Remissdebatt

Enligt arbetsordningen beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet

Diskussion.

Minister Johan Ehn

Fru talman! Ni har i lagtinget idag på ett bord Republikens presidents förslag till ikraftträdande av konventionen om tryggande av det immateriella kulturarvet.

Landskapsregeringen har för sin del tittat närmare på innehållet i det här och gett ett utlåtande som finns utdelat till er på borden här idag.

Konventionen om i materiellt kulturarv är en konvention som Unesco har tagit fram för ett antal år sedan. Den trädde i kraft redan år 2006 efter det att 30 medlemmar i Unesco hade ratificerat det här. Nu pågår en ratificeringsprocess i de nordiska länderna och även i de självstyrande områdena inom Norden. Våra kollegor på Färöarna och Grönland har eller är på gång att göra motsvarande ratificering som nu görs i och med detta.

Var det då syfte med den här konventionen? Så här skriver man i propositionstexten: ”Syftet med konventionen är att främja tryggandet av det immateriella kulturarvet, säkerställa att berörda lokalsamhällens, gruppers och enskilda personers immateriella kulturarv respekteras. Höja medvetandet på lokal, nationell och internationell nivå om det immateriella kulturarvets betydelse och därigenom även främja den ömsesidiga förståelsen samt erbjuda internationellt samarbete och bistånd”. Det här är något som vi i landskapsregeringen har sett att vi från Ålands sida kunde ha väldigt stor nytta av.

Ser vi på vad det immateriella kulturarvet är så namnet som sådant var åtminstone för mig, när jag skulle ta mig an det här, något som lät väldigt abstrakt och långt borta. Men när jag började titta närmare på vad det handlade om så är det kanske inte på det sättet.

I konventionen exemplifierar man vad immateriellt kulturarv är. Jag ska ge några exempel. För det första så kan man säga att det är muntliga traditionen och uttryck, dialekter som talas. Det är scenkonster och sådant som kanske inte uppförs enligt ett manus utan som sker genom improvisation och liknande och som inte på annat sätt dokumenteras än att det bara är för tillfället. Det är sociala sedvänjor, riter och högtider, dvs. vårt julfirande, vårt midsommarfirande och liknande saker. Det är kunskaper och sedvänjor rörande naturen och universum. För vår del kanske sjöfågeljakten kunde vara en sådan sak som handlar om det immateriella kulturarvet. Det är traditionell hantverksskicklighet, sådant som när vi i dagarna rör oss runt på julmarknader ser en hel del av. Ålänningar som genom åren har burit fram skicklighet att med händerna tillverka olika saker och för den här traditionen vidare.

En stat som ratificerar den här konventionen åtar sig en del saker. I det här fallet kommer en del av staternas åtaganden att ligga på landskapet Åland. Jag ska nämna tre saker som blir konsekvenser för oss genom att vi godkänner det här, om lagtinget så väljer.

För det första så säger man att man ska trygga tillvaratagandet av det immateriella kulturarvet. I konventionen finns det inte några speciella åtgärdskrav på detta. Man säger att det ska finnas någon som är ansvarig för att följa upp att kulturarvet bevaras och att det görs någon typ av dokumentation kring det.

Man förbinder sig också att se till att man informerar allmänheten inom vilket område som kulturarvet ska bevaras. Man förbinder sig också att upprätta förteckningar och register. I det här fallet handlar det om att vi sammanställer förteckningar över sådant som vi anser vara ett sådant kulturarv som ska föras vidare. Det här finns till vissa delar redan bl.a. i museibyråns ägo och i landskapsarkivet. Vi måste se till att det här bli bättre katalogiserat och att det är möjligt att följa upp det här både för människorna som bor här i lokalsamhället men också för Unesco för att de ska se att vi jobbar med de här sakerna.

När det gäller att rapportera den här förteckningen till Unesco så har vi sagt att det är viktigt för åländsk del att vi har möjlighet att på ett tydligt sätt föra fram de åländska delarna av detta. Vi blir ju en del av det som rapporteras in från staten Finland, men det ska tydligt framgå vad som är den åländska delen i det här sammanhanget.

Den tredje punkten som vi förbinder oss till att är att utarbeta en generell bevarandepolitik. Utgående ifrån de förteckningar som har tagits fram handlar det om att se till att man också hittar strategier för hur man bevarar detta för framtiden och på vilket sätt man sedan ser till att vi kan dra nytta av det också.

Kort sagt, det här är något som kan ge oss en möjlighet, inom självstyrelsens ramar, att lyfta fram som sådant som vi egentligen i grunden fick självstyrelsen för. Vi får hjälp att visa upp det utåt genom att är det något som kommissionen har som huvudsyfte, man ska samarbeta för att det här ska finnas kvar. Det ger oss också möjligheter att visa det som är en minoritet inom ramen för Finlands kultur. Den möjligheten ges oss via självstyrelsen.

När det gäller kostnaderna för det här så kommer det framförallt inledningsvis att krävas en hel del från vår förvaltning. Som en jämförelse kan sägas Finland avsätter ungefär 120 000 euro per år för att göra det här. Vi i landskapsregeringen skriver att vår målsättning är att hitta synergieffekter när det gäller hur man rapporterar in och hur man systematiserar tillsammans med Finland för att kunna göra det på ett så ekonomiskt effektivt sätt som möjligt. Vi ser också att det kan finnas möjligheter att göra det här genom att prioritera innanför de ramar som finns. Men det är viktigt att lagtinget vet om att det här arbetet kommer att kräva en hel del, framförallt personell insats och därmed har det ett en viss påverkan på vår budget.

Vi föreslår att lagtinget ska ge sitt bifall till konventionens ikraftträdande. Tack, fru talman.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Vårt kulturarv är en väsentlig del av självstyrelsen. Jag skulle vara intresserad av att ministern lite mera redogör för hur landet ligger idag? Det ligger i museibyråns uppgifter att dokumentera. Hur tar vi till vara på lokala sedvänjor och dialekter? Vad är tanken? Vässer man sin strategi, hur går man tillväga i dagsläget och vad behöver man förbättra genom den här konventionen?

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Som jag nämnde mitt anförande så finns det en hel del redan samlat i form av filmer, ljudupptagningar och berättelser i skrift osv. Det som framförallt behövs för att uppfylla det som nu beskrivs i den här konventionen handlar om att katalogisera, registrera och se till att det finns möjligheter att ta sig an och hitta det material som finns.

Sedan gäller det att se till att man också har strategier för hur man kan använda det här i framtiden, hur man gör det synligt för människor osv. Ett sätt är t.ex. vid olika typer av utställningar men också när man ska fatta beslut i olika frågor så behöver det här finnas med som någon typ av beslutsunderlag. Det är svårt idag att på ett konkret sätt exakt säga hur man ska använda det här, annat än att man ska se till att man bevarar och ger möjligheter att kunna ta sig an det i framtiden.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det låter nog som en klok väg att gå, att landskapsregeringen ha någon form av strategi och att man förstås verkar inom de resurserna som finns.

Jag skulle också vilja ha ett klargörande, hur man tänker sig att självstyrelsen ska kommunicera med Unesco? Har man flera tankegångar kring samarbetet med rikssidan? Hur långt har man kommit när det gäller arkivering, register och e-arkiv?

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Den sista delen blir för omfattande för att svara på i en replik.

Den första delen som handlar om hur man ska gå vidare när det gäller strategier och liknande så har landskapsregeringen idag inte hela den bilden klar för sig när det gäller upprättande av det här arbetet. Om det är så att lagtinget går in för att ratificera och godkänna konventionen så krävs det arbete som ska göras i en bredare arbetsgrupp där man kopplar in museibyrån och vårt arkiv för att få fram en strategi. Sedan måste man också sätta det in i ett större sammanhang när det gäller allt kulturarv.

För ett antal år sedan var det ett program på gång som skulle tas fram för kulturarvet på Åland. Det måste vi nu lyfta upp på nytt för att se hur vi kan systematisera det på bästa möjliga sätt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det är ett nytt intressant ämne som ministern nu diskuterar. Kulturarbete är ju jättecentralt med tanke på internationaliseringen, att vi bevara den åländska identiteten och på det sättet belyser den så här och försöker säkra den.

Det var också bra att ministern tog upp vad det kommer att kosta. Det var en av frågorna som jag tänkte ställa.

Jag skulle vara intresserad av att ministern skulle belysa den generellt bevarandepolitiken som han nämnde.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Ser man till hur landskapet hittills har fört sin politik på det här området så är det främst genom två olika instrument. Dels har vissa delar funnits med i det kulturpolitiska programmet och dels är det via budgetbeslut. Antagande av den här konventionen skulle nog leda till att vi måste systematisera det här arbetet på ett annat sätt, precis som jag sade i inledningen och som också finns i det skriftliga svaret. Strategierna är inte så konkreta som de kanske bör vara för att man sedan ska leva upp till konventionen på bästa möjliga sätt.

Landskapsregeringens bedömning är att det här något som ska göras och som behöver göras just med de motiv som ltl Kemetter nämnde.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Wille Valve

Fru talman! Jag har nöjet att hålla den moderata lagtingsgruppens gruppanförande om "Konventionen om tryggande av det immateriella kulturarvet".

Detta är inte precis någon politisk dynamit, men den har otvetydigt budgetverkningar inom arkiv- och museiväsendet, precis som vår minister har konstaterat i sitt utlåtande. Det belastar budgeten, men det ska gå att hantera inom det befintliga utrymmet.  

I ett bredare, principiellt perspektiv innehåller artikel 3 en intressant ”friskrivningsklausul” som i praktiken gör det möjligt att utnyttja naturresurser utan att ta överdriven hänsyn till det immateriella kulturarvet. Intressant att den bestämmelsen kom med.

Beroende på hur brett vi tolkar bevarandebestämmelserna, som ltl Kemetter var inne på, kan detta handla om att bevara åländska dialekter, sedvänjor och jaktkultur. Propositionen på sidan 3 ger en fingervisning där det talas om: ”visor, diktning, danser eller sociala företeelser så som lekar eller maträtter eller sätt att tillreda maten på”. Alltså allt ifrån stämningen på Socis till hur man pälsar en säl. Eller den rika flora av dialektala uttryck som vissa ledamöter i denna sal kan ge prov på, för alltid bevarat i vårt stenografiska protokoll.

Men vi kan notera att särskilt i Finland har man ansett att man inte i tillräcklig grad lyckats kartlägga och bevara sina dialekter, på sidan 5 i propositionen. På samma sida påstås att ”Finland inte ingått några bilaterala fördrag på detta område”. Här kunde lag- och kulturutskottet seriöst överväga att vässa tuppkammen och fundera på om inte art. 1 i Ålandsöverenskommelsen om bevarande av ”befolkningens språk, kultur och lokala svenska traditioner” är just ett sådant bilateralt fördrag som Finlands regering menar att inte finns. Det är värt att överväga.

Landskapsregeringen lyfter fram ett annat sammanhang där Åland kunde höja profilen, nämligen: ”Det är därför även av vikt att landskapsregeringen inom ramen för sin behörighet ges möjligheter till direkt kommunikation med Unesco, vid sidan av riket”. Detta handlar också om konventionsstaternas rapporter i artikel 29 och 7 (f). Med tanke på att Åland har behörighet på detta område borde Finlands landsrapport rimligtvis ha ett stycke om Åland, på samma sätt som Danmark inkluderar Färöarna och Grönland i vissa landsrapporter.  

Däremot betraktar jag personligen det som tämligen klart att Åland inte kan ansluta sig till konventionen som ett territorium med ”fullständigt internt självstyre som erkänts av sådana som Förenta Nationerna men som inte har uppnått full självständighet enligt generalförsamlingens resolution 1514 (XV)”. Alltså resolutionen om avkolonisering och de territorier som avses i FN-stadgans kapitel XII om internationellt förvaltarskapssystem. Möjligen kunde Grönland komma i fråga eftersom Grönland nämndes i avkoloniseringsprocessen i vissa dokument i FN, men knappast Åland och Färöarna. Rent politiskt anser jag alltså att vi inte behöver fördjupa oss mer i det spåret, för jag tror inte att det leder någon vart.

Vad kan det då vara bra att lag- och kulturutskottet fördjupar sig i? Förslagsvis de artiklar som innehåller skyldigheter för landskapsregeringen, alltså de artiklarna under kapitel III.

Min högst personliga förhandsbedömning är ändå att skrivningarna är så pass flexibla att detta snarare blir ett slags ”beteendekodex” för god praxis vid bevarandet av det immateriella kulturarvet, snarare än bindande åtgärder. Men detta må lag- och kulturutskottet begrunda. Tack.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! En annan väsentlig sak för lag- och kulturutskottet är att ta in tredje sektorn. Vi har t.ex. Marthorna, Ålandsforskarna och det pågår ett ganska gediget arbete med det immateriella kulturarvet inom den tredje sektorn så det är också en viktig aspekt att ta upp.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.