Remissdebatt

Närvaroregistrering. 30 är ledamöter närvarande.

Remiss

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Minister Veronica Thörnroos

Talman, bästa kollegor! Den 14 april 2011 överlämnade landskapsregeringen en framställning till lagtinget med förslag till en ny lag om radio- och televisionsverksamhet. Den 7 oktober 2011 fann republikens president inte något hinder för landskapslagarna att träda i kraft. Presidentens beslut var inte helt icke kontroversiellt. Jag citerar ur hennes anförande som hon hade här i samband med lagtingets öppnande den 1 november. ”Under de senaste veckorna har frågor som varit besvärligare än i allmänhet behandlats. Senaste oktober måste jag först ta ställning till en landskapslag om radio- och televisionsverksamheten på Åland. Ålandsdelegationen och högsta domstolen noterade brister i lagen som kan vara av betydelse i fråga om yttrande- och näringsfriheten. Det var inte fråga om någon direkt konflikt med grundlagen, och inte heller någon överskridning av lagtingets behörighet i fråga om lagstiftning. Därför nöjde jag mig med att i min skrivelse till landskapsregeringen endast fästa uppmärksamhet vid behovet av att vidta åtgärder för att korrigera bristerna.” Det intressanta i den här framställningen var att Ålandsdelegationen rekommenderade att framställningen skulle fällas. Högsta förvaltningsdomstolen rekommenderade att den borde korrigeras. Presidenten Tarja Halonen valde ändå att godkänna framställningen, men påtala vissa brister.

Vilka brister fanns i den här framställningen? Man skriver så här; ”att lagens 3 § inte innehåller några tillräckligt preciserade kriterier för utövande av landskapsregeringens prövningsrätt”. Det betyder att det inte fanns färdigt inskrivet på ett sådant sätt att man på förhand kunde förutse hur landskapsregeringen skulle agera ifall det fanns flera aktörer som var intresserade av radio- och televisionsverksamhet.

Landskapsregeringen har därför gjort en komplettering till 3 § där vi skriver; ” landskapsregeringen ska vid sin prövning av ansökningar om tillstånd eftersträva att de frekvenser som ställts till landskapet förfogande tas i anspråk på ett sätt som främjar en vidsträckt yttrandefrihet, att programutbudet är mångsidigt och kan tillgodose olika intressen samt att flera av varandra oberoende programföretag kan verka i landskapet. Den preciseringen finns nu med i § 3.” Jag avslutar här, tack talman.

Ltl Katrin Sjögren

Fru talman! Republikens president har påtalat en brist i den nya landskapslagen om radio- och televisionsverksamheten. Det faktum och påpekandet regleras i det nya lagförslaget i den utbroderade 3 §.

Såsom liberalerna uppfattar det är presidentens uppmaning viktig och relevant. Lagtexten har förtydligats så att när landskapsregeringen beviljar tillstånd ska den befrämja en vidsträckt yttrandefrihet, att programutbudet är mångsidigt och kan tillgodose olika intressen samt att flera av varandra oberoende programföretag kan verka i landskapet. Lagen verkar klar och tydlig, men från liberalernas sida vill vi veta hur landskapsregeringen kommer att gå tillväga praktiskt. Finns det principer? Finns det en policy eller kommer principer eller policydokumentet att tas fram och kommer de att fastställas av landskapregeringen?

För det andra skulle liberalerna också vilja ha ett klargörande när det gäller hur lagen kommer att efterlevas och hur den kommer att kontrolleras. Lagen är preventiv. Hur kommer man att följa upp det programföretag som man ger tillstånd? Tack.   

Minister Veronica Thörnroos, replik

Talman! Tack för ett relevant anförande, ltl Katrin Sjögren. Självfallet kommer den uppföljning som sedermera görs att stadfästas av landskapsregeringen. Huruvida det sedan är ett principdokument, ett policydokument eller ett direktiv får vi ta ställning till i ett senare skede. Det naturliga är ju, naturligtvis, att det finns en uppföljning i underliggande dokument.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Det skulle ha varit väldigt intressant att redan i det här skedet fått veta hur landskapregeringen tänker gå tillväga. Tänker man fastställa principer eller ta fram en policy, eller svävar det fortfarande i luften?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter

Fru talman, bästa lagtingskollegor! Borde inte ålänningarna ges samma rättigheter som övriga medborgare i Norden att se de olympiska spelen i London 2012 i fullgod modern TV-kvalitet? Fotbolls-EM och OS i London är utan tvivel en av höjdpunkterna under år 2012.

Fru talman! Vi behandlar lagförslaget angående tillstånd för radio- och televisionssändningar. Avsikten med förslaget är att undanröja den bristande reglering som har påtalats i lagstiftningskontrollen av landskapslagen om radio- och televisionsverksamheten. Det är bra att rättsosäkerheten rättas till. Socialdemokrater kan godta förslaget. Systemet måste garantera att alla de som bedriver televisions- och radioverksamhet får tillgång till frekvenser på lika villkor och att det därmed skapas förutsättningar för att förverkliga yttrandefriheten i största möjliga utsträckning.

Här bör beaktas att med det nya MPEG 4 systemet kan man fördubbla antalet kanaler på varje sändare, med andra ord varje TV- kanal tar bara hälften så mycket sändarkapacitet och hälften så mycket utrymme i den åländska etern, en viktig förutsättning för en kommande utbyggnad av utbudet av program.

Fru talman!  Socialdemokraterna fick under valkampanjen erfara några av de problem som existerar inom landskapets mediapolitik. Vi kan konstatera att inom mediapolitiken råder det stor brist på sakkunskap inom teknik, public-service och övriga frågor som rör mediamarknaden.

Vi ber därför utskottet överväga att diskutera och eventuellt inrätta ett mediaråd - för att få den expertkunskap som behövs för att bedriva en modern mediapolitik.

Hittills har inte förvaltningen eller ministrarna haft tillräcklig kunskap om mediautvecklingen och därför behövs ett mediaråd. Detta mediaråd skulle inte endast bestå av politiker utan även av experter inom radio, TV, journalistik, kultur, teknologi och medialagstiftning. Mediarådet skulle fungera som ett rådgivande organ till regeringen som bär det övergripande ansvaret för att trygga public-servicesystemet och förutsättningarna för den privata verksamheten på mediapolitikens område. Denna sakkunniga panel kunde vara till hjälp och stöd för regeringens tjänstemän och ministrar som ska leda mediapolitiken framåt.

Vi har ett politiskt ansvar att utveckla en allsidig och omfattande radio- och televisionsverksamhet av hög kvalitet som är tillgängligt för alla ålänningar oberoende av boendeort. Ett alldeles särskilt ansvar har vi för att trygga radio och TV i allmänhetens tjänst som oberoende av den politiska makten har ekonomiska resurser att granska den politik som förs och de politiker som bär ansvar för den förda politiken. Tack.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Jag skulle vilja ha ett klargörande från socialdemokraternas sida hur man ser på möjligheterna med den här lagändringen att främja yttrandefriheten och ett mångsidigt programutbud? Hur tänker man praktiskt gå tillväga? Har man diskuterat det inom majoritetspartiet socialdemokraterna?

Jag har förstått att det är en sak för landskapsregeringen att tillsätta ett mediaråd. Utskottet kan visserligen uppmana landskapsregeringen men nog är det ju en fråga för majoritetspartierna och landskapsregeringen, såsom jag har förstått det i alla fall.

Ltl Sara Kemetter, replik

Ltl Sjögren, det är helt klart att det här är alldeles nytt. Vi kunde erfara under valet att det är ett problem med mediastrategin som vi har. Därför har socialdemokraterna diskuterat det här och har det som ett förslag till utskottet men också till regeringen som du sade.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

 Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Det var ju en väldigt liten del av ltl Kemetters anförande som egentligen berörde det som lagförslaget handlar om. Jag noterar också att fru talman lät diskussionen gå vidare.

Jag vill för min del bara ta fasta på en sak och det gäller mediarådet. Jag har inte någonting emot att vi för en diskussion kring ett mediaråd. Men det är landskapsregeringen som lägger förslagen till lagtinget och till utskotten. Det är inte utskotten som lägger förslagen till landskapsregeringen. Jag tror att vi måste försöka klargöra skillnaden mellan den beslutande makten och den operativa makten, annars tror jag att det här kommer att bli riktigt trassligt innan det är färdigt.

Ltl Sara Kemetter, replik

Det har ministern alldeles rätt i. Jag hoppas att ni tar till er det här förslaget.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Den här framställningen är ganska abstrakt. Den här så kallade bristen som rättas till på det här sättet kräver en tillämpning i praktiken. Jag har under många år försökt följa de här frågorna och noterar i likhet med ltl Kemetter att det råder stor okunskap i de här frågorna, både inom förvaltningen och också bland politiker.

Det inleds med; ”för att utöva verksamhet som innefattar radio- eller televisionssändning krävs tillstånd av landskapsregeringen om sändningen sker i ett markbundet elektroniskt kommunikationsnät som fungerar med hjälp av radiovågor som utbreder sig fritt.” Det gäller alltså Smedsbölesändaren som idag ägs och sköts av Ålands radio och TV, ett ägandeförhållande som socialdemokraterna och flera lagting har sagt att man borde särskilja. Den här skrivningen utgår ifrån sådana förhållanden, som man har i alla nordiska länder antagligen också i alla europeiska länder, att statligt ägda bolag inte äger sändarkapaciteten.

Den första frågan som man måste ställa sig är vem det är som ska kontrollera den här paragrafen? Är det regeringen, är det VD för Ålands radio och TV, är det styrelsen för Ålands radio och TV eller är det förvaltningsrådet? Vi vet att det har varit svårt för olika programföretag att få komma in på den här kanalen. Det beror på att landskapets eget radio- och tv-bolag har makten över det här och på olika sätt gjort det ganska svårt för privata aktörer att utnyttja den här kanalen. Det är nu det första som man måste ta ställning till, om det ska fortsätta så här så blir det svårt för landskapsregeringen att kontrollera sin egen lagstiftning.

Det andra som sägs är att sändningstekniken ska vara tillgänglig för alla. Det står till och med att; ” tillstånd kan beviljas en fysisk eller juridisk person som har finansiella och tekniska förutsättningar att sända under hela tillståndsperioden.”

Man kommer osökt att dra sig till minnes det som händer med ”Sosse-TV”. Socialdemokraterna anhöll om att få sända i Ålandskanalen enligt det regelverk som finns. Anhållan godkändes av VD, det fanns inte några invändningar, det uppfyller lagens bestämmelser. Sedan försökte många enskilda politiker och partier begränsa den här bestämmelsen och normens verkan. Socialdemokraterna skulle enligt vissa inte få sända i den här kanalen. Det gick så långt att styrelsen för Ålands radio och TV, som är politiskt tillsatt, tog ärendet från VD och började lägga sig i när vårt program skulle få sändas. Uppsåtet var naturligtvis att helt få bort programmet om möjligt, men gudskelov så hade man så mycket omdöme att man inte gick så långt.

 Idag är det styrelsen för Ålands radio och TV som lägger sig i vad som kan sändas i den här kanalen under så kallad prime time och det, mina vänner, är inte yttrandefrihet i nordisk bemärkelse och enligt den här paragrafen. I ett normalt fungerande nordiskt samhälle så borde VD:n ha avsatts, hon har tydligen inte förstått vad hon gjort eftersom styrelsen måste ta över. Men hon gjorde ju rätt, det är egentligen styrelsen som borde ha avsatts av förvaltningsrådet. Men vi har ju inte fungerande demokratiska system på det sättet utan då kommer det in en massa andra omdömen och relationer som omöjliggör att lösa en sådan konflikt. Det är historia. Men det är ett väldigt bra exempel på hur illa det är ställt just nu, vem som har ansvaret för att garantera yttrandefriheten i enlighet med den lagstiftning som vi har. Det kan inte vara någon politiskt tillsatt styrelse som sitter i något rum någonstans i Ålands radio och diskuterar timme ut och timme in för att försöka stoppa ett program som de av någon ideologisk orsak inte vill att ska sändas.

Fru talman! Det finns nog för utskottet att fundera på i den frågan. Vem är det som ska ha de här riktlinjerna som ltl Sjögren sade? Och vem ska följa upp dem? Nog är det väl så att det ytterst är landskapsregeringen som måste ta ett ansvar här. Det gällde också för den förra regeringen. Det mediapolitiska program som vi fick då var en salig röra av både det ena och det andra. Mest handlade det om public-service radio på Åland och det är ju viktigt. Men det är minst lika viktigt idag att garantera lika villkor för alla privata aktörer till den här sändningsmöjligheten.

Här krävs det mera sakkunskap, mera politiskt kunnande och fingerspetskänsla. Det här är en mycket grannlaga fråga och den kan inte läggas på styrelsen för Ålands radio och TV. Tack.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Det känns bra att få flankstöd av majoriteten. Det var precis det som ltl Barbro Sundback tog upp som jag tog upp i mitt anförande. Lagtexten är bra men den är abstrakt. Hur går tillämpningen tillväga? Hur ska man praktiskt gå tillväga när man ska främja yttrandefriheten och verka för ett mångsidigt programutbud? Det finns också frågetecken om hur det går till när tillstånd verkligen beviljas och att radion kanske sitter på två stolar där.

Det verkar som om utskottet måste gräva ordentligt i den här framställningen innan vi kan ge grönt ljus. Det finns flera frågetecken.

När det gäller att separera distribution och produktion så pågår det en enmansutredning, med precis det här uppdraget, som ska vara färdig i mars 2012.

 Ltl Barbro Sundback, replik

Det är bra om det är flera som vill sätta sig in i den här problematiken för det behövs nog. Det är nog inte bara en fråga om majoritet och minoritet. Det här är en grundläggande fråga för att vår demokrati ska fungera. Det är billigt att göra den här frågan till någon slags huggsexa här i lagtinget. Alla måste nog ta sitt ansvar och framförallt skaffa sig kunskap.

Det är inte bara det här som är problemet, vi är ju långt efter i teknisk utveckling också. Smedsbölesändaren måste ju uppdateras, som ltl Kemetter sade. Ålänningarna springer och köper jättedyra HD TV-apparater, men den signal som de får är ju något helt annat.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Jag försöker hålla mig till framställningen och det som framställningen upptar; en komplettering av 3 §. Vad gäller de problem som kan vara förknippade med tillståndsgivningen så tror att det kan finnas problem där om man skulle fortsätta som förr. Det finns en utredning påbörjad som kommer att se på hur vi ska gå tillväga när vi separerar produktionen från distributionen. I och med den utredningen i bagaget så kommer det att bli lättare att arbeta vidare framåt, så att distributionskanalerna finns tillgängliga på ett rättvist sätt för alla aktörer som vill vara med och bjuda på dem.

Ltl Barbro Sundback, replik

Landskapet kan ju bevilja koncessioner när som helst. Men dessa företag ska ju få tillgång till Ålandskanalen på samma villkor som alla andra. Men de blir konkurrenter till dessa bolag som idag har hand om det arbetet, vilket ju i praktiken har betytt att det är ytterst svårt. Det finns två privata aktörer som sänder på s.k. prime time. De har mötts av ett så tungt motstånd så det här har inte utvecklats på ett sätt som man skulle tycka att var bra med tanke på det allsidiga utbudet och yttrandefriheten. Det är bra att ministern tänker på att distribution och programproduktion är två olika saker. 

Minister Veronica Thörnroos, replik

Talman! Det här är ett problem som man har känt till ganska länge. Redan den förra landskapsregeringen, kansliminister Roger Eriksson, tog beslut om att starta den här enmansutredningen. Den nu sittande landskapsregeringen är helt inne på samma linje. Vi har skrivningar om det i vårt regeringsprogram. Det är viktigt att man processar det här vidare för att det ska vara rättvist, det ska vara schysst och det ska ges möjligheter även för privata att agera. Problemet är identifierat. Handlingsprogrammet för att komma till skott och reda upp det är påbörjat.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Remiss

2        Användande av belysning vid jakt

Lagtinget fattar efter avslutad diskussion vilket utskott ärendet ska remitteras. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Minister Fredrik Karlström

Fru talman! Det kom till min kännedom först nu att ärendet ska till social- och miljöutskottet. Lagtinget bestämmer ju till vilket utskott man vill skicka sina lagar, men jaktfrågorna ligger under näringsministern och har så gjort under alla tider. Det är näringsavdelningen som har berett den här lagen.

I regeringens handlingsprogram skriver vi följande: ”Möjligheten att bedriva jakt- och viltvård ska främjas och jaktvårdsföreningarna ska ges större inflytande över våra gemensamma viltresurser.”  Den här lagen följer precis just den skrivningen, även om den här lagen togs fram av den förra regeringen.

Orsaken till detta är ett initiativ som har kommit ifrån jaktvårdsföreningarna om att framförallt mårdhund och mink håller på att skapa en obalans i det ekologiska samspelet för en ökad säker avskjutning till gagn för fågellivet och småvilt. Vi förslår att man ska få använda fast belysning för att minska den stammen.

Regeringen delar viltvårdarnas syn på att de här rovdjuren har tagit för stor plats i den åländska naturen och påverkar den biologiska mångfalden på ett osunt sätt.

Landskapsregeringen föreslår att jaktlagen för landskapet Åland ändras för att medge användande av fast belysning vid jakt på räv, grävling, mink och mårdhund.

Någon kan tycka att det här är ett oetiskt eller oschysst sätt att man ska få skjuta något av dessa rovdjur med belysning. Som jag ser det så blir det säkrare för djuret, man avlider snabbare om man träffar rätt när man har belysning. Man kanske inte skadskjuter viltet utan man gör en snabb och effektiv avlivning av rovdjuret. Jag tycker det här är en lag som är efterfrågad av jaktvårdsföreningarna. Jag ser inte någon anledning för att vi inte skulle jobba vidare för att tillmötesgå de behoven. I 90 procent av fallen kommer det här att handla om mårdhundar. Skulle man råka skjuta en mårdhund som står under en belysningsstolpe idag så bryter man mot jaktlagen och begår ett jaktbrott.

Med dessa beaktanden så föreslår vi att jaktlagen ändras så att det blir rätt att använda belysning vid jakt.

Ltl Tony Asumaa, replik

Fru talman! Största orsaken för att man ska få använda belysning vid jakt är säkert att mårdhundarna rör sig när det är mörkt. Det var bara som en precisering.

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack för det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack fru talman! Ja, det är riktigt som näringsministern sade. Det här lagförslaget togs fram under den förra regeringen. Det är ett initiativ från jägarna själva. Jag vill bara säga att jag är tacksam för att ni så snabbt har fört lagförslaget vidare och att vi får det här klart.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Vi från vårt parti är lika förvånade som näringsministern att inte ärendet har gått till näringsutskottet för behandling utan till social- och miljöutskottet. Tidigare har alltid jaktfrågor legat under näringsutskottet. Det bör man fundera på innan man tar beslut.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Torsten Sundblom

Tack, talman! Det är egentligen inte så mycket att säga om det här ärendet. Jag har också deltagit i många jaktföreningars möten och jag kan intyga att beställningen kommer ifrån jaktvårdsföreningarna. Det är viktigt i det här sammanhanget att det handlar om fastmonterad lampa och det har att göra med mårdhundarna är ganska svårjagade, de ligger ofta under stenar och är svåra att slippa åt och de rör sig på nätterna. På det viset kan man minska på mårdhundsstammen för mårdhund äter rätt mycket ägg. Om man tänker på rävskabben så kanske det är mårdhundar som mest sprider det eftersom de vistas mycket nere i sina gryt och då sprids det lätt där.

Jag tycker att det här är bra. I nuläget har många redan lampor och de är i dagsläget lagbrytare. Det är ju inte riktigt bra. Det är nog bättre att få det här ändrat. I stället för att många gör som man gjorde förr, man sitter i månskenet några dagar i januari och några dagar i februari då man kan se djuren, men då kan man misslyckas och skjuta grannens katt, vilket kanske inte skulle vara så lyckat. Jag tycker att det är bra att lagförslaget går vidare. Tack.

Ltl Sara Kemetter

Fru talman, bästa lagtingskollegor! Vi behandlar användning av belysning vid jakt. Socialdemokraterna kan helt klart godta det här lagförslaget, men vi vill lyfta fram problematiken med att tillåta belysning vid jakt av mårdhund, mink, räv och grävling. Traditionellt har ju dessa djurstammar hållit under kontroll med hjälp av fällor och framförallt grytjakt. Grytjakt med hund anses vara en att de enklaste och säkraste jaktsätten för dessa nämnda arter.

Fru talman! I och med samhällets urbanisering så har jakten på skadedjur minskat. Jakt ses mer som en trevlig hobby än ett sätt att förse sin familj med föda. Vi jagar gärna fågel, älg och rådjur men sällan hör vi om jaktlag som går ut regelbundet och håller skadedjurens bestånd nere. Man borde eventuellt utveckla grytjakten till en levande jaktform på samma sätt som man gjort t.ex. i Österbotten. Kennelklubbarna och jaktföreningarna kunde eventuellt utveckla ett samarbete kring jaktformen. Detta skapar starkare och sundare hundraser. Kanske ett centrum för skolning av grythundar borde grundas på Åland. Österbottens expertis kunde rådfrågas.

Fru talman! Det är viktigt för att jakten på ovannämnda arter är etisk och används endast för att hålla bestånden i balans. Inom problemområden tycker jag personligen att fällor kunde utnyttjas mera intensivt.

En viktig uppgift för både jaktföreningar och kennelklubbar är att utveckla ett sund jakt- och jakthundsintresse bland våra åländska ungdomar.

Kanske näringsministern kunde organisera jakt- och jakthundsdagar på Åland tillsammans med jaktföreningar och andra intressenter för att utveckla intresset och lyfta fram Åland som ett intressant jaktområde och eventuellt upprätthålla de gamla sunda jakttraditionerna. Tack.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Under mina många år i lagtinget har jag alltid fascinerats över jaktdiskussionerna och särskilt ur ett genusperspektiv. Mitt favorituttryck som jag tycker att är intressant att fundera över är; ”jägare som ska kontrollera stammen”. Här ska man nu också utveckla kontrollen över stammen.

I början när jag läste det här så var det väldigt storstilat. Det var internationella konventioner och det är ofta kampen mellan det onda och det goda och jägaren är den som ställer det här till rätta och att det blir balans. Man får läsa att; ”mårdhund och mink är exempel på främmande arter hos oss som kan hota den biologiska mångfalden vid okontrollerad spridning”. Och så tar man upp rävens alla hemska sjukdomar som de kan få och allt förfärligt som kan hända om sjukdomarna sprider sig. Man föreslår jakt med belysning, man ska på något vis med ficklampa stå där och skjuta eller ha någon annan anordning.

Sedan kommer det intressanta: ”Förslaget är ägnat att främja säkrare skytteförutsättningar, så att djur kan fällas snabbt och utan lidande. Även om fångstsätten med belysning inte har följder för viltstammarnas storlek”. Konsekvenserna av allt detta, utgående från konventioner och biologisk mångfald, farsoter och sjukdomar och man kommer fram till att man ska jaga med lampa och så kanske det inte alls har någon betydelse för viltstammens storlek, bara lite lokalt, kanske det här är bra t.ex. på Föglö. 

För min del tror jag inte att det har så hemskt stor betydelse i viltvårdssammanhang.

Jag har noterat de senaste åren vad gäller jaktlagstiftning att man ska börja jaga på alla möjliga och konstiga sätt. Det är inte så hemskt många år sedan som vi beviljade tillstånd för att man skulle få jaga med pil och båge, sedan skulle man få sitta i bilen och skjuta och nu ska man ha lampor när man skjuter. Det är någonting i själva jagandet som har ändrat. Naturligtvis är det centrala momentet att döda ett djur, att få skjuta. Förr handlade det mycket om jakttiderna, jaktmarkerna och jakträtten. Jag föreställer mig att jägarna kanske inte är så aktiva och så viltvårdande som tidigare, utan man vill hitta nya sätt att bedriva jakt på, att det är stimulerande och intressant.

Inte har jag något emot det här. Jag godkänner det, men jag tycker alltid det är lika intressant att läsa de här framställningarna. De innehåller en undertext som aldrig riktigt kommer fram.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack fru talman! Jag vill bara korrigera en sak. Man får inte skjuta från bil, det får man absolut inte göra. Vi antog en lag här i förra lagtinget där det möjliggjordes för rörelsehindrade att köra till skytteplatsen med fyrhjulsdrivet fordon, en snöskoter eller fyrhjuling. Men från bil får man inte skjuta.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det kommer väl nästa gång, så blir det bekvämare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Det handlar om att mårdhundarna har funnits i de åländska markerna i cirka 25 år och de är svårjagade. Oberoende hur många timmar man går efter dem och försöker spåra dem så är de svåra att hitta för mårdhundar är experter på att gå fram och tillbaka i samma spår många gånger. Det är då bättre att vi får minska på stammen genom att skjuta vid åtel under en lampa istället. För de äter mycket fågelägg. Vi ser att orrarna minskar i antal. Mårdhunden är kanske t.o.m. inblandad i att ejderungarna minskar. Det finns mårdhundar på alla holmar i dagens läge och de äter säkert mycket ägg.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Allt det här står här, ltl Torsten Sundblom. Det står 1975, så det är lite längre än 25 år. Det är ju lite förunderligt att man inte har kommit på det här tidigare. Konsekvensen är att det inte alls är sant att det påverkar stammen. Det är skjutandet med belysning som man är ute efter. Sedan motiverar man det med viltvårdsargument. Vi får väl se, jag tror inte att det påverkar så mycket. Det är väl någon som vill ha det här och pröva på det. Det blir väl som med bågskyttarna, jag tycker inte att man har sett så många i skogarna sedan vi antog den lagen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, fru talman! Angående pil och båge så är det väldigt många som använder sig av den möjligheten. Det är ganska många turister som har kommit till Åland för att kunna ta del i bågjakten. Det var en riktigt positiv och bra jaktändring som gjordes.

Till de viltvårdande egenskaperna, jag tror definitivt att det kommer att skjutas flera mårdhundar, framförallt på ett lagligt sätt som det inte har gjorts tidigare. Det är många som har skjutit mårdhundar under en belysningsstolpe. Men hittills har de begått jaktbrott när de har gjort så. Precis som ltl Torsten Sundblom sade i sitt anförande så finns det ingen anledning att vi ska ha en lagstiftning som går ut på att försöka sätta dit varandra. Den här lagstiftningen innehåller en ändamålsenlig ändring, vilken kommer att medföra att jägarna kommer att bedriva jakten lagligt och effektivt för djurens skull. 

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, det låter ju väldigt rationellt. Jag förstår att detta ligger bakom lagstiftningen. Men varför tror man då inte på att viltstammen ska minska? Jag har ingen förklaring. Jag tycker bara att det är väldigt ologiskt. Då letar jag efter ett annat motiv för att föra in den här lagstiftningen.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Orsaken är att det är så olika djurarter. De är mårdhund, grävling och mink och de går under samma rovdjursbenämning. Med den här lagändringen kanske det inte minskar så märkbart på grävlingar. Däremot så kommer man förmodligen att göra en ordentlig viltvårdsinsats när det gäller mårdhunden. Det är mårdhunden man vill åt, men det finns tre andra djurarter som kommer med och som går under samma benämning. Därför har man gjort skrivningen så här. Jag tycker det är ändamålsenligt och det kommer att medföra att vi har en modern och bra lagstiftning gällande belysning vid jakt. Man använder även belysning både på den svenska och finska sidan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Jaktkulturen är definitivt något av den sista bastionen för machokulturen. Min uppfattning är att den åländska jakten ofta är både viltvårdande, en hobbyverksamhet och för att skaffa föda. Man kan faktiskt knappast äta något mera ekologiskt än vilt.

Viltvården för jägarna på Åland är definitivt att hålla efter mårdhundar, spika upp holkar och fälla lövträd till harar. Jag uppfattar att jaktlagen gör det i stor utsträckning, trots att det finns rötägg.

Huvudsyftet med den här framställningen är att ge ett instrument till för att kunna hålla efter mårdhunden. Jag har förstått att det pågår ett större projekt i Sverige som kanske Åland också kan ta del i. Man ger p-piller till mårdhundarna också.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Roger Jansson

Fru talman! Jag har några randanmärkningar i samband med ett litet lagförslag.

Först när det gäller vilket utskott i lagtinget som ska behandla ärendet så är det inte bara så att vi fattar våra beslut hur vi vill. Frågan diskuterades på talmanskonferensen idag. Samma frågeställning som här har ställts ställdes även på talmanskonferensen.

Det är så olyckligt, vill jag för min del säga, att utgående från att behandlingen här i lagtinget styrs av lagtingsordningen och arbetsordningen så har vi helt enkelt att följa de bestämmelserna om de finns nerskrivna. På basen av 31 § lagtingsordningen så finns i arbetsordningens kap. 4 angivet exakt vad utskotten ska behandla även när det gäller lagförslag.

Numera, från 1.11.2011, så gäller enligt 14 § att social- och miljöutskottet som ansvarsområde har att bereda lagförslag angående sociala frågor och sysselsättning, hälso- och sjukvård, hyra och arrende, natur- och miljöfrågor, jakt och friluftsliv samt övriga ärenden som remitteras till utskottet.

Det är alldeles riktigt att jaktfrågor tidigare har hört till näringsutskottet. Det har varit naturligt för oss och vi har trott att det skulle fortsätta så med den nya lagtingsordningens arbetsordningen, men så är det inte. Här har man av någon anledning, som jag inte känner till, gjort på det här sättet. Jag har inte i förra lagtinget reagerat på att man har flyttat över jakten till social- och miljöutskottet. Det är antagligen mot den bakgrunden att det är frågan om miljövård och naturvård. Vi har naturligtvis orsak att fundera på om det är rätt och eventuellt göra förändringar.

En annan stor förändring i sammanhanget som är gjord är att från social- och miljöutskottet har hela byggnads- och den fysiska planeringslagstiftningen överförts, åtminstone den senaste plan- och bygglagen behandlades av social- och miljöutskottet enligt den gamla arbetsordningen. Nu har man gjort en förändring och det kan också ifrågasättas. Det får vi återkomma till. Jag tror att plenum har svårt att gå emot den tydliga skrivningen i 14 § så vi får försöka oss på det här.

Sedan till själva lagförslaget som jag tycker att är litet att föra till lagtinget. Det är en liten för liten ändring för att man ska föra det till lagtinget. Men eftersom den tidigare landskapsregeringen har startat beredningsarbetet så var det naturligt för den här landskapsregeringen att avsluta det på det här sättet i stället för att invänta en större förändring av jaktlagen. Man måste ju ha en viss effektivitet i arbetet i landskapsregeringen. När arbetet är gjort så är det lika rimligt att man för det vidare, trots att det är en lite för liten fråga.

Jag har varit med ända sedan 1979, lika som ltl Sundback, och diskuterat jaktfrågor här i lagtinget. Det engagemang som har funnits genom åren finns inte idag längre. Den här machofrågan har tydligen klingat ut, kan man säga. Det kan hända att det kommer jaktlagar framöver som kommer att innehålla engagemang hos ledamöterna på det sätt som jag minns med Kalle Sundblom från Föglö, Lasse Wiklöf från Mariehamn och många, många andra som jag har livliga intensiva minnen av hur man här i den här talarstolen har gett ut hela sin själ och sitt hjärta i de här frågorna. Det har inte förekommit under senare år, såsom jag ser det.

Den tredje frågan gäller lagens innehåll, de djurarter som här avses att man ska utöka jaktmöjligheter på. Det är alldeles klart, precis som ministern har sagt här, att det är mårdhunden som man är ute efter. Det är mårdhunden som är en lika stor lustmördare som människan. Mårdhunden tar livet av djur och dräper andra djur även när den är mätt. Då är det rimligt att man håller stammen på en rimlig nivå. För min del kunde den gärna få saknas i den åländska fanan. Mårdhunden är ett vilddjur som ursprungligen är korsade med varandra, som har resulterat i pälsodlingsdjur i Ryssland och som sedan har smitit och spridit sig västerut, som alla djur sprider sig, mot solnedgången. På det sättet har mårdhunden också kommit hit. Av någon underlig anledning har de väldigt lite mårdhundar i Sverige och det ska de vara glada för. Vi har väldigt många mårdhundar här. Sjöfågelstammar lider också av både mårdhundens och minkens härjningar.

Men, hur man lyckades få med grävlingen i den här lagframställningen har jag väldigt svårt att förstå. Jag har lite svårt att acceptera det också. Grävlingen är ett mycket udda djur i vår fauna. Vi ser den sällan. Att man skulle behöva vidta några särskilda åtgärder för att hålla efter grävlingsstammen finns åtminstone inte på min karta. Jag har en fråga till ministern huruvida det här är välbetänkt. Utskottet kan i och för sig stryka grävlingen om man så vill. Det måste finnas ett sakligt underlag för att man har velat ha grävlingen med i det här lagförslaget. Man hänvisar till att jaktvårdsföreningarna skulle ha haft ett sådant här önskemål och det har jag faktiskt svårt att se. Grävlingens härjningar i landskapet är ytterst obetydliga.

Sedan skulle jag vilja anföra en lite avvikande åsikt när det gäller ministerns uppfattning om att man ska tolka dagens lagstiftning så att man inte får skjuta mårdhund under gatlyktor. Det är inte min uppfattning. Dagens lagstiftning förbjuder användning av konstgjorda ljuskällor. Det betyder att man använder ljuskällor själv som jägare. Råkar ljuskällorna finnas där så tror jag ändå inte att det är förbjudet. Det är möjligt att det kan finnas något prejudikat där det har ansetts vara så att vägbelysning skulle vara förbjudet att använda sig av.

Avslutningsvis, fru talman, jag är lite förvånad över formuleringen i 51 §, men den är antagligen helt okej. Man talar om att det är förbjudet att använda sig av stationär fastmonterad belysning. Det är helt okej, men sedan kompletterar man det med att ficklampa och annan liknande belysning ska få användas i specifika fall som när ett fångstredskap vittjas t.ex. en mårdhundsfälla. Det har väl aldrig varit något problem om man använder en pannlampa eller en ficklampa i de sammanhangen. Jag tror inte att det har varit förbjudet heller eftersom fångstmetoden har varit fällan och inte själv avlivandet. Jakten är inte avlivandet i det sammanhanget, utan i det här fallet är jakten mårdhundsfällan. Men det är obetydligt och utskottet behöver dess mera inte ägna sig åt denna fråga. Tack, fru talman.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Ett litet stickspår här, det verkar som om vi nog minsann ska få diskutera jaktfrågor här. Om inte jag missminner mig så står det i handlingsprogrammet att hela jaktlagen ska revideras. Det fanns också några suspekta skrivningar i handlingsprogrammet. Man ska utvidga skyddsjakten så där helt in blanco, märkliga skrivningar! Nog lär det bli diskussioner.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Utvecklingen ska bli intressant att följa.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Det fanns flera frågeställningar i ltl Janssons anförande. Jag ska försöka ta fasta på några.

Ltl Jansson tyckte att grävlingen inte behövde vara med i den här paragrafen. Men några meningar tidigare sade ltl Jansson att han inte skulle vilja se att mårdhunden skulle finnas i vår fauna. Med samma argument kan man säga att därför föregår vi nu detta, vi vill inte heller att grävlingen ska bli så stor i den åländska faunan. Grävlingen hör till samma rovdjurskategori som mink och räv. Därför kom grävlingen med i den här omgången. Det var diskussion om det. Vi kom fram till att det är klokt att inte särskilja grävlingen, utan den hör till gruppen predatorer.

Det har ansetts att man bryter mot jaktlagen om man skjuter ett djur under en fast belysning. Det kommer man inte att göra med den här lagen. Man kan också diskutera och debattera ficklampa. Det kanske borde heta bärbar lampa. Vad är en ficklampa? Man kan ha en stor ficklampa som man inte får plats med i fickan, är det då en ficklampa eller en bärbar lampa?

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Man har inte räknat hur många mårdhundar vi har. Men vi har alltför mycket. Det rör sig säkert om 3000-5000 mårdhundar som finns överallt på Åland idag. Det kanske kan röra sig om 30 grävlingar. Det är inte överhuvudtaget samma frågeställning. Antagligen har det ändå diskuterats genom åren huruvida grävlingen borde vara helt fridlyst, med tanke på att det är ett så pass ovanligt djur i vår fauna. Att motivera det inför utskottet med att man ska se på grävlingen på samma sätt som på mårdhunden är kanske inte riktigt rätt.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Som nytillträdd jaktminister får jag kanske blotta min okunnighet, att grävlingen är med i den här jaktframställningen ökar egentligen skyddet på grävlingen. Skulle grävlingen inte vara med så kunde man skjuta den hur man ville och på ett mera vilda västern sätt. Nu har grävlingen ett starkare skydd men den är ändå under kontroll när den finns med upptagen i den här lagstiftningen. Utskottet kan titta lite mer på det.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag har visserligen jaktkortet här i bröstfickan men jag ids inte ta fram och läsa det. Det förekommer naturligtvis en begränsad jakt också på grävling. Jakten är inte helt fri utan den är styrd, det är min uppfattning i alla fall. Det är väl inte så att den här lagstiftningen skulle ge något större skydd.

Den här frågan jag vill framföra till utskottet som en sådan fråga som kan övervägas. Det ligger ju inte någon prestige hos regeringen att grävlingen ska avlivas i så stora mängder.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Angående gatlykta, det är nog förbjudet även efter det här. Gatlykta står som regel på vägområde och det går inte. Det ska vi komma ihåg.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Brage Eklund

Fru talman! I det stora hela så har jag inte så mycket att säga om själva lagförslaget. Jag tycker det är bra att man på ett lagligt sätt kan avliva djur i mörker, utan att man hela tiden ska vara orolig för att man ska göra lagbrott om man använder ficklampa eller bedriver upplyst jakt. Jag ser användandet av extraljus som en säkerhetsfråga i samband med att man avlivar djur. Jag ser inte något problem i den här lagframställningen.

Det har nämnts här att problemet är mårdhunden och det är mårdhunden som man vill åt. Det är ett stort problem och jag tror att problemet är mycket större än många tror. Jag sysslar inte med jakt men jag är ute i skog och mark. Vi behöver bara titta på vart skogsfågeln har försvunnit. Man får nästan med ljus och lykta leta efter en orre idag, det finns väl lite mer av morkulla. Ejdern har försvunnit och en stor orsak är att mårdhundar kommer till holmar där ejdern häckar. Bona är tomma och vittjade av mårdhunden. Jag tycker att det här är en bra åtgärd. Jag skulle nästan vilja beivra att man på något vis premierar dem som bedriver jakt på mårdhund i fällor eller på något annat sätt, för annars får vi en snedfördelning i faunan när det gäller djur, det gäller framförallt skogsfågel.

Jag vill nog påstå att jägarna nu är ganska flitiga viltvårdare, åtminstone i våra hemtrakter bedrivs nog en ganska stor verksamhet inom jaktvårdsföreningen. Vi har holkspikartalka, vi har viltåkrar och vi sätter upp saltstenar. Jag kan inte tala för hela Åland, men åtminstone försöker vi bedriva viltvård i den mån det går. Jag vill nog påstå att jägarna fortfarande bedriver viltvård. När man lyssnar på debatten så blir jägarna beskyllde för att vara någon sorts lustmördare idag och det håller jag inte med om. Jägarna har nog också en stor funktion när det gäller vårdande verksamheter. Ofta får mannen felet på sig, det är mannen som jägare och skjuter idag. Men det är faktiskt ganska många kvinnor som också är jägare. Det är flera kvinnor än vad man tror egentligen. I Sverige och Finland finns det många kvinnliga jägare.

Angående vilket utskott den här lagframställningen hör hemma, i social- och miljöutskottet eller näringsutskottet, så ställde jag frågan i en replik om inte den här framställningen borde höra till näringsutskottet. Vi fick en bra förklaring av ltl Roger Jansson och det får jag väl acceptera. Jag har fortfarande samma åsikt att det här ärendet borde höra till näringsutskottet. Det finns delvis en näringsverksamhet också i jakten idag. Gästjakt bedrivs idag och skulle kunna utvecklas mycket, mycket mera om man skulle släppa på lite regler och åtstramningar bland markägarna. Det kanske skulle kunna vara en ganska stor verksamhet som man kunde bedriva gästjakt under kontrollerade former idag. Jag hoppas att skogsägare och markägare med tiden kan förstå att det är ett tillskott att kunna arrendera ut jakträtter och att andra bedriver jakt på deras marker.

I den här framställningen går hela jakten ut på att återställa balansen i själva populationen i skog och mark. Vi måste få tillbaka skogsfåglarna och andra djur som lider av en alltför stor mårdhundsstam idag.

Jag omfattar det här lagförslaget och hoppas att det får ett positivt bemötande i utskottet. Tack.

Ltl Sara Kemetter, replik

Ltl Eklund nämner att vi har lyft fram i debatten att jaktlagen skulle ses som rövare eller mördare och det tycker jag inte riktigt. Jag tycker att jaktlagen gör ett ofantligt bra jobb och de har en viktig insats när det gäller viltvård. Hur tycker ltl Eklund att man skulle föra fram den här traditionen bland ungdomarna för att få nya jägare och få det här intresset väckt? För det är ju där problemet ligger, eller hur?

Brage Eklund, replik

Det där, ltl Kemetter, är ingen lätt fråga. Traditionerna försvinner. Jakten är en sådan tradition som håller på att försvinna på bekostnad av att man hellre sitter sex-sju timmar framför datorn än att man går ut i naturen och bedriver jakt och lär sig gamla kulturer. Det ligger nog mycket an på våra förfäder och föräldrar att slussa det här vidare till nästa generation och uppmärksamma jakten som en bra hobby och verksamhet. Det är nog till största delen en generationsfråga. Men också jaktvårdsföreningarna har en funktion att fylla, bl.a. att ha aktivitetskvällar där man t.ex. lär ut hur man skjuter.

Ltl Sara Kemetter, replik

Det känns verkligen betryggande att Ålands Framtid understöder socialdemokraternas förslag om att jobba vidare med den här frågan.

 Brage Eklund, replik

Vi har inte några bekymmer med att stöda bra förslag. Det har vi alltid gjort, oberoende var förslaget kommer ifrån.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Jag vill säga några saker om framställningen. Flera har sagt att de stöder framställningen och det gör vi givetvis också i obunden samlings lagtingsgrupp. Även om den här framställningen har påbörjats av förra regeringen så tycker vi att det är en bra ändring av jaktlagen.

Angående valet av utskott så kan jag förstå förvåningen att det har ändrats. Bortsett från vad traditionen påbjuder, att jaktfrågor alltid har gått till näringsutskottet, så finns det nog också argument för att byta utskott till social- och miljöutskottet. Jakten är nuförtiden en mycket social verksamhet jämfört med förr när man jagade av överlevnadsinstinkt. Nu far man till snabbköpet och köper sin mat. Det är också i stor utsträckning en miljöfråga. Inte är det något fel som har begåtts, att man har råkat skriva in det under social- och miljöutskottet. Man har nog gjort det övervägandet, när man har möblerat om mellan utskotten, för att jämna ut arbetsbördan. Det lagtingsledamöter som var med i det förra lagtinget och antog den här ändringen så behöver inte känna att de har gjort något fel eller misstag tycker jag. När man ska bestämma till vilket utskott ett ärende ska skickas till så är ett ärende alltid mer eller mindre relevant för det utskott som det kommer till. Ibland borde ett ärende gå till flera utskott. Därför finns det numera också den möjligheten att lagtinget under remissen kan bestämma att det ska begäras utlåtande av ett utskott. Om någon ledamot här tycker att det ligger mycket näringspolitik i det här ärendet så kan man föreslå att det också begärs ett utlåtande av näringsutskottet. Men jag tror inte att det här är en sådan ändring av jaktlagen.

Fru talman! Själv är jag inte jägare, men min fru är det. I vårt hus är det lite omvända världen mot vad det traditionellt brukar vara att det är mannen som jagar. Jag har själv aldrig varit jägare, haft jaktkort eller deltagit i någon jakt annat än som tillåten åskådare. Det närmaste jag kommit jakt är att jag har haft en jaktintresserad hund, men nu har han också kastat veven, tyvärr. Jag har en ny hund och den är också alltför mycket jaktintresserad. Jag ser ganska neutral och nyktert på jakten. Trots att jag själv inte är utövare så tycker jag det är en väldigt viktig del av kulturen och av det åländska samhället. Det finns mycket traditioner inom jakten. Trots de här traditionerna så finns det ett behov av att utveckla jakten och att de bestämmelser som reglerar jakten följer med sin tid.

Jakten är en väldigt viktig social del av hållbar utveckling. Jakten har fått sig några allvarliga törnar i och med EU-medlemskapet. Om man tänker på vårfågeljakten har det varit en stor nackdel, särskilt för den befolkning som bor nära naturen på landsbygden och framförallt i skärgården. Man har inte kompenserats med någon annan social verksamhet i stället. Nu har det blivit lite bättre när vårfågeljakten till viss del har återinförts. Dessutom ger jakten nyttig mat och jakten har många positiva bieffekter. Man får intresse för miljö och natur, man får motion och uppleva friluftsliv och det leder till matlagning och social samvaro på flera sätt. Vi använder också jakten som representationsmedel osv.

Därför är också en sådan här relativt liten fråga viktig för att föras till lagtinget och ändra jaktlagen. Jag ser det som att jägarna och jakten är en del av den biologiska mångfalden och därigenom också på sätt och vis lagtinget och det regelverk som styr jakten och delar av den biologiska mångfalden.

Jakt handlar om att kunna använda räntan på det kapital som naturen erbjuder utan att tära på kapitalet. Om man tär för mycket på kapitalet och tar ut för mycket dividend så minskar kapitalet. Då måste man komma med åtgärder som håller kapitalet konstant eller ökar det. Det är som att driva ett företag fast i annan valuta.

Det här är ett sätt att underlätta för jägarna att bedriva viltvård och därigenom hantera kapitalet på ett sådant sätt att det finns en avkastning att jaga. Därför är det en viktig ändring att genomföra det här och tillåta det här i hjälpmedlet för att kunna bekämpa mårdhunden. Alla, som bor och verkar utanför rondellen, vet att mårdhunden är ett stort problem också för en icke jägare. Det är problem för husdjursägare och det är problem för sådana som vistas i trafiken osv. Mårdhunden, vilket det här i stort sett här handlar om, behöver absolut bekämpas på ett effektivt sätt. Tack.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.