Framställning 13/2010-2011
|
|
| ||
|
| FRAMSTÄLLNING nr 13/2010-2011 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2011-03-01 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ändring av fornminneslagen
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att landskapslagen om fornminnen ändras. Genom ändringen ges landskapsregeringen befogenhet att i förordning föreskriva om vilka uppgifter som ska finnas i registret över fasta fornlämningar. Dessutom föreslår landskapsregeringen att ur lagen avlägsnas den bestämmelse som säger att ersättning, efter att någon nekats rätt att rubba eller täcka över en fornlämning, måste sökas inom två år från registreringen av fornlämningen.
INNEHÅLL
2. Landskapsregeringens överväganden och förslag
3. Ekonomiska och administrativa konsekvenser
4. Konsekvenser för jämställdhet och miljö
L A N D S K A P S L A G om ändring av 2 och 12 § landskapslagen om fornminnen
Motivering
1. Bakgrund
När landskapslagen om fornminnen ändrades år 1999 infördes i lagen en bestämmelse om att landskapsregeringen ska upprätthålla ett register över de fasta fornlämningar som påträffats i landskapet. Skyldigheten att upprätthålla registret härleddes ur förordningen om ikraftträdande av den reviderade europeiska konventionen om skydd för det arkeologiska arvet (FFS 486/1995), vilken lagtinget år 1995 givit sitt bifall till. De artiklar i konventionen vilka låg till grund för bedömningen torde vara artiklarna 2 och 7.
Under behandlingen i lagtinget gjordes sådana ändringar av lagens 12 § att registreringen till viss del fick ett nytt syfte. Några bestämmelser om vilka uppgifter som ska framkomma i registret infördes likväl inte i lagen. Då förutsattes landskapsregeringen i sin egenskap av registerförare besluta om den saken. När lagen senast ändrades år 2006 (2006/87) infördes olika bestämmelser som rör registreringen, främst förfarandet (2 § 3 – 5 mom.). Några detaljbestämmelser om vilka uppgifter som ska registreras infördes inte heller den gången. Saken ansågs följaktligen fortfarande vara någonting som landskapregeringen avgör i sin egenskap av registerförare med iakttagande av de bestämmelser som allmänt gäller upprättande och förande av register.
I samband med att en arbetsordning för delar av utbildnings- och kulturavdelningen var föremål för behandling bedömde landskapsregeringen att de uppgifter som ska framgå ur fornminnesregistret är en författningsfråga och inte någonting som landskapsregeringen ska besluta om i sin egenskap av registerförare. Det bedömdes likväl inte vara fråga om bestämmelser som är av en sådan natur att de behöver finnas på lagnivå, utan det bedömdes av olika orsaker mest ändamålsenligt att bestämmelser om vad registret ska innehålla införs i förordning.
2. Landskapsregeringens överväganden och förslag
För närvarnade finns det inte i lagen någon bestämmelse enligt vilken det skulle vara möjligt att utfärda den förordning som ansetts behövlig. Lagen föreslås därför kompletterad med en fullmaktsbestämmelse i vilken landskapsregeringen ges rätt att genom landskapsförordning utfärda erforderliga bestämmelser om vad som ska antecknas i registret.
I anslutning till behandlingen av frågan om den formella grunden för registret har landskapsregeringen till nya överväganden tagit upp förutsättningarna för ersättning när någon enligt 11 § nekats rätt att rubba eller täcka över en formlämning. Dessa förutsättningar anges i lagens 12 §. För närvarande krävs bl.a. att ersättningsansökan måste anhängiggöras inom två år från registreringen av fornminnet. Detta krav har bedömts kunna medföra att enskilda markägare känner sig pressade att sätta igång ett förfarande, ett rubbandeförfarande, som de annars inte skulle ha satt igång.
Fornlämningar bevaras i allmänhet bäst om de lämnas orörda. Sålunda är det i samhällets intresse att enskilda markägare inte sätter i gång rubbandeförfaranden enbart för att säkerställa en möjlighet till ersättning. Landskapsregeringen bedömer att onödiga rubbandeförfaranden i stor utsträckning kan undvikas, om man tar bort kravet på att ersättning ska sökas inom två år från registreringen. Landskapsregeringen förslår därför att 12 § ändras så att kravet på att ersättning ska sökas inom två år från registreringen tas bort. Den tid inom vilken ersättning ska sökas förslås framdeles i stället vara kopplad till tidpunkten för när beslutet om att avslå ansökan om att rubba eller täcka över fornlämningen vunnit laga kraft.
Eftersom det i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland finns erforderliga bestämmelser om delgivning (9 och 10 kap.) finns det inte orsak att ha några särskilda bestämmelser om delgivning av de beslut som fattas enligt 12 §. I 12 § 1 mom. föreslås därför inte längre finnas en motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen om att ett beslut att avslå en ansökan ska delges sökanden.
3. Ekonomiska och administrativa konsekvenser
Arbetet med att bygga upp registret har redan satts igång och är förhållandevis långt framskridet. Eftersom avsikten är att registret ska byggas upp i huvudsak enligt de ursprungliga planerna och arbetet redan påbörjats, medför ändringen av 2 § i sig inte några nämnvärda ekonomiska eller administrativa konsekvenser.
Ändringen av 12 § antas på kort sikt få liten eller ingen betydelse i ekonomiskt hänseende. På medellång och lång sikt kan det inte uteslutas att den leder till ökade kostnader. Omfattningen av kostnadsökningen är inte möjlig att uppskatta i pengar, inte minst beroende på att 12 § hör samman med 11 § och att ersättning kommer i fråga endast när någon nekats rätt att rubba eller täcka över en fornlämning.
Hittills har inget fall förekommit när någon nekats rätt att täcka över eller rubba en fornlämning. Samtidigt är det dock så att den nuvarande situationen i ett väsentligt avseende avviker från tidigare förhållanden. Det handlar då om att alla fasta fornlämningar, även sådana som bör bevaras orubbade, blev föremål för samma förfarande som de nyupptäckta genom den lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2007.
Om färre ansökningar anhängiggörs enligt 11 § innebär det att arbetet inom förvaltningen minskar. Detta betyder att de administrativa konsekvenserna av ändringen av 12 § bör vara positiva.
4. Konsekvenser för jämställdhet och miljö
Ändringen av 2 § antas inte ha några konsekvenser för jämställdheten eller miljön.
Ändringen av 12 § har antagits medföra att åtminstone på kort sikt färre ansökningar anhängiggörs om att rubba eller täcka över en fornlämning. På kort sikt antas ändringen sålunda ha en positiv inverkan på den fysiska miljön. De miljömässiga konsekvenserna på lång sikt är svåra att uppskatta. Dessa är dock i så fall indirekta, beroende av vilka beslut som kommer att fattas med stöd av 11 §.
De kända fornlämningarna ägs, enligt de brev som tillställts ägarna i överensstämmelse med lagens 2 §, till ca 55 procent av män, till ca 37 procent av kvinnor och till ca 8 procent av företag, kommuner och andra icke-fysiska personer. Ändringen av 12 § innebär inte någon olik behandling av kvinnor och män.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 2 och 12 § landskapslagen om fornminnen
I enlighet med lagtingets beslut ändras 2 § 2 mom. och 12 § 1 mom. landskapslagen (1965:9) om fornminnen, sådana de lyder i landskapslagen 1999/55, som följer:
2 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Kända fasta fornlämningar i landskapet ska antecknas i ett register som landskapsregeringen för. Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska antecknas i registret utfärdas av landskapsregeringen genom landskapsförordning.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
12 §
Avslås en ansökan om att rubba eller att täcka över en fast fornlämning som orsakar sökanden olägenhet som inte är ringa, har sökanden rätt till full ersättning av landskapet. Rätt till ersättning föreligger dock endast om sökanden eller annan inte tidigare beviljats ersättning enligt denna paragraf för samma fornlämning. Ansökan om ersättning ska inlämnas till landskapsregeringen inom sex månader från den dag landskapsregeringens beslut att avslå ansökan om att rubba fornlämningen vann laga kraft. Om ansökan inte inlämnas inom den föreskrivna tiden, förloras rätten till ersättning.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder ikraft den
| Mariehamn den 1 mars 2011 | |
|
L a n t r å d |
Viveka Eriksson |
|
Föredragande minister |
Britt Lundberg |
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 13/2010-2011