Lagförslag 12/2019-2020
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 12/2019–2020 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2020-03-12 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ändringar i kommunalbeskattningen av företag, näringsidkare och jordbrukare 2020–2027
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att en lag om höjda avskrivningar på maskiner, inventarier och andra därmed jämförbara lösa anläggningstillgångar skatteåren 2020–2023 görs tillämplig vid kommunalbeskattningen genom en blankettlag. Den föreslagna lagen är tidsbunden och ger skattskyldiga som bedriver näringsverksamhet eller jordbruk rätt att göra en dubbelt så stor avskrivning på anskaffningsutgifterna för lösa anläggningstillgångar som tas i bruk under åren 2020–2023.
Med hänvisning till att den ovannämnda lagen bedöms påverka kommunernas skatteintäkter under åren 2020–2027 har fördelningen av samfundsskatten mellan de olika skattetagarna ändrats i riket. Landskapsregeringen föreslår därför att skattesatserna för samfund och samfällda förmåner vid kommunalbeskattningen ändras under dessa år. Förslaget innebär att de totala skattesatserna för samfund och samfällda förmåner förblir oförändrade under hela perioden, det vill säga 20 respektive 26,5 %.
INNEHÅLL
2.1. Ny lagstiftning om skattelättnader åren 2020–2023
2.2. Ändrad fördelning av samfundsskatten mellan staten och kommunerna åren 2020–2027
3. Överväganden och landskapsregeringens förslag
3.1. Lagstiftning om höjda avskrivningar
3.2. Kommunalskattesatsen för samfund och samfällda förmåner
4. Förslagets retroaktiva verkan
6. Beredningen av förslaget och dess ikraftträdande
L A N D S K A P S L A G om skattelättnader vid kommunalbeskattningen för skatteåren 2020–2023
L A N D S K A P S L A G om temporär ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland
Motivering
1. Gällande lagstiftning
Lagstiftningsbehörigheten på skatteområdet är delad mellan lagtinget och riksdagen. När det gäller skatt till kommunerna hör lagstiftningsbehörigheten enligt 18 § 5 p. självstyrelselagen till lagtinget medan behörigheten vad gäller skatt till staten enligt 27 § 36 p. hör till riksdagen. Av den anledningen har lagtinget valt att ge skattelagstiftningen formen av så kallad blankettlagstiftning. Med stöd av kommunalskattelagen (2011:119) för landskapet Åland tillämpas inkomstskattelagen (FFS 1535/1992) och lagen om skatteredovisning (FFS 532/1998) vid kommunalbeskattningen, liksom lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (FFS 360/1968, nedan rikets näringsskattelag) tillämpas med stöd av landskapslagen (1993:42) om kommunalskatt för näringsverksamhet och inkomstskattelagen för gårdsbruk (FFS 543/1967, nedan rikets gårdsbruksskattelag) tillämpas med stöd av landskapslagen (1993:41) om kommunalskatt för gårdsbruk.
Både kommunalskattelagen och landskapslagarna om kommunalskatt för näringsverksamhet respektive gårdsbruk innehåller vissa undantag från bestämmelserna i rikslagstiftningen. De innehåller också en bestämmelse som anger att ändringar av rikslagstiftningen träder i kraft i landskapet vid samma tidpunkt som i riket. Detta gäller dock inte bestämmelser i landskapslagarna som avviker från rikslagstiftningen.
Med samfund avses enligt definitionen i inkomstskattelagen bland annat aktiebolag, andelslag och utländska dödsbon medan samfällda förmåner till exempel är samfällda skogar, väglag, fiskelag och skifteslag. Den skatt som samfund och samfälligheter betalar är delvis en kommunal skatt och till den delen faller lagstiftningen under lagtingets behörighet. I riket uppbärs samfundsskatten som en enhetlig skatt som sedan fördelas mellan staten och kommunerna. Skattesatserna anges i 124 § inkomstskattelagen och skatteåret 2019 var de 20 % för samfund och 26,5 % för samfällda förmåner. Skatteintäkterna fördelas mellan skattetagarna staten och kommunerna enligt vad som anges i 12 § lagen om skatteredovisning. I den sistnämnda lagen finns också bestämmelser om fördelningen av skatten mellan de enskilda kommunerna i riket. I landskapet regleras kommunalskattesatserna för samfund och samfällda förmåner samt fördelningen av skatteintäkterna mellan de åländska kommunerna i kommunalskattelagens 5 kap.
Procentsatsen för den skatt åländska företag och samfälligheter betalar till staten följer av den totala skatteprocenten i riket och den statliga andelen av skatten som anges i lagen som skatteredovisning. Procentsatsen för den kommunala skatten anges i kommunalskattelagens 29 §. Formellt sett är den inte beroende av de ovan nämnda bestämmelserna men i praktiken har lagtinget hittills valt att sätta procentsatsen så att skatten för företag och samfälligheter i landskapet totalt sett är på samma nivå som i riket. För skatteåret 2019 tillämpas en skattesats på 6,26 % för samfund och 8,2945 % för samfällda förmåner, vilket utgör 31,30 % av den totala skattesatsen på 20 % för samfund respektive 26,5 % för samfällda förmåner.
2. Ändringar i riket
2.1. Ny lagstiftning om skattelättnader åren 2020–2023
Som en åtgärd som stöder tillväxt och sysselsättning har riksdagen antagit en lag om höjda avskrivningar på maskiner, inventarier och andra därmed jämförbara lösa anläggningstillgångar vid beskattningen 2020–2023 (FFS 1572/2019). Syftet med åtgärden är att öka de privata investeringarna.
I 30 § i rikets näringsskattelag anges att avskrivningen för skatteåret för maskiner, inventarier och andra därmed jämförbara anläggningstillgångar får vara högst 25 % av utgiftsresten. På motsvarande sätt får avskrivningen för skatteåret för maskiner, redskap och anordningar enligt 8 § i rikets gårdsbruksskattelag vara högst 25 % av utgiftsresten.
Lagen om höjda avskrivningar på maskiner, inventarier och andra därmed jämförbara lösa anläggningstillgångar skatteåren 2020–2023 trädde i kraft i riket den 1 januari 2020. Den höjda avskrivningsrätten innebär att det på den icke avskrivna anskaffningsutgiften för nya maskiner och anläggningar i stället för den ordinarie avskrivningen på 25 % får göras en årlig avskrivning på högst 50 %. Även om lagen innebär undantag från bestämmelserna i rikets näringsskattelag respektive gårdsbruksskattelag är det inte frågan om ändring av dessa lagar utan om en enskild författning. Den är därmed inte tillämplig vid kommunalbeskattningen i landskapet, utan enbart vid statsbeskattningen.
2.2. Ändrad fördelning av samfundsskatten mellan staten och kommunerna åren 2020–2027
Den ovannämnda lagen om höjda avskrivningar kommer att leda till att kommunernas intäkter från samfundsbeskattningen minskar under de år den tillämpas, för att sedan stiga igen under de följande åren. För att uppväga effekterna ändras fördelningen av samfundsskatten mellan skattetagarna i riket från och med skatteåret 2020. För att kompensera kommunerna för minskningen under perioden 2020–2023 höjs kommunernas andel under dessa år, för att sedan sänkas igen under perioden 2024–2027. Under skatteåret 2019 var statens andel av samfundsskatten 68,70 % medan kommunernas andel var 31,30 %. Genom en temporär ändring av lagen om skatteredovisning ändras fördelningen för skatteåren 2020–2027 enligt de beräknade förändringarna av samfundsskatteintäkterna.
Skattetagarnas andelar av samfundsskatten i riket:
|
| 2020 | 2021 | 2022 | 2023 | 2024 | 2025 | 2026 | 2027 |
| Staten | 67,87 | 67,76 | 67,82 | 67,94 | 69,47 | 69,28 | 69,14 | 69,03 |
| Kommuner | 32,13 | 32,24 | 32,18 | 32,06 | 30,53 | 30,72 | 30,86 | 30,97 |
| Totalt | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 |
3. Överväganden och landskapsregeringens förslag
3.1. Lagstiftning om höjda avskrivningar
Enligt den lag om höjda avskrivningar som införts i riket får en skattskyldig som bedriver näringsverksamhet eller jordbruk göra en avskrivning som är dubbelt så stor som den ordinarie avskrivningen på anskaffningsutgifterna för maskiner, inventarier och anläggningar som hör till lösa anläggningstillgångar och som tagits i bruk under kalenderåren 2020–2023. En förutsättning för att få göra den höjda avskrivningen är att maskinen eller anläggningen är ny. Höjd avskrivning får således inte göras på anskaffningsutgifterna för nyttigheter som är begagnade. Höjd avskrivning får göras under högst fyra på varandra följande skatteår under den tid lagen är i kraft. På en maskin som tas i bruk 2020 får alltså den höjda avskrivningen göras 2020–2023, medan den på en anläggning som tas i bruk 2023 bara får göras 2023. En sådan maskin eller anläggning som de höjda avskrivningarna tillämpas på utgör ett separat avskrivningsobjekt. Lagen förutsätter också att den höjda avskrivningen dras av som kostnad i bokföringen för att få dras av i näringsbeskattningen. Samma krav finns inte när det gäller beskattningen av inkomst från jordbruk, eftersom inte alla jordbrukare är bokföringsskyldiga.
Lagen om höjda avskrivningar på maskiner, inventarier och andra därmed jämförbara lösa anläggningstillgångar skatteåren 2020–2023 är inte tillämplig vid kommunalbeskattningen på Åland. Men den delade lagstiftningsbehörigheten på skatteområdet gör det krångligt för åländska företag och näringsidkare att utnyttja rätten till höjda avskrivningar vid statsbeskattningen. Kravet på avskrivningarnas bokföringsbundenhet i näringsverksamheten skulle i praktiken innebära att en skattskyldig skulle vara tvungen att ha en bokföring som underlag för statsbeskattningen och en annan för kommunalbeskattningen.
När lagen om höjda avskrivningar på maskiner, inventarier och andra därmed jämförbara lösa anläggningstillgångar skatteåren 2020–2023 antogs av riksdagen var det en åtgärd för att stödja tillväxten och sysselsättningen med skatteincitament. Landskapsregeringen anser att åländska företag, näringsidkare och jordbrukare bör ha samma möjligheter att göra avskrivningar som företagare i riket. Samtidigt finns också behov av att stödja företagarna och att öka tillväxten på Åland. Landskapsregeringen föreslår därför att lagen om höjda avskrivningar under åren 2020–2023 görs tillämplig här genom blankettlagstiftning under samma tidsperiod som i riket.
Lagstiftning om avdrag för höjda avskrivningar är en typ av skattelättnad som skulle kunna strida mot EU:s regler om statligt stöd. I samband med införandet av tidigare lagstiftning i riket om höjda avskrivningar på produktiva investeringar gjordes därför en rättssäkerhetsanmälan om skattelättnaden till Europeiska kommissionen. Kommissionen ansåg då i sitt beslut att den anmälda åtgärden betraktades som allmän och att den därför inte var ett sådant statligt stöd som avsågs i EG-fördragets artikel 87.1 (artikel 107.1 i det nuvarande fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Eftersom den nu aktuella lagstiftningen är att betrakta som ännu mer allmän ansågs det inte nödvändigt att göra någon anmälan om statligt stöd när den infördes i riket.
3.2. Kommunalskattesatsen för samfund och samfällda förmåner
För att dämpa effekterna som den nya lagstiftningen om skattelättnader skulle ha på kommunernas samfundsskatteintäkter har man som tidigare nämndes ändrat fördelningen av samfundsskatten mellan skattetagarna i riket. Eftersom bestämmelserna om statens andel är direkt tillämpliga för åländska företag och samfälligheter betyder det att de totala skattesatserna för samfund och samfällda förmåner sänktes här den 1 januari 2020. Om inga ändringar görs av de kommunala skattesatserna kommer de att sänkas ytterligare 2021 för att sedan stiga något 2022 och 2023 för att från och med 2024 till och med 2027 ligga högre än i riket. Av följande tabeller framgår de totala skattesatserna (avrundade till två decimaler) för åländska samfund respektive samfällda förmåner om ingen ändring av kommunalskattesatsen görs.
Total skattesats för samfund:
| Skattesats (%) | 2020 | 2021 | 2022 | 2023 | 2024 | 2025 | 2026 | 2027 |
| I landskapet | 19,83 | 19,81 | 19,82 | 19,85 | 20,15 | 20,12 | 20,09 | 20,07 |
| I riket | 20 | 20 | 20 | 20 | 20 | 20 | 20 | 20 |
| Skillnad (%-enheter) | -0,17 | -0,19 | -0,18 | -0,15 | 0,15 | 0,12 | 0,09 | 0,07 |
Total skattesats för samfällda förmåner:
| Skattesats (%) | 2020 | 2021 | 2022 | 2023 | 2024 | 2025 | 2026 | 2027 |
| I landskapet | 26,28 | 26,25 | 26,27 | 26,30 | 26,70 | 26,65 | 26,62 | 26,59 |
| I riket | 26,5 | 26,5 | 26,5 | 26,5 | 26,5 | 26,5 | 26,5 | 26,5 |
| Skillnad (%-enheter) | -0,22 | -0,25 | -0,23 | -0,20 | 0,20 | 0,15 | 0,12 | 0,09 |
Landskapsregeringen har inte haft för avsikt att sänka skattesatsen för samfund utan anser att den totala skattesatsen för åländska företag fortsättningsvis ska vara 20 %. Samtidigt bör de åländska kommunerna också kompenseras på samma sätt som kommunerna i riket. Därför föreslås att skattesatsen ändras så att den motsvarar den ändrade fördelningen i riket. Landskapsregeringen anser inte heller att det finns någon orsak till att ha en lägre skattesats totalt sett för åländska samfälligheter. Landskapsregeringen föreslår därför att kommunalskattesatserna för samfund och samfällda förmåner ändras temporärt på det sätt som visas i nedanstående tabeller. Från och med 2028 återgår kommunalskattesatserna till de som gällde 2019, förutsatt att inga ändringar görs innan dess.
Kommunalskattesatsen för samfund (total skattesats 20 %):
| Skattesats (%) | 2020 | 2021 | 2022 | 2023 | 2024 | 2025 | 2026 | 2027 |
| Enligt gällande lag | 6,26 | 6,26 | 6,26 | 6,26 | 6,26 | 6,26 | 6,26 | 6,26 |
| Enligt förslag | 6,426 | 6,448 | 6,436 | 6,412 | 6,106 | 6,144 | 6,172 | 6,194 |
| Skillnad (%-enheter) | 0,166 | 0,188 | 0,176 | 0,152 | -0,154 | -0,116 | -0,088 | -0,066 |
Kommunalskattesatsen för samfällda förmåner (total skattesats 26,5 %):
| Skattesats (%) | 2020 | 2021 | 2022 | 2023 | 2024 | 2025 | 2026 | 2027 |
| Enligt gällande lag | 8,2945 | 8,2945 | 8,2945 | 8,2945 | 8,2945 | 8,2945 | 8,2945 | 8,2945 |
| Enligt förslag | 8,51445 | 8,5436 | 8,5277 | 8,4959 | 8,09045 | 8,1408 | 8,1779 | 8,20705 |
| Skillnad (%-enheter) | 0,21995 | 0,2491 | 0,2332 | 0,2014 | -0,20405 | -0,1537 | -0,1166 | -0,08745 |
4. Förslagets retroaktiva verkan
De föreslagna ändringarna av kommunalskattesatserna för samfund och samfällda förmåner innebär i praktiken att skattesatserna höjs med 0,166 respektive 0,21995 procentenheter för skatteåret 2020. Denna höjning skulle dessutom vara retroaktiv och gälla från skatteårets början.
Frågan om retroaktiv skattelagstiftning är problematisk, men har utretts tidigare i ett liknande sammanhang. Även i det fallet gällde det en höjning av kommunalskattesatsen för samfund som gjordes för att behålla den totala skattesatsen på samma nivå som tidigare. Skatteåret 2009 var den totala samfundsskattesatsen 26 % fram till den 4 juni 2009 då den i landskapet retroaktivt från årets början sänktes till 23,4 %. Sänkningen var en följd av att staten sänkte sin andel av samfundsskatten, en sänkning som alltså skulle gälla retroaktivt från den 1 januari 2009. I riket höjdes kommunernas och församlingarnas andelar så att den totala skattesatsen fortsättningsvis var 26 %. När lagtinget i november 2009 antog landskapslagen (2010/14) om temporär ändring av kommunalskattelagen innebar den att kommunalskattesatsen för samfund höjdes med 2,6 procentenheter så att den totala skattesatsen återgick till 26 %. Höjningen skulle gälla retroaktivt från den 1 januari 2009 (se FR 23/2008–2009).
I sitt utlåtande över den ovan nämnda landskapslagen konstaterar Högsta domstolen att grundlagen inte innehåller något generellt förbud mot retroaktiv skattelagstiftning. Domstolen hänvisar till grundlagsutskottet som i ett utlåtande (GrUU 1/2009) anser att man utifrån allmänna rättsprinciper, såsom kraven på förutsebarhet och skälighet, ska undvika skattelagstiftning med retroaktiv verkan, men att det ändå i enskilda fall kan finnas särdrag som gör det möjligt att anta sådan lagstiftning. Slutligen kom Högsta domstolen till slutsatsen att den retroaktiva verkan i landskapslagen inte var särskilt omfattande samt att lagens ekonomiska verkan, med beaktande av höjningens storlek och den retroaktiva verkans kortvarighet, inte var särskilt betydande. På grund av dessa omständigheter ansåg domstolen inte att förutsebarheten påverkades nämnvärt och att det heller inte var fråga om en oskälig ändring. Högsta domstolen ansåg därför att den nämnda landskapslagen utgjorde ett sådant undantagsfall att retroaktiv skattelagstiftning var möjlig. Landskapslagen trädde sedermera i kraft den 1 april 2010.
Den här föreslagna höjningen av skattesatserna för samfund och samfällda förmåner för skatteåret 2020 kan jämföras med den ovan nämnda höjningen 2009. Sett ur de skattskyldigas synvinkel har skattesatsen varit 20 % respektive 26,5 % fram till den 1 januari 2020, då den sänktes med 0,166 respektive 0,21995 procentenheter. Sänkningen skedde genom en ändring av lagen om skatteredovisning som riksdagen fattade beslut om den 11 december 2019 och som stadfästes av presidenten den 30 december (FFS 1573/2019). Det har inte från landskapsregeringens sida funnits några planer på att sänka skattesatserna för samfund och samfällda förmåner, som skulle ha medfört att de skattskyldiga skulle kunna förvänta sig en sänkning av de totala skattesatserna. Mot denna bakgrund vill landskapsregeringen hävda att en höjning av kommunalskattesatserna för samfund och samfällda förmåner så att de totala skattesatserna återigen blir 20 respektive 26,5 % uppfyller kraven på förutsebarhet samt att den inte kan betraktas som oskälig.
5. Förslagets konsekvenser
Förslaget har ekonomiska konsekvenser för de skattskyldiga och för kommunerna som skattetagare.
Den föreslagna landskapslagen om skattelättnader vid kommunalbeskattningen för skatteåren 2020–2023 innebär att avdragsmöjligheterna för företag och andra skattskyldiga som bedriver näringsverksamhet eller jordbruk ökar under dessa år. De föreslagna ändringarna av kommunalskattesatsen innebär i sig en marginell skattehöjning för företagen under åren 2020–2023. Därefter sker en lika marginell skattesänkning under perioden 2024–2027, och sett över hela tidsperioden kommer den totala skattesatsen för samfund att vara konstant 20 %. Dessutom betyder det att man undviker de rent praktiska svårigheter som skulle uppstå vid genomförandet av beskattningen.
För samfällda förmåner betyder de föreslagna ändringarna av kommunalskattesatsen motsvarande förändringar som för samfunden, det vill säga en marginell höjning under åren 2020–2023 och därefter en sänkning under åren 2024–2027. Även för dem gäller att den totala skattesatsen för samfällda förmåner under tidsperioden kommer att vara konstant 26,5 %.
Den föreslagna landskapslagen om skattelättnader påverkar kommunernas intäkter från samfundsskatten. Utöver samfunden får även sammanslutningar, näringsidkare och jordbrukare rätt till höjda avskrivningar, vilket till viss del även påverkar intäkterna från skatten på förvärvsinkomster. Enligt de beräkningar som redogörs för i propositionen till riksdagen leder förslaget till minskade skatteintäkter under åren 2020–2023. Men eftersom ändringen gäller periodiseringen av beskattningsbar inkomst omvandlas det bortfall av skatteintäkter som realiserats under dessa år till en ökning av skatteintäkterna från och med 2024. De beräknade effekterna har legat till grund för den ändrade fördelningen av samfundsskatten (se vidare RP 85/2019). De ändringar av skattesatserna för samfund och samfällda förmåner som ingår i det här lagförslaget motsvarar den ändrade fördelningen. De ändrade skattesatserna bedöms således motverka effekterna av de föreslagna möjligheterna till höjda avskrivningar, så att kommunernas skatteintäkter inte ska påverkas.
Möjligheten till höjda avskrivningar gäller alla nya maskiner och anläggningar, vilket innebär att systemet i princip inte styr investeringarna med tanke på miljökonsekvenserna. Genom den föreslagna ändringen förväntas en viss ökning av nya investeringar, och i de fall där dessa förbättrar energieffektiviteten eller främjar cirkulär ekonomi kan konsekvenserna för miljön bedömas vara positiva. Det är dock inte möjligt att som helhet bedöma förslagets miljökonsekvenser. För övrigt har förslaget varken några kända organisatoriska effekter eller konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.
6. Beredningen av förslaget och dess ikraftträdande
Förlaget har beretts vid lagberedningen. Med hänvisning till att delar av förslaget är avsedda att tillämpas retroaktivt från och med ingången av 2020 är det av stor vikt att det kan träda i kraft så snart som möjligt. Landskapsregeringen föreslår därför att tidpunkten för ikraftträdande lämnas öppen.
Lagförslaget har skickats på remiss till Ålands kommunförbund och Mariehamns stad. Kommunförbundet omfattar och stöder förslaget, medan Mariehamns stad inte har givit något yttrande.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om skattelättnader vid kommunalbeskattningen för skatteåren 2020–2023
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Skattskyldiga som bedriver näringsverksamhet eller jordbruk har rätt att i kommunalbeskattningen dra av anskaffningsutgifterna för maskiner, inventarier och andra därmed jämförbara lösa anläggningstillgångar som används i näringsverksamhet eller jordbruk och som tas i bruk under kalenderåren 2020–2023 på det sätt som föreskrivs i lagen om höjda avskrivningar på maskiner, inventarier och andra därmed jämförbara lösa anläggningstillgångar skatteåren 2020–2023 (FFS 1572/2019).
2 §
Lagen om höjda avskrivningar på maskiner, inventarier och andra därmed jämförbara lösa anläggningstillgångar skatteåren 2020–2023 ska tillämpas med de avvikelser som anges i denna lag. Ändringar i den nämnda lagen ska tillämpas på Åland från att de träder i kraft i riket.
Hänvisningar i lagen om höjda avskrivningar på maskiner, inventarier och andra därmed jämförbara lösa anläggningstillgångar skatteåren 2020–2023 till bestämmelser i rikslagstiftningen ska avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
3 §
Denna lag träder i kraft den …
Lagen tillämpas vid kommunalbeskattningen för skatteåren 2020–2023.
2.
L A N D S K A P S L A G
om temporär ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut fogas temporärt till kommunalskattelagen (2011:119) för landskapet Åland en ny 29f § som följer:
29f §
Kommunalskattesatsen för skatteåren 2020–2027
Med avvikelse från 29 § ska
1) samfund betala 6,426 procent och samfällda förmåner 8,51445 procent i kommunalskatt på den beskattningsbara inkomsten vid beskattningen för skatteåret 2020,
2) samfund betala 6,448 procent och samfällda förmåner 8,5436 procent i kommunalskatt på den beskattningsbara inkomsten vid beskattningen för skatteåret 2021,
3) samfund betala 6,436 procent och samfällda förmåner 8,5277 procent i kommunalskatt på den beskattningsbara inkomsten vid beskattningen för skatteåret 2022,
4) samfund betala 6,412 procent och samfällda förmåner 8,4959 procent i kommunalskatt på den beskattningsbara inkomsten vid beskattningen för skatteåret 2023,
5) samfund betala 6,106 procent och samfällda förmåner 8,09045 procent i kommunalskatt på den beskattningsbara inkomsten vid beskattningen för skatteåret 2024,
6) samfund betala 6,144 procent och samfällda förmåner 8,1408 procent i kommunalskatt på den beskattningsbara inkomsten vid beskattningen för skatteåret 2025,
7) samfund betala 6,172 procent och samfällda förmåner 8,1779 procent i kommunalskatt på den beskattningsbara inkomsten vid beskattningen för skatteåret 2026,
8) samfund betala 6,194 procent och samfällda förmåner 8,20705 procent i kommunalskatt på den beskattningsbara inkomsten vid beskattningen för skatteåret 2027.
Denna lag träder i kraft den … Lagen gäller till och med den 31 december 2027 och tillämpas vid beskattningen för skatteåren 2020–2027.
Vid den första redovisningen av skatt till kommunerna efter att lagen har trätt i kraft rättas de redovisningar som gäller skatteåret 2020 så att de motsvarar denna lag.
| Mariehamn den 12 mars 2020 | |
|
Vicelantråd |
Harry Jansson |
|
Föredragande minister |
Torbjörn Eliasson |
Bilaga: FFS 1572/2019
Lag om höjda avskrivningar på maskiner, inventarier och andra därmed jämförbara lösa anläggningstillgångar skatteåren 2020–2023
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 §
Tillämpningsområde
Skattskyldiga som bedriver näringsverksamhet eller jordbruk har rätt att vid beskattningen, på det sätt som föreskrivs i denna lag, dra av anskaffningsutgifterna för sådana maskiner, inventarier eller därmed jämförbara lösa anläggningstillgångar enligt 2 § som används i näringsverksamhet eller jordbruk och som de tagit i bruk under kalenderåren 2020–2023.
2 §
Höjd avskrivning på maskiner, inventarier och andra därmed jämförbara lösa anläggningstillgångar
Med avvikelse från 30 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) och 8 § i inkomstskattelagen för gårdsbruk (543/1967) får de avskrivningar som skatteåren 2020–2023 görs på anskaffningsutgiften för nya maskiner, inventarier eller andra därmed jämförbara lösa anläggningstillgångar vara högst 50 procent av den oavskrivna anskaffningsutgiften för maskinen eller anläggningen.
Höjd avskrivning får göras det skatteår då de lösa anläggningstillgångarna har tagits i bruk samt de därpå följande skatteåren under den tid denna lag är i kraft.
3 §
Bokföring och rapportering
En förutsättning för att avskrivningarna enligt denna lag ska kunna dras av i näringsbeskattningen är att den avskrivning som görs på anskaffningsutgiften har dragits av som utgift också i den skattskyldiges bokföring. Den skattskyldige ska med avseende på verkställandet av beskattningen på ett tillförlitligt sätt redogöra för den tidpunkt då tillgångarna togs i bruk. Anskaffningsutgifterna för lösa anläggningstillgångar ska i den skattskyldiges bokföring specificeras så att de lätt kan särskiljas från övriga utgifter.
4 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Lagen tillämpas vid beskattningen för skatteåren 2020–2023.
Helsingfors den 30 december 2019
Republikens President
Sauli Niinistö
Finansminister
Katri Kulmuni