För kännedom

Det svenska språket EF 11/2009-2010

  • Utdrag ur protokollet

    Plenum börjar. 2

    Bordläggning. 2

    1   Strategi för kompetensförsörjning

    Kulturutskottets betänkande (KU 7/2009-2010)

    Ltl Camilla Gunells hemställningsmotion (HM 38/2008-2009)

    Bordläggning. 2

    2   Generellt godkännande av examen

    Kulturutskottets betänkande (KU 8/2009-2010)

    Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion (HM 37/2008-2009)

    Första behandling. 2

    3   Godkännande av avtalet med Andorra om upplysningar i fråga om skatteärenden

    Lagutskottets betänkande (LU 27/2009-2010)

    Republikens presidents framställning (RP 16/2009-2010)

    Enda behandling. 2

    4   Införandet av elektronisk röstning via Internet och lag om redovisning av valfinansiering

    Lagutskottets betänkande (LU 26/2009-2010)

    Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 28/2007-2008)

    Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 29/2007-2008)

    Enda behandling. 10

    5   Utredning om Åland som eget kyrkoland

    Kulturutskottets betänkande (KU 5/2009-2010)

    Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 3/2007-2008)

    Enda behandling. 24

    6   Betygsvärdering

    Kulturutskottets betänkande (KU 6/2009-2010)

    Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion (HM 25/2007-2008)

    Föredras. 30

    7   Kompensation för drivgarnsförbud

    Ltl Fredrik Karlströms enkla fråga (EF 9/2009-2010)

    Föredras. 33

    8   Tillämpningsanvisningar för ordningslagen

    Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 10/2009-2010)

    Remiss efter bordläggning. 35

    9   Frivilligorganisationernas samhällsekonomiska betydelse

    Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 28/2009-2010)

    Remiss. 36

    10  Frivilliga brandkårerna

    Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 5/2009-2010)

    Remiss. 49

    11  Översyn av ledningsfunktionerna vid samhällskriser

    Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion (HM 38/2009-2010)

    Remiss. 49

    12  Sjöräddningen

    Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 7/2009-2010)

    Remiss. 50

    13  Förhindrande av sjöolyckor

    Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 8/2009-2010)

    För kännedom... 50

    14  Fyllnadsval av minister i landskapsregeringen

    Lantrådets förslag till fyllnadsval (D 2/2009-2010)

    15  Det svenska språket

    Ltl Anders Erikssons enkla fråga (EF 11/2009-2010)

    Plenum slutar. 50

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering. 28 ledamöter närvarande.

    Om ledighet från dagens plenum anhåller lagtingsledamoten Roger Jansson på grund av transportproblem till följd av vulkanaska. Beviljas.

    Innan vi börjar vill jag bara meddela att vi även idag kommer att hålla två plenum.

    Bordläggning

    1      Strategi för kompetensförsörjning

    Kulturutskottets betänkande (KU 7/2009-2010)

    Ltl Camilla Gunells hemställningsmotion (HM 38/2008-2009)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 21 april 2010. Godkänt.

    Bordläggning

    2      Generellt godkännande av examen

    Kulturutskottets betänkande (KU 8/2009-2010)

    Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion (HM 37/2008-2009)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 21 april 2010. Godkänt.

    Första behandling

    3      Godkännande av avtalet med Andorra om upplysningar i fråga om skatteärenden

    Lagutskottets betänkande (LU 27/2009-2010)

    Republikens presidents framställning (RP 16/2009-2010)

    Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan, enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen, förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet.

    Diskussion.

    Ltl Olof Erland

    Herr talman! Avtalet om utbytet av information är en i raden av många olika avtal. Jag tror att det är ca 70-80 stycken som är aktuella. De är särskilt inriktade på områden som har haft skatteregler som har utnyttjats för kapitalplaceringar. Det här avtalet följer OECD:s modellavtal. Det finns ingenting särskilt att tillägga. Det är ett normalt avtal, likt många andra.

    Talmannen

    Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

    Enda behandling

    4      Införandet av elektronisk röstning via Internet och lag om redovisning av valfinansiering

    Lagutskottets betänkande (LU 26/2009-2010)

    Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 28/2007-2008)

    Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 29/2007-2008)

    Först tillåts diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.

    Diskussion.

    Ltl Olof Erland

    Herr talman! Vi har föreslagit att de här motionerna om valfinansiering och Internetomröstning skulle förkastas med bringande av motiveringarna till landskapsregeringens kännedom.

    I stora drag gör vi i utskottet en redogörelse för det som gäller i den allmänna debatten med särskild hänvisning till vad som händer i Finland, men också med hänvisning till det betänkande som den parlamentariska kommittén har gjort i den här frågan.

    Om jag tar mig friheten att mycket kort försöka sammanfatta vad det handlar om. Nu och då dyker det upp i den åländska debatten frågor om vem som betalar för annonser osv. När det gäller riksdagsval, presidentval och liknande så gäller rikets lagstiftning annars har vi ingen särskild lagstiftning som gäller för Åland.

    En allmän bedömning är att på Åland har det inte uppstått samma problem som i riket. Fattas bara, kunde man säga. I riket är det en följetong om olika härvor, donationer, överföringar och alla möjliga fonder som utnyttjas för att stöda olika kandidater.

    Om det förekommer liknande på Åland är det i alla fall inte allmänt känt. Det finns heller ingenting som tyder på det och det finns inga yttre påtagliga tecken. Ibland kan säkert någon undra varför en kandidat har väldigt lite annonser medan en annan har väldigt mycket. Men det är ett personligt val, oftast. Naturligtvis kan det förekomma att man har finansiering från annat håll.

    Utskottet har kommit fram till slutsatsen att för närvarande finns det inget behov av särskild lagstiftning. I riket kommer det lagstiftningar som påverkar riksdagsval och presidentval.

    När det gäller Internetröstning så har vi konstaterat att man har gjort försök på rikssidan att utnyttja Internet. Vår bedömning, som jag uppfattar det, är att man ytterligare kan avvakta den tekniska utvecklingen så att man inte bara kan rösta elektroniskt eller via internet i valbås utan också kan göra det hemma med elektroniska signaturer osv.

    Det stora problemet är att kontrollera själva valhandlingen, vilket man idag gör i vallokaler i allmänhet med funktionärer.

    Vi föreslår att motionen avslås. Det hindrar inte att man beaktar de motiveringar som vi för fram i betänkandet. Det finns säkert anledning att bevaka de här frågorna i fortsättningen.

    Vtm Gun-Mari Lindholm

    Talman! Utskottet har behandlat den hemställningsmotion som jag skrev i mars 2008, för två år sedan, angående valfinansiering. Den blev aktuell med anledning av att vi hade valrörelser bakom oss, 2007. Det var både riksdagsval, kommunalval och lagtingsval.

    Det fanns frågeställningar om detta. Jag kommer särskilt ihåg frågor från socialdemokraternas sida angående valfinansiering i samband med riksdagsvalet och den riksdagsledamot som blev vald från Åland om eventuell valfinansiering under hennes valkampanj.

    Det ställdes också frågor i samband med lagtingsvalet huruvida olika partier hade fått hjälp med valfinansiering. Man spekulerade i eventuella kopplingar till olika intressegrupper. Detta gjorde att jag skrev den här hemställningsmotionen följande år 2008. Det kanske inte var så väldigt stor debatt runt den då. Men det föranledde att den grupp, som tillsattes av landskapsregeringen i april 2008 och vars uppdrag var att göra en översyn av landskapslagen om lagtingsval och kommunalval samt föreslå ev. förändringar i nuvarande lagstiftning, fick ett utvidgat uppdrag per den 26 juni 2008, senare samma år. Gruppens arbete skulle även omfatta att överväga behovet av att införa någon form av reglering rörande kontroll av valfinansiering i lagtingsval och kommunalval.

    Den här frågan tog den parlamentariska kommittén sig an. Man formulerade en slutkläm till landskapsregeringen där man säger; ” man föreslår att det i vallagen införs ett särskilt kapitel om skyldighet för kandidater som blir invalda i lagtinget och deras ersättare samt för de etablerade politiska organisationerna att avge redovisning över hur det har finansierat sina valkampanjer”.

    Man kan säga att den här hemställningsmotionen de facto redan har haft sin verkan. Även om utskottet avslår den, men inte med den motiveringen att den redan har blivit åtgärdad i.o.m att man har fört uppdraget vidare till den parlamentariska kommittén. Man har redan tagit itu med den här frågan från landskapsregeringens sida, vilket man kanske man kunde ha skrivit i utskottets betänkande. Det tyckte jag, som första undertecknare av den här motionen, att var väldigt bra gjort av landskapsregeringen att man redan samma år utvidgade kommitténs uppdrag. Nu väntar vi då bara på fortsättningen, att det ska komma en vallag som också innehåller den här biten, tack.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Man kan säga att lagutskottet inte riktigt har förstått min motion, åtminstone inte om man läser betänkandet. Man har hakat upp sig på försöket som gjordes i kommunalvalet i Finland.

    Man kan säga att jag har motionerat om äpplen medan lagutskottet har tittat på päron.

    Den elektroniska röstningen som genomfördes i bl.a. Grankulla, där var det uppenbara problem med tekniken. Tekniken var synbarligen inte tillräckligt testad. Det har ingenting att göra med röstning över Internet.

    Jag tycker, vilket jag har tyckt i tio år, att röstning över Internet vore ett viktigt komplement till röstning i vallokal på Åland där vi har många ålänningar ute i världen. Vi har sjömän som är på andra sidan jordklotet och vi har studeranden som kanske inte har möjlighet att komma hem under valtider osv. Jag vill påstå att en av orsakerna till det låga valdeltagandet på Åland är tillgängligheten. Man måste ju vara hemma, om man inte beställer brevröstning, vilket är ett ganska omständligt förfarande. Om vi skulle ha röstning över Internet så skulle vi säkert få upp röstningsfrekvensen betydligt.

    I min motion efterlyser jag att man via Internet kan identifiera sig och avlägga sin röst. Det betyder att om man har en dator och Internetanslutning så kan man göra det var som helst i hela världen. Det här systemet måste givetvis byggas upp på ett säkert sätt så att man är säker på att det är den personen som man utgör sig för att vara och att man inte kan manipulera systemet att någon annan kan rösta för en. Detta gjordes en utredning över, under min ledning. Det var också för tio år sedan och redan då konstaterade man att den kunskap man på den tiden hade om datasäkerhet räckte till för att garantera det här. Till de flesta delar, vilket framgår av utredningen, kunde man med det här systemet ha en högre säkerhet än vid val i vallokal. Man kunde vara säker på att otillbörlig påverkan inte förkom i det här systemet.

    Det är bara att beklaga att inte lagutskottet har funnit detta intressant. Röstning över Internet används redan idag runt om i världen och kommer att införas inom en snar framtid på många ställen.

    Vi minns väl alla fadäsen när George Bush den yngre blev vald och man hade problem att räkna hålkorten i Florida. Då efterlyste man nya valsystem. Nu har de förnyats. Också i USA diskuterar man att införa röstning över Internet.

    Herr talman! Min tanke med detta var, förutom att införa den här möjligheten för ålänningarna att rösta i lagtings- och kommunalvalet över Internet, att det här skulle bli ett system som skulle byggas upp på Åland på ett sådant sätt att det kunde anpassas till större och annorlunda enheter och kunna säljas runt om i världen. Tänk om vi för tio år sedan skulle ha börjat utveckla den här produkten. Då skulle vi idag absolut ha haft åtminstone IT-företag som skulle ha varit framgångsrikt inom den här branschen. Den här produkten kunde ha sålts och vi kunde ha slagit mynt av vår närdemokrati, vår självstyrelse och vårt valsystem. Högst troligen skulle systemet ha varit rätt så framgångsrikt, om man ser hur många som har detta i åtanke i dag.

    Vi har missat några tåg inom IT-branschen, det är synd. Det går åtminstone att vara efterklok, om man för tio år redan förutsåg den utvecklingen.

    Ltl Folke Sjölund, replik

    Herr talman! Jag tycker att det här resonemanget har sina poänger. Det är lite väl troskyldigt av ltl Sundman att säga att det inte är så stora problem att ordna ett helt säkert system. Ja, varför finns det inte då allmänt ute i världen? Röstningssystem över Internet finns de facto mycket begränsat. Det är betydligt mera komplicerat att bygga upp säkra system. Man kan ändå aldrig få absolut hundra procent säkerhet. Att utveckla ett röstningssystem på Internet, det är faktiskt fråga om stora utvecklingskostnader för att få det så bra som möjligt. Det är inte så där hemskt enkelt.

    Det är det som lagutskottet har tittat på och också diskuterat.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Ser man på hörandelistan så har man inte hört de experter som de facto finns här på Åland när det gäller datasäkerhet. Är det någonting som den åländska IT-branschen kan så är det datasäkerhet. Jag tänker på åtminstone två företag, Crosskey och PAF, som har ett enormt säkerhetskunnande. De räcker gott och väl till för att bygga ett sådant här system. Denna kompetens fanns redan för tio år sedan på Åland. Här känner nog, tyvärr, inte riktigt lagutskottet till den åländska IT- branschen. Det är klart att det inte bara är att rusta till ett sådant här system. Det är klart att det är avancerat och det måste ju vara absolut vara säkert. Det får inte bli som kommunalvalet i Finland att man inte testar det. Folk tror att de har röstat och så har de inte röstat färdigt. Sådana IT-system bygger vi inte här på Åland. De åländska IT-företagen vet mer än så, att systemet måste vara färdigt när det sätts i drift. Nog går det att göra det här med åländsk kompetens. Det skulle ha gått och det skulle ha blivit en framgångsrik produkt.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Folke Sjölund, replik

    Talman! En av de grundläggande principerna för röstning i våra länder är att man ska garantera att den person som avger sin röst gör det under sådana förhållanden som utesluter möjligheten till yttre påtryckning. Sitter man hemma vid sin dator och ska rösta, hur ska man då garantera att det absolut inte förekommer någon yttre påtryckning? Ponera att någon tvingas till att rösta, man utövar påtryckning och tvingar en person att rösta. Personen hade kanske inte velat rösta. Det finns många aspekter på det här. Det är inte bara den här rena tekniken. Det handlar om att se till att säkerheten i hela systemet på alla plan kan garanteras.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Det är passligt att ltl Sjölund just tar upp den aspekten. Det är nämligen någonting som man absolut kan garantera med röstning över Internet. Man kan ha ett sådant system att förutom att du lägger din röst så måste du inom en viss tid kvittera din röst på samma sätt eller t.ex. genom SMS eller någon oberoende väg. Detta görs under en tidsperiod, så den person som ev. påverkar kan absolut inte ha dig fången i två veckors tid. Det är lätt att bygga systemet så att just otillbörlig påverkan kommer bort. Det visar också utredningen som gjordes för tio år sedan. Sedan finns det också andra saker, just med identifieringen, som man kan göra till och med säkrare över Internet. Det där är ingenting som får omkull den här motionen. Tvärtom, det är en motivering för motionen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Jag har nog förstått motionen även om den var kortfattad. Den bygger på de utredningar som gjordes i början på 2000-talet. Det var en utredning om en uppföljning och sedan en utredning om vad som hände i valet i Esbo. Det är två faktorer, den ena faktorn är den tekniska och den andra faktorn är den demokratiska, att kontrollera själva valhandlingen. När det gäller tekniken så är det en bedömningsfråga. Jag är fullkomligt säker på att om det finns ett färdigt tekniskt utarbetat system på Crosskey eller PAF så skulle det säkert gå att sälja med god vinst. Det är bara det att tekniken har inbyggda riskfaktorer och de är väsentliga när man ska kombinera demokrati och teknik.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Som jag sade, inte finns det här systemet färdigt hos någon åländsk leverantör. Kunskapen och kompetensen finns i den åländska IT- branschen att bygga ett sådant här system tillsammans med kunskaperna som finns hos experter som förstår sig på själva valsystemet. Det är ingen omöjlig ekvation att få ihop.

    Man ska inte heller tro att det valsystem som vi har, med avgivna röster, att det är helt vattentätt. Om man tänker sig en teoretisk situation så nog kan man manipulera också sådana typer av röstningssystem. Det bygger ju på att de människor som sköter om valet ska gå att lita på. Det kan finnas problem där. Inte säger jag att det har funnits problem på Åland. Men liknande valsystem runt om i världen har manipulerats många gånger. Det går att göra. Det verkar som om man nu är ute bara för att se problemen. Jag ser ju kanske främst möjligheterna, men man ska ta problemen på allvar.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Det är nog nödvändigt att också lösa problemen och inte bortse från dem. Jag vill inte påstå att jag är teknikpessimist men däremot så är jag tekniktvivlare. Ta till exempel bokningssystemen i skärgårdstrafiken; hur många perfekt system har inte har offererats till landskapsregeringen? Nu vet jag inte hur det fungerar att boka idag. Men den fantastiska tekniken har inte varit så lätt ens i det enkla sammanhanget.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Återigen en bra parallell. När det gäller bokningssystem för skärgårdstrafiken så tror jag absolut att det skulle ha gått bättre om man skulle ha valt lokala leverantörer som förstår sig på de lokala förhållandena med den rätt så avancerade skärgårdstrafik vi har. Vårt trafiksystem är väldigt komplicerat. Så det tror jag att skulle ha gått bättre. Bara för att en aktör misslyckats med ett projekt så är det ju inte ett argument mot alla andra projekt och alla andra aktörer. Tvärtom, det kan vara undantaget som bekräftar regeln.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Barbro Sundback

    Herr talman! Som medlem i lagutskottet måste jag säga att jag kanske inte riktigt känner igen ordförandes presentation av betänkandet. Jag tyckte nog att det fanns en uppfattning om att det finns behov av en lagstiftning vad gäller valfinansiering också på Åland. I betänkande hänvisas till det arbete i den kommittén som tillsattes efter senaste val med ltl Folke Sjölund. Den kommittén skulle göra en översyn av vallagstiftningen när det gäller lagtings- och kommunalval. I samband med det hade jag en enkel fråga här i kammaren och lantrådet sade att frågan om valfinansiering redan hade förts över eller skulle föras över till valfinansieringskommittén.

    I slutbetänkandet, som jag kommer ihåg det från diskussionerna i utskottet, så var vi rörande eniga om det som står i betänkande. Att en sådan lagstiftning som man har i riket, att någonting motsvarande skulle införas här för lagtings- och kommunalval, särskilt då för lagtingsval. Det bygger ju betänkandet på. Behovet tycker jag att var klarlagt. Det finns också skäl att ha en sådan lagstiftning på Åland.

    Problemet är ju att det inte har gjorts någonting i det här ärendet, vare sig i lagstiftningen eller i valfinansieringen. Jag blev uppringd, jag tror att det var senaste fredag, av en lagberedare som tydligen har börjat jobba med det här. Men tiden är ganska kort inför nästa val. Det är nog nödvändigt att vi får den här lagstiftningen senast inkommande höst, annars kan det bli svårt att få det att fungera.

    Att det enbart skulle vara en privatsak hur mycket man satsar på valkampanjer och annonsering är väl en sanning med modifikation. Det är ju inte ovidkommande hur mycket pengar en enskild kandidat har. Det är ju ett demokratiskt problem att alla helt enkelt inte har råd att annonsera eller föra dyra kampanjer. Det är ju någonting som gynnar de rika kandidaterna. Jag tycker nog att man kan se att det är ett problem, speciellt i det finländska valsystemet där människor med tillgångar och mediakändisar har ganska stora förmåner i de finländska valkampanjerna. På det viset är ju det svenska systemet, med långa listor, mera demokratiskt. Men det är knappast någonting som man på Åland är intresserad av eftersom valen av tradition är så individfokuserade. Man ska få välja en person och inte parti, partierna har nästan en underordnad betydelse i valsystemet. Då är det risk för att om man t.ex. har bindningar till en tidning och är en ganska god annonsör så kan man få förmåner mot vad en annan person får som bara har råd med några annonser. Den personen är inte lika intressant för tidningarna, vilka är vinstdrivande företag.

    Jag hoppas nu att regeringen, på basen av den här diskussionen och lagutskottets betänkande, skyndar på den här lagstiftningen. Att vi inte igen får konstatera att det inte blev någonting den här gången heller.

    Visst har motionen en viktig roll att fylla även om vi inte godkände den. Precis som motionären sade så har man inlett arbetet.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag vill tacka ltl Barbro Sundback för förtydligandet angående lagutskottets arbete. Det framställdes, precis som också ltl Sundback sade, inte riktigt så ifrån ordförandes sida.

    Vallagskommittén skrev efter sitt utvidgade uppdrag; "en tänkbar modell är att de som väljs in i lagtinget och de närmaste ersättarna ska lämna redovisning över sina valkostnader och deras finansiering. I så fall har man en skyldighet att anmäla enskilda donatorer som ger bidrag till kandidaternas valfinansiering som överstiger 500 euro. Partiernas och organisationernas kostnader för valkampanjer anmäls och att donatorer som givit bidrag som överstiger 1000 euro uppges." Det är förslaget som vallagskommittén kom med till landskapsregeringen.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Ja, det är bara för mig att instämma. Det är så som utskottet har skrivit.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Olof Erland

    Herr talman! Det är inte första gången jag har blivit kritiserad för prestationer från lagutskottet. Jag bör naturligtvis bemöta en sådan ovanlig åtgärd, den här gången. Förra gången gjorde jag det inte, därför att jag tog det inte på allvar.

    Herr talman! I ett utskott försöker man sammanfatta alla åsikter som finns i utskottet och göra en konklusion. I det här fallet har utskottet enigt kommit fram till den konklusion som finns i klämmen. Man förutsätter ju läskunnighet inte bara hos lagutskottets medlemmar utan också hos lagtingsledamöterna. Det har visat sig att det finns här på många håll. Då kan jag bara hänvisa till att i det här betänkandet hänvisas det till den parlamentariska kommittén, deras arbete, deras förslag och vad de säger. Det som lagutskottet slutar med; ”vid en sådan ändring av vallagen som det föreslås av kommittén så bör man överväga att påföra de här uppgifterna på den tilltänkta revisorsmyndigheten”, dvs att ta emot anmälningar av det här. Sedan kan jag naturligtvis gå in i textens detaljer ännu mera, om det behövs. Men min konklusion av det som jag har presenterat från lagutskottets sida, som bygger på de betänkande vi har läst och de medlemmar som har yttrat sig i lagutskottet, var att det här inte upplevs som ett lika stort problem. Jag tror att jag betonade att det var så som jag uppfattade det. Jag jämförde då med vad som händer i riket där det kommer utredningar, nya förslag, nya lagar och där man har stora bekymmer med fonderna. Det är möjligt att jag till den delen har gjort en missbedömning. Det finns ingenting i lagutskottets diskussioner och text som skulle säga någonting annat.

    Nästa gång man tycker något som avviker från lagutskottet betänkande då ska man be att få det infört, och föra upp diskussionen där. Det är inte så att jag tycker att kritik inte ska framföras mot lagutskottets ordförande, men det får väl ändå vara sakligt underbyggt. Jag kan inte stå här och läsa upp betänkande från början till slut för att gardera mig för kritik. Kritik är bra om den är saklig, annars är den tämligen flyktig som ett löv i vårvinden eller vad man ska kalla det.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Jag håller inte med den presentation som utskottets ordförande hade om att man upplever att det inte finns behov på Åland, och sedan jämför man det med situationen i riket. Det som händer i riket idag är alldeles extremt. Jag tycker att den principiella frågan är om vi ska vi ha lagstiftning om valfinansiering i fråga om lagtingsvalen speciellt. Det är utskottet enig om och något mera har vi inte skrivit. Vad vi har haft för diskussioner kanske kan vara av mindre vikt i det här sammanhanget. Den principiella frågan är att vi har sagt ja till lagstiftning om valfinansiering, arbetet pågår och att det föreligger ett behov, annars skulle man inte lagstifta överhuvudtaget.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Utskottet har refererat till den parlamentariska kommittén som allsidigt har belyst den här frågan och sagt att man behöver se över lagstiftningen. Det har utskottet refererat. I och med att jag inte säger exakt det, så betyder det inte att jag skulle vara emot det. Jag håller naturligtvis med om det. Däremot vidhåller jag att min tolkning av diskussionen och betänkandet är att vi har betydligt mindre problem här än vad man har i riket. Man kan naturligtvis ha olika åsikter om den saken. Jag förbehåller mig nog rätten att inte behöva presentera kemiskt rena betänkanden så att säga, där ingenting får bedömas. Jag tycker att det är en orimlig begäran att en ordförande för ett utskott ska läsa innantill eller lära sig utantill vad som står i betänkandet. Jag vidhåller att lagstiftning behövs i enlighet med den parlamentariska kommittén och jag vidhåller att vi inte har samma behov av reglering som man har i riket.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Det här sista blir lite obegripligt. Vad är det utskottsordförande Olof Erland vill ha egentligen? Vi ska ha lagstiftning men vi har inte behov av den, i samma utsträckning som i riket. Det förstår jag nu att är kontentan av det där resonemanget.

    Ltl Olof Erland, replik

    Talman! Kontentan är det som den parlamentariska kommittén säger, att man ska se över lagstiftningen och lagstifta på vissa punkter. Det har utskottet konstaterat att är på gång. Sedan har utskottet sagt att man borde i den processen överväga var det här ska hamna. Ska det hamna hos den nya revisorsmyndigheten? Om man överväger den saken, var ska tillsynen finnas att lagstiftningen efterlevs? Då kan man inte vara emot lagstiftningen. Jag vidhåller att problemet med valfinansiering i riket är mycket större än vad det är på Åland, enligt vad jag upplever det, för att precisera. Men om det är fel, då så ska man naturligtvis ta tag i det på samma sätt som riksmyndigheterna gör; göra utredningar och se till att man undviker korruption och mutor och vad man har för lagar på gång.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussion är avlutad.

    Detaljbehandlingen vidtar. Först föreläggs betänkandets kläm och därefter motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

    Föreläggs först betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

    Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    Enda behandling

    5      Utredning om Åland som eget kyrkoland

    Kulturutskottets betänkande (KU 5/2009-2010)

    Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 3/2007-2008)

    Först tillåts diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.

    Diskussion.

    Ltl Johan Ehn

    Herr talman! Kulturutskottet har behandlat hemställningsmotion nr 3 från 2007-2008 som handlar om utredning om Åland som eget kyrkoland. Innehållet i motion är att man skulle tillsätta en utredning som skulle ha som syfte att se huruvida Åland skulle behöva överta lagstiftningsbehörighet vad gäller kyrkan och dess organisation.

    Med tanke på att en hel del vatten har runnit under broarna sedan den här motionen skrevs så har utskottet kommit fram till att motionen ska förkastas. Däremot ska betänkande bringas till landskapsregeringens kännedom.

    Det vi menar med att det har runnit en hel del vatten under broarna är att vi kan konstatera att landskapsregeringen har i både handlingsprogram och nu senare i budget skrivit att man ska tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppgift att se över självstyrelselagen som helhet. Vi vet också att man nu har begärt namn på personer till den kommittén. Vi ser möjligheten att föra över hela den här frågan till en diskussion i den kommittén. Vi tycker att det är ett passligt forum att föra diskussionen kring dessa frågor vidare, eftersom den kräver förändring av såväl självstyrelselagen och i de områden som Åland har behörighet över, men det kräver också en hel del annan diskussion.

    Vad gäller själva sakfrågan har utskottet inte tagit ställning till det på det sättet. Man säger att den här frågan ska föras till kommittén för fortsatt beredning.

    Vi kan också konstatera att bara det att denna fråga har väckts och att landskapsregeringen och lagtinget engagerar sig i den här frågan, har fått positiva effekter på hur utvecklingen ha varit inom den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Det har framförallt påverkat frågorna kring språk i en positiv riktning.

    Vid hörande i utskottet har framkommit att för att man har lyft frågorna så har det varit betydligt lättare att få gehör också för att utveckla förståelsen för Ålands unika situation i kyrklandet Finland. Man har kunnat med våra förtroendevalda, på olika nivåer inom kyrkan, få till stånd förändringar som har varit till fördel för Åland. Vi kan ta exemplet som jag tror var en av de utlösande faktorerna till att den här motionen skrevs; man ställde orimliga krav på kunskaper i finska för personer som sökte jobb som kyrkoherde i de åländska församlingarna.

    Vi har konstaterat att vi har fått ut ett gott resultat av att den här frågan har diskuterats. Behörighetsfrågor ska diskuteras vidare i den här kommittén. Vi föreslår att de här frågorna förs vidare till diskussion i den parlamentariska kommittén.

    Vad gäller mina egna åsikter kring frågan så ska jag be att få återkomma i ett nytt anförande för att inte blanda ihop det som utskottet tycker och tänker och det som jag personligen tycker och tänker. Tack, herr talman.

    Ltl Gun Carlson, replik

    Herr talman! Jag tycker att kulturutskottet har hanterat den här motionen bra. Motionen i sig i innehöll värdefulla synpunkter och det är intressant om Åland kunde bli ett eget kyrkoland.

    Utskottet vill att frågan ska ingå i den parlamentariska kommittén och det tycker jag att är en bra idé. Jag vill bara stöda utskottet i den här konklusionen.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Det är trevligt att vårt sätt att resonera vinner gehör, att man för den här diskussionen vidare när det gäller behörighetsfrågor. Det kommer genomgående att bli en svår fråga för oss. Att göra ett ställningstagande huruvida man ska föra enskilda frågor när det gäller självstyrelseutveckling skilt för sig till en diskussion med riksmyndigheterna och vad som ska göras inom ramen för arbetet som syftar till en mera ramformad lagstiftning. Den här gången gjorde vi den bedömningen i kulturutskottet att vi för detta till kommittén. Jag hoppas att det ska vara bra sätt och jobba vidare med frågan.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson

    Herr talman! Jag tackar utskottsordförande Ehn och utskottet i övrigt för ett sakligt och i denna situation en mycket naturlig behandling av denna motion. Det är en motion som vi, i motsats till den föregående motionen, har relativt stor enighet om. Motionen har varit nödvändig och den fortsätter även att ha en aktualitet.

    Utskottsordförande Ehn här rekapitulerade att det har hänt en hel del positivt sedan motionen skrevs i mars 2008. Jag vill tro att även motionens existens har bidragit till att man inom Borgå Stift och inom kyrkomöteskretsarna i övrigt har börjat få upp ögonen för att ålänningarna inte accepterar en ordning som strider mot de grundläggande principerna för självstyrelsesystemet.

    Det som fanns i motionen fortsätter att ha bärvidd, oavsett att de språkliga bitarna börjar falla på plats. Ändå några ord om den språkliga sidan.

    Vi kan konstatera att Ålands representant, Peter Lindbäck, i stiftsfullmäktige i kyrkomötet har gjort ett mycket gott arbete. Han har lyckats få till en situation där kyrkomötet fört hela språkfrågan till kyrkostyrelsen för vidareberedning. På ett kommande kyrkomöte, förhoppningsvis inom detta år, kommer man att stryka kravet på finska för åländska kyrkoherdar. Man skulle ersätta den grundläggande språkfordran med att domkapitlet i Borgå ska säkerställa att man kan hålla kyrkliga förväntningar på finska även på Åland. Det skulle leda till ett större samspel mellan församlingarna här på Åland för att säkerställa att man klarar av den biten. Som vi alla vet är det inget problem idag är att tillhandahålla den typen av språklig service, inte heller inom det kyrkliga.

    Den andra delen av motionen, frågan om vem som i sista hand ska bestämma om, hur och när åländsk jord ska avyttras eller utarrenderas. Den frågan lever i högsta grad kvar. Jag vill understryka att jag fortfarande anser att det inte är i samklang med det åländska systemet att vi har fjärrstyrning av det åländska jordägandet. Att det sitter ett antal personer i Borgå och bestämmer om en församling kan avyttra eller utarrenderar ett litet markområde för längre tid än tio år. I vissa fall har den här styrningen lett till direkt hårresande situationer och t.o.m. att utvecklingen i det åländska samhället har stagnerat. Den biten måste vi ha med oss i det fortsatta arbetet.

    Som kulturutskottet föreslår, att föra frågan om Åland som ett eget kyrkoland till ramlagsmodellen och den kommande kommittén är naturlig. De tankar som vi har haft runt ramlagsprocessen och om vi har kyrkfrågorna med som åländsk behörighet så vet vi att den dag vi bestämmer oss för att det är ett nödvändigt steg att ta så finns kyrkofrågorna med inom ramen för den åländska framtida behörigheten. Vi kan bestämma oss att ta det steget av olika skäl, det kan vara p.g.a. nya språkliga omständigheter och det kan vara jordfrågan som jag redan berörde. Om vi bestämmer oss för att vi ska ta över kyrkofrågorna fullständigt till lagtinget vad gäller övergripande ordning och församlingarna ska ha det inom sina egna händer, då vet vi att vi också kan förverkliga en sådan tanke. Då finns kyrkofrågorna med inom ramen för den åländska framtida behörigheten.

    De av er som har följt med processen inom den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland vet att av rent spontana orsaker har det uppstått ett helt nytt stift med en egen biskop inom kyrkan. Skulle man då dra paralleller till den åländska frågan så kunde man konstatera att församlingarna här skulle ha makten i egna händer, om man så skulle önska i framtiden, d.v.s. bryta sig loss och leva sitt eget liv, oavsett den formella tågordningen.

    Vi vet alla att den nya lutherska stiftelsen har tillkommit under mycket speciella omständigheter. Allting tyder på att de kommer att bli utstötta ur den evangelisk-lutherska kyrkan. Det är i sista hand en fråga för Tammerfors domkapitel.

    Vi här på Åland föredrar en mera ordnade tillvaro. Både på kort och på lång sikt bör man följa den formella processen.

    Till sist, det finns ju även en skatteaspekt i detta som också har hunnit avskaffas under den här tiden. Ni kommer alla ihåg det allmänna avdraget och det besvär av ekonomisk art som förorsakades de åländska församlingarna. I och med att vi under resans gång har upphävt det allmänna avdraget i kommunalbeskattningen så har ju den frågan temporärt avförts från dagordningen och stärkt församlingarnas ekonomi. Herr talman, jag är nöjd för dagen, tack.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Jag håller helt och hållet med ltl Jansson vad gäller att det finns saker kvar att göra. Jag vill än en gång betona, eftersom vi valde att föra det här arbetet vidare till den här parlamentariska kommittén, så har vi valt att inte heller gå in och ta ställning till och fördjupa oss mera i respektive sakfrågor som kommer fram i motionen. Vi har konstaterat att motionen har haft en effekt. Motionen, tillsammans med de reaktioner som den fick på hemmaplan, har haft effekt på hur man behandlar sådana här frågor i kyrkans organisation just nu. Jag håller helt och hållet med om att man måste hålla ögonen vidare öppna.

    Det här handlar mycket om att de åländska församlingarna och dess representanter, i de organ där vi har representation i den finska evangelisk-lutherska kyrkan, måste bli väldigt aktiva. Det visar nu också på att aktivet ger resultat, som det har gett när det gäller nuvarande medlem i både kyrkomötet och stiftsfullmäktige. Det är nog viktigt att vi får ut signalen till de åländska församlingarna. Vill man ändra någonting så ska man också använda sig av de möjligheterna man har, via förtroendevalda.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, herr talman! Jag håller absolut med utskottsordförande Ehn. Det här visar vilken styrka man har i en aktiv representation, som vi kan kalla det, i och med att det även kan finnas flera personer inblandade i nämnda kyrkliga sammanhang. Man kan med facit i hand undra varför vi inte ifrån åländsk sida var tillräckligt observanta när kyrkolag och kyrkoordning ändrades i början på 2000-talet. Det är nog viktigt att man ifrån åländsk sida tillsammans hela tiden ser vad som är på gång i större sammanhang och var det krävs insatser. Tack och lov har vi nu fått för en bra representation i dessa sammanhang.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Jag håller helt och hållet med ltl Jansson vad gäller den biten.

    När ltl Jansson tog upp detta med hur man ska komma vidare om man i något skede kommer fram till att man vill ta över behörigheter. Vi har också konstaterat i behandlingen, genom höranden, att det egentligen finns två möjligheter att ta sig vidare i ett sådant här ärende. Den ena möjligheten är det som ltl Jansson nämnde, dvs att församlingarna själva tar initiativ, försöker gå den vägen och hitta en form för det. Ltl Jansson beskrev också de svårigheter som det kan finnas med detta.

    Den andra biten är den naturliga för självstyrelsen dvs att man övertar behörigheten. I remissdiskussionen fanns det en viss tvekan huruvida det var möjligt eller inte. Men enligt våra höranden i kulturutskottet så torde det inte vara några problem. Det kan bli praktiska bekymmer i själva genomförandet. Men att överföra behörigheten på detta område till Ålands lagstiftningsbehörighet, det torde inte finnas något bekymmer rent formellt i alla fall.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Ja, även det sistnämnda beskedet gläder mig.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Folke Sjölund

    Herr talman! Jag har naturligtvis full respekt för alla dem som har uppfattningen att Åland skulle bli ett eget kyrkoland. Däremot delar inte jag den uppfattningen. Jag tror inte på projektet överhuvudtaget. Man borde sätta saker och ting i proportion också. Jag tror inte på Åland som en självständig stat. Jag tror inte heller då på att Ålands kyrka ska vara ett helt självständigt kyrkoland. Vi är helt enkelt för små. Det betyder att vi skulle bygga upp ett helt system, där vi skulle stifta kyrkolag. Vi skulle behöva ha en representation som ska utses, ett kyrkomöte. Vi behöver ha en ledare i den kyrkan, en ärkebiskop. Det betyder också att vi behöver ha en hel förvaltning för ett kyrkoland. Det här är ingenting som är gratis på något sätt. Det kommer att fördyra hela hanteringen ganska avsevärt, särskilt med tanke på att kyrkoskatterna totalt på Åland inbringar ungefär 1,3 miljoner.

    Kyrkans kostnader är ju någonting helt annat. För att kunna klara kyrkans kostnader på Åland så får vi ett bidrag på dubbelt så mycket som kyrkoskatten inbringar, 2,6 miljoner, för driften av Ålands kyrkor och församlingar.  Ska vi då ha ett eget kyrkoland så betyder det att vi inte bara får tredubbla kyrkoskatten utan förmodligen fyrdubbla skatten för att bära alla kostnader.

    Då är frågan om församlingsmedlemmarna är redo att göra det? Det tvivlar jag på. Jag gissar att det antagligen skulle bli en ganska massiv flykt ifrån kyrkan, med en sådan utveckling.

    I den här processen har åtminstone inte tillsvidare de åländska församlingarna blivit tillfrågade. Vad anser de åländska förhandlingarna om projektet Ålands kyrkoland? Jag sitter själv med i fullmäktige i Mariehamn, jag kan inte påminna mig om att en sådan här frågeställning har varit uppe.

    Vi har ytterligare en aspekt som är lite känslig. Kyrkan lever sitt liv i den sekulariserade världen, vi här i lagtinget, den politiska sidan lever vårt liv. Kyrkan ska ju ha en självständig ställning i vårt samhälle. Det betyder att man inte ska blanda ihop kyrkans angelägenheter med det politiska livet och processen som förekommer här. Det är viktigt att hålla de här sakerna åtskilda. Det uppstår en problematik när man ska diskutera projektet Åland som eget kyrkoland. Det är inte oväsentligt, naturligtvis, nog hör det till att man tillfrågar dem det berör när sådana här saker behandlas.

    Jag tycker att kulturutskottets ordförande, Johan Ehn, alldeles riktigt påpekade att vi kan ju ifrån Ålands sida, genom att vara aktiva, påverka situationen för de åländska församlingarna inom ramen för Finland kyrka och Borgå Stift. Det visar landshövding Lindbäcks verksamhet inom de här organen. Det går att påverka och det går att få goda lösningar för Åland. Det förutsätter naturligtvis, som alltid, att vi själva är aktiva, intresserade och driver våra frågor.

    För min del ser jag inte det här projektet som särdeles intressant och aktuellt. Jag tror att vi ska fortsätta att arbeta inom de ramar vi har idag.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Herr talman! Ltl Sjölund säger att han inte tror på Åland som ett eget kyrkoland. Han tror inte heller på ett självständigt Åland. Det är ju ingen nyhet. Alltid när vi diskuterar utvecklingen av den åländska självbestämmanderätten så har ltl Sjölund invändningar. Han tror helt enkelt inte på det. Han tycker inte det är intressant, som han avslutade sitt anförande med.

    Men varför tycker han inte det? Svaret i det här fallet var att vi helt enkelt var för små, som ltl Sjölund sade. Sedan räknade han upp ärkebiskop och förvaltning precis på samma sätt som man har i de stora nationalstaterna. Med tanke på att vi helt enkelt är för små, men dessa frågor löses på många andra håll i världen där det finns precis lika små mikrostater motsvarande vår befolkningsstorlek. Skillnaden är, ltl Sjölund, att man inte kopierar de enorma strukturerna som finns i stora nationalstater. Det är det tankesättet som ltl Sjölund synbarligen har väldigt svårt att frigöra sig ifrån.

    Ltl Folke Sjölund, replik

    Herr talman! Det är klart att vi har olika uppfattningar eftersom vi har olika utgångspunkter. Jag tog upp de här benämningarna, kyrkomöte, ärkebiskop osv, för att de finns i vår omvärld. Men oberoende av vilka lösningar vi gör så måste det finnas en ledning av ett kyrkoland i någon form. Det måste finnas en medlemsrepresentativ församling som fattar beslut och det måste finnas en verkställande enhet som verkställer besluten. Det här blir för Ålands del frågan om ny administration som inte är gratis.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det är riktigt att ltl Sjölund och jag ofta har olika uppfattningar när vi pratar om att utveckla den åländska självbestämmanderätten. Precis som ltl Sjölund sade inledningsvis att han har respekt för min åsikt så har jag respekt för hans åsikt. Han säger att det här inte är intressant och att vi ska bevara det vi har, som han avslutade sitt huvudanförande med. Jag tror att vi behöver ha klart för oss att om vi håller fast vid allt, exakt såsom det ser ut idag, så kommer Åland att få uppleva de kanske allra största förändringarna, för omvärlden förändras ändå hela tiden, ltl Sjölund. Vi måste också se till att vi anpassar oss.

    Det är klart att det också måste finnas med en verkställande enhet för Åland som ett kyrkoland. Men, man behöver inte kopiera de här enorma strukturerna som finns omkring oss i stora nationalstater. När man är liten, som mikrostaterna är, så gäller det att vara flexibel och smart. Det finns det massor av exempel på, om ltl Sjölund skulle vara intresserad att ta del av dem.

    Ltl Folke Sjölund, replik

    Herr talman! Först vill jag rätta en fel uppfattning som ltl Eriksson sprider, nämligen att jag inte alls är intresserad av Ålands självbestämmande. Ja, det är jag i högsta grad, men jag är inte intresserad av Ålands självständighet. Jag är intresserad av att utveckla Ålands självstyrelse, där finns en skillnad.

    Igen, det där kan man naturligtvis göra en bedömning av och det behöver man också göra. Man måste gå igenom och göra en kalkyl på vad det skulle innebära att driva Åland som inget eget kyrkoland. Det måste man göra så att man vet vad konsekvenserna för församlingsmedlemmarna blir. Det är högst väsentligt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Ltl Sjölund säger att man i en behandling av en sådan här motion måste höra församlingarna. Jag försökte i mitt huvudanförande beskriva hur vi har valt att gå till väga när det gäller behandlingen av den här motionen.

    Vad gäller det sakliga innehållet, huruvida vi ska gå vidare med att bli ett eget kyrkoland eller inte, har vi inte tagit ställning ifrån utskottets sida. Vi har istället valt att föra hela frågan vidare till de diskussioner som nu pågår gällande hur självstyrelsen ska utvecklas. Utgående ifrån detta har vi också valt att inte gå in och ställa frågor till någon annan än dem som direkt berördes av arbetet som har gjorts med att försöka få inflytande. Därav har vi heller inte gått in och frågat församlingarna, eftersom vi inte ämnade ta ställning. Jag kommer själv att återkomma och ta ställning till frågan som sådan.

    Ltl Folke Sjölund, replik

    Herr talman! Min avsikt var nog inte att kritisera utskottet för dess behandling. Jag pekar på omständigheten att det är alldeles självklart att församlingarnas och församlingsmedlemmarnas åsikt måste höras. I vilket skede man gör det är sedan en annan sak. Jag menar att hörande nog behöver göras, förrän man går vidare i syfte att förverkliga det här projektet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, herr talman! Bästa ltl Sjölund, det är ju inte första gången vi hör tveksamheter från er sida när det gäller stegen på den åländska självstyrelsevägen. Om jag får skämta lite så är det tur att den nya Lutherstiftelsen inte hann hör ert missionerande om alla dubier som finns kopplade till någon form av egen förvaltning. Med tanke på att de har 12 präster, 2000 medlemmar och de har egen biskop och ändå har de valt att ta det här steget. Kanske ledamoten borde höras som expert innan Lutherstiftelsen går vidare. Det var lite mera skämtsamt.

    Det allvarliga är att det finns vissa grundläggande värden som jag försökte belysa i mitt inlägg. Frågan är om dessa värden är så pass tunga att vi borde gå vidare med tanken på Åland som ett eget kyrkoland?

    Ltl Folke Sjölund, replik

    Herr talman! Jag tror att vi ska lämna Lutherstiftelsen till sitt öde. Det hör nog inte hemma i den här diskussionen. Jag respekterar de värderingar som var och en har och för fram. Det har man naturligtvis full frihet att göra. Det hoppas jag också att jag har.

    Jag bygger nog min skepticism väldigt långt på att jag inte alls är övertygad om att församlingsmedlemmarna på Åland är övertygade om projektets förträfflighet, särskilt när de får reda på konsekvenserna och framförallt de ekonomiska konsekvenserna. Jag har ingenting emot att den här fråga utreds. Sedan är det en annan fråga; med vems resurser ska det utredas?

    Ltl Harry Jansson, replik

    Kan vi uppfatta ledamotens sista kommentar i inlägget att han i sak inte har något emot att ramlagsmodellen kommer in, även när det gäller kyrkoaspekterna? Det är en ganska viktigt skiljelinje som vi är på väg att få i åländsk politik inom regeringsblocket. Företrädare för liberalerna säger att vi inte ska diskutera den här typen av aspekt inom ramen för ramlagsmodellen. Det är viktigt att man kommer med besked på hur man ser på det ifall de här tankarna, mot förmodan, finns förankrade inom den liberala gruppen.

    Jag anser att Åland som eget kyrkoland skulle vitalisera hela församlingslivet och därmed kyrkan i stort. Jag tror att det kunde återskapa en del av det som det kyrkliga idag har förlorat, dvs närheten till människorna. Det skulle finnas mycket att vinna på en sådan modell.

    Ltl Folke Sjölund, replik

    Herr talman! Man kan spekulera om vilka effekter ett sådant här projekt kunde få. Det kan vara tänkbart att det skulle vara vitaliserande. Det kan också vara mycket sannolikt att det kan vara vitaliserande till en början. Sedan vet man inte vad som händer om 5, 10 eller 20 år.

    Jag tyckte inte riktigt om det här halvt hotfulla tonläget som ltl Jansson hade, men jag bortser ifrån det helt enkelt. Jag lämnar det därhän. Jag tycker att vi ska fortsätta diskutera på saklig nivå. Jag har ingenting emot att saker och ting utreds. Man kan fråga sig hur, vem och med vilka resurser en sådan här utredning ska göras?

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Johan Ehn

    Herr talman! Föregående gång jag var upp stod jag här i egenskap av utskottets ordförande och fick då hålla mig till det som står i betänkandet.

    Jag vill börja med att säga att jag för egen del, som en av undertecknare till motionen, tror på en egen lagstiftningsbehörighet vad gäller kyrkan. Jag tror att det är en naturlig utveckling i det läget när vi diskuterar utökad ram för självstyrelsen. Jag ser det som en helt naturlig väg. Jag ska förklara varför jag tycker på det sättet.

    Ltl Sjölund säger att han förespråkar en fri kyrka, en åtskillnad med vad som är stat och vad som är kyrka. Där är vi helt och hållet eniga. Det är detta som jag tycker att är lite bekymmersamt med den finländska modellen idag. Vi har någon slags konstig hybrid mellan en fri kyrka och en statskyrka. När man senast förändrade konstruktionen och gick från statskyrka till det som vi har idag så lämnade man ändå kvar någon slags hängslen från riksdagen. Riksdagen har, varje gång, att ta ställning till huruvida den här föreslagna lagförändringen av kyrkolagen är ok eller inte ok. För mig känns det här väldigt konstigt. Varför ska en organisationen som i övrigt vill bestämma över sig själv och fatta sina egna beslut om lagstiftning sedan ha en överrock som ska säga ok eller inte ok? Det känns för mig lite dumt. Jag hör till dem som tycker att kyrkan ska vara helt och hållet fri från staten. Kyrkan ska existera på samma grund som alla andra föreningar eller sammanslutningar som har en religiös övertygelse. Det ska vara upp till mig personligen och er andra personligen att välja vilka samfund ni ska tillerkänna er och man ska existera på liknande grunder.

    När det gäller detta att man är rädd för en överorganisation av kyrkan så är det någonting som vi mycket enkelt här kan bestämma. Får jag min dröm i uppfyllelse, dvs att vi inte ska ha en kontroll av kyrkan ifrån lagtingets sida, då blir kyrkolagen väldigt enkel. Man beskriver helt enkelt vilka grundförutsättningar som gäller för att kunna registrera ett samfund. Sedan är det klart med det. Det är upp till församlingarna att sedan bygga det övriga, där kommer förhandlingarna in i det hela. Hur vill de ha sin organisation?

    Här kommer min andra ståndpunkt vad gäller församlingen idag. Jag har snart tio år bakom mig som kyrkofullmäktigeledamot i Mariehamn. Den frustration, som jag känner över hur kyrkans styrs, den är inte liten. Det är en mycket ålderdom struktur som är väldigt svår för den enskilda människan att påverka. Till och med den enskilde fullmäktigeledamoten eller själva fullmäktige har väldigt svårt att kunna påverka någonting. Därför att man ständigt möts av svaret; ”det där har ni inte någonting med att göra, detta är en fråga för stiftsrådet eller det här är en fråga för kyrkomötet”.

    Om vi tittar på hur beslutandestrukturen ser ut så ser den ut som den kommunala strukturen såg ut någon gång på 60- och 70–talet. Vi ställer helt horribla krav på att tjänstemän ska vara både andliga ledare och dessutom klara av att sköta all kyrklig administration, allt från personalansvar till att se till att arbetarskydd fungerar mm.

    Om vi fick möjligheten att själva organisera upp kyrkan så tror jag inte att kyrkan skulle se ut på det här sättet. Jag tror inte att de åländska församlingarna känner sig tillfreds med dagens situation om man riktigt börjar fundera efter.

    Som ltl Sjölund var inne på så tror jag absolut det är viktigt, när man går vidare med detta, att man låter församlingarna ha inflytande över hur saker och ting ska gå till.

    Genom att överta den övergripande behörigheten på det här området så kan vi hjälpa till och faktiskt säkra upp att den evangelisk-lutherska kyrkan också på Åland i framtiden är stark och livskraftig. Jag är rädd för att med dagens inriktning så kommer det att vara väldigt få människor som kommer att engagera sig i hur vår kyrka styrs, vilket är ett hot mot kyrkan. Jag tror inte att hotet ligger i att vi skulle överta kyrkolagstiftningen. Tack, herr talman.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, herr talman! Jag delar till fullo ltl Ehns analys av den kyrkliga situationen. Sedan jag skrev den här motionen i mars 2008 så har jag haft förmånen att bli en del av det kyrkliga. Jag delar till fullo av den analys som ltl Ehn nyss presenterade. Det finns ett uppdämt behov av att förnya hela den kyrkliga strukturen. Med dagens strukturer och märkliga beslutsordning är det svårt att göra någonting av konkret betydelse. Det är därför som jag i tidigare anförande, i replikskiftet, sade att man skulle kunna vitalisera hela den kyrkliga gemenskapen på Åland, en mer självständig kyrka.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Ltl Harry Jansson och jag är helt överens om det. Jag har också exakt samma syn. Jag tror att en egen lagstiftningsbehörighet skulle betyda vitalisering inom det mesta inom kyrkan. Man ska inte se det som saliggörande, det krävs också ett engagemang från församlingsmedlemmarna.

    För rättvisans skull bör man väl också konstatera att just den här kritiken som jag nu levererar mot kyrkans ålderdomliga sätt att ta styras, den har man också börjat jobba med inom kyrkan och kyrkomötet. Man tittar på hur man kunde komma vidare vad gäller att få en mera moderniserad kyrka. Det säger jag för tydlighetens skull. Den finländska kyrkan står inte stilla, men det är väldigt, väldigt trögt att få till stånd förändringar. Jag tror att det kunde se annorlunda ut om behörigheten på det här området låg i våra händer.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback

    Herr talman! Det är onekligen ett fantasieggande tema. Det är ju roligt att höra att det finns fantasi i lagtinget. Jag tror att det kanske skulle vara bra att först ta över beskattningen, som många har stått här och sagt, åtminstone under de 30 år som jag har varit här. Att man ska ta över beskattningen innan man tar över kyrkan.

    I likhet med ltl Folke Sjölund så tror jag nog att om man vill nå resultat så är det här en munsbit som blir ännu svårare att svälja än beskattningsfrågan. I beskattningsfrågan kanske man ändå kan få med rikspolitikerna med vissa kloka argumentet, men här ska man dessutom ha med hela den finska kyrkan. Det är inte någon liten koloss att rubba. Det är en spontan politisk bedömning. Har man hemskt mycket tid kan man naturligtvis driva den här frågan också.

    Även om jag tycker att det var klokt och smart av utskottet att föra frågan till den kommande parlamentariska kommittén för översyn av självstyrelselagen, så är det inte särskilt demokratiskt att inte höra en enda representanter för de åländska församlingarna. Man har inte ens hört landsprosten. Om det skulle vara så att man i församlingarna inte alls är intresserade av det,det då har vi kört över de åländska församlingarna fullkomligt, om vi driver den här frågan i armarna på självstyrelselagskommittén. Då kan ju förstås kommittén höra församlingarna och komma fram till att nja, det här ska vi inte syssla med. Då är det ett klart misslyckande om man har gjort den här frågan så prestigefylld att den ska behandlas på den nivån. Om man har framgång, då är det ganska oklart vad det ska leda till.

    Om man tycker att detta är en väldigt prioriterad fråga är väl utträde ur kyrkan och man bildar ett stift som är den snabbaste lösningen.

    Att komma över markegendomarna lyckas man nog inte och inte kyrkorna heller, antagligen, för kyrkorna ägs väl fortsättningsvis av den finska statskyrkan.

    Om man förfasar sig över det religiösa förfallet i Finland och därför bör ha ett eget stift så finns möjligheterna redan idag. Men det är väl inte det som den här församlingen är så intresserad av, utan nog är det väl andra saker som ligger bakom, framförallt kyrkans markegendomar som väl är rätt betydande på Åland.

    Sedan har vi den här självstyrelsepolitiska symboliken, att man har en egen kyrka. Det kan jag väl tycka att skulle vara småtrevligt på något vis. Men det finns ju inte ekonomiska förutsättningar med dagens ekonomiska underlag. Det förutsätter ju att vi får över beskattningen. Inte kommer vi att kunna ta över kyrkobeskattningen om inte vi själva har beskattningen. Inte kan man tänka sig att riksdagen och kyrkomötet skulle överlåta den rätten åt de åländska församlingarna att besluta helt om.

    Det här är nog en mycket komplicerad fråga. Framförallt, vad är motivet riktigt? Vad är det som är så hemskt viktigt att vi just ska ta över kyrkan? De som förespråkar detta har nämligen sagt att genom aktivitet inom stiftet kan man åstadkomma betydande förändringar och förbättringar. Den här motionen och nuvarande representant har åstadkommit storverk.

    På kort sikt verkar det inte finnas riktigt några stora behov att arbeta med den här frågan, som jag ser det. Eftersom vi har en representant som på ett adekvat sätt kan tillvarata åtminstone de språkliga rättigheterna.

    Vad gällde detta med det allmänna avdraget så visade sig det ganska snabbt att det var helt omöjligt. Där gick gränsen och det blev stopp. Att man sedan skulle kunna gå längre, det tror jag inte på.

    Jag tycker att det kanske är ett lite lättvindigt politiskt beslut att föra över till kommittén som ska se över självstyrelselagen. Nog lär väl självstyrelsen och ålänningarna överleva det här också.

    Jag tror nog att det nu krävs ganska mycket kunskap om hur kyrkorna är organiserade, det skiljer sig mycket åt i Norden. Att vi på något sätt organiserar detta som någon förening eller någon annan vilken verksamhet som helst på Åland, det tror jag inte är en adekvat bild av situationen. Kyrkan har ju beskattningsrätt, vilka bara kommunerna, kyrkan och staten har. Det är därför som riksdagen håller i det här.

    Herr talman! Med en egen kyrka ska vi väl ha någon sorts organisation. Nog ska det väl vara en ärkebiskop om det ska vara någon stil på det.? Det finns nog många aspiranter, också i den här församlingen, för det, tror jag. Vem skulle inte kunna tänka sig att avsluta sin karriär som ärkebiskop på Åland? Det blir det minsta problemet.

    Talmannen

    Sju minuter.

    Men sedan ska vi väl ha en egen prästutbildning också. Inte kan vi väl acceptera att det kommer präster lite härifrån och lite därifrån? Nog måste de väl ha den rätta utbildningen? Sedan är det problematiskt med ekonomin. Om inte kyrkorna tar upp skatter så blir beroende av kollekten. Med 3-4 procents deltagande från befolkningen på söndagarna, och det lär inte öka, så blir det nog ganska magra löner både för biskopen och för hans präster.

    Jag tror nog att det här kan bli en katastrof för den åländska kyrkan om man inte riktigt går på djupet med saken. Men det var ett fantasieggande och trevligt förslag och jag tycker att man kan filosofera och diskutera runt det.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! För att det första kan jag säga att ltl Barbro Sundback och jag inte delar synen på hur självstyrelsen ska utvecklas. Jag tror på ramlagstänkandet. Det gör inte ltl Barbro Sundback, vilket vi har rett ut i tidigare debatter. Det är också grunden till att jag var med och stödde att den här frågan förs vidare till kommittén. Därför att det är där som man nu ska diskutera den typen av frågor.

    Jag förstod inte riktigt resonemanget kring det allmänna avdraget. Det kanske vore bra om ltl Sundback kunde utveckla lite vad man tänkte på där?

    Vi kan ta exempel där man har ordnat det så att kyrkan och stat är helt och hållet avskilda ifrån varandra, det är Sverige. Jag tror att det var socialdemokraterna som genomförde det, om jag inte minns helt fel. I Sverige behöver man inte fråga staten före man gör vissa saker. Man har fått friheten.

    Angående utbildning, jag hör till dem som tycker att det skulle vara jättebra om präster från Sverige, från andra nordiska länder eller varför inte från europeiska länder, också kunde tjänstgöra hos oss. Ärkebiskop, det vill jag inte bli!

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Om vi nu ska vara riktigt ärliga, som det brukar heta härifrån talarstolen, så har vi kanske inte olika uppfattningar om ramlag, men däremot är min politiska slutsats den att om man vill förändra vårt ekonomiska system och samtidigt diskuterar man att den förändringen innebär att vi ska få en ramlag, dvs vi ska få fullmakt att när vi vill och hur vi vill reformera vårt ekonomiska system, så kommer den part som sitter på andra sidan av bordet inte tycka att det är en bra lösning. Man ska nog ha en typ av lagstiftning av självstyrelselagen som vi har idag och som bygger på en viss tradition. Jag tror att man gör sig en björntjänst när man driver ramlagsmodellen.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Jag tror inte vi behöver gå in på debatten kring ramlag, för den har vi redan haft. Vi vet var våra olika synpunkter finns. Det rör heller inte dagens ärende. Vi har bara bestämt oss för att föra det här vidare för en diskussion. Jag tänker inte gå vidare in i den diskussionen.

    Jag inledde min replik till ltl Sundback här tidigare med att jag gärna ville höra på vilket sätt hon avsåg att det allmänna avdraget visade på att man inte var intresserad av att diskutera frågor överhuvudtaget. Mitt minne säger mig att man inte kunde hindra det allmänna avdraget ifrån kyrkans sida. Det allmänna avdraget fanns där och det fick man i dagsläget finna sig i. Ville man göra en förändring så skulle det innebära kostnader för att förändra skattesystemet, såsom det är uppbyggt idag. Det skulle i så fall belasta någon och det tänkte inte församlingarna på rikssidan ta. Det hade då blivit en fråga för oss på den här sidan.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag måste ärligen säga att jag tror att ltl Johan Ehn är mera insatt i den frågan. Om jag inte minns fel så hade den åländska representanten en modell för hur det där skulle beaktas. Man skulle göra en lagändring, men den föll inte i god jord, om man får uttala sig lite bibliskt i det här sammanhanget.

    När det gäller ekonomiska frågor så är kyrkan lika egoistisk som alla andra. Man ser till sitt eget bästa. Att de åländska församlingarna skulle kunna dra fördelar av att man har självstyrelse, det tror jag att ganska snabbt väcker motstånd.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, herr talman! Ltl Sundback har i alla fall för stunden återgått till den konservativa självstyrelsefållan. Vi ska tro att det är ett temporärt bakslag.

    Det som är med allvarligt är att ltl Sundback nu sågar hela ramlagsmodellen, själva konceptet som lagtinget enhälligt gott in för att vi ska jobba efter. Vi ska parlamentariskt arbeta fram ett system som påminner om den s.k. danska modellen. Är det faktiskt så illa ställt att socialdemokraterna även har backat på den grundläggande biten? För en tid sedan hörde vi att man hade ändrat sig vad gäller beskattningsfrågan. Man har tydligen svårt att hålla en linje i de här frågorna.

    Det är synd att ltl Sundback raljerar med en så pass viktig fråga som markinnehavet och kyrkofrågan som sådan.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Jag tycker att ltl Harry Jansson ska vara lite försiktig med att bedöma andras åsiktsändningar och linjedragningar. Den största linjedragningen, under den här mandatperioden, står väl ltl Harry Jansson för. Han har flyttat från ett parti som förfäktar självständighet till ett parti som inte förfäktar självständighet. Det är verkligen att backa i självstyrelsepolitiska ambitioner.

    Jag har hela tiden sagt att jag inte har någonting emot ramlag. Jag tror att det är politiskt taktiskt helt fel bedömning. Inte kommer vi att förhindra majoriteten, inte kan vi heller, att jobba med ramlagar morgon, middag och kväll. När vi kommer till förhandlingsbordet så tror jag att ltl Harry Jansson kommer att få backa.

    Talmannen

    Talmannen vill påminna om att vi nu debatterar Åland som eget kyrkoland.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack för det påpekande, herr talman, även om det alltid är lika lustigt att höra ltl Barbro Sundback fantisera om saker och ting.

    Det allvarliga är den raljerande tonen. Ltl Sundback likställer och påskiner att en önskan om ett eget Åland kyrkoland skulle handla om att få överta markinnehavet. Bästa ledamoten, nog måste väl ledamoten ha förstått att det finns djupare värden än så i kyrkolandstanken? Är det faktiskt så att ledamoten föredrar att Borgå domkapitel exakt bestämmer hur de åländska församlingarna ska få hantera sina markegendomar. Är det så att ledamoten tycker att fjärrstyrningen är riktigt bra, sett ur ett åländskt perspektiv?

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag ska svara så här till ltl Harry Jansson; den dag en majoritet av medlemmarna i de åländska församlingarna samfällt kommer till oss i lagtinget och ber oss att jobba för ett övertagande, då ställer jag upp. Men inte på basen av några käcka självstyrelsekämpar som skriver ihop en motion och som inte ens hör dem som är berörda. Det är inte i överensstämmelse med min demokratiska uppfattning om hur man förändrar ett samhälle i grunden.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Gun Carlson

    Herr talman! Jag sade redan i en replik här att jag stöder kulturutskottets betänkande. Jag tror att det är bra om man kunde fundera på de här sakerna i en kommande diskussion i den parlamentariska kommittén i arbetet med självstyrelselagsrevisionen. Varför tycker jag det? Ja, därför att jag tror faktiskt att det skulle vara till fördel för Ålands självstyrelse om Åland åtminstone skulle kunna vara ett eget stift. Det är det minsta man borde diskutera. Vad man sedan tänker med ett helt eget kyrkoland finns det många synpunkter på. Det finns ingenting som hindrar att Åland skulle vara ett eget stift. Detta har jag framfört förut många gånger. Det här är kanske inte heller en lagtingsfråga, men det är ändå möjligt. Vi kan se exempel på våra nordiska länder som har tillåtit sina små områden att vara egna stift.

    Idag är det domkapitlet som styr församlingarna, precis som vi har hört i replik. I alla detaljbestämmelser i kyrkan så är det domkapitlet som bestämmer.

    Många här, bland annat jag, har varit engagerade i kyrkoråd och ekonomisektioner. Det är frustrerande. Det är frustrerande för alla församlingar att ha ett domkapitel som inte tillåter egna diskussioner och egna lösningar överhuvudtaget. Man ska inte säga att församlingarna har ett lamt eller inget intresse av att ändra. Det är bara det att församlingarna har genom åren lärt sig att det inte går att ändra någonting. Man ska också komma ihåg att församlingarnas kyrkoråd alltid styrs av kyrkoherden. Kyrkoherdar är inte angelägna om att ändra alltför mycket eftersom det berör dem för mycket.

    Jag tror också, precis som vi har hört, att en utveckling av den åländska kyrkoförvaltningen skulle vitalisera de åländska församlingarna och även skapa ett större intresse för kyrkan.

    Jag vill ännu en gång säga att jag tror att det skulle vara till fördel det här som kulturutskottet är inne för. Detta säger jag också som ersättare i såväl kyrkomötet som stiftsfullmäktige, vilket jag är. Jag känner till en del av de här diskussionerna. Jag inser också att det har hänt ganska mycket. Vår nuvarande ordinarie ledamot har fått upp många problem på dagordningen och han har klarat av många svåra språkproblem.

    Ännu en gång vill jag ge ett stöd för utskottet.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, herr talman! Om man vill öka de åländska församlingarnas autonomi och på något sätt koppla ihop det med självstyrelsen, så är just den här tanken, som ltl Gun Carlson vid flera tillfällen fört fram, om eget stift kanske mera realistiskt än ett eget kyrkoland. Jag känner också till att hon har erfarenhet av arbetet inom den här verksamheten. Också jag har varit aktiv där, visst är det väldigt byråkratiskt och krångligt. Det är svårt för de små församlingarna att ordna sina affärer och sin verksamhet som de vill. Den enda lösningen på sikt är att kyrkan måste reformeras och bli modern. Det i sig är en svår uppgift.

    Ltl Gun Carlson, replik

    Jag får väl tacka för det stödet, det var i alla fall en sorts stöd för mina tankar.

    Utskottet säger att man vill utöka självstyrelsens behörighet genom arbetet i den kommande parlamentariska kommittén, för att ytterligare stärka diskussionerna om möjligheten att få en starkare egen åländsk förvaltning när det gäller kyrkofrågorna på Åland.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussion är avslutad.

    Detaljbehandlingen vidtar. Först föreläggs betänkandets kläm och därefter motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

    Föreläggs först betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

    Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    Enda behandling

    6      Betygsvärdering

    Kulturutskottets betänkande (KU 6/2009-2010)

    Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion (HM 25/2007-2008)

    Först tillåts diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.

    Diskussion.

    Ltl Johan Ehn

    Herr talman! Vi har ytterligare ett betänkande från kulturutskottet. Det gäller hemställningsmotion nr 25 från 2007-2008. Vtm Gun-Mari Lindholm motionerade om betygsvärdering.

    Utskottet har tittat lite närmare på den här frågan som har varit väldigt aktuell under den senaste tiden. Man har då diskuterat det ur ett lite annorlunda perspektiv än vad motionen går ut på, dvs vilken antagningsgrupp som åländska studerande ska tillhöra.

    Vi lyckades med gemensamma krafter få till det att vi fortsätter att tillhöra den svenska antagningsgruppen. Därför är de frågor, som vtm Gun-Mari Lindholm ställer vad gäller betygsvärderingen, synnerligen viktiga.

    Man kan konstatera att generellt sett kan man utgå ifrån att omräkningssystemet idag från åländska betyg till svenskt antagningsbetyg relativt sett är rättvist. Tittar man på vad som krävs för att uppnå högsta antagningspoäng i Sverige så är det t.ex. från Ålands lyceum ett medeltal på 9,5. Funderar man på vad det betyder att i svenska mått gå ut med ett MVG i jämförelse med 9,5 så känns det rimligt. Man måste komma ihåg att det varierar något mellan olika typer av utbildningar, eftersom vårt utbildningssystem inte ser riktigt likadant ut som det svenska i utbildningssystemet. I Sverige får alla en gymnasieexamen. Vi har en skillnad mellan den teoretiska utbildningen i Ålands lyceum museum och den yrkesutbildade utbildningen.

    Vi kan ha vissa bekymmer när det gäller betygsvärderingen när det gäller yrkesskolorna. När vi tittar framåt, som vi nämner i vårt betänkande, så kommer Sverige att utveckla ett meritvärderingssystem som kommer att ge extra poäng vid antagning om man har läst vissa typer av ämnen för vissa typer av linjer i svenska högskolan. Hur detta kommer att slå kan man inte i dagsläget säga. Här måste man följa upp och se vad resultat blir.

    Vad gäller den teoretiska sidan så kommer det att fungera relativt sett bra, medan man är mera osäker när det gäller yrkesutbildningen. Före vi har fått en första antagning så kan vi inte säga hur det kommer att gå. Här ber vi nu landskapsregeringen att följa upp det.

    Vårt förslag är att den här motionen förkastas, men att själva betänkande bringas landskapsregeringen till kännedom, i vilket vi uppmanar till att följa upp meritvärderingssystemets utfall för åländska studeranden.

    Till sist, herr talman, man borde också fundera på om man vill ha en mera rättvis bild av hur de åländska betygen räcker och hur ålänningar kunskaper står sig mot svenska ungdomars kunskaper, då borde man göra gemensamma prov för att åstadkomma detta. Gör man gemensamma prov kan vi också få svar som kanske är mindre trevligt för oss. Att våra ungdomar kanske skulle stå på en sämre grund rent kunskapsmässigt. Detta finns inte rakt av. Vi har OECD:s redogörelser som till vissa delar kan användas för detta. Ska man få det mera exakt så behöver man hitta en modell där man gör jämförelser mellan Sverige och Åland.

    Vi föreslår det inte i vårt betänkande, men jag ville ändå nämna att detta har diskuterats i utskottet. Tack, herr talman.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det är som utskottsordförande Ehn sade att idag fungerar systemet bra. Det är ett rättvist och bra system för åländska studeranden. Däremot är det oklart hur det blir med det nya utvärderingssystemet.

    Man skriver här att man uppmanar landskapsregeringen att följa resultatet för antagningen och framöver analysera och följa upp konsekvenserna med nödvändiga åtgärder. Detta skickar man till landskapsregeringens kännedom. Jag tycker att det här borde vara så självklart från landskapsregeringens sida att man inte behöver ha ett sådant påpekande, för annars sköter man ju helt enkelt inte sitt jobb. Det måste ju finnas någon orsak till att utskottet har skrivit så här. Har det kommit fram några signaler under behandlingen i utskottet att landskapsregeringen inte kommer att sköta detta på ett bra sätt? Vad är bakgrunden till den här uppmaningen?

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Bakgrunden till uppmaningen är att man egentligen förstärker det som vi har hört ifrån hörandet. Man poängterade det ifrån landskapsregeringens sida att man har ett system idag som fungerar bra, men man vet inte hur framtiden kommer att det se ut och då måste man göra den här typen av uppföljningar. Vi ville ifrån utskottet sida förstärka detta ytterligare genom att också lagtinget uttalar det här via ett betänkande. Det är därför som det finns med. Det är inte på det sättet att vi inte tror att man skulle sköta den biten. Vi ville ytterligare trycka på det ifrån lagtingets sida.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Tack, herr talman! Mycket av det som ltl Johan Ehn säger här i presentationen tycker jag att hör hemma i själva betänkandet. Det är viktiga frågor som utskottet har jobbat med. Det förundrade mig lite att man inte har med resonemanget kring jämförande med framförallt yrkesutbildningen och hur det kommer att utvecklas i framtiden. Varför har man inte tagit in det resonemanget i betänkandet?

    Likaså förundrade jag mig över att man inte har hört några från den så kallade betygsgruppen. Det är personer som är utsedda och tillsatta att särskilt följa med den här problematiken. Varför har man inte ägnat den gruppen mera uppmärksamhet? De kan ju frågan bäst, som jag ser det.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Den första frågan var gäller konsekvenserna så är det just det som vi beskriver här. Vi kanske har varit något fåordiga, men vi ber ju att landskapsregeringen ska följa upp konsekvenserna. Vi har inte velat bena ut det ytterligare i mindre delar. Vi skriver kort och gott att det är konsekvenserna för det nya systemet som man ska följa upp. Det är svar på den första frågan.

    Vad gäller den andra frågan så är det enkelt. När vi hade behandlat den här motionen så tyckte vi att det räckte, med de svar som vi fick från ministern och från en av de ansvariga på utbildningsavdelningen, för att i det skede kunna skriva betänkandet. Vi hade säkert ytterligare kunnat fördjupa problematiseringen av frågan om vi hade hört flera.

    Utgående från att vi också har byte av antagningssystem, dvs att meritvärderingssystemet kommer in i bilden, så tyckte vi inte att det var värt att lägga så mycket tid på det fortsatta arbetet. Man får mera fakta på bordet i det läget när vi har upplevt den första hösten och vi ser hur det går för våra åländska studeranden. Det facto så behöver man ytterligare några år, innan man vet hur situationen ser ut.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Betygsfrågorna är inte så enkla. Den här betygsgruppen är ju tillsatt för att ha sakkunskapen om de här frågorna. Det kräver ganska mycket. Det har under årens lopp behövts ganska mycket ansträngningar för att följa med det här.

    Poängen med den här motionen och det som är viktigt att gå vidare med är att se till att både studerande från den studieförberedande utbildningen och från yrkesutbildningen att de i förlängningen hanteras rättvist. Att man följer utvecklingen vad gäller betygsvärderingar så att det gynnar båda grupperna likvärdigt.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Som de två sista meningarna säger; ”konsekvenserna för de sökande från Åland är tillsvidare oklara. Utskottet vill därför uppmana landskapsregeringen att följa resultat från antagningen i höst och framöver för att analysera och följa upp konsekvenserna med nödvändiga åtgärder.” Detta är precis det som ltl Gunell frågar efter här. Som jag svarade i en tidigare replik så kunde vi säkert ha lagt ut texten mera kring detta och problematisera dessa frågor. Vi tyckte att det här räcker ganska bra som vägkost. Man måste se till att konsekvenserna är klara och att man ser till att man får ut bästa möjliga för våra åländska studeranden, precis på samma sätt som när man förde kampen om vilken antagningsgrupp man skulle tillhöra.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Vtm Gun-Mari Lindholm

    Talman! Jag ska inleda med att tacka utskottet för deras arbete. Den här motionen har varit i goda händer. Jag vet att det finns ett gediget intresse för utbildningsfrågor hos de personer som sitter i kulturutskottet.

    Det kunde ha varit en fördel om man kanske hade sagt lite mera i betänkandet. Man kunde ha fört det resonemanget lite vidare. Det skulle ha kunnat innehålla en hel del av det som utskottsordförande anförde nu i debatten. Jag kan också förstå att det kanske inte är så lätt eftersom den här motionen egentligen tar avstamp i en liten annan vinkel av den här frågan. Motionen är ändå två år gammal och då rådde en annan situation. Motionen tar avstamp i en annan verklighet än vad den har utvecklats till att bli idag.

    Det finns fortsättningsvis anledning att titta på de här frågorna. Nu ingår de åländska ungdomarna i samma antagningsgrupp som de svenska eleverna.

     Precis som ordförande sade, så är det ett resultat av mångas idoga arbete, inte minst Sveriges generalkonsul på Åland som har varit väldigt behjälplig i det här ärendet.

    När meritvärderingssystemen kommer i gång är det väldigt viktigt att man redan initialt är alert ifrån åländsk sida när man ser hur systemen kommer att om slår ut, för det vet man inte med all säkerhet idag. Man vet inte hur de olika behörigheterna kommer att räknas. Man kommer att ta i beaktande den allmänna behörigheten och specifik behörighet, men man kommer också att lägga vikt vid erfarenhet. Om man t.ex. har gått en gymnasieutbildning så har man den allmänna behörigheten, men om man har haft en inriktning som är till fördel för om man ska läsa till lärare då får man extra poäng för det. Man kan också få extra poäng för att man har arbetat med barn eller har en annan utbildning som är innanför det området. Det finns all orsak för landskapsregeringen att man följer upp detta.

    Sedan sade utskottets ordförande Johan Ehn att det kunde vara bra med någon form av betygsjämförelse; hur väl de åländska betygen håller i jämförelse med de svenska. Vi har ju ett prov, högskoleprovet, som görs både av ålänningar och av svenskar. Enligt uppgift finns det ingen statistik där man särskilt har tagit ut de åländska resultaten. Men det är kanske någonting som man kunde anföra, att man gärna vill ha fram den statistiken, om man tycker att det skulle vara till gagn för ålänningar.

    Det här är nu helt subjektivt och också objektivt sett; jag tror att man står sig väldigt väl i jämförelse med många utbildningar på gymnasienivå. Vi har en väldigt hög nivå på vår allmänna gymnasieutbildning.

    Det som är alldeles särskilt av vikt att man från landskapsregeringens sida följer upp är hur yrkesutbildningen kommer att står sig i förhållande till den allmänna gymnasieutbildning på Åland och när det gäller meritvärderingssystemet mot Sverige. Vi vet att det har varit mycket diskussioner om sociala linjen inom yrkesskolan. Det är ju särskilt ett område som blir intressant. Vi får hoppas att det inte blir förödande, utan att det blir intressant att se hur det kommer att stå sig och hur det kommer att jämföras när man söker in till hösten. Antagligen har man väl sökt redan, det brukar var den 15 april som ansökningstiden går ut, efter det så vet man.

    Det är ganska intressant, även om man inte privat har att göra med det, så kan man följa upp detta på högskoleverkets hemsida. Jag tycker att det är väldigt intressant att se poängbedömningarna och vad som krävs för de olika utbildningarna. Det är väldigt, väldigt höga krav på vissa utbildningar. I min motion har jag nämnt t.ex. läkare, tandläkare, jurist och psykolog som har väldigt höga krav. Man säger idag att ungdomarna har en väldigt stor och bred möjlighet till studier och att de kan välja så mycket mera. Men vi ska också veta att kraven har blivit mycket högre. Om vi bara går tillbaka 20-25 år, många av dem som studerade då skulle idag inte komma in på de utbildningar man har gått. För kraven är så pass mycket högre. Det här har naturligtvis en följd, som vi också har talat om mycket här i salen, när det gäller ungdomars välmående eller många gånger avsaknad av välmående. För att det är väldigt hårda krav man har på sig.

    Alla som jobbar med de här frågorna till gagn och fromma för de åländska studerande gör en god gärning på många olika plan.

    Det här är en god väg och jag tackar för att man har kommit så här långt med det, även om jag tycker att man kunde ha sagt lite mera. Men, vi vet att det är den här vägen som motionerna oftast går, det blir ett så kallat positivt förkastande, tack.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Vad gäller omfattningen av utlåtandet så kunde det säkert ha varit lite längre. Det är hela tiden ett övervägande. När man skriver det ena så kommer lätt det andra som man måste förklara osv. Jag tycket ändå att vi har gjort en relativt hyfsad avvägning i det här fallet. Framförallt utgående från att man konstaterar att det behövs en uppföljning på detta.

    När det gäller meritvärderingssystemets konsekvenser så måste man vara väldigt observant, som vtm Lindholm var inne på. I det fallet tror jag inte att vi kan förvänta oss att man i Sverige gör förändringarna. Då måste förändringarna göras på våra egna utbildningar. Det är någonting som vi har möjlighet att göra ganska enkelt med de verktyg vi har i dagsläget.

    Angående hur man ska kunna jämföra betygen, det är en intressant tanke som vtm Lindholm framför att titta på högskoleprovet. Högskoleprovet är ju helt skilt från betygssystemet i övrigt. Det mäter vissa typer av kunskaper som man sedan separat kan söka sig in på. Det kan vara ett sätt, men jag är inte säker på att det är det rätta.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Nej, det behöver inte vara det som är det mest lämpliga. Jag kom att tänka på att vi idag har högskoleprovet gemensamt, om man kan använda sig av det. Vi vet att det är många som kanske inte har tillräckligt höga betyg, men man klarar högskoleprovet väldigt bra ändå och lyckas komma in på sin önskade utbildningslinje för att man får höga poäng i högskoleprovet.

    Vad beträffar meritvärderingssystemet så är det särskilt angeläget att landskapsregeringen följer med detta och i god tid kan matcha poängsättningen på Åland så att man uppnår den totala poängen 22, 5 med alla extra poäng man kan få. Att alla de utbildningarna som ger de allmänna och specifika poängen ryms in så att inte någon utbildning blir utanför, så man har lite tankar nu med den här sociala linjen. 

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Vi kommer att återkomma till det i en motion som kommer här senare, där vi kommer att se komplikationerna i att ha en situation där vi har behörighet över utbildningsväsendet och kan styra det själva men kanske inte har utbildningarna på hemmaplan, framförallt de fortsatta utbildningarna. Jag delar helt och hållet vtm Lindholms åsikt om att det här är viktiga frågor som man nu behöver följa upp. Jag fick också den uppfattningen vid hörandet att utbildningsavdelningen är väldigt väl medvetna om den här situationen och också kommer att följa upp detta. Som framgår av utskottets betänkande har vi valt att ytterligare trycka på den här saken så att det ska vara ställt utom all tvivel att även lagtinget ser på den här saken som mycket viktig.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Hur man kommer att hantera detta i fortsättningen är kanske en av de viktigaste frågorna för dem som nu är unga. Det är lite tråkigt, för att inte säga alarmerande att det är så väldigt få som inte deltar i arbetet här i plenum idag. Vi ser att det står många stolar tomma, också i landskapsregeringen. Det kunde ha varit intressant att få veta från den ansvariga i landskapsregeringen hur det här tas emot. Man ser ju på förhand vilka frågor som kommer upp. Det skulle ha varit intressant att få veta hennes åsikt i det här och var man står i den här frågan idag. Då hade vi fått klara besked här och nu.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussion är avslutad.

    Detaljbehandlingen vidtar. Först föreläggs betänkandets kläm och därefter motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

    Föreläggs först betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

    Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    Föredras

    7      Kompensation för drivgarnsförbud

    Ltl Fredrik Karlströms enkla fråga (EF 9/2009-2010)

    Enkel fråga ska läsas upp av frågeställaren och därefter ger lantrådet eller därtill utsedd minister svar på frågan. Frågeställaren får efter det hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Annan diskussion är inte tillåten.

    För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan de övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

    Ltl Fredrik Karlström

    Herr talman! Jag har lämnat in en enkel fråga och den lyder som följer: Laxfisket med drivgarn har sedan 1 januari 2008 varit förbjudet, detta fiske var huvudsysslan för ett antal båtar och en viktig del av den åländska fiskerinäringen. I intilliggande regioner har yrkesfiskare kompenserats genom att man beviljat de drabbade stöd för permanent avveckling av fiskeverksamhet. Till dags dato har landskapsregeringen dock inte vidtagit någon åtgärd för att lindra effekterna för de åländska drivgarnsfiskarna och de har ensamma fått stå för kostnaderna efter det politiskt tagna beslutet om att införa förbud att fiska med drivgarn.

    Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: Varför har inte landskapsregeringen vidtagit åtgärder och kompenserat de åländska yrkesfiskare som förbjudits bedriva sin verksamhet och när kommer de yrkesfiskarna bli behandlade på samma sätt som fiskare i intilliggande regioner?

    Minister Jan-Erik Mattsson

    Herr talman! Först en liten bakgrund. Avvecklingsstöd kan beviljas till fiskefartygsägare för att permanent avveckla fisket med sådana fiskefartyg som inte har möjlighet att fortsätta bedriva verksamheten till följd av gemenskapsbestämmelser. En sådan bestämmelse är beslutet om totalförbud för fiske med drivgarn som trädde i kraft 1.1.2008. Det innebar att en del av fiskeflottan fråntogs sina möjligheter att fortsätta verksamheten.

    Under den förra programperioden 2000-2006 beslöt landskapsregeringen i juli 2004 att begära in anbud för permanent avveckling av fiskeriverksamhet, med anledning av att det hade fattats ett beslut om gradvis utfasning av drivgarnsfisket. Totalt nio ansökningar om sammanlagt 2 miljoner euro kom in. Enligt regelverket utgjorde dock högsta tillåtna skrotningsstöd ca 1,4 miljoner euro, utifrån en beräkningsmodell, som finns i en EG-förordning, 2792 från 1999, där man beaktade fartygets kapacitet och ålder. I april 2005 beviljade landskapsregeringen dessa fiskefartyg stöd för permanent avveckling att verkställas genom fysik skrotning eller överföring till annat icke kommersiellt ändamål. Stödnivån beslöts till 75 procent av fiskebåtarnas gängse marknadsvärde, vilket var mycket än lägre än den beräkningsmodell för maximal stödnivå som anges i regelverket. Av de fartygsägare som beviljades stöd var det endast en som accepterade stödet. Övriga fiskare ansåg att det beviljade stödet var för lågt.

    Landskapsregeringen kunde även erbjuda fiskare stöd för omstrukturering för annan ersättande verksamhet och sysselsättning istället för det fiske man tvingats avveckla. Sammanlagt tre fiskare beviljades detta stöd om maximalt 20 000 euro.

    Nuvarande programperiod; kommissionen godkände landskapsregeringens nuvarande fiskeriprogram i november 2007. Landskapsregeringen hade då valt att åtgärden om avvecklingsstöd inte skulle implementeras på Åland, utan de bedömde att fiske och fiskkapaciteten var i balans.

    I landskapsregeringens nuvarande handlingsprogram står; ”man ska se över möjligheten till att kompensera de fiskare som drabbats av drivgarnsförbudet”. I samband med landskapsregeringens tillträde fattades beslut om att anhålla om en ändring av det europeiska fiskeriprogrammet för att möjliggöra detta.

    Europeiska kommissionen beslutade den 26.6.2009, för mindre än ett år sedan, att godkänna en ändring av den åländska delen av det operativa programmet för fiskerinäringen 2007-2030. I programmet bestäms att landskapsregeringen fattar separat beslut om att implementera denna skrotningsåtgärd. 

    Under tiden mellan anhållan och godkännandet av programändringen har landskapets ekonomiska situation förändrats, vilket medför att prioriteringar och framskjutningar av åtgärder måste göras.

    Programändringen som kommissionen godkände i somras omfattade även sälskadeersättning till yrkesfisket. Det var en sådan åtgärd som gynnar många fiskare och som landskapsregeringen prioriterade och således implementerade. Implementering av denna åtgärd har varit positiv för näringen och ökat investeringsviljan hos fiskarna. En implementering av avvecklingsstödet skulle föranleda en omdisponering av medel inom strukturprogrammet, vilket i viss mån skulle innebära en omprioritering i programmet som helhet. Detta måste således föregås av noga överväganden samt en bedömning om möjliga ersättningsnivåer beaktande finansieringsramen.

    Till följd av det förändrade ekonomiska läget är det naturligt att omprioriteringar är nödvändiga. Även många andra politiska målsättningar i regeringens handlingsprogram har tidsmässigt förflyttats för att resurserna avsevärt minskat.

    Även i denna programperiod har landskapsregeringen möjlighet att bevilja socioekonomisk kompensation till fiskare för att lindra effekten av en negativ utveckling inom branschen. T.ex. genom diversifiering av verksamheten genom andra bisysslor. Stödet är högst 30 procent, men dock maximalt 50 000 euro. Inga fiskare har utnyttjat denna möjlighet under innevarande programperiod.

    Med beaktande av näringsavdelningens preliminära budgetramar för 2011 är det möjligt att finansieringen till fiskeriprogrammet kommer att påverkas. Landskapsregeringen kan således inte i nuläget fatta beslut om implementeringen av åtgärden eller ej.

    Ltl Fredrik Karlström

    Herr talman! Det var en lång historiebeskrivning. Det var givetvis så det hade gått till, som minister Mattsson sade.

    I Sverige och i Finland har regeringarna skött den här frågan på ett bra sätt. Yrkesfiskare i både Sverige och Finland har blivit kompenserade. De har även blivit kompenserade för sitt redskap. Det här är en yrkesgrupp som har investerat i både redskap och båt och blivit förbjudna att utföra sin näring.

    På grund av att man har haft en landskapsregering, den tidigare och den nuvarande, som inte har fått ändan ur vagnen så är det den enda yrkesgrupp i Europa som har fått stå med Svarte Petter kvar och kostnaderna för det här horribla beslutet, som vi alla är överens om att drivgarnsförbudet är.

    Vi har vetat om detta sedan 2005. Landskapsregeringen har kunnat jobba med detta i fem år. Förra landskapsregeringen gjorde det och kom med ett skamligt förslag som gick ut på 75 procent av ett marknadsvärde. Ett marknadsvärde som är noll på en båt som inte får användas. Som minister Mattsson sade så tackade yrkesfiskarna nej till den kompensationen.

    Det är beklagligt att man nu p.g.a. att man har dragit ut på det här ärendet så pass länge. Svaret jag fick av minister Mattsson är ytterst beklämmande. Åland är det sämsta ställe i världen att vara yrkesfiskare på. Man blir sämre behandlad här än vad man blir i Finland och Sverige. Det är samma vatten som det fiskas i. Det är beklämmande.

    Minister Jan-Erik Mattsson

    Herr talman! Visst kan man säga att det är beklämmande. Jag understöder att det var horribla beslut som EU fattade om att förbjuda drivgarnsfisket i Östersjön. Man har väl sett en tumlare här under de senaste 50 åren, möjligen. Man kan inte ens verifiera det till 100 procent.

    När det gäller implementeringen så har nog den här regeringen faktiskt haft ändan ur vagnen och jobbat på så bra som man har kunnat. Beslutet om att ändra programmet är ingenting som man springer till Bryssel och kommer hem med dagen efter. Det tog faktiskt så pass länge som ett och ett halvt år för att få detta gjort. Jag kan inte uttala mig om anledningen till att det drog ut väldigt långt på tiden. Nu är i alla fall programmet ändrat.

    Viljan från början från den här regeringen, som jag uttalade, är att vi har ändrat programmet för att möjliggöra stödet. Nu måste det stödet implementeras i hela den åländska ekonomin, det måste tas i beaktande. Vad är den framtida vägen när det gäller fiskerisektorn?

    Den effekt toleransstödet till fiskarna har fått har lett till att höja på investeringsviljan till att öka det kustnära fisket. Det är ändå är en stor faktor på Åland, vi får upp ganska mycket fisk. Vi borde om möjligt vara självförsörjande.

    När det gäller de åländska fiskarna så fanns det en målsättning, och den finns nog kvar, att de inte ska behöva bli behandlade sämre än någon annan.

    Ltl Fredrik Karlström

    Herr talman! Den målsättningen föder man inga barn på. Denna har investerat dyra pengar i både redskap och båtar och de får inte fortsätta bedriva sin näring på grund av att Finland sade ja till att införa förbudet. Det var två länder i Europa, Spanien och Italien, som var emot ett förbud. Sverige och Finland sade ja. Sverige och Finland har också tagit konsekvenserna av att man har sagt ja. På Åland har vi inte längre rätt att bestämma över våra egna vatten. Vi har givit bort det till Bryssel. Då tycker man åtminstone att man skulle följa samma riktlinjer som våra närliggande regioner när det gäller kompensation till dem som blivit drabbade.

    Att regeringen har en vilja och en önskan att göra det bästa av situationen räcker inte i det här fallet. För att man har dragit ut det på tiden så pass länge och den ekonomiska verkligheten har kommit i fatt landskapet Åland, så blir det ett faktum att det är de åländska yrkesfiskarna som får ta den ekonomiska smällen för att landskapsregeringen inte har hanterat det här ärendet som man borde göra. Till och med justitiekanslern har ju skrivit ett utlåtande där han förundras över hur man kan hantera ett ärende så här dåligt.

    Jag vet inte riktigt vad jag ska säga till de åländska yrkesfiskarna. Man kan väl säga att man i alla fall får veta att landskapsregeringen vill, men att ingenting har hänt. Troligtvis kommer man inte att kunna se en så stor förändring framöver heller. Återigen tycker jag att det är beklagligt.

    Minister Jan-Erik Mattsson

    Ja, den ekonomiska situationen, herr talman, är definitivt att beklaga. Det målprogram för fiskerinäringen som näringsavdelningen har är fortfarande kvar. Nu gäller det att bestämma sig för hur pengarna ska fördelas och användas. Det får vi återkomma i samband med tilläggsbudgeten och den ordinarie budgeten för 2011.

    Talmannen

    Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

    Föredras

    8      Tillämpningsanvisningar för ordningslagen

    Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 10/2009-2010)

    Enkel fråga ska läsas upp av frågeställaren och därefter ger lantrådet eller därtill utsedd minister svar på frågan. Frågeställaren får efter det hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Annan diskussion är inte tillåten.

    För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan de övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

    Ltl Barbro Sundback

    Tack, herr talman! Den åländska ordningslagstiftningen är i stora drag blankettlagstiftning som innehåller vissa bestämmelser som avviker från motsvarande rikslagstiftning. Landskapsregeringen har inte utfärdat några anvisningar för tillämpningen av den åländska ordningslagstiftningen. Polisen på Åland anser detta vara en stor brist och många inom polisen anser att rättssäkerheten är i fara.

    Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: Avser landskapsregeringen utfärda tillämpningsanvisningar för den åländska ordningslagstiftningen eller anser landskapsregeringen att behov inte föreligger och att rättssäkerheten är tryggad?

    Minister Roger Eriksson

    Herr talman! Frågeställare undrar om landskapet har för avsikt att utfärda tillämpningsanvisningar på grund av den nya ordningslagstiftningen, eller om vi anser att det inte föreligger ett behov. Och vidare vad landskapsregeringen anser om att rättssäkerheten är tryggad.

    Herr talman! Inledningsvis kan jag nämna att om polismyndigheterna anser att det finns ett behov så bör landskapsregeringen överväga att utfärda tillämpningsdirektiv och eller annan information för den nya ordningslagen.

    Ltl Sundback tar upp en viktig sak och troligtvis har vi en viss samsyn i frågan. I dagsläget har vi inte fått några konkreta förfrågningar från polismyndigheterna. Men vi ska ta upp den här frågan.

    Om man tar bakgrunden i beaktande så har vi ett ganska stort lagpaket på gång. Det är ordningslagen, lag om ordningsvakter, lag om privata säkerhetstjänster och lag om sammankomster. De här fyra lagarna har just passerat lagstiftningskontrollen. Vi ha ambitionen att de här lagarna ska träda i kraft den 1 juni i år. I samband med dessa ganska omfattande lagförändringar har vi i förvaltningen börjat planera ett informationspaket, som berör alla dessa fyra lagar. Detta arbete är i initialt skede och det pågår. Hur det ser ut är för tidigt att säga, herr talman. Här ska det finnas information om tillämpning av dessa lagar.

    I lagtillämpningar ska man normalt nyttja de olika rättkällorna. I sin renaste form är det lagen och lagtexten. Man kan också beakta lagens förarbeten och utskottsbetänkanden mm.

    Det som frågeställaren specifikt har frågat efter, ordningslagen, där kan man även i tillämpliga delar se hur man har resonerat i regeringspropositionen till ordningslagen. Man kan använda utskottsbetänkanden. Även lagutskottet i det här fallet hos oss ger en värdefull information.

    Landskapsregeringen bistår förstås polismyndigheten bl.a. vid arbetsplatsskolning där man med fördel kan ta upp den nya ordningslagen.

    Avslutningsvis, herr talman, frågeställaren är ute i ett gott ärende. Jag tror att vi har en samsyn här. Landskapsregeringen bevakar den här frågan. Om det upptäcks att det finns ett behov av tillämpningsanvisningar, annan information, eller utbildning så är landskapet beredd att bistå polismyndigheten.

    Ltl Barbro Sundback

    Jag får tacka för svaret. Jag uppfattade det som att ansvariga ministern är öppen för om det finns behov av att komma polisen till mötes.

    Lagutskottet gjorde ett studiebesök hos polisen. Missnöjet var förvånansvärt kraftigt. Jag uppfattade att poliskåren helst av allt ville ha rikslagstiftning för då fick de per automatik anvisningar och rättsfall osv. Om de, som ska tillämpa lagen och vaka över ordningen, inte tycker att de har tillräckligt med kött på benen att tillämpa lagen så är det landskapsregeringens ansvar. Det står i lagarna att man ska och kan utfärda anvisningar.

    Nu har väl landskapsregeringen en expert, f.d. polischefen, som ansvarar för sådan här ärenden. Skulle det inte vara lämpligt att han gjorde anvisningar till dessa nya lagar? Så att polisen inte upplever samma belägenhet som man nu gör med de gällande lagarna.

    Minister Roger Eriksson

    Tack, herr talman! Jag kan konstatera att vi har tänkt på samma sätt. Det är just den tjänsteman inom förvaltningen som tittar på de här frågorna, på basen av hans kunskaper och erfarenheter sedan tidigare. Det som också framkom här, om man har en blankettlagstiftning så kommer alla de här fördelarna med på köpet, det är riktigt. Vi har tittat på landskapslagen om ordningslagen där det finns ganska stora likheter, men det finns även avvikelser. Där har vi tänkt att tjänstemännen ska göra tillämpningsanvisningar eller andra föreskrifter.

    Herr talman! Avslutningsvis kan jag nämna att på rikssidan har man inte ansett det nödvändigt med tillämpningsanvisningar för ordningslagstiftningen.

    Ltl Barbro Sundback

    I svaret på min första fråga så konstaterade ansvariga ministern att det inte har funnits några propåer om behovet av anvisningar. Det är inte alls länge sedan som man kunde läsa i medierna att polischefen sade att måttet nu var rågat. Det förvånar mig lite att man inte inom landskapsregeringen känner till det allvarliga missnöje som finns bland poliskåren. Man känner verkligen att det inte är någon som riktigt tar de här sakerna på allvar.

    Det framkom också andra saker, att vår lagstiftning inte är tillfyllest. Man saknar en terrängtrafiklag. Det betyder att en tioåring kan köra bil på Slemmern utan att någon kan ingripa. Vi har på Åland någon sorts polismannens stopptecken, som inte finns någon annanstans i världen. Vi får hoppas att polisen inte behöver visa så mycket tecken, för ingen kommer att begripa vad de menar. Det finns också några komplikationer med trafikbrottslagen, vilken inte kan fullföljas för att vissa moment regleras i besiktninglagen. 

    Trots att vi har tagit många lagar så ger det mig ändå ett intryck av att det finns många luckor och många saker som behöver göras. Är det inte dags att se till att det här blir skött? Den expertis som vi har på området för tillfället, inget vore väl naturligare än att han går in med krafttag och jobbar med det här, som regeringen annars är så ivrig på.

    Minister Roger Eriksson

    Tack, herr talman! Ltl Sundback tog upp ett lagstiftningsbehov som finns ute i det åländska samhället. Det är vi väl medvetna om. Man måste sätta våra resurser och våra kraftansträngningar där vi anser att det är mest nödvändigt. Den här stora kraftansträngningen hade vi när vi fick dessa fyra lagar, som jag just nämnde. Vi ska försöka att få lagarna att träda i kraft den 1 juni i år. Det är en stor lagändring. Det här har efterfrågats både av polismyndigheten och av andra myndigheter, bl.a. av rederiverksamheten.

    Informationspaketet började vi redan med före debatten i massmedia. Vi har nog haft en viss framförhållning också. 

    Talmannen

    Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

    Remiss efter bordläggning

    9      Frivilligorganisationernas samhällsekonomiska betydelse

    Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 28/2009-2010)

    Ärende nr 9 avförs och tas upp vid ett senare tillfälle.

    Remiss

    10     Frivilliga brandkårerna

    Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 5/2009-2010)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?

    Diskussion.

    Ltl Anders Eriksson

    På Åland har det fram till 1 januari 2008 funnits tre branddistrikt med egna organisationer och egna brandchefer. Men den 1 januari 2008 gick södra och norra Ålands branddistrikt ihop. Det resulterade i att det finns en brandchef på hela fasta Åland och Vårdö, förutom Mariehamn som har sin egen organisation.

    Räddningsområdet Ålands landskommuner, som förkortas RÅL, håller dessutom på att implementera befolkningsskyddet i sin organisation för att få en klar helhetsbild och en enhet som sköter hela den biten.

    I likhet med den debatt vi har haft om nödvändigheten av skyddsrum så borde man kanske titta på befolkningsskyddet också. Det är ganska arbetsdrygt. Vad som kommer ut ur detta kan man alltid fundera på.

    Herr talman! Det var inte så länge sedan som det ställdes en fråga om när nya räddningslagen skulle uppfyllas. Jag tycker att man uppfyller nya andemeningen redan, om man ser det på följande vis: Ålands landskapsregering är huvudansvarig för Ålands räddningsområde med en räddningsinspektör som ledande tjänsteman. Inom detta område finns det två distrikt; Mariehamn och Ålands landskommuner, mellan dem finns det jourberedskapsavtal för att säkerställa att det alltid finns tillgång till en räddningsledare, men även att det inte sitter två stycken i beredskap dygnet runt med de höga kostnader detta medför.

    Fördelen med detta är att man inte blandar ihop den avlönade ordinarie brandkårsverksamheten med den frivilliga brandkårsverksamheten. Inom räddningsområdet Åland, RÅL, finns det bara frivillig brandkårsverksamhet. Dess organisation är uppbyggd runt denna typ av verksamhet. Brandchefen är i behov av att alla frivilliga brandkårer fungerar och stöttar deras verksamhet, eftersom FBK:arna är brandchefens högra hand och sköter räddningsarbetet och delar av den förebyggande verksamheten, tex ungdomsverksamheten. De här tryggar förhoppningsvis FBK verksamheten i framtiden.

    Herr talman! Ideellt arbete är någonting som försvinner alltmer. Om man bor i Mariehamn är det svårt att tänka sig hur ideellt arbete fungerar ute i skärgården. Om vi tar Sottunga, som exempel, där man frivilligt far och hämta varor till butiken osv, det är en helt annan situation. Men, brandväsendet är en av de få sektorerna där det ideella arbetet fortfarande fungerar bra. Det frivilliga brandväsendet är en otrolig resurs för de små åländska kommunerna. Vi kan snabbt räkna ut hur stora kostnader kommunerna skulle drabbas av om vi skulle ha ett avlönat brandväsende.

    Brandmannauppdraget är ansvarsfullt och kräver stor kunskap, men i dagens tillkrånglade samhälle tenderar lätt krav och regler att gå till överdrift. Denna motion syftar till att väcka frågan om att de regler och krav som ställs på brandkårerna inte ska bli så rigorösa att det i förläggningen omöjliggör ett frivilligt brandväsende.

    Efter att jag lämnade in den här motionen har jag faktiskt fått många signaler ifrån olika brandkårer runt om på Åland där man påstår att vi redan är där. Jag har inte den kunskapen att jag kan avgöra om det är så, men jag är orolig för den här utvecklingen. Jag hoppas om man tittar noga på det i utskottet.

    Det är långa utbildningar, som det är helt okej att en avlönad brandkår går, men om man ska göra det på frivillig basis så blir det lätt betungande. Brandmannauppdraget är ansvarsfullt och kräver stor kunskap, som jag sade tidigare.

    Det som har kommit till min kännedom är detta med höghöjdskurser, som många har påtalat. Man har nämnt som exempel när taket höll på att rasa in på Optinova, skulle man då ha följt vår nya räddningslag så skulle man inte ha kunnat vara där uppe på taket utan räddningsselar och en hel del arrangemang. Har man 40 personer uppe på ett tak med räddningsselar så dröjer det inte länge innan de har trasslat in sig i varandra, det tror jag att alla förstår. De facto blev de frivilliga brandkårerna tvungna att bryta mot lagen för att få saker och ting att fungera.

    Man kan rimligtvis inte arbeta med räddningsverksamhet, om lagen ska följas fullt ut, utan att det finns kårledare som tar ansvar för att gå lite på sidan av lagstiftningen för att kunna göra insatser på rimliga villkor. Detta fungerar ju tills någonting händer, och den chefen får sitt straff för att man inte har följt lagen, då tror jag att vi alla vet vad konsekvenserna av det blir.

    Talman! Det kan noteras att det redan nu inom vissa kommuner börjar uppstå svårigheter att få ledare till brandkårerna. Svårigheter som förstås ökar om det ställs överstora krav som gör uppdragen för betungande. Vi har kunnat läsa i massmedia om de problem man har haft i Föglö. Jag känner inte till om det är detta som ligger bakom eller vad som är problemen. Nu har jag förstått att man kanske på väg att få till stånd ett avtal mellan frivilliga brandkåren och Föglö kommun. Man har diskuterat alternativ som att man skulle flyga ut en räddningsstyrka ifrån räddningsverket i Mariehamn eller att Lemland och Lumparlands brandkårer skulle ställa upp. Men vi vet vad som kan hända om brandkåren ska ta en färja som tar en halvtimme, ibland kanske lite längre. Jag tror att det är väldigt viktigt, speciellt i skärgårdssamhällen att det finns en frivillig brandkår.

    Avslutningsvis vill jag säga att jag föreslår att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att vidta en översyn av det regelverk som styr de frivilliga brandkårernas verksamhet så att onödiga krav och regler elimineras. För att vi på sikt ska kunna se till att den frivilliga brandkårens verksamhet ska kunna fortsätta, annars tror jag verkligen att vi har ställt till det igen.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Det är en mycket intressant motion som ltl Anders Eriksson har lagt. Jag ska med nöje delta i den här diskussionen.

    Inledningsvis skulle vilja ställa en retorisk fråga till ltl Anders Eriksson. Man säger att upplevelsen är att man fyller nuvarande lagstiftningskrav genom att man samarbetar enbart på jourberedskapen för befälen. I lagstiftningen sägs att genom att slå samman myndighetsutövningen och det förebyggande arbetet ska man uppnå effekter på just det som inte berör den frivilliga sidan. Men vad gäller myndighetsutövande och det förebyggande arbetet så har vi det uppdelat och följer inte den lagstiftning som lagtinget tog under föregående mandatperiod. Det skulle vara intressant om ltl Anders Eriksson kunde utveckla resonemanget hur man kommer till den situationen att man kan säga att det uppfyller lagstiftningen?

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Om man ser det på det sättet att landskapsregeringen är huvudansvarig för Ålands räddningsområde då uppfyller man lagstiftningen.

    Jag tror säkert att det finns olika orsaker till att man ifrån Mariehamns stads sida driver på den här verksamheten. Med tanke på de signaler jag har fått så tror jag det är väldigt viktigt att man i utskottet också tittar igenom det här. Märkväl, ltl Ehn, det kan vara så att den tolkning ni gör är rätt och den tolkning jag gör är fel. Men konsekvenserna av detta kan i förlängningen bli att man riskerar det frivilliga brandkårsväsendet, det är jag väldigt orolig för.

    Motionen tar sikte på att man tittar genom de regelverk som ställs på utbildningar osv. Det andra ville jag bara nämna som en bakgrund till själva motionen.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Talman! Ser man på rollfördelningen inom räddningsväsendet, enligt räddningslagen, så har man ganska tydlig sådan. För det första är det operativa ansvaret kommunens. Det är kommunerna som ska se till att man har en brandkår. Man tecknar ett avtal med en frivillig brandkår eller man anställer folk för att göra den biten.

    Vad gäller det förebyggande arbetet och myndighetsutövningen sägs att man ska samarbeta kring detta. Där kan nog landskapsregeringen i dagsläget inte komma in, eftersom man samtidigt är övervakande myndighet. Landskapsregeringen övervakar att kommunerna faktiskt uppfyller kraven som ställs i lagen på hur myndighetsutövningen ska ske och hur det förebyggande arbete följs upp osv. Det skulle i så fall bli en ganska stor intressekonflikt om den övervakande myndigheten skulle vara utförare i samma veva som man ska övervaka. Det är ungefär som att övervaka sig själv. Samma tjänsteman skulle både ha ett huvudansvar och ett övervakande ansvar. Då blir det väldigt konstigt.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    I strikt formellt hänseende så har ltl Johan Ehn rätt, det håller jag med dem. Jag kan öppet erkänna att när vi behandlade den nya räddningslagen här i lagtinget så var inte jag medveten om det här. Det finns en väldigt stor rädsla ifrån de frivilliga brandkårernas sida att man på något sätt ska hamna under Mariehamns stad och under den organisation som finns där. Den rädslan tycker jag att man behöver ta på allvar, också ifrån utskottet när man går in i den här motionen och tittar på den biten.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

    Tack, herr talman! Jag tycker att ltl Eriksson tar upp en viktig sak här i sin motion. När det gäller det frivilliga arbetet har vi noterat i flera kommuner att det här börjar bli ett problem. Vi kan ändå inte komma ifrån att en viss utbildning och en viss behörighet behövs för att man ska kunna utföra det här jobbet bland frivilliga brandkårerna. Det är säkert en ganska svår balansgång. Det kanske finns andra sätt att uppmuntra till frivilligt arbete inom brandkåren. Det finns ju andra morötter också.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Självklart, jag sade själv i min presentation att brandmannauppdraget är ansvarsfullt. När det t.ex. gäller rökdykarverksamheten så är det självklart att man måste veta vad man gör. Det går inte att skicka in några "blåbär" som inte har gått någon utbildning överhuvudtaget.

    Huvudmeningen med den här motionen är att se till att inte kraven går för långt. I alla sammanhang krånglas saker och ting till. Även om vi politiker vart fjärde år säger att vi ska minska på byråkratin så har utvecklingen hela tiden gått åt motsatta hållet. När det gäller ett avlönat brandväsende, som t ex inom Mariehamn, så är det inga problem för personalen att gå på utbildning på arbetstid. Men om folk ute i de frivilliga brandkårerna ska ha samma krav på sig, så tror jag att man behöver föra ett resonemang om det ska vara lika eller olika krav, så att det inte blir ett resonemang om att man har en A- och en B- brandkår. De är lika viktiga båda två.

    Det är just här som jag vill ha avstämma att inte kraven går för långt.

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

    Tack, herr talman! Jag kan hålla med om att kraven kanske kan gå långt. Eftersom de frivilliga brandkårerna har avtal med kommunerna så borde det här ingå i den kommunala verksamheten. De ska kunna få den här utbildningen gratis på sin arbetstid. Kommunen borde betala det. Det borde vara på det sättet. Jag undrar om det inte är på det sättet också. Åtminstone i Sund har vi betalat en del utbildning via kommunen för dem som står i spetsen för brandkåren. Jag skulle kunna tänka mig att det här skulle kunna ske på samma sätt i alla kommuner.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Den här frågeställningen kan jag faktiskt inte. Därför vill jag inte svara desto mera på det. Jag tror, på basen av de samtal jag har haft med olika brandkårrister och kommunpolitiker, att det verkar finnas lite olika praxis. Det kan vara svårt att få ledigt ifrån sin ordinarie arbetstid, beroende på var man arbetar, för den här typen av utbildning. Sedan är det säkert så att alla som har familjer och små barn vill inte lägga bort hela helgerna på utbildningspaket. Jag tycker att man bör titta på det här i god tid.

    Som direkt svar på ltl Dahls fråga så känner jag inte till hur det är, jag tror det är varierande.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Ltl Anders Eriksson och jag brukar ofta vara mer eller mindre helt överens. I det här fallet är vi inte riktigt överens. Jag ska säga vad jag inte är överens med ltl Eriksson om.

    Jag tycker att den här motionen går åt fel håll. Att man ska minska säkerheten och utbildningen för brandkåren för att de ska överleva. Det är nog tvärtom. Om man som brandkårrist ska överleva så måste man ha utbildning i de säkerhetssystem som ska använda.

    Den här motionen andas lite ensidig rådgivning från visst håll. När det gäller diskussionen om gemensamt distrikt så präglas den lite av det kalla kriget mellan Jomala och Mariehamn.

    För mig som lemlänning och aktiv i Lemlands frivilliga brandkår ser jag det inte alls så här. När det gäller samarbete så är inte Lemland rädd för att bli under Mariehamn. Tvärtom, vi har en mycket god relation på flera plan med Mariehamn. Vi köper också tjänster av Mariehamn när det gäller räddningstjänster för Järsö och Nåtö området.

    Angående diskussionen om att samarbetet med Mariehamn skulle innebära att de frivilliga kårerna hotas, då skulle ju inte alls Strandnäs brandkår existera, om man ser det så. Men det är en av de livligaste kårerna. Man ska nog tvärtom se det som att den frivilliga verksamheten kan leva i symbios med proffsen vid räddningsverket. Räddningsverket kan också ha en rekryteringsbas i de frivilliga kårerna, där man kan ta steget och bli brandman, ambulanschaufför och jobba på räddningsverket. Bara man gör det på rätt sätt så behöver man inte vara rädd för varandra.

    Motionen tar sikte åt fel håll, tycker jag. Det är ju inget alternativ att minska säkerheten. Det skulle vara intressant att veta vad man ska ta bort i så fall, vilken kunskap ska man ta bort ifrån kårerna? Man kan ju inte minska på utbildningen när det gäller rökdykning. Det måste man kunna, som motionären själv sade. Om man ska rökdyka så måste man veta vad man ska göra för sin egen säkerhet och för andras säkerhet som indirekt är beroende av ens egen säkerhet. Höghöjdsutbildning nämndes, ska vi gå tillbaka till den gamla höghöjdsutrustningen? Ska vi negligera forskningsresultat och framsteg på säkerhetsområdet och bryta mot arbetarskyddslagstiftningen? För det är ju det som det handlar om. Det är ju arbetarskyddslagstiftning i botten som säger hur man får göra och den lagstiftningen gäller ideellt arbete och avlönat arbete. Det är ingen skillnad till den delen. Jag går själv i höghöjdskursen. Kursen avslutas i kväll. Visst kan man tycka att det är lite omständligt. Det handlar, trots allt, om personsäkerheten. Hänger man på en lina i en utrustning så är det viktigt att utrustningen fungerar och är säker. Det behöver inte vara så hög höjd, om man faller så kan man få svåra skador eller till och med dö. Detta har man infört för att det fanns en brist i säkerheten. Det har skett många fallolyckor för brandkårrister i olika situationer. Inte är höghöjdsutbildningen omöjlig att klara av. Det är inte ens svårt, bara man har ett öppet sinne. Det är kanske det som är problemet. Man ser det här som jobbigt och svårt. Om man har en sådan inställning till allt så kanske man inte ska vara brandkårrist, vilket är förknippat med mycket tekniskt kunnande och kunnande inom säkerhet framförallt, så att man inte gör att en olycka värre än vad den redan är. Vi ska inte spilla liv för att rädda liv eller egendom. Här går trenden tydligt mot att man t.ex. i Sverige rökdyker allt mindre. Man rökdyker i princip bara när man kan rädda liv direkt eller indirekt. Man rökdyker inte för att rädda egendom. Det är just för att inte utsätta brandkårspersonalen för onödig fara.

    Som ganska nybakad brandkårist, jag blev med i brandkåren 2008, anser jag att dessa kurser man får gå är intressanta. Visst tar de kvällstid men det är ett slags arvode för den frivilliga verksamheten. Det är intressant att lära sig nya saker. Man måste ha en positiv inställning. Vi har en fantastisk fin utbildning, den som sker lokalt här på Åland vid räddningsverket av kunniga utbildningsledare. Vi har en bra anläggning vid räddningsverket där utbildningen hålls. Dessa kurser får idel positiv respons. Jag kan inte förstå vilken kurs man skulle ta bort eller vad man skulle ta bort för kompetens hos de frivilliga kårerna? Tvärtom, om vi börja minska på kompetensen hos de frivilliga kårerna, då kommer det att leda till att man inte kan använda dem. Då måste man hela tiden kalla in räddningsverket för att det inte finns någon i de frivilliga kårerna som kan göra arbetet. De frivilliga kårerna kan köra fram brandbilarna och rulla ut slangen men sedan är det stopp. De får inte rökdyka, de får inte klättra på tak osv. Det är en mycket värre utveckling. De frivilliga kårerna har inte någon framtid om man gör som motionens kläm säger, eller som det står mellan raderna åtminstone.

    Förutom byråkrati så är det ett höga fysiska krav. Ska man vara rökdykare idag, jag brukar skoja och säga; det gäller på en fet och en lat. Det är inte lätt att klara av det inträdesprovet. Det är ju för att man ska klara av en sådan situation där man ska rökdyka. Det är ofta tung fysisk belastning, det är viktigt att man har bra fysik för att man inte själv ska få något fel eller att man ska ställa till det för en person som ska räddas. Det kan också vara så att det är omskrivet för mycket byråkrati, men det kan hända att man måste ha en annan inställning till hur man som brandkårist sköter sin fysik. Det är kanske en skrivning mellan raderna i kritiken.

    Jag tror att man inte kan gå åt det här hållet att man tar bort säkerhet för brandkåristerna, då blir de frivilliga kårerna ingenting värda.

    Föglö nämndes här som exempel. Från visst håll har det väl använts på så sätt att; "se nu hur det har gått för Föglö när de har varit under Mariehamn". Men det är ju helt fel. Problemet på Föglö är att man har haft ett orimligt avtal med kommunen där man på väldigt kort tid skulle ställa upp med väldigt stort antal rökdykare. Det är helt orimligt, likt ingen annan kår. Det är knappt att räddningsverkets personalstyrka skulle uppfylla de kraven. Nu ska man omförhandla avtalet. Problemet där handlade inte om kravet på de enskilda brandkåristerna.

    Man kan nog titta över regelverken. Det finns ju säkert detaljer, t.ex. höghöjdsutrustningen och det regelverk som styr den är väldigt detaljerad.

    I fallet Optinova, som nämndes här, vad jag har förstått så är det skillnad på ett sluttande tak, där man kan ramla ner, eller om man bara behöva skydda sig för att komma över kanten. Då räcker det med annan typ av skydd. I det fallet var det en sådan taklutning att det räcker att skydda sig så att man inte utsätter sig för situationen att man faller över kanten.

    Tillämpningsanvisningarna är ju väldigt strikta och formella, de kommer ifrån inrikesministeriet. Det är sådant stuk på anvisningarna att man blir rak i ryggen när man läser dem. Det är kanske bra att börja där, sedan när man får erfarenhet av detta så förenklar man, reviderar dem och inte har för dåligt från början.

    Det kan hända att det finns detaljer, men man ska inte skylla på byråkratin för att man är ointresserad av att lära sig saker. Det är absolut nödvändig kunskap.

    Det är en viktig sak som man borde ta upp, det går lite utanför den här motionen. Man kan säga att det inbegrips av klämmen, åtminstone indirekt. Man borde ha tillgång till all utbildning lokalt. Man borde hålla lokala kurser. Här gäller också språkproblematiken, det hålls inte svenskspråkiga kurser för ofta när det gäller ledningsfunktioner inom brandkåren. Det är problem att få sådana kurser till stånd. Man borde försöka få till kurser här hemma för att garantera att det finns tillräckligt med befälsutbildning lokalt. Den utbildning som hålls är jättebra. Det är bra lärare och anläggning, men den stora bristen är utbildningsmaterialet som är dåligt översatt från finska. Det är nästan på gränsen till komiskt ibland. När man går kurserna så skrattar man tillsammans åt utbildningsmaterialet. Där skulle man kunna lägga lite krut från landskapsregeringens sida, som tyvärr inte är här med. Kansliministern borde titta över det här. Det har tagits vissa mått och steg, men det finns mycket kvar att göra.

    En annan viktig sak, som jag själv tog upp på brand- och räddningsförbundets möte, är ledarskapsutbildning. När man pratar om ledarskap i brandkåren så kanske man tror att det handlar om själva ledarskapet när man gör en insats, hur det fungerar vid en olycksplats. Men ännu viktigare är det som t.ex. idrottsrörelsen är duktiga på att utbilda sina kommande ledare i; nämligen det ledarskapet som rekryterar nya människor, de ledare som gör att det blir intressant att vara med i brandkåren och de ledare som entusiasmerar nya medlemmar att gå dessa utbildningar och som har rätt inställning till just den här problematiken. Man måste verkligen göra lite uppoffring för att kunna vara med i brandkåren. För att få återväxten och framtiden garanterad så behöver det vara rätt ledare på plats i brandkåren. Det kanske däremot är ett problem. Om man har sådana bekymmer så ska man återigen inte skylla på byråkratin. Man borde istället försöka ha ledarskapsutbildning av de mjuka värdena.

    Talmannen

    10 minuter!

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Herr talman! Det var stundtals lite svårt att följa det här anförandet. Jag tror jag förstår varför. Om man tittar på klämmen så står det så här; "man ska vidta en översyn av det regelverk som styr de frivilliga brandkårernas verksamhet så att onödiga krav och regler elimineras". Precis det som ltl Sundman själv kom fram till. Det var tydligen någonting som han har läst mellan raderna som fick honom att reagera negativt. Men om man bara tittar på det som står i raderna så är vi väl överens?

    Sedan sades det att jag hade fått ensidig rådgivning. När den här motionen lämnades in så återgavs den i radio Åland. Då började folk ringa och jag blev också kallad till ett möte ett par dagar efter i Jomala där alla frivilliga brandkårer, inklusive Lemland var representerade. Det var en väldigt intressant diskussion att få reda på hur man såg på de här kraven. Man nämnde bl.a. den här höghöjdskursen, att man inte fick använda stege med två steg och massor av detaljer som egentligen var rent otroligt att ta del av. Jag måste säga att man skämdes lite när man hade varit med och tagit lagstiftningen. Nog tror att det finns en hel del att göra, ltl Sundman.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Danne Sundman, replik

    Det finns detaljer i regelverken som man kan titta på. Men motionen andas att man helt ska frångå t.ex. höghöjdsutbildningen och höghöjdsutrustningen. Det skulle jag inte säga att är något alternativ, det handlar om detaljer i tillämpningsanvisningarna. Det finns ju inte några tillämpningsanvisningar för oss på landsbygden. Det finns i Mariehamns stad men inte på landsbygden. Egentligen får vi inte öva med den här utrustningen, men det är sedan en verkställighetsåtgärd.

    Istället för att avveckla säkerheten så måste den utvecklas. Systemen kan alltid göras bättre. Det pågår utvärdering av systemen och utrustningen kontinuerligt.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag tror att ltl Sundman skulle vinna på om han skulle läsa motionen. Jag tror att han tog sikte på vad jag sade i min presentation. Jag kan hålla med om att det kanske blev onödigt negativt och på sidan om det som jag ville uppnå. Jag håller med ltl Sundman om flera saker. Jag tycker också att det är viktigt att man kan leva i symbios med räddningsverket.

    När det gäller branden i Sviby, så visst finns det fortfarande olyckliga gränsdragningar mellan de olika sektorerna på Åland. Samtidigt tror jag att man bör ta den här rädslan som finns på allvar. Man bör också inse att det är svårt att på frivillig basis uppfylla samma krav som det ställs på en yrkeskår. Är det rimligt att det är på det sättet? Måste det vara på det sättet? Kan man göra det på något annat sätt? Det hoppas jag att lagutskottet tittar på.

    Sist och slutligen är det oerhört stora värden som står på spel.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Jag är nog rädd för att börja ner gradera de frivilliga kårerna, frånta dem kompetensen och göra att de inte kan utföra ett fullgott arbete pga att de inte har säkerhetskunnande. Det om någonting gör att man hotar de frivilliga kårerna. Man måste hela tiden mana på och se till att de frivilliga kårerna är lika kompetenta som proffsen är, så gott det nu går. Det är alltid en skillnad, man övar inte lika mycket och man har inte lika mycket erfarenhet som proffsen har. Proffsen har en helt annan utbildning än vad de frivilliga brandkårerna har.

    När det gäller säkerheten kan alla ha samma nivå och måste ha samma nivå, annars utesluter man en stor resurs. Det blir inte billigt om vi ska ersätta den resursen med anställd personal. Det är det som är risken.

    Därför hoppas jag verkligen att lagutskottet tittar på motionen på det viset att man inte ska ta bort krav på säkerheten.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

    Tack, herr talman! När det gäller detaljer i reglerna så kanske det säkert sådant som man kan titta på. När det gäller de stora bitarna finns det ett stort ansvar också bland frivilliga brandkårerna. Om vi tittar på kårchefernas ställning, innan det finns en brandchef på plats så är det kårchefen som har huvudansvaret, om jag inte har förstått det helt fel. Det är kårchefen som ska ta beslut om vad som ska göras på brandplatsen, om inte brandchefen finns på plats. Det är ju inte så säkert att brandchefen är på plats eftersom det kan vara långa avstånd.

    Sedan när den gäller övriga ledningen i brandkårerna tror jag att satsning på ungdomsverksamhet skulle vara en bra sak. Man borde satsa mera inom kommunerna och försöka få tillstånd ungdomsverksamheten mera än vad man har idag. Det är klart att ungdomar studerar och det tar mycket tid, men ändå skulle det vara en bra sak.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Jag håller med ltl Dahl. Det är, som jag sade i mitt anförande, väldigt viktigt att också utbilda inom det mjuka ledarskapet, nyrekrytering och förmågan att entusiasmera nya medlemmar, inte bara ungdomar, men kanske framförallt ungdomar för att de ska intressera sig för brandkåren.

    På bara några decenniers tid har utbudet, inte bara för ungdomar utan för hela befolkningen, ökat drastiskt när det gäller fritidsaktiviteter. Brandkåren är en i mängden. För bara en eller två generationer sedan var det inte så vanligt med fritidsaktiviteter. Brandkåren var kanske det huvudsakliga man kunde engagera sig i om man var intresserad av sådana saker.

    Samhället har ändrats i övrigt. En sådan organisation som frivilliga brandkåren måste följa med sin tid. Det är väldigt viktigt.

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

    Tack, herr talman! Ett plus kanske skulle vara om alla dessa kurser och utbildning man tillgodogör sig som brandkårist också skulle vara en merit när man söker arbete inom olika områden. Nu vet jag inte om det är så, det kan hända att det är så. Men om det inte är så, så borde det ju vara det.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Visst kan det vara meriterande att kunna saker. T.ex. höghöjdsutrustning kan behövas i andra yrken. Det är samma krav i botten, arbetarskyddslagstiftningen. Om man är en skicklig brandkårist, kan den organisationen och kan inordna sig de regelverk och system som man har inom brandkåren då är det också en merit liknande militären. Det är likaledes meriterande att man har ordningar på grejerna och kan passa in i en organisation.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Johan Ehn

    Herr talman! Som jag nämnde i en replik tidigare så är jag väldigt glad för att ltl Anders Eriksson tar upp en sådan här motion. Jag tycker att det är bra att sådana här krav diskuteras.

    Min egen bakgrund ligger väldigt mycket i de frivilliga kårerna. Jag har sedan jag var elva år varit aktiv i verksamheten och jag är fortfarande synnerligen aktiv. Utan den frivilliga brandkåren skulle jag heller aldrig ha orkat med det politiska livet. Där har jag mitt andningshål och där känner jag mig verkligen hemma.

    Därför kanske jag inte riktigt känner igen mig i den beskrivning som ltl Anders Eriksson ger både i motionen och i prestationen av motionen. Att det nu är krav och regler som gör att den frivilliga verksamheten skulle vara hotad. Jag ser, tvärtemot, andra saker som har varit mera förödande för de frivilliga kårerna än just den biten. Den stora biten handlar om synen på frivilligt arbete över lag i samhället i dagsläget. Det är väldigt svårt att rekrytera människor till att jobba frivilligt. Här handlar det väldigt mycket om att se till att man skapar förutsättningar så att man känner att man får någonting tillbaka.

    Alla vi som jobbar frivilligt vet att man måste känna en samhörighet i verksamheten och man måste känna att det ger dig någon typ av "credit" tillbaka. Det enda egentligen som de frivilliga kårerna i dagsläget kan ge tillbaka är den sociala sidan. Man kan se till att man blir det här gänget som umgås tillsammans. Man får åka på resor. Man kan göra olika typer av aktiviteter tillsammans. Man blir ett sammansvetsat gäng som man gärna umgås med. Här ligger den stora utmaningen hur man kan åstadkomma den biten. Om man ska titta på vad man kan göra för att skapa förutsättningar så var ltl Sundman inne på en mycket viktig sak; arbetet med ungdomarna i brandkåren. I dagsläget har vi det ganska bra ställt ute i de åländska kommunerna. Vi finns på ganska många ställen.

    Tittar man på hur kårerna är uppbyggda så har de allra flesta, framförallt de som finns i ledande ställning längre fram i kårerna, börjat sin karriär i de frivilliga brandkårernas ungdomsavdelningar. Här finns någonting att göra men då handlar det kanske inte så mycket om regler och regelverk utan det handlar mer om att se till att man ger ekonomiska resurser.

    När Ålands brand- och räddningsförbund, som är takorganisation för hela det frivilliga brand- och räddningsväsendet på Åland, får verksamhetsbidrag idag så söker man verksamhetsbidrag för att vara en intresseorganisation framförallt för avtalsbrandkårernas arbete, dvs de avtal som man har skrivit gentemot alla kommuner. Man ska ta tillvara de bitarna och utbilda dem i det. Däremot har vi väldigt lite extra resurser i ungdomsverksamheten. Här skulle det behövas ett större stöd så att man kan ta ett bättre grepp och stöda kommunerna på ett aktivt sätt ifrån Ålands brand- och räddningsförbund genom att man t.ex. kunde få en verksamhetsledare på 20 procent, eller någonting liknande, som helt och hållet får inrikta sig på att jobba med ungdomsverksamhet. Det finns i dagsläget en verksamhetsledare, anställd vid Ålands brand- och räddningsförbund, som jobbar med att bevaka de frivilliga brandkårernas intressen och jobbar med utbildning och föreläsningar. Däremot saknas att kunna jobba med ungdomsverksamheten. Ungdomsverksamheten sker helt hållet på ideell basis i dagsläget. Det fungerar, men jag vet att man ständigt måste jobba på det.

    Tittar vi på de krav och regelverk som finns håller jag helt och hållet med det som ltl Danne Sundman är inne på. De krav och regelverk som finns är där för att skydda den person som jobbar frivilligt, personens kamrater och i sista hand dem som ska räddas. Vi har väl kanske det mest rigorösa regelverket i rökdykningen, vilket är någonting som är synnerligt farligt. I verksamheten har rökdykningen fått en väldigt stor genomslagskraft. Av de uppdrag man gör kanske det är 3 procent som bygger på rökdykning i brandkåren. Ändå har man satt det högt, man satsar väldigt mycket på övningar och man ska ha just rökdykare.

    Detta är någonting som jag tror att man måste fundera en hel del på i framtiden. Dra istället nytta av ny teknik. Runt omkring oss experimenterar man mycket med olika typer av släckningsteknik. Istället för att själva gå in i brandrummet så har man någonting som kallas för en skärsläckare. Genom att använda sig av vatten lite stenar eller grus iblandat, enkelt förklarat, så kan man skära sig igenom en vägg och på det sättet få in släckmedel i ett rum, vilket gör det mindre farligt att gå in i. Då kanske man också kunde ställa lägre krav på de frivilliga brandkårerna sedan också. I det skedet har man en helt annan arbetsmiljö att jobba i.

    Så länge man ska göra det arbetet, så länge kommunerna är inställda på att de frivilliga kårerna också måste klara av rökdykningsarbete, då måste man också ställa de här kraven, annars blir det väldigt komplicerat.

    Samarbete och ny teknik tror jag är nyckelord. Det finns en vanföreställning när det gäller samarbete, frivilligt och frivilligt kan jobba ihop, men däremot frivilligt och ordinarie kan inte hålla ihop. Jag har haft väldigt svårt att förstå detta, att man är rädd för att komma in på varandras territorier. Jag är uppväxt i Strandnäs frivilliga brandkår. Vi har levt sida vid sida med Mariehamns räddningsverk. Vi är idag ett gäng på cirka 40 aktiva släckningsmän, 25 ungdomar och 10-15 damer som träffas regelbundet och har den här verksamheten, trots att vi lever sida vid sida med ett räddningsverk med ordinarie verksamhet. Jag tycker att det visar väldigt tydligt på att här måste man försöka överbrygga de bitarna. Det handlar återigen inte om regelverk. Det handlar om attityder och att man måste se till att man ger grunden för att öka samarbetet.

    Det är precis det som jag tycker att lagstiftningen nu tar sikte på. Man skiljer åt det som är operativt arbete, dvs det som handlar om att utföra den första insatsen. Sedan har man den andra biten där man kräver samarbete ifrån lagstiftarens sida, dvs från vår sida. Det handlar om myndighetsutövning och det handlar framförallt om det förebyggande arbetet med brandsyner och liknande. Sådant arbete som de frivilliga kårerna inte kommer att kunna genomföra. Här kommer grundlagen emot, myndighetspersoner måste vara anställda osv. Det är heller ingenting som den frivilliga sidan kommer att klara av att göra. Den kunskapen finns inte vad gäller det förebyggande arbete i byggnadsprojekt och liknande.

    Herr talman! Jag tror att det handlar om, som jag har upprepat vid ett antal tillfällen, att utveckla samarbetet, se till att vi ligger på framkant vad gäller teknik, se till att riva gränser som i dagsläget finns där helt i onödan och se till att utnyttja den totala styrkan som vi har både på den frivilliga och på den anställda sidan. Tack, herr talman.

    Ltl Anders Eriksson

    Talman! Jag har ett par korta kommentarer. Jag är så pass rutinerad att jag vet att om man begär replik får man aldrig sista ordet. Jag vet ltl Johan Ehn kan detta ärende bra mycket bättre än mig. Därför ville jag ha ett anförande.

    Jag håller med honom när han säger att det är svårt att få folk att arbeta frivilligt. Det är kanske det som är det allra största problemet. Det håller jag absolut med om. Jag har själv aldrig varit med i brandkåren men jag beundrar oerhört de frivilliga brandkårerna. Jag har alltid som politiker velat stå helt oberoende ifrån olika intresseorganisationer. Den enda förening jag är med i, som stödjande medlem, är Jomala frivilliga brandkår. Jag tycker att det arbetet som de gör är väldigt viktigt. Man lämnar allt som man håller på med och sticker så fort alarmet går. Det är en oerhörd tillgång.

    Jag håller också med det som sades om verksamhetsledare. Man bör jobba mera med ungdomsverksamhet. Det är själva plantskolan för att man ska ha ett bra frivilligt brandväsende framöver.

    Huvudorsaken till att jag begärde ordet är att när man har hört ltl Sundman och ltl Ehn får man lite den uppfattningen att jag som motionär vill kasta alla regler överbord. Det är absolut inte på det sättet. Jag hoppas att man har sett vad jag har skrivit i motionen och vad jag har sagt. Att brandmannauppdraget är ett synnerligen ansvarsfullt uppdrag, både för en personligen och framförallt för dem som man ska hjälpa. Det är klart att det ska finnas regler. Men, nog vet ju både ltl Sundman och ltl Ehn att det mesta i dagens samhälle blir oerhört tillkrånglat. Jag vill att man ska titta på vad det finns för möjligheter att stämma i bäcken när det gäller regler och regelverk.

    Jag tror inte att jag under den här mandatperioden, åtminstone ganska sällan, fått så mycket samtal ifrån hela Åland som jag har fått när det gäller den här frågan. Det är definitivt en fråga som berör. Jag hoppas att man i lagutskottet kan höra folk, sätta sig in väldigt noga i det här och se på hur man kan värna det frivilliga brandskyddet framöver.

    Till sist, jag ser att ltl Ehn är på gång igen i debatten, det som jag också hoppas att man i lagutskottet kan föra ett principiellt resonemang om, som är ganska svårt, är om man ska ha högre krav på ett avlönat brandväsende än kraven man har på de frivilliga brandkårerna? Finns det en risk för att det blir ett A-lag och ett B-lag, som jag sade själv inledningsvis och som jag noterade att de övriga båda talarna också har berört. Man skulle behöva titta på det här. Jag hoppas ändå att alla förstår att om man på frivillig basis, oavsett om man kan få någon liten support ifrån sin hemkommun, ska ha samma krav på utbildning som en avlönad brandman, så kan det bli ganska knepigt. Jag är inte alls kategorisk, jag ser att den här frågan är knepig. Det hoppas jag också att lagutskottet ska se. Jag vet inte om någon ifrån lagutskottet är här, men budskapet kanske kan gå att få fram via de stenografiska protokollen.

    Nu ska jag speciellt be ltl Ehn om ursäkt för att jag gav den här kommentaren.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Återigen, om det är så att det finns ett stort intresse bland de frivilliga brandkårerna att minska kraven på säkerhet så är det inte bra. Man måste som lagtingsledamot måste vara pedagogisk och förklara att säkerhetskraven finns för din egen säkerhet osv. Det finns säkert önskemål hos befolkningen att ta bort mycket byråkrati. Mycket byråkrati är också onödigt, men det finns byråkrati som kanske inte alltid har förståelse hos befolkningen, som man kanske som lagtingsledamot måste försvara. Det är lätt att säga; "jojo du har rätt, jag ska motionera om att vi tar bort alla onödiga krav". Det skulle vara intressant att veta inom vilka regelverk och inom vilken del av kårens verksamhet skulle man göra förenklingar? Jag, som nybakad brandkårrist som just har gått dessa utbildningar, ser att utbildningarna egentligen är på en passlig nivå. Det finns enstaka detaljer som man kunde ändra på men i det stora hela så är det helt berättigade krav på säkerheten.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Ltl Sundmans sade i inledningen av sitt första anförande att vi brukar tycka och tänka ganska lika ltl Sundman och jag, så kan det vara. Vi har kanske också båda två benägenheten att vi ser saker och ting i svart eller vitt ibland.

    Jag försöker ändå vara ganska ödmjuk när det gäller detta ärende. Jag värnar om den frivilliga brandkårsverksamheten. Det tror jag också att övriga talare gör och förhoppningsvis majoriteten av lagtinget. Jag känner en oro för det här. Jag hoppas att man ifrån lagutskottet kan titta på det. Vi har synbarligen sett på detta från lite olika håll, ltl Sundman och jag.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Värnar man om den frivilliga verksamheten så ska man också värna säkerheten inom de frivilliga brandkårerna. Om man börjar tumma på säkerheten så då blir det, som motionären själv sade här, ett A-lag och ett B-lag. Visst är det ändå en skillnad på de s.k. professionella brandkåristerna som har gått flera års utbildningar jämfört med de frivilliga brandkårerna. När det gäller säkerheten så måste det finnas en miniminivå. Det kan säkert vara lite jobbigt. Innan man har lärt sig allting känns det som mycket onödiga regler. När man väl är i en skarp situation så är det ytterst värdefullt att ha kompetensen, för sin egen säkerhet, för sina kamrater i brandkåren och för den som man ska rädda. Annars kan de gå riktig snett. En frivillig insats kan komma på skam om man inte har kunskap ur säkerhetshänseende. Man ska försvara det här om man försvarar de frivilliga kårerna. Det är viktigt.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Herr talman! Det är ingen som vill tumma på säkerheten, absolut inte. Det måste ligga någonting i det när det är så många människor som engagerar sig och pekar på att det här blir mer och mer krångligt, att det börjar bli för betungande och att det börjar bli svårt. Jag tror att man ska vara väldigt försiktig med att säga att personer, som lägger en stor del av sin fritid på att rädda liv och egendom, är för slöa och det tar emot på en fet och en lat osv. Jag tror att man ska vara ganska försiktig med det. Jag har fortfarande, oavsett vad ltl Sundman har framfört här, en oro för att det här tenderar att gå för långt. Det hoppas jag att man i lagutskottet kan titta på. Jag värnar den frivilliga brandkårsverksamheten och jag vill inte ha en frivillig brandkår som inte fungerar. Det tror jag inte att någon vill ha.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Johan Ehn

    Talman! Eftersom det blev så pass mycket som behövde sägas ytterligare så gör jag det inte i en replik, utan jag tar ett ytterligare anförande.

    Jag känner inte igen den här verklighetsbeskrivningen, där man pratar om att det är många frivilliga som upplever att det är kraven som är problemen. Jag umgås rätt friskt i den frivilliga verksamheten. Jag jobbar själv aktivt i Strandnäs FBK:s släckningsavdelning. Jag försöker vara med på ungdomssidan och jag försöker lyssna av de synpunkter som kommer upp.

    Från tid till annan förs det ofta en diskussion om att arbetet som sådant kräver en hel del. När man för den diskussionen lite närmare så kommer man ganska snabbt in på att de allra flesta förstår att när det gäller säkerhetskraven så måste de ställas. Annars är vi dumma ur vårt eget perspektiv. Om vi inte har säkerhetskraven så kommer det förr eller senare att leda till olyckor. Vi kommer då att ångra att vi inte ställde de här kraven. Många av dessa krav som finns idag är utarbetade utgående från olyckor som har hänt när det framförallt gäller rökdykning. Tittar vi idag på kravet som ställs på en frivillig brandkårist ute i vårt samhälle så är det just rökdykningen som har krav. De andra bitarna har man från kårerna faktiskt inga större krav på att man måste gå utbildningar eller att man måste vara med på si och så många övningar. Det är ganska fritt för var och en att göra bedömningen hur mycket man vill vara med i arbetet.

    Frågan ställs här om vi kan ställa olika krav på de yrkesverksamma och de frivilliga? Det gör vi redan idag. För att bli yrkesanställd krävs en utbildning på ett och ett halvt till två år antingen i Sverige eller i Finland. Medan för en frivillig brandkårist som vill bli rökdykare krävs 100-150 timmar för att få den grundläggande utbildningen. Efter det kan man påbörja ett arbete inom rökdykning. Ska vi då sänka kraven? Hur ska vi göra det? Är det fysiska krav som man vill gå in och sänka, då säger jag nog bestämt ifrån. Jag har varit med i verksamheten väldigt länge men nu går omkring med ett överhäng här och en kondition som är rätt tokig om man ska se det utgående ifrån det. En sådan person som jag ska inte rökdyka. Vi, som har den typen av kondition, är en fara för oss själva, men framförallt är vi en fara för de kamrater som också går in i det här arbetet och försöker göra sitt jobb. Det får inte bli så att det slutar med att min kamrat p.g.a. att jag är dåligt tränad får rädda mig istället för att rädda en tredje person.

    Jag tror att vi ska sikta in oss betydligt mycket mera i diskussionen på vad vi kan göra för att uppmuntra de frivilliga kårerna istället för att för mycket fixera på själva kravbilden och de utbildningsnivåer som vi vill sätta. Vi måste se till att ge goda förutsättningar för kårerna via rätt beslut i de kommunala församlingarna. Vi måste se till att gynna samarbetet och gynna användningen av ny teknik, då går vi framåt på ett positivt sätt, tror jag.

    Talmannen

    Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

    Remiss

    11     Översyn av ledningsfunktionerna vid samhällskriser

    Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion (HM 38/2009-2010)

    Ärendet avförs och upptas behandling vid ett senare plenum.

    Remiss

    12     Sjöräddningen

    Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 7/2009-2010)

    Ärendet avförs och upptas behandling vid ett senare plenum.

    Remiss

    13     Förhindrande av sjöolyckor

    Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 8/2009-2010)

    Ärendet avförs och upptas behandling vid ett senare plenum.

    För kännedom

    14     Fyllnadsval av minister i landskapsregeringen

    Lantrådets förslag till fyllnadsval (D 2/2009-2010)

    Ärendet upptas till behandling vid lagtingets nästa plenum.

    15     Det svenska språket

    Ltl Anders Erikssons enkla fråga (EF 11/2009-2010)

    Svar på enkel fråga skall ges inom tio dagar efter det landskapsregeringen tagit emot frågan. Om frågan inte kan besvaras ska landskapsregeringen meddela det till lagtinget och ange orsaken till att svar inte ges. Frågan överlämnades till landskapsregeringen den 14 april 2010.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls idag kl. 16.30. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 16.24).