Lagförslag 14/2014-2015
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 14/2014-2015 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2015-03-24 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Europeiska unionens fiskerikontroll
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att en särskild lag stiftas om fiskeritillsyn och påföljder vid överträdelse av bestämmelser i den Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik. Med förslaget genomförs i landskapet den unionslagstiftning som rör tillsynen över fiskerinäringen och påföljder enligt den gemensamma fiskeripolitiken.
INNEHÅLL
1.1 Fiskerinäringen i landskapet
1.2 Den Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik
2.2 Administrativa påföljder eller straff
2.3 Register för fiskerinäringen
2.4 Ett centrum för fiskerikontroll
2. Landskapslagen om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom den Europeiska unionen
Bilaga 1 - RiksL om påföljdsystem vid fiske
Bilaga 2 – Utkast till LF om register för fiskerinäringen
Bilaga 3 – Utkast till LF om anmälan om misstänkta överträdelser
Bilaga 4 – Bilaga XXX i kommissionens kontrollförordning
Bilaga 5 – PM om ÖF om Landsbygdsverket och Rättsregistercentralen
Bilaga 6 - Utkast ÖF om Landsbygdsverket och Rättsregistercentralen
Bilaga 7 - Utkast ändr. av ÖF om Gränsbevakningsväsendet
Bilaga 8 – RiksF om anmälan till Landsbygdsverket
Bilaga 9 – EU-rättsakter om fisketillsyn
Allmän motivering
1. Bakgrund
1.1 Fiskerinäringen i landskapet
Sedan inträdet i den Europeiska unionen har det åländska havsfisket genomgått en kraftig strukturomvandling. Det finns idag tre fartyg som bedriver fiske av strömming, vassbuk och torsk. Samtliga dessa landar sin fisk i hamnar utanför Åland. Det lokala fisket utgörs av ett småskaligt kust- och skärgårdsfiske som främst är inriktat på sötvattenarter kompletterat med mindre mängder strömming, lax och torsk.
Fiskemöjligheterna, för främst havsfisket men även för kustfisket av lax och torsk, regleras årligen genom en unionsförordning. Nu gällande förordning är rådets förordning (EU) nr 1221/2014 om fastställande för 2015 av fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön och om ändring av förordningarna (EU) nr 43/2014 och (EU) nr 1180/2013. Genom denna förordning har Finland inräknat Åland tilldelats en mängd av de kvoterade arterna (strömming, vassbuk, lax och torsk) som årligen får fiskas i Östersjön. Dessa kvoter fiskas gemensamt av Finland och Åland. Medlemsländerna kan mellan sig göra kvotbyten.
Eftersom Åland har behörighet inom fiskerifrågor kan riksmyndigheterna inte reglera det åländska fisket på åländskt vatten annat än vid händelse att landets totala kvot av en art har blivit uppfiskad. I dessa fall är riksmyndigheterna behöriga att stoppa fisket även på åländskt vattenområde.
Landskapsregeringen kan, vid behov, besluta om reglering av fisket inom åländskt territorialvatten (dvs. inom 12-sjömilsgränsen; det territorialvatten som enligt gällande stadganden om gränserna för Finlands territorialvatten omedelbart ansluter sig till landskapets territorium) dock med beaktande av grannbestämmelserna enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken. Dessa bestämmelser tillåter svenska fiskefartyg att bedriva fiske in till 4-sjömilsgränsen samtidigt som finska och åländska fartyg får fiska in till motsvarande svensk gräns.
Den sammanlagda fångstvolymen för det åländska fisket under år 2014 var 10,6 miljoner kilogram. Av detta fångades 0,36 miljoner kilogram av det småskaliga kustfisket medan havsfisket stod för 10,24 miljoner kilogram.
Vid årsskiftet 2014/2015 fanns det totalt 272 registrerade fiskare i landskapet, varav 23 kvinnor. Det fanns då
- 27 yrkesfiskare med en inkomstandel över 30 procent från fisket,
- 22 binäringsfiskare med en inkomstandel mellan 15–30 procent från fisket samt
- 223 övriga fiskare med en inkomstandel under 15 procent från fisket.
Fiskeflottan bestod vid årsskiftet 2014/2015 av 285 fiske-fartyg/båtar. Av dessa var tre trålbåtar verksamma inom havsfisket medan resterande var båtar under 12 meter långa och registrerade som kustfiskebåtar. Tolv av kustfiskebåtarna var 10 meter eller längre och kan omfattas av besiktningskrav. Fyra av de senare hade dessutom en maskinstyrka överstigande 120 kilowatt (kW), vilket är gränsen för när medlemsstaterna ska ansvara för certifieringen av motorstyrkan och utfärdandet av motorcertifikat. Av de registrerade båtarna som var under 10 meter långa hade sju en motorstyrka som översteg gränsvärdet 120 kW.
Fiskeflottans totala storlek i varje medlemsland regleras genom unionens regelverk med kapacitetstak för bruttoton (BT) och kW. Ålands landskapsregering har avtalat med riksmyndigheterna om fördelningen av landets kapacitet varvid Ålands andel har bestämts till 1 383,76 BT och 13 680,77 kW.
1.2 Den Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik
Den Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik omfattar bevarandet av marina biologiska resurser och förvaltningen av fisket efter dem. Fiskeripolitiken ska säkerställa att fiske och vattenbruksverksamheterna är miljömässigt hållbara på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen om att uppnå nytta ekonomiskt, socialt och i sysselsättningshänseende samt bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen.
I enlighet med artikel 3.d fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har den Europeiska unionen exklusiv befogenhet i frågor om bevarandet av havets biologiska resurser inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Således får endast unionen lagstifta och anta rättsligt bindande akter medan medlemsstaterna får göra detta endast med unionens bemyndigande eller för att genomföra unionens akter. Till övriga delar delas befogenheten inom den gemensamma fiskeripolitiken mellan Europeiska unionen och medlemsländerna.
I den Europeiska revisionsrättens rapport (nr 7/2007) kritiseras den Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik för misslyckande med att uppnå fiskeripolitikens mål om ett hållbart nyttjande av resurserna. Kritiken gällde reglerna för insamling och kontroll av fångstuppgifter, inspektionssystemen och systemen för att behandla överträdelser och utfärda sanktioner. För att åtgärda bristerna har en omfattande förändring av unionslagstiftning om kontrollsystem inom gemenskapens fiskeripolitik ägt rum.
Genom rådets förordning (EG) nr 1224/2009 (Rådets kontrollförordning) upprättades ett gemenskapssystem för kontroll, inspektion och verkställighet för att säkerställa efterlevnad av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. Övriga centrala rättsakter inom området är, kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 4040/2011 (Kommissionens kontrollförordning) om tillämpningsföreskrifter för rådets kontrollförordning samt rådets förordning (EG) nr 1005/2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (Rådets IUU-förordning) samt kommissionens genomförandeförordning (EG) nr 1010/2009 (Kommissionens IUU-förordning) om tillämpningsföreskrifter för rådets IUU-förordning. (Se i bilaga 9 en förteckning med fullständiga namn på unionsrättsakter för fisketillsynen.)
Ett effektivt kontrollsystem inom unionen måste vara heltäckande och harmoniserat. Därför finns i regelverken också bestämmelser om rapportering och kontroll genom hela produktions- och saluföringskedjan. De åtgärder som tas vid en överträdelse ska vara verkningsfulla oberoende i vilken medlemsstat den har begåtts, aktörerna ska avskräckas från att överträda fiskeripolitikens bestämmelser. I kommissionens IUU-förordning finns exempel på vad som anses vara en allvarlig överträdelse mot den gemensamma fiskeripolitikens regler och bestämmelser om att medlemsstaterna ska se till att den som har begått en allvarlig överträdelse kan bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner.
Unionslagstiftningen inom området är omfattande och detaljeringsgraden hög. Lagstiftningen är direkt tillämplig i medlemsländerna men ett fullständigt genomförande av bestämmelserna förutsätter även åländsk lagstiftning.
1.3 Lagstiftningsbehörighet
I enlighet med 18 § 16 och 18 punkterna självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om fiske, registrering av fiskefartyg, styrning av fiskerinäringen och tillvaratagande av fiskevattens produktionsförmåga. I enlighet med 27 § 15 punkten självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om priset på fiskeriprodukter. Enligt 30 § 19 och 20 punkterna självstyrelselagen har landskapsregeringen, trots att lagstiftningsbehörighet ankommer på riket, rätt att jämte statsrådet vara företrädd vid förhandlingar med producenternas centralorganisationer om inkomsten för fiskare och om styrningen av och fiskerinäringen. Landskapsregeringen ska höras innan beslut fattas om ändringar i importskyddet som särskilt kan beröra fiskerinäringen i landskapet. Landskapet har också enlighet med 18 § 22 punkten självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i frågor om näringsverksamhet med beaktande av undantag i 11, 27 och 29 §§ självstyrelselagen.
Landskapet har i enlighet med 17 § 25 punkten självstyrelselagen behörighet att lagstifta om beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet, förutsatt att inte sådana stadganden radikalt avviker från vad som gäller i riket. Avseende påföljdsavgift har grundlagsutskottet (GrUU 32/2005) konstaterat att det är en administrativ påföljd av straffkaraktär, där handläggningen i tillämpliga delar ska följa regler som gäller vid handläggning av straffrättsliga påföljder. Det finns ingen särskild reglering av detta slag av avgift i självstyrelselagen. Frågan behandlades i samband med den oljeutsläppsavgift som regleras i 15a § landskapslagen (1977:16) om bekämpande av oljeskador (FR 23/2009-2010). I sitt utlåtande i ärendet (HD 2009/24) konstaterade Högsta domstolen att landskapet inom sin lagstiftningsbehörighet kan besluta om straff och storleken av straff samt att landskapet inom sin behörighet kan stadga om förvaltningsuppgifter.
I enlighet med 27 § 13 punkten självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om handelssjöfart. Till detta hör frågor om fartygssäkerhet för fartygstyper som används för handelssjöfart, och omfattar också i handelsfartygsregistret registrerade fiskefartyg. Enligt lagen om farledsavgift (FFS 1122/2005) är handelssjöfart; med fartyg bedriven verksamhet i förtjänstsyfte, såsom transport av last och passagerare, bogsering, isbrytning, fångst samt räddningsverksamhet och assistans. Enligt 2 § sjölagen ska ett finskt fartyg som används i handelssjöfart vara infört i fartygsregistret enligt fartygsregisterlagen (FFS 512/93). Enligt 2 och 3 §§ fartygsregisterlagen ska fartygsregister föras över finska fartyg som används i handelssjöfart och som är minst 15 meter långa. Dessutom kan fartyg som är minst 10 meter långa på ägarens begäran införas i fartygsregistret.
I enlighet med 27 § 40 punkten självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om televäsendet, dock så att tillstånd att utöva allmän televerksamhet i landskapet får beviljas av en riksmyndighet endast med landskapsregeringens samtycke. Grundläggande bestämmelser om myndigheters elektroniska tjänster och kommunikation har på denna grund ansetts höra till rikets behörighet. Följaktligen gäller i landskapet bestämmelserna om detta direkt, som ingår i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (FFS 13/2003) samt i lagen om stark autentisering och elektroniska signaturer (FFS 617/2009).
Rikets trafiksäkerhetsverk har ett ansvar för frågor om fartygssäkerhet, samt utför besiktningar och inspektioner i syfte att säkerställa att fartyg uppfyller fastställda krav. Fartygsredaren och -befälhavaren har dock det grundläggande ansvaret för fartygssäkerheten, att ett fartyg besiktigas och att en besiktning kan genomföras smidigt utan onödiga svårigheter. Bestämmelser om tekniska säkerhetskrav för fartyg, fartygs lastlinjer, besiktning av fartyg, skeppsmätning och säker drift av fartyg finns rikslagen om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg (FFS 1686/2009). Bland annat omfattar lagen fartygssäkerhet på fiskefartyg som är 10 meter eller längre. Regelverket är inte tillämpligt för färjor och fritidsbåtar. Det finns i landskapet särskilda bestämmelser om fartygssäkerhet i landskapslagen (2003:32) om fritidsbåtar samt, med stöd av landskapslagen (1957:23) om allmänna vägar i landskapet Åland, i landskapsförordningen (1979:6) om färjor.
Det finns en överenskommelseförordning (2004:21) om gränsbevakningsväsendets uppgifter i landskapet Åland, enligt vilken gränsbevakningsväsendet bl.a. kan utföra övervakningsuppgifter i förhållande till efterlevnaden av bestämmelser om sjötrafik och fiske.
2. Nulägesbeskrivningar
Den åländska lagstiftningen måste anpassas för att möjliggöra ett korrekt genomförande av unionens lagstiftning för kontrollåtgärder inom fiskeripolitiken. Unionens lagstiftning inom området är omfattande. Nedan beskrivs de viktigaste förändringarna i unionens system för fiskerikontroll och de huvudsakliga förändringarna som behövs i landskapslagstiftningen.
2.1 DGMare:s pilotskrivelser
Den Europeiska kommissionens generaldirektorat för havsfrågor och fiske (DGMare) har sänt så kallade pilotskrivelser till Finland. Innan ett formellt överträdelseförfarande inleds, med formella underrättelser och motiverade yttranden, så kan den Europeiska kommissionen med pilotskrivelser till enskilda medlemsländer påvisa frågor där den inte ser att unionsrätten har genomförts fullständigt eller har genomförts på ett felaktigt sätt. I pilotskrivelserna påtalades brister i genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken med hänvisning till rådets IUU-förordning artiklarna 42, 46 och 47, rådets kontrollförordning artiklarna 5.3, 15.1-4, 92 och 89-93 samt kommissionens kontrollförordning artiklarna 125-134. Bristerna avsåg den gemensamma fiskeripolitikens krav i fråga om
- befälhavares skyldighet att elektroniskt registrera och lämna uppgifter till myndigheter som, beroende på båtens längd, skulle ha varit genomförd till den 1 januari 2010 respektive senast till den 1 januari 2012,
- lämpliga åtgärder vid överträdelse av den gemensamma fiskeripolitiken, som skulle ha varit genomförda den 1 januari 2011,
- åtgärder som effektivt avskräcker och berövar det ekonomiska utbytet av en överträdelse, som skulle ha varit genomförda den 1 januari 2011,
- ett system för underrättelse till andra berörda medlemsstater om överträdelse som skulle ha varit genomförda den 1 januari 2011 samt om
- ett pricksystem vid allvarliga överträdelser enligt vilket den som innehar en fiskelicens ska tilldelas lämpliga antal prickar, så att den som har ett visst antal prickar förlorar sin fiskelicens för viss tid eller permanent. som skulle ha varit genomförda den 1 januari 2012.
2.2 Administrativa påföljder eller straff
De mest betydande förändringarna i kontrollregelverken är bestämmelserna om åtgärder för att säkerställa efterlevnad. I enlighet med rådets kontrollförordning ska medlemsländerna se till att lämpliga åtgärder, inbegripet administrativa åtgärder eller straffrättsliga förfaranden i enlighet med nationell rätt, systematiskt vidtas mot fysiska eller juridiska personer som misstänks ha överträtt någon av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. Rättsliga åtgärder och tillhörande sanktioner ska i nationell rätt beräknas så att de effektivt berövar de ansvariga ekonomiskt utbyte av en överträdelse, utan att det påverkar deras legitima rätt att utöva sitt yrke. Dessa sanktioner ska även framkalla effekter som står i proportion till överträdelsens allvar och därmed effektivt avskräcka från ytterligare överträdelser av samma slag.
Administrativa påföljder
I rådets kontrollförordning och i rådets IUU-förordning samt i kommissionens kontrollförordning finns bestämmelser om vad som ska betraktas som allvarliga överträdelser samt om de olika sanktioner och åtgärder som ska tillämpas för dessa överträdelser. Enligt rådets IUU-förordning ska en fysisk person som begått, eller en juridisk person som befunnits ansvarig för, en allvarlig överträdelse bli föremål för administrativa sanktioner, alternativt straffrättsliga sanktioner. I ett system med administrativa påföljder ska medlemsstaterna tillämpa en högsta sanktion på minst fem gånger värdet av de fiskeriprodukter som erhållits genom den allvarliga överträdelsen. Vid upprepade allvarliga överträdelser ska den högsta sanktionen vara minst åtta gånger detta värde. Vid bedömning av sanktionen ska medlemsstaterna också beakta skadan på fiskresursen eller den marina miljön.
Det ska gå snabbt att ge en påföljdsavgift. Snabbhet kan ifrågasättas från rättssäkerhetssynpunkt. Det anses dock vara berättigat om avgiftsskyldigheten bygger på strikt ansvar eller på att det finns en mycket stark presumtion om uppsåt eller oaktsamhet. Dessa administrativa åtgärder är av strafflikande karaktär, men är inte en del av straffrätten. Med beaktande av rättssäkerheten bör misstänkta överträdelser utredas av en oberoende instans.
Straffrättsliga påföljder
Som nämnts får medlemsstaten även, eller som ett alternativ, tillämpa straffrättsliga påföljder. I gällande landskapslagstiftning är den huvudsakliga straffrättsliga påföljden böter vid fiskebrott. En svårighet med unionslagstiftningens krav rör frågan om straffansvar för juridiska personer. Landskapet har behörighet att lagstifta om beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet, förutsatt att inte sådana stadganden radikalt avviker från vad som gäller i riket. Enligt strafflagen kan inte fiskebrott eller olovlig fångst av djur medföra straffansvar för juridiska personer.
Den del i landskapslagstiftningen som rör brott mot den gemensamma fiskeripolitiken måste ändras. Grundläggande bestämmelser om straffansvar finns i strafflagens 9 kap. Möjligheten att bestämma om juridiska personers straffansvar omfattar endast brott som finns i strafflagen, och endast om ett omnämnande om det finns omedelbart i samband med straffstadgandena eller ett kapitel i strafflagen. För brott mot andra bestämmelser i strafflagen och brott mot andra lagar kan endast straff på grund av individuellt ansvar dömas ut.
Pricksystemet samt kompletterande sanktioner och åtgärder
I rådets och kommissionens kontrollförordningar finns bestämmelser om ett pricksystem för allvarliga överträdelser. Den som innehar en fiskelicens och begår en allvarlig överträdelse ska tilldelas ett lämpligt antal prickar (bilaga 4). Med ett visst antal prickar dras fiskelicensinnehavarens fiskelicens för fiskefartyget in för viss tid eller permanent. Dessutom ska medlemsstaterna inrätta ett system där befälhavaren på ett fiskefartyg kan tilldelas prickar för en allvarlig överträdelse.
Beslut om indragning eller förbud på grund av visst antal prickar ska omedelbart meddelas samt omedelbart träda i kraft. Besvär får inte sökas i beslutet om prickar. Vid indragen fiskelicens för fiskefartyget ska dess fiskeverksamhet omedelbart upphöra och fartyget gå i hamn, fiskeredskapen ska samtidigt surras säkert och stuvas så att de inte med lätthet kan användas. En indragen fiskelicens medför inte att prickar raderas, eventuella nya prickar kan läggas till de redan tilldelade.
Om en fiskelicensinnehavare eller ett fiskefartygs befälhavare inte gör sig skyldig till någon ytterligare allvarlig överträdelse inom tre år efter datumet för den senaste överträdelsen så ska alla prickar raderas.
Myndigheten ska omedelbart i en elektronisk databas införa uppgifterna om begränsningar i en fiskelicensinnehavares fiskelicens. Fartygets flaggstat ska registrera samtliga av medlemsstaternas tilldelade prickar och därav följande indragningar av fiskelicenser, med angivande av datum för ikraftträdande och varaktighet.
Alla överträdelser, inklusive sanktioner som utdömts och prickar som tilldelats, ska införas i ett nationellt register.
Såsom vid påföljdsavgift ska det gå snabbt också att ge prickar, med de risker från rättssäkerhetssynpunkt det kan innebära. Ett pricksystem fordrar således särskilda rättsäkerhetsmässiga överväganden.
2.3 Register för fiskerinäringen
Landskapsregeringen handhar nödvändiga register för fiskerinäringen. Genom avtal (N30/03/1/14) har landskapet del i det nationella datasystemet för övervakning vilket omfattar fångstregister, register för förstahandsuppköpare, register för avräkningsnotor, det satellitbaserade fartygsövervakningssystemet, rapporterings- och tillståndsregistret, registret över tillsynsåtgärder samt fångstintygsregistret.
Medlemsstaterna är skyldiga att tillhandahålla de system som krävs för att aktörerna ska kunna översända uppgifter på elektronisk väg, så kallad e-loggbok, enligt bestämmelserna i rådets kontrollförordning.
I landskapsförordningen om register för fiskerinäringen finns bestämmelser om fiskefartygsregistret, fiskarregistret, fångstregistret och fiskhandelsregistret och information om vilka uppgifter verksamhetsutövarna ska lämna till landskapsregeringen. Ändringar krävs för att med bestämmelserna i landskapsförordningen kunna hantera de uppgifter som förutsätts i unionens kontrollregelverk. Förordningen hänvisar också till unionslagstiftning som har upphävts.
I enlighet med den Europeiska unionens ändrade regelverk krävs att landskapsregeringen upprättar också ett register över överträdelser.
2.4 Ett centrum för fiskerikontroll
I enlighet med artikel 9.7 i rådets kontrollförordning ska medlemsstaterna inrätta och driva ett centrum för fiskerikontroll, som dessutom ska vara bemannat dygnet runt. Dess uppgift ska vara att övervaka fiskeverksamheten och fiskeansträngningen. Med hjälp av ett satellitbaserat kontrollsystem ska organet följa de fiskefartyg som för dess flagg, oavsett i vilka vatten de verkar eller i vilken hamn de befinner sig, samt fiskeverksamhet i medlemsstatens vatten.
Medlemsstaterna ska säkerställa att dess centrum för fiskerikontroll har de personella resurserna som krävs och är utrustat med datorutrustning och program som möjliggör automatisk databehandling och elektronisk dataöverföring. I enlighet med rådets kontrollförordning ska i varje medlemsstat en enda myndighet samordna alla nationella kontrollmyndigheters verksamhet. Den ska även ansvara för att samordna insamling, behandling och certifiering av uppgifter som fiskeverksamhet samt för att rapportera till, samarbeta med och säkerställa överföring av uppgifter till kommissionen. Jord- och skogsbruksministeriet är denna myndighet. Till följd av detta har jord- och skogsbruksministeriet en sådan samordnande roll som avses i artikel 5.5 i rådets kontrollförordning. Till den del jord- och skogsbruksministeriet vidtar samordningsåtgärder i frågor som hör till landskapets förvaltningsbehörighet är 59b § 2 mom. självstyrelselagen tillämplig. Om då endast en åtgärd kan vidtas i en medlemsstat där både landskapet och riket har behörighet, så fattas beslutet av riksmyndigheten efter ett samråd med landskapsmyndigheten. Samförstånd ska eftersträvas och landskapsmyndighetens ståndpunkter ska så långt som möjligt blir beaktade. Om landskapsmyndigheten och riksmyndigheten inte är överens om vilka åtgärder som bör vidtas så kan en rekommendation till avgörande begäras av Ålandsdelegationen. I sådana frågor som rör myndighetsutövning där både landskapet och riket har behörighet men då medlemsstaten endast får utse en förvaltningsmyndighet så ska riket i enlighet med 59b § 3 mom. utse den ansvariga myndigheten, som när den fattar ett beslut som hör till landskapets behörighet ska besluta i enlighet med landskapsregeringens ståndpunkt.
Det är i grunden landskapsregeringens uppgift att övervaka fiskeverksamheten och fiskeansträngningen inom landskapets område. I riket har Gränsbevakningsväsendet utsetts till centrum för fiskerikontroll. Då gränsbevakningen redan i enlighet med överenskommelseförordningen (2004:21) om gränsbevakningsväsendets uppgifter i landskapet Åland kan övervaka fisket på åländskt vatten kan de även fungera som sådant centrum för Åland. Detta bör förtydligas genom behövliga ändringar i överenskommelseförordningen, så att myndigheten på i grunden samma sätt kan fungera som centrum för fiskerikontroll också för landskapet Åland.
2.5 Aktörers skyldigheter
I unionens kontrollregelverk finns bestämmelser om aktörernas skyldighet om registrering och rapportering samt om rapporteringens innehåll, frekvens och form. I unionens nya kontrollagstiftning ställs ytterligare krav på aktörerna. Enligt rådets kontrollförordning ska befälhavare på fiskefartyg som är längre än 12 meter minst dagligen registrera nödvändiga uppgifter på elektronisk väg och sända dem elektroniskt till de ansvariga myndigheterna. Undantag för detta kan enbart beviljas för fartyg under 15 meter vilka endast är verksamma på flaggmedlemsstatens territorialvatten eller som aldrig tillbringar mer än ett dygn till havs. Sådana undantag kan i lagen ges för fartyg verksamma endast i det territorialvatten som enligt gällande stadganden om gränserna för Finlands territorialvatten omedelbart ansluter sig till landskapets territorium eller för fartyg som aldrig tillbringar mer än ett dygn till havs. Närmare bestämmelser om register och om information som verksamhetsutövarna ska lämna avses fortsatt med stöd av lagen vara reglerat i förordning.
2.6 Inspektörers befogenheter
Medlemsstaterna ska se till att inspektörer som verkställer kontrollen har de befogenheter som behövs för att vidta åtgärder för att förhindra att verksamheter som strider mot bestämmelserna fortgår.
Inspektörer ska även ha befogenhet att omdirigera ett fiskefartyg till närmaste möjliga plats där en inspektion kan utföras. Inspektörer ska även kunna beordra fiskefartyget att inte lämna hamnen om undersökningen av en misstänkt allvarlig överträdelse försvåras av att fartyget lämnar hamnen.
För bedömning av den administrativa avgiften för överträdelse ska den som verkställer kontrollen i den mån det är möjligt värdera den fångst som erhållits genom olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske).
2.7 Spårbarhet
Alla partier med fiskeri- och vattenbruksprodukter ska vara spårbara i alla led av produktion, bearbetning och distribution. Produkterna ska vara lämpligt märkta för att garantera spårbarheten. På detta sätt kan man övervaka att fiskeriprodukterna som finns på marknaden är fångade i överensstämmelser med fiskeripolitikens bestämmelser.
Kravet i fråga om spårbarhet har i landskapet genomförts genom landskapslagen (2007:26) om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen. I enlighet med 1 § 2 mom. blir ändringar i livsmedelslagen tillämpliga i landskapet från det att de träder i kraft i riket. Till följd av bestämmelserna i rådets och kommissionens kontrollförordningar har ändringar gjorts i rikets livsmedelslag i fråga om spårbarhet för fiskeri- och vattenbruksprodukter. Dessa trädde ikraft redan den 1 juni 2013 och blev då samtidigt tillämpliga i landskapet. Således uppfylls redan kraven i fråga om spårbarhet.
2.8 Fritidsfiske
I och med ikraftträdandet av rådets kontrollförordning förbjöds all saluföring av fångst från fritidsfiske. Medlemsstaten ska se till att fritidsfisket bedrivs på ett sådant sätt att det överensstämmer med målen och bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. Enligt gällande regelverk får ett fartyg inte användas för fiske i förtjänstsyfte innan registerutdraget och fiskelicensen har utfärdats. Dessutom ska personer som bedriver fiske i förtjänstsyfte antecknas i fiskarregistret. I nu gällande regelverk betyder fiske i förtjänstsyfte försäljning av fångster överstigande 350 euro per kalenderår. Landskapsregeringen avser att göra behövliga ändringar i förordning (se 12 § i utkastet till landskapsförordning i bilaga 2).
2.9 Mätning av maskinstyrka
Medlemsstaterna ska ansvara för certifiering av maskinstyrkan och utförande av motorcertifikatför fiskefartyg med en maskineffekt som överstiger 120 kilowatt. Aktörerna får inte använda en ny motor innan den har certifierats. Se i avsnitt 1.3 ovan om trafiksäkerhetsverkets besiktningar för att säkerställa att fartyg uppfyller fastställda tekniska krav.
3. Överväganden
Den Europeiska unionen har som nämnts i avsnitt 1.2 ovan exklusiva befogenheter inom fiskeripolitiken. Nu aktuella ändringar i unionens regelverk syftar till att förbättra genomförandet av fiskeripolitiken avseende registrerings- och rapporteringsskyldighet, kontrollmöjlighet och -system samt effektivare sanktioner vid överträdelser. Inom Finland fördelas behörigheten och förvaltningen i frågor om den Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik så att riket har behörighet i frågor om handelssjöfart till vilket anses för fartygssäkerhetsfrågor. Det finns därutöver överenskommelser om ett nationellt kontrollsystem för fiskerinäringen med behövliga register, och om att det statliga Gränsbevakningsväsendet också inom landskapet ska handha viss förvaltning. Med stöd av detta bör Gränsbevakningsväsendet fungera som ett sådant dygnet-runt-bemannat centrum för fiskerikontroll som unionens fiskeripolitik kräver i också i landskapet.
Den Europeiska unionens ändringar i regelverket som rör spårbarhet och mätning av maskinstyrka kräver inga ytterligare lagstiftningsåtgärder, men kan genom ökade kontrollkrav medföra ett något ökat administrativt arbete.
Den huvudsakliga påföljden vid fiskebrott är böter. Enligt unionslagstiftningen kan medlemsländerna tillämpa ett system med straffrättsliga påföljder eller ett system med administrativa påföljder vid allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitiken. Enligt detta ska båtar och befälhavare ges ett visst antal prickar vid allvarliga överträdelser, ett visst antal prickar ska medföra indragning av fiskelicensen för viss tid eller tills vidare. Grunden för vad som är allvarliga överträdelser ges i artiklarna 3 och 42.1 a i rådets IUU-förordning, en sammanställning finns i bilaga XXX i kommissionens kontrollförordning (som fogats till detta lagförslag som bilaga 4).
En svårighet med att välja den straffrättsliga lösning som unionslagstiftningens möjliggör är att den då måste omfatta straffansvar för juridiska personer. Landskapet kan av konstitutionella skäl inte lagstifta om straffansvar för juridiska personer för brott mot fiskelagstiftningen, så som påpekats ovan i avsnitt 2.
Det ska gå snabbt att ge en påföljdsavgift. En sådan snabbhet kan ha risker från rättssäkerhetssynpunkt. Den anses dock berättigad om avgiftsskyldigheten bygger på strikt ansvar eller om det finns en mycket stark presumtion om uppsåt eller oaktsamhet.
Landskapsregeringen konstaterar att ett genomförande av den Europeiska unionens fiskeripolitik förutsätter skapandet av omfattande kontrollsystem och förvaltning av dem. Det ställer större krav på register och aktörernas redovisnings- och rapportskyldigheter, det fordras ett nytt register över överträdelser. Landskapet har i samverkan med riket de behövliga strukturerna. Landskapsregeringen anser att det påföljdssystem vid överträdelser av fiskeripolitiken som finns i riket väl tillgodoser unionens krav och att det är föredra framom ett straffrättsligt system. Landskapsregeringen bedömer att det är ändamålsenligt att det organ som beslutar om påföljd är detsamma i landskapet såväl som riket.
4. Förslag
Landskapsregeringen föreslår att bestämmelserna om påföljder vid överträdelse av bestämmelser i fiskelagstiftningen regleras i en särskild landskapslag enligt vilken rikslagstiftningen om allvarliga överträdelser i huvudsak görs tillämplig i landskapet. Landskapsregeringen avser att ta initiativ till en överenskommelseförordning enligt vilken landsbygdsverket ska fungera som den myndighet påför överträdelseavgifter, påföljdsavgifter och prickar också i landskapet samt att rikets Rättsregistercentral så som i riket ska handha frågor om verkställighet av överträdelse- och påföljdsavgifter samt vid behov i dessa ärenden föra landskapets talan. Dessutom avser landskapsregeringen att ta initiativ till ändringar i överenskommelseförordningen om gränsbevakningsväsendets uppgifter i landskapet, så att myndigheten kan fungera som landskapets centrum för fiskerikontroll. Landskapsregeringen bör fortsatt också vara tillsynsmyndighet. Se promemoria och utkast till en sådan överenskommelseförordning i bilagorna 5-7.
5. Förslagets verkningar
Jämställdhet
Antalet registrerade fiskare uppgick år 2014 till 272 personer, varav 249 var män och 23 kvinnor. De registrerade fiskarna uppdelas i tre kategorier; egentliga yrkesfiskare, binäringsfiskare och övriga fiskare beroende på hur stor andel av bruttoinkomsten som härrör från fiske. I kategorin egentliga yrkesfiskare återfinns 27 personer, varav fyra kvinnor. I kategorin binäringsfiskare finns det 22 personer varav en kvinna och av sammanlagt 205 personer i kategorin övriga fiskare är det 18 som är kvinnor.
Lagförslaget innebär samma konsekvenser oberoende av om verksamhetsutövarna är män eller kvinnor.
Miljön
Syftet med den gemensamma fiskeripolitiken är att säkerställa att levande akvatiska resurser nyttjas på ett hållbart sätt i ekonomiskt, miljömässigt och socialt hänseende. Genom införande av det nya och utvecklade kontrollsystemet ska man se till att bestämmelserna i fiskeripolitiken efterlevs. Genom den föreslagna landskapslagstiftningen kan fiskeripolitikens bestämmelser implementeras till fullo i landskapet.
Vid överträdelse av fiskeripolitikens regler möjliggör den nya lagen att i de sanktioner som utfärdas även beakta den skada som har förorsakats på den marina miljön och fiskresursen.
Lagen ger även möjlighet till reglering av fisket i beståndsvårdande syfte, vilket möjliggör en mer hållbar förvaltning av bestånden. Vid behov kan landskapsregeringen snabbt, genom beslut, vidta ytterligare bevarandeåtgärder.
Organisatoriska och ekonomiska konsekvenser för landskapet
Förpliktelserna i unionens kontrollregelverk innebär ökade krav på registren för fiskerinäringen. Landskapsregeringen handhar, genom avtal, datasystem för dessa register gemensamt med jord- och skogsbruksministeriet. Ministeriet har uppskattat kostnaderna för systemutvecklingen till 1,2 miljoner euro. Europeiska unionen kan stöda dessa kostnader med upp till 90 procentigt stöd. Det har ännu inte avtalats om landskapsregeringens andel av dessa kostnader. Lagförslaget kan dessutom medföra vissa mindre merkostnader för övervakningsutrustning.
För landskapsregeringen medför det en ökad arbetsbelastning främst i form av utökat administrativt arbete med att kontrollera och föra in de uppgifter som aktörerna rapporterar i registren samt att analysera och utföra korskontroller av uppgifterna. Det innebär även ett visst utökat inspektionsarbete för att kontrollera att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken tillämpas i alla led av saluföringen.
Den största förändringen är övergången till ett administrativt påföljdssystem, vilket innebär att utredning av brott mot den gemensamma fiskeripolitiken inte längre är aktuellt inom rättsväsendet.
Landskapsregeringen föreslår att beslut om sanktioner och utfärdande av prickar för allvarliga överträdelser överförs till Landsbygdsverket, genom en överenskommelseförordning. Vid misstanke om överträdelse görs således en anmälan till Landsbygdsverket. Uppskattningsvis kan det röra sig om 10-20 ärenden på år, där merparten utgörs av försenade fångst- och inköpsanmälningar. Då aktörerna får överträdelseavgift för försenad rapportering förväntas denna typ av överträdelse minska på sikt. Sanktionsavgiften betalas till landskapet. För landskapsregeringen innebär inte detta något märkbart merarbete. Om landsbygdsverket med stöd av en överenskommelseförordning kommer att handha förvaltningsärenden, som hör till landskapets behörighet, kan landsbygdsverket behöva kompenseras för sådana väsentliga merkostnader detta kan innebära.
Följder för näringslivet
Förbudet av saluföring av fångst från fritidsfisket har inneburit att flera fiskare som endast saluför fångst i mindre utsträckning har registrerats i fiskarregistret och deras fiskebåtar i fiskefartygsregistret. Detta har inneburit utökade krav i fråga om rapportering för dessa aktörer. Förbudet har gällt sedan rådets kontrollförordning trädde ikraft och innebär i nuläget inte längre någon förändring för yrkesfiskarna.
Lagförslaget kan medföra vissa mindre merkostnader för investeringar för aktörerna inom fiskerinäringen.
Ändringen av påföljdssystemet från straffrättsliga till administrativa påföljder ger snabbare, kännbara påföljder för de som överträder fiskeripolitikens bestämmelser. Det kan även innebära att fiskelicensen dras in permanent, i de fall man har gjort sig skyldig till upprepade allvarliga överträdelser och har tilldelats totalt 90 prickar.
Den certifiering av maskinstyrkan som krävs för registrering i fiskefartygsregistret utförs i samband med besiktning och ingår i den normala besiktningsavgiften. Fartygets licensinnehavare kan beordras att låta mäta maskinstyrkan ifall misstanke finns om att maskinstyrkan inte överensstämmer med den uppgift om maskinstyrka som finns i fiskelicensen. Priset på en sådan mätning är uppskattningsvis 1 500-2 000 euro.
All förstaförsäljning av fiskeriprodukter ska ske hos en registrerad köpare. Ett undantag från detta ges för köpare av upp till 30 kilogram fiskeriprodukter som endast ska användas för privat konsumtion.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken
1 § Lagens tillämpningsområde. Med lagen genomförs i landskapet den Europeiska unionens fiskeripolitik och påföljder i samband den, genom att rikslagstiftning med vissa avvikelser görs tillämplig. Genom paragrafens 3 och 4 mom. klargörs lagens tillämpningsområde avseende dels avseende förhållandet till livsmedelslagstiftning, dels i förhållande till landskapets fartygsregister.
2 § Behörig myndighet. Förslaget är att landskapsregeringen i grunden är den behöriga myndighet som avses vid tillämpning av lagstiftningen. Som framgått ovan avser landskapsregeringen att ta initiativ till att till landsbygdsverket genom överenskommelseförordning överföra vissa förvaltningsuppgifter rörande påföljder som verket sköter i riket. Se bilagorna 5 och 6 med utkast till promemoria och överenskommelseförordning.
3 § Förordning. I paragrafen finns en sedvanlig delegering till landskapsregeringen att inom landskapets behörighet besluta om förordningar.
4 § Avvikelser. I enlighet med 1 mom. ska hänvisningar i rikets påföljdslag till annan rikslagstiftning inom landskapets behörighet exempelvis avse de bestämmelser i landskapslagstiftningen som framgår av följande tabell:
| Laghänvisningar i rikets påföljdslag |
| Hänvisningarna svarar i landskapet mot följande lagar |
| L om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992)
| - | LL (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet |
| personuppgiftsL (FFS 523/1999)
| - | LL (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen
|
| L om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999)
| - | LL (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet
|
| förvaltningsL (FFS 434/2003)
| - | förvaltningsL (2008:9) för landskapet Åland
|
| livsmedelsL (FFS 23/2006) | - | LL (2007:26) om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen
|
| L om registrering av fiskefartyg och vattenbruksfartyg som används till havs (FFS 690/2010) | - | LL (0000:00) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken samt med stöd av lagen gällande bestämmelser (se utkast till LF om register för fiskerinäringen i bilaga 2) |
Avvikelsen från 2 § rikets påföljdslag rörande fiskefartygsregistret beaktar det register som landskapsregeringen beslutar om genom landskapsförordning. Ett utkast till sådan förordning finns i bilaga 2 till detta förslag.
Avvikelsen från 21 § 3 mom. rikets påföljdslag rörande rapporteringsplikt för strömmings- och vassbuksfångster innebär att en större fångstmängd kan rapporteras månadsvis, eftersom fångsterna i sin helhet utgörs av skötfångad fisk och då den samlade fångstmängden under en kalendermånad är så pass liten att förfarandet inte kan anses riskera fångstuppföljningen. Avvikelsen förenklar rapporteringen för yrkesutövarna.
Avvikelserna från 40, 43 och 44 §§ rikets påföljdslag beaktar att till landskapets område enligt 2 § självstyrelselagen hör det territorialvatten som enligt gällande stadganden om gränserna för Finlands territorialvatten. Detta territorialvatten sträcker sig högst 12 sjömil ut från baslinjen.
Med avvikelse från 45 § 2 och 3 mom. rikets påföljdslag beslutar landskapsregeringen om prioriteringsordningen för beviljande av fisketillstånd. I de fall fisketillstånd krävs så gäller det alltid endast per fartyg. Systemet med beviljande av fisketillstånd sammanhänger med tillsynen över fisket och förutsätter att det finns en fiskelicens. Tillstånd beviljas för flera år, vilket ger aktörerna rimliga förutsättningar till verksamhetsplanering.
Till följd av avvikelsen från 59 § 1 mom. rikets påföljdslag förs överträdelse- och påföljdsavgifter till landskapets budget istället för till rikets budget.
Det kan i sammanhanget noteras att jord- och skogsbruksministeriet i enlighet med rikslagens 42 § är den förvaltningsmyndighet som kan byta ut Finlands kvoter eller delar av dem med andra medlemsstater inom Europeiska unionen. Eftersom landskapet har del i de kvoter som den Europeiska unionen fastställer för medlemslandet Finland så har landskapet del i fiske inom Finlands fångstkvoter. Då detta enligt 17 § 16 punkten självstyrelselagen i grunden hör till landskapets behörighet så gäller dock enligt 59b § 2 mom. självstyrelselagen att landskapet och riket ska samråda i dessa frågor.
5 § Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft vid en tidpunkt som landskapsregeringen bestämmer.
2. Landskapslagen om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom den Europeiska unionen
Lagen ersätter den tidigare lagen med samma namn och överensstämmer i huvudsak med den lagen. Påföljdsbestämmelserna föreslås till skillnad från hittills istället ingå i den särskilda landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken.
1 § Lagens tillämpningsområde. Den Europeiska unionens förordningar är direkt bindande för medlemsländerna. Lagen reglerar frågor som kräver lagstiftning för att verkställa unionens lagstiftning i landskapet.
2 § Behörig myndighet. Landskapsregeringen ska i landskapet handha de myndighetsuppgifter som i unionslagstiftningen förutsätts skötta av en behörig myndighet.
3 § Kontroll. Enligt unionslagstiftningen ska varje medlemsland inom sitt område övervaka fisket och till fiske hörande verksamheter. I landskapet har landskapsregeringen i huvudsak detta ansvar. Gränsbevakningsväsendet kan utföra kontroll i enlighet med överenskommelseförordningen om gränsbevakningsväsendets uppgifter i landskapet Åland.
4 § Register. Landskapsregeringen handhar som framgått av avsnitt 2.3 nödvändiga register för fiskerinäringen.
5 § Krav på ekonomisk anknytning till landskapets fiskerinäring. Syftet med förslaget är att trygga de åländska yrkesfiskarnas rätt till de fångstkvoter som fastställts av Europeiska unionen genom att tillförsäkra dem tillgång till registerutrymme.
6 § Uppgiftsskyldighet. För uppföljning av fiskeripolitiken ställs i rådets kontrollförordning omfattande krav på att insamling och sammanställning av uppgifter från fisket. Regelverket förutsätter att aktörer rapporterar om fångstmängder som fiskats, landats, lastats om, erbjudits för försäljning och köpts.
7 § Återbetalning av stöd. På sätt som hittills har gällt så ska stöd som har betalats ut på felaktiga grunder, eller utan grund eller då villkoren för beviljande eller utbetalning av stöd inte har uppfyllts, på stödmottagarens eget initiativ återbetalas. Landskapsregeringen beslutar om avbrytande och om återkrav och kan besluta om ett minimibelopp för beslut om återkrav samt kan dessutom av vägande skäl helt eller delvis avstå från att återkräva ett belopp som det bedöms vara oskäligt att återkräva. Exempel på sådana situationer kan vara om grunden för återkravet beror på en myndighets verksamhet och stödmottagaren inte har inverkat på att grunden har uppkommit, eller om den företagsverksamhet som stödet avser inte kan fortsätta av orsaker som anknyter till stödmottagarens hälsotillstånd eller andra oförutsedda ändringar i förhållandena för stödmottagaren.
8 § Bemyndigande. I enlighet med unionslagstiftningen kan detaljerade närmare bestämmelser fordras som rör kvoter, rapportering med mera. Genom bestämmelsen ges landskapsregeringen en möjlighet att inom landskapets behörighet i förordning inta sådana behövliga närmare bestämmelser.
9 § Rättelse. I paragrafen ingår en sedvanlig bestämmelse om rättelse.
10 § Ikraftträdande. Lagen avses träda i kraft snarast, vid en tidpunkt som landskapsregeringen bestämmer.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens tillämpningsområde
I landskapet ska tillämpas bestämmelserna i rikets lag om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken (FFS 1188/2014), nedan kallad rikets påföljdslag, med de avvikelser som följer av denna lag.
Ändringar av bestämmelser i rikets påföljdslag träder i kraft vid tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag. Hänvisningar i rikets påföljdslag till bestämmelser i rikslagstiftningen ska inom landskapets behörighet i landskapet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
Särskilda bestämmelser om spårbarhet av livsmedel finns i landskapslagen (2007:26) om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen och i med stöd av lagen gällande bestämmelser.
Det i 5 kap. rikets påföljdslag avsedda datasystemet för övervakning omfattar det fiskefartygsregister som avses i 4 § landskapslagen (0000:00) om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom den Europeiska unionen och med stöd av landskapslagen gällande bestämmelser.
2 §
Behörig myndighet
Den allmänna verkställigheten, övervakningen och tillsynen enligt denna lag ankommer på landskapsregeringen. Landskapsregeringen är den behöriga myndighet som avses i Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik omfattande rättsakter till den del rättsakterna reglerar frågor som enligt självstyrelselagen ankommer på landskapets lagstiftningsbehörighet.
Om inte annat särskilt stadgas i denna lag ska de förvaltningsuppgifter som enligt rikets påföljdslag ankommer på statens myndigheter i landskapet skötas av landskapsregeringen, till den del förvaltningen hänför sig till uppgifter inom landskapets lagstiftningsbehörighet. Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning delegera visst myndighetsansvar till en myndighet underställd landskapsregeringen.
Av en i riket behörig myndighet godkänd maximal maskinstyrka som medför en rätt att utöva fiske med ett visst fiskefartyg, är godkänd för rätt att utöva fiske i landskapet.
Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet har tillsyn för spårbarhet av fiskeri- och vattenbruksprodukter i enlighet med landskapslagen (2007:26) om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen.
3 §
Förordning
Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet besluta att författningar som utfärdats med stöd av den rikslagstiftning som avses i 1 § ska tillämpas i landskapet oförändrade eller med de avvikelser som landskapsregeringen beslutar.
4 §
Avvikelser
Hänvisningar i de bestämmelser som avses i 1 § till bestämmelser i rikslagstiftningen ska inom landskapets behörighet i landskapet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
Med avvikelse från 2 § rikets påföljdslag avses i denna lag med fiskefartygsregistret det register som upprättats av med stöd av 4 och 8 §§ landskapslagen (0000:00) fiskeripolitiken inom den Europeiska unionen. Denna lag tillämpas på de kommersiella aktörer som avses i den Europeiska unionens förordningar som nämns i 3 § rikets påföljdslag när de är verksamma på åländskt territorium, samt på fartyg som införts i fiskefartygsregistret samt på besättningen på dessa fartyg oberoende av deras position eller var verksamheten bedrivs.
Med avvikelse från 21 § 3 mom. rikets påföljdslag kan en strömmings- eller vassbuksfångst som underskrider 100 kilogram rapporteras genom en rapport enligt 22 § rikets påföljdslag.
Med avvikelse från 40 § rikets påföljdslag beslutar landskapsregeringen om fiskereglering för fiske med i landskapet registrerade fiskefartyg inom det territorialvatten som enligt gällande stadganden om gränserna för Finlands territorialvatten omedelbart ansluter sig till landskapets territorium.
Med avvikelse från 43 § rikets påföljdslag beslutar landskapsregeringen inom det territorialvatten som enligt gällande stadganden om gränserna för Finlands territorialvatten omedelbart ansluter sig till landskapets territorium om
1) tidsbestämt fiskeförbud för ett visst havsområde
2) begränsningar i fråga om tid, territorium eller kvantitet för användning av fiskeredskap som används för fångst av fiskbestånd som i Europeiska unionen är kvoterade eller på annat sätt reglerade samt om
3) fiskeredskapens tekniska egenskaper.
Med avvikelse från 44 § rikets påföljdslag beslutar landskapsregeringen för det territorialvatten som enligt gällande stadganden om gränserna för Finlands territorialvatten omedelbart ansluter sig till landskapets territorium om sådana bevarandeåtgärder som är nödvändiga för genomförande av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik.
Med avvikelse från 45 § 2 och 3 mom. rikets påföljdslag beslutar landskapsregeringen om prioriteringsordningen för beviljande av fisketillstånd.
Med avvikelse från 59 § 1 mom. ska överträdelseavgiften och påföljdsavgiften betalas till landskapet.
5 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.
2.
L A N D S K A P S L A G
om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom den Europeiska unionen
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens tillämpningsområde
I denna lag finns bestämmelser om verkställande i landskapet av den Europeiska unionens fiskeripolitik och därtill bundna ekonomiska stöd.
2 §
Behörig myndighet
Landskapsregeringen är den behöriga myndighet som avses i den Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik omfattande rättsakter, till den del rättsakterna reglerar frågor som enligt självstyrelselagen hör till landskapets behörighet. Landskapsregeringen kan besluta att delegera förvaltningsuppgifter till en landskapsregeringen underlydande myndighet.
3 §
Kontroll
Landskapsregeringen eller den eller de myndigheter som landskapsregeringen beslutar ska kontrollera att de bestämmelser som gäller vid tillämpningen av den Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik iakttas till den del bestämmelserna reglerar frågor som enligt självstyrelselagen ankommer på landskapets lagstiftningsbehörighet.
4 §
Register
Landskapsregeringen upprätthåller nödvändiga register för kontrollen och statistikföringen av den Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik. Landskapsregeringen upprätthåller register med uppgifter om fisket, vattenbruket, fiskefartyg, vattenbruksfartyg, och säljare av fisk- och vattenbruksprodukter, samt övriga register som krävs enligt landskapslagen (0000:00) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken. Landskapsregeringen upprätthåller dessutom register om finansieringen av fiskerinäringen.
För forskningsändamål och statistikföring har myndigheter rätt att få uppgifter ur i 1 mom. avsedda register. I registren införda uppgifter får även användas för i den Europeiska unionens förordningar föreskrivna syften.
5 §
Krav på ekonomisk anknytning till landskapets fiskerinäring
Fartyg som används för att bedriva fiske av fiskarter vars kvoter fastställs av den Europeiska unionen antecknas endast i fiskefartygsregistret om fisket har en tillräcklig ekonomisk anknytning till landskapets fiskerinäring.
Det fiske som bedrivs med ett fartyg har en tillräcklig ekonomisk anknytning till åländsk fiskerinäring om
1) minst hälften av den totala fångsten under ett kalenderår, enligt fångstens värde, landas i en åländsk hamn,
2) minst hälften av fartygets årliga fiskefärder utgår från en åländsk hamn eller
3) minst en tredjedel av fartygets besättning är bosatt i landskapet.
Även andra omständigheter som framförs av fartygets ägare kan beaktas för att visa att det fiske som bedrivs med fartyget har en tillräcklig ekonomisk anknytning till åländsk fiskerinäring.
Ett fartyg som inte uppfyller något av de villkor som anges i 1 mom. eller vars fiske inte på något annat sätt kan visas ha en tillräcklig ekonomisk anknytning till åländsk fiskerinäring kan strykas ur fiskefartygsregistret.
6 §
Uppgiftsskyldighet
Yrkesfiskare och andra näringsidkare som fiskar eller på annat sätt tar befattning med fisk eller fiskprodukter som omfattas av den Europeiska unionens förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken ska till landskapsregeringen lämna de uppgifter som behövs för att upprätthålla nödvändiga register och statistikföring som avses i 4 §.
7 §
Återbetalning av stöd
Stödmottagaren ska utan dröjsmål betala tillbaka ett stöd eller en del av det som denne fått felaktigt, till för stort belopp eller uppenbart utan grund. Om stöd enligt i 1 § avsedda bestämmelser har utbetalats till ett för stort belopp eller annars grundlöst kan den myndighet som beviljat stödet besluta att återbetalningsskyldighet ska föreligga till den del det utbetalade beloppet överstigit vad som borde ha utbetalts.
Landskapsregeringen kan undantaget ränta besluta om ett belopp under vilket ett stöd inte behöver återbetalas.
Om stöd har beviljats flera stödmottagare gemensamt, svarar alla mottagare solidariskt för återbetalning av stödet.
Landskapsregeringen kan helt eller delvis avstå från att återkräva ett belopp som betalats ut felaktigt eller utan grund eller från att ta ut den ränta som ska betalas på beloppet, om en helhetsbedömning visar att det med hänsyn till stödmottagarens omständigheter och verksamhet är oskäligt att återkräva det fulla beloppet. Återkravet och indrivningen av ränta ska dock ske till fullt belopp, om Europeiska unionens lagstiftning så kräver.
På belopp som återbetalas eller återkrävs ska stödmottagaren betala en årlig ränta enligt 17 och 18 §§ landskapslagen (1988:50) om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti. I de fall som avses i 1 § 2 mom. ska räntan betalas ökad med tre procentenheter. Ränta ska betalas från stödets utbetalningsdag till dess att det återkrävda beloppet har betalats tillbaka.
Indrivning av återbetalningsskyldigt belopp kan ske i den ordning som gäller för utsökning av skatter och avgifter.
8 §
Bemyndigande
Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning utfärda bestämmelser om
1) begränsning och övrig reglering av fisket om det behövs för att hindra överskridning av fiskekvoter,
2) för enskilda fartyg avsedda licenser och särskilda fisketillstånd,
3) ovan i 4 § avsedda register,
4) vilka uppgifter som omfattas av ovan i 6 § avsedda uppgiftsskyldighet samt om
5) stödåtgärder för fiskerinäringen.
9 §
Rättelse
En sakägare som är missnöjd med ett beslut om stöd som landskapsregeringen har fattat kan inom 21 dagar, räknat från beslutdagen, från det att parten fått del av landskapsregeringens beslut skriftligen begära rättelse hos landskapsregeringen. I rättelseyrkandet, som läggs till grund för landskapsregeringens prövning, ska anges vilket beslut som önskas rättat och de omständigheter som rättelseyrkandet grundar sig på.
10 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Genom ikraftträdandet av denna lag upphävs landskapslagen (1995:40) om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom den Europeiska gemenskapen.
Landskapsförordning (1995:44) om yrkesfiske.
Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.
| Mariehamn den 24 mars 2015 | |
|
L a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Fredrik Karlström |
Bilaga 1 - RiksL om påföljdsystem vid fiske
Lag
om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken
(FFS 1188/2014)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Lagens syfte och tillämpningsområde
I denna lag finns bestämmelser om genomförandet av Europeiska unionens lagstiftning om tillsynen över iakttagandet av den gemensamma fiskeripolitiken och om gärningar som strider mot den gemensamma fiskeripolitiken.
2 §
Lagens territoriella omfattning
Denna lag tillämpas på de kommersiella aktörer som avses i de EU-förordningar som nämns i 3 § när de är verksamma på finskt territorium och inom den ekonomiska zon som avses i lagen om Finlands ekonomiska zon (FFS 1058/2004). Lagen tillämpas på kommersiella aktörer som är finska medborgare, på finska juridiska personer och på fiskefartyg som införts i det register (fiskefartygsregistret) som avses i lagen om registrering av fiskefartyg och vattenbruksfartyg som används till havs (FFS 690/2010) samt på besättningen på dessa fiskefartyg oberoende av deras position eller var verksamheten bedrivs.
3 §
Definitioner i Europeiska unionens lagstiftning
I denna lag avses med
1) rådets IUU-förordning rådets förordning (EG) nr 1005/2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1936/2001 och (EG) nr 601/2004 samt om upphävande av förordningarna (EG) nr 1093/94 och (EG) nr 1447/1999,
2) kommissionens IUU-förordning kommissionens förordning (EG) nr 1010/2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1005/2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske,
3) rådets kontrollförordning rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006,
4) kommissionens kontrollförordning kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs,
5) rådets Östersjöförordning rådets förordning (EG) nr 2187/2005 om bevarande av fiskeresurser genom tekniska åtgärder i Östersjön, Bälten och Öresund, om ändring av förordning (EG) nr 1434/98 och om upphävande av förordning (EG) nr 88/98,
6) rådets torskförordning rådets förordning (EG) nr 1098/2007 om upprättande av en flerårig plan för torskbestånden i Östersjön och det fiske som utnyttjar de bestånden, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och upphävande av förordning (EG) nr 779/97,
7) rådets förordning om insamling av uppgifter inom fiskerisektorn rådets förordning (EG) nr 199/2008 om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken,
8) Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma fiskeripolitiken Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG,
9) Europaparlamentets och rådets förordning om statistik över fiske i Nordatlantens östra del Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 218/2009 om avlämnande av statistikuppgifter om nominell fångst från medlemsstater som bedriver fiske i Nordatlantens östra del.
2 kap.
Myndigheter som övervakar iakttagandet av den gemensamma fiskeripolitiken och myndigheternas uppgifter
4 §
Jord- och skogsbruksministeriet
Jord- och skogsbruksministeriet kontrollerar, styr och koordinerar övervakningen av iakttagandet av den gemensamma fiskeripolitiken och svarar för de uppgifter som avses i artikel 5.5 i rådets kontrollförordning. Jord- och skogsbruksministeriet svarar för det ömsesidiga bistånd som avses i rådets IUU-förordning och i kommissionens IUU-förordning samt i rådets kontrollförordning och kommissionens kontrollförordning tillsammans med de övriga medlemsstaterna i unionen, tredjeländer, kommissionen och organ utsedda av kommissionen.
Jord- och skogsbruksministeriet har oberoende av sekretessbestämmelserna för den övervakning som avses i 1 mom. rätt att av myndigheterna få de uppgifter som är nödvändiga för övervakningen och genomföra kontroller av myndigheternas verksamhet.
5 §
Närings-, trafik- och miljöcentralen
Närings-, trafik- och miljöcentralen och gränsbevakningsväsendet svarar för övervakningen av att rättsakter och beslut som gäller Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik iakttas i fiskeriverksamheten. Närings-, trafik- och miljöcentralen kontrollerar att de rapporteringsskyldigheter som gäller fiske, fångst, fisktransport och fiskhandel i anknytning till den gemensamma fiskeripolitiken iakttas och svarar för att rapporterna införs i de register som avses nedan i 5 kap.
Närings-, trafik- och miljöcentralen övervakar i samarbete med Tullen att bestämmelserna i rådets IUU-förordning och kommissionens IUU-förordning iakttas när fiskprodukter importeras och exporteras. Närings-, trafik- och miljöcentralen är den behöriga myndighet som avses i artiklarna 15, 16.1, 17, 18 och 21 i rådets IUU-förordning och den beviljar de godkännanden i fråga om import och export av fiskprodukter som förutsätts i artiklarna 15 och 18 i den förordningen.
Närings-, trafik- och miljöcentralen är den behöriga myndighet som avses i rådets IUU-förordning och i kommissionens IUU-förordning och som beviljar och återkallar det intyg om godkänd ekonomisk aktör (APEO-intyg) som avses i artikel 9 i kommissionens IUU-förordning och svarar för övervakningen av en godkänd ekonomisk aktörs verksamhet och för därtill hörande samarbete med Europeiska unionens institutioner och andra stater. I artikel 16 i rådets IUU-förordning och i artiklarna 9-30 i kommissionens IUU-förordning finns bestämmelser om status som godkänd ekonomisk aktör, APEO-intyget, förfarandet vid ansökan om och utfärdande av APEO-intyg, förutsättningarna för godkännande, en godkänd ekonomisk aktörs uppgifter, övervakningen av verksamheten och avbrytande av verksamheten.
6 §
Gränsbevakningsväsendet
Utöver vad som föreskrivs i 5 § sköter gränsbevakningsväsendet de uppgifter som hör till det centrum för fiskerikontroll som avses i artikel 9 i rådets kontrollförordning.
Gränsbevakningsväsendet är också den behöriga myndighet som avses i artikel 80.5 i rådets kontrollförordning och som beviljar det tillstånd som avses i artiklarna 80 och 81 i den förordningen.
7 §
Livsmedelssäkerhetsverket, regionförvaltningsverken och kommunerna
Bestämmelser om den tillsyn som Livsmedelssäkerhetsverket, regionförvaltningsverket och de kommunala myndigheterna för livsmedelstillsyn utövar i fråga om spårbarheten för fiskeri- och vattenbruksprodukter och de uppgifter som ges konsumenterna finns i livsmedelslagen (FFS 23/2006).
8 §
Trafiksäkerhetsverket
Trafiksäkerhetsverket övervakar i samband med besiktningar att den maximala maskinstyrka som skrivits in i den fiskelicens som avses i 29 § i lagen om registrering av fiskefartyg och vattenbruksfartyg som används till havs och i det bevis över maskinstyrka som gäller fiskefartyget inte överskrids.
Trafiksäkerhetsverket kan anlita sådana erkända klassificeringssällskap som avses i 2 § 1 mom. 42 punkten i lagen om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg (FFS 1686/2009) eller andra verksamhetsutövare som är specialiserade på mätning av maskinstyrkan och som är godkända av Trafiksäkerhetsverket.
En förutsättning för godkännande av en annan verksamhetsutövare är att verksamhetsutövaren uppfyller de krav som anges i 18 § 1 mom. i lagen om marin utrustning (FFS 1503/2011).
9 §
Tillsyn över klassificeringssällskap och godkända verksamhetsutövare
Trafiksäkerhetsverket ingår ett skriftligt avtal om skötseln av uppgifterna med erkända klassificeringssällskap och de verksamhetsutövare som Trafiksäkerhetsverket har godkänt.
Trafiksäkerhetsverket utövar tillsyn över att det erkända klassificeringssällskapet och den godkända verksamhetsutövaren utför sina uppgifter enligt avtalet och uppfyller de krav som föreskrivs för dem. Trafiksäkerhetsverket kan avbryta eller återkalla ett godkännande och ett i 15 § avsett bemyndigande, om klassificeringssällskapet eller verksamhetsutövaren inte längre uppfyller de föreskrivna kraven eller trots en anmärkning eller varning från Trafiksäkerhetsverket väsentligen eller upprepade gånger försummar sin skyldighet att utföra de avtalsenliga uppgifterna.
10 §
Krav på god förvaltning samt tjänsteansvar
Erkända klassificeringssällskap och godkända verksamhetsutövare iakttar vid skötseln av de uppgifter som avses i 8 § 2 mom. och 15 § 3 mom. bestämmelserna i förvaltningslagen (FFS 434/2003), språklagen (FFS 423/2003), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (FFS 13/2003) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999).
På klassificeringssällskapens och verksamhetsutövarnas anställda tillämpas bestämmelser om straffrättsligt tjänsteansvar när de utför ovan avsedda uppgifter. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (FFS 412/1974).
3 kap.
Kontrollbefogenheter
11 §
Kontrolluppgifter
Tillsynsmyndigheten ska utan obefogat dröjsmål till Landsbygdsverket anmäla sådana misstänkta överträdelser och misstänkta allvarliga överträdelser som tjänstemännen vid myndigheten observerat eller som tillsynsmyndigheten på något annat sätt har fått kännedom om. I beslut som gäller myndighetens anmälan får ändring inte sökas genom besvär. Bestämmelser om det närmare innehållet i anmälan utfärdas genom förordning av statsrådet.
Utöver bestämmelserna i denna lag om uppgifterna och befogenheterna för de tillsynsmyndigheter och tjänstemän som utövar tillsyn och som avses i 5-8 § finns det bestämmelser om uppgifterna och befogenheterna för dem som utövar tillsyn i artikel 74 i rådets kontrollförordning, i artiklarna 97-113 i kommissionens kontrollförordning och i artiklarna 9-17 i rådets IUU-förordning.
12 §
Inspektionsbefogenheter
En tjänsteman som utövar tillsyn kan bestämma att ett fartyg eller transportmedel förflyttar sig till närmaste möjliga plats där en inspektion och undersökning kan genomföras ändamålsenligt. När beslut om förflyttning fattas och när en inspektion genomförs beaktas artiklarna 103 och 104 i kommissionens kontrollförordning. En tjänsteman som utövar tillsyn har för genomförande av tillsynsuppgiften rätt att av var och en få uppgifter om hans eller hennes namn, personbeteckning eller, om personbeteckning saknas, uppgifter om födelsetid och nationalitet samt om den plats där han eller hon kan nås. En tjänsteman som utövar tillsyn har trots sekretessbestämmelserna rätt att få tillgång till alla handlingar som hänför sig till den verksamhet som är föremål för tillsyn och som gäller privat affärs- eller yrkesverksamhet eller en privatpersons ekonomiska ställning.
En tjänsteman som utövar tillsyn har rätt att omhänderta handlingar, databehandlingsapparatur, fiskeredskap, fångster och fiskeriprodukter som har samband med verksamhet som strider mot bestämmelserna samt ta prover av fiskeriprodukter, om det är nödvändigt för att trygga inspektionen och undersökningen, för att förvara bevismaterial eller för att förhindra att verksamhet som strider mot bestämmelserna fortgår. Omhändertagen egendom återlämnas till innehavaren omedelbart efter det att myndigheten inte längre behöver inneha den för att trygga undersökningen, förvara bevismaterialet eller förhindra att verksamhet som strider mot bestämmelserna fortgår. Egendomen överlämnas dock utan dröjsmål till polisen, om innehavaren inte med stöd av lag eller Europeiska unionens rättsakter har rätt att ha egendomen i sin besittning.
För bedömning av storleken på de överträdelse- och påföljdsavgifter som avses i 7 kap. ska den tjänsteman som utövar tillsyn reda ut eller, om det inte är möjligt, bedöma arten, kvantiteten, kvaliteten och värdet i fråga om den fångst som erhållits genom fiske som strider mot bestämmelserna.
13 §
Tillfällig indragning av fisketillstånd
Närings-, trafik- och miljöcentralen och gränsbevakningsväsendet har rätt att tillfälligt dra in ett fisketillstånd som beviljats en verksamhetsutövare, om det finns grundad anledning att misstänka att verksamhetsutövaren har gjort sig skyldig till en sådan allvarlig överträdelse som avses i 7 kap. och att han fortsätter sin lagstridiga verksamhet. Beslutet är i kraft tills Landsbygdsverket har behandlat ärendet eller en straffrättslig påföljd som gäller samma gärning har bestämts eller utdömts, dock högst 60 dagar från det att beslutet meddelades. Beslutet kan verkställas fastän det inte har vunnit laga kraft, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.
14 §
Kvarhållande av fartyg
Om en tjänsteman som utövar tillsyn har grundad anledning att anta att en följd av att ett fiskefartyg som är inblandat i en misstänkt allvarlig överträdelse skulle lämna hamnen eller det havsområde som övervakas är att undersökningen av den misstänkta allvarliga överträdelsen och bestämmande av en påföljd försvåras i väsentlig utsträckning, kan han eller hon beordra fiskefartyget och dess befälhavare att anlöpa hamn och förbjuda det att lämna området utan tillstånd. Fiskefartygets befälhavare kan vid vite föreläggas att vara närvarande när överträdelsen undersöks.
Tillsynsmyndigheten fattar utan dröjsmål beslut om kvarhållande av fartyg och om det vite som ska föreläggas fiskefartygets befälhavare. Beslutet gäller högst 14 dagar från det att beslutet meddelades.
15 §
Mätning av maskinstyrkan
Närings-, trafik- och miljöcentralen, gränsbevakningsväsendet eller Trafiksäkerhetsverket kan bestämma att ett fiskefartygs maskinstyrka ska mätas, om den maximala effekt som anges i fiskelicensen och det bevis över maskinstyrka som motortillverkaren har utfärdat inte motsvarar varandra, eller om det finns grundad anledning att anta att fiskefartygets maskinstyrka överskrider den maskinstyrka som anges i fiskelicensen.
Den ovan avsedda tillsynsmyndigheten kan bestämma en tidsfrist inom vilken maskinstyrkan ska mätas och beviset över den ska lämnas in till den tillsynsmyndighet som har bestämt att maskinstyrkan ska mätas. Om tillsynsmyndigheten inte inom utsatt tidsfrist har fått ett godtagbart bevis över maskinstyrkan, kan närings-, trafik- och miljöcentralen på begäran av tillsynsmyndigheten dra in fiskefartygets fiskelicens tills vidare, dock högst tills ett behörigt bevis över maskinstyrkan lämnas in till myndigheten.
Trafiksäkerhetsverket svarar för mätningen av maskinstyrkan. Trafiksäkerhetsverket kan bemyndiga ett klassificeringssällskap som avses i 8 § eller någon annan verksamhetsutövare att utföra mätning av maskinstyrkan.
16 §
Fiskeriövervakning på öppna havet
Bestämmelser om rätten för en fiskeriövervakningsmyndighet från en annan stat att övervaka fiske på öppna havet finns i avtalet om genomförande av de bestämmelser i Förenta Nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 som rör bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd (FördrS 81/2003) samt i artikel 80 i rådets kontrollförordning. Även dessa myndigheter har i övervakningsuppgifterna de befogenheter som avses i 12-15 §. Tillsynsmyndigheten kan även bestämma att fiskefartyget ska tas in i hamn, om det i avtalet eller dess tillämpningsbestämmelser så bestäms eller föreskrivs.
17 §
Proportionalitetsprincipen
De åtgärder som avses i 12-15 § ska stå i rätt proportion till de olägenheter som de orsakar aktörerna och till det klandervärda i överträdelsen eller den allvarliga överträdelsen.
18 §
Befrielse från vissa skyldigheter
Närings-, trafik- och miljöcentralen beviljar på ansökan av den som innehar fiskelicens befrielse från skyldigheten att ta i bruk ett satellitbaserat fartygsövervakningssystem eller att förse fartyget med utrustning som gör det möjligt att ta tillvara försvunna fiskeredskap. Befrielse beviljas ett sådant fiskefartyg med en total längd på minst 12 meter men högst 15 meter som seglar under finsk flagg och som bedriver sin verksamhet enbart inom Finlands territorialvatten eller som aldrig tillbringar mer än 24 timmar ute till havs från den tidpunkt då fartyget lämnar hamnen till den tidpunkt då det återvänder.
Befrielsen gäller tills vidare. Närings-, trafik- och miljöcentralen återkallar befrielsen, om det inte längre finns grunder för att bevilja befrielse. En innehavare av fiskelicens är skyldig att omedelbart underrätta närings-, trafik- och miljöcentralen, om fiskefartygets fiskeområde eller fisketid ändras på ett sådant sätt att befrielsen ska återkallas.
19 §
Förstöring av fiskeriprodukter som härrör från IUU-fiske
Fiskeriprodukter eller fångster som importeras eller exporteras ska förstöras på bekostnad av den som har anhållit om godkännande eller certifiering av fångstintyget, om fiskeriprodukterna eller fångsten härrör från fiske som genom ett lagakraftvunnet beslut har konstaterats vara sådant fiske som avses i artikel 3.1 i rådets IUU-förordning (IUU-fiske). Beslut om förstöring fattas av närings-, trafik- och miljöcentralen i samband med att den fattar beslut om godkännande eller certifiering av fångstintyget.
4 kap.
Aktörernas skyldigheter
20 §
Myndighet som tar emot rapporter och beräkning av tidsfristen
I Finland ska den fiskeloggbok som avses i artiklarna 14 och 15 i rådets kontrollförordning ges in till närings-, trafik- och miljöcentralen och likaså förhandsanmälan enligt artikel 17, omlastningsdeklaration enligt artiklarna 21 och 22, landningsdeklaration enligt artiklarna 23 och 24, rapport om fiskeansträngningen enligt artikel 28, avräkningsnota enligt artiklarna 62-64, deklaration om övertagande enligt artiklarna 66 och 67 och transportdokument enligt artikel 68.
Rapporter som avses i 1 mom. samt i 21-23 § har lämnats in inom föreskriven tid, om rapporten innan tidsfristen går ut har kommit in till närings-, trafik- och miljöcentralen. En rapport i pappersform anses ha kommit in till närings-, trafik- och miljöcentralen inom föreskriven tid också om det av poststämpeln på det kuvert som innehåller rapporten framgår att kuvertet har stämplats på posten innan tidsfristen gick ut eller att det innan tidsfristen gick ut har getts till den tjänsteman vid närings-, trafik- och miljöcentralen som utövar tillsyn.
21 §
Fångstdeklarationer för fiskarter som ingår i fiskekvotssystemet för fiskefartyg med en längd på mindre än tio meter
Befälhavaren på ett fiskefartyg med en total längd på mindre än tio meter ska inom 48 timmar från det att landningen avslutades, till närings-, trafik- och miljöcentralen rapportera laxfångster enligt antal och kilogram samt fångster av övriga fiskarter som ingår i fiskekvotssystemet enligt kilogram.
Av rapporten ska framgå personbeteckningen eller företags- och organisationsnumret för den som innehar den i artikel 6 i rådets kontrollförordning avsedda fiskelicensen för fiskefartyget (fiskelicensinnehavare) samt följande:
1) vem fångsten har sålts eller ska säljas till, om man har kännedom om detta samt identifikationskoden (FAO-kod) för den fiskart som den sålda fångsten bestod av, enligt bestämmelserna om detta i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning om statistik över fiske i Nordatlantens östra del, samt kvantiteten,
2) kvantiteten av den fångst som sålts direkt till konsumenterna och av den som tagits för eget bruk samt identifikationskoden för fiskarten (FAO-kod),
3) identifikationskoden för fiskarten (FAO-kod) och kvantiteten i fråga om den fångst som kastats överbord och släppts fri,
4) registerbeteckningen för det fiskefartyg som har tagit fångsterna,
5) personbeteckning för fiskefartygets befälhavare,
6) använda fiskeredskap,
7) fångstområde och fångsttid,
8) fångstens landningsplats och landningstid,
9) uppgifter om oavsiktliga bifångster,
10) uppgifter om fiskeredskap som förstörts eller försvunnit på fiskeresan.
Om kvantiteten av en strömmings- eller vassbuksfångst under en fiskeresa underskrider 50 kilogram, kan strömmings- eller vassbuksfångsten med avvikelse från det som föreskrivs ovan rapporteras genom en rapport enligt 22 §. Närmare bestämmelser om de uppgifter som avses i 1 mom. får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
22 §
Fångstdeklarationer för andra fiskarter än sådana som ingår i fiskekvotssystemet för fiskefartyg med en längd på mindre än tio meter
En innehavare av fiskelicens för ett fiskefartyg med en total längd på mindre än tio meter eller en fartygsbefälhavare som licensinnehavaren bemyndigat ska åtminstone för varje kalendermånad före den 20 i den följande kalendermånaden, till närings-, trafik- och miljöcentralen ge en fångstdeklaration för alla andra fångster på fiskefartyget än de som i enlighet med 21 § ska rapporteras. En fångstdeklaration ska ges även för de månader då fiskefartyget inte har använts för fiske.
Av fångstdeklarationen ska framgå
1) identifikationskoden (FAO-kod) för den fiskart som den fångst som har landats bestod av, enligt bestämmelserna om detta i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning om statistik över fiske i Nordatlantens östra del, samt kvantiteten i kilogram,
2) namn och kontaktuppgifter för de aktörer som fångsten har sålts till under den tid som avses i deklarationen,
3) identifikationskoden (FAO-kod) för den fiskart som den fångst som kastats överbord och släppts fri bestod av samt kvantiteten i kilogram,
4) registerbeteckning för det fiskefartyg som har tagit fångsterna,
5) personbeteckning för fiskefartygets befälhavare,
6) använda fiskeredskap,
7) fångstområde eller fångstområden,
8) antalet fångstdagar,
9) den huvudsakliga landningsplatsen för fångsten,
10) uppgifter om oavsiktliga bifångster,
11) uppgifter om fiskeredskap som förstörts eller försvunnit på fiskeresan.
Närmare bestämmelser om de uppgifter som avses i 1 och 2 mom. får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
23 §
Anmälan av fångst som fiskats från isen
Fångster som fiskats från isen utan fiskefartyg rapporteras i en fångstdeklaration enligt 22 § genom att de uppgifter som avses i 2 mom. 1-3 och 6-11 punkten i den paragrafen lämnas in. I stället för de uppgifter som gäller fiskefartygets befälhavare meddelas personuppgifterna för den person som fått fångsten.
Fångstdeklarationen ska lämnas av den person som fått fångsten och av den ska framgå att fångsten har fiskats från isen. Närmare bestämmelser om uppgifterna i fångstdeklarationen får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
24 §
Vägning av fångsten
Om fångsten inte vägs i enlighet med artikel 60.2 i rådets kontrollförordning när den lossas och flyttas i land, ska fångsten vägas inom 48 timmar från det att flyttningen av fångsten i land upphörde. Innan fångsten säljs svarar fiskelicensinnehavaren för att vägningen görs vid rätt tidpunkt och köparen efter det att fångsten sålts.
25 §
Anmälan av uppgifter om köparen
Landningsdeklarationen ska utöver de uppgifter som avses i artiklarna 23-25 i rådets kontrollförordning dessutom innehålla uppgifter om till vem fångsten har sålts eller ska säljas till.
26 §
Anmälan om påslagning av satellitföljare
Utöver vad som i artikel 18 i kommissionens kontrollförordning bestäms om den rapport som ska lämnas in om satellitföljaren (VMS-utrustning) slås av, ska befälhavaren för ett fiskefartyg som seglar under finsk flagg meddela centrumet för fiskerikontroll i Finland att satellitföljaren slås på. Fiskefartyget får inte lämna hamnen förrän det har fått en bekräftelse från centrumet för fiskerikontroll i Finland att den påslagna satellitföljaren fungerar.
27 §
Meddelande om vem som undertecknar fiskeloggboken, omlastningsdeklarationen, landningsdeklarationen och fångstdeklarationen
Den som innehar en fiskelicens ska skriftligen meddela närings-, trafik- och miljöcentralen person- och kontaktuppgifterna för de personer som har rätt att underteckna fiskeloggboken, omlastningsdeklarationen och landningsdeklarationen eller lämna in motsvarande rapporter i elektronisk form eller i 21 och 22 § avsedda fångstdeklarationer om fångsterna på fiskelicensinnehavarens fiskefartyg. Av meddelandet ska framgå vilken ställning den som har rätt att lämna rapporterna har på fiskelicensinnehavarens fartyg eller i hans affärsverksamhet. Uppgifterna registreras i fiskefartygsregistret.
En fiskelicensinnehavare som är befälhavare för ett fiskefartyg behöver inte lämna in det meddelande som avses i 1 mom., om fiskefartyget är mindre än tio meter långt.
28 §
Att anmäla sig som förstahandsuppköpare
Var och en som direkt från ett fiskefartyg eller av en aktör som bedriver kommersiellt fiske köper fiskfångster från ett havsområde, eller fiskeriprodukter som den som bedriver fiske själv framställer av sådana fångster, ska anmäla sig för det register för förstahandsuppköpare av fiskeriprodukter som avses i artikel 59 i rådets kontrollförordning och som förs av närings-, trafik- och miljöcentralen. I artikel 59.3 i rådets kontrollförordning finns bestämmelser om undantag från skyldigheten att registrera sig.
Utöver köparens kontaktuppgifter ska dessutom köparens personbeteckning eller företags- och organisationsnummer och företagets bransch framgå av anmälan. Närmare bestämmelser om innehållet i anmälan får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
5 kap.
Datasystem för övervakningen
29 §
Datasystemet
Datasystemet för övervakning utgörs av register enligt 30-36 §, av överträdelseregistret enligt 8 kap. och av fiskefartygsregistret enligt lagen om registrering av fiskefartyg och vattenbruksfartyg som används till havs.
30 §
Fångstregistret
I fångstregistret införs de uppgifter som avses i artiklarna 14 och 15, 21-25 och 28 i rådets kontrollförordning samt de uppgifter som finns i de rapporter och deklarationer som avses i 20-22 § specificerade enligt fartyg. Uppgifterna i de deklarationer som avses i 23 § införs i registret specificerade enligt aktör.
Uppgifterna i fångstregistret används för uppföljning av hur kvoterna används och för övervakningen av att den gemensamma fiskeripolitiken iakttas. Naturresursinstitutet använder de uppgifter som har införts i fångstregistret för fiskeriekonomisk forskning och för fullgörandet av de skyldigheter som gäller uppgiftsinsamling och statistikföring och som avses i rådets förordning om insamling av uppgifter inom fiskerisektorn och i Europeiska kommissionens beslut om ett flerårigt gemenskapsprogram för insamling av uppgifter.
31 §
Registret för förstahandsuppköpare av fiskeriprodukter
I registret för förstahandsuppköpare av fiskeriprodukter införs namn- och kontaktuppgifter samt personbeteckningar och företags- och organisationsnummer för fysiska och juridiska personer som har anmält sig som förstahandsuppköpare av fiskeriprodukter.
Uppgifterna i registret används för tillsynen över fisket och fiskhandeln, för fullgörande av den skyldighet att samla in uppgifter som avses i Europeiska unionens lagstiftning om den gemensamma fiskeripolitiken och för statistikföring.
32 §
Registret över avräkningsnotor
I registret över avräkningsnotor införs de uppgifter som avses i artikel 64 i rådets kontrollförordning. Uppgifterna i registret används för tillsynen över fisket och fiskhandeln, för fullgörande av den skyldighet att samla in uppgifter som avses i Europeiska unionens lagstiftning om den gemensamma fiskeripolitiken och för statistikföring.
33 §
Det satellitbaserade fartygsövervakningssystemet
I det satellitbaserade fartygsövervakningssystemet införs uppgifter om i fiskefartygsregistret införda och med satellitföljare försedda fiskefartygs rörelser uttryckt i längd- och breddgrader. Uppgifter om identifikationsuppgifter och rörelser för andra länders fiskefartyg som är utrustade med satellitföljare införs i det satellitbaserade fartygsövervakningssystemet när de under gemensamma övervakningskampanjer rör sig på Östersjön och alltid när de rör sig på havsområden som övervakas av Finland.
Tillsynsmyndigheterna använder fiskefartygens identifikationsuppgifter och uppgifter om fartygens rörelser vid fiskeövervakningen och övervakningen av havsområdena samt vid undersökningen av observerade avvikelser och gärningar som riktar sig mot den gemensamma fiskeripolitiken. Naturresursinstitutet använder de uppgifter som har införts i det satellitbaserade fartygsövervakningssystemet för fiskeriekonomisk forskning och för fullgörandet av de skyldigheter som gäller uppgiftsinsamling och statistikföring och som avses i rådets förordning om insamling av uppgifter inom fiskerisektorn och i Europeiska kommissionens beslut om ett flerårigt gemenskapsprogram för insamling av uppgifter.
34 §
Rapporterings- och tillståndsregistret som hänför sig till fiskeövervakning
I rapporterings- och tillståndsregistret ska specificerat enligt fiskefartyg införas uppgifter om
1) fisketillstånd som avses i 6 kap.,
2) befrielser som avses i 18 §,
3) tillstånd till reparation eller utbyte av VMS-utrustning som beviljats av centrumet för fiskerikontroll i enlighet med artikel 25 i kommissionens kontrollförordning,
4) rapporter av fiskefartygets befälhavare i enlighet med artikel 18 i kommissionens kontrollförordning och 26 § i denna lag,
5) tillstånd till omlastning som beviljats med stöd av artikel 20 i rådets kontrollförordning,
6) rapporter av fiskefartygets befälhavare om förlorade redskap i enlighet med artikel 48 i rådets kontrollförordning,
7) rapporter av fiskefartygets befälhavare om segling genom ett område med fiskebegränsning i enlighet med artikel 50 i rådets kontrollförordning,
8) de koordinater för fartygets position som fiskefartygets befälhavare har meddelat enligt artikel 25 i kommissionens kontrollförordning,
9) förhandsanmälningar av fiskefartygets befälhavare i enlighet med artikel 17 i rådets kontrollförordning,
10) meddelanden enligt 27 § som lämnats av innehavaren av fiskelicens.
Registeruppgifterna används vid planeringen av övervakningen, vid övervakningen, vid undersökningar och statistikföring samt vid uppgiftsinsamling.
35 §
Registret över tillsynsåtgärder
De inspektionsrapporter som avses i artikel 76 i rådets kontrollförordning och i artiklarna 115-117 i kommissionens kontrollförordning samt andra observations- och inspektionsrapporter som utarbetats på grund av tillsynsverksamhet införs i registret över tillsynsåtgärder. I registret införs även resultaten av korskontroller av uppgifter som erhållits vid övervakningen samt resultaten av uppgiftsvalideringen och riskanalysen samt uppgifter om tilläggsutredningar som gjorts med anledning av observations- och inspektionsrapporter och åtgärder som vidtagits på basis av dem.
Registeruppgifterna används vid planeringen av övervakningen, vid övervakningen, vid undersökning av misstänkta överträdelser och vid statistikföring.
36 §
Fångstintygsregistret
I fångstintygsregistret införs de fångstintyg jämte bilagor som avses i artikel 12 i rådets IUU-förordning och som har lämnats in till närings-, trafik- och miljöcentralen samt uppgifter om tillstånd för import och export som har beviljats med stöd av fångstintyg samt uppgifter om vägran att bevilja tillstånd. I registret införs också uppgifter om de fiskefartyg som antecknats i Europeiska unionens IUU-fartygsförteckning och om de tredjeländer som kommissionen har offentliggjort uppgifter om i enlighet med artikel 35 i rådets IUU-förordning,
Närings-, trafik- och miljöcentralen använder de uppgifter som har förts in i fångstintygsregistret när den godkänner och certifierar fångstintyg och när den svarar på förfrågningar och begäran om uppgifter från Europeiska kommissionen eller Europeiska unionens medlemsstater om genomförandet av fångstintygssystemet. Jord- och skogsbruksministeriet använder uppgifterna för uppgifter som kräver sådant ömsesidigt bistånd som avses i rådets IUU-förordning, kommissionens IUU-förordning, rådets kontrollförordning och kommissionens kontrollförordning.
37 §
Tillämpning av personuppgiftslagen
Personuppgifter som hänför sig till fiskefartyg avförs ur de register som avses i detta kapitel efter fem år från utgången av det år under vilket fiskefartyget slutgiltigt har strukits i Europeiska unionens fiskefartygsregister. Andra personuppgifter avförs efter fem år från utgången av det år under vilket personen har upphört med den verksamhet på basis av vilken personuppgifterna har registrerats.
En uppgift som konstaterats vara felaktig får bevaras i fem år efter det att en rättelse av uppgiften fördes in i registret, om det behövs för att trygga den registrerades rättigheter eller rättigheterna för en person som tillhör registerförarens personal. Sådana uppgifter får användas endast för att på ovannämnt sätt trygga dessa rättigheter.
Förutom vad som föreskrivs i detta kapitel finns bestämmelser om personregister i personuppgiftslagen (FFS 523/1999).
38 §
Registerförare och registeranvändare
Register som avses i 30-35 § förs av jord- och skogsbruksministeriet, närings-, trafik- och miljöcentralerna och gränsbevakningsväsendet gemensamt. Jord- och skogsbruksministeriet och närings-, trafik- och miljöcentralerna för gemensamt det fångstintygsregister som avses i 36 §. Huvudansvarig registerförare är den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen.
Jord- och skogsbruksministeriet styr utvecklandet av datasystemet samt förvaltandet och förandet av registren. Den huvudansvariga registerföraren beviljar på framställning av en myndighet en person rätt att använda de register samt registrens datagrupper och datafält som behövs för skötseln av myndighetens lagstadgade uppgifter. Den myndighet som har fört in uppgifterna i registret svarar för att de är korrekta samt för att registreringen och användningen sker på ett lagligt sätt vid skötseln av de egna uppgifterna.
Landsbygdsverket använder alla i detta kapitel avsedda register när det utreder överträdelseärenden som är under behandling hos verket och när det påför överträdelse- och påföljdsavgifter enligt 7 kap. Tullen använder fångstintygsregistret när den fattar beslut om import och export av fiskeriprodukter. Naturresursinstitutet använder de register som avses i 30-33 § för att fullgöra de skyldigheter som Europeiska unionen förelägger i fråga om uppgiftsinsamling samt för statistikföring och forskningsändamål.
6 kap.
Fiskereglering
39 §
Fyllande av Finlands fiskekvot eller uppnående av största tillåtna fiskeansträngningsnivå
Fiskefartyg som seglar under finsk flagg får inte fiska ett fiskbestånd eller en grupp av fiskbestånd, om fångster som härstammar från det fiskbeståndet eller den gruppen av fiskbestånd, på det sätt som avses i artikel 35.1 a i rådets kontrollförordning förmodligen fyller Finlands kvot av det fiskbeståndet, eller om den fiskeansträngningsnivå som avses i artikel 35.1 b i rådets kontrollförordning förmodligen har nåtts. Jord- och skogsbruksministeriet bedömer hur fångstmängden och fiskeansträngningskapaciteten utvecklas utifrån uppgifterna i fångstregistret samt antal, fiskekapacitet och position i fråga om de fiskefartyg som fiskar detta fiskbestånd.
Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet bestäms den dag då förbudet enligt 1 mom. träder i kraft och den dag enligt artikel 35.2 i rådets kontrollförordning fram till vilken det är tillåtet att förvara i 1 mom. avsedda fångster ombord på fartyget, lasta om dem, flytta om dem, transportera dem och landa dem.
Bestämmelser om fiske av fiskbestånd som ingår i en kvot efter det att kvoten fyllts och fiskeförbud utfärdats finns i artikel 3.1 c i rådets IUU-förordning.
40 §
Fiskereglering genom nationella kvoter
Det kommersiella fisket ska ordnas så att det inte föreligger någon risk för att de kvoter som Finland disponerar över inte är tillräckliga och inte kan användas fullt ut, att fiskbestånden inte bevaras och sköts, det regionala fisketrycket inte regleras och de kommersiella fiskarna inte har jämlika möjligheter till fiske. I detta syfte får det genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om nationella kvoter som är territoriella, specificerade enligt fartygsgrupp och bundna till en viss tidsperiod för sådana i Europeiska unionen kvoterade fiskbestånd som fiskefartyg som seglar under finsk flagg har rätt att fiska. Förordningen får vara i kraft i högst fem år i sänder.
I en förordning som avses i 1 mom. tas det in bestämmelser om största möjliga fångstmängd uttryckt i vikt, antal eller andel av den kvot för ett fiskbestånd som Europeiska unionen har fastställt för Finland, och som på ett ICES-område eller ett ICES-delområde enligt bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning om statistik över fiske i Nordatlantens östra del eller enligt bilaga I till rådets Östersjöförordning eller på ett havsområde som avgränsas av geografiska koordinater får fiskas, eller som en viss fartygsgrupp får fiska. I förordningen, som är i kraft längre än ett år, bestäms den största möjliga fångstmängden såsom en andel av Finlands kvot. I förordningen är det möjligt att även föreskriva om den bestämda tid under vilken den maximala fångstmängden inte får överskridas.
Fiskefartygen omfattas av en kvot för olika fartygsgrupper på basis av fiskefartygets längd, dräktighet, maskinstyrka eller det fiskeredskap som fartyget använder. Den nationella kvoten för olika fartygsgrupper kan gälla antingen hela det kvotområde som fastställts för Finland eller en del av det.
41 §
När den nationellt fastställda kvoten har fyllts
När den nationella kvot som anges i den förordning som utfärdats med stöd av 40 § har fyllts får fiskbestånd som omfattas av kvoten inte fiskas på kvotområdet. När den kvot för olika fartygsgrupper som anges i den förordning som utfärdats med stöd av 40 § har fyllts får fartyg som hör till gruppen inte fiska kvoterade fiskbestånd.
Bestämmelser om de dagar då de i 1 mom. avsedda fiskeförbuden träder i kraft utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Jord- och skogsbruksministeriet bedömer hur fångstmängden utvecklas på basis av uppgifterna i fångstregistret samt antal, fiskekapacitet och position samt antalet fiskeredskap i fråga om de fiskefartyg som fiskar detta fiskbestånd. Bestämmelser om den dag fram till vilken det är tillåtet att bevara kvoterade fångster ombord på fartyget, lasta om dem, flytta om dem, transportera dem och landa dem utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
Bestämmelser om fiske av fiskbestånd som ingår i en kvot efter det att kvoten fyllts och fiskeförbud utfärdats finns i artikel 3.1 c i rådets IUU-förordning.
42 §
Utbyte av kvoter eller delar av kvoter med andra medlemsstater inom Europeiska unionen
Jord- och skogsbruksministeriet får byta ut de kvoter som får användas av Finland och de kvoter som i framtiden kommer att beviljas Finland eller delar av dem med andra medlemsstater inom Europeiska unionen, om bytet garanterar att kvoterna är tillräckliga eller att de kan användas fullt ut eller att utbytet jämnar ut det regionala fisketrycket eller stöder en jämlik fördelning av fiskemöjligheter mellan kommersiella fiskare. Jord- och skogsbruksministeriet beslutar om det bytesförhållande som ska iakttas vid bytet.
43 §
Övriga fiskebegränsningar
Genom förordning av statsrådet får i det syfte som avses i 40 § 1 mom. utfärdas bestämmelser om tidsbestämt fiskeförbud för ett visst havsområde och begränsningar i fråga om tid, territorium eller kvantitet för användning av fiskeredskap som används för fångst av fiskbestånd som i Europeiska unionen är kvoterade eller på annat sätt reglerade. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får dessutom i samma syfte utfärdas bestämmelser om fiskeredskapens tekniska egenskaper. Ovan avsedda tidsbestämda fiskeförbud och begränsningar av fiskeredskapen kan gälla alla fiskefartyg eller endast fiskefartyg vars längd överskrider en viss gräns.
Bestämmelser om fiske av kvoterade fiskbestånd efter fiskeförbud finns i artikel 3.1 c i rådets IUU-förordning och bestämmelser om fiske som strider mot de bestämmelser som utfärdats om begränsningar av användningen av fiskeredskap och om tekniska föreskrifter finns i artikel 3.1 e i rådets IUU-förordning.
44 §
Närmare bestämmelser om bevarandeåtgärder som Europeiska unionen bestämt
Genom förordning av statsrådet får närmare bestämmelser som är nödvändiga för genomförande av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik utfärdas om unionens bevarandeåtgärder och fleråriga planer, vilka avses i artikel 18.8 i Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma fiskeripolitiken. Sådana närmare bestämmelser om de tekniska egenskaperna för och användningen av fiskeredskap, som tillåts eller krävs enligt bestämmelserna om bevarandeåtgärderna och de mångåriga planerna, får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
45 §
Fisketillstånd
Närings-, trafik- och miljöcentralen beviljar de fisketillstånd som avses i artikel 7 i rådets kontrollförordning och i artikel 4 i kommissionens kontrollförordning för minst ett och högst fem kalenderår åt gången. Närings-, trafik- och miljöcentralen för register över de fiskefartyg som har fått tillstånd och över innehavarna av fiskelicens på fiskefartygen. Andra fisketillstånd än tillstånd för fiske i vetenskapligt syfte beviljas efter det att tillstånden allmänt förklarats lediga att sökas av innehavarna av fiskelicens.
Om fisketillstånd söks för fler fiskefartyg än vad som är möjligt att bevilja enligt bestämmelserna om genomförande av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik, ges sådana innehavare av fiskelicens företräde vilkas fiskefartyg under licenshavarens besittningstid genom fångstdeklarationer som avses i 4 kap. har rapporterat fångster av fiskbestånd som avses i tillståndet ett flertal kalenderår under de senaste fem åren som föregick det år då tillstånden förklarats lediga att sökas. Högst tio procent av de tillstånd som beviljas kan reserveras för sådana innehavare av fiskelicens vilkas fartyg inte har haft rapporterade fångster av fiskarten i fråga under ovan avsedda femårsperiod.
Närmare bestämmelser om de fiskbestånd som avses i fisketillstånden och om fiskeredskapen, antalet tillstånd som ska beviljas, på vilket område och under vilken tid tillstånden är i kraft samt om förfarandet för ansökan om tillstånd utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
Bestämmelser om fiske utan fisketillstånd finns i artikel 3.1 a i rådets IUU-förordning.
46 §
Överföring av fisketillstånd
Om innehavaren av ett fisketillstånd överlåter det fartyg som nämns i tillståndet, och om inget annat skriftligen har överenskommits om fisketillståndet med parterna i överlåtelsen, överför närings-, trafik- och miljöcentralen fisketillståndet för den återstående tiden på fartygets nya licensinnehavare, om fartygets nationalitet inte ändras med anledning av överlåtelsen. Innehavaren av fisketillståndet kan komma överens med förvärvaren att fisketillståndet inte åtföljer det fartyg som överlåts. I detta fall överför närings-, trafik- och miljöcentralen tillståndet på ett annat av överlåtarens fiskefartyg, om detta är möjligt enligt Europeiska unionens rättsakter och om det inte är förbjudet någon annanstans i lag.
47 §
Platser för omlastning och landning av fångsten
Jord- och skogsbruksministeriet fastställer genom sitt beslut de hamnar och platser nära kusten där fiskefartyg från stater utanför Europeiska unionen och fiskefartyg från Europeiska unionens medlemsstater kan landa eller lasta om sin fångst i situationer som avses i artikel 19 i rådets Östersjöförordning och i artikel 5 i rådets IUU-förordning. I beslutet kan de klockslag fastställas som ska iakttas när fångsten landas och lastas om. När hamnarna och platserna för landning och omlastning bestäms beaktas det totala antalet tillåtna hamnar och platser för landning och omlastning, deras utnyttjandegrad och placering så att landningen och omlastningen kan övervakas på behörigt sätt.
När beslut fattas om sådana tillåtna omlastnings- och landningsplatser som avses i Europeiska unionens fleråriga och långsiktiga återhämtnings- eller förvaltningsplaner tillämpas 1 mom.
48 §
Nationella kontrollprogram, provtagningsplaner och kontrollplaner
Jord- och skogsbruksministeriet fastställer det kontrollprogram som avses i artikel 46 och bilaga I till rådets kontrollförordning samt den provtagningsplan som avses i artikel 55 och som gäller fritidsfiske. Ministeriet fastställer även den kontrollplan, det kontrollprogram och den provtagningsplan som avses i artiklarna 60 och 61 i rådets kontrollförordning och som hänför sig till vägning av fiskeriprodukter.
7 kap.
Överträdelser och allvarliga överträdelser
49 §
Överträdelser
Landsbygdsverket påför överträdelseavgift för den som
1) underlåter att iaktta bestämmelserna om fiskefartygs märkning och handlingar i artikel 6 eller 7 i kommissionens kontrollförordning,
2) underlåter att iaktta bestämmelserna om båtar som medförs ombord på fiskefartyg, fiskeredskap som används på fiskefartyg och flaggstänger som fästs vid fiskeredskapen i artiklarna 8-17 i kommissionens kontrollförordning,
3) underlåter att med iakttagande av bestämmelserna i artikel 20 i kommissionens kontrollförordning försäkra sig om att fartygets satellitföljare är funktionsduglig eller att dess funktion inte hindras,
4) i strid med artikel 25 i kommissionens kontrollförordning lämnar hamnen efter störningar i VMS-utrustningens funktion innan flaggstatens behöriga myndighet har gett sitt tillstånd, avlägsnar VMS-utrustningen utan godkännande av flaggstatens behöriga myndighet eller underlåter att i enlighet med artikel 25.1 i den förordningen meddela fartygets geografiska position till centrumet för fiskerikontroll,
5) underlåter att iaktta bestämmelserna om fiskeloggbok, omlastningsdeklaration eller landningsdeklaration i artiklarna 14-16 eller 21-25 i rådets kontrollförordning eller bestämmelserna om fiskeloggbok, omlastningsdeklaration, landning, landningsdeklaration eller rapport om fiskeansträngning i artiklarna 29-36, 38-42, 44, 47-55 och 58 i kommissionens kontrollförordning,
6) underlåter att inom föreskriven tid lämna in en rapport som avses i 21-23, 25 och 26 § eller lämnar in en bristfällig rapport,
7) underlåter att göra den förhandsanmälan som avses i artikel 17 eller 18 i rådets kontrollförordning, gör en bristfällig anmälan eller låter bli att göra en anmälan inom föreskriven tid,
8) underlåter att iaktta bestämmelserna om omlastning i artikel 20 i rådets kontrollförordning,
9) underlåter att iaktta bestämmelserna om fiskeansträngning i artiklarna 26-30 i rådets kontrollförordning,
10) i strid med förbudet i artikel 39 i rådets kontrollförordning fiskar med fiskefartyg med en motor vars maskinstyrka överstiger den som anges i fiskelicensen,
11) i strid med bestämmelsen i artikel 40 i rådets kontrollförordning använder en ny framdrivningsmotor, utbytesframdrivningsmotor eller en framdrivningsmotor som har modifierats tekniskt, om den berörda medlemsstaten inte har certifierat en sådan motor officiellt,
12) landar fångsten utanför de hamnar eller platser nära kusten som medlemsstaten med stöd av artikel 43 i rådets kontrollförordning utsett,
13) i strid med bestämmelserna i artikel 44 i rådets kontrollförordning ombord på fiskefartyget förvarar fångster av bottenlevande arter som omfattas av fleråriga planer,
14) förvarar fiskeredskap på fartyget i strid med bestämmelserna i artikel 47 i rådets kontrollförordning,
15) underlåter att fullgöra de skyldigheter som gäller utrustning för att bärga förlorade fiskeredskap, bärgning av förlorade fiskeredskap och förlust av fiskeredskap i artikel 48 i rådets kontrollförordning,
16) underlåter att fullgöra de skyldigheter som gäller fångsternas sammansättning eller anteckning i fiskeloggboken och som avses i artikel 49 i rådets kontrollförordning,
17) underlåter att iaktta den anmälningsskyldighet som anges i artikel 50 i rådets kontrollförordning eller den i samma artikel angivna skyldighet som gäller förvaring av fiskeredskap eller hastigheten under en genomsegling,
18) underlåter att fullgöra anmälningsskyldigheten enligt artikel 52 i rådets kontrollförordning,
19) fiskar i strid med den realtidsstängning som medlemsstaten infört i enlighet med artikel 53 i rådets kontrollförordning,
20) saluför fångster från fritidsfiske i strid med bestämmelsen i artikel 55.2 i rådets kontrollförordning,
21) underlåter att dela upp alla fiskeri- och vattenbruksprodukter i partier före den första försäljningen enligt artikel 56 i rådets kontrolförordning,
22) underlåter att fullgöra de skyldigheter som avses i artikel 58 i rådets kontrollförordning eller i artiklarna 66-68 i kommissionens kontrollförordning och som gäller fiskeriprodukternas spårbarhet, informationen till konsumenterna eller märkningen av förpackningarna,
23) underlåter att registrera sig som förstahandsuppköpare i enlighet med artikel 59 i rådets kontrollförordning och 28 § i denna lag,
24) saluför icke-vägd fisk i strid med bestämmelserna i artikel 60 eller 61 i rådets kontrollförordning eller i strid med de bestämmelser om kontroll- eller provtagningsplaner som avses i de artiklarna,
25) underlåter att iaktta bestämmelserna om vägning i artiklarna 69-73 i kommissionens kontrollförordning,
26) underlåter att fylla i och lägga fram avräkningsnotor i enlighet med artiklarna 62-64 i rådets kontrollförordning eller 20 § i denna lag,
27) underlåter att på behörigt sätt fylla i och till närings-, trafik- och miljöcentralen lämna in de deklarationer om övertagande som avses i artikel 66 eller 67 i rådets kontrollförordning,
28) underlåter att iaktta bestämmelserna om ifyllande och inlämnande av transportdokument till den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 68 i rådets kontrollförordning,
29) underlåter att fullgöra de skyldigheter som aktören eller fartygets befälhavare har i samband med myndighetsinspektioner enligt artikel 75 i rådets kontrollförordning eller artikel 113 eller 114 i kommissionens kontrollförordning,
30) underlåter att iaktta bestämmelserna om omlastningsförbud i artikel 4.3 eller 4.4 i rådets IUU-förordning,
31) landar eller omlastar fångsten på någon annan plats än i en hamn eller på en plats nära kusten som utsetts i enlighet med artikel 5 i rådets IUU-förordning,
32) lämnar in ett förhandsmeddelande enligt artikel 6 i rådets IUU-förordning efter föreskriven tid,
33) anlöper hamnen eller påbörjar landningen av fångsten i strid med det tillstånd att anlöpa hamn eller det tillstånd till landning som avses i artikel 7 i rådets IUU-förordning,
34) underlåter att till den behöriga myndigheten lämna in en landnings- eller omlastningsdeklaration enligt artikel 8 i rådets IUU-förordning,
35) underlåter att iaktta det verkställighetsbeslut som gäller nödåtgärder eller temporära åtgärder som vidtagits med stöd av artikel 36 i rådets IUU-förordning,
36) underlåter att iaktta föreskrifterna i det tillstånd att anlöpa hamn som utfärdats med stöd av artikel 37.5 i rådets IUU-förordning,
37) underlåter att iaktta bestämmelsen om byte av besättning i artikel 37.7 i rådets IUU-förordning,
38) underlåter att iaktta bestämmelserna om köpförbud, förbud gällande omflaggning av fiskefartyget till tredjeland, exportförbud, förbud mot handelsarrangemang eller förbud mot gemensamma fiskeinsatser i artiklarna 38.2-38.7 i rådets IUU-förordning,
39) till Europeiska unionens territorium importerar fiskeriprodukter i strid med bestämmelserna om fångstintyg i artikel 12 i rådets IUU-förordning eller de rättsakter och beslut av Europeiska unionens institutioner som preciserar dessa bestämmelser,
40) fiskar med nät med mindre maskstorlek än vad som bestäms om maskstorleken i nät i artikel 3 i rådets Östersjöförordning eller landar fångsten i strid med bestämmelserna i den artikeln,
41) underlåter att iaktta bestämmelserna om fiskeredskapens konstruktion i artikel 5 eller 6 i rådets Östersjöförordning,
42) underlåter att iaktta bestämmelserna om mått och nedsänkningstid för nät i artikel 8 i rådets Östersjöförordning,
43) underlåter att iaktta bestämmelserna om uppnådd fångstprocent i artikel 12 i rådets Östersjöförordning,
44) underlåter att iaktta bestämmelserna om villkoren för användning av redskap och bevarande av dem färdiga att användas i artikel 13 i rådets Östersjöförordning,
45) landar osorterade fångster i strid med bestämmelsen i artikel 19 i rådets Östersjöförordning och beslut som jord- och skogsbruksministeriet utfärdat med stöd av 47 §,
46) underlåter att iaktta bestämmelserna om fiskeverksamhet som bedrivs eller fångst som säljs enbart i syfte att bedriva vetenskaplig forskning i artikel 24 i rådets Östersjöförordning,
47) underlåter att iaktta bestämmelserna om att gå in i eller lämna specifika områden i artikel 16 i rådets torskförordning,
48) underlåter att iaktta bestämmelserna om förhandsmeddelande i artikel 17 i rådets torskförordning,
49) landar fångsten i strid med bestämmelsen om landning i utsedda hamnar i artikel 18 i rådets torskförordning,
50) underlåter att iaktta bestämmelsen om transitering i artikel 21 i rådets torskförordning,
51) underlåter att iaktta bestämmelsen om lämnande av en landningsdeklaration i artikel 22 i rådets torskförordning,
52) underlåter att iaktta de närmare bestämmelser om Europeiska unionens bevarandeåtgärder eller fleråriga planer som genom förordning av statsrådet eller jord- och skogsbruksministeriet utfärdats med stöd av 44 §, eller
53) är befälhavare för ett fiskefartyg i strid med ett beslut enligt 61 § 2 mom. som gäller förbud att vara befälhavare för ett fiskefartyg.
50 §
Överträdelseavgiftens storlek
Den överträdelseavgift som påförs för överträdelser som avses i 49 § 1, 2, 6, 14-18, 21, 25, 28, 43, 44, 47, 50 och 51 punkten är minst 100 euro. En fysisk person kan påföras högst 5 000 euro och en juridisk person högst 10 000 euro i överträdelseavgift.
Den överträdelseavgift som påförs för andra överträdelser enligt 49 § än de som avses i 1 mom. är minst 300 euro. En fysisk person kan påföras högst 25 000 euro och en juridisk person högst 50 000 euro i överträdelseavgift.
Vid bedömning av överträdelseavgiftens storlek ska överträdelsens art, omfattning, varaktighet, gärningsmannens skuld sådan den framgår av överträdelsen och om gärningen varit upprepad samt storleken på den vinning som eftersträvats och erhållits genom överträdelsen beaktas.
51 §
Allvarliga överträdelser
Landsbygdsverket påför påföljdsavgift för en allvarlig överträdelse för den som
1) bedriver IUU-fiske på det sätt som anges i artikel 3.1 i rådets IUU-förordning,
2) bedriver affärsverksamhet som direkt hänför sig till IUU-fiske på det sätt som avses i artikel 42.1 b i rådets IUU-förordning,
3) förfalskar handlingar som avses i rådets IUU-förordning eller använder sådana falska eller ogiltiga handlingar på det sätt som avses i artikel 42.1 c i rådets IUU-förordning, eller
4) underlåter att översända en landningsdeklaration eller avräkningsnota när fångsten har landats i en hamn i ett tredjeland, manipulerar motorn på fiskefartyget eller underlåter att landa en fångst på det sätt som avses i artikel 90.1 a-c i rådets kontrollförordning.
Om en gärning som avses i artikel 3.1 a-e eller 3.1 i i rådets IUU-förordning eller i artikel 90.1 a-c i rådets kontrollförordning, med beaktande av omständigheterna och följderna av gärningen är ringa, och om ekonomisk vinning inte är syftet med gärningen, kan Landsbygdsverket besluta att gärningen är en överträdelse och påföra överträdelseavgift i enlighet med 50 § 2 och 3 mom.
52 §
Påföljdsavgiftens storlek
Påföljdsavgiften är minst 2 000 euro. Den påföljdsavgift som påförs en juridisk person är högst 100 000 euro och den påföljdsavgift som påförs en fysisk person högst 50 000 euro. Om fiskeriprodukter har erhållits genom en allvarlig överträdelse eller med hjälp av en allvarlig överträdelse, är påföljdsavgiftens maximibelopp dock fem gånger värdet av fiskeriprodukterna, om deras femfaldiga värde är större än de belopp på 100 000 eller 50 000 euro som avses ovan. Om det är fråga om en allvarlig överträdelse som har upprepats inom fem år, är påföljdsavgiftens maximibelopp åtta gånger värdet av de fiskeriprodukter som erhållits genom den allvarliga överträdelsen, om deras åttafaldiga värde är större än de belopp på 100 000 eller 50 000 euro som avses ovan.
Vid bedömning av påföljdsavgiftens storlek ska utöver bestämmelserna i artikel 90.1, 90.3 och 90.4 i rådets kontrollförordning dessutom beaktas överträdelsens art, varaktighet, gärningsmannens skuld sådan den framgår av överträdelsen och storleken på den vinning som eftersträvats och erhållits.
53 §
Landsbygdsverkets utredningsbefogenheter
När Landsbygdsverket utreder rapporterade gärningar som strider mot bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken har verket samma befogenheter att förrätta inspektioner och genomföra utredningar samt använda registren som tillsynsmyndigheterna har enligt 2 och 3 kap. Landsbygdsverket har trots sekretessbestämmelserna rätt att av andra myndigheter få för utredning och undersökning av saken behövliga uppgifter om de aktörers ekonomiska ställning som är föremål för utredningen.
54 §
Att avstå från att påföra överträdelseavgift
Landsbygdsverket kan avstå från att påföra överträdelseavgift, om gärningen eller försummelsen som helhet betraktad är ringa och den inte upprepas, och om påförande av överträdelseavgift bör betraktas som uppenbart oskäligt med beaktande av rådande förhållanden när gärningen begicks samt gärningsmannens ekonomiska ställning.
55 §
Preskription
Ett påföljdsförfarande som gäller överträdelser enligt 49 § ska inledas inom två år och ett påföljdsförfarande som gäller allvarliga överträdelser enligt 51 § inom fem år från det att gärningen begicks eller den underlåtna åtgärden senast borde ha vidtagits. Förfarandet anses ha börjat när en specificerad anmälan om gärningen eller försummelsen har kommit in till Landsbygdsverket.
Överträdelseavgift kan inte påföras, om en längre tid än fem år har förflutit sedan den gärning som utgör grund för överträdelsen begicks, eller från det att den underlåtna åtgärden senast borde ha vidtagits. Påföljdsavgift kan inte påföras, om en längre tid än tio år har förflutit sedan den gärning som utgör grund för överträdelsen begicks, eller från det att den underlåtna åtgärden senast borde ha vidtagits.
56 §
Brådskande behandling vid påföljdsmyndigheten
Landsbygdsverket ska som brådskande ärende behandla ett sådant ärende som gäller en misstänkt överträdelse eller en misstänkt allvarlig överträdelse och i samband med vilket tillsynsmyndigheten har omhändertagit egendom eller åtgärder som avses i 13 eller 14 § har vidtagits. Myndigheten bestämmer i sitt beslut om påföljden vad som ska göras med den egendom som tillsynsmyndigheten har omhändertagit, om den inte med stöd av 12 § har återlämnats till innehavaren eller överlåtits till polisen.
57 §
Förhållande till straffrättsliga förfaranden
Fastän en gärning eller försummelse som avses i 49 eller 51 § kan bedömas uppfylla de rekvisit för brott som avses i strafflagen (FFS 39/1889) eller i någon annan lag, får eftergift ske i fråga om anmälan, förundersökning, åtal eller straff, om en överträdelseavgift eller påföljdsavgift prövas vara en tillräcklig påföljd. Vid bedömningen av ärendet beaktas hur skadlig eller allvarlig gärningen eller försummelsen varit, om den upprepats, den vinning som erhållits genom gärningen eller försummelsen, storleken på den förväntade överträdelseavgiften eller påföljdsavgiften samt det straff som förväntas för brottet och andra konsekvenser för den som ansvarar för gärningen eller försummelsen.
Överträdelseavgift och påföljdsavgift kan inte påföras den som vid förundersökning, åtalsprövning eller ett brottmål som är anhängigt vid domstol är misstänkt för samma gärning. Överträdelseavgift och påföljdsavgift kan inte heller påföras den som för samma gärning har meddelats en lagakraftvunnen dom eller som påförts straff eller för vilken redan för samma gärning har bestämts en påföljd enligt 50 eller 52 §.
För en gärning som avses i 49 eller 51 § kan åtal inte väckas och dom inte meddelas, om samma person redan har påförts en överträdelseavgift eller en påföljdsavgift i samma ärende.
58 §
Förundersökningsmyndighetens, åklagarens och domstolens anmälningsskyldighet
Om ett brottmål som gäller en gärning eller försummelse som avses i 49 eller 51 § har kommit till förundersökningsmyndigheten för utredning av någon annan orsak än en polisanmälan av en i 2 kap. avsedd tillsynsmyndighet eller Landsbygdsverket, ska förundersökningsmyndigheten informera verket om detta och sända de handlingar som erhållits och upprättats för förundersökningen till Landsbygdsverket.
Förundersökningsmyndigheten, åklagaren och domstolen ska informera Landsbygdsverket om de beslut och domar som gäller gärningar och försummelser enligt 49 och 51 §.
59 §
Verkställighet av överträdelseavgiften och påföljdsavgiften
Överträdelseavgiften och påföljdsavgiften ska betalas till finska staten.
Överträdelseavgift och påföljdsavgift som påförts med stöd av denna lag drivs in i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av böter (FFS 672/2002).
Verkställighet av överträdelseavgift och påföljdsavgift ska inledas, när det avgörande genom vilket påföljden i fråga har bestämts har vunnit laga kraft. Rättsregistercentralen sköter verkställigheten av överträdelseavgifter och påföljdsavgifter. Ett beslut om överträdelseavgift och påföljdsavgift ska verkställas inom fem år från det lagakraftvunna beslutet om avgift.
8 kap.
Pricksystem, andra tilläggspåföljder och register över påföljder
60 §
Prickar för innehavare av fiskelicens och indragning av fiskelicensen
På basis av allvarliga överträdelser enligt artikel 42.1 a i rådets IUU-förordning tilldelar Landsbygdsverket i samband med ett beslut om påföljder innehavaren av fiskelicens de prickar som avses i artikel 92.1 i rådets kontrollförordning i den ordning som bestäms i artikel 92 i rådets kontrollförordning, i artiklarna 126-134 i kommissionens kontrollförordning och i bilaga XXX till den förordningen samt i denna lag. I ett beslut om tilldelande av prickar får ändring inte sökas särskilt genom besvär.
Om det totala antalet prickar för en innehavare av fiskelicens överskrider det totala antal som anges i artikel 129 i kommissionens kontrollförordning, drar Landsbygdsverket in fiskelicensen tillfälligt eller permanent i enlighet med den artikeln. Ett beslut om tillfällig eller permanent indragning av en fiskelicens kan verkställas även om det inte har vunnit laga kraft, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.
61 §
Prickar för fiskefartygs befälhavare
Landsbygdsverket tilldelar ett fiskefartygs befälhavare prickar i samband med ett beslut om påföljder för allvarliga överträdelser enligt artikel 42.1 a i rådets IUU-förordning i enlighet med förteckningen i bilaga XXX till kommissionens kontrollförordning. I ett beslut om tilldelande av prickar får ändring inte sökas särskilt genom besvär.
När ett fiskefartygs befälhavare har totalt 18 prickar förbjuder Landsbygdsverket befälhavaren att vara befälhavare för fiskefartyget under en period på två månader, när antalet prickar är 36 är perioden fyra månader, när antalet prickar är 54 är perioden åtta månader och när det totala antalet prickar är 72 eller mer är perioden ett år. Ett beslut om att förbjuda befälhavaren att vara befälhavare kan verkställas även om det inte har vunnit laga kraft, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.
Prickar som tidigare har tilldelats ett fiskefartygs befälhavare beaktas inte, om fiskefartygets befälhavare inte inom tre år efter datumet för den senaste allvarliga överträdelse för vilken prickar tilldelats honom eller henne gör sig skyldig till en sådan ny gärning eller ny försummelse som straffas som en allvarlig överträdelse och för vilken han eller hon tilldelas prickar.
62 §
Tilldelande av prickar på basis av rapporter från andra myndigheter
Landsbygdsverket tilldelar innehavaren av fiskelicens och ett fiskefartygs befälhavare prickar med anledning av gärningar som framgår av de underrättelser som avses i artikel 126.5 i kommissionens kontrollförordning och i 58 §.
63 §
Anmälan om förbud att vara befälhavare
Landsbygdsverket ska anmäla till Trafiksäkerhetsverket om ett i 61 § avsett förbud att vara befälhavare för ett fiskefartyg som verket har meddelat.
64 §
Överträdelseregistret
I det register som avses i artikel 93 i rådets kontrollförordning införs
1) den tidpunkt då beslutet om straff eller påföljd har fattats och den myndighet som har fattat beslutet,
2) uppgifter om huruvida beslutet har vunnit laga kraft,
3) uppgifter om den gärning som avses i beslutet,
4) namn på och andra identifieringsuppgifter för den fysiska eller juridiska person som begått den straffbara gärningen eller som betraktas som ansvarig för gärningen,
5) namn på och registerbeteckning för det fartyg som är inblandat i den straffbara gärningen,
6) uppgifter om innehavaren av fiskelicensen,
7) uppgifter om straff och tilläggspåföljder,
8) uppgifter om prickar som tilldelats innehavaren av fiskelicensen och fiskefartygets befälhavare,
9) uppgifter om sådant avbrott i fråga om fiskelicensen eller sådan indragning av denna som bestämts på basis av de prickar som tilldelats innehavaren av fiskelicensen,
10) uppgifter om förbud att vara befälhavare, som på basis av prickar meddelats fiskefartygets befälhavare,
11) uppgifter om beslutens verkställighet.
Personuppgifterna bevaras i registret i tio år från utgången av det kalenderår under vilket det beslut som innehåller personuppgifterna har vunnit laga kraft. En uppgift som konstaterats vara felaktig får bevaras i fem år efter det att den infördes i registret, om det behövs för att trygga den registrerades rättigheter eller rättigheterna för en person som hör till registerförarens personal. Sådana uppgifter får användas endast för att trygga ovan nämnda rättigheter.
Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns även i personuppgiftslagen.
65 §
Överträdelseregistrets registerförare och registeranvändare
Överträdelseregistret förs av jord- och skogsbruksministeriet och Landsbygdsverket. Landsbygdsverket är huvudansvarig registerförare. Registeranvändare är förutom ovannämnda instanser dessutom gränsbevakningsväsendet samt närings-, trafik- och miljöcentralerna.
Jord- och skogsbruksministeriet svarar för den allmänna förvaltningen av registret och för styrningen av förandet av registret. Landsbygdsverket beviljar på framställning av en myndighet en person rätt att använda de register samt registrens datagrupper och datafält som behövs för skötseln av myndighetens lagstadgade uppgifter. Den myndighet som har fört in uppgifterna i registret svarar för att de är korrekta samt för att registreringen och användningen sker på ett lagligt sätt vid skötseln av de egna uppgifterna.
66 §
Registrets användningsändamål
Överträdelseregistret används för planeringen och styrningen av tillsynen över att den gemensamma fiskeripolitiken iakttas och av regleringen av det kommersiella fisket samt för fullgörandet av de rapporteringsskyldigheter som Europeiska unionen ställer upp. Uppgifterna i registret används vid tillsynen över fisket och vid undersökningen av gärningar som strider mot den gemensamma fiskeripolitiken samt vid bestämmandet av påföljder.
67 §
Anteckningar i andra register
De prickar som avses i 60-62 § och som hänför sig till fiskefartyg, innehavare av fiskelicenser och befälhavare för fiskefartyg samt avbrott i fråga om fiskelicensen och indragningar av denna som bestämts på basis av dessa prickar och förbud att vara befälhavare för ett fiskefartyg införs även i det register som avses i lagen om registrering av fiskefartyg och vattenbruksfartyg som används till havs. Den myndighet som för fiskefartygsregistret överför på fiskefartygets nya licensinnehavare de prickar som tilldelats tidigare licensinnehavare och som hänför sig till fiskefartygets licens, om fiskefartyget säljs, överförs eller på annat sätt byter ägare.
Ett beslut om överföring av prickar kan verkställas även om det inte har vunnit laga kraft, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat. Landsbygdsverket ska underrättas om överföringen av prickar.
9 kap.
Särskilda bestämmelser
68 §
Kostnader orsakade av kontroll och mätning av maskinstyrkan
Certifiering av maskinstyrkan i samband med besiktning ingår i Trafiksäkerhetsverkets besiktningsavgift. Bestämmelser om de avgifter som tas ut för Trafiksäkerhetsverkets prestationer finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992).
Innehavaren av ett fiskefartyg ska till det klassificeringssällskap eller den aktör som avses i 15 § betala de kostnader som orsakas av mätningen av maskinstyrkan och det dokument som ges över mätningen av maskinstyrkan.
69 §
Utlämnande av registeruppgifter
Uppgifter får lämnas ut från register som avses i denna lag genom registerutdrag eller via en teknisk anslutning. Den myndighet som för registret beslutar om utlämnande av uppgifter. Innan uppgifter lämnas ut ska den som lämnar ut uppgifterna se till att uppgifterna skyddas på behörigt sätt.
Trots sekretessbestämmelserna får uppgifter som behövs för användningsändamålet lämnas ut till
1) Tullen för i lag angivna tillsynsuppgifter, förebyggande av brott, förundersökning, beskattning och övervakning av beskattningen,
2) polisen för övervakning av fisket, upprätthållande av gränssäkerheten, övervakning av sjötrafiken, förebyggande av brott, förundersökning, undersökning av oljeutsläpp och räddningsverksamhet,
3) Trafiksäkerhetsverket för styrning av sjöfarten, tillsyn över sjösäkerheten och förvaltningen av fartygsregistret,
4) utsökningsmyndigheterna för skötseln av deras verkställighetsuppgifter,
5) myndigheterna för livsmedelstillsyn för tillsynen över att livsmedelslagstiftningen följs,
6) Ålands landskapsregering för övervakning av hur den gemensamma fiskeripolitiken följs och för bestämmande av påföljder samt för registrering av sådana finska fartyg som har sin hemort i landskapet Åland,
7) Europeiska kommissionen, Europeiska fiskerikontrollbyrån och Europeiska unionens medlemsstater för övervakning av hur den gemensamma fiskeripolitiken följs och för bestämmande av påföljder,
8) en i 10 § i lagen om försäkringsstöd för kommersiellt fiske (FFS 998/2012) avsedd fiskeriförsäkringsinrättning för beslutsfattande om betalning av försäkringsstöd,
9) en i 19 § i lagen om försäkringsstöd för kommersiellt fiske avsedd närings-, trafik- och miljöcentral för återkrav av försäkringsstöd.
70 §
Delgivning av beslut
Bestämmelser om delgivning av beslut enligt denna lag finns i förvaltningslagen. Beslut som avses i 8 kap. i denna lag och som gäller tilldelande av prickar får delges som vanlig delgivning enligt 59 § i förvaltningslagen.
71 §
Sökande av ändring
Omprövning av ett beslut om certifiering av maskinstyrka och mätning av maskinstyrka som har fattats av ett klassificeringssällskap eller en verksamhetsutövare som avses i 8 och 15 § får begäras hos Trafiksäkerhetsverket på det sätt som anges i förvaltningslagen.
Ändring i beslut med anledning av en begäran om omprövning och i andra beslut enligt denna lag än de som avses i 1 mom. får sökas på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996), om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag.
Landsbygdsverket har rätt att söka ändring i ett sådant beslut av förvaltningsdomstolen genom vilket ett beslut som meddelats av Landsbygdsverket har upphävts eller ändrats.
72 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
73 §
Övergångsbestämmelser
Bestämmelserna i 7 och 8 kap. ska tillämpas på gärningar som har begåtts och försummelser som har ägt rum efter denna lags ikraftträdande. I det överträdelseregister som avses i 64 § får dock införas domar och beslut som meddelats redan före lagens ikraftträdande.
Helsingfors den 19 december 2014
Republikens President SAULI NIINISTÖ
Jord- och skogsbruksminister Petteri Orpo
RP 107/2014, GrUU 28/2014, JsUB 17/2014, RSv 170/2014
Bilaga 2 – Utkast till LF om register för fiskerinäringen
L A N D S K A P S F Ö R O R D N I N G
om register för fiskerinäringen
Med stöd av 4 § landskapslagen (0000:00) om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom den Europeiska unionen föreskrivs som följer:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Tillämpningsområde
Denna förordning innehåller bestämmelser om register som avses i 4 § landskapslagen (0000:00) om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom den Europeiska unionen.
2 kap.
Fiskefartygsregister
2 §
Fartyg som ska antecknas i fiskefartygsregistret
I fiskefartygsregistret ska antecknas, med beaktande av vad som stadgas i 5 § landskapslagen om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom den Europeiska unionen, de fartyg och båtar vilka i denna förordning benämns fartyg med hemort i landskapet och som används för att bedriva fiske i förtjänstsyfte eller som används inom vattenbruket.
3 §
Uppgifter som antecknas i registret
Som basuppgifter antecknas i registret de uppgifter som ska antecknas i registret enligt artikel 24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG och enligt kommissionens förordning (EG) nr 26/2004 om registret över gemenskapens fiskeflotta.
Som uppgifter som behövs med tanke på registrets ändamål ska dessutom antecknas
1) fiskelicensens giltighet och avbrott i fråga om giltigheten av fiskelicensen,
2) personbeteckning eller företags- och organisationsnummer, kontaktuppgifter och språk för fartygets ägare och innehavare,
3) ägaruppgifter som gäller fartyget,
4) uppgifter som gäller innehav av fartyget, för högsjöfartyg också de uppgifter som enligt 10 § krävs om ägarförhållandena i och förvaltningen av sammanslutningar som är innehavare,
5) namn och personbeteckning samt uppgift om nationalitet och kontaktuppgifter för den som har rätt att rapportera ett fiskefartygs fångst,
6) uppgifter om de prickar som tilldelats fiskelicensinnehavaren och fiskefartyget med stöd av 60 och 62 §§ i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken (FFS 1188:2014) sådana de ska tillämpas i landskapet i enlighet med landskapslagen (0000:00) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken,
7) uppgifter om de prickar som tilldelats fiskefartygets befälhavare med stöd av 61 och 62 §§ i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken sådana de ska tillämpas i landskapet i enlighet med landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken,
8) uppgifter om förbud att vara befälhavare på ett fiskefartyg som meddelats fiskefartygets befälhavare med stöd av 61 § i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken sådana de ska tillämpas i landskapet i enlighet med landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken,
9) fartygsgrupp för fartyget enligt 4 §,
10) uppgifter om besiktning av fartyget,
11) uppgifter som gäller fiskelicens och specialtillstånd för fiske som fartyget beviljats,
12) uppgifter om fångstredskap som används på fartyget,
13) uppgifter om utmätningsåtgärder, säkringsåtgärder och verkställighetsåtgärder som gäller fartyget samt
14) ankomstdatum för registreringsansökan.
Närmare bestämmelser om de uppgifter som avses i 2 mom. utfärdas vid behov genom landskapsförordning.
4 §
Indelning av fartygen
Fartygen införs i fiskefartygsregistret och tilldelas igenkänningstecken enligt följande:
1) Fiskefartyg med en totallängd om minst 12 meter (högsjöfartyg) vars igenkänningstecken är AAL-1 samt ett löpande nummer.
2) Fiskefartyg mindre än 12 meter (kustfartyg) vars igenkänningstecken är AAL-3 samt ett löpande nummer.
3) Vattenbruksfartyg vars igenkänningstecken är AAL-4 samt ett löpande nummer.
Landskapsregeringen kan besluta om registerutrymmets maximistorlek för varje fartygsgrupp inom ramen för det registerutrymme som landskapet har tilldelats inom Finlands totala fiskekapacitet.
5 §
Ansökningsskyldighet
Den som äger ett fartyg ska ansöka om registrering hos landskapsregeringen. Till ansökan ska fogas en till riktigheten styrkt kopia av en handling som visar övergången av äganderätten samt, i fråga om fartyg som ska besiktigas, även kopior av besiktningsinstrumenten. Ansökan ska även inlämnas vid ändring av ett fartygs fiskekapacitet och ägoförhållanden.
Registering av och förändringar av ett redan registrerat fiskefartygs fiskekapacitet kan godkännas av landskapsregeringen med beaktande av registerutrymmets tillgängliga fiskekapacitet.
6 §
Registerutdrag och fiskelicens
Över antecknandet av fartyget i fiskefartygsregistret utfärdas ett registerutdrag. För fiskefartyg fungerar registerutdraget samtidigt som fiskelicens.
7 §
Märkning av fartyg
Om märkning av fartyg som antecknats i fiskefartygsregistret anges i artikel 6 i den Europeiska kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs.
8 §
Fiske med oregistrerat fartyg
Ett fartyg får inte användas för fiske i förtjänstsyfte förrän registerutdraget och fiskelicensen utfärdats.
9 §
Avregistrering av fartyg
Ett fiskefartyg kan avregistreras, om fiskefartygets befälhavare inte under innevarande år eller de två föregående kalenderåren har lämnat några fångstanmälningar för fiskefartyget av vilka det framgår att fartyget används för kommersiellt fiske.
Ett vattenbruksfartyg kan avregistreras ur fiskefartygsregistret om fartygets ägare skriftligen begär det. Fartyget kan även avregistreras om fartyget permanent har förts till utlandet eller riket.
Den som antecknats som ägare av ett fiske- eller vattenbruksfartyg ska ges tillfälle att bli hörd innan beslut om att avregistrera fartyget fattas.
10 §
Kvarhållande av ett fiskefartygs registerutrymme
Om ett fiskefartyg avregistreras på ägarens begäran, har ägaren rätt att hålla kvar det avregistrerade fartygets registerutrymme för att användas för att registrera ett annat fiskefartyg eller öka fiskekapaciteten för ett registrerat fiskefartyg. En skriftlig begäran om kvarhållande av registerutrymmet ska lämnas in samtidigt som begäran om avregistrering av fartyget lämnas in.
Tillståndet för att hålla kvar registerutrymmet gäller för ett högst år efter att tillståndet beviljats. Tillståndet förfaller om registreringsansökan inte inlämnats inom den utsatta tiden.
11 §
Skyldighet att anmäla om ändring i uppgifter som antecknats i fiskefartygsregistret och justering av registret
Har ett registrerat fartyg förstörts eller överlåtits till utlandet eller riket eller om det inte längre används för fiske i förtjänstsyfte eller om någon annan ändring skett i de uppgifter som antecknats i fartygsregistret ska fartygets ägare ofördröjligen anmäla om ändringen till landskapsregeringen.
Har ändringen på något annat sätt kommit till landskapsregeringens kännedom kan landskapsregeringen, efter att ha hört den som saken gäller, ändra registeruppgifterna så att de motsvarar de ändrade förhållandena.
3 kap.
Fiskarregister
12 §
Fiskare som ska antecknas i fiskarregistret
Personer som är stadigvarande bosatta i landskapet och som bedriver fiske i förtjänstsyfte ska antecknas i fiskarregistret.
Fiskare indelas i grupper enligt följande:
- Grupp 1, fiskare som uppfyller kraven enligt 3 § landskapsförordningen (1996:32) om yrkesfiske.
- Grupp 2, fiskare som uppfyller kraven enligt 4 § landskapsförordningen om yrkesfiske.
- Grupp 3, övriga fiskare som bedriver fiske i förtjänstsyfte.
Med fiske i förtjänstsyfte avses i denna paragraf all försäljning av fångst.
Personer som är antecknade i fiskarregistret är skyldiga att på begäran av landskapsregeringen lämna i landskapsförordningen (1995:44) om yrkesfiske avsedda uppgifter om inkomster från fiske för att registret ska kunna ses över.
13 §
Anmälningsskyldighet
Personer som är stadigvarande bosatta i landskapet och som avser be-driva fiske i förtjänstsyfte ska anmäla sig till landskapsregeringen innan fiske inleds.
14 §
Registreringsbevis
Till den som har antecknats i fiskarregistret ska utfärdas bevis över registrering i registret.
6 kap.
Särskilda bestämmelser
15 §
Anmälningar och ansökningar
Anmälningar och ansökningar som avses i denna förordning görs skriftligen på blankett som erhålls av landskapsregeringen.
16 §
Registrens offentlighet
På i denna förordning avsedda register tillämpas bestämmelserna i
1) landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet,
2) landskapslagen (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen och i
3) Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/200.
17 §
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
Denna förordning träder i kraft den
Åtgärder som denna förordning förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.
Bilaga 3 – Utkast till LF om anmälan om misstänkta överträdelser
L A N D S K A P S F Ö R O R D N I N G
om tillämpning i landskapet Åland av rikets förordning om anmälan av misstänkta överträdelser och misstänkta allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitiken
Med stöd av 3 § landskapslagen (0000:00) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i rikslagen om ett påföljdsystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken föreskrivs:
1 §
Tillämpningsområde
Anmälan om misstänkta överträdelser och om misstänkta allvarliga överträdelser, som avses i landskapslagen (0000:00) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken, ska ges i den ordning och med de uppgifter som gäller enligt bestämmelserna i statsrådets förordning om den anmälan om misstänkta överträdelser och misstänkta allvarliga överträdelser som ska ges till Landsbygdsverket (FFS 1442/2014).
2 §
Ändringar i rikslagstiftningen
Ändringar av bestämmelser i den i 1 mom. avsedda riksförordningen träder i kraft vid tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna förordning. Hänvisningar i riksförordningen till bestämmelser i rikslagstiftningen ska inom landskapets behörighet i landskapet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
3 §
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den
Bilaga 4 – Bilaga XXX i kommissionens kontrollförordning
Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs.
Förteckningen rör i grunden fiskelicensinnehavare men tillämpas enligt rikslagstiftningen också på befälhavare för fiskefartyg.
|
| BILAGA XXX PRICKAR VID ALLVARLIGA ÖVERTRÄDELSER
|
|
|
Nr
|
Allvarlig överträdelse
|
Prickar
|
|
1 |
Underlåtelse att fullgöra skyldigheten att registrera och rapportera fångst eller fångstrelaterade uppgifter, däribland uppgifter som ska sändas med satellitbaserat kontrollsystem för fartyg
(Artikel 90.1 i kontrollförordningen jämförd med artikel 42.1 a och artikel 3.1 b i förordning (EG) nr 1005/2008)
|
3 |
|
2 |
Användning av förbjudna fiskeredskap eller fiskeredskap som inte uppfyller kraven i EU-lagstiftningen
(Artikel 90.1 i kontrollförordningen jämförd med artikel 42.1 a och artikel 3.1 e i förordning (EG) nr 1005/2008)
|
4 |
|
3 |
Förfalskning eller döljande av registrerings- eller identitetsuppgifter eller av andra typer av märkningar
(Artikel 90.1 i kontrollförordningen jämförd med artikel 42.1 a och artikel 3.1 f i förordning (EG) nr 1005/2008)
|
5 |
|
4 |
Döljande, förändring eller bortskaffande av bevis som behövs vid en undersökning
(Artikel 90.1 i kontrollförordningen jämförd med artikel 42.1 a och artikel 3.1 g i förordning (EG) nr 1005/2008)
|
5 |
|
5 |
Ombordtagande, omlastning eller landning av fisk som inte uppfyller storlekskraven, i strid med gällande lagstiftning
(Artikel 90.1 i kontrollförordningen jämförd med artikel 42.1 a och artikel 3.1 i i förordning (EG) nr 1005/2008)
|
5 |
|
6 |
Fiskeverksamhet som bedrivs i ett område som omfattas av en regional fiskeriorganisation och sker på ett sätt som är oförenligt med eller står i strid med den organisationens bevarande- och förvaltningsåtgärder
(Artikel 90.1 i kontrollförordningen jämförd med artikel 42.1 a och artikel 3.1 k i förordning (EG) nr 1005/2008)
|
5 |
|
7 |
Fiske utan giltig licens eller giltigt godkännande eller tillstånd som utfärdats av den berörda flaggstaten eller kuststaten
(Artikel 90.1 i kontrollförordningen jämförd med artikel 42.1 a och artikel 3.1 a i förordning (EG) nr 1005/2008)
|
7 |
8 |
Fiske i ett avstängt område, under fredningstid, utan kvoter eller efter det att kvoterna uttömts, eller under en fastställd djupbegränsning
(Artikel 90.1 i kontrollförordningen jämförd med artikel 42.1 a och artikel 3.1 c i förordning (EG) nr 1005/2008)
|
6 |
|
9 |
Riktat fiske mot ett bestånd som omfattas av ett moratorium eller ett fiskeförbud
(Artikel 90.1 i kontrollförordningen jämförd med artikel 42.1 a och artikel 3.1 d i förordning (EG) nr 1005/2008)
|
7 |
|
10 |
Hindrande av tjänstemännens arbete i samband med att de kontrollerar att tillämpliga bevarande- och förvaltningsåtgärder efterlevs, eller hindrande av observatörernas arbete i samband med att de kontrollerar att tillämplig EU-lagstiftning efterlevs
(Artikel 90.1 i kontrollförordningen jämförd med artikel 42.1 a och artikel 3.1 h i förordning (EG) nr 1005/2008)
|
7 |
|
11 |
Omlastning eller deltagande i gemensamma fiskeinsatser med andra fiskefartyg som bevisligen har deltagit i IUU-fiske i enlighet med förordning (EG) nr 1005/2008, främst fartyg som ingår i de förteckningar över IUU-fartyg som har upprättats av Europeiska unionen eller en regional fiskeriorganisation, eller stöd eller leveranser till sådana fartyg
(Artikel 90.1 i kontrollförordningen jämförd med artikel 42.1 a och artikel 3.1 j i förordning (EG) nr 1005/2008)
|
7 |
|
12 |
Användning av ett fiskefartyg som inte har någon nationalitet och därför är statslöst enligt internationell rätt
(Artikel 90.1 i kontrollförordningen jämförd med artikel 42.1 a och artikel 3.1 l i förordning (EG) nr 1005/2008)
|
7 |
Bilaga 5 – PM om ÖF om Landsbygdsverket och Rättsregistercentralen
Landskapsregeringen föreslår att vissa förvaltningsuppgifter, som hör till landskapets behörighet, med stöd av 32 § självstyrelselagen ska handhas av riksmyndighet.
1. Europeiska unionens regelverk
Nedanstående är en förteckning över de centrala rättsakter genom vilka Europeiska unionen eftersträvar att förbättra iakttagandet av bestämmelserna om aktörernas och medlemsstaternas gemensamma fiskeripolitik.
[Här förtecknas med fullständiga namn Rådets IUU-förordning (32008R1005), Kommissionens IUU-förordning (32009R1010), Rådets kontrollförordning (32009R1224), Kommissionens kontrollförordning (32011R0404), Fisketillståndsförordningen (32008R1006), Rådets Östersjöförordning (32005R2187) och Rådets torskförordning (32007R1098)]
2. Landskapets regelverk om verkställighet av EU:s fiskeripolitik
Bestämmelser fiske i strid med den Europeiska unionens fiskeripolitik finns i landskapslagen (1995:40) om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom Europeiska gemenskapen.
3. Landskapets behörighet
I enlighet med 18 § 16 och 18 punkterna självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om fiske, registrering av fiskefartyg, styrning av fiskerinäringen, tillvaratagande av fiskevattens produktionsförmåga samt i frågor om skyldighet att i sådant syfte mot full ersättning i någon annans besittning för viss tid upplåta fiskevatten som är outnyttjade eller endast delvis utnyttjade. I enlighet med 27 § 15 punkten självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om priset på fiskeriprodukter. Enligt 30 § 19 och 20 punkterna självstyrelselagen har landskapsregeringen, trots att lagstiftningsbehörighet ankommer på riket, rätt att jämte statsrådet vara företrädd vid förhandlingar med producenternas centralorganisationer om inkomsten för fiskare och om styrningen av och fiskerinäringen. Landskapsregeringen ska höras innan beslut fattas om ändringar i importskyddet som särskilt kan beröra fiskerinäringen i landskapet. Landskapet har också enlighet med 18 § 22 punkten självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i frågor om näringsverksamhet med beaktande av undantag i 11, 27 och 29 §§ självstyrelselagen.
Landskapet har enligt 18 § 25 och 26 punkterna självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i frågor om beläggande med straff, storleken av straff, utsättande och utdömande av vite samt användning av andra tvångsmedel inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Övrig strafflagstiftning ankommer på riket. Landskapet kan inte radikalt avvika från de stadganden som gäller i riket. Vissa skillnader är dock möjliga mellan landskapet och riket i fråga om straffsatser för likartade brott. Landskapet är bundet av strafflagens allmänna stadganden, som vid tiden för beredning av gällande självstyrelselag fanns i 1-8 kap. strafflagen (FFS 39/1889).
Riket har i enlighet med 27 § 13 punkten lagstiftningsbehörighet i fråga om handelssjöfart. Till detta hör frågor om fartygssäkerhet för fartygstyper som används för handelssjöfart, och omfattar således också sådana i handelsfartygsregistret registrerade fiskefartyg.
Riket har enligt 27 § 23 punkten självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i frågor om rättskipning och förundersökning. Dit hör att granska och omhänderta fiskefarkoster, fiskeredskap samt fångst, eftersom det huvudsakliga ändamålet med detta att kunna är att kunna säkra bevismedel för en eventuell rättsprocess.
Avseende påföljdsavgift har grundlagsutskottet (GrUU 32/2005) konstaterat att det är en administrativ påföljd av straffkaraktär, där handläggningen i tillämpliga delar ska följa regler som gäller vid handläggning av straffrättsliga påföljder. Det finns ingen särskild reglering av detta slag av avgift i självstyrelselagen. Frågan behandlades i samband den oljeutsläppsavgift som regleras i 15a § landskapslagen (1977:16) om bekämpande av oljeskador (FR 23/2009-2010). I sitt utlåtande i ärendet (HD 2009/24) konstaterade Högsta domstolen att landskapet inom sin lagstiftningsbehörighet kan besluta om straff och storleken av straff samt att landskapet inom sin behörighet kan stadga om förvaltningsuppgifter.
4 Uppgifter som föreslås överförda
Landskapsregeringen föreslår att Landsbygdsverket också i landskapet ska ansvara uppgifter som rör överträdelseavgifter och påföljdsavgifter samt pricksystem, som avses i 7 och 8 kap. rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken (FFS 1188/2014). Rättsregistercentralen föreslås sköta frågor som rör verkställighet av överträdelseavgifter och påföljdsavgifter samt att föra landskapets talan i dessa uppgifter. Gränsbevakningsväsendet föreslås i landskapet också sköta de uppgifterna som hör till ett centrum för fiskerikontroll.
| 1 kap. 6 § centrum för fiskerikontroll | Gränsbevakningsväsendet sköter uppgifterna som hör till ett centrum för fiskerikontroll |
| 3 kap. tillsyns- och fiskeriövervakningsmyndighet | Landskapsregeringen är tillsyns- och fiskeriövervakningsmyndighet som avses i 3 kap.
|
| 7 kap. beslutande myndighet i frågor om överträdelser och allvarliga överträdelser
| Landsbygdsverket påför överträdelseavgifter, påföljdavgifter och utreder. Landskapet genomför inom landskapets territorium, inklusive det territorialvatten som enligt gällande stadganden om gränserna för Finlands territorialvatten omedelbart ansluter sig till landskapets territorium tillsyn, och förrättar inspektioner
|
| 8 kap. beslutande myndighet i frågor om påförande av prickar | Landsbygdsverket är beslutande myndighet i frågor om påförande av prickar. Landsbygdsverket påför prickar efter underrättelse om allvarlig överträdelse som landskapsregeringen meddelat myndigheten
|
| 8 kap. överträdelseregistret | I rikslagen avsett överträdelseregister omfattar också pricksystemet för landskapets behov. Rikets personuppgiftslag (FFS 523/1999) tillämpas avseende uppgifter i registret om överträdelser i landskapet
|
| 8 kap. registeranvändare | Landskapet är registeranvändare och tillsynsmyndighet i landskapet
|
| 8 kap. landskapsregeringens register | De prickar som avses i 8 kap. rikslagen och som påförs fiskelicensinnehavare och befälhavare ska meddelas landskapsregeringen samt införas i landskapets register som handläggs av Landsbygdsverket
|
5. Bakgrund och varför en överenskommelseförordning behövs
Tillämpningen av ett påföljdssystem kan leda till krav på betalning av avgifter eller förlust av fiskelicens samt rätt att vara befälhavare för ett fiskefartyg. Överträdelser kan således få betydande och kännbara följder för de berörda. Hanteringen av dessa ärenden fordrar ingående kunskaper i såväl fiskerifrågor som i aktuella juridiska frågor. Kostnaderna för att bygga upp en egen åländsk förvaltning för handläggning av möjliga överträdelser av landskapets få berörda yrkesutövare och fiskefartyg, bedöms vara oproportionerligt stora jämfört med de kostnader per yrkesutövare och fiskefartyg som de förvaltningar i kringliggande regioner har. En överenskommelse med riket att handlägga även åländska överträdelser torde endast marginellt påverka deras kostnader. Det är dessutom ändamålsenligt då landskapets överträdelsesystem i sak är detsamma om rikets och är i enlighet med vad som ska gälla i övriga medlemsländer i den Europeiska unionen.
Bilaga 6 - Utkast ÖF om Landsbygdsverket och Rättsregistercentralen
REPUBLIKENS PRESIDENTS FÖRORDNING
om skötseln i landskapet av vissa uppgifter som rör överträdelse av den Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik
I enlighet med republikens presidents beslut föreskrivs med stöd av 32 § i självstyrelselagen för Åland (FFS 1144/1991), sådan paragrafen lyder delvis ändrad i lagarna 1556/1994 och 68/2004, samt med samtycke av Ålands landskapsregering:
1 §
Tillämpningsområde
De förvaltningsuppgifter som enligt landskapslagen (0000:00) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken(FFS 1188/2014), nedan kallad rikslagen, ankommer på Ålands landskapsregering överförs på Landsbygdsverket på det sätt som anges i denna förordning.
2 §
Landsbygdsverkets ansvarsområde
Landsbygdsverket ska i landskapet
1) i enlighet med bestämmelserna i 7 kap. rikslagen vara beslutande myndighet i frågor om överträdelseavgifter samt påföljdavgifter vid överträdelser och allvarliga överträdelser,
2) i enlighet med bestämmelserna i 8 kap. rikslagen vara beslutande myndighet i frågor om tilldelande av prickar samt
3) i enlighet med bestämmelserna i 8 kap. rikslagen föra ett överträdelseregister.
3 §
Rättsregistercentralens ansvarsområde
Rättsregistercentralen sköter verkställigheten av överträdelseavgifter och påföljdsavgifter samt för landskapets talan i dessa uppgifter. Överträdelseavgiften och påföljdsavgiften ska betalas till landskapet Åland i enlighet med vad som stadgas i 59 § rikslagen.
4 §
Ålands landskapsregerings ansvarsområde
Ålands landskapsregering ska i landskapet i de frågor som avses i 2 § 1 och 2 punkterna vara tillsynsmyndighet samt i de frågor som avses i 2 § 3 punkten vara registeranvändare.
5 §
Landsbygdsverkets och Rättsregistercentralens kostnader
Landsbygdsverket ersätts för kostnaderna för skötsel av i 2 § avsedda förvaltningsuppgifter i enlighet med vad Ålands landskapsregering och Landsbygdsverket tillsammans överenskommer.
Rättsregistercentralen ersätts för kostnaderna för skötsel av i 3 § avsedda förvaltningsuppgifter i enlighet med vad Ålands landskapsregering och Rättsregistercentralen tillsammans överenskommer.
6 §
Ikraftträdelse
Denna förordning träder i kraft den
Bilaga 7 - Utkast ändr. av ÖF om Gränsbevakningsväsendet
REPUBLIKENS PRESIDENTS FÖRORDNING
om ändring av 3 § Republikens presidents förordning om gränsbevakningsväsendets uppgifter i landskapet Åland
I enlighet med republikens presidents beslut, fattat på föredragning av ministern för behandling av ärenden som hör till justitieministeriets ansvarsområde, samt med samtycke av Ålands landskapsregering fogas till 3 § förordningen av den 19 maj 2004 om gränsbevakningsväsendets uppgifter i landskapet Åland (FFS 420/2004), sådan paragrafen lyder delvis ändrad i lagen FFS 1178/2009, ett nytt 3 mom. som följer:
3 §
Förvaltnings- och övervakningsuppgifter
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Gränsbevakningsväsendet sköter de uppgifter som hör till det centrum för fiskerikontroll som avses i artikel 9 i rådets kontrollförordning. Som avses i 6 § lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken (FFS 1188/2014).
Denna förordning träder i kraft den
Bilaga 8 – RiksF om anmälan till Landsbygdsverket
Statsrådets förordning
om den anmälan om misstänkta överträdelser och misstänkta allvarliga överträdelser som ska ges till Landsbygdsverket
(FFS 1442/2014)
Utfärdad i Helsingfors den 30 december 2014
I enlighet med statsrådets beslut föreskrivs med stöd av 11 § 1 mom. i lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken (FFS 1188/2014 ):
1 §
Innehållet i och formen för anmälan
Av den anmälan om misstänkta överträdelser eller misstänkta allvarliga överträdelser som avses i 11 § 1 mom. i lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken (FFS 1188/2014) och som tillsynsmyndigheten enligt 4–8 § i den lagen ska ge in till Landsbygdsverket ska för bestämmande av påföljd behövliga uppgifter framgå om den händelse som den misstänkta lagstridiga gärningen eller försummelsen hänför sig till samt uppgifter om vem som varit delaktiga i händelsen.
Anmälan ska göras skriftligt. Till anmälan ska fogas en kopia av inspektionsrapporten enligt artikel 76 i rådets kontrollförordning som avses i 3 § 3 punkten i den lag som nämns i 1 mom. Till anmälan kan även fogas fotografier och annat material som klargör den misstänkta gärningen och de förhållanden under vilka den har begåtts.
2 §
Uppgifter som ska tas in i anmälan
En anmälan ska innehålla följande uppgifter:
1) namn, adress- och kontaktuppgifter samt personbeteckning eller andra motsvarande identifieringsuppgifter för den person som misstänks ha begått en överträdelse eller en allvarlig överträdelse eller som misstänks bära ansvaret för en gärning,
2) namn, adress- och kontaktuppgifter samt företags- och organisationsnummer för en juridisk person som misstänks bära ansvaret för en överträdelse eller en allvarlig överträdelse,
3) namn- och kontaktuppgifter för fysiska personer eller juridiska personer som har anknytning till ärendet,
4) en redogörelse för de förhållanden och den situation i vilka en överträdelse eller en allvarlig överträdelse misstänks ha begåtts samt en förteckning över de bestämmelser i lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken och i Europeiska unionens förordningar som gärningsmannen misstänks ha brutit mot,
5) plats och tidpunkt samt varaktighet eller uppskattad varaktighet för den misstänkta överträdelsen eller den misstänkta allvarliga överträdelsen,
6) art och omfattning eller en uppskattning av art och omfattning i fråga om den vinning som erhållits genom den misstänkta överträdelsen eller den misstänkta allvarliga överträdelsen,
7) art och omfattning eller en uppskattning av art och omfattning i fråga om den skada som den misstänkta överträdelsen eller den misstänkta allvarliga överträdelsen orsakat,
8) art, kvantitet, kvalitet och värde i fråga om fångsten, eller en uppskattning av dessa, om den misstänkta överträdelsen eller den misstänkta allvarliga överträdelsen hänför sig till fiske genom vilket fångst har erhållits,
9) sådana uppgifter om den ekonomiska situationen för den person som är misstänkt för en överträdelse eller allvarlig överträdelse eller som bär ansvaret för gärningen, vilka kan ha betydelse för bestämmande av en överträdelseavgift eller påföljdsavgift,
10) nationalitet och yttre identifieringsbeteckning för ett fiskefartyg som har samband med en misstänkt överträdelse eller en misstänkt allvarlig överträdelse,
11) namn, adress- och kontaktuppgifter samt personbeteckning eller företags- och organisationsnummer för fiskelicensinnehavare till fiskefartyg som avses i 10 punkten,
12) namn, adress- och kontaktuppgifter samt personbeteckning för befälhavaren för sådana fiskefartyg som avses i 10 punkten,
13) person- och kontaktuppgifter samt tjänsteställning för personer som upptäcker en misstänkt överträdelse eller en misstänkt allvarlig överträdelse,
14) tidpunkten för en iakttagelse enligt 13 punkten,
15) den uppfattning som den som misstänks för en överträdelse eller allvarlig överträdelse har om den situation som avses i 4 punkten, om det är möjligt att erhålla denna information, samt
16) en redogörelse för de åtgärder som tillsynsmyndigheterna eller de tjänstemän som utövar tillsyn har vidtagit med anledning av den misstänkta överträdelsen eller den misstänkta allvarliga överträdelsen i enlighet med 12–14 eller 16 § i lagen om ett påföljds-system för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken.
I redogörelsen för de förhållanden och den situation enligt 4 punkten, under vilka en överträdelse har begåtts, ska man sträva efter att bedöma huruvida överträdelsen har begåtts systematiskt. I anmälan ska det anges hur gärningens varaktighet, vinningen, skadans omfattning eller fångstens art, kvalitet, kvantitet och värde har mätts eller beräknats. Om en anmälan i fråga om dessa punkter grundar sig på en uppskattning, ska de faktorer som uppskattningen grundar sig på anges i anmälan.
3 §
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015.
Helsingfors den 30 december 2014
Jord- och skogsbruksminister Petteri Orpo
Äldre regeringssekreterare Maija Mela
Bilaga 9 – EU-rättsakter om fisketillsyn
Nedan förtecknas med fullständiga namn några av de för fisketillsynen viktigaste unionsrättsakterna.
1) Rådets IUU-förordning (32008R1005)
Rådets förordning (EG) nr 1005/2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1936/2001 och (EG) nr 601/2004 samt om upphävande av förordningarna (EG) nr 1093/94 och (EG) nr 1447/1999
2) Kommissionens IUU-förordning (32009R1010)
Kommissionens förordning (EG) nr 1010/2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1005/2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske
3) Rådets kontrollförordning (32009R1224)
Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006
4) Kommissionens kontrollförordning (32011R0404)
Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs
5) Fisketillståndsförordningen (32008R1006)
Rådets förordning (EG) nr 1006/2008 om tillstånd till fiskeverksamhet för gemenskapens fiskefartyg i vatten utanför gemenskapens vatten och om tillträde för fartyg från tredjeland till gemenskapens vatten, om ändring av förordningarna (EEG) nr 2847/93 och (EG) nr 1627/94 och om upphävande av förordning (EG) nr 3317/94
6) Rådets Östersjöförordning (32005R2187)
Rådets förordning (EG) nr 2187/2005 om bevarande av fiskeresurser genom tekniska åtgärder i Östersjön, Bälten och Öresund, om ändring av förordning (EG) nr 1434/98 och om upphävande av förordning (EG) nr 88/98
7) Rådets torskförordning (32007R1098)
Rådets förordning (EG) nr 1098/2007 om upprättande av en flerårig plan för torskbestånden i Östersjön och det fiske som utnyttjar de bestånden, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och upphävande av förordning (EG) nr 779/97