PLENUM den 27 april 2007 kl. 10.30.  

ANDRA VICE TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Barbro Sundback, ltl Gun Carlson, ltl Roger Eriksson, ltl Christian Beijar, ltl Anne-Helena Sjöblom, ltl Sune Mattsson, ltl Gun-Mari Lindholm och ltl Göte Winé.

22 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller talman Barbro Sundback samt ltl Roger Eriksson ltl Christian Beijar på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål om klimatförändringen. (S 4/2006-2007).

 

Enligt 38 § arbetsordningen skall då svaret eller meddelandet att svar inte avges första gången föredras ärendet bordläggas till ett plenum som hålls tidigast följande dag. Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till den 21 maj  Godkänt.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens framställning om ny plan- och bygglag för landskapet Åland. (FR 23/2006-2007).

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Herr talman!

Äntligen kan få Åland en ny plan- och bygglag.  Den politiska beställningen, och det finns också en önskan från allmänheten, på en ny lagstiftning har funnits länge. Plan- och bygglagen är en balansgång mellan rätten att använda och nyttja marken man äger och allas vår önskan om en god livsmiljö, dvs. skyddet mot att oskäliga förändringar skall uppstå i ens grannskap.

 

Målsättningen med förslaget till plan- och bygglag är att åstadkomma förenkling, höjd kvalité i byggandet och en modernare lagstiftning.

 

Dagens skillnad gällande planering i stad och på landsbygd slopas. De tidigare byggnads- och stadsplanerna får här gemensam benämning detaljplan. Detaljplaneringen kommer att göras flexibel mot dagens system. Det betyder att man kan välja att göra den detaljrik eller mycket enkel – allt efter behov.

 

En annan förenklig är att en fastställd generalplan räcker som grund för bygglov. Vi har strävat till en så smidig behandling som möjligt i byggnadsnämnden. Bygglov kan tex behandlas utan fullständiga ritningar tex utgående från skisser eller situationsplan. Detta kan vara smidigt med tanke på större byggnadsprojekt så att inte onödiga projekterings- och planeringspengar läggs ut innan dyra detaljritningar uppgörs. Bygglov kan också ges som förhandsbesked i flera steg.

 

I dagens lagstiftning finns regler för undantagslov för byggande inom ”tätbebyggelseområden”. Nu föreslås att undantagslovet skall ersättas med beviljande av bygglov direkt med särskilda förutsättningar, dvs. att det man uppför inte skall försvåra planläggningen. Detta är en avsevärd förenkling mot dagens förfarande.

 

Vidare ges byggnadsnämnden rätt att delegera ärenden till byggnadsinspektören, vilket kommer att ge ett bättre flöde när det gäller rutinärenden. Detta kommer även att medföra att nämnden får betydligt färre ärenden.

 

Ytterligare minskas byråkratin genom att den redan existerande rätten att få uppföra friliggande komplementbyggnader, s.k. Friggebodar på 10 kvadratmeter inom planeraområde utvidgas med att man inte heller behöver bygglov för skärmtak i anslutning till huvudbyggnad  upp till 12 kvadratmeter bygglov behövs inte hellre för plank eller mur som inte  är högre än 1,8  meter. Utanför detaljplanerat område utvidgas Friggebodarna till 15 m2. Dessutom behöver man inte heller bygglov för carport upp till 30 kvadratmeter. Utanför detaljplanerat område blir det också tillåtet att glasa in en uteplats under skärmtak med en största area på 15 kvadratmeter utan bygglov.

 

Ytterligare ges kommunen rätt att i byggnadsordning bestämma att ekonomi- och förrådsbyggnader kan uppföras utan bygglov utanför detaljplanerat område. En anmälan krävs dock.

 

Herr talman!

Byggnadsverksamheten regleras på fyra nivåer. Högst står byggnadslagen och under den byggnadsförordningen. En ny förordning förväntas träda i kraft samtidigt med lagen. Under lag och förordning finns kommunala byggnadsordningar som med denna lag kommer att bli frivillig för kommunerna. Den fjärde nivån är Ålands byggbestämmelsesamling. Hittills har Ålands byggbestämmelsesamling till vissa delar följt Finlands byggbestämmelsesamling.  Att följa Finlands byggbestämmelser har visat sig medföra åtminstone två bekymmer. Det ena är  olikheten mellan åländsk byggnadslag och rikets lagstiftning. Finlands byggbestämmelsesamling är sammanflätad med rikets lagstiftning, vilket leder till att    landskapsregeringen med jämna mellanrum måste bedöma vilka delar av den finländska byggbestämmelsesamlingen som skall gälla på Åland. Det andra problemet är att alla anvisningar, råd och tillämpningar, som är en följd av finska byggbestämmelser,  endast finns på finska.

 

Nu lanseras istället en åländsk byggbestämmelsesamling i vilken man inför svenska Boverkets byggregler. Dessa kan tillämpas fristående från svensk lagstiftning. Dessa regler är helt EU-anpassade. Svenska byggbestämmelserna införs på förordningsnivå för att man i framtiden lätt skall kunna exkludera ev. kapitel eller punkter i Boverkets regelverk eller komplettera med egna.

 

Till svenska Boverkets byggregler finns ett heltäckande kvalitets system och regelverk som kommer att börja tillämpas. Regelverket är genomtänkt och fyller de krav som kan ställas för ett ändamålsenligt byggande med hög kvalitet. Den innehåller tydlig ansvarsfördelning och förslag på goda rutiner. Genom att det finns tillgång på svenskspråkiga regler och anvisningar kan man undvika risken för att det i olika bygghandlingar hänvisas till beskrivningar som inte finns tillgängliga på svenska.

    

Höjd kvalitet i byggandet strävas till genom att på lagnivå förtydliga ansvarsfördelningen och ställa krav på dokumentering. Lagen slår tydligt fast att det är byggherren som ansvarar för uppförandet av byggnaden. Byggnadsnämnden skall formulera vilka krav som skall ställas på kontroller och vilken arbetsledning som krävs för projekten.  Vidare blir de hittills helt frivilliga dagböckerna som förs vid byggen obligatoriska. Vid nybyggnad eller omfattande renovering skall också en bruks- och underhållsanvisning utarbetas.  Välskötta sådana kommer sannolikt att även höja värdet på byggnaderna. När det gäller produkterna så har landskapet också med denna lag åtagit sig ett produkttillsynsansvar vilket är en följd av ett EU-direktiv.

 

Herr talman!

Gällande lag är från 70-talet. Med detta förslag ger en modernare lagstiftning som dels anpassats till grundlagens och olika EU-direktivs krav på enskildas rätt att kunna följa med och delta i planläggningen. Vidare stärks grannars ställning genom att man har rätt att informeras och komma till tals när ens närområde står inför förändring. Åsikterna har dock ingen bindande verkan men syftar till att förbättra beslutsunderlaget. Vidare lyfts de funktionshindrade fram liksom att det betonas att marken skall utnyttjas och funktionerna ordnas på ett hållbart sätt med tanke på miljön, naturresurserna, estetiska och naturhistoriska värden, ekologi och ekonomi samt ordnad avfallshantering.

 

Lagen stärker det kommunala självbestämmandet. Planer som tidigare varit underställda landskapsregeringen delegeras nu till kommunerna för beslut. I följd med detta är det också kommunen som utfärdar eventuella byggnadsförbud för områden under planering. Tidsrymden för ev. förlängning av ett femårigt byggnadsförbud har vi dock förkortat till 2+3 år mot tidigare 5+5 år.

 

Planeringen får således kommunen monopol på. Kommunöversikterna är fortsättningsvis obligatoriska men överförs nu från egen lagstiftning till denna lag. Kommunöversikten skall ge vägledning i plan- och  byggfrågor och visa den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön den skall också användas för att få till stånd en samordning med andra kommuner. Översikterna skall ses över vart femte år och sammanställs av landskapsregeringen. Arbetet med kommunöversikten har haft varierad framgång i våra kommuner hittills. Instrumentet  skall utvärderas av landskapsregeringen.

 

Vad gäller generalplanen så föreslås inga ändringar. Den är fortfarande frivillig och kan göras upp för del av kommun och även för en särkskild funktion. Det nya är att det är fullmäktige som fastställer den – inte längre landskapsregeringen.

 

Detaljplanen ersätter, som sagts tidigare, stads- och byggnadsplanen. Den tillåter stor flexibilitet från mycket enkel till detaljrik. En ny princip införs om att den skall hållas aktuell. 

 

En nyhet inom planeringen är att möjlighet till sektorplanering föreslås.  Det betyder att landskapsregeringen kan fatta bindande beslut för vissa ändamål av betydande samhällsfunktion inom energiproduktion, kommunikation och avfallshantering. Beredningen skall göras i växelverkan med kommunerna och innan beslut fattas skall miljökonsekvensbedömning göras. Om beslutet leder till att mark skall lösas in är det landskapsregeringen som får stå för kostnaderna.

 

Nytt gällande planläggningen är också att enskilda personer kan ges rätt att planera.

 

Herr talman!

Senast ett förslag till plan- och bygglag behandlades i lagtinget  återtogs förslaget av landskapsregeringen för att förslaget saknade servitutsregler. När förslaget uppgjordes gick man medvetet in för att inte ta med dem. Man ansåg man att  det kunde skötas med privatsrättsliga avtal. Det höll dock inte social- och miljöutskottet med om.

 

Det nu aktuella förslaget innehåller servitutsregler vilket bidrar till större tydlighet.

 

Slutligen, herr talman, kan nämnas att detta förslag till ny lagstiftning stärker markägaren ställning genom att inlösnings- och ersättningsskyldigheten preciseras.

 

Nytt är också att kommunalförbund på samma sätt som  kommuner ges inlösningsrätt.

 

Landskapet får med denna lag också rätt att kulturminnesmärka sina egna fastigheter vilket vi tidigare inte haft. Detta hoppas vi underlättar att komma till beslut vad gäller försäljning av våra fastigheter.

 

Vid framarbetande av detta lagförslag har byggnadsinspektörerna, försäkringsbolag, eltekniska föreningen, EMIL och andra sakkunniga varit till stor hjälp. Vi har också fått ambitiösa förbättringsförslag vid remissomgången vilka vi så långt det har varit möjligt tillmötesgått.

 

Herr talman! Jag vill avslutningsvis tacka alla som på olika sätt bidragit till att den lag färdigställts.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är glad för att svenska Boverkets byggregler införs. Det var någonting som vi motionerade om från Ålands Framtid redan i mars 2004. Jag har noterat att det har ställts frågor om rättssäkerheten på grund av att man skulle införa dem. Jag tycker att det är helt befängt! Rättssäkerheten, som den har varit tidigare med byggregler på ett språk som många av dem som skall följa dem inte ens förstår, har det inte varit mycket med! Det har landskapsregeringen all heder av att ni har infört det även om det har tagit tid. Det sägs också att bygglagen skall förenklas, men jag fastnade bl.a. på detta med dagböcker.  Ministern nämnde också i sin presentation att det skall bli obligatoriskt. Jag förstår absolut syftemålet med det, men jag hoppas att man också har gjort en rimlighetsbedömning för när någonting blir obligatoriskt så skall det genomföras i alla sammanhang och då kan det leda till krångel och byråkrati.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

En beställning med lagen är att ansvaret tydligt skall klargöras och att vi skall få ett bättre byggande. Det betyder då att det behövs en dokumentering av hur olika byggskeden har utförts, vad man har använt för material, hur lång torktiden har varit osv. Det här är det många seriösa byggare som i dag använder på ett mycket bra sätt. Det här kommer helt enkelt på ett förnuftigt sätt nu:  det står i lagen inte mer än det att de blir obligatoriska. Sedan kommer man att på förordningsnivå och också i byggnadsnämnderna att kunna tydligare specificera vad man vill ha in i dem. För övrigt gläder det mig att det finns stöd för svenska Boverkets byggregler.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det stödet tror jag minister Lundberg borde känna till sedan många år tillbaka, men, som sagt, delad glädje är dubbel glädje, det är jättebra att förslaget har kommit! Nej, som jag sade förstår jag nog syftemålet med dagböckerna och dokumentationen att det skall leda till ett bättre byggande. Det har jag full förståelse för, men det är ju så att om man vill ändra någonting, om man inför någonting, så kan det ofta få oönskade konsekvenser i form av byråkrati och merarbete. Vi vet alla att det har varit en väldigt snabb beredning här i slutet och därför hade jag hoppats att man gjort en rimlighetsbedömning: vad är rimligt, vad är mindre rimligt? Jag har inga sakliga invändningar, men jag vill sätta ett varningens finger när det gäller byråkratin.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Först vill jag förtydliga, att det har inte varit någon snabb beredning av detta ärende. Det här ärendet var det första vi började jobba med för tre års sedan och vi har jobbat kontinuerligt; med två-tre veckors mellanrum har vi sammankommit och jobbat med ärendet. På sluttampen har vi tagit ställning till remissutlåtandena, som har varit väldigt ambitiösa, så det har inte kommit in ett enda hugskott i lagstiftningen, något ogenomtänkt eller liknande, utan den har verkligen långsamt värkt fram. Jag tycker också att ju längre jag har arbetat med desto bättre har det känts. Det är också så att om man kontakter sådana som i dag redan arbetar med att föra dagböcker så har de otroligt goda rutiner för detta och det är ingenting som tar mycket tid. Det är många som känner sig mera professionella och seriösa när de kan överlämna ett dokument över vad de har gjort och det sedan kan sammanställas till en dagbok. Det är definitivt inte något dramatiskt, men däremot nödvändigt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag fastande för grannars inställning vid beviljande av bygglov utanför detaljplanerat område, så skall man höra alla grannar, man skall kalla dem och redovisa vad man har för tankar. Jag ser det som ett mycket opraktiskt tillvägagångssätt. Tidigare har det varit så att man som granne har kunnat ta del av byggloven via protokoll och besvärat sig om man har varit kritisk mot det. Men har man åtta-tio grannar och man skall kalla dem och förklara för dem att det här tänker jag göra och så kanske man får två stycken som är negativa och det kan påverka nämndens beslut. Jag är frågande till detta tillvägagångssätt.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Dels finns det EU-direktiv och också i grundlagen en rätt att man skall få följa med vad som händer i ens närmiljö. Som jag sade i min presentation är detta en balansgång som markägare, att dels vill man ha sin rätt att kunna använda sin mark till vad man vill, men samtidigt vill man inte själv heller som markägare att mitt i allt grannen gör någonting väldigt tokigt och någonting som mer eller mindre kan förstöra ens egen mark. Det  här är ur markägarens synvinkel också väldigt viktigt. Lyssnar man noga sade jag att det som grannarna kommer fram till har ingen bindande verkan. Däremot är målsättningen att de skall komma in i ett tidigt stadium för det skall påverka beredningen såtillvida att man kan ta ställning till det om det är någonting man absolut inte har tänkt på eller om man kan förbättra det. Det är ingen som vill skapa osämja mellan grannar utan man kanske kan finna en annan lösning som gör att båda är lika lyckliga. Det kommer inte heller att krävas någon uppsökande verksamhet av grannar eller liknande, utan det blir mera på grannarnas initiativ. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag förstår nog tankegången, men jag ser en viss problematik ändå. Det finns faktiskt ställen där grannarna inte alltid är sams och då kan det finnas en möjlighet för en granne att i ett tidigt skede börja krångla med den som har tankar på att bygga. Förut har det varit via besvär över beslutet, men nu kommer man i ett tidigt skede in i planeringen redan och det kan påverka nämndens beslut, så det är en balansgång, men tillika kan det vara en skärpning av min rätt att göra vad jag vill med min mark också om grannen skall påverka vad jag har för idéer.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Det kan också påverka ltl Brage Eklunds mark om det byggs en industri precis alldeles nära och ltl Brage Eklund inte har rätt att ha några synpunkter på det. Jag tycker att även ltl Brage Eklund skulle tycka att det skulle vara bra om man i ett tidigt skede skulle få säga att jag tycker i alla fall att min tomt och min utsikt försvinner helt och hållet på grund av att industrin ställs framför. Jag tycker inte att det är mer än en markägares rätt att få tala om att det här tycker jag inte om. Det är som sagt upp till nämnden, och nämnden är demokratiskt tillsatt, att ta ställning till om man tar hänsyn till det här eller inte. Det skall i alla fall förbättra beslutsunderlaget och nog skall det väl gynna alla om det här leder till större grannsämja och kanske färre rättsärenden i stället för att man kanske med en liten justering kan få båda parter nöjda.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Herr talman!

Det är snart tio år sedan initiativet togs att förnya Ålands bygglag. Den nu gällande är från 1970-talet, mycket har hänt på byggfronten så det har länge funnits behov av en modernisering. Flera landskapstyrelser och regeringar och de flesta partier har jobbat på frågan i ett decennium – och nu har vi en framställning på våra bord. Så det är på sin plats att gratulera landskapsregeringen, ansvarig ledamot Britt Lundberg, lagberedare och alla andra sakkunniga som på ett eller annat sätt bidragit i processen.

 

Lagtexten, som grundas på gällande lag, är bra skriven – lätt att läsa och lätt att förstå. Det handlar om en modernisering men lagen innehåller flera nyheter och ändringar, också förenklingar som är avsedda att minska byråkratin. En stor och av branschen efterlängtad ändring är att svenska Boverkets byggregler ska börja tillämpas i stället för dess finska motsvarighet.

 

Från helikopterperspektiv kan man säga att den nya lagen för med sig en tyngdpunktsförskjutning av både bestämmande och ansvar, hela vägen från landskapsregeringen via kommunerna till den enskilde. Landskapsregeringen ska blanda sig mindre i och i stället får kommunerna mer att säga till om. Inom den kommunala förvaltningen finns, när den nya lagen träder i kraft, stora möjligheter att skräddarsy rutinerna för planering och bygglov. I kommunens byggnadsordning kan bestämmelser tas in som anpassas efter lokala förhållanden och byggnadsnämnden kan delegera uppgifter till byggnadsinspektören för att minska byråkratin och snabba upp behandlingen av ärendena.

Också den enskilde får större frihet och ansvar. Som ledamot Britt Lundberg berättade så utvidgas exempelvis möjligheterna att bygga utan bygglov. Utanför detaljplanerat område ökas den tillåtna storleken på Friggebodar till 15 kvadratmeter, man behöver inte bygglov för skärmtak i anslutning till huvudbyggnad upp till 12 kvadratmeter, inte för plank eller mur som inte är högre än 1,8 meter och inte heller för friliggande carport upp till 30 kvadratmeter, med mera, precis som ledamoten Britt Lundberg berättade.

 

Centern tycker att det är bra att lagen stärker kommunernas självbestämmande och ger mer frihet under ansvar till den enskilde medborgaren. Ett bra exempel på det här finns i 67 §, ”undantag från lovsbestämmelserna”. Det nästsista momentet kan av kommuner användas för att ge markägare, speciellt på landsbygden och i skärgården, större frihet att styra och ställa på sina egna domäner. Så här lyder momentet:

 

 ”Kommunerna kan i byggnadsordning, med avvikelse från bestämmelserna i 65 och 66 §§, bestämma att ekonomi- eller förrådsbyggnader får uppföras utan bygglov utanför detaljplanerat område efter det att en anmälan har gjorts till byggnadsnämnden.

 

Herr talman!

Det är bra att den enskildes rätt stärks. En god nyhet är att enskilda personer kan ges rätt att planera – i fortsättningen ska inte samhället ha planeringsmonopol. Det är också viktigt att både den som bygger och den som är granne till en som bygger har frihet och möjlighet att påverka. Självklart är det för lagstiftaren inte en helt okomplicerad balansakt att hitta rätt här, men i centern tycker vi att lagen om den tillämpas klokt ger både utrymme och möjligheter. Sist och slutligen hänger det på byggnadsnämndens klokskap och smidighet.

 

Grannars ställning stärks i den nya lagen genom att man har rätt att informeras och komma till tals när ens närområde står inför förändring. Är man granne så tycker man nog att det är viktigt, men kanske den som ska bygga inte gillar paragrafen lika mycket. Men då bör man betänka att de flesta av oss är både byggare och granne till byggare, fast vid olika tidpunkter. Till saken hör emellertid att åsikter som förs fram i egenskap av granne inte har bindande verkan, men syftar dock till att förbättra beslutsunderlaget. Lagen måste ju ta hänsyn till alla.

Det är tyvärr inte ovanligt att grannar kommer i luven på varandra bara för löjligt små saker som kanske kunde ha undvikits bara genom att prata med varandra på förhand. För den som hör grävskopan surra på andra sidan staketet känns det nog också bättre om man vet vad som är på gång. Om kommunen med hjälp av den här lagen kan undanröja grannfajter så är det bra.

Centern tycker också att det är bra att de funktionshindrades krav lyfts fram i lagen. I 64 § sägs att ”i byggnader som innehåller lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna områden skall enkelt avhjälpta hinder mot lokalernas och platsernas tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionshinder undanröjas i den utsträckning som följer av bestämmelser meddelade med stöd av denna lag”. Senast under budgetbehandlingen aktualiserades behovet av att både i planering och genomförande medvetet arbeta för att de funktionshindrade ska komma fram.

 

Herr talman!

Äntligen har vi ett förslag som löser språkproblemen i byggbestämmelserna. De nu gällande finskspråkiga delarna av byggbestämmelserna har ställt till med många problem för byggherrar och entreprenörer och under många år har kravet på svenskspråkiga bestämmelser förts fram. Det har inte varit så lätt att lösa den här gordiska knuten, men nu är det gjort – vi får en egen åländsk byggbestämmelsesamling med svenska Boverkets byggregler, som kan tillämpas fristående från svensk lagstiftning och är helt anpassade till EU:s regelverk – en fläck på självstyrelseskölden putsas därmed bort!

 

Centern stöder framställningen, herr talman!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja ställa en fråga till ltl Torbjörn Eliasson. Det står i 68 § att man skall lämna en rivningsanmälan till byggnadsnämnden när man vill ta bort en gammal byggnad och bygga upp igen. Det är ingenting som förenklar och gör det bättre för kommunernas inspektörer. Det står också att byggnadsnämnden har rätt att göra mätningar och inspektion innan byggnaden rivs. Man ålägger alltså kommunernas inspektörer mera arbete och det blir en ökad byråkrati.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag sade faktiskt inte att det inte förekommer några strängeringar, det gör det faktiskt, utan jag sade att det även förekommer flera ställen där man minskar på byråkratin. Det är viktigt att synpunkterna kommer fram i debatten och så får väl social- och miljöutskottet titta på dem. Min och centerns uppfattning är att om man ser över hela lagförslaget totalt sett så är det positivt.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag har all förståelse för om byggnaden är kulturhistoriskt värdefull,  om den t.ex.är k-märkt och uppfyller de kriterier som museibyrån har på en kulturhistorisk byggnad och att den måste anmälas, men om jag har ett vedlider, ett gammalt utedass, ett gammalt garage, så skall jag anmäla det till byggnadsnämnden för att jag skall ta bort det! Säkerligen kommer detta också att belastas med en viss avgift, för ingenting kommer egentligen att vara avgiftsfritt. I det här fallet är det mera byråkrati för kommunerna, framför allt för inspektörerna.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Som jag sade i min förra replik förekommer det ändringar av båda slagen, men vi tycker ändå att det överväger där man förenklar och minskar på byråkratin. Jag kan säga att även i vår lagtingsgrupp har vi diskuterat de här sakerna, men vi har kommit fram till att vi stöder lagen och det är nu viktigt att vi får den igenom. Social- och miljöutskottet kan sedan diskutera de här frågorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Äntligen, säger ledamoten Britt Lundberg och liberalerna skulle vilja säga, att, tyvärr, äntligen! Vi anser att det inte är bra att vi så här på slutrakan av mandatperioden får ett så stort och viktigt lagpaket på våra bord. Redan i dag har social- och miljöutskottet stora och viktig lagpaket och liberalerna är oroliga för att den korta tiden som återstår av mandatperioden leder till att för så många viktiga lagar får en styvmoderlig behandling.

 

Vårt demokratiska parlamentariska system innebär att utskottsarbetet med fördjupning i lagframställningar är bärande i lagtingets arbete. I utskottet finns möjligheter att i sak granska vad de olika paragraferna kommer att leda till i människors praktiska vardagsliv, inte minst plan- och bygglagen som kan påverka enskilda människors liv märkbart.

 

Därför är det inte bra att landskapsregeringen har hållit på detta stora lagpaket till sista minuten av lagtingets mandatperiod. Vi förutsätter att social- och miljöutskottet, trots tidsbristen, skall göra ett grundligt arbete och vi liberaler kommer att delta i detta arbete och där aktivt arbeta för att olika intressen skall få utrymme och tid att föra fram sina åsikter. Vi vet nämligen att det finns och har funnits många åsikter plan- och bygglagen. Under den här korta tiden av beredningen i lagtinget har vi inte haft möjlighet att se t.ex. hur mycket alla de rätt så kritiska remissvaren har påverkat den färdiga produkten. Således kommer vi att lyfta upp många frågeställningar i utskottsarbetet. I dag tänkte jag koncentrera mig på ett par frågor som under åren har varit viktiga för liberalerna.

 

Herr talman!

Det som vi hela tiden har efterlyst och saknat är att planeringsinstrumentet för hela landskapet skulle finnas i landskapsregeringens händer. Det är ingenting nytt. Då kunde genomgripande samhälleliga planer göras för att trygga planeringen av alla viktiga samhällsfunktioner, såsom tryggandet av energiproduktion, t.ex. vindkraftspark, säkrandet av placering av näringar som fordrar övervakning, av utsläppstyp, fiskodlingar och andra produktionsanläggningar samt inte minst det som är dagens problem: tryggandet av förvaring och förbränning av avfall i den mån vi sköter om det själva i landskapet. Nu lämnas allt detta till kommunerna att komma överens om, och vi vet hur det fungerar. Alla vet att dessa anläggningar behövs, men inställningen: not on my backyard! är tyvärr rådande i mångt och mycket.

 

Den obligatoriska kommunöversikten blir inte på något sätt bindande utan mera som en beskrivning av dagens situation och intention i kommunen och kan lätt ändras. Lagförslagets 15 § säger att när man tar fram kommunöversikt skall kommunen planera så att det finns möjlighet till samordning med andra kommuners planläggning. Detta låter ytterst löst  men måste kanske tas som ett förslag och ett försök till mera allmän planering. Men liberalerna anser att detta inte räcker. Samma gäller generalplanen och detaljplanen, vilka dock är rättsligt bindande, men även de kan lätt ändras. Det långsiktigt bindande planeringsinstrumentet saknas tyvärr.

 

Landskapsregeringen har dock i förslaget en skrivning om sektorplanering och i allmänna motiveringen står det så här: ”I förslaget har en rätt för landskapsregeringen att i vissa fall fatta beslut avseende markanvändningen i kommunerna införts. Landskapsregeringen bör ha möjlighet att via plan- och bygglagen kunna påverka ett ändamålsenligt förverkligande av sådana enskilda projekt som har betydelse för hela landskapets samhällsfunktioner såsom hamnar, flygfält, energiförsörjning, avfallshantering och viktiga vägförbindelser.”  Det är just de sakerna som jag efterlyste.  Som ledamoten Britt Lundberg sade kan en sektorplanering göras tillsammans med kommunerna – intentionen är säkert god bara den fungerar. Steget till att från landskapets sida kunna ta ett helhetsgrepp om de viktiga samhällsfunktionerna skulle ha tillfredsställt liberalerna mera.

 

Herr talman!

Efter all diskussion om problemen med sjuka hus, med mögel- och fuktproblem samt materialproblem skulle man ha förväntat sig ett mera innovativt och modernt grepp i lagform. Lagen ställer nog behövliga krav på både placerings- och  planeringsarbete och genomförandet av byggprocessen, men garanterar detta att det blir ändring i det som vi i dag kallar för sjuka-hus-problematiken med enorma kostnader både för privatpersoner och för det offentliga samhället.

 

83 § ställer krav på bruks- och underhållsanvisning för byggnader och större renoveringsobjekt för att byggnaden skall kunna användas på rätt sätt. Det är en bra början, bara vi får folk att följa anvisningarna – vi vet själva hur det ofta blir med bruksanvisningar. Här behövs det även en enorm kontinuerlig informationskampanj, kalla det kanske: hur bo rätt. Faktum är att det många gånger är brister på erfarenhet och kunskap hos dem som bor i husen, t.ex. att man torkar kläder fel. Man har stora akvarier i små utrymmen. Den mänskliga faktorn spelar alltså in och då räcker det inte med hur bra huset än är byggt!

 

Diskussion har förts om den åländska byggbestämmelsesamlingen och ltl Anders Eriksson sade, lite hånfullt, att man har ifrågasatt rättssäkerheten. Jag anser att det ännu inte är fullständigt klargjort att försäkringsskyddet t.ex. kommer att bli tillräckligt, så jag hoppas att social- och miljöutskottet tittar på den här saken ännu en gång därför att det har ifrågasatts från sakkunnighåll om t.ex. finska försäkringssystem gäller om svenska Boverkets regelverk tas i bruk. Liberalerna är absolut inte emot att man övergår till svenska Boverkets regelverk bara detta garanterar de ekonomiska konsekvenserna för den enskilda byggaren. Jag förstår resonemanget om språket, men jag hoppas också att ni förstår det som jag ifrågasätter. Jag har ställt en enkel fråga om detta tidigare i lagtinget och blev någorlunda övertygad, men jag är inte ännu riktigt helt övertygad. Vi får hoppas att vi reder ut den saken i social- och miljöutskottet.

 

Under den här korta tiden som vi har haft ärendet på våra bord har vi inte hunnit titta på förslaget i detalj utan under behandlingen i social- och miljöutskottet kommer vi att ta upp mera detaljerade åsikter.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag kan trösta ltl Raija-Liisa Eklöw med att det är ett halvår kvar innan sessionen är slut och liberalerna har dessutom en bättre sits än de flesta, åtminstone en nästan lika god sits som centerpartiet i det här fallet, eftersom lagförslaget bygger på det lagförslag som liberaler och center lade fram tillsammans under tidigare mandatperiod. När det gäller påståendet att framställningen kommer i sista minuten osv. så vill jag protestera mot det. Det har jobbats som sagt kontinuerligt med den och det har förts framställningar i en jämn ström till lagtinget; orsaken till att den här kom lite senare än vad jag hade räknat med är faktiskt att kommunerna har begärt förlängning av remisstiden och vi har accepterat det därför att vi har ansett att det är viktigt att de får komma till tals i denna omfattande lagstiftning, precis som ltl Raija-Liisa Eklöw säger. Jag skulle heller inte kunna säga att remissutlåtandena har varit kritiska, men däremot uppbyggliga för det är svårt område och där det har kommit många goda förslag till förbättringar.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Kritiken att förslaget kommer sent beror närmast på att vi vet hur mycket social- och miljöutskottet har att jobba med redan. Att kommunerna ansöker om längre remisstid är förståeligt därför att de senaste lagframställningarna har inneburit ett par, tre veckors remisstid, och mindre kommuner har inte ens möten med två-tre veckors mellanrum. Det har nog varit lite bråttom på slutet.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Här har remisstiden inledningsvis varit sex veckor och sedan har den ytterligare förlängts. Ltl Raija-Liisa Eklöw efterlyser mer övergripande planering än i dag. Lagförslaget innehåller betydligt mer övergripande planering än det förslag som liberalerna och centern lade fram, just därför att vi vill ha möjlighet att kunna föra fram, i de fall det behövs: energiproduktion, kommunikation och avfallshantering, som har visat sig svåra att få placerade. Det är precis som ltl Raija-Liisa Eklöw säger, att inte på min bakgård! Inom dessa tre områden har landskapsregeringen tagit ett fast grepp, men vi vill däremot i beredningen ha ett nära samarbete med kommunerna och förhoppningen är förstås att man aldrig skall behöva använda instrumentet överhuvudtaget.

 

När det gäller bruksanvisningarna och deras användning får inte huset tas i bruk innan de finns.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Det arbete som gjordes gemensamt med centern och liberalerna resulterade i politiska övervägningar. Det är väl inte någon obekant att liberalerna hela tiden har arbetat för att landskapet skulle ha hand om den yttersta planeringen. I det förslaget kom vi fram till en kompromiss.

 

När det gäller bruksanvisningarna, herr talman, är vi glada för att de tas upp och det blir obligatoriskt därför att all dokumentation är bra. Vi hoppas att det kommer att resultera i någonting gott.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag vill först säga att det gläder mig att liberalerna och ltl Raija-Liisa Eklöw verkar vara rätt nöjda med framställningen och jag ser fram emot ett konstruktivt och bra samarbete i utskottet. I egenskap av vice ordförande kan jag lova att vi kommer att ha en mycket saklig, effektiv och framför allt uttömmande behandling av framställningen i social- och miljöutskottet. Vi kommer att jobba intensivt under maj med framställningen.

 

Vad gäller försäkringsskyddet för fastigheter som ltl Raija-Liisa Eklöw uttryckte farhågor för så förstår jag resonemanget helt och hållet. Jag kan lova att vi kommer att höra både banker och försäkringsbolag samt reda ut de aspekterna.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Det låter betryggande. Jag är mycket glad för ltl Fredrik Lindqvists svar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Det brukar ofta sägas att de åländska partierna är så lika att man inte kan se några ideologiska skillnader. Här tror jag i varje fall att man kan se en sådan. Från centerns sida tycker vi, som jag sade i vårt gruppanförande, att det är väldigt bra att man stärker kommunernas självbestämmande och stärker de enskilda markägarna och personernas frihet. Vad jag kunde förstå av ltl Raija-Liisa Eklöws anförande är liberalerna dock inne på en motsatt linje: Är det på det sättet att man vill gå åt andra hållet och få mera centralstyrning?

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Det kan väl inte vara ltl Torbjörn Eliasson obekant att liberalerna hela tiden har pratat för en allmän planering i landskapet, en planering i landskapets regi som det var tidigare. Vi är för individens rätt att bestämma över sitt liv och leverne, men den allmänna planeringen måste ta hänsyn till också samhällets behov av just de nämnda områdena. Vi anser att det inte blir bra om det inte sköts av samhället och då närmast landskapsregeringen som har ett helhetsgrepp.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Det är intressant att höra. Jag ställde en retorisk fråga i min förra replik. Det här var specifikt om den övergripande planeringen, men i den här lagen ser man en liberalisering i väldigt många fall, inte bara när det gäller det utan många andra frågor också. Då är det intressant att höra om liberalerna stöder det.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Liberalerna är för individens rätt att bestämma över sitt liv och sin egendom. De paragrafer som gäller det är vi överens om.  Det måste dock finnas en kontroll så att det inte går överstyr, t.ex. vad beträffar miljöbestämmelserna. Det måste finnas en viss frihet under ansvar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Ltl Raija-Liisa Eklöw säger att långtgående övergripande planer bör göras. Jag förstod att hon också menade mera bindande planer. Tittar man i framställningen har kommunerna möjlighet att göra en översiktsplan, generalplan, delgeneralplan och ytterligare detaljplanera om man vill. Jag förstår inte riktigt hur man ytterligare skall kunna styra detta. Det förvånar mig lite att man vill centralisera och inte släppa ut det till kommunerna, som ltl Torbjörn Eliasson var inne på. Anser liberalerna att kommunerna inte har kompetensen eller vad beror det på? Möjligheten som kommunerna har är att man kan skicka på remiss eller i ett samråd med landskapsregeringen göra upp hur man vill ha det. Där får man hela den centrala styrningen.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Som ltl Brage Eklund säkert vet har det varit problem i landskapet, t.ex. att placera soptippar. Vi har stora problem när det gäller att placera våra vindkraftverk. Det kan i framtiden bli fråga om andra produktionsanläggning. Skulle vi behöva flytta flygfältet kan det bli ett stort problem. Det är alltså för att få ett helhetsgrepp för landskapet om dessa problem som liberalerna talar för en övergripande planering. Om kommunerna var för sig planerar detta, så får vi inte ett helhetsgrepp.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det är inte jag som skall försvara framställningen, men som jag läser den har landskapsregeringen möjlighet att gå in och säga vilka samhällsnyttiga planeringar som behövs i kommunerna, var de skall placeras. Jag förstår inte oron från liberalernas sida. Jag läser den åtminstone på det viset att där har landskapsregeringen möjlighet att påverka.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Den skrivning som jag just läste upp om sektorplanering tillåter att landskapsregeringen att tillsammans med kommunen uppgöra planer, men det är ändå inte en helhetsplan för hela landskapet utan det blir så att man tar kontakt med t.ex. Eckerö kommun och undrar om det här går bra. Så har vi tolkat det i alla fall, men om vi har fel och problemet med den övergripande planeringen blir löst i och med sektorplaneringen så är vi nöjda med det, så det blir för social- och miljöutskottet att reda ut dessa begrepp. Efter läsningen av framställningen anser vi att sektorplanering inte är tillräckligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Frågan om att införa de svenska byggbestämmelserna ser jag som en mycket viktig rättssäkerhetsaspekt. Frågan har från liberalernas sida kommit lite ”på sniskan” för det är i dag som situationen inte är rättssäker. Det är delvis så att de byggare, konsulter, som skall tillämpa regelverket helt enkelt inte förstår vad som står i tillämpningsanvisningarna och dels är det så att bestämmelserna inte gäller. Enligt 43 § självstyrelselagen skall bestämmelse som gäller i landskapet vara på svenska språket. Då gäller de inte, så situationen är oreglerad; vid en rättsprocess finns det inte reglerat i bestämmelse. Nu blir det alltså rättssäkert. Det är storligen förvånande om inte åländska finansinstitut och försäkringsbolag skulle acceptera svenska byggbestämmelser om man accepterar tidigare finskspråkiga som inte gäller! Rättssäkerhet är viktigt, men man måste se det åt andra hållet.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Det är inte bara fråga om åländska försäkringsbolag och finansinstitut. Vi vet att det finns många ålänningar som har sina fastigheter och hus försäkrade i finländska bolag. Det är för dessa invånares skull som vi vill garantera att det är rättssäkert. Jag sade redan, att vi har ingenting emot utan vi tycker att det är en stor framgång om den åländska byggbestämmelsesamlingen och svenska Boverkets byggregler träder i kraft på Åland, men vi hoppas ni förstår den lilla oro som finns för att detta kanske inte till fullo är betryggande.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Som dels lagtingsledamot och dels entreprenör i det privata är jag oroad över att rättssäkerheten inte är tryggad. Därför stöder jag förslaget å det varmaste. Är det så att ett finansinstitut eller ett försäkringsbolag skall verka på Åland skall det ha näringsrätt och i näringsrätten står att verksamhetsspråket är svenska; då måste det vara bättre om man har regelverk på svenska än om de är på ett språk som kunden och högst troligen personalen inte heller förstår samt som domstolen inte vill kännas vid för att det inte finns någon rättslig grund, eftersom det anges i självstyrelselagens 43 §, återigen, att bestämmelser som skall gälla i landskapet skall vara på svenska. Nu rättas det problem till som har varit ett stort problem för många entreprenörer och konsulter samt också för försäkringsbolagen, där man säkert har begått något misstag när man inte har kunnat läsa sig till. Det finns säkert försäkringsfall som kan härledas till det här missförhållandet, som nu inte förekommer i framtiden.

 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Om det är så här är det jättebra. Liberalerna stöder det till fullo, som jag sade tidigare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Herr talman!

Vi har i dag det stora nöjet att få ta del av landskapsregeringens förslag till ny plan- och bygglag. Frågor som rör mark och byggnader har alltid varit viktiga för oss ålänningar, varför det inte är speciellt anmärkningsvärt att det har tagit ganska lång tid att komma i mål med lagen, tio år tror jag ltl Torbjörn Eliasson nämnde.

 

Det här är en mycket speciell lag. Det är en bra lag och det är en lag för en hållbar utveckling ur flera perspektiv. Plan- och bygglagen är inte bara en lag för ett hållbart byggande. Det är inte heller bara en lag för en god miljöhushållning. Det är inte heller bara en lag för ökad rättssäkerhet. Det här är framför allt en lag där självstyrelsen tar ett jättekliv framåt. Det är en lag där vårt svenska språk det realpolitiska lyft som vi flera gånger har diskuterat den här våren. Det är en lag där äntligen åländska byggherrar och entreprenörer kan börja kommunicera och framför allt avtala med varandra på vårt språk, på svenska.

 

Den frisinnade gruppen vill tacka minister Lundberg och hennes beredande tjänstemän för en mycket bra framställning som vi till fullo ställer oss bakom. Det finns förvisso som i alla framställningar detaljer som vi kommer att behöva att se över i utskottsbehandlingen, men i det stora hela är vi som sagt mycket glada över att få ta del av framställningen, en framställning som innehåller, som jag sade, så mycket mera av en hållbar utveckling i flera avseenden. Jag skall redogöra för några av dessa.

 

Den kommunala självstyrelsen stärks ytterligare genom att förfarandet slopas med generalplaners fastställelse av landskapsregeringen. Landskapsmyndigheten kommer framdeles enbart att ha en roll som stödjande och rådgivande under pågående planeringsprocesser i kommunerna.

 

Vidare kan vi konstatera att lagen möjliggör gemensamma plan- och byggnadsnämnder i kommunerna. Det här är ytterligare bra exempel på samarbete mellan kommunerna där man dels kan nå kostnadsbesparande lösningar och samtidigt höja kompetensen i den myndighetsutövning som byggnads- planläggningsnämnderna handhar. Ett scenario kunde vara en framtid där vi exempelvis har fem byggnadsnämnder: västra, östra, norra och södra samt skärgården, bara som ett exempel, man kan organisera det på många sätt. Men det viktiga att poängtera är att kommunerna ges möjligheter, det är ingenting som är tvingande, det kan vara som det är i dag med den nya lagen.

Det kommunala självbestämmande ökar, som sagt, ytterligare.

 

En betydande förbättring är också om generelplanens rättsverkning som finns i 21 § och som möjliggör bygglov i område som är i behov av planering. Det här är något som speciellt gynnar fritidsbebyggelsen, utbyggnad av stugbyar, som ett exempel.

 

Det är också mycket tillfredsställande för oss frisinnade att den nya plan- och bygglagen bättre tar tillvara markägarnas intressen. Bl.a. kan en markägare i samråd med kommunen låta upprätta en detaljplan för ett visst område. När det gäller inlösen och ersättningsskyldighet som uppstår till följd av planering så förbättras även där markägarens ställning. Man kan säga att markägare ges rätt till ersättning från första dag som kommunen genom planeringsåtgärder fråntagit, begränsat eller på annat sätt inkräktat på den privata egendomen.

 

Ålands Framtid är tyvärr inte närvarande i dag och det tycker jag är synd med tanke på en så här viktig språkfråga, men ltl Brage Eklund bekymrade i ett tidigare inlägg om ökad byråkrati med anledning av 72 §. Det har att göra med den ökade rätten för grannar att ha synpunkter på byggnadslov utanför detaljplanerat område. Ltl Brage Eklund sade att detta kan påverka byggnadsnämndens beslut i en bygglovsfråga. Jag vill ändå understryka att byggrätten ändå är en subjektiv rätt; så länge man inte i lag förbjuder någon att bygga något kommer inte det här att hindra ett projekt. Byggnadsnämnden får inte låta sig påverkas av tyckande. Jag är övertygad om att detta kommer inte att medföra förlängda byggnadsprocesser utan där finns det andra faktorer som är betydligt mera påverkande och som man bör se över. Ett färskt stort exempel är vindkraftsparken på Båtskären, som fördröjdes fyra-fem år, men det var med den gällande lagen och då var det andra faktorer, andra s.a.s. rättssäkerhetsgaranterande rättigheter, som medförde fördröjning.

 

Herr talman!

En glädjande nyhet, inte minst för alla hemmafixare, är att den s.k. Friggebo-paragrafen ändras så att Friggebodar eller andra liknande ekonomibyggnader utanför detaljplanerat område nu får vara 15 kvadratmeter i stället för 10 kvadratmeter. En carport får dessutom vara ända upp till 30 kvadratmeter. Det här är alltså utanför detaljplanerat område, men vi skall komma ihåg att den största delen av Åland är inte detaljplanerat så det är väldigt många fastigheter som omfattas av förbättringen.

 

Herr talman!

Det är absolut bästa med framställningen är ändå det faktum att problematiken med tillämpandet av de finska byggbestämmelsesamlingarna på Åland nu en gång för alla grävs ner. Enligt framställningen skall Åland använda sig av det svenska Boverkets konstruktionsregler för byggande. Den här reformen, vill jag hävda, är bland de största självstyrelsepolitiska steg vi har tagit på bra länge. Boverkets publikationer är inte sammanvävda med den svenska plan- och bygglagen på samma sätt som Finlands byggbestämmelsesamling är länkad till den finska markanvändnings- och bygglagen, vilket gör den mycket lätt att använda i landskapet. Dessutom, om man följer Boverkets byggregler, uppfyller man kraven på ett sunt och säkert byggande. Finns det delar av Boverkets regler som inte skall tillämpas i landskapet och finns det andra byggregler från annat håll som landskapsregeringen anser bör tillämpas så kommer detta att anges i Ålands byggbestämmelsesamling. Förvisso kan man hävda att den finska byggbestämmelsesamlingarna finns på svenska som sådana, men vi skall komma ihåg att det förekommer en massa hänvisningar till handledningsböcker och normer som inte finns översatta. Jag talade med en byggmästare så sent som på förmiddagen som berättade om RT-korten som exempelvis anger hur en trappa skall konstrueras. Det fanns stora lager av dem på svenska i Finland, men när lagret tar slut trycker man inte upp mera; förklaringen har varit att i svenskbygderna i Finland är man nöjd med de finska RT-korten.

 

Herr talman!

Jag vill kort citera ur Sanders-rapporten från 2003: ”Det kommer årligen ut mycket nytt material inom alla sektor, byggsektorn, elsektorn, VVS, markarbeten etc. Det skulle bli väldigt dyrt att översätta dem och den åländska marknaden anses för liten för att man skall kunna översätta materialet till svenska. När det gäller den finlandssvenska marknaden utgår man från att arbetsledningen kan finska.” Jag är inte förvånad! ”På byggnadsbyrån är man medveten om att detta skapar problem för åländska byggentreprenör som därför får en stor kunskapsbrist och ett mycket tyngre sätt att jobba. Till viss del kan man i stället använda de svenska tillämpningsanvisningarna AMA, allmänna material- och arbetsanvisningar, men eftersom det är ett rikssvenskt material så måste man känna till i vilken del de överensstämmer med åländska och finska krav. Flera konsulter och planerare använder dock de rikssvenska tillämpningsanvisningarna i brist på översatta finska anvisningar.”

 

Herr talman!

Byggsektorn har alltså till vissa delar redan börjat tillämpa det som vi i dag skall lagstifta om. Det är alltså en oundviklig förbättring/förändring. Ålands byggbestämmelsesamling är alltså suverän ur flera perspektiv: den skapar förutsättningar för ett hållbart byggande, både ur ett byggnadstekniskt perspektiv och ur ett språkperspektiv.

 

Herr talman!

Vi har länge ventilerat problematiken med byggfusk, fukt och mögel. En förutsättning för att förebygga dylika problem måste ändå vara att dokumenten, avtalen, som skall tillämpas vid ett bygge finns på vårt eget språk, finns på svenska. Genom antagandet av en åländsk byggbestämmelsesamling blir det så.

 

Herr talman!

Vi skriver i dag självstyrelsepolitisk historia. Det är inte ofta man får säga det, mest känns det som att vi stampar på stället och ibland tar vi även steg bakåt, såväl när det gäller självstyrelsen i allmänhet som när det gäller bevarandet av vårt svenska språk. Men i dag tar vi ett jättekliv framåt. Jag och den frisinnade gruppen gläds med den åländska byggsektorn, allt från planeraren bakom ritbordet till målaren som drar den sista strykningen. En stor dag för Åland, en stor dag för åländskheten, en stor dag för vårt svenska språk!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är glädjande att se att ltl Fredrik Lindqvist igen har tagit en aktiv roll här i salen! Han har länge varit frånvarande både i bänken och i talarstolen, men det är bra att han har aktiverat sig, speciellt i den  här frågan. Vi är helt överens vad gäller de svenska byggbestämmelserna med Frisinnad Samverkan i den frågan. Jag har dock en undran om det rimmar med Frisinnad Samverkans ideologi när det gäller skrivningarna i 11 § och 72 §, där åtminstone jag och vi från Obunden Samling uppfattar det som restriktioner och ett styrdokument mera uppifrån sett. Vi i Lemland skulle förmodligen ha fått en soptipp om det här hade varit gällande för fem år sedan, för då hade landskapsregeringen antagligen bestämt så.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det första vet jag inte om riktigt hörde hemma i salen. Om man sitter här i salen och drar djupa suckar eller om man sitter uppe på arbetsrummet och jobbar är väl upp till var och en. Ltl Gun-Mari Lindholm väljer det förstnämnda. Jag har tyvärr inte framställningen med i talarstolen och kan inte se vilken paragraf ltl Gun-Mari Lindholm hänvisade till, men vi kommer att titta på de här bitarna i utskottet. För övrigt var det synd att inte Obunden Samling i repliken inte uttryckte större glädje över de förbättringar som framställningen innehåller med svenska språket och allt vad det innebär. Men det är likt ltl Gun-Mari Lindholm att peka på de negativa aspekterna i saker och ting!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag sade att vi är helt överens vad gäller de svenska byggbestämmelserna. Det har vi jobbat för länge. Vad beträffar mitt uttalande om ltl Fredrik Lindqvists aktivitet i salen kommer det sig av att ltl Fredrik Lindqvist själv sade att Ålands Framtid inte var i salen, vilket jag uppfattade som väldigt orättvist eftersom de är flitiga att sitta här i salen och lyssna men inte råkade vara närvarande just nu. Jag hoppas att man i utskottet skall titta på 11 och 72 §§, för de innebär en viss restriktion som är viktiga för dels det kommunala utrymmet: hur kan man använda sig av den kommunala marken och i 72 § gäller de att planera och kunna använda den egna marken, där grannarna nu får en mycket viktigare roll.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det enda jag kan säga från talarstolen just nu är att vi kommer att titta på paragraferna 11 och 72 §§, precis som på alla övriga paragrafer i utskottet och vända och vrida dem, beakta olika aspekter. I övrigt är det min förhoppning att ltl Gun-Mari Lindholm ägnar all sin energi på att vara med och driva igenom framställningen så att vi för en gångs skull når en förbättring, en förändring för det svenska språket på Åland och att lägga mindre energi på detta tragglande och hackande på oväsentligheter.

 

 (Kl. 11.47).

TALMANNEN: Lagtinget ajournerar sig för att inta lunch och plenum återupptas kl. 12.45.

 

                                                                 ----------------

 

(Kl. 12.45). Plenum fortsätter. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

När Obunden Samling 1997-98 genom kansliminister Bengt Häger tog initiativet att förnya plan- och bygglagen så kunde man nog inte tänka sig att det skulle ta tio år, men det har det de facto tagit. Då föranleddes revideringen av det klassiska att det har kommit ny lag i Finland och då måste också vi ha en ny! Men under processen, där jag också var mycket delaktig som Hägers efterträdare, framkom det att egentligen har inte vår lag så stora fel att man därför måste ha en ny. Från att förslaget från början mycket var en kopia av det finska, har det reviderats och man har åter tagit många åländska ingredienser till heders. Det slutade så med mitt förslag att det drogs tillbaka och nu har man kommit med ett förslag som till ganska mycket, vad jag kan se i alla fall, liknar de förslag som tidigare fanns och då menar jag i positiva termer. Det finns mycket som är bra i framställningen och det finns också några saker som är mindre bra.

 

Jag skall börja med de saker som är bra, och det som jag inte nämner är också bra. Att man nu avser införa svenska byggbestämmelser fullt ut var någonting som jag under min tid som kansliminister initierade och vi blev väldigt positivt bemötta från landskapets sida när det togs kontakter och vi frågade det svenska Boverket om detta var möjligt. Varför inte? sade man därifrån och sedan dess har samarbetet varit positivt och nu gör man slag i saken och inför det. I princip är det möjligt redan i dag eftersom man redan har en åländsk byggbestämmelsesamling. Vad jag förstår är det några detaljer i lagen som gör det ännu mer passligt. Många åländska byggen har redan använt dessa som bas; som vi hörde i debatten så är det en väldig brist när man skall ha dessa regelverk på svenska eftersom man dels inte översätter dem och dels inte trycker upp dem. Det här är en viktig rättssäkerhetsaspekt och det handlar trots allt om bestämmelser som är viktiga för människors hälsa och för människors säkerhet samt för andra saker: att byggherrar och konsulter skall kunna göra sitt arbete korrekt och ta del av den forskning som kontinuerligt bedrivs som sedan sätts i tillämpning i regelverken.

 

Man kan alltså säga att det här är ett litet steg för oss som lagstiftare, men det är ett stort kliv för självstyrelsen; att man nu sätter svenska regler i bruk på Åland för första gången är väldigt bra. Jag tycker att det här tankesättet skall vi kunna och måste vi ha också i andra sammanhang. Jag har sagt tidigare att man borde fundera generellt sätt att få en överenskommelse mellan Finland och Sverige och Åland att kunna sätta svenska bestämmelser i större utsträckning i kraft för att vi skall kunna använda oss av svenska myndigheters service när det inte finns på svenska i Finland längre, och den utvecklingen accelererar som bekant. Det är mycket bra initiativ som nu körs i hamn.

 

Jag gillar också många ingredienser i lagförslaget där man förenklar förfaranden, man delegerar, man delegerar från landskapsregering till kommuner och man tar bort onödiga regleringar, man lämnar lite friare tömmar för medborgarna när det gäller t.ex. vad man kräver bygglov för osv.

 

Det är också bra att man nu går i hamn med kvalitetssäkringen och att man ställer krav på att det på en byggnad skall finnas en instruktionsbok. Det finns instruktionsböcker i dag på alla möjliga och omöjliga prylar, men inte på ett hus, och det är mycket märkligt. För de allra flesta är den största investering man gör i sitt liv när man köper sig ett hus och då finns det ingen instruktionsbok och därför sker det mycket felaktigheter, det uppstår fuktproblem i hus och inomhusklimatproblemen kommer sig av att man inte förstår sig på sin byggnad. När man inte heller kan underhålla sin byggnad på rätt sätt tappar den också mycket värde osv. Allt det här nämns nu i en instruktionsbok och då förbättras situationen avsevärt för fastighetsägaren, det är ett mycket bra initiativ.

 

När jag sade att man behåller mycket av det åländska stuket, så behåller man i förslaget framför allt byggnadsordningar och kommunöversikter. Byggnadsordningen är i åländska förhållanden ett välanvänt instrument och ett lämpligt instrument i åländska förhållanden och därför är det bra att det finns kvar. Det har från tid till annan föreslagits att den skulle tas bort. Kommunöversikter är också ett bra instrument för den landsbygden där man kanske inte vill vare sig detalj- eller generalplanera utan man nöjer sig med en kommunöversikt där man ungefär har klart för sig kommunens utveckling. Sedan kan man ur den tillämpa och göra general- och detaljplaner. Det är mycket bra att kommunöversikten också är kvar, den har varit på väg bort tidigare.

 

Så några saker som jag tycker att är mindre bra och rentav dåliga. Jag skall börja med det största. Det är sektorplaneringen i 11 §. Här måste jag säga att när jag läser paragrafen är det nog delvis ganska pulshöjande eftersom detta går helt emot min och Obunden Samlings uppfattning, och det förvånar mig att det finns två borgerliga partier i regeringen som kan tänka sig en sådan här reglering. Landskapsregeringen skall: ”vid behov fatta beslut om markanvändning för vissa ändamål, vilka har en betydande samhällsfunktion, eller för ett visst för samhället betydande syfte”. Då kan man för det första konstatera att för behoven som listas  - kommunikation, trafiknät, hamnar och flygfält – så finns det redan instrument i form av expropriering, i form av vägplansinstrumentet, det är inte några problem. Om vi skall bygga en väg så tar vi en vägplan. Punkten 1 är onödig. Punkt 2: energiproduktion och energiöverföring. När det gäller energiproduktion finns det inte direkt ett sådant här verktyg, men när det gäller överföring så finns ellagen; Kraftnät Åland har rätt att där behov finns dra elledning, så det är helt onödigt. När det gäller punkt 3: avfallshantering, så vad menas med det? Vilken stor anläggning skall man placera på Åland så att man behöver ha detta? Jag bävar för att det är en ny soptipp, att vi skall mot EU:s regelverk och mot allt förnuft anlägga en soptipp på Åland! Det verktyget vill jag inte ge åt någon regering, oavsett sammansättning.

 

Det enda som jag kunde tänka mig att skulle vara till nytta med 11 § är om man, som sades här, skall anlägga en vindkraftpark, men där anser jag att kommunen också skall ha rätt att säga, så mycket skall vi lita på kommunen, att det är kommunen som avgör det, vi skall inte här från centralt håll tvinga på någon en vindkraftpark om inte kommunen vill det;  fast jag som bekant varmt stöder vindkraftssatsningar, så skall det ske med kommunens godkännande och inte något dekret från Mariehamn. Jag ifrågasätter också hur detta skall ske rättssäkert och hur det överhuvudtaget skall kunna lagstiftas så här med hänvisning till självstyrelselagens 21 § att individens rättigheter skall finnas i lag. Som jag ser paragrafen är den väldigt luddig, det är många tolkningsmöjligheter, vad som är betydande, vad som är behov. När en rekommendation utfärdas drabbar den inte markägaren före planläggning eller vid beslut om användning av markområde; i vilket skede skall man då kunna kräva ersättning och i vilket skede skall man kunna överblicka vilka vilket intrång detta innebär för en markägare? Mycket märkligt! Det borde i så fall vara tvång för kommunen att omedelbart sätta en plan så att man skulle få förfarandet med markinlösen osv. Det står i paragrafen: ”Beredningen av ärendena skall basera sig på en växelverkan mellan olika intressegrupper och berörda kommuner. Vid beredningen skall en konsekvensutredning enligt 5 § utföras.” Här måste man fråga sig som i Katekesen: Vad är det? Hur kan man garantera markägarnas rättssäkerhet?  Det här hoppas jag verkligen att social- och miljöutskottet tittar väldigt noga på och tar bort ur lagen. Jag kommer annars att föreslå det i andra behandlingen.

 

Vidare kan man tänka sig att det finns problem också ur rättssäkerhetssynpunkt med 72 §, som inte är helt av ondo. Jag förstår tanken bakom att man som granne skall veta vad som pågår och har rätt att få ta del av vad som planeras i omgivningen. Men här finns det också många bedömningsgrunder som kommer att tillämpas väldigt olika. Så här lyder paragrafen: ”Innan en ansökan om bygglov avgörs skall syn hållas på platsen, om detta inte är uppenbart onödigt.” Vad är ”uppenbart onödigt”? Hur tror man att det kommer att tolkas av dels en nitisk byggnadsinspektör, paragrafryttartyp, av dels en väldigt liberal service-minded byggnadsinspektör? Det är ju byggnadsinspektören som avgör. När det gäller kallande av grannar ”skall grannar kallas till synen om det inte med beaktande av projektets ringa betydelse eller läge är uppenbart onödigt”. Vem avgör det? Jo, byggnadsinspektören. Återigen: hur avgör dessa två typer detta? I vilket skede kan det hända att den bedömningen är besvärsgrund? En granne kan besvära sig och säga att det är uppenbart att det inte var ett ringa projekt och det var inte ett läge som var uppenbart onödigt. Man skapar många sådana här osäkra besvärsgrunder. Som sagt, det är många in casu-bedömningar, man sätter ett ganska stort ansvar på den kommunala myndigheten att göra det här och är en kommunal myndighet så funtad att man vill ta det säkra för det osäkra så kommer man att ha hörande och syner vid varje byggnadslov. Det här är nog någonting som social- och miljöutskottet måste titta på; bestämmelsen borde kompletteras eller åtminstone tolkas ut lite mera noggrant, annars kan det bli stora problem. Huvudsyftet att man som markgranne skall kunna reagera är lovvärt, men det kan man också i dag till vissa delar. Vi skall vara försiktiga när vi inför sådana här paragrafer för det kan motverka sitt syfte.

 

Detta var två exempel ur paragraferna som jag ville kommentera.

 

I övrigt ber jag social- och miljöutskottet att vara väldigt noggrann i sin behandling. Jag hade nöjet att sitta i social- och miljöutskottet under föregående period när den förra plan- och bygglagen behandlades och då skickades den tillbaka, inte på grund av att det saknades servitutsbestämmelser utan på grund av att det var mycket felaktigheter i den. Jag hoppas att det nu är åtgärdat, men vill man vara på säkra sidan från social- och miljöutskottet kan man höra det förra utskottets ordförande, som har klart för sig vilka bekymren var, men jag hoppas att regeringen har rättat till de felen; jag har inte läst framställningen mot bakgrund av det och jag är inte heller delaktig i det detaljerade arbetet att lista problemen som var.

 

Detta, fru talman, i all korthet och jag ser fram emot social- och miljöutskottets betänkande.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman vände sig till de borgerliga partierna beträffande 11 §. Jag kan säga att i första utkastet fanns det sju olika områden som skulle regleras och för mig har dessa två områden, precis som ltl Danne Sundman sade, inte varit så besvärliga i och med att det finns andra instrument med vilka man kan uppnå samma sak. Man kan också svänga på det när man pratar om ett individperspektiv: det är också bra att veta som individ om du skall få en vindkraftpark eller liknande anläggningar i närheten, kanske en stor kraftledning, så det beror lite på hur man svänger det. Instrumenten finns, precis som ltl Danne Sundman säger, till vissa delar i andra lagar och därför har de här två inte varit så svåra för oss som parti. I grunden håller jag dock med ltl Danne Sundman och social- och miljöutskottet kan titta på 11 §.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Individens rättsskydd när det gäller stora anläggningar kommer ur lagen om miljötillstånd, där har man sin fulla rätt; man blir inom en 2 kilometers radie för det första sakägare och för det andra har alla rätt att framföra sina synpunkter när miljötillståndsprocessen går. Också om det skall göras miljökonsekvensbedömning får man sin rätt tillgodosedd. Man behöver inte ha något skydd i form av möjlighet för landskapsregeringen att skydda folk från saker och ting ytterligare. Det här är ett avsteg från den principen också att det är sakorgan som tar besluten. Vi hade en debatt häromdagen om just det att skall det vara politiker som besluter eller skall det vara sakkunniga. Nu återgår man då till den gamla regimen att landskapsregeringen skall kunna göra sådana här beslut. Om de sedan strider mot miljöprövningsnämndens beslut, vem får då rätt? Blir det armbrytning på torget och så är det någon som vinner! Skämt åsido, det är mycket betänkligheter med 11 §.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Enligt grundlagen har varje medborgare rätt att besvära sig i en sakfråga. Ltl Danne Sundman skall sätta in detta i sitt sammanhang; vi håller också på och jobbar med en förenkling av miljötillståndslagstiftningen, där bara några få saker skall ha miljötillstånd, medan det finns ett annat förfarande på en lägre nivå. Man bör sätta ihop de här två sakerna också och hitta en bra linje för att individen skall kunna känna att han vet om vad som sker i vårt samhälle.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Den framställningen ser jag fram emot! Det är ett bekymmer om man tänker på positiv rättsverkan. En markägare får av landskapsregeringen ett beslut att på den här marken skall det vara en sådan här anläggning; så får man inte miljötillstånd för att miljöprövningsnämnden gör en annan bedömning, utgående från det regelverket, så dessa regelverk måste absolut vara i kongruens. Jag ser ett stort problem med den här paragrafen, och bäst skulle det vara om man tog bort den för den kommer aldrig att användas. De enda två saker den överhuvudtaget skulle användas vid är energiproduktion och avfallshantering. Då skall man alltså tvinga på folk någonting väldigt otrevligt, vad det verkar. Det verktyget vill jag inte ge regeringen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

När det gäller oron över att grannarnas inflytande skall bli för starkt genom lagstiftningen vill jag betona att man måste se det ur två synvinklar, dels att man själv har egen mark och att man skall få göra vad man vill med den marken så långt som möjligt, men vi skall också komma ihåg att det uppstår överraskningar runtomkring en. Jag tror att man själv som markägare då skulle uppskatta om man initialt skulle ha fått vara med och åtminstone säga vad man tycker om det som uppkommer runtomkring en.

 

När det gäller plan- och byggfrågor finns det EU-direktiv som styr att grannarna har rätt till större påverkan i dag än vad de har haft förut. Men jag tycker ändå att vi har löst det på ett elegant sätt, om jag får säga det själv. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag vänder mig mot själva saken att man som granne skall bli hörd och ges möjlighet att vara med på synen utan jag vänder mig mot det att det är väldigt många bedömningsgrunder när man anser att det är ett sådant tillfälle där grannarna skall kallas till synen. Det menar jag att kan vara väldigt olika från fall till fall och från kommun till kommun samt kan bli en besvärsgrund att man har gjort fel bedömning, att grannarna i efterhand får rätt och säger att det här borde vi ha vetat om, vi borde ha kallats. Därför måste utskottet absolut strängera upp och lista vilka tillfällen då projektet kan anses vara ringa; ett egnahemshus är alltid ringa om det är under 250 kvadrat, läget av byggnadsplatsen är ringa vid vissa tillfällen, man måste vara mycket mer noggrann när man avgör när det här skall i bruk eller inte.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Dels hör det till den kommunala självstyrelsen att kunna dra dessa gränser. Det står också i lagen: där det inte är uppenbart nödvändigt. Jag tror att det är bättre att man inledningsvis tar en titt på tomten. Det  här kan man göra på mer och mindre komplicerade sätt också förstås. Det behöver, som sagt, inte vara någon uppsökande verksamhet eller någonting liknande utan de som är intresserade och vill vara med på en sådan här syn dyker upp, säger sin åsikt och sedan tar man hänsyn till det i beredningen om man så tycker att det är berättigat. Men målsättningen är också att det här skall leda till färre konflikter i slutändan och en större grannsämja. Jag kan inte tänka mig att det är någon som tycker att det är väldigt bra i de fall där det har blivit stora konflikter mellan två närliggande områden; nog skulle det ha varit mycket bättre om man kunde ha löst det före, kanske genom att flytta byggnaden en meter eller liknande.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

För det första fungerar det så här i praktiken i dag. Är det ett känsligt ärende så gör byggnadsnämnden syn och då kan man också ta del av de eventuella åsikter som redan finns. Jag menar att om man har som syfte att motverka konflikter så kan den här paragrafen de facto skapa nya: man känner sig fel behandlad, varför fick inte vi komma med på synen och så säger byggnadsnämnden, nej, det var uppenbart onödigt och det var ett ringa projekt! – inte för markägaren som har den uppfattningen. Jag tror att när man ger markägare nya rättigheter kan det vara konfliktskapande. Så läste jag paragrafen. Man bör överväga i utskottet, inte att ta bort instrumentet men att förtydliga det så att medborgarens rättssäkerhet kan tryggas

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Jag vill inledningsvis säga att jag självklart gläds åt det fina mottagande som framställningen har fått. I en sådan här lagstiftning som plan- och bygglagstiftningen som berör hela Åland och alla medborgare väldigt praktiskt i vår vardag tycker jag det är viktigt att det inte blir någon pingpong-lagstiftning som ändras varje gång det bildas en ny regering. Därför har vi också varit väldigt noggranna. Arbetet inleddes med att vi läste samtliga stenografiska protokoll för att försöka läsa ut att vad tycker de åländska partierna, vad tycker det åländska lagtinget om plan- och byggfrågor. Då har vi också försökt få med någonting åt alla för att inte det första man skulle behöva göra när en ny regering bildas är att riva upp denna lagstiftning, som jag inte tror är bra för befolkningen om man ändrar alldeles för ofta.

 

Det känns just nu att vi har hamnat rätt så rätt. Det som har fått kritik från något håll är bl.a. sektorplaneringen, men jag tror att det är ett sätt att ställa kyrkan ganska mitt i byn. Vi vet att det inte finns en majoritet här för att införa generalplanering, men det finns en stark vilja för det. Det finns också de som inte vill ha någon reglering överhuvudtaget. Då tror jag att det är ganska klokt att göra som vi har gjort: att man finner tre stycken centrala områden, där man ger landskapet ett övergripande planeringsansvar, om så behövs. Vi skall också komma ihåg att för att kunna ta till ett övergripande beslut inom dessa tre områden skall man också ha en nära kommunikation med kommunerna, diskutera och förhandla samt göras en konsekvensbedömning av det.

 

När det gäller kvalitet i byggandet finns det i lagstiftningen angivet om placering, vem som ansvarar för byggandet, om produkterna och sedan också bruksanvisningen som har mottagits med stort beröm, och det tycker jag är roligt.

 

Det finns också de som skulle ha önskat att det skulle ha funnits ännu mera i lagen, men min bedömning är nog att när vi har läst annan lagstiftning runtom och när vi också har läst förslag till ny lagstiftning som är på kommande så är det ungefär på den här nivån som kvaliteten i byggandet är på lagnivå. Det är sedan väldigt mycket som skall regleras när det gäller rutiner och när det gäller vilken typ av syner, vad kontroller skall innehålla osv., men det hör hemma på en lägre nivå, antingen på förordningsnivå eller någonting som jag med stor tillförsikt ser fram emot: i Boverkets byggregler finns det väldigt goda både rutiner, förslag till intyg man kan ge när man har gjort ett arbete i ett badrum osv., där man anger vilka material man har haft, torktid osv. Min bedömning är att det här är en lämplig nivå att lägga det på, att vi kommer att få en betydligt mer klargjort när det gäller kvaliteten i byggandet. Boverkets regler, förutom säkerheten samt framför allt den självstyrelsepolitiska idén att det svenska språket naturligt kan användas inom byggsektorn, har också andra fördelar och det är just när det gäller kvaliteten i byggandet.

 

Det har varit frågor om försäkringar skall gälla när vi går in för svenska byggregler osv. Vi har haft försäkringsbolag med i processen och känner förstås till försäkringslagstiftningen; det har inte varit någon tvekan till att det skulle vara några problem med det här. För det första är det inte vår sak att reglera oss efter försäkringarna på något sätt, utan det är försäkringarna som skall anpassa sig efter den lagstiftning som gäller. Jag kan inte tänka någonting än att om ett hus är beläget på Åland så måste försäkringsbolagen följa den åländska lagstiftningen. I min värld är det väldigt naturligt; jag har förstås inget emot att utskottet fördjupar sig ytterligare i det, men jag ser det inte som något problem.

 

Jag tänkte säga ifall någon har funderat, fru talman, att man i Sverige kommer att införa större Friggebodar än vad vi föreslår här på Åland. Vi hade en tanke på om vi skulle ha 15 kvadratmeter rakt av både på planerat och oplanerat område i lagstiftningen, men vi stannade för att ha 10 kvadratmeter inom planerat område. En av orsakerna till det är att 15 kvadratmeter möjliggör garage och i remissrundan motsatte sig många det av säkerhetsskäl – vi hade förslag att man inom oplanerat område skulle få uppföra garage utan byggnadslov – man tyckte inte att det var en bra idé att man specifikt skulle ge lov för garage eftersom det förvaras väldigt mycket material som kan vara explosivt eller ämnen som kan vara explosiva osv. Därför tyckte vi att inom tätbebyggt område gå in för Friggebodar på 15 kvadrat är kanske inte så fiffigt eftersom det just kan bli garage av det. Jag tror att det kan bli en diskussion i Sverige, inom planerat område, att takhöjden inte utökas och det betyder att ett 15 kvadratmeters hus där taknockshöjden är begränsad till 3 meter kan kanske få ett litet speciellt utseende, så jag tror att det är klokt att vi låter dem bygga Friggebodar på 15 kvadratmeter i tätbebyggt område i Sverige, så får vi se om vi tycker att de är fina eller inte!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det är allas vår strävan att vi skall få en så bra bygglag som möjligt. Mitt problematiserande om att anta svenska byggbestämmelser är inte någon kritik utan bara fråga om säkerhet. Jag vill ännu säga att vi är inte emot detta utan vill bara ha det bekräftat. Jag skulle vilja ställa en fråga och det gäller carport. Hur definierar man ordet ”carport”. Har den väggar t.ex.? Jag har inte hittat någon definitionsbestämmelse och eftersom det blir tillåtet att bygga carport på 30 kvadratmeter är det fråga om en ganska stor byggnad.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Den konstruktivitet som över lag råder i det här ärendet i salen gläder mig. När det gäller frågan om carport kanske det inte finns en definition i lagen på hur den skall se ut. Men carportar är generellt; det som skiljer dem åt är att de inte har garageportar t.ex. Det skall vara öppet. Har den två eller tre väggar är det ändå carport.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Social- och miljöutskottet kan kanske definiera ordet, om det kan tolkas på olika sätt, annars finns det säkert ett svenskt ord: biltak t.ex., om vi strävar till att ha svenska ord i vår lagstiftning. Liberalernas förhoppning är också att vi hittar en bra väg i den här lagstiftningen.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag har envisats i den här processen med att vilja kalla det för biltak, men däremot fått läxa tillbaka att ”carport” finns i Svenska Akademiens ordlista och är ett vedertaget svenskt ord för den här byggnaden, så jag fick ge mig!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Det är sannerligen en fruktbar vår. Efter att landskapsregeringen har levererat flera stora strukturella framställningar så har nu turen kommit till plan- och bygglagen, en lagframställning som tidigare har varit svår att få fram. Det är nu bara att gratulera minister Lundberg och hennes medarbetare som har lyckats med det här och instämma i nu äntligen!

 

Socialdemokraterna vill betona att det är riktigt bra att plan- och bygglagen beaktar en hållbar utveckling, tar hänsyn till naturvård, kulturvård och befintlig bebyggelse. Det här är oerhört viktigt och det skall bli intressant att se hur bra lagen kan bidra till att dessa mål uppfylls.

 

Vi är medvetna om att ett stort ansvar nu vilar på kommunerna och i synnerhet på kommunernas byggnadsnämnder och tjänstemän, såsom byggnadsinspektörer och planläggare. Fler kommuner kan ha en gemensam byggnadsnämnd. Det tror jag skulle vara en bra utveckling. För något år sedan gjordes ett seriöst försök att skapa en för flera kommuner gemensam avdelning för den tekniska sektorn,  men de här planerna förföll. Men i och med att kommunerna nu med den här lagen får ännu mer ansvar hoppas jag att samarbetet mellan kommunernas plan och byggnadstekniska sektorer kan förstärkas och utvecklas, inte minst med tanke på behovet av specialkompetens men även ur rekryteringshänsyn då de stora pensionsavgångarnas tid snart är här.

 

Vi stöder även att kommuninvånarnas möjligheter att följa med och delta i planläggningen förbättras, att grannar informeras och får rätt att vara närvarande på den förhandssyn som skall hållas innan ett bygglov beviljas. Det är bra och vi har redan hört många goda argument för det här och jag vill stöda dem som anför att det här kan vara bra att förebygga onödiga missförstånd som kan leda till osämja.

 

Det är också riktigt bra att funktionshindrades särskilda behov av framkomlighet beaktas. När man anpassar tomter och byggnader för funktionshindrade underlättar man även framkomligheten för barnvagnar och äldre med rullatorer. Alla vinner på att vi har miljöer och anpassar miljöer för funktionshindrade.

 

Vi är också mycket positiva till att det finns ett avsnitt om sektorplanering där landskapsregeringen kan vara med och påverka projekt som är viktiga för hela Åland.

Till sist vill jag personligen också tacka för att lagen nu kräver att byggnadsmaterial sorteras och att rivningsmaterial återanvänds. Det är ett bra sätt att minska miljöbelastningen och att nyttja naturresurserna till fullo. Jag har själv varit ansvarig för ett projekt där byggnads- och rivningsmaterial omhändertas, sorteras och återanvänds. Förutom miljöaspekten har det här varit till nytta även för många långtidsarbetslösa.

 

Socialdemokraterna stöder framställningen om en ny plan- och bygglag och vi önskar social- och miljöutskottet ett gott och konstruktivt arbete.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Näringsutskottets betänkande nr 3/2006-2007 angående vårjakten. (FR 14/2006-2007 och HM 49/2005-2006).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts i andra behandling eller att förkasta det. Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet, därefter föreläggs framställningen ingående lagförslaget för antagande i dess helhet, sedan den i betänkandet behandlade hemställningsmotionen nr 49/2005-2006 för enda behandling. Slutligen föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 20 § jaktlagen för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs därefter den i betänkandet behandlade motionen 49/2005-2006 för beslut i enda

behandling. Föreläggs det betänkandet ingående klämförslaget. Klämmen är godkänd.

 

Föreläggs betänkandets motivering för enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Härmed är lagförslagets tredje behandling och hemställningsmotionens enda behandling avslutad.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 12/2006-2007 om ny pensionslagstiftning för dem som omfattas av regelverket om statens pensioner. (FR 12/2006-2007).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkänts vid andra behandling eller att förkasta dem. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslagen för beslut var för sig. Slutligen föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner för antagande i tredje behandling.  Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om landskapet Ålands pensionsfond för antagande i tredje behandling.  Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 30 § landskapslagen tjänstemannalagen för landskapet Åland för antagande i tredje behandling.  Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs betänkandets motivering för enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 5:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/2006-2007 angående ändringar av landskapets jämställdhetslagstiftning. (FR 15/2006-2007).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om landskapet Ålands jämställdhetsdelegation för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 1 och 6 §§ landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om tjänstekollektivavtal för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 6:

 

Näringsutskottets betänkande nr 4/2006-2007 om finansiering av landsbygdsnäringar. (FR 17/2006-2007).

 

Först tillåts diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om remiss till stora utskottet.

Diskussion.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Näringsutskottet har avgivit betänkande om framställning nr 17/2006-2007 om finansiering av landsbygdsnäringar. Genom förslaget upphävs gällande landskapslag om finansiering av landsbygdsnäringar samt möjliggörs genomförandet av EG:s ändrade bestämmelser om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken och de stöd som omfattas den. Landskapsregeringen vill samtidigt att regelverket smidigare än hittills skall kunna beakta ändringar i EG-bestämmelserna.

 

Utskottet föreslår att lagtinget antar landskapslagen med två mindre ändringar.

 

Utskottet konstaterar att den föreslagna landskapslagen utgör ett led i implementeringen av landskapets landsbygdsutvecklingsprogram för perioden 2007 – 2013. Landskapslagen, som i grunden är en närmast teknisk ramlag, ersätter gällande landskapslag om finansiering av landsbygdsnäringar. Närmare bestämmelser om stödet finns i EG-förordningar och i landsbygdsutvecklingsprogrammet.  Utskottet konstaterar att lagstiftningen är en följd av EG:s regler på området och har inga principiella invändningar mot själva lagförslaget.

 

I detaljmotiveringen i 5 § föreslår utskottet att paragrafen ändras så att gårdsbrukskommissionen

bibehåller sin uppgift att bistå landskapsregeringen vid beslut om stöd enligt artikel 26 i landsbygdsutvecklingsförordningen som avser stöd för bättre konkurrenskraft inom jord- och skogsbruket. Artikel 26 motsvarar närmast dagens räntestödslån och investeringsstöd.

 

Enligt utskottets mening tillför kommissionen lokalkännedom vid beslutsfattandet och systemet blir inte lika sårbart eftersom beslutsfattandet inte är beroende av en enskild tjänsteman. Därtill leder deltagandet i beslutsfattandet till att kommissionen tidigare ser eventuella behov av ändringar och på så sätt får bättre möjligheter att snabbt komma med förslag till utveckling av stödsystemet.

 

Utskottet anser också att det är viktigt att landskapsregeringen vid tillsättandet av gårdsbrukskommissionen tillser att kommissionens medlemmar besitter tillräcklig sakkunskap på området.

 

I 26 § föreslår utskottet ett förtydligande av paragrafen så att det klart framgår att de beslut som landskapsregeringen fattar med stöd av paragrafen skall grunda sig på Europeiska gemenskapens förordningar. Bestämmelsen motsvarar närmast 28 § i gällande landskapslag om finansiering av landsbygdsnäringar, dock så att det i den nu aktuella paragrafen finns en närmare beskrivning av vilka beslut som kan fattas.

 

I detta ärende har ltl Carina Aaltonen inte till alla delar kunnat omfatta utskottets förslag och har därför fogat en reservation till betänkandet.

 

Med hänvisning till det anförda föreslår alltså utskottet att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslaget enligt den lydelse som utskottet föreslår.

 

Fru talman! Jag återkommer vid behov i ärendet.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Jag har inlämnat en reservation just när det gäller 5 § där utskottet vill att gårdsbrukskommissionen skall bibehålla sina nuvarande uppgifter, dvs. att även granska enskilda näringsidkares investeringsansökningar. Det här anser jag att är att hålla kvar en byråkratisk organisationsmodell och som jag också anser att inte är helt rättssäker, då fler personer än nödvändigt får ingående insyn i enskilda landsbygdsföretagares ekonomiska kalkyler, projekt, planer och finansieringsmöjligheter. Vi måste komma ihåg att gårdsbrukskommissionen är ett politiskt tillsatt organ och att politiska avväganden och bedömningar kan ligga till grund för beslut. Det här anser jag att inte är rättssäkert eftersom beslut skall tas på sakliga grunder och i enlighet med gällande regelverk. Jag ifrågasätter även behovet av den lokalkännedom som gårdsbrukskommissionen skall kunna bistå med.

 

Jag understöder landskapsregeringens förslag, nämligen att inte politiskt tillsatta organ skall delta i beredningen av stödärenden som rör enskilda och att gårdsbrukskommissionen i stället skulle få en mera utvecklande uppgift och arbeta med utvecklingsarbete och analys av regelverket, att gårdsbrukskommissionen skulle få en mer visionär och framåtsträvande roll just för att utveckla och gynna den åländska landsbygdsnäringen.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Eftersom det har varit olika åsikter i utskottet om det här och det har tillfogats en reservation vill jag lite klargöra min ståndpunkt i detta ärende. Gårdsbrukskommissionen stärker de enskildas rätt till en flexibel tolkning av lagstiftningen och det regelverk som finns fastslaget samt att även i ett tidigt skede kunna föreslå förändringar när marknaden, konkurrenssituationen och världen runtom förändras. Det är väldans viktigt för det åländska lantbruket och vilket företag man än sysslar med. Vi vet att här på Åland står vi inför nya utmaningar hela tiden, varje gård måste ta tag i situationen och ha beredskap att utveckla verksamheten enligt marknadens villkor. Det är också angeläget att man som företagare trivs med det man håller på med, dels för egen del men också för att den unga generationen skall se yrket som en framtidsnäring.

 

Vi skall också veta varför vi har investeringsstöden, om man ser det i ett vidare perspektiv. Arbetsplatserna inom halva åländska förädlingsindustrin samt en del av sysselsättningen inom handeln är alltså i dag åtminstone delvis beroende av utvecklingen inom lantbruket. Vad betyder det i framtiden om råvaran, produktionen av industripotatis till t.ex. Chips understiger 50 procent på Åland, flyttar tillverkningen då? Här är det också alltid viktigt med investeringsstöd för nya innovationer som man också har föreslagit från landskapsregeringen för maskiner. Vi skall komma ihåg att vi trots allt har höga transportkostnader om man skall importera produkter hit, förädla dem och sedan ytterligare transportera dem vidare. Det här är en helhet.

 

Ålands jordbrukare anser att det är angeläget att det åländska jordbruket har ett gott investeringsstödsprogram som gör att man kan stärka framtidstron och konkurrenskraften hos jordbrukarna. Det är viktigt att komma ihåg att de åländska jordbrukarna inte krävde dessa förhållandevis höga investeringsstöden, utan det man begärde var att få fortsatta produktionsstöden enligt artikel 141 med en förhöjd nivå från år 2004.  Från EU:s sida var man inte beredd att godkänna detta och resultatet blev att stöden enligt artikel 141 blev sjunkande från 2003 års nivå. De nationella växtodlingsstöden försvann, ges i dag som ett tillägg till miljöstöd osv. Dessutom krävde kommissionen att Finland tillämpar förhöjda investeringsstöd på investeringar som berörs av stöd enligt de här artiklarna.

 

Jordbrukarna och företagarna anser det oerhört viktigt att vi dels kan stöda samma objekt i stort som man gör i riket, dels att vi kan stöda investeringar som är särskilt angelägna på Åland utgående från de grödor och produktionsgrenar som är särskilt viktiga här i vårt landskap och även utgående från de odlingsbetingelser och det geografiska läge som vi har. Man har från jordbruksorganisationerna och andra på olika sätt uppmärksammat Ålands landskapsregering på att man i lagstiftningsåtgärder och utarbetande av bestämmelser och tillämpningar alltid skall ta hänsyn till näringens förutsättningar så att vi inte får en snedvridning av konkurrensen jämfört med våra yrkesbröder och –systrar i våra närområden och länder varifrån det importeras livsmedel.

 

Vi vet att det säkert diskuteras mycket hur man tillämpar investeringsstöden, men vad det i grund och botten handlar om är att vi skall ha ett företagande på Åland och skall de som sysslar med företagande också ha rätt att tjäna pengar på arbetet? Det är viktiga saker som man säkert behöver diskutera. Här vill jag påstå att den lagstiftning som man har fastställt i regelverk för gårdsbrukskommissionen, investeringsstöd osv. samt även all annan lagstiftning måste tolkas så smidigt som möjligt för våra åländska förhållanden. Förvaltningen måste ha som målsättning att göra det enklare att bedriva företag och även stöda företagen här. Det är också där som gårdsbrukskommissionen kommer in och har en stor uppgift. Vi vet t.ex. att byggnadskostnaderna på Åland är mycket höga och detta måste man beakta på något sätt också i de normkostnader som fastställs och som ligger till grund för investeringsstödslånen. Man skall ta i beaktande en massa kriterier när det här bedöms. Vi har mycket olika lagstiftning. Vi har i dag diskuterat plan- och byggnadslagen. Inom miljöområdet har vi vattenlagen för landskapet Åland. Vi har Ålands landskapsregerings beslut om begränsning av utsläpp i vatten av nitrat från jordbruk, enligt nitratdirektivet, vi har rådsdirektivet om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Vi har byggnadslagen för Åland och Finlands byggbestämmelsesamling i enlighet med överenskommelseförordning, vi har landskapslag om naturvård, vi har miljölagen. Inom hygien har vi landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om livsmedelshygien i fråga om animaliska livsmedel. Vi har landskapsförordning om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattning om livsmedelhygien där det brukar förekomma vissa ändringar och strängeringar. Vi har djurskyddet: djurskyddslag för landskapet Åland, vi har djurskyddsförordningen. Detta är lagstiftning där vi har en stor del av lagstiftningsbehörigheten här hemma på Åland. Jag har kanske många gånger från talarstolen och i grupparbetet varit kritisk till många saker som jag inte tycker uppfyller den praktiska synen som många lantbrukare har på dessa frågor. Det är här som man behöver hitta just den biten. Därför är det mycket bra att ha en gårdsbrukskommission som tittar på den praktiska sidan av frågorna och kan komma i ett tidigt skede med förslag.

 

All den lagstiftning som jag har räknat upp ligger till grund för det här. Den ser också olika ut i vår närregion, även när det gäller Sverige, som vi jämför oss med och som vi många gånger skall konkurrera med.

 

Det är många turister som kan fråga om det finns restauranger i närheten som serverar svensk mat, åländsk mat. Var kan man få köpa älgköttet? Inte är det på många ställen! Man skall diskutera hur vi behandlar de här frågorna i annan lagstiftning. Här kanske vi inte kan köpa en höna och tillreda den själv; hönsen är inte ens ute i dag, men far vi till Italien får vi köpa en frigående höna och tillaga den. Ungefär sådan är lagstiftningen inom EU i dag. Vi skall alla vara i samma konkurrenssituation.

 

Det här är en liten genomgång av vad man som lantbrukare har att titta på samt hur mycket regler som gäller. Jag läste i en tidning att det är fråga om 29 lagparagrafer när det gäller att producera en morot i Sverige! Så en massa information till. Det är många frågor att ta ställning till. Det här skall ske så smidigt som möjligt, annars konkurrerar vi bort oss själva.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Englund vill ha mindre byråkrati. Men som jag ser det är detta att fortsätta att upprätthålla byråkratin för den enskilde lantbrukaren som först måste ansöka till näringsavdelningen, där hans ansökan skall behandlas av en tjänsteman och så går den vidare till gårdsbrukskommissionen där den ytterligare skall behandlas samt därifrån vidare till ministern. Skulle det inte vara ett sätt att minska på byråkrati att ta bort behandlingen av den enskilda ansökan från gårdsbrukskommissionen?

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det är just så här man resonerar när man inte tycks känna till frågorna. Precis så är det! Gårdsbrukskommissionen stärker den enskilde sökandes rätt, kan man säga, att kunna ha en flexibel tolkning av lagstiftningen. Det här kan ske när ladugårdar skall byggas. Det här kan ske inom växthusnäringen, inom många områden där det söks investeringsstöd. Så enkelt är det nog. Dessutom har vi regionalt en ganska stor prisskillnad på var man bygger, bygger man i Kökar, bygger man i Jomala, bygger man i Hammarland eller Vårdö, så är det ofta skillnad på byggkostnaderna. Det här har nog till viss del inarbetats i regelverket och som man tar hänsyn till.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag emotsätter mig absolut inte investeringsstöd. Det är viktigt för att utveckla näringen, men däremot ryser jag till när jag hör ltl Anders Englund tala om flexibel tolkning, det låter inte riktigt rättssäkert i mina öron. Om en politiskt tillsatt gårdsbrukskommission kan rekommendera att vissa projekt gynnas med stöd framom andra, så anser jag inte att det är ett riktigt bra system. Däremot tycker jag att gårdsbrukskommissionen borde jobba mycket aktivare med just regelverk, att se över dem, att uppdatera normer, att diskutera principiella riktlinjer, så att tjänstemannen på näringsavdelningen har goda uppdaterade sakliga grunder att fatta sina beslut på. Det är rättssäkerhet för mig att alla kan behandlas lika.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det är just det som gårdsbrukskommissionen gör. Man tittar över sådana här saker, man upptäcker dem i ett tidigt skede. Bygger man en ladugård med en djurbesättning skall vi då ha strängare regler för djuren att dricka vatten än vad man har i Sverige? Skiljer det på en-två vattenhoar eller vad man vill kalla dem? Hur tillämpar vi det här hemma på Åland? Söker vi flexibilitet eller går vi strikt efter de tolkningar och skrivningar som har varit?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Egentligen finns det inte så mycket att tillägga än att understöda ordföranden och ltl Anders Englund i näringsutskottet. Jag stöder hans resonemang fullt ut. Det är så att vi har två skilda åsikter. Ltl Carina Aaltonen har en annan syn och vi som ser praktiskt på det har en annan syn. Jag tror inte att det är mera rättssäkert att man sätter besluten på en enda tjänsteman än om man har en gårdsbrukskommission som kan se det från olika sakförhållanden. Det är bra om man kan ha tolkningar från flera olika sidor när man behandlar sådana här ärenden. Det anser jag att är rättssäkert.

 

Man åberopar den förlängda tiden, och det är klart att det går ett led till, det går visserligen till gårdsbrukskommissionen, men sedan är det också fråga om ett politiskt ställningstagande av den som är näringsminister och den som är tjänsteman hur mycket han skyndar på ärendena för att han slipper gårdsbrukskommissionen, det är inte alldeles säkert.  Tjänstemannen kan ändå samla ärenden på hög och sedan när han har en lagom bunt så tar han upp det med näringsministern och behandlar det, så inte är det sagt att det går fortare, som åberopas här. Jag är tveksam till att det kommer att bli så. Det är klart att det kan användas som argument, men jag tror inte det.

 

När det gäller rättssäkerheten och att man har tillsatt en politisk kommission, går in i enskilda ärenden och sitter och snusar i dem. Näringsstödskommissionen behandlar företagsärenden på samma vis! Skulle vi överlåta det också till en tjänsteman? Vi kan kulturdelegationen som fördelar pengar till olika föreningar. Också de behandlar enskilda personers ansökningar. Skall man överföra den behandlingen på en tjänsteman? Det är också en politiskt tillsatt delegation, inte är det sist och slutligen så stor skillnad. Det är alltså fel att hysa misstankar mot kommissionen för då har man fel personer där. Om det är så att ärenden cirkulerar ute på bygden som behandlas i kommissionen så har man tillsatt fel personer; då har de inte förstått sitt åtagande. Jag tror i det här fallet att den roll som kommissionen får när man får vara med och behandla ärenden gör att man har en bättre insyn i behoven och lättare och snabbare kan ändra på regelverket när man ser att det kommer nya innovativa saker som kanske borde stödas än att man har en kommission som är i princip tillsatt bara för att titta på regelverket. Man får inte samma känsla. Man vill vara med hela vägen och se att det man skapar i regelverk också ger resultat utåt till näringen. Därför har jag ansett att kommissionen bör vara kvar. Jag förlitar mig på att de politiska partier som är med och tillsätter kommissionen tar sitt åtagande på sådant allvar att man verkligen inte springer och pratar om ärendena ute på bygden så att rättssäkerheten åsidosätts.

 

En praktisk fråga är att om vi lastar allt detta på en tjänsteman så tror jag inte att han har den praktiska kontakten ute bland jordbrukarna som de flesta kommissionsmedlemmarna har. Man träffar folk; han sitter låst som tjänsteman, behandlar ärendet enligt sitt åtagande, men varifrån får han feedback? Jag tror att kommissionen som vi skall tillsätta enligt landskapsregeringens framställning kommer att bli en apatisk kommission, den kommer inte att fungera, det är min starka känsla och jag tror att jag kommer att bli besannad i den frågan. Gårdsbrukskommissionen bör vara med och även ha rollen att behandla enskilda ärenden.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller näringsstödskommissionen kommer det ny lagstiftning, så vi får så småningom behandla den. Min grundtanke här var att jag ville ha bort byråkrati och handläggningstid men inte ta bort diskussionen kring regelverk och hur man kan utveckla frågorna. Min erfarenhet är att i sak har inte något ärende förändrats för att det har varit till gårdsbrukskommissionen, men däremot har jag haft många diskussioner med ordföranden i kommissionen om regelverk, som vi har rättat till när vi har tagit nya. Därför såg jag en möjlighet att minska byråkratin och att fortsätta diskussionen kring regelverken för att göra den intensivare. En tjänsteman kan inte bereda ett ärende enligt godtycke utan han måste följa det av politikerna uppgjorda regelverket. Det skall vara tydligt så att rättssäkerheten finns.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag förstår näringsministerns resonemang. Jag kan delvis omfatta hans syn, men när det gäller gårdsbrukskommissionen och de ärenden som den skall behandla så anser jag att den bör finnas kvar. Jag tror att den får en mera fylligare och bättre roll när den får vara med och behandla ärenden, tillika med insyn om hur man kan förändra regelverket, hur man skall ansöka och vad man skall göra för innovativa satsningar.  Det är min syn; jag accepterar också näringsministerns syn, men här har vi delade meningar.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att vi har skilda synsätt genom att vi vill ha innovationen och utvecklingen. Jag har beskrivit i näringsutskottet att jag ville ha det kvar och där tyckte jag att vi hade en samsyn. Det jag skulle vilja minska på är byråkratin och handläggningstiden samt utveckla den andra biten ännu intensivare, att man skulle ha en sakkunnig kommission. Som jag sade när jag presenterade framställningen är det ingen tröskelfråga; vill de som representerar näringen ha det på det här sättet accepterar jag det, men jag hade en ärlig avsikt att göra det mindre byråkratiskt.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag känner till vicelantrådet Jörgen Strands resonemang eftersom jag lyssnade på honom när han hördes i näringsutskottet, också hans förklaring att minska byråkratin. Jag anser att man ändå samlar ihop ansökningarna i vissa tidsskeden och behandlar dem sedan i en klump. Jag tror alltså inte att behandlingen av själva ansökningarna går snabbare utan det är ett led som förkortas och det är gårdsbrukskommissionen. Jag tror inte på att det påverkar byråkratin så mycket. Det kan gå precis lika mycket åt andra hållet om man har en tjänsteman som inte fullföljer sitt åtagande också. Jag vill inte påstå att det är på det viset, men det kan bli så. Därför skulle det vara bra att ha kvar kommissionen också för att pusha på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag måste säga att jag är väldigt förvånad! Ltl Brage Eklund brukar vara den första att minska på byråkratin, förenkla och göra det lättare för näringsidkare, men nu är det plötsligt tvärtstopp, nu skall man ha kvar det, som jag ser det, överbyråkratiserade att gårdsbrukskommissionens medlemmar skall behandla ärenden och få bättre insyn, som ltl Brage Eklund sade, i enskilda lantbrukares ekonomiska kalkyler och projektplaner samt möjligheter att få banklån osv. Att hålla på och peta i enskilda ärenden tycker jag att är otidsenligt för en gårdsbrukskommission. Vi hörde just ordföranden för gårdsbrukskommissionen berätta hur mycket regelverk, lagar och direktiv det finns att sätta sig in i. Det borde vara fullt tillräckligt för en effektiv gårdsbrukskommission.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag kan inte tänka mig att gårdsbrukskommissionen tittar på om sökande har möjlighet att få pengar och om man är trovärdig hos banken utan de har, precis som vi hörde näringsministern säga, ett regelverk att följa. Visst är jag för att man skall minska på byråkratin, men det här är i varje fall en organisation som är politiskt tillsatt. Det är ingen tillsatt tjänsteman eller någonting. Jag tror inte att det här överhuvudtaget försvårar eller byråkratiserar för den sökande för jag är ganska säker på att skulle det gå enligt framställningen att det blev en tjänsteman som föredrog detta så skulle ärendet ändå inte bli snabbare behandlat än om det går via gårdsbrukskommissionen.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Om det finns ett regelverk som skall följas kan jag inte se att det skall finnas något behov av att gårdsbrukskommissionen dessutom skall gå igenom de enskilda ansökningarna. Vi hörde näringsministern säga att det här också var ett sätt att snabba upp processen för de enskilda lantbruksföretagarna. Jag undrar egentligen vems sida ltl Brage Eklund står på i dag!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Carina Aaltonen behöver inte betvivla var jag står. I det här fallet tror jag att jag stöder lantbruksföretagandet mycket mera än vad socialdemokraterna gör för det har inte varit deras största prioritering när man har bedrivit en politisk aktivitet. Det tror jag inte att man behöver ifrågasätta. Det är egentligen så att ltl Carina Aaltonen vill ha kommissionen kvar, enligt framställningen, den finns ju kvar, men den har egentligen ingen funktion, den skall bara titta på ett regelverk! Vad har den då för intresse att arbeta? I stället för att man får sätta sig in i ärenden, vara med och titta vilka förändringar som händer ute i lantbruket så kan man i ett tidigt skede vara med och påverka. En kommission tillsatt enligt framställningen blir en apatisk och icke-intresserad kommission som absolut inte kommer att fungera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet`? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 7:

 

Kulturutskottets betänkande nr 4/2006-2007 om etablerande av en tankesmedja för framtidsforskning. (HM 25/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman: 

Talman!

Jag får be om ursäkt att det har tagit så här länge att behandla motionen. Det var ironiskt menat med en doft av självgodhet å utskottets vägnar. Vi har i och med det här behandlat alla motioner fram till lagtingsåret 2005-2006, vilket vi tycker att är alldeles enastående, om vi får säga det själva. Vi har nu bordet tomt på motioner äldre än det lagtingsåret.

 

Jag har den stora fördelen att vara både motionär och utskottsordförande så jag kan tala på bådas vägnar med en stämma. Utskottet föreslår att motionen skall förkastas men att betänkandet bringas till landskapsregeringens kännedom. Det är så, fru talman, att mycket vatten har runnit under broarna sedan motionen skrevs och på flera håll har man sett samma behov som i motionen och mycket förtjänstfullt påbörjat initiativet. Utskottets synpunkter förtjänar att uppläsas :

 

”Utskottet har företagit en jämförelsevis omfattande beredning av förslaget om inrättande av en tankesmedja. En tankesmedja (på engelska Think Tank) är en mer eller mindre lös sammanslutning av skribenter och intellektuella. Ofta är tankesmedjorna knutna till ett politiskt parti, arbetsgivarorganisation eller fackförening och de har som syfte att påverka den politiska opinionen i en viss politisk riktning. Som exempel på tankesmedjor i Sverige kan nämnas tankesmedjan Timbro som finansieras av en fond grundad av företrädare för näringslivet och tankesmedjan Agora som huvudsakligen finansieras av fackförbund. Utskottet finner tankesmedjorna som företeelse intressanta eftersom de vitaliserar den politiska debatten men samtidigt konstaterar utskottet att begreppet tankesmedja inte till fullo kan anses relevant för den typ av verksamhet som efterlyses i motionen. I motionen omtalas nämligen framtidsforskning och samarbete mellan samhälle och näringsliv snarare än politisk opinionsbildning.

 

Enligt utskottets mening uppmärksammar motionen dock ett behov i det åländska samhället av ett forum för en övergripande, förutsättningslös och framtidsorienterad samhällsdebatt. Aktörerna inom näringsliv, politik och föreningsliv är ofta upptagna med den löpande verksamheten som inte alltid ger utrymme för ett mera visionärt och framför allt sektorövergripande framtidstänkande. Trots att de flesta aktörerna har ett gemensamt intresse av att utveckla samhället finns det enligt utskottet en viss klyfta mellan näringsliv och politik vilken det vore angeläget att hitta former för att överbrygga.

 

Det har från tid till annan förekommit olika försök att skapa förutsättningar för en övergripande diskussion om samhällsutvecklingen. Som exempel kan nämnas de s.k. WheelIT-processen och Stora framtidsdagen som båda anordnades av landskapsregeringen samt planerna inom högskolan och Nordens institut på en delvis forskningsinriktad plattform för en framtidsdebatt. De nämnda försöken visar enligt utskottets åsikt att det föreligger ett behov av en sektorövergripande diskussion men eftersom det hittills mest varit frågan om enstaka punktinsatser behövs det enligt utskottets mening mera struktur och kontinuitet i verksamheten.

 

Enligt vad utskottet fått erfara pågår inom landskapsregeringens näringsavdelning en planeringsprocess där en styrgrupp skissar på formerna för ett idéforum med företrädare för näringsliv och politik samt andra samhällsaktörer varav särskilt ungdomarna betonas. Urvalsprocessen till det planerade idéforumet bedöms vara central eftersom det är viktigt att tillsätta personer som är villiga att driva det gemensammas intresse framom särintressen. En bred representation med erfarenheter från många sektorer bedöms också vara en förutsättning för den kreativa processen i idéforumet. Utskottet ser mycket positivt på initiativet och emotser utvecklingen av idéforumet.”

 

Detta betänkande, fru talman, föreslår utskottet alltså att skall bringas till landskapsregeringens kännedom och därigenom ger kulturutskottet regeringen stöd för den process man har initierat i samarbete med också privata initiativ.

 

Vi har, som jag sade i början, gjort en ganska omfattande behandling; det har varit en mycket intressant diskussion i kulturutskottet och vi har många gånger säkert varit utanför ramarna när det gäller att diskutera inte bara vad som står i klämmen utan vi har hört många intressanta personer, bl.a. Sveriges före detta, tyvärr, kulturminister. Vi kände redan tidigt att hon var på gång, så hörde henne redan som chef för tankesmedjan, sedan blev hon kulturminister. Jag pratar om Cecilia Stegö-Chiló.

 

Vi har, som sagt, kunnat konstatera att det som föreslås i klämman, att ÅSUB skall ges uppdraget är i och med det här initiativet överspelat, varför klämmen inte längre är aktuell.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman är trendkänslig. Han har näsa för vad som ligger i tiden!

 

Det har varit intressant att delta i beredningen och också jag ser fram emot det kommande idéforumet.

 

Som vi kan läsa har utskottet konstaterat att det finns ett gemensamt intresse att utveckla samhället och att det råder en viss klyfta mellan näringsliv och politik samt att det är angeläget att vi finner former för att överbrygga de klyftorna. Jag kan konstatera att det pågår parallelldiskussioner om näringslivets och politikens roll i samhällsbygget runt om i Norden. Här skulle jag speciellt vilja hänvisa till en intressant intervju med avgående styrelseordföranden för Stenbeck-företaget Kinnevik P.G.Gyllenhammar. Gyllenhammar konstaterar att det just nu är goda tider, men att det är just i de goda tiderna som verksamheten bland företagsledare och politiker tenderar att minska. Han anser också att samverkan mellan näringsliv och politik bör stärkas. Det är viktigt att föra en dialog mellan de två parterna, att diskutear investeringar i fysisk infrastruktur, att diskutera utbildning och nyföretagande. För att starta nytt krävs det attityd, kreativitet och uthållighet, och kapital är en nödvändighet.

 

Gyllenhammar fortsätter med att han anser att bankerna bör ställa upp med mer riskkapital, också när det gäller småföretagandet. Där har, om jag har förstått saken rätt, ltl Fredrik Karlström haft intressanta tankegångar, t.ex. att landskapet skulle kunna borga för om småföretagare tar risklån i bankerna.

 

Gyllenhammar forsätter: ”Företagsledarnas ställning har aldrig varit så oomstridd som nu och befattningarna aldrig förut så välbetalda. Nu är det dags för företagsledare att ta ett större ansvar för delar av samhällets utveckling. Detta kräver en samverkan mellan näringsliv och politik.” Han konstaterar också att den offentliga sektorn får svårare att finansiera alla sina åtganden och tar upp kulturen som ett exempel på en sektor som behöver mer näring. ”Ett förstående och mänskligt samhälle skapas endast av ett varierat kulturutbud, där människor kan hämta harmoni och få balans.”

 

Fru talman!

Vi står i ett brytningsskede och det känns positivt utmanande!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var intressanta tankegångar som ltl Katrin Sjögren tog, särskilt av  PG Gyllenhammar, de sammanfaller till stora delar med de tankegångar som vi jobbar med. Jag tänkte nämna en sak som varken ordföranden i kulturutskottet eller ltl Katrin Sjögren tog upp från kulturutskottet. För mig är det viktigt att processen skall bära över tid och vi skall ha olika samhällssektorer med inom näringslivet, men viktigt är också att både regering och opposition är med i processen. Eftersom processen skall pågå i flera år skall det inte vara en regerings- eller en oppositionsfråga och vi kommer att återkomma till oppositionen och diskutera de här frågorna ganska snart när vår projektledare har kommit lite längre med jobbet, men jag tror, som sagt, att det är viktigt att man jobbar från båda håll med dessa frågor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandes kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandes motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 8:

 

Bibliotekskommissionens berättelse över verksamheten vid lagtingets bibliotek för år 2006. (BB 1/2006-2007).

 

Enligt 9 § reglementet för lagtingets bibliotek skall berättelse över bibliotekets verksamhet avges för varje kalenderår. Först tillåts diskussion och därefter antecknar sig lagtinget berättelsen till kännedom. Diskussion. Ingen diskussion.

 

TALMANNEN: Lagtinget antecknar sig berättelsen till kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 9:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående informationskampanj om språksituationen riktat till det åländska näringslivet. (HM nr 8/2006-2007).

 

Beslut om remiss till näringsutskottet är tidigare fattat. Ärendet är bordlagt den 13.4. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Precis som sades tar hemställningsmotionen upp en informationskampanj riktad till åländska näringslivet, en informationskampanj om språksituationen. Vi har diskuterat språk ganska mycket på sistone och det tycker jag att har varit bra. Flera partier har gjort utspel efter det där man vill positionera sig hur man står i förhållande till vårt svenska språk, och det är också intressant och klarläggande.

 

I den debatt som vi har haft hittills har det från många håll framförts att man inte skall lägga sig i hur näringslivet hanterar de här frågorna, de är näringslivets egen sak. Motionen som går ut på att man skulle rikta en informationskampanj till det åländska näringslivet för att uppmärksamgöra om dess roll för att bevara Åland svenskspråkigt. Vi har också noterat, som många svenskspråkiga gör, att det är betydligt lättare att göra sig förstådd på svenska än på engelska i de bredare lagren i Finland. Vi tror också att mycket av de språkliga konflikterna som uppstår mellan Åland och Finland ganska långt kunde avdramatiseras, kanske rentav förhindras, om det blev lika naturligt för en finländare att kommunicera med en ålänning som med en risksvensk på just engelska. Vi har också noterat att det åländska näringslivet många gånger mer eller mindre slentrianmässigt kräver kunskaper i finska när tjänster utannonseras. Det har gått så långt att det skriv om kunskaper i det andra inhemska språket, och det är ganska märkligt att åländska företag formulerar sig så för det finns inget annat inhemskt språk på Åland, det är svenska som gäller.

 

Vi har också noterat att handelskammarens styrelse sade att finskan inte är något problem, och det fick åtminstone socialdemokraterna, också kanske liberalerna, att vråla till av glädje. Men vi tycker när den typen av uttalanden kommer att det nog finns ett behov av att också upplysa det åländska näringslivet om dess roll när det gäller att bevara Åland svenskspråkigt. Vi tycker inte att det är tabu att diskutera näringslivets roll när det gäller bevarandet av vårt svenska språk.

 

Det har mycket framskymtat att när vi diskuterar språk skall det handla om kommunikationen mellan åländska myndigheter och de finska myndigheterna, och vi skall inte ha synpunkter på näringslivet, vi skall inte styra näringslivet, som jag tror att minister Camilla Gunell sade. Det är ganska intressant att man just från socialdemokraternas sida säger att man inte skall styra näringslivet. Är det så, om vi stannar upp, att lever näringslivet helt fritt från politisk inblandning? Är det så? Naturligtvis är det inte på det sättet. Om vi tittar på miljöfarlig verksamhet så finns det en omfattande lagstiftning, om vi tittar på hälsofarlig verksamhet, men vi kan också titta på skattepolitik, regionalpolitik, stödpolitik, vi kan göra listan hur lång som helst över politikområden där man vill påverka näringslivet i en eller annan riktning. Det måste finnas en symbios mellan näringsliv och myndigheter, det är det som utgör samhället, det får inte på något sätt bli så att man inte kan påverka det åländska näringslivet. Men det intressant är att i alla dessa exempel jag räknade upp är det helt naturligt, men när det gäller språket, nej, då skall man absolut inte få uttala sig! – och det är väldigt märkligt enligt mitt synsätt.

 

Jag noterade - i och med ltl Åke Mattsson begärde ordet – en artikel där det stod att liberalerna talar för finska på dagis. Socialdemokraterna har sagt samma sak tidigare och det här leder till att det blir en stark polarisering av den åländska språkpolitiken. Jag tycker inte att det behöver vara bara av ondo, för förhoppningsvis leder polariseringen till att också Frisinnad Samverkan och centern vaknar. Det är viktigt. Det som socialdemokraterna och liberalerna pratar om är helt klart den finlandssvenska språkpolitiken och jag undrar att kan man förneka att den finlandssvenska språkpolitiken har lett till att finskan mer eller mindre har blivit allenarådande på en halv generation? Nog tycker jag att man måste inse det – eller gör man inte det? Jag kan i så fall inte förstå varför.

 

I språkkommittén, som har diskuterats med anledning av det språkpolitiska meddelandet, noterar jag att man skriver: ”Kommittén har kommit fram till att Ålands språkskydd, trots lagstiftningen, har urholkats och att det finns stora problem på arbetsmarknaden för den som inte kan finska.” Det här var någonting som alla partier, exklusive socialdemokraterna, ställde upp på. Det är den här uppfattningen man har. Men i debatten i massmedia kan man läsa att det är Ålands Framtid som ser spöken på ljusan dag, det är Ålands Framtid som försöker måla upp problem som inte finns. Men nog är det väl ändå intressant när man tillsätter en parlamentarisk kommitté där alla partier är företrädda, att i det sammanhanget när man verkligen får fakta på bordet, när man har utredningar, då kan alla vara ense om att så här är det! Det finns stora problem på arbetsmarknaden för den som inte kan finska.

 

Jag vill till sist säga, fru talman, att vi har framhållit det många gånger och det har sagts i debatten att det måste finnas mera fakta, det måste vara mera utredningar; Ålands Framtid har bl.a. beskyllts för att vi inte vill ha fakta. Nå, det där är ju nys! Men vi har ändå tagit fram Jouko Kinnunens doktorsavhandling från 2005 för vi tycker att det han kommer fram till är intressant: ”På grund av att ålänningarna inte lär sig finska byts den åländska befolkningen ut.” Det står på sidan 56 i utredningen. Och om det är så, som jag läste i tidningen, att man inte bara från socialdemokraternas sida utan också från liberalernas sida vill lösa de problemen med att ålänningarna måste, på samma sätt som man gör i Svenskfinland, lära sig finska för att vi överhuvudtaget skall få en plats på den åländska arbetsmarknaden, ja, då är hela vår självstyrelse ute på sju famnars vatten enligt mitt förmenande. Därför tycker jag att det är viktigt att man också skulle försöka få med det åländska näringslivet i det här arbetet när det gäller att bevara Åland svenskt, för annars kommer det att gå på tok, då är det bara ett par brev mellan åländska och finska myndigheter som går på svenska och Åland kommer att se ut som det ser ut i Svenskfinland, om vi inte gör någonting.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Rent slentrianmässigt upprepar ltl Anders Eriksson, representant för Ålands Framtid, problematiken att vi skall översköljas av krav på finska på arbetsmarknaden. I dagens AMS – en tidning som utkommer veckovis - finns det 167 annonser; av de annonserna kräver man finska kunskaper i fem stycken, ”bör” i en annons och två som meriterande. Var någonstans skulle det här föranleda att man skulle ha en massiv socialistisk informationskampanj från landskapsregeringens sida att övertyga näringslivet om problematiken med svenska språket? Ni överdramatiserar den här frågan.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte varför en informationskampanj måste vara socialistisk bara för att den är massiv! Det förstår jag inte överhuvudtaget. Ltl Henrik Lagerberg säger att vi överdramatiserar, vi hittar på, som han skrev i en insändare, men märk väl att jag citerar den parlamentariska språkkommittén där samtliga partier, utom socialdemokraterna, konstaterade att det är ett problem! Det är ett problem om man inte kan finska på den åländska arbetsmarknaden och det var också det som jag läste i massmedia igår att man tyckte att från andra partiers sida att det är ett problem. Det är synbarligen enbart ltl Henrik Lagerberg och socialdemokraterna som inte tycker att det finns ett behov inom det åländska näringslivet av att kunna finska. Skall jag förstå det på det sättet?

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Av 167 annonser pratar man om finska i nio annonser. Utgående från det här faktaunderlaget, för den här veckan, så kan man inte se att det är något problem, det går att undersöka annonserna år från år, vecka för vecka och kartlägga hur stort kravet är. Det finns köpmannaföreningar på Åland så de kan möjligtvis informera själva eftersom de organiserar företagare och näringsliv i de här organisationerna, men jag förstår inte varför landskapsregeringen skulle ta det ansvaret på sig.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är synd om ltl Henrik Lagerberg inte kan förstå det, men det jag försökte säga var att den offentliga sektorn, myndigheternas språk, kan inte vara en isolerad företeelse, medan språket ute i näringslivet är någonting helt annat. Jag anser att den offentliga sektorn och näringslivet bildar en helhet tillsammans. Listan på jobb som ltl Henrik Lagerberg visar nu innehåller sommarjobben, eller hur? Jag tror inte att det är den typen av arbete som de som har högskoleutbildat sig i Sverige har tänkt att man skulle komma tillbaka för utan vi har pratat om att skall man ha en bra befattning inom det åländska näringslivet så krävs det kunskaper i finska, och det ser vi dagligen. Jag vill inte nämna några namn, men det finns företag som de facto efterlyser personal som har kunskaper i båda inhemska språk, så pass naturligt har det redan blivit på Åland att fungera på finska.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag är enig med ltl Anders Eriksson att man behöver ha en dialog med näringslivet och vi skall ta fram fakta nu. ÅSUB har fått i uppdrag att kartlägga vad som är problemet och hur stort det är. Kan vi ringa in det som är problemet så finns det också t.ex. möjlighet att lösa problemet genom skräddarsydda språkkurser för näringslivet, skräddarsydda språkkurser i ryska, tyska och finska, om det är det som näringslivet vill ha. Nog är det så att även fast Åland blir självständigt kommer det åländska näringslivet att ha en marknad österut också, förhoppningsvis.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det sistnämnda är helt sant och notera att jag har många gånger sagt, att skall man sälja på den finska marknaden är det självklart att man bör kunna finska. Det är självklart att man bör kunna kundernas språk, det är inte fråga om annat. Men så länge vi är en del av det finska handelsområdet spelar det ingen roll om vi är säljare eller kund, utan även när vi är kund måste vi kunna finska för att fungera. Varudeklarationer, bruksanvisningar, allt är på finska, det är det som är det stora problemet. Jag har ingenting emot ÅSUB:s kartläggning, absolut inte, det är bra att det kommer fakta på bordet, men den fakta som redan finns – Sanders utredningar, doktorsavhandlingen som jag hänvisade till – talar ändå sitt tydliga språk. Hur ser ltl Katrin Sjögren på de fakta som redan finns?

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det beaktas och analyseras. En annan kommentar är att liberalerna verkar för en god grundläggande språkundervisning och när det gäller t.ex. barnomsorgen handlar det ganska mycket om rim och ramsor och att kunna lära sig sitt modersmål. Vi har också sagt i vårt språkpolitiska program att allt sådant här skall ske i dialog med föräldrarna, så vi favoriserar inte något språk överhuvudtaget, men vi utelämnar ingenting heller.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vet själv av egen erfarenhet att man inte skall tro på allt som står i tidningarna, men jag noterade ändå rubriken, att liberalerna talar för finska på dagis. Det pratades inte om språkkunskaper tyska, franska, ryska, vad det nu kunde vara, utan det var specifikt finska. Jag noterade också att när man pratar om språkkurser, hur skall vi få tillbaka de högskolestuderande? För det är vi synbarligen ense om att där har vi ett problem. Hur skall de finna sin plats på arbetsmarknaden? Liberalernas lösning är att de också skall lära sig finska för att de skall få en plats på arbetsmarknaden, medan vi anser att då hamnar vi helt snett, vi måste se till att man kan fungera på svenska eller engelska som är det internationella språket. När det gäller finska företag i övrigt, om de pratar med svenskar, danskar, norrmän, så pratar de engelska, men med Åland skall det absolut gå på finska och vice versa. Det är det vi vänder oss emot.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är några frågor som blir lite konstiga för mig i det här resonemanget. Det ena är när man påstår att man har stora problem, det som jag tycker alltför generella påståendet som fanns i språkkommitténs utlåtande och som jag motsatte mig: hur står det i paritet med att ltl Henrik Lagerbergs exempel här att det är nio av 167 annonser där man ser finska som meriterande eller ett krav? Är det verkligen ett stort problem? Vi skall komma ihåg att den här delen är inte utredd. Vi har en kort, kort studie som gjordes av Gunilla Sanders medan kommittén arbetade, så jag tycker inte att frågan är utredd och jag tror inte heller att ltl Anders Eriksson har det här tillräckligt analyserat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Nej, det är alltid bra med fakta, det är absolut inte fråga om annat och vi har inte från vår sida motsatt oss det. Det är kloka människor som satt i den språkpolitiska kommittén, inklusive utbildningsminister Gunell, och den absoluta majoriteten kom fram till, på basen av Gunilla Sanders – märk väl inte en utan två – utredningar att det finns stora problem på arbetsmarknaden för den som inte kan finska. Som jag sade i ett tidigare replikskifte kan det finnas en logisk förklaring till att man inte i alla sommarjobb kräver finska.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är så att vi lever i ett samhälle där vi med samhällets lagar och förordningar kan reglera näringslivet, men med vilka regelverk och med vilka pålagor från samhällets sida skall vi gå ut och säga till näringslivet, att ni skall minska era behov av finska språket, ni får inte betrakta det som meriterande! Ltl Anders Eriksson drar paralleller till myndigheter, till miljöfrågor, hälsofaror, men inte är det väl ändå någon slags hälsofara att man kan finska i näringslivet!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det tycker jag inte! Jag tror att det är bra om vi är sakliga. Det sades tidigare att vi skall inte gå in och styra det åländska näringslivet. Det sades i den språkpolitiska debatten, men uttalandet var väldigt generellt. Då pekade jag på många, många andra områden som man går in och de facto styr näringslivet. På frågan hur man skall reglera det här vill jag säga att vi har aldrig sagt att man skulle förbjuda företagen att anställa folk med vissa språkkunskaper. Det enda vi har tagit upp i motionen är att man skall ha en kampanj som uppmärksamgör näringslivet också på deras roll för att bevara Åland svenskspråkigt. Min uppfattning är absolut att det många gånger mycket slentrianmässigt längs in i meritlistan kunskaper i finska för att man har gjort det tidigare.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Liberalerna vrålar inte av lycka som ltl Anders Eriksson på sitt sedvanliga raljerande sätt sade i början av sitt anförande. Vi har presenterat och fräschat upp vårt gamla språkprogram, där alltid vår åsikt har ingått att ju mera språk man kan desto mera nytta får man i livet, och ju tidigare man börjar desto bättre. Då är språkbad på daghem ett sätt att hjälpa till att få barnen att få en naturlig inställning till olika språk. Vi har ca 30 språk i landskapet i dag, så vi har redan många olika inslag av språk i t.ex. våra daghem och våra skolor. Vi vill inte gå på Ålands Framtids linje att allt är stort och besvärligt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är illa om ltl Raija-Liisa Eklöw uppfattar att jag ”på sedvanligt sätt raljerar”. Det var inte min mening att raljera, men däremot kan jag hålla med om att uttalandet var lite tillspetsat. Jag uppfattar ändå att man från liberalt håll och från socialdemokratiskt håll var väldigt glad för det stöd man fick från handelskammaren för sin uppfattning. Jag har sagt i många sammanhang, att jag delar inte den uppfattningen. Jag ser helt annorlunda på det. Jag kan be om ursäkt för uttalandet, det var tillspetsat och det var inte någon ”sedvanlig mening att raljera”. Det är klart att med språkbad i finska på dagis att det blir väldigt naturligt för barnen, visst, det blir jättenaturligt! Men hur naturligt är det om vi börjar med språkundervisning i dagis, i skolorna? Tror verkligen ltl Raija-Liisa Eklöw att vi har vår svenskspråkiga status kvar inom en halv generation, tror hon verkligen det på fullt allvar?

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Redan i 80 år har det funnits inslag av finska i det åländska samhället och mer eller mindre finskspråkiga personer har flyttat hit. Det åländska samhället har inte blivit mycket mera finskspråkigt. Att det sedan finns några helt strukturella problem accepterar vi också och dem kämpar vi också emot. För liberalerna skall Åland förbli ett svenskspråkigt självstyrt område. Det är ingen kontrovers här. Jag inser inte att om  barnen lär sig flera språk detta på något sätt skulle påverka Ålands språkliga status i framtiden.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Visst är det som ltl Raija-Liisa Eklöw säger att det alltid har funnits inslag av finska på Åland, och så skall det också finnas framöver. Vi har aldrig tänkt att vi skulle stå med någon skylt och säga att man är inte välkommen hit om man pratar finska. Vi har i många, många sammanhang sagt att det är inte de inflyttade som förfinskar Åland utan det är vårt statstillhörighet. Men när det gäller det sistnämnda så har vi olika åsikter – med all respekt. Jag menar inte igen att raljera, utan vi har väldigt olika åsikter om man börjar med finskspråkiga dagis, med finskspråkiga skolor. Ltl Raija-Liisa Eklöw säger att det kommer inte att förfinska Åland. Orsaken till att Åland fortfarande är svenskspråkigt i så stor utsträckning är tack vare den återhållsamma självstyrelsepolitik vi har haft hittills. Jag noterar att både socialdemokraterna och liberalerna öppnar upp för någonting helt annat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag får säga att jag tycker också att man reagerar när man läser annonser, dåligt formulerade, som talar om båda inhemska språken. Jag reagerar precis på samma sätt. Men till förslaget i hemställningsmotionen så tycker jag att vi skall ändå komma ihåg att kommittén gjorde sitt arbete och utifrån kommitténs arbete skapade man det språkpolitiska meddelandet, där man var ense om en språknämnd och man var ense om att man skulle göra utredningar. Man var också ense om att den skall kunna informera. Jag anser att den informationen skall naturligtvis gå till företagen, men den behöver gå till många, många andra. Jag tycker fortfarande att det var fel att man inte skickade ut rapporten som en saklig information till Åland eftersom detta är grundläggande för det åländska samhället. Det man behöver informera om i dag är faktiskt självstyrelselagen, grunderna, vad betyder det.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vi är eniga om det. Visst är det så att språknämnden, om det blir någon kraft bakom arbetet, kan ta i de här frågorna, men orsakerna till att vi lade motionen var att vi uppfattade i debatten om det språkpolitiska programmet att näringslivet, nej, det skulle man aboslut inte ge pekpinnar åt, näringslivet skulle man inte styra, näringslivet skulle agera fritt och det anser vi att var en felsyn. Om vi har två olika språkliga världar som vi lever i på samma håll – då tänker jag inte politiskt på det, utan att näringslivet spelar efter vissa spelregler och den offentliga sektorn efter andra – så kommer vi inte att lyckas att bevara Åland enspråkigt svenskt på sikt och det var därför vi specifikt ville lyfta upp det här på bordet.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jo, det är riktigt att näringslivet måhända behöver specialinformation, men jag tycker ändå att man skall ge den när man har gjort nämnda utredning och när man från språknämndens sida har kommit till någon slags konklusion i frågan. Jag vill ändå påpeka att jag tror faktiskt också att många som styr näringslivet inte har den rätta kunskapen om det åländska samhället. Vi har många chefspositioner inom näringslivet, inom banker och på många ställen, där personen som sitter som chef inte är född och uppvuxen på Åland och alltså inte har den grundläggande kunskapen om det åländska samhället, självstyrelselagen, som har stipulationer om näringsrätten och hembygdsrätten och allt det här, man har inte den känsla för svenskan som vi andra kanske har och därför tror jag att information är bra ja.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag håller med ltl Gun Carlson ganska långt när hon säger att inte kunskaperna finns på alla platser inom näringslivet. Däremot tror jag man skall vara försiktig med att generalisera att är man född och uppvuxen här så har man en viss åsikt och är man inflyttad har man en annan. Jag tror att bristen på känsla ute i det åländska näringslivet kan mycket hänga ihop med att man har fokus på annat än just vårt svenska språk, som ltl Gun Carlson och jag många gånger har mycket fokus på. Vad gäller utredningar, nämnder m.m., så är det säkert bra, men jag har väldigt svårt att se vad som skulle komma ut rent konkret ur det i det här skedet. Vi får väl bara hoppas på det bästa. Det här är i varje fall ett ganska och okomplicerat men ändå ett konkret förslag som jag tror att det faktiskt är hög tid att starta upp med.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Vtm Viveka Eriksson sade i onsdags när vi diskuterade landskapsregeringens berättelse att det är ingenting pulshöjande ärende. Men det här ärendet, språket på Åland, det är någonting som är pulshöjande! Det är bra, men vi har olika anledningar till att pulsen höjs när vi diskuterar det här. Det har framkommit med all tydlighet den senaste tiden när först socialdemokraterna går ut med att ha ett språkpolitiskt program och liberalerna kunde förstås inte vara sämre utan det tog några dagar så kom man också med ett språkpolitiskt program, som de egentligen kunde ha skrivit tillsammans för de går ganska långt ut på ett.

 

För mig och för Obunden Samling är det språkpolitiska programmet Ålands konstitution. Det är självstyrelselagen och det är det som vi alla borde ha som språkpolitiskt program. För drygt ett halvt år sedan skrev vi från obundnas sida en finansmotion som var långt detsamma som ltl Anders Erikssons hemställningsmotion om att man skulle ha en informationskampanj till näringslivet. Det sades då, som nu, från som jag uppfattar det en majoritet här i salen och framför allt regeringspartierna, att det här är inte möjligt, vi skall inte gå in och peta i vad näringslivet gör. Här har vi en divergerande syn. Vi ger ramarna för näringslivet, alltså kan vi också ha en diskussion åtminstone om vad det är som bör gälla. Jag tycker däremot att det är nämnvärt att ta upp vid det här tillfället att vi har noterat att man från flera partier har sagt att det skulle vara okej att börja styra elevernas val av studieort. Man säger också från handelskammarens VD:s sida att det skulle vara önskvärt att studerande från Åland valde sin studieort i Finland i  mycket större utsträckning än vad man gör i dag för att naturligtvis i förlängningen uppnå de språkkunskaper – lika med finska kunskaper – som man behöver på Åland. Det är tycker jag är anmärkningsvärt. När det gäller att informera näringslivet, som vi politiker har ramverket för, så får vi knappt prata om det, då är det tabu! Men när det gäller att gå in och diskutera och t.o.m. styra studerandes val av studieort,  då kan man diskutera och detta på ett sätt som jag tycker är odemokratiskt och det är väldigt anmärkningsvärt. Det är att omyndigförklara 18-20-åringarnas val. Det här tycker jag alla skall betänka. Man kan göra det i ena  fallet, men inte i det andra. Det finns en valfrihet som jag ser det för eleverna, för studerande, men vi har å andra sidan ramen för näringslivet. Vi har näringsrätten, vi har de olika näringsstödsformerna. Vi har all möjlighet i världen att åtminstone ha en information, det kan inte vara farligt!

 

Som jag sade har nu det språkpolitiska programmet skrivits av olika partier och det var en debatt i onsdags angående landskapsregeringens berättelse, där också språkfrågan kom upp och där jag uppfattade från lantrådets sida att man till stora delar höll med liberalernas uppfattning vad gäller språkpolitiken. Det som  gör mig mest fundersam är när det gäller den språkliga majoriteten här i salen är om vi i dag skulle leva och bo på ett självständigt Åland och vi skulle leva upp till de mänskliga rättigheterna och vi skulle ha, som vi har i dag, en 5-procent finskspråkig minoritet på Åland och ålänningarna skulle varar representerade av ledamöterna här i salen. Då tror jag att det skulle finnas en majoritet för att även införa samhällsfinansierad finskundervisning. På det sättet tror inte jag att självständighet, tyvärr, är lösningen på språkfrågan i alla fall; det finns säkert mycket annat som man kan diskutera som kan vara bra angående självständighet, men inte vad gäller språket i alla fall.

 

Vill man ändra på det här, som jag upplever det, vårt språkpolitiska program, alltså konstitution, då är det anarki, det är en samhällsomstörtning man är ute efter och den vill inte jag medverka till. Jag har noterat att gång på gång när man påpekar att det behövs mera språkkunskaper på Åland då är det explicit ett språk det är fråga om. Det är finska. Nu sitter socialdemokraterna på utbildningsposten i landskapet; det finns ett sug att t.ex. ha mera ryska undervisning i gymnasiet, i dag läser man fem kurser, man behöver åtta för kunna skriva ryska i studentexamen. Där kunde  man, om man vill ha mera språk på Åland, sätta in tre kurser till. Jag tror att det t.o.m. finns lärarkapacitet till det. Det finns, vet jag med säkerhet, intresserade studerande -  men det är inte alla språk man är intresserad av: det är finska rätt och slätt! När man pratar språk är det lika med finska och det vänder jag mig mot. Säg inte så här då:  jo, det skall vara sans och balans, vi står för det här, vi kör den breda fåran här, men vi vill ha mera språk på Åland, språkkunskaperna skall öka, säg då att finska kunskaperna skall öka! Det är i alla fall det ni menar.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är angående liberalernas språkprogram som uppfattas som om det nyligen skulle ha kommit fram som jag vill replikera. Jag har varit bortrest en tid och när jag kom tillbaka konstaterade jag att vi har tagit ett nytt språkprogram och jag frågade vad handlar det om? Svaret jag fick var att det är i princip samma program som 1998 med väldigt små förändringar för vi har samma åsikt som vi hade då. Det är alltså ingenting nytt som vi har kastat fram i samband med debatten utan det här är den åsikt vi har. Det är inte fråga om någon anarki att vi har en uppfattning i den här frågan; vi tänker inte ställa om utan det är det här vi tycker i liberalerna att man skall jobba efter för att föra Åland framåt på bästa möjliga sätt.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Från liberalt håll har jag inte tidigare hört - dock från socialdemokraternas sida – att det skulle vara bra med finska dagis på Åland. Är det fel citat i media så ber jag att man i så fall här i salen rättar det, men det har vi inte hört tidigare. Det kanske är så att det har funnits men ingen har på det sättet lyft den frågan. Man säger att det är bästa vägvalet för Åland. Det tycker inte vi från Obunden Samlings sida är att öka finska kunskaperna på Åland. Vi måste kunna verka på Åland på svenska. Gör vi inte det, har vi resignerat, ja, då kan vi rusta ner självstyrelsen i så fall, för det är det som självstyrelsen bygger på.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Naturligtvis skall man kunna verka på Åland helt på svenska och man skall klara sig fullständigt på svenska om man så vill det. Men är det så att man vill att ens barn skall få kunskaper i finska, att man skall få hjälp med det, så tycker jag inte att det är någonting negativt. Då kanske det är så som vi hade när man annonserar efter de båda inhemska språken; det kan mycket väl vara så att det är någon som har flyttat hit från fast landet som är van att annonsera på det sättet på grund av att det inte fanns någon ålänning som kunde finska just då. Jag tror inte att det är någonting negativt. Vi har inte resignerat på något sätt.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

När det gäller att säga att det är bra att ens barn lär sig finska, så det är bra att man lär sig språk och mitt sätt är inte att språkkunskaper är lika med endast finska. Jag har den uppfattningen att många har finska kunskaper på Åland, men det är bara det att de duger inte på den åländska arbetsmarknaden; man kräver alldeles för mycket finska kunskaper. Den kunskap man har är inte på rätt nivå, de åländska ungdomarna har läst åtta år och som säkert många av oss här har gjort, men jag tror inte att det heller skulle räcka om vi skulle gå ut på den åländska arbetsmarknaden tidvis.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag vill vända mig lite mot ltl Gun-Mari Lindholms påstående om att landskapsregeringen styr åländska ungdomar var de skall ha sin utbildning. Jag har för min del sagt att jag tror att det är bra för Åland i förlängningen att vi bygger nätverk, har kontakter, känner länderna, både i öster och väster om oss och att det är bra för vårt samhälle. Jag ser själv i dagsläget människor som gick i skola med mig som återfinns på olika positioner i samhället, och det är jättevärdefullt att ha de kontakterna. Det behöver vi, både i Finland och i Sverige samt olika kompetenser, så för min del är det viktigt att man får information om utbildningsmöjligheterna likvärdigt Finland och Sverige, sedan gör individen sitt val. Det som vi har utrett och det vi ser är det att kompisarna styr väldigt mycket vart man sedan väljer i sista ändan.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ledamoten Camilla Gunell säger att det är bra att man bygger nätverk också österut, och det är comme-il-faut att säga. Jag vill säga att det skall vara comme-il-faut att säga att det är bra att ha en informationskampanj till det åländska näringslivet. Jag ser inte att det finns någon diskrepans häremellan. Jag tycker att det är bra att åländska studerande till över 70 procent åker till Sverige, för det betyder att efter 20 år har vi ett nätverk som är mera förlagt västerut. Det kommer förmodligen att göra att även kontakterna från näringslivet kommer att gå västerut och då skall ni få se – hoppas att jag har rätt – att även språkkunskaperna inte är lika med finska, utan engelska, franska och många andra språk.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tror att ltl Gun-Mari Lindholm har rätt att det kommer att gå i den riktningen att så länge så pass många åländska ungdomar i dag väljer Sverige så bygger man upp helt andra kontaktytor i Sverige. Det för säkert på sikt med sig en förändring, men det är ingenting som jag tycker att vi från samhällets sida skall säga att är absolut den riktiga; jag menar att vi fortsättningsvis kommer att ha nytta och nöje samt behov av kontakter även i österled, nu och i framtiden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var ett gott anförande som ltl Gun-Mari Lindholm höll. Vi brukar vara ganska samstämmiga i de här frågorna. Men det var en sak som blev lite svårförståelig för mig och det var när hon sade att hon tror att på ett självständigt Åland skulle en majoritet i lagtinget – eller vad det nu heter då – införa finska dagis och skolor. Jag kan inte förstå varför det skulle bli någon skillnad i mentaliteten bara för att vi blir självständiga jämfört med nu. Jag fick det inte att gå ihop riktigt!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag brukar tycka att ltl Anders Eriksson har lätt för att räkna. Och av de 30 ledamöterna i dag – jag är lite osäker på hur centern står i de här frågorna i vissa fall med tanke på de uttalanden som kommer emellanåt – så upplever jag att det är så där tjut tjut att det finns en majoritet för de konstitutionella frågorna här i salen. Med det menar jag att finns det ett politiskt tryck på ett självständigt Åland, förmodligen med ganska samma politiker då som nu, så kommer det kanske att inte dröja alltför länge förrän det finns ett beslut härifrån salen att man kan emotse att den minoriteten på det självständiga Åland skall ha utbildning på minoritetens språk.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det har sagts så många gånger tidigare att när Åland blir självständigt så innebär Europarådets människorättskonvention att man måste gå minoriteten till möte. Den tar dock upp att du skall göra dig förstådd inom domstolsväsendet. Jag råkar sitta som nämndeman så jag vet att stundtals är det så att de enda som inte förstår vad det handlar om är de nämndemän som inte kan finska – så pass lätt är det att göra sig förstådd på främmande språk i dag redan i tingsrätten. Jag får det inte riktigt att gå ihop: om jag förstår ltl Gun-Mari Lindholm rätt så säger hon att det finns en majoritet av oss 30 som kanske vill ha finska dagis och skolor. Varför de skulle vänta till dess vi blir självständiga i stället för att genomföra det nu! Jag förstår inte skillnaden där faktiskt.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Eftersom ltl Anders Eriksson numera är en stor självständighetsivrare så hoppas jag i alla fall att han inte har glömt bort att det finns en självstyrelselag och i den stipuleras det vilket verksamhetsspråket på Åland är i dag, och det är vår trygghet för att hålla Åland svenskt, medan på det seminarium som var här i veckan som Ålands Framtid anordnade så sade företrädare för dem som hade skrivit i boken, bl.a. professor Ove Bring, att vi måste leva upp till mänskliga rättigheter och vara på vågens framkant om vi skall vara någonting att räkna med och där är minoritetsskyddet väldigt starkt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Liberalerna har plockat fram sitt gamla språkprogram och fräschat upp det lite, som jag sade redan tidigare. I det programmet sägs det att vi står för ett enspråkigt svenskt Åland, men det står också att vi anser att det kommer att behövas språk, uttryckligen olika språk i framtiden i landskapet och för att kunna avhjälpa det har vi t.ex. föreslagit att det kunde vara möjligt att ha språkbad i daghemmen. Vi har inte talat om finskspråkiga daghem utan vi har talat om att språkbad kunde vara på finska, på engelska, det kan vara på spanska, serbiska, enligt de naturliga förutsättningar som finns inom kommunerna.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag upplever just de här uttalandena: å ena sidan men å andra sidan. Man säger att man skall stå fast vid de konstitutionella frågorna. Men å andra sidan vill man öppna upp; i dag är det fullt möjligt om man vill ha språkbad i ett privat dagis eller skola. Det är bara att öppna och börja med det. Skillnaden är om det skall vara samhällsfinansierat eller inte. Det är det man i så fall vill öppna upp för, som jag har uppfattat det – rätta mig ifall jag har missförstått det! Jag hörde på intervjuer av vtm Viveka Eriksson i radion, där hon inte nämnde andra språk än just finska.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag vet inte vad som sades i den intervjun, men i vårt språkprogram talas det uttryckligen om behovet av olika språk och på den pressits som vi hade diskuterade vi 30 olika språk som finns i landskapet i dag. Så till en sak som ltl Gun-Mari Lindholm sade i början, nämligen att styra studerande till Åbo. Det är också en paradox i det därför att nog är det så att de studerande som är i Åbo hellre kommer hem hit och jobbar än de som är i Stockholm eller i Uppsala och då är det ofta också fråga om inte bara språk utan i Sverige får de bättre löner. Vill vi ha våra studerande tillbaka till Åland så behöver man inte styra dem till Åbo men man kan acceptera att de också studerar i Åbo.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag vill nog höja möjligheten till valfrihet när det gäller för studerande att själva avgöra det här. Jag tror att det är väldgit viktigt om det är så att man skall återvända; i dag är det inte bara Åbo eller Uppsala som är studieorten för studerande från Åland utan jag skulle säga att alltmer så väljer man att åka ännu längre bort.  För att man skall återvända är det känslan av att det är samhälle som man känner igen, man känner sig trygg i det och man vet att man har sitt nätverk runt sig och med sig. Då är det väldigt viktigt att Åland även språkligt är på samma sätt som när man åkte härifrån. Det tror jag att är någonting som är viktigt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm låter känslorna ta över. Grunderna för liberalernas språkpolitik är ett enspråkigt svenskt Åland. Vi arbetar för att stärka och utveckla den åländska självstyrelsen med vår språkliga status som grund. På den framtida europeiska arbetsmarknaden kommer kunskaper i främst engelska, tyska, franska och ryska att vara en tillgång. Vår utgångspunkt i språkpolitiken är att barnen skall lära sig flera språk som redskap med utgångspunkt i en stark förankring i det svenska språket som modersmål.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Precis som jag sade när jag inledde är detta pulshöjande. Är det någonting som jag tycker att är angeläget att diskutera är det just det här och ni får gärna sätta epitet känslig på mig, för det här är någonting som vi alla borde bli känsliga över. När det gäller att barn i tidig skolålder skall ha valmöjligheter tycker jag att det är väldigt viktigt, men tyvärr ser vi en trend och tendens med ett glapp - jag har inte följt med det här på på tio år - från det att våra döttrar gick i lågstadiet tills nu vår son går vad det har blivit annorlunda i valmöjligheterna i språk. Man väljer inte så mycket andra språk än finska, tyvärr och det gör att är det väldigt få som väljer ett annat främmande språk än finska så är det inte ens möjligt att göra det i dag.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det gäller att försöka debattera på någon slags saklig grund. När det gäller referatet i vissa tidningsartiklar så rekommenderar jag ltl Gun-Mari Lindholm att läsa hela artikeln, inte bara rubriken. Vi vet alla hur media fungerar, så det var ett tips! När det gäller att stärka svenskan så talar liberalerna i sitt språkpolitiska program om en språklag för att skydda svenskan. Vi kommer gärna och informerar obundna om de är intresserade av det i stället för konfrontation!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag upplever inte och jag hade i så fall gärna sett när man säger att man skall hålla sig på en saklig grund vad som har varit osakligt i anförandet. Det behöver inte vara osakligt bara för att det är känsligt. Det som jag säger att är den väsentliga skillnaden mellan socialdemokraternas, liberalernas och vår syn är att det är onödigt med ett språkpolitiskt program för det är självstyrelselagen, allt annat anser jag att är helt onödigt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm började sitt anförande med att prata om att här svallar känslorna, här styr känslor. Tyvärr är det kanske så för ltl Gun-Mari Lindholm att de styr lite för mycket, att det nästan blir osakligt. I alla fall uppfattat jag det lite så. När ltl Gun-Mari Lindholm säger att socialdemokraterna vill styra alla studerande till Finland måste jag säga, att det har jag aldrig varit med om att diskutera och det känner jag inte alls till. Däremot vill vi ge alla möjligheter att studera var de vill. Alla skall ha en fri rättighet att studera precis var de vill. Varifrån kommer påståendet att socialdemokraterna vill att alla bara skall läsa finska och inte de andra språken? Det finns inte något belägg för det. Vi är för att vi skall ha en rik, saklig och bra språkutbildning på Åland. Det är inte att försöka styra någonting.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tror nästan att jag har läst socialdemokraternas språkpolitiska program bättre och mer ingående än ltl Göte Winé. Dessutom hörde jag på en debatt häromveckan där ledamoten Camilla Gunell och hon har också bekräftat det i dag genom att säga att det är väldigt bra att man väljer andra studieorter än Sverige. Det är bra att man bygger nätverk också runt i Finland och tar de kontakterna med sig hem. Man säger i det språkpolitiska programmet att för att motverka de problem som man nu upplever att finns på Åland så skall man höja finska kunskaperna på Åland. Vad är det för osakligt i det?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Här har vi då en tolkningsfråga. Inte har vi i socialdemokraterna pratat om att styra alla till riket utan det du pratade om i ditt tidigare replikskifte gäller att det skall finnas möjlighet till och att det är bra om det också finns ungdomar som också väljer dit. Vi har aldrig sagt att man försöker styra allting. Att vi i socialdemokraterna skulle vara emot ryska, franska, tyska, så det har vi aldrig varit! Tvärtom kan man se redan nu med minister Gunells goda arbete att man jobbar för mycket språk i framtiden, se bara på Struktur-07! Det ger mycket möjligheter till mer språkutbildning, fler som kan välja olika språk. Häng med på det spåret så kan vi få en mycket bra språkutbildning på Åland i framtiden, ltl Gun-Mari Lindholm!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det verkar tyvärr som om ltl Göte Winé inte riktigt känner till verkligheten! Man säger att vi vill öka möjligheten till valfrihet, men den finns ju i dag, man kan välja vart man vill i dag, men det är bara det att när man får välja själv så väljer man till största delen att åka till Sverige och är det fel då? Så säger man att vi har ett mycket bra språkprogram med ledamoten Camilla Gunell. Jag anser inte det. Jag anser inte heller att det blir något bättre i Struktur-07. Jag gav ett exempel på att om man hade velat öka språkkunskaperna där det finns ett reeellt behov och där det också finns ett önskemål från de studerandes sida, så är det t.ex. ryska. Man har under några år här ökat på dem från tre till fem, men det finns ytterligare tre kurser till som det finns behov av. Det har man inte tillfredsställt ännu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag har alltid trott att Obunden Samling är för frihet, men när det gäller språkpolitiken verkar det som om ni vill sätta oss ålänningar i ett språkpolitiskt fängelse. När det gäller marknaden och verkligheten så har vi en del av verkligheten här. Hur man söker människor varje vecka och vad man efterlyser för kunskaper. Ofta är det engelska, tyska och finska som förekommer i tidskriften jag nämnde. Det finns ett åländskt företag som säljer solduschar på den finska marknaden, de söker telefonförsäljare och där förutsätter man att försäljarna kan finska. Anser ltl Gun-Mari Lindholm att det är i strid med självstyrelselagen att man söker sådan personal när man har marknaden i Finland och förutsätter att man kan finska? En annan kuriosa. Det finns en annons helt på engelska i denna jobbsökarannonsbilaga. Är det också i strid med självstyrelselagen?

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Vi sitter absolut inte i ett ”språkpolitiskt fängelse”, men det jag hävdar är självstyrelselagen och det är det som jag tycker att är underligt att inte socialdemokraterna gör utan man vill ha någonting annat och det är anarki som man försöker bryta sig in på här. När man sedan frågar om det är fel att man har någon försäljare som har sin kundkrets i Finland så har jag aldrig sagt att det skulle vara fel av ett företag, men man bör informera vad det betyder i det långa perspektivet för de kommande generationerna om det blir ett utbrett problem. När det gäller att ha engelska kunskaper på Åland och kräva det, så är det inget fel. Läs på självstyrelselagen, ltl Henrik Lagerberg!

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Borde det framgå av jobbsökarannonsen från företaget vad det i framtida perspektiv kan innebära om man tar det här jobbet s.a.s. eller hur menar ltl Gun-Mari Lindholm? Vi Ålands socialdemokrater är en garant för den åländska självstyrelsen och vi står helt eniga bakom självstyrelselagen.  Det finns inga motsättningar när det gäller den frågan. Vi har väldigt olika syn på språk och kunskaper av språk i varje fall jämfört med Obunden Samling, det har framgått av debatterna som vi har fört under de senaste åren.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är alldeles klart och jag tror att det står klart för de flesta att vi har en olika syn i den här språkfrågan. Jag tycker att det är bra att det kommer fram var de olika partierna står när det gäller de konstitutionella frågorna för det kommer att bli en viktig fråga framöver, inte minst nu när vi också har en självständighetsdebatt. Ltl Henrik Lagerberg frågar om det är fel att det är en annons på engelska och borde man då göra någonting åt det. Det är vi politiker som skall värna om de här frågorna, inte är det företagen. Det är vi politiker som också ger ramarna, det är vi som skall föra den här diskussionen, och jag tycker att det är jättebra och jättenyttigt att vi gör det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att detta angelägna problem lyfts upp i och med att vi alla är överens om den saken att det finns här. Det är problem i vissa sammanhang för våra åländska ungdomar att få jobb på grund av att de inte har språkkunskaper, och det har ju en parlamentarisk utredning kommit fram till. Sedan är det fråga om hur man går vidare från den kunskapen, vad skall man göra, skall vi göra om kartan eller skall vi göra om verkligheten när vi vet hur verkligheten ser ut?

 

Vi vet att i Finland blir språket allt svagare, men efter vad jag förstår håller svenskan sin ställning men befolkningen ökar i landet, den blir rörligare och befolkningsförändringen gör att de majoriteten av svenska försvinner på grund av att flera flyttar in. Men det är inte så att svenskan har gått tillbaka, som det hävdas ganska mycket, utan den står ganska bra vid lag på det sättet. Man är orolig att samma sak skall hända för oss här på Åland. Då vill jag bestämt hävda att vi har betydligt bättre skydd här än vad de har i de tvåspråkiga kommunerna i Finland när det gäller svenskpråkigheten. Vad har vi här då som de inte har på fastlandet? Ja, vi har faktiskt självstyrelselagen. Vi har lagtinget, landskapsregeringen och hela landskapsförvaltningen, någonting sådant finns det inte på fastlandet. Vi har hembygdsrätten, vi har egen flagga, näringsrätt, rösträtt som är bunden till att du kan svenska, jordförvärvsskydd, egen lagstiftning beträffande utbildning, hälso- och sjukvård, sociala sektorn, TV, post, radio. Det finns säkert många andra som kultur, idrott, polisen har vi, allmän ordning och säkerhet, trafiklagen, naturmiljön. Vi har väldigt många områden som vi kan stifta lagar på helt enspråkigt svenskt. Vi kan styra jord- och skogsbruket. Vi har en egen plats i Nordiska rådet. Det har man normalt inte i kommuner på fastlandet. Vi har byggnads- och planeringsväsendet.

 

Vi är ett enspråkigt svenskt område och det är det enda enspråkigt svenska området som finns i Finland. Har man inte något skydd av det utan man jämställer det med att vi ungefär skall vara utsatta för hot som de är på fastlandet. Majoriteten av ungdomarna far till Sverige nuförtiden och utbildar sig i rikssvenska miljöer så jag tror inte de ändrar språket. Vi har självstyrelselagen och det är också ett stöd i finska grundlagen; den kan inte ändras uta att både riksdagen och lagtinget godkänner det. Ändå anser man att vi är utsatta för enormt hot att vi skall bli förfinskade. Om 50 år skall vi börja prata finska här; då skall mina barn helt plötsligt börja finska när de kommer hem! Det förstår jag inte överhuvudtaget. Man hävdar att det finns en stor risk för utflyttning från Åland och att det flyttar in finnar i stället, att man inte kommer tillbaka osv., att det kommer andra människor hit osv. Jag hävdar igen, att jag har ingenting emot om min granne flyttar hit från Finland. Har vi en god och trevlig gemenskap tycker jag att det är helt okej att han kommer från Finland. Det stör mig inte överhuvudtaget att man också kommer från öster. Vi har så pass lika kultur. Även om det kommer från andra kulturer så kan det vara berikande att få sådana människor runtomkring sig. Jag ser det inte som ett enormt hot om några finnar kommer hit och några ålänningar flyttar härifrån för det finns faktiskt väldigt många trevliga, harmoniska och bra finnar och det motsatta: ålänningar som nte är alltigenom trevliga.

 

Att företag på Åland nu söker arbetskraft med kunskap i finska måste det trots allt finnas en anledning till. Jag är fullständigt övertygad om att de här företagen inte är ute för att förfinska Åland utan de behöver arbetskraft som har en del kunskaper i finska. Jag hade själv äppelodling och en av dem som var anställda i min äppelodling kunde finska. Tack vare det fick jag en väldigt bra förmån att när jag sålde mina äppel så kom alltid uppköparna först och främst till mig, vi hade bra förhandlingsmöjligheter och tack vare denna enda person kunde vi förtjäna mera pengar och jag lyckades bättre i mitt arbete. Det är en liten detalj, men sist och slutligen kan det också vara nytta med det här. Jag tror inte att vi kommer att bli förfinskade. Vi har betydligt större tro på Åland och den åländska befolkningen än att vi kommer att bli förfinskade på 50 år.

 

Vi vet också att avstånden i världen är desamma som de alltid har varit. Det är lika långt till Amerika i dag som det var för 1000 år sedan. Däremot har kommunikationerna och Internet gjort att möjligheten att resa och upprätthålla avlägsna kontakter knappast har några begränsningar i dag. Man kan sitta i princip var som helst i världen och kommunicera ena ögonblicket med Kina, nästa med USA för att därefter ha kontakt ja, med Lumparland. Skall man ha kontakt med Finland och göra bra affärer där så skall de välja Åland kan det vara att vi ligger nära till, men framför allt har vi bra kunskaper i finska och kan prata på finnarnas modersmål har vi en förmån och ligger bättre till hands där; annars kan de välja i princip var som helst i världen för att göra olika affärer. Det kan vara fördel många gånger med språket.

 

Marknaden vill ha finska. Vi brukar säga många gånger här att det är marknadskrafterna som skall styra, och det tycker jag vi skall få låta dem göra också den här gången. Det är bra att man debatterar, men, som jag sade tidigare, skall vi göra om kartan eller skall vi göra om verkligheten? I det här fallet tror jag att man kan titta på att det är betydligt lättare att göra om kartan, att behöver man ha personer med finska härute? Då kan vi uppmana våra ungdomar till att lära sig finska och vi kan också informera dem om vilken nytta de kan ha av sitt finska språk. Jag tror inte att det kommer att störa någonting. Jag kan inte förstå rädslan, att man tror att det är ungefär som någon Alien som skulle ta över en om man pratar lite finska. Det händer inte så speciellt mycket med psyket eller själen om man pratar några ord finska eller kan finska, man är samma människa före och efter! Jag är definitivt inte rädd för att man mina barn skall missa någonting. Tyvärr har de inte läst så mycket finska som de borde göra och det saknar de i dag.

 

Man framhåller att det är den återhållsamma självstyrelsepolitiken som gör att vi har kunnat behålla svenskan så långt som vi har gjort. Jag tycker att det är en kränkning, en förödmjukelse mot det som jag räknade upp med hela självstyrelsen. Den är så bra gjord redan nu att vi behöver inte ha någon återhållsamhet, den kommer garanterat att hålla oss svenska fortsättningsvis. Däremot skall vi fortsätta, som jag har sagt förut, att försöka upprätthålla bättre kontakter och handlingsmöjligheter till Sverige, men vi kan inte fimpa bort fastlandet för den skull.

 

Jag tycker också att vi alltid skall kräva kommunikation på svenska när vi har att göras med finnarna och med de finska talande myndigheterna. Men hackar vi för mycket på dessa människor, så får vi inte hjälp från dem som hjälper oss i dag och jag vet inte om det är det som man är ute efter eller vad hetsjakten handlar om. Det finns väldigt många på inrikesministeriet, på olika ministerier, på olika nivåer i Finland som försöker jobba ganska hårt för att vi skall få materialet på svenska kontinuerligt. Ger vi oss inte utan att vi hela tiden skall hålla på och hacka på dem och säga att ingen hjälper oss av finnarna och vi tycker att de inte gör någonting för oss, så kommer de också så småningom att ledsna och då får vi det tillbaka. Vi måste också ge dem ett erkännande och vara medvetna om att det finns många på fastlandssidan som faktiskt jobbar för Ålands bästa och för svenskspråkigheten.  När kartan och verkligheten inte stämmer överens är det bättre att göra om kartan än att försöka göra om verkligheten.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Förlåt dem Herre, ty de veta icke vad de göra, sade Jesus när han var upphängd på korset när han också tvivlade på sin tillvaro. Ungefär så kunde man säga om ltl Åke Mattsson som inte förstår vad saken handlar om. Det här handlar inte om hur många i Finland som pratar svenska och hur många som har gjort det och kommer att göra det, som har det som modersmål eller på Åland, utan det handlar om hur många som för att kunna leva som svenskspråkig måste kunna finska. Motionens kläm, som man borde diskutera, handlar om att man skulle göra en informationskampanj till näringslivet för att försöka i möjligaste mån undvika sådana krav som är överdrivna på olika språkkunskaper i finska. Den utvecklingen kan man inte förneka. Man kan inte ta till sådana siffror som hur många ålänningar som är svenskspråkiga. Det handlar inte om det utan om hur många som tvingas vara tvåspråkiga. Det är det som är bekymret i den här frågan.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det jag pratar om är att jag tycker inte att det är ett hot om våra ungdomar kan finska. För att komma till rätta med det här finns det två sidor, ettdera att man ser till att företagen inte söker så mycket folk som kan finska, men en annan dimension är att man kanske skall ha ett företag att komma hem till; jag lyfte kanske inte den frågan tillräckligt mycket Har vi företag här som kan utnyttja det fina läge som vi har mellan Finland och Sverige för att skapa arbetstillfällen, för att utveckla sitt företag och gå vidare, så kan det vara bra att man kan ha kontakter både till Finland och Sverige, och skall man ha kontakt med Finland och göra affärer vet vi i dag att det är viktigt att kunna finska. Ettdera flyttar företagen bort härifrån, företag flyttar inte hit eller företag utvecklas inte. Det finns tre olika anledningar till varför det kan vara bra att man skall låta företagen få jobba i fred och låta marknadskrafterna styra; om de tycker att de vill ha finska så kanske det finns en anledning till det.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag skall återkomma till frågan om marknadskrafterna i mitt anförande. Det är så att om ett företag i Östersjöregionen – var det än är baserat – vill göra affärer med sina grannläder så gör man det på engelska. Det är en mycket bättre lösning att göra det på engelska; då blir båda parter mera jämbördiga. Det är inget som är svart eller vitt. Visst kan det finnas arbetsplatser också på Åland där det är motiverat med finska kunskaper, men vi vill påstå, när vi tidigare har motionerat, att man har krav i onödan på finska som utesluter en viktig resurs: framtidens unga ålänningar från den åländska arbetsmarknaden. Det sägs t.o.m. i doktorsavhandling av Jouku Kinnunen att så här sker. Man byter ut befolkningen, de facto en etnisk rensning som sker på ett fredligt sätt. Det är en back ventil för åländska ungdomar när de skall hem tillbaka till Åland. Det här kan man inte förneka på det här sättet och nämna några andra siffror som inte har med saken att göra.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag upplever att det är en subjektiv bedömning vad det är som gäller. Jag vet att man har använt språkkunskaper för att bli av med personer som man inte vill ha. Man säger inte åt dem att din kemi stämmer inte här, jag tycker inte att du passar in i vår affärsverksamhet eller någonting annat, utan då är det ganska enkelt att skylla på ja, vi kanske inte har de språkkunskaper som vi behöver ha. Det finns en anledning där det här kan ha dykt upp; annars vet jag inte om det så väldigt ofta som man har ansökt om finska kunskaper där det har varit obefogat. Jag tycker att jag har aldrig har hört något företag som har lyft fram det åt mig. Det är subjektivt, vilka ögon man tittar man med och vilka människor som tar kontakt med en. Jag kan inte hålla med utan jag tycker snarare att vi skall se till att vi har företag som fungerar här på Åland och som får verka utan att vi lägger in restriktioner och utan att de skall vara rädda för att sätta en annons i tidningen där de söker kunskaper i finska när företaget de facto behöver ha finska.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det verkar inte som om ltl Åke Mattsson skulle ha läst det språkpolitiska programmet och som på punkt efter punkt påpekar problem som existerar redan mellan myndigheter, myndigheter och företag och enskilda personer. Det är märkligt, ni har ju representant också i språkkommittén som har omfattat majoritetens beslut och så står ltl Åke Mattsson här och säger, att det finns inga problem! Det finns en skrift där problemen för åländska företag tas upp. Det är från finska tullen på finska, hur man tänker bedriva sin information på elektroniskt väg.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

För att komma till rätta med sådana här problem är det viktigt att man har personer som också har kunskaper i finska, som kan tala om för de här personerna vid tullen i Finland att det här är fel. Det är samma sak i fängelserna, så när du slipper ut från fängelset får du ett papper där det står uteslutande instruktioner på finska. Men min erfarenhet är att för att komma till rätta med de här problemen måste de få upplysning, få information om vad det handlar om. Det kan vara så otroligt enkla anledningar till det att man helt enkelt inte vet, man förstår inte, man begriper inte de här sakerna och är det så att den här tjänstemannen obstruerar och vägrar att följa direktiven så är det viktigt att man kan prata med en överordnad och gå vidare i de här sakerna. Normalt, om man kommer tillräckligt högt upp i organisationerna vill man följa lagen och kan man påvisa att här är ett lagbrott så får man igenom sin vilja. Jag har inte ifrågasatt att det är problem med de fastländska myndigheterna, men jag tror inte att man har en sådan kontakt när man ringer upp polisen eller någonstans i självstyrelsegården att man blir bemött på finska.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är nästan beklämmande att höra att man skall informera - efter 85 år av självstyrelse är myndigheterna i Finland inte informerade hur man skall bemöta ett enspråkigt Åland! Det är märkligt! Då har varenda en politiker som har suttit här till dags dato misslyckats totalt i information om vad den åländska självstyrelsen går ut på. Att sedan komma och säga att man skall ha kontakter – de är mycket väl medvetna om vad som existerar, men man vill tänja på gränsen och testa hur undfallna vi ålänningar är när vi inte vågar stå upp för vår sak.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tror att man försöker bygga upp en missuppfattning om vad jag har sagt. Jag har lyft fram gång på gång att varje gång det finns ett övertramp skall vi reagera, vi skall lista det och vi skall reagera på de bitarna. Då kommer det en reaktion av det. När det gäller påståendet att inte folk i Finland vet och inte känner till den åländska självstyrelsen  så finns det otroligt många tjänstemän som inte vet vilka regler som gäller här, den saken är klar, så där har vi ett jobb att gå vidare med. Men det är inte det som den här debatten gäller utan det är i princip att våra barn inte skall lära sig finska utan det är snarare så att vi skall lära affärsmännen att verka utan att ha finska i sina företag! Då är vi lite på fel väg om vi skall lyckas med att driva Åland framåt på ett konstruktivt sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Om inte jag missförstår ltl Åke Mattsson så menar han att det är ålänningarnas och de åländska myndigheternas uppgift att informera de finska myndigheterna om svenska språkets ställning på Åland. Det här tycker jag att inte är vår uppgift. I många andra sammanhang, när det gäller mer interna ärenden på Åland, anlitas landshövdingen på Åland och man konsulterar honom. Men det här är en fråga där regeringen verkligen borde anlita landshövdingens tjänster ännu mera, om det överhuvudtaget görs i dag. Det är nog mera hans roll att informera, inte är det de åländska politikernas roll. Det borde vara helt känt bland de finska myndigheterna att Åland är enspråkigt svenskt.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag förstod inte frågan riktigt. Jag uttryckte själv att när det uppstår problem gäller det att vi skall lista dem och föra dem vidare. Vi skall föra dem där de har största slagkraften. Det är inte meningen att vi här i lagtinget skall samla det här och sitta och titta på dem och göra en uppvaktning, utan det kan gå via landshövdingen osv., men vi bör ha ett forum där man kan ta upp och visa hur stora problemen är. Jag anser att vi skall reagera hårt och vi skall reagera starkt mot Finland när vi inte blir bemötta på vårt svenska modersmål. Det är helt uppenbart. Det är inte det vi pratar om utan om du skall göra business, göra affärer, finska affärsmän och också turister tycker att det är väldigt skönt att bli bemötta på finska. De som återkommer till oss som kan finska fullständigt som inte kommer mer än en gång, så det dem som min fru pratar med på sin brutna finska och man tycker alltså om att bli bemött på finska språket.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det kan säkert finnas en del som upplever och kanske inte heller kan någonting annat än sitt modersmål finska som kommer som turister till Åland. Då är det säkert bra, men då skall det också räcka med de finska kunskaperna som vi ålänningar har skaffat oss under utbildning i åtta år. Tyvärr är inte de ibland tillräckliga för det åländska näringslivet. När vi svenska talande sedan far till Finland och många andra far till Finland som turister, vad gör man då? Jo, då övergår man till att tala engelska med oss! Varför är det rätt där i det tvåspråkiga Finland, men inte rätt på Åland? Men vi har sådant bestyr i att kunna finska – vi borde i stället fokusera oss på att ge god service, oavsett vilket språk!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

I det här sammanhanget tror jag att Finland är betydligt större än vad Åland är. När lilla Åland erbjuder tjänster till Finland så för att vi skall vara attraktiva och man inte far till Sverige eller någon ort är det ett bra försäljningsargument om vi kan finska och kan locka hit dubbelt mera turister eller kanske 30 procent mera turister på grund av att de vet att här blir de bemötta på sitt modersmål finska, så tycker jag att det är värt det, det stör mig inte överhuvudtaget. Till skillnad mot många andra här i salen är jag inte det minsta rädd för att ålänningarna kommer att börja prata finska och att finskan kommer att ta över här. Det kommer man inte att göra inom 100 år åtminstone, det är min 100-procentiga övertygelse. Jag är inte det minsta rädd för det. Jag litar på mina barn, på mina barnbarn som eventuellt kommer att de kommer att hålla Åland svenskt. Däremot kan vi få problem med kommunikationen till Finland – det är en sak – men jag är inte rädd för spöken här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Vi diskuterar en hemställningsmotion som handlar om en informationskampanj fast vi kanske pratar lite annat också. Men jag vill ändå säga att jag fortfarande tycker att eftersom landskapsregeringen valde att inte gå ut med kommittérapporten ut till vart och ett hushåll i landskapet, som kommittén föreslog, så tycker jag nog att det är skäl att informera. Men jag tycker också, som jag sade i en replik redan, att man behöver nog vänta på utredningarna för att få faktaunderlag om man verkligen skall få ut och informera. Jag vill också upprepa, att då tror jag inte heller att det är bara näringslivet som behöver information. ÅHS behöver det minst lika mycket. Det finns många andra, så informationskampanj behövs, men jag tycker att det skall grunda sig på ett så korrekt underlag som möjligt för att det inte skall fara iväg som det gör nu i dag.

 

Men jag vill ändå ge några kommentarer till eftersom mycket av debatten egentligen har varit språkpolitisk och man har mycket uppehållit sig vid de språkpolitiska programmen, som socialdemokraterna och liberalerna har tagit fram. Den ena talar om språkbad, vilket barnomsorgslagen förbjuder, kort och gott, all verksamhet i daghemmen skall vara på svenska och man skall också se daghemmen som en förskola, vilket det ju är. Jag menar att man skall vara lite försiktig när man går ut och ger förslag som bryter mot lag. På samma sätt talar socialdemokraterna om hemspråksundervisning. Det kan man inte heller ge enligt självstyrelselagen, det är också alldeles klart. Det här är lite samma sak, det låter väldigt bra när man går ut och säger att vi skall göra så här, samtidigt som det ger dubbla signaler, tyvärr. Det är lite att äta kakan och ha den kvar. På samma gång som man säger att man skall besvara svenska språket på Åland så säger man, att, men, vi skall nog utveckla det här osv.

 

I en replik sade man också att det är oklart vad centern tycker och då vill jag bemöta det. Centerns åsikt tycker jag väl ändå vid det här laget skall vara klar: vi håller lika starkt på det här som både obundna och Ålands Framtid. I den här frågan tror jag att vi faktiskt är överens.

 

Det nämndes också i en replik – därför kunde jag inte heller gå upp där – att vi har redan i 80 år haft vår starka självstyrelse, trots att det är stark inflyttning osv. Jo, det är sant och då vill jag igen upprepa det som jag vet att jag sade i den språkpolitiska debatten: därför att vi hittills har haft ett lagting och en landskapsregering som har hållit fast vid de regelverken. Så länge vi har det så går det bra, men börjar vi slira utöver vad lagen tillåter, då vet man inte hur det ser ut.

 

Detta är jag nöjd med över att få säga i denna sena timme!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det var jag som sade att i 80 år haft självstyrelsen och lagbestämmelserna och att det inte ändrar. Det anser jag att inte kommer att ske i framtiden heller, så länge vi alla håller på de bestämmelser som finns för både språkskydd och vår ställning som enspråkigt svenskt. Men liberalerna anser att det inte finns någon hotbild i att lära barn och ungdomar samt vuxna för den delen också svenska. Därför har vi sagt att man i daghem t.ex. skulle kunna ha språkbad. Det kan vara bara att man lär sig lite små sånger eftersom det redan i dag finns inslag av olika språk i daghemmen.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jo, man kan i daghemmen ha extra undervisning i svenska. Det kan man ha, men lagen tillåter undervisning i annat språk än svenska. Lagen tillåter inte annat språk i barndaghemmen än svenska. Men extra undervisning i svenska kan vi bjuda på, och det bjuder vi också på. Det är viktigt att man säger, att jo, vi skall göra så, vi skall följa bestämmelserna, men ett förslag om att ha språkbad i dagis i något annat språk än svenska tillåter inte lagen. Då följer man inte bestämmelserna.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Då går man in och ändrar lagen, om vi vill att våra barn skall lära sig språ. Det behöver inte vara bara finska, i dag finns det daghem där det förekommer alla världens olika språk och dessa barn uppträder redan i dag i daghemmen på sina olika språk, eftersom de kanske talar de språken hemma. Vad är då naturligare än att man kanske en dag tar en sång på engelska eller en sång på spanska, det blir jättetrevligt för barnen. Men när man ser finskan som ett hot, som ett svart moln ovanför daghemstaket, så blir det så här. Vilken inställning till språk ger vi inte våra barn om vi säger att det är absolut förbjudet!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!  Vi hörde nu att om jag har rätt till att lagen inte tillåter annat språk än svenska så ändrar man lagen! Det är inte vad jag anser att man skall göra, men här är det en jättestor skillnad mellan partierna som nu kommer fram allt tydligare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ltl Gun Carlson är väldigt tydlig i de språkpolitiska ärendena som behandlas här, och det är inget tvivel om vad hennes åsikt är. När det gäller samhällsfinansierad undervisning på finska, om det sedan är barnomsorg eller skola, så är detta inte möjligt med dagens lagstiftning och den har också varit väldigt penetrerad under ltl Gun Carlsons tid som utbildningsminister. Men det är fullt möjligt att göra det privat, det är det ingen som hindrar i dag, så den möjligheten ges ju. Det är också bra att få höra att centern står fast – jag hoppas att det inte är bara ltl Gun Carlson utan hela centergruppen – bakom den åländska konstitutionen och språkpolitiken, eftersom det blev väldigt oklart häromdagen när lantrådet var uppe i talarstolen och sade att man var enig i landskapsregeringen, alltså är man enig med socialdemokraterna.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman! Jag kan inte påminna mig exakt hur den replikväxlingen gick, men det tror jag lantrådet får stå för själv. Jag vill ändå hävda att centern är nog väldigt tydlig i de här frågorna att man inte kan avvika från kravet på svenska språket. Jag håller också med ltl Gun-Mari Lindholm att man kan visst ha privat verksamhet, det är ingen som kan förbjuda en privat skola helt på finska, ryska eller ett daghem på finska, ryska, vad som helst, det är helt okej, men då får man inte samhällsmedel. Där är lagen alldeles tydlig och klar. Jag vet att jag själv har sagt, bl.a. i diskussionen om hemspråksundervisningen när jag var i ansvarig ställning i de här frågorna, att vill ni, så är det möjligt, men det ville man inte.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman! Det är roligt att höra att ltl Gun Carlson tydligt och klart talar om var centern står i den språkpolitiska frågan. Jag har inte varit orolig heller, men ibland har det kommit vissa signaler, bl.a. som påpekades redan från lantrådets sida. Men om ltl Gun Carlson representerar centern så är jag inte orolig och jag hoppas att det här är centerns linje. Klargörandet var bra att det som liberalerna förespråkar i dag med språkbad på dagis inte är enligt lagen.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman! Jag sade att det fungerar inte enligt gällande lagstiftning med språkbad, det fungerar inte heller enligt gällande självstyrelselag med hemspråksundervisning. Det är alldeles klart.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Jag har hittills tillåtit en ganska vid språkdebatt och det måste jag fortsätta med, men försök gärna hålla er till näringslivet, om det går.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Det är precis vad jag skall göra, jag skall inte prata barnomsorg, som enligt 12 § barnomsorgslagen måste ske på svenska, om den erhåller någon typ av samhällsfinansiering. Så är lagen och den skall enligt mitt förmenande inte ändras.

 

När det gäller själva klämmen, vilken borde ligga till grund för behandlingen så sägs det att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att en informationskampanj riktas till det åländska näringslivet för att uppmärksamgöra om dess roll för att bevara Åland svenskspråkigt. Det är det diskussionen skall handla om.

 

Det jag skulle vilja beröra är att man, främst från socialdemokraternas sida, i de här sammanhangen pratar om marknadsekonomi, vi måste låta marknadsekonomin råda och vi skall inte blanda oss i näringslivet. Jo, när det passar så tycker man så! Då måste man fråga sig: Vad är marknadsekonomi? Det är den sfär inom vilken näringslivet verkar. Den är omgärdad av en massa regelverk, t.ex. miljöbestämmelser, man får inte rådda på hur som helst, man skall ha miljötillstånd för många verksamheter, man skall uppfylla avfallshanteringsbestämmelser osv. Man har väldigt hårda krav på redovisning. Man skall betala skatt, man har också väldigt kringgärdade bestämmelser om hur man får hantera sin personal. Det finns arbetsavtalslagstiftning osv. Företagandet är väldigt omgivet av bestämmelser och de bestämmelserna är en viktig del av marknadsekonomin. Det finns sedan ställen i världen där marknadsekonomin är nästan helt fri, där man hanterar miljö och personal på mycket sämre sätt. Jag tror ingen av oss vill ha den sortens marknadsekonomi på Åland utan vi är stolta att ha en balans i det här och ha en demokrati där vi avgör de här frågorna. En del av den åländska marknadsekonomin är självstyrelsen. Åland är ingen vanlig del av världen när det gäller hur ett företag får verka i fråga om språkbestämmelse, utan tvärtom väldigt starkt reglerat. Vi har en självstyrelse där det bestäms att man måste ha näringsrätt för att bedriva näring i landskapet Åland, också sådana företag som grundas av ålänningar måste ha näringsrätt. Jag sitter själv med i flera bolags styrelser där bolaget fast det är bara ålänningar med har sökt och fått näringsrätt, väldigt hårt kringgärdat. Det baserar sig på landskapslagen om rätt att utöva näring. När man beviljar näringsrätt så kan man enligt 4 § 3 mom. ge villkor; det står så här: ”Näringsrätten kan avse viss tid eller viss näring och kan beviljas på villkor som landskapsregeringen anser nödvändiga.” Hittills har man ansett nödvändigt att verksamhetsspråket skall vara svenska. Om man inte följer det här  kommer 13 § med straffbestämmelser in, där det stipuleras att man kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader, om man bryter mot lagen, som vilken annan lag som helst. Det är alltså en allvarlig sak att utöva näring i landskapet Åland, det vill jag säga och det är omgärdat med stora villkor. Till det skall man lägga att näringslivet i Norden och framför allt i Europa är väldigt hårt reglerat.

 

Det passar i andra sammanhang att prata om att reglera marknadsekonomin, men i det här fallet skall man absolut inte blanda sig utan att det skall vara helt Vilda västern! Detta vänder jag mig mot och jag tycker att det är viktigt, mot bakgrund av de uttalanden som har kommit från näringslivet, att man skulle ta en diskussion och informera. Det handlar ofta om kunskapsmängd när det gäller detta. Många företagare och aktörer inom näringslivet samt dess företrädare i näringslivsorganisationer är väldigt duktiga på att bedriva näring, men de kanske inte alltid har klart för sig vad det innebär att bedriva näring för att inte s.a.s. motverka självstyrelsens syften.

 

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson hade en bra metafor: skall vi ändra kartan eller verkligheten? Givetvis skall vi försöka ändra verkligheten, är min medicin. Vi skall försöka med långsiktig politik verka för att det åländska näringslivet kan verka på svenska, i huvudsak, sedan finns det alltid specialföretag, specialmarknader osv. som kommer att verka på många andra språk, och det finns arbetsplatser som också kommer att helt naturligt kräva finska. Men när det gäller generellt tror jag att de företag och kanske företagsledare där det här problemet tillsammans med Svenskfinland och finlandssvenskarna har detta tvångsbeteende, eller hur man skall säga, att tvåspråkighet handlar om finska och svenska, och det måste vi upprätthålla, medan det finska Finland, helt finskspråkiga företagsledare förstår att tvåspråkighet handlar om finska på hemmamarknaden och om engelska till resten av världen. Det är är där vi måste tänka ny språkkodex, ny kommunikationskodex. Vi skall använda svenska och engelska i större utsträckning. Då hamnar vi också på en helt annan nivå, då är vi jämställda, vi pratar båda ett främmande språk när vi pratar med personer i Finland och också med andra länder. Samtidigt övar vi upp en förmåga att kommunicera inte bara med Finland utan med hela världen, så det är engelskan som är nyckeln, och det här borde man ta en diskussion om. Det har jag företagit mig helt privat och det finns företagsledare som säger att det naturliga är att vi skulle övergå till engelska för det är ofta så att det är inte homogena grupper där det bara är svensk- och finsktalande  utan ofta är det folk med som inte kan något av språken. Då pratar man engelska och det fungerar mycket bättre.

 

Marknadsekonomi i all ära, men jag är nog så pass ideologiskt funtad att inte vill jag helt släppa företagandet fritt, att man helt utan regleringar skall få bedriva näring hur som helst, bete sig hur som helst. Det är så man måste tänka när man pratar om marknadsekonomi och jag understöder klämmen, i likhet med den som vi hade i budgetbehandlingen och jag tycker att det är synd att lagtinget inte tog den. Det skulle onekligen behövas om de här frågeställningarna med näringslivet, och det har vi tydligt sett i de uttalanden som har kommit därifrån.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Mina synpunkter här är hur man reglerar en verksamhet. Det finns en anledning till att man reglerar en verksamhet; då får man se till vilket hot och vilken skada det finns och därför har man olika miljöregleringar osv. Vi från liberalernas sida anser att finskan inte är något hot på Åland. Vi tror inte att det kommer att flytta hit 50.000 människor inom 50 år som helt plötsligt börjar prata finska med oss här och försöker förfinska oss. Det finns inte på vår karta, inte på min i alla fall. Därför ser vi det inte som ett hot och därför finns det ingen anledning att reglera språket. Jag hör till dem som var tvungen att flytta bort från Åland på sextiotalet; jag har min skolgång i Sverige på grund av det därför att det fanns inget arbete, det fanns inga företag här som samlade upp oss, då försvann vi härifrån. Det kan också bli den vägen att för att företagen skall kunna verka här så friktionsfritt och bra som möjligt skall vi reglera så lite som möjligt och ge bästa möjliga förutsättningar, inte gå in och försöka strängera mot hot som egentligen inte finns. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Man kan tro att man befinner sig på något folktingsmöte eller på något finlandssvenskt kalas när man hör den här argumentationen. Det är precis den här argumentationen som man har i Svenskfinland att förfinskning betyder att det flyttar in x antal finskspråkiga och så späds befolkningen ut. Inte är de inflyttade finskspråkiga några problem, utan problemet är, som jag ser det, kravet på tvåspråkighet samt det ökande kravet på tvåspråkighet och problemet för de enspråkigt svenska ålänningar som kan bara svenska, kanske franska och engelska samt mycket finska som kommer hem och det inte duger till. Det är det finlandssvenska sättet att tänka som nu har spillt över Skiftet och det måste vi ha klart för oss att man kan inte räkna som dem när man ser till Ålands enspråkigt svenska minoritetsskydd och värnar det. Det är mycket viktigt att skilja på de här situationerna.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Var tänkandet kommer ifrån och var det har sin grund kan jag inte svara på. Jag har kommit fram till det helt själv och på Åland, jag har väldigt lite kontakt med finlandssvenskarna i den här frågan.

För att bemöta ett problem gäller det att hitta alla möjliga lösningar, alla möjliga vägar att gå fram, och det finns inte bara ett sätt att vi skall oss till det svenska språket och bita fast i det till varje pris, utan det är naturligtvis alla språk. Debatten här i salen gäller alltid finska kontra svenska. Vi har aldrig haft en debatt ännu angående engelskans vara eller inte vara; man framhåller att vi bryr oss inte om det språket. Naturligtvis är engelskan det viktigaste och tyngsta språket. Det tycker samtliga, kan jag intyga, i liberalerna. Någonting som talar för att det inte kommer att bli något större problem med finskan i fortsättningen är ju att också finnarna börjar prata engelska. Det här de inte gjort förut, det har man börjat med nu, så det blir ett ännu svagare språk.. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Precis det! Då skall vi haka på och också byta till engelska och inte hålla på och traggla med den där nittionhundratals tvåspråkigheten som finlandssvenskarna av nationalromantiska skäl är fast i. Vi ålänningar är inte bundna av det. Vi får inte falla i den där förnekelsefällan, att vi står och tittar på Kejsarens fina nya kläder när han står där spritt språngande naken utan vi måste vara smartare än så; vi har vårt parlament för att vi har varit smarta en gång i tiden, för att våra förfäder var smarta. Vi skall fortsätta att vara smarta och klara oss ur den här situationen och då måste vi tänka ny kommunikationskodex och börja använda engelska i större utsträckning när vi pratar med andra länder, som Finland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Ärende nr 10:

Vtm Viveka Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående sällskapsdjur i vård och omsorg. (HM nr 36/2006-2007).

 

Ärende nr 11:

Ltl Åke Mattssons hemställningsmotion angående förbud för innehav av tobaksprodukter. (HM nr 43/2006-2007).

 

Ärende nr 12:

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående inventering av ålänningarnas miljökunskaper. (HM nr 39/2006-2007).

 

Ärende nr 13:

Ltl Åke Mattssons hemställningsmotion angående framtidsplanering för fordonstrafiken. (HM 45/2006-2007).

 

Ärendena nr 10, 11, 12 och 13 avförs från listan och upptas till behandling vid nästa plenum.

 

 

Lagtinget tar nu en kort paus i pleniarbetet och lagtingets nästa plenum hålls därför måndagen den 21 maj kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.51).