Lag- och kulturutskottets betänkande 6/2012-2013

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny polislag för Åland. Samtidigt upphävs den nuvarande polislagen för landskapet Åland. I den nya lagen kommer de viktigaste bestämmelserna om polisens uppgifter, de allmänna principer som polisen ska iaktta i sin verksamhet, målen för verksamheten, polisens befogenheter och medborgarnas skyldigheter mot polisen, att finnas samlade.

Den nya polislagen liknar till många delar den gällande polislagen, men innehåller även en del nyheter. Lagen har som helhet fått en ny struktur och gjorts mer detaljerad. Bland annat föreslås bestämmelserna om polisens befogenheter bli exaktare och mera heltäckande än de nuvarande. Den nya polislagen följer i huvudsak rikets nya polislag.

Lagförslaget innehåller även ett förslag till ändrad organisation för Ålands polismyndighet, som medför att det rådgivande organet polisdelegationen ersätts med ett mer styrande organ i form av en styrelse. Genom förslaget förstärks den demokratiska insynen och det medborgerliga inflytandet i polismyndigheten. Polismyndigheten kommer även framdeles att ledas av polismästaren, men polismästaren kommer vid sin sida att ha en styrelse med begränsat ansvar.

Samtidigt föreslår landskapsregeringen att såväl landskapslagen om Ålands polismyndighet som räddningslagen för landskapet Åland anpassas till den administrativa sammanslagning som i praktiken redan har genomförts mellan landskapsalarmcentralen och Ålands polismyndighet. Dessutom föreslås vissa mindre ändringar av landskapslagar som tangerar polislagen.

Avsikten är att de föreslagna lagarna ska träda i kraft den 1 januari 2014. Bestämmelser som däremot gäller förändringar i polisorganisationen föreslås träda i kraft så snart som möjligt.

Utskottets förslag

Utskottet föreslår att landskapslagarna antas med vissa mindre ändringar av närmast teknisk natur.

Utskottets synpunkter

Lagstiftningstekniken

Utskottet konstaterar i likhet med landskapsregeringen att rikets polislag kommer att ändras den 1 januari 2014 och att den delade lagstiftningsbehörigheten på polisens område medför att en stor del av bestämmelserna i rikets nya lag blir direkt gällande i landskapet. Av denna orsak välkomnar utskottet landskapsregeringens lagförslag som tar sikte på att också en ny åländsk polislag ska träda i kraft den 1 januari 2014.

Utskottet konstaterar att det finns fördelar med s.k. fulltextlag eftersom det blir lättare för medborgarna att hitta alla bestämmelser samlade i en och samma lag oavsett om det är fråga om landskapets eller rikets lagstiftningsbehörighet. Utskottet omfattar förslaget att polislagen ingår i landskapets egen lagsamling som fulltextlag även om den till betydande delar innehåller bestämmelser som faller under rikets lagstiftningsbehörighet. Förutom de argument om överskådlighet som uttryckts i framställningen motiveras detta även av den centrala ställning som den egna poliskåren och den åländska behörigheten över allmän ordning och säkerhet intar i den åländska självstyrelsen. Samtidigt konstaterar utskottet att en fulltextlag för att vara överskådlig och informativ kontinuerligt måste uppdateras i takt med att rikslagen ändras till den del det i fulltextlagen finns bestämmelser av rikslagstiftningsnatur. Om lagen inte uppdateras kontinuerligt i fråga om ändringar som gäller riksbehörighet kan innehållet bli direkt vilseledande. Med beaktande av de grundläggande fri och rättigheterna är det av särskild betydelse att polislagen är korrekt, tydlig och förutsägbar. Även landskapsregeringen konstaterar i sitt lagförslag att den valda lagstiftningsmodellen medför att de förändringar som framdeles görs i rikets polislag kontinuerligt måste följas upp så att regelkonflikter och tolkningsproblem kan undvikas vid tillämpningen av den åländska polislagen.

Liksom lagtinget tidigare påtalat finns det ett stort behov i landskapet av en kontinuerligt uppdaterad lagbok på internet. Utskottet vill framhålla att detta bör vara en beståndsdel i den digitala agenda som landskapsregeringen nu börjar förverkliga. Genom en sådan uppdaterad lagbok skulle överskådligheten ytterligare öka.

Styrelsen för polismyndigheten

Inom landskapsregeringen och polismyndigheten har det enligt lagförslaget en längre tid pågått ett arbete med att reformera polismyndighetens organisation i avsikt att skapa ett effektivare och mer flexibelt arbetssätt inom ramen för tilldelade resurser. Landskapsregeringen föreslår nu att den förtroendevalda polisdelegationen ersätts av ett mer styrande organ i form av en styrelse med begränsat ansvar. Syftet är att öka den demokratiska insynen och det medborgerliga inflytandet i polismyndigheten. Avsikten är dock att polismyndigheten även framdeles ska ledas av polismästaren som utses av landskapsregeringen.

Styrelsen för polisen ska tillsättas av landskapsregeringen för den tid under vilken regeringens mandatperiod varar. Styrelsen består av sex medlemmar och landskapsregeringen utser en ordförande och en viceordförande bland dem. Juridisk sakkunskap ska vara företrädd i styrelsen och dess medlemmar får inte vara anställda vid polismyndigheten.

Enligt lagförslaget ska styrelsen biträda polismästaren i arbetet med att utveckla myndighetens verksamhet. Styrelsen ska dessutom fatta beslut om polismyndighetens allmänna verksamhetsmål, berättelsen över polismyndighetens verksamhet samt om ett förslag till polismyndighetens budget. Styrelsen ska vidare följa polismyndighetens verksamhet och ta aktiv del i arbetet med att utveckla polismyndigheten samt föreslå de åtgärder som styrelsen finner motiverade. Dessutom ska styrelsen avge utlåtanden i principiellt viktiga frågor och den har ett särskilt ansvar för att se till att alla delar av verksamheten fungerar på svenska. Enligt lagförslaget ska styrelsen uttryckligen inte ha rätt att fatta beslut i polisoperativa frågor.

Utskottet konstaterar att den nya organisationen innebär att myndigheten ska styras av en styrelse och ledas av polismästaren. Enligt vad utskottet fått erfara är avsikten att styrelsen ska ha klart avgränsade uppgifter som ligger på ett övergripande plan medan den operativa dagliga verksamheten ska ledas av polismästaren. Utskottet betonar vikten av att besluts- och kommunikationsvägarna är tydliga, mellan å ena sidan landskapsregeringen och andra sidan den nya styrelsen och polismyndigheten.

Utskottet konstaterar att styrelsen i det löpande arbetet är betjänt av en kontinuerlig dialog med landshövdingen. Detta gäller särskilt ifråga om ansvaret för att verksamheten ska fungera på svenska där bl.a. utbildning i olika former ska finnas tillgänglig på svenska. Utskottet finner det därför angeläget att landshövdingen bereds tillfälle att närvara vid styrelsens sammanträden när frågor av gemensamt intresse behandlas.

Den föreslagna organisationsformen uppvisar, enligt vad utskottet fått erfara, stora likheter med motsvarande organisation i Sverige där en omfattande utvärdering gjorts inom ramen för den s.k. polisorganisationskommittén. Kommittén konstaterar att polisstyrelserna, vars formella uppgifter är att fatta beslut om budget och verksamhetsplan samt att höras i frågor av större vikt, i teorin har relativt omfattande befogenheter som dock i praktiken utnyttjas i en relativt liten grad. Styrelserna utgör ändå i viss mån en garanti för en demokratisk insyn i polisverksamheten eftersom polisstyrelsen kan få information som inte kan ges ut till allmänheten.

Trots nämnda fördelar med polisstyrelserna utmynnar polisorganisationskommitténs utredning i ett förslag enligt vilket styrelserna ska ersättas av regionala insynsråd och av en tillsynsmyndighet. Dessutom inrättas en s.k. allmänhetens kontaktpunkt. Syftet med den nya organisationen är att bibehålla den demokratiska insynen samtidigt som ansvaret för polisverksamheten renodlas. Dagens system har nämligen ansetts som för otydligt och det har i vissa fall lett till spänningar mellan styrelsen och myndighetschefen i fråga om gränsdragningen mellan den strategiska och den operativa verksamheten. Utredningen visar dock att ju mindre orterna är desto färre konflikter har uppstått mellan styrelsen och myndighetschefen och att långvariga styrelsemedlemmar kan vara en stor tillgång för polismästaren.

Utskottet betonar liksom landskapsregeringen, att styrelsen inte får fatta beslut i polisoperativa frågor, vilket bl.a. innebär att polisstyrelsen inte ska lägga sig i enskilda ärenden utan verka på det övergripande planet. Det är därför viktigt att gränsen för polisstyrelsens befogenheter är klart och tydligt angiven i lagtexten. I landskapslagen om Ålands polismyndighet 1c § anges styrelsens ansvar och uppgifter. Enligt motiveringen till paragrafen ska styrelsen fatta beslut om polismyndighetens allmänna verksamhetsmål och om berättelsen över polismyndighetens verksamhet samt tillställa landskapsregeringen de båda dokumenten. Utskottet föreslår här i förtydligande syfte en ändring av paragrafen så att det klart framgår att styrelsen inte enbart ska agera postlåda utan fatta beslut i båda ärenden.

Utskottet föreslår även en ändring av 2 § om personalen så att det klart ska framgå att polismyndigheten leds av en chef för polismyndigheten som benämns polismästare. Ändringen är av språklig natur.

Föreskrifter och anvisningar

Enligt lagförslaget kan landskapsregeringen inom landskapets behörighet meddela polisen närmare föreskrifter och anvisningar om de åtgärder som ska vidtas av polisen enligt polislagen för Åland och enligt landskapslagen om Ålands polismyndighet.

Utskottet finner det ändamålsenligt att det på föreslaget sätt i lagtexterna tas in fullmakter för landskapsregeringen att utfärda bindande föreskrifter. I samband med att landskapsregeringen utfärdar föreskrifterna och de närmare bestämmelserna torde regeringen konstatera vilka bestämmelser som rör rikets behörighetsområde och därmed redan är gällande i landskapet och samtidigt fatta beslut om de bestämmelser och föreskrifter som faller inom landskapets behörighet.

Räddningslagen

Landskapsregeringen föreslår även en anpassning av lagstiftningen till den administrativa sammanslagning som i praktiken redan genomförts mellan landskapsalarmcentralen och Ålands polismyndighet.

Enligt 90 § i räddningslagen om undersökning av olyckor ska polisen företa en polisundersökning för att reda ut brandorsaken vid sådana eldsvådor som har lett till dödsfall, allvarliga personskador eller betydande egendomsskador. Utskottet föreslår här en mindre förändring så att ordet ”allvarliga” stryks framför begreppet personskador eftersom det är polisen som har sakkunskapen i fråga om utredningar och som därför bör utreda alla bränder med personskador.

Utskottet noterar att man från räddningsledningens sida i samband med remissen av lagpaketet framfört ett förslag om ett förtydligande av polislagens 9 kap. 2 § så att det av lagtexten skulle framgå att den kommunala räddningsmyndigheten kan bistå polisen med trafikdirigeringsuppgifter i samband med räddningsinsatser. Utskottet konstaterar här att något förtydligande inte är motiverat i detta sammanhang och att räddningslagens 57 § redan innehåller bestämmelser som möjliggör för räddningsmyndigheten att bistå polisen med trafikdirigeringsuppgifter i samband med räddningsinsatser. I sammanhanget kan det framhållas att det är räddningsledaren som har det övergripande ansvaret och som måste se till att samordningen med andra myndigheter fungerar i samband med olyckor.

I remissutlåtandet från räddningsmyndigheter föreslås även att det enligt lagen ska inrättas en samrådsgrupp för alarmcentralen med företrädare för polisen, ÅHS och räddningsmyndigheterna. Utskottet konstaterar att frågan är av operativ art och förutsätter att ledande personer tillser att det finns ett fungerande samarbete och bra rutiner för samverkan.

Utskottet konstaterar slutligen att räddningslagen i dess helhet är i behov av en översyn och ser fram emot att landskapsregeringen kommer med ett lagförslag vid ett senare tillfälle.

Militärens ingripande

I landskapsregeringens föreliggande lagförslag har bestämmelser om militärens ingripande genomgående tagits bort där de finns med i motsvarande rikslagstiftning. Lagförslaget saknar i detta avseende en närmare motivering.

Enligt konventionen om icke-befästande och neutralisering av Ålandsöarna av den 20 oktober 1921, artikel IV, får inte något militär land, sjö- eller luftstyrka tillhörande någon som helst makt intränga eller uppehålla sig inom den demilitariserade zonen. I artikeln finns dock några undantag som gäller i fredstid. Bland annat sägs att utöver den reguljära polispersonal som är nödvändig för upprätthållande av ordning och allmän säkerhet inom zonen och som är organiserad i överensstämmelse med de allmänna bestämmelser som gäller i den finska republiken, får Finland, därest utomordentliga omständigheter så kräver, dit införa och där temporärt hålla andra väpnade styrkor som är strängt nödvändiga för ordningens upprätthållande.

Utskottet konstaterar med andra ord att det enligt konventionen är tillåtet för Finland att under vissa förutsättningar införa och temporärt hålla väpnade styrkor för att upprätthålla ordningen på Åland. Eftersom artikel IV utgör ett undantag till det allmänna demilitariseringssyftet med konventionen måste undantagsbestämmelsen dock tillämpas synnerligen restriktivt.

Enligt självstyrelselagens 18 § 6 punkt tillkommer lagstiftningsbehörigheten i fråga om allmän ordning och säkerhet landskapet med de undantag som nämns i 27, 34 och 35 punkterna i 27 §. Enligt 27 § 34 punkten hör försvarsväsendet liksom ordningsmaktens verksamhet för tryggande av statens säkerhet, försvarstillstånd och beredskap inför undantagsförhållande till rikets behörighet. Enligt regeringens proposition (1990 rd – RP nr 73) omfattar begreppet ”ordningsmaktens verksamhet för tryggande av statens säkerhet” regleringen av skyddspolisens verksamhet och bl.a. lagstiftningen om bekämpning av terrorism.

Utskottet konstaterar att om hela Finlands säkerhet hotas, t.ex. genom en terrorhandling, får militären ingripa även på Åland på de villkor som anges i 1921-års konvention. Eftersom försvarsväsendet och lagstiftningen om bekämpning av terrorism enligt självstyrelselagen hör till rikets behörighet sker ett sådant ingripande på beslut som fattas i riket. Om en sådan situation däremot uppstår att enbart Ålands säkerhet är i fara har riket skyldighet att bistå landskapet enligt 31 § självstyrelselagen. En begäran från landskapsregeringen kan även rikta sig till försvarsmakten som dock enbart kan komma till den demilitariserade zonen under förutsättning att villkoren i 1921-års konvention är uppfyllda. Beslut om begäran enligt 31 § självstyrelselagen ska fattas av landskapsregeringen och någon fullmakt för polisen att begära handräckning finns inte i den föreslagna polislagen vilket utskottet finner ändamålsenligt.

Lagtinget har anledning att senare återkomma till denna fråga i samband med behandlingen av den demilitariseringspolicy som landskapsregeringen planerar överlämna till lagtinget.

Polisens visuella profil

I polislagens 9 kap 11 § föreslås att landskapsregeringen genom landskapsförordning kan utfärda närmare bestämmelser bland annat om polisens emblem och tjänstemärken. Utskottet föreslår ett förtydligande så att landskapsregeringen även kan utfärda bestämmelser om tjänstemärke, utseendet på polisens fordon samt grafiska profil. Lagtinget har i tidigare sammanhang påpekat detta.

Ekonomiska verkningar

Som det framhålls i lagförslaget kommer förändringen av organisationen för Åland polismyndighet att medföra en utökad byråkrati i och med att ett nytt beslutorgan införs vid myndigheten. För att inte behöva ta resurser från den befintliga polisverksamheten avser landskapsregeringen att i samband med den budgetberedning som ansluter sig till den föreslagna lagstiftningens ikraftträdelsetidpunkt, ta behovet av tilläggsresurser till övervägande.

Enligt utskottets mening bör landskapsregeringen även på sikt utreda fördelningen mellan Åland och Finland i fråga om finansieringen av myndigheter som liksom polisen sköter uppgifter som hänför sig både till landskapets och rikets behörighetsområden.

Polisväktare

Ålands polisförening r.f. har i sitt remissyttrande till landskapsregeringen framfört att det i 10 § polislagen för Åland saknas bestämmelser om väktare. Utskottet konstaterar här att det i den åländska landskapsförordningen inte finns några bestämmelser om väktare samt att polismästaren enligt 10 § 2 mom. beslutar om användningen av uniformer i andra sammanhang.

Övriga ändringar

Utskottet föreslår dessutom ett antal mindre andringar av lagtexterna. Ändringarna är av antingen språklig eller teknisk natur.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 12 november 2012 inbegärt lag- och kulturutskottets yttrande över lagförslaget.

Utskottet har i ärendet hört kansliministern Gun-Mari Lindholm, landshövding Peter Lindbäck, ordföranden för Ålands brand- och räddningsförbund Johan Ehn, lagberedaren Hans Selander, juristen vid landskapsregeringens rättsserviceenhet Camilla Hägglund, polismästaren Teijo Ristola samt förtroendemannen Christoffer Ahlfors och viceordföranden Erik Lundén från Ålands polisförening r.f., biträdande brandchefen Thomas Mattsson, f.d. polismästaren Björn Andersson samt ordföranden för svenska regeringens polisorganisationskommitté Nils Öberg (per telefon).

I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Katrin Sjögren, viceordföranden Göte Winé samt medlemmarna Harry Jansson, Axel Jonsson, Carita Nylund, Roger Slotte och Wille Valve.

Ordföranden Katrin Sjögren samt ledamoten Axel Jonsson har inte till alla delar kunnat omfatta utskottets beslut och fogar därför varsin reservation till betänkandet.

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att lagtinget antar de fjärde, femte, sjätte, sjunde och åttonde lagförslagen utan ändringar samt

att lagtinget antar de första, andra och tredje lagförslagen i följande lydelser:

1.

P O L I S L A G
för Åland

(Ingressen lika som i lagförslaget).

1 kap.
Allmänna bestämmelser

1 - 12 §§

(Lika som i lagförslaget).

2 kap.
Allmänna befogenheter

1 - 20 §§

(Lika som i lagförslaget).

21 §

Gränskontroll och tullåtgärder

En polisman har rätt att i gränskontrolluppdrag utföra gränskontroll enligt gränsbevakningslagen (FFS 578/2005) vid ett gränsövergångsställe eller på någon annan plats som avses i 14 § i gränsbevakningslagen med de befogenheter som anges i 28 och 29 §§ i den lagen.

(2 mom. lika som i lagförslaget).

22 §

Behandling av personer i förvar hos polisen

I lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen föreskrivs om behandlingen av häktade, anhållna och gripna som med stöd av lag hålls i förvar hos polisen.

3 kap.
Säkerhetskontroller i polisens lokaler

1 §

Säkerhetskontroll

(1 - 4 mom. lika som i lagförslaget).

Säkerhetskontroller ska utföras så att de inte medför onödig olägenhet för den som kontrolleras eller (uteslutning) skadar egendom.

2 – 4 §§

(Lika som i lagförslaget).

4 kap.
Teknisk övervakning och rätt att få information

1 – 3 §§

(Lika som i lagförslaget).

5 kap.
Hemliga metoder för inhämtande av information

1 – 65 §§

(Lika som i lagförslaget).

6 kap.
Polisundersökning

1 – 4 §§

(Lika som i lagförslaget).

7 kap.
Tystnadsplikt och tystnadsrätt

1 – 6 §§

(Lika som i lagförslaget).

8 kap.
Skadestånd och arvoden

1 – 7 §§

(Lika som i lagförslaget).

9 kap.
Särskilda bestämmelser

1 – 8 §§

(Lika som i lagförslaget).

9 §

Besvär

Ett beslut som polismyndigheten fattat med stöd av denna lag får överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol.

(2 mom. lika som i lagförslaget).

10 §

(Lika som i lagförslaget).

11 §

Närmare bestämmelser

Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om

1) polisens funktionella ledningsförhållanden,

2) polisens emblem, tjänstemärke, utseendet på polisens fordon samt grafiska profil i övrigt,

3) hur polismäns ställning ska anges och polismän identifieras,

4) tecken och metoder vid stoppande av fordon.

Statsrådets och inrikesministeriets förordningar med närmare bestämmelser om

1) maktmedels- och skyddsredskap,

2) anmälningar och utredningar om utövande av befogenheter enligt internationella överenskommelser,

3) förvaring av egendom som tagits om hand,

4) polisundersökning,

5) automatisk övervakning av vägtrafiken,

6) definitioner av användningen av maktmedel, utbildning i användningen av maktmedel, träning i och uppföljning av användningen av maktmedel, rätt att bära maktmedelsredskap, förvaring av maktmedelsredskap och övervakning av användningen av maktmedel,

7) fasttagande, förvaring och avlivande av djur,

8) handräckning till andra än tullverket och gränsbevakningsväsendet,

9) registrering av polisåtgärder och

10) tekniskt utförande av säkerhetskontrollåtgärder, hur säkerhetskontroller ska ordnas i praktiken och om ordnande av säkerhetskontrollutbildning

ska iakttas i landskapet, om inte landskapsregeringen inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet genom landskapsförordning beslutat om avvikelser från riksbestämmelserna. Avvikelser kan inte göras till den del ärendet hör till området för lag.

( 2 mom. lika som lagförslaget)

12 §

(Lika som i lagförslaget).

__________________

2.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om Ålands polismyndighet

(Ingressen lika som i lagförslaget).

1 §

(Lika som i lagförslaget).

1a §

Styrelse

(1 mom. lika som i lagförslaget).

Juridisk sakkunskap ska vara företrädd i styrelsen. Styrelsens medlemmar och ersättare får inte vara anställda vid Ålands polismyndighet.

(3 mom. lika som i lagförslaget).

1b §

(Lika som i lagförslaget).

1c §

Styrelsens ansvar och uppgifter

Styrelsen ska biträda polismästaren i arbetet med att utveckla myndighetens verksamhet mot de mål som lagting och landskapsregeringen satt upp för verksamheten. Styrelsen ska dessutom

1) årligen besluta om samt tillställa landskapsregeringen polismyndighetens allmänna verksamhetsmål,

2) årligen besluta om samt tillställa landskapsregeringen polismyndighetens budgetförslag,

3) årligen besluta om samt tillställa landskapsregeringen en berättelse över polismyndighetens verksamhet,

4) följa polismyndighetens verksamhet,

5) ta aktiv del i arbetet med att utveckla polismyndighetens verksamhet,

6) föreslå de åtgärder som styrelsen finner motiverade

7) avge utlåtanden i principiellt viktiga frågor som gäller polismyndigheten samt

8) se till att alla delar av verksamheten fungerar på svenska.

(2 mom. lika som i lagförslaget).

2 §

Personal

Polismyndigheten leds av en chef för polismyndigheten. Chefen benämns polismästare.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

4, 5a – 5g och 11 §§

(Lika som i lagförslaget).

__________________

(Ikraftträdelsebestämmelsen lika som i lagförslaget).

__________________

3.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av räddningslagen för landskapet Åland

(Ingressen lika som i lagförslaget).

5, 15 och 31§§

(Lika som i lagförslaget).

9 kap.

Central alarmeringsförvaltning

55 – 56, 64 – 65 samt 68 och 89 §§

(Lika som i lagförslaget).

90 §

Undersökning av olyckor

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Polisen ska företa en polisundersökning enligt 6 kap. 1 § i polislagen ( : ) för Åland för att reda ut brandorsaken vid sådana eldsvådor som har lett till dödsfall, (uteslutning) personskador eller betydande egendomsskador.

__________________

(Ikraftträdelsebestämmelsen lika som i lagförslaget).

Mariehamn den 14 mars 2013

Ordförande

Katrin Sjögren

Sekreterare

Susanne Eriksson


	Ålands lagting	RESERVATION
	Lagtingsledamot	Datum
	Katrin Sjögren	2013-03-19



	Till Ålands lagting

Reservation mot lag- och kulturutskottets betänkande nr 6/2012-2013 gällande ny polislag

Polislagstiftningen kommer inom en snar framtid ånyo att revideras. Det skulle då vara ändamålsenligt att dela upp lagen i en operativ polislag som utformas som en blankettlag samt en polisförvaltningslag.

Den operativa delen av polislagstiftningen hör till stor del inte till åländsk behörighet och är därmed identisk med rikslagstiftningen. För att lagstiftningstekniken ska fungera med en s.k. fulltextlag måste den uppdateras kontinuerligt vilket tar stora resurser i anspråk av den redan knappa lagberedningsresursen.

Om fulltextlagen inte uppdateras även i fråga om ändringar som enbart gäller riksbehörighet förfelas hela syftet eftersom lagen då blir direkt missvisande och regelkonflikter, rättsosäkerhet och tolkningsproblem kan uppstå.

Med anledning av det ovanstående föreslår jag

att lagtinget beslutar uppmana landskapsregeringen att vid den förestående revideringen av polislagstiftningen dela upp lagen i en operativ polislag som utformas som en blankettlag samt en polisförvaltningslag.

Mariehamn den 19 mars 2013

Katrin Sjögren


	Ålands lagting	RESERVATION
	Lagtingsledamot	Datum
	Axel Jonsson	2013-03-19



	Till Ålands lagting

Reservation mot lag- och kulturutskottets betänkande nr 6/2012-2013 gällande ny polislag

Undertecknad har under utskottsbehandlingen motsatt sig att landshövdingen borde ha en central funktion i den föreslagna polisstyrelsen. Polisstyrelsen saknar inte på något sätt enligt lagförslagen möjlighet att höra landshövdingen då styrelsen anser det behövligt. Jag anser dock att styrelser för åländska myndigheter såsom styrelsen för Ålands polismyndighet bör ha mandat att agera självständigt, oberoende inblandning av representanter för den finska statsmakten.

Med anledning av det ovanstående föreslår jag

att meningen ”Utskottet finner det därför angeläget att den nya styrelsen tar initiativ till att landshövdingen närvarar vid sammanträden där frågor av gemensamt intresse behandlas.”, under rubriken ”Styrelsen för polismyndigheten” i betänkandets motiveringar stryks.

Mariehamn den 19 mars 2013

Axel Jonsson

Lag- och kulturutskottets betänkande 6/2012-2013

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter