Enda behandling

  • Utdrag ur protokollet

    Plenum börjar 1

    Första behandling. 1

    1    Godkännande av det fakultativa protokollet till internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

    Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 3/2013-2014)

    Landskapsregeringens yttrande (RP 4/2012-2013-s)

    Republikens presidents framställning (RP 4/2012-2013)

    Enda behandling. 25

    2    Budget för landskapet Åland 2014

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 7/2013-2014)

    Landskapsregeringens budgetförslag (BF 1/2013-2014)

    Budgetmotioner (BM 1-50/2013-2014)

    Plenum slutar 97

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering. 27 ledamöter närvarande.

    Lagtingsledamoten Sara Kemetter anhåller om ledighet från dagens plenum och plenum den 18 december på grund av sjukdom. Beviljas.

    Första behandling

    1        Godkännande av det fakultativa protokollet till internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

    Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 3/2013-2014)

    Landskapsregeringens yttrande (RP 4/2012-2013-s)

    Republikens presidents framställning (RP 4/2012-2013)

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

    Diskussion.

    Ltl Katrin Sjögren

    Talman! Det fakultativa protokollet till internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, ett tilläggsprotokoll, till själva grundkonventionen har orsakat en hel del pannor i djupa veck. Ärendets gång har varit mycket intressant att följa och vi har brutit ny mark. En avgörande skillnad i ålänningarnas liv utgör icke detta ärende men är man självstyrelsenörd, som vi ju alla är i denna sal, har det varit mycket intressant.

    Pudelns kärna har varit att lagtinget ska ge sitt bifall till ett tilläggsprotokoll när vi uppfattar att vi ursprungligen inte godkänt konventionen. Från lag- och kulturutskottet vill vi tacka självstyrelsepolitiska nämnden som gjort ett gediget arbete med frågan och jag utgår från att lagtinget får höra representanter från nämnden. Det är självstyrelsepolitiska nämnden som har vänt och vridit väldigt ingående på den här frågan, vilket vi är tacksamma för. Vi har också haft starkt stöd från lagtingsdirektören.

    Utskottet föreslår att lagtinget nu ger sitt bifall både till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och till det fakultativa protokollet till de delar tilläggsprotokollet faller inom landskapets behörighet.

    Lite historik. ESK-konventionen trädde ikraft i Finland i januari 1976 på basen av en förordning medan det protokoll till vars ikraftträdande presidenten nu begär bifall, sätts ikraft genom en lag. Alltså konventionen sattes ikraft genom en förordning och nu handlar det om en lag där lagtinget måste ge sitt bifall.

    Lagtingets omfattande behandling av ärendet har huvudsakligen koncentrerats till den problematik som föranleds av att ESK-konventionen transformerades genom en förordning till vars ikraftträdande landstinget inte gav sitt bifall, medan lagtingets bifall nu begärs till lagen om ikraftträdande av det fakultativa protokollet till konventionen. Hänger ni med?

    Lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd har på utskottets begäran avgett två yttranden i ärendet. I det första ansåg nämnden att lagtinget inte bör ge sitt bifall till ikraftträdandet av det fakultativa protokollet utan bör invänta en kompletterande framställning från republikens president så att lagtinget först ges möjlighet att ta ställning till konventionen.

    Efter det att nämnden avgivit sitt första utlåtande begärde justitieministeriet ett utlåtande från Ålandsdelegationen som den 13 maj 2013 konstaterade att frågan om ESK-konventionen är gällande i landskapet bör bedömas enligt det rättsläge som gällde vid tidpunkten för konventionens ratificering, alltså med gamla självstyrelselagen.

    Vidare ansåg Ålandsdelegationen att ett avtal som satts ikraft på ett sätt som var korrekt enligt den tidigare självstyrelselagen fortfarande bör anses vara bindande utan att nytt bifall behöver inhämtas av lagtinget. Ålandsdelegationen framhöll också att statsmakten inte ensidigt har behörigheten att bedöma om ett internationellt avtal innehåller sådana bestämmelser att de förutsätter lagtingets bifall, och statsmakten kan inte kringgå denna skyldighet genom valet av sättet för transformering.

    I sitt andra yttrande, vilket avgavs efter det att Ålandsdelegationen avgivit sitt utlåtande, konstaterade självstyrelsepolitiska nämnden att republikens president enligt vad nämnden fått erfara inte kommer att överlämna någon kompletterande framställning där lagtinget ges möjlighet att ta ställning till ESK-konventionen.

    Nämnden konstaterade därefter att om lagtingets samtycke skulle ges till både ESK-fördraget och det fakultativa protokollet kan nämnden rekommendera ett förfarande där lagtinget som svar på den nu aktuella framställningen från republikens president ger sitt bifall till både ESK-konventionen och det fakultativa protokollet.

    Lagtingets beslut skulle ges för kännedom till statsrådet som kan deponera ratifikationsinstrumentet för det fakultativa protokollet utan någon reservation, men som till ikraftträdandeförordningen för det fakultativa protokollet fogar en hänvisning till lagtingets bifall. Hänvisningen skulle ha följande lydelse: ”Ålands lagting har gett sitt bifall till att förordningen träder ikraft i landskapet”. Statsrådet skulle samtidigt i fördragsserien publicera ett meddelande om att lagtinget har gett sitt samtycke även till ESK-konventionen. Förfaringssättet skulle enligt nämndens mening innebära ett nationellt klargörande av lagtingets samtycke även till ursprungskonventionen.

    Efter att utskottet fick nämndens förnyade utlåtande bad utskottet landskapsregeringen inkomma med ett kompletterande yttrande över vilka konsekvenser ett eventuellt samtycke till ESK-konventionen skulle få för landskapet och om landskapsregeringen förespråkar ett sådant samtycke.

    I sitt yttrande framhåller landskapsregeringen att man kan anse att konventionens artikel 2 med en bestämmelse om språk är förenlig med självstyrelselagens bestämmelse om att undervisningsspråket i skolor som bekostas med offentliga medel är svenska. I övrigt anser landskapsregeringen att konventionen inte innehåller bestämmelser som skulle vara problematiska för landskapet att omfatta.

    Utskottet bad även landskapsregeringen att redogöra för sin syn på möjligheten för landskapsregeringen att i lagtinget initiera ärendet om ett godkännande av ESK-konventionen och om den politiska viljan till ett sådant initiativ. Landskapsregeringen svarade att den inte i detta fall anser sig ha möjlighet att initiera ett ärende i lagtinget om bifall till det nu aktuella fördraget, alltså något av ett självstyrelsepolitiskt vakuum.

    I 59 § i självstyrelselagen sägs att om ett internationellt fördrag eller någon annan internationell förpliktelse som Finland ingår eller förbinder sig till innehåller en bestämmelse som faller inom landskapets behörighet, träder bestämmelsen ikraft i landskapet endast om lagtinget ger sitt bifall.

    Utskottet noterar att självstyrelselagen inte uttryckligen stadgar att en begäran om ett bifall till en författning om sättande ikraft av en internationell förbindelse ska komma från republikens president men noterar samtidigt att detta är en etablerad praxis.

    I lagtingsordningens 28 § finns en uppräkning av de ärenden som kan tas upp till behandling av lagtinget. Där ingår inte någon direkt möjlighet för landskapsmyndigheterna att initiera ett bifall till ikraftträdande av internationella fördrag. Enligt samma paragraf kan det i arbetsordningen intas bestämmelser om andra sätt att uppta ärenden i lagtinget. Några sådana bestämmelser ingår tillsvidare inte i arbetsordningen men enligt dess 108 § kan avvikelser från bestämmelserna i arbetsordningen företas i enskilda fall genom ett enhälligt beslut i lagtinget.

    Utskottet noterar att den problematik som nu föreligger inte kunde förutses vid antagandet av självstyrelselagen, lagtingsordningen och arbetsordningen. Därför är en extensiv tolkning av bestämmelserna nödvändig för att möjliggöra det förfarandet som skisseras i självstyrelsepolitiska nämndens yttrande.

    Utskottet noterar att berörda ministerier inte förefaller ha invändningar mot förfarandet utan tvärtom avser medverka vid publiceringen i författningssamlingens fördragsserie.

    I landskapet föreligger inte, till skillnad från t.ex. i Färöarna, en tradition att på föreslaget sätt själv utöka sin behörighet. Trots detta och för att i någon mån skapa en ny praxis förespråkar utskottet av självstyrelsepolitiska skäl och mot bakgrund av ärendets principiella betydelse att det av nämnden rekommenderade förfarandet genomförs.

    Lite om innehållet. Det fakultativa protokoll stipulerar rätt att anföra klagomål om man anser sig ha utsatts för en kränkning från statens sida av någon av de rättigheter som anges i konventionen. Protokollet innehåller detaljerade bestämmelser om förutsättningarna för upptagande av klagomål till prövning och om den egentliga behandlingen av dem.

    Konventionsstaterna åtar sig, enligt ESK-konventionen, att garantera att rättigheterna i konventionen utövas utan diskriminering av något slag på grund av bl.a. språk. Konventionsstaterna erkänner vidare rätten för var och en till utbildning. Bland annat ska grundskoleutbildning enligt konventionen vara obligatorisk och kostnadsfritt tillgänglig för alla och utbildning över grundskolestadiet i olika former ska tillhandahållas och göras tillgängliga. Några uttryckliga bestämmelser om rätt till undervisning på sitt modersmål ingår inte i konventionen. Utskottet konstaterar att enligt självstyrelselagens 40 § är undervisningsspråket i skolor som bekostas med allmänna medel och får understöd av sådana, svenska, om inte något annat stadgas genom landskapslag.

    Landskapsregeringen konstaterar i sitt utlåtande att ESK-konventionens artikel 2 är förenlig med självstyrelselagens bestämmelse om undervisningsspråk.

    Till sist anser utskottet att frågan om att i lagtinget initiera ärenden som rör lagtingets godkännande av internationella fördrag bör beaktas i samband med den förestående översynen av lagtings- och arbetsordningen.

    Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att lagtinget genom att ge sitt bifall till både ESK-fördraget och det fakultativa protokollet ger sitt samtycke till att viktiga internationella avtal om mänskliga rättigheter blir gällande också i landskapet, trots att republiken presidenten inte har berett lagtinget möjlighet att ge ett sådant bifall till ursprungskonventionen.

    Till lag- och kulturutskottets betänkande finns en reservation som jag utgår ifrån att reservanten, ltl Axel Jonsson själv presenterar. 

    Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget ger sitt bifall.

     

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Det här var självstyrelsejuridik på relativt hög nivå. Tack för det, ordförande Sjögren.

    Åland vill vara ett internationaliserat människorättsvänligt samhälle, så långt är det gott och väl. Jag har ju i nämnden biträtt det här förfarandet.

    Av finkänsla, uppenbarligen, avstod ordförande att nämna det verkliga problemet i sammanhanget. Det är den bristfälliga rentav felaktiga riksdagsbehandlingen av detta ärende. Därför bryter nu lagtinget och nämnden ny mark, för ingen ska tro att det här är den sista gången vi står inför ett sådant här problem, det här är första gången. Det som nu sker kommer att vara stilbildande, men lagtinget får inte ge upp. Lagtinget måste fortfarande jobba för två saker. För det första; att riksdagsbehandlingen och grundlagsutskottsbehandlingen blir sakenlig i kommande fall, för det andra; att presidenten är villig att uppgradera transformeringsförfarandet.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det var rakt på sak och mycket tydligt från ltl Gunnar Jansson. Så är det. Vi har lite öppnat Pandoras ask. Vi kommer i lagtinget att få ta ställning till sådana här ärenden i framtiden. Därför måste vi dels ha ett förfaringssätt där det inte råder självstyrelsepolitiskt vakuum. Vi blir också tvungen att behandla de olika konventionerna fördragen in casu.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Talman! Ja, och vi ska inte tro att de som kommer är lika enkla som detta människorättsvänliga avtal. Vi kommer att ställas inför betydligt mera knepiga frågor i föreningen av en modern självstyrelseordning till internationaliseringen som pågår och som vi känner till. Därför menar jag att dessa två ämnen i sammanhanget är helt grundläggande. Presidenten ska förhoppningsvis gå in för en uppgradering av transformeringsförfarandet och framförallt måste riksdagen strama upp sin egen hantering av de här frågorna, och inte, såsom med det här fallet, förbigå hela den åländska delen med tystnad. 

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Jag håller med om varje bokstav som ltl Gunnar Jansson anför. Vi kommer att få sätta pannorna i djupa veck framöver, det kan vi vara helt säkra på. Samtidigt är det väldigt, väldigt intressant.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson

    Tack, fru talman! De här utvecklas till en intressant fråga under det gångna året. Den största frågan har handlat om hur vi ska förhålla oss till internationella fördrag som har transformerats genom förordning och således inte skickats till lagtinget för bifall.

     Den åländska linjen har ända sedan 1951-års självstyrelselag trädde i kraft varit entydig. De fördrag som har transformerats genom förordning eller författning av lägre rang så gäller inte den del de faller inom landskapets behörighet om de inte har skickats till Åland för bifall.

    Vad har vi då stött oss på? Man behöver inte gå längre tillbaka än till förarbetet till 1951-års självstyrelselag, 11 § 3 mom. 19 p, som reglerar området som är reglerat genom internationella fördrag. I detaljmotiveringen skriver man så här: ”Denna punkt har i lagförslaget upptagits i oförändrad avfattning, dock har regeringen ansett att landskapets autonomi icke finge utan landstingets samtycke genom fördrag beskäras.” Autonomin kan således inte beskäras genom att man ingår ett internationellt fördrag. Det var grundtanken med den här punktens utformning i 1951-års självstyrelselag. Det är en ganska solklar formulering, enligt mitt förmenande.

    Senare har man gjort den här frågan mera komplex. Från rikets sida har man säkert haft lite dåligt samvete för här. Man har i olika omgångar hävdat att de här fördragen i alla fall skulle vara gällande på Åland, vilket vi har motsatt oss konsekvent sedan dess. Vi har bl.a. fått stöd av en promemoria från 1982 skriven av Nisse Virtanen och vi har fått stöd för den här linjen från den förra Ålandskommitténs betänkande från 1987 och vi har stått fast vid detta. 

    En viktig orsak till detta är att det inte bara är ESK-fördraget eller konventionen som har transformerats genom förordning på det här sättet. Det finns också andra fördrag, som har satts ikraft i Finland genom förordning, och som inte har skickats till lagtinget. Vi känner i dagsläget inte till omfattningen av det här för landskapsregeringen håller på att kartlägga frågan, vilket ännu inte är slutfört. Men det finns en hel del fördrag som har trätt ikraft på det här sättet. I värsta fall finns det sådana fördrag som kan kräva att självstyrelselagens språkbestämmelser ändras om man konstaterar att de här fördragen är ikraft. Därför har den här frågan under behandlingen varit av otroligt viktig principiell karaktär. Om man konstaterar att de här fördragen skulle vara ikraft, trots skrivningen i förarbetena från 1951-års självstyrelselag, så kan det får sådana konsekvenser som vi idag har svårt att överblicka. Därför behöver den här frågan behandlas med yttersta försiktighet.

    Därför skrev också självstyrelsepolitiska nämnden i sitt första, av två, yttranden till lag- och kulturutskottet.  ”Eftersom det inte på något sätt entydigt kan slås fast att ESK-konventionen gäller även i landskapet till de delar den innehåller bestämmelser som faller inom landskapets behörighetsområde anser nämnden att lagtinget inte bör ge sitt bifall till ikraftträdandet av det fakultativa protokollet utan bör invänta en kompletterande framställning från republikens president så att lagtinget först ges möjlighet att ta ställning till konventionen.”

    Diskussion har nu lett så långt att lag- och kulturutskottets majoritet föreslår att vi ska godkänna konventionen i anslutning till tilläggsprotokollet.

    Vad kan då faran vara med det? Det är detta som min reservation bygger på. Vi vet inte om det här kommer att få den effekt som vi själva önskar. Det här är en frihet som vi tar oss, vilket jag principiellt inte motsätter mig utan det är bra att vi försöker komma framåt här i lagtinget ta oss nya friheter, men vi vet inte om det här t.ex. kommer att accepteras av en domstol. Vi vet inte om det kommer att få den verkan som vi eftersträvar och att det här beslutet slutligen gäller också till den del det gäller konventionen i sin helhet. Tilläggsprotokollet kan vi säkert godkänna, absolut, det är ett fördrag i sig i folkrättslig mening, men konventionen? Blir det ett slag i luften eller kan vi vara säkra på att konventionen också betraktas som gällande av en domstol, att vi har gett vårt bifall? Tveksamt!

    Om det tolkas som om vi har gett vårt bifall till tilläggsprotokollet men inte till konventionen på rätt sätt så kan man fundera på om man kan ge ett bifall till ett tilläggsprotokoll till en konvention som inte har satts ikraft. Nja, man får snarare se det som besked och en bekräftelse på att den här konventionen är ikraft på Åland. Det blir ett motargument mot oss själva om det konstateras vara på det sättet.

    Därför har vi i Ålands Framtid varit skeptiska till att man genom det här tvådelade beslutet, som nu föreslår, att dels ge vårt bifall till tilläggsprotokollet men också i förbifarten ge vårt bifall till konventionen. Det är ett högt spel. Konsekvenserna av det här är för svåra att överblicka, även om tanken att vi ska ta oss den här friheten från lagtinget är intressant. Det kan riskera att få negativa konsekvenser just för tolkningen av övriga internationella fördrag som transformerats genom förordning. Det är detta som vi vill höja ett varningens finger för. Vi anser inte att lagtinget ska gå in för den linjen.

    Vad gäller möjligheten att utveckla vår frihet, vi utvidgar inte vår behörighet men vi utvidgar den praxis som vi idag har tillämpats, så självstyrelselagens 59 § kräver inte uttryckligen att det är presidenten som kommer hit med de internationella fördragen. Den kräver att lagtinget ska ge sitt bifall. Man säger ingenting om formerna för det här.

    Det talar ju för att man faktiskt kunde ändra praxis på det här området, att vi själva ger vårt bifall. Vi tar själva initiativ till vårt bifall vad gäller samtliga internationella fördrag. Självstyrelselagens ord och mening motsätter sig inte detta. Däremot har praxis varit att presidenten kommer hit med de internationella fördragen. Varför ska det här vara hugget i sten? Här kunde vi absolut ta chansen, nu när vi faktiskt har ett ärende där det också är i rikets intresse att få praxis ändrat. Vi kan utnyttja den möjligheten, men nu väljer vi att gå Finland till mötes så att man kan undvika en reservation i samband med ratificeringen.

    Jag och vi i Ålands Framtid hade gärna sett att vi hade tagit steget och utnyttjat den möjligheten till det som vi faktiskt, förvånande nog, alla var överens om att det här behöver man beakta i samband med översynen av lagtingsordningen som nu har påbörjats vad jag har förstått.

    Jag förslår att lagtinget i enlighet med arbetsordningens 44 § begär ett nytt betänkande från lag- och kulturutskottet, till dess att lagtinget först ges möjlighet att ta ställning till ett ärende om bifall till ESK-konventionen i sin helhet.

    Det är inte för att vi motsätter oss det fakultativa protokollet eller ESK-konventions innehåll, utan för att vi inte är beredda att godkänna tillägg till konventioner som vi inte på ett entydigt sätt, enligt självstyrelselagen, vet att ha satts ikraft på Åland.  Det är lite högt spel med självstyrelselagen och de språkbestämmelser som vi gärna har kvar i självstyrelselagen också framöver.

    Det var mitt förslag. Jag hoppas att det är något som mina lagtingskollegor kan fundera ett extra varv på före vi nu hastar iväg för att gå Finland till mötes i den här frågan. Självstyrelsen måste sättas först i alla sammanhang.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Jag är ordentligt förvånad att ett självstyrelseprogressivt parti som Ålands Framtid nu agerar på det här sättet. Kollegan Axel Jonsson har ju varit med i självstyrelsepolitiska nämnden och då har vi varit överens om våra linjedragningar i den här frågan.

    Nu är då kollegan självstyrelsepolitisk försiktig eller självstyrelsepolitiskt räddhågsen i lag- och kulturutskottet och i sin reservation. Vad blir bättre av att landskapsregeringen nu skulle initiera grundfördraget, vilket de sagt att de avser att inte göra, än att lagtinget nu tar på sig ansvaret själva och åtgärdar den här situationen?

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tvärtom, jag är inte självstyrelsepolitiskt försiktig, jag är ytterligare progressiv. Jag vill få in en bestämmelse i lagtingsordningen som säger att vi ska ta samtliga internationella fördrag och vi ska själva initiera dem här i lagtinget, förslagsvis landskapsregeringen och det kan även göras på annat sätt. Vem som initierar är inte viktigt förutom att vi på Åland själva kan ta initiativet så att vi slipper den här typen av problem framöver. Det är väl att vara självstyrelsepolitiskt progressiv om någonting snarare än försiktig.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Så förslaget är alltså att vi först ska ändra lagtingsordningen för att vi i framtiden ska kunna göra det som vi nu gör självstyrelseprogressivt? Det var en lustig förklaring.

    Presidenten kommer ju inte att göra det här tyvärr, det har vi fått reda på. Så det är ett icke förslag som framförs i reservationen. Därför har vi tagit ställning till hur vi klarar ut situationen. Genom att man nu har lovat att publicera det här i fördragsserien så kommer det att binda finska domstolar och det kommer att innebära att staten i framtiden säkert kommer att förfara på mera korrekt sätt än vad man har valt att göra nu. Vår markering blir väldigt stark genom att vi har kunnat komma överens om den här publiceringen i fördragsserien.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Den typen av vi utfästelser som har getts på tjänstemannanivå litar åtminstone inte jag på före jag ser dem på papper. Det är min utgångspunkt i den här frågan.

    Vad gäller de internationella fördragen så enligt ltl Janssons resonemang så ska vi i fortsättningen själva ta initiativ till de här fördragen på det här sättet vad gäller samtliga fördrag? Nej, det är det som är Ålands Framtids ambition, att vi ska slippa vänta på att presidenten skickar hit de internationella fördragen. Vi ska själva kunna initierade det, vi ska själva kunna sätta de fördrag som liknar ESK-konventionen ikraft, när vi vill, så att vi slipper den här typen av problematik. Vi kan lösa det här själva utan att behöva vänta på presidentens goda vilja.

    Vi måste få det här klart och tydligt i vår lagtingsordning så att vi har ett system som vi vet att håller. Nu gissar vi, antar och tror att konventionen i sin helhet träder ikraft. Man kan väl hoppas, men det är inte värt risken enligt Ålands Framtids förmenande.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Wille Valve, replik

    Tack, ltl Jonsson. Jag vill ta fasta på en sak som ledamoten lyfte fram i sitt anförande, nämligen en eventuell oklarhet huruvida den så kallade moderkonventionen skulle vara gällande rätt i en domstol. Det problemet ser inte jag med tanke på vad som står i Ålandsdelegationens utlåtande. De kom fram till att vad Ålandsdelegationens anbelangar så är den här konventionen införlivad i Finland och också på Åland. Det är klart att vi i det här huset kan ha en annan åsikt än vad Ålandsdelegationen har. Vi har en annan åsikt än vad en enig Ålandsdelegation har. Men i en eventuell domstolsbehandling så är det Ålandsdelegationens åsikt som gäller.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Om inte konventionen har trätt ikraft på Åland till de delar de faller inom landskapets behörighet så gäller den inte. Risken med den här behandlingen är att vi undergräver vår egen argumentation och den linje som vi har haft sedan 1951-års självstyrelselag trädde ikraft, att den här typen av fördrag inte är ikraft på Åland och inte ska tillämpas i en domstol till de delar de faller inom landskapets behörighet, om inte lagtinget har gett sitt bifall. Logiken är ju klockren. Det är precis som man skriver i 1951-års förarbeten. Landskapets autonomi får inte med internationella fördrag beskäras. 

    Minister Wille Valve, replik

    En annan sak som ledamoten nämnde i sitt anförande var möjligheterna att tvinga fram en reservation hos Finland, uttryckligen till det så kallade tilläggsprotokollet. Min följdfråga är lite mera av politisk natur: Vad anser Ålands Framtid att vi har att vinna på att tvinga fram en reservation till tilläggsprotokollet som vi innehållsmässigt alla i denna sal är överens om att inte är kontroversiellt?

    Ltl Axel Jonsson, replik

    För min del behöver inte Finland alls reservera sig vad gäller Åland eftersom vi inte har godkänt konventionen tidigare. Vi har sagt att den inte har trätt ikraft på Åland. Ska vi reservera oss mot en konvention som vi anser att inte är ikraft på Åland? Det resonemanget verkar lite bakvänt. Men det är en sak för Finland att ta ställning till. Vi måste hålla fast vid linjen att den här konventionen inte är i kraft på Åland. Nu undergräver vi den linjen genom att ta någon slags gyllene medelväg i stället för att stå upp för självstyrelsen och den linje som våra tidigare representanter i den här salen har drivit.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Det var många kullerbyttor i ltl Axel Jonssons resonemang. Han lutar sig mera mot formalia, att det ska gå rätt till. Det viktigaste är väl konventionens innehåll, om vi bryr oss om de mänskliga rättigheterna, att den träder ikraft även på Åland.

    Nu gör vi det på eget initiativ, just det som ltl Axel Jonsson vill att vi inte ska invänta att någon president ska skicka den till oss. Vi tar ett eget initiativ. Men det vill ändå inte Ålands Framtid och ltl Jonsson vara med på. Det blir ett underligt resonemang.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Skillnaden mellan vårt förslag och majoritetens förslag är att vi vill att det här sättet ska användas på samtliga internationella fördrag. Vi vill kunna lösa de problemen själva och inte bara när det uppstår problem så löser vi det på en höft och hoppas att det gäller. Vi vill ha ett system, vi vill ha det inskrivet i lagtingsordningen hur vi kommer att göra framöver och då har vi problemet löst. Varför ska vi riskera självstyrelselagen språkbestämmelser med ett sådant här enkelt fördrag som ett tilläggsprotokoll? Det har inte direkt några bindande skrivningar. Det har dessutom konstaterats av landskapsregeringen att det inte föranleder några lagstiftningsåtgärder Åland. De rättigheter som man får enligt tilläggsprotokollet finns ju redan för ålänningarna.

    Att vi ska värna om mänskliga rättigheter låter fint men i praktiken så gör vi det redan.

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Skillnaden är att ingen människa på Åland kan åberopa konventionens innehåll om den inte är antagen på Åland. Det är en ganska stor väsentlig skillnad.

    Ltl Axel Jonsson sade också att han är beredd att anta samtliga konventioner på Åland, även de, som jag upplever, kan vara motstridiga till självstyrelsens grunder. Där kommer åtminstone jag inte att kunna anta dem.

    Jag förstår att det nu är någon slags uppvisning av vem som är bäst på att vara självstyrelseprogressiv. Jag anser att det är att vara självstyrelseprogressiv om man tar saken i egna händer och antar den här konventionen på Åland och inte behöver invänta någon president som nu har sagt att man inte kommer att skicka den. Då tar vi makten i våra egna händer.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Inte är någon slags uppvisning i vem som är mest självstyrelseprogressiv. Det får stå för ltl Lindholm själv.

    Vad gäller det fördrag, som vi har på vårt bord, ja man kan tänka sig den lösning som majoriteten nu föreslår. Däremot vet vi inte vilka konsekvenser den lösningen får.

    Jag är inte heller beredd att godkänna samtliga internationella fördrag rakt av. Däremot vill jag gärna att lagtinget fortsättningsvis också ska få ta ställning till dem och inte som nu förbiser lagtinget från rikets sida. Enda orsaken till att majoriteten har valt det här sättet är ju för att man ska få det att gå snabbt så att Finland ska slippa att reservera sig. Varför ska vi ha en sådan brådska med ett fakultativt protokoll som man inte direkt kan åberopa vissa bestämmelser i? Det finns inga konkreta bestämmelser. Det är ett ganska svagt dokument.

    Talmannen

    Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! När det gäller själva sakfrågan så kan man formulera som så vi har en majoritet i detta parlament som inte i onödan vill ställa det åländska systemet vid den internationella skampålen. Att vi inte aktivt ser till att internationella konventioner som gäller mänskliga rättigheter etc. inte skulle bli gällande på Åland, att den åländska befolkningen inte skulle kunna åberopa det.

    Jag vill starkt tillbakavisa ltl Axel Jonssons påstående att det skulle vara ett högt spel som vi från majoritetens sida bedriver i denna fråga. Vi har egentligen gjort det maximala av en mycket svår situation i och med att vi nu har ett utlåtande från Ålandsdelegationen som styr vårt handlande.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Jag kan känna en viss sympati för kollegan Jonssons sätt att tänka. Jag noterar den här förändringen i profil mellan självstyrelsepolitiska nämndens behandling och behandlingen i lag- och kulturutskottet med en inväntande attityd till att dammet lägger sig. Jag kan hysa en viss sympati för det.

    Låt mig bara upplysa om att hela det problemet hade varit ur världen om riksdagen och i grundlagsutskottet hade behandlat den här frågan korrekt. Man borde ha insett att här har vi ett president fall ett fakultativt protokoll till en konvention som bringats ikraft i Finland och uppenbarligen även på Åland med förordning enligt ett gammalt system, vars rättseffekter är oklara. Min erfarenhet är att med ett korrekt förfarande i riksdagen och utskottet så skulle behandlingen har frusits, detta hade retts ut och så hade parlamenten på jämbördig bas rett ut det hela i samförstånd och samtidigt.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Givetvis hade det varit det bästa alternativet, att vi hade fått grundlagsutskottet att konstatera att man behöver skicka ESK-konventionen till Åland för bifall. Men det fanns också en risk med att man skulle ha tagit upp det här i grundlagsutskottet, att man hade konstaterat i enlighet med de funderingar och den inställningen man har haft tidigare från riket sida, att de här fördragen är i kraft på Åland. Då hade det snarare varit till vår nackdel. Det är en hypotetisk fråga eftersom man inte vet vilken ställning grundlagsutskottet skulle ha tagit i det här fallet.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Redan under behandlingen i självstyrelsepolitiska nämnden så vittnade en professor och två ministerier om att det grundläggande problemet i det här sammanhanget är den tystnad var med ärende passerade riksdagen. Hade åtminstone frågan problematiserats där så hade utgången inte alls behövt vara den som Jonsson här nämner. Jag menar nog att ett aktivt företagsamt lagting hade kunnat hantera frågan i ett mycket tidigare skede än nu, i så fall.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Danne Sundman

    Fru talman! Det här ärendet har tagit en minst sagt intressant vändning. Det har kommit att handla om självstyrelsejuridik på högsta nivå och har varit mycket principiellt intressant. I sak däremot är det inte så svårt, själva materiella innehållet är det ingen som har något emot, vare sig konvention eller det fakultativa protokollet. Ett litet steg för traktatsrätten men ett gigantiskt kliv för självstyrelsen och dess parlament – lagtinget, kan man säga.

    Talman! Vad är det då som gör det så intressant och principiellt viktigt? När presidentens framställning om godkännande av det fakultativa protokollet till den s.k. ESK-konventionen landade på lagtingets bord anade ingen något oråd. Som sig bör, enligt den nya lagtingsordningen, utlät sig landskapsregeringen på basen av en beredning. Också i utlåtandet fick ärendet grönt ljus.

    Däremot gav dåvarande kansliminister Lindholm ett förbehåll – gult ljus kan man säga – och förde en diskussion kring huruvida man kunde anse att själva moderkonventionen var satt ikraft i landskapet Åland beträffande de rättsområden som är självstyrelsens behörighet. Detta och tillhörande ryggmärgsreflex som varje lagtingsledamot måste besitta, fick mig att föreslå att lagtinget enligt, också det, en ny bestämmelse i lagtingsordningen skulle besluta att begära in ett yttrande från självstyrelsepolitiska nämnden samtidigt som ärendet remitterades till lagutskottet. Processen härefter fram tills idag blev omfattande. Självstyrelsepolitiska nämnden har yttrat sig två gånger till lagutskottet i ärendet och har ägnat många möten åt detta.

    Nämnden koncentrerade sig i sitt första utlåtande kring den problematik som föranleddes av att konventionen transformerades, sattes ikraft, genom en förordning till vars ikraftträdande landstinget inte gav sitt bifall medan lagtingets bifall nu begärs till det fakultativa protokollet till konventionen. Frågan var här om konventionen är gällande på landskapets behörighetsområde och om vilka slutsatser som kan dras av svaret på frågan.

    Nämnden för ett resonemang i sitt yttrande utgående från två sätt att tolka rättsläget vid tidpunkten för ikraftträdandet men kommer till slutsatsen: ”Eftersom självstyrelselagens behörighetsgränser inte kan ändras genom en förordning anser nämnden för sin del att bestämmelsen bör tolkas så att samtycke alltid krävs när ett fördrag innehåller bestämmelser som faller inom landskapets behörighetsområde.”

    Yttrandet resonerar sedan kring argument för denna ståndpunkt och följden av den och kommer till följande slutrekommendation inför behandlingen i lag- och kulturutskottet: ”Eftersom det inte på något sätt entydigt kan slås fast att ESK-konventionen gäller även i landskapet till de delar den innehåller bestämmelser som faller inom landskapets behörighetsområde anser nämnden att lagtinget inte bör ge sitt bifall till ikraftträdandet av det fakultativa protokollet utan bör invänta en kompletterande framställning från republikens president så att lagtinget först ges möjlighet att ta ställning till konventionen.”

    Efter detta fördes informella diskussioner med riksmyndigheterna och beskedet därifrån var negativt, någon ny framställning med konventionen var inte att vänta. I det här skedet hade denna, som sagt; i sak rätt så oförargliga fråga utvecklats till ett problem med potentiella diplomatiska förvecklingar som följd. I detta skede av behandlingen stod det klart att detta nog är en ganska stor sak för Finland som ju har satt ikraft denna och flera andra konventioner, ratificerat den och gentemot de andra fördragsslutande parterna förbundit sig att tillse att konventionen utan förbehåll gäller inom hela territoriet trots att så inte är fallet. En realisering av detta skulle förstås inte se vidare ut varför man med styv överläpp tydligt hävdar och argumenterar för motsatsen. Fullt förståeligt faktiskt, sett ur deras perspektiv.

    På grund av detta låsta läge begärdes ett utlåtande från Ålandsdelegationen för att bringa klarhet i frågan. Ålandsdelegationen som brukar vara tydlig och rättfram i sina yttranden var denna gång allt annat än det. Man kan här tala om att ”som katten går runt het gröt”. Endast den sista meningen i utlåtandet innebär ett ställningstagande: ”Det kan för övrigt inte anses att statsmakten ensidigt har behörigheten enligt den valda självstyrelsesystematiken att bedöma om ett internationellt avtal innehåller sådana bestämmelser att de förutsätter lagtingets bifall, och statsmakten kan inte kringgå denna skyldighet genom valet av sättet för transformering.”  Alltså; i klartext, statsmakten kan inte ensidigt förklara självstyrelselagen och sätta bestämmelser ikraft inom landskapets behörighet utan lagtingets godkännande. Saken var därmed ut självstyrelsens perspektiv klar men faktum kvarstod, någon konvention att ta ställning till fanns inte.

    Talman! För att lösa denna gordiska knut på ett lämpligt sätt utan att ta till något drastiskt alexanderhugg och realisera betydande diplomatiska pinsamheter kreerade självstyrelse politiska nämnden med lagtingsdirektören vid tangentbordet en sådan lösning att lagtinget på eget initiativ tar konventionen till behandling och godkänner den för att samtidigt ta ställning till protokollet, alltså utvidgar ärendet och tar konventionen med i samma behandling. Något som redogörs för i det andra yttrandet. Detta möjliggör vad man kan kalla reparation av det trasiga i ärendet och för att vidimera det på behörigt sätt utverkades ett löfte om att lagtingets beslut ska publiceras i fördragsserien vilket också skulle ha skett om landstinget hade behandlat konventionen när det begav sig 1976. Detta gör att saken inte kommer upp på radarn hos de andra parterna utan det sker en internrättslig nationell klarering.

    Detta förfarande blev sedermera lag- och kulturutskottets förslag som ligger på lagtingets bord idag.

    Talman! Till det betänkandet har ltl Jonsson fogat en reservation vilken förtjänar att kommenteras. För det första är och var det självstyrelsepolitiska nämndens ursprungliga uppfattning; att protokollet inte skulle godkännas. Det förfarande som nu föreslås, vilket jag förklarat tidigare, är en kompromiss som bygger på att vi i vårt umgänge med Finland behöver välja våra strider noggrant och fäkta väl i de vi väljer. I reservationen påstås att detta skulle ha en prejudicerande verkan på andra konventioner som skulle kunna anses vara i kraftsatta i och med lagtingets beslut att sätta ESK-konventionen ikraft vilket förstås är ett fullkomligt orimligt påstående. Så pass felaktigt att reservationen inte borde ha godkänts till den delen enligt mitt förmenande.

    Däremot, fru talman, har ltl Jonsson förstås sin fulla rätt att tycka att det enda rätta är att förkasta protokollet och kräva en kompletterande framställning. Det blir bara så märkligt när samma Jonsson den 1 november detta år medverkat i självstyrelsepolitiska nämnden vid behandlingen av det andra yttrandet, utan att vare sig i tal eller i skrift påpeka något. Anmärkningsvärt blir också att lagtingsledamoten Jonsson som partiledare för Ålands Framtid, enligt egen deklaration ett självstyrelseprogressivt parti, inte vill vara med och bryta ny självstyrelsepolitisk mark genom att på lagtingets, för första gången, eget initiativ sätta ikraft en internationell konvention. Dubbelfel skulle konstaterats om det varit tennis vi spelat.

    Talman!  En sak har dock ltl Jonsson, och eventuella övriga som väljer samma linje, indirekt rätt i, nämligen det att problemet kvarstår om det fortsätter att komma s.k. trasiga ärenden, ändring eller komplettering av fördrag som inte är satta ikraft i landskapet. Denna nu nyuppfunna reparationsverkstad kan enligt mitt förmenande inte bli permanent utan saken måste lösas långsiktigt på ett annat sätt. Självstyrelsepolitiska nämnden har under behandlingen av detta ärende beställt en kartläggning över vilka andra liknande fall det finns av fördrag som är transformerade på ett sådant sätt att de inte kan anses gälla i landskapet - sådana finns och i en rätt så stor omfattning, dock av varierande slag och allvarlighetsgrad. Det är dock kommande bekymmer, nu löser vi det så här. Tack.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, talman! Jag vill upplysa om att i den här typen av ärenden finns det fyra aktörer i Finland med ansvar för konstitutionens upprätthållande. Det är republikens president, riksdagens grundlagsutskott, högsta domstolen och Ålands lagting. Nu beklagar vi att presidenten inte valde att kommunicera med lagtinget i den här frågan, av de skäl som vi har hört. Men vi kan inte blunda för det förhållandet att presidenten följer med vad riksdagen och dess utskott sysslar med. Här förbigicks hela frågan under grundlagsutskottets behandling med tystnad. Vad ska då presidenten göra? Ingenting är svaret, tyvärr, med det råd som jag nämnde tidigare från två ministerier och en professor som vi hörde i nämnden. Lagtinget är tämligen ensamt i den här frågan. Jag har för min del inte tänkt ge upp kampen och jag hoppas att inte någon annan heller gör det.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag tackar för upplysningen. Jag har dock en liten annan syn på grundlagsutskottets roll. I det här fallet tror jag att om grundlagsutskottet skulle ha utlåtit sig så skulle man inte ha varit så juridiskt obunden som man borde ha varit. I likhet med de förståsigpåare som man har ställt fram från Finland sida, för att undvika en diplomatisk kris mer eller mindre, så skulle man ha argumenterat för och bestämt på politiska grunder att ESK-konventionen är ikraft. Tyvärr. Men det får vi aldrig veta och det ska vi inte heller spekulera i dess mera. I det här fallet tror jag att tystnaden är till vår fördel.

    Sedan har nog presidenten självständigt möjlighet att göra en annan tolkning, lika som vi här i Ålands lagting har rätt och skyldighet att göra den här tolkningen som nu är den rätta. Man kan åtminstone inte göra en tolkning utan vår medverkan. Därför kan vi lägga in ett slags veto i processen, vilket vi nu gör.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, talman! Med någon erfarenhet av grundlagsutskottets sätt att arbeta så vill jag hävda att republikens presidents möjligheter att agera i den här typen av frågor som minimum är att frågorna åtminstone problematiserats i utskottet, som det heter på politiskt språk. Man ska problematisera de frågorna. Jag har egen erfarenhet av en sådan problematisering som också ledde till att den dåvarande republikens president tog strid med utskottet och vände sig till två andra aktörer i systemet; dvs. högsta domstolen och Ålands lagting. Det är så det ska vara. Jag är motståndare till den här flatheten.  Jag hoppas att lagtinget inte böjer sig så här enkelt.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Vad flatheten skulle bestå av från lagtingets sida förstår jag inte. Hur Finlands riksdags utskott agerar måste stå för dem. Det finns tydliga exempel där grundlagsutskottet har tolkat saker och ting till självstyrelsens nackdel, där presidenten har tagit strid och där högsta domstolen och presidenten har varit på självstyrelsens sida. Det här är en för enkel sakfråga för att dra en konflikt så långt, mot bakgrund av att man ska välja sina strider. I det här fallet är det här den bästa lösningen som kan uppbådas. Skulle det handla om andra frågor i sak då kunde man ha valt en annan linje.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack, fru talman! Ltl Sundman beskriver majoritetens förslag som en kompromiss och pratar om att man måste välja sina strider och att man inte ska blotta de här pinsamheterna som det här kunde ha föranlett för Finland. Varför ska vi skämmas här i Ålands lagting över att vi vill följa 1951-års självstyrelselag? Det är ju inte vi som får skämmas utan det är Finland som får skämmas för att man inte har följt 1951-års självstyrelselag. Varför ska vi behöva ta på oss det ansvaret här i Ålands lagting?

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Med den här lösningen följer vi ju självstyrelselagen. Vi gör inte några avsteg. Ska vi skapa en ny relation med Finland, en ny självstyrelselag 4.0 som baserar sig på mera politik istället för juridik, som baserar sig på förtroende istället för misstro, då måste vi också ändra på oss. Det blir inte lätt för mig, för ltl Jonsson och för alla andra om vi inte aktivt ändrar oss och inser att det är två parter som ska diskutera. I det här fallet när det i sak är väldigt enkla frågor, varför skapa en större konflikt än nöden kräver? Jag sade detta i mitt anförande och jag sade också att man inte ska ta till den här reparationsverkstaden i andra fall. Då kan det hända att man måste ta till den linje som ltl Jonsson förespråkar. Men man måste välja sina strider och man måste fäkta väl i de strider man väljer.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Ltl Sundmans resonemang faller lite i och med att han underkänner den här metoden. Han säger att man kanske inte kan använda den framöver. Varför ska vi gå in på en sådan linje nu då från lagtinget, att vi i det här fallet ska använda en sådan linje och sedan i framtiden kanske vi ska använda en annan linje? Vad skapar det för trovärdighet gentemot rikets sida? Nej, i det här fallet ska vi markera att vi inte accepterar att man inte har skickat hit det här fördraget och att lagtinget inte har fått ge sitt bifall till de internationella fördragen som har transformerats genom förordning, annars så missar vi en chans att markera och vara tydliga gentemot riket och säga hur det förhåller sig och att det måste få en lösning. Då skulle vi få en chans att ändra vår lagtingsordning så att vi själva kunde initiera den här typen av ärenden framöver och få en lösning som konsekvent kan användas och inte bara i enskilda fall, såsom ltl Sundman nu förespråkar.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Till en början måste man fråga sig; varför inte kläcka ur sig detta under behandlingen i självstyrelsepolitiska nämnden och värna den enighet vi alla försöker hålla när det gäller utrikespolitiska frågor? Att komma i sista stund i behandlingen i lag- och kulturutskottet och ändra sig är inte vidare snyggt av en lagtingsledamot som vill se ett självständigt Åland. Ett självständigt Åland skulle ställa ännu större krav på diplomatiska kontakter till vänner åt alla väderstreck. Hur ska man kunna bygga upp en förtrolig relation då om man inte kan göra det nu med förhållandevis lite självstyrelse?

    Det här är på inget sätt att backa från de principer som vi tidigare har värnat ända sedan den förra självstyrelsens tillblivelse, som ltl Jonsson nämnde i sitt anförande. I det här fallet är detta ett lämpligt sätt, men det är ingen lösning på lång sikt. Man måste föra diskussioner med riksmyndigheterna för att få en annan lösning.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Gun-Mari Lindholm

    Talman! I remissen till landskapsregeringens yttrande till det fakultativa protokollet, som hänför sig till ESK-konventionen, tillade jag en liten bisats i mitt anförande. Det nog finns skäl för självstyrelsepolitiska nämnden att kontrollera huruvida moderkonventionen har antagits och kan anses vara antagen av Ålands lagting. Det här har lett till väldigt stort arbete för väldigt många. Jag vill från min sida tacka alla dem som har deltagit i det här arbetet. Det har utförts väl. Det har också givit vid handen mycket klarheter som vi inte har vetat om tidigare.

    Det har också medfört att landskapsregeringen under senaste sommar hade en högskolepraktikant som till vardags studerar juridik och som har gått igenom olika former av konventioner som man kan anta att borde ha ett liknande förfaringssätt som den här konventionen i Ålands lagting.

    Det är ännu oklart hur många konventioner det rör sig om, men det är en hel del.

    Självstyrelsepolitiska nämnden har arbetat med det fakultativa protokollet med också med ESK-konventionen och har haft två olika utlåtanden. I det första utlåtandet försökte man få presidenten att skicka konventionen till Ålands lagting för att ha möjlighet att ge sitt bifall, så att också den skulle bli gällande på Åland. Det är ju väldigt väsentliga mänskliga rättigheter som också bör vara gällande på Åland. 

    Nu valde presidenten att inte göra det. Då tycker jag också att självstyrelsepolitiskt nämnden har resonerat alldeles riktigt, att man istället på det här sättet har ett förfaringssätt där man både antar konventionen och protokollet.

    Jag är också glad för att i lag- och kulturutskottets betänkande kunna läsa att svenska är undervisningsspråket som bekostas med allmänna medel. För mig är det väldigt viktigt att det också framgår i samband med den här konventionen eftersom det inte kan omkullkasta självstyrelsens grunder. Den analysen har Ålandsdelegationen gjort, självstyrelsepolitiska nämnden har också tangerat det och det resonemanget har vi också fört i lag- och kulturutskottet. Det är för mig väldigt viktigt också med beaktande av de följande konventionerna i fall ett bifall ska ges ifrån Ålands lagting.

    Jag tycker att det är bra att lag- och kulturutskottet, i likhet med självstyrelsepolitiska nämnden, tar makten och modet att själva sätta den ikraft, utan att presidenten har skickat det här till Ålands lagting. Jag tycker att det är självstyrelseprogressivt.

    Jag hoppas att presidenten ändå ska skicka de andra för bifall till Åland eftersom man nu ser att vi är angelägna om att sätta de mänskliga rättigheterna att vara gällande på Åland.

    Givetvis kan man, i likhet med ltl Gunnar Jansson, resonera att grundlagsutskottet har en betydande roll i det här arbetet och att presidenten konstaterar, i likhet med grundlagsutskottet, i vilken riktning det här arbetet ska genomföras.

    Med erfarenhet av vilken inställning grundlagsutskottet har haft till andra självstyrelsefrågor så tror jag faktiskt att det är bra att inte grundlagsutskottet har arbetat med den här frågan. Även i det avseendet att det idag är grundlagsutskottet som tolkar självstyrelselagen, i och med att vi har tillfört dem vissa delar av makt och myndighet vad beträffar självstyrelselagens uttolkning, så tror jag det är bra att inte grundlagsutskottet har arbetat med den här frågan. 

    I det här arbetet upplever jag att det förekommer indirekt kritik mot den åländska riksdagsledamoten ifrån liberalernas sida, när grundlagsutskottet inte har anfört någonting. Jag tror att i det här fallet är det också bra att man inte har gjort det eftersom vi vet att man inte har haft en särskilt god och positiv inställning för självstyrelsen och Åland annars heller.

    Jag vill från min sida tacka alla som har bidragit till det här arbetet, såväl höranden, lagtingsledamöter och tjänstemän. Jag kunde knappast ana att det skulle bli en sådan juridisk och politisk rumba av det här. Jag tror att det har varit väsentligt för oss alla, det har varit lärorikt och framförallt finns det en vinst för ålänningarna att konventionen om mänskliga rättigheter träder ikraft. Tack.

    Ltl Harry Jansson

    Tack, fru talman! Bästa kollegor och landskapsregering, det är en mycket speciell resa vi har varit med om under talmannens ledning i självstyrelsepolitiska nämnden och med god assistans av lagtingsdirektören som har varit oss behjälplig med att hitta en utväg ur en mycket svår situation.

     Jag vill fortsätta lite på det som ltl Lindholm var inne på, det inledande yttrande från landskapsregeringen i den här frågan.

    På landskapsregeringens vägnar konstaterade man att det var helt okej att sätta ESK-konventionen ikraft på Åland via en finsk förordning. Det var utgångspunkten för det här arbetet. Om landskapsregeringen har meddelat sin åsikt så är det klart att det är svårt få justitieministeriet i Helsingfors att tänka annorlunda.

    Vi har sedan under resans gång också har fått Ålandsdelegationens mycket tydliga yttrande om att de konventioner som har satts ikraft på Åland med en förordning i Finland var det system som man tillämpade och ska anses fortfarande vara giltigt.

    Det finns ett ord vi kan fästa oss vid i Ålandsdelegationens utlåtande. Det står att det är korrekt gjort. När förfarandet var korrekt. Här kan vi spinna vidare på hur vi ska hantera den här typen av föredrag framöver.

    Fru talman! Jag vill inleda med att försöka höja diskussionen till lite vad detta innebär när det gäller internationella fördrag och Åland.

    Det har förts en ganska omfattande debatt om huruvida Ålands specialarrangemang klarar av en granskning från det internationella samfundet. Den här typen av specialarrangemang stöter förr eller senare på det som folkrätten är, dvs. levande. Hur internationella fördrag ska tolkas beror i sista hand på de kontrollorgan som utövar tillsynen över de här konventionerna, dvs. hur de ska tolkas i modern tid. Detta gör det här till ett mycket speciellt område. För det som är sanning idag kanske inte är sanning om 20 år. Vi vill ju att Ålands status ska klara alla framtida granskningar från det internationella samfundets sida.

    Jag vill hävda att det åländska specialarrangemanget kommer att hålla alla granskningar frånsett en sak; hembygdsrätten.

    Om vi först tar undervisningsspråket i 40§ i självstyrelselagen om att vårt undervisningsspråk på Åland är svenska, därmed basta. Så det kommer att klara alla granskningar av internationella kontrollorgan i och med att 40 § i självstyrelselagen är utformad på det sätt så att det möjliggör undervisning även på andra språk än svenska.

    Däremot, mina vänner, hembygdsrätten är en konstruktion som är tillkommen i nuvarande form efter 1921. Visserligen kan man konstatera att hembygdsrätten har sin rot i Ålandsöverenskommelsen, i Nationernas Förbunds beslut, men de facto skapades hembygdsrätten först i samband med 1951-års lag och kraven på tillfredsställande kunskaper i svenska kom in i bilden först i självstyrelselagen från 1993. Här har vi alltså i det åländska systemet en mycket viktig hörnsten som inte har den tyngd i Ålandslösningen som skulle vara önskvärd.

    Det är därför, fru talman, som jag även här vill understryka behovet av att vi arbetar tillsammans för att Ålands status ska upplevas som en erga omnes, ett permanent arrangemang, en egen objektiv regim som klarar av alla granskningar från det internationella samfundet.  

    I och med att vi har levt med den här frågan i över ett års tid så hoppas jag att alla inser att det är viktigt att vi ser till att vi etablerar Åland som en egen unik rättsordning. 

    Jag kommer absolut själv att ta initiativ i självstyrelsepolitiska nämnden för att vi ska inleda en analys av hur vi ska uppnå den här statusen eller snarare att få statusen mer etablerad i samband med demilitariseringspolicyn. Det finns forskare som stöder oss redan nu i den här uppfattningen. Det är viktigt att komma ihåg att vi har stöd för vår status.

    Varför skulle det då vara viktigt att uppnå den här statusen som permanent, en egen sedvanerätt? Sui Generis kallas det också i folkrätten. Ja, vi har ett bekymmer. Får Finland en fällande dom med anledning av ett internationellt fördrag och dess tillämpning på Åland så har Finland ett problem.

    Folkrätten är tydlig, Wienkonventionen inte minst, om att ett land är skyldigt att se till att ett fördrag tillämpas över hela dess territorium. Här känner man inte till den här typen av olika konstruktioner som Ålands status består av.

    Därmed så kan i förlängningen Finland tvingas säga upp konventioner som man har haft ikraft 50-60 år i vissa fall. Att komma runt den här problematiken kan man göra genom att se till att vi har en sedvanerätt som ingen kan klandra. Därmed klarar också Finland av alla angrepp som kommer på Finlands internationella förpliktelser.

    Allvarligt för oss ålänningar är att en sådan här granskning, som skulle vara kritisk från det internationella samfundet, i första hand skulle rikta in sig på Ålandsöverenskommelsen och dess status som en finländsk förpliktelse. Det här är någonting som vi måste ta mycket allvarligt på och se hur vi kan förstärka.

    Som jag redan sade inledningsvis, fru talman, så är jag helt övertygad om att vi står ytterst starkt när det gäller de internationella konventionerna, i synnerhet människorättskonventionerna när det gäller undervisningsspråket. Men som sagt var hembygdsrätten är ett frågetecken tillsvidare.

    När det gäller de internationella fördragen så har med jämna mellanrum UNESCO-konventionen från 1960 tagits som ett exempel på att här har vi på Åland en diskriminering som inte är tillåten enligt den konventionen. Här har jag med glädje tagit del av en doktorsavhandling, Kristian Myntti, som på ett mycket konstruktivt sätt slår fast att inte ens UNESCO-konventionen om undervisningsspråk i skolorna är ett problem för Åland. I och med att det är en ren diskrimineringskonvention så har vi heller inte något problem för Ålands del att ta oss an den konventionen och den tillhör den kategorin internationella fördrag som inte var till dåvarande landsting.

    Fru talman! Efter denna utvikning, bara för att förstå allvaret i situationen, så vill jag avslutningsvis säga att vi från nämnden och lag- och kulturutskottet har hanterat den här frågan på bästa möjliga sätt. Vi har skapat oss ett nytt utrymme inom självstyrelsesystemet genom att ta oss friheten att behandla ett föredrag i efterhand.

    Bästa ltl Axel Jonsson, det är inte frågan om ett högt spel, det är frågan om att se till att vi möter en ny utmaning på bästa möjlig sätt. Vad är bättre än att skapa en ny praxis i samband med en konvention som inte är ett problem för Ålands självstyrelsesystem.

    Vi måste komma ihåg att konvention som det är frågan om nu och dess tillämpning kan inte skada den åländska modellen i någon form. Skulle det vara så illa att det visar sig att ministerierna i Helsingfors inte håller vad man lovat, det som redan har nämnts här i tidigare replikskiften och i anföranden om att det ska publiceras i föredragsserien, ja, då får vi ett bevis på att vi måste hantera de här frågorna på ett helt annat sätt. Men vad är bättre än att etablera en ny praxis utgående ifrån en konvention som inte kan skada oss.

    Sedan finns det i övrigt mycket att säga i den här frågan. Jag stannar här med tanke på tiden. Tack, fru talman.

    Minister Wille Valve, replik

    Tack, ltl Jansson. Jag blev jätteglad av ledamotens anförande av flera skäl. Jag uppskattar att ledamotens resonemang, engagemang och termer som Erga Omnes och Sui Generis känns trevligt bekanta. Det är ju mumma för folkrättare. På min tid i folkrättsliga institutionen vid Åbo Akademi satt man i kafferum och funderade på om de mänskliga rättigheterna var ikraft på Åland eller inte. Nå, det är ett sidospår.

    Om vi tar fasta på det som ltl Jansson sade om hembygdsrätten imorgon, så om vi tar utrikesministeriets ståndpunkt på fullaste allvar så innebär Finlands internationella beteende att man har skapat en opinio juris ända sedan 1982 eller 1993, beroende på hur man ser på det, vilket ltl Jansson vet att är en av grundstenarna för att bygga sedvanerätt. Jag kanske har en lite mer optimistisk syn på förenligheten med de bestämmelserna.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! Ja, bästa minister Valve, det är som vi alla vet en gråzon som vi rör oss i. Det är frågan om folkrätt kontra ett specialarrangemang med olika hörnstenar som egentligen aldrig har prövats, även om det har utforskats och kommenterats en hel del, en rätt imponerande samling rättslärda har brytt sina hjärnor med de här frågeställningarna. Hittills är egentligen allt bara gissningar vad gäller det, även min tidigare klara ståndpunkt om att det är hembygdsrätten som är vår svagaste del. Vi får vara glada att det inte att det inte har testats i något internationellt organ. Men vi har, bästa minister, möjlighet att förstärka vår status och vi bör fortsätta den processen.

    Minister Wille Valve, replik

    Ja, för att precisera ifall någon skulle vilja ifrågasätta hembygdsrättens grundstenar så har republiken Finland, som jag bedömer det, en väldigt hög tröskel med tanke på hur man har betett sig under de här åren. Man har praktiken ansamlat en praxis där man bekräftar att det åländska självstyrelsearrangemanget inte är något problem i förhållande till konventionerna.

    I övrigt instämmer jag med ltl Jansson. Folkrätten är givetvis levande. Det som är sanning idag behöver nödvändigtvis inte vara sanning imorgon och det är det som gör det här fältet så spännande.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! Jag är också övertygad om att när det gäller hembygdsrätten och andra centrala element i det åländska självstyrelsesystemet så skulle vi nog ha relativt lätt att bygga upp en mycket god försvarsinlaga. Man kan bl.a. ta fasta på den regering som satt i slutet på 1980-talet och mycket tydligt skrev, i propositionen gällande Ålands nuvarande självstyrelselag, att de internationella konventionerna inte överhuvudtaget är ett problem för den åländska modellen. Det är den argumentationen som vi skulle ta fasta på och bygga vidare på. Sedan finns det då, som sagt, en gråzon i vissa konventioner och inte minst den konventionen om medborgerliga politiska rättigheter som är bland de strängaste man kan tänka sig när det gäller den här typen av konventioner.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack, fru talman! Ltl Harry Jansson menar att det här ärendet inte kan vara till skada för Åland och för självstyrelsen. Ska vi nu då sluta markera gentemot Helsingfors? Ska vi fortsättningsvis vara beredda att acceptera ett sådant här förfarande? Är ltl Jansson verkligen säker på att det här är någonting som inte kan vara till skada för Åland? Ska vi sluta markera, vilket vi tidigare konsekvent har gjort? Är han faktiskt säker på det?

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! Jag är så säker som man kan bli som åländsk beslutsfattare i dessa dagar. Jag är övertygad om att detta inte är ett problem. Det är inte frågan om ett högt spel. Tvärtom, vi har förstärkt vårt manöverutrymme genom det här agerandet. Det är min fasta övertygelse att det här är det bästa vi gör.

    Skulle den här konventionen på något sätt vara ett problem för Åland då kunde saken tas ur en annan synvinkel. Men i och med att jag har högsta tanke om Ålandsdelegation och att delegationen har varit så oerhört tydlig angående hur rättsläget ska tolkas så anser jag att vi måste hitta på ett nytt sätt att agera i frågan om den här typen av internationella fördrag. Då var det här nästan en genialisk lösning som vi i mångt och mycket får tacka lagtingsdirektören för.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    En fråga som anknyter till det, det här förfaringssättet om de fortsätter att skicka tilläggsprotokoll till ett internationellt fördrag som vi inte är beredda att sätta ikraft på Åland av självstyrelsepolitiska skäl, hur menar ltl Jansson att man ska hantera det ärendet?

    Ltl Harry Jansson, replik

    Ja, bästa ltl Axel Jonsson, det är som om vi inte längre skulle röra oss på samma planhalva i det här spelet trots att vi har suttit tillsammans i självstyrelsepolitiska nämnden i över ett års tid och diskuterat de här frågorna.

    Nu skapar vi en praxis där detta parlament tar ställning till den här typen av internationella fördrag när det blir aktuellt att ta ställning till de tilläggsprotokoll som bygger på de här fördragen. Vi tar ju oss rätten att agera. Vi tar oss rätten att säga ja eller nej. Nog kommer ju alla i den här salen att ha ansvaret att se till att om det är ett avtal, ett fördrag som är ett problem så då kommer vi naturligtvis att behandla det på det sätt som situationen kräver. Jag försökte inledningsvis säga vilka vägar vi har för att undvika den situationen. Jag vill, som sagt, inte gärna att vi står vid den internationella skampålen i onödan.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Anders Eriksson

    Även det här ärendet har utvecklats till någon sorts tävling i vem som är mest självstyrelsepolitisk progressiv. Jag vill inledningsvis säga att den tävlingen tänker jag inte ta del av idag. Jag är mera bespetsad på att diskutera budgeten. Med detta menar jag inte att det här inte skulle vara ett viktigt ärende. Det här är ett viktigt ärende. Jag blev lite förvånad över det uttalandet som ltl Gun-Marie Lindholm gjorde. Jag har missat när liberalerna har kritiserat sittande riksdagsledamot för passivitet i det här ärendet. Gun-Mari Lindholm sade att det var bra att grundlagsutskottet var tyst och inte har lagt något förslag med tanke på hur negativ inställning till Åland, till självstyrelsen och till den här typen av fördrag som grundlagsutskottet har. Jag inte varit i riksdagen men jag har ändå följt med så mycket och skulle man låta bli att lägga förslag och välja att vara tyst varje gång det är negativ inställning till Åland så tror jag att det blir tyst ganska ofta. Jag tyckte att det var ett väldigt märkligt uttalande av ltl Gun-Mari Lindholm.

    Jag har lyssnat till den här debatten och konstaterat att det fortsättningsvis finns olika uppfattningar om det aktuella fördraget är ikraft eller inte. Det finns olika uppfattningar mellan Finland och Åland. Jag har också på basen av det här betänkandet och debatten försökt skaffa mig en uppfattning. För mig är inte de långsiktiga konsekvenserna klara. Vilka blir konsekvenserna? I det senaste anförandet hörde vi också att ingen kan svara på detta. Sedan får man förstås ta en eller annan chansning och det kan man ha olika åsikter om.

    För att inte förlänga den här debatten alltför mycket så jag tycker ändå, med tanke på att det är ett viktigt självstyrelsepolitiskt ärende, att det är bra om vi skulle ha de långsiktiga konsekvenserna mera klarlagda. Därför understöder jag ltl Jonssons förslag om återremiss till lag- och kulturutskottet. Fru talman.

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Ltl Anders Eriksson analyserande mitt uttalande på ett felaktigt sätt. Jag avsåg att det var bra att hela grundlagsutskottet inte hade gjort ett uttalande eftersom det inte brukar vara särskilt självstyrelsevänligt. Jag menade inte någon enskild ledamot.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det är mycket möjligt. Jag analyserade bara utgående från vad jag hörde. Jag tyckte att det var märkligt uttalande. Ska man låta bli att lägga förslag och inte vara aktiv i riksdagen på grund av att det finns en negativ inställning till Åland, så det känns väldigt främmande för mig. Då, om någonsin, gäller det väl att man är väldigt aktiv.

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag kan bara konstatera att ltl Anders Eriksson inte är mottaglig för information. Han väljer fortfarande att tolka det på sitt eget sätt, vilket han naturligtvis får göra, men det var inte min avsikt i mitt uttalande.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det där var ju också en bisats i hela den här debatten. Vi kanske inte behöver gräva ner oss alltför mycket. Men jag tyckte att det var ett märkligt uttalande. Det stenografiska protokollet får väl visa vem som tolkar rätt eller fel.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson, understödd av ltl Anders Eriksson, har föreslagit att lagtinget ska begära ett nytt betänkande av lag- och kulturutskottet enligt 44 § i arbetsordningen.

    Den sakliga behandlingen av ärendet avbryts därför så att lagtinget kan fatta beslut om ltl Axel Jonssons förslag. Önskar någon yttra sig om förslaget till återremiss?

    Omröstning kommer då att verkställas.

    Den som röstar för fortsatt behandling röstar ja. Den som röstar för ltl Axel Johnsons förslag om återremiss till lag- och kulturutskottet rösta nej.

    Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

    Jag är ja-rösterna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-rösterna resa sig.

    Majoritet för ja. Ärendets sakliga behandling fortsätter. På talarlistan kvarstår ltl Gunnar Jansson.

    Ltl Gunnar Jansson

    Tack, fru talman! Fördragsrätten är ett uttryck för den så kallade yttre suveräniteten. Jag säger det därför att vi ska vara klara på att vi bryter ny mark. Vi diskuterar viktiga självstyrelsepolitiska frågor i detta ärende. Jag kommer för min del att lämna alla personliga och alla ovidkommande aspekter åt sidan. För detta är intressant.

    Jag är fullt medveten om att de ärade ålänningar som lyssnar på debatten uppfattar den som väldigt abstrakt och möjligen mer eller mindre obegriplig. Därför var det hälsosamt att kollegan Harry Jansson också gick lite in på substansen i ärendet. Jag tänker i någon mån uppehålla mig vid samma aspekter kring det hela, men utifrån vad det här betyder i självstyrelsepolitisk kontext.

    Suveränitet indelas ju av hävd i två avdelningar; en intern och en extern, en inre och en yttre. Nu behandlar vi faktiskt suveränitetens yttre dimensioner. Det betyder att aktörerna i folkrätten bestämmer om man ska ha umgänge med omvärlden och hurdant det i så fall vara. Den här westfaliska regimen som till skyarna lyfte nationalstater har ju mer eller mindre fått vika för andra aktörer på den internationella arenan. Vi ska inte tro att nationalstaten är så helig som man ville göra den då i tiden i Wien.

    Suveräniteten fungerar till den här delen på det sättet att staterna bestämmer sig för om man ska ha något umgänge och hurdant det i så fall vara.

    Den inre suveräniteten handlar om helt andra saker, det som normalt kallas nationella saker. Nu har vi i självstyrelsesystemet en ordning där vi tar del i ärenden som gäller den yttre suveräniteten. Det är faktiskt en av självstyrelsen starkaste delar som vi ska sköta med omsorg och värna. Därför kanske det kan uppfattas från kollegors sida som att jag reagerar onödigt häftigt på den här typen av möjligen svårbegripliga och till och med banala frågor. Naturligtvis för den enskilda människan som eventuellt söker skydd under ESK-konventionen kan den här typen av resonemang verkar onödigt överdrivna. Om vi utgår ifrån att den här konventionen har varit ikraft också på Åland i 37 år eller någonting i den stilen så känner ingen till ett enda fall där någon artikel i den i ett Ålandsärende skulle ha åberopats. Men så är det nu bara. Jag ansluter mig till dem som ser detta ärende som ett steg i utvecklande av självstyrelsens behörighet de facto, lite i stil med vad lagutskottet skriver i sitt betänkande. Så långt är det gott och väl. 

    Sedan då, som kollegan Harry Jansson frågade sig och oss; hur passar självstyrelsen diskriminerande inslag in i folkrättsliga arrangemang? Det är ju det som är kärnfrågan. Hur mycket får vi diskriminera under självstyrelsen? Hur mycket begränsar folkrättsarrangemangen, den yttre och därmed den inre suveräniteten för stater? Vi vet ju att alla folkrättsliga åtaganden i någon form någonstans begränsar suveräniteten. Det är ju själva idén med det folkrättsliga umgänget. Så långt är det gott och väl. När har vi då en kollision mellan självstyrelsearrangemangen, självstyrelsens skyddsmekanismer och eventuellt folkrättsliga åtaganden som binder Finland och i det här sammanhanget eventuellt också Åland? Den första frågan här är mycket viktig. Jag följde kollegan Janssons resonemang men jag lyckades inte riktigt snappa upp någon slutsats i det hela. Undervisningsspråkfrågan är i sin ordning, hembygdsrättsinstitutet kan vara problematisk.

    Jag har en annan vinkel på sättet att hantera de här frågorna. Den antog ju faktiskt landstinget redan 1990 i förbindelse med behandlingen av frågan om Finlands och Ålands anslutning till Europarådet, denna människorättsskyddade organisation vars huvudsakliga syfte faktiskt går ut på värnet av mänskliga rättigheter och minoriteter. I det sammanhanget examinerades frågan mycket noggrant. Jag nämner bara två namn, jag vill inte alls personifiera den här frågeställningen. Jag nämner bara två namn därför att de är lite aktuella i andra sammanhang. Den grundläggande studien utfördes av dåvarande professorn nuvarande medlemmen av Ålandsdelegationen Matti Mello Pellonpää. Den administrativa uppföljningen av det hela utfördes av dåvarande regeringsrådet Leif Sevón. Det är två personer med betydande och stark anknytning till Åland. Jag nämner här slutsatserna som också blir gällande för lagtinget och som förankrades i Europarådet. Jag var redan med då på den tiden och såg till att det gjordes. Jag ska försöka besvara frågan: Är självstyrelsearrangemanget för Åland diskriminerande på en otillåten nivå? Att de är diskriminerande, det vet alla, och det är själva idén med systemet. Då måste man besvara frågan: Var överskrids gränsen för det tillåtna? Folkrätten innehåller här två kriterier för när diskriminering under folkrätten är tillåten. Det ena är att det finns en objektiv grund för förfarandet. Den objektiva grunden ska åtminstone vara på lagnivå men också ett arrangemang som är allmänt accepterat i folkrätten och stå i proportion till syftet med den. Självstyrelsens diskriminerande arrangemang eller grunderna för självstyrelsen är objektiva, det hade ingen ifrågasatt. Lagnivån är helt okej. Bekräftelsen i anslutningen till internationella fördrag, hela folkrättens umgänge, EU-anslutning etc. ger självstyrelsearrangemanget en alldeles tillräcklig objektiv grund, enligt min mening.

    Den andra aspekten: Är tillämpningen av dessa instrument vänskaplig? Det ankommer på oss att bestämma om den är vänskaplig eller inte, naturligtvis i sista hand av domstolar så småningom. Hittills har vi ju, enligt min mening, från självstyrelsens sida skött det här bra. Därför vill jag nog för min del säga att jag inte riktigt kan se var hembygdsrätten som institut skulle vara i farozonen eller kanske stöta på särskilt stora problem i en folkrättslig granskning. I de sammanhang där jag har varit med så har inte hembygdsrätten som sådan ifrågasatts utan närmast tillämpningen av den. Men sedan är det fråga om vilken grad av vänskaplig tillämpning man håller sig med och hur man överhuvudtaget uppfattar kravet på vänskaplighet i den här typen av administrativa och i sista hand juridiska sammanhang.

    Jag menar nog att vi kan gå vidare. I stort sett enligt de linjer och banor som vi har gått. Med en sådan här utvidgning av suveränitetens yttre dimension, som vi nu diskuterar och som vi förhoppningsvis också genomför, så ser jag positivt på utvecklingen.

    Sedan den tredje aspekten i sammanhanget som går in på det här konkreta fallet. Här har det sagts, med rätta, att självstyrelsens normer inte kan ändras eller upphävas på annat sätt än på det sätt de har tillkommit. I ingen händelse kan man ändra på innehållet i en lag av grundlagsnatur med förordning. Stufenbau systemet bygger ju på en sådan respekt. Normhierarkin är vi överens om, det är alldeles klart.

    Därför menar jag att vi har varit lite slarviga här med distinktionerna. Fördrag som bringats ikraft i Finland med förordning har kunnat göra det genom en sådan granskning där innehållet i fördragen inte har stått i strid eller inneburit inskränkningar av självstyrelsen. Så är det. Sådana som innebär en inskränkning eller ändringar av självstyrelsen kan inte gälla på Åland. Det är alldeles klart. Där har vi bra på fötterna. Därför är också landskapsregeringens yttrande i det här sammanhanget mycket korrekt, man tar ställning till det konkreta fallet. Finns det artiklar i moderkonventionen eller i det fakultativa protokollet som kan utgöra faror till den här delen?

    Med detta ville jag bara säga att det var nödvändigt att komma ifrån transformering via förordning därför att det blev för oklart hur granskningen skulle gå till.

    Nu när vi har transformeringssystem på en annan nivå, också genom den nya grundlagen i Finland men framförallt genom självstyrelselagens krav på att inte bara lagtransformering ska till lagtinget utan allt annat som rör området för självstyrelsen, så har vi betydligt bättre villkor nu än vad vi hade enligt 1951-års självstyrelselag.

    Det är därför som jag är väldigt angelägen om att det här ska vi hantera med omsorg här i lagtinget. Vi ska med all rätt ta oss den ställning, som jag nämnde, i värnet tillsammans med republikens president, högsta domstolen och riksdagens grundlagsutskott. Det ankommer på oss att ta den ställningen. Vi är en aktör, vi har en förpliktelse både enligt författningen och mot våra uppdragsgivare, mot folket, att sköta den saken.

    Ni har säkert lagt märke till att jag inte använt Ålandsdelegationen i den här bedömningen. Ålandsdelegationen har en viktig roll, det är vi alla medvetna om, men dess roll är inte beslutande, dess roll är i sådana här sammanhang rådgivande.

    Härmed har jag gett min syn på saken. Jag menar att självstyrelsen vilar på en fast grund. Vi kan inte bara strunta i vad de andra aktörerna i systemet gör och säga; ”vi fixar det nog bara ärendet kommer hit till lagtinget”. För det bästa sättet att undvika problem är ju att förhindra att de uppkommer. Tack, fru talman.

    Talmannen

    Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Detaljbehandlingen börjar. Förslaget i lag- och kulturutskottets betänkande föreläggs för lagtingets bifall. Förslaget är bifallet i första behandling.

    Ärendets första behandling är avslutad.

    Enda behandling

    2        Budget för landskapet Åland 2014

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 7/2013-2014)

    Landskapsregeringens budgetförslag (BF 1/2013-2014)

    Budgetmotioner (BM 1-50/2013-2014)

    Först tillåts diskussion. Detaljbehandlingen vidtar på torsdag.

    Diskussion.

    Ltl Jörgen Pettersson

    Talman! I finans- och näringsutskottet har vi ägnat tio intensiva mötesdagar åt att dyka ner i dels förslaget till budget för år 2014 och dels gå igenom de femtio budgetmotioner som lämnades från de partier som för ögonblicket inte sitter med i regeringen. I samband med detta har vi träffat 52 höranden av vilka ungefär 15 representerade den så kallade privata sektorn. Alla hörandena bidrog med såväl insikter som klokheter men till det återkommer jag.

    Vi valde från utskottets sida i ett tidigt skede att vid sidan av att granska förvaltningen och dess planer för framtiden även koncentrera oss på det näringsliv som står för två tredjedelar av de cirka 14 000 arbetsplatserna som finns på Åland. Vårt tema blev tillväxt i syfte att starta en diskussion inte bara i utskottet utan också i hela detta lagting och vidare till Ålands landskapsregering och ut över hela Åland. Jag tycker vi lyckades bra och ser fram mot resultatet av denna utskottsbehandling i kommande förslag från landskapsregeringen. Hela den åländska välfärden hänger nämligen på hur bra de åländska företagen lyckas med sin export. Svårare än så är det inte. Tillväxt uppstår inte i nämnvärd grad på hemmaplan. Framgång når vi genom att förädla våra råvaror och sälja dem till andra. Det kan sedan handla om fisk, kött, potatis, äppel, lök, turistupplevelser, IT-lösningar, underhållning, transporter eller annat.

    Innan vi går vidare med den ekonomiska sidan av denna budget vill jag påminna om att det finns andra värden här i livet som alltid och ständigt måste vägas mot den kamerala verkligheten. Vi har i utskottets arbete sett prov på ungdomlig entusiasm, erfarenhetens pragmatism, branschorganisationernas förnuft, förvaltningens skicklighet och mycket mer. I remissdebatten fick vi uppdraget att inte bara gräva ner oss i siffror och prognoser utan också lyfta fram det som på riktigt gör livet levande och Åland till en fantastisk plats att bo på. Just de skrivningarna och någon definition av ett lyckoindex fick vi kanske inte riktigt till i betänkandet men insikterna från hörandena bär vi med oss. Åland är en fantastisk plats att bo på och verka från. Här finns extremt låg arbetslöshet, här finns byar i varje knut vilket skänker liv överallt, här finns internationell konkurrenskraft, ett klimat som gör skillnad för konsumenter av frisk mat i hela Finland och uppfinningsrikedom som skapat företag och tillväxt långt utanför landskapets och landets gränser. Till detta ska läggas en god folkhälsa, hygglig jämställdhet och ett utbildningsväsende som ger alla, fattig som rik, samma förutsättningar att skapa sin egen framgång. Ändå är vi inte till alla delar nöjda och möjligen är det så enkelt att just det är svaret på frågan om när man är som lyckligast. Kanske sällheten i sig ligger i att aldrig någonsin vara nöjd. För då finns ju mer kvar att göra. Därför måste vi fortsätta uppmuntra folk att försöka hårdare, våga misslyckas och, framför allt, komma igen. Det får aldrig vara fel att försöka bygga företag eller ta initiativ. Sätter man in det åländska företagandet av i dag i ett historiskt perspektiv blir bilden intressant. Idag finns mer pengar än någonsin tidigare i vårt samhälle. Mängden kapital idag går inte ens att jämföra med hur illa det var på 1960- och 1970-talen. Ändå lyckades man då skapa några av de företag som fortfarande idag står starkast av alla.

    Tillbaks till allvaret och mer om arbetet i utskottet vilket tack och lov inte alls definieras med tillfredsställelse. Det betyder att kraften, viljan och nyfikenheten finns kvar! Förutsättningarna är heller inte dåliga. Vi är alltjämt ett skuldfritt samhälle och vi har stora tillgångar till skillnad mot exempelvis Finland där statsskulden spränger etthundra miljarder eurosgränsen.

    Det har nu gått två år sedan detta lagting tillträdde och en ny regeringsbas bildades samtidigt som det nya finans- och näringsutskottet skapades. Läget var då kärvt med en tilltagande skuldkris och stor osäkerhet kring många framtidsfrågor. Det är i sig ingenting unikt. Framtiden har som bekant alltid vara svårförutsägbar. Skillnaden mellan dagens verklighet och gårdagens är dock finansiellt väldigt mycket annorlunda. Den utjämningsfond som tidigare fanns för att jämna upp skillnaden mellan goda och sämre år är nu förbrukad. Reserverna är borta medan skillnaden mellan intäkter och utgifter på Åland hänger kvar. Det råder alltjämt ett strukturellt underskott som förvärrades senaste sommar då intäkter motsvarande 33 miljoner euro försvann till följd av försämrad tillväxt i Finland. Det är bara 4 miljoner mindre än vad hela skärgårdstrafiken och hela Ålands gymnasium kostar tillsammans, vilket skänker perspektiv. Så mycket pengar försvann alltså från ett redan ekonomiskt obalanserat landskap.

    Finans- och näringsutskottet gjorde för ett år sedan bedömningen att svårare tider stundar och bad därför om en halvårsredogörelse i syfte att understryka vikten av kostnadskontroll. Det blev en lyckad beställning, arbetet med redogörelsen skapade medvetenhet i förvaltningen och i viss mån även krisinsikter. För det är där vi är idag. Till följd av flera års nedgång i den åländska och de omkringliggande ekonomierna är vi med god fart på väg mot en situation som inte blir enkel att kontrollera.

    Kommunernas och landskapsregeringens offentliga konsumtionsutgifter uppgår idag till cirka 250 miljoner euro. Under de kommande tre fyra fem åren händer inget omvälvande men efter år 2020 står vi inför kraftigt ökande kostnader till följd av den demografiska utvecklingen och normala justeringar och redan år 2030 visar prognosen från ÅSUB att vi spränger 860 miljoner eurosgränsen. Det är drygt tre gånger mer än idag. Det finns alltså många och goda skäl att agera kraftfullt.

    I syfte att göra rätt och gärna nu är det synnerligen viktigt att skapa bas för fortsatt och förnyad tillväxt i samhället. Tiderna är ansträngda men det skapar också möjligheter till nysatsningar, investeringar och kompetenshöjningar för att stå redo när recessionen är över. Detta gäller i stort sett alla branscher i vårt samhälle. I utskottet har vi särskilt försökt sätta oss in i den verklighet som de privata företagen genomlever och tvingas konstatera att oron är stor bland aktörerna som fruktar en svår vinter inom framförallt detaljhandeln. För att råda bot på det finns inga enkla lösningar men gemensamt för nästan alla branscher är viljan att bli sedd och bekräftad samt en genuin önskan att utöka samarbetet och samtalet dels mellan aktörer och dels tillsammans med förvaltningen. Begreppet kommunicerande kärl är slitet men vi valde i betänkandet ändå att använda det då det med stor pregnans beskriver verkligheten. Åland är en liten spelare i en stor värld och vi borde så ofta som det är möjligt förena våra krafter gentemot omvärlden. Vi bestämmer själva över vår utbildning och vårt näringsliv och kan följaktligen röra oss på snabba fötter. Detta får inte tolkas som att det inte gjorts hittills. Vi vill bara understryka vikten av att ständigt vara redo till justeringar. Världen är en snabb handelsplats där den kvickfotade kan bli en vinnare. Av till exempel det skälet är vi från utskottets sida för ögonblicket tillfreds med att landskapsregeringen i ett sammanlagt trettiotal små och stora reformer föresatt sig att målmedvetet och på riktigt investera i framtiden. Det vinner alla på. Rätt hanterat kan detta arbete bli både omvälvande och framåt inriktat samtidigt. Likaså noterar utskottet med stor tillfredsställelse beslutet att driftprivatisera skärgårdstrafiken. Där kan ett embryo till nya rederier finnas vilket vore viktigt för att skapa ny framtidstro i den näring som de facto byggt vårt samhälle.

    Jag vill självklart också beröra de 50 motioner som utskottet behandlade och som samtliga föreslås förkastas. Det låter brutalt och maktfullkomligt men sanningen är mer komplex än så. Finans- och näringsutskottet har nagelfarit varenda en av de 50 motionerna vilket på flera sätt är unikt. I andra parlament samlas motionerna från oppositionen i en klump och avslås utan större samvetskval. Så sker inte på Åland. Här måste vi och här vill vi lära av varandra. Utskottet har hört, vi har resonerat, vi har lärt av andra och varandra och jag vågar påstå att medlemmarna i utskottet idag är betydligt mer insatta i näringslivets verklighet än innan budgetbehandlingen. Detta återspeglar sig i betänkandets texter vilka är vägledning för regeringen i dess fortsatta arbete.

    Att ingen motion godkändes kan ändå låta underligt, för en utomstående. Förklaringen är följande. Vi lever i ett system där parlamentet är lagstiftare och regeringen den som ska föreslå och genomföra åtgärder. Så måste det nog vara för att det inte ska bli alldeles för rörigt i denna förvaltning. Vi kan inte ha fler regeringar än en. Jag är ändå helt säker på att genomgången av dessa 50 motioner och den övriga budgetbehandlingen över tid skapar insikter som leder till förändringar. Några exempel. Jag tror att motionen om barnfattigdom har allas sympatier men förslaget kräver mer arbete och finputsning innan förslaget kan bli verklighet. Det arbetet pågår inom regeringen och jag ser fram mot resultatet. En halv miljon euro extra till trädgårdsnäringen föreslås också liksom spridda penningskurar åt olika håll. Det är lovvärda tankar som bygger på att man ska försöka bli bättre på det man redan är bra på. Gott så, men i röret ligger ett meddelande till lagtinget om de kommande EU-programmen i vilket exakt sådana här förslag ska inkluderas. Jag förutsätter att om regeringen bedömer att någon bransch är i behov av sådana investeringsstöd ska det synas i en tilläggsbudget på vårkanten då även de övergripande ekonomiska ramarna ska slås fast.

    Det har vidare bland motionerna föreslagits en tillväxt- och hållbarhetsfond där bland annat PAF-medel ska förvaltas. Kanske det är en god idé men utskottet stöder ändå tanken på ett stabilitetssystem, vilket landskapsregeringen föreslår, som till och med kan inkluderas i lagtingsordningen. Det är antagligen klokare och mer transparent. Ändå är jag säker på att många av tankarna i motionen sprider sig till beredningen av det nya stabilitetssystemet. Jag vill också nämna motionen om religionsundervisningen som jag först inte förstod då jag aldrig tyckt att man ska reparera något som inte är trasigt. Tack vare motionen och utlåtandet från lag- och kulturutskottet tycker jag nu mina egna insikter i likhet med många andras har vuxit. Så går det till när klokhet skapas. Man bryter åsikter och lär sig av varandra.

    Med detta vill jag säga att trots att vi lever i ett system med en regering och en opposition finns all klokskap absolut inte bara i det ena blocket. Jag och mina så kallade regeringskolleger i utskottet har lärt oss massor under budgetbehandlingen. En förkastad motion är också en motion och innehåller idéer som föder tankar som sprider sig till det fortsatta arbetet i att utveckla Åland och vår välfärd. Vi måste tvinga oss att se helheten och vi måste hjälpa varandra att höja blicken. Större än så är inte vårt Åland.

    En sak som utskottet inte nämnde i betänkandet men som vi uppfattat att ha gjort stor skillnad var halvårsredogörelsen som landskapsregeringen genomförde inför att lagtinget återvände efter sommaruppehållet. Av det skälet tar vi för givet att en liknande redogörelse görs upp även denna sommar. Utmaningarna i den ekonomiska verkligheten och effekten av alla reformer är synnerligen viktiga att hålla ett öga på. Jag är innerst inne ingen vän av halvårsekonomi men jag inser nyttan av uppföljning och om en sådan kan hjälpa oss alla att sätta in det som händer idag och imorgon i ett större sammanhang är detta synnerligen viktigt.

    Avslutningsvis vill jag rikta min tacksamhet till alla mina utskottskolleger vilka på olika sätt bidragit till detta betänkande. Det föreligger olika uppfattningar om vilka vägar vi ska välja men målet är enligt min uppfattning solklart för alla: Ett bättre Åland och lyckligare ålänningar. Ett särskilt tack vill jag också rikta till utskottssekreterare Niclas Slotte som med fast hand och öppet sinne hjälpt hela utskottet i dess färd genom allmänna motiveringar och budgetmoment.

    Mot bakgrund av detta får jag på finans- och näringsutskottets vägnar föreslå att budgetförslaget godkänns med de ändringar som framgår av betänkandet. Vi föreslår att budgetmotionerna förkastas och jag utgår från att reservanterna själva berättar mer om sina reservationer till betänkandet. Tack.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! För det första vill vi instämma i utskottsordförandes beskrivning av sekretariatet, närmast utskottssekreterarens goda arbete i framtagande av detta betänkande. Vi instämmer i det.

    Statistik ska man vara noggrann med så att det inte beskrivs på ett felaktigt sätt. Utskottsordförande sade att landskapet har förlorat 33 miljoner euro i intäkter. För att den här bilden ska bli riktigt korrekt så måste man klargöra det. För det första; man kan inte förlora de pengar som man aldrig någonsin har fått. Det har skett en intäktsminskning i förhållande till de prognoser som lades tidigare, inte i verkliga belopp. Vi vet alla att de prognoser som lades var rätt optimistiska. Det har skett en klar minskning i förhållande till det. Numera har landskapsregeringen också gått in för att de prognostiserar intäkterna i förhållande till BNP-utvecklingen i Finland och inte till någonting annat.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Talman! Tack för det tillrättaläggandet ltl Perämaa. Det är alldeles riktigt. Det är i förhållande till prognoser som de 33 miljonerna försvann. Det var slarvigt uttryckt att säga att man har tappat intäkter. Det är riktigt är att det brast i förhållande till de prognoser som utgjorde bas för den tidigare budgeten.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Sedan noterade jag att utskottsordförande sade, i likhet med det som viceordförande har sagt i offentligheten, att majoriteten, åtminstone utskottsordförande, uppenbarligen utgår ifrån att man i tilläggsbudget ska föreslå mera anslag för näringslivsutveckling om behovet finns. Just detta kan man ju inte utläsa i själva betänkandet. Det står snarare att de föreslagna budgetanslagen torde räcka till, åtminstone har utskottet erfarit att anslagen ska räcka till. Utskottsordförande för fram en sympatisk viljeyttring, men betänkande stöder inte riktigt det.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, fru talman! I betänkandet noterade vi nog också att det ska göras olika utredningar innan de slutliga ramarna slås fast. Där ska det medges en viss rörlighet som vi räknar med att ska beredas från landskapsregeringen. Landskapsregeringen ska i så fall, vid behov, komma tillbaka först i det meddelande beträffar EU-programmen och sedan i en eventuell tilläggsbudget, vilket utskottet förutsätter.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det var en intressant presentation. Jag undrade flera gånger om den här presentationen handlade om det här betänkandet eller om någonting. Jag fick det inte riktigt att hänga ihop.

    När det handlar om de 50 finansmotioner som har lagts så sade ltl Pettersson att; ”vi har nog tagit det här till oss men systemet är sådant att vi måste förkasta dem”. Han tog motionen om barnfattigdom som ett konkret exempel. Utskottet säger; "man uppmanar landskapsregeringen att närmare utreda frågan”.  En sådan motion lämnade jag in den 8 mars 2011. Jag ville att landskapsregeringen i brådskande ordning skulle utreda det här. Vet Pettersson vad svaret var då? Ja, man behövdes inte utreda, man visste precis hur situationen var. Det krävdes konkreta åtgärder. Nu kommer vi med konkreta åtgärder men då ska det igen utredas. Nog måste man ju någon gång bestämma sig för vilket spår man ska köra.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Jag är möjligen lite osäker på vad den exakta frågan var. Jag tror väl att det ligger oss alla nära hjärtat att se till att de minsta har det så bra som möjligt. Motionen om barnfattigdom har många bra saker i sig, men den har också saker som inte är genomtänkta och som man kanske behöver se på innan man verkligen fattar beslut. Av det skälet så tycker jag att motionen är sympatisk och att den ska arbetas vidare på.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Vilka frågor är ogenomtänkta? I motionen den 8 mars hemställde jag så här: ”Om att en utredning över barnfattigdomen på Åland ska tas fram i skyndsam ordning och att utredningen ska ligga som grund för en socialekonomisk strategi med syfte att förbättra situationen för fattiga barn på Åland.” Det var den motionen som lades då för att vi skulle ha fakta på bordet. Då sade dåvarande landskapsregering att vi har fakta men vi måste ha konkreta åtgärder. Vi har gått igenom vad man kan göra när det gäller situationen och vi har kommit fram till att det är de ensamstående som har det tuffast. Därför föreslår vi i all enkelhet en förhöjning av ensamförsörjartillägget. Nu säger Pettersson att det inte är genomtänkt. På vilket sätt är det inte genomtänkt?

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Det är för enkelt att säga att det bara är de ensamstående som har det kämpigt med att få det att gå runt. Det är många fler än de ensamstående som ett sådant här tillägg borde beröra. Därför är det för lite vid att stanna vid bara ensamstående.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Jag skulle vilja ha ett klargörande från ordförande och majoritetens sida om man nu tänker åtgärda, förändra och modernisera religionsundervisningen? Det är fullständigt oklart när jag läser finans- och näringsutskottets betänkande. Tänker man vidta åtgärder eller inte?

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Tack för frågan ltl Sjögren. Finans- och näringsutskottet är inte ett sådant utskott som ska vidta åtgärder. Rent sakligt sett så har det kommit en motion som vi har behandlat och som vi har avslagit efter att ha fått ett utlåtande från lag- och kulturutskottet. Vi finner dock motionen intressant på många sätt och motionen går vidare till landskapsregeringen för eventuella åtgärder. Den vägen måste man gå. Utskottet ska inte vara en landskapsregering.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Ni har ju förkastat motionen, inte går den vidare. Nu blir det stopp här för hela moderniseringen av religionsundervisningen. Jag anser nog att man inte behöver vara en gummistämpel när man sitter i ett utskott. Man får absolut ha egna åsikter. Klämmen i motionen var väldigt bra formulerad, arbetet skulle inledas. Men nu när man har förkastat hela motionen så kan vi räkna med att ingenting händer under den här mandatperioden. Är det korrekt uppfattat?

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Talman! Jag kan inte riktigt svara på vad som är korrekt uppfattat. Det här är en fråga som ägs av regeringen och utbildningsansvariga som har hand om skolan. Om man vill ta motionen vidare på basen av det utlåtande som kommer från lag- och kulturutskottet så må det ske så. Där fanns argument som samtidigt både stödde och inte stödde motionen. Jag tyckte att motionen fördjupade diskussionen och tankesättet ganska väl.

    Men, utskottet är inte en regering.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, fru talman! Jag tänkte också ta upp en av motionerna som jag har varit första undertecknare på. Det handlar om schemalagda matpauser, motion nr 5 som nämns på sidan 21 i betänkande. Det finns inte några argument på varför man avslår den här motionen. Det borde finnas argument varför man avslår en motion. Den här motionen har faktiskt en inbesparande effekt. Då borde finansutskottet åtminstone höja blicken så mycket att man kommer med ett argument och av vilken orsak man avslår motionen.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Vi hanterade 50 olika motioner. Tiden medgav faktiskt inte riktigt att ge en fullödig motivering till avslag på samtliga motioner. När det gäller matpauserna så kan man nog se att det ingår i det stora arbetet kring skärgårdstrafiken, där man inte bara borde uppehålla sig vid en sådan liten detalj. Av det skälet så låter vi det gå vidare till landskapsregeringen så att de får se över t.ex. matpauserna liksom hela resten av kortruttsproblematiken.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, fru talman! Jag kommer osökt på tanken; är det parlamentet som styr landskapsregeringen eller är det tvärtom? Vi kommer ihåg uttalandet som förekom i massmedia häromdagen från utskottets viceordförande. Är utskottet och parlamentet någon sorts gummistämpel? Är det så som det ska vara?

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Talman! Som jag försökte säga i presentationen av betänkandet så tycker jag att man nedvärderar sina egna insatser om man tycker att ens motioner inte är viktiga och att de bara bli avslagna, för det är inte sant. Alla motioner kommer på olika sätt med i den fortsatta diskussionen.

    Vi har ett sådant system som bygger på att man har ett parlament och en regering. Jag är övertygad om att de idéer som kommer fram i ett sådant här betänkande kommer förr eller senare att synas i regeringens förslag som kommer. Man ska inte se det som ett misslyckande för att ens motion har blivit förkastad. Tankarna har ju fötts och tankar finns kvar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Talman! Detta är en responsdebatt och då brukar man backa till remissdebatten som inleder den här processen. Jag minns väl att under remissdebatten fanns ett bärande budskap, framförallt från regeringens sida med vicelantrådet i spetsen men också lantrådet. Man in njöt det allvarliga i situationen ”med samarbete, i samverkan, i samråd ska vi komma vidare”. Så uppfattade jag det resonemanget. Jag deltog i den debatten och fann den konstruktiv. I den andan skrev oppositionen 50 budgetmotioner med olika innehåll. På sidan 26 läser jag i utskottets förslag till beslut; ”lagtinget förkastar budgetmotioner 1-50”. Det är ett ställningstagande som räcker för mig i varje fall.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Ltl Gunnar Jansson lyfte fram det som jag själv ville lyfta fram i presentationen, att sådant kan te sig lite underligt för en utomstående betraktare. Jag vill på nytt påminna om att vårt system går ut på att regeringen ska vara operativ och utskottet ska vara granskande. I de motioner som har vunnit någon slags gehör i utskottet så kan man läsa in rätt mycket i de allmänna motiveringarna i betänkandet.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Det är ju klart att ett utskott inte kan svara för vad ministrarna ber om i en remissdebatt. Men jag är övertygad om att utskottsmedlemmar och dess ordförande lyssnade till den debatten. Jag bara noterar att den inbjudan till samverkan och samarbete i svåra tider, den klingar för döva öron.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Talman! Jag har lite avvikande åsikt där. Jag tycker inte att det klingar för döva öron. Jag tycker att utskottsarbetet har gått på ett alldeles utmärkt sätt. Man har tagit varandras synpunkter till sig på många sätt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tony Asumaa, replik

    Tack, fru talman! Som vi alla hör så är utskottsordförande Pettersson en ordkonstnär och kan klä sitt anförande i fina ord.

    Var gäller siffror så kanske det lite fallerar på vissa ställen. Han pratade om 100 miljoner i statsskuld. Det ska givetvis vara 100 miljarder. Det kanske kan korrigeras.

    Vad gäller det som har försvunnit ur budgeten 33 miljoner, det korrigerades. Det var ju en prognos från landskapsregeringen. Vad som däremot är fakta när det gäller inkomster, avräkning och sådant så har det ökat med 5 miljoner jämfört med budgeten ifjol. Det är fakta.

    Utskottsordförande Pettersson sade att kostnaderna för landskapet och kommunerna är 250 miljoner. Men fakta är att det är 165 miljoner för kommunerna och 195 miljoner för landskapet vilket betyder 360 miljoner euro.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Det ska självklart vara miljarder. Det är inte så lätt att hålla reda på bokstäverna heller alla gånger.

    När det handlar om de offentliga utgifterna så är de alla tagna från det stora dokument om samhällsreformen som har getts ut. Där framkommer det ganska tydligt. Nivån, som sådan just nu, är faktiskt inte riktigt lika intressant i sammanhanget som det som hände om 5,10,20 år, när man ser att kostnaderna de facto blir tredubblade och det skapar den riktigt stora utmaningen för vårt samhälle. 

    Ltl Tony Asumaa, replik

    Tack, fru talman! Vad framtiden visar återstår att se. Vad gäller budgetmotionerna så vet vi att alla förkastades. Budgettekniken i budgeten för 2014 är något udda jämfört med tidigare år där man har samlat en pott på 7 miljoner på finansavdelningen och nollat moment på olika avdelningar. I fjol fick vi igenom en budgetmotion och det var ekonomiska nyckeltal. Hur anser utskottsordförande att de här nyckeltalen ska kunna användas i tidigare budgetar och framöver när vi har en extrem konstig budgetteknik där man har nollat momentet på avdelningarna? Hur ska de här nyckeltalen i framtiden kunna vara relevanta och jämförbara?

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Talman! Tack för det ltl Asumaa. Jag ser fram emot den kommande halvårsredogörelsen. Jag tycker att nyckeltalen nog kan göras lite tydligare för att uttrycka det försiktigt. Jag delar uppfattningen att nyckeltal är väldigt viktiga för att kunna göra längre jämförelser. Man ska komma ihåg att årets budget är lite speciell; för att nå denna önskade tillväxt och för att man ska kunna ha råd att investera i hela vårt samhälle, så har man använt PAF-medel på ett mera progressivt sätt än hittills. Det kanske skapar vissa nyckeltal som är svårare än andra att förstå.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Plenum avbryts nu för lunchpaus. Vi fortsätter plenum kl. 12.20.

    Talmannen

    Plenum fortsätter.

    Ltl Mats Perämaa

    Fru talman! Det är blandade känslor och en känsla av att vi har en märklig situation. Budgetbetänkandet i år för budgeten 2014 avviker så till den milda grad från det bestämda grepp som finans- och näringsutskottet tog för precis jämnt ett år sedan då budgetbetänkandet lades för budgeten 2013. Då hade vi en stor enighet mellan majoritet och opposition om att på allvar ta tag i den ekonomiska situationen. Vi skrev till stora delar ett enigt betänkande som siktade mot just det som jag sade tidigare. Det var konkreta saker, det krävdes konkreta åtgärder. Landskapsregeringen skulle återkomma i tilläggsbudget med de nödvändiga åtgärderna som vi alla var eniga om att skulle balansera ekonomin på något års sikt.

    I viss mån, via utskottsordförande, nämns ekonomin och den besvärliga situationen. Men ekonomin har inte på något vis varit det grundläggande temat för diskussionen varken i remissen eller under utskottsbehandlingen. Det känns som att den frågan inte längre är på allas läppar på samma sätt som för ett år sedan.

    För ett år sedan var vi tydliga, vi var eniga och det sades att det skulle komma en tilläggsbudget som skulle rätta till sakerna. Den tilläggsbudgeten fick vi aldrig se. Sedan skulle det komma ett halvårsbokslut, det sades att i samband med halvårsbokslutet skulle man visa vägen för en ekonomi i balans. Ja, halvårsbokslutet var som det var. PAF-pengar nämndes men inte så mycket mera. Denna höst skulle det komma en tilläggsbudget som skulle spara pengar, den har vi inte sett ännu. Jag har förstått att landskapsregeringen möjligen har tagit beslut om tilläggsbudgeten idag. Det här året har ju ändå gått nu redan.

    Skillnaden är avsevärd remarkabel och därför känns det märkligt. Den stora enigheten i frågan har övergått i en oerhörd stor enighet där minoriteten har behandlats via dess budgetmotioner på det sätt som har beskrivits här tidigare under dagens debatt.

    Vi tror att PAF-pengarna har gjort att vi har den här situationen. Landskapsregeringen föreslår i budgeten att man ska gå in för ett stabilitetssystem som bl.a. ska finansieras med spelvinster. Det finns en koppling till den frågan i det här budgetbetänkandet. Utskottet skriver bl.a. så här: ”Stabilitetssystemet kommer att innehålla en intäktsreserv bl.a. innehållande penningautomatmedel som kan fungera som en utjämnande faktor i de offentliga finanserna.” Vad betyder det här? Ja, det betyder att den synnerligen goda utvecklingen inom PAF, där PAF genererar stora vinster, ska sättas i ett stabilitetssystem som kan balansera landskapets och möjligen också kommunernas underskott i framtiden. Diskussionen blir oerhört mycket lättare om vi ser att vi har PAF som genererar tiotals miljoner euro i vinst varje år. Om dessa pengar kan slussas in i den budgetbok, som nu råkar vara blå i år, så kan det stabilisera underskottet. Där har vi nog den stora orsaken till att intresset för att ta tag i den ekonomiska situationen inte alls är på samma nivå som för ett år sedan.

    Fru talman! Tema tillväxt är bra. Jag vågar hävda att vi liberaler har medverkat till att den frågan har blivit det temat som utskottet har fördjupat sig i, i gott samråd med alla andra partier som har varit representerat i utskottet. Vi har för vår del en bild som har förstärkts under utskottshörande. Vi står nu inför en besvärlig situation. Vårt näringsliv har stora lönsamhetsproblem inom vissa branscher. Vi befarar att arbetslösheten kommer att växa ytterligare. Det är bra att utskottet tar detta som ett tema.

    Vi har hört flera organisationer och personer som har kunnat förmedla information och kunskap till utskottet. Den kunskapen finns med oss, precis som utskottsordförande här tidigare sade, och det är bra.

    Det problem som vi står inför den här vintern blev så tydligt under hörandena så att vi valde att gå in för konkreta förslag för att underlätta den här situationen och för att ge temat tillväxt en verklig innebörd. Där blev vi ner röstade, jag ska återkomma till det.

    Sedan blev det en mycket märklig vändning under utskottsbehandlingen när det gäller näringslivsutvecklingen. Då halvårsbokslutet behandlades här i lagtinget så hade vi igen ett enigt lagting som beslöt att landskapsregeringen, vad gäller de kommande EU-programmen, skulle komma med konsekvensanalyser gällande både stödsystemen och de ramar som har figurerat i tidigare lagtingsbehandling. Konsekvensanalyser skulle ges och det var bra, det fanns en enighet. Sedan i ett sent skede under utskottsbehandlingen så blev vi tvungna att rösta om de skrivningar som framgår i betänkandet. I LBU-programmet och de budgetmoment som beskriver situationen, så där fanns en tydlighet i betänkande. Den frågan var kanske viktig för centern. Det står tydligt och klart är att konsekvensanalyser ska presenteras gällande LBU- programmet innan man fattar beslut om ramar osv. Men sedan när det gällde näringsstöd för övrigt så då ville utskottsmajoriteten hellre formulera sig lite mera vagt. Under momentet för ERUF och ESF, regionalfonden och socialfonden, så skulle man skriva att konsekvensanalyser skulle göras för vissa EU-program. Då blir det stora frågetecknet; gäller dessa konsekvensanalyser inte ERUF och ESF?

    Jag sade att centern var intresserad av texten under LBU-programmet, men uppenbarligen inte lika intresserad av de precisa texterna gällande ERUF och ESF, vilket ändå förvånar mig eftersom ERUF uttryckligen är en regionalfond som medverkar till näringslivsutveckling också i glesbygd och i skärgård.

    Jag hoppas för min del att näringsministern här idag kan upprepa det löfte som han har gett tidigare om att konsekvensanalyser ska ges till de här centrala programmen, så att vi på det sättet kunde lämna den frågan.

    Angående näringslivets reaktioner på landskapsregeringens och majoritetens arbete så är det rätt häpnadsväckande att vi börjar ha ett väldigt samlat näringsliv som nu aktivt tar ställning emot den politik som landskapsregeringen för. Vi har jordbruksnäringen som via manifestationer har gett uttryck för sin vilja. Samma näring har via skrivelser vänt sig till politiker och allmänheten för att beskriva sin oro över att man i framtiden, via de stödprogram som är kopplade till EU, kanske inte kommer att ha samma neutralitet i konkurrensen i förhållande till riksnivån på stöden.

    Vi har näringslivet för övrigt. Vi har Ålands näringsliv som i dagarna har gått ut med sin kritik över att landskapsregeringen allt mera tränger in på det privata näringslivets område för att uppta en konkurrens där. Sedan har vi företagarna på Åland som i skrivelse till samtliga politiker här har ifrågasatt bristen på medel i stödsystemen som finns i förslaget till budget. Den organisationen ifrågasätter också starkt den politik som landskapsregeringen för.

    Vi har ett samlat näringsliv som ifrågasätter den här landskapsregeringens politik. Det är ju synnerligen oroväckande och synnerligen allvarligt när vi tvärtom borde hitta sätt där vi gemensamt skulle lösa de problem som finns. Det är problem som kommer att uppenbara sig i form av ökad arbetslöshet och i värsta fall fortsatt negativ tillväxt osv.

    Landskapsregeringen uttalade sig idag angående den kritik som framfördes att landskapet går in på privat område och konkurrerar. Landskapet säger bara att de inte ha förståelse för kritiken.

    Det har uttalats att den här landskapsregeringen nu använder PAF-pengar för att stimulera sin egen verksamhet och för att reformera sin interna verksamhet. Det är dags att vi vänder oss utåt och för en sådan politik där vi också beaktar det som händer utanför det här huset. Ska vi behålla välfärden så måste vi ha fungerande näringsliv.

    Jag ska ännu säga några ord om de nya EU-programmen. Vad gäller LBU så vill vi se konsekvensanalyser över både stödsystemen och ramarna innan vi fattar ett slutligt beslut. Det står tydligt här i betänkandet.

    När det gäller fonderna ERUF och ESF så vill vi kunna föra diskussion om statligt riskkapital innan vi fattar slutligt beslut. Jag hoppas att näringsministern kan komma upp och lova att konsekvensanalys ska ges.

    Ännu några ord om statligt riskkapital. Vi kunde notera för någon vecka sedan att två fonder i Sverige, där man har gett ett statligt riskkapital, har betecknats som floppar. Kostnaderna för förvaltningen har stigit till skyhöga nivåer. Det pågår en politisk diskussion i Sverige om huruvida det här är ett bra sätt att stöda näringslivet. Vi vill inte utgå ifrån att det nödvändigtvis måste vara illa, men vi vill föra den här diskussionen på ett konkret och bra sätt utifrån en konsekvensanalys innan vi går in för några nya stödsystem för vår del.

    Vi får komma ihåg att landskapsregeringen uppenbarligen har tänkt att en del av de nuvarande stödsystemen skulle kanaliseras via riskkapital och då blir det en stor förändring i det system vi har haft.

    Till slut, fru talman, vi kunde notera att utskottets viceordförande gav uttryck i offentligheten för att det arbetet som utskottet har utfört, mer eller mindre, var bestämt på förhand att det skulle sluta såsom det slutade, med förkastade budgetmotioner och så. Det må vara som det är med detta. Vi lagtingsledamöter är här för att vi ska jobba. Om någon väljer att förkasta våra budgetmotioner så kan vi leva med det, även om vi förstås kommer att driva på dem i framtiden också. Det värsta är att det är så många andra personer som berörs av ett utskottsarbete och uttryck i den här riktningen. En presidieledamot av utskottet ger bilden av att andras arbete, speciellt höranden, inte är särdeles viktigt. Det beklagar vi.

    Det var på förhand bestämt att det skulle sluta så här. Vi vill också backa tillbaka och agera på det sättet som är möjligt för oss.

    Jag aviserar här och nu att vi sannolikt kommer att ta samtliga budgetmotioner till omröstning när det kommer till torsdagens detaljbehandling, dvs. budgetmotionerna 1-20 samt budgetmotionerna 41-50 plus de reservationer som vi i text har beskrivit i det här betänkandet att vi vill lyfta upp speciellt. Jag tänker inte nämna dem dess mera.

    Oppositionens sätter förstås sina spår på den här behandlingen och därför räcker dessa uttalanden för vår del. Tack, fru talman.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Fru talman! Jag tyckte att det var mest intressant att höra ltl Mats Perämaa beskriva hans uppfattning om vårt arbete i finansutskottet. Han sade här att det var bestämt på förhand. Han har helt rätt i att det var bestämt på förhand men vi måste hålla begreppen isär. Vad som är bestämt på förhand är de facto den här blå boken. Den här blå boken har jag, som medlem i finansutskottet, varit delaktig i att ta fram. Jag har varit delaktig i de förberedande mötena. Vi har ställt oss bakom det här förslaget. Att det skulle vara ett annorlunda förfarande i finansutskottet än tidigare vill jag starkt ta avstånd ifrån.

    Den verklighetsbeskrivning som ltl Perämaa gjorde var helt rätt. För ett år sedan gjorde finansutskottet ganska hårda skrivningar på väldigt många punkter gentemot landskapsregeringen. Punkterna var många gånger föreslagna av oppositionen där majoriteten kom dem till mötes.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag har svårt att se hur den här första repliken skulle klargöra situationen på något sätt. Det är klart att majoriteten har som utgångspunkt att stöda det budgetförslag som landskapsregeringen ger. Vi menar ändå att det ingår i vårt uppdrag i lagtinget att få ha vår självständiga uppfattning, speciellt om vi når den situationen att vi via höranden kan uppfatta att saker och ting har ändrats.

    Utskottsordförande sade också att hörandet, rörande tillväxt kopplat till det åländska näringslivet, gav en bild av en verklighet i förändring.

    Utgångspunkten är att ni ska försvara er, men det ska ni göra via argument, inte via en utgångspunkt att allt, oberoende av vad som händer, ska röstas ner.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Fru talman! När det gäller hörandets betydelse så tycker jag att det var ett väldigt olyckligt inlägg som ltl Mats Perämaa gjorde. Man beskriver att hörandet inte skulle ha någon betydelse. För mig som ledamot i finansutskottet så har det absolut betydelse vad som sägs. Frågan är hur jag handskas med den information som kommer oss till del i finansutskottet. För egen del, som en regeringsrepresentant, tar jag givetvis de saker som kommer fram vid hörande med mig tillbaka till mitt parti och tillbaka till våra gemensamma överläggningar när vi ska ta fram nya tilläggsbudgetar och ytterligare program. 

    Nu behandlar vi de facto en budget som var presenterad och som vi valde att stå bakom. Så uppfattar jag det. Skillnaden är att vi valde att inte föra in skrivningar i betänkande som vi inte kan stå bakom till 100 procent och försvara en tid framöver.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Vi i oppositionen kan ju konkret påvisa att vi åtminstone har tagit till oss information av de hörande. Det har lett till konkreta förslag i den riktning som politiken måste föras, så att vi kan skapa tillväxt i framtiden, vilket jag uppfattar att alla anser. Majoriteten valde att inte ta till sig den informationen. Att nu efteråt säga att det möjligen ska komma en tilläggsbudget, det kan man givetvis tycka att är bra, men det finns inte stöd i det här betänkandet för just det.

    Ledamoten sade själv, som officiell representant för finans- och näringsutskottet, att det var viktigt att inte ha skrivningar som skulle uppfattas som kritik mot landskapsregeringen. Det är en mycket konstig utgångspunkt för ett budgetarbete. Därför riktar vi också kritik mot viceordförande i utskottet. Vi måste jobba mer seriöst än så.

    Talmannen

    Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Ltl Perämaa och liberalerna har länge kritiserat landskapsregeringen för hur man använder PAF-medel. I offentligheten har man ganska kränkande och nedsättande menat att landskapet är spelberoende, dvs. att landskapet använder de här pengarna viljelöst och inte har någon kontroll över det hela.

    Också i den här reservationen tas spelberoendet upp i samband med stabilitetssystemet som föreslås. Man vill återskapa en sorts utjämningsfond, vilken försvann under ltl Perämaas tid som finansminister.

    Sedan är det lite konstigt. Liberalerna föreslår en hållbarhetsfond som ska finansieras med PAF-medel. Blir spelberoende mindre då?

    Talmannen

    Tiden är ute!  

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Det gäller att vara noga med verkligheten. Utjämningsfonden minskade avsevärt till stora delar också under min period i landskapsregeringen. Utjämningsfonden tömdes de facto under detta år, som vi lever i nu, av den regering som leds av socialdemokraten lantrådet Camilla Gunell, bara för att vi ska vara noggranna. Det är en stor skillnad om PAF-pengarna ska vara i ett stabilitetssystem. Det är oklart om det ska vara lagstiftning eller inte och det har inte riktigt utskottet heller tagit ställning till. Då blir det ett stabilitetssystem för att balansera underskott i landskapets ekonomi. Det spelar då egentligen inte någon stor roll hur stora underskotten är, om vi bara tror att PAF kan pytsa in pengar för att stabilisera det här.

    Det som vi föreslår är en fond, grundad på lag, där vi vill skapa arbetsplatser ute i samhället.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Jag tycker att spelberoendet tar sig en liten annan form i den liberala fonden. Att tro att man tvättar de här pengarna och att de på något vis blir mindre besudlade genom det mycket byråkratiska, komplicerade och begränsande systemet, det förstår jag inte alls. Jag tror att vi ska lämna diskussionen om spelberoendet och istället prata om hur de här pengarna kan användas. Jag kan förstå liberalernas argument, men de har ju byggt detta på en moraliserande ståndpunkt som om de här pengarna var smutsiga på något sätt. Det som har fungerat bäst under alla dåliga konjunkturer är ju PAF! PAF är den minst riskfyllda business som vi har. Sedan kan man ha moraliska synpunkter om det, men det är faktum. Sprit och dobbel finns alltid!

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag uppfattade detta som ett erkännande från ltl Sundback. Hon sade; ”att det som liberalerna nu förespråkar är en annan form av spelberoende”. Det betyder att ltl Sundback erkänner att det som förfäktas av majoriteten är ett spelberoende.

    (Om ltl Sundback kunde låta mig prata färdigt, så tar vi detta på ett normalt sätt, fru talman?)

    Talmannen

    Fortsätt!

     Ltl Mats Perämaa, replik

    Vårt sätt att tänka när det gäller PAF-medel, det är att vi inte ska sätta spelvinster i den ordinarie budgeten, och inte heller för att balansera underskott i ekonomin. Däremot ska vi lagstifta om PAF-vinster i en fond där målet är att ett ekonomiskt råd, som vi också förespråkar, ska kunna rikta pengar ut i det åländska samhället för att skapa tillväxt och mera arbetsplatser.

     Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Tack, fru talman! Ltl Perämaa kommer med en hel arsenal med kritik mot bl.a. näringsavdelningen och näringsministern framförallt gällande konsekvensutredningarna som har utlovats för jordbruket. Ltl Perämaa har på något konstigt sätt uppfattat att konsekvensutredningar även ska göras på ERUF- och ESF-fonderna. Det finns mycket att säga om det här. Jag kommer att ha ett anförande för att förklara det här fullständigt.

    För det första vill jag konstatera att av näringsavdelningens budget så går 17 miljoner i överföringar till näringslivet. De 17 miljonerna borde väl i ärlighetens namn också då konsekvensanalyseras, om de används på ett rätt sätt?

    Den enormt stora del, som ltl Perämaa sade att går till riskkapital och statligt riskkapital och hänvisar till exempel i Sverige, det handlar om 400 000 euro per år i sju års tid. Så enormt ofantligt stort är det inte och så stor förändring är det inte. Jag återkommer till det här.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Dessa 400 000 euro per år är inte i förhållande till hela landskapsregeringens på näringsavdelningens budget gällande näringsstöd, utan det är 400 000 euro av ungefär 1,35 miljoner som kanaliseras via regionalfonden och socialfonden. Det är en stor del, nästan 30 procent av den, åtminstone 25 procent. Man får väl kalla det för en dramatisk förändring av stödsystemen.  Åtminstone i samband med en förändring bör man analysera vilken effekt dessa förändringar har och om det gynnar näringslivet. Det är skattebetalarnas pengar. Vi bör veta om vi kanaliserar stödet till näringslivet på rätt sätt.

    Är det som näringsministern säger att det inte kommer någon konsekvensanalys gällande ERUF och ESF?

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Programarbetet med ERUF och EFS har pågått i över ett års tid. Arbetsgrupper har jobbat utgående från en socioekonomisk analys. Det har följts av externa utvärderare som har tittat på behoven och målen i det åländska näringslivet. De har arbetat tillsammans med organisationer och branschföreningar. Man har visat på vilka behov och mål man behöver uppfylla. De utomstående experterna och utvärderarna säger att det här håller ihop, det här är bra och det här är ett klokt sätt att använda pengarna på.

    Vi kommer att få debattera och diskutera EU-programmen så fort vi bara har all den information som jag anser att lagtinget behöver. Tyvärr kommer det inte i december, men det kommer att komma så snart vi får siffrorna för LBU-programmet och finska jord- och skogsbruksministeriet kommer att hantera sin del där. Jag återkommer i ett längre anförande om detta.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag beklagar denna otydlighet. Nu sade ministern att vi kommer att få debattera den information som ministern anser att vi bör ha. Nåja, det må väl vara så i den här debatten mellan majoriteten och oppositionen.

    Bästa näringsministern, vänd er åtminstone till näringslivet och för diskussioner med dem. För det tycks som att näringslivet på bred front vänder sig och värjer sig mot den näringspolitik som förs.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Ltl Perämaa för fram Ålands näringslivs kritik mot landskapsregeringen och säger att vi konkurrerar ut det privata näringslivet.

    I det öppna brevet, som nämndes, så nämns en ny renhållningslag som tydligen skulle slå undan benen för de privata. Jag vill klargöra att det som regeringen under ett drygt års tid har jobbat hårt med, det är att ta fram en ny producentansvarslag. Syftet med den är att minska kostnaderna för företag och ta bort producentansvarsavgifter som har påförts åländska företagare. De har fått betala dubbelt för bl.a. förpackningar. Den här lagen kommer till lagtinget under början av nästa år. Det här är helt motsatt mot vad Ålands näringsliv framför. Vi underlättar för företagen, inte försvårar.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Väl så, om det är på det sättet. Man frågar sig ändå varför inte landskapsregeringen för dessa diskussioner med näringslivet för att de också ska känna till det som miljöministern säger i plenisalen här idag. Vi har en ytterst besvärlig situation. Näringslivet vänder sig på bred front mot den politik som förs, som jag sade tidigare. Sedan säger landskapsregeringen att det inte är på det sättet, utan att det kommer att se annorlunda ut. Ta kontakt med representanterna för näringslivet! Det är näringslivet som i öppna brev, i offentligheten i tidningarna, säger att det är besvärligt med den näringspolitik ni för.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Jag tror faktiskt att det inte bara är Ålands näringsliv som har fått saker och ting om bakfoten, det har också ltl Perämaa fått. Det är ett kommunförbund, MISE, som tar fram en renhållningsplan och det får Åland näringsliv till att det är landskapsregeringens renhållningslag. Det finns en hel del fakta att kontrollera för ltl Perämaa.

    Den här lagen som vi nu tar fram, den har Ålands näringsliv arbetat för sedan 2007 att landskapet skulle göra någonting åt. Under fyra år som ltl Perämaa satt som ansvarig finansminister så gjordes det ingenting. Nu har vi arbetat med de här frågorna väldigt hårt i två år. Nu tycker jag att vi är på god väg och vi har en bra dialog med Ålands näringsliv.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Det är ett faktum att Ålands näringsliv i offentligheten har vänt sig mot landskapsregeringen angående den politik man för. Om det sedan beror på att landskapsregeringen inte diskuterar med näringslivet, vilket jag är säker på att åtminstone oppositionen gör, så ger det en anledning att kritisera landskapsregeringen åtminstone för kommunikationen med näringslivet.  Kanske det är ett resultat av att landskapsregeringen i budgetframställningen i så hög grad har fokuserat på det interna arbetet och så lite på det externa, vilket är beklagansvärt i sig.

    Under min tid som finansminister, och liberalernas medverkan, så kan vi inte komma ihåg att näringslivet på så här bred front skulle ha vänt sig mot en landskapsregering.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Inför varje budgetberedning tar Ålands statistik- och utredningsbyrå fram en konjunkturrapport som ska vara ett underlag för att regeringen ska kunna lägga ett så välbalanserat budgetförslag som möjligt till lagtinget. Konklusionen i årets konjunkturrapport låter så här: ”Den svaga tillväxten i näringslivet som sammanfaller med en alltmer akut offentlig kostnadskris skärper det ekonomiska läget i landskapet. Fortsatt svag lönsamhet hos dominerande företag kan innebära en risk för att vi får totalt efterfrågebortfall som förvärrar krisen. I ett sådant läge måste minskning av den offentliga konsumtionen avvägas så att den åländska ekonomin inte tappar sin styrfart.” Delar ltl Perämaa ÅSUBs analys och konklusion?

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Både ja och nej. Det gäller för landskapet, i den kostnadsdräkt man har för verksamheter, att ändå hitta sätt att försöka vara mer effektiv och utföra saker och ting till en lägre kostnad. Även om man för ett år säger att det är på det här viset och det stämmer i viss mån, minskade kostnader leder till minskad konsumtionskraft, men man måste ändå möta det större problemet också som gäller i flera år. Man måste balansera ekonomin så att utgifterna inte överstiger inkomsterna på sikt. Det här måste hanteras samtidigt, ett år i taget och på längre sikt, annars går det inte ihop.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Om ltl Perämaa med öppet sinnelag skulle ha tagit del av den här budgeten så skulle han se att det är exakt det som det här budgetförslaget går ut på. Nämligen, på lång sikt föreslår vi en hel del strukturförändringar och vi anger också resurser för att kunna genomföra förändringarna. Förändring kräver energi, människor och pengar, annars händer ingenting.

    Kortsiktigt ser vi till att vi också upprätthåller konsumtionen i det åländska samhället.  Vi håller folk i sysselsättning både inom offentlig sektor genom de här utvecklingsprojekten och vi stimulerar det åländska näringslivet så gott vi kan med de våra ekonomiska resurser och de ramar som vi har att hålla oss till. Som ltl Perämaa sade så har vi också en viktig uppgift att långsiktigt hålla den åländska ekonomin i skick. Det här är ett försök till att både klara de kortsiktiga och de långsiktiga målen.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Det kallades för världsrekord i reformer, om de så kallade reformerna skulle ha en trovärdig ekonomisk kalkyl kopplat till sig där man kunde se att det här leder till utgiftsminskningar på sikt och att det skulle finnas en sådan målsättning, då kanske vi kunde hålla med varandra. Men det finns inte ens en målsättning, inte på allvar åtminstone från landskapsregeringen, om att spara pengar. Det har inte framkommit tydligt.

    På kort sikt sätter man mycket pengar på att reformera det interna. Man tar t.o.m. 7 miljoner från PAF-pengar för att göra det. Det kommer att skapa en situation där man måste anlita ett större antal konsulter på kort sikt. Inte kan den budget som har lagts och det betänkande som vi har framför oss ge den bilden av att vi kommer att spara pengar på sikt, tyvärr.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, fru talman! Jag är förvånad över att ltl Perämaa anger skälet till att man inte vill medverka till en större enighet i utskottets betänkande, att utskottet har arbetat på ett annorlunda sätt, man har inte behandlat oppositionen som man borde göra och man har avslagit många motioner. Ltl Perämaa har ju lång erfarenhet av det här. Jag har varit med i finansutskottet i tio år, inte som ordinarie medlem men jag har suttit med ändå av intresse. Jag tycker faktiskt inte att den här behandlingsomgången skiljer sig från de tidigare. Det är ju ytterst ovanligt att man får motioner godkända. Däremot får man positiva skrivningar. Liberalerna har varit med, tillsammans med det övriga utskottet, och gjort ett antal riktigt bra skrivningar i det här betänkandet. 

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman!  I skrivningarna gällande det temat som vi initierade; tillväxt och näringslivsfrågor, finns en hel del goda texter med vår medverkan. Utgångspunkten var de hörande jämte budgeten. Efteråt fick vi höra att allting var nog klart på förhand. Det sätter ju lite sordin på debatten och vårt agerande när vi får höra det.

    Den enighet som lantrådet och vicelantrådet begärde och eftersträvade när budgeten remitterades ser vi inga spår av i betänkandet och framförallt inte i motionsbehandlingen. Majoriteten har drivit fram den oenighet som finns.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, fru talman!  Ltl Perämaa gav mig faktiskt rätt i att även liberalerna har varit med och medverkat i flera av de bra skrivningar som finns i det här betänkandet. Det är precis det jag tycker. Därför blir det lite krystat när man tar det som orsak till att man sedan på slutet inte vill vara med i ett enigt betänkande och man uppger de här orsakerna. Det känns krystat tycker jag.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Det kan hända att ltl Eliasson ser en anledning till att ifrågasätta vårt agerande. Må hända det kan bero på att centern, som ändå har betraktats som ett parti som är någorlunda intresserat av näringslivsfrågor, nu har tvingats acceptera att ni inte hör till de mest progressiva i de här frågorna.

    För vår del ledde utskottsarbetet, förutom vackra skrivningar, till konkreta åtgärder. Om centern kunde vara med och rösta för dessa motioner så hoppas jag att vi kanske skapar arbetsplatser ute i det åländska samhället. Jag är säker på att skrivningarna på de första tio sidorna inte kommer att skapa en enda arbetsplats.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Brage Eklund

    Tack, fru talman! Jag tänkte i mitt anförande som berör utskottets betänkande begränsa mig till ett fåtal områden.

    Vi från Ålands Framtid har delat utskottets skrivningar till vissa delar. Vi visar också via reservationernas omröstningar att det finns skiljelinjer.

    Vi vet idag att ekonomin är ansträngd i landskapet och kommunerna, men även företagen lider av en lågkonjunktur.

    Den finländska ekonomin förväntas tappa fart för andra året i följd till att ligga på cirka -1 procent, för att nästa år ha en svag stegring.

    Den svenska ekonomin ser något bättre ut, men även den har lidit av den pågående lågkonjunkturen. Förväntningarna framåt är att både BNP-tillväxten och inflationen ökar.

    Vi har ett stort problem inom landskapets ekonomi. Landskapet lever över sina tillgångar och har under ett antal år förbrukat hela utjämningsfonden. Man börjar nu använda PAF:s spelvinster för att balansera budgeten, vilket inte är juridiskt fel, men kanske tummar på andemeningen av användandet för spelvinsterna.

    Vi från Ålands Framtid har tydligt sagt att vi inte motsätter oss att landskapsregeringen använder PAF:s spelvinster men då borde de användas för samhällsinvesteringar och tillväxt i näringslivet.

    Därför har vi lagt budgetmotioner som visar alternativa lösningar på hur vi skulle fördela dessa pengar.

    Vi har också reserverat oss, tillsammans med liberalerna, angående tillväxt- och hållbarhetsfonden där man skapar en lagstadgad fond för hur man ska använda överskotten för PAF-medlen.

    Grunden för en bra ekonomi borde basera sig på de totala skatteintäkterna och avgifterna som kommer till landskapets kassa. Att som nu använda PAF-pengar för att täcka upp konsumtionsutgifter är inte hållbart i längden. Detta skapar bara mera problem för framtiden.

    Utskottets betänkande har en röd tråd i tillväxt. Under rubriken Fokus på tillväxt så delar jag utskottets åsikter om skrivningarna och även de underrubriker som rör de olika näringarna som står uppräknad i betänkandet. Det är skrivningar på en allmän nivå och visar inte direkt på konkreta åtgärder för att förbättra förutsättningarna för företag inom industri och primärnäringarna. För att stimulera företagarna och primärnäringarna har Ålands Framtid och liberalerna lagt konkreta förslag till åtgärder i samband med behandlingen i utskottet.

    Jordbrukare inom trädgårdsnäringen måste ges en möjlighet att investera och möta upp mot marknadens krav och det fodrar investeringar. Det upptagna anslaget under moment 47.15.44 föreslår vi att höjs med 500 000 euro för att utvecklingen i trädgårdsnäringen ska motsvara livsmedelsindustrins önskemål. Detta är en konkret åtgärd som stimulerar unga odlare att tro på framtiden.

    När det gäller stöden till företagen så anser vi att det är lika viktigt att visa konkreta åtgärder. Därför står vi bakom förslaget att öka anslaget under moment 47.03.43 med 500 000 euro. Vi har i tidigare anförande här hört den oro som finns bland företagare och vi delar den uppfattningen. Vem har rätt eller fel här i tolkningarna när det gäller oron, är det landskapsregeringen eller företagarna? Jag tror mera på företagarna i det här fallet för det är de som står för själva näringen. Vi har lagt ett förslag i en av våra motioner som kan finansiera detta.

    I de EU-program som rör ERUF, ESF och europeiska havs- och fiskerifonden har vi föreslagit att alla program bör behandlas likvärdigt. Därför anser vi att det bör vara samma skrivningar i alla program. Jag hoppas att lagtinget kan omfatta förslaget till skrivningarna enligt reservationen. Det står så här i klämmen, jag citerar: ”Utskottet betonar att finansieringsramen och stödsystemen för strukturfondsprogrammen är preliminära i väntan på den konsekvensanalys som lagtinget har beställt.” Det här är likvärdigt i alla program. Man borde ha en sådan inställning att man behandlar alla program lika.

    Det råder en stor oro och osäkerhet bland företagare om landskapets näringspolitik. Detta på grund av flera politiska förslag som syftar till att utöka den offentliga sektorn på det privata näringslivets bekostnad. Aktuella exempel är förslag till ny körkortslag och det nya MISE som ingen vet hur det kommer att se ut. Säkert kommer MISE att drivas i kommunal regi om den här regeringen får bestämma.

    Jag hoppas att det offentliga Åland inte startar upp verksamheter som kommer att konkurrera med privata entreprenörer. Det vore olyckligt om vi går mot en tid där det offentliga ska bedriva verksamheter som det privata kan göra. På ett borgerligt Åland borde det vara det motsatta; att överföra så mycket som möjligt till den privata sektorn och därmed få konkurrens.

    Den oro som råder för de kommande programmen som berör riskkapital nämndes här tidigare i ett replikskifte. Jag låter näringsministern utveckla det vidare, jag ids inte gå in på den här detaljen. Jag lyssnar på näringsministern först.

    Det reformarbetet som pågår rörande samhällsservicen är omfattande. Enligt landskapsregeringen finns det ett behov för att klara framtida utmaningar inom nämnda verksamheter. Till viss del delar jag den uppfattningen. Vi från Ålands Framtid kommer att ta slutlig ställning till reformerna när vi ser de ekonomiska beräkningarna som visar vad hela reformpaketet sparar in. Det oroar mig när politiker säger att reformen inte kommer att spara några pengar. Vi vill klart och tydligt se att målet blir en förbättrad rättssäkerhet, en kvalitetssäkring av servicen samt effektivisering och besparing av den offentliga sektorn.

    Vad gäller skrivningarna i betänkandet om samhällsservicereformen så har vi en reservation där vi föreslår en annan skrivning. Vi kommer att driva den reservationen till omröstning. 

    En ny programperiod för jordbruket 2014-2020 är på kommande. I jordbrukarkåren råder det en osäkerhet på vad det nya stödsystemet kommer att innebära. Hittills har inte några större belopp presenterats och fastslagits vilket gör att planeringen för kommande odlingssäsong blir lidande. Därför är utskottets skrivning viktig; att konsekvensanalysen, som landskapsregeringen planerar att genomföra av det kommande LBU-programmet, förs till lagtinget för behandling som ett meddelande före stödnivåerna fastslås. Möjligheten för ett fortsatt jordbruk på Åland bygger på våra olika konkurrensmöjligheter, därför bör stödåtgärder i den kommande programperioden vara på likartade nivåer som i omkringliggande närområden. Den huvudsakliga delen av vår export riktar sig mot Finland och därför blir jämförelsen naturlig för stöden på finska sidan.

    Det är en bra skrivning i utskottets betänkande om livslångt lärande. Man har nästan i princip godtagit motion nr 28, förutom den halva sista meningen. Det är alltid något. Jag får tacka för att man i utskottet har gjort lite eftergifter.

    Sedan några ord om viceordförandes uttalande i tidningsartiklar. Han säger att vi i finans- och näringsutskottet har valt att stå fast vid överenskommelse och kompromisser som vi nådde under budgetberedningen. Det uttalade han i tidningen när de intervjuade honom. Det är klart att det är fritt för regeringspartierna att stå fast vid det som man har kommit överens om i budgetberedningen. På något vis känns det lite tungt. Jag får inte fram det ord som jag skulle vilja ha, men det känns svårt när man ska göra så mycket arbete i en budget. Man ska ha en remissdebatt i lagtinget. Vi ska en behandling i finansutskottet där vi har haft 100 hörande och man är inte ens så vidsynt och har så öppet sinne att man kan ta åt sig om det kommer ett bra förslag under beredningen som man kan införa i finansutskottets betänkande. Jag tycker faktiskt att det är lite tråkigt. Det spelar egentligen inte någon roll hur bra förslag som vi har kommit med, man har ändå konsekvent kört det som man har kommit överens om tidigare.

    Jag aviserar att ta motion nummer 21, 24, 25, 30 och 35, till vissa delar som berör reservationen, till omröstning. Tack.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Ltl Eklund inledde sitt anförande med att stöda det liberala förslaget om en tillväxt- och hållbarhetsfond. Mitt intryck av det här förslaget är att det är väldigt byråkratiskt. För det första får jag intrycket att det ska ligga utanför landskapets budget, det ska vara en separat juridisk person. Sedan ska det finnas ett ekonomiskt råd och så ska de tydligen driva en egen näringspolitik som inte nödvändigtvis behöver sammanfalla med regeringens. Är detta riktigt bra? Ltl Brage Eklund brukar beklaga sig över de byråkratiska systemen när det gäller stöd till näringslivet. Jag uppfattar att det här är något av det mest byråkratiska. Det här är ett litet liberalt tjänstemannaförslag. Står faktiskt Ålands Framtid bakom detta?

    Ltl Brage Eklund, replik

    Mig veterligen så finns det väl inget förslag till hur den här fonden ska fungera och hur den ska arbeta. Det är lite för tidigt att bygga på en massa administration i det här skedet. Man måste först se vad lagen betyder och på vilket sätt fonden ska arbeta.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Men antydningen är ju ganska klar. Det ska vara en egen lag om den här fonden. Man kan jämföra med t.ex. pensionsfonden där det finns en styrelse. Här ska de finnas ett ekonomiskt råd och man ska ta ställning till den sociala utvecklingen och miljön. Det är ju ett kolossalt arbetsområde. Ltl Brage Eklund behöver nog fundera en gång till om detta faktiskt är i enlighet med hans principer när det gäller näringsstöd och hur man ska förverkliga det. Jag känner inte igen ltl Eklund i det här sammanhanget. Det kanske tål en ny omgång.

    Ltl Eklund talade om andemeningen med PAF-medel. Det skulle också vara intressant att veta vad det är för andligt med de pengarna?

    Ltl Brage Eklund, replik

    Jag svarar på detta med fonden. Mitt slutliga ställningstagande, om jag omfattar fonden eller inte, tar jag när jag ser förslaget till lagpaketet. Det handlar om ganska mycket pengar. Ett visst stöd i lag måste det finnas om man ska hantera pengar. Som landskapsregeringen föreslår nu så är det lite mera som Pandoras ask, man öppnar den när man vill ha den och fyller på lite här och där. Jag stöder inte den tanken, när det gäller det som landskapsregeringen sysslar med nu, att man puttar in PAF-medel precis hur som helst i konsumtionen. Det måste finnas ett reglerat system.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Johan Ehn, replik

    Fru talman! Man kan verkligen börja ifrågasätta konstruktiviteten i den här debatten. Å ena sidan är det helt okej att såga ett budgetförslag längs med fotknölarna och berätta hur idiotiskt och urbota dumt det är, men å andra sidan kräver man samtidigt respekt i arbetet när man sätter sig i ett utskott. Jag har lite svårt att hänga med i svängarna.

    För att återgå till det konkreta och kanske mera konstruktiva så skulle det vara intressant att höra hur ltl Brage Eklund och Ålands Framtid ser på hur vi ska använda oss av PAF-pengarna. Nu förekommer det väldigt starkt kritik på att vi använder dem till konsumtion. Skulle ltl Eklund kunna vara snäll och upplysa mig om hur mycket av PAF-pengarna som går till konsumtion i det budgetförslag som nu ligger? Jag skulle också gärna höra hur Ålands Framtid och Brage Eklund vill använda sig av samhällsinvesteringspengarna. Hur ser man konkret att det skulle göras?

    Ltl Brage Eklund, replik

    En vanlig retorik, som minister Johan Ehn har, är att han ställer en massa frågor i en replik om hur vi ska konkretisera och använda pengarna. Han vet på förhand att jag inte har möjlighet i en replik att hinna svara.

    När det gäller uttryck som idiotiskt och dum så tror jag minister Ehn får stå för de uttrycken själv. Jag har varken använt uttrycken idiotiskt eller dum. Man ska lyssna på vad jag säger och inte sätta ord i min mun på vad jag har sagt.

    Minister Johan Ehn, replik

    Fru talman! Mina frågeställningar finns fortfarande kvar. Det är rätt intressant att man använder en replik och inte ens kan konkretisera en liten, liten rad. Vi har en minut på oss för att replikera. Att använda hela repliken till att fundera på vilken retorik jag använder och göra sin recension av det men själv inte försöka beskriva den biten trots att man säger att man är väldigt konstruktiv i sitt sätt att jobba, det tycker jag är anmärkningsvärt med tanke på den ganska höga svansföring som har förekommit sedan den här budgeten lades på bordet för lagtinget. Man har inte lyft upp så där överdrivet mycket av det som är positivt. Man har velat såga sönder och istället komma med alternativa förslag. Det är bra för mig, men kom inte sedan och säga att det inte finns konstruktivitet och vilja till samarbete när man själv gör just det som man kritiserar regeringen för.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Jag tycker att minister Johan Ehn skulle kunna läsa igenom budgetmotionerna och titta på våra förslag när det gäller hur vi tänker använda PAF-pengar och fördela dem till den ordinarie budgeten. I vårt förslag ger vi 4 miljoner som köpkraft till samhället. Läs motionerna så vet ministern! Det visar att minister Johan Ehn inte ens har läst våra motioner.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag vill för den liberala gruppen spel passa på att tacka för det goda samarbetet, under temat tillväxt, som vi har haft med ltl Eklund och Ålands Framtid under utskottsbehandlingen. Jag får beklaga att vi inte nådde ända fram och lyckades övertyga majoriteten om vikten av att man mera konkretiserar de här frågorna.

    Eftersom vi hade vårt anförande före Ålands Framtid så aviserar jag på det här viset att vi i omröstning kommer att stöda de reservationer som har skrivits av ltl Eklund och som vi har skrivit på.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, fru talman! Jag vill också tacka för det goda samarbetet och de intressanta diskussionerna som vi har haft i finans- och näringsutskottet.

    Det som vi, mig veterligen, däremot inte har diskuterat är kritiken från det privata näringslivet, att landskapet går in och konkurrerar med det privata. På vilka områden tycker ltl Brage Eklund att man nu konkret har gått in och konkurrerat med det privata näringslivet? Är det inte tvärtom, att landskapsregeringen har konkurrensutsatt och privatiserat? Vi kan ta färjtrafiken som ett gott exempel. Vad säger ltl Brage Eklund om det?

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Från Ålands Framtid har vi ingenting emot att konkurrensutsätta och privatisera färjtrafiken. Jag tror inte heller att ltl Eliasson kan dra sig till minnes att vi någon gång skulle ha sagt att det är fel. Jag har ingenting emot det. Vi är nog mera inne för att många flera verksamheter inom det offentliga kunde konkurrensutsättas och privatiseras. Där kanske vi har samma åsikter.

    Sedan vill jag också passa på att tacka för samarbetet. Vi har haft en dialog och kunnat föra en saklig diskussion. Man får acceptera att vi har olika åsikter. Vi är i opposition och ni är i regeringsparti.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, fru talman! Ja, ltl Brage Eklund, det är det som ger krydda, utväxling och driv framåt.

    Eftersom ltl Eklund nämnde det så skulle vara intressant att höra vilka exempel han har där landskapet nu går in och konkurrerar med det privata? Nämn några exempel! Jag är intresserad av att höra det. Ltl Eklund och jag har definitivt samma uppfattning att samhället inte ska konkurrera med det privata näringslivet.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Vi har tagit del av näringslivets oro delvis i hörande. Efter hörandet har jag fått ta del av ytterligare skrivelser som har kommit från näringslivet där man är orolig för utvecklingen. Jag hoppas att näringslivet har tolkat fel. Men det är ett bevis på att kommunikationen inte fungerar mellan landskapsregeringen och näringslivet. För skulle kommunikationen fungera så skulle det här missförståndet inte uppstå. Jag tänker inte blanda mig i vems fel det är. Kanske minister Karlström senare kan redogöra för det?

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack, fru talman! Tack ledamoten för ett intressant anförande. Jag vill börja med att ge en liten julklapp åt ledamoten. Eftersom det i fjol vid samma tidpunkt frågades efter ett bättre samarbete mellan kommunerna och landskapet så kanske jag kan få glädja ledamoten med att landskapet och Eckerö kommun, tillsammans med flera andra, framledes kommer att sköta allt vägunderhåll tillsammans med en gemensam EU-upphandling.

    Min fråga rör egentligen det generella uttalande om att den nya körkortslagstiftningen, vars framställning ännu inte processats i lagtinget, ska överföra och ta så mycket från det privata till det offentliga. Eftersom jag är ansvarig för den framställningen så vill jag gärna ha lite mera konkreta exempel. Jag känner nämligen inte igen den bilden som målas upp.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Minister Thörnroos nämnde den gemensamma upphandlingen. Den har jag förivrat många gånger. Jag är tacksam för julklappen. Jag hoppas att man konkurrensutsätter arbetena mellan de privata aktörerna så att man får ut det mesta möjliga.

    Vad gäller körkortslagen så bygger jag mycket av min oro på uttalanden som kommer från Ålands näringsliv. De har tolkat det såsom att det kommer att bli en konkurrensutsättning. Även de som bedriver körkortsundervisning idag har gjort uttalanden som styrker det här.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack, fru talman! Jag är lite besviken nu, ltl Brage Eklund. Det där var ju så generalflummigt så det liknar ingenting. Med tanke på hur ofta ledamoten nu har lyft upp vad Ålands näringsliv vill med en lagframställning, som ännu inte har kommit till lagtinget, så uppmanar jag ledamoten; försök vara lite mer precis, lite mer! Det är inte okej att stå generalisera och påtala synpunkter från andra utan att man på något vis själv har lite fakta bakom. Lite fakta, tack!

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Lagförslaget har ju varit på remiss till näringsidkarna. Via dem har man fått ta del av remissförslaget. Deras tolkning, att de anser att det här kommer att bli konkurrens mot deras verksamheter, måste ju åtminstone vara oroande för ministern. Kanske jag har fel, men man måste lyssna på dem som bedriver verksamheterna.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Information är aldrig enkelt, vilket det här väldigt mycket handlar om. De uttryck som har kommit från näringslivets olika organisationer, vilka ltl Eklund relaterar till, uttrycker en oro över den ekonomiska situationen som vi befinner oss i här på Åland. Både landskapet, kommunerna och näringslivet ser en svår konjunktur. Vi är i den och kommer att vara det ännu ett tag.

    Men ingenting kunde vara mera fel i den här uppfattningen. Man har fått felaktig information och den har tydligen underbyggts av en del människor. Då är det viktigt att vi tillsammans hjälps åt för att försöka tillrätta lägga informationen. Vi i landskapsregeringen vill absolut, så snabbt som möjligt, ha en lista med konkreta förslag på var det ett eventuellt finns sådana saker som vi kan rätta till. Vår målsättning är att vi vill modernisera, effektivisera offentlig förvaltning och privatisera så mycket som möjligt.

    Talmannen

    Tiden är ute!  

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Jag delar helt uppfattningen och är totalt överens med vicelantrådet när det gäller de sista orden. Tydligen fungerar inte kommunikationen mellan representanterna från näringslivet och landskapsregeringen. Jag vet inte om vicelantrådet har tagit del av all den information som åtminstone jag har fått från näringslivet och den oro som näringslivet belyser. Jag hoppas att näringslivet också skickar information till vicelantrådet såväl som till de övriga ministrarna. Jag får den uppfattningen idag att kommunikationen inte fungerar. Vi pratar också med näringslivet, från oppositionen för vi en dialog med dem och man får den här uppfattningen hela tiden. Var brister det? Någonstans brister det.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Kan ltl Eklund förstå att det ibland känns lite svårt? Man sitter i en landskapsregering som har lagt förslag om driftsprivatisering och om privatisering generellt sett och det är den mesta privatisering som någonsin har gjorts i självstyrelsens historia sedan 1922. Jag har gått tillbaka och tittat eftersom vi har den här debatten. Det är en paradox på något sätt. Måste vi inte då hjälpas åt för att försöka få det här rätt? De 17 miljoner, som vi de facto har tagit beslut om, som ska driftprivatisera skärgårdstrafiken, det är det största som hittills har skett sedan 1922 när det gäller driftprivatisering och privatisering av offentlig sektor. Då känns det lite märkligt att vi har den här debatten här i lagtinget och vi har också samma debatt ute i media. Någonstans har det här gått fel. Då tycker jag att vi måste hjälpas åt att få det här rätt. Vi har en gemensam målsättning; vi ska ha en så kostnadseffektiv offentlig sektor som möjligt och vi ska ge så goda möjligheter som vi bara kan för det åländska näringslivet.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Jag delar vicelantrådets uppfattning om att debatten någonstans har gått snett eftersom det förekommer sådana här misstolkningar av lagförslag och framställningar och landskapsregeringens intentioner att privatisera. Det uppfattas ju tvärsemot från näringslivet.

    Om landskapsregeringen tar emot hjälp, vilket de kanske inte gör, så ska jag absolut förmedla till näringslivet om det är så att det brister i kommunikationen. Men någonstans brister det, jag kan inte uttala mig var. Jag tror inte att dialogen är så tydlig eftersom det har blivit sådana här problem.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, fru talman! När jag hörde ltl Eklunds anförande så ville jag också få det mera konkretiserat när han nämnde ”att det offentliga konkurrerat med det privata”. Jag har hört i ett flertal replikskiften att man har läst det från näringslivet. En konkret sak måste väl ltl Eklund kunna lyfta upp? Jag har inte hört något konkret ännu i de här replikskiftena. Inom vilket område konkurrerar det offentliga med det privata?

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Jag tror att jag har nämnt det här tidigare, framförallt i mitt anförande. Om det sedan är ett missförstånd från näringsidkarna vet jag inte. Den nya körkortslagen uppfattas som om det offentliga kommer att konkurrera med det privata näringslivet. Näringslivet vet ingenting om det nya MISE. Vad kommer det att bli? Blir det en kommunal organisation som kommer att börja konkurrera? Det finns så mycket otydligheter här där kommunikationen inte fungerar. Det är klart att oron finns. De bedriver verksamheter och de vill inte landskapsregeringen bedriver näringsverksamheter som konkurrerar.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, fru talman! Det var lite det som jag förmodade. Fortsättningsvis kommer Ålands Framtid med häftiga klyschor utåt; ”vi vet och alla har kontaktat oss”. Det är ju bara snömos som kommer från ltl Eklund. Vi har redan hört i ett replikskifte om körkortslagen att det inte stämmer. MISE, ta reda på fakta! Rekommendera näringslivet att ta kontakt med landskapregeringen! Eller kontakta MISE så får man reda på hur mycket upphandlingar det blir och hur mycket mera arbetskraft som behövs.

    Samma sak gäller yrkesförarexamen som man har nämnt tidigare, man tittar på flera olika målgrupper.

    Ålands Framtid har gång efter gång pratat om att det är de som för den borgerliga politiken. Jag har hört ganska mycket de senaste månaderna från ltl Eklund om bidrag. Den här regeringen privatiserar och den gör mer än tidigare regeringar. Hör vad vi vicelantrådet sade här tidigare; det händer saker nu.

    Talmannen

    Tiden är ute!  

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Det är inte lätt att hålla ihop detta när ltl Winé blandade ihop bidrag som jag inte överhuvudtaget har diskuterat. Jag vet inte vilka bidrag han syftade på. Ltl Winé måste vara lite mera klar när han nämner det.

    Vi har ytterligare ett förslag i reformarbete; att hela vägunderhållsarbetet ska slås ihop, Mariehamn och hela Åland. Det finns inga modeller på hur det ska se ut och jag hoppas att de kommer. Det finna också en oro över hur detta ska utvecklas. Jag uppmanar faktiskt landskapsregeringen, och de som driver den här reformen, att ta kontakt med näringslivet och presentera sina tankar då uppstår inte några sådana här diskussioner.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Jag vill ge lite beröm till ltl Brage Eklund angående intentionen att minska konsumtionsutgifterna, som finns med i reservationen. Ledamoten har föreslagit flera minskningar av konsumtionsutgifterna. Däremot tycker jag kanske inte om inriktningen och hur mycket man tar av respektive område. Man vill t.ex. skära ner 806 000 euro på hälso- och sjukvård. Det motsvarar cirka 20 sjuksköterskors löner eller något liknande.

    Sedan blev jag lite förvånad när jag ser på sidan 11 att man också från Ålands Framtid har röstat för budgetmotion nr 12 som är liberalernas budgetmotion om att minska konsumtionsutgifterna med ytterligare 2 miljoner. Nu har man inte specificerat någonstans, varken i sina egna motioner eller i den här liberala motionen, var de pengarna ska tas. Var ska vi spara de pengarna? Jag skulle vilja höra lite mera, någon form av riktning, var ska de här två miljonerna ytterligare tas?

    Talmannen

    Tiden är ute!  

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! De här ytterligare inbesparingarna kan jag inte presentera riktigt nu.

    I vårt sammandrag har vi skrivit om Nordens lägsta samfundsskatt som vi inte kommer att driva. Där har vi åtminstone 1 miljon som faller tillbaka. Vi håller oss till den här förklaringen som vi har drivit i våra motioner. Vi har förklarat hur vi har sparat, vi har gynnat köpkraften och vi har också ett överskott.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Det där gjorde inte mig och kanske inte någon annan heller så himla mycket klokare. Jag tycker ändå att det är viktigt att veta för oss andra och allmänheten om Ålands Framtid avser att fortsätta stöda linjen att utöver sina egna motioner så vill man ytterligare spara in 2 miljoner. Det verkar inte som om man har någon idé om hur man ska klara av det. Finns det någon idé så skulle jag faktiskt gärna vilja veta det, det är ganska relevant.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Ja, eftersom jag stöder en reservation där liberalerna är med så får liberalerna ytterligare utveckla hur de har tänkt spara in de här pengarna. Vi står för våra inbesparingar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Ltl Eklund påstår i stort sett detsamma som ltl Perämaa; att det inte är någon vits att ta in höranden därför att vi ändå förkastar alla motioner och därmed tar vi inte till oss det som har sagts i dessa höranden. Det får gälla för dig i så fall för jag har verkligen tagit till mig information. Jag tror att alla andra som har suttit där också har tagit till sig all fakta och den matnyttiga information som har kommit fram. Jag kommer i alla fall att ta med mig det i mitt fortsatta arbete, precis som utskottsordförande Pettersson sade tidigare.

    Samma gäller för flera motioner och dess innehåll som vi kanske inte har antagit i dess helhet, men en del positiva förkastanden har gjorts bl.a. ltl Eklunds motion om Livslångt lärande nr 28.

    När det gäller det nya stödsystemet med riskkapital så är det klart att näringen är orolig. ”It always seems impossible until is done” sade Nelson Mandela.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Jag tror inte att jag nämnde precis de orden, att det inte är värt att ta in höranden. Det var nog en tolkning från ltl Holmberg-Jansson av mitt anförande. Jag sade nog inte precis så som ledamoten påstod. Det gjordes en tolkning. Visst ska vi lyssna på höranden som kommer och visst ska vi ta åt oss, det är helt klart. Men jag nämnde att det kändes lite tungt när man läser i tidningarna att allting var uppgjort. Allting var förutbestämt. Man måste ju vara lite visuell, ta in intryck och även kunna ändra sig om man får information utifrån.

    Sedan när det gäller motion nr 28 så nämnde jag den i mitt anförande och jag tackade utskottet för att man hade tagit in de här skrivningarna.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Jag ber om ursäkt om jag missförstod. Det är, som sagt, tolkningar det handlar om.

    Ltl Mika Nordberg nämnde att det är utifrån budgeten som arbetet har skett.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Jag hoppas att utskottet lyssnar, tar åt sig och har möjlighet att ändra sig i skrivningarna. Det är ju det som det här arbetet går ut på, annars är det ingen vits att vi tar in en massa höranden. Då kan höranden i efterhand fundera på vad de gjorde till utskottet om utskottet ändå inte har tagit åt sig någonting.

    Jag vet inte hur man ska tolka. Jag ser att ltl Nordberg har en replik efter det här, då får han kanske förklara sig lite mera.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Fru talman! Som viceordförande så fick jag en fråga av en journalist angående orsaken till att vi kanske inte gick till mötes på så där väldigt många utav de budgetmotioner som presenterades och lades fram ifrån oppositionen. Det berodde ju på att många av motionerna var kostnadsdrivande och i andra motioner ville man ändra i sifferstaterna. Vi hade lagt den här budgeten och sifferstaterna och tyckte att det var bra. Vi från majoriteten stod bakom budgeten. Därför tycker jag att det här inte var något märkvärdigt eller någonting alls. Jag svarade att vi står bakom budgeten.

    När det sedan gäller antalet höranden så har det förekommit felaktiga siffror. Jag vill passa på tillfället att igen fråga varifrån uppgiften om 100 höranden kommer? Vad jag vet så har finans- och näringsutskottet haft 23 tillfällen med hörande. Vi har hört cirka 50 personer varav 35 personer från den offentliga sektorn.

    Talmannen

    Tiden är ute!  

     Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! När det gäller uttalandet i tidningen som Mika Nordberg gjorde så sade han tydligt och klart att han står bakom budgeten och den har han följt som princip. Jag vet inte hur jag ska tolka. Ska jag tolka det som att det inte spelar någon roll vilka förslag vi kommer med för det finns ändå inte några ändringar att göra? Våra förslag, som vi har gjort via motioner och reservationer, har ju inte varit kostnadsdrivande utan tvärtom. Vi har till och med sparat, åtminstone i Ålands Framtids motioner.

    Om vi inte driver frågan om Nordens lägsta samfundsskatt så finns det ytterligare 1 miljon i överskott. Vi har inte varit kostnadsdrivande i våra motioner.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Fru talman! Jag skulle vilja återkomma till antalet höranden. Det blev på hälft när tiden tog slut. Ltl Brage Eklund sade att vi har hört 100 personer. Jag har räknat genom antalet namn som är angivna i betänkandet och jag kommer till cirka 50 namn. Jag räknade just hastigt igenom dem. Av dessa 50 namn är 30-35 från offentlig förvaltning och 15-20, beroende lite på hur man kategoriserar, kommer från privat sektor. Varifrån kommer uppgiften på 100 höranden? Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi inte skruvar upp siffror när det passar. Vi ska hålla oss till fakta och säga så som det är, vilket jag har gjort i det här fallet.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! I ärlighetens namn har jag inte räknat igenom de här siffrorna. Jag lyssnade på ett annat inlägg där det nämndes 100 personer. Jag vet inte varifrån den personen har fått uppgiften. I det här fallet har jag gjort ett felaktigt uttalande. Detta oaktat så är det ett stort antal personer som har hörts. Man måste ha respekt för dem som hörs. Man måste också ta åt sig av vad de säger. Om man sedan under själva hörandet kommer med förslag som man tycker att behövs så måste man kunna respektera det också.

    Vi har skrivningar där vi har tagit åt oss av höranden. Vi har formulerat oss i de allmänna skrivningarna. Det är helt okej, det har jag inte bestridit.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Gun-Mari Lindholm

    Talman! Finans- och näringsutskottet har i sedvanlig ordning tagit sig an budgeten med liv och lust.

    Det är naturligtvis inte så som ledamöterna som Asumaa och Perämaa ger uttryck för. De säger att hörandet endast har varit ett spel och ett slöseri med tid.

    Parlamentarismen bygger på en majoritet och en opposition. En regering som är intresserad av att nå resultat i sina målsättningar ser till att förankra sina visioner, sina arbeten och sina målsättningar i sina partier och sina grupper. Det är inget nytt, eller ens respektlöst. Nej, det är tvärtom ett arbete som är demokratiskt i syfte att faktiskt nå resultat.

    Vad beträffar förkastandet av motioner så under de 14 år som jag har deltagit i lagtingets arbete så har jag skrivit många motioner när jag har suttit i opposition. Fyra eller fem av dem har godkänts under de år som jag mestadels har suttit i oppositionen. Men däremot har jag sett spår av många av mina tankar och målsättningar som jag har givit uttryck för härifrån talarstolen och som regeringarna genom tid ändå har tagit sig an. Det är jättebra arbete. Jag är övertygad om att man kommer att ta sig an också de här motionerna.

    Jag tycker själv att t.ex. den motion om religionsundervisning, som ltl Katrin Sjögren är första undertecknare på och som vi arbetat med i lag- och kulturutskottet, har ett gott syfte. Jag tror också att regeringen, när tid och lucka finns i lagtingsarbetet, kommer att jobba framåt enligt den motionens syfte.

    Diskussionen hittills har varit väldigt mycket hänvisade till diverse intresseorganisationers partsinlagor. Väldigt lite har handlat om vad man egentligen vill politiskt från oppositionens sida. Jag har full respekt för om det så att vi har samma målsättning men att vägarna kan se annorlunda ut, men de vägarna har vi inte hört någonting om. Istället talar man om formen och partsinlagor och det är inte särskilt framgångsrikt tror jag.

    I finansutskottet har moderat samling numera en man och en kvinna. Det är den enda lagtingsgruppen här i salen som har en kvinna i utskottet. Det gläder mig väldigt mycket att vi är den enda gruppen som faktiskt har vinnlagt oss om att också ha en kvinna i det utskottet.

    Hela budgeten och också utskottets betänkande andas reformer, både stora och små. Samhällsservicereformen är en stor investering för framtiden. Alla människor, oavsett var man bor, ska få samma tillgång till service. Vi ska mera se oss som ålänningar än att bara titta till vad man gör och har gjort i Jomala, Lemland eller Kökar. Vi ska ta emot människor med öppen famn till Åland oavsett varifrån man kommer.

    Det som hittills har framkommit i debatten vad beträffar samhällsservicereformen har väldigt mycket fokuserat på finansieringsmodeller och landskapsandelar. Vi kommer att se förnyade förslag från ÅSUB där man mera kommer att fokusera på kommunernas bärighet, avstånd till servicepunkter, dagens kostnader osv.

    Delar av framtagandet av den framtida modellen är väldigt viktiga, vilket jag hoppas att vi ska kunna se här inom en snar framtid.

    Samordning är väldigt väsentligt och är en förutsättning för att vi alla ska kunna få en decentraliserad service. Om vi inte samordnar servicen utan primärkommunerna ska också bära det yttersta ansvaret för både administration och produktion så kommer det att leda till att människor tvingas flytta till tätorter för att kunna få den här servicen. Man flyttar då till tätorter som har kraft att kunna erbjuda service. Jag vill verkligen framhäva att det är väldigt viktigt att man samordnar de kommunala servicetjänsterna för att kunna ha en decentraliserad produktion.

    En annan viktig sak som jag vill lyfta fram från finansutskottets betänkande och från budgeten är tillväxt. Vi behöver tillväxt inom näringslivet. Åland står inför generationsväxlingar inom såväl jordbruk som andra näringssektorer. Vi behöver tillgång till nya verksamheter. Vi behöver attrahera kompetent personal och få hem våra ungdomar. Vi måste också vara kloka nog att rekrytera både kvinnor och inflyttade till såväl ledningsgrupper som styrelser. Det berikar och fördjupa arbetet.

    Vi behöver vinnlägga oss om att vi har ett gott samarbete med näringslivet, vilket jag uppfattar att dagens regering värnar om.

    Riktningen är klar, målsättning är klar, viljan är uttalad, vägarna kan skifta men målet är detsamma. Tror man på näringslivet så ska vi underlätta när det gäller byråkratin. Vi ska gynna det lokalt producerade. Vi ska göra det möjligt att nyrekrytera. Vi ska inte på annat sätt blanda oss i det åländska näringslivet, jag tror att de är bäst satta att sköta det.

    Det krävs tankearbete och det krävs kraft och mod att göra strukturförändringar. Jag tycker att finansutskottet har understött den här landskapsregeringen, vilket är väldigt värdefullt.

    Vi vet att mycket måste moderniseras på Åland för att möta framtiden. Det krävs ett gott ledarskap, både inom det offentliga och inom det privata.

    Vi behöver tillväxt, vi behöver en hållbar utveckling, samarbete över alla gränser, alliansbyggen och framförallt tilltro till strukturella förändringar.

    Sist, men absolut inte minst, så måste vi hålla i börsen, som man säger på Åland.

    Vi ska se oss som ålänningar. Vi ska visa solidaritet med varandra och det tycker jag ibland att man saknar i debatten. Man vill gärna se till sin egen lilla knut och sin egen lilla by. Jag önskar att vi lyfter blicken och tänker att vi ska visa solidaritet mellan varandra och även till människor som behöver vår hjälp utanför Åland. Tack.

    Ltl Torbjörn Eliasson                                                                          

    Tack, fru talman! Centern anser att finans- och näringsutskottet levererat ett bra betänkande som behandlar de väsentliga frågorna i landskapsregeringens budgetförslag för 2014. Finans- och näringsutskottet har tagit fasta på relevanta frågeställningar och diskussioner från remissdebatten i november.

    Utan att gå in i detaljer kan konstateras att också Åland på grund av lågkonjunkturen hamnat in i ett skarpt läge ekonomiskt. De ekonomiska förutsättningarna och prognoserna beskrivs både i budgeten och i utskottets betänkande på ett ingående och öppet sätt. Det handlar inte om några skönskrivningar utan rakt på sak redogörs för vad som gäller och hur vi ska vända den negativa spiralen.

    De stora frågorna för oss i centern är hur vi ska kunna få balans i samhällets ekonomi utan att för den skull behöva göra för medborgarna alltför kännbara neddragningar i välfärden. Och hur vi ska klara av att upprätthålla den regionala balansen och möjligheterna att arbeta, leva och bo över hela Åland samt hur vi ska effektivisera, omstrukturera och bygga nytt för att göra vårt lilla samhälle förberett och motståndskraftigt mot framtidens utmaningar.

    Olika utmaningar som är både lokala och globala och som inget samhälle kommer undan utan att hantera och lösa.

    Men, fru talman, igen så måste det sägas att vi fortfarande har det bättre än de flesta och i de reformförslag som landskapsregeringen levererar finns en potential att vända de negativa trenderna och klara de tuffa demografiska och ekonomiska utmaningar som står framför oss.

    För oss i centern är det viktigt att se helheten, inte bara stirra sig blind från det ena eller det andra perspektivet. Helheten är hela Åland – befolkningen, näringslivet, den offentliga sektorn med landskapet och kommunerna samt tredje sektorn. Alla är beroende av varandra, de bildar tillsammans en helhet som vi på ett ansvarsfullt sätt måste värna. Eftersom allt hänger ihop är olika åtgärder svåra att på förhand bedöma effekterna av, men det är vår skyldighet. Stora och långsiktiga beslut behövs för att lösa de problem vi ställts inför, men innan klubbslagen faller för till exempel EU-program och sociala reformer så ska vi känna till praktiska och ekonomiska konsekvenser för dem det berör.

    Det känns bra att konstatera att det under remissdebatten och finans- och näringsutskottets behandling av budgetförslaget tydligt framgått att alla partier har högsta prioritet på vård, skola och omsorgen om barn och äldre och dem som har det svårt. Det är som vi ser det ingen stridsfråga, men självklart finns det olika uppfattningar om hur vi ska nå välfärdsmålen.

    Fru talman! Det är mycket som kunde kommenteras, men tiden är begränsad. Jag väljer att i centerns gruppanförande rikta strålkastaren mot ett centralt stycke i finans- och näringsutskottets betänkande, jag citerar: ”Utskottet har satt fokus på frågan om hur och var tillväxt kan skapas i den åländska ekonomin vid sin behandling av budgeten. En kontinuerlig tillväxt i ekonomin är av central betydelse för möjligheterna för den offentliga sektorn att tillhandahålla den service som är kännetecknande för en nordisk välfärdsstat. Utan en sådan tillväxt uppstår underskott i de offentliga finanserna och upplåningsbehov uppstår. Målet är att behålla välfärden och utveckla det åländska samhället på lång sikt samtidigt som man skapar finansiellt utrymme för att trygga kärnområdena vård, skola och omsorg samt för nödvändiga framtidssatsningar.” Detta stycke är så centralt. Utan näringsliv och jobb – inga skatter – utan skatter inga medel att bygga välfärd av. Vi behöver tillväxt och centern hävdar att Åland har potentialen bara vi politiker ser till att våra näringar har minst lika bra förspänt som konkurrenterna ute på marknaderna. Som vi hävdade i remissdebatten är tillväxt och export nycklar till nya framgångar för åländskt näringsliv som ska generera de nya jobben, inkomstskatterna och skattegottgörelserna. Inom regeringsblocket är vi eniga om att tillväxten är central och att den i huvudsak uppnås genom: Entreprenörskap och idéer, minskad byråkrati, kompetent arbetskraft, befolkningsökning, flexibel finansiering samt utbildning och forskning.

    Finans- och näringsutskottets behandling av landskapsregeringens budgetförslag har som sagt handlat mycket om entreprenörskap och hur vi ska trygga näringslivets konkurrensförutsättningar, finansiering och övriga behov. Näringslivet är ju motorn i samhällsbygget. Att Åland som samhälle idag, trots den svåra internationella lågkonjunkturen, står starkt i jämförelse med andra ska i mycket hög utsträckning tillskrivas vårt historiskt starka näringsliv med sjöfarten i spetsen, tillsammans med en liten men innovativ och nischad industri, ett vitalt livsmedelskluster, en turismbransch med möjligheter och flera nya näringsben som IT-branschen med flera.

    Fru talman! På grund av förseningar som landskapsregeringen inte kan lastas för är det ännu oklart hur de slutliga EU-programmen i detalj kommer att utformas. För centern är direkta penningstöd till näringslivet inte ett självändamål. Vår ledstjärna är att villkoren ska vara minst lika goda för våra företagare som för deras konkurrenter på marknaderna. Och därför - så länge direkta stöd betalas ut till konkurrenterna så kan inte vi lämna våra entreprenörer utan. Det gäller i vår värld för alla branscher – från sjöfarts- till livsmedelskluster.

    Det är korrekt och bra att utskottet betonar att finansieringsramarna och stödsystemen för strukturfondsprogrammen är preliminära i väntan på den konsekvensanalys som lagtinget har beställt. Långsiktiga beslut med följder många år in i framtiden och som är svåra att i efterhand ändra ska självklart testas innan de tas i bruk.

    Beträffande budgetmedel till investeringsstöd konstaterar centern att behovet just nu är stort – och det ska vi vara riktigt glada för, det tyder på framtidstro i näringslivet! De pengar som finns upptagna i detta budgetförslag kommer enligt vår uppfattning inte att räcka till. När ansökningsomgångarna är klara i mars 2014 har regeringen en bättre uppfattning om vad som behövs och då blir det säkert aktuellt att komma med förslag till ökade anslag i en tilläggsbudget, något som vi i centern kommer att förorda.

    Tiden räcker inte till mer i detta anförande. Mina kollegor kommer under dagen att komplettera centerns bild av läget. Tack, fru talman.

    Ltl Karl-Johan Fogelström

    Fru talman! Det här är socialdemokraternas gruppanförande.

    På ett övergripande plan är denna budget ytterligare ett steg närmare en ekonomi i balans. Det är också en budget som satsar på att reformera de egna administrativa systemen och arbetsrutiner vilket är en förutsättning för att effektivisera den egna förvaltningen. Det här har kritiserats, men det här är den första regeringen jag känner till som på ett systematiskt går in för att verkligen modernisera hela landskapsförvaltningen och administrationen. Det är en jättestor uppgift.

    Vi kommer i detta gruppanförande att närmare syna några påstående från liberalerna på några aktuella frågor. Först ska jag tala om reformer.

     I plenum den 18 november ger liberalen ltl Perämaa sin syn på hur reformarbete ska redovisas: ”I min värld är en reform en reform först då den har förverkligats. En reform kan givetvis inledas med någonting annat och den bör beredas. Vi liberaler är alltid noga med att man bör bereda saker. En reform är faktiskt en reform först när det har skett”.

    Alltså: Först är det noll, sedan är det noll och noll, och så plötsligt, nästan som genom ett under, är det 100 procent. Detta är den liberala synen på hur reformarbete ska redovisas. Baserat på detta synsätt menar liberalerna att den sittande regeringen knappt har åstadkommit något överhuvudtaget under de två första åren.

    Liberalerna säger: ”Men vår sammanvägda uppfattning om de här punkterna är att ingenting av detta ännu lett till konkret slutresultat. (Alltså, vi är fortfarande på noll, noll skedet). Mycket av det här kanske är på hälft, kanske bereds, men två år efter löften om reformer har vi ännu inte sett resultat.”

    Vill man så kan man givetvis som liberalerna på detta sätt redovisa vad denna regering åstadkommit under de två första åren och gotta sig över det ytligt sett magra resultatet. Men det är knappast meningsfullt.

    Hur borde då en hyfsat rättvisande beskrivning av regeringens reformarbete se ut kan man fråga sig?

    Ltl Roger Jansson gav i sitt anförande den 18 november en bra översikt över det regeringen håller på med i reformväg. Nedan en uppräkning av reformer och strukturförändringar som är på gång.

    Ett gemensamt organ för samhällsplanering, tillväxt i ekonomin och hållbarhet ska skapas under år 2014. En gemensam myndighet för alla sociala sektorer utom barnomsorg och äldreomsorg ska skapas under år 2014. Samordning inom vägförvaltningen ska planeras under 2014 och förverkligas 2015. Samordning av brand- och räddningsväsende fullföljs under 2014. Gemensam byggnadsinspektion med sakkunnig byggnadsnämnd skapas. Ekonomiskt servicecenter år 2015. Ålands digitala agenda börjar ta form. Driftsprivatisering av skärgårdstrafiken, vilket är en betydande strukturförändring och rationalisering av skärgårdstrafiken. Uppbyggande av en buffert mot ytterligare nedgångar i statens inkomster.

    Det har väl aldrig igångsatts så omfattande reformarbete under någon regering tidigare. Det är hög tid att krafttag nu tas för att modernisera och effektivisera förvaltningen på alla plan – såväl kommunalt som på landskapsnivå. Att, som liberalerna, påstå att ingenting har uppnåtts så här långt är ett i det närmaste ett bisarrt påstående. Inom ekonomin värdesätter man och ger ”work in progress” ”produkter under arbete” ett ekonomiskt värde i balansräkningarna. Det finns mycket sådant värde som den här regeringen har utfört.

    I liberalernas bokslut över regeringens verksamhet är värdet på det pågående reformarbetet noll. Tänk så olika man kan se på verkligheten!

    Sedan till Kommunernas Socialtjänst.

    Fru talman! Liberalerna föreslår att Kommunernas Socialtjänst (KST) ska skötas av landskapet och Ålands Framtid föreslår också att barn- och äldreomsorgen ska överföras till landskapet. Utgångspunkten för samhällsservicereformen för regeringen är att de verksamheter som nu sköts av kommunerna ska förbli en kommunal uppgift också i framtiden. Detta ska i första hand ske genom ett utvidgat och fördjupat samarbete mellan kommunerna – utan att nödvändigtvis slå ihop kommunerna. För oss socialdemokrater är frågan som ska besvaras följande: Vad kan kommunerna göra tillsammans för att klara de framtida utmaningarna med bl.a. en snabbt åldrande befolkning? Hur föreställer sig liberalerna den framtida kommunala scenen? Är nästa steg från liberalernas sida att också barn- och äldreomsorgen överförs till landskapet? Är den liberala linjen således att stegvis tömma kommunerna på sitt innehåll?

    Om det är så, är detta i förlängningen ett säkert sätt att gradvis reducera kommunernas betydelse och låta kommunerna och hela den kommunala sektorn tyna bort och tappa sin relevans. Kommunerna blir som tomma ägg utan innehåll och resultatet blir 16 tomma äggskal i stället för en fullödig kommunal sektor.

    Det verkar som om liberalerna saknar tilltro till kommunernas förmåga att i samarbete effektivt sköta de uppgifter som det åligger kommuner att utföra och ansvara för. Kommunerna utgör basen i det nordiska samhällsbygget

    Fru talman! Vi socialdemokrater delar inte liberalernas ståndpunkt.

    Vi anser att landskapets huvudsakliga uppgifter är att vara lagstiftande myndighet samt att fungera som övervakande tillsynsmyndighet. Den kommunala sektorn ska vara den utförande sektorn.
    Sedan till PAF-medlen.

    Liberalerna gör ihärdiga ansträngningar att framställa användningen av PAF- medel som något slags ”offentligt spelberoende” och varnar för faran att PAF-medel ”sipprar ut” i sjukvård, äldreomsorg, dagis, skola och, hör och häpna, nya klistermärken på polisbilarna. 

    Spelberoende är ett begrepp som flitigt används av liberalernas ltl Perämaa för att beskriva regeringens politik. Vad är det egentligen ltl Perämaa säger? Spelberoende eller spelmissbruk som det också kallas klassas som en psykisk sjukdom, något som det krävs behandling för att bli av med vare sig det handlar om spel, alkohol, droger eller något annat. Spelmissbruk finns, det är allvarligt, det får konsekvenser och det är ett samhällsproblem. Landskapsregeringen håller nu, enligt liberalerna, på att insjukna i ett sådant sjukligt beroende.

    Vidare förfasar sig man över att influtna PAF-medel ingår i landskapets likviditet. I debatten i lagtinget 18 september 2013 sade ltl Perämaa: ”Nu kommer vi in i den aktiva fasen av spelberoendet genom att PAF-medel som likviditet sipprar in i alla utgiftsmoment för att finansiera olika verksamheter. Sjukvård, landskapsandelar till kommunerna för äldreomsorg, dagis, skola och t.o.m. nya klisterlappar till polisbilarna kommer delvis att finansieras med PAF-medel.”

    Bilden som målas upp är att landskapets inkomster från PAF är suspekta, smutsiga pengar som inte får räknas in i landskapets likviditet.

    Det allvarliga är ltl Perämaas ordval, han sade att landskapsregeringen lider av spelberoende, alltså en psykisk sjukdom, och detta skadar landskapets anseende. I verkligheten dras hela landskapets involvering i PAF:s verksamhet och användningen av PAF-pengar ner i smutsen med dessa upprepade uttalanden om ”spelberoende” och ”risken” att PAF-medel ”sipprar” in i verksamheter.

    Jag vill påminna liberalerna om att landskapsregeringen under senaste 10 åren, inberäknat år 2014, använt 180 miljoner euro PAF-medel eller 18 miljoner euro per år i snitt. Därav 60 miljoner euro under ltl Perämaas tid som finansminister. Det har varit finansiering av bl.a. Alandica och Sjöfartsmuseet av bl.a. PAF-medel. Då det begav sig under den förra regeringens tid var det minsann inte fråga om spelberoende eller att PAF-medlen var suspekta och orena på något sätt. Det är först nu då landskapet verkligen behöver alla sina inkomster som liberalerna i opposition med förfäran konstaterar att regeringen i ökande utsträckning använder sina bona fide inkomster för att kunna rida ut en ekonomiskt tuff period.

    Enligt ltl Perämaa är PAF-medlen något som inte kommer ”via de normala mekanismerna” och ”ingenting att bygga upp en långsiktig verksamhet på”.  Titta på hur mycket PAF-medel som har använts om vi går 15 år tillbaka. PAF-medlen är tydligen ”onormala” inkomster för landskapsregeringen.

    Fru talman! Vi socialdemokrater däremot anser att allt det som landskapet gör är för det allmänna goda eller common good. PAF-medlen är en ”normal” inkomst och kan alltså användas för att finansiera vilken del av landskapets verksamhet som helst. Det finns inga onormala inkomster.

    Liberalernas resonemang att PAF-pengarna inte duger, därför att de är ”onormala” och inte har tillkommit ”via de normala mekanismerna” och på något sätt anses ”besudlade” att finansiera exempelvis äldrevård och dagis, måste ju logiskt sett innebära att PAF-pengar överhuvudtaget inte kan användas av landskapet. Inte för sjöfartsmuseet, inte för Alandica och inte för geriatriska avdelningen vid ÅHS. Detta är den logiska slutsatsen av liberalernas resonemang. Föreslår liberalerna följaktligen att vi ska lägga ner PAF? Eller?

    Sedan några ord om likviditeten.

    Liberalerna menar att PAF-medlen ska hållas helt avskilt. Till det vill jag säga att man inte kan ha ett särskilt bankkonto knutet till varje utgiftskonto. Eller som Ltl Petri Carlsson uttryckte det i debatten: ”Angående likviditetsdiskussionen så framställer nu före detta finansministern att man skulle ha likviditeten i separata lådor för PAF-pengar och andra pengar. Så fungerar det inte”.

    Landskapet har ett flertal inkomstkällor, alla är det normala, men bara en likviditet. Menar ltl Perämaa faktiskt att regeringen ska låna upp medel från bankerna och lämna till landskapet överförda PAF-medel outnyttjade och inlåsta på separata konton? Är det inte så att alla influtna medel ska kunna användas för hela den budget lagtinget beslutat om? Regeringen är ju skyldig att hantera kassamedlen, likviditeten, så rationellt som möjligt.

    Det som däremot bör diskuteras är policyn och reglerna för användningen av överskotten från PAF:s verksamhet. Finansministern sade i plenum den 18 november: ”Arbete pågår med att modernisera och förtydliga lagstiftningen inom området så att den kan ligga i fas med PAF:s utveckling och verksamhet.” Det är självklart viktigt att klara principer fastställs för hur PAF-medel ska användas av landskapsregeringen på ett hållbart sätt. Vicelantrådet Roger Nordlund sade i debatten den 18 november att ” spelverksamheten finns och så länge den görs på ett lagligt sätt måste vi också kunna använda de resurser som där skapas för samhället på ett bra sätt”. 

    I debatten den 18 september sade finansministern angående användningen av PAF medlen att: ”Det här är naturligtvis grannlaga frågor att ta ställning till. Vi kommer att redogöra i den ordinarie budgeten för vilka grundprinciper som vi föreslår. Sen hoppas vi på en god debatt här i lagtinget om saken”.

    I budgeten för år 2014 skriver regeringen: ”Landskapsregeringen avser att under år 2014 lägga fram ett lagförslag avseende skapandet av ett stabilitetssystem vars syfte är att säkra förutsättningarna för sunda offentliga finanser och budgetdisciplin. Stabilitetssystemet kommer att innehålla en intäktsreserv bl.a. innehållande penningautomatmedel som kan fungera som en utjämnande faktor i de offentliga finanserna”.

    Fru talman! Regeringen går således från ord till handling. Regeringen aviserar att PAF-medel ska kunna användas för att bygga upp en intäktsreserv som en del av stabilitetssystemet. Det är självklart att vinstmedel från PAF kan ingå i skapandet en intäktreserv inom stabilitetssystemet och vi socialdemokrater stöder detta.

    Man får verkligen hoppas att det ska gå att föra en vettig diskussion om skapandet av ett sådant ”stabilitetssystem” där ord som ”offentligt spelberoende” och PAF-medel som ”sipprar” hit och dit inte ingår. Tack.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Herr talman! Må hända att vi liberaler har uttryckt en viss frustration här under debatten om betänkandet, att våra ansträngningar inte har synts så mycket i resultatet av betänkandet. Men nu måste vi nog ändra oss lite grann med anledning av det som vi nyss hörde.

    Lagtingets fjärde största grupp, lantrådspartiet, ägnade huvuddelen av sin tid i gruppanförandet åt att prata om liberal politik. Flera citat över vad jag personligen har sagt nämndes här också. Det var nästan som om vi skulle ha hört ett nytt liberalt gruppanförande här. Tydligen sätter våra ansträngningar ändå spår i debatten och det tackar vi för.

    Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

    Tack, tack!

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Eftersom jag uppfattade att det var en replik till min replik så får jag rätt att replikera en gång till.

    Vad gäller PAF-medel för övrigt och insinuationen om att liberalerna i sin regeringsmedverkan skulle ha använt PAF-pengarna på samma sätt som socialdemokraterna nu anfäktar stämmer överhuvudtaget inte. Då budgeterades pengarna helt skilt för användning inom tredje sektorn, för vissa miljöåtgärder och miljöprojekt och sedan för investeringar, jag tänker på Alandica och sjöfartsmuséet.  Då var det en väldigt strikt skillnad mellan landskapets ordinarie budget och PAF-medlen.

    Att använda PAF-pengar på rena konsumtionsmoment och säga att det är samma sak som det som gjordes tidigare, det stämmer helt enkelt inte.

    Jag tar avstånd ifrån definitionen på ett eventuellt sjukdomstillstånd kopplat ihop med spelberoende. Det är någonting som ni själva har klurat ut på ert gruppmöte.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

    När det gäller definitionen av spelmissbruk så är det likställt med spelberoende. Jag bara citerade en definition. Det är inte någonting som jag har hittat på överhuvudtaget. Min poäng är att ltl Perämaa tydligen bollar med begrepp som han inte begriper sig på.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, herr talman! Ltl Fogelström nämnde inte Ålands Framtid så mycket i sitt anförande. Han påstod i varje fall att vi har förespråkat att barn- och äldreomsorgen ska överföras till landskapet. Jag skulle gärna vilja veta i vilket stenografiskt protokoll som han har plockat ut det, för det har vi nog aldrig sagt. Att man samtidigt borde föra en diskussion om äldreomsorgen, som är det framtida problemet, det vet jag att vi har sagt, men inte att vi skulle ha förespråkat några överföringar till landskapet.

    Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

    Jag tror inte att det finns i något stenografiskt protokoll ännu för ltl Anders Eriksson sade det igår.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, herr talman! Den här repliken borde ha varit mellan Anders Eriksson och Karl-Johan Fogelström. Jag har inte uppfattat att ltl Anders Eriksson har sagt att vi skulle överföra barn- och äldreomsorgen till landskapet. Däremot kan jag tänka mig att han har sagt att äldreomsorgen är ett framtida problem. Äldreomsorgen är nu utanför hela det här reformpaketet. Om vi siktar lite framåt så är det inom äldreomsorgen som kostnaderna kommer att öka för kommunerna.

    Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

    Nu var det ju inte ltl Anders Eriksson som begärde replik. Men, ni får gärna ta tillbaka det där.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag vill ge mitt stöd till ltl Fogelströms anförande, särskilt analysen angående liberalernas skala där endast noll och hundra ingår, det gjorde det väldigt klart för mig i alla fall.

    Det som har varit ett problem för mig är att liberalerna inte har förstått att vi arbetat med olika saker, särskilt samhällsservicereformen. Men nu förstår jag, är det så att samhällsservice reformen inte är genomförd så då har man inte gjort någonting och då är man ännu på noll. Så det gjorde det väldigt klart för mig. Tack för det, ltl Fogelström!

    Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

    Liberalerna har varit väldigt tydliga med att det är på det viset som de räknar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det var ett indignerat anförande. Tydligen har de trampats på några ömma tår i alla fall, det var helt uppenbart.

    Jag var ändå glad att ltl Fogelström tog upp den här frågeställningen, och det som man försöker tillskriva liberalerna, att vi skulle påstå att PAF-pengarna är smutsiga pengar på något vis. Detta har liberalerna aldrig någonsin sagt och det kommer liberalerna aldrig någonsin att säga heller. Det som vi har sagt är att det finns en skillnad mellan att använda PAF-medel till drift och till investeringar. Där har vi velat ha en klar linje. Vi har också sagt att man behöver ta fram en ny policy och nytt regelverk för användningen av PAF-medel och det har man inte heller gjort ännu fast man har lovat att man ska göra det. Att det skulle vara smutsiga pengar kommer helt och hållet från socialdemokraterna och det får socialdemokraterna stå för själva.

    Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

    Jag skulle rekommendera ltl Sjögren att läsa era egna uttalanden och ta reda på vad ordet spelberoende innebär.

    Vad betyder det att pengar ”sipprar in” på sjukvården och på dagis? Andemeningen är ju något hemskt vilket man ska förhindra. Varför det? Ja, för att det är ett resultat av spelberoende som är psykisk sjukdom. Ni måste veta vad orden som ni använder betyder!

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det är också bra att få klargöra det. Det som vi varnar för, och som socialdemokraten uppenbarligen totalt vantolkar, är att föra in PAF-medel i drift. Det kan bli ett väldigt hårt fall för kommande landskapsregeringar att ta tag i. Vi har upprepade gånger sagt att under förra mandatperioden minskade PAF-inkomsterna vilket fick konsekvenser för utdelningen till tredje sektorn. Det var inga roliga saker att ta tag i.

    Vilket ord man än väljer att använda så finansierar man väldigt mycket av driften i landskapets budget med PAF-medel, till och med i lagstadgade uppgifter har man fört in PAF-medel. Det är detta som vi har varnat för. Det kan komma en hård smäll längre fram.

    Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

    Jag sade att vi anser att all verksamhet som landskapet bedriver är för det allmänna goda. Det betyder att landskapets inkomster kan användas för alla verksamheter.

    Angående orena eller fula pengar så är det inte bara jag och socialdemokraterna som har uppfattat det på det här sättet. Ltl Petri Carlsson nämnde det också i ett anförande här, om ni lyssnade. Läs själva vad ni har sagt!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack, herr talman! Det är klart att det också kan finnas moraliska aspekter användningen av PAF-medlen. Det största problemet idag är om vi faktiskt kan lita på att PAF-medlen, som vi använder idag, faktiskt finns där framöver.

    Landskapsregeringen föreslår nu att med PAF-medel att finansiera svenska för invandrare och verksamhetsutgifter på ÅHS, vilket man får fram om man läser bilagan i landskapets budget. Är det verkligen hållbart, enligt ltl Fogelström, att bygga framtidens välfärd i så stor utsträckning på ett enda bolags vinster?

    Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

    Nej, det tror jag inte. Jag tror att man måste balansera det hela. Regeringsarbetet går ut på att få en balans och den buffert som behövs och därför ska ta fram stabilitetssystemet. Om det händer någonting helt oförutsett ska det finnas en tillräcklig bromssträcka så att man kan parera de värsta avarterna.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det räcker att bara gå lite tillbaka i historien och titta på åren 2008-2009, då sjönk PAF:s vinster från 27,4 miljoner till 3,3 miljoner. Om vi tänker att vi använder 36 miljoner PAF-medel i årets budget och om vi får ett liknande fall i vinsten som mellan 2008 och 2009 så då dröjer det inte många år före också PAF-medlen är förbrukade. Vad gör vi då med kursen svenska för invandrare? Vad gör vi då med ÅHS-verksamhetsutgifter och med miljonen till Visit Åland? Hur finansierar vi då detta? Det här är den stora utmaningen med att använda PAF-medel i den här utsträckningen som landskapsregeringen föreslår. Det är det största motivet till att vi i Ålands Framtid har varit emot ett sådant regimskifte.

    Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

    Inte har det varit så hemskt hackigt om vi har tagit ut 18 miljoner per år från PAF.

    Regeringen är välmedveten om det som ltl Jonsson sade, det är därför som stabilitetssystemet ska komma in i bilden.

    Vi måste se det som att alla inkomster är normala.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Avvikande från den normala talarordningen med gruppanförande så har Ålands Framtids Anders Eriksson begärt att placeras lite senare på talarlistan.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson

    Herr talman! Jag vill börja med att tacka ledamöterna i finans- och näringsutskottet som så vänligt lotsat mig igenom mina första dagar här i huset. Många långa dagar med mycket nya intryck har det sannerligen varit. Våra åsikter har ibland gått lite isär men oftast har tongångarna och diskussionerna varit i god ton och mycket givande. Bland de intressanta hörande vi haft på vår lista har man kunnat skönja en röd tråd; tillväxt.

    Herr talman! Jag vill här lägga fokusen på ett av dessa områden där vi borde bli bättre att ta tillvara på en rätt ny och dåligt använd resurs; våra nya ålänningar! Hur kan vi på Åland bli bättre på att integrera och ta hand om våra nya medborgare på vår fina ö? En ö många av dem kämpat mycket hårt för att komma till. Vissa har genomgått fasor vi inte ens vågar tänka på. När du som ny på Åland väl kommit hit vill du inget annat än att anpassa dig till det samhälle du lever i. Du behöver oftast snabbt tjäna ihop pengar då dina strapatser hit ibland kostat en hel del pengar och som alla vet kostar det pengar att flytta till ett nytt boende.    

    Du söker jobb och du har turen att få ett men du inser att för att kunna bli en del av samhället du bor i behöver du lära dig språket.

    Från mitten av januari 2014 kommer det nu att startas upp svenska för inflyttade som arbetar. Detta är ett nytt treårigt projekt där personer som behöver lära sig svenska kan få chansen att lära sig det på arbetstid. Kursen är upplagd så att hälften av undervisningen sker på betald arbetstid och resten på fritiden.

    Projektet är på beställning av landskapsregeringen som är med och finansierar. Arbetsgivaren betalar lön för den del av utbildningen som sker på arbetstid. Utbildningen ska bestå av 35 lektioner och den ska främst hållas på företagen och kunna anpassas individuellt. Toppen! Det är något som verkligen saknats tidigare, att ge inflyttade ålänningar chansen och möjligheten att lära sig svenska och ändå kunna fortsätta jobba.

    I dagsläget har ett tjugotal företag visat intresse men tyvärr tror jag att alla företag inte är intresserade av att betala för att någon ska sätta sig på skolbänken så de kan lära sig svenska eller så har de helt enkelt inte har råd att betala för något som inte ger dem faktisk arbetskraft, så tufft är det där ute på arbetsmarknaden, speciellt nu när arbetslösheten stiger. Det finns flera arbetsökande att välja bland när du ska anställa nypersonal och företagen har det lite kämpigare nu i lågkonjunkturen.

    Detta innebär att det fortfarande kommer att finnas flera som kommer att stå inför det faktum att SFI är den enda lösningen för att kunna lära sig svenska om du förstås inte väljer att gå Medis kurser någon kväll i veckan. SFI står för svenska för inflyttade.

    Idag är det AMS som tillhanda håller dessa kurser och det är Medis som håller i kursernas undervisning. Detta betyder att för att få gå denna kurs så måste du vara arbetslös. För att lära dig språket måste du säga upp dig från ditt jobb och bli arbetsökande och lyfta bidrag.

    Bästa lagtingskollegor, är inte det helt vansinnigt? Ska vi göra de som vill jobba beroende av bidrag så att de kan lära sig svenska? För många av dem som kommer hit är jobbet oerhört viktigt. Du lär dig hur samhället fungerar och du vill inte vara någon till last utan vara en god medborgare som klarar sig själv. Du vill stå på dina egna ben.

    SFI kurserna ordnas numera 2 gånger per år mot tidigare 1 gång per år vilket är jättebra och en oerhörd förbättring mot tidigare år. Däremot har kurserna ändrats och där kanske det är på sin plats att analyseras det nya upplägget efter ett tag så vi vet att det är rätt väg att gå. Nu har kurserna kortats ner, men man har lagt till arbetspraktik på nivå 2 och 3, vilket är rätt väg att gå då deltagarna tvingas tala språket och lär känna nya ålänningar.

    Dock vore det bra att se över, justera och kanske anpassa SFI-kurserna så du kan få jobba och tjäna dina egna pengar och ändå kunna få chansen och lära dig svenska. Dela upp dagarna, ha en kurs på förmiddagen och en annan på eftermiddagen. Ge de som arbetar möjligheten att lära sig svenska och ändå ha chansen att få försörja sig själv utan att landskapet ska gå in och ge bidrag för att de ska lära dig språket.

    Herr talman! Vi har i finansutskottets betänkande betonat vikten av undervisning i svenska för alla inflyttare som inte behärskar språk. Språket är nyckeln till ett fungerande samhälle. Utan att kunna språket blir du ofrånkomligt i ett utanförskap. Du kan inte vara delaktig i det samhället kan erbjuda, du vet inte vad läkaren säger när du blir sjuk och du kan inte hjälpa dina barn med deras läxor i skolan.

    Vissa ser de inflyttade som problem, varför? Se dem som en oerhörd resurs med många värdefulla kunskaper som går förlorade om de inte får chansen att kunna förmedla dem på grund av att språket saknas.

    Vi borde och bör göra det enkelt för dem som vill lära sig vårt svenska språk som vi alla värnar så mycket om. Tack!

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, herr talman! Ltl Annette Holmberg-Janssons inlägg i debatten handlade mycket om språket. Jag delar helt och hållet hennes åsikter. Vi har diskuterat lite i utskottet om det här. I en motion för länge sedan belyste Ålands Framtid problematiken med vår arbetskraftsinvandring och att de inte har möjlighet att gå svenskspråkiga kurser gratis, utan då måste man gå kvällstid och betala. Vi lyfte fram detta och tyckte att det var felaktigt att de skulle betala och de som är utan arbete stämplas som arbetslösa. Man då har man kommit halvvägs eftersom företagen ska gå in med hälften och samhället betalar andra hälften. Men jag tycker att man skulle kunna gå hela vägen. Jag tror att ledamoten och jag är ganska eniga i våra åsikter.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Det var en av sakerna som vi var rörande överens om. Sedan kanske det inte syns för att vi förkastade en del motioner, men vissa saker var vi helt rörande överens om ändå i utskottet, det är helt klart.

    Jag tycker absolut att den väg som man nu har valt är den rätta vägen. Man ska titta på olika alternativ och olika lösningar.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, herr talman! Jag förutsätter att ledamoten i framtiden kommer att driva de här frågorna inom regeringspartierna. Jag ser fram emot en lösning för arbetskraftinvandringen så att man kan studera svenska på en sådan tid där man inte arbetar. Annars är det här ett problem. Som ledamoten sade så har inte alla företag råd att vara med och finansiera det här. Det är inte alldeles enkelt och det måste vi lösa från samhällets sida. Rent ekonomiskt är det sist och slutligen en liten insats. Det gäller också att anpassa sig så fort som möjligt i samhället och då är språket en huvudingrediens. Jag hoppas att ledamoten i framtiden driver de här frågorna inom regeringspartierna.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Det lovar jag, jag kommer att göra mitt yttersta och jag vet redan nu att de jobbar för det i regeringspartierna.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson

     Herr talman! Jag vill först gratulera ltl Holmberg-Jansson för ett väldigt bra premiärtal.

    Det har varit en liten märklig debatt och debatteknik, vilket jag bl.a. noterade att ltl Fogelström ägnade sig åt. Han hade repliker om sådant som jag hade sagt. Han hade replik med ltl Gun-Mari Lindholm om vad liberalerna hade sagt. Det blir lite svårt om vi ska ha den debattekniken att hålla ihop debatten.

    Jag tycker också att betänkandet är lite märkligt. Det är ovanligt mycket text som egentligen inte säger någonting rent konkret. Då ställer man sig frågan; varför? Det är också mycket text utan att man på något sätt följer upp de slutsatser som man drar. Då ställer man sig också frågan; varför?

    Tidigt i morse läste jag fjolårets betänkande från finansutskottet om budgeten och det var en helt annan kaliber och nivå i det betänkandet. Jag blev väldigt förvånad när jag jämförde de båda dokumenten.

    Jag tror att det kan ligga mycket i det som ltl Jörgen Pettersson sade igår när han drog en parallell till lantrådet Camilla Gunell, hur hon såg på detta med indexjustering när hon var i opposition. Ltl Jörgen Pettersson nämnde också hur ltl Perämaa såg på indexjusteringen när han var i regeringsställning jämfört med när han var i opposition. Pettersson sade att det här var ett exempel på att parlamentarism inte fungerar. Jag kan hålla med om det, men tyvärr ser jag också detta finansutskottsbetänkande som ett ganska tydligt exempel på att parlamentarismen inte riktigt fungerar.

    Vi har 50 budgetmotioner som i flera fall faktiskt avslogs helt och hållet utan motivering eller annars hänvisade man till de allmänna motiveringarna där ingenting av det som motionen tar upp heller tas upp. Man har haft över 50 höranden, det har sagt att det har varit mycket extra personal så kanske det är 60-70 personer rentav och ändå ser man inte några ändringsförslag. Parlamentarismen fungerar inte, precis som ltl Petterson sade igår. Varför ska man höra så många om ingen lyssnar?

    Ltl Mika Nordbergs uttalande i tidningen Åland i lördags har redan varit upp flera gånger så jag citerar inte det.

    Hela processen blir mycket bortkastad tid om man har bestämt sig på förhand hur det ska vara. Man kommer inte att ta till sig några argument och man kommer inte att ändra någonting. Det är en omogen parlamentarism, enligt mitt förmenande.

    Debatten idag startade med ett anförande av ltl Petterson. Han sade att det var viktigt att nå bredd och enighet. Ja, inte hittar man det i det här betänkandet i varje fall och det tycker jag är lite synd.

    Samhällsservicereformen, när detta stora projekt började skulle det frälsa ekonomin, nu vet jag inte riktigt längre vad det ska frälsa. Regeringspartierna hänvisar ofta till samhällsservicereformen när vi pratar ekonomi.

    Reservanterna Perämaa, Eklund och Asumaa pekar på att de ekonomiska verkningarna, av de förslag vi har, fortfarande saknas. Man har en målsättning på en kvalitetssäkring av servicen samt effektivisering och besparingar inom offentlig sektor. Men även detta röstar regeringspartierna mot utan några desto mera motiveringar och det är rätt svårförståeligt enligt mitt förmenande.

    Det stora numret i detta betänkande är att man ska ha fokus på tillväxt, vilket flera har pratat om. På sidan 6 i betänkandet sägs: ”Utskottet har satt fokus på frågan om hur och var tillväxt kan skapas i den åländska ekonomin vid sin behandling av budgeten”. Men i verkligheten finns det inte något svar överhuvudtaget på vare sig hur eller var.

    Det finns en sådan här formulering: ”Utskottet har i budgetbehandlingen erfarit att det åländska näringslivet är i behov av nödvändiga investeringar och satsningar. Det är skäl att forcera dylika med avsikt att då konjunkturen vänder stå redo”. Det här är väldigt bra formulerat. Men man ställer sig frågan; jaha, men sen då? När oppositionen faktiskt är beredd att tillföra en halv miljon till utveckling och satsningar inom näringslivet då är man helt plötsligt inte med, då kommer det inte medel.

    Inom sjöfarten sägs det: ”Priserna för fartygsbränsle kan komma att stiga med ca 50 procent eller mer vilket i så fall kommer att få kännbara effekter på den åländska ekonomin”. Även detta är korrekt. Jaha, och sen då? Om vi tittar på den här frågan i ett kort perspektiv så är det enormt viktigt att man får till stånd en samordning mellan marindiesel och vanlig diesel. Flampunkten på marindiesel ligger på 60 grader och i vanlig diesel på 52 grader. På det 92:a IMO-mötet togs den här frågan upp ifrån USA, man gick igenom frågan oerhört noggrant. Man kom underfund med att det inte finns några tekniska orsaker till att man har olika flampunkter, utan det har bara varit på det sättet. Alla som jobbar med utveckling vet att man ofta stöter på någonting som har varit på ett visst sätt tidigare. När det gäller den här biten så jobbar övriga regeringar i Norden stenhårt, man jobbar och lobbar för att försöka sammanföra marindiesel och vanlig diesel och det borde också landskapsregeringen göra för det här är synnerligen viktigt för Åland. Det är lätt att skriva om problemen men man måste också peka på vad man ska göra åt problemen.

    Under industrin står det; ”I syfte att uppmuntra industrins fortsatta utveckling även år 2014 är det viktigt att det finns tillräckliga anslag för olika typer av stöd och stödordningar.” Jaha, men sen då? Det är också samma sak, bra skrivningar, framåtsyftande. Men så fort det förs fram konkreta förslag om mera medel, nej, då är man inte med.

    Det samma gäller primärproduktion. Där noterade jag att utskottet önskar lyfta fram trädgårdsnäringen och det kan vara bra efter allt snack om mjölkkor, men mjölkkorna behöver också stöd. Det kan säkert vara bra att lyfta fram trädgårdsnäringen. Man skriver: ”Utskottet konstaterar att näringen har behov av flera yngre odlare och investeringar”. Igen är det väldigt bra formuleringar. Jaha, men sen då? Här har det också kommit ett förslag om att man skulle tillföra en halv miljon. Precis som ltl Brage Eklund sade så har vi hänvisat finansiering för de här anslagen. Det här är oerhört viktigt om man faktiskt menar det som man skriver att man vill ha fokus på tillväxt.

    Finans- och näringsutskottet konstaterade och förutsatte i sitt betänkande i fjol utan att det blev någonting överhuvudtaget i praktisk handling när det gäller konsekvensanalyser. Nu skriver utskottet så här: ”Utskottet förutsätter att den konsekvensanalys som landskapsregeringen planerar att genomföra av det kommande LBU- programmet förs till lagtinget för behandling som ett meddelande före stödnivåerna fastslås.” Det är ett bra ställningstagande.

    Inom turism och handel säger man: ”Besöksnäringen hör till världens allra snabbast växande näringsgrenar.” Det är stora ord igen. ”Utskottet stöder den turismstrategi som har som mål att fördubbla den turistiska omsättningen till år 2022. De turistiska produkterna på Åland behöver utvecklas och entreprenörskapet behöver stimuleras.” Även det här är väldigt lätt att hålla med om.

    Jag vill tillägga att även marknadsföringen borde stimuleras och utvecklas. Om man tittar på vad som har hänt i Visit Åland under det senaste året så har jag noterat att det finns en hel del medel outnyttjade. Samtidigt har jag tagit del av, via media, att Visit Åland anlitar mediekonsulter för en kostnad på 7000 euro. Jag hoppas att finansutskottet har tittat ordentligt på det här. Man tar fram filmer, för kanske 5000 euro, där man ska presentera vad man har gjort. Det här har kommit fram via media. Samtidigt finns det medel outnyttjade för direktmarknadsföring. Jag tycker att det här är ett hårresande sätt att använda samhällsmedel på. Jag vill ändå säga att det är samhällsmedel i och med att landskapet satsar 1,1 miljoner i Visit Åland. Det här är fullständigt oansvarigt. Jag vet inte vilka politiska krafter som vill lägga locket på men jag tycker att det är märkligt.

    Inom utbildnings- och kulturpolitiken så fortsätter man resonemanget med fokus på tillväxt. I syfte att över tid skapa nya entreprenörer, exportmöjligheter samt allmän åländsk tillväxt framhåller man vikten av en god utbildning. Det är jag den första att skriva under på. Det borde vara så, men är det så? Man säger också: ”Sjöfarten hör alltjämt till landskapets kärnverksamheter vilket också bör återspeglas i studiemöjligheterna.” Jag har pratat med en person som jag tror att många av er känner men man brukar aldrig hänga ut enskilda människor ifrån talarstolen så jag ska låta bli att nämna namnet. När det gäller sjöfartsutbildningen sade vederbörande att det är besynnerligt att man efter alla år inte får sjöfartsutbildningen att fungera. Sjöfartsutbildningen är inte uppbyggd för rederinäringens behov, den är inte upp uppbyggd för personalens behov, utan den är uppbyggd för personalen som jobbar inom sjöfartsutbildningen. Det var ett väldigt starkt uttalande.

    Om man har fokus på tillväxt och entreprenörer vad har då finansutskottet rent konkret gjort när det gäller det här? Ja, man talar om att utveckla religionsundervisning i skolorna. Det har man lyft upp så pass mycket när det gäller den åländska tillväxten att man till och med begärt ett speciellt utlåtande från lag- och kulturutskottet.

    Herr talman! Jag vill sammanfatta med att säga; ska man ha fokus på näringslivsutveckling och tillväxt så måste det åtminstone finnas någon punkt där man rent konkret följer upp det. Oppositionen har haft vänligheten att lägga två väldigt välgenomtänkta och utarbetade förslag på hur man skulle få mera medel för näringslivsutveckling, men det passade inte.

    Jag vill avsluta, herr talman, med att avisera att vi kommer att ta motion nr 22, 25, 26,38 och 40 till omröstning.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Herr talman! Ltl Anders Eriksson sade att det inte var någon idé när det gällde behandlingen av budgeten och det kommande budgetbetänkandet i finansutskottet. Jag delar inte alls den uppfattningen. När vi jobbade med budgeten så hade vi till uppgift att komma med ett betänkande. I själva betänkandet hade vi flera olika förslag till skrivningar. Det fanns två skrivningar och då blev det omröstning om vilken skrivning som skulle vara utskottets ståndpunkt. Det var utskottsmajoritetens uppfattning som sist och slutligen utgjorde betänkandet. Där har ju motparten en möjlighet att i en reservation föra fram sin åsikt. Därför är det inte någon idé vad jag anser.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag kan absolut procedurfrågorna. När jag läste betänkandet så funderade jag på varför man famlar? Man har goda skrivningar, man har goda intentioner men när det kommer till konkret handling så blir det stopp.

    Jag läste fjolårets betänkande och blev faktiskt imponerad över djupet som fanns i det betänkandet. Jag tror faktiskt att det är precis som ltl Mika Nordberg själv sade i tidningen Åland i lördags; man var tydligen för konkret ifrån finans- och näringsutskottets sida. Det uppfattades som kritik från vissa regeringsledamöter så därför så valde man att sluta leden, enligt Nordberg. Jag tror att vi där finner orsaken till att det här betänkandet tyvärr blev så urvattnat som det blev.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Det som sades i media har citerats mycket. De facto så svarade jag på en konkret fråga: Hur kom det sig att det blev omröstningar i budgetbetänkandet? Det hade att göra med att vi i utskottsmajoriteten valde att hålla oss till den budget som vi de facto hade varit med och lagt. Allt hängde på det ifrån första början. Uttryckligen står det i tidningsartikeln att jag har citerat budgeten och inte betänkandet.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det är absolut normalt att i ett parlamentariskt styrelseskick hålla fast vid budgeten, ltl Nordberg. Men när man valde redan före hur det ska se ut, det är då som vi finner svaret på att det ser ut som det ser ut.

    Vi har tagit fasta på de uttalanden som har kommit från olika håll om att det är viktigt att man ger och tar, både från oppositionens sida och från regeringspartiernas sida. Det tror jag att är väldigt viktigt om man ska få fram ett bra betänkande. Men så har det synbarligen inte varit i finansutskottet den här gången och det tycker jag är synd.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Tack, herr talman! Jag ska inte bli så långrandig nu för jag kommer snart att hålla ett anförande. Jag ska svara på några de här frågorna som ltl Eriksson ställde; ”och sen då?”

    Tittar vi t.ex. på stöd till näringslivet så har vi ett moment som heter nationellt företagsstöd på lite drygt 1,5 miljoner. Det är 900 000 euro mer än året innan. Det var svar på frågan ”och sen då?” Ja, vi satsar redan betydligt mycket mer än vi har gjort tidigare på det övriga näringslivet på Åland.

    Tar vi jordbruket så har vi precis samma förutsättningar med miljöstöd, LFA-stöd, som tidigare och vi sätter in 1 miljon nationella medel för investeringar i jordbruket. Vi har berett detta på avdelningen enligt det behov som vi har sett att funnits. Om det sedan visar sig i framtiden att det finns ännu större behov och när vi har de exakta siffrorna så får vi komma med tilläggsbudgeter, precis som vi alltid har gjort tidigare i den här salen. Just nu finns det en budget som täcker de behov som vi från avdelningens sida har tittat på, analyserat, räknat fram och lagt ett förslag på och det håller sig innanför ramarna.

    Tittar på turismen så gör vi satsningar tillsammans med näringslivet på flyget.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Redan på ÅPF:s höstmöte senaste fredag framkom att det inte finns tillräckliga anslag.

    Om vi uppehåller oss vid jordbruket, jag kan inte ta alla områden i en replik, men tittar man på åren 2012-2013 och nästa år 2014 så minskar anslaget med 32 procent, det kan man själv läsa innantill ifrån budgeten.

    Minister Karlström säger; ”det är inga problem, vi kommer med tilläggsbudget." Att vi ska sluta med tilläggsbudgeten har jag hört så många gånger ifrån regeringspartierna. Vi måste hålla igen, vi kan inte hålla på med det. Man måste ju bestämma sig vilket spår man ska ta i så fall.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Herr talman! En orsak till varför det nationella investeringsstödet har tagit slut, inte räckt till och att det har funnits ett större behov de senaste åren än vad det har funnits pengar, så det enklast svaret är att procentnivån har varit väldigt hög. Jag har under många års tid sagt att det kanske är klokare att vi sänker procentnivån så att det räcker till flera investeringar, flera personer, företagare och jordbrukare som vill investera. Det här är någonting som jag jobbat på den senaste tiden. Vi har också haft diskussioner med producentförbundet om det här. Vi kommer att titta på det i nästa år i de tilläggsbudgetar, som eventuellt kommer, om det visar sig att det nuvarande förslaget på 1 miljon inte räcker till. Jag återkommer till det också i mitt anförande.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    När det gäller de olika stödnivåerna så är jag den första att hålla med om att man ska utvärdera. Man ska se vilken nytta vi får tillbaka till samhället av de pengar vi satsar. Minister Karlström glömde att nämna att nivån på anslagen har minskat avsevärt under de senare åren. Det är bara att titta tillbaka i budgetarna så ser man att det är på det sättet. Det är klart att det måste märkas någonstans.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, herr talman! Ltl Anders Eriksson tog upp frågan om tillväxt, hur viktigt det är med utbildning och att han saknade en del i utskottets betänkande. Men när jag läser både å sidan 3 och 6 så uppfattar jag ändå att man faktiskt säger saker om det. ”Det är av stor vikt att det åländska utbildningssystemet är lyhört för framtidens möjligheter.”  Man har med skrivningar om att det ska finnas finansiella möjligheter för utbildningen och att det är viktigt för tillväxten. 

    Samtidigt föreslår Ålands Framtid att man ska dra ner 144 000 euro på utbildningsavdelningen. Men det finns alltså en efterfrågan, det finns t.o.m. större företag på Åland som säger att man borde dubblera antalet platser på IT-utbildningen. Ålands Framtid vill dra ner, hur hänger det här ihop, hur klarar man då av att upprätthålla IT-utbildningen?

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Anders Eriksson, replik

    När det gäller IT-utbildningen så hör jag till dem, som i likhet med många andra, har varit förvånade. Det är inte vi i oppositionen som har dragit ner de utbildningsplatserna. Det är faktiskt regeringen som har gjort det, om man tittar ett par år tillbaka.

    I vår ekonomiska situation brukar man bli beskylld för att vara populistisk och jag vet inte vad man är om man är andra vägen, men vi har faktiskt också föreslagit minskningar inom hälso- och sjukvården, för vi tror man måste spara på alla områden. Vi tror att man måste få en betydligt effektivare offentlig sektor än vad vi har idag i landskapet Åland om vi ska ro det här ekonomiskt i hamn. Om jag förstår ltl Petri Carlsson så gäller det bara att ha mer och mer anslag så löser sig alla problem, men det tror inte jag.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, herr talman! Det går inte riktigt ihop att man vill öka på antal utbildningsplatser och samtidigt dra ner på anslagen. Det hänger inte ihop.

    Jag tycker att det är bra att man talar om att man vill minska konsumtionsutgifterna. Jag tycker inte alls att man bara ska öka på anslagen så fungerar det. Vi i moderat samling har varit aktiva i att få ned underskottet till 10 miljoner euro. Jag skulle gärna se ännu lägre konsumtionsutgifter, men vi får ta det i den takt som det är möjligt att genomföra. En viktig förklaring till varför konsumtionsutgifterna ökar är att pensionerna ökar. Antalet personer som får pensioner ökar. På sidan 65 i budgeten kan man utläsa att pensionerna ökar med drygt 1,8 miljoner euro och det måste man ju också kunna ta till sig.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det måste man absolut kunna göra. Det är också ytterligare en faktor som pekar på hur oerhört viktigt det är att man har en ansvarsfull ekonomisk politik.

    Om vi nu koncentrerar oss på utbildningsområdet, om man drar ner anslagen, vad gör man då? Ja, man måste ju prioritera vad som är det viktigaste.

    Det jag försöker säga, ltl Carlsson, är att om man i finans- och näringsutskottet plockar upp tillväxt och näringslivsutveckling som det absolut viktigaste, då borde man också kunna exemplifiera någonting annat än religionsundervisning. Vad är det som är viktigt? Apropå att det inte hänger ihop, det blir egentligen nästan lite fånigt att man ska ha det här temat i den allmänna texten, men när det kommer till konkret handling så kommer det ingenting, tyvärr.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Göte Winé

    Tack, herr talman! Min reflexion är att det svider i stoltheten hos liberalerna och Ålands Framtid för att inte någon motion blev godkänd. Ser man på motionerna så förstår jag det. Även om de finns bra funderingar kring motionerna så kan det ändå vara svårt att få in dem i 2014 års budget.

    Orsaken till att jag begärde ordet är att ltl Brage Eklund frågade i sitt anförande varför man ens har hörande att komma till utskottet när det inte blev någon motion godkänd. Jag tycker att den inställningen är lite nedsättande mot de 50 höranden som har varit till finans- och näringsutskottet och att de hörande bara skulle komma till utskottet för motionerna. Det som de hörande sade var tydligen inte så viktigt bara motionerna blev godkända. Det är en tråkig inställning.

    Det kom fram mycket i hörande som kommer att komma i framtida budgetar och framtida politik.

    Vi måste också kunna se på politiken långsiktigt. Nu verkar det som om den långsiktiga politiken inte är viktig utan det ska hända nu.

    Jag hörde tidigare i debatten att konstruktiviteten saknades och det kan jag hålla med om. Vi debatterar inte politiken kring motionerna, utan mera hur odemokratisk det har varit i utskottet. Det förvånar mig, det lilla jag har hört från finans- och näringsutskottets arbete är faktiskt all den tid på hörandena som man har lagt ner när det gäller motionerna. Det utrymme som motionerna har fått i det här finans- och näringsutskottet upplever jag att inte har funnits i tidigare utskott, före det här finans- och näringsutskottet tillträde.

    Ltl Brage Eklund nämnde tidigare i sitt anförande att det offentliga konkurrerar med det privata men kunde inte alls konkretisera sig i frågan. Jag tycker att det är tråkigt att man ger sådana motiveringar men egentligen inte alls har någonting konkret att gå på. Överlag tycker jag att Ålands Framtids gruppanförande saknade trovärdighet för man kunde inte alls konkretisera när man kritiserade landskapsregeringen. En sådan utveckling tycker jag är olycklig, det skapar också en misstro ute bland folket.

    Oppositionen säger nu att det är osunt att använda PAF-medel för utveckling och sysselsättning. Är det faktiskt osunt att använda PAF-medel för dessa ändamål? Jag tycker att det är bra att vi ändå lyckas få loss pengar att satsa framåt och ge en framtidstro. 

    Man vill inte ha pengar till utveckling och sysselsättning, men ändå har liberalerna lagt motion om ungdomsgarantin. Men i PAF-medlen finns det medel till en hel del av det som finns i motionen. Nu finns också pengar för detta i PAF-medel. Det finns bl.a. sysselsättningsfrämjande utbildning, svenska för invandrare, konjunktursanpassad yrkesutbildning och integration och mångkulturellt befrämjande. Är det inte värt att fortsättningsvis ha råd med dessa områden, istället för att vi måste skära ner på vissa områden? Hur ofta står man inte här och säger; ” konsumtionsutgifterna ökar för mycket, dra ner dem!” När man ändå försöker se hur man kan göra så säger man i nästa stund; ”arbetslösheten går upp, vad gör ni?” Det är en jättesvår kombination. En ledamot brukar ofta skriva att det är slut med de vackra orden. Det är slut med de vackra orden, men verkstaden måste ändå finnas. Vi måste på något sätt hitta medel för att göra det här. Då är det bättre att PAF-medlen satsar på utveckling och framåtseende, så ser jag på det. Tack. 

    Ltl Runar Karlsson

    Herr talman! Utskottets majoritet har gjort ett bra jobb. Jag är nöjd med skrivningarna. Det är mycket som jag skulle vilja kommentera. Det är svårt att hinna med allt men jag ska koncentrera mig på miljön och hållbar utveckling.

    Man har tagit fasta på vattenkvaliteten runt omkring oss i och med att vi bor på ö mitt i Östersjön. Utskottet har varit tydligt med att åtgärder måste göras för att förbättra vattenkvaliten. Vi är ett antal personer som försöker jobba för att i första hand se till att våra vikar och Lumparn ska bli renare. Vi i Saltvik försöker förmå landskapet att återställa Hagamossen som är en liten del. Sedan finns det vidare projekt med att bygga våtmarker så att våra vikar någorlunda ska se ut som förr. Det är långt dit det men man måste börja någonstans.

    Vi vet att utsläpp från jordbruket påverkar våra vikar. Vi vet också att den senaste programperioden 2007-2013 var mycket tacksam för vårt vatten. Det finns siffror som visar att utsläppen har minskat med 20-30 procent tack vare miljöstödsprogrammet och framförallt den extensiva vallodlingen. Nu hoppas vi att regeringen här i mars tar beslut så att vallodlingen kan bli kvar i någon form så att vi inte ökar utsläppen igen.

    Det finns tydliga siffror i ÅSUB:s bok. Man kan se att från 2004 fram tills idag har fosforgivorna minskat med 30 procent i vårt jordbruk, samtidigt har också kvävegivorna minskat med 20 procent i vårt jordbruk. Det syns direkt på våra minskade utsläpp till våra vikar och till Lumparn.

    I riket har man gjort en utredning där en professor säger att det programmet som man har haft där har inte gett det önskade resultatet. Den här professorn säger klart och tydligt att den enda vägen är att minska användandet av konstgödsel och ha en ökad gräsareal. Många här i lagtinget brukar skälla på gräsarealen och kalla det för stödodling men det visar faktiskt en för miljöförbättring. Det är exakt det systemet som vi har haft här på Åland de senaste sju åren. Vi har betalat miljöstöd för extensiv vall, man har gödslat mindre och det har lett till att det har minskat med ungefär en tredjedel. Det som nu är målsättningen i riket har vi redan uppnått på Åland med den metod som vi har haft. Vi får absolut inte gå tillbaka till den 70-tals metod som vi hade tidigare, det kommer i alla fall inte jag att omfatta.

    Utsläppen påverkar vårt saltvatten men framförallt vårt dricksvatten. Våra insjöar är omgärdade av jordbruksmark som också har dragit nytta av miljöstödsprogrammet. Här har utskottet klart och tydligt sagt att man framförallt måste skydda råvattentäkterna. Det gäller i första hand att se till att nuvarande beslut, lagstiftning och förordningar följs, vilket vi vet att inte görs. Vi har bland annat läst i tidningarna om Ålands Vattens skyddsområde. Man har betalat understöd till markägare och ändå odlas marken precis som vanligt i de allra flesta fall, vilket egentligen är katastrof. Vi vet också att det finns andra problem där man inte följer besluten. I första hand måste man se till att lagar och beslut följs och i andra hand måste man se till att de miljöförbättrande åtgärderna får fortsätta.

    Vi vet att våra vattentäkter de senaste åren har blivit allt sämre enligt dem som sitter på den kunskapen och de positionerna.  Ålands Vattens vattentäkter siktdjup har minskat från tre meter till två meter på några år, vilket helt är relaterat till algblomningen och de blågröna algerna som ofta är giftiga. Vi vet att också att Bocknäs Vattens vattentäkter inte har kunnat användas, åtminstone inte den senaste sommaren och kanske inte de två senaste somrarna på grund av övergödning. Det har invandrat så kallade mossdjur och man har varit tvungen att koppla över till Ålands Vattens ledningsnät under sommarhalvåret. Det är antagligen bara en tidsfråga innan Ålands Vatten vattentäkter röner samma öde och då, mina vänner, har vi problem.

    Därför måste vi, precis som utskottet säger, betona våra råvattentäkter. De måste skyddas och det måste förstås göras åtgärder som vissa markägare kommer att bli berörda av. Men den lidna skadan måste vi betala bort, det finns inga andra alternativ för oss konsumenter och för livsmedelssektorn. Förädlingen måste naturligtvis också ha rent vatten för att kunna verka på Åland. De här åtgärderna är vi rent konkret tvungna att göra. Det är säkert obehagligt när man kommer in på det privata markerägandet men det är exakt som när man bygger en väg, då exproprierar man också mark ofta mot markägarnas vilja. Precis samma sak borde man göra här. Man borde på något vis expropriera mark runt vattentäkter och områdena närmast tillrinningen så att vi kan dricka rent vatten i framtiden. Tack.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Ltl Runar Karlsson hade ett intressant anförande som rör vårt betänkande. Vi i utskottet har varit eniga att man måste titta över användningen av marken runt råvattentäkterna. Var gränsen ska gå är en annan sak. Jag delar Runar Karlssons uppfattning om att det inte kan vara markägaren som ska bli lidande för att vi ska skydda råvattentäkterna. Det är samhällets skyldighet och då måste man kompensera.

    Sedan nämnde Runar Karlsson minskad konstgödsel och ökad extensiv vallodling. Det rimmar illa mot den nya programperioden där man åberopar produktivitet. Man vill att trädgårdsnäringen ska öka och mjölkproduktionen ska öka. Jag får inte den här matematiken att gå ihop.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Den nya programperioden ju inte fastställd ännu. Den är under bearbetning, det remissas och det diskuteras. Jag medger att all verksamhet betyder utsläpp. Det gäller att hitta en balans. De facto har den senaste programperiodens åtgärder visat resultat. Det som de allra flesta i den här salen har frågat efter är att vi måste göra något för att minska utsläppen och det har gett resultat i samklang med den blomstrande livsmedelsförädlingen och vår produktion på Åland idag. Det finns väl ingen region med 28 000 invånare som har ett sådan blomstrande jordbruk och en sådan livsmedelsförädling som på Åland. Det har vi kunna ha med hjälp av minskade utsläpp och det här får vi inte förstöra.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Det här är ett bekymmer. I den nya programperioden kommer den största delen av stöden att minskas inom miljöstödet. Runar Karlssons anförande bygger mycket på att miljöstöden ska vara oförändrade eller t.o.m. förstärkas. Det här går emot de intentioner som landskapsregeringen har; att man ska öka produktiviteten under den nya programperioden. Vi har redan i nuvarande programperiod sänkt gödselnivågivorna inom jordbruket så att de börjar tära på avkastningen. Det finns en gräns när lönsamheten och miljöstödsbeloppet är så litet att det inte är värt att söka och då har vi missat målet.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Herr talman! Som jag sade tidigare, den kommande programperioden är inte fastställt ännu. Det finns sådana antydningar som ltl Eklund sade. Man vill ha ökad produktion och ta bort miljöstödet. Jag motsätter mig det. Jag anser att vårt ansvar för kommande generationer, och även för vår generation, är att ha rent vatten och det är viktigare. Titta vad vi har på Åland med 28 000 invånare! Vi har lyckats åstadkomma en fantastisk livsmedelsförädling på lilla Åland. Vi har en chipsfabrik som är ledande i Norden. Vi har ett slakteri. Vi har ett mejeri som är fantastiskt. Vi har äppelodling som är Finlands största. Det finns ingen region i Europa som har en sådan fantastisk livsmedelsproduktion och förädling i förhållande till befolkningsunderlaget och arealen som vi har. Det har vi åstadkommit genom minskning av utsläppen. Det här måste vi behålla, vi får inte förstöra det!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Fredrik Karlström

    Tack, fru talman! Jag börjar med det som ltl Runar Karlsson sade att den nya programperioden inte är igång ännu. Den nya programperioden kommer att börja 2015. Vi håller på att arbeta med den som bäst. I den bästa av världar så hade jag hoppats att vi skulle ha ett meddelande och diskussion till lagtinget om alla strukturfondspaketen; ERUF, ESF, fiskerifonden och landsbygdsutvecklingsfonden, innan den här debatten. Det har tyvärr inte fungerat med tanke på att våra kollegor på andra sidan Skiftet inte heller är färdiga med sitt. Vi kan inte göra vår konsekvensanalys, som vi har utlovat, före vi vet hur Finland sätter nivåerna både för landsbygdsutvecklingsprogrammet och för de nationella stöden.

    Jag vill direkt säga, så att det inte råder någon som helst tvivel om det, att jag aldrig har sagt, menat och tänkt att det ska göras konsekvensanalyser för de övriga EU-programmen. Det är en stor skillnad på landsbygdsutvecklingsprogrammet som berör precis varenda en jordbrukare på Åland mot ERUF och ESF. Varenda jordbrukare blir berörd av landsbygdsutvecklingsprogrammet. Det är ett program som vi på Åland delar behörighet med Finland och EU. Det är en enorm skillnad mot när vi tittar på hur vi använder medlen för ERUF och ESF. Tänk er tanken; hur ska en konsekvensanalys göras för ESF-programmet? Det handlar om integration, det handlar om livslångt lärande, det handlar om kunskapsutveckling för företagen och det går inte att göra konsekvensanalys av det. Hur ska man kunna behandla de här fonderna likvärdigt i en konsekvensanalys där jordbruksfonden står för 55 miljoner euro under sjuårsperiod och ESF och ERUF 4,5 miljoner stycken. Det är milsvid skillnad på det. Det är milsvid skillnad om det handlar om alla företag i en bransch eller om det handlar om vissa företag i vissa utpekade områden. Det råder inget som helst tvivel, det finns ingen anledning, jag har aldrig sagt det, jag kommer aldrig att mena det och regeringen har aldrig menat att det ska vara en konsekvensanalys för de övriga strukturfondsprogrammen.

    Däremot har vi lovat och sagt att det ska komma ett meddelande till lagtinget så att man får vara med och diskutera de stora riktlinjerna i de här programmen. Man ska få full information om hur regeringen tänker.

    Det har varit viktigt för mig att bjuda in oppositionen i strategigruppsarbetet som påbörjades för över ett och ett halvt år sedan. Alla partier var inbjudna att delta. Tyvärr var inte alla där hela tiden, vilket jag bara kan beklaga, men möjligheter har getts.

    Programmet har gått ut på att bygga på all kunskap, behov och de utmaningarna som Åland står inför framtiden. Programmet har ett perspektiv nerifrån. Vi tillsatte sex stycken arbetsgrupper. En socioekonomisk undersökning på Åland, 150 sidor, beskriver oerhört exemplariskt hur Åland ser ut idag. Utifrån den undersökningen har man tittat på styrkor, svagheter, möjligheter och hot som finns på Åland. En stor samling av branschorganisationer, företagare, intressenter och tredje sektorn har kommit med åsikter och synpunkter som har blivit ett programförslag som gick ut på remiss i somras.

    Till remissförslaget ERUF och ESF kom det in fem svar. De flesta tyckte egentligen att det var ganska bra, förutom att det var några som tyckte att man fokuserar för mycket på riskkapital i ERUF-programmet.

    Det handlar om cirka 400 000 euro per år under 7 års tid. Sätt 400 000 euro i relation till näringsavdelningens budget 2014 på 17 miljoner euro i överföringar till näringslivet, så om det är något som ska konsekvensutredas så är det väl om de pengarna i så fall har gjort nytta de senaste 10, 20 åren och det kommande året 2014.

    Vi måste också se allting i sitt perspektiv exempelvis i den här budgeten. Tar vi förslaget om att det ska gå 1,35 miljoner, hälften från EU och hälften från nationella medel, till ERUF och ESF så av de pengarna är det ungefär 400 000 euro, 200 000 från EU och 200 000 från landskapet som vi funderar på att använda som riskkapital. Sätter vi det i relation till att vi samma år, 2014, har allokerat 1,5 miljoner euro i nationellt företagsstöd så har vi alltså ökat det momentet med 900 000 euro jämfört med 2013. Vi har år 2014 fördubblat stödet till företagen på Åland jämfört med år 2013. Samtidigt vill vi också allokera en liten del av ERUF-medel till riskkapital. Det här medför att vi öppnar upp vår bukett av blommor som vi kan hjälpa de åländska företagen med på olika sätt att utgående från deras egna behov. Vi ska inte bara följa de gamla strukturerna och principerna som vi har gjort under många års tid och ge stöd till investeringar i maskiner, byggnader och ganska hårda produkter.

    De nya finansieringsmodellerna som vi är på väg in i kommer att göra att näringslivet på Åland kommer att få fantastiska förutsättningar för framtiden och kommer att kunna vara konkurrenskraftigt. Det är långtifrån klart ännu, vi kommer att titta på garantier och vi kommer att titta på alternativ till mjuka lån.

    Jag såg skrivelsen som företagarna på Åland skickade till alla ledamöter. Företagande handlar inte om att skattebetalarna är de saliggörande räddarna till allting om företagarna har produkter som marknaden inte vill ha. Man måste också titta till sig själv och till vad man gör. Om det inte finns efterfrågan på ens produkter och tiderna förändras så måste man anpassa sig med tiden och anpassa sina affärsmodell. Man kan inte alltid komma till skattebetalarna och säga; ”lös våra problem!” Det här är kommunicerande kärl men det är inte alltid skattebetalarna som ska lösa de eventuella problemen som finns. Ibland finns det andra mekanismer i marknadsekonomin.

    Detta om konsekvensanalysen så att blev klart och tydligt. Konsekvensanalys ska göras för LBU-programmet.  Lagtinget ska få debattera det här så fort vi bara får mera information om hur det finska programmet kommer att se ut. Då kommer man också att få tillfälle att debattera både ERUF och ESF och även Balticprogrammet för övrigt, tror jag.

    Jag tänkte tala till ltl Mats Perämaa men han är inte salen så jag vet inte om jag ska göra det då.

    Jag tyckte att Ålands näringslivs framtid målades upp i väldigt svarta, dystra och mörka färger. I mitt anförande i huvuddebatten om budgeten sade jag att det finns också oerhört mycket positivt. Tittar vi bara på de senaste åren hur mycket som har investerats så undrar jag om man kan jämföra Åland med någon annan region i Norden, att vi inte skulle ha investerat lika mycket motsvarande andra regioners näringsliv? Vi har rederierna som har investerat. Det har investerats på landbacken. Det har investerats enormt de senaste åren. Det betyder givets också att skattegottgörelsen blir lite mindre eftersom företagen har större avskrivningar. Det betyder inte att det är en fullständig katastrof i det åländska näringslivet. Det betyder bara att man har investerat, varit kraftfull och modig. Företagen har vågat ta risker nu när det är lite sämre tider och det är oerhört positivt.

    Vi från näringsavdelningen och landskapsregeringen vill stimulera och därför tillföra 900 000 euro till, tre gånger mer än vad man har gjort de senaste åren. Det är till investeringsbiten, för det är i sämre tider som man ska investera för framtiden. Jag tycker att vi gör rätt.

    Sedan kan ltl Eklund kommentera detta om bristen på dialog och någon sorts förtroendekris mellan landskapsregeringen och näringslivet. Jag ser det faktiskt inte så mörkt som vissa ledamöter i salen. Inte dagligen men flera gånger i veckan har jag kontakt med representanter från branschorganisationerna på Åland. Senast idag hade jag ett möte inbokat klockan 13 som jag tyvärr måste avboka för jag ansåg att det var viktigare att vara i den här salen idag, annars brukar jag alltid prioritera näringslivet. Imorgon klockan 15 fortsätter regelrådet sitt arbete för att förenkla för näringslivet och för företagen på Åland. Det är ett oerhört viktigt jobb där det sitter med personer från Ålands näringsliv, Företagarna, Ålands producentförbund och fiskodlarföreningen. De försöker verkligen konstruktivt förändra till det bättre för företagen.

    Landskapsregeringen och näringsavdelningen är med och finansierar otaliga projekt där bl.a. Ålands näringsliv, Företagarna och fiskeriorganisationen administrerar. Vi driver egna projekt som går ut på att förbättra konkurrenskraften och tillväxtfaktorn för företagen på Åland. Vi har kontinuerlig dialog.

    Förutom detta har vi andra projekt som vi drivs på sidan om och som det kanske inte pratas så mycket om eftersom vi inte har kunnat leverera resultaten ännu. Jag tänker på flygsatsningen inom Europa. Om allt går som det ska hoppas jag att inom några dagar kunna komma med positiva tongångar.

    Vi har ett enormt stort projekt på gång, om det lyckas, i Eckerö. Det gäller en landbaserad fiskodling som kan bli fantastisk bara alla bitar faller på plats. Representanter från näringslivet inom många olika områden diskuterar dagligen med landskapsregeringen. Den svarta bild som målades upp, brist på dialog och ingen förståelse, känner jag tyvärr inte till. I den skrivelse som kom in igår till ledamöterna såg jag att man bl.a. förespråkade att vi borde anställa flera personer till näringsavdelningen för att hjälpa företag att söka stöd från institutioner i Bryssel. Det har jag aldrig hört att någon företagare på Åland sagt tidigare. Det känner jag inte igen. Har ni hört någonting liknande tidigare? Jag tycker inte att det är rätt väg att gå. Vi ska ge instrumenten till branschorganisationerna att själva driva sina frågor som man tror på. Vi ska vara med och finansiera de projekten. Jag tycker inte att vi ska anställa flera personer till näringsavdelningen för att bli administrativa resurser till företagen för att de ska söka mera pengar från Bryssel. Det tycker jag definitivt inte.

    Fru talman! Det brukar dra ut på tiden när jag sätter igång.

    Motionerna har lämnats in när för ökade investeringsanslag både till det övriga näringslivet och till jordbruket. I det beredningsarbetet som har gjorts på näringsavdelningen har vi givetvis funderat väldigt mycket och diskuterat med branscherna, med jordbruksbranschen och med det övriga näringslivet. Vi har en väldigt bra känsla för de förfrågningar som ligger i röret, vad som är på gång, vilka investeringar som man funderar på, vilka hotell som är på gång och vilka övriga projekt som ligger där och avvaktar.

    Med den här extra satsningen på 900 000 euro det här året så känner vi att vi har det här under kontroll. Det här beredningsarbetet har gjorts från maj ända fram till idag, november-december och jag tycker att det är fantastiskt att investeringsviljan fortsättningsvis har hållit i sig. Det finns ännu mera på gång än vad vi kanske trodde bara för några dagar och några veckor sedan. Detta kommer jag att ta till mig. Jag kommer också att jobba stenhårt med mina kollegor i landskapregeringen. Jag vet att de är med på samma tåg. Vi vill hitta lösningar för att täcka upp det här.  Vi kan inte bara fylla på det momentet som vi har i den här budgeten. Vi kanske måste göra det på ett lite annorlunda sätt. Vi har begränsade resurser. Vi måste se till att våra begränsade resurser används på det mest optimala sätt. Hur kan man göra det? Vi kan titta på nya principer som för övrigt även ska göras samtidigt som EU-programmen görs. Vi kanske också ska titta på ansökningstider inom det övriga näringslivet på samma sätt som inom jordbruket. Om man är intresserad av en fysisk produkt, maskin, vara eller någon tjänst som passar in i våra regelverk och principdokument, så ska ansökan vara inlämnad ett visst datum. Det kanske ska vara två datum per år. Då kan man också väga de investeringarna lite mot varandra i förhållande till vad det är man vill ha ut av de gemensamma skattemedel vi sätter in i projekten.

    Som jag sade till ltl Eriksson i replikskiftet så kanske vi måste sänka stödprocenten en aning. Stöden till det vanliga näringslivet är relativt humana och vettiga. Stöden är 10 procent i Mariehamn, 20 procent på landat och 30 procent i skärgården. Jag har länge tyckt att stödprocenten inom jordbruket är lite för höga. Detta har vi diskuterat på avdelningen flera gånger och det är komplext, vilket jag har lärt mig under de här två åren på mitt ämbete. Förhandlingarna har också att göra med det finska systemet och därför har det varit fastlåst under en längre tid. Nu har vi ett programskifte. Framöver kan vi titta på att ändra nivån på investeringsstödet så att det gynnar flera satsningar och mera pengar kommer i rullning i samhället.  

    Det här är någonting som jag hoppas att kunna presentera i ett komplett nytt förslag i första tilläggsbudgeten i nästa år. Förslaget skulle ha en lägre investeringsprocent i de investeringar som ska göras, men vi skulle också titta på ansökningstider och det medför att vi kan väga olika investeringar mot varandra.

    Vi har, som sagt, begränsade resurser. Vår skyldighet som regering och er skyldighet som lagting är att se till att varenda euro används absolut mest optimalt, särskilt i tider när vi vet att vi inte har lika mycket pengar som vi hade för 5,10 eller 15 år sedan.

    Fru talman! Jag har flera sidor till där jag skulle kunna prata allmänt om näringspolitiken. Men jag ska inte förlänga debatten längre för klockan är kvart i fyra. Tack.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Minister Karlström nämnde brist på dialog med näringslivet som jag bl.a. tog upp i mitt anförande. Man får ju den uppfattningen när man tar del av de skrivelser som man får av näringslivets representanter. Vad ska man tro? Ska man tro på det som Karlström säger eller ska man tro på näringslivet? På något vis får man den uppfattningen att dialogen inte går fram. Jag vet inte vems fel det är och jag tänker inte bena ut det heller. Jag uppmanar ministrarna Karlström att försöka komma till mötes eller åtminstone ta upp den här diskussionen med näringslivsrepresentanterna så att vi i framtiden inte behöver uppleva korrespondens där man uppmanar oss att framföra vissa saker.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Som jag sade så träffar jag representanter för branschorganisationer inte dagligen men åtminstone flera gånger i veckan. Jag tycker själv att jag har en fantastisk bra dialog med absolut varenda en av dem. Sedan har vi säkert olika åsikter om vissa frågor. Vissa kanske tycker en sak och jag kan tycka en annan sak, men dialogen är det inget fel på. Det är absolut inget problem med förståelsen för motförslagen heller, det gäller bara att man försöker se helheten. Fokuserar man exempelvis bara på riskkapitalet så kanske man också behöver se att vi tredubblar det övriga näringslivsstödet som ett komplement och en bredd för att stötta och hjälpa företagen på Åland ännu mera än vad man någonsin har gjort. Det handlar inte om att man ska ta bort det ena utan det handlar om flera olika instrument i vår verktygslåda. För att en dialog ska fungera så måste man också lyssna från två håll.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Minister Karlström, så är det, man ska lyssna från båda hållen. 

    Angående riskkapital så oron från företagarna gäller att de egentligen vet så lite om det. Det finns inte något presenterat. Hur stort är beloppet? Hur stor procent av anslagen ska användas som riskkapital? Hur ska det finansieras? Hur ser administrationen ut? Sådant här oroar företagare. Där bör minister Karlström föra en dialog så att företagarna förstår vad ministern har tänkt.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Det handlar alltså om 400 000 euro under en sjuårsperiod där hälften kommer från EU och hälften kommer från landskapet. Det är 200 000 euro i nationella medel. Det är mycket pengar, men det är inte stora pengar när vi ser till näringsavdelningens totala budget med 17 miljoner euro i överföringar till näringslivet. Det här är siffror som har gått ut på remiss, det här är siffror som vi har diskuterat många gånger och vi får säkert diskutera siffrorna flera gånger ännu, för de ska bland annat upp som ett meddelande här i lagtinget. Sedan ska det också upp till strategigruppen där alla branschorganisationer och alla partier i lagtinget är representerade. Sedan kommer beslutet så småningom att tas, förhoppningsvis före vi tar beslut om landsbygdsutvecklingsprogrammet eftersom det är lite förskjutet och så även fiskeriprogrammet. Det betyder också att vi kommer att kunna sätta ikraft ERUF- och ESF-programmet betydligt mycket tidigare än de övriga programmen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Tack, fru talman! Minister Karlström sade att många har den uppfattningen att stödnivåerna är för höga till lantbruket. Den uppfattningen har man om man är inte är insatt, det är vanligt. Ministern sade också att efter två år så har han insett att stödnivåerna är mera komplexa än vad han har trott tidigare. Men det gäller ju inte bara stödnivåerna utan det är ju helheten. Det gäller priser på produkterna, effektiviteten inom branschen och givetvis stödnivåerna. Allt detta ska ju hänga ihop. Man måste ha det klart för sig, och det tror jag att ministern har, att vi pratar om en helt genomreglerad näring där stöden syftar till att man ska ha så billiga livsmedel som möjligt. Det går inte att jämföra, det finns t.ex. inte någon politisk beställning på billiga plåtprodukter, men på billiga livsmedel så finns det en politisk beställning.

    När man säger att man ska konkurrera på lika villkor, vilket landskapsregeringen har skrivit i flera olika sammanhang, då måste man ha helheten klar för sig annars håller det inte ihop.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Jag håller helt med. Det handlar om helheten om man är konkurrenskraftig eller om man har lönsamhet eller inte. Det handlar inte bara om bidrag. Det handlar om hur många gånger man kör med traktorn på åkrarna. Det handlar om hur man använder sina avskrivningar när man gör sina investeringar. Det handlar om att få lite bättre betalt för sina produkter. Det handlar givetvis också om stöden och detta har vi sagt. Vi är helt överens, vi ska göra en konsekvensanalys för det här är viktiga frågor. Det här berör väldigt många personer och därför ska konsekvensanalys göras för LBU så fort vi bara vet hur det ser ut på andra sidan Skiftet. Vi har förstått att det också är oerhört viktigt för Ålands Framtid att det ska vara lika som i Finland.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Ni var lite lustig där minister Karlström!

    Men man måste ju se verkligheten så som den är. Ska vi konkurrera på lika villkor, minister Karlström, då måste landskapsregeringen ta ställning till den åländska småskaligheten och transportberoendet och det måste man kompensera om vi ska vara på samma nivå.

    Vi har tre byggstenar; EU:s jordbrukspolitik, på grund av den delade behörigheten har vi den finska jordbrukspolitiken och vi har den åländska jordbrukspolitiken. Det som bekymrar mig lite är att landskapsregeringen bara blir att släpa efter vad man gör på rikssidan. Nog måste man ju ha någon sorts strategi. Hur ska vi göra om scenario A, scenario B eller scenario C inträffar? Det är jätteviktigt att man faktiskt skulle reda ut det så fort som möjligt.

    Men för att få ihop i helheten så har jag förståelse för att man måste vänta och se vad man gör på rikssidan.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Det handlar om det ska finnas samma förutsättningar för en äppelodlare på Åland och en äppelodlare i mellersta Finland. Finns det samma förutsättningar för vår marknad här när det gäller möjligheten att sälja till en marknad som består av stockholmsregionen som det finns för marknaden i Finland? Nej, vi har också olika förutsättningar. Vi kan inte jämföra oss rakt av.

    Är det något som landskapsregeringen och näringsavdelningen inklusive jag själv har gjort så är det att titta på alternativ, hur vi kan försöka se lite längre fram än att bara göra likadant som man alltid har gjort. Nu när det börjar komma fakta på bordet från den finska sidan också så ser man att ålänningarna har gjort detta ganska bra.

    Kommissionen säger att vårt program är genomtänkt, vi har tänkt till och det hänger ihop jämfört med det finska programmet. Vi på Åland är föregångare när det gäller programmet. Vi är inte färdiga ännu men vi ska göra det bästa med våra resurser för att det åländska jordbruket ska kunna vara så konkurrenskraftigt som möjligt.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, fru talman! Minister Karlström pratade om stödprocenten som skiljer sig mellan olika områden på Åland. Det finns en orsak till det. Kostnadsnivån är högre ute i skärgården. Ska man bedriva en regionalpolitik så behöver det kanske finnas en skillnad.

    Sedan nämner han därefter att nivån är för hög. Hur ser Karlström på skillnaderna i procenten mellan de olika områdena på Åland?

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Tyvärr får jag säga att ltl Sundblom missförstod mig lite. Jag sade att jag kan förstå, acceptera och tycka att procenten är relativt rimliga; 10 procent i Mariehamn, 20 procent på landsbygden och 30 procent i skärgården. Det som jag ifrågasatte var den betydligt mycket högre nivån på jordbrukssidan. Skulle vi kunna sänka stödnivån på investeringarna lite så skulle pengarna räcka till betydligt fler investeringar. Det är en politik som jag har drivit under det senaste året. Vi kommer förhoppningsvis snart också att se ett resultat av den. Det har funnits ett större behov av investeringar än vad vi har kunnat möta upp med härifrån landskapet. Men sänker vi nivån lite så tror jag att det kommer att räcka till flera och det kommer att bli fler investeringar gjorda.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Barbro Sundback

    Fru talman! Den i min mening intressantaste frågan i den här debatten har inte alls diskuterats. Den motion som har lämnats in av ltl Katrin Sjögren som första undertecknare. Liberalerna föreslår att man skulle ändra på religionsundervisningen i våra skolor så att det skulle bli ett icke valbart alltså ett obligatoriskt ämne och att religionsundervisningen skulle vara konfessionslös.

    Jag har med intresse läst utlåtandet från lag- och kulturutskottet. Efter att ha läst det ett par gånger så ställer jag mig frågan; vad vill man uppnå? Vad är det politiska syftet med det här förslaget till förändring? Vad är det man vill?

    Om man ser på det alternativa förslaget så för min del utgår det ifrån att den religionsundervisning som nu bedrivs på något vis är för evangelisk luthersk. Uppriktigt sagt så vet jag inte hur det är i skolorna. Jag vet inte om utskottet vet hur mycket man lär sig om den evangeliska lutherska läran och hur mycket man lär sig om andra uttryck för kristendomen eller andra religioner. På något vis är det underförstått att det är snedvridet och att här måste man göra en förändring. Man talar om de lutherska glasögonen. Jag skulle gärna vilja veta vad man ser med sina lutherska glasögon.

    Sedan för man ett resonemang här om att det skulle vara en bättre om man hade en religionsundervisning som bygger på objektiv religionsvetenskap. Det skulle också vara intressant att veta vad det är. Det finns nog ett forskningsområde som heter religionsvetenskap. Men nu vill utskottet ha någonting som kallas för objektiv religionsvetenskap.

    Jag tror att man i vardagen förstår vad man menar med begreppet objektivt, att man ska förhålla sig någorlunda neutralt. Men om man använder det i akademiskt sammanhang så måste det på något sätt vara reliabelt och ha en validitet. Det måste kunna upprepas och resultatet ska bli detsamma när man diskuterar objektiv religionsvetenskap.

    Nu är det ju så med humanistiska- och beteendevetenskaper att begreppet objektivitet inte kan mätas. Det är antagligen en tanke från naturvetenskapen där man genom matematiska och andra typer av experiment kan göra sådana slutsatser som åtminstone på ett plan kan uppfattas som mera objektiva.

    Men utskottet utgår helt enkelt ifrån att det är möjligt att bedriva objektiv religionsvetenskap. Jag skulle gärna vilja veta var sådan forskning förekommer och hur den tar sig uttryck. Det här är centralt i resonemanget. Man tror att om man har en objektiv religionsvetenskap som grund så kan man också skapa en värderingsfri religionsundervisning, dvs. att läraren nästan mera är en helt oberoende robot som kan föreläsa eller undervisa på helt objektiva grunder om olika religioner och moralsystem osv. Jag betvivlar starkt att det är möjligt. Jag skulle vilja veta i så fall hur det ska gå till.

    Man menar att det saknas ett objektivitetskrav i religionsundervisningen för att den är konfessionell. Och man tänker på övrig undervisning så försöker man här bevisa att historieundervisningen är väldigt fokuserad på Åland, Finland, Sverige och Norden, men det är ändå inte att bryta mot objektivitetskravet. Hur vet utskottet det? Vem har gjort de vetenskapliga bedömningarna? Kanske historieundervisningen borde se helt annorlunda ut. I alla fall kan vi säga att historieundervisningen är helt präglad av vår egen historia. Historien på Filippinerna och i Japan är av underordnad betydelse. Något får man ju veta och en del säger att det finns lika viktiga kulturer i Japan och det finns mycket framgångsrik kultur och historia i Kina osv. Men vad vet vi riktigt om de här andra ländernas historia? Är detta som vi undervisar för barnen idag relevant jämfört med en tidsrymd på 10-20 år?

    Objektivitetskravet borde väl också finnas i samhällsläran. Vem har sagt att vår uppfattning om demokrati är det bästa? Det finns ju många andra samhällssystem. Ryssarna brukar konsekvent hävda att de har en annan demokratiuppfattning än vad man har i väst. Jag tycker inte att ryssarna har någon bra demokratiuppfattning. I den här frågan är jag fullkomligt subjektiv. Jag tycker att man i Ryssland verkligen diskriminerar människor och man respekterar inte mänskliga rättigheter, men de anser att det är demokrati enligt deras historiska och kulturella grunder.

    Objektivitetskravet är också väldigt präglat av vår kultur och vår historia.

    Varför har vi så mycket modersmålsundervisning? Är det ett viktigare språk än alla andra språk som pratas på Åland eller i vår omvärld? Det finns ju absolut inget objektivitetskrav där. Vi utgår ifrån att det är en vår skolas viktigaste uppgifter att lära barnen svenska. Oberoende varifrån man kommer så ska man lära sig svenska för det är hela kärnan i vårt samhällssystem.

    Sedan kan man förstås säga att religionsundervisning är någonting annat och det är det ju förstås. Men är religionsundervisningen mindre kulturellt betingad, är det arv som vi har mindre kulturellt värdefullt? Det finns ju ingen äldre samhällsinstitution i vårt landskap än kyrkan. Kristendomen har funnits här sedan 1200-talet. Kristendomen var säkert inte så väl genomförd på 1200-talet, men kristendomen var i alla fall etablerad.

    På 1500-talet övergick vi till protestantismen och fortfarande är en överväldigande majoriteten inskriven i den lutherska kyrkan. Är de då förblindade när de inte ser igenom de här lutherska glasögonen?

    Kyrkan är vår äldsta traditionsbärande institution. Kyrkan är också i många samhällen en nationell symbol. Det är bland annat därför, antar jag, som lagtinget gå till kyrkan varje år för inte är det väl av religiösa skäl? Och inte är det för att specifikt hylla Lutherdomen, utan det är en del av traditionen i vårt samhälle. Vad är egentligen syftet med detta?

     Man kan ju inte låta bli att jämföra med vårt västra grannland. I gårdagens tidning kan man läsa att nu vill den svenska regeringen ändra skollagen så att det blir tillåtet att sjunga psalmer på skolavslutningen i kyrkan. ”Man vill göra det så att det ska vara klart tillåtet och att rektorerna inte ska behöva känna att de begår en brottslig handling”, säger utbildningsminister Jan Björklund. Sedan tillägger han; ”en präst kunde få delta och utföra vissa konfessionella handlingar som att läsa julevangeliet. Men elever får inte tvingas deltar i kollektiv bön.” Jag tycker att hela den här diskussionen är närmast absurd. Jag tror att jag vet varför man i Sverige har hamnat dit. Det kallas för kulturrelativism. Detta är en följd av modernitet, man ansåg att nu ska det gamla bort och nu ska det in nytt. Vi har teknik, vetenskap och de stora samhällssystemen och demokratin som ska förändra världen och skapa den nya människan. Mycket av det genomfördes, men kyrkan har överlevt också den förändringen.

    Nu har vi ett postmodernt samhällssystem. Nu är det slut på de stora berättelserna. Nu är det frågan om identitet och mångkulturalism osv. Missförstå mig inte! Jag är inte emot det här, men jag tycker att man är naiv om man tror att den konfessionella religionsundervisningen i skolan är ett hinder för den här utvecklingen. Tvärtom, vill jag påstå, de människor som inte vet var de hör hemma och i vilken tradition, de faller ofta offer för ganska ytliga ställningstaganden i för mänskligheten ofta centrala frågor.

    Att vi är protestanter är faktiskt en förklaring till, enligt många, att vi Norden har ett så avancerat samhällssystem. Denna förhatliga Luther med sin pliktkänsla och arbetsmoral har vi mycket att tacka för att det ser ut som det gör hos oss. Varför vill folk komma hit? Ja, det är för vårt samhälle, moral och estetik som de flesta av oss upplever som en gemensam värdegrund. Det tror jag att man måste lägga märke till.

    Det är konstigt fast man har talat om objektiviteten så sägs det ändå i slutet: ”En religionsundervisning som inte är konfessionell utan syftar till att ge en allmänbildning i religionskunskap bör inte lägga samma vikt vid de olika regionerna, utan religionsundervisning behöver, precis som historieundervisningen, ta sin utgångspunkt i det samhälle och den kultur som vi lever i. Först därefter skulle vi fokuserar på omvärlden.” Rätta mig om jag har fel, men jag tror faktiskt att det är så som skolan förhåller sig i de här frågorna.

    Fru talman! Som ni hör så faller jag inte i farstun för den här argumentationen. Det finns en också en politisk aspekt på det här som man kan se i Sverige speciellt. Vad är det som Sverigedemokraterna lägger rabarber på? Ja, det är folkdräkter, folkmusik, kyrka och svensk historia. Denna kulturrelativism, om det är så att allting är lika värt och det är inte någonting speciellt med vårt så då öppnar man upp att ta åt sig just för den här typen av rörelser. Det är djupt mänskligt att vilja höra ihop med de sociala och kulturella sammanhangen där man har vuxit upp. Det är därför som vi kommer tillbaka till Åland. Varför stannar vi inte ute i världen och flyttar till andra mer spännande ställen där solen skiner alla dagar? Varför kommer man tillbaka till Åland? Ja, det är för att värdegemenskapen ger stor trygghet.

    Jag tycker därför att det system vi har nu är ganska bra. Den undervisning som vi har, och som är konfessionell, omfattas tydligen av orimligt stor majoritet. Sedan finns det valfrihet för de föräldrar som inte vill att deras barn ska ha konfessionell undervisning. De barnen erbjuds livsåskådning eller så kan föräldrarna själva undervisa dem i den uppfattning som man har i hemmet. Det är betydligt ärligare än den här flummiga kulturrelativistiska uppfattningen om att det skulle finnas någon objektiv religionsundervisning. Varje lärare är precis som vi, man har politiska och religiösa värderingar och attityder och det kommer till synes i undervisningen. Det finns inga neutrala människor eller synsätt i de här sammanhangen.

    Jag väntar med spänning på nästa kapitel i den här frågan. Tack, fru talman.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, fru talman! Jag blev lite fundersam när jag hörde partikollegan Barbro Sundback nämna kravet på en objektiv religionsundervisning i vårt utlåtande. Lag- och kulturutskottet fick i uppdrag av finansutskottet att titta på den här frågan, vilket vi gjorde. Utskottet har inte kunnat fördjupa sig i den här frågan. Utskottet har inte kunnat säga ja eller nej för det här är en så pass komplex fråga. Däremot försökte vi se på vad konfessionslös religionsundervisning är. Det skulle vara en mera objektiv religionsundervisning, inte subjektiv så att man tittar med de här glasögonen som ltl Sundback lite irriterade sig på.

    Det skulle vara viktigt att även de som inte hör till kyrkan skulle få ta del av betydelsen av vår kristna tro och vår historia.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Till det sista, ltl Göte Winé, så tycker jag att vi som kollektiv inte ska säga vad som skulle vara viktigt för de andra i det här sammanhanget. Jag tycker att vi ska ge dem religionsfrihet och valfrihet i det här sammanhanget.

    Ltl Göte Winé, replik

    Ltl Barbro Sundback, vi är inte partikamrater för ingenting eftersom vi ofta tänker lika. Vi har samma åsikter när det gäller religionsfriheten, men i samband med undervisning så kanske vi ser lite olika på det här. Trots att man har en konfessionslös religionsundervisning så har man rätt till religionsfrihet, vilket vi också ville lyfta fram. Utskottet har inte satt ett krav att det ska vara en objektiv religionsundervisning. Utskottet har lyft fram vad den här motionen innebär, vilket vi hade i uppdrag av finansutskottet. Sedan var man inom utskottet både för och mot.

    Jag ville i alla fall förtydliga eftersom det inte var så många som begärde replik och någon måste förtydliga det här. Vi har jobbat på uppdrag av finansutskottet. Finansutskottet vågade inte se på det här och de hade inte tiden.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Det står på flera ställen, låt mig citera ett: ”En religionsundervisning som bygger på en objektiv religionsvetenskap kombinerad med livsåskådningskunskap, etik och moral ska vara obligatorisk för eleverna.” Det förslaget tycker jag inte är så bra. Jag tycker att det nuvarande systemet är betydligt bättre.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Finans- och näringsutskottet önskade lag- och kulturutskottets syn på budgetmotion nr 17 och det har vi levererat. Vi har gjort en grundlig beredning, vi har hört sakkunniga och det finns ett enigt utlåtande. Sedan var det ett upp till finans- och näringsutskottet att granska motionen och man har haft en omröstning i utskottet. Så enkelt var det med den saken.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag förstod inte riktigt repliken. Jag förstår nog hur remissen har gått till. Jag hoppas att det framgick av mitt anförande att jag har läst utlåtandet noga. Det är tydligen också ett liberalt önskemål att man ska gå ifrån det nuvarande systemet och införa en obligatorisk religionsundervisning baserad på objektiv religionsvetenskap. Jag tycker att det skulle vara intressant att höra motionsskrivaren själv mera argumentera för motionen. Det här är ju en spännande fråga.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Nuvarande system är egentligen perfekt om man vill en splittring. Men vill man ha enighet och vill man diskutera i ett klassrum där det kanske finns barn till ateister, kristna och muslimer så tror vi att det skulle vara en stor vinst att ha en samordnad religionsundervisning. För den skull så bygger vi vårt samhälle på vårt kulturarv och det ska vi på intet sätt förminska.

    Jag uppmanar alla lagtingsledamöter som är intresserade av den här frågan att läsa kursplanen i religionskunskap som finns i Sverige. Den är ganska fantastisk och på intet sätt tar man avstånd från vår långa tradition och vårt kulturarv. Det finns i varenda årskurs. Det är en myt att man på något vis skulle ha slätat ut det här, det stämmer inte när man läser Sveriges kursplan i religionsundervisning, den är mycket modern och bra.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Jag känner inte till den svenska kursplanen men när man läser effekterna av den och den undervisning man har i Sverige så blir man lätt förskräckt. Det är ju ifrågasatt om man inte är konfessionell, om man ska kunna ha skolavslutningar i skolan och om man ska kunna läsa Bibeln och det är ju på sätt och vis konfessionellt. Det är en följd av att man har en konfessionsfri undervisning i skolan i Sverige. Vad är det en följd av då? Nog måste det ju finnas en koppling. Det är ett helt annat system i Sverige och det är också ett helt annat samhälle. Är syftet att vi ska ha det som i Sverige? Sverige är ett land där kulturrelativismen blommar väldigt mycket.

    Talmannen

    Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

    Minister Johan Ehn, replik

    Fru talman! Det här är en väldigt intressant diskussion. När man sätter sig in i diskussionen lite djupare så inser man att ltl Sundback för ett väldigt viktigt resonemang.

    När det gäller om man kan fira de kristna högtiderna eller inte så beror det inte på vad som står i läroplanen för religionsundervisningen. Det handlar om vad som står i den allmänna delen av läroplanen och värdegrunden som man sätter skolan.

    Den konfessionella delen av undervisningen, hur ämnet religion ska läras ut, har inte en direkt koppling till hur man sedan väljer att hantera de andra bitarna. I vår läroplan så är det inte i första hand i religionsundervisningen som vi ska föra traditionerna och kunskaperna kring våra högtider vidare, utan det är faktiskt i det sätt som man jobbar med de allmänna värderingarna. Den riktiga kopplingen finns inte där. Därför tycker jag att utskottets betänkande är rätt intressant att gå vidare med.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Det är ju frågan om hur man definierar religionsundervisning. Om det är något som är knutet till traditioner inom alla religioner så är det just själva tron och trossystemen. Jag har svårt att koppla bort det från ett samfunds kulturhistoriska kontext och att det inte skulle finnas ett samband mellan de här extrema yttringarna i Sverige vad gäller möjligheterna att delta i avslutningar och sjunga psalmer, det tror jag inte ett ögonblick på, utan det är direkt en följd. Sedan om det står i läroplanen eller inte är oväsentligt. Det är en politisk linje som man har och som man försöker förverkliga i det svenska samhället. Det ska vara lika för alla.

    Minister Johan Ehn, replik

    Fru talman! Utvecklandet av religionsundervisningen på Åland, som jag uppfattade att den här motionen handlar om, har handlat om hur man lägger upp ämnet religion. Vilken läroplan ska religionen ha? När man läser dagens läroplan så är det intressant att se att den ganska långt är konfessionsfri. I dagsläget läser man mycket mera än vad som förekommit tidigare i ämnet kristendom. Vi ser redan den här förändringen.

    Jag delar ltl Sundbacks synsätt att det är viktigt att också vara noggrann med att man kan se religionen med olika glasögon. Vi har i undervisningen valt att ge de lutherska glasögonen för det är det som uttryckligen finns där. Det kan vara bra att fundera på hur ett framtida system kunde se ut. Jag säger inte att det ska se ut så som i Sverige, definitivt inte, utan någonting eget.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    De här frågorna är svåra att diskutera i repliker. En genomgående dubbellinje är att å ena sidan ska det vara konfessionslöst å andra sidan ska historien och traditionen utgå ifrån det lokala samhället. Så är det också formulerat i betänkandet. Precis så gör man med historia, samhällskunskap och framförallt med svenska språket.

    Den moderna människan har ett komplicerat förhållande till kyrkan och religion. De som kanske går minst kyrkan har de mest bestämda åsikterna.

    Jag vill i det här sammanhanget lite vidga debatten. Jag tror inte att det är så enkelt som det nu framställs här med den objektiva religionsvetenskapen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, fru talman! Nu är vi inne på ett sådant område där var och en talar för sig själv efter sin egen övertygelse. Jag ska fatta mig kort.

    Jag tycker att ltl Sundback hade ett väldigt intressant och bra anförande som jag till hundra procent omfattar. Såsom vi har det ställt på Åland idag så har vi tillräcklig flexibilitet. Det system vi har fungerar.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack för det stödet. Jag vill inte på något vis stoppa debatten. Jag tycker också att det system som vi har nu är bra. Systemet är på något vis ärligt. Det överensstämmer med en överväldigande majoritets identifikation med kyrkan.

    Men, som ministern sade, det finns säkert saker i själva läroplanen och i undervisningen som kan förnyas och förbättras. Jag läste om något som jag inte visste, vilket kanske för er är en helt naturlig sak, nämligen att idag är det inte nödvändigt att den som undervisar i religion i skolan, konfessionell religion, behöver höra till kyrkan.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Roger Slotte

    Fru talman! Hanteringen av landskapet och hela Ålands offentliga ekonomi framöver är av stor betydelse. För att få ordning på finanserna är det nödvändigt att landskapet och kommunerna kontinuerligt ser över sin förvaltning, sina behov och sina kostnadsstrukturer. Det ska vara kostnadseffektiva samarbeten samtidigt som man undviker dubbelarbete. Jag hoppas att arbetet med samhällsreformen och den digitala agendan kan bidra till kostnadseffektivitet och minskning av de offentliga myndigheternas driftskostnader.

    I historiskt perspektiv vet vi att det ibland har fått motsatt effekt och därför bör vi vara observanta.

    Fru talman! Det gäller att få ordning på den offentliga ekonomin såväl företags- som privatekonomin. Tillväxten i ekonomin är central och därför har finans- och näringsutskottet denna gång satsat på att bland annat beröra frågan om tillväxt samt samspelet mellan näringslivet och samhället, vilket är väldigt bra. Det kanske kan tyckas att mycket av detta är alldeles självklart men även det självklara bör påpekas ibland.

    Fru talman! Helt klart är att olika delar av näringslivet och det offentliga interagerar med varandra, medvetet eller omedvetet. Landskapsregeringen har här en central roll att se till att olika forum skapas där man kan föra en dialog mellan olika aktörer och landskapet. Detta skapar de bästa förutsättningarna för olika näringar att utvecklas.

    Jag vet att näringsministern brinner för frågor som produktivitet och tillväxt. Jag utgår därför ifrån att han kommer att göra allt som behövs för att skapa de bästa förutsättningarna.

    Till sist, fru talman, när det gäller är LBU-programmet räknar jag, liksom utskottsmajoriteten, med att lagtinget kommer att få behandla ett meddelande om förslag till LBU-programmet och dess konsekvenser. Därmed utgår jag också från att stödramarna för programmet tillsvidare är preliminära. Tack.

    Ltl Brage Eklund

    Tack, fru talman! Jag hade inte tänkt förlänga den här debatten så mycket. I mitt anförande här tidigare glömde jag att avisera omröstning när det gäller våra reservationer. Det är främst det som mitt nuvarande anförande går ut på.

    Ltl Karlsson tog upp miljön och vattenvården. Jag hade ett replikskifte med ltl Karlsson om hur viktigt det var att vårda vårt färska vatten och vårt dricksvatten. Jag sade det och utskottet har också i sitt betänkande skrivit att vi stöder det här, men det måste bygga på att man också är beredd att lösa in markområden till kostnader som det innebär.

    Ltl Karlsson räknade också upp viktiga näringar; Chipsfabriken, Dahlmans och Trädgårdshallen och allt det här stämmer. Men det som inte går ihop, som jag försökte få fram i mitt replikskifte, är att man samtidigt vill försöka minska gödselgivorna och att öka gräsodlingarna. Det här är en matematik som inte riktigt går ihop. Vi måste välja väg. Om tankegångarna med den nya programperioden är att man ska öka produktiviteten för att säkra grödor till förädlingsföretagen så kommer det inte att gå ihop med att man ytterligare dra ner på gödselgivorna. Det rimmar illa. Då kommer vi in i en fas där avkastningen per hektar för de olika grödorna blir så låg så att man inte kommer att få lönsamhet. Vi har redan gått ner i gödselgivorna inom det åländska jordbruket. Vi har föregått med ett väldigt gott exempel. Vi har följt miljöstödskraven som råder idag. De åländska jordbrukarna följer kraven till punkt och pricka. Det finns alltid någon som bryter mot de här men inte medvetet, tror jag. Det är ofta så att man i oförstånd misslyckas.

    Vilken inriktning man tar här är något som man bör tänka på. I förslaget till nytt program så kommer det att skäras inom miljöstödet och då får vi problem. Blir miljöstöden så låga att det inte finns intresse att söka stöden, med de krav som det innebär för odlarna att upprätthålla, så då har vi misslyckats i våra tankegångar. Det här bör man ta med sig och tänka på.

    Minister Karlström nämnde att man kanske borde gå in för lägre procenter för investeringar inom jordbruket. Sådana tankegångar får minister Karlström gärna ha men då ska man föra en dialog med näringen så att de är välmedvetna och accepterar det här. Jag hoppas verkligen inte att landskapsregeringen, utan att höra näringen, inför något stödsystem som påverkar att investeringsintresset delvis blir sämre och att vi ställs i ett sämre konkurrensförhållande gentemot andra. Det var närmast detta som jag tänkte tillägga i debatten. Tack, fru talman. 

    Minister Carina Aaltonen

    Fru talman! En motion som jag förmodar går till omröstning på torsdag är motionen om åtgärder mot barnfattigdom som lämnats in av Ålands Framtid. Har jag förstått det rätt? Man nämnde bara nummer på motionen, men jag misstänker att nr 25 kommer upp till omröstning.

    Ett sådant här initiativ är svårt att bara rycka på axlarna åt. I landskapsregeringen och här i Ålands lagting som finns det ledamöter som verkligen vill väl och också vill att alla på Åland ska ha ett hem och mat på bordet varje dag. Vi vill att barn ska växa upp i en miljö där det finns värme, kärlek och tillräckligt med resurser så att man får en god grund att stå på när man sedan ska ta klivet ut i livet. Vi vill verkligen inte någon endaste unge ska växa upp i fattigdom.

    Men det är tyvärr inte så enkelt som Ålands Framtid föreslår; genom att fördubbla ensamförsörjartillägget med 50 euro mer i månaden så skulle vi lösa en stor del av problemet. Jag önskar att det vore så enkelt, men det är det tyvärr inte. Om vi verkligen menar allvar med att förbättra för de familjer som lever på små inkomster så måste vi ta ett större grepp och inte bara se på ett enda stödsystem som i sig själv är rätt trubbigt. Alla ensamförsörjare är inte per automatik fattiga.

    Jag har själv i 12 års tid fått 50 euro extra i månaden i ensamförsörjartillägg och jag hör sannerligen inte till dem som skulle behöva ett förhöjt ensamförsörjarbidrag. Men nu är systemet sådant.

    Vad regeringen nu dels gör är att vi låter ÅSUB göra en uppföljning av rapporten; ”Ekonomisk utsatthet och social trygghet på Åland”. Vi vill nu ta reda på vilken effekt de senaste årens reformer har fått. Vi har höjt utkomststödet, vi har höjt barnbidraget, vi har ett högre ensamförsörjartillägg på Åland än vad man har i Finland och även flerbarnsstöden är högre på Åland.

    En annan intressant studie där Åland är med i, och som nu inleds under nästa år, är inom ramen för Nordiska Ministerrådet. Det är en jämförande studie av barnfattigdomen i Norden. Man har vikt ungefär 1,2 miljoner danska kronor till det här arbetet. Den här studien kommer att utgå ifrån Rädda Barnens fattigdomsindex; låg inkomststandard och utkomststöd.

    Jag tycker att det är viktigt att man också lyfter frågan om skillnader i utsatthet. Det är en skillnad på om man lever just under fattigdomsgränsen eller långt under fattigdomsgränsen. Framförallt är det här ett gemensamt ansvar för Åland. Det är inte bara Ålands landskapsregering som måste vidta åtgärder. Även i kommunerna kan man göra oerhört mycket för att stöda de familjer som har svårt att leva på sina inkomster. Det handlar om många åtgärder. Det kan finnas möjlighet till barnomsorg under obekväma arbetstider. Fler och fler butiker på Åland har nu öppet både från tidig morgon till sen kväll. Är man ensamförsörjare eller att båda i en familj har obekväma arbetstider så kanske man behöver barnomsorg också utanför åtta till fem. Vi behöver också låga avgifter, speciellt inom fritidssektorn, så att barn inte blir utestängda från t.ex. fotboll eller andra sporter på grund av att man inte har råd med avgifter.

    Jag skulle helst av allt inte vilja se några avgifter alls på hälsocentralen för barn och ungdomar. Förslaget att höja ensamförsörjartillägget med 50 euro som Ålands Framtid lade skulle kosta närmare 400 000 euro per år. Skulle vi ta bort avgifterna på ÅHS för barn och ungdomar så skulle det kosta under 200 000 euro.

    Jag vill att vi ska ha en bättre fördelningspolitik. Med de begränsade resurser vi ändå har sammantaget både i kommunerna och i landskapet så måste vi fördela pengarna klokt, satsa på bred front och inte bara på punktinsatser. Det här är ett tvärsektoriellt arbete. Vi måste också se var pengarna kan göra mest nytta och vilka insatser som kan göra mest, det kanske inte bara handlar om pengar.

    Framförallt inom den kommunala sektorn kan man göra underverk. Där finns det mycket som man redan nu kan börja med.  Man kan kartlägga hur läget ser ut, ta fram kommunala handlingsplaner och sedan arbeta med förebyggande och tidigare insatser.

    Vi ska också under nästa år påbörja ett familjepolitiskt program. Jag lovar att vi också tittar på de här frågorna. Vi ska höja levnadsstandarden för alla barnfamiljer men i synnerhet för dem som lever med väldigt små resurser. Tack.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Jag delar mycket av det som minister sade. Det är inte bara en sak som man behöver titta på. Kollegan Anders Eriksson sade i ett replikskifte här att vi motionerade redan tidigare om att man skulle göra en utredning om hur det förhåller sig och det har inte hänt någonting. Därför kommer vi med ett konkret förslag till en höjning av ensamförsörjartillägget. Det är klart att 50 euro kanske inte gör så mycket för minister Aaltonen. Men det kan göra mycket för andra som har det sämre ställt. Det här är ett förslag av många som kan göras. Det har också sagts att det kanske inte träffar rätt till alla och att sådana som inte behöver får ta del av stödet. Det är helt klart. Det är så med sådana här stöd att de kanske aldrig träffar riktigt rätt och går till rätt personer. Nu är det här ett förslag bland många.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Den 8 mars lade Ålands Framtid fram en åtgärdsmotion om att ta fram en utredning och det har inte hänt någonting, sade ltl Eklund. Den här utredningen har varit beställd väldigt länge. Redan år 2012 gjordes den här beställningen, men ÅSUB hade fullt i sitt program år 2013. Dessutom ville vi vänta på effekterna av åtgärderna som vi gjorde under 2012 för att vi ska kunna mäta dem. Det är inte på det viset att det inte har hänt någonting. Man måste göra rätt saker. Framförallt måste vi få tid hos ÅSUB, vilket vi nu har bokat in. Den här studien kommer att påbörjas under nästa år.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Jag förstår minister Aaltonens resonemang. Jag delar åsikten att man bör göra utredningar. Men på grund av att det finns ett behov och att vi vet att vi har ensamförsörjare idag som har det knapert så tyckte vi att man börja med detta i det här skedet. Sedan kan man förändra det här när ministern presenterar sitt totala förslag på hur man ska hantera den här typen av stöd.

    Jag vidhåller att det här är ett bra förslag under en period tills ministern presenterar någonting annat.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Jag menar att Ålands Framtid har all möjlighet i världen, framförallt på den kommunala nivån, att föreslå hur mycket åtgärder och insatser som helst. Den ton som jag har hört ifrån Ålands Framtid har mera varit inriktad på att man ska spara, skära och dra in på resurser. Det är ju verkligen i den kommunala verkligheten som man kan göra underverk, som jag sade tidigare. Barnbidrag osv. är sin sak, men om man börjar strypa resurserna till skolan och till barnomsorgen så gör man mera skada för de familjer som lever med små marginaler.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack, fru talman! Jag ska vidareutveckla diskussionen om barnfattigdom och vårt förslag om att fördubbla ensamförsörjartillägget för barnbidraget. Om man läser den förra utredningen; ”Ekonomisk utsatthet och social trygghet” som jag nu förstår att ska uppdateras till vissa delar i alla fall, så 45 procent av alla ensamförsörjare med hemmavarande barn under 18 år på Åland vid tidpunkten låg under den relativa fattigdomsgränsen innan skattefria transfereringar. Mot den bakgrunden menar inte ministern att Ålands Framtids förslag är ytterst motiverat? Vi ser att det finns en verklighet där 45 procent av ensamförsörjare låg under fattigdomsgränsen. Förmodligen är de här siffrorna ungefär lika i dagsläget. Vore inte en konkret satsning också på det här området motiverad och inte bara diskutera de här utredningarna?

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Jag vet inte var ltl Axel Jonsson har befunnit sig sedan 2007, men efter det så kom det en regering som också gjorde insatser för bl.a. ensamförsörjare som hade många barn. Man riktade åtgärderna. Också den här regeringen har gjort insatser. Ni har bara läst rapporten men ni har inte följt med vad som har hänt på vägen och det är detta som vi ska ta reda på nu. Vi kan inte tro att utredningen från 2007 är aktuell. Det har faktiskt hänt en hel del på vägen. Men det har också hänt en hel del i kommunerna; höjda avgifter och högre barnomsorgsavgifter osv. Det finns all anledning för alla som också jobbar kommunalt att se hur verkligheten ser ut och försöka sätta sig in i hur situationen är för dem som har väldigt små inkomster.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Visst har vi i Ålands Framtid följt med vad den här landskapsregeringen har gjort. Man har bl.a. halverat sjukkostnadsavdraget för dem som har en inkomst över 15 000 euro. Om man tjänar 16 000 euro i året och har fyra barn hemma då får man inte längre dra av sjukdomskostnader för sina barn. Samtidigt står ministern i talarstolen och propagerar för att vi ska ta bort avgifter på ÅHS. Hade man hållit kvar sjukkostnadsavdraget, såsom Ålands Framtid i en annan motion föreslår, så hade man kunnat dra av de här kostnaderna också i familjer med små inkomster och många barn. Nog följer vi med vad landskapsregeringen gör, men det går verkligen inte åt rätt håll i det här fallet. Gör någonting konkret! Ta till er av de förslag som vi har lagt istället för att fortsätta med de här utredningarna! Det räcker inte om vi faktiskt konkret också ska göra någonting åt barnfattigdom på Åland.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Ja, det skulle vara väl värt om ltl Axel Jonsson fick en fördjupad lektion i hur sjukdomskostnadsavdraget och dess effekter verkligen fungerar. Då skulle han också inse att det är ett verkligt dåligt verktyg om man vill arbeta fördelningspolitiskt. Det är mycket mer effektivt att ta bort avgifterna för barn och ungdomar på ÅHS. Det är ett som är säkert.

    Dessutom stämmer det inte att om man har 16 000 euro i inkomster så får man inte dra av sjukdomskostnader. De facto är det upp till 20 000 euro som man får dra av och halva beloppet får man dra av om man har inkomster över det.

    Frågan är vad Ålands Framtid verkligen vill. Vill man sätta in en stöt till regeringen? Eller vill man komma med fördelningspolitiska förslag som verkligen gör skillnad? Det tror jag inte.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Barbro Sundback

    Fru talman! Jag tycker att debatten från Ålands Framtid är lite vulgär. Man talar om barnfattigdom. Det är ett ganska omdiskuterat begrepp. För det första så borde man säga att man lever under den relativa fattigdomsgränsen. FN brukar räkna med att den absoluta fattigdomsgränsen går vid 1 dollar i inkomst per dag. Det är en stor skillnad på absolut fattigdom och relativ fattigdom.

    Sedan verkar det vara så att Ålands Framtid begränsar barnfattigdom till ensamförsörjare, som om det inte skulle finnas i andra familjer. Eftersom man så ensidigt fokuserar på den här gruppen vill man kanske i välmening, om man vill vara positiv till det här förslaget, höja bidraget till ensamförsörjare. Häver det då de här familjerna ur fattigdomen? Om det inte gör det så är det inte en adekvat åtgärd. Det är bara lite plåster på såren.

    Om man tänker på fattigdomen i ett historiskt perspektiv så var det mycket fattigdom här uppe hos oss. Egentligen försvann all fattigdom först efter andra världskriget. Vad var det som hände då? Ja, man byggde upp ett välfärdssystem och inkomstfördelningen blev betydligt jämnare än någonsin tidigare. Mellan 70- och 80-talen hade vi en otrolig utveckling av välfärdsreformer och de var generella. Det gällde hälso- och sjukvård för alla, utbildning för alla och tandvård för alla blev det på vissa ställen, utom på Åland. Det är de åtgärderna som häver de grupper som har det svagt i samhället ur fattigdom. Det beror inte på om de är ensamförsörjare, om de är två försörjare, om det är personer med psykisk ohälsa eller personer med funktionsnedsättningar. De generella välfärdsåtgärderna häver fattigdom i världen, inte några småpengar som man kastar efter folk och tror att man häver någon ur fattigdom på det sättet.

    Sedan är det en annan sak att vi nu, i en tid när inkomstskillnaderna ökar relativt sett, får flera människor som har det svårt. Det är en helt logisk tanke. När den offentliga sektorn inte mera vill satsa på generella välfärdsåtgärder, utan vill höja avgifter istället, så drabbar det direkt de här grupperna. Det är precis som minister Aaltonen sade; vi vill man göra en stor insats för barn och unga, oberoende om det är föräldrar som har mindre pengar eller mera pengar men det hjälper speciellt de som har lite, så då ska man ta bort avgifterna för barn och unga på ÅHS. Det kostar cirka 200 000 euro och det är en mycket viktig åtgärd.

    Att införa allmän tandvård är också jätteviktigt för ensamförsörjarna och det finns liknande åtgärder.

    Men framförallt ska man skapa sysselsättning åt de här föräldrarna så att de kan försörja sig och sina barn.

    Det krävs betydligt mer intelligenta åtgärder än att höja bidragen med några euro för någon specialgrupp som man vill fokusera på av något slags politiska skäl, men att tro det häver någon ur fattigdom är nog en grov förenkling. Tack, fru talman.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Till det sistnämnda om att skapa sysselsättning så tror jag att den kritiken får riktas inåt i regeringen istället. Ålands Framtids motioner har tagit fokus just på att skapa sysselsättning i det åländska samhället. Näringslivet står för merparten av de åländska arbetsplatserna. Vi har föreslagit en hel del åtgärder för att förbättra möjligheterna för dem.

    Jag blev lite förvånad när ltl Sundback menade att man inte lyfter personer ur fattigdom genom ett förhöjt ensamförsörjartillägg. Vi ser ju att en stor del av ensamförsörjare faktiskt lever under den relativa fattigdomsgränsen. Ltl Sundback anser att vårt förslag att ge dem större ekonomiskt utrymme inte skulle hjälpa till att ta dem ur fattigdomen. Jag tycker att det resonemanget inte hängde ihop. Det är klart att om vi höjer ensamförsörjartillägget och ger dem ett större ekonomiskt utrymme så bidrar det till att minska de effekter av fattigdomen som de befinner sig i enligt den utredning som motionen hänvisar till.

    Talmannen

    Tiden är ute!  

     Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Att vara fattig, jag tror att ltl Axel Jonsson ska läsa på. Det finns många böcker där människor har beskrivit hur det är att vara fattig. Det är inte bara att sakna pengar, det är att sakna mycket, mycket mera bl.a. självkänsla och mod att ta för sig. De människorna är inte som ltl Axel Jonsson och jag. Vi kan både ta för oss när det gäller. Att häva fattigdomen innebär mycket, mycket mera än några små bidragshöjningar. Det viktigaste är att ge människor möjlighet till arbete. Många av de ensamförsörjande kvinnorna är, som många kvinnor, lågavlönade, kanske alla inte ens har arbete. Det kan bero på sådana saker som ministern sade att det inte finns tillräckligt med barnomsorgstjänster i kommunen eller att de inte har råd med de tjänsterna. Men att vara fattig och häva fattigdomen, det är inte bara att ge ett litet bidrag till en speciell grupp.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Jag delar den åsikten. Det är klart att det är ett stort begrepp. Arbete är absolut den viktigaste ingrediensen i den politik som vi för här och därför har vi också satt fokus på det. Absolut, vi är helt överens om den saken.

    Däremot har vi konkreta förslag för att öka det ekonomiska utrymmet för dem som lider av fattigdom. Det är absolut relevant i sammanhanget, vilket jag tror att ltl Sundback också kan hålla med om. Det är klart att ekonomin är en viktig ingrediens i övrigt för dem som kanske inte har arbete eller har en låg inkomst. Det är därför som vi har den här typen av system, det är därför som vi redan har ett ensamförsörjartillägg idag och det är också därför som vi i Ålands Framtid vill höja det för att i en punktinsats göra det åtminstone lite bättre för en del. Det är klart att vi inte kan hjälpa alla genom den här insatsen, det förstår också vi i Ålands Framtid. Men, vi kan hjälpa några och vi kan hjälpa några som är särskilt utsatta. Det är vår målsättning. Det är märkligt att inte socialdemokraterna kan förstå det här resonemanget.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Det är inget problem att förstå resonemanget. Det är lite välgörenhetspengar från den rike mannens bord. Många tar säkert tacksamt emot det. Men det häver ingen ur fattigdom, tro mig. Det krävs ett betydligt större projekt än att höja ensamförsörjarbidraget.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussion är avslutad.

    Detaljbehandlingen vidtar vid plenum torsdagen den 19 december kl. 09.30.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls 18.12.2013 klockan 13.00. Plenum är avslutat.