Framställning 26/2006-2007
|
|
| ||
|
| FRAMSTÄLLNING nr 26/2006-2007 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2007-05-24 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ändring av landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård
Huvudsakligt innehåll
Med hänvisning till att republikens president förordnade 12 § landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård att förfalla, föreslår landskapsregeringen att en ny paragraf intas i lagen. Bestämmelsen i fråga gäller grunderna för de avgifter som uppbärs av personer som inte har hemort i landskapet. Den föreslagna paragrafen motsvarar till sitt materiella innehåll den som förordnades att förfalla, men är formulerad så att den uppfyller grundlagens krav.
INNEHÅLL
2. Bedömning av nuläget och förslag
Motivering
1. Nuläge
Lagtinget antog den 19 januari 2007 en landskapslag om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård. Lagen ersätter landskapslagen (1993:27) om grunder för avgifter till landskapet (nedan den allmänna avgiftslagen) som grund för fastställandet av hälso- och sjukvårdsavgifterna. I lagen ingår bestämmelser om avgiftsfria tjänster, högkostnadsskydd, avgift för långvarig institutionsvård, fastställande av avgift enligt betalningsförmågan, avgift för uteblivet besök, efterskänkande och nedsättning av avgift, avgift för vård som ersätts enligt olycksfalls- och trafikförsäkringen, avgift för den som inte är bosatt i landskapet, sökande av ändring samt om uppbörd och indrivning av avgifter. Lagen skall inte tillämpas när det gäller avgifter inom miljöhälsovården och heller inte när det gäller priset på tjänster som Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) säljer.
I lagens 12 § anges att av den som inte har hemort i landskapet får avgift och ersättning uppbäras på andra grunder än de som anges i lagen, om inte något annat följer av ett bindande internationellt avtal. Ålandsdelegationen påpekade i sitt utlåtande att det inte anges vilka grunder som härvid gäller. Man drog dock slutsatsen att bestämmelsen måste avse de grunder som anges i den allmänna avgiftslagen eller i någon annan landskapslag som stiftas om grunderna för dessa avgifter. Med hänvisning till den slutsatsen fann Ålandsdelegationen att det inte förelåg hinder för att lagen skulle träda i kraft.
Högsta domstolen fann i sin bedömning av landskapslagen att formuleringen var oklar då den berättigar ÅHS att antingen uppbära avgift på andra grunder eller inte. Det finns heller ingen hänvisning till den allmänna avgiftslagen, varken i lagtexten eller i detaljmotiveringen. Domstolen konstaterar att enligt 13 § i rikets lag om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992) kan genom förordning stadgas att av den som inte är bosatt i Finland skall uppbäras avgift och ersättning enligt grunder som avviker från lagen, om inte något annat följer av ett bindande internationellt avtal. Med stöd av denna delegering anges i 24 § förordningen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 912/1992) att av den som inte är bosatt i Finland kan uppbäras en avgift som högst motsvarar kostnaderna för produktionen av servicen. Med hänvisning till att landskapslagen saknar denna begränsning, som i riket finns på förordningsnivå, konstaterar domstolen att formuleringen av landskapslagens 12 § inte fyller grundlagens krav och därmed utgör en behörighetsöverskridning. Paragrafen förordnades därför att förfalla medan lagen till övriga delar kunde förordnas att träda i kraft.
Den 30 mars 2007 beslöt republikens president att i enlighet med Högsta domstolens utlåtande förordna 12 § landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård att förfalla, medan hinder för att lagen i övrigt träder i kraft inte fanns.
2. Bedömning av nuläget och förslag
ÅHS har en grundläggande skyldighet att tillhandahålla hälso- och sjukvård för alla som är bosatta i landskapet. Skyldigheten omfattar även akut sjukvård för alla som vistas i landskapet utan att ha sin hemort här samt sådan vård som följer av bindande internationella avtal. Avgifter som uppbärs för vård av personer som inte är bosatta i landskapet har alltid fastställts så att de motsvarar kostnaden för vården. I praktiken är det dock sällan patienten själv som betalar den högre avgiften. I de allra flesta fall betalar patienten samma avgift som om han eller hon vore bosatt i landskapet, medan resten av kostnaden antingen täcks av personens hemkommun (patienter från riket) eller en försäkring. De personer som enligt ÅHS' avgiftsstadga skall betala full ersättning för vården är sådana som inte är medborgare i ett land inom EU eller EES och där landet inte har ett bilateralt sjukvårdsavtal (till exempel Ryssland och USA). Detsamma gäller personer som är medborgare i ett land inom EU eller EES men som inte kan uppvisa ett europeiskt sjukförsäkringskort. Men även i de här nämnda fallen har personen nästan alltid en försäkring som täcker kostnaden. Skillnaden är att den enskilde då själv betalar hela kostnaden i första hand, för att sedan få ersättning från sitt försäkringsbolag.
Om den nya landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård träder i kraft utan den 12 § som förordnats att förfalla innebär det att de regler i avgiftsstadgan som gäller personer som inte har hemort i landskapet måste upphävas. Avgifter för sådana personer måste i så fall uppbäras på samma grunder som gäller för personer bosatta i landskapet. Även om den avgift som uppbärs av patienten oftast är densamma oberoende av var personen är bosatt, skulle den nya lagen rimligtvis betyda att någon ersättning inte kan uppbäras från försäkringsbolag och inte heller från hemkommunen i riket.
Med hänvisning till att avsikten hela tiden har varit att avgifter skall kunna uppbäras enligt principen om full kostnadstäckning när det gäller vård av personer som inte har hemort i landskapet föreslår landskapsregeringen att en ny 12 § infogas i lagen, formulerad så att den motsvarar grundlagens krav. I den föreslagna bestämmelsen anges att den allmänna avgiftslagen skall tillämpas när avgifter fastställs för vård av personer som inte är bosatta i landskapet. Samtidigt föreslås att den generella begränsning av ÅHS' avgifter som anger att de inte kan överstiga produktionskostnaden, även skall gälla de avgifter som avses i 12 §. Detta anges särskilt eftersom den allmänna avgiftslagen (4 § 3 mom.) ger landskapsregeringen möjlighet att om det finns skäl fastställa avgifter till ett högre belopp än full kostnadstäckning.
3. Ikraftträdande
I lagtingets beslut om antagande av den aktuella landskapslagen har tidpunkten för ikraftträdelse i enlighet med landskapsregeringens förslag lämnats öppen. Landskapsregeringen har beslutat att landskapslagen skall träda i kraft den 1 januari 2008. På så sätt behöver den avgiftsstadga som med stöd av den allmänna avgiftslagen fastställts för år 2007 inte ändras, förutsatt att detta förslag antas så att det hinner träda i kraft vid samma tidpunkt. Lagen publiceras i Ålands författningssamling utan den 12 § som förordnades att förfalla.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård
I enlighet med lagtingets beslut fogas till landskapslagen (2007:...) om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård en ny 12 § som följer:
12 §
Avgift för den som inte är bosatt i landskapet
Avgifter och ersättningar som uppbärs av den som inte har hemort på Åland kan fastställas på andra grunder än de som anges i denna lag, om inte något annat följer av internationella avtal som är bindande för landskapet. Vid fastställandet tillämpas landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet, dock så att avgiften för en tjänst får vara högst lika stor som kostnaden för produktionen av tjänsten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
| Mariehamn den 24 maj 2007 | |
|
Landskapsregeringsledamot |
Lasse Wiklöf |
|
Föredragande ledamot |
Harriet Lindeman |