Framställning 18/2009-2010
|
|
| ||
|
| FRAMSTÄLLNING nr 18/2009-2010 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2010-04-22 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Specificerad kravnivå vid miljökonsekvensbedömningar
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att bestämmelserna om miljökonsekvensbedömning (MKB) i landskapets lagstiftning kompletteras. Genom förslaget specificeras kravnivån på bedömningen av vissa myndighetsplaners och -programs miljöpåverkan. I framställningen ingår uttryckliga bestämmelser med krav på MKB av planer och projekt vilkas eventuella genomförande sannolikt ger upphov till skador på livsmiljön områden som ingår eller kommer att ingå i nätverket för Natura 2000.
Förslaget innehåller även bestämmelser med krav på bedömning av planer och program som rör miljöfarlig verksamhet inom andra sektorer än jordbruk, skogsbruk, fiske, energiförsörjning, industri, transporter, avfallshantering, vattenhushållning, telekommunikationer, turism, regionutveckling, områdesanvändning, miljöskydd eller naturvård. I dessa bestämmelser ingår även krav som innebär att den myndighet som ytterst ansvarar för bedömningen även ska höra andra myndigheter och beakta deras synpunkter. I anslutning härtill har landskapsregeringen givits en utökad förordningsfullmakt som gör det möjligt för landskapsregeringen att i alla tänkbara fall överväga när det ska utföras en MKB för en plan eller ett program och vad som härvid ska gälla vid samråd mellan myndigheter. Vidare ingår det bestämmelser i framställningen som ytterligare anger vad en MKB ska innehålla.
INNEHÅLL
2. Gällande centrala bestämmelser
4.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser
1. Landskapslag om ändring av landskapslagen om miljökonsekvensbedömning
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om naturvård
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om miljökonsekvensbedömning
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om naturvård
Allmän motivering
1. Inledning
I takt med att samhällsutvecklingen fortskridit har det allmänna miljömedvetandet ökat. Såväl beslutsfattare på olika nivåer som allmänheten i övrigt inser att en ur ekologisk synpunkt god livsmiljö är en förutsättning för att den allmänna välfärden ska kunna upprätthållas och utvecklas. Ett rationellt utnyttjande av för samhället viktiga naturresurser präglas av ett kretsloppstänkande där bevarandet av den biologiska mångfalden utgör en av hörnstenarna.
Enbart ekonomisk lönsamhet och främjande av sysselsättningen utgör inte fullgoda skäl för att exempelvis möjliggöra en etablering av olika industriverksamheter på en viss ort. Planeringen, projekteringen, utövningen och uppföljningen av dylika verksamheter måste göras ur ett samhällsmässigt helhetsperspektiv där ekonomisk nytta vägs mot olika ekologiska hållbarhetskrav. I syfte att minska risken för miljöskador och därmed värna om en god miljö är det därför ytterst viktigt att på ett så tidigt stadium i arbetsprocessen välja det i miljöhänseende mest optimala verksamhetsalternativet. Detta innebär i sin tur att större planer och program för olika verksamhetsformer måste undergå en miljökonsekvensbedömning (MKB) och eventuellt modifieras innan de kan genomföras. I samband med bedömningsförfarandet spelar landskapets och kommunernas myndigheter en central roll.
I landskapsregeringens framställning nr 13/2005-2006 på sidan 3 förklaras närmare innebörden av begreppet miljökonsekvensbedömning. Där utsägs följande. ’’En miljökonsekvensbedömning är ett beslutsunderlag som skall ge beslutsfattare och andra upplysningar om miljökonsekvenserna av olika beslut samt om förutsättningarna att handla på alternativa sätt och vad dessa skulle medföra för miljön. Förfarandet ger möjligheter för envar att ge synpunkter under utredningen och påverka vad en miljökonsekvensbedömning skall omfatta. En miljökonsekvensbedömning skall således genomföras med stor öppenhet och vara tillgänglig innan det första beslut fattas som kan påverka valet mellan olika tillvägagångssätt. Även utan miljökonsekvensbedömning beaktas miljöfrågor vid olika beslut.’’
2. Gällande centrala bestämmelser
I landskapslagen (2006:82) om miljökonsekvensbedömningar, nedan kallad MKB-lagen, regleras MKB-förfarandet för dels projekt och dels för planer och program. I stort sett samma bestämmelser gäller för de båda typerna av dokument men med vissa särskilda krav som gäller MKB för planer och program. Lagen grundar sig på två direktiv, dels EG-direktiv 85/337/EG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt och dels EG-direktivet 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan, nedan kallat MKB-direktivet. Kommissionen har framfört synpunkter på att landskapslagstiftningen inte till fullo uppfyller direktivet om MKB för planer och program. Landskapsregeringen har svarat kommissionen att den åländska MKB-lagstiftningen behöver förtydligas vilket denna framställning är en del i. Avsikten med lagframställningen 13/2005-2006 var att så förenklat som möjligt kombinera MKB-bestämmelserna för projekt, planer och program.
MKB-ansvarig är enligt 2 § MKB-lagen den eller de som avser att genomföra ett projekt eller en berörd myndighet som ska besluta om en plan eller ett program. Miljöpåverkan är en sådan direkt eller indirekt, positiv eller negativ miljöeffekt som följer av att en viss åtgärd genomförs eller inte genomförs. Beslutande myndighet är en landskapsmyndighet eller en kommunal myndighet vid vilken en MKB ska tjäna som underlag för ett beslut.
Enligt 3 § MKB-lagen ska en MKB utföras som underlag för beslut om projekt som kan ha betydande miljöpåverkan och som särskilt angivits i landskapsförordning. Landskapsregeringen kan i landskapsförordning närmare besluta om när utförande av MKB ska övervägas i andra fall än de som anges särskilt. Innan en beslutande myndighet kräver att en MKB ska upprättas ska den MKB-ansvarige ges möjlighet att yttra sig. En MKB ska dessutom utföras som underlag för en myndighets beslut om en plan eller ett program i de fall planen eller programmet
1) ska upprättas enligt landskapslag eller landskapsförordning,
2) ger förutsättningar för tillstånd till projekt eller godkännande av projekt,
3) bedöms kunna få betydande miljöpåverkan samt
4) avser jordbruk, skogsbruk, fiske, energiförsörjning, industri, transporter, avfallshantering, vattenhushållning, telekommunikationer, turism, regionutveckling, områdesanvändning, miljöskydd eller naturvård. Kravet på MKB enligt 2 mom. gäller dock inte sådana planer och program som samfinansieras med gemenskapen och som avses i artikel 3.9 EG direktivet 2001/42/EG.
I 4 § föreskrivs om vilka grundkrav en MKB ska fylla. En MKB ska innehålla:
1) en beskrivning av de ändamål som eftersträvas med ett projekt, en plan eller ett program,
2) en beskrivning av sådana i 1 § 2 mom. avsedda miljöförhållanden som utmärker de naturområden vilka kan påverkas väsentligt, inbegripet en redogörelse för i lag skyddade natur- eller kulturvärden som kan påverkas samt en redogörelse av den miljöpåverkan av betydelse som kan följa,
3) en beskrivning och analys av betydande miljöpåverkan som kan uppkomma som följd av olika huvudalternativ, såsom avseende tillvägagångssätt och platsval,
4) en beskrivning och analys av nollalternativet, dvs. en analys av sådan miljöpåverkan som följer av att ett projekt inte genomförs eller att en plan eller ett program inte fastställs,
5) en sammanfattning av de synpunkter som har givits vid avgränsningssammanträdet och de yttranden som inlämnats avseende utkastet till MKB:en samt kommentarer till dessa synpunkter och yttranden samt
6) en redogörelse för sådan miljöpåverkan som väsentligt kan ha verkan på miljön i ett område utanför landskapet.
Efter granskning och revidering av utkastet till MKB:en ska enligt 12 § MKB-lagen en slutlig MKB upprättas till grund för beslut av berörd landskapsmyndighet eller kommunal myndighet. När ett beslut ska föregås av en MKB ska den beslutande myndigheten ha tillgång till den slutliga MKB:en innan beslutet fattas.
Vidare gäller enligt 14 § MKB-lagen att om ett projekt, en plan eller ett program i landskapet kan antas medföra betydande miljöpåverkan i en region utanför landskapet ska den beslutande myndigheten snarast informera landskapsregeringen. Landskapsregeringen ska därefter ge behörig myndighet i den berörda regionen all tillgänglig information om sådan miljöpåverkan. Informationen ska ges i god tid före en tillståndsprövning eller senast när kungörelse om avgränsningssammanträde anslås enligt denna lag.
3. Åtgärdsbehov och förslag
Med anledning av att kommissionen framfört synpunkter på att landskapslagstiftningen inte till fullo uppfyller MKB-direktivets krav föreslår landskapsregeringen att MKB-lagen ändras på det sätt som framgår av lagtexten nedan. De flesta åtgärderna är närmast av teknisk natur. De föreslagna lagstiftningsåtgärderna som hänför sig till artiklarna 3.2 b, 3.4, 3.5 och 7 MKB-direktivet är av mer principiell karaktär (se detaljmotiveringen nedan).
4. Förslagets konsekvenser
4.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser
Förslaget får inga avgörande ekonomiska eller administrativa konsekvenser. Föreliggande förslag innebär i allt väsentligt ett mindre antal formella förtydliganden i enlighet med kommissionens önskemål som inte i någon större utsträckning förändrar de förvaltningsrutiner som redan etablerats i och med att MKB-lagen trädde i kraft den 1 november 2006[1].
4.2 Jämställdhetskonsekvenser
Såvitt bekant har förslaget ingen inverkan på jämställdheten mellan kvinnor och män.
4.3 Konsekvenser för miljön
Likt andra förslag som rör miljön är även syftet med detta förslag att skydda, förbättra och bevara en god natur- och livsmiljö. Som framgår av inledningen är en god miljö viktig för växt- och djurliv i alla ekosystem såväl som för människors grundläggande behov av god hälsa, livskvalitet, utveckling och välstånd. Eftersom förslaget i stort sett är av teknisk natur bedöms det endast marginellt vara betydelsefullt genom att ytterligare motverka uppkomsten av kostnader för att återställa förorenad miljö.
5. Beredningsarbete
Ärendet har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med miljöbyrån vid Ålands landskapsregerings social- och miljöavdelning.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om ändring av landskapslagen om miljökonsekvensbedömning
3 § Beslut som ska föregås av en MKB Paragrafens 1 mom. undergår enligt förslaget enbart en språklig ändring varigenom ordet ’’skall’’ ersätts med ordet ’’ska’’. I paragrafen föreslås 2 mom. 4 punkten kompletterad med en bedömning enligt en ny 24a § i landskapslagen (1998:82) om naturvård, nedan kallad naturvårdslagen, för att genomföra artikel 3.2 b MKB-direktivet (se vidare i detaljmotiveringen till den föreslagna 24a § naturvårdslagen)
Den nuvarande bestämmelsen i 3 mom. föreskriver att planer och program som avses i artikel 3.9 MKB-direktivet och som samfinansieras med gemenskapen inte är underkastade de allmänna MKB-kraven i denna paragraf. Bestämmelsen i artikel 3.9 MKB-direktivet i sin tur anknyter till rådets förordning (EG) nr 1260/1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna och rådets förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar. Förordningarna nr 1260/1999 och 1257/1999 gällde för perioden 1999-2006 och saknar därför numera praktisk betydelse. Med anledning av detta kan ordalydelsen i 3 mom. ersättas på det sätt som framgår av förslaget nedan.
Genom den första meningen i 3 mom. intas ett bemyndigande som motsvarar det bemyndigande som finns i 1 mom. och som ger landskapsregeringen möjlighet att i landskapsförordning besluta om krav på MKB för planer och program. Bestämmelsen ifråga behövs för att genomföra artiklarna 3.4 och 3.5 samt punkt 1 och 2 i bilaga II MKB-direktivet[2]. Artikel 3.4 resp. 3.5 MKB-direktivet lyder:
”4. Medlemsstaterna skall avgöra om andra planer och program än de som avses i punkt 2 och i vilka ramen fastställs för kommande tillstånd för projekt kan antas medföra betydande miljöpåverkan.
5. Medlemsstaterna skall avgöra om planer eller program som avses i punkterna 3 och 4 ovan kan antas medföra betydande miljöpåverkan antingen genom att undersöka varje enskilt fall eller genom att specificera typer av olika slags planer och program eller genom att kombinera båda dessa tillvägagångssätt. I detta syfte skall medlemsstaterna i samtliga fall ta hänsyn till relevanta kriterier i bilaga II, för att säkerställa att planer och program som kan antas medföra betydande miljöpåverkan omfattas av detta direktiv.”
Punkt 1 resp. 2 i bilaga II MKB-direktivet lyder:
” 1. Särdragen i planer och program, särskilt med hänsyn till
- i vilken utsträckning planen eller programmet anger förutsättningarna för projekt och andra verksamheter när det gäller plats, art, storlek och driftsförhållanden eller genom att fördela resurser,
- i vilken utsträckning planen eller programmet påverkar andra planer eller program, inklusive sådana som ingår i ett hierarkiskt system,
- planens eller programmets betydelse för integreringen av miljöaspekter särskilt för att främja en hållbar utveckling,
- miljöproblem som är relevanta för planen eller programmet,
- planens eller programmets betydelse för genomförandet av gemenskapens miljölagstiftning (t.ex. planer och program som har samband med avfallshantering eller skydd av vatten).
2. Särdragen hos påverkan och hos det område som kan antas komma att påverkas, särskilt med hänsyn till
- Sannolikhet, varaktighet och frekvens av påverkan och möjligheten att avhjälpa den,
- påverkans ackumulerade art,
- påverkans gränsöverskridande art,
- riskerna för människors hälsa eller för miljön (t.ex. på grund av olyckor),
- påverkans storlek och fysiska omfattning (geografiskt område och antalet personer som kan antas komma att beröras),
- betydelsen av och sårbarheten hos det område som kan antas komma att beröras på grund av
- kulturarvet eller speciella särdrag i naturen,
- överskridna miljökvalitetsstandarder eller gränsvärden,
- intensiv markanvändning,
- påverkan av områden eller natur som har erkänd nationell, gemenskaps- eller internationell skyddsstatus.”
Genom den andra meningen i 3 mom. införs bestämmelser om samrådskrav för att genomföra artikel 3.6 MKB-direktivet. Artikel 3.6 MKB-direktivet lyder:
”6. När det görs en undersökning av varje enskilt fall och när olika slags planer och program specificeras i enlighet med punkt 5 skall samråd äga rum med de myndigheter som avses i artikel 6.3.”
Genom den tredje meningen preciseras närmare vad som ska iakttas vid samråd. Bestämmelsen anknyter till den föreslagna bestämmelsen i 14 § 2 mom. och införs för att genomföra artikel 7 i MKB-direktivet (se vidare detaljmotiveringen till 14 § nedan). Bestämmelsens placering motiveras av att det med hänsyn till MKB-lagens lagtekniska konstruktion är mest ändamålsenligt att införa den i denna paragraf.
4 § Grundkrav på en MKB Grundkraven på en MKB föreslås omfatta även information om gränsöverskridande verksamhet enligt 14 § denna lag för att artikel 8 MKB-direktivet ska kunna genomföras. Eftersom artikeln med fog kan anses som en bestämmelse som anger hur en MKB delvis ska utformas och därmed anger vilka grundkrav som en MKB bl.a. ska uppfylla har landskapsregeringen ansett att den härvid avsedda ändringen ska göras i 4 § MKB-lagen. I artikel 8 MKB-direktivet föreskrivs följande:
”Den miljörapport som utarbetats enligt artikel 5, yttranden enligt artikel 6 och resultaten av alla gränsöverskridande samråd som inletts enligt artikel 7 skall beaktas under utarbetandet och innan planen eller programmet antas eller överlämnas till lagstiftningsförfarande.”
5 § Särskilda krav på en MKB avseende en plan eller ett program Genom den föreslagna ändringen i paragrafen genomförs enligt landskapsregeringen bestämmelserna i artikel 9.1 c och bilaga I punkterna c, h och i. Eftersom bestämmelserna i artikel 9.1 c och bilaga I punkterna c, h och i med fog kan anses som bestämmelser som anger vilka särskilda krav som ska ställas på en MKB avseende en plan eller ett program har landskapsregeringen valt att komplettera 5 § MKB-lagen med nya 2, 3 och 4 punkter på det sätt som framgår av lagtexten nedan. Utgående från vad punkterna innehåller anser landskapsregeringen att den föreslagna placeringen i paragrafen är mest ändamålsenlig. I artikel 9.1 c MKB-direktivet föreskrivs att:
”1. När en plan eller ett program antas skall medlemsstaterna se till att de myndigheter som avses i artikel 6.3, allmänheten och alla medlemsstater med vilka samråd har ägt rum enligt artikel 7 informeras och att de som har informerats på detta sätt får tillgång till [utelämnat] c) de åtgärder som fastställts beträffande övervakning i enlighet med artikel 10.”
I bilaga I MKB-direktivet anges att:
”Följande uppgifter skall lämnas enligt artikel 5.1 om inte annat följer av artikel 5.2 och 5.3:
[Utelämnat]
e) De mål för skydd av miljön som uppställts på internationell nivå och på gemenskaps- eller medlemsstatsnivå och som är relevanta för planen eller programmet och det sätt på vilket dessa mål och varje form av miljöhänsyn har beaktats under utarbetandet av planen eller programmet.
[Utelämnat]
h) En sammanfattning av skälen till valet av de alternativ som behandlats och en beskrivning av hur bedömningen gjorts och vilka problem som påträffats (t.ex. tekniska brister eller brist på kunskap) när de begärda uppgifterna sammanställdes.
i) En beskrivning av de åtgärder som planeras för övervakning i enlighet med artikel 10.”
9 § Avgränsningssammanträde Det uttryckliga kravet i 1 momentet på samråd med berörda myndigheter föreslås för att genomföra artikel 5.4 MKB-direktivet som föreskriver att:
”4. Samråd skall äga rum med de myndigheter som avses i artikel 6.3 när beslut fattas om omfattningen av och graden av detaljeringsgraden för de uppgifter som måste ingå i miljörapporten.”
14 § Information om gränsöverskridande miljöpåverkan Bestämmelsen i 2 mom. föreslås för att tillsammans med bestämmelserna i 3 § 3 mom. genomföra bestämmelserna i artikel 7 MKB-direktivet som föreskriver att:
’’1. Om en medlemsstat anser att genomförandet av en plan eller ett program som utarbetas för dess territorium kan antas medföra betydande miljöpåverkan i annan medlemsstat eller om en medlemsstat som kan antas komma att påverkas betydligt begär det, skall den medlemsstat på vars territorium planen eller programmet utarbetas översända en kopia av utkastet till plan eller program och miljörapporten till den andra medlemsstaten innan planen eller programmet antas eller överlämnas till lagstiftningsförfarande.
2. Om en medlemsstat får en kopia av ett utkast till plan eller program och en miljörapport enligt punkt 1 skall den meddela den andra medlemsstaten om den önskar samråda innan planen eller programmet antas eller överlämnas till lagstiftningsförfarande, och om detta är fallet skall den berörda medlemsstaten inleda samråd om de gränsöverskridande miljöpåverkan som genomförandet av planen eller programmet kan antas medföra och om de planerade åtgärderna för att minska eller eliminera sådana effekter.
Om sådana samråd äger rum skall de berörda medlemsstaterna komma överens om de närmare arrangemangen för att säkerställa att de myndigheter som avses i artikel 6.3 och den allmänhet som avses i artikel 6.4 i den medlemsstat som kan antas komma att påverkas betydligt informeras och ges möjlighet att yttra sig inom en rimlig tidsram.
3. Om det krävs av medlemsstater enligt denna artikel att de skall samråda, skall de i början av ett sådant samråd enas om en rimlig tidsram för hur länge samrådet skall pågå.’’
Riket har enligt 27 § 4 punkten självstyrelselagen (1991:71) för Åland lagstiftningsbehörigheten i fråga om förhållandet till utländska makter med beaktande av bestämmelserna i 9 och 9a kap. självstyrelselagen. Möjligen skulle man kunna hävda att landskapets skyldigheter enligt artikeln därmed till viss del är begränsat och att det inte skulle vara möjligt att modifiera ordalydelsen i denna paragraf på det sätt som anges i föreliggande förslag. I anslutning till Högsta domstolens lagstiftningskontroll av Ålands lagtings beslut om antagande av förvaltningslag för landskapet Åland anfördes emellertid ifråga om 59 § förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland följande:
’’I 59 § 1 mom. landskapslagen stadgas att delgivning till utlandet verkställs enligt denna lag eller enligt lagstiftningen i den främmande staten, om inte något annat följer av internationella avtal och förpliktelser som är bindande för landskapet. I paragrafens 2 mom. stadgas att om en delgivning som är avsedd för utlandet inte kan verkställas, skall handlingen delges i landskapet genom offentlig delgivning.
Enligt 27 § 4 punkten självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om förhållandet till utländska makter med beaktande av bestämmelserna i 9 och 9a § kap. självstyrelselagen. I landskapsregeringens framställning konstateras att 59 § landskapslagen överensstämmer med 63 § förvaltningslagen (434/2003) kompletterat med ett allmänt förbehåll om att landskapslagen eller utländsk lag kan tillämpas endast om den inte strider mot internationella avtal och förpliktelser som är bindande även för landskapet Åland.
Stadgandet i 59 § landskapslagen gäller vilken lagstiftning som ska tillämpas vid delgivning till utlandet och om offentlig delgivning till utlandet. Det är således inte direkt fråga om förhållande till utländska makter. det är främst fråga om delgivning i förvaltningsförfarande då den som ska delges har stadigvarande adress utomlands. Stadgandet riktar sig således till förvaltningsmyndigheten i landskapet. Stadgandet utgör inte en överskridning av lagstiftningsbehörigheten. ’’
Med utgångspunkt från Högsta domstolens ställningstagande gör landskapsregeringen i förevarande fall bedömningen att bestämmelserna i 2 mom. på motsvarande sätt är att se som reglering av ett förvaltningsförfarande för verkställighet av MKB-lagen, närmare bestämt för verkställighet av informationsplikten om gränsöverskridande påverkan, något som landskapet har behörighet att lagstifta om.
14a § Övervakning En ny paragraf om övervakning med krav på att åtgärder vid behov vidtas för att förebygga och minska miljöolägenheter föreslås för att genomföra artikel 10 MKB-direktivet som föreskriver att:
”1. Medlemsstaterna skall övervaka den betydande miljöpåverkan som genomförandet av planerna och programmen leder till för att, bland annat, i ett tidigt skede kunna identifiera oförutsedd negativ påverkan och kunna vidta lämpliga avhjälpande åtgärder.
2. För att uppfylla kraven i punkt 1 får befintliga övervakningsmekanismer användas, när så är lämpligt, i syfte att undvika dubblerad övervakning.”
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om naturvård
24a § Bedömning av projekt och planer Den nya paragrafen föreslås för att för att genomföra kravet i artikel 3.2 b MKB-direktivet, se ovan gällande 3 § 2 momentet MKB-lagen. Bestämmelsens placering motiveras av att det med hänsyn till naturvårdslagens lagtekniska konstruktion är mest ändamålsenligt att införa den omedelbart efter naturvårdslagens 24 § vilken ingår i naturvårdslagens 4 kap. som handlar om landskapets internationella förpliktelser. Artikel 3.2 b MKB-direktivet lyder:
”2. Om inte annat följer av punkt 3 skall en miljöbedömning utföras för alla planer och program [utelämnat] b) som med tanke på att de kan antas påverka områden kräver en bedömning enligt artiklarna 6 eller 7 i direktiv 92/43/EEG.”
I artikel 3.2 b omnämns Rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, nedan kallat habitatdirektivet, vars syfte är att säkra den biologiska mångfalden genom bevarandet av naturligt förekommande livsmiljöer samt den vilda floran och faunan inom EU:s medlemsländer. Artikel 6.3 habitatdirektivet lyder:
’’3. Alla planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område, men som enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt kan påverka området på ett betydande sätt, skall på lämpligt sätt bedömas med avseende på konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av området. Med ledning av slutsatserna från bedömningen av konsekvenserna för området och om inte annat följer av punkt 4, skall de behöriga nationella myndigheterna godkänna planen eller projektet först efter att ha försäkrat sig om att det berörda området inte kommer att ta skada och, om detta är lämpligt, efter att ha hört allmänhetens åsikt.’’
I paragrafen hänvisas både till 21 och 22 §§ naturvårdslagen. I 21 § 1 mom. föreskrivs:
’’Landskapsregeringen skall upprätta en förteckning över sådana områden som bör fredas för att uppfylla landskapets internationella förpliktelser inom naturvården. Förteckningen skall ange ändamålet med fredningen av varje enskilt område
I 22 § 1 mom. naturvårdslagen föreskrivs:
’’Landskapsregeringen kan förklara ett område som tagits upp i förteckningen som avses i 21 § som särskilts skyddsområde.’’
Den förteckning som omnämns i sammanhanget är Natura 2000 – programmet. Genom denna paragraf införs tydliga krav i lagstiftningen på att sådana planer och program vilkas genomförande kan påverka Natura 2000 - områden ska undergå en MKB.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om miljökonsekvensbedömning
I enlighet med lagtingets beslut
ändras rubriken för 3 §, 3 § 1 mom., 2 mom. inledningssatsen, 1 och 4 punkten samt 3 mom., 4 § inledningssatsen och 6 punkten, 5 § inledningssatsen och 9 § landskapslagen (2006:82) om miljökonsekvensbedömning samt
fogas till 5 § nya 2, 3 och 4 punkter, varvid nuvarande 2 och 3 punkten blir 5 och 6 punkten, till 14 § ett nytt 2 mom. och till lagen en ny 14a § som följer:
3 §
Beslut som ska föregås av en MKB
En MKB ska utföras som underlag för beslut om projekt som kan ha betydande miljöpåverkan och som särskilt angivits i landskapsförordning. Landskapsregeringen kan i landskapsförordning närmare besluta om när utförande av MKB ska övervägas i andra fall än de som anges särskilt. Innan en beslutande myndighet kräver att en MKB ska upprättas ska den MKB-ansvarige ges möjlighet att yttra sig.
En MKB ska dessutom utföras som underlag för en myndighets beslut om en plan eller ett program i de fall planen eller programmet
1) ska upprättas enligt landskapslag eller landskapsförordning,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4) avser jordbruk, skogsbruk, fiske, energiförsörjning, industri, transporter, avfallshantering, vattenhushållning, telekommunikationer, turism, regionutveckling, områdesanvändning, miljöskydd eller naturvård eller omfattas av den skyldighet att göra bedömning som avses i 24a § landskapslagen (1998:82) om naturvård.
Landskapsregeringen kan i landskapsförordning närmare besluta om när utförande av MKB för en plan eller ett program ska övervägas i andra fall än de som anges i 2 mom. Innan beslut fattas att en sådan MKB ska göras ska samråd ske med berörda myndigheter i enlighet med vad landskapsregeringen och de berörda myndigheterna närmare kommer överens om och där de berörda myndigheterna ges möjlighet att yttra sig inom en rimlig tidsram inom vilken samrådet ska pågå.
4 §
Grundkrav på en MKB
I en MKB ska följande ingå:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
6) en redogörelse för sådan miljöpåverkan som väsentligt kan ha verkan på miljön i ett område utanför landskapet och information om gränsöverskridande verksamhet enligt 14 § denna lag.
5 §
Särskilda krav på en MKB avseende en plan eller ett program
I en MKB avseende en plan eller ett program ska följande ingå:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2) de mål för skydd av miljön som uppställts på internationell nivå och på gemenskaps- eller medlemsstatsnivå och som är relevanta för planen eller programmet och det sätt på vilket dessa mål och varje form av miljöhänsyn har beaktats under utarbetandet av planen eller programmet,
3) en sammanfattning av skälen till valet av de alternativ som behandlats och en beskrivning av hur bedömningen gjorts och vilka problem som påträffats såsom tekniska brister eller brist på kunskap när de begärda uppgifterna sammanställdes,
4) en beskrivning av de åtgärder som planeras för övervakning i enlighet med 14a §,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
9 §
Avgränsningssammanträde
Envar har rätt att delta i avgränsningssammanträdet samt att ställa frågor och ge förslag till vilka alternativ och konsekvenser som bör ingå i bedömningen. Även de myndigheter som informerats enligt 13 § har rätt att yttra sig i ärendet. Samråd ska ske med berörda myndigheter.
Avgränsningssammanträdet ska om möjligt hållas i närheten av det område där projektet ska genomföras. Den MKB-ansvarige ska utse en ordförande att leda avgränsningssammanträdet. Den MKB-ansvarige eller en av denne utsedd person ska vid sammanträdet ge en presentation av ärendet och ge förslag till alternativ och konsekvenser som ska ingå i bedömningen. Vid avgränsningssammanträdet ska protokoll föras. Protokollet ska utan dröjsmål justeras av sammanträdets ordförande och fogas till ärendets handlingar. En kopia av protokollet ska därefter lämnas till de beslutande myndigheterna.
De förslag till utredningar av alternativ eller konsekvenser som framställs vid avgränsningssammanträdet ska beaktas då MKB:en utförs.
14 §
Information om gränsöverskridande påverkan
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om den behöriga myndigheten i den berörda regionen får kännedom om ett projekt, en plan eller ett program i landskapet och anser att projektet, planen eller programmet kan antas medföra betydande miljöpåverkan i regionen samt uttryckligen begär att få information om sådan påverkan, ska landskapsregeringen utan onödigt dröjsmål lämna den information som begärts till myndigheten ifråga. Samma tidsfrister som enligt 1 mom. gäller för lämnande av information ska iakttas. Vad som i 3 § 3 mom. föreskrivs om landskapsregeringens skyldighet att samråda med berörda myndigheter gäller även ifråga om i denna paragraf avsedda myndigheter.
14a §
Övervakning
Den myndighet som ansvarar för en plan eller ett program ska se till att genomförandet av planer och program som omfattas av en MKB samt betydande miljökonsekvenser av detta övervakas på ett sådant sätt att åtgärder vid behov kan vidtas i syfte att förebygga och minska miljöolägenheter.
Denna lag träder i kraft den
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om naturvård
I enlighet med lagtingets beslut fogas till landskapslagen (1998:82) om naturvård en ny 24a § som följer:
24a §
Bedömning av projekt och planer
Om ett projekt eller en plan, antingen i sig eller i samverkan med andra projekt eller planer, sannolikt i betydlig utsträckning försämrar naturvärdena i ett område som finns angivet i en sådan i 21 § denna lag avsedd förteckning över områden som bör fredas eller som redan av landskapsregeringen i enlighet med 22 § denna lag av landskapsregeringen förklarats som särskilt skyddsområde ska den som genomför projektet eller gör upp planen på behörigt sätt bedöma dessa konsekvenser. Detsamma gäller ett sådant projekt eller en sådan plan utanför området som sannolikt har betydande skadliga verkningar som når området. Den ovan avsedda bedömningen av verkningarna kan också utföras som en del av det bedömningsförfarande som avses i landskapslagen (2006:82) om miljökonsekvensbedömning.
Den myndighet som beviljar tillståndet eller godkänner planen ska se till att den bedömning som avses i 1 mom. har gjorts. Myndigheten ska därefter begära utlåtande därom av landskapsregeringen och av den som förvaltar området.
En myndighet som på grundval av anmälningsskyldighet som bestämts i lag eller förordning har fått anmälan om ett projekt eller en plan som avses i 1 mom. ska inom ramen för sina befogenheter vidta åtgärder för att avbryta genomförandet av projektet eller planen tills den bedömning som avses i 1 mom. har gjorts och de utlåtanden som avses i 2 mom. inhämtats. Myndigheten ska också underrätta landskapsregeringen om saken.
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 22 april 2010 | |
|
Vicelantråd |
Britt Lundberg |
|
Föredragande minister | Katrin Sjögren |
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 18/2009-2010