Finansutskottets betänkande 7/2008-2009
| 0+ |
| ||
| Ålands lagting | BETÄNKANDE nr 7/2008-2009 | ||
|
| Datum |
| |
| Finansutskottet | 2009-10-28 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Finansutskottets betänkande
Förslag i syfte att säkerställa landskapets reservelkraftsförsörjning
· Landskapsregeringens framställning nr 20/2008-2009
INNEHÅLL
Sammanfattning
Landskapsregeringens förslag
Ålands stamnätsbolag, Kraftnät Åland Ab, avser att bygga en likströmsförbindelse till riket för att säkra landskapets elförsörjning då den ordinarie elförsörjningen är bruten. Investeringens storlek beräknas maximalt uppgå till 125.000.000 euro.
Landskapsregeringen föreslår att landskapet stöder utbyggnaden med ett bidrag uppgående till 40 procent av de godtagbara investeringskostnaderna, dock högst 50.000.000 euro. Landskapsregeringen föreslår med beaktande av detta att lagtinget anhåller om extra anslag hos Ålandsdelegationen för ändamålet.
Utskottets förslag
Utskottet föreslår att lagtinget tillställer Ålandsdelegationen en framställning om ett extra anslag om 60 procent av de godtagbara investeringskostnaderna, dock högst 75.000.000 euro, att utges som bidrag till Kraftnät Åland Ab för byggande av en likströmsförbindelse till riket.
Utskottets synpunkter
System- och reservkraftansvaret
Kraftnät Åland Ab är ett bolag som ägs av landskapet och fyra kommuner till 65,65 procent, därtill kontrollerar landskapet och ett antal av de åländska kommunerna ytterligare 6,24 procent av rösterna genom sitt majoritetsägande (89,47 procents ägarandel) i Ålands Energi ab. Den offentliga sektorn kontrollerar således 71,89 procent av Kraftnät Åland Ab, medan återstoden av rösträtten ligger hos Ålands Elandelslag som är huvuddistributör av el på den åländska landsbygden och i skärgården. Utskottet konstaterar att ägandet i bolaget med högsta sannolikhet måste omorganiseras inom en snar framtid som en följd av direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el, i vilket det stipuleras att bolag som producerar och levererar el måste vara åtskilda från bolag som är systemansvariga för överföringssystem av el.
Kraftnät Åland Ab är systemansvarig för elförsörjningen i landskapet och är också skyldig att se till att det finns en reservkraft tillgänglig vid elavbrott. Den allvarligaste typen av störning i elförsörjningen som kan uppstå är om kabeln till Sverige skadas, något som i praktiken kan leda till ett långvarigt avbrott i överföring av el från Sverige. Som exempel kan nämnas att den första Sverigekabeln råkade ut för skador till följd av fartygsankringar vid två tillfällen. Utskottet har även erfarit att Fenno-Skan-förbindelsen mellan Olkiluoto och Forsmark har skadats två gånger under en relativt kort tidsperiod. En kabelskada kan leda till reparationstider på upp till 100 dagar enligt Kraftnät Ålands Ab riskscenario. Landskapets förbrukning av el ökar kontinuerligt vilket också medför krav på högre effektresurser hos den abonnerade reservkraftkapaciteten. I dagsläget är den tillgängliga reservkrafteffekten 73 MW, vilket avser den totala effekt som är tillgänglig hos de anläggningar som ingår i reservkraften. Rent matematiskt överskrider således reservkrafteffekten den belastningseffekt som idag tas ut . För att möta återvändande last vid ett elavbrott måste kalkylen göras på ett annat sätt. En uppstart av systemet kan kräva upp till 25 procent mer effekt än den effekt som användes vid avbrottsögonblicket. Enligt Kraftnät Ålands Ab kalkyler finns det i dagsläget ett effektunderskott om 6 MW i ett scenario där värsta möjliga omständigheter föreligger. Effektunderskottet ökar med ca 2 MW per år. När de i reservkraftabonnemanget ingående gasturbinerna försvinner minskar reservkrafteffekten med ytterligare 24 MW. Gällande reservkraftavtal går ut år 2014 samtidigt som miljötillstånden för de gasturbiner som används som en del av denna reservkraft löper ut.
Kraftnät Åland Ab har analyserat alternativa möjligheter att säkerställa det framtida reservkraftbehovet och kommit fram till att det tekniskt, miljömässigt och totalekonomiskt mest fördelaktiga alternativet är att installera en 100 MW likströmsförbindelse till riket. Alternativen till kabelförbindelsen till riket är ettdera ytterligare en växelströmsförbindelse till Sverige eller en utbyggnad av egna reservkraftsaggregat inom landskapet. En andra växelströmskabel till Sverige är billigare än den planerade kabeln till riket men inte ett ändamålsenligt alternativ för att täcka behovet av reservkraft eftersom kabeln skulle bli inkopplad i samma inmatningsområde som den nuvarande förbindelsen. Risken för att båda kablarna kan skadas samtidigt är inte obetydlig, även om dom ligger på ett visst avstånd från varandra. För att undvika detta problem måste kabeln dras en betydligt längre sträcka och då blir man också vid detta alternativ tvungen att använda sig av en likströmsförbindelse till ungefär samma kostnader som en kabel till riket. Det återstående alternativet är att bygga vidare på egen kraftgenereringskapacitet inom landskapet vilket initialt ger lägre investeringskostnader men på sikt en högre totalkostnad.
Överföringskostnader och elkonsumtionens utveckling
Överföringskostnaderna för elström i stamnätet, i vilket inkluderas kostnaderna för reservkraften, uppgick år 2008 i genomsnitt till 23,0 euro/MWh (= 2,3 c/kWh). Enligt Kraftnät Ålands Ab beräkningar kommer överföringskostnaderna på grund av den nya likströmskabeln att öka ca 13-14 euro/MWh med beaktande av det planerade stödet om 40 procent, att jämföra med ca 22 euro/MWh utan stöd. Detta är dock ett kalkylerat medeltal för hela den 25-åriga avskrivningsperioden i vilket också kalkylerats med en årlig höjning av elkonsumtionen med 1,5 procent. I dessa kalkyler har man inte räknat med de minskade kostnaderna för nuvarande reservkraftabonnemang, eventuella inkomster från transitering eller ett eventuellt bortfall av nätavgiften till Vattenfall Ab. Antagandet om en fortsatt höjning av elförbrukningen i landskapet ses av utskottet som realistiskt med tanke på att utfasningen av värmeanläggningar baserade på fossila bränslen till största delen ersätts med värmepumpar av olika slag som drivs med el. Den relativt kraftiga befolkningsökningen och den allmänna tillväxten i den landbaserade ekonomin är också faktorer som ökar elförbrukningen. Inom den kommande 25-årsperioden kommer elbilar sannolikt att bli allmänt förekommande vilket ytterligare ökar elkonsumtionen.
Effekter för konsumenterna
Hur de verkliga kostnaderna för konsumenterna kommer att utvecklas kan i dagsläget inte anges exakt. De presenterade tilläggskostnaderna om cirka 13-14 euro/MWh (16 euro/MWh inkl. moms) som kabelinvesteringen medför utgörs av ett genomsnitt för perioden, där den förväntade konsumtionsökningen är av avgörande betydelse. Den verkliga kostnaden i konsumentledet utgörs initialt av stamnätsbolagets finansieringskostnader, som ska fördelas på elförbrukningen. Redan under byggnadsskedet kommer sannolikt behovet av tariffhöjningar att uppstå på grund av de finansieringskostnader som uppkommer för de förhandsbetalningar som ett dylikt projekt medför. Kalkylens antaganden är beroende av ett flertal faktorer som man inte exakt känner till i dagsläget, som investeringens slutliga kostnad, ränteutvecklingen, ökningen av elförbrukningen, framtida lagstiftning kring tariffkonstruktioner och eventuella inkomstmöjligheter för transitering av el. Därtill för Kraftnät Åland Ab förhandlingar om sänkta kostnader för nätavgiften till Vattenfall (3,2 €/MWh), ett långvarigt problem som hittills visat sig svårt att lösa trots att landskapsregeringen aktivt engagerat sig i frågan.
De åländska elkonsumenterna betalar redan idag ett betydligt högre totalpris för elen jämfört med konsumenterna i riket. I tabell 1 framgår en jämförelse mellan de åländska eldistributionsbolagen och två distributörer i riket, Helsingfors Energi och Ekenäs Energi, samt det vägda medeltalet för hela Finland.
| Tabell 1. Jämförande elpriser i riket och på Åland |
| ||||
|
| Vägt totalt elpris (c/kWh) | Index |
| ||
| 5000 kWh | 18000 kWh | 5000 kWh | 18000 kWh | ||
| Helsingfors Energi |
| 11,34 | 10,44 | 0,91 | 1,03 |
| Finland, medeltal |
| 12,50 | 10,11 | 1,00 | 1,00 |
| Ekenäs Energi |
| 12,56 | 11,02 | 1,01 | 1,09 |
| Mariehamns stads elverk | 12,97 | 11,60 | 1,04 | 1,15 | |
| Ålands elandelslag |
| 18,12 | 13,66 | 1,45 | 1,35 |
| 5000 kWh/år motsvarar ett större hushåll/egnahem utan elvärme |
| ||||
| 18.000 kWh/år motsvarar ett eluppvärmt egnahemshus |
|
| |||
| I uträkningen har beaktats fasta och rörliga kostnader för energi och överföring, | |||||
| elskatter och moms. |
|
|
|
|
|
Jämförelsen är gjord för två typiska konsumentsegment med en 3x25A anslutning, en som förbrukar 5.000 kWh/år och en som förbrukar 18.000 kWh/år. Siffrorna speglar de priser som gällde i september 2009 utom för riksmedeltalet som gällde första augusti 2009. Ur tabellen framgår tydligt att den totala elkostnaden är lägst i tätbebyggda områden men också att elen för de åländska konsumenterna redan i dagsläget är avsevärt dyrare än för konsumenterna i riket. Ålands Elandelslag är dyrare än Mariehamns stads elverk vilket huvudsakligen beror på högre fasta avgifter för elanslutningen, men också på något högre energipriser. Indextabellen anger hur de olika avgifterna är relaterade till priset för hela landet i medeltal och ska läsas så att 1,45 repektive 1,35 för Ålands Elandelslag innebär att kostnaden är 45 procent högre vid en årsförbrukning om 5.000 kWh och 35 procent högre vid en årsförbrukning om 18.000 kWh. Om man antar att de åländska priserna stiger med 1 c/kWh som en följd av den nya kabeln skulle prisskillnaden till landets medeltal stiga från 4 procent till 12 procent för Mariehamns del och från 45 procent till 53 procent för elandelslagets del vid en årsförbrukning om 5.000 kWh. I tabell 2 nedan ser man hur olika prishöjningar påverkar den åländska prisnivån i förhållande till riksgenomsnittet. För enkelhetens skull jämförs endast priserna i konsumentkategorin med en förbrukning om 5.000 kWh/år.
| Tabell 2. Elpriset på Åland efter en höjning med 1 c/kWh resp. 2 c/kWh | |||||||
|
| Vägt totalt elpris (c/kWh vid 5.000 kWh/år) | Index |
|
| |||
| Dagspris | + 1 c/kWh | + 2 c/kWh | Dagspris | + 1 c/kWh | + 2 c/kWh | ||
| Finland, medeltal |
| 12,50 | 12,50 | 12,50 | 1,00 | 1,00 | 1,00 |
| Mariehamns stads elverk | 12,97 | 13,97 | 14,97 | 1,04 | 1,12 | 1,20 | |
| Ålands elandelslag |
| 18,12 | 19,12 | 20,12 | 1,45 | 1,53 | 1,61 |
Hur den slutliga höjningen fördelar sig för olika konsumentgrupper är svårt att förutspå eftersom en del av den höjda stamnätskostnaden sannolikt kommer att läggas på konsumenternas fasta avgifter. Mariehamns stad betalar en lägre stamnätsavgift än Ålands Elandelslag (ÅEA) varför konsumenterna sannolikt kommer att drabbas lite hårdare inom ÅEA:s distributionsområde.
EG-rätten
I landskapsregeringens framställning konstateras att investeringar i reservkraft kan betraktas som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse eftersom Kraftnät Åland Ab enligt 12 § landskapsförordningen om elmarknaden (1999:69) har systemansvaret för den åländska elmarknaden och det medföljande balansansvaret och reservkraftsansvaret. Reservkraftsverksamheten är inte en lönsam verksamhet och speciellt på grund av landskapets insulära belägenhet blir kostnaderna för elkonsumenterna oskäligt höga utan stöd för investeringar i denna verksamhet. Ett investeringsstöd för investeringar i reservkraft är således inte ett statsstöd som avses i EG-fördragets artikel 87. Utskottet har erfarit att landskapsregeringen överväger att notifiera stödet vilket även gjordes beträffande stödet för Sverigekabeln 1998.
Nationell- och gemenskapsnytta
Med tanke på att framställningen gäller en anhållan om extra anslag från riket önskar utskottet framhålla att man även ser ett tydligt riksomfattande intresse i att knyta ihop det åländska stamnätet med rikets stamnät. Förutom primäruppgiften att trygga landskapets behov av reservkraft ger kabeln dels en möjlighet till transitering av energi mellan Finland och Sverige, dels möjlighet för riket att tillgodogöra sig produktionen av åländsk vindkraftenergi. Utskottet har erfarit att det ingår i den nationella klimatstrategin för Finland att öka vindkraftproduktionen som en del av de klimatåtaganden man ingått inom gemenskapen. Beträffande vindkraften konstaterar utskottet att kabeln kommer att dras genom skärgårdsområden som lämpar sig väl för en utbyggnad av vindkraften i landskapet. Genom att anlägga en inkopplingspunkt för vindkraftproducerad el i skärgårdsområdet kan den finländska marknaden förses med energi producerad av vindkraft på Åland. Utskottet har vidare erfarit att den nu planerade likströmskabeln innehåller en option på en framtida inkopplingspunkt för vindkraftel någonstans i skärgården. Om denna inkopplingspunkt förverkligas ska den i sin helhet finansieras av vindkraftaktörerna. Genom att möjliggöra transitering av större volymer vindkraftproducerad energi än i dagsläget kan Kraftnät Åland Ab få inkomster för transiteringen. Genom transiteringsavgifterna kan totalkostnaden för kabelinvesteringen räknat över en längre tid sänkas och därigenom hålla de åländska konsumenternas kostnader för elenergi på en rimligare nivå i förhållande till rikets tariffnivåer. Utskottet anser att det är en stor fördel att kabeln som i första hand ska garantera reservkraftsbehovet i landskapet också kan ha en sekundär användning för transitering av förnybar energi.
Garantibehovet
Utskottet konstaterar att framställningen inte nämner någonting om behovet av ytterligare garantiförbindelser för de lån som måste tas upp för finansiering av investeringen. Utskottet har dock erfarit att en sådan framställning sannolikt kommer från landskapsregeringen. Utskottet anser att detta borde ha nämnts i samband med framställningen för att behovet av landskapets eventuella åtaganden skulle framgå som en helhet.
Tidigare beviljade extra anslag
I landskapsstyrelsens tilläggsinformation till Ålandsdelegationen 21.8.2003, gällande stödet till reservkraftanläggningen i Tingsbacka, beskrev man att tryggandet av den åländska elförsörjningen och reservkraften skulle ske i tre steg, varav Sverigekabeln var det första steget, reservkraftanläggningen i Tingsbacka steg två och det tredje skedet skulle genomföras om ca tio år då den existerande reservkraftsanläggningar faller för åldersstrecket. De alternativ som nämndes var ny produktionskapacitet eller en ny fjärrförbindelse till riket. Den föreliggande framställningen är således etapp tre i tryggandet av landskapets elförsörjning.
Ålandsdelegationen har i två tidigare fall beviljat landskapet extra anslag med stöd av 48 § i den nu gällande självstyrelselagen. Båda fallen gäller elförsörjningen i landskapet, 26.11.1998 beviljades 40 procent i stöd för anläggande av den s.k. Sverigekabeln och 17.3.2004 beviljades ett motsvarande stöd för reservkraftanläggningen i Tingsbacka. Enligt 48 § självstyrelselagen kan extra anslag beviljas för ”osedvanligt stora engångsutgifter som inte rimligen kan finansieras med landskapets budget”. Ålandsdelegationen konstaterade i sitt beslut 26.11.1998 att kostnaden för den planerade Sverigekabeln ska ”anses som betydande”. Sverigekabelns budgeterade kostnad om 107 miljoner mark utgjorde drygt 9 procent av landskapets kostnader i bokslutet för år 1997, reservkraftverket i Tingsbacka hade en budgeterad kostnad om 15,4 miljoner euro vilket då utgjorde drygt 6 procent av bokslutskostnaderna 2003. Ålandsdelegationen konstaterade vidare att eftersom Sverigekabeln är avsedd att trygga elförsörjningen för en tid om minst 20 år så anses investeringen utgöra en sådan engångsutgift som avses i 48 § självstyrelselagen. Ålandsdelegationen motiverade vidare att det relativt höga extra anslaget om 40 procent av investeringskostnaden var motiverat av att investeringskostnaderna var oskäligt höga på grund av skärgårdsförhållandena och att elkostnaderna för de åländska elkonsumenterna annars skulle bli oskäligt höga jämfört med riket i övrigt. Utskottet är av den uppfattningen att de motiveringar som Ålandsdelegationen använde i sitt beslut 1998 är relevanta för den föreliggande ansökan.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att den föreliggande investeringen i en likströmsförbindelse till riket i avsikt att trygga behovet av reservkraft i landskapet är den största investeringen i infrastruktur som landskapet ställts inför. Utskottet noterar att den nu föreslagna kabelns budgeterade totalkostnad om 125 miljoner euro utgör ca 36 procent av landskapets totala kostnader i bokslutet för år 2008. Den höga investeringskostnaden skulle leda till att de åländska elkonsumenterna tvingas bära orimligt höga elkostnader om investeringen genomförs av stamnätsbolaget utan stöd från samhället. Utskottets bedömning är att även med ett stöd om 40 procent skulle elkostnaderna för konsumenterna stiga avsevärt från en i jämförelse med hela landet redan mycket hög nivå. Utskottet konstaterar därför att stödet borde uppgå till 60 procent av de godtagbara kostnaderna. Utskottet anser att investeringen är en så betydande engångsutgift för landskapet att beviljande av extra anslag i stöd av 48 § självstyrelselagen är väl motiverat för att trygga försörjningsberedskapen i landskapet. Den potentiella sidonyttan av kabeln i form av möjligheter att transitera el mellan Finland och Sverige, samt möjligheten att avsätta förnybar vindkraftel på den finländska marknaden förstärker bilden av kabelinvesteringen som en viktig infrastrukturell satsning till nytta för hela landet och för den nordiska elmarknaden.
Ärendets behandling
Lagtinget har den 29 maj 2009 inbegärt finansutskottets yttrande över framställningen.
Utskottet har i ärendet hört landshövdingen Peter Lindbäck, landskapsregeringsledamöterna Roger Eriksson och Mats Perämaa, avdelningschefen Dan E. Eriksson, t.f. avdelningsjuristen Johanna Syrén, elinspektören Stig Nordberg, energisamordnaren Henrik Juslin, vd:n Jan Kahlroth vid Kraftnät Åland Ab, elchefen Cai-Eric Ekström vid Mariehamns stad, vd:n Jan Wennström vid Ålands Elandelslag, vd:n Henning Lindström vid Ålands Energi Ab, vd:n Henrik Lindqvist vid Ålands Vindenergi Andelslag, styrelseordföranden Erling Gustafsson vid Ålands Vindkraft Ab och energikonsulten Christer Liljegren vid Cleps Ab (telefonhörande).
I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Torbjörn Eliasson, ledamöterna Camilla Gunell, Torsten Sundblom och Danne Sundman, samt ersättaren Roger Slotte.
Utskottets förslag
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet
att lagtinget tillställer Ålandsdelegationen en framställning om ett extra anslag om 60 procent av de godtagbara investeringskostnaderna, dock högst 75.000.000 euro, att utges som bidrag till Kraftnät Åland Ab för byggande av en likströmsförbindelse till riket.
| Mariehamn den 28 oktober 2009 | |
| Ordförande |
Torbjörn Eliasson |
|
Sekreterare | Sten Eriksson |