lagen om underhållsstöd är i första hand att trygga barns rätt till tillräckligt underhåll. Innehållet i den föreslagna lagen om underhållsstöd motsvarar till stor del den gällande lagen om underhållstrygghet.

Några ord om lagförslagets jämställdhetskonsekvenser. Olika undersökningar visar att antalet mödrar som ensamförsörjare är avsevärt högre än antalet fäder som ensamförsörjare. Ensamstående mödrar lever heller inte under lika ekonomiskt gynnsamma förhållanden som befolkningen i genomsnitt. Kvinnors inkomster ligger dessutom inte i nivå med mäns inkomster. Detta betyder att underhållsbidragsskyldigheten i större utsträckning riktar sig mot män än mot kvinnor.

För den enskilde klienten tros bestämmelserna och tillvägagångssätten i anslutning till beviljande och indrivning av underhållsstöd bli genomskådligare och klarare än för närvarande. Erhållandet av stöd ska inte vara beroende av den enskilda kommunens tolkningspraxis, utan besluten fattas i enlighet med samma riksomfattande principer. Också de underhållsskyldigas ställning tros bli klarare när indrivningen av underhållsbetalningar sköts centraliserat av Folkpensionsanstalten. Beloppen av underhållsbidraget och underhållsstödet följer den faktiska kostnadsutvecklingen smidigare än för närvarande och utan dröjsmål.

Några axplock ur remissvaren: Så här skriver man från en liten åländsk kommun. "I det praktiska arbetet på ett litet socialkansli upplever socialsekreteraren inte den administrativa delen kring t.ex. indrivning som något positivt. Det är svårt att känna till alla lagar, regler och blanketter kring indrivningar, speciellt då den underhållsskyldige bor utomlands, vilket gör att ett fall av indrivning kan ta flera, flera timmar i anspråk. Därmed skulle denna lagstiftning på ett mycket märkbart sätt minska socialsekreterarens arbetsbörda och breda arbetsområde."

Så här skriver en annan kommun: "I Sverige sköts underhållsärendena av försäkringskassan. En överflyttning av underhållsskötseln till FPA skulle underlätta samarbetet mellan Åland, Finland och andra länder. En viktig aspekt bland en allt rörligare befolkning. Som en sammanfattning kan sägas att hanteringen av underhållsstöd blivit standardiserad och individuell. Att skötseln av underhåll flyttas till FPA speglar det faktum att ensamförsörjare blivit en vanlig del av samhället. Att underhållshanteringen flyttas från socialkanslierna till FPA normaliserar ensamförsörjarnas situation och minskar eventuell stigmatisering."

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Det är ett gott syftemål med den här framställningen att barn får det underhåll de har rätt till. Det finns många olika orsaker till att de inte får det. Det kan vara föräldrar som inte tar sitt ansvar, slarv o.s.v. Men en orsak är också vårdnadstvister blir ofta den ena parten underhållsskyldig. När domen slås fast kan den ena parten vara utan jobb och då blir man enbart skyldig att betala s.k. minimiunderhåll och då skall kommunen hittills, framöver landskapet träda till. Men om man sedan får ett bra jobb senare följs det upp över huvudtaget eller är det beloppet som slagits fast som gäller för all framtid?

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Man är skyldig att lämna uppgifter om man får en förändrad livssituation. Till exempel om man har varit arbetslös och får ett jobb eller om man har ett jobb och får ett nytt jobb där du får ett väsentligt högre lön. Då har man en skyldighet att lämna de uppgifterna. Folkpensionsanstalten har också rätt att kräva de uppgifterna.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Min fråga är om det följs upp. Jag har förstått att det kan förekomma en hel del missbruk när det gäller detta. Man anmäler inte förändring och från FPA kontrollerar man inte upp det på något sätt. Finns det någon möjlighet, görs det aktivt, följer man upp det här? Det är någonting man rent av kunde titta på i utskottet.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Det är ett av problemen som har varit med gällande lagstiftning. Det har funnits olika tolkningspraxis. Det har varit bekymmer ute i kommunerna. Bland annat den artikeln som var i Nya Åland och gällde underhållsbidrag så hade den ensamförsörjande föräldern en annan uppfattning än den som var underhållsskyldig. Praxis har inte varit enhetligt. Det är ett steg framåt i den här lagen att man får ett gällande praxis som gäller alla och alla kommuner.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Jag tackar för presentationen. Det är en angelägen lagframställning och det är mycket viktigt att det här fungerar att inte barnen kommer i kläm. Det som blir otydligt för mig är, när det i framställningen står att kommunerna fortsättningsvis fastställer underhållsskyldigheten. Kanske minister Sjögren kan förklara den här rollfördelningen lite tydligare. Hur blir det riktigt i praktiken? Den andra reflexionen jag har är att det står att man skall beakta den faktiska situationen gällande nivåerna och jag undrar om bidraget kommer att räknas ut enligt en standard modell eller kan man också beakta de åländska prisnivåerna och särförhållandena här?

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Det är helt korrekt uppfattat att det är kommunerna som fastställer underhållsstödet och den uppgiften som folkpensionsanstalten får blir administrativ. Det är fortsättningsvis kommunerna som skall fastställa.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Ja, det är det min fundering gäller. Vad är det riktigt de skall fastställa i kommunerna?

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Det man skall ta reda på är den totala ekonomiska situationen och om det finns skäl att betala ut underhållsstöd. Det är det kommunen skall fastställa och om kriterierna uppfylls som finns i lagen.

Ltl Sirpa Eriksson:

Herr talman! Den liberala lagtingsgruppen välkomnar den nya landskapslagen om underhållsstöd. Barn har enligt lag rätt till tillräckligt underhåll. Det är barnets föräldrar som svarar för barnets underhåll tills barnet fyller 18 år.

Jag vill först klargöra olika begrepp, såsom underhållsbidrag och underhållsstöd. Underhållsbidrag betalar den förälder som bor skilt från barnet. Sålunda svarar den förälder som bor skilt för sin andel av underhållet. Föräldrarna kan sinsemellan komma överens om underhållsbidraget endast tingsrättens beslut om barnets underhåll eller avtal om underhållsbidrag fastställt av socialnämnden är en verkställbar handling.

Underhållsstöd är ett stöd som betalas av kommunens medel för underhåll av barn. Det kan komma på fråga exempelvis när den förälder som bor skilt försummar att betala underhållsbidrag, den underhållsskyldige har bristande betalaningsförmåga eller faderskapet har inte fastställts. FPA kommer att ta över beviljande, förvägran, justering och indrivning av underhållsstödet enligt den nya praxisen. Socialnämnden kommer fortsättningsvis att fastställa underhållet. På Åland finns det ca 965 ensamstående föräldrar. De flesta av föräldrarna sköter underhållet för barnet klanderfritt. Sedan finns det föräldrar som av någon av orsak som inte betalar underhållsbidrag utan att problem uppstår. Enligt STAKES fanns det år 2007 300 åländska barn som omfattades av underhållsstödet, alltså stöd som kommunerna betalade. Då fanns det 188 underhållsskyldiga föräldrar som hade brustit i sin skyldighet att betala underhållsbidrag i utsatt tid till sina barn. Man hade kunnat driva in från underhållsskyldige 179 000 euro år 2007. Då hade kommunerna betalat 435 000 euro till barnen. Alarmerande är att 5 års oindrivna underhållsbidrag gjorde 600 000 euro. Det är en stor summa pengar som barnen hade rätt till. Man skall komma ihåg att underhållsbidraget ofta är större än 129,91 som är summan som kommunen betalar som underhållsstöd. Barnen drabbas mycket hårt då de underhållsskyldiga vägrar att betala underhållsbidrag. Vad blir bättre att FPA tar över beviljande, förvägran, justering och indragning av underhållsstödet? Jag är övertygad att rutinerna och beviljandet av stödet blir enhetliga då det är en myndighet som sköter ärendena. I riket har man även räknat med att indrivningen av obetalda underhållsbidrag blir effektivare.

Man vet att en skilsmässosituation kan vara kaotisk och då är det inte lätt att ta reda på sina rättigheter som förälder. Det att FPA sköter underhållsstödet leder förhoppningsvis även till att ensamförsörjarna får information om andra bidrag som FPA ger såsom barnbidragets ensamförsörjartillägg och bostadsbidrag. Den liberala lagtingsgruppen vill att socialarbetarna i kommunerna skulle ha möjlighet att använda mera av sin tid till förebyggande socialt arbete. Vi hoppas av denna överföring av socialarbetarnas arbetsuppgifter kommer att synas positivt i kommunerna. Tack!

Ltl Henry Lindström:

Herr talman! Även från centerns sida välkomnar vi den här förändringen. Vi har hört beskrivningen av detta ärende som dels hänger samman med att man i riket ändrar lagen om underhållstrygghet med lagen om underhållsstöd som träder i kraft från 1 april 2009. Därmed är det också angeläget att vi kan få en samordning så att det kan träda i kraft även här eftersom man avser att genom en överenskommelseförordning även här på Åland ha FPA att sköta detta. Genom den förändring som sker i riket överförs beviljandeutbetalning av underhållsstöd samt den lagenliga indrivningen av förmånerna från kommunerna till FPA. Genom detta så rationaliseras besluts- och indrivningssystemen. Här på Åland övertar landskapsregeringen ansvaret för beviljande och utbetalning av underhållsstöd samt ansvaret för indrivning av underhållsstödet. Kommunerna fastställer fortsättningsvis underhållsskyldigheten. Men som sagt genom en överenskommelseförordning som man redan nu har påbörjat så överförs uppgifterna jag nämnde först på FPA. Genom detta övertas ansvaret för finansieringen av landskapsregeringen.

Herr talman! Som en följd av detta kan man hoppas att den här uppgiften som nu har skötts ute i kommunerna av socialsekreterarna och säkert har tagit ganska mycket tid för en del, att man i stället kan använda den här tiden till förebyggande arbete som jag har berört i remissdebatten, för allt det förebyggande arbete som behövs på det sociala området. Sammantaget stöder vi denna framställning från centerns sida.

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman! När det forskas eller skrivs artiklar om ensamstående föräldrar är utgångspunkten ofta den att det finns ett problem som har att göra med den livssituation som ensamföräldern befinner sig i. Att vara ensamstående förälder det skulle vara ett problem i sig, ett individuellt tillkortakommande med därtill hörande social stigma. Många gånger framställs ensamma mammor som ekonomiska kravmaskiner, ensamma pappor som svikare, barn till ensamstående föräldrar skulle ha det svårare i tillvaron än andra barn. Ja, listan kan göras lång på allt det som påstås om ensamstående föräldrar och deras barn. Man kan få det intrycket att det är det ensamstående föräldraskapet som sådant som genererar problem i samhället men så är det dess bättre inte. Ingen ensamförälder är den andra lik. Men mycket har vi så klart gemensamt. Ingen som inte är, eller som någonsin har varit ensamföräldrar vet vad det innebär. Ibland kan jag få kommentarer som, "jag förstår inte hur du orkar. Jag har varit ensam nu i flera dagar med barnen medan min fru eller min man har varit borta och det är så jobbigt." Visst, är det jobbigt emellanåt att vara den som drar hela lasset med hem och barn. Men det är inte enbart arbetsamt och tungt. Att vara ensamförälder är att klara av det som andra människor inte ens funderar på om de skulle fixa. Att vara ensamförälder är att utveckla både ekonomiska och sociala strategier ofta tillsammans med andra. Det är så man klarar sig och det är så man blir stark. Allra jobbigast är det förstås när inte ekonomin går ihop och när barnen drabbas av ensamförsörjarfamiljens usla ekonomi. Därför är det så otroligt viktigt för alla parter att det här med underhållsbidrag och som dagens framställning handlar om, underhållsstöd. Att det fungerar bra smidigt, rättvist och att alla behandlas lika oberoende i vilken kommun man bor.

Den här lagstiftningen syftar till att underhållsstöd skall betalas ut likvärdigt oberoende av hemkommun. Det är bra, däremot anser jag att man borde även ha gått lite längre. Att även fastställandet av underhållsbidraget skulle tas över av FPA. Idag fastställs underhållsbidraget av kommunerna om man är överens eller av domstol. För kommunens sociala tjänstemän är det här ett rätt komplicerat förfarande idag. Socialsekreteraren skall beakta båda föräldrarnas betalningsförmåga där barnets behov är det centrala. Det kan vara svårt att bedöma hur mycket de behöver för sina behov. Idag följder de åländska socialarbetarna en bok som heter "Anvisning för bedömning av storlek av underhållsbidrag till barn". Det är ungefär som när man räknar ut bostadsbidrag. Det som förr var en förhandling på socialkansliet är idag något slags färdig mall. Nu matar man in siffror så kommer det ut ett svar längst ner.

Ifall inkomsterna förändras med mer än 15 procent, uppåt eller neråt, skall beloppet räknas om. Ledamot Anders Eriksson frågade om uppföljningen av det fastställda underhållsbidraget, om lönen sänks eller höjs och om man då följer upp det här. Enligt det jag erfar kunde det kanske följas upp om det låg under FPA, men vad jag har kunnat läsa av det här lagförslaget ändras ingenting idag om inte kommunerna har rutiner för att gå igenom och kontrollera upp hur mycket föräldrarna förtjänar. Om inte föräldrarna själva anmäler det till socialkansliet. Det finns alltså inget behov av att ha kvar det här förfarandet på kommunernas socialkanslier. Om det skulle fastställas på FPA skulle man normalisera det här med underhållsbidrag. Det är föråldrat att sköta det på socialkansliet. Likaväl som det känns föråldrat att gå dit och fastställa faderskapet. Endast frivilliga underhåll kan fastställas av kommunerna annars skall det ske i domstol.

När det gällde anvisning för bedömning av storlek av underhållsbidrag till barn finns det inte dataprogram för det här på alla socialkanslier. Då är det oftast socialarbetarna själva som sitter och räknar ut det. Enligt den här anvisningen så anses de allmänna kostnaderna för ett barn som är i åldern mellan 0-6 år vara 250 euro per månad och barn. När barnet blir äldre i skolåldern mellan 7-12 år är de allmänna kostnader uträknade i riket till 290 euro per månad och barn och när barnet kommer upp i tonåren blir det 390 euro per månad för barn mellan 13-17 år gamla. De här summorna kan enligt forskningsdata i stort sett anses vara finländska barns baskonsumtion i snitt.

Däremot är underhållsstödet en likadan summa om barnet är 5 år eller 15 år, det vill säga 129, 91 euro och det är samma summa som i Finland. Precis som ledamot Gunell sade här i en replik är levnadskostnaderna på Åland högre än i Finland. Vi har dyrare mat, vi har dyrare bostadskostnader, hyror, kläder o.s.v. Hur beaktar man det? Socialdemokraterna anser att vi borde ha egna anvisningar och att vi kanske borde ha ett högre summa för det här underhållsstödet.

Vi anser att man borde ha gjort en rejäl reform när man väl är igång att förbättra systemet för underhåll. Nu känns det som om man bara tar tag i en detalj i stället för att flytta över även fastställandet av underhållsbidraget till FPA. Det här hoppas jag att vi i utskottet kan titta på och reda ut varför man har gjort så här, annars är det väl bara som vanligt att man tar en blankettlag och nöjer sig med det. Men vi anser att man borde kunna göra någonting bra och åländskt av det här.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Jag tycker att den här sista delen av ltl Carina Aaltonens anförande var väl negativt. Det här är en fullständig förbättring för de ensamförsörjande. Det är förvisso en blankettlag, det är helt sant. Vi vet också att så fort vi har avvikande system inom FPA:s tak så kostar det väldigt mycket. När det gäller underhållsbidraget är det fortfarande kvar hos kommunerna, det här helt sant. Den här lagen berör själva underhållsstödet.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman! Jag nämnde i mitt anförande att jag tycker att det här är bra men jag tycker att vi borde ha gått ännu längre på Åland. Vi har trots allt behörighet på det här området och kunde göra det. I och med att det är så många ensamförsörjarefamiljer på Åland idag, ungefär 20 procent och fler blir det. Jag tycker att det vore värt att diskutera med FPA vad de skulle ta för ett sådant här system att lyfta bort just fastställandet av underhållsbidraget från det kommunala socialarbetarna och få in det till FPA i stället. Då skulle vi verkligen få en förbättring och få det jämställt för alla på hela Åland oberoende av boningsort.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Jag välkomnar att utskottet tittar närmare på den frågan och ser vad det kan ha för administrativa och ekonomiska konsekvenser. Det ser jag fram emot. Vi har vissa delar som är bättre på Åland än vad det är på fasta landet, t.ex. tilläggsdelen i barnbidraget.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman! Jag lovar att vi skall se över de här sakerna i utskottet. Vi får återkomma.

Ltl Roger Jansson:

Herr talman! Det är helt på sin plats förstås av vi medlemmar i social- och miljöutskottet går upp i tur och ordning och berättar vad vi tycker om den här lagen. Men det är kanske inte så bra att vi klargör från början att allt är bra och frid och fröjd förrän vi har behandlat den. Ledamot Aaltonen hade lite synpunkter på den.

För frisinnad samverkans del är det naturligtvis så att det är självklart att man anpassar sig till ny rikslagstiftning genom blankettlagstiftning när man inte har en automatik inbyggd och här är det faktiskt frågan om en ny rikslag, så det är självklart att göra på det här sättet och bra att det görs.

När det sedan gäller anvarsöverföringen från kommunerna till landskapet finner vi det också välmotiverat. Däremot har det i replikskiftena framkommit en del uppgifter om att kommunernas uppgifter inte alldeles är glasklara eller självklara. Det finns alltså orsak för utskottet att titta på det huruvida det kvarliggande ansvaret på kommunerna nu är rätt formulerat, rätt utformat och rätt dimensionerat samt huruvida kommunerna har möjlighet att klara av det utgående från att det finns en uppföljningsuppgift som är väsentlig för att det skall fungera för det som lagen är avsedd för, nämligen barnen.

Däremot skulle jag vilja anhängiggöra en annan fråga som bekymrar mig lite. Det har lite mera med lagstiftningstekniken att göra. Här avser man att överföra förvaltningsuppgifter som faller inom självstyrelsens kompetens på en statlig myndighet med hjälp av en överenskommelseförordning. En vanlig teknik som vi har tillämpat när det gäller moderskapsunderstöden, när det gäller barnbidragen och i en del andra fall. Den teknik man använder sig av ser vi i förslaget till landskapslag i dess 2 § där det stadgas att "de förvaltningsuppgifter som enligt lagen om underhållsstöd sköts av Folkpensionsanstalten skall i landskapet Åland skötas av landskapsregeringen så vitt fråga är om uppgifter som underligger landskapets behörighet." Alltså landskapet och inte Folkpensionsanstalten skall sköta de uppgifterna enligt den lag som här avser att klubba i lagtinget.

Fullmakt för landskapsregeringen att göra annorlunda finns inte. Någon fullmakt för landskapsregeringen i lagen att förhandla om en överenskommelseförordning och genom en riksöverenskommelseförordning överföra uppgifter till riket finns inte heller. Det fanns inte heller 1994 när man gjorde lagen om moderskapsunderstöd och det fanns inte heller samma år när man gjorde lagen om barnbidrag. Egentligen var det 1993 respektive 1992 som man gjorde de här förändringarna när det gällde Folkpensionsanstaltens uppgifter. Det här är en fråga för lagtinget att faktiskt fundera på. Är det här en gammal praxis som man använder sig av, att man överlåter åt landskapsregeringen utan att egentligen överlåta det i lagen? Det är inte bra att man gör det på det här sättet, att till riksmyndighet överföra självstyrelseförvaltning. Bra teknik verkar det inte att vara. Vi har orsak i utskottet att reda ut varför det har blivit på det här sättet och huruvida det finns motiv att kvarhålla den här praxisen. Jag tycker inte om den alls och förstår den inte. Det är som om självstyrelsen underställer sig rikets lagstiftning på något sätt, alltså. Man upplever det som en självklarhet att landskapsregeringen skall ha rätt att ta på sig uppgiften att överföra självstyrelseförvaltning till en riksmyndighet utan att lagtinget har givit sin fullmakt. Det är möjligt att ministern kan ha en åsikt om det här och att jag har fel i mitt resonemang, men det här är en fråga som vi nu just behandlar i ett annat sammanhang i social- och miljöutskottet när det gäller miljölagstiftningen och oljeskyddsavgiften. Här har vi nu igen samma problematik.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Jag tycker att det var en intressant principiell fråga som lagtingsman Roger Jansson tar upp. Enligt mitt förmenande tycker jag, att delegerar man den här typen av åtgärder till ett en riksmyndighet så borde det klart framgå av lag. I tidigare replikskiften var man beredd att gå ännu längre, att FPA skulle fastställa t.ex. storleken på underhållsstöden. Det fick mig att reagera. Överhuvudtaget tycker jag att det är en intressant principiell fråga man tar upp. Jag hoppas att man lyckas bena ut det här i utskottet. Detta är viktigt.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Den här andra frågan om att man skulle ge FPA ytterligare uppgifter som faller inom självstyrelsens ram visar ännu tydligare på nödvändigheten att, skall man kunna göra det, det måste finnas en fullmakt ifrån lagtinget i lagstiftningen helt enkelt. Frågan bör därför diskuteras utgående ifrån en sådan teknik, om man vill kalla det så. Jag kallar det politik.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! När det gäller lagframställningarna är det ett förslag och landskapsregeringen överlämnar lagstiftningsstafettpinnen till lagtinget. Ingenting är klart förrän lagtinget har klubbat lagen. Det är landskapsregeringen fullständigt medveten om. Det här är ett förslag. När det gäller sociallagstiftning är den komplicerad. Vi har blankettlagstiftning, vi har egen behörighet och vi har hela socialförsäkringssystemet som är rikets behörighet. Det är en komplex lagstiftning, med det i bakgrunden att det blir rättssäkert och att medborgarna får de rättigheter de har rätt till.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Det är naturligtvis på det sättet. Det är viktigt att landskapsregeringen har gått igenom de olika scenarion som lagen kan resultera i och har en klar uppfattning när man skickar förslaget till lagtinget. Jag vill gärna ha klart från ministerns sida hur långt man har kommit med den här överenskommelseförordningen. Har man någon skiss som man kan presentera i utskottet redan? Det är i och för sig en enkelt teknik, men jag ville ändå fråga just gällande tidtabellen. Den här andra frågan jag tog upp om den bristfälliga fullmakten ifrån lagtingets sida till landskapsregeringen, är uppenbarligen en fråga som vi får diskutera med landskapsregeringen. Där har landskapsregeringen inte några färdiga koncept.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! När det gäller aktuell lagstiftning ansåg landskapsregeringen att blankettlagstiftningstekniken var den mest ändamålsenliga i det här sammanhanget. Det har också varit flera kontakter på tjänstemannanivå med Folkpensionsanstalten och också viss kontakt när det gäller överenskommelseförordningen. Jag vill än en gång understryka, det här är ett förslag, det är lagtinget som bestämmer.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Blankettekniken ifrågasatte jag inte alls, utan tvärtom ansåg jag att det var helt naturligt när det kommer en helt ny rikslag inom det område man tidigare har lagstiftat i riket om och vi då har haft blankettlag och det har fungerat väl. Man har inte haft någon orsak att ändra på det att vi skulle ha särskilda regler på grund av självstyrelsen inom det området. Det var nog klart. Men de andra frågorna är fortsatt öppna som vi får fundera på i utskottet. Tack!

TALMANNEN:

Replikväxlingarna är därmed avslutade.

 

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet .

 

För kännedom

Republikens presidents framställning om bifall till förordningen om ikraftträdande av ändringar av bilaga III till 1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö. (RP 3/2008-2009).

Ärendet upptas till behandling vid plenum onsdagen den 26 november 2008.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 26 november kl. 13.00

 

(Plenum avslutades kl. 13.47.)