Landskapsregeringen föreslår att landskapslagstiftningen om åländsk näringsrätt revideras och moderniseras genom att lagtinget antar en landskapslag om näringsrätt och näringstillstånd. I den föreslagna lagen definieras närmare när näringsrätt med stöd av lag föreligger och på vilka grunder näringstillstånd beviljas och tillståndsvillkor fastställs. Lagen innehåller också bestämmelser om tillsyn och de befogenheter landskapsregeringen har i förhållande till näringsidkare.

Den föreslagna landskapslagen motsvarar huvudsakligen den landskapslag som lagtinget antog den 25 april 2022 och som landskapsregeringen inte satte i kraft. I den föreslagna landskapslagen har beaktats att vissa bestämmelser förordnades att förfalla av presidenten, dock så att det i lagen ingår språkbestämmelser som i lagstiftningskontrollen ansågs stå i uppenbar konflikt med unionsrätten. I lagförslaget redogörs närmare för de förhållanden som motiverar en ny prövning av bestämmelsernas förhållande till unionsrätten.

Genom den föreslagna landskapslagen upphävs landskapslagen om rätt att utöva näring som har tillämpats sedan 1996. Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar landskapslagen om näringsrätt och näringstillstånd i kvalificerad ordning enligt 35 § i lagtingsordningen för Åland. Lagförslaget har samordnats med lagförslag nr 27/2022-2023 om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd.

Utskottets förslag

Utskottet föreslår att lagtinget ska anta lagförslagen med några mindre ändringar som huvudsakligen företas i samråd med landskapsregeringen.

Utskottets synpunkter

Allmän motivering

Utskottet konstaterar att lagtinget i april 2022 antog en landskapslag om näringsrätt och näringstillstånd vars syfte var att trygga den åländska befolkningens nationalitetsskydd och särskilt det svenska språkets ställning i näringsverksamheten på Åland. Nationalitetsskyddet har en folkrättslig förankring och inledningen av det s.k. Ålandsprotokollet till anslutningsfördraget gällande Finlands anslutning till Europeiska unionen anses innebära ett erkännande av nationalitetsskyddet.

Såväl näringsrättslagstiftningen som jordförvärvslagstiftningen har varit föremål för beredning i parlamentariska arbetsgrupper vilket utskottet finner positivt med tanke på att regelverken ingår i fundamentet för självstyrelsen, något som också kommer till uttryck i att lagarna antas med en kvalificerad majoritet i lagtinget.

Allmänt om landskapslagars förhållande till EU-rätten

Enligt 19 § 2 mom. självstyrelselagen för Åland kan republikens president efter att ha hört Högsta domstolen förordna att en landskapslag ska förfalla i sin helhet eller till någon viss del om lagtinget har överskridit sin lagstiftningsbehörighet eller om landskapslagen rör rikets inre eller yttre säkerhet.

Trots avsaknaden av ett uttryckligt stadgande om att förhållandet till unionsrätten skulle utgöra en grund för veto har Högsta domstolen ansett att lagtinget har överskridit sin lagstiftningsbehörighet om en landskapslag uppenbart strider mot EU-rätten eller någon annan internationell förpliktelse. Domstolens utgångspunkt har varit att ett fördragsbrott innebär ett ingrepp i förhållandet till utländska makter, som hör till rikets lagstiftningsbehörighet. Kriteriet att en landskapslag ska förfalla endast då konflikten är uppenbar motiveras enligt Högsta domstolen av att det i sista hand är EU-domstolen som tolkar unionsrätten. Ur unionsrättslig synpunkt kan en definitiv tolkning av fördraget endast fås genom ett avgörande av EU-domstolen. En bedömning av frågan med hänsyn till landskapets lagstiftningsbehörighet måste enligt Högsta domstolen emellertid ske på nationell nivå och i den ordning som föreskrivs i 19 § självstyrelselagen.

Kontrollen av landskapslagars förenlighet med EU-rätten och internationella förpliktelser som binder Åland har ansetts vara principiellt problematisk. Utskottet noterar att det inte heller inom Högsta domstolen rått total enighet eftersom refendarierådet Wiklund i en skiljaktig mening (OH 95/138) anfört att 19 § i självstyrelselagen inte innebär en skyldighet för Republikens President att kontrollera att landskapslagarna överensstämmer med bestämmelserna i ett internationellt avtal men om en bestämmelse i ett lagtingsbeslut uppenbart strider mot ett internationellt fördrag på ett sådant sätt att rikets inre eller yttre säkerhet hotas kan presidenten dock inlägga veto mot lagtingsbeslutet.

Mot bakgrund av att det i fråga om genomförande av EU-rättsakter i sista hand är EU-domstolen som avgör om en lag är förenlig med EU-rätten eller inte har riksdagens grundlagsutskott senast i sitt utlåtande GrUU 15/2018 rd dels ansett det viktigt att statsrådet i beredningen av propositioner samarbetar med EU-myndigheterna, dels framhållit att det inte ingår i grundlagsutskottets konstitutionella uppdrag att bedöma den nationella genomförandelagstiftningen med avseende på den materiella EU-rätten. Lagar antagna av riksdagen genomgår således inte samma granskning av lagarnas förhållande till unionsrätten som landskapslagarna, även om lagtinget och landskapsregeringen är ansvariga för genomförandet av EU-rätten på lagtingets behörighetsområden, på motsvarande sätt som riksdagen och statsrådet är ansvariga för EU-rättens genomförande i Finland. Landskapet har således alltid ett ansvar för att landskapslagarna inte står i strid med unionsrätten och ska självmant vid behov ändra lagar som trätt i kraft efter lagstiftningskontrollen. Eftersom ansvaret inte gäller enbart vid lagens ikraftträdande är det enligt utskottets mening inte motiverat att ansvaret kopplas till lagstiftningskontrollen. Noteras bör att landskapet helt följdriktigt också i sista hand kan bli ansvarigt gentemot riket för s.k. EU-böter som Finland dömts att betala.

I ett utlåtande till social- och miljöutskottet över landskapsregeringens lagförslag nr 6/2018-2019 om utvidgad skyddsjakt har utskottet tidigare kommenterat Högsta domstolens praxis. Av utlåtandet framgår att eftersom det är EU-domstolen som har tolkningsmonopol i fråga om gemenskapsrätten anser utskottet att Högsta domstolens principiella ställningstagande innebär en extensiv tolkning av självstyrelselagens 19 §. Högsta domstolens praxis kan i teorin innebära att den nationella bedömningen av förenligheten med unionsrätten inte överensstämmer med EU-domstolens och i de fall den nationella bedömningen är att lagstiftningen inte är förenlig med unionsrätten undandras lagen EU-domstolens prövning. Samtidigt konstaterar utskottet att den situation som uppstår om EU-domstolen finner att ett stadgande i en lag som antagits av lagtinget står i konflikt med unionens lagstiftning inte på något sätt är oreglerad eftersom det i självstyrelselagens 59 d § finns bestämmelser om landskapets nationella ansvar.

Utskottet vidblir nu denna bedömning och anser att det inte borde ingå i Högsta domstolens konstitutionella uppdrag att bedöma den nationella genomförandelagstiftningen med avseende på den materiella EU-rätten på samma sätt som det inte ingår i grundlagsutskottets konstitutionella uppdrag. Frågan bör klargöras senast i samband med den kommande översynen av självstyrelselagen.

Utskottet har fört en diskussion om s.k. förhandsbesked från EU-domstolen över landskapslagar i samband med lagstiftningskontrollen och konstaterar att det hittills bedömts att ett sådan inte kan inhämtas, eftersom ett förhandstillstånd kan begäras av en domstol endast för avgörande av frågor i mål som är anhängiga i domstol. Även om bestämmelserna i fördraget inte är skrivna med Högsta domstolens lagstiftningskontroll i direkt åtanke vore det mot bakgrund av syftet med instrumentet förhandsavgörande, enligt utskottets mening intressant om landskapsregeringen inbegärde en opartisk expertutredning i frågan. Utredningen borde också särskilt beakta artikel 4 i Lissabonfördraget om att ”Unionen ska respektera medlemsstaternas likhet inför fördragen samt deras nationella identitet, som kommer till uttryck i deras politiska och konstitutionella grundstrukturer, inbegripet det lokala och regionala självstyret.”

Föreliggande lagförslag

Utskottet delar åter landskapsregeringens bedömningar beträffande förslaget till landskapslag om näringsrätt och näringstillstånd.

Landskapsregeringen konstaterar i lagförslaget att ett av de huvudsakliga syftena med den tidigare näringsrättslagen var att både grunderna för tillstånden och de villkor som kan knytas till dem, ska framgå tydligt av lagen. Avsikten var också att fastställa klara regler om tillsynen och sanktionerna. Målsättningen uppnåddes eftersom landskapslagens bestämmelser inte förordnades att förfalla till de här delarna och motsvarande bestämmelser föreslås i det föreliggande lagförslaget.

I lagstiftningskontrollen av den tidigare lagen ansågs bestämmelserna om språk i landskapslagens 6 och 7 §§ utgöra behörighetsöverskridningar eftersom de stod i uppenbar konflikt med unionsrätten. Landskapsregeringen föreslår därför att bestämmelserna i 2 kap. om språket separeras från bestämmelserna om näringsrätt med stöd av lag, näringstillstånd och tillsyn så att de föreslagna bestämmelserna i 2 kap. inte ska sammankopplas med den lagstiftning som undantogs i Ålandsprotokollet utan deras förenlighet med unionsrätten kan bedömas oberoende av Ålandsprotokollet. Landskapsregeringen anser att dessa bestämmelser är av central betydelse, inte enbart för den föreslagna lagstiftningen, utan också med tanke på syftet med autonomin och Ålands särställning enligt folkrätten.

Högsta domstolens utlåtande över den landskapslag som lagtinget antog i april 2022 antyder att landskapsregeringens etablerade tillståndspraxis om att verksamhetsspråket ska vara svenska faller inom ramen för Ålandsprotokollet och landskapsregeringen föreslår att praxisen fastställs i landskapslagens bestämmelser om grunder för beviljande av näringstillstånd och villkor i dessa näringstillstånd.

Utskottet konstaterar att landskapsregeringen i slutet av december 2022 har anmält ett utkast till landskapslag i enlighet med artiklarna 15.7 och 39.5 i tjänstedirektivet till kommissionen. Den anmälda lagen utgick från en strukturell anpassning av de ovan nämnda språkbestämmelserna som förordnades att förfalla för att de ansågs stå i uppenbar konflikt med unionsrätten. Kommissionen framförde inte några invändningar till dessa bestämmelser och hade inte heller några unionsrättsliga invändningar i ärendet. Enligt utskottets mening saknar Högsta domstolens beslut en uttömmande motivering.

Utskottet delar landskapsregeringens bedömningar och föreslår att lagtinget antar lagförslagen med några mindre ändringar som företas i samråd med landskapsregeringen. Ändringarna framgår av detaljmotiveringarna nedan.

Detaljmotivering

1 § Lagens syfte

Den språkliga ändringen motsvarar den ändring som företogs då utskottet behandlade det tidigare lagförslaget.

9 § Fysiska personers näringsrätt med stöd av lag

Den språkliga ändringen motsvarar den ändring som företogs då utskottet behandlade det tidigare lagförslaget.

13 § Tillståndsförfarandet

I den föreslagna bestämmelsen i 13 § 1 mom. i lagförslaget stadgas att landskapsregeringen ska behandla en ansökan om näringstillstånd utan dröjsmål. I detaljmotiveringen till den föreslagna bestämmelsen står det följande:

”13 § Tillståndsförfarandet. I paragrafen finns bestämmelser om skötseln av ett tillståndsärende. Av 20 § i förvaltningslagen följer en skyldighet för en myndighet att sköta ett ärende utan ogrundat dröjsmål. Ett ärende som har inletts hos myndigheten ska behandlas utan ogrundat dröjsmål och såvitt möjligt upptas för avgörande inom tre månader från den dag då ärendet inleddes. Eftersom tillståndsplikten utgör ett betydligt ingrepp i näringsfriheten och då näringsverksamheten i många fall behöver inledas tämligen omgående föreskrivs särskilt i 1 mom. att landskapsregeringen ska behandla en ansökan om ett näringstillstånd utan dröjsmål. Den behandlingstid på tre månader som föreskrivs i förvaltningslagen är i de flesta fall för lång vid skötseln av ett näringstillståndsärende, trots att behovet av utredning och komplettering kan fördröja behandlingstiden. Dock bör det beaktas om fördröjningar vid behandlingen av ett ansökningsärende har förorsakats av sökandens eget förfarande.”

Ansökningar om näringstillstånd ska enligt lagförslaget behandlas utan dröjsmål. Utskottet konstaterar att även om majoriteten av ärendena i vanliga fall kan handläggas inom 2 - 3 veckor, förekommer det att det behövs mera tid, i många fall på grund av att ärendena är komplexa.

15 § Juridiska personers permanenta näringstillstånd

I 16 och 18 §§ i förslaget till jordförvärvslagstiftning (LF 27/2022-2023) anges att en juridisk person som utgör bolagsman i ett sökandebolag ska uppfylla vissa i lagen ställda krav. Motsvarande moment saknas i detta lagförslag som alltså inte innehåller någon bestämmelse som anger vilka krav som gäller då en juridisk person utgör bolagsman i ett bolag som ansöker om näringstillstånd. Eftersom lagstiftningarna hänger ihop borde även bestämmelsen om juridiska personers permanenta näringstillstånd i 15 § i detta lagförslag beakta situationer där ett sökandebolags bolagsman är en juridisk person. Utskottet föreslår därför att det till 15 § fogas ett moment enligt vilket en juridisk person som utgör bolagsman i en sökande som avses i 1 mom. ska uppfylla de krav på hemort och sammansättning som ställs i det ifrågavarande momentet. Ändringen är tillkommen på förslag av landskapsregeringen.

19 § Tillsynsmyndighet

Ändringen föreslås i förtydligande syfte.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 31 maj 2023 begärt lag- och kulturutskottets yttrande i ärendet.

Utskottet har i ärendet vicelantrådet Harry Jansson, lagberedaren Sören Silverström, rättschefen Michaela Slotte, rättssakkunnige Rasmus Lindqvist samt juristerna vid landskapsregeringen Rasmus Lindqvist, Ellinore Sonntag, Sofie Mecklin och Adrian Jansson.

I ärendets avgörande behandling deltog ordförande Rainer Juslin, vice ordföranden Jan Salmén (delvis), ledamöterna Jessy Eckerman, Liz Mattsson, Marcus Måtar, Mika Nordberg och Alfons Röblom samt ersättaren Gyrid Högman (delvis).

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att lagtinget antar lagförslaget i följande lydelse:

L A N D S K A P S L A G
om näringsrätt och näringstillstånd

I enlighet med lagtingets beslut, tillkommet i den ordning 35 § lagtingsordningen för Åland anger, föreskrivs:

1 kap.
Allmänna bestämmelser

1 §

Lagens syfte

Lagens syfte är att trygga den åländska befolkningens nationalitetsskydd. Lagen ska särskilt skydda det svenska språkets ställning i näringsverksamheten på Åland.

2 §

Lagens tillämpningsområde

Lagen tillämpas på näring som utövas på Åland.

Lagen tillämpas om en näringsidkare som är etablerad utanför Åland aktivt erbjuder varor eller tjänster på Åland.

Lagen tillämpas på sporadisk näringsverksamhet endast om den marknadsförs på Åland.

Lagen tillämpas inte ombord på fartyg som är registrerade på Åland och som huvudsakligen färdas i internationell trafik. Den som inleder näringsverksamhet på ett sådant fartyg ska ändå anmäla detta till landskapsregeringen innan verksamheten inleds. En sådan näringsidkare ska vara myndig och inte ha meddelats näringsförbud eller vara försatt i konkurs.

Bestämmelserna i 2 kap. påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna i 3 och 4 kap. eller den tillsyn och de påföljder som avser dessa bestämmelser.

3 §

Annan lagstiftning om näringsverksamhet

Om skyldighet att göra etableringsanmälan innan näringsverksamhet inleds föreskrivs i handelsregisterlagen (FFS 564/2023).

Genom landskapslag kan föreskrivas särskilt om utövandet av viss näring.

I rikslagstiftningen föreskrivs särskilt om utövandet av vissa näringar inom rikets lagstiftningsbehörighet.

4 §

Definitioner

I denna lag avses med

1) näringsverksamhet utövande av yrke eller näring i syfte att få inkomst eller annan ekonomisk vinning,

2) näringsidkare fysiska eller juridiska personer som utövar näring,

3) näringsrätt rätt att utöva näring med stöd av lag enligt 3 kap.,

4) näringstillstånd rätt att utöva näring med stöd av tillstånd enligt 4 kap.,

5) pågående hemvistperiod sådan boendeperiod på Åland som avses i 3 § 2 punkten i landskapslagen (2015:99) om åländsk hembygdsrätt.

5 §

Rätt att utöva näring

Näring får utövas endast av en fysisk eller juridisk person som har näringsrätt med stöd av lag eller som har beviljats näringstillstånd av landskapsregeringen.

2 kap.
Bestämmelser om det svenska språket i näringsverksamheten

6 §

Näringsidkares skyldigheter gällande det svenska språket

Var och en har rätt att betjänas på det svenska språket då varor och tjänster erbjuds på marknaden. För att trygga en effektiv kommunikation på svenska ska den som är i kontakt med en näringsidkare kunna betjänas av någon som har tillfredsställande kunskaper i svenska.

En näringsidkare ska tillse att väsentlig och nödvändig dokumentation om de varor och tjänster som erbjuds på marknaden tillhandahålls på svenska. Då dessa varor eller tjänster marknadsförs ska det ske på svenska.

Skyldigheterna i denna paragraf tillämpas inte på en näringsidkare som är etablerad på Åland till den del denna riktar sig till marknader utanför Åland. Om näringsidkaren inte är etablerad på Åland tillämpas skyldigheterna enbart till den del varor eller tjänster erbjuds aktivt på den åländska marknaden.

En näringsidkares särskilda skyldigheter gällande det svenska språket enligt denna paragraf förhindrar inte att andra språk används i näringsverksamheten.

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas inte till den del det i Europeiska unionens lagstiftning föreskrivs om en fullständig harmonisering gällande användning av språk i näringsverksamheten.

7 §

Närmare bestämmelser och annan lagstiftning

Språkkunskaperna i 6 § 1 mom. ska motsvara kravet i 7 § 2 mom. 3 punkten i självstyrelselagen på tillfredsställande kunskaper i svenska. Språkkunskaperna kan påvisas genom utbildning som har genomgåtts på svenska, språkexamensintyg, annan dokumentation av språkkunskaperna eller annan muntlig eller skriftlig information om språkkunskaperna. Näringsidkare som inte förmår påvisa tillfredsställande kunskaper i svenska på de grunder som avses i 7 § i landskapslagen (2015:99) om åländsk hembygdsrätt undantas från kunskapskravet.

Genom landskapsförordning kan utfärdas närmare bestämmelser om

1) nivån på de tillfredsställande kunskaperna i det svenska språket enligt 6 § 1 mom. och förfarandet för påvisandet av dessa kunskaper,

2) undantaget från språkkunskaperna enligt 7 § 1 mom. och förfarandet för fastställandet av sådant undantag, samt

3) de handlingar som ingår i den väsentliga och nödvändiga dokumentation som avses i 6 § 2 mom.

I annan landskapslagslagstiftning finns särskilda bestämmelser om språket i näringsverksamheten som kompletterar bestämmelserna i detta kapitel.

I självstyrelselagen finns särskilda bestämmelser om statsrådets skyldigheter gällande information och föreskrifter på svenska.

Om näringsidkares språkliga skyldigheter i konsumentförhållanden föreskrivs i rikets konsumentlagstiftning.

8 §

Tillsyn, påföljder och straff

Landskapsregeringen utövar tillsyn av bestämmelserna i detta kapitel.

På begäran ska en näringsidkare kunna påvisa hur de språkliga skyldigheterna i 6 § 1 och 2 mom. uppfylls i näringsverksamheten. Om en näringsidkare utövar näringen i strid med dessa skyldigheter ska landskapsregeringen uppmana näringsidkaren att uppfylla sin skyldighet inom en utsatt tid. Om de förseelser eller försummelser som har framkommit inte rättas till inom den utsatta tiden kan landskapsregeringen ge näringsidkaren en anmärkning. Landskapsregeringen ska ge näringsidkaren en varning om försummelserna eller förseelserna är allvarliga och de fortgår trots uppmaning.

Landskapsregeringen kan förena en uppmaning enligt 2 mom. med vite. Närmare bestämmelser om vite finns i landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet utövar näring i strid med 6 § 1 eller 2 mom. ska för brott mot bestämmelserna om det svenska språket i näringsverksamheten dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Den som genom oaktsamhet gör sig skyldig till en sådan gärning ska för näringsförseelse dömas till böter. Åklagaren får väcka åtal för brott endast om landskapsregeringen har gjort en polisanmälan.

3 kap.
Näringsrätt med stöd av lag

9 §

Fysiska personers näringsrätt med stöd av lag

Myndiga fysiska personer som varken har försatts i konkurs eller meddelats näringsförbud och som har hembygdsrätt eller en pågående hemvistperiod på Åland under minst fem år har rätt att utöva rörelse eller yrke som näring.

Bestämmelser om rätten att utöva rörelse eller yrke som näring finns i 11 § i Självstyrelselagen (1991:71) för Åland.

10 §

Fiske och jordbruk

Var och en har rätt att idka fiske och jordbruk.

4 kap.
Näringstillstånd

11 §

Tillståndsplikt

Annan än i 3 kap. avsedd näringsverksamhet är tillståndspliktig och förutsätter att Ålands landskapsregering beviljar ett näringstillstånd.

12 §

Ansökan om näringstillstånd

Näringsidkare ska ansöka om ett näringstillstånd i god tid före den tillståndspliktiga näringsverksamheten inleds. Näringsverksamheten får inte inledas före näringstillståndet har beviljats.

Tillståndsinnehavare är skyldiga att ansöka om ett nytt näringstillstånd om näringsverksamheten ändras så att näringstillståndet inte längre omfattar all verksamhet.

Om näringsverksamheten har inletts av oaktsamhet utan att landskapsregeringen har beviljat ett näringstillstånd ska näringsidkaren underrättas om skyldigheten att ansöka om ett näringstillstånd och sätta ut en tidsfrist för inlämnandet av ansökan om tillstånd.

I ansökan ska sökanden lämna uppgifter som identifierar näringsidkaren och preciserar vilken typ av näringsverksamhet som ansökan gäller. På begäran av landskapsregeringen ska sökanden särskilt lämna sådana uppgifter som är nödvändiga för prövningen av att näringsverksamheten är förenlig med i lag föreskrivna grunder för beviljande av tillstånd och de villkor som kommer att fastställas i näringstillståndet.

13 §

Tillståndsförfarandet

Landskapsregeringen ska behandla en ansökan om näringstillstånd utan dröjsmål.

Om det finns särskilt vägande skäl kan landskapsregeringen meddela att näringsverksamheten får inledas före ansökan har tagits upp till slutlig prövning och tillståndet har beviljats.

Om det finns särskilda skäl får ett näringstillstånd beviljas en juridisk person som håller på att bildas. I tillståndet ska som villkor föreskrivas att till landskapsregeringen ska meddelas utan dröjsmål när den juridiska personen har bildats.

Vid handläggningen av en ansökan om ett näringstillstånd tillämpas förvaltningslagen för landskapet Åland och övriga allmänna förvaltningsrättsliga bestämmelser, om inte annat föreskrivs i denna lag.

Närmare bestämmelser av teknisk natur som gäller innehållet i en ansökan om näringstillstånd och tillståndsförfarandet enligt denna paragraf kan utfärdas genom landskapsförordning.

14 §

Fysiska personers permanenta näringstillstånd

Landskapsregeringen ska bevilja ett permanent näringstillstånd åt en fysisk person som inte har näringsrätt med stöd av lag om personen har sin hemort på Åland och näringsidkarens verksamhet bedrivs på svenska.

När landskapsregeringen beviljar ett permanent näringstillstånd i enlighet med 1 mom. ska som villkor för tillståndet föreskrivas att

1) tillståndet gäller för en närmare avgränsad näringsverksamhet,

2) verksamheten ska bedrivas på svenska och att

3) den fysiska personens hemort ska vara på Åland.

Näringstillståndet förfaller om den fysiska personen erhåller näringsrätt med stöd av lag.

15 §

Juridiska personers permanenta näringstillstånd

Landskapsregeringen ska bevilja en juridisk person ett permanent näringstillstånd om

1) den juridiska personen har sin hemort på Åland,

2) minst en ordinarie styrelseledamot, eller dennes ersättare vid förfall, alternativt bolagsman har hembygdsrätt eller en pågående hemvistperiod på Åland under minst fem år, samt

3) näringsverksamheten bedrivs på svenska.

När landskapsregeringen beviljar ett permanent näringstillstånd i enlighet med 1 mom. ska som villkor för tillståndet föreskrivas att

1) tillståndet gäller för en närmare avgränsad näringsverksamhet,

2) den juridiska personen ska ha sin hemort på Åland,

3) det som föreskrivs i 1 mom. 2 punkten ska vara uppfyllt och att personen ska ha en faktisk anknytning till den juridiska personen, samt att

4) verksamheten ska bedrivas på svenska.

En juridisk person som är bolagsman i en sökande som avses i 1 mom. ska uppfylla de krav på hemort och sammansättning som ställs i det ifrågavarande momentet.

16 §

Permanent näringstillstånd vid särskilda förhållanden

Landskapsregeringen kan bevilja ett permanent näringstillstånd med avvikelse från det som föreskrivs i 14 § och 15 § om näringsverksamheten gäller basservice för samhällsfunktioner som är samhälleligt betydelsefull för Åland, eller om det i lag föreskrivs särskilda krav gällande utövandet av viss näring som är oproportionerligt svåra att uppfylla i förenlighet med det som föreskrivs i 14 § eller 15 §. Vid prövningen av ansökan ska särskilt beaktas näringsverksamhetens karaktär och den betydelse tillgången till verksamheten har för Åland.

När landskapsregeringen beviljar ett permanent näringstillstånd i enlighet med 1 mom. ska som villkor för tillståndet föreskrivas att det enbart gäller för närmare definierad basservice eller särskild i lag reglerad näringsverksamhet. I den mån detta är förenligt med tillståndets syfte och verksamhetens karaktär kan också fastställas sådana villkor som annars ska fastställas enligt 14 § 2 mom. eller 15 § 2 mom. i ett permanent näringstillstånd.

17 §

Tillfälligt näringstillstånd

Landskapsregeringen kan bevilja fysiska och juridiska personer ett tillfälligt näringstillstånd med avvikelse från de grunder och tillståndsvillkor som gäller vid beviljande av permanenta näringstillstånd. Dessa avvikelser kan inte gälla de grunder och villkor som förutsätter att verksamheten ska bedrivas på svenska.

När landskapsregeringen beviljar ett tillfälligt näringstillstånd ska som villkor föreskrivas att

1) verksamheten ska bedrivas på svenska och att

2) tillståndet gäller en närmare angiven näringsverksamhet och tidsperiod.

Tillfälliga näringstillstånd kan beviljas för en sammanlagd period som överstiger fem år enbart om det finns särskilt vägande skäl för detta.

18 §

Näringsregister

Landskapsregeringen ska upprätthålla ett näringsregister i syfte att stöda tillsynen av att näringsverksamheten sker i förenlighet med denna lag. I näringsregistret får föras in uppgifter både om de näringsidkare som har beviljats näringstillstånd och de som har näringsrätt med stöd av lag.

I registret får landskapsregeringen föra in uppgifter om

1) anmälningar som gjorts enligt 2 § 4 mom.,

2) de näringsidkare som har erhållit näringstillstånd,

3) beviljade näringstillstånd,

4) villkor och giltighetstider för näringstillstånd,

5) de näringsidkare som har näringsrätt med stöd av lag, samt

6) administrativa påföljder, varningar, återkallanden och straff som avses i denna lag.

Var och en har rätt att få information om de uppgifter som har förts in i registret i enlighet med offentlighets- och dataskyddslagstiftningen. Offentliga uppgifter om de näringsidkare som har rätt att idka näring och den grund som rätten baserar sig på kan publiceras på landskapsregeringens webbplats i enlighet med dataskyddslagstiftningen.

Landskapsregeringen får utan hinder av sekretessbestämmelser lämna uppgifter från näringsregistret till åklagar- och polismyndigheter för utredning av brott eller för väckande av åtal.

5 kap.
Tillsyn och påföljder

19 §

Tillsynsmyndighet

Tillsyn enligt denna lag utövas av landskapsregeringen. För tillsynen av bestämmelserna i 2 kap. gäller det som föreskrivs i 8 §.

Bestämmelser om polisens skyldighet att ge handräckning åt myndigheter för fullgörande av en lagstadgad tillsynsskyldighet finns i 9 kap. 1 § i polislagen (FFS 872/2011), tillämplig på Åland i enlighet med landskapslagen (2021:12) om tillämpning på Åland av polislagen.

20 §

Tillsynsmyndighetens rätt att få uppgifter

En näringsidkare är skyldig att utan hinder av sekretessbestämmelser och på uppmaning lämna till landskapsregeringen de uppgifter som behövs för tillsynen av att verksamheten är förenlig med skyldigheterna i denna lag och med villkor som har fastställts i ett näringstillstånd.

På landskapsregeringens begäran ska andra myndigheter lämna de uppgifter som behövs för tillsyn enligt denna lag. Om en annan myndighet konstaterar att näringsverksamhet sker i strid med denna lag ska denna, utan hinder av sekretessbestämmelser, anmäla detta till landskapsregeringen.

21 §

Inspektion

Landskapsregeringen får vid tillsynen enligt denna lag inspektera en näringsidkares verksamhet och lokaler som används i verksamheten i syfte att utreda om näringsverksamheten är förenlig med denna lag. Näringsidkaren är skyldig att vid en granskning visa att verksamheten är förenlig med skyldigheterna i denna lag och med villkor som har fastställts i ett näringstillstånd.

I utrymmen som används för boende av permanent natur får inspektion utföras endast om det är nödvändigt för att utreda omständigheter som är föremål för inspektion och om det i det aktuella fallet finns motiverade och specificerade skäl att misstänka att brott skett eller kommer att ske så att påföljden kan vara ett fängelsestraff enligt denna lag eller strafflagen (39/1889).

Om utförandet av inspektioner gäller i övrigt det som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland.

22 §

Administrativa påföljder

Om en näringsidkare försummar att

1) lämna in en anmälan enligt 2 § 4 mom.,

2) söka ett näringstillstånd, trots tillståndsplikt, eller

3) lämna de uppgifter som behövs för tillsynen enligt 20 §

ska landskapsregeringen uppmana näringsidkaren att uppfylla sin skyldighet inom en utsatt tid. Landskapsregeringen ska förbjuda näringsverksamheten om näringsidkaren inte gör en anmälan eller söker om ett näringstillstånd inom den utsatta tiden.

Om landskapsregeringen anser att en näringsidkare som har näringsrätt med stöd av lag utövar näringen i strid med skyldigheterna i denna lag ska landskapsregeringen uppmana näringsidkaren att uppfylla sin skyldighet inom en utsatt tid.

Om de förseelser eller försummelser som har framkommit vid tillämpningen av 1 och 2 mom. kan rättas till inom den utsatta tiden kan landskapsregeringen ge näringsidkaren en anmärkning. Landskapsregeringen ska ge näringsidkaren en varning om försummelserna eller förseelserna är allvarliga och de fortgår trots uppmaning.

Landskapsregeringen kan förena en uppmaning eller ett förbud enligt denna paragraf med vite. Närmare bestämmelser om vite finns i landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.

23 §

Återkallande av näringstillstånd

Landskapsregeringen kan återkalla ett näringstillstånd för viss tid eller permanent.

Landskapsregeringen ska innan ett näringstillstånd återkallas eller en varning utdelas uppmana tillståndsinnehavaren att inom en utsatt tid rätta till brister eller försummelser gällande skyldigheterna i denna lag eller tillståndsvillkoren.

Landskapsregeringen kan ge tillståndsinnehavaren en anmärkning om de förseelser eller försummelser som har framkommit kan rättas till. Landskapsregeringen ska ge tillståndsinnehavaren en varning om försummelserna eller förseelserna gällande skyldigheterna i denna lag eller tillståndsvillkoren är allvarliga och de fortgår trots uppmaning.

Landskapsregeringen ska återkalla ett näringstillstånd om tillståndsinnehavarens försummelser eller förseelser gällande skyldigheterna i denna lag eller tillståndsvillkor är allvarliga och de fortgår trots en varning. Även om ingen varning getts kan landskapsregeringen återkalla ett näringstillstånd om tillståndsinnehavarens försummelser och förseelser tyder på uppenbar likgiltighet för skyldigheterna i denna lag eller tillståndsvillkoren. Landskapsregeringen ska inte återkalla ett näringstillstånd för en period som är längre än sex månader om ett permanent återkallande skulle vara oskäligt.

Landskapsregeringen ska återkalla ett näringstillstånd om tillståndsinnehavaren begär det.

Landskapsregeringen kan förena en uppmaning eller varning enligt denna paragraf med vite.

24 §

Polisanmälan

Landskapsregeringen kan göra en polisanmälan för de brott som avses i 27 § om näringsidkarens försummelser eller förseelser gällande skyldigheter i denna lag eller tillståndsvillkor är allvarliga eller om de fortgår trots uppmaning.

Landskapsregeringen ska inte göra en polisanmälan om överträdelsen som helhet betraktad ska anses som ringa och om näringsidkaren rättar till de brister eller försummelser som har framkommit.

25 §

Sökande av ändring i tillsynsmyndighetens beslut

Besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen. Besvärsanvisning ska fogas till ett sådant beslut på det sätt som föreskrivs i 42 § i förvaltningslagen för landskapet Åland.

Landskapsregeringen kan bestämma att ett beslut som fattats med stöd av denna lag ska iakttas trots eventuella besvär, såvida inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.

26 §

Avgifter

Landskapsregeringen beslutar om vilka prestationer som är avgiftsbelagda vid genomförandet av denna lag i enlighet med vad som föreskrivs i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet.

27 §

Straffbestämmelser

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

1) utövar näring utan att ha gjort den anmälan som avses i 2 § 4 mom.,

2) utövar näring utan att varken ha näringsrätt med stöd av lag eller näringstillstånd,

3) utövar näring i strid med villkor som ställs upp i ett näringstillstånd enligt 14–17 §§, eller

4) vägrar lämna till landskapsregeringen de uppgifter som behövs för tillsyn enligt 20 § 1 mom.

ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans, för brott mot bestämmelserna om rätt att utöva näring dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som genom oaktsamhet gör sig skyldig till en gärning som nämns i 1 mom. ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans, för näringsförseelse dömas till böter.

6 kap.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

28 §

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den

Genom denna lag upphävs landskapslagen (1996:47) om rätt att utöva näring.

29 §

Övergångsbestämmelser

Den som när denna lag träder i kraft har näringsrätt med stöd av lag eller som innehar en av landskapsregeringen beviljad näringsrätt får fortsätta näringsverksamheten utan att behöva söka ett näringstillstånd enligt denna lag. Den tidsmässiga begränsning för beviljandet av tillfälliga näringstillstånd som följer av 17 § 3 mom. tillämpas enbart på ansökningar som lämnas in efter att denna lag träder i kraft.

På en ansökan om tillstånd som anhängiggjorts före denna lag träder i kraft tillämpas den tidigare landskapslagen. Bestämmelserna i denna lag tillämpas dock på en sådan ansökan om detta leder till ett förmånligare slutresultat för den sökande.

Den som när denna lag träder i kraft innehar en av landskapsregeringen beviljad näringsrätt med striktare villkor har rätt att ansöka om att få sina tillståndsvillkor ändrade i förenlighet med denna lag.

Landskapsregeringen får i det näringsregister som avses i 18 § föra in motsvarande uppgifter om sådan näringsrätt med stöd av lag eller beviljad näringsrätt som fortsättningsvis är giltig efter att denna lag träder i kraft.

Landskapsförordningar som har utfärdats med stöd av landskapslagen om rätt att utöva näring förblir i kraft, om de inte annars strider mot bestämmelserna i denna lag.

30 §

Lagstiftningsordningen

Denna lag får inte ändras eller upphävas, inte heller får avvikelse från den göras på annat sätt än 35 § lagtingsordningen (2011:97) för Åland föreskriver.

__________________

Mariehamn den 31 augusti 2023

Ordförande

Rainer Juslin

Sekreterare

Susanne Eriksson

Lag- och kulturutskottets betänkande 13/2022-2023

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter