Framställning 20/2001-2002
|
|
| ||
| Ålands landskapsstyrelse | FRAMSTÄLLNING nr 20/2001-2002 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2002-04-18 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Landskapslag om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd
Huvudsakligt innehåll
Landskapsstyrelsen föreslår att lagtinget antar en landskapslag med kompletterande bestämmelser till jordförvärvslagen för Åland. Lagen skall utvidga kretsen av personer som har jordförvärvsrätt, d.v.s. rätt att förvärva eller besitta fast egendom i landskapet. För personer som inte har jordförvärvsrätt krävs jordförvärvstillstånd, d.v.s. tillstånd av landskapsstyrelsen att förvärva eller besitta fast egendom.
Förslaget innebär att jordförvärvsrätten utsträcks till att omfatta
1) bröstarvingar och efterlevande make som erhållit fast egendom genom testamente,
2) en bröstarvinge som erhållit fast egendom av blivande arvlåtare under dennes livstid, om blivande arvlåtare ägt egendomen under minst åtta år,
3) en make, som saknar åländsk hembygdsrätt, för att gemensamt med sin make, som har hembygdsrätt, äga eller besitta ett under 4.000 m2 stort markområde för det gemensamma fasta boendet,
4) en make för ett under 4.000 m2 stort markområde som tillskiftats honom i avvittring efter äktenskapsskillnad,
5) föräldrar, syskon och syskons bröstarvingar som genom arv förvärvat ett under 4.000 m2 stort markområde,
6) en hyresgäst för att besitta fast egendom under högst 36 månader,
7) en näringsidkare för fast egendom som skall användas vid näringsutövning, på områden som i antagen plan reserverats för sådant ändamål och
8) landskapet Åland, de åländska kommunerna och kommunalförbunden samt landskapet Ålands affärsverk.
I samband med att lagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd antas bör en ändring ske av 2 § hyreslagen för landskapet Åland (7/1975), som hänvisar till jordförvärvslagen och till landskapslag som anger undantag från jordförvärvslagen.
INNEHÅLL
1. Gällande bestämmelser om jordförvärv
1.2. Jordförvärvslagen för Åland
2. Statistiska uppgifter om jordförvärv i landskapet
3. Bestämmelser om jordförvärv i Ålandsprotokollet
1. Landskapslag om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd
2. Landskapslag om ändring av 2 § hyreslagen
L A N D S K A P S L A G om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd
L A N D S K A P S L A G om ändring av 2 § hyreslagen
Allmän motivering
1. Gällande bestämmelser om jordförvärv
1.1. Självstyrelselagen
Enligt 10 § självstyrelselagen (71/1991) stadgas det i jordförvärvslagen för Åland om inskränkningar i rätten att med ägande- eller nyttjanderätt förvärva fast egendom i landskapet. Inskränkningar i jordförvärvsrätten kan, enligt 10 § självstyrelselagen, inte göras för personer med hembygdsrätt.
1.2. Jordförvärvslagen för Åland
Jordförvärvslagen för Åland (7/1975) har som ändamål att förverkliga den åländska befolkningens rätt till jordbesittningen på Åland. I 2 och 3 §§ jordförvärvslagen, vilkas nuvarande lydelse trädde i kraft den 1 januari 1993 (72/1991), finns regler om vilka personer som har rätt att förvärva och besitta fast egendom i landskapet och vilka personer som måste söka tillstånd av landskapsstyrelsen för förvärv och besittning. Det är inte bara personer med åländsk hembygdsrätt som har rätt enligt jordförvärvslagen att förvärva fast egendom utan att ansöka om tillstånd. Bröstarvingar och efterlevande make har enligt 3 § 1 mom. rätt att genom arv förvärva fast egendom samt förvärva ytterligare andelar i dödsbon som de är delägare i. Efterlevande make har enligt 3 § 1 mom. även rätt att förvärva fast egendom vid avvittring på grund av dödsfall.
Jordförvärvslagens 2 § 1 mom. möjliggör för lagtinget att genom landskapslag stadga om undantag från skyldigheten för fysiska personer som saknar hembygdsrätt och juridiska personer att ansöka om tillstånd för jordförvärv.
Enligt 3 § 1 mom. jordförvärvslagen skall det stadgas i landskapslag om förutsättningarna för bröstarvinge och efterlevande make att förvärva egendom med stöd av testamente, för en make att äga eller besitta fast egendom tillsammans med den andre maken som har hembygdsrätt samt för en make att äga eller besitta fast egendom när makarnas samlevnad har upphört eller efter äktenskapsskillnad.
I 4, 8 och 16 §§ jordförvärvslagen behandlas landskapsstyrelsens tillståndsförfarande.
Det finns regler i 5-7 och 9-12 §§ jordförvärvslagen om tillvägagångssättet när någon förvärvat eller fått besittning till fast egendom utan tillstånd.
I 13 och 15 §§ finns regler om övervakning av att bestämmelserna i jordförvärvslagen och landskapsstyrelsens tillståndsvillkor iakttas.
Jordförvärvslagen kan enligt dess 17 § inte ändras eller upphävas annat än genom överensstämmande beslut av riksdagen och lagtinget, inte heller kan avvikelse från den göras på något annat sätt. Lagtinget kan alltså inte ensamt besluta om någon avvikelse från jordförvärvslagen.
2. Statistiska uppgifter om jordförvärv i landskapet
Åren 1997-2001 behandlade landskapsstyrelsen 874 ansökningar om jordförvärvstillstånd. Av dessa ansökningar avslogs 99, d.v.s. ungefär 11 %. Under samma tid beviljade Ålands tingsrätt 6.049 lagfarter i landskapet.
| STATISTIK ÖVER JORDFÖRVÄRVSTILLSTÅND ÅREN 1997 – 2001 | ||||
| År | Ansökningar totalt | Fysiska personer | Juridiska personer | Avslag
|
|
|
| Fast Fritid Odefinierat bosättn. | Näring Rekreation |
|
| 2001 | 169 | 41 30 22 | 39 26 | 11 |
| 2000 | 158 | 41 18 0 | 73 12 | 14 |
| 1999 | 147 | 43 37 3 | 37 5 | 22 |
| 1998 | 209 | 50 27 19 | 84 1 | 28 |
| 1997 | 191 | 23 28 35 | 77 4 | 24 |
3. Bestämmelser om jordförvärv i Ålandsprotokollet
Enligt fördraget om Finlands anslutning till Europeiska unionen skall vissa särbestämmelser tillämpas beträffande Åland. Särbestämmelserna i det så kallade Ålandsprotokollet innebär bland annat att bestämmelserna i EG-fördraget inte skall hindra tillämpningen av de bestämmelser som gäller på Åland den 1 januari 1994 om inskränkningar för fysiska personer utan hembygdsrätt och juridiska personer att förvärva och inneha fast egendom i landskapet.
Landskapsstyrelsens förslag till ny lagstiftning är enligt landskapsstyrelsens uppfattning en komplettering av den lagstiftning som finns i dag och ett förtydligande av de bestämmelser som gällde den 1 januari 1994. Den föreslagna lagstiftningen innebär inte en skärpning av de bestämmelser om jordförvärv som var tillämpliga i landskapet den 1 januari 1994. De föreslagna bestämmelserna innebär istället en lindring av de nuvarande bestämmelserna, eftersom gruppen av personer som har en direkt jordförvärvsrätt utvidgas, vilket inte hindras av särbestämmelserna i Ålandsprotokollet.
4. Behov av ny lagstiftning
Det huvudsakliga behovet av ny landskapslagstiftning om jordförvärv föranleds av att 3 § 1 mom. jordförvärvslagen föreskriver att det i landskapslag skall stadgas om förutsättningarna för dels bröstarvinges och efterlevande makes jordförvärvsrätt med stöd av testamente, dels makars jordförvärvsrätt då den ena maken saknar hembygdsrätt och då makarnas samlevnad upphört.
Den nya lagen föranleds även av ett behov av att reglera dels bröstarvingars rätt att förvärva fast egendom genom gåva eller annat fång från sina föräldrar, dels vissa andra arvingars rätt att förvärva fast egendom genom arv, då arvlåtaren saknar bröstarvingar. Bröstarvingarnas jordförvärvsrätt motiveras av det skäliga i att föräldrarna har en möjlighet att under sin levnad besluta om disponeringen av sin fasta egendom bland sina kommande bröstarvingar och av att förvärvarna av den fasta egendomen oftast har en nära anknytning till Åland. Andra arvingars jordförvärvsrätt motiveras av de nära släktskapsförbindelserna och den anknytning till Åland som arvtagarna i regel har. Dessutom främjar jordförvärvsrätten i dessa situationer ett ändamålsenligt utnyttjande och bevarande av den fasta egendomen, vilket ligger i landskapets intresse.
I förslaget till ny lagstiftning finns inga avvikelser från jordförvärvslagen, utan enbart kompletteringar.
5. Förslagets verkningar
I och med att gruppen av personer som har en direkt jordförvärvsrätt med stöd av lag ökar torde antalet ansökningar om jordförvärvstillstånd minska, vilket i viss mån minskar landskapsstyrelsens arbetsbörda.
I övrigt har förslaget inga ekonomiska eller organisatoriska konsekvenser för landskapet. Förslaget inverkar inte på miljön eller jämställdheten mellan könen.
6. Ärendets beredning
Landskapsstyrelsen överlämnade den 19 maj 1994 en framställning till lagtinget med förslag till landskapslag med närmare bestämmelser om jordförvärv på Åland (nr 41/1993-1994). Den 30 mars 1995 beslöt landskapsstyrelsen att återta lagförslaget. Det ursprungliga förslaget bereddes därefter vidare i en tjänstemannaarbetsgrupp. På basis av arbetsgruppens förslag utarbetade landskapsstyrelsen ett förslag till landskapslag om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd. Förslaget var på remiss till kommunerna, Kommunala Samarbetsnämnden, Ålandsgillet i Stockholm, Ålands vänner i Helsingfors r.f., Ålandsringen i Åboland r.f., Ålands tingsrätt, Mariehamns lantmäteribyrå, Ålands handelskammare och Ålands producentförbund. Dessutom avgav Mariehamns gårdsägareförening yttrande. Den 8 mars 1996 överlämnade landskapsstyrelsen en framställning till lagtinget med förslag till landskapslag om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd (nr 15/1995-1996). Förslaget behandlades i lagutskottet (betänkande nr 11/1995-1996) och stora utskottet (betänkande nr 6/1995-1996). Vid omröstning i lagtinget den 20 september 1996 fick lagförslaget inte erforderlig kvalificerad majoritet, vilket innebar att det förkastades.
Föreliggande förslag har utarbetats för landskapsstyrelsens räkning av en arbetsgrupp där det ingått politiker och tjänstemän. Förslaget bygger på framställning nr 15/1995-1996. I det nya förslaget är synpunkterna, som framfördes vid utskottsbehandlingen 1996, beaktade i största möjliga utsträckning. Skillnaden mellan föreliggande förslag och det förslag som lämnades av landskapsstyrelsen 1996 ligger främst i att föreliggande förslag ger större möjligheter att överlåta fast egendom till sin bröstarvinge under sin livstid och att lämna egendom i arv till andra arvingar än make och bröstarvingar. Förslaget har varit på remiss till kommunerna, Ålands kommunförbund k.f., Ålands tingsrätt, Mariehamns lantmäteribyrå och Ålands polismyndighet. Ett yttrande har även inkommit från Ålandsringen i Åbo r.f., Ålandsgillet i Stockholm r.f. och Ålands Vänner i Helsingfors r.f.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd
Ingressen
I förslagets 19 § finns en bestämmelse om att ändring och upphävande av lagen samt avvikelser från den enbart skall kunna ske på det sätt som föreskrivs i 55 § lagtingsordningen, d.v.s. med kvalificerad majoritet vid ärendets tredje behandling. Enligt 55 § 2 mom. lagtingsordningen skall en lag, där en sådan bestämmelse införs, stiftas på samma sätt.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Tillämpningsområde. Huvudbestämmelserna om rätten att äga och besitta fast egendom ingår såsom i dag i jordförvärvslagen och den nu föreslagna lagen innehåller endast kompletterande bestämmelser.
2 kap. Jordförvärvsrätt
2 § Definition. För en ökad enhetlighet i terminologin föreslås att begreppet jordförvärvsrätt används i samtliga fall då fråga är om en rätt direkt med stöd av lag att äga och besitta fast egendom i landskapet.
3 § Fysiska personer med hembygdsrätt. Bestämmelsen föreslås intagen i lagen i förtydligande syfte.
4 § Bröstarvingar. Med bröstarvingar menas avkomlingar i rätt nedstigande led, d.v.s. barn, barnbarn, barnbarns barn och barnbarns barnbarn, om dessa står närmast i rätt till arv. Enligt 12 § 1 mom. adoptionslagen (FFS 153/1985) skall adoptivbarn anses såsom adoptivföräldrarnas barn och inte såsom de biologiska föräldrarnas. Med bröstarvingar menas numera även personer som på grund av adoptivförhållande har rätt till arv från arvlåtare i rakt uppstigande led. Endast den står närmast i rätt till arv räknas som bröstarvinge. Medan en persons barn lever, är det bara barnet som är personens bröstarvinge och inte barnbarnet.
Enligt 3 § 1 mom. jordförvärvslagen har en bröstarvinge jordförvärvsrätt för fast egendom som förvärvats genom arv. Landskapsstyrelsen anser det inte vara motiverat att en bröstarvinge skall vara skyldig att ansöka om jordförvärvstillstånd för fast egendom som förvärvats genom testamente och föreslår därför att bröstarvingar alltid skall ha jordförvärvsrätt även vid testamentsfång.
Landskapsstyrelsen anser att föräldrar bör ha möjlighet att fördela sin egendomsmassa mellan sina barn redan under sin livstid. Därför föreslår landskapsstyrelsen att om någon under sin livstid överlåter fast egendom till sin bröstarvinge, skall bröstarvingen kunna få jordförvärvsrätt till egendomen. Det är angeläget att undvika situationer där personer som saknar hembygdsrätt använder sina föräldrar som bulvaner. Det skulle vara olyckligt om en förälder med hembygdsrätt genom ett skenköp kunde förvärva fast egendom och därefter genast överlåta egendomen till sin bröstarvinge. För att undvika sådana situationer föreslår landskapsstyrelsen att bröstarvingens jordförvärvsrätt skall förutsätta att överlåtaren har haft lagfart till fastigheten i minst åtta år innan överlåtelsen sker.
Landskapsstyrelsens hyser förhoppningen att bestämmelserna i denna paragraf i stor utsträckning skall komma att underlätta arvskiften.
5 § Efterlevande make eller maka. Jordförvärvslagen ger en efterlevande make eller maka jordförvärvsrätt för egendom som förvärvats genom arv. Landskapsstyrelsen föreslår att en efterlevande make eller maka skall ha jordförvärvsrätt även för egendom som förvärvats genom testamente.
Enligt 8 § 4 mom. lagen om registrerat partnerskap (FFS 950/2001) tillämpas en lagbestämmelse om en make även på en part i ett registrerat partnerskap.
6 § Makar. I dagsläget har en make, som saknar hembygdsrätt, inte någon laggrundad rätt att förvärva fast egendom gemensamt med en make som har hembygdsrätt. Om den make som saknar hembygdsrätt inte beviljas jordförvärvstillstånd av landskapsstyrelsen, kan en gemensam bostad endast anskaffas i den andre makens namn. En sådan så kallad dold äganderätt kan medföra problem då egendomen skall realiseras eller avyttras. Enligt den nya självstyrelselagens bestämmelser får en kvinna, som är finsk medborgare, inte längre hembygdsrätt genom äktenskap, vilket torde ha ökat antalet fall där den ena av makarna saknar hembygdsrätt då en gemensam bostad förvärvas.
Landskapsstyrelsen föreslår med anledning av detta att makar som bor i landskapet skall ha jordförvärvsrätt till ett under 4.000 m2 stort markområde för det gemensamma fasta boendet, trots att den ena maken saknar hembygdsrätt. Med fast boende avses här den plats där makarna huvudsakligen vistas och enligt vilken hemorten fastställts. Fastigheter som enligt byggnadslov eller annars uttryckligen bebyggts med en fritidsbyggnad kan inte anses som plats för fast boende.
Begränsningen 4.000 m2 grundar sig på att det inte är meningen att markområdet skall vara så stort att det kan styckas. Enligt 64 § 1 mom. i landskapsstyrelsens förslag till ny plan- och bygglag för landskapet Åland (framställning nr 6/2001-2002) skall en tomt utanför detaljplanerat område vara minst 2.000 m2 stor. Enligt 109 § i den nu gällande byggnadslagen för landskapet Åland (61/1979) får byggnad i glesbebyggelse inte uppföras på tomt som till ytinnehållet är mindre än 2.000 m2, såvida byggnadsnämnden inte tillåter byggande där av synnerliga skäl. Begränsningen 4.000 m2 förekommer idag i landskapsstyrelsens principdokument och vållar inga nämnvärda praktiska tillämpningsproblem, enligt uppgifter från Ålands tingsrätt och lantmäteribyrån på Åland.
Vid avvittring efter äktenskapsskillnad kan makarnas gemensamma bostad tillfalla en make som saknar hembygdsrätt. Landskapsstyrelsen anser att det inte är skäligt att denna make måste ansöka om jordförvärvstillstånd för egendomen utan föreslår att maken skall ha jordförvärvsrätt trots att han eller hon saknar hembygdsrätt.
7 § Övriga arvingar. Om en person som äger fast egendom i landskapet avlider utan att efterlämna bröstarvingar eller make, får för närvarande en arvtagare, som saknar hembygdsrätt, äga fastigheten endast om landskapsstyrelsen beviljar jordförvärvstillstånd. Landskapsstyrelsen anser det inte skäligt att arvlåtarens föräldrar, syskon eller syskonens bröstarvingar alltid skall vara skyldiga att ansöka om jordförvärvstillstånd. Sådana arvingar föreslås få en begränsad jordförvärvsrätt. För en förälder, ett syskon eller ett syskonbarn bör det anses vara tillräckligt att få jordförvärvsrätt till ett område som understiger 4000 m2, d.v.s. ett område som inte kan delas.
Landskapsstyrelsen anser inte att det är lämpligt att ge föräldrar eller sidoarvingar jordförvärvsrätt i de fall då den legala arvsordningen har rubbats. Föräldrar och sidoarvingar utan hembygdsrätt får även i fortsättningen ansöka om jordförvärvstillstånd om de förvärvar fast egendom genom testamente.
Införande av jordförvärvsrätt för andra arvingar än bröstarvingar och makar kommer inte innebära att någon större mängd mark förvärvas av personer utan hembygdsrätt. Det är idag inte särskilt många sidoarvingar som ansöker hos landskapsstyrelsen om att få jordförvärvstillstånd. Under åren 1997, 2000 och 2001 var det inte några sidoarvingar som ansökte om att få tillstånd till att förvärva fast egendom som de ärvt med stöd av den legala arvsordningen. År 1998 var det två och år 1999 var det tretton.
8 § Hyresgäster. I hyreslagen för landskapet Åland (19/1999) finns bestämmelser om hyresförhållanden. Hyreslagen skall enligt dess 1 § 1 mom. tillämpas på avtal genom vilket en byggnad eller en del av en byggnad hyrs ut. Enligt 1 § 3 mom. hyreslagen skall den även tillämpas på hyresavtal som innefattar upplåtelse av markområde, om avtalets huvudsakliga syfte är att upplåta nyttjanderätten till lägenheten.
I 2 § hyreslagen finns en upplysning om att tillstånd enligt jordförvärvslagen krävs om ett markområde upplåts i hyresavtal och hyresgästen saknar åländsk hembygdsrätt. Det uppges vidare i 2 § hyreslagen att tillstånd inte krävs om det i landskapslag anges undantag från tillståndskravet.
Landskapsstyrelsen anser att undantag från tillståndskravet är skäligt i de fall då hyresförhållandena är relativt kortvariga. Det föreslås att en hyresgäst, i fall där hyresobjektet omfattar även fast egendom, skall ha jordförvärvsrätt till den fasta egendomen i sammanlagt 36 månader. Undantaget är avsett att gälla enbart sådana hyresavtal där hyreslagen är tillämplig med stöd av 1 § 3 mom. hyreslagen, d.v.s. hyresavtal där avtalets huvudsakliga syfte är att upplåta nyttjanderätt till en byggnad eller en del av en byggnad.
Ifall en hyresgäst önskar besitta samma fasta egendom med stöd av hyresavtal i mer än sammanlagt 36 månader, måste han eller hon ansöka om jordförvärvstillstånd för den tid som överskrider 36 månader.
9 § Näringsidkare. I fråga om näringsidkare föreslås jordförvärvsrätten vara knuten till näringsrätten. Enligt landskapslagen om rätt att utöva näring (47/1996) har fysiska personer med hembygdsrätt under vissa förutsättningar näringsrätt direkt på grund av lagen. Fysiska personer utan hembygdsrätt och samtliga juridiska personer är däremot skyldiga att ansöka om en s.k. beviljad näringsrätt. Näringsrätten beviljas efter en in casu bedömning där särskild uppmärksamhet skall fästas vid bl.a. näringsidkarens anknytning till landskapet och faktiska lokala etablering, näringsidkarens nyttjande av lokala resurser och lokal arbetskraft, näringsverksamhetens inverkan på språkbalansen i landskapet samt, i fråga om juridiska personer, styrelsemedlemmarnas anknytning till landskapet.
Landskapsstyrelsen anser att näringsidkare som beviljats tillstånd att utöva näring i landskapet bör ha jordförvärvsrätt direkt med stöd av lag för fast egendom som behövs för den direkta näringsverksamheten. Detta förenklar förfarandet för såväl landskapet som de näringsidkare som önskar inleda verksamhet i landskapet. Rätten föreslås dock begränsad till tomter som reserverats för detta ändamål i stadsplan eller byggnadsplan enligt byggnadslagen för landskapet Åland (61/1979) eller i detaljplan enligt förslaget till ny plan- och bygglag för landskapet Åland (framställning nr 6/2001-2002). En näringsidkare som önskar förvärva egendom på oplanerat område kan såsom i dag ansöka om jordförvärvstillstånd för detta.
10§ Landskapet och de åländska kommunerna. Då jordförvärvslagen ändrades 1991, försvann bestämmelserna om statens, landskapets och de åländska kommunernas rätt att förvärva och besitta fast egendom i landskapet utan tillstånd.
Statens rätt att förvärva fast egendom för egentligt statsförvaltning regleras i 61 § självstyrelselagen. Däremot regleras landskapets och de åländska kommunernas jordförvärvsrätt inte i lag. Landskapsstyrelsen anser att landskapet, de åländska kommunerna och kommunalförbunden samt landskapets affärsverk bör ha jordförvärvsrätt.
Landskapet har till dags dato ett affärsverk; det är Posten på Åland, vars verksamhet regleras av landskapslagen om Posten på Åland (39/1992). Posten har ett eget kapital och avgör själv de ärenden som rör dess verksamhet, ekonomi eller förvaltning, ifall det i lagen om Posten inte krävs att lagtinget eller landskapsstyrelsen godkänner eller avgör.
Det föreligger inte något behov av att ge kommunernas affärsverk jordförvärvsrätt. Kommunernas affärsverk är inte självständiga juridiska personer och kan inte själva äga mark; de kan i stället förfoga över mark som kommunerna äger. Det saknas reglering av kommunernas affärsverk. Ett omnämnande av kommunernas affärsverk finns i 52 § kommunallagen för landskapet Åland (73/1997), där det står att kommunalfullmäktige kan tillsätta direktioner för affärsverk. I landskapets framställning med förslag till reform av kommunallagstiftning anges i specialmotiveringen att affärsverken inte skall vara självständiga juridiska personer.
3 kap. Jordförvärvstillstånd
11 § Definition. För en ökad enhetlighet i terminologin föreslås att begreppet jordförvärvstillstånd används för samtliga fall då landskapsstyrelsen beviljar tillstånd att äga och besitta fast egendom i landskapet.
12 § Fysiska personer. För det åländska samhället och den åländska kulturen är det av stor betydelse att åländsk mark stannar hos dem som bor på Åland och dem som har stark anknytning till Åland. Personer som inte i jordförvärvslagen eller denna lag givits jordförvärvsrätt skall endast kunna förvärva fast egendom med stöd av jordförvärvstillstånd som landskapsstyrelsen beviljar efter prövning.
Enligt 4 § 3 mom. jordförvärvslagen skall landskapsstyrelsen, innan den upptar tillståndsansökan till slutlig prövning, införskaffa ett utlåtande av den kommun i vilken fastigheten är belägen. Därutöver framgår det inte av jordförvärvslagen vad landskapsstyrelsen bör beakta vid tillståndsprövningen. Landskapsstyrelsen använder sig av ett principdokument för att ha en fast praxis i tillståndsärenden.
Det är lämpligt att det i lag finns vissa riktlinjer för prövningen av ärenden om jordförvärvstillstånd, eftersom det har stor betydelse för enskilda personer hur tillståndsprövningen går till. Riktlinjerna bör dock inte vara alltför snäva, eftersom landskapsstyrelsen måste kunna anpassa sin prövning till samhällsutvecklingen. Landskapsstyrelsen föreslår att det i denna lag anges att sökandens anknytning till landskapet samt markområdets storlek och beskaffenhet bör beaktas vid tillståndsprövningen. Anknytning till landskapet kan den anses ha som har bott här under en stor del av barndomen eller ungdomsåren. Ett markområde kan anses vara lämpligt för jordförvärvstillstånd om det understiger 4.000 m2 och inte utgörs av ett attraktivt eller känsligt strandområde.
En sökande som är bosatt i landskapet sedan fem år tillbaka, men som inte fått hembygdsrätt på grund av att han eller hon saknar finskt medborgarskap, är så starkt förankrad till landskapet att han eller hon i de flesta fall bör beviljas jordförvärvstillstånd. I enlighet med den praxis som tillämpas idag beviljar landskapsstyrelsen regelbundet jordförvärvstillstånd åt sökande som varit bosatta i landskapet sedan fem år tillbaka. Landskapsstyrelsen föreslår därför att det föreskrivs att sådana sökande skall få jordförvärvstillstånd om inte särskilda skäl talar mot det.
Andra tänkbara skäl för jordförvärvstillstånd kan vara att marken är avsedd för fast bosättning, att förvärvet ingår i ett markbyte som är till gagn för landskapet, att sådana makar som nämns i 6 § 1 mom. förvärvar ett markområde som överstiger 4.000 m2, men som inte bör delas eller att sökanden har anknytning till området. Vid tillståndsförfarandet bör det ske en helhetsbedömning.
Enligt 8 § jordförvärvslagen kan tillstånd förenas med villkor, vilket nämns i denna lag i förtydligande syfte.
13 § Juridiska personer. De juridiska personer som inte utövar näring eller som utövar näring men inte förvärvar egendom för den egentliga näringsutövningen bör endast kunna förvärva fast egendom med stöd av jordförvärvstillstånd, som landskapsstyrelsen beviljar efter prövning.
Vid tillståndsprövningen är det lämpligt att landskapsstyrelsen gynnar sådana juridiska personer som har hemort i landskapet och vars bolagsmän eller styrelsemedlemmar har hembygdsrätt eller är fast bosatta i landskapet sedan minst fem år tillbaka. Det kan även finnas andra skäl för jordförvärvstillstånd. En helhetsbedömning bör ske vid tillståndsförfarandet.
Enligt 8 § jordförvärvslagen kan tillstånd förenas med villkor, vilket nämns i denna lag i förtydligande syfte.
14 § Landskapsförordning. Vid prövningen av ansökningar om jordförvärvstillstånd har landskapsstyrelsen hittills använt sig av ett principdokument för att lika fall skall behandlas lika. När denna lag antagits kommer många av bestämmelserna i det nu använda principdokumentet bli överflödiga. I samband med att landskapsstyrelsen utarbetar sina nya regler för tillståndsprövningen kan det finnas anledning att överväga om reglering borde ske genom landskapsförordning i stället för genom principdokument. En fördel med en förordning är att den publiceras, vilket gör den mer lättillgänglig för de enskilda. Vid remissförfarandet och i andra sammanhang har det framförts önskemål om att principerna för beviljande av jordförvärvstillstånd skall finnas i landskapsförordning. Landskapsstyrelsen föreslår att lagtinget i enlighet med 21 § självstyrelselagen ger landskapsstyrelsen ett bemyndigande att använda sig av landskapsförordning.
4 kap. Särskilda bestämmelser
15 § Övervakning. Enligt 13 § jordförvärvslagen åligger det polismyndighet och annan vederbörande myndighet att övervaka att fast egendom inte förvärvas eller besitts i strid med bestämmelserna i jordförvärvslagen eller i strid med villkoren i landskapsstyrelsens tillståndsbeslut och att stadgandena i jordförvärvslagen även i övrigt iakttas. Det förefaller ändamålsenligt att, förutom polismyndigheten, även landskapsstyrelsen och kommunerna skall delta i övervakningen. Inom kommunerna är det byggnadsnämnderna eller motsvarande nämnder som bör ansvara för övervakningen, men de praktiska åtgärderna kan naturligtvis utföras av kommunernas byggnadsinspektörer.
Enligt 15 § jordförvärvslagen är den som beviljats jordförvärvstillstånd skyldig att vid granskning som verkställs på förordnande av landskapsstyrelsen visa att villkor som tagits in i tillståndet iakttagits. För att polismyndigheten och kommunerna skall kunna utföra sina övervakningsuppgifter, bör skyldigheten att visa att villkoren iakttagits gälla inte bara vid landskapsstyrelsens granskning utan även vid den granskning som de andra tillsynsmyndigheterna utför.
16 § Skyldighet att avhända sig fast egendom vid ändrade förhållanden. Jordförvärvsrätten enligt 9 § gäller enbart under förutsättning att näringsidkaren använder den fasta egendomen för sin näringsutövning. Därför är näringsidkaren tvungen att ansöka om tillstånd för att kunna ha kvar den fasta egendomen om den inte längre används för näringsutövningen. Det är lämpligt att polismyndigheterna och kommunerna meddelar landskapsstyrelsen när de får kännedom om att fast egendom inte längre används för näringsutövning.
För att näringsidkaren inte skall försättas i en oskälig situation föreslår landskapsstyrelsen att en näringsidkare, som äger fast egendom, får en tid om två år på sig att överlåta egendomen, räknad från den tidpunkt då de uppställda villkoren inte längre uppfylls. Landskapsstyrelsen föreslår dessutom att tiden av särskilda skäl, såsom en lågkonjunktur som gör att fastigheten betingar en oskäligt låg köpesumma eller att det inte finns någon köpare, skall kunna förlängas.
Om näringsidkaren inte överlåter egendomen inom rätt tid, skall landskapsstyrelsen förordna om försäljning av egendomen på offentlig auktion för den överlåtelseskyldiges räkning i enlighet med de bestämmelser som finns i 5 och 6 §§ jordförvärvslagen. Enligt 5 § jordförvärvslagen skall landskapsstyrelsen meddela en person, som inte ansökt om tillstånd till förvärv av fast egendom, att egendomen måste överlåtas inom sex månader, vid äventyr att den annars säljs på offentlig auktion. Efter att det gått sex månader från den dag då meddelandet bevisligen delgivits, skall landskapsstyrelsen enligt 5 § förordna om egendomens försäljning på offentlig auktion för ägarens räkning. När landskapsstyrelsen har avslagit en ansökan om tillstånd till förvärv av fast egendom, skall landskapsstyrelsen enligt 6 § jordförvärvslagen tillställa sökanden ett tillkännagivande om att egendomen kommer att säljas på offentlig auktion om den inte överlåts inom sex månader. Landskapsstyrelsens meddelande, om att den fasta egendomen kan komma att säljas på offentlig auktion efter sex månader, bör inte kunna lämnas till egendomens ägare förrän det gått ett år och sex månader efter att egendomen inte längre används för näringsutövningen.
Om näringsidkaren enbart har besittningsrätt till den fasta egendomen blir situationen delvis annorlunda. Besittning och ägande regleras på olika sätt i jordförvärvslagen, eftersom det i allmänhet är lättare att frånhända sig besittningsrätt än att överlåta egendom. Har tillstånd till besittning inte sökts skall landskapsstyrelsen enligt 7 § 1 mom. jordförvärvslagen meddela legotagaren och legogivaren att avtalet måste upphävas inom sex månader från den dag meddelandet bevisligen delgivits, vid äventyr att det förklaras ogiltigt och att den obehöriga besittaren vräks från egendomen. Efter de sex månaderna skall landskapsstyrelsen enligt 7 § 2 mom. jordförvärvslagen förordna att avtalet är ogiltigt och vräka den obehöriga besittaren. Har ansökan om tillstånd till besittning avslagits och har avtalet inte inom sex månader därefter upphävts, skall landskapsstyrelsen enligt 7 § 3 mom. jordförvärvslagen förordna att avtalet är ogiltigt och vräka den obehöriga besittaren. Landskapsstyrelsen anser att reglerna i 7 § jordförvärvslagen bör bli tillämpliga så snart som näringsidkaren inte längre använder den fasta egendomen för sin näringsutövning.
Även inom byggnadslagstiftningen finns bestämmelser som gör att den som inte använder mark i enlighet med det planerade syftet kan förlora marken. Tidsfristen i de bestämmelserna är dock längre. Enligt 55 § landskapsstyrelsens förslag till ny plan- och bygglag för landskapet Åland (framställning nr 6/2001-2002) kan landskapsstyrelsen ge en kommun rätt att lösa in en tomt, som inte har bebyggts enligt detaljplan, när det gått fyra år efter att byggnadsuppmaning skett. Motsvarande bestämmelser finns i 49 och 102 §§ byggnadslagen för landskapet Åland (61/1979).
I 16 § 5 mom. nämns upplysningsvis att det finns bestämmelser i jordförvärvslagen om att överlåtelseskyldighet föreligger när den som fått jordförvärvstillstånd brutit mot ett villkor som ingått i tillståndet.
17 § Ikraftträdande. Landskapsstyrelsen föreslår att lagtinget lämnar ikraftträdelsetidpunkten öppen. Lagen bör träda i kraft så fort som möjligt.
18 § Övergångsbestämmelser. Lagen, som innebär en lindring av nuvarande bestämmelser, bör tillämpas på ärenden som är under behandling hos landskapsstyrelsen när lagen träder i kraft. Om sökanden har jordförvärvsrätt enligt lagen, kommer landskapsstyrelsen att meddela honom eller henne att tillstånd inte behövs och att ansökan inte skall prövas.
Av rättviseskäl bör lagen även tillämpas vid förlängning av giltighetstiden för avtal som ingåtts före lagens ikraftträdande.
19 § Lagstiftningsordningen. För att självstyrelselagen eller jordförvärvslagen skall kunna ändras eller upphävas eller att avvikelser från dem skall kunna göras, krävs kvalificerad majoritet vid lagtingsbehandlingen enligt 69 § 1 mom. självstyrelselagen respektive 17 § jordförvärvslagen.
Även andra lagar kan ha bestämmelser om kvalificerad majoritet för ändringar, upphävande eller avvikelser. I landskapslag, som berör självstyrelsens konstitution, kan det, enligt 55 § 2 mom. lagtingsordningen (11/1972), bestämmas att ändring, förklaring och upphävande av lagen samt avvikelse från den enbart kan ske om lagtingets beslut vid tredje behandlingen omfattas av minst två tredjedelars majoritet av de avgivna rösterna.
När framställning nr 15/1995-1996 behandlades i lagtinget, påpekade lagutskottet att regleringen av jordförvärv hör samman med landskapets nationalitetsskydd och att bestämmelserna om rätten att förvärva jord i landskapet är en del av självstyrelsens konstitution. Lagtinget fann, i enlighet med lagutskottets förslag, att det i landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd borde finnas en regel om kvalificerad majoritet jämlikt 55 § lagtingsordningen. Landskapsstyrelsen delar lagtingets uppfattning att det bör finnas en regel om kvalificerad majoritet.
Kvalificerad majoritet bör krävas för ändring och upphävande av lagen samt avvikelse från den. Ordet förklaring, som finns i 55 § lagtingsordningen, togs bort från 69 § självstyrelselagen och 17 § jordförvärvslagen genom lagändringar (38/2000 och 39/2000) som hörde samman med antagandet av Finlands grundlag (FFS 731/1999). I propositionen med förslag till lagar om ändringar av självstyrelselagen och jordförvärvslagen (RP 147/1998) angavs att rättsinstitutet förklaring inte längre finns i Finlands konstitution och att uttrycket saknar innehåll och betydelse. Landskapsstyrelsen finner att ordet förklaring därför inte bör användas i lagen.
2. Landskapslag om ändring av 2 § hyreslagen
I specialmotiveringen till 8 § har 2 § hyreslagen (19/1999) nämnts. När landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd antas bör 2 § hyreslagen ändras så att den hänvisar till den nya lagen. Paragrafen bör formuleras så att det klart framgår att den inte innehåller några materiella krav utan enbart en hänvisning till annan lagstiftning.
Lagtext
Landskapsstyrelsen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd
I enlighet med lagtingets beslut, tillkommet i den ordning som 55 § lagtingsordningen (11/1972) föreskriver, stadgas:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Tillämpningsområde
Utöver vad som stadgas i jordförvärvslagen för Åland (7/1975) skall bestämmelserna i denna lag tillämpas på rätten att äga och besitta fast egendom i landskapet Åland.
2 kap.
Jordförvärvsrätt
2 §
Definition
Med jordförvärvsrätt avses i denna lag rätt att med äganderätt förvärva eller med stöd av arrendeavtal eller annat avtal besitta fast egendom i landskapet Åland.
3 §
Fysiska personer med hembygdsrätt
Fysiska personer med åländsk hembygdsrätt har jordförvärvsrätt.
4 §
Bröstarvingar
En bröstarvinge har jordförvärvsrätt till egendom som förvärvats genom testamente.
Om någon under sin livstid genom försäljning, gåva eller på annat sätt överlåter fast egendom till sin bröstarvinge, har bröstarvingen jordförvärvsrätt förutsatt att överlåtaren varit lagfaren ägare till egendomen under minst åtta år vid tidpunkten för överlåtelsen.
5 §
Efterlevande make och maka
En efterlevande make eller maka har jordförvärvsrätt till egendom som förvärvats genom testamente.
6 §
Makar
Makar, som har hemort i landskapet och av vilka endast den ena har åländsk hembygdsrätt, har för sitt gemensamma fasta boende jordförvärvsrätt till ett markområde som är under 4.000 m2 stort. Egendomen skall ägas eller besittas av makarna gemensamt.
En make eller maka som saknar åländsk hembygdsrätt har för sitt fasta boende jordförvärvsrätt till ett markområde som är under 4.000 m5 stort och som han eller hon tillskiftats vid avvittring efter äktenskapsskillnad.
7 §
Övriga arvingar
En arvlåtares föräldrar, syskon, halvsyskon samt bröstarvingar till dem har jordförvärvsrätt till ett markområde som är under 4.000 m5 stort och som förvärvats genom arv.
8 §
Hyresgäster
En hyresgäst har jordförvärvsrätt för att med stöd av hyresavtal besitta samma fasta egendom under en tid av sammanlagt 36 månader.
9 §
Näringsidkare
Fysiska och juridiska personer, som har näringsrätt med stöd av landskapslagen om rätt att utöva näring (47/1996), har för sin näringsutövning jordförvärvsrätt till tomter som är avsatta för sådant ändamål i detaljplan enligt plan- och bygglagen för landskapet Åland ( /2002) eller stads- eller byggnadsplan enligt byggnadslagen för landskapet Åland (61/1979).
10 §
Landskapet och de åländska kommunerna
Landskapet Åland, landskapet Ålands affärsverk samt de åländska kommunerna och kommunalförbunden har jordförvärvsrätt.
3 kap.
Jordförvärvstillstånd
11 §
Definition
Med jordförvärvstillstånd avses i denna lag tillstånd av landskapsstyrelsen att med äganderätt förvärva eller med stöd av arrendeavtal eller annat avtal besitta fast egendom i landskapet Åland.
12 §
Fysiska personer
Fysiska personer som inte har jordförvärvsrätt med stöd av 2 kap. eller jordförvärvslagen för Åland kan, efter prövning i varje enskilt fall, beviljas jordförvärvstillstånd av landskapsstyrelsen. Vid prövningen bör landskapsstyrelsen beakta bland annat sökandens anknytning till landskapet Åland och markområdets storlek och beskaffenhet. En sökande som är bosatt i landskapet sedan minst fem år tillbaka skall beviljas jordförvärvstillstånd om inte särskilda skäl talar mot det.
Jordförvärvstillstånd som avses i 1 mom. kan förenas med villkor på det sätt som bestäms i 8 § jordförvärvslagen för Åland.
13 §
Juridiska personer
Juridiska personer som inte har jordförvärvsrätt med stöd av 2 kap. kan, efter prövning i varje enskilt fall, beviljas jordförvärvstillstånd av landskapsstyrelsen.
Jordförvärvstillstånd som avses i 1 mom. kan förenas med villkor på det sätt som bestäms i 8 § jordförvärvslagen för Åland.
14 §
Landskapsförordning
Landskapsstyrelsen kan i landskapsförordning utfärda kompletterande bestämmelser om ansökan och beviljande av jordförvärvstillstånd.
4 kap.
Särskilda bestämmelser
15 §
Övervakning
Polismyndigheten, landskapsstyrelsen och kommunerna skall övervaka att fast egendom inte förvärvas eller besitts i strid med bestämmelserna i denna lag eller villkor i landskapsstyrelsens beslut om beviljande av jordförvärvstillstånd.
Den som beviljats jordförvärvstillstånd av landskapsstyrelsen är skyldig att vid en tillsynsmyndighets granskning visa att villkor som tagits in i tillståndsbeslutet har efterföljts.
16 §
Skyldighet att avhända sig fast egendom vid ändrade förhållanden
En näringsidkare som förvärvat fast egendom med stöd av 9 § är skyldig att, inom två år från det att den fasta egendomen inte längre används för näringsutövningen, överlåta egendomen till någon som har jordförvärvsrätt eller som beviljats jordförvärvstillstånd, om näringsidkaren inte beviljas jordförvärvstillstånd som avses i 12 eller 13 §§.
Om det finns särskilda skäl kan landskapsstyrelsen förlänga den tid som avses i 1 mom.
Fast egendom som inte överlåtits i enlighet med 1 mom. kan säljas på offentlig auktion på det sätt som bestäms i 5 och 6 §§ jordförvärvslagen för Åland. Landskapsstyrelsens meddelande om att den fasta egendomen kan komma att säljas på offentlig auktion får lämnas till näringsidkaren när det gått ett år och sex månader efter att egendomen inte längre används för näringsutövningen.
En näringsidkare som fått besittningsrätt till fast egendom med stöd av 9 § är skyldig att frånhända sig besittningsrätten när den fasta egendomen inte längre används för näringsutövningen, om näringsidkaren inte beviljas jordförvärvstillstånd som avses i 12 eller 13 §§. Om näringsidkaren varken frånhänder sig besittningsrätten eller beviljas jordförvärvstillstånd, kan landskapsstyrelsen vidta åtgärder för att vräka näringsidkaren på det sätt som bestäms i 7 § jordförvärvslagen för Åland.
Det finns bestämmelser i 9 och 10 §§ jordförvärvslagen för Åland beträffande överlåtelseskyldighet när någon brutit mot ett villkor som med stöd av 8 § jordförvärvslagen för Åland uppställts i ett beslut om jordförvärvstillstånd.
17 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
18 §
Övergångsbestämmelser
I fråga om ansökningar om jordförvärvstillstånd som är anhängiga hos landskapsstyrelsen när denna lag träder i kraft skall denna lag tillämpas. Vid förlängning av giltighetstiden för ett arrendeavtal eller något annat avtal som har ingåtts innan denna lag har trätt i kraft skall denna lag tillämpas.
19 §
Lagstiftningsordningen
Denna lag får inte ändras eller upphävas, inte heller får avvikelse från den göras på annat sätt än 55 § lagtingsordningen (11/1972) föreskriver.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 2 § hyreslagen
I enlighet med lagtingets beslut ändras 2 § hyreslagen den 15 april 1999 för landskapet Åland (19/1999) som följer:
2 §
Tillstånd att besitta markområde
I jordförvärvslagen för Åland (7/1975) och landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd ( / ) finns bestämmelser om krav på jordförvärvstillstånd för att besitta markområde, som upplåts i hyresavtal för att användas tillsammans med lägenhet. I dessa lagar finns även bestämmelser om undantag från tillståndskravet.
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 18 april 2002 | |
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Sune Eriksson |
Bilaga
· Översikt över jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd
Parallelltexter