Remissdebatt

Ärendet bordlades vid plenum den 16 april 2019. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Ltl John Holmberg

Tack, fru talman! Jag vill kort återkoppla till förra veckans debatt och egentligen hade jag velat ha anförande redan då, men av bordläggningsorsak så gick inte det.

Debatten handlade i mångt och mycket om svårigheterna att rekrytera och locka personal inom det sociala. I debatten överanvändes ord, enligt mig, som stelbent system och införlivning till det finska systemet Valvira. Min uppfattning är Valviras system varken är stelbent eller kvalitetsmässigt dåligt, inte heller finskspråkigt. Jag har talat med lärare och personal inom detta utbildningskluster som finner systemet väldigt lättarbetat och tydligt. Handräckningstiden är dessutom snabb, kort och absolute inte stelbent, tvärtom mycket flexibel. Skulle detta förändras har Åland alla möjligheter att säga upp avtalet och hitta nya lösningar.

Vill man på riktigt vara med och underlätta rekrytering inom detta arbetsfält är det enligt mig en god idé att gärna tala med personer som idag är verksamma eller som har varit verksamma. Min klara tydliga uppfattning som jag bildat mig efter många diskussioner är att ju mindre en kommunal enhet är, desto svårare är rekryteringen. Det i sig beror på följande; att arbeta i en mindre kommun inom det sociala är många gånger väldigt tufft. Det blir en utsatthet p.g.a. att alla känner alla och du är ibland tvungen att ta obekväma beslut som kanske berör din granne eller nära bekant. Det finns en väldigt liten möjlighet till specialisering, du ska kunna lite av allt, men det ger många gånger även en känsla av otillräcklighet och hjälplöshet. Det finns ingen att bolla problemställningar med, det är du som sitter ensam i det sociala kollegiet inom området. Visst kan du ta kontakt med kolleger i andra kommuner, men det är ingen hållbar lösning på problematiken. Det kanske dessutom inte finns behov eller resurser till en 100 % anställning, vilket i sig gör tjänsten ointressant för många.

Att vara en del av en större enhet är lösningen på allt detta, plus att du där även har möjlighet till större resurser för kompetensutveckling och fortbildningar.

Detta ser vi även inom skolan. Det är svårare att rekrytera till en mindre skola. Att då blunda för dessa fakta och istället tro att lösningen är att tumma på kompetens och bygga upp ett eget system - med alla de kostnader och byråkrati det medför - är nog att börja i fel ände. Enligt samma argumentering ska våra skolor då själva sätta nivån på när en lärare är behörig eller inte. Vi bygger inte ett starkt och tryggt Åland genom att nedgradera kompetenskrav för att underlätta rekrytering av personal. Det är enligt mig oansvarsfullt och en sådan utveckling skulle vara mycket olycklig för Åland. Tack, fru talman.

Minister Wille Valve, replik

Tack ltl Holmberg för insiktsfulla ord.

Med anledning av ledamotens anförande så önskar jag också framhålla utvecklingen i Sverige, vilket faktiskt är ny information för lagtinget. Den går mot reglering och legitimation. Från och med den 1 juli 2019 så blir sjukhuskurator med socionomexamen ett legitimerat yrke i Sverige, vilket är ganska talande.

Ltl John Holmberg, replik

Tack minister Valve för den informationen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag har två konstateranden med anledning av ltl Holmbergs anförande. För det första så tror jag, tillika som ledamoten, att det många gånger är svårt att jobba i en liten kommun, speciellt med de specifika socialvårdsområdena. Det var också därför som åländsk center tog initiativet till kommunernas samlade socialtjänst, och har varit pådrivande i den, just för att de här små spetsområdena skulle hanteras i en mer övergripande organisation.

För det andra vill jag bara säga att stort inte är alltid bäst. Det är inte alltid de största organisationerna, de största kommunerna här på Åland som gör det bästa jobbet inom socialsektorn. Det finns många andra faktorer också som inverkar på hur slutresultatet blir, inte bara storleken på kommun eller storleken på socialtjänstkontoret.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack vtm Thörnroos. Jag byggde mitt anförande på det fakta som jag har insamlat speciellt med diskussioner, studiebesök och andra fältstudier. Enligt mig ger det vid handen att socialarbetare på Åland tycker att större enheter är att föredra just av den orsaken, som jag nämnde i mitt anförande, att det är lättare att kunna nischa sig. Man kan bolla sina problemställningar och utmaningar med kolleger på ett enklare sätt. Man har möjligheter till fortbildning och kompetensutveckling på ett helt annat sätt. Man är helt enkelt inte lika ensam och isolerad. Många gånger är det också så att man har möjlighet till en hundraprocentig tjänst istället för en deltidstjänst och det är också viktigt när man rekryterar.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag tycker att vi har en samsyn i den här frågan, ltl Holmberg och jag, kanske inte fullt ut men till vissa delar i alla fall. Det är därför som det är så viktigt att kommunernas socialtjänst verkligen sätts ikraft och får börja arbeta för där har vi de allra svåraste områdena, de områden som kräver en väldigt djup spetskompetens. Jag tänker på barnomsorgen, missbrukarvården och på handikappservicen. Det har vi samlat och det är ju efterfrågat av alla socialarbetare. Men av någon outgrundlig anledning så har det lagförslaget inte marscherat framåt i den takt som vore önskvärt.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Det är en lyckodag för mig att höra att vtm Thörnroos och jag har samma åsikter gällande större kommunala enheter. Det gläder mig. Det är också någonting som spiller över på skolväsendet och inte bara inom socialvården. Det är lättare att rekrytera behörig personal till större skolenheter. Sedan behöver det inte vara en stor skola, men inom ett sådant distrikt. Det är liksom fakta, det är bara titta på antal sökande när man lediganslår inför varje läsår.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Jag reagerade lite över ltl Holmbergs påstående om att det tydligen finns politiska representanter i lagtinget som skulle vilja försämra kompetensen inom det sociala området. Jag fick den bilden att vår kritik och vår kanske befogade oro för det nya systemet att det inte riktigt leder till någonting bättre.

Anser ledamoten att Valvira är bättre skickad då att avgöra vad de utbildade på den svenska sidan inom socialvården behöver för tilläggsutbildning för att bli behöriga? Så ledamoten anser att det är bättre att Valvira - som fungerar inom andra system - är bättre skickad att bedöma utgående från åländsk lagstiftning vad de svenskutbildade socialarbetare behöver för eventuella kompensationsåtgärder, som det står i förslaget.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Jag känner mig tryggare som ålänning om vi har ett system där t.ex. Valvira är den myndighet som avgör och inte en mindre åländsk kommun. För då tror jag att vi får ett sammelsurium av olika kompetensnivåer. Idag skulle vi teoretiskt sett ha 16 olika kompetensnivåer och det skulle vara väldigt olyckligt, tror jag. Precis som jag nämnde i mitt anförande så tror jag att det är tryggare och bättre med ett system som redan är upparbetat och enligt dem som berörs så finner de systemet mycket lättarbetat, flexibelt och även snabbt. Vi fick till exempel här tidigare under debatten höra att ett handhavande kanske kan ta tre veckor. Inom det här området är det, enligt mig, en väldigt kort och tillfredsställande behandlingstid.

Ltl Harry Jansson, replik

Jag tror att jag måste upplysa ltl Holmberg att det finns nog ingen representant i den här salen som har tänkt sig att de 16 enskilda kommunerna skulle avgöra behörigheten för de kommande socialarbetarna. Naturligtvis är det på andra sidan väggen här som det ansvaret skulle ligga, precis som det ansvaret ligger också när det gäller yrkeskvalifikationer i övrigt på dagens Åland. Där har nog ledamoten totalt missförstått.

Sedan är bilden av Valvira, språkservicen och snabbheten inte riktigt den bild som jag har getts när jag har talat med ledande personer inom socialvården. Det är väl klart, man kanske vänder sig till sådana som ger det besked man vill ha.

Sedan måste jag säga att det är lite märkligt att åberopa att stora lösningar alltid är de bästa. När det är Jomala så kan man konstatera att de enda prickningar vi har fått är inom ramen för barnskyddet som sker inom en större helhet, med Mariehamns stad som ansvarig. Det är verkligheten, ltl Holmberg.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! I debattens inledning i det här ärendet så framkom det synpunkter och antaganden att det skulle vara bättre att kommunerna själva är beskaffade att avgöra vad som ska vara kompetensnivån eller inte. Det är inte Ålands lagting som ska avgöra det. Min klara uppfattning var nog att det finns ledamöter här i salen som tycker att det är upp till varje enskild kommun att avgöra vilken kompetens som ska vara rådande och det är, enligt mig, helt förkastligt.

Sedan kan det vara lätt att sitta i en kommun som ltl Harry Jansson gör, i Jomala som angränsar Mariehamn, Ålands enda stad, och tycka att livet är ganska bra och behändigt inom det sociala väsendet. Men det finns ju andra kommuner lite längre bort ute i periferin som är mycket mindre än Jomala.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Tack ltl Holmberg för ett riktigt bra anförande. Jag instämmer i allting.

Ltl Holmberg nämnde olika områden där det är svårt med rekrytering och varför det är svårt med rekrytering och han förklarade det på ett riktigt bra sätt.

Jag vill bara tillägga att det är ju lite samma sak inom hälso- och sjukvården. Det är svårt med rekrytering till vissa ställen. Argumenten för det är ju precis samma som ltl Holmberg framförde. När personalen ska ta svåra beslut så då har man gärna stöd av andra kollegor.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Söderlund. Absolut. Jag tror att det här spänner över inte bara inom skolan och socialvården, det här spänner över hela det kommunala fältet när det gäller kompetensförsörjning.

En sak som också bidrar till mina tankar gäller resurserna. Man har en helt annan möjlighet att brygga över sjukskrivningar och semesterperioder etc. på ett sätt som inte gör att tredje parten/besökaren/klienten blir lidande på något sätt alls. Jag vill inte säga att det är så idag, men utmaningarna blir mindre när man har större enheter.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Bert Häggblom

Tack, fru talman! Yrkesutbildade inom socialvården, eftersom utskottet ska behandla det här så har det också att göra med socialvården.

Varför tycker personer som jobbar inom socialvården att det har blivit så svårt? Har man gjort livet och lagstiftningen för komplicerad? Jag tycker att utskottet bör se på detta.

Man säger att man ska ha spetskompetens, men vad är det? Det är enskilda människor som berörs och den sociala kompetensen är viktigast, att den som ska ha hand om och ska ha att göra med människor har den kompetens som behövs. Det är inte alla gånger betygen som är avgörande för hur man behandlar andra människor. Det är det som är det viktigaste inom socialvården.

Jag har sett utvecklingen under 30 år som jag har jobbat som jurist. Tyvärr så tycker jag att man komplicerar alltid för mycket, vilket gör att de som jobbar inom socialvården får det svårare. De blir rädda när de ser all lagstiftning som vältrar över dem.

Men det är ingenting som har förändrats i vårt samhälle. Vi behöver mat, bostad och försörjning. Det är det grundläggande som vi människor behöver. Det har inte förändrats. Vi lagstiftare komplicerar ofta förhållanden mycket. Man säger att man måste ha många tjänster osv.

När det gäller barnfrågor så skickar man ut föräldrarna för att de ska visa att de kan ta hand om ett hushåll osv. och det kostar kommunerna enorma pengar. Det finns mycket som man kunde titta på och som kunde vara billigare.

Inom socialvården finns det ett tryck på grund av att vi lagstiftare har lagstiftat för komplicerat, därför borde man egentligen gå ner till grunden. Nuvarande utveckling är inte bra för vårt samhälle.

Man utreder för mycket. Vid barnärenden ibland så sitter det 8-10 tjänstemän i ett möte med två föräldrar. Jag har inte sett att kvaliteten har blivit bättre jämfört med när det satt bara en person och gjorde samma sak. Man bör titta på sådant för det fördyrar för vårt samhälle. Det blir inte bättre för människorna och det blir inte bättre för socialvården eller andra heller.

Om vi i landskapet har den möjligheten att förändra med den socialvårdslagstiftning som jag tror att vi i lagtinget inte kommer att kunna ändra på, så bör man kanske sätta sig i en grupp och titta på lång sikt hur vi vill ha det. Vi har möjligheter på Åland att göra bättre och även göra livet lättare för dem som jobbar inom den här branschen. Tack.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Jag uppfattade ltl Häggbloms anförande som både konservativt, kallt och kunskapsföraktande. Det är en konservativ syn på socialarbetaren där man ska arbeta utifrån sitt kall och inte utifrån sin formella kompetens. Precis den här synen har vi sett på sjuksköterskor tidigare. Jag är för professionalism med den lön som det arbetet kräver. Det är den vägen jag vill gå när det gäller de kvinnliga arbetena, inte återföra det till att se på det som Florens Nightingale.

Det är kallt därför att man vill tillbaka till en tidigare lagstiftning där man omhändertog barn i högre utsträckning, om man går riktigt tillbaka i tiden ända till barnhemstiden.

 Idag arbetar vi, enligt de här socialvårdslagarna som ligger på bordet, med tidiga förebyggande insatser.

Jag tycker att anförandet var kunskapsföraktande, jag kan inte se att det är förenligt med forskningen och de sakliga grunder som finns till grund för arbetet.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! Om man vill missförstå något så kan man alltid göra det. Det här var väl ett typiskt sådant inlägg.

Det var inte det jag sade. Jag har inte sagt att jag är emot formell kompetens eller någonting.

Jag sade bara att man bör titta på lagstiftningen som försvårar för dem som jobbar inom socialvården. Det gör dem osäkra för att man ställer så stora krav på dem. Man har gjort så komplicerad lagstiftning och därför är det svårt för en enskild att behärska allt. Man ska komma ihåg vad det väsentliga är i jobbet.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Ledamoten började med att säga att det inte var den formella kompetensen som är avgörande för hur god en socialarbetare är. Visst finns det olika sociala kompetenser hos socialarbetare också precis som hos alla andra grupper och visst är den viktig. Men det är att sänka den professionen till en lägre nivå ifall man säger att det är hjärtat som är det viktigaste.

Jag tycker inte att det gick att uppfatta ledamotens anförande på något annat sätt än det jag gjorde. Ledamoten drömde sig tillbaka till en socialvårdslagstiftningstid där man inte garanterade mänskliga rättigheter och där man inte tog hänsyn till FN:s konvention för funktionsnedsatta.

Vi vill framåt i den här frågan. Vi vill att människor ska vara fria oavsett vilka grunder och möjligheter man har. Vi i samhället ska hjälpa att skapa en jämlik värld för våra medborgare.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! Skulle vackra ord göra det lättare för människor så är Ingrid Zettermans anförande bra. Men så enkelt är det inte.

Det är komplicerat inom socialvården också. Men att säga att man hela tiden måste ha spetskompetens, jag tror att det görs enormt mycket bland socialarbetarna men ibland försvårar lagstiftningen för dem. Det är vi som ska ta ansvaret för det. Jag har inte sagt någonting om kompetens. Vad är bättre än när folk utbildar sig? Men man ska inte stirra sig blind på det, för ju mer man kan (… taltiden slut).

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Häggblom. Jag tror att ltl Häggblom nog har snurrat till det lite och har svårt att komma ut ur den här labyrinten.

Jag håller delvis med ltl Häggblom att den sociala kompetensen är viktig men det gäller alla yrken, den är inte allenarådande. Minst lika viktigt är nog att ha den formella kompetensen och utbildningen.

Jag tycker att ltl Häggblom faktiskt lite förringar dem som vill utbilda sig inom det här området. Många gånger finns det för lite personal idag, så det finns för lite kompetent personal att få tag på. Det gäller nog faktiskt att uppmuntra till utbildning istället för att, som jag uppfattade det, förringa dem. Det gäller både för dem som utbildar sig och klienten. Kompetens är viktigt. Kombinationen social kompetens och formell kompetens via utbildning, det är det som är bra.

Ltl Bert Häggblom, replik

Fru talman! Det är också viktigt att de här jobben är meningsfulla för dem som jobbar, att de också känna trygghet bakom den här lagstiftningen. Det är det som jag ifrågasätter. Vi som lagstiftare, kan vi göra någonting som är bättre som gör att det blir bättre för dem som jobbar? Det ska också vara bra för den som ska få den här servicen. För behoven hos människorna har inte förändrats under årens lopp och det är den servicen som vi lagstiftare ska tillförsäkra alla.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Visst har behoven förändrats, de har förändrats väldigt mycket. Det ställs helt andra krav idag inom socialvården än vad som ställdes för 20-30 år sedan, och det kommer att ställas ännu högre krav om 10-20 år framåt. Kraven förändras enormt mycket. Jag är förvånad över att ltl Häggblom kan säga att de inte har förändrats på något sätt. Det är bara titta på den psykiska ohälsan, vi blir även äldre, titta på demens och titta på barnskyddet osv. Det har ju förändrats enormt mycket!

Det gläder mig dock att ltl Häggblom och jag har en samsyn när det gäller behovet av att inte arbeta ensam. Att man ska finnas i en större enhet där det finns möjligheter att ta hjälp av kollegor på ett enkelt sätt. Att man ska få fortbildning och inte alltid behöva vara bäst i klassen på allting och ensam utan att det faktiskt finns andra som man kan vända sig till inom samma kollegium.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Jag begärde replik när ltl Häggblom betonade den sociala kompetensen. Nå, det fortsatta replikskiftet kanske visade på att det inte var enbart det som poängterades. Jag anser också att social kompetens är viktigt och bra. Men förutom det behöver socialarbetaren också en hög sakkunskap. Det är ganska mycket svåra lagstiftningar som ska tillämpas på medborgarna. Jag anser att även den saken bör betonas faktiskt så att det inte bara är social kompetens.

Man kan inte gå tillbaka till gamla tider när det räckte med att en socialarbetare skötte alla ärenden. Vi lagstiftare har ett stort ansvar här. Det finns ett tryck från befolkningen att de vill ha lagstadgade rättigheter. Då stiftar vi lagar och då måste det också finnas socialarbetare som kan hantera de här frågorna.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! Men för den skull hindrar det inte att man tittar på lagstiftningen. Kanske vi har gått för långt? Har vi tagit bort för mycket från socialarbetarna så att de inte har den fria möjligheten att hjälpa människor på det sätt som man skulle göra? Jag vänder mig emot när formalia går över förnuft och det kommer jag alltid att göra. Den enskilda människan ska vara först i främsta rummet och inte som ltl Roger Eriksson sade att lagstiftningen ska vara först.

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Ltl Häggblom missförstår mig med flit. Det är så att medborgarna kräver vissa rättigheter och har rätt att få vissa understöd. Det måste stiftas via lag. Alla pengar som ska gå ut ur den gemensamma kassan måste gå via lag och det är då som vi lagstiftare kommer in i bilden.

När socialarbetarna arbetar med stöd av lagen så är det en trygghet. Man följer lagen som vi i lagtinget har sagt, då är det en trygghet och ingen osäkerhet. Tvärtom, bra lagar minskar osäkerhetskänslan och gör det lättare att arbeta under tjänstemannaansvar.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! Det var det bästa svaret, för det är problemet idag och det är där som människor kommer i kläm. Lagstiftningen sätter hinder. Man fattar beslut, alla ska behandlas lika enligt lagstiftningen. Vi kan inte ge det här stödet för den och den. Men i sociala fall så finns det inte ett fall som är lika ett annat. Jag har sett så många människor som har kämpat i så många år, tiotals år, i rättegångar och sedan får de rätt till slut. Men hur mycket har inte dessa människor lidit under de 10-20 år som de har hållit på att kämpa mot vansinnig lagstiftning. Det är detta som jag vänder mig emot. Socialarbetarna ska ha möjligheter, de ser att de blir uppbundna av lagstiftning som vi har suttit och lagstiftat om. Det är detta som jag vänder mig emot.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Tack, talman! Ltl Häggblom och undertecknad är överens på en punkt åtminstone, att man inte nödvändigtvis alltid behöver stifta en lag för att lösa ett problem i samhället.

Men i övrigt ställer jag mig nog lätt frågande till ltl Häggbloms anförande. Ledamoten framhöll att den sociala kompetensen är den viktigaste. Nog måste väl ändå, ltl Häggblom, rättsäkerheten för klienterna vara i centrum? Nog är det väl ändå så, ltl Häggblom, att det är tryggare för den anställda som utövar myndighetsmakt om arbetsgivaren har ställt tillräckligt höga krav på denne? Är det inte, ltl Häggblom, att bry sig att ställa krav?

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! Jag har aldrig sagt de orden som ministern sade. Jag har inte sagt att det ska ställas mindre formella krav. Rätta mig om jag har fel. Det har jag inte sagt i mitt anförande överhuvudtaget.

Vad som är viktigt är att socialarbetarna också har en möjlighet att tillmötesgå de medborgare som är i behov av socialvård. Vi har strikta krav i lagstiftningen. Vi måste gå vidare och vi måste få det prövat för att alla ska behandlas lika. Jag vill påstå att inom socialvården så finns det inte några liknande fall. Alla är enskilda individer, alla behöver ett visst stöd av olika anledningar och då ska samhället ställa upp. Det är det som är det viktiga!

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Harry Jansson

Tack, talman! Ärade kollegor. Vi har debatterat socialvårdspaketet nu ett antal dagar. Jag har tyvärr missat en av dessa dagar. Därför ska jag inte uppehålla mig, utan jag önskar social- och miljöutskottet lycka till när det gäller att bena ut den problematik som har varit föremål för debatt under dessa nämnda dagar.

Jag utgår ifrån att vad gäller Valviras möjlighet att leverera också inför framtiden på svenska, och också då med den skyndsamhet som ofta tillsättningen av nya tjänster kräver, att man kan leva upp till våra förväntningar.

Jag utgår ifrån att majoritetsblocket har bestämt sig för att det här är den bästa lösningen.

 Jag hoppas också att utskottet kastar lite ljus över de skrivningar som finns om den här typen av eventuella kompensationsåtgärder.

Vi kommer ihåg fallet med svenskutbildade grundskollärare där just den ordvändningen har använts på - ett enligt mig - lite förnuftstridigt sätt och något som vi kommer att återkomma till inom kort.

Sedan, talman, kan jag inte låta bli för naturligtvis har vi alla träffats av kritiken över våra problem att hantera de så kallade förordningsfullmakterna. Jag har fått kritik som ordförande för lag- och kulturutskottet ute på fältet om varför jag inte uppmärksammar det, speciellt jag då tydligen för att jag leder ett visst lagutskott. Men man ägnar ju inte den här typen av framställningar, som inte kommer till eget utskott, det detaljintresset. Men den här gången gick jag igenom det.  

Jag vill upplysa social- och miljöutskottet om att 11 § innehåller en förordningsfullmakt som utskottet sannerligen bör studera. Går det, utgående från kravet som vi har på individens lag och rättigheter, att skyldigheter ska regleras i lag? Går det då att utgående från det här säga att via förordning kommer kraven på anpassningsperiod, lämplighetsprov och övrig kompetens? Går det att föra vidare över det till annan nivå, utan att man då går in på individens rättsskydd? Med en gång när vi lämnar lagnivån så blir det en annan bedömning. Därför att förordning i sin tur för ju över det här då oftast på tjänstemän som gör sina egna tolkningar. Då tänker jag igen på grundskoleproblematiken som har varit aktuell.

Jag kan också upplysa lagtinget om att Ålandsdelegationen bara för några dagar sedan t.ex. fällde landskapsregeringens rätt att avgöra när det finns ett behov av att övergå till ett helt nytt prov vad gäller fastighetsmäkleriet. Vi tog ju för givet att nog måste man ju i en lag kunna säga att man ger landskapsregeringen rätt att avvika från en upplagd modell därför att svenska språkets etc. inte kan levereras från den nämnd som ansvarar för fastighetsmäkleriet i Helsingfors. Ändå fäller man där utgående från att det inte är tillräckligt rättsskyddsmässigt, som man kan sammanfatta det.

Nog har vi en problematik som lagstiftare igen. Sådant som är möjligt att göra i Helsingfors är inte möjligt här genom att vi har ett otal fler ögon som följer med det vi lagstiftar, som ni alla känner till, vår egen lagstiftningskontroll.

Det här var bara ett sätt att i alla fall ta mitt ansvar och säga att här har vi nu återigen ett mycket välkänt problem. Tack, talman.

Talmannen

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.