Framställning 9/2005-2006
|
|
| ||
|
| FRAMSTÄLLNING nr 9/2005-2006 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2005-12-20 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ändring av barnomsorgslagstiftningen
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att kommunerna fortsatt skall ha stor frihet att bestämma om barnomsorgsavgifternas storlek. Dock föreslås att en lägsta inkomstnivå fastställs för skyldighet att betala barnomsorgsavgift, att en högsta avgift bestäms samt att enhetliga grunder fastställs för hur inkomstprövningen skall ske.
INNEHÅLL
3.1 Barnomsorgsavgiftens storlek
3.2 Avgiftsgrundande inkomster
3.3 Icke-avgiftsgrundande inkomster
3.4 Fastställande av barnomsorgsavgift
L A N D S K A P S L A G om ändring av barnomsorgslagen för landskapet Åland
Allmän motivering
1. Bakgrund
I barnomsorgslagen (1997:14) för landskapet Åland, nedan kallad barnomsorgslagen, finns grundläggande bestämmelser om daghemsverksamhet, förundervisning, lekverksamhet och fritidshemsverksamhet (dvs. barnomsorg). Ytterligare bestämmelser finns i landskapsförordningen (1997:12) om barnomsorg. I enlighet med 17 § barnomsorgslagen skall kommunen fastställa "en taxa för de avgifter som barnets vårdnadshavare skall betala för den av kommunen ordnade barnomsorg som barnet utnyttjar". I enlighet med detta har kommunerna följaktligen tämligen vida ramar för sina barnomsorgstaxor. Om avgifterna grundas sig på vårdnadshavarnas betalningsförmåga kan varje kommun dessutom bestämma vilka inkomster som skall beaktas då avgiften räknas ut. I praktiken tillämpar flera kommuner härvid rikets bestämmelser. Även om väsentliga skillnader finns mellan kommunerna har de totalt sett för barnomsorgen uppburit en avgift som har givit en cirka 13-procentig kostnadstäckning av verksamheten.
Landskapslagen (1995:101) och landskapsförordningen (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård är s.k. blankettförfattningar. Denna blankettlagstiftning gör rikslagen och riksförordningen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992 resp. FFS 912/1992) i huvudsak tillämpliga också i landskapet. Nedan kallas de klientavgiftslagen respektive –förordningen. I rikslagstiftningen finns bl.a. en bestämmelse om högsta månadsavgift, som är beroende av familjens storlek och månadsinkomst. Denna regel fanns tidigare i klientavgiftsförordningen men finns sedan den 1 augusti 1997 i klientavgiftslagen (jfr FFS 1134/1996). Ändringarna i rikslagstiftningen och den oförändrade blankettlagstiftningen har medfört att oklarheter har uppstått om rättsläget avseende kommunernas ramar för barnomsorgstaxan. Således finns i landskapets blankettförordning en bestämmelse med undantag från riksförordningen så att barnomsorgsavgift ”uppbärs enligt av kommunen fastställda grunder”. I blankettlagen finns inte en bestämmelse om avvikelse från rikslagens bestämmelser om grunder för barnomsorgsavgiftens belopp.
Barnomsorgsavgiften fastställs i de flesta fall utifrån genomsnittet av det föregående årets månadsinkomster enligt löneintyg. Den kan också bestämmas på basen av senast fastställda beskattning (klientavgiftslagen 10a §). Som följd av detta fastställs avgiften för de flesta på basen av löneintyg. Om inte dessa ger en riktig bild utgörs basen av senast fastställda beskattning. Avgiften bestäms tills vidare. Nya intyg begärs när ett nytt verksamhetsår börjar, varvid barnomsorgsavgiften justeras. Avgiften fastställs som en månadsavgift och faktureras månatligen. Bestämmelsen om genomsnittliga inkomster används när inkomsterna varierar, t.ex. för säsongsarbetare. Månadsavgiften är progressiv och varierar inom en skala från cirka 20 till cirka 300 euro. Avgiftstorleken beaktar olika faktorer såsom familjernas storlek, inkomst och om ett eller flera barn finns i barnomsorgen hela dagar eller delar av dagar. Även om barnomsorgsavgifterna i genomsnitt täcker cirka 13 procent av kommunernas barnomsorgskostnader så varierar kostnadsteckningen från cirka 10 till cirka 17 procent. Det kan härvid dessutom noteras att utgifter för barnomsorg kan beaktas i utkomststöd i enlighet med lagstiftningen om utkomststöd (jfr 2 § landskapsförordningen (1986:67) om utkomststöd). I sammanhanget bör också noteras att grundlagsutskottet i utlåtande (31/1996 rd) över en riksreform av barnomsorgsavgifterna konstaterade att centrala komponenter i ett avgiftssystem bör regleras på lagnivå samt framhöll att ”klientavgifterna får inte vara så höga att servicen blir helt ouppnåelig för dem som behöver den”.
2. Lagstiftningsbehörighet
Lagstiftningsbehörigheten inom den sociala sektorn är delad mellan landskapet och riket. Enligt 18 § 13 punkten i självstyrelselagen har landskapet behörighet i frågor som gäller socialvård. Till socialvården räknas förutom egentlig socialvård även bland annat barnomsorg, barnbidrag, moderskapsunderstöd och stöd för vård av barn i hemmet. Enligt 29 § 1 mom. 3 punkten i självstyrelselagen har riket behörighet i frågor som gäller socialförsäkring. I begreppet socialförsäkring inräknas bl.a. lagstiftningen om moderskaps-, faderskaps och föräldraledighet.
3. Förslag
Landskapsregeringen anser att kommunerna fortsättningsvis skall ha stor frihet att utforma sina taxor för barnomsorgsavgifterna. Grunden för barnomsorgsavgiften skall vara den barnomsorg som ges enligt barnomsorgslagen. I barnomsorgslagen finns således krav som rör lokaler, kompetenskrav för personal, personaltäthet och verksamhetsinnehåll. Om en kommun vid inkomstprövning (enligt 17a §) skulle konstatera att avgiften är för hög för en enskild familjs betalningsförmåga skall dock inte en avgift uppbäras. Härvid föreslås en inkomstgräns bestämd till 1 200 euro per månad för en ensam vårdnadshavare, vilket anknyter till nivån för det utkomststöd som ges för att trygga enskildas försörjning. Tilläggsdel för barnomsorgsavgift, med stöd av 2 § landskapsförordningen (1998:67) om utkomststöd, torde följaktligen endast undantagsvis komma i fråga. Landskapsregeringen har beaktat skrivningarna i grundlagsutskottets utlåtande 39/1996 rd över regeringens proposition nr 208/1996 rd med förslag till reform av lagstiftningen om stöd för vård av små barn. Där konstaterade utskottet bl.a. att ”klientavgifterna inte får vara så höga att servicen blir helt ouppnåelig för dem som behöver den”.
Enligt gällande bestämmelser skall i kommunen barnomsorgsuppgifterna skötas av antingen socialnämnden eller skolnämnden. Landskapsregeringen strävar samtidigt till att öka kommunernas självbestämmanderätt i frågor som rör den intern kommunal organiseringen av förvaltningen. Landskapsregeringen föreslår 16 § paragrafen upphävs och att det skall stå kommunerna fritt att organisera sin förvaltning på för kommunen mest ändamålsenliga sätt. Då bestämmelsen upphävs försvinner dessutom en tolkningsmöjlighet enligt vilken berörd nämnd skall fastställa barnomsorgstaxorna.
Landskapsregeringen föreslår att då en inkomstprövning skall göras, avseende familjens betalningsförmåga, så skall prövningen ske enligt samma grunder i alla kommuner. Kommunen kan bestämma att avgiften skall betalas månatligen eller i andra rater, varvid de genomsnittliga inkomsterna beräknas med beaktande av de fastställda betalningsperiodernas längd. Inkomstprövningens grund avses bli att barnomsorgsavgiften bestäms utifrån de familjeförsörjares betalningsförmåga hos vilka ett barn bor, varvid beaktas såväl skattepliktiga som skattefria inkomster. I de fall ett barn bor tillsammans med en vårdnadshavare som sammanlever med någon som inte är barnets vårdnadshavare skall således dessas gemensamma betalningsförmåga beaktas. Däremot skall inte sådana inkomster beaktas som andra barn i samma hushåll kan ha. Inkomster som inte skall beaktas vid en inkomstprövning är i huvudsak samhällsstöd och ersättningar som en person enligt lag har rätt till i vissa situationer. Landskapsregeringen anser heller inte att avgift skall uppbäras för de barn som uppnått läropliktsålder men fått ett års uppskov med skolgången.
I enlighet med ovanstående skall kommunerna fastställa avgifterna enligt de grunder som ges i barnomsorgslagen, en ny 3 punkt om detta fogas till 2a § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.
3.1 Barnomsorgsavgiftens storlek
Landskapsregeringen föreslår att i lagen intas en regel om barnomsorgstaxan och den månatliga barnomsorgsavgiften. Barnomsorgsavgiften skall bestämmas enligt familjens storlek och inte få uppbäras av en familj vars månadsinkomst understiger ett visst belopp. Detta belopp anges i lagen med år 2005 som basår och skall årligen justeras med konsumentprisindex. När en avgift fastställs skall hänsyn tas till hur många som faktiskt ingår i familjen medan vid beräknandet av familjens inkomst endast skall beaktas det barn varom är i fråga och med barnet sammanlevande vårdnadshavare.
Barnomsorgsavgiften skall fastställas med beaktande av familjens aktuella faktiska inkomst och på grund av dess inkomster vid senast slutförda beskattning. Väsentliga och verifierade förändringar i inkomstsituationen skall beaktas och meddelas kommunen, som avgör om en justering är befogad. I praktiken har kommunerna funnit att en inkomständring med omkring 10 – 15 procent motiverar att avgiften justeras.
Landskapsregeringen föreslår att 250 euro skall bestämmas som den högsta barnomsorgsavgiften per barn och månad. Oavsett i vilken kommun en familj bor skulle härigenom ingen betala mer, vilket är ägnat att ge vårdnadshavare mer likartade förutsättningar.
3.2 Avgiftsgrundande inkomster
Som inkomster beaktas såväl skattepliktiga förvärvs- och kapitalinkomster som skattefria inkomster. Följaktligen skulle avgiftsgrundande inkomster exempelvis vara dividender och hyresinkomster, arbetslöshetsersättning, dagpenning och livränta på grund av olycksfallsförsäkring. Som avgiftsgrundande inkomst betraktas dessutom hemvårdsstödet.
3.3 Icke-avgiftsgrundande inkomster
Nedanstående förtecknade inkomster skall inte beaktas vid inkomstprövning som kan göras avseende vårdnadshavares betalningsförmåga för barnomsorgsavgift. Förslaget ansluter till rikets gällande bestämmelser om inkomstprövning i 10a § lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992), som flera kommuner i praktiken redan tillämpar. Till skillnad från vad som gäller enligt riksbestämmelserna skall dock vid inkomstprövningen utöver hemvårdsstödet heller inte beaktas underhåll till make på grund av dom eller fastställt avtal samt underhållsstöd och underhållsbidrag för barn. I fråga om underhåll till make föreslås att vid inkomstprövningen inte skall beaktas ett belopp som motsvarar utkomststödets grunddel. Det högsta månatliga beloppet i det senare fallet föreslås vara vad vårdnadshavaren kan medges som fullt underhållsstöd.
Barnbidrag
Barnbidrag betalas enligt landskapslagen (1994:48) om tillämpning i landskapet Åland av barnbidragslagen. Stödet betalas till förälder eller vårdnadshavare i vars vård barnet är, för underhåll av ett barn som inte har fyllt 17 år.
Underhållsstöd och underhållsbidrag till barn
Underhållsbidrag betalas som regel månatligen på grund av avtal eller dom enligt lagen om underhåll för barn (FFS 704/1975). Ett barn har rätt till underhåll för tillgodoseende kostnader med anledning av sitt materiella och andliga behov. Föräldrarnas ansvar sträcker sig tills barnet fyllt aderton år. Om föräldrarna inte sörjer för sitt barns underhåll eller om det inte varaktigt bor tillsammans med en förälder kan det genom avtal eller dom fastställas att underhållsbidrag skall betalas till barnet. Härvid åläggs en av barnets föräldrar att betala ett underhållsbidrag.
Underhållsstöd enligt lagen om underhållstrygghet (FFS 671/1998) betalas för ett barn under 18 år till tryggande av dess underhåll exempelvis om den underhållsskyldige har försummat att betala underhållsbidrag, om faderskap för barn fött utom äktenskap inte har fastställts eller om underhållsbidragets belopp fastställts till ett mindre belopp än beloppet för underhållsstöd.
Underhållsbidrag till make
Underhållsbidrag till make kan i enlighet med bestämmelserna i fjärde kapitlet äktenskapslagen (FFS 234/1929) betalas med ett engångsbelopp eller periodiskt på grund av dom eller avtal. Vardera maken skall "efter förmåga bidra till familjens gemensamma hushåll och makarnas underhåll". Detta omfattar makarnas "tillgodoseende av deras gemensamma samt vardera makens personliga behov". Följaktligen kan en domstol med beaktande av underhållsbehov, betalningsförmåga och övriga omständigheter ålägga en make att betala underhållsbidrag till den andre. Makarna kan också ingå ett skriftligt avtal om underhållsbidrag, som efter en skälighetsprövning kan fastställas av hemkommunens socialnämnd och få samma rättsverkan som en dom.
En make som inte får det underhållsbidrag han eller hon är berättigad till kan få utkomststöd enligt lagen om utkomststöd (FFS 1412/1997). Sådant utkomststöd beviljas med en grunddel och dessutom i behövlig utsträckning en tilläggsdel. Grunddelen är avsedd att täcka basala utgifter för dagligt uppehälle.
Handikappbidrag
Handikappbidrag betalas som ersättning för men, behövlig hjälp, service och särskilda kostnader enligt lagen om handikappbidrag (FFS 124/1988). Stödet betalas till personer i åldern 16 - 64 år vars funktionsförmåga på grund av sjukdom eller skada bedöms nedsatt under minst ett år utan avbrott. Handikappbidrag kan inte utgå samtidigt med exempelvis invaliditetspension enligt folkpensionslagen.
Stöd för närståendevård
Ett stöd för närståendevård kan i enlighet med landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård betalas av kommunen till anhörig eller annan person som vårdar någon som pga. långvarig sjukdom eller handikapp behöver vård och omsorg i sitt eget hem.
Bostadsbidrag
Bostadsbidrag betalas enligt landskapslagen (1975:63) om tillämpning av lagen om bostadsbidrag. Stödet betalas till hushåll för att minska boendeutgifterna för en hyres- eller ägarbostad som är stadigvarande bostad.
Stöd som betalas i samband med uttagning till och deltagande i sysselsättningsfrämjande utbildning
Stödet betalas till dem som deltar i sysselsättningsfrämjande utbildning enligt landskapslagen (1988:39) om sysselsättningsfrämjande utbildning för att tillgodose arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft och för att motverka arbetslöshet.
Studiestöd
Studiestöd betalas enligt landskapslagen (1995:94) om studiestöd för studier efter avslutad läroplikt. Studiestöd betalas till studerande som har antagits till en skola och bedriver studier som huvudsyssla samt har framgång i studierna och behöver ekonomiskt stöd.
Stipendier och andra understöd som utbetalas för studier, praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet
Stipendier för studier är huvudsakligen inte skattepliktiga. Skatteplikt inträder för stipendiebelopp från andra än offentliga samfund vilka sammanlagt under ett skatteår överstiger ett visst belopp.
Stöd för rehabilitering
Stöd betalas för rehabilitering enligt flera lagar, främst lagen om rehabiliteringspenning (FFS 611/1991). Stöd betalas till dem som under en rehabiliteringstid är förhindrade att arbeta för egen eller annans räkning. Andra viktiga lagar är lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (FFS 626/1991) och lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten (FFS 610/1991).
Lagen om rehabiliteringspenning omfattar personer i åldern 16 - 64 för den tid de på grund av rehabilitering är förhindrade att arbeta för egen eller annans räkning medan lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen rör trafikskadades möjligheter att få stöd för rehabilitering till arbets- eller funktionsförmåga eller till förvärvsmöjligheter. Subsidiärt till dessa lagar gäller lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten, som rör stöd för rehabilitering till dem som är försäkrade enligt folkpensionslagen och sjukförsäkringslagen (FFS 364/63). I lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten finns bl.a. bestämmelser om yrkesinriktad rehabilitering för handikappade.
Utbetalning av olycksfallsförsäkring med anledning av sjukvårds- och undersökningskostnader
Utbetalning av olycksfallsförsäkring som betalas med anledning av sjukvårds- och undersökningskostnader.
Vårdbidrag för barn i enlighet med lagstiftningen om vårdbidrag för barn
Vårdbidrag för barn betalas enligt lagen om vårdbidrag för barn (FFS 444/1969) till ett barn som "på grund av sjukdom, lyte eller skada är i behov av vård och rehabilitering i sådan omfattning under minst sex månader att därav förorsakas särskild ekonomisk eller annan belastning". Bidraget betalas till barnets intressebevakare men kan också betalas någon som faktiskt vårdar barnet, längst till och med den månad då barnet fyller 16 år.
Vårdbidrag för pensionstagare som betalas i anslutning till folkpension
Vårdbidrag för pensionstagare betalas enligt folkpensionslagen till en person som omfattas av lagens bestämmelser och vars funktionsförmåga på grund av sjukdom eller skada kan bedömas vara nedsatt åtminstone ett år utan avbrott.
Barnförhöjning som betalas i anslutning till folkpension
Barnförhöjning betalas enligt folkpensionslagen till en pensionstagare som i sitt hushåll har ett barn som är under 16 år, eller för vars utkomst pensionstagaren på annat sätt svarar.
Understöd som betalas med anledning av fullgörande av värnplikt
Enligt militärunderstödslagen (FFS 781/1993) betalas stöd till en värnpliktig som fullgör civil eller militär värnplikt. En allmän förutsättning för stöd är att tjänstgöringen försämrar utkomstmöjligheterna samt att sökanden är i behov av understöd.
3.4 Fastställande av barnomsorgsavgift
För att kunna fastställa en korrekt barnomsorgsavgift kan kommunen begära att få för prövningen behövliga verifikat. Som exempel på sådana kan nämnas skatteintyg, löneintyg, verifikat över inkomster av bisyssla samt studieintyg från studerande.
4. Förslagens verkningar
Även om väsentliga skillnader finns mellan kommunerna har de totalt sett för barnomsorgen uppburit en avgift som har givit någon procent lägre kostnadstäckning och högre skattefinansiering, än vad som bör följa av gällande regelverk om klientavgifter. Således har likalydande regelverk i rikets kommuner medfört en kostnadstäckning med avgifter som uppskattats till cirka 14,4 procent medan avgifternas kostnadstäckning i landskapet uppskattats till cirka 13 procent. Dock kan vid en sammanvägning av barnomsorgskostnaderna sägas att hänsyn till landskapets särförhållanden och fördelningspolitiska lösningar gör att dessa siffror totalt sett inte ger en rättvis bild av balansen mellan kostnader för berörda familjer och annan finansiering. Landskapsregeringen bedömer inte att kommunernas kostnader för barnomsorgen väsentligt ändras genom detta förslag. Införandet av en nollgräns för barnomsorgsavgiften torde medföra en motsvarande minskning av kostnaderna för utkomststöd. Vårdnadshavarnas kostnader som helhet bedöms inte ändras märkbart genom förslaget.
Förslagen har inga kända konsekvenser för miljön.
Även om förslagen i sin grund berör män och kvinnor på ett könsneutralt sätt kan det ha betydelse för jämställdheten. Skillnader uppkommer mellan könen till följd av brister i jämställdhet på arbetsmarknaden och kvinnors lägre lönenivå.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av barnomsorgslagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 16 § barnomsorgslagen (1997:14) för landskapet Åland,
ändras 17 §,
fogas till lagen en ny 17a § samt
ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:
17 §
Avgifter
För den barnomsorg som ges enligt denna lag får kommunen uppbära avgifter. Kommunen skall, med beaktande av bestämmelserna i denna paragraf och 17a §, fastställa en taxa för de avgifter som barnets vårdnadshavare skall betala för den av kommunen ordnade barnomsorg som barnet utnyttjar.
Som grund för beräkning av barnomsorgsavgifterna får läggas de inkomster som, beaktande familjens storlek överskrider inkomstgränserna i tabellen nedan. Beloppen i tabellen anges för basåret 2005 och skall årligen i januari månad justeras i samma proportion som konsumentprisindex för landskapet Åland ändras.
| Familjens storlek (antal personer) | Inkomstgräns (euro/mån) | |
| 2 | 1 200 |
|
| 3 | 1 400 |
|
| 4 | 1 600 |
|
| 5 | 1 800 |
|
| 6 | 2 000 |
|
Barnomsorgsavgiften får vara högst 250 euro i månaden per barn.
Barnomsorgsavgift skall inte uppbäras för den barnomsorg som vårdnadshavaren enligt 3 § 3 mom. har rätt till, under det år ett barn i enlighet med grundskolelagen (1995:18) har beviljats uppskov att inleda sin skolgång trots att barnet har läroplikt.
17a §
Beaktande av inkomst vid fastställande av barnomsorgsavgift
Barnomsorgsavgiften skall fastställas årligen med beaktande av familjens aktuella faktiska inkomst. Som inkomst skall beaktas såväl barnets och med barnet sammanlevande vårdnadshavares skattepliktiga förvärvs- och kapitalinkomster, som dessas skattefria inkomster. Om en vårdnadshavare stadigvarande i äktenskap eller under äktenskapsliknande former har gemensamt hushåll med någon som inte är barnets vårdnadshavare, skall även den senares inkomster beaktas vid en inkomstprövning. Avgiften fastställs på grund av familjens inkomster vid senast slutförda beskattning. Härvid skall väsentliga och verifierade förändringar i inkomstsituationen beaktas. Inkomsten enligt den senast slutförda beskattningen skall uppräknas med de procenttal som skattemyndigheten årligen fastställer i beslut om beräkningsgrunderna för förskottsuppbörden. Om inkomstsituationen därefter väsentligt och varaktigt ändras skall uppgifter om detta ges till kommunen, som med beaktande av en väsentligt ändrad inkomstsituation skall fastställa en ny barnomsorgsavgift.
Såsom i 2 mom. avgiftsgrundande inkomst betraktas inte
1) barnbidrag,
2) underhållsstöd till barn och underhållsbidrag till barn, till ett belopp som inte överstiger fullt underhållsstöd,
3) underhållsbidrag till make på grund av dom eller fastställt avtal, till ett belopp som inte överstiger den grunddel med vilken utkomsstöd kan ges,
4) handikappbidrag,
5) stöd för närståendevård,
6) bostadsbidrag,
7) stöd som betalas i samband med uttagning till och deltagande i sysselsättningsfrämjande utbildning,
8) studiestöd,
9) stipendier och andra understöd som utbetalas för studier, praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet,
10) stöd för rehabilitering,
11) utbetalning av olycksfallsförsäkring med anledning av sjukvårds- och undersökningskostnader,
12) vårdbidrag för barn i enlighet med lagstiftningen om vårdbidrag för barn,
13) vårdbidrag för pensionstagare som betalas i anslutning till folkpension,
14) barnförhöjning som betalas i anslutning till folkpension samt
15) understöd som betalas med anledning av fullgörande av civil eller militär värnplikt.
Som avdrag från inkomsterna skall beaktas betalda underhållsbidrag för barn, periodiska underhåll till en tidigare make samt förmån som skall betalas i pengar och vilken i samband med överlåtelse av en fastighet har förbehållits för viss tid eller livstid (sytning).
För fastställande av barnomsorgsavgiften kan kommunen begära att få för prövningen behövliga verifikat.
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som verkställigheten av denna lag kräver får vidtas innan lagen träder i kraft.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 2a § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård
I enlighet med lagtingets beslut
fogas till 2a § landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, sådant den lyder i landskapslagen 2003/79, en ny 3 punkt, samt
ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ”landskapsregeringen” i motsvarande former, som följer:
2a §
Lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården skall enligt denna lag äga tillämpning i landskapet till den del bestämmelserna gäller socialvården. Lagens bestämmelser gäller i landskapet med följande avvikelser:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
3) I stället för de avgiftsgrunder som anges i lagen skall avgifter uppbäras enligt de grunder som fastställs av kommunen i enlighet med barnomsorgslagen (1997:14) för landskapet Åland.
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 20 december 2005 | |
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Harriet Lindeman |
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 9/2005-2006