Framställning 13/2005-2006

		FRAMSTÄLLNING nr 13/2005-2006
		Datum
		2006-03-14
	Till Ålands lagting

Miljökonsekvensbedömning (MKB)

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Bestämmelser om miljöbedömningar finns i landskapslagen (1995:28) om miljökonsekvensbedömningar och landskapsförordningen (2000:10) om miljöberättelser och miljökonsekvensbedömningar. I denna framställning föreslås att nämnda lag ersätts av en ny lag om miljökonsekvensbedömning som i huvudsak överensstämmer med gällande lag. Enligt förslaget ändras miljöbedömningsförfarandet bl.a. genom att projektören får utrednings- och kostnadsansvar för en enskild miljökonsekvensbedömning. Samtidigt fogas till lagen bestämmelser om miljökonsekvensbedömning av myndigheters planer och program. Härigenom implementeras EG-direktivet 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan. I förslaget beaktas protokollet om strategiska miljöbedömningar, fogat till FN/ECE-konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang. Miljöberättelse ingår inte som ett instrument i lagförslaget.

     Samtidigt föreslås vissa mindre förändringar av landskapslagen (2001:30) om miljöskydd och miljötillstånd, landskapslag (1997:65) om Ålands miljöprövningsnämnd samt av landskapslagen (1981:3) om renhållning.

__________________

 

 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Allmänt om lagstiftningen om miljökonsekvensbedömningar 3

2. Särskilt om EG-direktivet 2001/42/EG. 4

2.1 Miljöbedömning av planer och program.. 4

2.2 Samråd med myndigheter och allmänheten. 5

2.3 Beslutsfattande och information om beslut samt övervakning. 5

3. Om myndigheters planer och program.. 6

3.1 Jordbruk, skogsbruk och fiske. 6

3.2 Energi, industri och transporter 7

3.3 Avfallshantering. 7

3.4 Vattenförvaltning och telekommunikationer 8

3.5 Turism.. 8

3.6 Fysisk planering eller markanvändning. 8

3.7 Andra planer och program.. 10

4. Lagens miljöbegrepp. 10

5. Om miljöberättelse. 11

6. Överväganden och förslag. 11

6.1 Lagstiftningen om MKB. 11

6.2 Särskilt om MKB av projekt 11

6.3 Särskilt om MKB av planer och program.. 13

7. Förslagets verkningar 13

8. Remissynpunkter 14

8.1 Remissinstanser 14

8.2 Sammanfattning av synpunkter från remissinstanserna. 14

Detaljmotivering. 15

1. Landskapslag om miljökonsekvensbedömning. 15

2. Ändring av landskapslagen om renhållning. 18

3. Ändring av landskapslagen om Ålands miljöprövningsnämnd. 18

4. Ändring av landskapslagen om miljöskydd och miljötillstånd. 19

Lagtext 21

L A N D S K A P S L A G om miljökonsekvensbedömning. 21

L A N D S K A P S L A G om ändring av 8 och 28b §§ landskapslagen om renhållning  25

L A N D S K A P S L A G om ändring av 6 § landskapslagen om Ålands miljöprövningsnämnd  25

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om miljöskydd och miljötillstånd  26

Parallelltexter 28

 

 

Allmän motivering

 

1. Allmänt om lagstiftningen om miljökonsekvensbedömningar

 

En miljökonsekvensbedömning är ett beslutsunderlag som skall ge beslutsfattare och andra upplysningar om miljökonsekvenserna av olika beslut samt om förutsättningarna att handla på alternativa sätt och vad dessa skulle medföra för miljön. Förfarandet ger möjligheter för envar att ge synpunkter under utredningen och påverka vad en miljökonsekvensbedömning skall omfatta. En miljökonsekvensbedömning skall således genomföras med stor öppenhet och vara tillgänglig innan det första beslut fattas som kan påverka valet mellan olika tillvägagångssätt. Även utan miljökonsekvensbedömning beaktas miljöfrågor vid olika beslut. Särskilt kan nämnas det beslutsunderlag som krävs vid miljöprövningsnämndens tillståndsprövning enligt landskapslagen (2001:30) om miljöskydd och miljötillstånd.

     Redan år 1987 rekommenderade Brundtlandkommissionen i sin rapport Vår gemensamma framtid att utredningar och utvärderingar görs innan projekt med betydande miljöeffekter inleds. År 1991 undertecknades i Esbo den s.k. Esbokonventionen, dvs. FN/ECE:s konvention om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang (jfr FFS 1997/847 samt fördragsseriens nr 1997/67). I konventionen finns en relativt detaljerad lista över vilka slags projekt som miljökonsekvensbedömning skall krävas för, förutsatt att dessa kan förorsaka gränsöverskridande effekter. I EG:s direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt föreskrivs att medlemsstaterna skall införa bestämmelser om utredning av miljöeffekter för olika typer av större projekt. Direktivet är ett minimidirektiv varav följer att medlemsstaterna får gå längre, men inte kortare, än vad direktivet kräver.

     Bestämmelser om miljökonsekvensbedömning finns i landskapslagen (1995:28) om miljökonsekvensbedömningar och landskapsförordningen (2000:10) om miljöberättelser och miljökonsekvensbedömningar. I följande texter används förkortningen MKB för miljökonsekvensbedömning. Regelverket om MKB har funnits i drygt tio år. Det ändrades år 2000 i huvudsak med beaktande av ändringar i EG-direktivet 85/337/EEG genom direktivet 97/11/EG. Samtidigt ersattes den tidigare landskapsförordningen (1995:33) med nuvarande (2000:10). Genom ändringarna uttrycktes syftet med MKB tydligare, förstärktes projektansvarigas och berörda myndigheters deltagande i bedömningsprocessen samt utpekades landskapsregeringen som ansvarig för kontakter i samband med projekt som kan ha miljöeffekter i andra regioner.

     Vid Ålands miljöprövningsnämnd handläggs huvudparten av de tillståndsärenden som skall föregås av MKB. År 2003 handlade nämnden inget MKB-ärende och 2004 tre stycken. Nämnden har i en skrivelse (dnr S40/05/1/6) till landskapsregeringen framfört sina kommentarer över lagstiftningen. Nämnden framhöll därvid att i lagen inte uttryckligen medges att en myndighet under landskapsregeringen såsom miljöprövningsnämnden beslutar om MKB, där nämns endast landskapsregeringen och kommunerna. En strikt tolkning av detta medger endast att beslut om MKB tas inom de centrala organen. I detta sammanhang fäster nämnden uppmärksamheten på att en MKB krävs före vissa av nämndens beslut. Dessutom anförde nämnden att MKB-förfarandet är kostsamt och tidskrävande samt skulle kunna förenklas utan negativa konsekvenser för de miljöaspekter lagstiftningen är ägnad att tillgodose.

     I enlighet med 7 § i landskapslagen om miljökonsekvensbedömningar skall en ansvarig utredare förordnas av landskapsregeringen eller en kommun. Utredarens arbete bekostas av den beslutande myndigheten. Utredaren skall se till att de uppgifter samlas in och de utredningar utförs som behövs för en MKB. Sådana uppgifter kan utredaren få från myndigheter och från den projektansvarige. En projektansvarig svarar för de egna kostnader som sammanhänger därmed.

     Ett utredarförordnande kan avse enskilda ärenden eller gälla generellt. Utredningsansvar kan också knytas till viss tjänst. Detta har varit avsett att stärka en utredares opartiska ställning och därigenom främja att MKB-utredningar blir väl genomarbetade. Utredarrollen har liknats vid den en engelsk undersökningsdomare har (en s.k. independent judicial officer eller coroner). Praktiskt kan arbetet med att genomföra en MKB organiseras på olika sätt. En utredare kan själv utföra hela arbetet eller leda det. Arbetet kan också utföras av den projektansvarige, om utredaren genom att följa arbetet har så god insyn att denne kan svara för att det uppfyller lagens krav på en fullgod MKB. Samtidigt är lagstiftningen i sig ägnad att främja att fullgoda MKB-utredningar görs, genom krav på hur MKB skall utföras och vad de skall omfatta.

     I enlighet med 3 § i landskapslagen om miljökonsekvensbedömningar skall miljöberättelse vara en del av beslutsunderlaget när landskapsregeringen eller en kommun skall fatta beslut. Med hänsyn till olika handläggares kunskaper och möjligheter, samt till att arbetsinsatsen för detta inte får vara orimlig, förs härigenom miljöaspekter in i myndigheters beslutsfattande. I landskapsförordningen om miljöberättelser och miljökonsekvensbedömningar finns närmare bestämmelser om vad som skall ingå i en miljöberättelse.

 

2. Särskilt om EG-direktivet 2001/42/EG

 

2.1 Miljöbedömning av planer och program

 

I planer och program kan tidigt formas beslutsförutsättningar för tillstånd till åtgärder som längre fram får betydande miljöpåverkan. Planer och program kan beredas långt innan beslutsfattande sker med utgångspunkt i dem. Av detta skäl och för att stärka miljöskyddet har EG antagit direktivet 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan, nedan kallat EG-direktivet. Direktivet beaktar Esbokonventionen samt det till konventionen anslutande protokollet om strategiska miljöbedömningar, vilket upprättades i Kiev den 21 maj 2003. Lagtinget biföll den 21 januari 2005 (LTB 2/2005), efter Republikens Presidents framställning (RP 3/2004-2005), att protokollet skulle träda i kraft i landskapet till de delar det faller inom landskapets behörighet. I enlighet med EG-direktivet skall en miljörapport och synpunkter från samråd beaktas innan en plan eller ett program antas eller läggs till grund för lagstiftning. Direktivet beaktar dessutom principerna i Esbokonventionen.

     I EG-direktivet omfattar begreppet miljöbedömning förloppet från och med utarbetandet av en miljörapport, till ett samrådsförfarande och beaktande av miljörapport, vad som framkommit vid ett sådant förfarande samt sådan information om en miljöbedömning som skall ges myndigheter, allmänhet och andra medlemsländer. I en miljörapport skall finnas uppgifter om betydande miljöpåverkan som kan antas uppkomma av en plan eller ett program, samt alternativa tillvägagångssätt med beaktande av planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd. Begreppet allmänheten avser berörda fysiska och juridiska personer och kan exempelvis också innefatta enskilda registrerade miljöskyddsorganisationer. Direktivets samrådsbegrepp beskrivs i följande avsnitt.

     Begreppet betydande miljöpåverkan omfattar sekundära, kumulativa, samverkande, permanenta och tillfälliga, positiva och negativa effekter på kort, medellång och lång sikt som kan antas uppkomma. Det innefattar aspekter som rör biologisk mångfald, befolkning, folkhälsa, djurliv, växtliv, mark, vatten, luft, klimatfaktorer, materiella tillgångar, kulturarv, inräknat arkitektoniskt och arkeologiskt arv, landskap samt det inbördes förhållandet mellan dessa faktorer.

     En miljöbedömning (-sprocess) och upprättande av miljörapport skall utföras avseende vissa planer och program som

-          kan antas få betydande miljöpåverkan,

-          rör kommande tillstånd för projekt och som

-          en myndighet skall utföra och anta enligt lag eller annan författning.

 

     Med vissa planer och program avses sådana som rör jord- och skogsbruk, fiske, energi, industri, transporter, avfallshantering, vattenförvaltning, telekommunikationer, turism samt fysisk planering eller markanvändning. Även andra myndighetsplaner och ‑ program kan omfattas om de rör fastställande av ramar för tillståndprövning och om de kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Undantagna från direktivets tillämpningsområde är dock finansiella planer eller budgetplaner samt planer och program för landsbygden som samfinansieras med gemenskapen. För att undvika att en MKB utförs två gånger gäller att undantag kan göras från EG-direktivets tillämpning om skyldigheten också följer av annan gemenskapslagstiftning. Om planer och program ingår i ett hierarkiskt system kan hänsyn tas till att bedömningar skall utföras på andra nivåer i systemet. Om skyldighet att utföra MKB följer av både detta EG-direktiv och annan gemenskapslagstiftning kan föreskrivas om gemensamma eller samordnade förfaranden.

     Vad som är miljöpåverkan skall bedömas utifrån förutsättningar för kommande tillstånd och avgöras genom att (a) undersöka varje enskilt fall, genom att (b) specificera typer av olika slags planer och program eller genom att (c) kombinera dessa två tillvägagångssätt. Bestämmelser om förutsättningar för kommande tillstånd finns i bilagorna I och II till direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt. I EG-direktivets bilaga II finns kriterier för att avgöra om påverkan kan antas vara betydande.

     Verksamheternas miljöpåverkan skall dessutom bedömas utifrån om de kan antas påverka områden som bedömts har ett särskilt bevarandeintresse, såsom de s.k. natura 2000-områdena (jfr det s.k. habitatdirektivet, dvs. EG:s direktiv 92/43/EEG). I landskapet har med stöd av landskapslagen (1998:82) om naturvård nästan 90 stycken sådana områden förtecknats, omfattande cirka 2 procent av landskapets yta.

 

2.2 Samråd med myndigheter och allmänheten

 

När det finns ett plan- eller programutkast och en färdig miljörapport skall enligt EG-direktivet 2001/42/EG berörd myndigheter samråda med andra myndigheter och med allmänheten. De skall ges rimlig tid att yttra sig innan planen eller programmet antas eller överlämnas till ett lagstiftningsförfarande. De myndigheter som avses är sådana som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av den miljöpåverkan som följer av att planen eller programmet genomförs.

     Om genomförandet av en plan eller ett program bedöms kunna medföra betydande miljöpåverkan i ett annat medlemsland, eller om ett annat medlemsland som kan påverkas betydligt begär det, skall information lämnas så att samråd kan ske med det berörda landet. Även allmänheten i det sålunda berörda landet skall ges information och möjlighet att yttra sig inom en rimlig tidsram.

 

2.3 Beslutsfattande och information om beslut samt övervakning

 

När planen eller programmet har antagits skall berörda myndigheter, allmänheten och medlemsländer informeras och få tillgång till planen eller programmet. De skall även ges tillgång till en sammanfattning av hur miljöaspekterna har integrerats i planen eller programmet och hur resultat av samråden beaktats. I sammanfattningen skall även anges skälen till varför det aktuella alternativet valts, mot bakgrund av andra rimliga alternativ som diskuterats. Dessutom skall anges vilka åtgärder som fastställts beträffande övervakningen.

     Medlemsländerna skall övervaka den betydande miljöpåverkan som genomförandet av planerna och programmen leder till. Detta bl.a. för att kunna identifiera oförutsedd negativ påverkan i ett tidigt skede och kunna vidta avhjälpande åtgärder.

 

3. Om myndigheters planer och program

 

Såsom konstaterats i avsnitt 2.1 ovan skall MKB enligt EG-direktivet 2001/42/EG utföras avseende vissa planer och program som kan antas få

-          betydande miljöpåverkan,

-          rör kommande tillstånd för projekt och

-          som en myndighet skall utföra och anta enligt lag eller annan författning.

 

-          Med ”vissa planer och program” avses planer och program som rör jord- och skogsbruk, fiske, energi, industri, transporter, avfallshantering, vattenförvaltning, telekommunikationer, turism samt fysisk planering eller markanvändning.

 

     Ett medlemsland kan besluta att även andra myndighetsplaner och program skall omfattas om de rör fastställande av ramar för tillståndprövning och om de kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Även om ett dokument inte uppfyller direktivets krav på en plan eller ett program kan naturligtvis bestämmas att en MKB skall upprättas. Nedan följer en genomgång för landskapets del av de i EG-direktivet 2001/42/EG uppräknade områdena.

 

3.1 Jordbruk, skogsbruk och fiske

 

I landskapet finns inom rubricerat område planer och program som rör jordbruk och fiske. För skogsbruket finns skogsbruksplaner för enskilda skogsägare, vilka dock inte är planer och program i EG-direktivets mening.

 

3.1.1 Jordbruk

 

I enlighet med landskapslagen (2003:65) om finansiering av landsbygdsnäringar kan stöd ges för landsbygdens utveckling, för att främja näringsverksamhet på landsbygden och göra den mångsidigare, för att främja ett hållbart nyttjande och en ökad miljöanpassning samt för att förbättra gårdsbrukets struktur och verksamhet. Lagen skall tillämpas inom ramarna för den gemensamma jordbrukspolitiken samt dess regional- och strukturpolitik. För att uppnå målen kan användas såväl nationella stödsystem som stödsystem som delvis finansieras med EU-medel. I enlighet med landskapslagen skall landskapsregeringen utarbeta program till utveckling av landsbygden samt svara för genomförande och uppföljning. Sådana program utarbetas i praktiken endast för av EU delfinansierade stöd, dvs. för stöd som samfinansieras med gemenskapen.

     Dessutom finns landskapsregeringens för lantbruket den 11 juli 2005 fastställda politiska handlingsprogram Ålands landskapsregerings strategi för det åländska lantbruket. I dokumentet analyseras jordbruket och de främjande verktyg som landskapsregeringen har till förfogande samt formuleras en vision för det åländska lantbruket. Detta är inte ett sådant lagstadgat dokument som omfattas av EG-direktivets krav att upprätta miljörapport.

 

3.1.2 Fiske

 

Det finns en strukturplan för den åländska fiskenäringen. Dokumentet har upprättats i enlighet med rådets förordningar (EG) nr 2792/99 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn samt (EG) 1260/90 om allmänna bestämmelser om strukturfonderna. Stöd i enlighet med planen finansieras gemensamt av landskapsregeringen och EU. Sådana samfinansierade stöd kan ges bl.a. för att underlätta generationsväxling, modernisera fiskeflottan, förbättrad råvarukvalitet, ökad förädlingsgrad, en diversifierad produktion inom beredningen samt för en minskad miljöpåverkan. Programmet ingår som en självständig del av ett finskt program och är godkänt av EU-kommissionen. Stöd enligt förordningen (EG) nr 1260/1999 omfattas inte av EG-direktiv 2001/42.

 

3.2 Energi, industri och transporter

 

I landskapet finns inga program eller planer för industri och transporter. Det finns dock nedan i avsnitt 3.6.1 nämnda trafikplaner, om behovet av vägutbyggnad och vägunderhåll.

     Det finns en Energiplan för landskapet Åland (dnr K26/02/1/1). Dokumentet sammanställdes år 2002 av en fristående konsult på landskapsregeringens uppdrag. Landskapsregeringen antecknade den sig till kännedom. Dokumentet är i EG-direktivets mening en rapport och inte en plan. Det omfattas följaktligen inte av EG-direktivets krav att upprätta en MKB. Dokumentet kan dock komma att utgöra ett av flera faktaunderlag vid kommande beslut i energifrågor, såsom vid tillståndsprövning för projekt. Utöver energiförsörjningen i sig kan projekt genom ändrad markanvändning beröra jord- och skogsbruk samt naturvård.

 

3.3 Avfallshantering

 

I enlighet med 8 § i landskapslagen (1981:3) om renhållning skall landskapsregeringen upprätta en landskapsomfattande avfallsplan och kommunerna upprätta kommunomfattande renhållningsplaner. Avfallsplanen skall avse hantering av avfall och ange utvecklingsmålen och åtgärder som krävs för att uppnå målen. Där skall bl.a. också anges ”lämpliga områden eller anläggningar för slutligt omhändertagande”. En kommunal renhållningsplan skall avse avfallshanteringens organisation och utveckling i kommunen. Renhållningsplanerna skall fastställas av landskapsregeringen, som också kan utfärda närmare föreskrifter om vad de skall innehålla.

     Avfallsplan för landskapet Åland (ÅUS 1998:5) fastställdes av landskapsregeringen den 31 december 1998. Planen är inriktad på åtgärder som åstadkommer en mer hållbar och samordnad avfallshantering. Som ett huvudmål uttrycks att femton lokala avfallsdeponier borde ersättas med en för landskapet gemensam kretsloppsstation. Om en avfallsplan anger lämpliga områden eller anläggningar för omhändertagande av avfall kan detta antas få betydande miljöpåverkan och röra kommande tillstånd för projekt. Utöver avfallshantering i sig och dess följder kan en avfallsplan ha betydelse för infrastruktur och markanvändning och därigenom indirekt inverka på jord- och skogsbruk, transporter, turism, områdesanvändning, miljöskydd och naturvård. Då den dessutom enligt lag skall utföras och antas av en myndighet omfattas den av EG-direktivets krav på miljöbedömningar av myndigheters planer och program.

 

3.4 Vattenförvaltning och telekommunikationer

 

3.4.1 Vattenförvaltning

 

I enlighet med 5 kapitlet 13 § i vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland skall landskapsregeringen upprätta och fastställa en vattenförbättringsplan för sådant föroreningsområde och område där kvalitetsnormer för grundvatten inte uppnås, eller där det finns risk att sådana normer inte uppnås. En vattenförbättringsplan skall ligga till grund för tillståndsgivning och andra bedömningar som rör området, likväl som en aktiv vattenvård i sig. Den kan exempelvis röra verksamheterna jord- och skogsbruk samt fiske. Planen utarbetas dock inte i sig för jord- och skogsbruk, fiske, energi, industri, transporter, avfallshantering, vattenförvaltning, telekommunikationer, turism, fysisk planering eller markanvändning. Därav följer att de inte omfattas av EG-direktivets krav på miljöbedömningar av myndigheters planer och program.

     I enlighet med 5 kap. 22 § vattenlagen för landskapet Åland (fogad till lagen genom 2005:54) skall landskapsregeringen sammanställa ett åtgärdsprogram för uppnående eller bevarande av god yt- och grundvattenkvalitet. Detta anknyter till direktiv 2000/60/EG till vilket hänsyn kan tas, så att ett åtgärdsprogram inte behöver miljöbedömas ytterligare en gång, i enlighet med EG-direktivet 2001/42/EG. En förutsättning är att nämnda gemenskapslagstiftnings krav på utredning och förfarande uppfylls.

 

3.4.2 Telekommunikationer

 

I landskapet finns inte någon plan eller något program som i EG-direktivets mening avser telekommunikationer.

 

3.5 Turism

 

För turismen finns en av landskapsregeringen godkänd strategi; Ålands turismstrategi 2003 – 2010. Detta är inte en plan eller ett program som omfattas av EG-direktivet. Det förutsätts inte i lag, det grundläggande syftet är närmast att sammanställa och formulera en för turismföretag och landskapsregering gemensam syn på turismens utveckling. Där avhandlas utmaningar, mål och uppmärksammas för turismen gynnsamma åtgärder, vilka dock inte företagen eller landskapet därmed förbinder sig att förverkliga.

 

3.6 Fysisk planering eller markanvändning

 

3.6.1 Trafikplan för landskapet Åland

 

Landskapet har historiskt sammanställt såsom plan benämnda trafikplaner (nuv: Trafikplan för landskapet Åland åren 2003 –2010) som icke-bindande vägvisare för kommande års behov av vägutbyggnad och vägunderhåll. Av nuvarande dokument framgår (s. 20) att dess överväganden, idéer och förslag är ”till ingen del kategorisk eller förpliktande. Den skall i främsta hand ses som ett rättesnöre, en vägvisare för framtiden. För att planen till någon del skall vara bindande bör den följas upp med särskilda budgetbeslut eller andra avgöranden i lagtinget och landskapsregeringen.”

 

3.6.2Vägplan

 

I enlighet med 3 kapitlet i landskapslagen (1957:23) om allmänna vägar skall en vägplan upprättas och fastställas innan en väg byggs, om det inte är fråga om en vägförbättring av mindre omfattning. Med allmänna vägar avses ”för den allmänna samfärdseln upplåtna vägar, som hållas genom det allmännas försorg”, allmänna vägar kategoriseras som lands- eller bygdevägar. Landskapsregeringen beslutar om byggande och kategorisering av väg såsom av allmän väg samt om vägplan. I en vägplan skall bl.a. anges om och på vilket sätt mark ”förbehålles för framtida breddning av vägen” samt sådant område ”som i samband med byggande av väg behövs för täkt, upplag och inkvartering”. Landskapsregeringen utreder dessutom vägprojekts miljöeffekter. I enlighet med 2 kapitlet i landskapslagen (1964:16) om kommunalvägar kan en kommun göra en vägplan för en kommunalväg eller anhålla att landskapsregeringen skall göra det.

     De planer som skall åstadkommas enligt landskapslagen om allmänna vägar och landskapslagen om kommunalvägar rör byggande eller förändring av enstaka vägar, inte planer för landskapet eller kommuner. En bedömning av miljöeffekterna fogas alltid till en sådan vägplan. Även om en plan inte är geografiskt omfattande i EG-direktivets mening kan dess miljöpåverkan i enskilda fall antas bli betydande. En vägdragning kan exempelvis ha betydelse för miljön om därigenom medförs att trafikflöden genomgripande ändras. I sådana fall har landskapsregeringen eller en kommun möjlighet att besluta att planen skall utredas enligt EG-direktivets krav.

 

3.6.3 Generalplan, stadsplan och byggnadsplan

 

I en generalplan som avses i byggnadslagen (1979:61) för landskapet Åland anges grunddrag för markanvändningen inom en kommun eller delar av en kommun, närmare reglering sker i stads- eller byggnadsplan. I en generalplan reserveras mark för framtida utveckling och allmänna behov såsom tätbebyggelse, friluftsliv, viktigare trafikleder. En generalplan och ändring av sådan plan ”antages” av stadens eller kommunens fullmäktige och kan därefter helt eller delvis underställas landskapsregeringen för fastställelse. En fastställd generalplan får särskilda rättsverkningar, där kan ingå förbud mot byggande eller annan markanvändning som försvårar användningen av ett område för annat ändamål än det som anges i generalplanen. Generalplan behöver inte omfatta en hel kommun och gäller inte inom område som har en stads- eller byggnadsplan. Generalplan finns inte i alla landskommuner.

     I 5 och 11 kapitlen i byggnadslagen för landskapet Åland finns bestämmelser om stads- och byggnadsplan.

     Mariehamns stad kan upprätta en stadsplan om det befinns vara påkallat för stadens utveckling. Där kan avsättas områden för olika kategorier av byggnader, för gatumark och rekreationsområden m.m. En stadsplan skall också innehålla närmare bestämmelser om områdenas bebyggande eller användning (stadsplanebestämmelser). I praktiken finns i staden ett stort antal stadsplaner som omfattar allt från enskilda villatomter till flera stadskvarter.

     I övriga kommuner kan fullmäktige anta en byggnadsplan om tätbebyggelse har uppkommit eller förväntas uppkomma. Byggnadsplanen skall då göras i den mån det befinns behövlig för bebyggelseregleringen. Där skall bl.a. beaktas äganderättsförhållanden, att den byggda miljön utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt samt att estetiska och kulturhistoriska värden bevaras. I planen skall anges de allmänna områden som ingår i planen, såsom byggnadsmark och trafikleder. I planen ges närmare bestämmelser om områdenas bebyggande eller användning, rätt att bygga samt byggnadsförbud. Byggnadsplaner finns inte i alla kommuner, där de förekommer omfattar de mindre delar.

     Såväl general-, stads- som byggnadsplaner kan få betydande miljöpåverkan och röra kommande tillstånd för projekt genom att styra olika verksamheter och aktiviteter till olika geografiska områden. Det kan exempelvis röra transporter, vattenhushållning, tele-kommunikationer, miljöskydd och naturvård. De regleras dessutom genom lagstiftningen. Dock rör det sådana små områden som berörs i EG-direktivets artikel 3.3 och kan därför undantas från EG-direktivets krav på miljöbedömningar av myndigheters planer och program. De enskilda planerna omfattar i direktivets mening endast små områden, och får därför inte en sådan betydande miljöpåverkan som direktivet avser.

 

3.6.4 Kommunöversikt

 

I enlighet med landskapslagen (1995:23) om kommunöversikt  skall varje kommun göra en kommunöversikt för hela kommunen. En samordning skall ske med andra kommuners planläggning samt skall landskapsregeringen göra en sammanställning av kommunöversikterna.

     En kommunöversikt består av en kartdel och en textdel som bl.a. beskriver antagna eller fastställda stads-, byggnads- och generalplaner, inrättade naturreservat, fastställda vägplaner och tätbebyggelseområden. Dessutom skall av översikten bl.a. framgå sådana områden som är lämpliga för tätbebyggelse, olämpliga för byggnadsändamål samt planerade bevarande- och utvecklingsintressen. Även andra ”för utvecklingen väsentliga intressen” kan anges ävensom andra intressen ”som väsentligt kan påverka kommunens planering och bebyggelse”.

     En kommunöversikt är en inventering och översikt av områden och planer och har därför i sig ingen miljöpåverkan eller betydelse för kommande tillstånd för projekt. Även om de enligt lag utförs och antas av staden eller en landskommun omfattas följaktligen inte de av EG-direktivets krav på miljöbedömningar av myndigheters planer och program.

 

3.7 Andra planer och program

 

Utöver i avsnitt 3 behandlade planer och program finns inte i landskapet sådana ”andra planer och program” i vilka en ram fastställs för kommande tillstånd för projekt som kan antas medföra betydande miljöpåverkan och som avses i direktivets artikel 3.4.

 

4. Lagens miljöbegrepp

 

I den framställning som överlämnades till lagtingen i januari 1994 (Fr nr 22/1993-1994) angavs att i miljöbegreppet ingick ”den ekologiska miljö och hushållningen med naturresurserna”. Lagtinget beslöt dock i enlighet med social- och miljöutskottets betänkande (SMU bet. nr 9/1993-1994) att till lagen foga en särskild definition av begreppet miljö att avse ”den ekologiska miljön, naturmiljön, kulturmiljön och den sociala miljön”. Av betänkandet framgår att bakom detta fanns en önskan att ge miljöbegreppet vidast möjliga innebörd så att i MKB också skulle beaktas växelverkan mellan ekologiska, kulturella och sociala sammanhang. Så skulle i sammanhang med påverkan på mark, luft, vatten, klimat, växtlighet och organismer beaktas också påverkan på landskap, stadsbild, byggnader, samhällsstruktur, kulturarv, människors hälsa, levnadsförhållanden och trivsel. År 2000 ändrades lagen (2000/9) bl.a. så att till 1 § fogades ett nytt andra moment enligt vilket syftet med MKB är att ”identifiera, beskriva och bedöma de direkta och indirekta effekter som ett projekt kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap, materiella tillgångar och kulturarv, dels på samspelet mellan dessa faktorer”. Av motiven (Fr 19/1998-1999) framgår att lagändringens ändamål var att tydligt ange syftet med MKB och de faktorer som därvid skall beaktas. I motiven framhålls också att bestämmelsen inte påverkar definitionen av miljöbegreppet.

 

5. Om miljöberättelse

 

Kravet på miljöberättelse har funnits i tio år. Landskapsregeringen konstaterar att det under denna tid inte har fått den betydelse som varit avsikten. Då merparten av de beslut som fattas rör frågor som saknar direkt miljöbetydelse har det kommit att uppfattas som onödigt och byråkratiskt. Det syns ha fungerat bäst i de fall besluten haft direkt betydelse för miljön och förhållandevis mindre bra i andra fall.

 

6. Överväganden och förslag

 

6.1 Lagstiftningen om MKB

 

Landskapsregeringen föreslår att lagen skall omfatta också MKB av myndigheters planer och program, jfr följande avsnitt. För vinnande av tydlighet föreslår landskapsregeringen, utan någon ändring i sak, att lagens begrepp ändras så att preliminär MKB istället benämns utkast till MKB. Det färdiga dokumentets benämning skulle fortsatt vara slutlig MKB. Dessutom skulle det i gällande lag återkommande använda begreppen landskapsstyrelse och kommun ersättas av begreppen landskapsmyndighet och kommunal myndighet, jfr detaljmotiven till 1 §. Se dessutom avsnitt 6.2 nedan om begreppet betydande miljöpåverkan samt avgränsningssammanträde.

     Om det samtidigt finns krav på utredning av flera projekt, planer eller program - i form av MKB eller annan utredning - så kan förfarandena samordnas eller genomföras såsom en utredning. Dock kan inte avseende en MKB avkall ges avseende krav på vad utredningen enligt lag skall omfatta och hur den skall gå till.

     Enligt detta förslag skall den MKB-ansvarige, inte ”landskapet eller en kommun” utse en ansvarig utredare. Projektören får, oavsett organisationsform, mer kontroll över och ansvar för utredningen.

     Landskapsregeringen avser att i ett följande skede se över bestämmelserna om vilka beslut som bör föregås av MKB i enlighet med landskapsförordning. Härvid skulle främst ses över i vilka fall MKB är ändamålsenligt såväl ur miljösynpunkt som med hänsyn till att förvaltningen sker på mest effektiva sätt. Landskapsregeringens bedömer i detta skede att en sådan översyn leder till att MKB skulle krävas i färre fall än hittills. Samtidigt skulle beaktas eventuella behov av ändringar till följd av genomförandet av EG-direktivet 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan. Förslaget beaktar EG-direktivet 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, med senare ändringar av direktivet samt Esbokonventionen.

     Landskapsregeringen konstaterar att bestämmelsen i gällande lags 1 § 2 mom. är i överensstämmelse med artikel 5.1 i EG-direktivet 2002/42/EG. Landskapsregeringen ser inte att den definition av begreppet miljö som finns i gällande lags 2 § efter tillkomsten av 1 § 2 mom. utgör ett förtydligande eller annars fyller något särskilt ändamål vid lagens tillämpning. De i lagen grundläggande frågorna rör istället när en MKB skall göras och vad den skall omfatta. En särskild definition av begreppet miljö skulle således inte finnas i lagen.

     Landskapsregeringen föreslår att lagens krav på miljöberättelse inte skall finnas kvar, vilket inte hindrar att det fortsatt görs vad som i sak är miljöberättelser.

 

6.2 Särskilt om MKB av projekt

 

     Ett av förslagets huvudpunkter är att ansvaret för MKB för projekt renodlas hos projektören. Oberoende av hur en MKB-utredning i praktiken organiseras får projektören huvudansvaret för resultatet. Genom denna förskjutning kommer ansvaret för och makten över utredningsförfarandet att tydligare hamna hos en och samma part. Bild 1 illustrerar skillnaderna i process och ansvarsfördelning mellan nuvarande och föreslagen lagstiftning.

 

MKB-processer för projekt enligt nuvarande och föreslaget förfarande:

 

     För enskilda projektörer kan överförandet av ansvar innebära mindre krångel men också en nödvändighet att värdera risken för att en utredning kan konstateras ha brister. Den beslutande myndigheten kan vid prövningen konstatera brister i en MKB såväl avseende reglerna om allmänhetens deltagande som avseende krav på vad den skall omfatta. Det finns därmed ett behov av att underlätta för projektören att vara säker på att den MKB som upprättas håller måtten.

     I riket har denna process formaliserats tydligt. En särskild kontaktmyndighet följer hela utredningsförfarandet. Myndigheten lämnar innan utredningsförfarandet påbörjas ett utlåtande över projektörens bedömningsprogram och fastslår till vilka delar det skall revideras. När utredningsförfarandet är slutfört ger myndigheten sitt utlåtande om konsekvensbeskrivningen och dess tillräcklighet. Den beslutande myndigheten får inte besluta i sakfrågan innan den har fått konsekvensbeskrivningen och kontaktmyndighetens utlåtande. I Sverige finns istället ett krav på samråd mellan den beslutande myndigheten och projektören i god tid innan miljökonsekvensbeskrivning. Den beslutande myndigheten skall därvid verka för att verka för att miljökonsekvensbeskrivningen får den inriktning och omfattning som behövs för tillståndsprövningen.

     Ett förfarande som likt det i riket ställer krav på ett antal formaliserade kontakter mellan myndigheten och projektören är inte förenligt med landskapsregeringens ambition att minska den byråkrati som är förknippad med miljöförvaltningen. Likväl är det för projektörens skull viktigt att lagstiftningen innehåller ett instrument som minimerar risken för att projektören förhastar sig och vidtar långtgående utredningsåtgärder som senare får göras om. Myndigheterna har i många fall stor insikt i vilka aspekter som kan vara avgörande för beslut och om vilka olika beslut som kan komma att fattas. Därför föreslås ett krav, som närmare ansluter till den svenska modellen, enligt vilket den MKB-ansvarige och den beslutande myndigheten skall rådgöra med varandra om utredningens omfattning och innehåll. Myndigheten kan därvid informera den MKB-ansvarige om vad som behöver beaktas i utredningen för att MKB:en skall kunna fungera som underlag för myndighetens beslut i sakfrågan.

 

6.3 Särskilt om MKB av planer och program

 

Landskapsregeringen föreslår att MKB också skall omfatta myndigheters planer och program. MKB skall tillämpas på planer eller program som bereds av myndigheter, som kan antas få betydande miljökonsekvenser samt som baserar sig på en lag, förordning eller administrativ bestämmelse och anger förutsättningarna för tillstånd för projekt. Den för en plan eller ett program ansvariga myndigheten skall som ett led i sin beredning av planen eller programmet utarbeta en MKB med uppgifter om miljökonsekvenserna av planen eller programmet och av de undersökta alternativen. Allmänheten samt myndigheter skall höras om utkastet till plan eller program och om miljörapporten. MKB skulle följaktligen i vart fall krävas innan beslut tas om avfallsplan, om och till de delar planerna eller ändringar i dem kan antas få betydande miljöeffekt.

     Med förslaget genomförs i landskapet EG-direktivet 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan. Direktivet skulle ha genomförts i nationell rätt den 21 juli 2004, landskapet har utfäst att det skall ha genomförts senast sommaren 2006. Landskapet mottog den 25 januari 2005 en officiell anmärkning i ärendet.

     I enlighet med artikel 3 i EG-direktivet skall en MKB upprättas för berörda planer och program som kan antas medföra betydande miljöpåverkan. I gällande landskapslag finns istället begreppet miljöeffekt. Landskapsregeringen föreslår att detta skulle ersättas av EG-direktivets begrepp miljöpåverkan, varvid direktivets betydande miljöpåverkan skulle vara en förutsättning för MKB av planer och program.

     I enlighet med artikel 6 i EG-direktivet skall ett utkast till plan eller program göras tillgängligt för allmänheten, som därvid skall ges tillfälle att yttra sig till myndigheten. Denna delprocess benämns i direktivet samråd. I samma syfte har i lagen vid miljökonsekvensbedömning använts begreppet avgränsningssammanträde. Avgränsningssammanträde är ett väl avgränsat förfarande som uppfyller de krav på samråd som direktivet ställer. Landskapsregeringen bedömer det därför vara ändamålsenligt att det med något förenklade förutsättningar skall fungera också vid MKB av planer och program.

     Landskapsregeringen konstaterar slutligen att landskapet i enlighet med EG-direktivet skall informera kommissionen bl.a. om de olika slags planer och program som blir föremål för MKB samt om de åtgärder som vidtas för att säkerställa rapporternas kvalitet. Kommissionen skall före den 21 juli 2006 rapportera till Europaparlamentet och rådet om direktivets tillämpning och verkan. Rapporten skall om det är lämpligt innehålla förslag till ändringar i direktivet, bl.a. angående en utvidgning av direktivets tillämpningsområde. Därefter skall en ny rapport lämnas vart sjunde år.

 

7. Förslagets verkningar

 

Förslaget saknar kända följder för jämställdheten mellan kvinnor och män. Det syftar till att skydda, förbättra och bevara en god natur- och livsmiljö. En god miljö är viktig för växt- och djurliv i alla ekosystem såväl som för människors grundläggande behov av god hälsa, livskvalitet, utveckling och välstånd. Förslaget bedöms på sikt vara betydelsefullt genom att motverka uppkomsten av kostnader för att återställa förorenad miljö.

     I de fall en MKB-utredning skall göras kan det på kort sikt beskrivas innebära ett merarbete, något längre handläggningstider och därmed sammanhängande kostnader. Kostnaderna för att genomföra en MKB, som enligt gällande bestämmelser i huvudsak faller på landskapet eller berörd kommun, kan uppskattas till omkring 15 000 – 20 000 euro per MKB. Då sådana utredningar skall ge ett fullständigare beslutsunderlag bidrar de dock också till beslut som gynnar en mer hållbar utveckling. Följaktligen kan de därför på lång sikt få betydelsefulla positiva ekonomiska följder för landskapet, kommuner och enskilda.

     Enligt gällande bestämmelser skall den som avser att genomföra ett projekt till en av landskapet eller en kommun förordnad ansvarig utredare lämna uppgifter och handlingar som kan behövas för bedömningen. De ansvariga utredarnas arbete föreslås istället lagt på berörda projektansvariga, vilka enligt detta förslag skulle benämnas som MKB-ansvariga. Den som avser att genomföra ett projekt får följaktligen ett större ansvar för den egna MKB:ens kvalitet och skall även svara för dess MKB-kostnader. Dock utökas kravet på att MKB skall utföras i enlighet med EG-direktivet 2001/42/EG, till att omfatta också myndigheters lagstadgade general-, stads-, byggnads- och avfallsplaner vilka kan ha betydande miljöpåverkan samt röra tillstånd för kommande projekt.

     De föreslagna bestämmelserna om kungörande och delgivning bedöms, utan att rättsäkerheten därför eftersätts, förenkla detta förfarande och göra det något mindre kostnadskrävande.

     Borttagande av krav i lagen på miljöberättelse bedöms inte medföra att framtida beslut blir sämre ur miljösynpunkt, frågan om besluts miljöpåverkan är fortsatt en naturlig del i handläggningen av olika ärenden.

 

8. Remissynpunkter

 

8.1 Remissinstanser

 

Förslaget till framställning har till den del det avser ny lag om miljökonsekvensbedömning och därmed sammanhörande förändringar av annan lagstiftning sänts för synpunkter till samtliga kommuner ävensom till Ålands kommunförbund, Ålands miljöprövningsnämnd, Ålands handelskammare, Ålands företagareförening r.f., Ålands köpmannaförening r.f., Ålands miljöservice k.f., Ålands Producentförbund, Ålands Natur och Miljö r.f., Ålands vattenskyddsförening r.f. samt till Agenda 21 kontoret i Mariehamn. Förslaget har dessutom för kännedom sänts till lagtingets oppositionspartier, landskapsregeringens trafikavdelning samt till museibyrån vid landskapsregeringens utbildnings- och kulturavdelning. Synpunkter har inkommit från Eckerö, Finström, Föglö, Geta, Hammarlands, Jomala och Sunds kommuner samt från Ålands Miljöservice k.f., Ålands Vattenskyddsförening r.f., Ålands handelskammare r.f., Ålands miljöprövningsnämnd, Ålands natur och miljö r.f., Ålands företagareförening r.f. samt landskapsregeringens museibyrå.

 

8.2 Sammanfattning av synpunkter från remissinstanserna

 

Flera remissinstanser har, hänvisande till byggnadsplaner, framfört behovet av tydliga bestämmelser om när MKB skall utföras (Eckerö, Geta, Hammarland, Sund och museibyrån). Museibyrån föreslår att kommunerna skulle undantas från krav på MKB av planer och program. Det finns farhågor för att om projektörerna ges större ansvar kan kvaliteten på MKB-utredningar och MKB-dokument bli ojämn (Eckerö, Hammarland, museibyrån och Ålands vattenskyddsförening r.f.). Sunds kommun och Ålands Miljöservice k.f. finner det som positivt med ett renodlat projektörsansvar. Eckerö finner en risk med att krav på enskilda projektörer kan vara en överstor börda för små företag. Avseende borttagande av lagkrav på miljöberättelse anförs att det i vissa fall kan ha stor betydelse, såsom för att få med miljöaspekter vid planering rörande landskaps- och kulturmiljövård (Sund och museibyrån).

     Ålands Miljöservice k.f. ser risker med att landskapsregeringen inför beslut om vissa planer och program upprättar MKB. Dels kan en rollkonflikt uppstå genom att myndigheten upprättar underlaget för det egna beslutet och dels kan en konstruktiv dialog utebli. Ålands vattenskyddsförening r.f. ser en risk med att färre engagerar sig om kravet på informationsmöte försvinner. Föreningen pekar också på frågor om planers roll för enskilda aktörer i samband med fiskodlingsärenden, vindkraftsärenden och liknande ärenden samt planers betydelse för ett helhetstänkande i många frågor, såsom i energi-, ekonomi- och miljöfrågor. Museibyrån framhåller att begreppet miljö i nu gällande lag är tydligare än i förslaget. Nu framgår exempelvis tydligt att kulturmiljön innefattas i begreppet. Ålands natur och miljö r.f. framför att grunden för de lagstadgade miljökonsekvensbedömningarna istället för som i förslagets 1 § bör vara de fyra systemvillkor som enligt föreningen definierar det hållbara samhället samt att lagen jämte kravet på analys av ett nollalternativ bör ställa krav på analys av ett hållbart alternativ.

 

Detaljmotivering

 

1. Landskapslag om miljökonsekvensbedömning

 

Förslaget beaktar EG-direktivet 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt samt EG-direktivet 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan.

 

1 § Inledande bestämmelser. Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 1 § i gällande landskapslag om miljökonsekvensbedömningar. I paragrafen finns den grundläggande bestämmelsen enligt vilken MKB skall finnas innan vissa beslut fattas. Landskapsregeringen kan inte generellt eller i enskilda fall befria från skyldigheten att utföra MKB. En MKB skall beaktas i de beslut som fattas, den bestämmer således inte vilket beslut som skall fattas, men visar olika besluts följder ur miljösynpunkt. Bestämmande för beslutet är de kravregler som finns i olika lagar om byggande, naturvård, vattenanvändning osv.

     Jämfört med gällande lag föreslås att kravet på MKB som beslutsunderlag tydliggörs att gälla för landskapsmyndighet och kommunal myndighet. Detta är avsett att tydliggöra att kravet på MKB till underlag för beslut inte vilar på landskapsregeringens eller en kommuns centrala funktioner, utan som grundregel vilar på varje del av dessas myndighetsutövande funktioner.

     En MKB skall göras över miljöpåverkan som kan följa både inom som utanför landskapet.

 

2 § Definitioner. I paragrafen finns ett antal definitioner över begrepp som används i lagtexten. Till skillnad från i gällande lag ingår inte en definition av begreppet miljö. Landskapsregeringen anser inte att en sådan tillför klarhet i vad en MKB är eller när en MKB skall utföras och vad den skall omfatta. Detta medför ingen ändring i sak av vad en MKB är, när den skall utföras och vad den skall omfatta. Landskapsregeringen anser vidare att betydelsen av begreppet miljö kan vara mycket subjektiv varför utelämnandet av definition snarare är ägnad att vidga än att smalna av begreppet. Då begreppet inte är definierat i lag finns det inga lagliga hinder för att i samband med avgränsningssammanträde låta begreppet få den omfattning som är motiverad i enskilda fall.

     MKB-begreppet skall också omfatta sådan miljörapport som avses i EG-direktivet 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan. I direktivet är miljörapport en del av den plan- eller programdokumentation som ingår i miljöbedömningsprocessen. Till definitionen av vad som avses med projekt fogas begreppen plan och program, för att tydliggöra att MKB enligt lagen kan omfatta såväl enskilda projekt som myndigheters planer och program.

     EG-direktivets begrepp miljöpåverkan föreslås ersätta begreppet miljöeffekt i gällande lag.

 

3 § Beslut som skall föregås av MKB. Paragrafens 1 mom. överensstämmer i sak med 4 § 1 mom. i gällande lag och 3 mom. med 4 § 2 mom. i gällande lag.

     I 2 mom. finns de grundläggande bestämmelserna om när MKB skall göras avseende planer och program, i enlighet med EG-bestämmelsernas krav. I punkterna 1 – 4 beaktas särskilt kraven på miljörapport i EG-direktivets artikel 5.1 och bilaga 1 punkterna a, d, e och i. Bestämmelsen hindrar inte att en myndighet beslutar att MKB upprättas också i andra enskilda fall. Exempelvis kan enskilda planer och program utan att vara lagstadgade ändå förväntas få stor betydelse för framtida beslut. Exempel på det är stads- och byggnadsplaner.

     I enlighet med EG-direktivet 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan omfattas exempelvis inte planer och program som endast är finansiella planer eller program. Uttryckligen omfattar MKB-kravet inte de planer och program som samfinansieras med gemenskapen.

 

4 § Grundkrav på MKB. Bestämmelserna i paragrafen följer i huvudsak 5 § i gällande lag.

     Syftet med kraven i punkt 1 är att det tydligt skall framgå vad som är grundläggande för en MKB, nämligen vad som övervägs och är föremål för MKB:en.

     Syftet med kraven i punkt 2 att tydligt avgränsa vad som skall utvärderas inom ramen för en MKB. Där skall alltså uttryckligen anges vad man egentligen eftersträvar med det tilltänkta beslutet eller med det projekt som det tilltänkta beslutet avser. Beskrivningen skall objektivt visa vad som är projektets yttersta syfte.

     Syftet med kraven i punkt 3 är att belysa framtida positiva och negativa följder för natur- och kulturvärden av det man överväger att göra. De ovan nämnda natura 2000-områdena är ett exempel på naturområden vilka skall fredas enlig gällande lagstiftning. Ytterligare bestämmelser om skyddsvärda miljöer finns i landskapslagen (1998:82) om naturvård, landskapslagen (1965:9) om fornminnen, landskapslagen (1974:65) om fredning av skeppsvrak samt i landskapslagen (1988:56) om skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

     Syftet med kraven i punkt 4 är att särskilt belysa följderna av rimliga alternativa lösningar för att nå samma mål.

     Syftet med kravet i punkt 5 är att beskriva att alternativet att inte göra någonting kan ha betydande miljöpåverkan.

     Syftet med kraven i punkt 6 är att ge MKB-proceduren bredd och förankring, då olika berörda i proceduren kan få beaktat och kommenterat synpunkter som processen annars kan ha missat.

     Syftet med kraven i punkt 7 är att trygga att landskapet kan iaktta sina åtaganden på grund av internationella avtal och gemenskapslagstiftning.

 

5 § Särskilda krav på MKB avseende plan och program. I enlighet med EG-direktivet 2001/42/EG (jfr bilaga 1 punkt g) krävs att i en miljökonsekvensbedömning beskrivs planerade miljövårdsåtgärder samt (jfr bilaga 1 punkt j) en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som ges enligt kraven i 4 §.

 

6 § Utredningsansvar. Enligt gällande lag (7 §) skall landskapsregeringen eller en kommun förordna ansvarig utredare för varje miljökonsekvensbedömning. Enligt förslaget skulle ansvaret för detta istället ligga direkt på den projektansvarige. Det är i det sammanhanget i den projektansvariges intresse att den eller de som skall utföra uppgiften kostnads-, tids- och kvalitetsmässigt kan göra det väl. Om brister finns i det slutliga dokumentet kan annars tidskrävande kompletteringar krävas med åtföljande risk för att beslutet sinkas.

 

7 § Utredningsutförandet. Kravet i 1 mom. finns enligt gällande lag men ges här en mer uttrycklig formulering. Paragrafens 2 mom. överensstämmer i sak med 8 § 1 mom. i gällande lag.

 

8 § Rådgörande med beslutande myndighet om MKB för projekt. En av ambitionerna bakom revideringen av MKB-lagstiftningen har varit att knyta ansvaret och risken för en MKB:s kvalitet och laglighet till samma aktör. Enligt förslaget skulle det vara projektören. I och med detta väcks frågan om hur projektören skall kunna vara säker på att den MKB som upprättas håller måtten. Ett moment varigenom den beslutande myndigheten kan informera om vad som behöver beaktas i utredningen för att MKB:en skall kunna fungera som underlag för myndighetens beslut i sakfrågan läggs därför in innan avgränsningssammanträdet. Genom detta instrument minskas risken för att en projektör skall hinna driva ett utredningsförfarande för långt innan man upptäcker att MKB:en inte uppfyller kraven och därför måste göras om eller kompletteras.

 

9 § Avgränsningssammanträde. Ansvaret för att förordna en ansvarig utredare föreslås ligga på den projektansvarige, istället för som nu på landskapsregeringen eller en kommun. Till övriga delar överensstämmer bestämmelsen i sak med 11 § i gällande lag.

     Huvudsyftet med avgränsningssammanträde är att avgränsa vilka alternativlösningar som är rimliga att närmare överväga samt att belysa dessas miljöeffekter. I enlighet med EG-direktivet 2001/42/EG (jfr bilaga 1 punkt h) konkretiseras vid avgränsningssammanträde vad som skall framgå av beslutsunderlaget i dessa delar. Det bedöms vara obehövligt med ett särskilt informationsmöte före avgränsningssammanträdet.

     I enlighet med artikel 8 i EG-direktivet skall vad som framkommer under arbete med en miljörapport också beaktas i beredningen av planen eller programmet. Om någon har givit ett förslag vid avgränsningssammanträde bör det dessutom gå att följa hur förslaget behandlats i ärendet. Om ett förslag inte tillgodoses bör detta dessutom särskilt anges och motiveras.

 

10 § En MKB:s utformning och innehåll. Protokollet från avgränsningssammanträdet är en viktig urkund för kontroll av hur en miljökonsekvensbedömning har utförts. Därför bör det vara lätt tillgängligt för dem som önskar göra en sådan kontroll samt vara fogat till den slutliga miljökonsekvensbedömningen.

 

11 § Utkast till MKB. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med regler i 13 och 14 §§ i gällande lag. Beträffande kungörandet föreslås dock ändringar, se 13 § nedan.

 

12 § Slutlig MKB. Frågan om huruvida en MKB håller måtten är enligt förslaget inte förknippad med någon särskild prövning utan avgörs i sista hand av domstol i samband med besvär över beslut i sakfrågan. En förutsättning för att myndigheten skall få fatta beslut i sakfrågan är emellertid att det föreligger en slutlig MKB i den mening lagen avser. Paragrafen överensstämmer i sak med 17 § i gällande lag. Dock ingår inte här en bestämmelse om MKB-dokumentets offentlighet, dock gäller direkt bestämmelserna om allmänna handlingar i landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet.

 

13 § Kungörande och delgivning. Bestämmelserna om kungörande och delgivning överensstämmer i huvudsak med gällande bestämmelser. En möjlighet att fullgöra delgivningsskyldighet på annat sätt än genom personligt brev införs i vissa fall. Äganderätten till en fastighet som under lång tid inte har övergått annat än genom arv, kan vara fördelad på ett mycket stort och oklart antal delägare.

 

14 § Information om gränsöverskridande miljöpåverkan. I paragrafen finns en generell bestämmelse om information till angränsande regioner, genom vilken beaktas att EG:s bestämmelser i direktivet 97/11/EG (ändring av direktivet 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt). Motsvarande bestämmelse finns i gällande lag och innebär i denna del en implementering av Esbokonventionen. I enlighet med konventionen skall information om planer och program som medför betydande miljöpåverkan i andra stater översändas mellan ländernas myndigheter. Detta har i sak beaktats i artikel 9 i EG-direktivet 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan, där ett sådant krav finns avseende myndigheters planer och program.

 

15 § Ikraftträdande. Landskapsregeringens avsikt är att regelverket snarast skall kunna träda ikraft. Förslaget rör frågan om bedömning av miljöpåverkan av vissa myndigheters planer och program som avses i EG-direktivet 2001/42/EG bestämmelser, vilket skulle vara genomfört redan den 21 juli 2004. Med anledning av att bestämmelserna ännu inte har implementerats har gemenskapen i juli 2005 sänt ett s.k. motiverat yttrande till landskapet.

 

2. Ändring av landskapslagen om renhållning

 

I enlighet med EG-direktivet 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan och här föreslagna landskapslag om miljökonsekvensbedömningar föreslås att till landskapslagen (1981:3) om renhållning fogas en bestämmelse om krav på miljökonsekvensbedömning avfallsplan samt ändringar i sådan plan. För vinnande av klarhet föreslås dessutom i lagen fogat grundläggande bestämmelser om den information som en myndighet skall ge då ett MKB-förfarande aktualiseras. Ikraftträdandet skulle ske samtidigt med ändringarna i landskapslagen om miljökonsekvensbedömningar ovan.

     Samtidigt föreslås en ändringar av redaktionell betydelse. Lagens 28b § 2 mom. ändras i syfte att förtydliga att tillstånd enligt lagen inte krävs med mindre än att det finns ett utryckligt stadgande därom. Ändringen är ägnad att skapa tydlighet så att enskilda verksamhetsutövare lätt kan ta reda på om tillståndsplikt föreligger eller inte.

 

3. Ändring av landskapslagen om Ålands miljöprövningsnämnd

 

Bestämmelserna om kungörande och delgivning i landskapslagen (1997:65) om Ålands miljöprövningsnämnd föreslås i sak överensstämma med nuvarande lagstiftning, dock så att delgivning genom annons kan ske i vissa fall.

     Skrivningen i nuvarande 6 § om förutsättningarna för publicering av ansökan genom annons i en lokal tidning föreslås preciserad. Istället för ”om antalet sakägare är stort eller om miljöprövningsnämnden annars bedömer det nödvändigt” skulle förutsättningen vara ”om antalet sakägare överstiger 30 eller om sakägarnas antal är okänt”. Detta kan underlätta miljöprövningsnämndens arbete i synnerhet i de fall då äganderätten till en fastighet under lång tid inte har övergått annat än genom arv och antalet delägare är mycket stort. Det kan samtidigt också förekomma att det är oklart hur många som är delägare och vilka de är. Med den föreslagna formuleringen är det alltjämt möjligt att välja att fullgöra delgivningsskyldighet genom personlig delgivning även i de fall antalet sakägare överstiger 30. Myndigheten kan idag fastställa omfattningen av de sakägarförteckningar som begärs av sökanden. Förslaget bygger på att myndigheten vissa fall redan tidigt i samråd med sökanden och lantmäteriet kan konstatera att det är ändamålsenlig att fullgöra delgivningsskyldigheten genom offentlig delgivning och att omfattningen av sakägarförteckningen halt kan nedskrivas. Landskapsregeringen har emellertid för avsikt att överlåta ansvaret för att inhämta uppgifter om sakägare på myndigheten och samtidigt låta kostnaderna därför ingå i avgiften för besluten. Då frågan om att delge och fastställa antalet sakägare inte är ett beslut i sig utan endast en förutsättning för att beslutet i sakfrågan skall vara lagligt, över vilken endast den berörda sakägaren äger rätt till prövning, bedöms det faktum att något bestämt antal sakägare inte fastställs inte utgöra något hinder för en laglig beslutsprocess. Antalet sakägare är inte synonymt med antalet personer utan avser i de fall en person är sakägare i egenskap av rättsinnehavare till flera olika objekt antalet rättsinnehav som berättigar till ställning som sakägare.

     Förslaget bygger på samma modell för offentlig delgivning som kommer till utryck i 55 och 62 §§ rikets förvaltningslag (FFS 2003/434).

 

4. Ändring av landskapslagen om miljöskydd och miljötillstånd

 

11 § Tillståndsplikt. Paragrafen föreslås ändras i syfte att förtydliga att tillstånd enligt lagen inte krävs med mindre än att det finns ett utryckligt stadgande därom. Ändringen är ägnad att skapa tydlighet så att enskilda verksamhetsutövare lätt kan ta reda på om tillståndsplikt föreligger eller inte. Förslaget innebär även att den enligt dagens lydelse felaktiga hänvisningen till 28 § landskapslagen om renhållning korrigeras till att avse hela lagen.

 

15 § Mindre avloppsanläggningar. Paragrafen föreslås få ny rubrik samt ändrat innehåll. Genom att utöka landskapsregeringens förordningsmakt från att avse avlopp från enskilda hushåll till att omfatta avloppsanläggningar som har en kapacitet motsvarande 50 personekvivalenter skapas förutsättningar för en enklare prövning av avloppsanläggningar som omfattar mer än ett hushåll och därmed även bättre förutsättningar för anskaffande av gemensamma avloppsanläggningar. Något behov av att definiera begreppet personekvivalenter bedöms inte föreligga emedan det anses vara ett vedertaget begrepp och sedan tidigare finns definierat med den betydelse som avses i bilaga 10 till vattenförordningen (1996:77) för landskapet Åland.

 

65 § Behandling av avloppsvatten från mindre avloppsanläggningar. Bestämmelsen föreslås ändras i konsekvens med den föreslagna ändringen av 15 §. Förslaget innehåller även vissa redaktionella omformuleringar med dessa avses dock ingen ändring i sak.

 

72 §. Planer och program för miljöskydd. I EG-direktivet 2003/35/EG om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG bestäms om allmänhetens deltagande i utarbetandet av planer och program som nämns i bilaga 1 till direktivet. I 72 § i landskapslagen (2001:30) om miljöskydd och miljötillstånd finns bestämmelser om att landskapsregeringen antar de planer och program för miljöskydd som avses i europeiska gemenskapens rättsakter. För att förfarandet i samband med beredning och antagande av de planer och program som omfattas av direktivet skall uppfylla kraven i direktivet föreslås ett tillägg till nämnda paragraf.

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

1.

L A N D S K A P S L A G
om miljökonsekvensbedömning

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 kap.
Allmänna bestämmelser

 

1 §

Inledande bestämmelser

     Miljökonsekvensbedömning skall utföras som underlag för en landskapsmyndighets eller en kommunal myndighets planering och beslut, i den omfattning som föreskrivs i denna lag, avseende projekt, plan eller program som kan ha betydande miljöpåverkan.

     Syftet med miljökonsekvensbedömning är att identifiera, beskriva och bedöma de direkta och indirekta effekter som ett projekt kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap, materiella tillgångar och kulturarv, dels på samspelet mellan dessa faktorer.

 

2 §

Definitioner

     I denna lag använda begrepp skall ha den betydelse som anges i denna paragraf.

     Miljökonsekvensbedömning är en utredning och en bedömning som utgör ett underlag inför en landskapsmyndighets eller en kommunal myndighets beslut om projekt, plan eller program. Bedömning är den del av en MKB där olika alternativs konsekvenser analyseras. Miljökonsekvensbedömning benämns också MKB i denna lag.

     Projekt är en i denna lag avsedd specifik åtgärd som planeras bli genomförd och därför är föremål för MKB. Med projekt avses inte upprättande av plan eller program för vilken MKB skall göras enligt denna lag.

     MKB-ansvarig är den eller de som avser att genomföra ett projekt eller en berörd myndighet som skall besluta om plan eller program.

     Miljöpåverkan är en sådan direkt eller indirekt, positiv eller negativ miljöeffekt som följer av att viss åtgärd genomförs eller inte genomförs.

     Beslutande myndighet är en landskaps myndighet eller kommunal myndighet vid vilken en MKB skall tjäna som underlag för beslut.

 

2 kap.
Miljökonsekvensbedömning

 

3 §

Beslut som skall föregås av MKB

     MKB skall utföras som underlag för beslut om projekt vilka kan ha betydande miljöpåverkan och särskilt angivits i landskapsförordning. Landskapsregeringen kan i förordning närmare besluta om när utförande av MKB skall övervägas i andra fall än de som anges särskilt. Innan en beslutande myndighet kräver att en MKB-skall upprättas skall den MKB-ansvarige ges möjlighet att yttra sig.

     MKB skall dessutom utföras som underlag för myndighets beslut om plan eller program i de fall planen eller programmet:

     1) skall upprättas enligt landskapslag eller landskapsförordning,

     2) ger förutsättningar för tillstånd till projekt, eller godkännande av projekt,

     3) bedöms kunna få betydande miljöpåverkan samt

     4) avser jordbruk, skogsbruk, fiske, energiförsörjning, industri, transporter, avfallshantering, vattenhushållning, telekommunikationer, turism, regionutveckling, områdesanvändning, miljöskydd eller naturvård.

     Kravet på MKB enligt 2 mom. gäller dock inte sådana planer och program som samfinansieras med gemenskapen och som avses i artikel 3.9 EG‑direktivet 2001/42/EG.

 

4 §

Grundkrav på MKB

     I MKB skall följande uppgifter ingå:

     1) En beskrivning av projektet, eller en sammanfattning av plan- eller programinnehåll.

     2) En beskrivning av det eller de ändamål som eftersträvas.

     3) En beskrivning av sådana i 1 § 2 mom. avsedda miljöförhållanden som utmärker de naturområden vilka kan påverkas väsentligt, inbegripet en redogörelse för i lag skyddade natur- eller kulturvärden som kan påverkas, samt en redogörelse av den miljöpåverkan av betydelse som kan följa.

     4) En beskrivning och analys av betydande miljöpåverkan som kan antas uppkomma som följd av olika alternativa tillvägagångssätt och platsval.

     5) En beskrivning och analys av nollalternativet, dvs. en analys av sådan miljöpåverkan som följer av att ett projekt inte genomförs, eller att en plan eller ett program inte fastställs.

     6) En beskrivning av synpunkter som har givits vid avgränsningssammanträde eller avseende utkast till MKB och kommentarer till dessa synpunkter.

     7) En redogörelse för sådan miljöpåverkan som väsentligt kan ha verkan på miljön i ett område utanför landskapet.

 

5 §

Särskilda krav på MKB avseende plan eller program

     I MKB avseende plan eller program skall ingå en beskrivning av åtgärder som planeras för att förhindra, minska och uppväga varje betydande negativ miljöeffekt som följer av att en plan eller ett program genomförs samt en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som ges enligt kraven i 4 §.

 

3 kap.
Utredning vid miljökonsekvensbedömning

 

6 §

Utredningsansvar

     Den MKB-ansvarige skall bekosta och ansvara för att det utförs en MKB.

 

7 §

Utredningsutförandet

     Den MKB-ansvarige skall tillse att ett avgränsningssammanträde som avses i 9 § ordnas för att avgränsa alternativ eller konsekvenser som utredningen skall omfatta.

     Den MKB-ansvarige skall se till att de utredningar utförs och att de uppgifter samlas in som behövs för MKB:en. Myndighet skall i mån av möjlighet bistå enskilda MKB-ansvariga med tillgänglig information.

 

 

8 §

Rådgörande med beslutande myndighet om MKB för projekt

     Den MKB-ansvarige och de beslutande myndigheterna skall senast 14 dagar innan avgränsningssammanträde som rör projekt rådgöra om utredningens omfattning och inriktning. De beslutande myndigheterna skall därvid på grundval av tillgängliga uppgifter informera om aspekter av betydelse för beslutet i sakfrågan som bör belysas i MKB:en.

     Vad som framkommit vid i kontakterna enligt 1 mom. skall presenteras vid avgränsningssammanträdet.

 

9 §

Avgränsningssammanträde

     Envar har rätt att delta i avgränsningssammanträde samt att ställa frågor och ge förslag till vilka alternativ och konsekvenser som bör ingå i bedömningen. Även de myndigheter som informerats enligt 13 § har rätt att yttra sig i ärendet.

     Avgränsningssammanträde skall om möjligt hållas i närheten av det område där projektet skall genomföras. Den MKB-ansvarige skall utse en ordförande att leda avgränsningssammanträdet. Den MKB-ansvarige eller en av denne utsedd person skall vid sammanträdet ge en presentation av ärendet och ge förslag till alternativ och konsekvenser som skall ingå i bedömningen. Vid avgränsningssammanträde skall föras protokoll, som därefter skall fogas till ärendets handlingar. Protokollet skall utan dröjsmål justerats av sammanträdets ordförande därefter och lämnas till de beslutande myndigheterna.

     De förslag till utredning av alternativ eller konsekvenser som kommer fram vid avgränsningssammanträde skall beaktas då en MKB har utförs.

 

4 kap.
Miljökonsekvensbedömningens dokument

 

10 §

En MKB:s utformning och innehåll

     En MKB skall utgöra ett huvuddokument som utformats så att den läsare, som förlitar sig på att utredningen är korrekt, av dokumentet ensam skall kunna ta ställning till det som en MKB behandlar.

     Till huvuddokumentet skall fogas en fullständig förteckning över det material som använts vid utförandet av en MKB samt protokoll från avgränsningssammanträde.

 

11 §

Utkast till MKB

     Den MKB-ansvarige skall upprätta ett utkast till MKB vilket skall lämnas till de beslutande myndigheterna och där hållas tillgängligt under kungörelsetiden. Ett sådant dokument skall så långt möjligt uppfylla kraven på form och innehåll för en slutlig MKB.

     Under den tid ett utkast till en MKB finns tillgänglig hos myndigheten har envar rätt att studera och skriftligen yttra sig över den. Inkomna yttranden skall redovisas, kommenteras och beaktas i en slutlig MKB.

 

12 §

Slutlig MKB

     Efter granskning och revidering av utkastet till en MKB skall en slutlig MKB upprättas till grund för beslut av berörd landskapsmyndighet eller kommunal myndighet. Innan beslut som skall föregås av MKB fattas skall den beslutande myndigheten ha tillgång till den slutliga MKB:en.

 

5 kap.
Kungörande m.m.

 

13 §

Kungörande och delgivning

     Kungörelse enligt denna lag utförs av den MKB-ansvarige.

     Beslut om att MKB skall upprättas skall kungöras senast fjorton dagar före avgränsningssammanträde, därtill skall underrättelse om att ett utkast till MKB har upprättats kungöras minst tre veckor innan upprättande av slutlig MKB. Kungörelse görs genom annons i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet. Kungörelse och handlingar i ett ärende skall i mån av möjlighet också publiceras i elektronisk form.

     I en kungörelse skall anges ärendets art, vem den MKB-ansvarige är, beslutande myndigheter, var handlingar i ärendet finns tillgängliga samt vart synpunkter kan lämnas. Kungörelse som avser avgränsningssammanträde skall dessutom innehålla uppgifter om tid och plats för sammanträdet. Senast samtidigt med kungörelsen skall myndigheter som kan vara berörda eller som kan antas ha kännedom om fakta av någon betydelse för bedömningen informeras om MKB som skall utföras och om avgränsningssammanträde som skall hållas.

     Samtidigt med kungörelsen skall sakägarna delges under känd adress. Om antalet sakägare överstiger 30 eller om sakägarnas antal är okänt kan delgivning istället ske genom anslag på landskapsregeringens och berörd kommuns anslagstavla. Om delgivning sker genom anslag skall meddelande därom lämnas i kungörelseannons.

 

14 §

Information om gränsöverskridande miljöpåverkan

     Om ett projekt som genomförs i landskapet kan antas medföra betydande miljöpåverkan i en region utanför landskapet skall den beslutande myndigheten snarast informera landskapsregeringen därom. Landskapsregeringen skall därefter ge behörig myndighet i den berörda regionen all tillgänglig information om sådan miljöpåverkan.

 

7 kap.
Ikraftträdelsebestämmelser

 

15 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den

     Genom denna landskapslag upphävs landskapslagen (1995:28) om miljökonsekvensbedömningar.

 

__________________

 

 

2.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 8 och 28b §§ landskapslagen om renhållning

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 28b § 2 mom. landskapslagen (1981:3) om renhållning, samt

     fogas till lagens 8 § ett nytt 4 mom. som följer:

 

 

8 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     I de frågor eller avseende de områden en landskapsomfattande avfallsplan eller ändringar i en sådan plan kan antas få betydande miljöeffekt skall landskapsregeringen upprätta en miljökonsekvensbedömning. När frågan om att uppgöra en avfallsplan har väckts skall detta meddelas så att intressenterna har möjlighet att få information om utgångspunkterna för planläggningen och om förfarandet för deltagande och bedömning. Informationen skall ordnas på ett sätt som är lämpligt med tanke på planens syfte och betydelse. Landskapsregeringen kan i förordning ge närmare bestämmelser om den information som ges då frågan om sådan planläggning har väckts. Närmare bestämmelser om miljökonsekvensbedömning finns i landskapslagen (:) om miljökonsekvensbedömning.

 

28b §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Landskapsregeringen kan utöver vad som följer av 1 mom. genom landskapsförordning stadga om tillståndsplikt för annan verksamhet som är av väsentlig betydelse för avfallshanteringen.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

 

3.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 6 § landskapslagen om Ålands miljöprövningsnämnd

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 6 § landskapslagen (1997:65) om Ålands miljöprövningsnämnd, sådan den lyder i landskapslagen 2001/31, samt

     ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:

 

 

6 §

Delgivning och kungörelse av ansökan

     En ansökan skall utan dröjsmål kungöras på landskapsregeringens och på berörd kommuns anslagstavla. Kungörelse skall ske under minst tre veckor innan miljöprövningsnämnden beslutar i ärendet. I kungörelsen skall anges ärendets art samt var ansökningshandlingarna finns tillgängliga. Kungörelse och handlingar i ett ärende skall i mån av möjlighet också publiceras i elektronisk form.

     Samtidigt med kungörelsen skall sakägarna delges under känd adress. Om antalet sakägare överstiger 30 eller om sakägarnas antal är okänt kan delgivning istället ske genom annons i en på orten allmänt utkommande tidning.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

 

4.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om miljöskydd och miljötillstånd

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 11, 15 och 65 §§ och rubrikerna till 15 och 65 §§ landskapslagen (2001:30) om miljöskydd och miljötillstånd

     fogas till lagens 72 § nya 2 och 3 mom., samt

     ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:

 

11 §

Tillståndsplikt

     Tillstånd enligt denna lag krävs för:

     1) verksamheter som kräver vattentillstånd enligt vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland och bestämmelser utfärdade med stöd av den,

     2) verksamheter som kräver avfallstillstånd enligt landskapslagen (1981:3) om renhållning och bestämmelser utfärdade med stöd av den,

     3) verksamheter som kräver förläggningstillstånd enligt 26 och 28 §§ landskapslagen (1967:6) om hälsovården eller bestämmelser utfärdade med stöd av dem,

     Landskapsregeringen kan utöver vad som följer av 1 mom. genom landskapsförordning stadga om tillståndsplikt för annan verksamhet som medför risk för förorening av miljön.

 

15 §

Mindre avloppsanläggningar

     Miljötillstånd behövs inte för avloppsanläggningar för hushålls- eller motsvarande avloppsvatten med en kapacitet upp till 50 personekvivalenter om landskapsregeringen har meddelat i 65 § avsedda bestämmelser och samtidigt beslutat att ärenden av den typen skall handläggas av annan myndighet eller enligt annat förfarande.

 

65 §

Behandling av avloppsvatten från mindre avloppsanläggningar

     Landskapsregeringen kan i landskapsförordning inta bestämmelser om reningsanordningar och metoder för rening av avloppsvatten samt om andra miljöskyddskrav för avloppsanläggningar för hushålls- eller motsvarande avloppsvatten med en kapacitet upp till 50 personekvivalenter. Landskapsregeringen kan samtidigt föreskriva om att sådana ärenden skall handläggas av annan landskapsmyndighet än tillståndsmyndigheten, kommunal myndighet eller enligt annat förfarande.

 

72 §

Planer och program för miljöskydd

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     När planer eller program som avses i 1 mom. bereds skall de myndigheter och intressegrupper vilkas rätt eller fördel ärendet berör samt sådana föreningar eller stiftelser som avses i 50 § beredas tillfälle att avge utlåtande om utkasten till planer och program. Utkasten skall därtill publiceras i elektronisk form varvid envar i tillräckligt god tid skall ges rätt att yttra sig däröver.

     Information om en godkänd plan eller ett godkänt program jämte motivering samt om hur de i enlighet med 2 mom. framförda åsikterna har skall ges i elektronisk form.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

__________________

 

 

Mariehamn den 14 mars 2006
L a n t r å d	Roger Nordlund
Föredragande ledamot	Harriet Lindeman

 

Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 13/2005-2006