Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Bästa lagtingskollegor, social- och miljöutskottet har behandlat lagförslaget om en uppdaterad barnskyddslag och vi har under beredningen haft elva höranden som i sin vardag möter barn och unga. Dessa höranden har på många sätt har varit givande och belysande och flera av de frågeställningar som vi har haft i utskottet har klargjorts.

Vi berör följande områden i betänkandet som ni har på era bord: Det förebyggande barnskyddet, beaktandet av barn i service som riktar sig till vuxna, information och anvisningar, sekretess och slutligen ett gemensamt barnskydd för Åland.

Men först ett klargörande: Under perioden från det att rikets nya socialvårdslag trädde i kraft på Åland den 1 april 2015 till dess att lagen om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen, den s.k. stopplagen, trädde i kraft den 1 juli 2015 saknades på Åland bestämmelser på lagnivå om förebyggande barnskydd. Sedan stopplagen trädde i kraft första juli 2015 och tillsvidare har bestämmelserna om förbyggande barnskydd i den lydelse barnskyddslagen hade den 31.3.2015 gällt på Åland.

I och med föreliggande lagförslag lagfästs bestämmelserna om barnskydd på ett mera lättillgängligt och tydligt sätt eftersom de nu tas in i blankettlagen. Det har således inte varit en laglös situation, men med detta förslag kommer bestämmelserna att bli mera tydliga och mera lättanvändbara för dem som behöver lagen i sin vardag i sitt dagliga värv.

Beträffande förebyggande barnskyddet så beskrivs de tjänster som kommuner eller landskapsmyndigheter med ansvar för utbildning och hälsovård ska erbjuda i lagförslagets 4c-4g §. Barnskyddsarbetet ska omfatta sådan basservice som riktar sig till barn och familjer utan att de är klienter inom barnskyddet, så som det är idag. Det innebär att de offentliga myndigheterna ska sträva till att förebygga problem och gripa in i ett tidigt skede som möjligt genom att rikta olika serviceformer till barnfamiljer. Det förebyggande barnskyddet omfattar åtgärder och stöd som ges till exempel inom barnomsorg, mödra- och barnrådgivning, undervisning, elevvård, skolhälsovård och ungdomsarbete. Utskottet vill på nytt betona hur viktigt det är att fokus i barnskyddsarbetet ligger på förebyggande åtgärder och tidigt insatta stödtjänster. Vi välkomnar fler insatser, bättre metoder och mer samarbete på fältet. Ingen unge ska falla mellan stolarna. Alla ska få rätt till hjälp och stöd i tid.

Beaktande av barn i service som riktar sig till vuxna så ska enligt lagförslagets 4g § 1 mom. ett barns behov av vård och stöd utredas och barnet garanteras tillräckligt stöd då barnets förälder, vårdnadshavare eller någon annan som svarar för barnets vård och fostran är häktad, avtjänar ett fängelsestraff eller får missbrukarvårds- eller mentalvårdstjänster eller andra socialvårds- eller hälso- och sjukvårdstjänster och hans eller hennes förmåga att under denna tid, eller innan behövlig vård fås, fullt ut svara för barnets vård och fostran anses försvagad.

Motsvarande bestämmelse, med undantag av skyldigheten att utreda barnets behov av vård även innan den vuxna får behövlig vård, finns i 10 § i barnskyddslagen i den lydelse lagen hade före den 1 april 2015 och gäller således redan i landskapet. Nytt är däremot kravet i 4g § 2 mom. om att social- och hälsovårdsmyndigheterna vid behov ska hålla ett möte med barnet för att säkerställa att barnet får tillräcklig vård och tillräckligt stöd.

Utskottet finner det positivt att det tydligt klargörs att barnets behov av stöd vid behov, men understryker också vikten av att mötet ses som ett tillfälle för barnet att utgående från barnkonventionens bestämmelser få vara delaktigt i och uttrycka sin mening i en fråga som rör henne eller honom. Barnets behov av information om den rådande situationen borde också enligt utskottet beaktas, rätten till information. 

Information och anvisningar. De lagstiftningsområden som regleras i barnskyddslagen faller dels inom landskapets och dels inom rikets lagstiftningsbehörighet. Utskottet anser i likhet med landskapsregeringen att det är ändamålsenligt att använda sig av blankettlagstiftning på området. Den valda lagstiftningsmodellen innebär att ändringar i lagstiftningen automatiskt blir gällande i landskapet från den tidpunkt de träder i kraft i riket. Man behöver inte fundera på vad som gäller och inte gäller.

Utskottet har dessutom erfarit att den barnskyddshandbok som Institutet för hälsa och välfärd upprätthåller på internet endast delvis är tillgänglig på svenska. Mot denna bakgrund anser utskottet att det är särskilt viktigt att tillämpningsanvisningar till barnskyddslagstiftningen utarbetas samt att berörda myndigheter aktivt informeras om den gällande och uppdaterade barnskyddslagstiftningens innehåll och förpliktelser. Vi kan inte automatiskt förlita oss på att det kommer från Finland.

En annan fråga som lyftes under ärendets behandling var frågan om sekretess. I samband med ärendets behandling har det framkommit att det råder osäkerhet om tolkningen av 67 § 2 mom. i landskapslagen om gymnasieutbildning gällande tystnadsplikt och hantering av känslig information och huruvida bestämmelsen tillåter att anställda vid Ålands gymnasium kan lämna en orosanmälan till studerandehälsovårdens personal, som hör till Ålands hälso- och sjukvård, om iakttagelser rörande missbruk, misstänkt anorexi och liknande omständigheter. Utskottets bedömning är att ”lämna uppgifter till varandra och till andra organ inom landskapets förvaltning” medger att anställda vid Ålands gymnasium kan lämna orosanmälningar till studerandehälsovårdens personal, som hör till Ålands hälso- och sjukvård, fastän bestämmelsen inte uttryckligen, på samma sätt som i 39 § 2 mom. i grundskolelagen för landskapet Åland anger. Där sägs att information som är nödvändig för att en elevs skolgång ska kunna ordnas på ett ändamålsenligt sätt får lämnas till personal inom skolhälsovården eller annan personal.

Utskottet uppmanar dock landskapsregeringen att i tillämpningsanvisningar till Ålands gymnasium tydligt klargöra innebörden och omfattningen av undantaget från tystnadsplikten i 67 § 2 mom.

Avslutningsvis, herr talman, gemensamt barnskydd. Det som med all tydlighet har framkommit under vår behandling i utskottet är att barnskyddsärendenas komplexitet är en stor utmaning för socialvårdspersonalen. Det är många gånger mycket svåra frågor som ska hanteras och det är inte lätt att hantera dem ens i en större kommun, än mindre i en liten. Ett för hela Åland gemensamt barnskydd skulle vara till fördel för såväl personal som klienter. Idag samverkar kommunerna samverkar visserligen både inom barnskyddsjouren samt med stöd av olika samarbetsavtal men det är inte tillräckligt.

Utskottet delar bedömningen att ett för hela Åland gemensamt barnskydd skulle vara ändamålsenligt. En samordning medför att den kompetens som finns inom barnskyddet ytterligare stärks samt att möjligheterna att erbjuda en likvärdig behandling av medborgarna, oberoende av bosättningsort, skulle förbättras. Enligt utskottet så skulle en gemensam organisation på ett bättre sätt än idag främja integriteten och stärka anonymiteten för klienterna.

Utskottet stöder landskapsregeringens förslag till uppdaterad barnskyddslag. Tack, herr talman.

Minister Wille Valve, replik

Tack ordförande Aaltonen för ett sakligt och sak orienterat utlåtande från utskottet och också för ordförandes klargörande. Jag ska inte säga att det är sällan man blir glad när man läser ett utskottsbetänkande, men jag måste medge att jag blev lite glad här eftersom det också ryms in en del världsförbättring under kapitlet om sekretess.

Jag noterar också stödet för en samordning av kommunernas socialtjänst, specifikt för barnskyddet. Det var ett väldigt kraftigt ställningstagande. Jag kan informera om att år 2017 avser landskapsregeringen att sjösätta lagtexter i elektronisk och uppdaterad form. Det torde finnas en skrivning om det i budgeten också.

Att informationen delvis är tillgänglig på svenska är givetvis ett reellt problem som landskapsregeringen kommer att ta tag i, bland annat genom att informera kommunerna om innebörden av dessa nya lagändringar.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Carina Aaltonen, replik

Tack, herr talman! Tack minister Valve för att ytterligare klargöra saker och ting som utskottet har haft diskussioner om och funderingar kring.

Både när det gäller sekretessen men också när det gäller anvisningar så är det något som Åland bör jobba vidare med. Vi måste ta fram tillämpningsanvisningar dels för att Ålands lyceum ska kunna arbeta på ett ändamålsenligt sätt, men också för att man inte längre kan förlita sig på att vi får information till Åland på svenska när det gäller blankettlagstiftningen som är samma som i riket.

Minister Wille Valve, replik

I sammanhanget vill jag gärna lyfta fram tredje sektorns otroligt viktiga roll. Vi har ett väldigt bra samarbete med organisationen Rädda Barnen. Det är ett utvecklingsprojekt som är finansierat med PAF-medel. Det projektet handlar uttryckligen om att bidra till kunskap till fältet om barnskyddsarbetet och hur barnskyddslagen tillämpas i praktiken, specifikt anmälningsskyldighet, familjevård och intressebevakning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Jag vill tacka utskottsordförande och hela utskottet för ett bra arbete. Ni har lyft upp några punkter som jag tycker att är viktiga; tillämpningsdirektivet, sekretessen och även internet, åländsk lagstiftning och sedan gemensamt barnskydd. Alla dessa frågor omfattar jag.

Ett lagstiftningsarbete tar ofta inte slut när man har stiftat lagen och förordningarna, sedan kommer tillämpningsdirektiv och anvisningar och det är en fråga som är väldigt viktig. Tyvärr har vi på Åland haft lite problem med det. Inom våra egna lagstiftningsområden har vi inte alltid haft de här tillämpningsdirektiven. Vi har blankettlagstiftning och vi konstaterar att på rikssidan har man det inte alltid på svenska. Det återstår troligtvis för åländska myndigheter att själv utarbeta dessa tillämpningsdirektiv. Av erfarenhet kan jag säga att det är nästan svårare än att göra själva lagen, för här ska man gå in på djupet på små detaljer. Men det är också viktigt för tjänstemännen så att de ska kunna arbeta, för det är det här som styr det dagliga arbetet.

Jag omfattar också detta med sekretess. I det dagliga arbetet har jag sett att ibland vill myndigheterna gömma sig bakom sekretessen.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Tack för det stödet ltl Roger Eriksson. Man måste också komma ihåg att nu har vi i och för sig en barnskyddslag, men det innebär ju inte att man bara ska läsa vad som står i lagen. Det finns ett stort kapitel om det förebyggande arbetet och det äger rum i kommunerna till stor del, inom skolan, barnomsorgen och ungdomsarbetet. Tidiga insatser och förebyggande insatser ska göras innan ett barn eller en ungdom blir en klient inom barnskyddet. Det är egentligen där som det viktigaste arbetet görs. Alla stödåtgärder som kan finnas kan inte stå med i en lag.

Ltl Roger Eriksson, replik

Nej, jag håller med ordförande Aaltonen. Det förebyggande arbetet, speciellt i barnskyddsärenden, är kanske det viktigaste man kan göra från socialförvaltningens och samhällets sida. Här kan man undvika stora kostnader för samhället. Om det går snett för en individ så kan det bli stora kostnader både för de sociala myndigheterna och för samhället. Det är viktigt att det blir rätt i ett tidigt skede. Det förebyggande arbetet i barnskyddet är det viktigaste.

Tidigare sade jag här att det finns en tendens att myndigheter gömmer sig bakom sekretessen. Det finns en tanke som säger; om ett ärende är sekretessbelagt och går över till en annan myndighet som också har tystnadsplikt så borde ärendet kunna transporterats från myndighet till myndighet och tystnadsplikten ska hållas. Det borde vara den ultimata situationen.

Avslutningsvis, herr talman, angående internet, som gammal lagtillämpare skulle det vara mycket önskvärt att Ålands lagsamling också skulle finnas på internet och även uppdaterad.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Vårt gemensamma mål måste ju vara att inte en enda unge ska falla mellan stolarna, att alla ska få rätt till hjälp och stöd i tid, att man ska våga se barnen och ungdomarna och våga ingripa. Sekretessen får heller inte vara ett hinder för att man inte gör någonting för att man inte vågar göra en orosanmälan.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Annette Holmberg-Jansson

Tack, talman!  Vi har i social- och miljöutskottet haft en viktig lag för uppdatering. Man kan verkligen bli eftertänksam och lite ledsen när man sitter och hör höranden inom området och någonstans inser att våra alla våra 16 kommuner ställer verkligen till det för våra barn.

Vi bor i ett underbart samhälle med en trygghet som många i dagsläget väljer att flytta till och det ska vi så klart vara stolta över, men jag anser inte att vi skall vara stolta över att våra barn på Åland ska ha turen att födas i rätt kommun om allt annat i deras liv far åt fanders.

I barnkonventionens andra paragraf kan man läsa: ”Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras”.

Jag ställde frågan i vårt utskott till flera av våra höranden om barnskyddet fungerar bra idag. Det svar jag fick då var att ett barnskydd på Åland vore det bästa. Min följdfråga då blev; kan vi inte göra det nu på en gång? De sade då att många tjänster ute i kommunerna skulle bli tjänster på 40-50 procent och då ännu svårare att tillsätta. Att hitta kompetent personal är ett stort bekymmer för våra kommuner idag.

Att idag vara socialarbetare i våra kommuner är oftast ett ensamt och utsatt jobb. Du ska fatta jobbiga och tuffa beslut och har ibland ingen att rådfråga bredvid dig. Jag ser som den största nyttan av ett gemensamt barnskydd att alla våra socialarbetare skulle få den stöttningen och hjälpen och de skulle inte behöva fatta beslut om någon de känner som gör att det kanske är svårare att vara neutral.

Att denna uppdatering av lagen nu görs är bra för det råder stor förvirring i kommunerna om vad som gäller.

Det finns också ett stort behov av en handbok på Åland, handboken på THL för barnskydd var tidigare på svenska, men nu, som det har nämnts, finns bara vissa delar på svenska. Minister Valve lugnade mig lite grann med att det tydligen är en uppdatering på gång.

Det är komplext och utmanande just nu för våra socialarbetare att vi har olika lagstiftning här och på fastlandet, så de känner att det inte är någon större nytta att gå utbildningar på fastlandet just nu. Det är ytterst viktigt att landskapsregeringen hittar tillfällen så att informationen kommer dem till gagn och att de ordnar utbildningstillfälle för alla.

Jag är orolig för hur personer inom polisen, fältarna, socialarbetare som ska ta hand om de som på något sätt kommit på glid eller faller igenom skyddsnätet ska få resurserna att fånga upp dem.

Jag vill ge ett exempel. Om Kalle från en landsortskommun är i stan med sina kompisar och dricker lite för mycket och någon hittar honom på en bänk och han mår allt annat än bra. Vad gör den personen klockan 22.00 en fredag kväll? Antagligen kontaktar man barnskyddsjouren som är tillgänglig när kommunernas socialkontor är stängda. Just den här kvällen när Kalle hittas är det en person från Mariehamn som jobbar jour och hon har aldrig träffat Kalle tidigare, hon har ingen kunskap heller om hur Kalles hemsituation ser ut eller om det är något annat som är jobbigt för Kalle. Socialarbetaren i kommunen är bortrest över dagen och kan inte nås på telefonen, och måste inte heller nås eftersom personen är ledig just då. Hur kan vi då garantera att Kalle får rätt hjälp? Vem vågar ta ansvar för Kalle? ”Barnens rätt har ingen klocka eller veckodag”.

Talman! Tyvärr är det idag så att vi i vissa fall har för mycket barnskydd, medan vi på andra sätt har för lite barnskydd. Risken finns att de som verkligen behöver barnskyddet inte får den hjälp de behöver.

Vi gör lättare en barnskyddsanmälan vid ofog, om barnen är vilda, aktiva eller inåtvända, barnskyddsanmälningar sker oftast då. Det är mycket svårare att göra en barnskyddsanmälan i andra fall, det vittnar flera om.

En annan sak jag förstått efter våra höranden är att det på Åland tidigare försvårats att man måste vara en klient för att få hjälp av barnskyddet, och att flera tackat nej till hjälp via barnskyddet. De har inte velat bli en klient inom barnskyddet, för även här kan vår litenhet vara ett bekymmer och det kan faktiskt bara bero på att de kan vara grannar med socialarbetaren eller liknande.

Jag anser att det är bra att vi nu förtydligar bestämmelser om förebyggande barnskydd i lagstiftningen, det vinner vi alla på men främst våra barn som hela denna lag handlar om. Det är bra att vi nu tydliggör genom 4g §. ”Ett barns behov av vård och stöd ska utredas och barnet garanteras tillräckligt stöd då barnets förälder, vårdnadshavare eller någon annan som svarar för barnets vård och fostran är häktad, avtjänar ett fängelsestraff eller får missbrukarvårds eller mentalvårdstjänster eller andra socialvårds eller sjukvårdstjänster och hans eller hennes förmåga att under denna tid eller innan behövlig vård fås, fullt ut svara för barnets vård och fostran anses försvagad”.

Det tangerar till stor grad det vi kan läsa i ÅHS lagens 48 § ”Barnets behov av vård och stöd ska utredas och barnet garanteras tillräcklig vård och tillräckligt stöd då barnets förälder, vårdnadshavare eller någon annan som svarar för barnets vård och fostran får missbrukarvård eller psykiatrisk vård eller annan hälso- och sjukvård och hans eller hennes förmåga att svara för barnets vård och fostran anses försvagad. Så med dessa två tunga lagstiftningar skall vi verkligen hoppas att dessa barns behov till större del tas tillvara.

Det kan man även läsa i barnkonventionens artikel 12: ”Att barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det. När domstolar och myndigheter behandlar fall som rör barnet ska barnet höras och barnets intresse komma i första rummet”.

Talman! Det som är viktigast är att lagstiftningen är brukarvänlig och att våra barn kan kännas sig trygga var de än bor på Åland.

Barnkonventionens tredje paragraf sammanfattar det hela bra: ”Barnets bästa ska alltid komma i första rummet.”

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Tack ltl Annette Holmberg- Jansson för reflektionerna kring lagstiftningen. Jag stöder det som framkommer här, att barnens bästa ska vara i fokus och att kommunstrukturen inte ska vara ett hinder för barnens bästa.

Samtidigt vänder jag mig emot det som ledamoten framförde; ”att våra 16 kommunerna verkligen ställer till det”. Redan den förra landskapsregeringen var nogsamt medveten om problematiken. Det finns nu en lagstiftning om kommunernas socialtjänst som till stora delar kommer att hantera den problematik som ledamoten lyfte upp här.

Jag tror att det är viktigt att vi har systemet på plats. Vi kan inte förvänta oss att alla socialarbetare på Åland ska veta vad Kalle, Bertil eller Jonas vill. Det är systemet som måste fungera, inte individen.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Absolut, KST kommer att lösa det här. Jag är dock lite för ivrig ibland och skulle gärna plocka ur barnskyddslagen direkt ur KST. Jag tycker att det tar för lång tid. Jag vill att det här sker nu. Jag inser dock att det inte fungerar på det sättet. Det framkom väldigt tydligt bland våra höranden att det här också var deras största önskan.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Ja, jag stöder ledamoten i att tålamod är en dygd. Det är tillräckligt komplicerat redan nu på det kommunala fältet eftersom den förra landskapsregeringen lade ett förslag om KST som delvis nu är inarbetat och processat, medan den nuvarande regeringen har en annan syn på hur kommunstrukturen och kanske också de olika områdena borde vara organiserade. Jag tror att vi alla vinner på att få KST på plats och sedan får vi jobba vidare.

Men vi har en stark samsyn i att de som är svagast här i samhället behöver försvaras. En kategori av dem som inte kan försvara sig själv är barnen.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Jag håller med vtm Thörnroos, absolut. Vi ska alla värna om de som är svaga i samhället. Jag ser också fram emot när allt kommer att falla på plats.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Jag håller med om mycket av det som ltl Annette Holmberg-Jansson nämnde i sitt anförande. Här behöver vi lägga resurser, här behöver vi satsa. 

Mina egna tankar kring ett gemensamt barnskydd har faktiskt nu blivit myndigt. För lite drygt 18 år sedan, våren 1998, lyfte jag i min roll som fältarbetare upp en diskussion med dåvarande landskapsregering. Då var också Kalle i fokus. Hur ska vi hjälpa Kalle, på vilket sätt? Bekymret var att det fanns så många olika sätt som Kalle blev bemött, för olika kommuner hade olika tankesätt och olika prioriteringar.

Idag är kommunerna ålagda att vara nåbara samtliga vardagar enligt barnskyddslagen. Vi har egentligen kommit en bit på väg.

Talmannen

Tiden är ute!

 Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Absolut, ltl Winé, och det är ju vackert så. Men måste det ta så lång tid kan man tänka? Inga barn ska få fara illa. Vi ska alltid ha barnen i fokus. Den roll som ltl Winé hade då som fältare så det just i den sektorn; sektorn; polisen, fältare och socialarbetare som frustrationen finns. De måste hela tiden förhandla och diskutera med 16 olika kommuner, vilket ställer till det.

Ltl Göte Winé, replik

Egentligen är ltl Holmberg Jansson och jag helt överens om att det är här vi måste komma vidare. Men på vilket sätt ska vi angripa det? Det är lätt att man säger att kommunerna inte klarar av det eftersom de ska vara nåbara. Holmberg-Jansson nämnde i sitt anförande att om man är på resa så svarar ingen. Ja, vi måste svara i kommunerna. I Sund har vi till exempel ett avtal med Saltvik där vi samarbetar bra. Saltvik har vår backup för vi måste vara nåbara. Vi kan inte säga att vi inte har någon, utan vi ska hela tiden vara nåbara. Vi löser också jävsproblematiken, är det någon man känner så har man ett samarbete mellan kommunerna. Det är inte optimalt, men det funkar och vi är helt eniga om att vi måste gå vidare. Jag firar inte att vi har behövt vänta 18 år sedan jag lyfte upp den här diskussionen första gången.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Det är jättebra att man nu hittar lösningar på hur det här ska fungera. Jag har hört andra saker också när det inte fungerar alla gånger. Om Sund och Saltvik har hittat en lösning så är det ju toppen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag tycker att det är en bra debatt och jag stöder utskottets betänkande. Det är bra att man har tagit fokus på de här viktiga frågorna.

En sak som jag studsade lite till på var när ltl Holmberg-Jansson tog upp till killen Kalle som hade kommit till stan och hade druckit för mycket. För mig i alla fall var det väldigt konstigt att man skulle ringa till olika myndigheter. Hur har utskottet resonerat när det gäller att stärka föräldraskapet? Jag tror att varken KST eller en kommun avhjälper det här bekymret, utan det är nog föräldraskapet som ska stärkas i det här sammanhanget.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Jag håller absolut med ltl Lindholm i det fallet. Att stärka föräldraskapet är verkligen A och O. Under hörandena framkom att det har varit problem under vissa tillfällen, under sommaren, att få tag på vårdnadshavaren.  Kalle är i stan och behöver hjälp, det har varit problem med att jouren inte har kunskapen om situationen och man får inte tag på någon. Då blir man orolig. Vi har ett problem som vi måste lösa.

Jag tror att det var Astrid Lindgren som sade; ”genom kärlek, kärlek, kärlek så kommer det folkvett”. Vi ska absolut stärka föräldraskapet så att de kan ge massor av kärlek till sina barn.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Det skulle vara intressant att höra de diskussioner som utskottet förde med socialarbetarna om att kunna ge trygghet till barnen. Om det sviktar i föräldraskapet så behöver man ju stärka det och istället ha familjearbetare ute i kommunerna och en närhet till familjerna. Jag vill framföra att om föräldraskapet sviktar så tror jag inte att myndigheterna är de rätta personerna, istället ska kommunerna satsa på att det finns tillräckligt med resurser som kan stärka föräldrarna.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! I den här nya lagstiftningen som vi nu har finns tidiga insatser och tidigt stöd. Om man får en orosanmälan måste man inte nödvändigt göra den personen till en klient inom barnskyddet, som många är väldigt oroliga för. Istället kan man stötta och stöda familjer och det ger den här lagstiftningen en större möjlighet till.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, herr talman! Tyvärr så kommer det alltid att finnas behov av barnskydd oavsett om man stärker föräldraskapet. Det är viktigt och det är en av de viktigaste aspekterna. I det här fallet håller jag med ltl Holmberg-Jansson om att dessa 16 kommuner utgör ett bekymmer. Det pekar på behovet av färre kommuner. I det här fallet, precis i likhet som i många andra fall, är behovet en enhet.

I det specifika fallet om barnskydd finns ju själva barnskyddsjouren redan i form av en gemensam enhet. Man har ett avtal tecknat mellan alla kommuner. Däremot är den underliggande strukturen, med själva barnskyddspersonalen under kontorstid, inte samlad fullt ännu och där ser jag också behovet och bristerna i att vi inte har det samlat. Det blir tyvärr, i vissa fall, en brist på kompetens eller kunskap.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Det är absolut en brist på kompetens eftersom det är svårt att rekrytera ute i kommunerna. Det kan även bli väldigt komplext pga. av litenheten.

Ltl Winé tog upp att Sund och Saltvik har ett bra samarbete när det gäller just jävsproblematik och det är ju bra och vackert så, men om allt skulle vara under ett och samma barnskydd så hade vi inte haft problematiken. Då hade alla handlingar varit på ett och samma ställe. Det hade inte varit svårt att se vilken hjälp Kalle behöver eller hur Kalles hemsituation ser ut. Det var detta som jag försökte lyfta i mitt anförande.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, herr talman! Det stämmer säkert i många fall när jouren blir inkopplad och det kopplas till de olika kommunerna och de har inte kännedom om alla fall. Vinsten finns där, absolut.

Jag delar fullt ut ledamotens analys och utskottets betänkande om att det behövs färre enheter på Åland och i det här fallet är det en enhet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

 Ltl Pernilla Söderlund

Herr talman! Bästa ledamöter, min första och tidigaste, och kanske många barns i allmänhet erfarenhet av barnskyddet, är nog Pippi Långstrump-filmernas Fru Pruzelius eller Prusseluskan som så gärna ville ha in Pippi på barnhemmet, vilket ni säkert minns.

Det är tur, att barnskyddet och dess lagstiftning utvecklats mycket sedan dess. Även mina egna erfarenheter av barnskyddet har förändrats och utökats.

Efter att utskottet har behandlat det nya lagförslaget så har vi fått flera och nya erfarenheter och kunskaper. Det blir nu bara ett begränsat antal paragrafer i barnskyddslagen som behöver bedömas ur behörighetssynpunkt.

Trots den ändå rätt så omfattande beredningen i föreliggande lagförslag är det inte så stora eller omvälvande förändringar som införs. Förebyggande och tidiga insatser utgörs även framöver den vanligaste och viktigaste åtgärden, vilket är bra eftersom ett bra förebyggande arbete sparar pengar, men inte minst förebygger ett personligt lidande.

I lagförslagets allmänna motivering, under rubriken Övriga konsekvenser står att läsa att lagförslaget har ju förstås inga kända konsekvenser för miljön, och då man vidare resonerar över lagförslagets konsekvenser för jämställdheten så konstaterar man att ”kvinnor i större utsträckning har ansvar för barnen”. Här skulle jag gärna ha sett en utveckling av det resonemanget i texten. Som det är nu så är det upp till läsaren att tolka själv. Jag skulle vilja att minister Valve ser på möjligheterna att få könsuppdelad statistik på det här området. För att utveckla ett barnskydd som är jämställt och jämlikt men även brukarvänligt så behövs det bra statistisk uppföljning. 

Utskottet har haft många intressanta höranden. Gemensamt för alla höranden var önskemål om ett gemensamt barnskydd på Åland. Många diskussioner blev det även kring tystnadsplikten, och vi har klargjort det bra i vårt betänkande, anser jag. Tystnadsplikten upplevs ibland som ett hinder i arbetet kring barn och ungdomar.

Även jag vill betona barnets rätt till stöd och information då en förälder är svårt sjuk. Att barnets rätt till information ska beaktas är i och för sig inget nytt, det finns också i 48 § i hälso- och sjukvårdslagen, men det kan vara bra att betona det eftersom det är helt i linje med barnkonventionen.

Avslutningsvis vill jag bara säga: It takes a village to raise a child. Alla behöver vi ha barns bästa för ögonen och vi måste förhindra att någon faller mellan stolarna! Vi vill alla det bästa för våra barn. Tack, herr talman.

Minister Wille Valve, replik

Tack ltl Söderlund för ett insiktsfullt anförande, särskilt uppskattats parallellen till Prusseluskan. Man kan konstatera att de barnhemsåtgärder som förespråkades av Prusseluskan i Astrid Lindgrens verk med tiden har nyanserats. Idag finns det flera olika grader av ingripanden som det offentliga kan göra. Ett av syftena med detta lagförslag är just att det inte ska gå inflation i de tyngre åtgärderna. Tack för den parallellen!

Vad gäller jämställdheten och den könsuppdelade statistiken, ja, vi bär med oss detta i det fortsatta reformarbetet med översynen av socialvårdslagarna. Det kan konstateras att i det här lagförslaget så är vi mycket följd i färg med utkomststödslagen och statistiken kommer att behandlas ungefär på samma sätt där. Det var en mycket god synpunkt som vi tar med oss in i det fortsatta reformarbetet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé

Tack, talman! Det var ett intressant betänkande från social- och miljöutskottet. Utskottet skriver: ”Barnskyddet ska omfatta basservicen som riktar sig till barn och familjer. Serviceformer riktade till barnfamiljer ska sträva efter att förebygga problem och ingripa i ett tidigt. Det förebyggande barnskyddet omfattar åtgärder och stöd som ges till exempel inom barnomsorg, mödra- och barnrådgivning, undervisning, elevvård, skolhälsovård och ungdomsarbete”.

Man skriver också om vikten av ett gemensamt barnskydd. Jag håller med, det är också min vision, det jobbar jag fortsättningsvis för.

Herr talman! När vi pratar om tidiga insatser, klarar våra skolor av att ge den hjälpen som barnen behöver idag?

Vi har många barn med särskilda behov. Får dessa barn i våra skolor i kommunerna det stöd som de behöver?

Man diskuterar att utveckla ungdomsarbete och att vi bör få en gemensam ungdomsgård så att ungdomar träffas. Men då säger man; varför ska de träffas, det finns ju datorer, de sitter ju bara framför sina datorer. Men sätter vi inte fram plattformar och ställen där ungdomar ska mötas rent fysiskt, så skapar vi ett samhälle där vi inte ger dem andra forum att mötas på än vid datorn.

Vi behöver också få våra unga idag att få kontakt med andra vuxna och föräldrar. Ungdomar ska inte utestängas från vuxenvärlden och bara umgås genom datorn.

Det här betänkandet gav mig en hel del tankar om vart vi är på väg. Vi beslutsfattare sitter framförallt i kommunerna men vi sitter också här. Det är i kommunerna som vi verkligen kan göra tidiga insatser. Det är ändå en investering för vår framtid.

Herr talman! Här kommer vi med en lag, men vi borde också komma med direktiv till kommunerna, t.ex. en handbok om tidiga insatser. Alla barn får inte den hjälpen och det stödet som de behöver idag. Men vad gör vi åt det? Ser vi på lagen t.ex. på 4d § och 4e § så är de viktiga, men klarar vi av att uppfylla dem?

Nu pratar vi om ett gemensamt barnskydd, men glöm inte våra unga som redan i skolan behöver få mera resurser. 4 f § i lagframställningen ger stöd för skolgången och man måste se till att det finns resurser.

Ska man behöva vänta tre till fyra månader på en eventuell utredning av en skolpsykolog? Jag anser att det inte finns tillräckligt med skolpsykologer på Åland idag. De täcker inte det behov vi har. Som barn ska man inte behöva vänta så länge om man behöver stödåtgärder. Tyvärr har vi den sanningen idag. Barn mår dåligt för att de inte får hjälp. Jag anser att idag klarar vi inte av i kommunerna att uppfylla 4d §.

Talman! Ett eller tre barnskydd, det är jätteviktigt att vi pratar om det. Men fortsättningsvis har vi lika många skoldistrikt och sedan har vi betydligt fler skolor där vi måste se till att vi klarar av att lyfta upp behoven. Varför pratar vi inte om dessa barn och deras behov? Vi måste investera i framtiden för att klara av och uppfylla de här paragraferna som finns i den här lagen. Tack.

Ltl Brage Eklund

Tack, herr talman! Lagframställningen och betänkande är helt okej. Jag förenar mig mycket med tanken när det gäller barnens rätt och barnens skydd i samhället på olika sätt.

Debatten har lite handlat om en liten moderat plädering om KST, hur bra det är med KST och att man på det viset skulle uppfylla lagkraven mycket lättare om man hade KST.

Vi från oppositionen har sagt flera gånger att vi vill få ett förtydligande av regelverket för KST och det har tydligen inte kommit. I frågestunden den 13 september ställde Ålands Framtid en fråga till lantrådet: Har regeringen för avsikt att göra Åland till ett socialvårdsområde eller kommer man att godkänna kommunernas planer om man jobbar på som i dagsläget? Lantrådet lovade: ”Vi kommer att presentera ett meddelande inom oktober, i början av november, där vi kommer att ge klara och tydliga besked till kommunerna om vad som gäller och vad man ska jobba utefter.”

Om vi drar klockan tillbaka och tänker lite historiskt så jobbade åtminstone liberalerna, såväl som vi i Ålands Framtid, under den förra perioden för ett KST under landskapets huvudmannaskap där administratören skulle vara ÅHS. Här i debatten syftar man på att man borde ha ett KST och det skulle man uppfylla om man följde de intentionerna som vi hade då.

Nu ser man ute i media att det håller på att bildas flera olika KST. Man har ännu inte fått ett förtydligande ifrån landskapsregeringen om vad som kommer att gälla. Ibland har det varit två, ibland har det varit bara ett KST och ibland har det varit två-tre som har kunnat accepteras. Fortfarande har det inte kommit några klara riktlinjer. Nu borde det egentligen vara dags när man hör de här diskussionerna. Hur vill vi ha det egentligen?

Vi har varit inne för ett KST, under landskapets ansvar och ÅHS som administratör. Då får vi kompetent personal. Vi har personal på ett ställe som uppfyller de här intentionerna i lagskyddet, istället för att nu splittra upp KST i flera områden igen, för då blir det igen olika bedömningar som många kritiserar att nu sker i 16 kommuner, vilket är helt möjligt. Det är olika personer som tolkar lagen. Det skulle vara intressant att veta vad landskapsregeringen tänker göra och vad övriga tänker om KST. Dit som det är på väg nu så blir det ingenting, eller annars kommer det att ligga under omsorgsförbundets regi efter ett år och det har framkommit att ingen vill ha det på det viset för detta är en koloss på lerfötter. Tack.

Minister Wille Valve, replik

Föremålet för diskussionen är väl egentligen barnskyddet. Talmannen må avbryta om det barkar i väg för mycket i min replik.

En utgångspunkt med arbetet med KST är att lagd lag ligger. Ett av de första beskeden som den här landskapsregeringen fick från kommunförbundet var att de kommer att leverera förslag inom den utsatta tiden. Där är bollen just nu. Det är nu som vi ska förverkliga KST på bästa möjliga sätt. Den avdelning som jag svarar för jobbar för högtryck på att leverera besked, svar och behövliga avgränsningar för att kunna förverkliga detta. Det är läget i korthet.

Ltl Brage Eklund, replik

Ja, jag vet att debatten handlar om barnskyddet. Men eftersom tidigare talare var inne på KST och bedyrade hur viktigt det var med ett KST, och helst ett och inte flera, så kunde jag inte låta bli att ta upp den här frågan.

Beskedet från landskapsregeringen om vilka regelverk som gäller för att uppfylla lagens intentioner har ju faktiskt inte kommit. Tidigare har besked givits att regelverk ska komma och vissa ministrar har sagt att det inte kommer att komma. Vi får väl se.

Minister Wille Valve, replik

Besked har levererats under resans gång och det kommer fortsättningsvis att levereras. Ju mer vi närmare oss hösten 2017 desto mera detaljerade kommer beskeden också att bli.

Avslutningsvis vill jag betona, egentligen samma sak som nämns i föreliggande betänkande indirekt, att behovet av en samordning av landskapets kommunala tjänster har på intet sätt försvunnit någonstans. Behovet finns fortsättningsvis där.

Ltl Brage Eklund, replik

Jag delar absolut den uppfattningen. Vi har inte bestridit att inte behovet finns. Vi har eftersträvat ett KST och det är inte på gång nu. Vi från Ålands Framtid har förivrat ett KST, det känner ni till sig så jag behöver inte upprepa det, och då skulle man uppfylla kraven. Finansieringen har kunnat justeras med en sänkning av landskapsandelarna, det hade varit lättast. Nu håller man på att skapa olika administrationer för att uppfylla lagen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Lantrådet Katrin Sjögren

Talman! Om det tillåts så tänker jag svara på ltl Brage Eklunds fråga. Det är precis så som ltl Brage Eklund refererade till. Ett spår för liberalerna under den förra mandatperioden var att få socialvården till ÅHS. Det var ett spår som inte lyckades. Det finns inte majoritet för det spåret längre, det har aldrig funnits majoritet för det spåret och det var ett spår som liberalerna hade.

Det vi har att förhålla oss till idag är KST-lagen som lades under förra mandatperioden. Vad jag har erfarit så var ursprungsplanerna att lägga en KST-lag om ett socialvårdsområde, men så blev inte fallet.

Kommunerna har idag möjligheter att ta initiativ och konstruera socialvårdsområden, KST-områden, som fungerar. Landskapsregeringen ska ta hänsyn till att det sedan blir en välfungerande helhet, så att ingen kommun hamnar utanför och alla ska ingå i socialvårdsområdena.

När det gäller det meddelande som jag tidigare sade att skulle komma i månadsskiftet oktober-november, så det har vi skjutit på och säger nu att det kommer i februari. Då har vi all fakta på bordet, den utredning som PVC gör.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Problemet med den lag som ligger, där lantrådet mycket riktigt konstaterade att det finns en möjlighet för kommunerna att komma med alternativa förslag, är att det ur lagen inte går att läsa hur många områden som tillåts, hur de ska se ut och vilka kriterier de ska uppfylla för att landskapsregeringen ska kunna godkänna det här beslutet. Man kan inte läsa ur lagen eller ur motiveringarna någonting om hur de här områdena ska se ut. Kommunerna efterfrågar vad den sittande landskapsregeringen kommer att nöja sig med. Så som lagen är nu så krävs det ett beslut, ett aktivt beslut, av landskapsregeringen om ungefär ett år från idag för att det här kommunala förslaget ska godkännas. Väljer man inte att fatta det beslutet då så blir det enda socialvårdsområdet och det är det som kommunerna ställer sig frågande till i dagsläget. Det var därför som vi tryckte på detta under frågestunden i september, att landskapsregeringen måste komma med ett svar. Februari är redan ganska sent med tanke på att det här beslutet ska fattas i oktober nästa år. Håller inte lantrådet med om det?

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Samtidigt vet vi att det pågår processer. Vi har att leva med den lagstiftningen vi har, så är det. Det som landskapsregeringen har sagt och det som också står i lagstiftningen är att det ska vara en välfungerande helhet. Så står det i lagstiftningen.

Förra landskapsregeringen kunde tänka sig olika socialvårdsområden. Det som man inte kan tänka sig är ju att någon hamnar utanför, att någon kommun blir ensam. I och med KST-lagstiftningen lades bollen väldigt mycket på kommunerna. Vad jag kan förstå och den kritik som framförts bl.a. i media är att kommunerna är självstyrda och de vill ha makten över sin egen verksamhet. Så ser gällande KST-lag ut.

Ltl Axel Jonsson, replik

Lantrådet sade att ingen ska lämnas ensam. Så om Mariehamn kommer att lämnas ensamt så kommer inte landskapsregeringen att godkänna det? Det är den här typen av frågeställningar som uppstår. Det var därför som vi ställde frågan tidigare: Kommer landskapsregeringen att godkänna de förslag som kommunerna jobbar på i dagsläget eller kommer man att gå in för ett enda socialvårdsområde? Att säga att det ska vara en välfungerande helhet låter ju bra, men vad innebär det? Det här måste kommunerna få svar på. Kommunerna förtjänar ett svar på vad den nuvarande landskapsregeringen tycker i frågan. Den landskapsregering som lade fram det här förslaget och drev igenom det i lagtinget var ju faktiskt en annan landskapsregering. Med tanke på att fullmakten egentligen är helt vidöppen, man kan fatta vilket beslut som helst och det finns ingenting i lagen och inga kriterier som beskriver hur den här välfungerande helheten ska fungera, så är det ju upp till landskapsregeringen att fatta ett politiskt beslut med helt egna motiveringar. De motiveringarna borde ju kommunerna få ett tydligt besked på så fort som möjligt. Må vara i februari, men det är alldeles för sent enligt vårt sätt att se det.

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Som sagt, vi vet att kommunerna jobbar med frågan och landskapsregeringen avgör i slutändan. Vi har inte kommit med en ny lagstiftning. Gällande KST-lag gäller. Landskapsregeringen har att förhålla sig till att se till att det blir funktionella helheter i de smala socialvårdsområdena.

Sedan har vi förstås också parallellprocesser. I lagtingssalen har vi också kunnat konstatera att trots att man har de smala socialvårdsområdena i ett eller flera KST-områden så har vi också hela äldreomsorgsbiten som också är en viktig pusselbit. Därför behöver vi fundera på hela kommunstrukturen.

Talmannen

Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.