Lag- och kulturutskottets betänkande 5/2021-2022

Lagförslaget ansluter till landskapslagarna i det lagförslag (LF 14/2019-2020) som Ålands lagting beslöt om den 25 maj 2020. Republikens president konstaterade den 2 oktober 2020 att landskapslagen innebar ett överskridande av lagstiftningsbehörigheten och att den har förordnats förfalla.

Landskapsregeringen föreslår att rikets diskrimineringslag görs tillämplig i landskapet med behövliga avvikelser. Rättsområdet ansluter till internationell rätt, och unionsrätt. Tillämpningen är delad mellan landskapet och riket. Förslaget beaktar detta och är samtidigt ägnat att klargöra omfånget av ansvaret för likabehandling och förhindrande av diskriminering utan att i sak medföra stora ändringar.

Utskottets förslag

Utskottet föreslår att lagtinget antar lagförslagen i oförändrad lydelse förutom det första lagförslaget som föreslås antas med några mindre ändringar.

Utskottets synpunkter

Lagtinget antog den 25 maj 2020 en ny diskrimineringslag genom vilken rikets diskrimineringslag skulle göras tillämplig på Åland med behövliga avvikelser. Republikens president förordnade dock lagen att förfalla på basen av ett utlåtande från Högsta domstolen.

Högsta domstolens huvudsakliga invändning i utlåtandet gällande den tidigare antagna landskapslagen om förhindrande av diskriminering var att landskapslagens sakliga tillämpningsområde var oklart och att oklarheten var så omfattande att det blev fråga om en kränkning av 21 § grundlagen.

Utskottet anser i grunden att det ligger i sakens natur att lagtinget lagstiftar inom sitt behörighetsområde utan att detta uttryckligen måste framgå av lagtexten lika lite som det av lagar som antagits av Finlands riksdag måste framgå att lagen inte gäller i främmande stater eller inom lagtingets lagstiftningsbehörighet. Utskottet finner det vidare ligga i sakens natur att förvaltnings- och myndighetsuppgifter som avses i landskapslagar kan skötas på sådana sätt som markant skiljer sig från organisationen för motsvarande funktioner i riket. Utskottet finner inte detta problematiskt utan anser att det enbart innebär att självstyrelsens syfte uppfylls.

Högsta domstolen skriver att oklarheter i landskapslagens sakliga tillämpningsområde är ägnade att leda till problem vid tillämpningen av diskrimineringslagstiftningen och att myndigheterna i ett visst ärende måste veta om rikslagen som sådan ska tillämpas eller landskapslagen. Utskottet anser att detta är en ändamålsenlighetsbedömning som i första hand borde ankomma på lagstiftaren. Myndigheterna omfattas inte av samma krav på rättssäkerhet som individerna och till myndigheternas ansvarsområde hör att ha kännedom om sitt eget ansvarsområde samt att enligt grundläggande förvaltningsprinciper ex officio sända felaktigt adresserade ärenden vidare till behörig myndighet.

Högsta domstolens synpunkt att även enskilda individer med tanke på deras rättsställning och rättskydd måste veta om rikslagen eller landskapslagen tillämpas tangerar grundlagens 21 § om rättsskydd. Enligt grundlagens 21 § har var och en rätt att få sin sak behandlad av en domstol och att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat rättskipningsorgan. Vidare ska offentligheten vid handläggningen, rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut och rätten att söka ändring samt andra garantier för en rättvis rättegång och god förvaltning tryggas genom lag. Mot bakgrund av att självstyrelselagen antas i grundlagsenlig ordning anser utskottet att tröskeln för att grundlagen ska överträffa självstyrelselagen bör vara hög och att grundlagens 21 §, mot bakgrund av sin ordalydelse, inte bör tolkas extensivt.

Detaljmotivering

3 § Ålands ombudsmannamyndighet

Utskottet föreslår att bestämmelsen ändras så att Ålands ombudsmannamyndighet uttryckligen även ska sköta de tillsynsuppgifter som avses i blankettlagen till den del de grundar sig på lagtingets lagstiftningsbehörighet. Det föreslagna tillägget är avsett att utgöra en avvikelse från bestämmelserna i 4 kap. i rikets diskrimineringslag om tillsyn.

Utskottet noterar att såväl Ålandsdelegationen som Högsta domstolen vid ett flertal tillfällen påpekat att bestämmelser i blankettlagar om att åländska myndigheter på Åland ska sköta förvaltningsuppgifter ”till den del förvaltningen grundar sig på lagtingets lagstiftningsbehörighet” är vaga och kan leda till oklarhet vid tillämpningen och att sådana bestämmelsen är betänkliga med hänsyn till den enskildes rättsskydd. Bestämmelserna har dock formellt sett inte ansetts utgöra en överträdelse av lagstiftningsbehörigheten. Utskottet önskar därför förtydliga att avsikten således är att Ålands ombudsmannamyndighet inom lagtingets behörighet ska sköta de tillsynsuppgifter som enligt rikslagens 18 § mom. ankommer på diskrimineringsombudsmannen, diskriminerings- och jämställdhetsnämnden samt arbetarskyddsmyndigheterna.

Vidare föreslår utskottet att bestämmelsen i förslagets 2 mom. ”Särskilda bestämmelser om de arbetsrättsliga frågor samt de om närings- och offentlighetsrättsliga frågor som rör rikets behörighet finns i rikets lagstiftning.” utesluts eftersom det bara är fråga om en upplysning som om möjligt bör undvikas.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 26 januari 2022 inbegärt lag- och kulturutskottets yttrande i ärendet.

Utskottet har i ärendet hört vicelantrådet Harry Jansson och chefen för Ålands Ombudsmannamyndighet Johanna Fogelström-Duns.

I ärendets avgörande behandling deltog ordförande Rainer Juslin, viceordföranden Jan Salmén, ledamöterna Annette Bergbo, Jessy Eckerman, Liz Mattsson, Markus Måtar och Mika Nordberg.

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att lagtinget antar lagförslag nr 2 – 7 i oförändrad lydelse samt

att lagtinget antar det första lagförslaget i följande lydelse:

L A N D S K A P S L A G
om tillämpning av diskrimineringslagen

I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

1 §

Lagens syfte

Denna lags syfte är att främja likabehandling, att förebygga diskriminering samt att effektivisera rättssäkerheten för den som utsatts för diskriminering.

2 §

Lagens tillämpningsområde

Med de avvikelser som anges i denna lag tillämpas bestämmelserna i diskrimineringslagen (FFS 1325/2014), nedan kallad rikslagen. Denna lag är tillämplig avseende

1) Ålands lagtings förvaltning och dess underlydande organ,

2) Ålands landskapsregerings förvaltning och dess underlydande organ,

3) kommunernas förvaltning och deras underlydande organ samt

4) verksamheter som inom lagtingets behörighet yrkesmässigt tillhandahåller varor eller tjänster för allmänheten.

Ändringar i rikslagen tillämpas på Åland från det att de träder i kraft i riket om inte annat följer av denna lag.

Hänvisningar i rikslagen till andra bestämmelser i rikslagstiftningen ska inom lagtingets behörighet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.

3 §

Ålands ombudsmannamyndighet

Ålands ombudsmannamyndighet, som avses i landskapslagen (2014:33) om Ålands ombudsmannamyndighet, sköter de tillsynsuppgifter som avses i denna landskapslag, till den del förvaltningen grundar sig på lagtingets lagstiftningsbehörighet.

(Uteslutning).

4 §

Avvikelser från tillämpningen av rikslagen

Bestämmelser i självstyrelselagen för Åland och jordförvärvslagen (1975:7) för Åland, eller i en lag som stöder sig på dessa bestämmelser, angående krav på kunskaper i svenska, eller på innehav av åländsk hembygdsrätt eller finskt medborgarskap, ska inte betraktas som diskriminering i fråga om villkor som rör

1) tillträde till verksamhet som egenföretagare och till yrkesutövning,

2) tillträde till yrkesvägledning, yrkesutbildning och omskolning, inklusive yrkespraktik eller

3) tillträde till tjänst samt tjänstevillkor hos lagtinget, landskapsregeringen eller dem underlydande myndigheter, kommunerna eller kommunalförbund

Med avvikelse från 20 § 1 mom. och 21 § 1 mom. rikslagen kan inte Ålands ombudsmannamyndighet fastställa förlikning mellan parter så som en lagakraftvunnen dom.

Med avvikelse från 20 § 2 mom. rikslagen kan Ålands ombudsmannamyndighet på begäran av en annan myndighet, eller en sammanslutning som främjar likabehandling, ge utlåtande i ärenden som är av betydelse för tolkningen av denna lag, om inte saken omfattas av rikets diskriminerings- och jämställdhetsnämnds behörighet, en arbetarskyddsmyndighets behörighet eller gäller tolkning av till rikets behörighet hörande frågor om arbets- eller tjänstekollektivavtal. Med hörande av diskrimineringsombudsmannen i domstolsärende enligt 27 § rikslagen avses i landskapet Åland hörande av Ålands ombudsmannamyndighet.

Bestämmelserna i 21 § rikslagen om en rätt att föra ärenden till rikets diskriminerings- och jämställdhetsnämnd är inte tillämpliga.

5 §

Vite

Om någon trots påpekanden från Ålands ombudsmannamyndighet inte rättar sig efter denna lag kan Ålands ombudsmannamyndighet förelägga denne att fullgöra sina skyldigheter enligt landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.

Innan vite föreläggs eller döms ut ska den som berörs höras i ärendet i enlighet med bestämmelserna i 28 § förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.

6 §

Besvär över föreläggande och utdömande av vite

Besvär över beslut om föreläggande och utdömande av vite anförs hos Ålands förvaltningsdomstol inom 30 dagar från delgivningen av beslutet.

7 §

Ikraftträdelsebestämmelse

Denna lag träder i kraft den

Med ikraftträdandet av denna lag upphävs landskapslagen (2005:66) om förhindrande av diskriminering.

Sådana likabehandlingsplaner som krävs enligt denna lag ska ha utarbetats av berörda myndigheter, utbildningsanordnare och skolor, arbetsgivare samt övriga berörda aktörer senast inom två år efter denna lags ikraftträdande.

__________________

Mariehamn den 8 mars 2022

Ordförande

Rainer Juslin

Sekreterare

Susanne Eriksson

Lag- och kulturutskottets betänkande 5/2021-2022

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter