Lagförslag 14/2020-2021
|
| ||
| LAGFÖRSLAG nr 14/2020-2021 | ||
| Datum |
| |
| 2021-03-04 |
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
| Till Ålands lagting |
| |
| |||
| |||
| |||
|
Servering av alkoholdrycker
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagstiftningen om servering av alkoholdrycker ändras. Till landskapet hör lagstiftningsbehörighet i frågor om servering av alkoholdrycker. Nu tillämpas bestämmelser om detta som finns i rikets alkohollag (FFS 1143/1994), vilken dock i riket har ersatts med rikets nya alkohollag (FFS 1102/2017). Ålands lagstiftning föreslås anpassad till den nya rikslagen med vissa avvikelser. Samtidigt föreslås förenklingar och ändringar av såväl bestämmelserna om tillstånd som av bestämmelserna om den förvaltning som regelverket förutsätter.
INNEHÅLL
5.1 Sociala följder och följder för hälsan
5.3 Följder för sysselsättning och arbetsliv
5.4 Följder för barn och för jämställdhet
5.6 Följder för andra författningar
1. Landskapslagen om tillämpning av riksförfattningar om alkohol
2. Landskapslagen om ändring av 4 § ordningslagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om tillämpning av riksförfattningar om alkohol
L A N D S K A P S L A G om ändring av 4 § ordningslagen för landskapet Åland
Bilaga 2 – utkast till ändring av LF om inkvarterings- och trakteringsverksamhet
Bilaga 3 – utkast till ändring av LF om alkohol
Allmän motivering
1. Ålands regelverk
Alkohollagstiftningen syftar till att förebygga alkoholens skadliga effekter såväl för dem som konsumerar alkohol, som för andra människor och samhället i sin helhet. Grundläggande bestämmelser om servering av alkoholdrycker finns i landskapslagen (1995:92) om tillämpning på Åland av alkohollagen, i landskapsförordningen (2013:59) om tillämpning av riksförfattningar av alkohol samt i landskapsförordningen (1996:49) om inkvarterings- och trakteringsverksamhet.
Inom landskapets behörighet tillämpas med vissa avvikelser rikets gamla alkohollag (FFS 1143/1994). Om serveringsbestämmelser i rikslagen ändras tillämpas de ändrade bestämmelserna från den tidpunkt de träder i kraft i riket. Ändringar av bestämmelser i rikslagen där landskapet har egna bestämmelser blir dock inte tillämpliga. Till den del rikets alkohollagstiftning reglerar frågor inom rikets behörighet och ersätts med ny lagstiftning så blir rikets nya lagstiftning direkt gällande. I riket har den tidigare alkohollagen, nedan kallad den gamla alkohollagen, sedan den 19 december 2019 ersatts med alkohollagen (FFS 1102/2017), nedan kallad alkohollagen eller rikets nya alkohollag.
Enligt 18 § 13 punkten självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i frågor om tillstånd till utskänkning av alkoholdrycker, vilket i förarbetena omnämnts som villkor för utskänkning och tillstånd till utskänkning. Övrig alkohollagstiftning hör i enlighet med 29 § 1 mom. 4 punkten självstyrelselagen till rikets lagstiftningsbehörighet. Utskänkning av alkoholdrycker anknyter till flera andra rättsområden såsom näringsverksamhet med marknadsföring, handelssjöfart, livsmedel, hälsoskydd samt allmän ordning och säkerhet.
2. Alkoholpolitik
Alkoholpolitik är en del i regeringens samlade politik för alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel. Den övergripande målsättningen för är att förebygga och begränsa de negativa fysiska, psykiska och sociala effekterna av missbruk som hindrar människor från att leva ett hälsosamt, tryggt och meningsfullt liv. Regleringar av servering av alkohol, relaterar även till landskapsregeringens näringspolitiska mål på området, vilka framgår av Turismstrategin för Åland 2012-2022 och Ålands strukturfondsprogram 2014-2020.
I såväl Sverige, Norge som Danmark är kommunerna tillståndsmyndigheter och delar ett tillsynsansvar med polisen. I Finland är regionförvaltningsverken tillstånds- och övervakningsmyndighet medan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) har ett huvudansvar för tillsynen. Polisen kan ge handräckning samt har ett särskilt ansvar för allmän ordning och säkerhet.
För att bli serverad alkoholdrycker ska personen
1) i Danmark ha fyllt 18 år,
2) i Finland ha fyllt 18 år,
3) i Norge ha fyllt 20 år om volymprocenten alkohol är 22 procent och om volymprocenten alkohol är lägre än 22 procent, ha fyllt 18 år samt
4) i Sverige ha fyllt 18 år.
Serveringstillstånd krävs
1) i Danmark för servering av alla alkoholdrycker, tillstånd ges för viss tid längst för åtta år,
2) i Finland för servering av alkoholdrycker med över 2,8 volymprocent alkohol , tillstånd beviljas tills vidare men kan enligt sökandens ansökan eller av grundad anledning beviljas för viss tid, vid behov ska utlåtande först begäras av kommunen och polisen,
3) i Norge för servering av alla alkoholdrycker, tillstånd ges för viss tid högst fyra år, kommunerna kan besluta om villkor, såsom alkoholfria zoner eller förbud av handel med alkohol inom sitt område samt
4) i Sverige, efter att polisens yttrande har inhämtats, om ett tillstånd avser alkoholdrycker med över 3,5 volymprocent och om det avses gälla tillsvidare - vid servering av alkoholdrycker med lägre alkoholhalt gäller en anmälningsplikt.
Servering av alkoholdrycker får inte
1) i Danmark ske före klockan 5 och får pågå längst till klockan 24, en kommun kan
- besluta om förlängning till längst klockan 2,
- besluta om förlängning efter klockan 2 med polisens samtycke för enskilda serveringsställen samt kan
- begränsa öppettiden mer än den allmänna öppettiden för ett visst eller vissa serveringsställen,
2) i Finland ske före klockan 9 och får pågå längst till klockan 1.30 dock längst till klockan 3 natten mot självständighetsdagen, nyårsdagen, första maj och midsommardagen, samt får efter en skriftlig anmälan om det till tillståndsmyndigheten pågå längst till klockan 4 – men om en förlängd serveringstid medför mer än ringa olägenhet för allmän ordning och säkerhet kan en kommun helt förbjuda eller begränsa den förlängda serveringstiden på ett visst område i kommunen,
3) i Sverige ske före klockan 11 och får pågå längst till klockan 1, en kommun kan besluta om andra tider samt
4) i Norge ske andra tider är kommunen har beslutat om med beaktande av i lag givna tider, servering är förbjuden
- klockan 3 till 6 för alkoholdrycker som innehåller högst 22 volymprocent alkohol,
- klockan 3 till 13 för alkoholdrycker som innehåller mellan 22 och 60 volymprocent alkohol samt får
servering ske utan tidsbegränsningar vid övernattningsställen (såsom hotell) för alkoholdrycker som innehåller högst 22 volymprocent.
3. Unionslagstiftning
Europaparlamentet och Europeiska unionens råd får besluta om åtgärder som direkt avser skydd av folkhälsan när det rör alkoholmissbruk. Dessa regleringar får dock inte omfatta harmonisering av medlemsländernas lagar och andra författningar. Vissa unionsbestämmelser som är allmänna till sin karaktär måste icke desto mindre beaktas i regleringar av alkoholförsäljning. Den Europeiska unionens bestämmelser om fri rörlighet för varor och tjänster är grundläggande.
I artikel 34 Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt
I artikel 34 Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt finns ett förbud mot kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan mellan medlemsländerna. Enligt fördragets artikel 36 kan undantag ske från artikel 34 på grund av hänsyn till tvingande samhällsintressen, däribland skydd för människors hälsa och liv. Förbud eller restriktioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsländerna.
Tjänstedirektivet
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden, det s.k. tjänstedirektivet, avser att förenkla förfaranden och formaliteter som är tillämpliga på tillträde till och utövande av tjänsteverksamhet. Där ingår bestämmelser för de fall när enskilda medlemsländer ställer krav på förfaranden och formaliteter för att få tillträde till och utöva en tjänsteverksamhet.
Enligt artikel 16 i direktivet, får medlemsländerna inte för att tillåta tillträde till eller utövande av en tjänsteverksamhet på sitt territorium ställa krav som är diskriminerande eller som inte går att motivera med hänsyn till allmänintresset, exempelvis tryggande av folkhälsan. Enligt artikel 9.1 i direktivet begränsas användningen av ett tillståndsförfarande med att det eftersträvade målet inte utan det kan nås med mindre begränsande åtgärder. Enligt artikel 39.5 ska medlemsländerna till kommissionen rapportera om sådana krav och därefter om förändringar av kraven. Samma skyldighet att underrätta kommissionen finns i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster.
Övrigt
Åland har begränsningar på icke-diskriminerande grund i fråga om etableringsrätt och rätt att tillhandahålla tjänster för fysiska personer som inte har hembygdsrätt, i enlighet med självstyrelselagstiftningen och det åländska protokollet till Finlands anslutningsfördrag till den Europeiska unionen.
Alkoholregleringar tangerar exempelvis också den Europeiska unionens bestämmelser om livsmedel, beskattning och marknadsföring.
4. Förslag
Landskapsregeringen föreslår att landskapets alkohollag upphävs och ersätts med en ny landskapslag som med vissa avvikelser gör rikets nya alkohollag tillämplig i landskapet. På flera områden föreslås således inom landskapets behörighet avvikelser från rikslagen. Avvikelserna avser dels att nu gällande regleringar i sak förblir i kraft, dels avvikelser från i rikets nya alkohollag tillkomna regleringsområden.
Idkande av detaljhandel
(17 § alkohollagen - detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker och förutsättningar för beviljande av sådana tillstånd)
Enligt gällande alkohollagstiftning får detaljhandel med genom jäsning tillverkade alkoholdrycker som innehåller högst 4,7 volymprocent alkohol bedrivas av den som tillståndsmyndigheten har beviljat detaljhandelstillstånd.
I enlighet med rikets nya alkohollag kan tillstånd ges för detaljhandel med alkoholdrycker på högst 5,5 volymprocent alkohol. Frågor om detaljhandel hör till rikets lagstiftningsbehörighet, men då ett sådant tillstånd ska ges på grund av (åländska) serveringstillstånd så blir sådan detaljhandel möjlig också på Åland. Detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker med alkoholvolymen högst 5,5 procent kan på ansökan beviljas av Statens ämbetsverk på Åland.
Servering på evenemangsläktare
(18 § alkohollagen - Serveringstillstånd för alkoholdrycker och förutsättningar för beviljande av sådana tillstånd)
Enligt gällande alkohollagstiftning kan servering av alkohol beviljas i lämpliga lokaler i nära anslutning till ett allmänt läktarutrymme, men inte på ett läktarutrymme.
Såsom enligt rikets nya alkohollag föreslås att servering inte får godkännas på ett allmänt läktarutrymme som används för ”idrotts-, motions- eller musikevenemang eller andra jämförbara evenemang”. Servering kan dock godkännas om läktarutrymmet är reserverat endast för personer som har fyllt 18 år, vilket utvidgar möjligheterna till servering av alkoholdrycker.
Tillståndsrättigheter A,B och C
(18 § alkohollagen – om serveringstillstånd för alkoholdrycker och förutsättningar för beviljande av sådana tillstånd)
Enligt gällande alkohollagstiftning indelas serveringstillstånd i tillståndsrättigheterna A, B och C på följande sätt.
A-rättigheter:
Försäljning av drycker med högst 80 volymprocent alkohol. Serveringsstället ska tillhandahålla ett komplett utbud av mat.
B-rättigheter:
Försäljning av drycker med högst 22 volymprocent alkohol. Serveringsstället ska tillhandahålla lagad mat.
C-rättigheter:
Försäljning av drycker med högst 4,7 volymprocent alkohol. Serveringsstället ska tillhandahålla lagad mat eller ett cafèsortiment.
Såsom enligt rikets nya alkohollag föreslås att indelningen av serveringstillstånd i tillståndsrättigheterna A, B och C ska upphöra. Istället ges alla tillståndshavare serveringsrättigheter som motsvarar nuvarande A-rättigheter. Alla tillståndshavare ges rätt till servering av alkoholdrycker på högst 80 volymprocent alkohol, i enlighet med rikets nya alkohollag. Samtidigt försvinner nuvarande krav på att erbjuda mat och underhållning beroende av slag av tillståndsrättighet och inriktning, det kan exempelvis ha betydelse om där finns en bar eller om serveringsstället fungerar som nattklubb.
Cateringservering
(20 § alkohollagen - om servering vid tillställningar och evenemang)
Enligt gällande alkohollagstiftning måste den som bedriver s.k. cateringservering (servering i evenemangs-, mötes- eller festlokal eller på motsvarande områden) ansöka om tillfälliga serveringstillstånd.
Såsom enligt rikets nya alkohollag föreslås att den som bedriver cateringservering inte upprepat måste ansöka om tillfälliga serveringstillstånd. Regelverket föreslås ändrat så att näringsidkaren kan ges ett serveringstillstånd tillsvidare för i på förhand godkända lokaler eller områden. Följaktligen kommer den som inte har ett eget serveringsområde att ändå kunna beviljas serveringstillstånd. Dock ska varje sådant serveringtillfälle anmälas till tillståndsmyndigheten. En anmälan med beskrivning av serveringsområdet ska lämnas till tillståndsmyndigheten senast tre vardagar före serveringen.
Flera kan beviljas tillstånd för servering på samma serveringsområde
(20 § alkohollagen - om servering vid tillställningar och evenemang)
Enligt gällande alkohollagstiftning är det inte möjligt att bevilja flera tillstånd för servering på samma serveringsområde samtidigt.
Såsom enligt rikets nya alkohollag föreslås att två eller flera ska kunna beviljas tillstånd för samtidig servering på samma serveringsområde, om en av dem har åtagit sig ett ansvar för att övervaka området. Vid servering som anknyter till turisttjänster kan serveringstillställningarna anmälas för högst ett år. Detta kan exempelvis möjliggöra ett godkännande av måltidsställen och raststugor som serveringsställen.
Tillståndsmyndighetens inhämtande av utlåtanden
(21 § alkohollagen - utlåtanden och information om ansökan om serveringstillstånd)
Såsom enligt såväl gällande lag såväl som i rikets nya alkohollag föreslås att tillståndsmyndigheten vid behov ska begära utlåtande över en ansökan om serveringstillstånd från den kommun där verksamhetsstället finns och från polisen. Utan ändring i sak tydliggör bestämmelsen ändamålsenligheten med sådana utlåtanden, en skrivning som saknas i gällande alkohollagstiftning.
Såsom enligt rikets nya alkohollag föreslås dessutom om en skyldighet för tillståndsmyndigheten att i vissa fall informera fastighetsägare och närboende, när en ansökan om servering har lämnats. Det ska ske om det tidigare har förekommit problem med oljud eller ordningsproblem.
Villkor och begränsningar
(22 § alkohollagen - villkor och begränsningar som avser serveringstillstånd)
Enligt gällande alkohollagstiftning bedömer tillståndsmyndigheten serveringstillståndet avseende den tid det ska gälla, den sökandes tillförlitlighet och ekonomiska förutsättningar, ansvarig föreståndares och ställföreträdares yrkesskicklighet samt avseende om serveringslokalen är lämpligt för ändamålet.
Enligt rikets nya alkohollag kan tillståndsmyndigheten villkora ett serveringstillstånd i fråga om individuella serveringstider och serveringsområden när servering ska ske nära lokaler eller platser avsedda för eller riktade till barn och ungdom, eller om serveringen annars är tänkt att ske i situationer där barnfamiljer finns. Om övervakning och ordning vid serveringsstället och i dess omgivning behöver tryggas kan ytterligare begränsningar eller villkor meddelas. Med avvikelse från detta föreslås att de olika sätt på vilka tillståndsmyndigheten kan begränsa eller villkora serveringsställen på vid ovan nämnda situationer inte begränsas, vilket motsvarar gällande lag. Villkoren och begränsningarna ska inte onödigt hindra eller göra förplägnadsverksamheten onödigt svår. Se vidare i detaljmotiven till 9 §. Förslagen överensstämmer som helhet i huvudsak med gällande bestämmelser.
Krav på föreståndare för serveringsställe
(13 och 38 §§ alkohollagen - allmänna förutsättningar som hänför sig till sökanden // personal som har hand om servering)
Med avvikelse från rikets nya alkohollag föreslås att också fortsättningsvis mindre långtgående krav ska ställas på utbildning eller erfarenhet vid serveringsställen där alkoholdrycker med högst 22 volymprocent alkohol serveras jämfört med serveringsställen där starkare drycker serveras. Regleringen hindrar inte ett serveringsställe från att göra uppköp och lagra alkoholdrycker högre än 22 volymprocent, för servering under en tidsperiod då föreståndaren uppfyller kompetenskraven för servering av drycker högre än 22 volymprocent etylalkohol.
Såsom enligt rikets nya alkohollag ersätts begreppet ställföreträdare med lokutionen annan för uppgiften utsedd person. Samtidigt föreslås att kravet tas bort för tillståndshavaren att på förhand utse en sådan annan person vid sidan av den ansvarige föreståndaren. Små serveringsställen föreslås som nu vara undantagna kravet på att en ansvarig föreståndare eller att en annan för uppgiften utsedd person ska finnas på plats.
Till skillnad vad som krävs enligt rikets nya alkohollag fordras inte ansvarig föreståndares personlig närvaro på serveringsställe, under de tider då alkoholdrycker inte konsumeras på serveringsstället.
Serveringstider
(43 och 44 §§ alkohollagen – serveringstider // avvikelse från serveringstiden)
Ett serveringstillstånd föreslås som i rikets nya alkohollag kunna ges för servering mellan klockan 9 och 1.30, vilket också är i överensstämmelse med gällande bestämmelser. Nu krävs att alkoholservering avslutas när serveringsstället stängs. Men om stängningen sker efter klockan 24 ska dock serveringen avslutas senast trettio minuter dessförinnan. Denna bestämmelse föreslås såsom enligt rikets nya alkohollag ersatt så att förtäring av serverade alkoholdrycker tillåts under en timme efter det att serveringstiden gått ut.
Som enligt rikets nya alkohollag kan förlängd servering inomhus, efter en skriftlig anmälan till tillståndsmyndigheten, vara tillåten till längst klockan 4, medan servering får börja klockan 7 endast om det handlar om frukostservering vid ett inkvarteringsställe. Landskapsregeringen föreslår att förlängd servering efter klockan 1.30 ska kunna tillåtas till längst klockan 3.30. Dvs. en halvtimme kortare serveringstid än i riket. Servering får ske utomhus med tillstånd, om det inte kan medföra sanitär olägenhet i boendemiljön. Enligt nuvarande bestämmelser kan förlängd serveringstid beviljas till längst klockan 3.30 och medges från tidigast klockan 5. Tillståndshavaren behöver bara anmäla förlängningen till tillståndsmyndigheten, inte ansöka om tillstånd för den. Anmälan kan avse servering tillsvidare eller för viss tid. Med avvikelse från i rikets nya alkohollag föreslås att en sådan anmälan ska lämnas till tillståndsmyndigheten minst fyra veckor innan den förlängda tiden är planerad att införas, vilket är en avvikelse från rikets treveckorskrav. Med en fyra veckors-fatalietid ges tillståndsmyndigheten möjligheter att utreda följderna av förlängningen.
Tillståndsmyndigheten och kommunerna
(44 § alkohollagen - Avvikelse från serveringstiden)
Enligt rikets nya alkohollag beviljas detaljhandels- och serveringstillstånd av det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde sökandens verksamhetsställe ligger. I landskapet föreslås att ansvaret för att bevilja serveringstillstånd fortsatt ska finnas hos Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
Enligt i rikets nya alkohollag finns inte ett krav på kommunens samtycke för servering av alkoholdrycker. Kommunen kan dock i det fall en förlängd serveringstid medför mer än ringa olägenhet för den allmänna ordningen och säkerheten, förbjuda sådan förlängd serveringstid eller bestämma om begränsningar för förlängd serveringstid. Med avvikelse från detta föreslås att kommunerna inte ska ha sådana befogenheter.
Ordningsvakter
(45 § alkohollagen - Övervakning av servering i vissa fall)
Enligt rikets nya alkohollag gäller att om servering fortsätter efter klockan 1.30, ska för varje påbörjat hundratal kunder utses en ordningsvakt tills dess att kunderna slutat konsumera alkohol. Tillståndsmyndigheten kan sänka det kravet, slopa det helt och hållet eller kräva att det utses fler ordningsvakter. Samma bestämmelser föreslås gälla i landskapet. Enligt gällande bestämmelser kan tillståndsmyndigheten ställa sådana villkor som behövs för övervakning av en servering och upprätthållande av ordningen, vilket kan omfatta att där ska finnas en eller flera ordningsvakter.
Egenkontroll
(56 § alkohollagen – egenkontroll)
Tillståndshavare föreslås ålagda att utarbeta en skriftlig plan för att säkerställa att verksamheten är lagenlig samt iaktta planen och föra bok över genomförandet. Detta är ett nytt krav ägnat att effektivera tillsynen över att lagstiftningen efterlevs som följer regleringen i rikets nya alkohollag.
Enligt gällande bestämmelser ska tillståndshavare med förlängd serveringstid samt tillståndshavare med A- eller B-rättigheter möjliggöra för och uppmuntra sin personal att regelbundet delta i kurser i ansvarsfull alkoholservering. För att främja att sådan kunskap erhålls av personalen på serveringsställen, avses en plan för egenkontroll (jfr bilaga 3 och 5 § i utkastet till ändring av landskapsförordning), omfatta hur tillståndshavaren ska säkerställa att personalen har tillgång till aktuell kunskap om metoder om hantering av de risker som beskrivs i 56 § rikets nya alkohollag.
Alkohol- och drogpolicy
(6 § Alkohol- och drogpolicy)
Enligt gällande bestämmelser ska ett verksamhetsställe som inriktar sig främst på alkoholservering framlägga en alkohol- och drogpolicy som omfattar bådeserveringsstället och personalen. Det föreslås att för varje serveringsställe, för vilket serveringstillstånd har beviljats gälla tills vidare, ska tillståndshavaren sammanställa och fortlöpande upprätthålla en skriftlig alkohol- och drogpolicy.
Alkoholfria drycker
Alkoholfria drycker ska i tillfredsställande urval och till skäliga priser erbjudas vid ett serveringsställe, och inkluderas i prislistor eller menyer som också omfattar alkoholdrycker. Förslaget saknar motsvarighet i rikets nya alkohollag, men gäller delvis enligt nuvarande bestämmelser. Syftet är att främja trivsel och motverka skadlig konsumtionskultur på serveringsställen.
Påföljder
Enligt gällande alkohollagstiftning kan tillståndsmyndigheten kan ge tillståndshavaren en anmärkning, en skriftlig varning, ställa de villkor som behövs för övervakningen av serveringen eller utan ersättning begränsa tillståndet genom förkortning av serveringstiden, begränsning av serveringsområdet eller de typer av alkoholdrycker som får serveras, eller utan ersättning återkalla sitt tillstånd för viss tid eller permanent.
Såsom enligt rikets nya alkohollag föreslås att skriftlig varning avskaffas, medan en påföljdsavgift införs. Påföljdsavgift ska inte påföras vid ringa överträdelser eller om omständigheterna innebär att det är oskäligt att påföra en avgift, i vilket fall tillståndshavaren i stället kan ges en anmärkning. Polisen eller tillsynsmyndigheten kan förbjuda lagstridiga verksamheter. Tillståndsmyndigheten kan även återkalla ett tillstånd.
Servering av alkoholdrycker på fartyg
Servering av alkoholdrycker på fartyg hemmahörande på Åland i utrikestrafik föreslås regleras i enlighet med vad som redan föreskrivs om i landskapsförordning. I sak i överensstämmelse med bestämmelserna i rikets nya alkohollag.
Så som nu föreslås fartyg i utrikestrafik vara undantagna de kompetenskrav på ansvariga föreståndare som gäller för serveringar i land. Fartyg i utrikestrafik föreslås dock omfattas av samma krav på att erbjuda alkoholfria drycker som föreslås för landbaserad servering.
5. Förslagets följder
Av den totala alkoholkonsumtionen utgör konsumtionen vid serveringsställen en mindre del än konsumtionen av drycker från detaljhandel. Därför har förändringar av serveringsbestämmelser mindre effekt på den totala alkoholkonsumtionen än ändringar inom detaljhandeln. Serveringskonsumtion är dock något som till stor del sker under den tid på dygnet när de omedelbara skadeverkningarna av alkohol är som allra störst, vilket innebär att serveringsregleringar spelar roll för vilka skadeverkningar som uppstår. Gällande hur exempelvis serveringstider påverkar alkoholkonsumtionen och skadeverkningar, ger forskningen generellt vid handen att längre serveringstider ökar mängden alkoholrelaterat våld. Det finns dock enskilda undersökningar som tyder på att utfallet även kan gå i motsatt riktning eller att effekter uteblir.
5.1 Sociala följder och följder för hälsan
Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ges fortsatt verktyg att begränsa alkoholens skadeverkningar. Myndigheten kan när vissa omständigheter uppfylls för enskilda serveringsställen, begränsa exempelvis deras serveringstider eller den alkoholstyrka alkoholdryckerna får ha. Konstruktionen med egenkontroll är ägnat att främja myndighetens tillgång till den information som krävs för att kunna fatta sådana beslut, vilket i sin tur förutsätter resurser som aktivt kan följa med verksamheten vid serveringsställena. Omfattningen av de åtgärder som Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ålägger måste samtidigt vara avpassade så att de inte oskäliga hindrar verksamheter.
Serveringsregleringar spelar en roll för vilka värden som tillskrivs alkohol i det offentliga rummet, och därmed även för alkoholkonsumtionskultur samt traditioner kring alkohol som helhet. Förslaget är som helhet ägnat att begränsa negativa förändringar för hälsa, förekomsten av olyckor och brott såväl som olika ordningsproblem. Det gäller särskilt de förslag som rör krav på egenkontroll, och på egenkontrollplaner, för alla serveringstillståndsinnehavare samt krav på alkohol- och drogpolicy och alkoholfria drycker. I förslaget finns åtgärder som skulle kunna bidra till en viss ökning av alkoholkonsumtionen med negativa följder för folkhälsan och ett ökat berusningsdrickande. Ett ökat berusningsdrickande kan leda till ökade ordnings-, olycks- och våldsrelaterade problem. Det är frågan om förslagets
- större tillgång till starkare alkoholdrycker på serveringsställen, genom avskaffandet av klassificeringen av serveringsställen i A-, B- eller C-rättigheter,
- avskaffande av krav på servering av mat tillsammans med alkoholdryck samt
- möjligheten att vid kultur- och idrottsevenemang servera alkohol på läktarutrymmen reserverade för personer som har fyllt 18 år.
Konsumtion av alkohol har en stark koppling till en rad hälsorelaterade och sociala problem. Risker är individuella men skaderiskerna är större för unga, äldre och personer som är drabbade av sjukdom även vid mindre konsumtion. Ett berusningsdrickande är vanligare bland ungdomar och unga vuxna. Vid graviditet ökar redan små mängder alkohol risken för fosterskador. Vid berusningsdrickande ökar risken kraftigt för olyckor och vid regelbunden konsumtion finns en risk för att ett beroende uppstår. Enligt nuvarande forskning finns inte någon nivå av alkoholkonsumtion som är mer hälsosam än ingen alls - dvs. trots att alkohol i små mängder alkohol kan ha en positiv hälsoeffekt så är de negativa hälsoeffekterna större även vid mycket måttlig konsumtion.
Alkoholkonsumtion sammanhänger starkt med antalet trafikolyckor, bidrar till social problematik i familjer samt kan medföra stora samhällskostnader i samband med sjukvård och sjukfrånvaro. Utöver följder som den som dricker alkohol får, så påverkas också anhöriga och tredje part. En mycket hög andel av våldsbrottsligheten är alkoholrelaterad, då antingen förövaren, brottsoffret eller båda var berusade vid brottstillfället - ett samband som är starkt även vad gäller dödligt våld och sexualbrott. Det finns också ett starkt samband mellan totalkonsumtionen av alkohol och självmord, starkare ju mer ett lands dryckesmönster är inriktat på berusningsdrickande.
Förutom föreslagen lagstiftning, påverkar även andra faktorer alkoholkonsumtionen. En höjning eller sänkning av alkoholskatten förstärker eller minskar effekten av övrig alkohollagstiftning, har, vilket har särskilt stor betydelse för priskänsliga gruppers bruk och hälsa. Framtida förändringar i prisnivåer och konsumtionskulturen påverkar utfallet av den föreslagna lagstiftningen.
5.2 Följder för myndigheter
Förslaget medför ändrade och delvis nya arbetsuppgifter för tillstånds- och tillsynsmyndigheten Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. En följd av förslaget bedöms vara att myndighetens behov av resurser för handläggning av serveringsfrågorfrågor ökar, särskilt i samband med omställningen till det nya regelverket. En ändamålsenlig tillsyn för att följa upp egenkontrollsystemet bedöms kräva fortgående resurser, som samtidigt kan motverka de kostnader som skadliga hälsoeffekter medför för såväl för enskilda som samhället. Avgifter finansierar delvis Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighets verksamhet. Nuvarande avgiftstaxa i Ålands landskapsregerings beslut (2018:99) om taxa för Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet bör ses över vid genomförandet av detta förslag, till följd av de ändrade och nya tillståndsgrunderna och för avgiftsbeläggandet av vissa anmälningar från verksamhetsidkare.
Landskapsregeringen förutsätts stöda Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, tillståndshavare och personal i serveringsbranschen, genom att i samband med att lagstiftningen träder ikraft påbörja utbildningsinsatser eller på annat sätt sprida information om den nya lagstiftningen.,
Längre serveringstider än de som nu föreslås kan medföra förändringar som innebär ökad arbetsbelastning för polis och andra myndigheter. Om tidpunkterna för alkoholrelaterade händelser ändras, kan det påverka resursanvändning i synnerhet om det sker under obekväma arbetstider.
Ålands yrkesgymnasium, förutsätts kunna ge intyg över personalens kunskaper om alkohollagen som avses i regelverket (jfr 58 § i rikets nya alkohollag), vilket överensstämmer med det uppdrag som skolan redan har. Kursmaterial och innehållet i prov behöver förnyas. Ålands hotell- och restaurangskola behöver beakta den nya lagstiftningen.
Kravet på kommunens samtycke för servering av alkoholdrycker föreslås upphöra. Förslaget innebär att kommunen får en något mindre roll i att trygga ordning och förebygga problem som sammanhänger med servering av alkohol. Kommunerna har dock fortsättningsvis det huvudsakliga ansvaret för det praktiska förebyggande arbetet, enligt landskapslagen (2013:125) om tillämpning på Åland av lagen om nykterhetsarbete. Förslaget förtydligar även, vad gäller en enskild ansökan om serveringstillstånd, att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet vid behov ska begära utlåtande av den kommun där verksamhetsstället finns och av polisen. Som helhet bedöms förslagen i praktiken inte innebära stora förändringar för kommunerna.
5.3 Följder för sysselsättning och arbetsliv
Förenklingar som följer med förslaget sammanfattas i avsnitt 3 ovan. Generellt bedöms tillståndshavarnas administrativa arbete med tillstånd komma att minska, samtidigt som kraven på egenkontroll skapar nya arbetsuppgifter. Tillståndshavarna ska också anta och följa upp en egenkontrollplan och en alkohol- och drogpolicy, inklusive en beskrivning av hur verksamheten förhåller sig till och förebygger problem i fråga om alkoholbruk och främjar ett ansvarsfullt förhållningssätt till alkohol hos personalen.
Behörighet som ansvarig föreståndare vid A-rättigheter fås nu genom serveringsintyg och tre månaders arbetserfarenhet eller genom tillräcklig yrkesutbildning. Om det enligt gällande regelverk på serveringsstället serveras alkoholdrycker som innehåller högst 22 volymprocent etylalkohol (serveringstillstånd med B- eller C-rättigheter) kan behörighet även uppfyllas genom ett serveringsintyg. Inga förändringar föreslås i dessa krav. Förslaget innebär inte heller något krav på kompletteringar av intyg/behörighet, för personer som redan har sådan yrkesutbildning eller intyg som uppdraget som ansvarig föreståndare förutsätter. Förslaget förutsätter icke desto mindre att all personal på serveringsställen tillhandahåller kunskap om de nya serveringsbestämmelserna.
Förslagen om catering och mer flexibla serveringsformer samt möjligheten att servera på allmänna läktare på kultur- och idrottsevenemang, kan främja sysselsättningen.
5.4 Följder för barn och för jämställdhet
Män konsumerar i större omfattning alkoholdrycker än vad kvinnor gör, ägnar sig i större utsträckning åt berusningsdrickande och har oftare ett missbruk som kan leda till ett beroende. Ett skadligt alkoholbruk har förutom för den person som missbrukar även följder för tredje part, familjer och samhällets välfärd i stort. Förslaget bedöms, beaktat det sätt som alkoholkonsumtion redan idag påverkar tredje part, inte ha några uppenbara nya konsekvenser för jämställdheten mellan könen.
I familjer där risk- eller missbruk förekommer påverkas barns livskvalitet och hälsa negativt. Rusmedelsproblem hos föräldrarna utgör vidare en riskfaktor för att en familjs utsatta situation ska gå i arv.
Förslaget innebär att alkohol tillåts på vissa platser där alkohol tidigare varit förbjuden eller komplicerad att servera, och i vars närhet barn kan vistas, framför allt på för myndiga personer avgränsade områden av allmänna läktare på filmvisningar, idrotts-, motions- eller musikevenemang, samt på ställen där alkoholservering varit administrativt svår att förverkliga (se förslag om cateringservering och gemensamma serveringsområden). Om förslaget leder till en tillbakagång av utbudet på alkoholfri underhållning och helt alkoholfria platser i samhället, har det sannolikt kan det få en negativ effekt på barns livsmiljö på dessa platser Bidrar nämnda förslag på sikt till en mer tillåtande alkoholkonsumtionskultur som helhet, kan det följaktligen även få en viss effekt på barns livsmiljö i ett större sammanhang. I motsatt riktning syftar förslagen som ställer nya krav på tillståndshavare, särskilt förslagen om krav på egenkontroll och på alkohol- och drogpolicy, vilka jämfört med gällande lagstiftning kan bidra till att minska risker och skadeverkningar vid alkoholservering, även för tredje part.
En jämförelse av tillsynsbefogenheter med rikets myndigheter visar att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet har något mer omfattande befogenheter ägnade att skydda barn och familjer från negativa följder av alkoholservering. Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet föreslås ha samma befogenheter myndigheten har enligt gällande bestämmelser. Således kan serveringstillstånd begränsas eller förvägras för att skydda barn eller ungdomar. Sådana beslut förutsätter dock att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet har tillräckligt med information för att fatta beslut, vilket i sin tur förutsätter tillräckliga resurser för detta.
5.5 Ekonomiska följder
Alkoholbruk har följder såväl för enskildas ekonomi och livskvalitet som för samhällsekonomin. Förslaget bedöms som helhet innebära en avreglering och förenkling av serveringsbestämmelserna. Näringsverksamheten bedöms påverkas positivt, vilket kan vilket kan främja sysselsättningen inom näringen. Om förslaget långsiktigt bidrar med en ökande effekt på alkoholkonsumtionen, ökar det i sin tur på sjukfrånvaro, arbetsoförmögenhet, vård- och behandling, brottslighet samt dödlighet, vilket är negativt för samhällsekonomin. I sammanhanget bör uppmärksammas att många andra faktorer än alkohollagstiftningen påverkar alkoholkonsumtionen, exempelvis samhällskulturella förändringar samt prisnivån. För den senare är alkoholskatten en avgörande faktor, som förstärker eller försvagar den effekt de föreslagna bestämmelserna har. Hur övriga faktorer förändras i framtiden, påverkar utfallet av den föreslagna lagstiftningen. Alla övriga faktorer obeaktade, uppskattas förslaget i nuläget inte få betydande samhällsekonomiska följder.
En avveckling av tillståndsklasserna A, B och C kan medföra ett ökat utbud av starka alkoholdrycker. En ökad efterfrågan av alkoholdrycker är ekonomisk positivt för serveringsnäringar och leverantörer. Om detta medför en ökad skadlig konsumtion av starka alkoholdrycker, så kan det få negativa samhällsekonomiska följder. Landskapsregeringen föreslår därför att det fortsatt ska finnas möjligheter att begränsa tillgången på servering av starka alkoholdrycker, enligt den princip som A-, B- och C-rättigheter byggt på. (Se förslagets 9 §.)
Catering eller motsvarande servering föreslås förutsätta att serveringsområdet har godkänts av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Om så är fallet fordras endast en anmälan från tillståndshavaren om enskilda serveringstillfällen. Detta förväntas leda till större flexibilitet och mindre administrativt arbete för såväl näringsidkare som myndigheten. För att möjliggöra detta ska stadigvarande serveringstillstånd kunna beviljas även för tillståndshavaren som saknar ett eget serveringsområde. Två eller flera sökande kan också beviljas samtidigt tillstånd för servering på samma serveringsområde, förutsatt att en av dem meddelar att den åtar sig ansvaret för övervakningen. Därtill, om servering anknyter till turisttjänster, får serveringstillställningar anmälas för högst ett år åt gången med angivande av planerade rutter (för exempelvis godkännande av måltidsställen och raststugor, i anslutning till vandringsleder, som serveringsställen). Förslagen kan främja framväxten av nya former av näringsverksamhet.
I samband med att den föreslagna lagstiftningen träder ikraft behöver de avgifter som Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet erhåller från tillståndshavare för tillstånd, anmälningar och tillsyn revideras i Ålands landskapsregerings beslut om taxa för Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Utfallet för serveringstillståndshavare beror på det beslut som fattas, men avgifterna ska som regel följa de kostnader som verksamheten bidrar med för myndigheten. I riket tas en tillsynsavgift ut även för behandling av anmälningar. Vid förlängd serveringstid, är avgiftens storlek beroende på hur många dagar av året som anmälan om förlängd serveringstid gäller.
5.6 Följder för andra författningar
Landskapsregering avser att göra följdändringar i landskapsförordningen om tillämpning på Åland av riksförfattningar om alkohol. Så avses att följande författningar i huvudsak görs tillämpliga; social- och hälsovårdsministeriets förordning om tillsynen över alkohollagen (FFS 158/2018) samt statsrådets förordning om verkställigheten av alkohollagen (FFS 151/2018). Samtidigt upphävs tillämpningen av förordningen om alkoholdrycker och sprit (FFS 1344/1994) samt förordningen om försäljning av alkoholdrycker och övervakning av försäljningen i färdmedel som trafikerar mellan Finland och utlandet (FFS 1346/1994). Till den del de senare författningarna avsåg utskänkning av alkoholdrycker upphävdes de i riket vid ikraftträdandet av den nya alkohollagstiftningen.
I social- och hälsovårdsministeriets förordning om tillsynen över alkohollagen finns bestämmelser om planen för egenkontroll (56 § i rikets nya alkohollag), intyg som visar en persons kunskaper om alkohollagstiftningen (57 § 2 mom. och 58 § 1 mom. i rikets nya alkohollag) och om lämnande av anmälningar och upplysningar till tillsynsmyndigheter.
I statsrådets förordning om verkställigheten av alkohollagen finns bestämmelser om ansökningar om tillstånd, inklusive ansökan om och ändring av serveringstillstånd (18 §), anmälan om förlängd serveringstid (44 § 1 mom.) godkännande av en lokal som serveringsområde (20 § 1 mom.) och anmälan om serveringstillställning (20 § 2 mom.).
Regleringen av öppethållningstiden på serveringsställen för alkohol, i landskapsförordningen om inkvarterings- och trakteringsverksamhet, föreslås bli upphävd. Ett utkast till ändring av landskapsförordningen är bifogat detta lagförslag.
En översyn bör göras av avgiftstabell 3 ”Alkoholärenden - Avgifter för prövning och tillsyn i Ålands landskapsregerings beslut (2018:99) om taxa för Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
6. Ärendets beredning
Ärendet har beretts i samverkan mellan lagberedningen och social- och miljöavdelningen vid Ålands landskapsregering. Till grund för lagförslaget har funnits en lagstiftningspromemoria upprättad vid social- och miljöavdelningen, ”Förslag på ny lagstiftning om servering av alkoholdrycker”, bilaga S220E31 till ärendet dnr ÅLR 2019/7250[1]. I promemorian ges en bakgrund till bedömningar som varit vägledande för detta lagförslag, och en beskrivning av alkoholpolitik och dess verkningar. Där ingår dessutom en nulägesbeskrivning med statistik om serveringstillstånd och alkoholkonsumtionens utveckling samt utvecklade konsekvensbedömningar för flera av förslagen i lagförslaget.
Ärendet har under tiden 14 januari till 15 februari 2021 varit sänt för synpunkter till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, Ålands Näringsliv r.f., Företagarna på Åland r.f., Ålands polismyndighet, Ålands Ombudsmannamyndighet, Folkhälsan på Åland, Ålands samkontor för Servicefacket (PAM), Rädda barnen på Åland r.f, Rederierna i Finland r.f., Visit Åland r.f., Landskapsregeringens operativa samverkans- och referensgrupp för ANDTS-arbete på Åland, Ålands gymnasium, Ålands hotell- och restaurangskola, Ålands kommunförbund samt Mariehamns stad.
Förslaget sändes samtidigt till avdelningarna vid Ålands landskapsregering, för kännedom till lagtingspartierna, samt har funnits tillgängligt på landskapsregeringens hemsida.
Detaljmotivering
1. Landskapslagen om tillämpning av riksförfattningar om alkohol
1 § Syfte och tillämpningsområde. Lagens syfte och tillämpningsområde skiljer sig i sak inte från gällande regelverk.
2 § Hänvisningar. När i rikets nya alkohollag hänvisas till lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet (FFS 308/2006) avses inom landskapets behörighet landskapslagen (1996:47) om rätt att utöva näring samt med stöd av landskapslagen gällande bestämmelser (jfr landskapsförordningen om inkvarterings- och trakteringsverksamhet). Hänvisningar till rikets förvaltningslag (FFS 434/2003) avser inom landskapets behörighet förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.
3 § Landskapsförordning. Bestämmelsen ger en smidig möjlighet att med behövliga avvikelser genom landskapsförordning göra riksförfattningar tillämpliga, vilka inom landskapets behörighet närmare reglera frågor som rör utskänkning av alkohol (se om behörigheten avsnitt 1 i allmänna motiv). I rikets i rikets nya alkohollag ges exempelvis delegeringsbestämmelser att förordning besluta om vad som ska ingå i en tillståndsansökan och om den utredning som ska fogas till den (8 §), förfarandet för godkännande av lokaler och områden tillställningar och evenemang samt om anmälan om dem. (20 §), anmälan och de utredningar som rör förlängd serveringstid (44 §), begränsning av mängden alkoholdrycker vid förlängd serveringstid (45 §), utarbetandet av en plan för egenkontroll och om dess innehåll och genomförande (56 §) samt om hur anmälningar och upplysningar ska lämnas till tillsynsmyndigheten för myndighetens tillsyn (62 §).
I denna landskapslags 16 § har intagits en särskild förordningsfullmakt som rör intyg över kunskaper om alkohollagstiftningen.
4 och 5 §§ Landskapsregeringen / Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Så som hittills kommer landskapsregeringens roll vara att följa tillämpningen av regelverket, för att kunna föreslå förbättringar och stöda tillämpningen. Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet blir fortsatt den myndighet som beslutar i tillståndsärenden och utövar tillsyn. Polismyndigheten är fortsatt en viktig medaktör för tillsynen och övervakningen.
Enligt 66 § alkohollagen ska tillsynsmyndigheterna för handläggning och övervakning av tillståndsärenden samt för alkoholstatistiken föra ett alkoholnäringsregister över näringsidkare som har beviljats eller ansökt om tillstånd enligt alkohollagen. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården är registeransvarig för det för ändamålet förda alkoholnäringsregistret. Det föreslås i 5 § landskapslagen att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet i den omfattning som det är ändamålsenlig ska föra ett register enligt 66 § alkohollagen, över näringsidkare som har beviljats eller ansökt om serveringstillstånd. Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet nyttjar det register som Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården upprätthåller (alkoholnäringsregistret), för vissa andra nödvändiga tillstånds- och tillsynsuppgifter.
6 § Alkohol- och drogpolicy. Alkohol- och drogpolicyn ska leda tillståndshavaren till att främja ett hälsosamt förhållningssätt till alkohol. Detta kan exempelvis ske i samband med verksamhet som ordnas för personalen, eller genom insatser som underlättar för personalen att undvika att skadligt bruk av alkohol eller bruk av droger utvecklas. Med droger avses narkotika enligt narkotikalagen (FFS 2008/373).
De som har utvecklat ett riskbeteende kan själva ha svårt att ta till sig detta och förstå sin egen situation. Om arbetsgivare och kollegor i ett tidigt skede kan fånga upp och hjälpa någon till minskad alkohol- eller annan drogkonsumtion kan det innebära att allvarliga skador undviks. Att vara påverkad av alkohol eller droger kan i sin tur leda till arbetsplatsolyckor, trafikolyckor och andra tillbud. Det är också en besparing för arbetsgivare och samhälle om skador och sjukfrånvaro som missbruk kan leda till undviks.
Policyn ska utformas för att underlätta för såväl tillståndshavare som personal att uppmärksamma och agera om någons alkohol- och drogvanor tenderar att bli riskfyllda eller skadliga. Arbetsgivare och arbetstagare har dessutom enligt lagen om företagshälsovård (FFS 1383/2001) ett ansvar för att tillsammans främja förebyggandet av sjukdomar och olycksfall i anslutning till eller som följd av arbetet, hälsa och säkerhet i arbetet och arbetsmiljön, arbetstagarnas hälsa och arbets- och funktionsförmåga i olika arbetslivsskeden, samt verksamheten bland de anställda.
Planen för egenkontroll (se 56 § i rikets nya alkohollag) är ett viktigt verktyg för att tillse att verksamheten är såväl lagenlig som planenlig. Den som tillhandahåller alkohol eller deltar i övervakningen av servering får inte i sitt uppdrag vara påverkad av vare sig alkohol eller något annat berusningsmedel (se 38 § 4 mom. i rikets nya alkohollag). Alkohol- och drogpolicyn och planen för egenkontroll kompletterar således varandra. Policyn kan i praktiken ingå som en bilaga till planen för egenkontroll.
Landskapsregeringen ska i landskapsförordning besluta närmare om det innehåll som ska finnas i en alkohol- och drogpolicy. Tillståndsmyndigheten kan kontrollera att den som söker om tillstånd har antagit en policy som inkluderar det innehåll som föreskrivs. Tillståndshavaren ansvarar för att policyns innehåll är ändamålsenligt för verksamhetsstället.
Vad som i 1-3 mom. föreskrivs tillämpas även vid tillstånd som beviljas tillsvidare enligt 19 § 3 mom. alkohollagen. När serveringstillstånd nyttjas på ifrågavarande sätt kan en alkohol- och drogpolicy omfatta all personal, trots att servering sker på flera olika serveringsområden.
7 § Serveringstillstånd för alkoholdrycker och förutsättningar för beviljande av sådana tillstånd. Enligt 18 § 3 mom. rikets nya alkohollag får ett serveringsområde inte på anmälan utvidgas utomhus. Med bestämmelsen tillfogas att en anmälan inte heller är tillräcklig för att utvidga serveringsområdet till att omfatta också en annan byggnad. Med annan byggnad avses en byggnad som inte är direkt ansluten till den byggnad för vilken ett serveringstillstånd är beviljat.
I landskapslagen föreslås en precisering så att även vid servering på ett godkänt serveringsområde (som avses i 20 § 1 mom. rikets nya alkohollag) får två eller flera sökande beviljas servering på samma serveringsområde, om en av sökandena meddelar tillståndsmyndigheten att den ansvarar för övervakningen på området.
Förutsättningar för serveringstillstånd enligt alkohollagstiftningen är i grunden hänförlig till den sökandes lämplighet. I enlighet med landskapslagen (2016:84) om tillämpning på Åland av hälsoskyddslagen kan Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ålägga den ansvarige att undanröja brister, och i allvarligare fall förbjuda eller begränsa användningen av ett vistelseutrymme.
Tillståndsmyndighetens skyldighet att informera räddningsmyndigheten är ändamålsenlig för att räddningsmyndigheten vid behov ska kunna planera brandsyn. Med stöd av 46 § i räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland kan en verksamhet som inte uppfyller brandskyddskrav, av räddningsmyndigheten åläggas att inom viss tid avhjälpa säkerhetsbristerna eller så kan verksamheten avbrytas helt eller till viss del. Enligt 67 § i alkohollagen kan polisen tillfälligt avbryta servering om personalen på ett serveringsställe inte förmår upprätthålla ordningen på stället, om byggnadsföreskrifter, säkerhetsföreskrifter eller de villkor som gäller servering har överträtts på ett betydande sätt vad gäller antalet kundplatser eller om det krävs för att garantera allmän ordning och säkerhet i området.
Alkoholfria drycker ska i tillfredsställande urval och till skäliga priser erbjudas vid ett serveringsställe, och inkluderas i prislistor eller menyer som också omfattar alkoholdrycker. Innebörden av tillfredsställande urval och skäliga priser beror på serveringsställets omfattning och karaktär. Med alkoholfria drycker avses drycker som inte överhuvudtaget innehåller alkohol. Förslaget saknar motsvarighet i rikets nya alkohollag, men motsvarar delvis gällande bestämmelser. Syftet är att främja trivsel och motverka skadlig konsumtionskultur på serveringsställen. Kravet gäller även vid servering ombord på fartyg hemmahörande i landskapet i trafik mellan Åland och utlandet eller i trafik utomlands enligt denna lags 14 §.
8 § Servering vid tillställningar och evenemang. Bestämmelsen är inte i sig en avvikelse från i rikets nya alkohollag. Med den tydliggörs dock anmälarens ansvar för att beakta att tillståndsmyndigheten givna begränsningar och villkor. Bestämmelsen tydliggör anmälarens ansvar, då det vanligen inte är den som ansökt om att få en lokal eller ett område godkänt, som anmäler om sådan servering som avses i 20 § 2 mom. i rikets nya alkohollag.
I landskapslagen föreslås en precisering enligt vilken en anmälan ska vara tillståndsmyndigheten tillhanda tre vardagar innan tillställningen eller evenemanget. Tillståndsmyndigheten ska vid behov informera Ålands polismyndighet om en sådan anmälan, vilket exempelvis kan vara fallet om en tillställning förväntas få stort deltagande och ordningsproblem.
9 § Avvikelser som rör villkor och begränsningar som avser serveringstillstånd. I enlighet med bestämmelsen kan villkor och begränsningar som får meddelas vid servering i anslutning till närvaro av barn, ungdomar och familjer, också handla om andra aspekter av serveringen. Till följd av ett serveringsställes lokalisering, en verksamhets särskilda karaktär eller andra särskilda omständigheter, kan begränsningar vara ändamålsenliga för att trygga allmän ordning och säkerhet. De kan också vara ändamålsenliga för att tillgodose en fungerande övervakning, vilket i sin tur förebygger problem med oljud för närboende eller andra ordningsproblem. En motsvarande bestämmelse finns i gällande regelverk (jfr 21d § gamla alkohollagen).
Begränsningar och villkor kan exempelvis avse krav på arrangemang i fråga om ordningsvakter eller serveringspersonal, styrkande av kunders ålder, serveringstider eller portionsstorlekar. De kan också avse åtgärder för att minska ordningsproblem, motverka störningar för närboende såväl som kortare förtäringstid efter serveringstidens slut samt förbud mot att tillåta minderåriga att vistas på serveringsområdet.
Nuvarande systems A-, B- och C-rättigheter rör alkoholhalten i de drycker som får serveras, så som återgetts i avsnitt 4 ovan. Med rikets nya alkohollag ändras detta så att rätt till servering av alkohol för alla till ståndshavare kommer att avse vad som nu motsvarar A-rättigheter. Det kan vara effektivt att begränsa tillgången till starka alkoholdrycker, om detta bedöms vara nödvändigt för att trygga övervakningen, förebygga ordningsproblem eller tillgodose behovet av allmän ordning och säkerhet.
Om begränsningar och villkor inte bedöms vara tillräckliga föreslås att tillståndsmyndigheten ska kunna förvägra serveringstillstånd eller återkalla tillstånd vid en pågående verksamhet tills vidare vid motsvarande situationer som när begränsningar och villkor kan meddelas. Detta kan ske för att förebygga problem med oljud för närboende i omgivningen eller trygga allmän ordning och säkerhet. Även ett godkännande av serveringsområden enligt 20 § 1 mom. alkohollagen kan förvägras eller återkallas på sådana grunder. En i sak överensstämmande bestämmelse finns i 21d § gamla alkohollagen.
10 § Avvikelser som rör ansvaret för personal som har hand om servering. Krav på tillståndshavaren att utse föreståndare och att denna närvarar vid serveringsstället, avser tillståndspliktig verksamhet enligt alkohollagen, således vid servering av alkoholdrycker med högre än 2,8 volymprocent etylalkohol. Personlig närvaro av den ansvarige föreståndaren eller en annan för uppgiften utsedd person bedöms inte vara nödvändig i alla situationer när serveringsstället är öppet för kunder. Det bör vara möjligt att i deras frånvaro under vissa särskilda förutsättningar servera alkohol eller att i deras frånvaro idka försäljning av sådana drycker som inte är tillståndspliktiga enligt alkohollagstiftningen, ett ikraftvarande serveringstillstånd till trots.
Paragrafens 1 mom. motsvarar 21b § i gällande alkohollag (FFS 1143/1994), med en precisering av när personlig närvaro förutsätts av den ansvariga föreståndaren eller en annan person som tillståndshavaren har utsett för uppgiften. Krav på tillståndshavaren att utse föreståndare och att denna närvarar vid serveringsstället, avser tillståndspliktig verksamhet enligt alkohollagen, således vid servering av alkoholdrycker med högre än 2,8 volymprocent etylalkohol.
Paragrafens 2 mom. överensstämmer i sak med 3b § landskapslagen om tillämpning på Åland av alkohollagen. I detaljmotiven till 3b § (Fr 16/2006-2007) står bland annat att ”de angivna förutsättningarna bygger på en strävan att alkoholkonsumtionen inte skall lämnas helt utan övervakning samtidigt som mindre näringsidkare skall ges bättre möjligheter att bedriva verksamhet på ställen där det är svårt att få tag på behörig personal.” Lagtingets Social- och miljöutskott omfattade i sitt betänkande (nr 5/2006-2007) förslaget.
11 § Avvikelser som rör åldern hos personal som har hand om servering. Förslaget överensstämmer i sak med gällande lagstiftning och 27 § förordningen om alkoholdrycker och sprit.
Enligt förslaget får personer som har fyllt 16 år men inte 18 år, idka servering om de har genomgått en för uppgiften lämplig yrkesutbildning. Det är dock osannolikt att en person som erhållit sin utbildning på Åland, har en sådan tillräcklig utbildning innan denne fyllt 18 år, vilket i praktiken innebär att omyndiga personer fortsättningsvis i regel inte kommer att kunna anlitas för servering av alkoholdrycker. Med tillräcklig yrkesutbildning avses här en gymnasieexamen med yrkesinriktning enligt 26 § i landskapslagen (2011:13) om gymnasieutbildning inom restaurangbranschen eller annat lämpligt område, eller en lämplig utbildning avlagd på motsvarande nivå utanför Åland. Detta är ett förtydligande av gällande lagstiftning, som inte specificerar vad en tillräcklig yrkesutbildning är. Ett ytterligare undantag kan ges för att anlita personer som har fyllt 16 men inte 18 år, som genomgår en för uppgiften lämplig yrkesutbildning, när serveringen sker som en del i utbildningen och den leds av en utbildare.
Allmänt ska fortsatt gälla att personalen har långtgående skyldigheter att övervaka och upprätthålla ordningen på ett serveringsställe. Detta omfattar iakttagande av förbudet att sälja alkoholdrycker till uppenbart berusade kunder, till personer som uppträder störande eller till personer som inte fyllt 18 år. Därtill ska en kund som är uppenbart berusad vägras tillträde eller avlägsnas från serveringsstället. Det är också viktigt att erinra om att arbetstiden för en person som har fyllt 15, men inte 18 år, ska förläggas mellan klockan 6 och 22, enligt 7 § 1 mom. lagen om unga arbetstagare (FFS 998/1993).
12 § Avvikelser som rör serveringstider. Landskapsregeringen föreslår att bestämmelserna om serveringstider som hittills ska finnas på förordningsnivå. Serveringstiderna avses fortsatt i huvudsak följa de tider som gäller enligt rikslagstiftningen. I bilaga 3 finns ett utkast till närmare bestämmelser. Regleringen av öppethållningstid för trakteringsställen som serverar alkohol föreslås avskaffad, genom en ändring i landskapsförordningen om inkvarterings- och trakteringsverksamhet. Förtäringstiden för serverade alkoholdrycker föreslås vara en timme efter serveringstidens slut, såsom i 43 § 2 mom. i rikets nya alkohollag.
Landskapsregeringen avser att i landskapsförordning föreslå att en anmälan om förlängd serveringstid ska lämnas fyra veckor innan införandet i stället för tre veckor, som i rikets nya alkohollag. Under nämnda tid kan Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet inleda en utredning i frågan om en förlängd serveringstid påverkar livsmiljön samt om sanitär olägenhet föreligger enligt hälsoskyddslagen, vilket kan inbegripa hörande av berörda. Sådana uppgifter kan serveringstillståndsmyndigheten läggas till grund för att bedöma förutsättningarna för förlängd serveringstid och om begränsningar eller förbud behöver meddelas.
Landskapsregeringen avser att föreslå att den avvikelse som rör den längst tillåtna förlängda serveringstiden blir till klockan 3.30, vilket är i överensstämmelse med gällande regelverk. Ingen annan avvikelse avses till serveringstiden. Den tidigaste tidpunkt som servering kan inledas avses såsom i riket ändrad från klockan 5 till klockan 9, eller från klockan 7 på ansökan om det handlar om frukostsservering vid ett inkvarteringsställe.
13 § Tillståndsmyndighetens information till Ålands polismyndighet. För att Ålands polismyndighet ska kunna följa med vilka serveringsställen som anmält förlängd serveringstid föreslås ett förtydligande tillägg om information från Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet till polismyndigheten för kännedom.
14 § Avvikelser som rör servering av alkoholdrycker på fartyg och luftfartyg i utrikestrafik. Ändamålet med paragrafens 1 mom. är informativ utan att ändring av sakförhållandet.
I 2 mom. förskrivs om alkohol- och drogpolicy (6 §) och serveringstider (12 §). De bestämmelserna tillämpas inte ombord på fartyg hemmahörande i landskapet Åland i trafik mellan Åland och utlandet eller i trafik utomlands. I 6kap. alkohollagen finns bestämmelser om servering av alkoholdrycker på fartyg.
15 § Egenkontrollplan. Delegeringen avser det innehåll som ska ingå i en egenkontrollplan. Landskapsregeringen kan med stöd av lagen anta riksförordningar med närmare bestämmelser om utarbetande, innehåll och genomförande av en plan för egenkontroll, och göra dem tillämpliga som åländsk författning oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver. Med stöd av denna bestämmelse kan landskapsregeringen dessutom i landskapsförordning, även om ingen reglering av det finns i en riksförordning, besluta om ytterligare krav på vad en sådan egenkontrollplan ska innehålla, oavsett om det finns en riksförordning eller inte.
16 § Avvikelse som rör personalens kompetens. Förslaget överensstämmer i sak med gällande lagstiftning om krav på ansvariga föreståndare och deras ställföreträdare, med förändringen att ställföreträdare benämns som ”annan för uppgiften utsedd person”. Så som nu föreslås att serveringspersonal och ansvariga föreståndare ombord på fartyg i utrikestrafik ska vara undantagna de kompetenskrav som gäller vid övrig servering.
17 § Avvikelser som rör godkända formulär samt beviljande av intyg över kunskaper om alkohollagen. Avvikelsen från 57 § 2 mom. i rikets nya alkohollag överensstämmer med nuvarande bestämmelser om krav på ansvarig föreståndare och dennes ställföreträdare. Genom avvikelsen kommer både formulär som godkänts av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården samt formulär godkänt av Ålands yrkesgymnasium eller annan motsvarande landskapsmyndighet att vara ett giltigt formulär för intyg som visar personens kunskaper om alkohollagstiftningen.
Uttryckligen tydliggörs i paragrafen att intyg över kunskaper om alkohollagstiftningen kan utfärdas av Ålands yrkesgymnasium eller annan behörig landskapsmyndighet som ordnar utbildning i restaurangservice. Även intyg utfärdade av i riket godkända intygsgivare är på Åland godkända intyg över kunskaper om alkohollagstiftningen.
I samband med social- och hälsovårdsministeriets beredning av alkohollagen, föreslog landskapsregeringen att landskapet och riket ömsesidigt ska godkänna utfärdade intyg från utbildningsanordnare. Detta är ägnat att underlätta för yrkespersoner inom servering som är verksamma både i landskapet och i riket att utöva sitt yrke. Som en följd av detta har i 58 § 3 mom. alkohollagen intagits en bestämmelse enligt vilken Social- och hälsovårdsministeriets i förordning kan godkänna på Åland utfärdade intyg. En allmän bestämmelse om detta har fogats till 8 § Social- och hälsovårdsministeriets förordning om tillsynen över alkohollagen. Landskapsregeringen avser att i landskapsförordning inta en bestämmelse som överensstämmer med riksförordningens bestämmelse.
18 § Avvikelser som rör tillsynsprogram. Enligt 61 § rikets nya alkohollag ska rikets tillstånds- och tillsynsverk för social- och hälsovården i samarbete med rikets regionförvaltningsverk utarbeta ett riksomfattande tillsynsprogram för alkoholförvaltningen. Programmet är av administrativt slag för en enhetlig regeltillämpning av rikets stora antal myndigheter. På Åland finns inte ett behov av ett sådant program.
19 § Avvikelser som rör påföljdsavgift. Uppburna påföljdsavgifter förs till landskapet Ålands allmänna budget. I enlighet med 9 § förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland ska vid ändringssökande tillämpas förvaltningsprocesslagens (FFS 586/1996) bestämmelser om det. Om inget annat särskilt föreskrivs ska således besvär anföras inom 30 dagar från det att ett beslut har delgivits, inte medräknat den dag då delgivning sker.
20 § Avvikelser som rör avgifter som tillsynsmyndigheten tar ut. Sådana avgifter som avses i 74 och 75 §§ rikets nya alkohollag föreslås fortsatt bestämda av landskapsregeringen i en taxa för avgifter som tas av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
21 § Straff. I 90 § i rikets nya alkohollag och i 50akap. strafflagen finns bestämmelser om straff för alkoholbrott, vilka i stor omfattning inom rikets behörighet är tillämpliga också i landskapet. Inom den del av alkohollagstiftningen som hör till landskapets behörighet föreslås en uttrycklig bestämmelse om påföljder. Den föreslagna strafflatituden ansluter till de som finns i rikets alkohollagstiftning.
Avseende behörighet har landskapet i enlighet med 18 § 25 punkten självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Till rikets behörighet hör straffrätt enligt 27 § 22 punkten självstyrelselagen, med de undantag som föreskrivs i 18 § 25 punkten. Lagtinget kan således bestämma om straff samt om straffets storlek. Lagtinget är dock bundet av strafflagens allmänna bestämmelser om exempelvis allmänna förutsättningar för straffrättsligt ansvar, ansvarsfrihetsgrunder och preskription. Ålands straffbestämmelser får heller inte radikalt avvika från vad som gäller i riket.
22 § Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser. Landskapsregeringen föreslår att lagtinget delegerar till landskapsregeringen att besluta närmare om lagens ikraftträdande. Landskapsregeringen emotser en snabb beredning av detta lagförslag, som kan främja sysselsättningen genom att stötta enskilda företags stabilitet och framtidstro. Detta är särskilt betydelsefullt efter den negativa inverkan på deras lönsamhet som den ännu pågående pandemin har orsakat. Landskapsregeringens avsikt är att övriga författningar och administrativa åtgärder som regelverket kan medföra ska fås att harmonisera med lagens ikraftträdandetidpunkt. Övergångstiden tre månader för att ha en alkohol- och drogpolicy är ägnat att ge skälig tid för verksamheterna att upprätta och anta sådana.
Av 7 § landskapets alkohollag framgår att vissa specialvillkor har förblivit i kraft som givits på grund av äldre lagstiftning, till den del de inte är i strid landskapets gällande alkohollag. Landskapsregeringen föreslår att i övergångsbestämmelserna förtydligas att sådana villkor meddelade på grund av äldre lagstiftning är ogiltiga från och med ikraftträdande av denna lagstiftning.
2. Landskapslagen om ändring av 4 § ordningslagen för landskapet Åland
Ordningslagen (2010:23) för landskapet Åland, om intagande av berusningsmedel föreslås bli förtydligad med en bestämmelse som tydliggör att det är tillåtet att inta alkoholdrycker inom ett serveringsområde på ett fartyg i utrikestrafik som är hemmahörande i landskapet. Sådan servering blir fortsatt möjlig efter en anmälan om det till tillsynsmyndigheten anmälan (jfr 47 § alkohollagen).
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning av riksförfattningar om alkohol
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Syfte och tillämpningsområde
I syfte att genom styrning av alkoholkonsumtionen förebygga de samhälleliga, sociala och medicinska skadeverkningarna av alkoholdrycker ska inom landskapets behörighet alkohollagen (FFS 1102/2017), nedan kallad alkohollagen, tillämpas på Åland, till den del den innehåller bestämmelser om tillstånd till servering av alkoholdrycker, med de avvikelser som följer av denna lag. Särskilda bestämmelser om rätt att idka näring i landskapet Åland finns i landskapslagen (1996:47) om rätt att utöva näring.
De i 1 mom. avsedda bestämmelserna i alkohollagen är tillämpliga sådana de lyder när denna lag träder i kraft. Sker därefter ändringar i alkohollagen ska de tillämpas från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket.
2 §
Hänvisningar
Hänvisningar i alkohollagen till bestämmelser i annan rikslagstiftning ska inom landskapets behörighet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
3 §
Landskapsförordning
Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av alkohollagen ska tillämpas i landskapet Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.
4 §
Landskapsregeringen
Landskapsregeringen har inom landskapets behörighet ett ansvar för allmän styrning, planering och uppföljning av regelverket.
Om inte annat särskilt föreskrivs i denna lag ska uppgifter som enligt alkohollagen sköts av rikets myndigheter inom landskapets behörighet skötas av landskapsregeringen.
5 §
Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet
Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet är inom landskapets behörighet tillståndsmyndighet och har ansvar för sådana övriga uppgifter som enligt alkohollagen i riket sköts av statliga myndigheter. Till sådana övriga uppgifter hör
1) ansvar för tillsynen över servering av alkoholdrycker ombord på fartyg som är hemmahörande i landskapet Åland,
2) att i den omfattning som är ändamålsenlig föra ett sådant register över näringsidkare som har beviljats eller ansökt om serveringstillstånd som avses i 66 § alkohollagen (alkoholnäringsregistret) samt
3) att på ansökan pröva och bevilja serveringstillstånd när serveringsstället finns i landskapet eller när serveringsstället är ett fartyg som är hemmahörande i landskapet Åland och trafikerar mellan landskapet och riket. Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet kallas nedan tillståndsmyndigheten.
Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet har trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt av andra landskapsmyndigheter och kommunala myndigheter få de uppgifter som avses i 63 § 1 mom. alkohollagen, vilka behövs vid bedömning av anmälningar och ansökningar om tillstånd eller för tillsynen över efterlevnaden av denna lag.
6 §
Alkohol- och drogpolicy
Serveringstillståndshavaren ska för varje serveringsställe, för vilket serveringstillstånd har beviljats gälla tills vidare, sammanställa och fortlöpande upprätthålla en skriftlig alkohol- och drogpolicy, av vilken ska framgå hur serveringsstället ska verka för att
1) förebygga ett riskfullt eller skadligt bruk av alkohol eller droger hos serveringsställets personal samt
2) främja ett ansvarsfullt förhållningssätt till alkohol hos personalen.
Serveringstillståndshavaren ska se till att all personal är informerad om alkohol- och drogpolicyns innehåll samt se till att en aktuell alkohol- och drogpolicy finns tillgänglig för personalen på arbetsplatsen. Varje anställd vid ett serveringsställe ska känna till var på arbetsplatsen de vid behov kan ta del av alkohol- och drogpolicyn.
Landskapsregeringen ska i landskapsförordning besluta närmare om det innehåll som ska finnas i en alkohol- och drogpolicy som avses i 1 mom.
Vad som i 1-3 mom. föreskrivs tillämpas även vid tillstånd som beviljats tillsvidare enligt 19 § 3 mom. alkohollagen.
2 kap.
Avvikelser som rör tillståndsplikt
7 §
Serveringstillstånd för alkoholdrycker och
förutsättningar för beviljande av sådana tillstånd
Med avvikelse från 18 § 3 mom. alkohollagen får ett serveringsområde inte på anmälan utvidgas att omfatta en annan byggnad. Med annan byggnad avses en byggnad som inte är direkt ansluten till den byggnad för vilken ett serveringstillstånd är beviljat.
Tillståndshavaren ska uppmärksamma tillämpliga krav i enlighet med räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland, plan- och bygglagen (2008:102) för landskapet Åland samt krav med stöd av dessa bestämmelser. Tillståndsmyndigheten ska informera räddningsmyndigheten om inkomna ansökningar om serveringstillstånd, godkännande av områden och lokaler som serveringsområden, som avses i alkohollagens 20 §, samt om inkomna anmälningar eller ansökningar om ändring av serveringsområden. Tillståndsmyndigheten ska informera räddningsmyndigheten om fattade beslut om sådana tillstånd.
Två eller flera sökande får ha samtidig servering på ett godkänt serveringsområde som avses i 20 § 1 mom. alkohollagen, efter en anmälan om det till tillståndsmyndigheten och om en av sökandena meddelar att den ansvarar för övervakningen på området.
Alkoholfria drycker ska i tillfredsställande urval och till skäliga priser erbjudas vid ett serveringsställe, och inkluderas i prislistor eller menyer som också omfattar alkoholdrycker. Kravet gäller även vid servering ombord på fartyg hemmahörande i landskapet i trafik mellan Åland och utlandet eller i trafik utomlands enligt denna lags 14 §.
8 §
Servering vid tillställningar och evenemang
Den som har gjort en anmälan om servering i en evenemangs-, mötes- eller festlokal eller ett motsvarande område som avses i 20 § 2 mom. alkohollagen ska iaktta de begränsningar och villkor som tillståndsmyndigheten har beslutat ska gälla för serveringslokalen eller -området. Anmälan om serveringen ska vara myndigheten tillhanda senast tre vardagar innan serveringen börjar. Tillståndsmyndigheten ska vid behov informera Ålands polismyndighet om att en sådan anmälan har lämnats.
9 §
Avvikelser som rör villkor och begränsningar som avser serveringstillstånd
Med avvikelse från 22 § alkohollagen kan tillståndsmyndigheten
1) i fall som avses i 22 § 1 och 2 mom. alkohollagen besluta om andra villkor och begränsningar än de som avses i 22 § 1 och 2 mom. alkohollagen, anpassade så att de inte utgör ett hinder eller oskäligt svårt för tillståndshavaren att utöva verksamheten, eller
2) om begränsningar och villkor inte bedöms vara tillräckliga kan tillståndsmyndigheten avslå en sådan ansökan som avses i 20 § 1 mom. alkohollagen eller återkalla ett godkännande enligt 20 § 1 mom. alkohollagen, eller vid situationer som avses i 22 § 1 eller 2 mom. alkohollagen besluta att inte bevilja tillstånd eller besluta att återkalla tillstånd att servera alkoholhaltiga drycker för att förebygga problem med oljud för närboende eller trygga allmän ordning och säkerhet.
3 kap.
Avvikelser som rör servering av alkoholdrycker
10 §
Avvikelser som rör ansvaret för personal som har hand om servering
Med avvikelse från 38 § 2 mom. alkohollagen ska den ansvarige föreståndaren eller en annan person som tillståndshavaren har utsett för uppgiften som föreståndare se till att gällande bestämmelser om servering av alkohol iakttas på serveringsstället, samt ska personligen vara närvarande under de tider när konsumtion av tillståndspliktiga alkoholdrycker sker på serveringsstället.
De skyldigheter som den ansvarige föreståndaren har, eller en sådan annan person som tillståndshavaren har utsett för uppgiften som föreståndare, kan fullgöras även helt utan personlig närvaro på serveringsstället om
1) den totala serveringen av alkoholhaltiga drycker omräknat till ren alkohol inte kan värderas överstiga 50 liter per år eller 8 liter per kalendermånad och
2) en person närvarar som har fyllt 20 år, är anställd vid serveringsstället och som har utsetts av tillståndshavaren eller den ansvariga föreståndaren att handha den direkta övervakningen och
3) den ansvarige föreståndaren eller en sådan annan person som tillståndshavaren har utsett för uppgiften som föreståndare, kan kallas till och inställa sig på serveringsstället inom sextio minuter.
11 §
Avvikelser som rör åldern hos personal som har hand om servering
Med avvikelse från 38 § 3 mom. alkohollagen får inte en person innan denne har fyllt 18 år servera alkoholdrycker med undantag för personer som
1) har en sådan tillräcklig yrkesutbildning för att servera alkoholdrycker som ges enligt en gymnasieexamen med yrkesinriktning inom restaurangbranschen i enlighet med bestämmelserna i 26 § i landskapslagen (2011:13) om gymnasieutbildning, eller har en annan sådan lämplig yrkesutbildning för arbetsuppgiften eller
2) har fyllt 16 år och genomgår en yrkesutbildning som avses i punkt 1 samt som en del i utbildningen under ledning av en utbildare anlitas för servering av alkoholdrycker.
12 §
Avvikelser som rör serveringstider
Med avvikelse från 43-44 §§ alkohollagen ska landskapsregeringen i landskapsförordning besluta om de tider på dygnet under vilka servering av alkoholdrycker som innehåller mer än 2,8 volymprocent etylalkohol är tillåten på serveringsområde inomhus eller utomhus. Landskapsregeringen kan dessutom i landskapsförordning med avvikelse från 44 §§ 3 mom. alkohollagen besluta om en möjlighet att förlänga serveringstiden, efter en anmälan eller ansökan om det till tillståndsmyndigheten samt kan därvid besluta om hur lång tid före en önskad förlängning en anmälan eller ansökan ska ha lämnats till tillståndsmyndigheten.
Landskapsregeringen kan i landskapsförordning besluta närmare om de utredningar som ska fogas till en anmälan eller ansökan om förlängd serveringstid som lämnas till tillståndsmyndigheten.
44 § 5 mom. alkohollagen är inte tillämplig. I landskapslagen (2016:84) om tillämpning på Åland av hälsoskyddslagen finns särskilda bestämmelser om behandling av en anmälan om förlängd serveringstid som lämnas till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
På ett serveringsområde som avses i 7 § 3 mom. denna lag och 19 § 1 mom. alkohollagen får serveringen inte fortsätta efter klockan 1.30.
13 §
Tillståndsmyndighetens information till Ålands polismyndighet
Tillståndsmyndigheten ska informera Ålands polismyndighet om inkomna anmälningar om förlängd serveringstid samt om beviljade tillstånd som rör avvikelser från serveringstiden.
4kap.
Avvikelser som servering av alkoholdrycker i utrikestrafik
14 §
Avvikelser som rör servering av alkoholdrycker
på fartyg och luftfartyg i utrikestrafik
Med avvikelse från 47 § 1 mom. alkohollagen avses med servering av alkoholdrycker på fartyg, servering ombord på fartyg hemmahörande i landskapet i trafik mellan Åland och utlandet eller i trafik utomlands.
Bestämmelserna i 6 och 12 §§ i denna lag tillämpas inte på servering av alkoholdrycker ombord på fartyg hemmahörande i landskapet Åland, i trafik mellan Åland och utlandet eller i trafik utomlands.
5kap.
Avvikelser som rör tillsyn och styrning
15 §
Egenkontrollplan
Landskapsregeringen kan i landskapsförordning besluta om närmare bestämmelser om vad en plan för egenkontroll som avses i 56 § alkohollagen ska innehålla.
16 §
Avvikelse som rör personalens kompetens
Med avvikelse från 57 § 2 mom. § alkohollagen ska innehavaren av serveringstillstånd se till att den ansvariga föreståndaren eller en sådan annan för uppgiften utsedd person som avses i 38 § alkohollagen har en genom utbildning förvärvad tillräcklig yrkesskicklighet eller genom erfarenhet förvärvad tillräcklig yrkesskicklighet. Genom utbildning förvärvad tillräcklig yrkesskicklighet förutsätter minst ett års heltidsstudier inom restaurangbranschen, om undervisningsprogrammet innehåller undervisning och praktik i servering av alkoholdrycker. Genom erfarenhet förvärvad tillräcklig yrkesskicklighet förutsätter minst tre månaders arbetserfarenhet på heltid av servering av alkoholdrycker samt ett i 58 § alkohollagen avsett intyg som visar personens kunskaper om alkohollagen. Som tillräcklig kompetens som ansvarig föreståndare eller en sådan annan för uppgiften utsedd person som avses i alkohollagens 38 §, godkänns också ett i 58 § alkohollagen avsett intyg som visar personens kunskaper om alkohollagen, om det på serveringsstället endast serveras alkoholdrycker som innehåller högst 22 volymprocent etylalkohol.
Kraven i 1 och 2 mom. på att visa tillräcklig kompetens, genom erfarenhet eller genom utbildning förvärvad tillräcklig yrkesskicklighet, eller genom intyg som visar personens kunskaper om alkohollagstiftningen, är ombord på fartyg i utrikestrafik inte tillämpliga för serveringspersonal, ansvariga föreståndare eller en sådan annan för föreståndaruppgiften utsedd person.
17 §
Avvikelser som rör godkända formulär samt beviljande
av intyg över kunskaper om alkohollagen
Med avvikelse från 57 § 2 mom. alkohollagen är ett godkänt formulär som visar en persons kunskaper om alkohollagstiftningen ett sådant formulär som har godkänts av rikets Tillstånds- och tillsynsverk för social- och hälsovården, av Ålands yrkesgymnasium eller av en annan myndighet som landskapsregeringen har beslutat ge sådan behörighet.
Med avvikelse från 58 § 1 mom. alkohollagen kan intyg över kunskaper om alkohollagstiftningen utfärdas av Ålands yrkesgymnasium eller av en annan skola som ger utbildning i restaurangservice och som av landskapsregeringen givits sådan behörighet. Intyget beviljas personer som med godkänt resultat har avlagt ett prov som bedömer deras kunskaper om alkohollagstiftningen, denna landskapslag och kännedom om övervakningsrutinerna, eller som har genomgått utbildning eller som har avlagt en examen som omfattar sådana kunskaper.
Med avvikelse från 58 § 3 mom. alkohollagen kan genom landskapsförordning utfärdas bestämmelser om godkännande av intyg som beviljats i riket och som avses 57 § 2 mom. och 58 § 1 mom. alkohollagen.
18 §
Avvikelser som rör tillsynsprogram
Med avvikelse från 61 § alkohollagen är inte bestämmelserna om tillsynsprogram tillämpliga i landskapet till den del den rör servering av alkoholdrycker.
6kap.
Avvikelser som rör avgifter och påföljder
19 §
Avvikelser som rör påföljdsavgift
Påföljdsavgiften ska betalas till landskapet.
20 §
Avvikelser som rör avgifter som tillsynsmyndigheten tar ut
Med avvikelse från 74 § 1 mom. och 3 mom. och 75 § alkohollagen beslutar landskapsregeringen om storleken på de tillsynsavgifter för servering av alkoholdrycker som uppbärs.
21 §
Straff
Med tillägg till bestämmelserna i 90 § alkohollagen om straffbestämmelser gäller att den som med uppsåt bryter mot med stöd av denna lag meddelade
1) villkor för tillstånd att servera alkohol,
2) krav på kompetens eller ålder hos serveringspersonal eller
3) avviker från sådana bestämmelser som rör serveringstider
ska om inte strängare straff föreskrivs i annan lag för alkoholförseelse dömas till böter.
7kap.
Ikraftträdelsebestämmelser
22 §
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den
Landskapsförordningen (2013:59) om tillämpning på Åland av riksförfattningar om alkohol förblir i kraft efter denna lags ikraftträdande.
Vid ikraftträdandet av denna lag upphävs landskapslagen (1995:92) om tillämpning på Åland av alkohollagen. Tillstånd för servering av alkoholdrycker som har beviljats med stöd av tidigare landskapslagstiftning förblir i kraft efter ikraftträdandet av denna landskapslag, dock så att på rättigheter och skyldigheter att servera alkoholdrycker ska denna landskapslag tillämpas. Sådana rättigheter som enligt 7 § 2 mom. landskapslagen (1995:92) om tillämpning på Åland av alkohollagen har meddelats med stöd av tidigare lagstiftning upphävs från och med ikraftträdande av denna landskapslag.
Den som vid dennas lags ikraftträdande har behörighet som ansvarig föreståndare eller som dennes ställföreträdare ska enligt denna landskapslag anses ha behörighet som ansvarig föreståndare eller en annan för sådan uppgift utsedd person.
Tillståndsmyndigheten ska meddela om förutsättningar för beviljande av tillstånd inte finns enligt denna landskapslag. Tillståndsmyndigheten ska när det bedöms vara motiverat, meddela tillståndshavare om sådana begränsningar som kan meddelas med stöd av 22 § alkohollagen.
Bestämmelserna i 6 § om krav på en alkohol- och drogpolicy är tillämpliga tre kalendermånader efter tidpunkten för denna landskapslags ikraftträdande.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 4 § ordningslagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 4 § 2 mom. ordningslagen (2010:23) för landskapet Åland, sådant det lyder i landskapslagen (2016/18), som följer:
4 §
Intagande av berusningsmedel
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Vad som bestäms i 1 mom. gäller inte ett serveringsområde enligt landskapslagen (0000:00) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om alkohol eller de inre utrymmena i ett fordon i privat bruk. Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning utfärda bestämmelser om att det under vissa tider ska vara tillåtet med alkoholförtäring på särskilt angivna platser under förutsättning att den som förtär alkoholdrycker uppför sig på ett sådant sätt att det inte är så störande att det utgör ett hinder eller annars gör det oskäligt svårt för andra att utöva sin rätt att använda platsen ifråga för dess egentliga ändamål.
Denna lag träder i kraft den
Mariehamn den 4 mars 2021 | |
L a n t r å d |
Veronica Thörnroos |
Föredragande minister |
Annette Holmberg-Jansson |
Bilaga 1 – rikets alkohollag
Beaktats t.o.m. FFS 673/2018.
Alkohollag
(FFS 1102/2017)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Lagens syfte
Syftet med denna lag är att få konsumtionen av alkoholhaltiga ämnen att minska genom att begränsa och övervaka den anknytande näringsverksamheten i syfte att förebygga alkoholens negativa effekter för dem som konsumerar alkohol, för andra människor och för hela samhället.
2 §
Lagens tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på tillverkning, import, införsel, export, transport, försäljning och annan överlåtelse samt användning, innehav och marknadsföring av alkoholhaltiga ämnen.
På alkoholhaltiga ämnen som utgör livsmedel tillämpas livsmedelslagen (FFS 23/2006) till den del något annat inte föreskrivs i denna lag.
Denna lag tillämpas inte på alkoholhaltiga ämnen som utgör läkemedel eller läkemedelspreparat enligt läkemedelslagen (FFS 395/1987).
3 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) alkoholhaltigt ämne ett ämne eller en produkt som innehåller mer än 1,2 volymprocent etylalkohol,
2) alkoholdryck ett alkoholhaltigt ämne som är avsett att drickas och som innehåller högst 80 volymprocent etylalkohol,
3) svag alkoholdryck en alkoholdryck som innehåller högst 22 volymprocent etylalkohol,
4) stark alkoholdrycken alkoholdryck som innehåller mer än 22 volymprocent etylalkohol,
5) sprit etylalkohol eller en sådan vattenlösning av etylalkohol som innehåller mer än 80 volymprocent etylalkohol,
6) kraftigt denaturerad sprit sprit som i enlighet med artikel 27.1 a i rådets direktiv 92/83/EEG om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker gjorts otjänlig för förtäring,
7) lindrigt denaturerad sprit sprit som i enlighet med artikel 27.1 b i det direktiv som nämns i 6 punkten gjorts otjänlig för förtäring,
8) alkoholpreparat ett alkoholhaltigt ämne som inte är en alkoholdryck eller sprit och som kan vara denaturerat,
9) tillverkning framställning av etylalkohol genom jäsning eller på något annat sätt samt koncentrering av en lösning som innehåller etylalkohol genom destillering eller på något annat motsvarande sätt,
10) partihandel försäljning av alkoholhaltiga ämnen för återförsäljning eller vidareförädling,
11) detaljhandel med alkoholdrycker försäljning av alkoholdrycker för förtäring någon annanstans än i lokaler som försäljaren kontrollerar eller någon annanstans än under övervakning som ordnas av försäljaren,
12) servering av alkoholdrycker försäljning av alkoholdrycker för förtäring i lokaler som försäljaren kontrollerar eller under övervakning som ordnas av försäljaren,
13) alkoholbolaget ett helt statsägt aktiebolag som enligt vad som föreskrivs i denna lag med ensamrätt bedriver detaljhandel,
14) gårdsvin en alkoholdryck som innehåller högst 13 volymprocent etylalkohol och har framställts enbart genom jäsning av bär, frukter eller andra växtdelar, med undantag för druvor och spannmålsprodukter, och som har tillverkats på ett sådant tillverkningsställe som i rättsligt och ekonomiskt hänseende är oberoende av andra tillverkare av alkoholdrycker, som utövar sin verksamhet i samband med jordbruk och fysiskt åtskilt från andra tillverkningsställen för alkoholdrycker, som inte tillverkar på licens och som per kalenderår producerar högst 100 000 liter alkoholdrycker,
15) hantverksöl en alkoholdryck som innehåller högst 12 volymprocent etylalkohol och har framställts enbart genom jäsning av mältade eller omältade spannmålsprodukter, och där det vid tillverkningen inte har använts andra tillverkningsämnen än korn av andra växter, socker, humle och andra i jäsningen inbegripna växtdelar och kryddor, och som har tillverkats i ett sådant bryggeri som i rättsligt och ekonomiskt hänseende är oberoende av andra tillverkare av alkoholdrycker, som utövar sin verksamhet fysiskt åtskilt från andra tillverkare av alkoholdrycker, som inte tillverkar på licens och som per kalenderår producerar högst 500 000 liter alkoholdrycker; hantverksöl kan också vara sådan sahti som avses i kommissionens förordning (EG) nr 244/2002 om komplettering av bilagan till förordning (EG) nr 2301/97 om att införa vissa benämningar i det register över skyddade särarter som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 2082/92 om särartsskydd för jordbruksprodukter och livsmedel,
16) marknadsföring reklam, indirekt reklam och annan säljfrämjande verksamhet; indirekt reklam är i synnerhet främjande av försäljningen av en produkt i samband med reklam för någon annan nyttighet genom att ett etablerat kännetecken för produkten eller försäljaren oförändrat eller ändrat så att det ändå kan kännas igen används som kännetecken för nyttigheten eller genom att reklamen för en annan produkt på något annat sätt associerar till en bestämd produkt eller försäljaren.
Bestämmelserna om försäljning i denna lag tillämpas också inom näringsverksamhet på förmedling och överlåtelse av alkoholhaltiga ämnen mot ersättning och av alkoholhaltiga ämnen som marknadsförs i samband med någon annan nyttighet eller tjänst, om inte något annat föreskrivs i denna lag.
Om två eller flera i 1 mom. 14 och 15 punkten avsedda tillverkare av alkoholdrycker samarbetar inom produktionen eller verksamheten, anses det inte betyda att de i rättsligt eller ekonomiskt hänseende är beroende av varandra. Som samarbete inom produktionen eller verksamheten betraktas anskaffning av råvaror och förnödenheter som behövs vid framställningen av alkoholdrycker samt förpackning, marknadsföring och distribution av alkoholdrycker. Vid tillämpningen av detta moment förutsätts det dock att den sammanlagda mängden alkoholdrycker som producerats i samarbete inte överstiger 100 000 liter i fråga om tillverkare av gårdsvin och 500 000 liter i fråga om tillverkare av hantverksöl.
Det som föreskrivs om tillverkning gäller också vidareförädling och omtappning av sprit och av de alkoholdrycker som är skattefria enligt punktskattelagen (FFS 182/2010).
4 §
Förbud mot åtgärder som strider mot god sed
Vid tillverkning, import, försäljning och marknadsföring av alkoholhaltiga ämnen och i samband med dessa verksamheter får åtgärder som strider mot god sed inte vidtas inom näringsverksamhet som bedrivs i enlighet med avtal eller andra arrangemang.
En åtgärd anses strida mot god sed, om den är klart oförenlig med allmänt godtagna samhälleliga värden och i synnerhet om den ger uttryck för en positiv eller likgiltig attityd till att hälsan äventyras under alkoholpåverkan eller med narkotika, läkemedelspreparat eller kemikalier.
2 kap.
Tillståndsplikt
5 §
Tillståndspliktig verksamhet
Alkoholdrycker får inte tillverkas eller säljas utan tillstånd.
Sprit får inte tillverkas, importeras, säljas, användas eller innehas utan tillstånd.
6 §
Undantag från tillståndsplikten
Med avvikelse från 5 §
1) är det tillåtet att tillverka och sälja alkoholdrycker som innehåller högst 2,8 volymprocent etylalkohol,
2) är detaljhandel med och servering av alkoholdrycker i utrikestrafik tillåtet på det sätt som föreskrivs i 47 och 48 §,
3) är det tillåtet att sälja alkoholdrycker och sprit för export,
4) får en enskild i sitt hem på något annat sätt än genom destillering tillverka svaga alkoholdrycker uteslutande för eget bruk,
5) är det tillåtet att importera, sälja, använda och inneha kraftigt denaturerad sprit,
6) är det tillåtet att importera, använda och inneha samt med de begränsningar som anges i 53 § sälja lindrigt denaturerad sprit,
7) är det tillåtet att importera och inneha sprit, om den transporteras utan mellanlagring genom Finlands territorium till ett annat land och transiteringen har anmälts till Tullen före ankomsten till Finland.
Alkoholbolaget har ensamrätt till detaljhandel med alkoholdrycker, med de undantag som anges i 1 mom. 1–3 punkten och 17 §.
7 §
Tillståndsmyndigheter
På ansökan beviljas detaljhandels- och serveringstillstånd för alkoholdrycker av det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde sökandens detaljhandels- eller serveringsställe ligger. Om detaljhandeln eller serveringen inte äger rum inom ett visst regionförvaltningsverks område, beviljas tillståndet av regionförvaltningsverket på sökandens hemort eller, om sökanden saknar hemort i Finland, av Regionförvaltningsverket i Södra Finland.
På ansökan beviljas övriga tillstånd av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården.
8 §
Tillståndsansökan
Till tillståndsansökan ska det fogas den utredning som behövs för bedömningen av de förutsättningar för beviljande av tillstånd som avses i 13–20 § och som gäller sökanden, verksamheten, dess konsekvenser och andra relevanta omständigheter och som tillståndsmyndigheten inte redan har tillgång till.
Närmare bestämmelser om innehållet i tillståndsansökan och om den utredning som ska fogas till ansökan utfärdas genom förordning av statsrådet.
9 §
Beviljande av tillstånd
Tillstånd enligt denna lag beviljas tills vidare, om inte sökanden har ansökt om tillstånd för viss tid, om inte verksamheten är tidsbegränsad till sin karaktär eller om inte tillståndsmyndigheten av grundad anledning anser att tillståndet ska beviljas för högst ett år för att det ska gå att kontrollera att sökanden eller den tillståndspliktiga verksamheten har de förutsättningar som behövs eller ge akt på konsekvenserna av verksamheten.
På de tillstånd som avses i denna lag tillämpas inte 13 § i lagen om tillhandahållande av tjänster (FFS 1166/2009).
10 §
Förbud mot överlåtelse av tillstånd
Ett tillstånd enligt denna lag och de rättigheter som ingår i tillståndet får inte säljas eller på något annat sätt överlåtas helt eller delvis till någon annan.
11 §
Anmälan om förändringar
Om ett tillstånd har beviljats en juridisk person, och det bestämmande inflytande över den juridiska personen som grundar sig på äganderätt, avtal eller andra arrangemang överförs, ska tillståndshavaren underrätta tillståndsmyndigheten om saken inom två veckor från det att det bestämmande inflytandet överfördes.
Om tillståndshavaren beslutar att väsentligt ändra karaktären eller omfattningen av sin verksamhet så att tillståndet inte längre täcker den förändrade verksamheten, ska tillståndshavaren ansöka om ändring av tillståndet innan ändringen genomförs. Inga ändringar får genomföras innan tillståndsmyndigheten har godkänt ändringen av tillståndet.
12 §
Allmänna förutsättningar för beviljande av tillstånd
Tillverknings-, import-, användnings-, partihandels-, detaljhandels- och serveringstillstånd enligt denna lag ska beviljas en fysisk eller juridisk person som avses i 1 § 1 eller 2 mom. i lagen angående rättighet att idka näring (FFS 122/1919) och som har de förutsättningar enligt denna lag som hänför sig till sökanden och som behövs för att bedriva verksamheten.
13 §
Allmänna förutsättningar som hänför sig till sökanden
Förutsättningarna för att bevilja en fysisk person tillstånd är att
1) sökanden är myndig, hans eller hennes handlingsbehörighet inte har begränsats med stöd av 18 § i lagen om förmyndarverksamhet (FFS 442/1999) och sökanden inte har förordnats en intressebevakare med stöd av 8 § 1 mom. i den lagen,
2) sökanden inte har försatts i konkurs och i fråga om sin förmögenhet förmår sköta verksamheten och se till att de lagstadgade skyldigheterna uppfylls,
3) sökanden är känd som tillförlitlig och till sina personliga egenskaper är lämplig för uppgiften.
Förutsättningarna för att bevilja en juridisk person tillstånd är att
1) sökanden inte har försatts i konkurs och i fråga om sin förmögenhet förmår sköta verksamheten och se till att de lagstadgade skyldigheterna uppfylls,
2) de som hör till förvaltningsorganen, verkställande direktören samt i ett öppet bolag bolagsmännen och i ett kommanditbolag de ansvariga bolagsmännen uppfyller förutsättningarna i 1 mom. 1–3 punkten.
Förutsättningarna för beviljande av tillstånd uppfylls inte på det sätt som avses i 1 och 2 mom. om sökandens eller personens tidigare verksamhet som helhet betraktad visar att sökanden eller personen är uppenbart olämplig att bedriva näringsverksamhet enligt denna lag.
Som tidigare verksamhet enligt 3 mom. betraktas att
1) sökanden eller personen i betydande grad eller upprepade gånger har försummat att betala skatter eller andra offentliga avgifter eller att personen har utövat bestämmande inflytande över en juridisk person som på motsvarande sätt har försummat att betala skatter eller andra offentliga avgifter,
2) sökanden eller personen enligt utmätning eller någon annan utredning annat än tillfälligt är oförmögen att svara för sina skulder,
3) sökanden eller personen under de fem senaste åren har fått ett tillstånd som avses i denna lag permanent återkallat eller personen har utövat bestämmande inflytande över en juridisk person vars i denna lag avsedda tillstånd permanent har återkallats under samma tid,
4) personen under de senaste fem åren har dömts till straff för ett sådant uppsåtligt brott i anslutning till utövande av näringsverksamhet som kan leda till fängelse,
5) det på grundval av brott eller förseelser som begåtts i berusat tillstånd eller gripanden enligt 2kap. 2 § i polislagen (FFS 872/2011) till följd av berusning kan anses att personen missbrukar berusningsmedel.
Förutsättningarna för beviljande av tillstånd kan bedömas i enlighet med de faktiska förhållandena, om det av ansökan eller förhållandena annars tydligt framgår att den sökandes verksamhet leds eller dess förvaltning sköts av någon annan än den person som avses i 2 mom. 2 punkten och att arrangemangen i anslutning till förfarandet har framställts i strid med de faktiska förhållandena i syfte att kringgå bestämmelserna om förutsättningarna för beviljande av tillstånd.
14 §
Tillverkningstillstånd för alkoholdrycker och sprit och förutsättningar för beviljande av sådana tillstånd
Tillverkningstillstånd för alkoholdrycker och sprit beviljas en sökande
1) som har tillgång till det kunnande som krävs för att garantera produktsäkerheten och kvaliteten,
2) vars tillverkningslokaler, anordningar och tillverkningsmetoder är lämpliga för att övervakningen, produkt- och livsmedelssäkerheten och kvaliteten ska kunna garanteras,
3) som har blivit godkänd att hålla ett skatteupplag enligt 22 § i punktskattelagen,
4) som har utarbetat en plan för egenkontroll enligt 56 §.
Lindrigt denaturerad sprit får tillverkas av den som har rätt att importera, bedriva partihandel med eller använda sprit.
Tillverkningstillstånd får trots 1 mom. beviljas för undervisning eller forskning enligt en undervisningsplan inom utbildning enligt universitetslagen (FFS 558/2009), yrkeshögskolelagen (FFS 932/2014), lagen om grundläggande yrkesutbildning (FFS 630/1998) och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (FFS 631/1998) samt för annan forskning och produktutveckling. En produkt som har tillverkats i enlighet med ett tillverkningstillstånd enligt detta moment får användas endast för analyser och kvalitetskontroller.
Tillståndsmyndigheten får begränsa ett tillverkningstillstånd till att gälla bara vissa alkoholdrycker, om det kunnande sökanden har tillgång till eller sökandens anordningar inte är lämpliga för tillverkning av alla slags alkoholdrycker.
L om grundläggande yrkesutbildning 630/1998 och L om yrkesinriktad vuxenutbildning FFS 631/1998 har upphävts genom L om yrkesutbildning FFS 531/2017.
15 §
Import- och partihandelstillstånd för sprit och användningstillstånd för sprit och skattefria alkoholdrycker samt förutsättningar för beviljande av sådana tillstånd
Import- och partihandelstillstånd för sprit beviljas en sökande
1) vars lagerlokaler är lämpliga för att övervakningen ska kunna garanteras,
2) som har blivit godkänd att hålla ett skatteupplag enligt 22 § i punktskattelagen eller godkänd som registrerad mottagare enligt 52 § eller tillfälligt registrerad mottagare enligt 53 § i samma lag, och
3) som har utarbetat en plan för egenkontroll enligt 56 §.
Användningstillstånd för sprit beviljas trots 13 § en sökande som vid sådan tillverkning eller kvalitetssäkring av produkter som sker inom näringsverksamhet har ett motiverat behov att använda sprit. Användningstillstånd för skattefria alkoholdrycker beviljas trots 13 §, om sökanden har sådan rätt att använda skattefria alkoholdrycker som avses i 8 § i lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker (FFS 1471/1994).
Den som har beviljats tillverkningstillstånd för sprit har rätt att importera, bedriva partihandel med och använda sprit utan något separat tillstånd. Den som har beviljats användningstillstånd för sprit har rätt att importera sprit för eget bruk efter att ha gjort en anmälan till tillståndsmyndigheten om att importen inleds. Den som har beviljats tillverknings-, import-, partihandels- eller användningstillstånd för sprit har rätt att inneha och transportera sprit som avses i tillståndet.
16 §
Partihandelstillstånd för alkoholdrycker och förutsättningar för beviljande av sådana tillstånd
Partihandelstillstånd för alkoholdrycker beviljas en sökande
1) som har tillgång till det kunnande som krävs för att garantera produktsäkerheten och kvaliteten,
2) vars lagerlokaler är lämpliga för att produktsäkerheten, kvaliteten och övervakningen ska kunna garanteras,
3) som har utarbetat en plan för egenkontroll enligt 56 §.
Den som har beviljats tillverkningstillstånd för alkoholdrycker har rätt att bedriva partihandel med alkoholdrycker utan något separat tillstånd.
Tillståndsmyndigheten får meddela sådana tillståndsvillkor för partihandeln som är nödvändiga för att övervakningen och produktsäkerheten ska kunna garanteras.
17 §
Detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker och förutsättningar för beviljande av sådana tillstånd
Ett detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker som innehåller högst 5,5 volymprocent etylalkohol gäller detaljhandel inomhus på ett enda detaljhandelsställe och beviljas
1) en sökande som annat än tillfälligt saluhåller ett mångsidigt utbud av livsmedel för det dagliga behovet i en byggnad som avses i markanvändnings- och bygglagen (FFS 132/1999), om inte försäljningen av alkoholdrycker står för en klart större andel av näringsverksamheten än försäljningen av andra livsmedel,
2) en sökande som bedriver näringsverksamhet enligt 1 punkten i en butiksbil eller butiksbåt som på en reguljär rutt som tillståndsmyndigheten godkänt betjänar fast bosatta eller säsongsboende,
3) i samband med serveringstillstånd för detaljhandel med de alkoholdrycker som serveras; i samband med serveringstillstånd för viss tid eller på ett serveringsområde enligt 20 § får detaljhandelstillstånd emellertid beviljas endast för evenemang som ordnas av flera tillverkare av alkoholdrycker och vars syfte är att presentera produkterna för konsumenterna,
4) en innehavare av tillverkningstillstånd i anslutning till stället där alkoholdryckerna tillverkas.
Detaljhandelstillstånd för gårdsvin och hantverksöl gäller detaljhandel inomhus på ett enda detaljhandelsställe, och det beviljas tillverkaren av alkoholdryckerna i fråga och gäller i anslutning till eller i den omedelbara närheten av det tillverkningsställe där alkoholdryckens jäsning skett och som finns i en byggnad som avses i markanvändnings- och bygglagen. På detaljhandelsstället får även alkoholdrycker som avses i 1 mom. säljas.
En ytterligare förutsättning för att ett tillstånd som avses i 1 eller 2 mom. ska beviljas är att sökanden har utarbetat en plan för egenkontroll enligt 56 §.
Tillståndsmyndigheten får meddela tillståndsvillkor som gäller kassa- och försäljningsarrangemang i detaljhandeln, om det till ställets läge eller verksamhet hänför sig särskilda risker med avseende på övervakning eller allmän ordning och säkerhet eller om det också bedrivs servering på samma verksamhetsställe.
18 §
Serveringstillstånd för alkoholdrycker och förutsättningar för beviljande av sådana tillstånd
Ett serveringstillstånd för alkoholdrycker gäller serveringsområdet på ett serveringsställe och beviljas en sökande som utövar förplägnadsverksamhet som avses i lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet (FFS 308/2006), om
1) det serveringsområde som ska godkännas, i fråga om storlek och konstruktioner är sådant att det kan övervakas av myndigheterna och tillståndshavaren, och
2) sökanden har utarbetat en plan för egenkontroll enligt 56 §.
Ett allmänt läktarutrymme som används vid idrotts-, motions- eller musikevenemang eller andra jämförbara evenemang får inte godkännas som serveringsområde. Ett läktarutrymme kan dock godkännas som serveringsområde vid ovan avsedda evenemang, om läktarutrymmet är reserverat endast för personer som har fyllt 18 år.
Ett serveringsområde som avses i 1 mom. får ändras på anmälan av tillståndshavaren. Serveringsområdet får dock inte utvidgas utomhus. Anmälan om ändring av serveringsområdet ska lämnas in till tillståndsmyndigheten minst tre veckor innan ändringen är planerad att tas i bruk. Tillståndsmyndigheten ska inom två veckor från det att anmälan togs emot meddela om ändringen inte uppfyller förutsättningarna enligt 1 eller 2 mom.
19 §
Beviljande av serveringstillstånd för alkoholdrycker i vissa fall
Trots 18 § 1 mom. 1 punkten får två eller flera sökande beviljas tillstånd för servering på samma serveringsområde samtidigt, om en av sökandena meddelar att den ansvarar för övervakningen på området.
Trots 18 § 1 mom. 1 punkten får serveringstillstånd beviljas för servering till en resande som avses i lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet i ett inkvarteringsrum och för servering till slutna sällskap i tillståndshavarens konferenslokal eller på ett motsvarande område.
Serveringstillstånd kan beviljas en sökande som inte har ett serveringsställe, om serveringen bedrivs på det sätt som avses i 20 §.
20 §
Servering vid tillställningar och evenemang
En evenemangs-, mötes- eller festlokal och ett motsvarande område kan på ansökan av lokalens eller områdets ägare eller innehavare godkännas som serveringsområde, om det uppfyller förutsättningarna enligt 18 § 1 och 2 mom.
Trots 18 § 1 mom. får den som beviljats serveringstillstånd bedriva servering på ett i 1 mom. i denna paragraf avsett godkänt serveringsområde efter att ha gjort en anmälan om saken till tillståndsmyndigheten. Anmälan om serveringen ska göras senast tre dygn innan tillställningen börjar. Om serveringen anknyter till turisttjänster får tillståndshavarens serveringstillställningar anmälas för högst ett år åt gången med angivande av de planerade rutterna.
Närmare bestämmelser om förfarandet för godkännande av lokaler och områden samt om anmälan om tillställningar utfärdas genom förordning av statsrådet.
21 §
Utlåtanden och information om ansökan om serveringstillstånd
Tillståndsmyndigheten ska vid behov begära utlåtande om en ansökan om serveringstillstånd av den kommun där verksamhetsstället finns och av polisen.
Dessutom ska tillståndsmyndigheten informera ägare och innehavare i samma fastighet och i bostadsfastigheter som ligger invid eller mitt emot om att en ansökan om serveringstillstånd är anhängig och ge dem möjlighet att uttala sig i frågan på det sätt som avses i 41 § i förvaltningslagen (FFS 434/2003), om ansökan gäller servering utomhus eller om det tidigare förekommit ordningsproblem eller problem med oljud på det aktuella stället.
Avvikelse får göras från bestämmelserna i 2 mom., om det är uppenbart onödigt att inhämta utlåtanden och anmärkningar på grund av de utlåtanden som avses i 1 mom. eller annars på grund av tidigare utlåtanden, ställets verksamhetsidé eller läge eller någon annan motsvarande omständighet.
Var och en har rätt att på begäran få information om anhängiga ansökningar om serveringstillstånd och komma med anmärkningar med anledning av ansökningarna.
22 §
Villkor och begränsningar som avser serveringstillstånd
Tillståndsmyndigheten får för att trygga övervakningen förena ett serveringstillstånd eller ett i 20 § avsett godkännande med villkor och begränsningar som gäller serveringsområdet och serveringstiden, om
1) serveringen är avsedd att ske på ett ställe i anslutning till eller i omedelbar närhet av lokaler som huvudsakligen är avsedda för eller används av barn eller ungdomar eller på ett ställe där det bedrivs näringsverksamhet vars huvudsakliga målgrupp är barn och ungdomar,
2) serveringen är avsedd att ske under ett idrottsevenemang eller en tillställning som är avsedd för hela familjen eller vars deltagare annars till stor del är barn och ungdomar.
Tillståndsmyndigheten får förena ett serveringstillstånd eller ett i 20 § avsett godkännande med villkor eller begränsningar som gäller serveringsområde, serveringstid, portionsstorlekar, personalstorlek, antal kundplatser och förebyggande av problem med oljud, om villkoren och begränsningarna på grund av ställets läge, verksamhetens särskilda karaktär eller andra särskilda omständigheter som har framkommit vid verksamheten är nödvändiga för att trygga övervakningen på serveringsstället och i dess omgivning, förebygga ordningsproblem och problem med oljud för dem som bor i närheten eller garantera allmän ordning och säkerhet.
Försäljningstiden och de volymer som säljs till kunderna vid den detaljhandel som avses i 17 § 1 mom. 3 punkten får begränsas på de grunder som anges i 2 mom.
De villkor och begränsningar som avses i 1–3 mom. ska dimensioneras så att de inte utgör ett hinder eller gör det oskäligt svårt för tillståndshavaren att utöva förplägnadsverksamhet. Om det meddelas villkor och begränsningar som gäller tillståndshavarens pågående verksamhet, får dessa träda i kraft tidigast 30 dagar från det att beslutet om dem har delgetts. Tillståndsmyndigheten ska på ansökan av tillståndshavaren ändra eller upphäva de med tillståndet förenade villkoren och begränsningarna utan dröjsmål, om verksamhetens karaktär eller andra särskilda omständigheter har förändrats så att villkoren eller begränsningarna inte längre är nödvändiga.
3 kap.
Alkoholbolaget
23 §
Alkoholbolagets uppgifter
För att de negativa effekter som avses i 1 § ska kunna minskas har alkoholbolaget, med de undantag som anges i 6 §, ensamrätt att bedriva detaljhandel med alkoholdrycker. På alkoholbolaget och den detaljhandel med alkoholdrycker bolaget bedriver tillämpas bestämmelserna om innehavare av detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker och om detaljhandel med alkoholdrycker, om inte något annat följer av om ensamrätten eller något annat föreskrivs.
24 §
Förvaltningsrådet
Alkoholbolaget har ett förvaltningsråd med tolv ordinarie medlemmar. Medlemmarna i förvaltningsrådet förordnas för fyra kalenderår i sänder av statsrådet, som samtidigt utser dess ordförande och vice ordförande. Om en medlem i förvaltningsrådet begär befrielse från sitt uppdrag eller avlider under mandattiden, förordnar social- och hälsovårdsministeriet en ny medlem för den återstående mandattiden.
Förvaltningsrådet fastställer för alkoholbolaget för ett kalenderår i sänder en verksamhetsplan om minskandet de negativa effekter som avses i 1 §. Förvaltningsrådet ska årligen lämna social- och hälsovårdsministeriet en berättelse om alkoholbolagets detaljhandel och om de åtgärder genom vilka bolaget har försökt minska de negativa effekter som avses i 1 §.
En företrädare för social- och hälsovårdsministeriet har rätt att följa handläggningen av ärenden och att delta i diskussionen vid förvaltningsrådets möten.
25 §
Icke-diskriminerande verksamhet
Alkoholbolagets beslut om att införa alkoholdrycker i detaljhandeln och avlägsna alkoholdrycker ur detaljhandeln och om prissättning av alkoholdrycker ska fattas på offentliga och opartiska grunder, oberoende av tillverkarens eller försäljarens nationalitet eller hemort.
Det som föreskrivs i 1 mom. ska också tillämpas på hur alkoholdrycker ställs fram, på andra försäljningsarrangemang i alkoholbutiker och på övrig presentation av alkoholdrycker för konsumenterna.
Den som är anställd hos alkoholbolaget får inte behandla ett ärende som gäller införande av alkoholdrycker i eller avlägsnande av alkoholdrycker ur handeln, eller vara närvarande vid behandlingen, om han eller hon eller en närstående till honom eller henne står i ett sådant förhållande till tillverkaren eller försäljaren som avses i 28 § i förvaltningslagen.
Närmare bestämmelser om förfarandet vid det i 1 mom. avsedda beslutsfattandet inom alkoholbolaget och om offentliggörande av grunderna för beslutsfattandet för tillverkare och försäljare får utfärdas genom förordning av statsrådet.
26 §
Detaljhandelsställe och beviljande av detaljhandelstillstånd
Alkoholbolagets detaljhandelsställen godkänns på ansökan av alkoholbolaget av det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde försäljningsstället ligger. Ett försäljningsställe får inte godkännas, om dess läge medför oskälig olägenhet för dem som bor i närheten.
Om alkoholbolaget ansöker om ett i 17 § 1 mom. avsett detaljhandelstillstånd att sälja alkoholdrycker som innehåller högst 5,5 volymprocent etylalkohol, kan tillstånd beviljas om försäljningsstället uppfyller förutsättningarna enligt 1 mom.
När det gäller godkännande av alkoholbolagets detaljhandelsställen och beviljande av detaljhandelstillstånd till bolaget iakttas det som i 21 § föreskrivs om utlåtanden och delfående.
27 §
Utlämningsställe och utlämning av alkoholdrycker till köpare
Alkoholdrycker som har köpts hos alkoholbolaget får lämnas ut till köparna i en öppen affärslokal med vars verksamhetsutövare alkoholbolaget har ingått ett avtal om utlämningsstället.
Utlämningsstället godkänns på ansökan av alkoholbolaget av det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde utlämningsstället ligger. Ett utlämningsställe får inte godkännas om dess läge medför oskälig olägenhet för dem som bor i närheten eller om verksamhetsutövaren inte uppfyller förutsättningarna enligt 13 §.
Till ett utlämningsställe får det bara levereras alkoholdrycker som köparna har beställt dit. De levererade alkoholdryckerna får bara lämnas ut till köparna eller till personer som de har befullmäktigat, och alkoholdrycker som inte har avhämtats ska återsändas till alkoholbolaget senast två veckor efter det att de anlänt till utlämningsstället. På utlämning av alkoholdrycker på ett utlämningsställe tillämpas 35 och 37–40 § samt 42 § 2 mom.
28 §
Övrig försäljning av alkoholdrycker
Alkoholbolaget får också sälja alkoholdrycker i en i 17 § 1 mom. 2 punkten avsedd butiksbil eller butiksbåt vars rutt har fastställts av regionförvaltningsverket.
Alkoholbolaget får ordna auktioner där det säljs alkoholdrycker.
Alkoholbolaget får beviljas partihandelstillstånd för alkoholdrycker. Alkoholbolaget får leverera alkoholdrycker till tillståndshavare och andra näringsidkare genom att sända dem till köparen.
4 kap.
Tillverkning, import, export och partihandel
29 §
Anmälan om import och export
Den som importerar eller exporterar sprit eller som importerar eller exporterar alkoholdrycker i kommersiellt syfte är skyldig att göra en anmälan till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården om att verksamheten inleds.
30 §
Tillverkarens, importörens och partihandlarens allmänna skyldigheter
Tillverkaren och importören svarar för kvaliteten på och sammansättningen av alkoholdrycker som de har överlåtit till konsumtion samt för att produkterna, produktmärkningarna och den övriga presentationen av produkterna stämmer överens med gällande bestämmelser och föreskrifter.
Den som tillverkar och den som bedriver partihandel med alkoholdrycker samt den som tillverkar, bedriver partihandel med eller importerar sprit får sälja alkoholdrycker och sprit bara till tillståndshavare som avses i denna lag och för det syfte som anges i tillståndet. Försäljningen ska redovisas specifikt i fråga om varje köpare och varje tillstånd.
Den som har tillstånd att bedriva detaljhandel med och servera alkoholdrycker får utan partihandelstillstånd sälja sitt alkoholdryckslager till en annan tillståndshavare när verksamheten upphör eller övergår till någon annan. Säljaren ska meddela tillståndsmyndigheten om försäljningen inom 30 dagar från det att besittningen har överlåtits.
31 §
Partihandel med obeskattade alkoholdrycker
Den som bedriver partihandel med alkoholdrycker får sälja sådana alkoholdrycker för vilka punktskatt inte har betalats enbart för ändamål som är skattefria enligt punktskattelagen och 8 § 1 mom. 8 och 9 punkten i lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker samt till innehavare av användningstillstånd för skattefria alkoholdrycker för det ändamål som anges i tillståndet.
32 §
Import av alkoholdrycker
Alkoholdrycker får utan särskilt importtillstånd importeras för eget bruk samt i kommersiellt syfte eller annars för bedrivande av näringsverksamhet. Den som i kommersiellt syfte eller annars för bedrivande av näringsverksamhet använder alkoholdrycker som innehåller mer än 2,8 volymprocent etylalkohol behöver dock i fråga om importerade alkoholdrycker ett i denna lag avsett tillstånd för sin verksamhet.
33 §
Åldersgränser för införsel av alkoholdrycker
Den som är under 20 år får inte föra in starka alkoholdrycker i landet. Den som är under 18 år får inte föra in svaga alkoholdrycker i landet.
34 §
Resandeinförsel av alkoholdrycker från länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
En i Finland bosatt person som på något annat sätt än med flyg anländer till Finland från ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får inte föra in alkoholdrycker i landet, om hans eller hennes resa har varat högst 24 timmar.
En utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet bosatt person som på något annat sätt än med flyg anländer till Finland från ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får inte föra in alkoholdrycker i landet, om hans eller hennes vistelse i Finland inte är en genomresa och varar högst tre dygn.
5 kap.
Detaljhandel med och servering av alkoholdrycker
35 §
Detaljhandelsställe för alkoholdrycker
Detaljhandel med alkoholdrycker får bedrivas endast så att dryckerna överlåts till kunden på ett godkänt detaljhandelsställe. En innehavare av detaljhandelstillstånd får bara sälja alkoholdrycker som avses i tillståndet.
Alkoholdrycker får inte förtäras inomhus eller utomhus på det detaljhandelsställe som innehavaren av detaljhandelstillståndet förfogar över och inte heller i detta områdes omedelbara närhet. Tillståndshavaren ska vid behov märka ut det område där det är förbjudet att förtära alkoholdrycker.
36 §
Serveringsställe för alkoholdrycker
Alkoholdrycker får serveras endast genom att dryckerna överlåts till kunden för förtäring på ett godkänt serveringsområde. Serveringsområdet för alkoholdrycker ska avgränsas eller märkas ut på ett tydligt sätt, om dess gränser inte annars klart kan urskiljas.
På serveringsområdet får det förtäras endast sådana alkoholdrycker som sålts av innehavaren av serveringstillståndet. De alkoholdrycker som serveras får inte föras bort från serveringsområdet eller förtäras utanför området. Tillståndsmyndigheten kan när den godkänner serveringsområdet tillåta att kunderna för alkoholdrycker från ett av serveringsställets serveringsområden till ett annat på ett sätt som godkänns i tillståndshavarens i 56 § avsedda plan för egenkontroll.
En kund som är uppenbart berusad ska vägras tillträde till serveringsstället. Om en kund på serveringsstället är uppenbart berusad, ska han eller hon avlägsnas från serveringsstället.
37 §
Detaljhandels- och serveringsförbud
Alkoholdrycker får inte säljas eller på något annat sätt inom detaljhandel eller genom servering överlåtas
1) till personer som inte har fyllt 18 år,
2) till personer som uppenbart är berusade eller som uppträder störande,
3) om det finns grundad anledning att befara att alkoholdrycker överlåts eller förmedlas olovligen.
Med avvikelse från 1 mom. 1 punkten får starka alkoholdrycker inte säljas eller på något annat sätt överlåtas inom detaljhandel till personer som inte har fyllt 20 år.
Personer som inte har fyllt 18 år, är uppenbart berusade eller uppträder störande får inte tillåtas inneha eller förtära alkoholdrycker på ett serveringsställe.
38 §
Personal som har hand om detaljhandel och servering
Detaljhandels- och serveringsställen ska ha en så stor personal som med beaktande av verksamhetens omfattning och art behövs för att övervakningen ska vara effektiv och ordningen upprätthållas effektivt.
En ansvarig föreståndare som företräder tillståndshavaren och har utsetts av denne, eller en annan person som tillståndshavaren har utsett för denna uppgift, ska finnas på plats på ett detaljhandels- eller serveringsställe som är öppet för kunder.
En person som inte har fyllt 18 år får inte vara ansvarig föreståndare eller inneha posten som annan för uppgiften utsedd person och inte heller sälja eller servera alkoholdrycker. En person som har fyllt 16 år får emellertid sälja alkoholdrycker på sådana detaljhandelsställen som avses i 17 § under direkt övervakning av den ansvariga föreståndaren eller någon annan som utsetts för uppgiften. En person som har fyllt 16 år får också servera alkoholdrycker under direkt övervakning av den ansvariga föreståndaren eller någon annan som utsetts för uppgiften.
Den som säljer alkoholdrycker och deltar i övervakningen av detaljhandel eller servering får i sitt uppdrag inte vara påverkad av alkohol eller något annat berusningsmedel.
39 §
Allmän övervakning
Innehavaren av detaljhandels- eller serveringstillstånd och dennes personal ska övervaka att förbuden och skyldigheterna enligt 35–38 § iakttas och svara för att ordningen upprätthålls på detaljhandels- eller serveringsstället.
Tillståndshavaren och dennes företrädare får avlägsna en person som har brutit mot ett förbud eller som är uppenbart berusad från en lokal som tillståndshavaren förfogar över. Tillståndshavaren eller dennes företrädare får ta ett kärl som har förts bort från serveringsområdet ifrån en person som har brutit mot ett förbud och förstöra den alkoholdryck som finns i kärlet.
40 §
Skyldighet att styrka ålder
Den som köper alkoholdrycker och den som vistas på ett serveringsområde är skyldig att på begäran, med ett fotoförsett identitetskort, körkort eller pass som utfärdats av en myndighet eller någon annan tillförlitlig fotoförsedd handling som utfärdats av en myndighet, styrka sin ålder för den personal som övervakar detaljhandel med och servering av alkoholdrycker och en tjänsteinnehavare som utövar tillsyn över att denna lag iakttas.
41 §
Detaljhandelsförpackningar och portioner
I detaljhandeln får alkoholdrycker säljas endast i färdigt fyllda, slutna förpackningar.
Vid servering får alkoholdrycker säljas endast i öppnade förpackningar eller utportionerade i glas eller andra kärl.
Om en alkoholdryck vid servering säljs utportionerad, ska den finnas tillgänglig för kunden som basportioner. Basportionen för starka alkoholdrycker är 4 centiliter, basportionen för svaga alkoholdrycker som innehåller mer än 15 volymprocent etylalkohol är 8 centiliter, basportionen för svaga alkoholdrycker som innehåller mer än 8 men högst 15 volymprocent etylalkohol är 12 centiliter och basportionen för övriga svaga alkoholdrycker är 33 centiliter.
42 §
Detaljhandelstider
Detaljhandel med alkoholdrycker är tillåten mellan klockan 9 och 21.
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. får alkoholbolaget bedriva detaljhandel med alkoholdrycker mellan klockan 9 och 21 från måndag till fredag och mellan klockan 9 och 18 på lördagar. Försäljning är dock förbjuden på kyrkliga högtidsdagar, första maj, mors dag, fars dag och självständighetsdagen. Försäljning är också förbjuden efter klockan 18 på nyårsaftonen och valborgsmässoaftonen och efter klockan 12 på julaftonen och midsommaraftonen.
Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas inte på alkoholdrycker som innehåller högst 2,8 volymprocent etylalkohol.
43 §
Serveringstider
Servering av alkoholdrycker är tillåten mellan klockan 9 och 1.30. Serveringen får dock fortsätta till klockan 3 natten mot självständighetsdagen, nyårsdagen, första maj och midsommardagen.
Förtäring av serverade alkoholdrycker är tillåten i en timme efter det att serveringstiden gått ut.
Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas inte på alkoholdrycker som innehåller högst 2,8 volymprocent etylalkohol.
44 §
Avvikelse från serveringstiden
Det är möjligt att fortsätta serveringen efter klockan 1.30 till högst klockan 4 utifrån en skriftlig anmälan till tillståndsmyndigheten (anmälan om förlängd tid). Anmälan ska lämnas till tillståndsmyndigheten minst tre veckor innan den förlängda tiden är planerad att införas. Anmälan ska innehålla uppgifter om längden på och tidpunkterna för den förlängda serveringstiden samt de uppgifter som behövs för bedömning av serveringsverksamhetens konsekvenser.
Serveringen får under den tid som nämns i 1 mom. fortsätta utomhus och serveringen får inledas tidigast klockan 7, om tillståndsmyndigheten beviljat tillstånd för detta (tillstånd till förlängd tid). Tillstånd får inte beviljas för ett utomhusområde, om serveringen kan leda till en sanitär olägenhet i boendemiljön. Tillstånd att påbörja servering tidigast klockan 7 får beviljas bara för frukostserveringen vid tillståndshavarens inkvarteringsställe. På ett serveringsområde som avses i 19 § 1 mom. får serveringen inte fortsätta efter klockan 1.30.
Tillståndsmyndigheten ska ge in anmälan om förlängd tid till den kommunala hälsoskyddsmyndigheten för behandling enligt 15 § i hälsoskyddslagen (FFS 763/1994). Närmare bestämmelser om anmälan och de utredningar som ska fogas till den utfärdas genom förordning av statsrådet.
Bestämmelser om tillståndsmyndighetens rätt att meddela begränsningar och villkor som gäller ett serveringstillstånd finns i 22 § 2 mom. Tillståndsmyndigheten får förbjuda förlängning av serveringstiden, om hälsoskyddsmyndigheten konstaterar att det medför sådana sanitära olägenheter som avses i hälsoskyddslagen för dem som bor i närheten och olägenheterna inte kan förebyggas genom tillståndshavarens åtgärder, för vars genomförande skälig tid har reserverats efter det att olägenheterna meddelades.
Kommunen har, om förlängd serveringstid medför mer än ringa olägenhet för den allmänna ordningen och säkerheten, rätt att inom det område i kommunen som olägenheten berör förbjuda förlängning av serveringstid eller bestämma om begränsningar som gäller förlängd serveringstid. Kommunens beslut kan gälla alla veckodagar eller vissa veckodagar och det kan gälla tills vidare eller för en viss tid. Beslutet träder i kraft tidigast sex månader från det att beslutet har vunnit laga kraft.
45 §
Övervakning av servering i vissa fall
Om serveringen fortsätter på serveringsstället efter klockan 1.30, ska tillståndshavaren för varje påbörjat hundratal kunder utse en sådan ordningsvakt som avses i lagen om privata säkerhetstjänster (FFS 1085/2015) att övervaka ordningen och säkerheten på serveringsstället och i dess omedelbara närhet från klockan 1.30 till dess att kunderna slutar förtära alkoholdrycker.
Tillståndsmyndigheten kan sänka kravet enligt 1 mom. eller slopa kravet helt och hållet, om tillståndshavaren i anmälan om förlängd tid eller i en skriftlig ansökan framför att kravet är klart onödigt på grund av ställets verksamhetsidé eller av någon annan motsvarande orsak, eller med avvikelse från det som föreskrivs ovan kräva att det utses fler ordningsvakter, om det är nödvändigt på det sätt som avses i 22 § 2 mom.
Alkoholdrycker får i de fall som avses i 19 § 2 mom. serveras trots 41 § 2 mom. och i inkvarteringsrum dessutom trots 36 § 2 och 3 mom. och 43 §, om mängden tillgängliga alkoholdrycker har begränsats enligt antalet kunder och kraven på övervakning av serveringen. Närmare bestämmelser om begränsning av mängden alkoholdrycker utfärdas genom förordning av statsrådet.
46 §
Anskaffning av alkoholdrycker
När alkoholdrycker anskaffas för detaljhandel och servering i enlighet med 30 § 2 mom., ska köparen uppge sitt tillståndsnummer för försäljaren.
Innehavaren av ett detaljhandelstillstånd får till innehavare av serveringstillstånd sälja alkoholdrycker för servering. Innehavaren av serveringstillståndet ska då anmäla sin anskaffning till tillsynsmyndigheten i enlighet med 62 § 4 mom.
6 kap.
Detaljhandel med och servering av alkoholdrycker i utrikestrafik
47 §
Detaljhandel med och servering av alkoholdrycker på fartyg och luftfartyg i utrikestrafik
Detaljhandel med och servering av alkoholdrycker till passagerare på fartyg och luftfartyg i trafik mellan Finland och utlandet eller i trafik utomlands får bedrivas av den som har gjort en anmälan till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården om sin verksamhet på försäljningsstället i fråga.
I anmälan ska det anges var detaljhandels- och serveringsområdena finns och hur de är avgränsade. Till anmälan ska fogas en plan för egenkontroll enligt 56 §.
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården kan förbjuda ibruktagandet av ett serveringsområde eller begränsa det serveringsområde som anges i anmälan, om området inte uppfyller förutsättningarna i 18 § 1 mom.
Detaljhandel på Finlands territorium får dock bedrivas bara på ett sådant fartyg eller luftfartyg i rörelse som är avsett för passagerare och är på väg mellan en finländsk och en utländsk hamn eller ett finländskt och ett utländskt flygfält. Ett fartyg eller luftfartyg får då emellertid på sin reguljära rutt besöka landskapet Åland.
48 §
Detaljhandel med och servering av alkoholdrycker på flygplatser
Bestämmelserna i 47 § 1 och 2 mom. ska tillämpas på sådan detaljhandel med alkoholdrycker i skattefria butiker på flygplatser där dryckerna säljs endast till passagerare som reser utomlands för att medföras på resan.
Bestämmelserna i 47 § 1–3 mom. ska tillämpas på servering av alkoholdrycker på sådana för utrikestrafik avsedda delar av flygplatser dit bara passagerare som kan uppvisa flygbiljett har tillträde.
49 §
Skyldigheter vid detaljhandel och servering
Bestämmelserna om innehavare av detaljhandelstillstånd och serveringstillstånd för alkoholdrycker och om tillståndspliktig detaljhandel och servering tillämpas även i de situationer som avses i 47 och 48 §.
Bestämmelserna i 42 och 43 § och i 57 § 2 mom. tillämpas dock inte på detaljhandel och servering som avses i 47 och 48 §. Om försäljningen äger rum på Finlands territorium, är detaljhandeln och serveringen dock förbjuden mellan klockan 4 och 5.30.
7 kap.
Marknadsföring och prissättning
50 §
Reglering av marknadsföringen
Det är förbjudet att marknadsföra starka alkoholdrycker.
Marknadsföring av svaga alkoholdrycker och sammankoppling av sådan marknadsföring med marknadsföring av en annan produkt eller tjänst är förbjuden, om
1) den riktar sig till minderåriga eller andra personer till vilka alkoholdrycker enligt 37 § inte får säljas eller om sådana personer framställs i den,
2) alkoholkonsumtion i den kopplas samman med framförande av fordon,
3) en alkoholdrycks alkoholhalt i den framhävs som en positiv egenskap,
4) stor alkoholkonsumtion i den framställs på ett positivt sätt eller nykterhet eller måttlig konsumtion av alkohol på ett negativt sätt,
5) den skapar en bild av att alkoholkonsumtion ökar prestationsförmågan eller främjar social eller sexuell framgång,
6) den ger ett intryck av att alkohol har medicinska eller terapeutiska egenskaper eller att alkohol piggar upp, lugnar ned eller är en metod för att lösa konflikter,
7) den står i strid med god sed, i den används metoder som är opassande med tanke på konsumenten eller om den annars ger osanna eller vilseledande uppgifter om alkohol, alkoholkonsumtion, dess verkningar eller andra egenskaper,
8) den äger rum mellan klockan 7 och 22 i samband med televisions- eller radioverksamhet enligt lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (FFS 917/2014) eller i samband med offentlig visning i biografer av bildprogram som enligt lagen om bildprogram (FFS 710/2011) får visas för personer under 18 år,
9) den äger rum eller riktas till allmänheten på en allmän plats enligt ordningslagen (FFS 612/2003),
10) den innebär att konsumenterna deltar i spel, lotterier eller tävlingar,
11) den kommersiella aktör som har hand om sådan marknadsföring i en datanättjänst som denne kontrollerar använder sig av verbalt eller visuellt innehåll som produceras av konsumenter eller med hjälp av tjänsten till konsumenter för spridning distribuerar verbalt eller visuellt innehåll som aktören själv eller konsumenter producerar.
Med avvikelse från vad som anges i 1 mom. får starka alkoholdrycker, med de begränsningar som anges i 2 mom., marknadsföras
1) på tillverkningsställen, detaljhandelsställen och serveringsställen för starka alkoholdrycker,
2) i prislistor för detaljhandeln eller för servering och i tillverkarens eller partihandlarens produktförteckningar, i tryckt form eller utlagda på ett datanät, så att alla drycker som finns att tillgå presenteras för konsumenterna på ett enhetligt sätt, och
3) även i andra fall där marknadsföringen riktas till dem som deltar i försäljningen av alkoholdrycker, dock inte i ett datanät som konsumenter har tillgång till.
Det förbud som avses i 2 mom. 9 punkten gäller inte marknadsföring av svaga alkoholdrycker, med de begränsningar som i övrigt anges i 2 mom.,
1) vid offentliga tillställningar enligt lagen om sammankomster (FFS 530/1999) och på platser som permanent används för offentliga tillställningar,
2) på fartyg och luftfartyg i internationell trafik,
3) på detaljhandelsställen och serveringsställen,
4) utanför detaljhandelsställen och serveringsställen i fråga om information om tillgången och priserna på drycker.
Bestämmelserna i 1 och 2 mom. tillämpas inte på sådan publikationsverksamhet och programverksamhet som avses i lagen om yttrandefrihet i masskommunikation (FFS 460/2003) och som bedrivs utomlands av en näringsidkare som inte är etablerad i Finland och vars alster avses vara tillgängliga enbart någon annanstans än i Finland eller ha samma innehåll oberoende av i vilket land mottagaren finns. Bestämmelserna tillämpas dock på sådan marknadsföring med ursprung i utlandet som gäller alkoholdrycker på den finländska marknaden och är avsedd att göras tillgänglig i synnerhet i Finland.
51 §
Prissättning och prisinformation
Det är förbjudet att i detaljhandeln och vid servering erbjuda två eller flera förpackningar eller portioner alkoholdryck till ett nedsatt totalpris.
Det är förbjudet att i detaljhandeln och vid servering erbjuda och betala sådan gottgörelse för priset på en alkoholdryck som räknas ut utifrån de alkoholdrycker eller andra konsumtionsnyttigheter och tjänster som köpts.
Det är förbjudet att utanför detaljhandelsställen utannonsera sådana priserbjudanden på förpackningar alkoholdryck som varar kortare tid än två månader.
8 kap.
Tillverkning, import, införsel, försäljning och användning av denaturerad sprit och alkoholpreparat
52 §
Förbud mot förtäringssyfte
Lindrigt denaturerad sprit och lindrigt denaturerade alkoholpreparat samt odenaturerade alkoholpreparat får inte tillverkas, importeras, införas eller säljas i förtäringssyfte. För att säkerställa att förbudet iakttas finns det bestämmelser om begränsningar som gäller försäljningen av sådana ämnen i 53 och 54 §.
Bestämmelser om de metoder genom vilka sprit och alkoholpreparat som ska användas industriellt, för rengöring, för tillverkning eller för något annat motsvarande användningsändamål denatureras kraftigt eller lindrigt i syfte att göra dem otjänliga för förtäring utfärdas genom förordning av statsrådet.
53 §
Försäljning av lindrigt denaturerad sprit och lindrigt denaturerade alkoholpreparat
Lindrigt denaturerad sprit får inte säljas till konsumenter.
Den som säljer lindrigt denaturerad sprit är skyldig att göra en anmälan till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården om att verksamheten inleds. Försäljaren ska föra bok över köparna och det ändamål som spriten ska användas för i näringsverksamheten. På tillsynen över försäljningen tillämpas 62 §.
Lindrigt denaturerade alkoholpreparat får inte säljas till konsumenter, med undantag för tvätt- och rengöringsändamål och annan teknisk användning.
54 §
Ytterligare krav som gäller denaturering av lindrigt denaturerad sprit och lindrigt denaturerade alkoholpreparat
Om lindrigt denaturerad sprit eller lindrigt denaturerade alkoholpreparat säljs på ett sådant sätt att det finns grundad anledning att befara att ämnena används i berusningssyfte, får Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården meddela sådana ytterligare krav i fråga om denatureringsämnena och halterna av dem som är nödvändiga för att göra ett ämne otjänligt för förtäring. Sådana ytterligare krav får inte utgöra hinder för att använda ämnet för ett sådant ändamål som avses i 52 §, om det inte finns sådan sprit eller ett sådant alkoholpreparat som denaturerats på något annat sätt och som kan användas för ändamålet i fråga.
Vid bedömning av om sprit eller ett alkoholpreparat eventuellt kan användas i berusningssyfte ska det särskilt beaktas
1) om det genom att avskilja beståndsdelar från eller tillföra vätska till ämnet på något vanligt sätt går att få fram ett drickbart alkoholhaltigt ämne som innehåller mer än fem volymprocent etylalkohol,
2) vilka tillgängliga åtgärder tillverkaren har vidtagit i fråga om ämnets sammansättning, lukt och smak samt förpackningens konstruktion och storlek för att försöka förhindra att ämnet används i berusningssyfte,
3) hur ämnet marknadsförs och vilka associationer som har väckts hos konsumenterna i samband med marknadsföringen och presentationen av ämnet.
55 §
Tillverkning, import, införsel och försäljning av odenaturerade alkoholpreparat
Det som föreskrivs i 52 § 1 mom. tillämpas inte på alkoholpreparat som ska användas som livsmedel eller kosttillskott och som har tillverkats på det sätt som avses i 8 § i lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker. Den som tillverkar, importerar, för in eller säljer ett sådant alkoholpreparat får inte befrämja eller framställa att ämnet används i berusningssyfte.
På ett alkoholpreparat som är ett fast ämne eller innehåller ett fast ämne och som är avsett att förtäras som sådant eller som kan göras drickbart genom att beståndsdelar avskiljs från eller vätska tillförs till preparatet tillämpas bestämmelserna om detaljhandel med och servering av alkoholdrycker samt marknadsföring av alkoholdrycker, om preparatets totala alkoholhalt överstiger 2,8 viktprocent. Som preparatets alkoholhalt i volymprocent betraktas då dess alkoholhalt i viktprocent.
9 kap.
Tillsyn och styrning
56 §
Egenkontroll
En tillståndshavare som avses i denna lag ska ha tillräckliga och korrekta kunskaper och uppgifter om sin verksamhet och de skyldigheter enligt lag som hänför sig till den och om de risker som är förenade med det praktiska fullgörandet av skyldigheterna.
Tillståndshavaren ska utarbeta en skriftlig plan för att säkerställa att verksamheten är lagenlig (plan för egenkontroll) samt iaktta den och föra bok över genomförandet. Planen ska hållas uppdaterad.
Planen för egenkontroll ska innehålla en beskrivning av vilka riskerna är för de negativa effekter som avses i 1 §, hur det övervakas att lagen iakttas, hur de risker som är förknippade med kritiska situationer hanteras och hur upptäckta brister åtgärdas. Planen för egenkontroll får vid behov slås ihop med den plan för egenkontroll som avses i livsmedelslagen och tobakslagen (FFS 549/2016).
Närmare bestämmelser om utarbetandet av en plan för egenkontroll och om dess innehåll och genomförande utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.
57 §
Personalens kompetens
Tillståndshavare och alkoholbolaget ska som en del av egenkontrollen se till att personalen känner till sina skyldigheter enligt denna lag och enligt planen för egenkontroll. Tillståndshavaren och alkoholbolaget ska föra bok över den utbildning och kompetens som de personer som arbetar på ett verksamhetsställe har och på begäran lägga fram uppgifterna för tillsynsmyndigheten.
En innehavare av serveringstillstånd ska se till att den ansvariga föreståndare eller andra för uppgiften utsedda person som avses i 38 § har ett intyg som visar personens kunskaper om alkohollagen, enligt ett formulär som godkänts av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården.
58 §
Beviljande av intyg över kunskaper om alkohollagen
Intyg över kunskaper om alkohollagen beviljas av en läroanstalt som med tillstånd av statsrådet eller undervisnings- och kulturministeriet ger utbildning i restaurangservice. Intyget beviljas personer som med godkänt resultat har avlagt ett prov som bedömer deras kunskaper om alkohollagen och kännedom om övervakningsrutinerna eller som har genomgått utbildning eller avlagt examen som omfattar motsvarande kunskaper.
Läroanstalten har rätt att för provet ta ut en avgift som högst motsvarar de faktiska kostnaderna för anordnandet av provet. Ett intyg över kunskaper om alkohollagen kan kombineras med det kompetensintyg som avses i 27 § i livsmedelslagen.
Närmare bestämmelser om innehållet i det prov som avses i 1 mom. och bedömningen av det samt om utbildningar och examina som motsvarar provet samt om godkännande av intyg som beviljats i landskapet Åland som intyg enligt 1 mom. utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.
59 §
Allmän styrning och tillsyn samt uppföljning av alkoholens negativa effekter
Social- och hälsovårdsministeriet svarar för den allmänna styrningen av och planeringen av tillsynen över den verksamhet som avses i denna lag.
Institutet för hälsa och välfärd följer och undersöker hur de åtgärder som anges i denna lag påverkar utvecklingen av alkoholens negativa effekter. Institutet sörjer även för övrig forskning och utveckling som hänför sig till arbetet med att minska alkoholens negativa effekter.
60 §
Tillsyn och anknytande styrning
Regionförvaltningsverket övervakar inom sitt verksamhetsområde detaljhandeln med och serveringen och marknadsföringen av alkoholdrycker.
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården utövar tillsyn över detaljhandeln med och serveringen och marknadsföringen av alkoholdrycker i hela landet och på sådana luftfartyg enligt luftfartslagen (FFS 864/2014) och sådana fartyg enligt sjölagen (FFS 674/1994) som har finsk nationalitet.
Till uppgifterna för Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården hör även
1) tillsyn över tillverkning, import och export av samt partihandel med alkoholhaltiga ämnen,
2) tillsyn över försäljning av alkoholdrycker ur skatteupplag och över användning av alkoholdrycker i enlighet med användningstillstånd,
3) styrning, samordning och utveckling av regionförvaltningsverkens tillståndsförvaltning och tillsyn,
4) produktion av informations-, statistik- och kommunikationstjänster för alkoholförvaltningen,
5) övriga uppgifter som anges i denna lag.
Bestämmelser om den närmare arbetsfördelningen mellan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverken vid styrningen och tillsynen utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet.
Tullen övervakar att de förbud mot och begränsningar av import som anges i denna lag samt bestämmelserna i 32 § iakttas.
61 §
Tillsynsprogram
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska i samarbete med regionförvaltningsverken utarbeta ett riksomfattande tillsynsprogram för alkoholförvaltningen. Via programmet styrs den regionala tillståndsförvaltningen för och tillsynen över servering av, detaljhandel med och marknadsföring av alkoholdrycker i riktning mot en enhetlig beslutspraxis och effektiv verkställighet av denna lag.
I tillsynsprogrammet anges de ändamålsenliga åtgärder som krävs för att nå de mål som inom lagstiftningen och av statsrådet och social- och hälsovårdsministeriet ställts upp för alkoholförvaltningen samt de förfaringssätt genom vilka myndighetstillsyn utifrån övervakningsbehovet inriktas på riskobjekt.
62 §
Rätt att utföra inspektioner och få information
Tillsynsmyndigheterna får för tillsynen enligt denna lag inspektera tillståndshavarens lokaler, verksamhet och transporter av alkoholhaltiga ämnen samt granska tillståndshavarens dokument.
Företrädare för tillsynsmyndigheterna ska garanteras obehindrat tillträde till de lokaler och obehindrad tillgång till de dokument som övervakas samt rätt att lagra de uppgifter och utan ersättning få de prover som behövs för tillsynen. På inspektioner och granskning som gäller tillsynen tillämpas 39 § i förvaltningslagen.
Utrymmen som används för boende av permanent natur och inkvarteringsrum får inspekteras endast om det finns grundad anledning att misstänka att brott mot denna lag begåtts eller kommer att begås genom en gärning eller försummelse som är straffbar enligt lag och som kan leda till fängelse. Inspektionen ska vara nödvändig för utredning eller förhindrande av ett brott.
Tillståndshavaren ska på utsatta tider lämna tillsynsmyndigheterna de anmälningar och upplysningar som behövs för tillsynen över försäljningen och verksamheten i övrigt och för bedömning av verksamhetens risker. Närmare bestämmelser om hur anmälningar och upplysningar ska lämnas utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.
63 §
Rätt att få information
Tillsynsmyndigheterna har trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt av statliga och kommunala myndigheter samt Folkpensionsanstalten, arbetslöshetsförsäkringsfonden och Pensionsskyddscentralen få de uppgifter som är nödvändiga
1) vid bedömning av de i 13–18 § avsedda förutsättningarna för beviljande av ett tillstånd eller bedömning av de uppgifter som lämnats i en anmälan, eller
2) vid tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats och tillståndsvillkor som meddelats med stöd av den.
64 §
Lämnande av uppgifter
Trots sekretessbestämmelserna i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) får tillsynsmyndigheterna till en annan tillsynsmyndighet lämna ut uppgifter som de erhållit vid utförandet av ett uppdrag enligt denna lag och som gäller en enskilds eller en sammanslutnings ekonomiska ställning eller företagshemligheter, om uppgifterna är nödvändiga för skötseln av ett uppdrag som åligger myndigheten. (10.8.2018/673)
Med avvikelse från 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet kan tillståndshavarens och anmälarens namn, tillstånds- och anmälningsnummer och för allmänt bruk avsedda adress- och kontaktuppgifter offentliggöras i oförändrad form i ett register så att uppgifterna bara är tillgängliga via enskilda sökningar med tillståndshavarens eller anmälarens namn, företags- och organisationsnummer, tillstånds- eller anmälningsnummer eller försäljningsställets namn som sökvillkor.
65 §
Handräckning
Tillsynsmyndigheterna har rätt att av andra myndigheter få handräckning för tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den och för verkställigheten av lagen och bestämmelserna.
66 §
Alkoholnäringsregister
Tillsynsmyndigheterna ska för handläggning och övervakning av tillståndsärenden som avses i denna lag samt för alkoholstatistiken föra ett alkoholnäringsregister över näringsidkare som har beviljats eller ansökt om tillstånd enligt denna lag. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården är registeransvarig.
Följande uppgifter ska registreras:
1) namn och firma, personbeteckning, företags- och organisationsnummer samt adress, telefonnummer och andra adressuppgifter,
2) i 1 punkten angivna uppgifter om sammanslutningens styrelsemedlemmar, verkställande direktör och betydande aktieägare, ansvariga bolagsmän och tysta bolagsmän samt om deras insatser i bolaget,
3) i fråga om näringsidkare samt de personer som avses i 2 punkten, uppgifter om polisundersökning, förundersökning, åtalsprövning och åtal samt de om domstolsbehandling av brottmål och straffdomar,
4) uppgifter om registrering som mervärdesskattskyldig, införande i förskottsuppbördsregistret och i Skatteförvaltningens andra register samt uppgifter om skatteskulder som förfallit till betalning,
5) uppgifter om förpliktelser som är föremål för utsökning,
6) uppgifter om företagssaneringar och konkurser samt om andra domstolsbeslut som gäller skulder som har förfallit till betalning,
7) uppgifter om att en enskild som är föremål för tillsynen har beviljats skuldsanering,
8) uppgifter om verksamhet för vilken det har beviljats tillstånd enligt denna lag samt om överträdelser av denna lag samt bestämmelser som utfärdats och tillståndsvillkor som meddelats med stöd av den, och uppgifter om påföljderna för sådana överträdelser, samt uppgifter om tillsynsmyndigheternas inspektioner och granskningar samt resultaten av dessa,
9) övriga uppgifter som behövs för handläggning, övervakning och statistikföring av tillståndsärenden och som inte är sådana känsliga uppgifter som avses i 11 § i personuppgiftslagen (FFS 523/1999).
Uppgifter om näringsidkare och i 2 mom. 2 punkten avsedda personer ska bevaras i alkoholnäringsregistret så att de avförs ur registret när fem år har förflutit från den senaste registreringen.
10 kap.
Förbud och påföljder för överträdelser
67 §
Polisens förbud
Om personalen på ett detaljhandels- eller serveringsställe inte förmår upprätthålla ordningen på stället, om byggnadsföreskrifter, säkerhetsföreskrifter eller de villkor som gäller servering har överträtts på ett betydande sätt vad gäller antalet kundplatser eller om det krävs för att garantera allmän ordning och säkerhet i området kan polisen förbjuda detaljhandel eller servering för högst den pågående försäljnings- eller serveringstiden. Tillståndsmyndigheten ska underrättas om förbudet.
68 §
Tillsynsmyndighetens förbud och säkerhetsåtgärder
Om alkoholdrycker marknadsförs i strid med 50 eller 51 § kan tillsynsmyndigheten förbjuda den som beställt eller utför marknadsföringen samt deras anställda att fortsätta eller upprepa den lagstridiga verksamheten.
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården kan förbjuda att ett alkoholhaltigt ämne släpps ut på marknaden eller ålägga den som har släppt ut det alkoholhaltiga ämnet på marknaden att utan ersättning dra tillbaka det, om produkten eller presentationen av den strider mot gällande bestämmelser och föreskrifter eller om produktens kvalitet eller de negativa effekter och risker som den eventuellt orsakar för hälsan inte har kontrollerats på behörigt sätt eller om ett förbud annars är motiverat för att skydda människors hälsa.
Tillsynsmyndigheten kan förbjuda tillståndshavaren att fortsätta näringsverksamhet som avses i denna lag till de delar verksamheten i väsentlig grad strider mot god sed på det sätt som avses i 4 § och den inte har rättats till eller avslutats inom en utsatt skälig tid trots en uppmaning från tillsynsmyndigheten.
Om det på grund av förfarandets stora omfattning eller betydelse är påkallat att snabbt hindra att ett i 1–3 mom. avsett förfarande som strider mot bestämmelserna eller föreskrifterna eller är skadligt för hälsan fortgår eller upprepas, kan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården i ett ärende som avses i momenten i fråga och regionförvaltningsverket i ett ärende som avses i 1 och 3 mom. meddela ett temporärt förbud innan ärendet avgörs slutligt. Ett temporärt förbud träder i kraft genast och kan återkallas innan ärendet avgörs slutligt.
69 §
Rättelse
Tillsynsmyndigheten kan när den beslutar om ett förbud enligt 68 § eller när den meddelar ett temporärt förbud ålägga den som förbudet avser att inom utsatt tid och på angivet sätt rätta till sitt förfarande, om detta ska anses behövligt på grund av de uppenbara negativa effekter som det mot bestämmelserna stridande förfarandet har.
70 §
Vite och tvångsutförande
Tillsynsmyndigheten kan förena ett förbud eller föreläggande eller ett åläggande om rättelse som den meddelar med stöd av bestämmelserna i denna lag med vite eller med hot om att en åtgärd som inte vidtagits inom utsatt tid utförs på den försumliges bekostnad.
Marknadsdomstolen dömer ut vite som tillsynsmyndigheten har förelagt och fattar beslut om verkställighet av hot om tvångsutförande i ärenden som avses i 68 och 69 § på ansökan av den som har förelagt vitet eller hotet om tvångsutförande.
Bestämmelser om ändringssökande som avser vite och hot om tvångsutförande finns i 82 §. Bestämmelser i övrigt om vite och hot om tvångsutförande finns i viteslagen (FFS 1113/1990).
71 §
Påföljdsavgift
Tillståndsmyndigheten kan ålägga tillståndshavaren eller alkoholbolaget att betala en påföljdsavgift på minst 300 och högst 1 000 euro, om
1) bestämmelserna i 29–31 § eller tillståndsvillkor eller begränsningar som meddelats med stöd av 14 § har överträtts vid tillverkning,
2) bestämmelserna i 29 eller 30 § har överträtts vid import eller 29 § vid export,
3) villkoren för användningstillståndet har överträtts vid användning av sprit eller skattefria alkoholdrycker,
4) bestämmelserna i 30 eller 31 § eller tillståndsvillkor eller begränsningar som meddelats med stöd av 15 eller 16 § har överträtts i partihandel,
5) de skyldigheter som tillståndshavaren, alkoholbolaget eller den som bedriver detaljhandel enligt 47 och 48 § har enligt 5kap. eller 49 § har försummats i detaljhandel eller tillståndsvillkor eller begränsningar som meddelats med stöd av 17 § eller 22 § 3 mom. har överträtts i detaljhandel,
6) de skyldigheter som tillståndshavaren eller den som bedriver servering enligt 47 och 48 § har enligt 5kap., 49 § eller 57 § 2 mom. har försummats vid servering, tillståndsvillkor eller begränsningar som meddelats med stöd av 22 eller 47 § har överträtts vid servering eller det på serveringsstället eller i dess omedelbara närhet har förekommit ordningsproblem som beror på brister i planen för egenkontroll eller på att planen inte iakttagits,
7) skyldigheten enligt 11 § att anmäla ändringar, skyldigheten enligt 56 § att föra bok och hålla planen för egenkontroll uppdaterad eller skyldigheten enligt 62 § 4 mom. att lämna anmälningar och upplysningar har försummats trots uppmaningar.
Påföljdsavgiften ska betalas till staten, och vid bedömningen av dess storlek ska hänsyn tas till förfarandets art och skadlighet och hur ofta förfarandet upprepats. Avgiften kan påföras till ett mindre belopp än det anges i 1 mom. om det finns grundad anledning till detta med beaktande av dessa faktorer eller till förfarandet anknytande förmildrande omständigheter. Påföljdsavgift ska inte påföras om förfarandet ska anses vara ringa eller om det med tanke på förfarandets art, hur ofta förfarandet upprepats, förfarandets planmässighet, i vilken utsträckning planen för egenkontroll iakttagits och andra omständighet är oskäligt att påföra avgift. I sådana fall kan tillståndshavaren ges en anmärkning, om det finns anledning till det.
Påföljdsavgift får inte påföras en fysisk eller juridisk person, om denne misstänks för samma gärning i en förundersökning, en åtalsprövning eller ett sådant brottmål som behandlas i domstol eller har dömts för samma gärning genom en lagakraftvunnen dom. Om en påföljdsavgift påförts en fysisk eller juridisk person får samma person inte i domstol dömas till straff för samma gärning.
Påföljdsavgift får inte påföras om det har förflutit mer än sex månader sedan gärningen begicks. Bestämmelser om verkställighet av påföljdsavgifter finns i lagen om verkställighet av böter (FFS 672/2002). En påföljdsavgift preskriberas fem år efter den dag då avgiften påfördes.
72 §
Återkallelse av tillstånd
Tillståndsmyndigheten kan återkalla ett tillstånd eller godkännande enligt denna lag för viss tid eller permanent, om verksamhetsutövaren efter det att en anmärkning getts eller påföljdsavgift påförts fortsätter att bryta mot eller försumma sina skyldigheter enligt 71 § 1 mom. 1–6 punkten och förfarandet ska betraktas som väsentligt. När längden på tidsfristen bestäms ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den verksamhet är som återkallelsen grundar sig på och till omständigheterna kring verksamheten. Ett tillstånd eller godkännande kan återkallas permanent endast om förfarandet uppsåtligen fortsätter efter det att påföljdsavgift påförts eller tillståndet återkallats för viss tid och om förfarandet även som helhet betraktat är grovt.
Även om ingen anmärkning getts eller påföljdsavgift påförts kan tillståndet eller godkännandet återkallas för viss tid, om tillståndshavaren bryter mot sina väsentliga skyldigheter enligt denna lag på ett sätt som tyder på uppenbar likgiltighet för skyldigheterna enligt 56 §, eller permanent om verksamhetsutövaren bryter mot denna lag genom en gärning eller försummelse som orsakar allvarlig fara för människors hälsa och förfarandet som helhet betraktat är grovt.
Ett tillstånd eller godkännande ska återkallas, om tillståndshavaren begär det eller om förutsättningarna för tillståndet eller godkännandet inte föreligger på grund av att felaktiga uppgifter lämnats i ansökan eller på grund av att omständigheterna förändrats och om situationen inte har rättats till inom utsatt tid. Tillståndshavarens konkursbo har dock rätt att fortsätta verksamhet som kräver tillstånd i högst ett år från det att konkursen inleddes.
73 §
Påföljder för överträdelser i utrikestrafik och i alkoholbolagets detaljhandel
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården kan förkorta detaljhandels- och serveringstiderna i de trafikmedel eller på de försäljningsställen som avses i 47 och 48 § för högst tre månader, om det trots en anmärkning eller påföljdsavgift har förekommit i 71 § avsedda överträdelser i trafikmedlet eller på försäljningsstället.
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården kan förbjuda detaljhandel och servering i trafikmedlet eller på försäljningsstället för högst en månad, om det trots en anmärkning eller påföljdsavgift har sålts alkoholdrycker i strid med 37 § eller om de i 71 § 1 mom. 6 punkten avsedda ordningsproblemen beror på grov oaktsamhet eller uppsåt och förfarandet ska betraktas som väsentligt.
Regionförvaltningsverket kan förbjuda försäljning av alkoholdrycker i alkoholbolagets butik för högst en månad, om alkoholbolaget trots en anmärkning eller påföljdsavgift fortsätter att bryta mot eller försumma sina skyldigheter enligt 71 § 1 mom. 5 punkten. Regionförvaltningsverket kan också förbjuda alkoholbolaget att leverera alkoholdrycker till ett utlämningsställe som avses i 27 §, om de skyldigheter som anges i 27 § 3 mom. åsidosätts på utlämningsstället.
11 kap.
Avgifter
74 §
Avgifter som Tillstånds- och tillsynsverket för
social- och hälsovården tar ut
Bestämmelser om de avgifter som tas ut för prestationer som utförs av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992).
För att täcka kostnaderna för tillsynen enligt denna lag tar Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ut en årlig tillsynsavgift av
1) innehavare av tillverkningstillstånd enligt 14 § för tillsynen över tillverkning av alkoholdrycker och sprit (tillsynsavgift för tillverkning), dock inte om tillverkningen av alkoholdrycken eller spriten sker i undervisnings- eller forskningssyfte,
2) innehavare av ett tillverknings- eller partihandelstillstånd enligt 15 eller 16 § för tillsynen över partihandel med alkoholdrycker och sprit (tillsynsavgift för partihandel),
3) innehavare av användningstillstånd enligt 15 § för tillsynen över användning av sprit och skattefria alkoholdrycker (tillsynsavgift för användning),
4) dem som i enlighet med 47 och 48 § bedriver detaljhandel med och servering av alkoholdrycker (tillsynsavgift för försäljning i utrikestrafik).
Tillsynsavgifterna tas ut i enlighet med bilagan.
75 §
Avgifter som regionförvaltningsverket tar ut
Bestämmelser om de avgifter som tas ut för regionförvaltningsverkens prestationer finns i lagen om grunderna för avgifter till staten.
För att täcka kostnaderna för tillsynen enligt denna lag tar regionförvaltningsverket ut en årlig tillsynsavgift av
1) innehavare av serveringstillstånd enligt 18 § för tillsynen över servering (tillsynsavgift för servering),
2) innehavare av detaljhandelstillstånd enligt 17 § och av alkoholbolaget för tillsynen över detaljhandel (tillsynsavgift för detaljhandel).
Tillsynsavgifterna tas ut i enlighet med bilagan.
76 §
Indrivning av tillsynsavgifter samt ränta
De tillsynsavgifter som avses i 74 och 75 § är direkt utsökbara. Bestämmelser om indrivning av dem finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (FFS 706/2007).
Om en avgift inte betalas i tid ska det på avgiften betalas dröjsmålsränta enligt 4 § i räntelagen (FFS 633/1982). I stället för dröjsmålsränta kan verket ta ut en dröjsmålsavgift på fem euro, om beloppet av dröjsmålsräntan blir mindre än detta.
Om en avgift återbetalas på grund av rättelse eller överklagande, betalas på det återbetalade beloppet ränta enligt 32 § i lagen om skatteuppbörd (FFS 769/2016) från betalningsdagen till återbetalningsdagen.
L om skatteuppbörd FFS 769/2016 har upphävts genom L om skatteuppbörd FFS 11/2018, som gäller fr.o.m. 1.11.2019.
77 §
Rättelse av tillsynsavgift till den avgiftsskyldiges fördel
Om den avgiftsskyldige på grund av ett fel har påförts en för stor avgift ska avgiftsbeslutet rättas, såvida saken inte har avgjorts genom beslut med anledning av besvär. Rättelse till den avgiftsskyldiges fördel kan göras inom tre år från ingången av kalenderåret efter det år då avgiften påfördes.
78 §
Rättelse av tillsynsavgift till betalningsmottagarens fördel
Om den avgiftsskyldige, på grund av ett räknefel eller ett motsvarande misstag eller på grund av att saken till någon del inte har utretts, inte har påförts en föreskriven avgift eller en del av avgiften oberoende av den betalningsskyldige, ska avgiftsbeslutet rättas, såvida saken inte har avgjorts genom beslut med anledning av besvär. Rättelse till betalningsmottagarens fördel kan göras inom ett år från ingången av kalenderåret efter det år då avgiften påfördes eller borde ha påförts.
12 kap.
Ändringssökande
79 §
Begäran om beslut av alkoholbolaget
Om en anbudsgivare eller varuleverantör anser att alkoholbolaget vid införande av alkoholdrycker i detaljhandeln, avlägsnande av alkoholdrycker ur detaljhandeln eller prissättning av alkoholdrycker har förfarit i strid med 25 § 1 mom., får den begära ett motiverat beslut av alkoholbolaget. Begäran ska göras inom 30 dagar från det att anbudsgivaren eller varuleverantören fick kännedom om alkoholbolagets förfarande.
Alkoholbolaget ska behandla en begäran utan dröjsmål och meddela ett motiverat beslut i ärendet samt ge anvisningar för hur en begäran om omprövning enligt 80 § görs, om inte bolaget bedömer det som riktigt att rätta till sitt förfarande.
Alkoholbolagets beslut får delges med en elektronisk dataöverföringsmetod via de kontaktuppgifter som anbudsgivaren eller varuleverantören meddelat, om inte den som saken gäller har förbjudit det.
80 §
Begäran om omprövning av en tillsynsavgift eller ett beslut av alkoholbolaget
Omprövning av en sådan tillsynsavgift som avses i 74 och 75 § får begäras hos den myndighet som påfört avgiften. Begäran om omprövning i ett ärende som gäller påförande av avgift ska inlämnas inom tre år från ingången av kalenderåret efter det år då avgiften påfördes, dock senast 60 dagar efter delfående av beslutet.
Omprövning av ett sådant beslut av alkoholbolaget som avses i 79 § 1 mom. får begäras hos Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården på det sätt som anges i förvaltningslagen.
Ett beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning enligt 1 och 2 mom. får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996). Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.
Avgiften ska oberoende av om omprövning har begärts eller ändring sökts betalas inom utsatt tid. Ett beslut som gäller införande av alkoholdrycker i detaljhandeln, avlägsnande av alkoholdrycker ur detaljhandeln eller prissättningsgrunderna för detaljhandeln får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.
FörvaltningsprocessL FFS 586/1996 har upphävts genom L om rättegång i förvaltningsärenden FFS 808/2019.
81 §
Sökande av ändring i beslut av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket
Beslut av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården eller av regionförvaltningsverket får, om inte besvärsförbud gäller enligt 82 §, överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.
Beslut av förvaltningsdomstolen får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket kan beviljas besvärstillstånd bara med stöd av 13 § 2 mom. 1 punkten i förvaltningsprocesslagen.
Ett beslut av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården eller regionförvaltningsverket får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.
82 §
Att föra ett ärende som gäller marknadsföring till marknadsdomstolen
Beslut enligt 68 § om förbud eller temporärt förbud samt av tillsynsmyndigheten förelagda viten eller hot om tvångsutförande enligt 70 § får inte överklagas genom besvär.
Den som av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården eller regionförvaltningsverket har meddelats ett beslut enligt 68 § om förbud eller temporärt förbud eller som har förelagts vite eller hot om tvångsutförande enligt 70 § får genom ansökan inom 30 dagar från delfåendet av beslutet i fråga föra ärendet till marknadsdomstolen.
13 kap.
Särskilda bestämmelser
83 §
Innehav av alkoholhaltiga ämnen
Alkoholdrycker som inte är lagligen tillverkade eller importerade får inte innehas.
Den som är under 20 år får inte inneha starka alkoholdrycker. Den som är under 18 år får inte inneha svaga alkoholdrycker.
Sprit får innehas och transporteras endast av den som enligt denna lag har rätt att tillverka, importera, sälja eller använda sprit.
84 §
Förmedling och överlåtelse av alkoholdrycker
Alkoholdrycker får inte förmedlas eller överlåtas mot arvode. Alkoholdrycker får inte heller utan arvode förmedlas eller överlåtas till personer till vilka det enligt 37 § inte får säljas alkoholdrycker.
85 §
Förbud mot förtäring av alkoholdrycker
Om inte något annat föreskrivs i lag får alkoholdrycker inte förtäras
1) i förplägnadsrörelser och på andra ställen där allmänheten mot betalning får mat eller förfriskningar,
2) under offentliga tillställningar som avses i lagen om sammankomster.
Polisen får, om det krävs för att upprätthålla allmän ordning, förbjuda förtäring av alkoholdrycker på allmän plats.
På ställen eller under tillställningar som avses i 1 mom. får ägaren, arrangören eller en ordningsvakt inte tillåta förtäring av alkoholdrycker.
86 §
Fråntagande, omhändertagande och förstöring av alkoholhaltiga ämnen
En polisman har rätt att frånta en person alkoholhaltiga ämnen, om personen inte har rätt att inneha dem eller på grund av berusning gripits i det syfte som nämns i 2kap. 2 § 1 mom. i polislagen eller som skydd mot brott och störande beteende gripits i det syfte som nämns i 2kap. 10 § 2 mom. i den lagen. En polisman har också rätt att frånta en person alkoholdrycker som personen enligt denna lag annars har rätt att inneha, om personen i fråga förtär dem i strid med 85 § 1 mom. eller på allmän plats i strid med 85 § 2 mom.
Alkoholdrycker får inte ges tillbaka till en person som inte har rätt att inneha dem. En polisman får bevisligen förstöra ämnen i öppnade och oöppnade kärl om värdet av ämnena är obetydligt. På anteckning av omhändertagandet och förstöringen tillämpas 2kap. 14 § 3 mom. i polislagen. Andra alkoholhaltiga ämnen ska ges tillbaka till den berörda personen när denne inte längre är föremål för tagande i förvar eller någon annan åtgärd som riktar sig mot den personliga friheten, om inte något annat följer av denna eller någon annan lag. I övrigt iakttas bestämmelserna om omhändertagande av egendom och om hantering av omhändertagen egendom i 2kap. 15 § i polislagen.
Om någon har förtärt alkoholdrycker i strid med förbudet enligt 35 eller 36 § eller 85 § 1 mom., har rörelsens eller ställets ägare, någon som hör till personalen samt tillställningens arrangör rätt att frånta den som brutit mot förbudet alkoholdrycken med kärl och bevisligen förstöra den. Bestämmelser om en ordningsvakts rätt att frånta en person som brutit mot förbudet alkoholdrycken finns i 47 § i lagen om privata säkerhetstjänster.
Om det hos en person som ska tas in i fängelse eller på någon annan sluten anstalt eller som ska tas in eller som vårdas på en enhet för missbrukarvård påträffas alkoholdrycker eller något annat alkoholhaltigt ämne, får anstaltens personal frånta personen i fråga dryckerna eller ämnet och bevisligen förstöra dem.
En anhållningsberättigad tjänsteman får bevisligen förstöra eller låta förstöra sådana alkoholdrycker eller andra alkoholhaltiga ämnen med kärl eller emballage samt sådana råvaror och redskap och sådan utrustning som får tas i beslag om det finns skäl att anta att de kommer att förklaras förverkade och som inte har nämnvärt försäljnings- eller bruksvärde.
87 §
Undersökning och genomsökning
Om en person som inte har fyllt 18 år på sannolika skäl misstänks för innehav av alkoholdrycker enligt 90 § 6 mom. i denna lag och 17 § 3 mom. i lagen om ordningsbotsförseelser (FFS 986/2016), får en polisman för att söka efter en alkoholdryck som personen olagligt innehar undersöka de föremål som personen i fråga för med sig och utsidan av personens kläder, om detta är möjligt utan att inkräkta på den misstänktas personliga integritet på ett kränkande sätt. På protokollföring av undersökningen tillämpas 2kap. 14 § 3 mom. i polislagen. Vid undersökningsförfarandet ska i övrigt iakttas vad som föreskrivs om kroppsvisitation i 8kap. i tvångsmedelslagen (FFS 806/2011).
Om det finns sannolika skäl att misstänka att någon har gjort sig skyldig till ett lindrigt alkoholbrott enligt 50 a kap. 3 § i strafflagen (FFS 39/1889), får det företas allmän husrannsakan eller platsgenomsökning enligt 8kap. i tvångsmedelslagen i det fortskaffningsmedel som personen i fråga använder, i syfte att ta reda på om det finns olagliga alkoholdrycker eller olaglig sprit i fortskaffningsmedlet.
88 §
Okänd eller frånvarande ägare
Om egendom som kan förklaras förverkad har tagits i beslag men gärningsmannen eller ägaren är okänd eller saknar känd vistelseort i Finland, ska personen i fråga genom offentlig stämning kallas att inställa sig vid domstolen en bestämd dag som inte får sättas tidigare än den sjunde dagen från det att stämningen offentliggjordes. Stämningen ska hållas offentligt framlagd i domstolens kansli.
Om den beslagtagna egendomens ägare som instämts i laga ordning att svara i saken inte inställer sig och inte visar laga hinder, avgörs anspråket om egendomens förverkande trots utevaron.
89 §
Realisering av alkoholdrycker och sprit som har tillfallit staten
Alkoholdrycker och sprit som har utmätts eller förklarats förverkade eller på något annat sätt har tillfallit staten får realiseras endast genom försäljning till alkoholbolaget eller till en innehavare av partihandels-, serverings- eller detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker eller användningstillstånd för sprit.
Om det inte har betalats punktskatt för alkoholdrycker som sålts enligt 1 mom., ska köparen betala denna till staten utöver köpesumman.
90 §
Straffbestämmelser
Bestämmelser om straff för alkoholbrott finns i 50 a kap. 1–3 § i strafflagen.
Bestämmelser om straff för brott vid marknadsföring av alkoholdrycker finns i 30 kap. 1 a § i strafflagen.
Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt denna lag döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § i strafflagen, om inte gärningen utgör brott enligt 40 kap. 5 § i strafflagen eller strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag.
Den som uppsåtligen
1) på en plats som avses i 85 § 1 mom. i egenskap av ägare till stället, arrangör för tillställningen eller ordningsvakt tillåter förtäring av alkoholdrycker i strid med 85 § 3 mom.,
2) bjuder någon som inte har fyllt 18 år på alkoholdrycker eller sprit så att denne blir berusad och förfarandet med hänsyn till den minderårigas ålder, mognadsnivå och övriga omständigheter som helhet kan anses klandervärt, eller
3) marknadsför svaga alkoholdrycker i strid med 50 eller 51 §,
ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för alkoholförseelse dömas till böter.
För alkoholförseelse döms också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
1) bryter mot ett detaljhandels- eller serveringsförbud enligt 37 §, eller
2) i egenskap av innehavare av ett detaljhandelstillstånd eller serveringstillstånd eller en i 38 § avsedd ansvarig föreståndare eller annan person som har utsetts till uppgiften bryter mot en skyldighet som enligt 35 eller 36 § gäller övervakningen av ordningen på ett detaljhandelsställe eller serveringsställe.
Bestämmelser om straffet för införsel i strid med 33 §, innehav av alkoholdrycker i strid med 83 § 2 mom. och förtäring av alkoholdrycker på allmän plats i strid med 85 § 1 och 2 mom. och om ordningsbot som enda straff för dessa förseelser finns i 17 § lagen om ordningsbotsförseelser.
91 §
Skyldighet att höra tillstånds- och tillsynsverket
Åklagaren ska innan åtal väcks för en alkoholförseelse enligt 90 § 4 mom. 3 punkten ge Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården tillfälle att ge utlåtande, och domstolen ska vid behandlingen av ett sådant ärende ge verket tillfälle att bli hört.
14 kap.
Ikraftträdandebestämmelser
92 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2018.
Genom denna lag upphävs alkohollagen (FFS 1143/1994), nedan den gamla lagen. Om det någon annanstans i lagstiftningen hänvisas till den gamla lagen, ska denna lag efter det att den har trätt i kraft tillämpas i dess ställe.
93 §
Övergångsbestämmelse
De detaljhandelstillstånd som avses i 14 § 1 mom. i den gamla lagen gäller från och med den 1 januari 2018 detaljhandel med de alkoholdrycker som avses i 17 § 1 mom. i denna lag. När detaljhandelstillstånd enligt 14 § 2 mom. i den gamla lagen beviljas tillämpas från och med den dagen i fråga om tillverkare av hantverksöl enligt 3 § 1 mom. 15 punkten i denna lag förutsättningarna enligt 17 § 2 mom. i denna lag. Med avvikelse från 33 § 1 mom. i den gamla lagen får reklam, indirekt reklam och andra åtgärder för att främja försäljningen av starka alkoholdrycker förekomma i tryckta eller på datanätet utlagda prislistor för detaljhandeln eller för servering och i tillverkarens eller partihandlarens produktförteckningar på så sätt att alla tillgängliga alkoholdrycker presenteras för konsumenterna på ett enhetligt sätt. Den gamla lagens 33 a § tillämpas från den dagen inte på prisangivelse utanför ett serveringsställe.
Tillstånd och godkännanden som före ikraftträdandet av denna lag har beviljats med stöd av den gamla lagen eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den gamla lagen eller med stöd av 1 mom. förblir i kraft på så sätt att rättigheterna och skyldigheterna i anslutning till dem bestäms enligt denna lag. Alla tillstånd som beviljats för servering av alkoholdrycker berättigar från ikraftträdandet av denna lag till servering av alla alkoholdrycker. Om förutsättningar för beviljande av tillstånd inte föreligger enligt denna lag, ska tillståndsmyndigheten underrätta tillståndshavaren om saken inom ett år från ikraftträdandet av lagen. Ett tillstånd får återkallas, om förutsättningarna för beviljande av tillståndet inte uppfyllts inom sex månader från det att underrättelsen har tagits emot.
Den som vid ikraftträdandet av denna lag på det sätt som avses i 21 b § i den gamla lagen är behörig att vara ansvarig föreståndare för ett serveringsställe anses uppfylla de kompetenskrav enligt denna lag som gäller intyget över kunskaper om alkohollagen.
På ett sådant tillstånd att fortsätta serveringen till klockan 2.30 eller 3.30 som är giltigt vid ikraftträdandet av denna lag ska de bestämmelser som gällde vid tidpunkten för beviljandet av tillståndet tillämpas under tillståndets giltighetstid, om inte tillståndshavaren gör en anmälan om förlängd tid enligt 44 §.
Bestämmelserna i 2, 3 och 4 § i förordningen om alkoholdrycker och sprit (FFS 1344/1994), som utfärdats med stöd av den gamla lagen, förblir i kraft. Social- och hälsovårdsministeriets beslut om denatureringsämnen som används vid tillverkningen av lindrigt denaturerad etanol (FFS 892/1995) och social- och hälsovårdsministeriets beslut om denatureringsämnen som används vid tillverkningen av kraftigt denaturerad etanol (FFS 893/1995) förblir i kraft i högst ett år från och med ikraftträdandet av denna lag.
RP 100/2017, ShUB 24/2017, StoUB 1/2017, RSv 186/2017, Har anmälts i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535
Ikraftträdelsestadganden:
10.8.2018/673:
Denna lag träder i kraft den 15 augusti 2018.
RP 49/2018, EkUB 11/2018, RSv 70/2018, Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/943/EU (32016L0943); EUVL L 157, 15.6.2016, s. 1
Bilaga
Tillsynsavgifter som avses i 74 och 75 § i alkohollagen
1. Tillsynsavgift för tillverkning
Tillsynsavgiftsperioden är 1.9-31.8. Tillsynsavgiften för tillverkning består av en fast grundavgift och av en tilläggsavgift som är beroende av verksamhetens omfattning, som följer:
Grundavgiften per tillståndshavare är 390 euro. Om tillståndshavaren har flera än ett tillverkningsställe, tas det för varje ytterligare tillverkningsställe ut 190 euro i grundavgift. Grundavgiften tas ut också hos de tillståndshavare som har ett giltigt tillstånd under respektive avgiftsperiod.
Den tilläggsavgift som beror på verksamhetens omfattning uppgår till 2,80 euro/tillverkad 1 000 liter hundraprocentig alkohol. Maximiavgiften per tillståndshavare är emellertid 18 000 euro. Grundavgiften tas inte ut för det första verksamhetsår för vilket tillståndshavaren debiteras (1.9–31.8), utan avgiften tas då ut uteslutande på basis av de faktiska tillverkningsuppgifterna. Om tillsynsavgiften understiger 10 euro tas den dock inte ut.
2. Tillsynsavgift för partihandel
Tillsynsavgiftsperioden är 1.9–31.8. Tillsynsavgiften för partihandel består av en fast grundavgift och av en tilläggsavgift som är beroende av verksamhetens omfattning, som följer:
Grundavgiften per tillståndshavare är 250 euro. Om tillståndshavaren har flera än en lagringsplats, tas det för varje ytterligare lagringsplats ut en tillsynsavgift på 95 euro. Grundavgiften tas ut också hos de tillståndshavare som har ett giltigt tillstånd under respektive avgiftsperiod.
Beroende på verksamhetens omfattning tas det under avgiftsperioden ut en tilläggsavgift som beräknas på basis av det antal datarader gällande partihandelsleveranserna som månatligen har rapporterats till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården. En datarad utgörs av en sådan rad med produktdata som hänförs till en viss kund och som definieras i verkets anvisningar om rapportering av leveransdata om partihandeln. Tillsynsavgiften är 0,95 euro/10 datarader. Om tillståndshavaren inom utsatt tid sänder in de för tillsynen behövliga uppgifterna i filformat, på ett sätt som verket har godkänt, sänks dessa avgifter med 15 procent. Som tillsynsavgift tas det emellertid minst ut en avgift som motsvarar den gällande grundavgiften. Maximiavgiften per tillståndshavare är emellertid 26 500 euro.
Grundavgiften tas inte ut för det första verksamhetsår för vilket tillståndshavaren debiteras (1.9-31.8), utan avgiften tas då ut uteslutande på basis av de faktiska leveransuppgifterna. Om tillsynsavgiften understiger 10 euro tas den dock inte ut. Hos den som har ett tidsmässigt begränsat partihandelstillstånd för högst en månad tas det inte ut någon årlig tillsynsavgift.
3. Tillsynsavgift för användning av sprit och obeskattade alkoholdrycker
Tillsynsavgiftsperioden är 1.9–31.8. Tillsynsavgiften för användning bestäms utifrån den mängd sprit och alkoholdrycker som tillståndshavaren köpt och importerat för eget bruk, som följer:
– sprit 19 cent/liter
– alkoholdrycker 9 cent/liter
Den på dessa grunder fastställda tillsynsavgiften avrundas nedåt till närmaste tiotal euro.
Hos innehavare av användningstillstånd tas det dock ut minst 200 euro och högst 1 900 euro per verksamhetsställe. När sprit används i undervisningssyfte är den lägsta tillsynsavgiften per verksamhetsställe dock 28 euro.
4. Tillsynsavgift för försäljning i utrikestrafik
Den årliga tillsynsavgiften per verksamhetsställe är 420 euro. För en ny anmälan tas ingen tillsynsavgift ut under det första kalenderåret.
5. Tillsynsavgift för servering
Hos innehavare av serveringstillstånd som gäller tills vidare tar regionförvaltningsverket ut en årlig tillsynsavgift per verksamhetsställe. Tillsynsavgiften bestäms på basis av hundraprocentig alkohol utifrån de beräknade inköpen under föregående kalenderår eller de uppskattade inköpen under en ettårig beräkningsperiod, som följer:
Serveringsmängd per år Tillsynsavgift
Mindre än 100 liter 105 euro
Minst 100 liter men mindre än 2 000 liter 210 euro
Minst 2 000 liter men mindre än 10 000 liter 420 euro
10 000 liter eller mer 790 euro
Den särskilda årsavgiften för tillsyn som gäller förlängd serveringstid är 760 euro, om serveringen under mer än 180 dagar per år förlängs till klockan fyra, och i annat fall 380 euro.
6. Tillsynsavgift för detaljhandel
Årsavgiften för tillsyn över detaljhandeln är 200 euro för varje försäljningsställe.
Den årliga tillsynsavgift som tas ut hos alkoholbolaget är 380 euro för varje butik.
7. Uttagande av tillsynsavgifter
De tillsynsavgifter som nämns i punkterna 1–3 debiteras i efterskott senast 30.11, på så sätt att den mängdbaserade redovisningsperioden är 1.9–31.8. Hos en tillståndshavare vars verksamhet har upphört senast 31.3 tas ingen tillsynsavgift ut, om tillståndshavaren inom utsatt tid har gjort en skriftlig anmälan om saken. De tillsynsavgifter som avses i punkt 4 debiteras kalenderårsvis i förskott, dock senast 31.3. Hos en tillståndshavare vars verksamhet har upphört senast 31.3 tas ingen tillsynsavgift ut för kalenderåret i fråga, om tillståndshavaren inom utsatt tid har gjort en skriftlig anmälan om saken.
Hos nya innehavare av detaljhandelstillstånd eller serveringstillstånd eller för en ny anmälan om förlängd serveringstid tas det inte ut någon tillsynsavgift under det första kalenderåret. Tillsynsavgifterna för detaljhandel, servering och förlängd serveringstid debiteras per kalenderår senast 30.4, om tillståndshavaren har ett giltigt tillstånd 1.4.
Bilaga 2 – utkast till ändring av LF om inkvarterings- och trakteringsverksamhet
L A N D S K A P S F Ö R O R D N I N G
om ändring av landskapsförordningen om inkvarterings- och trakteringsverksamhet
Med stöd av 10 § landskapslagen (1996:47) näring föreskrivs som följer:
1 §
Upphävande
Genom denna landskapsförordning upphävs 7 § och 9 § 1 mom. landskapsförordningen (1996:49) om inkvarterings- och trakteringsverksamhet, varav 7 § sådan den lyder i landskapsförordningen (2007/143) om ändring av landskapsförordningen om inkvarterings- och trakteringsverksamhet.
2 §
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den
Bilaga 3 – utkast till ändring av LF om alkohol
L A N D S K A P S F Ö R O R D N I N G
om ändring av landskapsförordningen tillämpning på Åland av riksförfattningar om alkohol
Med stöd av 3 och 15 §§ landskapslagen (0000:00) om tillämpning på Åland av alkohollagen
ändras 1 och 2a-2c §§ landskapsförordningen (2013:59) om tillämpning på Åland av riksförfattningar om alkohol, sådana de lyder i landskapsförordningen 2020/40, samt
fogas till förordningen nya 4 och 5 §§ som följer:
1 §
Syfte och tillämpningsområde
I syfte att genom styrning av alkoholkonsumtionen förebygga de samhälleliga, sociala och medicinska skadeverkningarna av alkoholdrycker ska inom landskapets behörighet till den del de innehåller bestämmelser om tillstånd till servering av alkoholdrycker och med de avvikelser som följer av denna förordning i landskapet tillämpas
1) social- och hälsovårdsministeriets förordning om tillsynen över alkohollagen (FFS 158/2018) samt
2) statsrådets förordning om verkställigheten av alkohollagen (FFS 151/2018).
De i 1 mom. avsedda bestämmelserna ska tillämpas på Åland sådana de lyder när denna förordning träder i kraft. Sker därefter ändringar i bestämmelserna ska ändringarna tillämpas i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket. Ändringar av bestämmelser beträffande vilka i denna förordning föreskrivits avvikelser ska dock inte tillämpas på Åland.
2a §
Utbildningar som uppfyller kravet på kunskaper om alkohollagstiftningen
Med avvikelse från bestämmelserna i 6-8 §§ social- och hälsovårdsministeriets förordning om tillsynen över alkohollagen gäller för uppfyllande av kravet på kunskaper om alkohollagstiftningen bestämmelserna i denna paragraf.
Om en skola som avses 17 § landskapslagen (0000:00) om tillämpning av riksförfattningar om alkohol ordnar ett prov som bedömer kunskaper om alkohollagen så ska frågorna åtminstone behandla de bestämmelser i landskapslagen (0000:00) om tillämpning på Åland av alkohollagen som rör åtminstone
1) serveringsförbud,
2) den övervakning och upprätthållandet av ordning som personalen ansvarar för,
3) serveringsområdet och
4) serveringstiderna.
Ett prov ska anses vara godkänt om den som avlägger provet får minst 80 procent av det maximala antalet poäng.
Med avvikelse från 7 § social- och hälsovårdsministeriets förordning om tillsynen över alkohollagen (FFS 158/2018) anses följande utbildningar uppfylla ett avläggande av provet för kunskaper om alkohollagstiftningen, om examen omfattar kunnande i de ämnesområden som behandlas i provet:
1) Gymnasieexamen med yrkesinriktning inom restaurangbranschen eller annat lämpligt område som avses i 26 § landskapslagen (2011:13) om gymnasieutbildning.
2) Yrkeshögskoleexamen inom turism- och kosthållsbranschen enligt 58 § 1 mom. rikets alkohollag (FFS 1102/2017) eller högskoleexamen inom annat lämpligt område.
Ett intyg över kunskaper om bestämmelserna om servering av alkoholdrycker som har utfärdats av en skola enligt 58 § 1 mom. eller 57 § 2 mom. rikets alkohollag ska anses uppfylla de krav på ett intyg som avses i 16 och 17 §§ landskapslagen om tillämpning av riksförfattningar om alkohol.
2b §
Innehållet i ansökan om serveringstillstånd
och godkännande av serveringsområde
Med avvikelse från 8 § 1 mom. statsrådets förordning om verkställigheten av alkohollagen ska till en ansökan om serveringstillstånd dessutom fogas serveringsställets alkohol- och drogpolicy som avses i 6 § landskapslagen om tillämpning av riksförfattningar om alkohol, om en sådan krävs för tillståndet.
Med avvikelse från 12 § statsrådets förordning om verkställigheten av alkohollagen ska till en anmälan om tillställning dessutom fogas ett avtal eller en utredning över vem som ansvarar för övervakningen av serveringsområdet.
I 9 § landskapslagen om tillämpning av riksförfattningar om alkohol finns bestämmelser om sådana villkor och begränsningar som avser serveringstillstånd för vilka tillståndsmyndigheten kan kräva behövliga tilläggsutredningar, utöver de som avses i 8 § 2 mom. och 10 § 2 mom. statsrådets förordning om verkställigheten av alkohollagen.
2c §
Serveringstider
Servering av alkoholdrycker är tillåten mellan klockan 9 och 1.30. Serveringen får dock fortsätta till klockan 3 natten mot nyårsdagen, första maj och midsommardagen.
Servering som avses i 1 mom. kan efter klockan 1.30 förlängas till längst klockan 3.30. En anmälan om förlängd serveringstid ska lämnas till tillståndsmyndigheten minst fyra veckor innan den förlängda serveringstiden är planerad att införas.
Servering av alkoholdrycker får under den tid som avses i 2 mom. fortsätta utomhus medan serveringen får inledas tidigast klockan 7, om tillståndsmyndigheten har beviljat tillstånd för detta (tillstånd till förlängd tid). Tillstånd får inte beviljas för servering av alkoholdrycker på ett utomhusområde om serveringen kan leda till en sanitär olägenhet i boendemiljön. Tillstånd att påbörja servering av alkoholdrycker tidigast klockan 7 får beviljas bara för frukostserveringen i tillståndshavarens inkvarteringsverksamhet.
Förtäring av serverade alkoholdrycker är tillåten i en timme efter det att serveringstiden gått ut.
Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas inte på alkoholdrycker som innehåller högst 2,8 volymprocent etylalkohol.
4 §
Alkohol- och drogpolicy
Tillståndshavaren ansvarar för att en alkohol- och drogpolicy, enligt 6 § landskapslagen om tillämpning av riksförfattningar om alkohol, upprättats och fortlöpande upprätthålls. Tillståndshavaren kan överföra detta ansvar till den ansvariga föreståndaren eller till en annan person som tillståndshavaren har utsett för uppgiften. Policyn ska upprättas och upprätthållas i samverkan med serveringsställets medarbetare. Av en alkohol- och drogpolicy ska åtminstone framgå
1) serveringsställets namn,
2) serveringsställets adress,
3) tillståndshavarens namn och kontaktuppgifter,
4) ansvarig föreståndares namn och kontaktuppgifter,
5) datum för alkohol- och drogpolicyns upprättande och uppdatering,
6) alkohol- och drogpolicyns mål och syfte,
7) vilka regler som gäller för bruk av alkohol eller droger under arbetstid, vid representation eller på personaltillställningar vid vilka deltagande är frivilligt,
8) en plan för hur tillståndshavaren eller en annan ansvarsperson bemöter en medarbetare som visar tecken på alkohol- eller drogproblem, och utreder behov av stödåtgärder samt
9) hur en anställd ska gå tillväga om en medarbetare visar tecken på alkohol- eller drogproblem.
En alkohol- och drogpolicy kan dessutom innehålla exempelvis
1) en beskrivning av samarbetet med företagshälsovården vid ett uppmärksammat alkohol- och drogproblem hos en medarbetare,
2) namn på medarbetare som har åtagit sig att vara stödpersoner och deras ansvarsområden,
3) strukturer för att i arbetsgemenskapen stötta medarbetarens rehabilitering.
5 §
Egenkontroll
Utöver vad som avses i 1, 3 och 4 §§ social- och hälsovårdsministeriets förordning om tillsynen över alkohollagen ska en plan för egenkontroll omfatta
1) hur tillståndshavaren säkerställer att personalen har tillgång till aktuell kunskap om metoder om hantering av de risker som beskrivs i 56 § rikets alkohollag samt
2) hur verksamheten ordnas vid frånvaro av en ansvarig föreståndare eller annan person som har utsetts för uppgiften enligt 10 § 1 eller 2 mom. landskapslagen om tillämpning av riksförfattningar om alkohol.
Denna förordning träder i kraft den
Bilaga till förslaget till LF om ändring av LF om alkohol
I denna bilaga återges följande riksförordningar sådana de lyder den 1 mars 2021:
1. Social- och hälsovårdsministeriets förordning om tillsynen över alkohollagen (FFS 158/2018).
2. Statsrådets förordning om verkställigheten av alkohollagen (FFS 151/2018).
1.
Social- och hälsovårdsministeriets förordning
om tillsynen över alkohollagen
(FFS 158/2018)
I enlighet med social- och hälsovårdsministeriets beslut föreskrivs med stöd av 56 § 4 mom., 58 § 3 mom. och 62 § 4 mom. i alkohollagen (FFS 1102/2017):
1 §
Allmänna bestämmelser om planen för egenkontroll
En plan för egenkontroll enligt 56 § i alkohollagen ska innehålla
1) uppgifterna för tillståndshavaren och för det verksamhetsställe som planen för egenkontroll gäller,
2) en anteckning om vid vilket datum planen har utarbetats och om godkännandet av tillståndshavaren,
3) uppgifter om de personer som tillståndshavaren har utsett och som ansvarar för anmälan om förändringar enligt 11 § i alkohollagen, hantering av och inlämnande till tillståndsmyndigheten av anmälningar och upplysningar enligt 62 § 4 mom. i alkohollagen samt för det allmänna genomförandet och iakttagandet av planen för egenkontroll,
4) en utredning om hur personalens kompetens enligt 57 § i alkohollagen säkerställs och om hur bokföringen av utbildning och kompetens är ordnad,
5) en utredning om hur tillståndshavaren och den person som ansvarar för genomförandet av planen för egenkontroll övervakar iakttagandet av planen för egenkontroll och de bestämmelser som gäller personalen.
Tillståndshavaren ska också presentera en plan över åtgärder som ska vidtas i kritiska situationer samt med anledning av myndigheternas synpunkter, en plan för årlig utvärdering av genomförandet av planen för egenkontroll samt en plan för att hålla planen uppdaterad. Om planen för egenkontroll ändras ska tidpunkten för ändringen kunna utredas i efterhand.
Planen för egenkontroll samt det tillstånd eller godkännande som gäller verksamhetsstället och som avses i alkohollagen ska hållas tillgängliga för personalen och tillsynsmyndigheterna.
2 §
Planen för egenkontroll för tillverkning av och partihandel med alkoholdrycker och sprit
En plan för egenkontroll för tillverkning av och partihandel med alkoholdrycker och sprit ska innehålla
1) en beskrivning av lagringen av och lagerlokalerna för alkoholdryckerna och spriten samt en beskrivning av övervakningen,
2) en beskrivning av iakttagandet av skyldigheterna i anslutning till tillverkningen och försäljningen,
3) en beskrivning av förfaringssätten vid hantering av uppgifter, lämnande av anmälan samt rättelse av felaktiga uppgifter i fråga om uppgifter enligt 62 § 4 mom. i alkohollagen.
I en plan för egenkontroll som gäller denaturering av sprit ska presenteras en utredning om genomförandet av denatureringen för att verkställa förbudet mot förtäringssyfte enligt 52 § i alkohollagen samt uppgifter om de denatureringsämnen som används och mängderna av dem.
Vad som i 1 och 2 mom. bestäms om tillverkning av sprit och alkoholdrycker och om egenkontroll i fråga om partihandel tillämpas också på egenkontroll i fråga om import av sprit.
3 §
Allmänt innehåll i planen för egenkontroll för servering av alkoholdrycker
En plan för egenkontroll för servering av alkoholdrycker ska innehålla
1) en beskrivning av lagringen av och lagerlokalerna för alkoholdryckerna,
2) en beskrivning av verksamhetsidén för serveringsstället och vid behov en beskrivning av prioriteringarna och riskerna i den övervakning som gäller serveringsställets läge,
3) beskrivning av de uppgifter som tillståndshavaren har beslutat att den ansvariga föreståndaren eller andra för uppgiften utsedda personen ska utföra samt en plan angående personalens storlek och uppgifter när det gäller tillsynen av efterlevnaden av förbuden och skyldigheterna enligt 35–38 § i alkohollagen samt en plan för övervakningen av ordningen på serveringsstället under serveringstiden,
4) en beskrivning av ordnandet av detaljhandelsverksamheten samt av försäljningsarrangemangen, om det vid serveringsstället bedrivs detaljhandel med alkoholdrycker.
4 §
Särskilt innehåll i planen för egenkontroll för servering av alkoholdrycker
En plan för egenkontroll för servering av alkoholdrycker ska dessutom innehålla
1) uppgifter om det av tillståndshavaren fastställda maximala kreditbeloppet samt om övervaknings- och verksamhetssätten i fråga om kreditförsäljningen, om alkoholdrycker säljs på kredit till kunderna på något annat sätt än genom allmänt använda kortbetalningstjänster eller betalningsapplikationer som tillhandahålls av kreditinstitut eller i samband med programtjänster eller i anslutning till inkvarteringsrum,
2) uppgifter om den av tillståndshavaren fastställda maximala portion som får säljas åt gången per kund, om den tillåtna portionen är större än fyra basportionen enligt 41 § 3 mom. i alkohollagen,
3) en beskrivning av uppföljningen av antalet kunder enligt 45 § 1 mom. i alkohollagen, av genomförandet av ordningsövervakningen samt av de uppgifter som har ålagts ordningsvakterna, om serveringen förlängs på förlängd tid.
5 §
Planen för egenkontroll för detaljhandel med alkoholdrycker
En plan för egenkontroll för detaljhandel med alkoholdrycker ska innehålla
1) en beskrivning av lagringen av och lagerlokalerna för alkoholdryckerna,
2) en beskrivning av verksamhetsidén för detaljhandeln och vid behov en beskrivning av prioriteringarna och riskerna i den övervakning som gäller detaljhandelsverksamheten och försäljningsställets läge,
3) en beskrivning av hur alkoholdryckerna är placerade på detaljhandelsstället, om inte alkoholdryckerna genomgående placeras på sådana hyllor eller i sådana avdelningar i butiken som är avsedda för alkoholdrycker,
4) en beskrivning av ordnandet av detaljhandelsverksamheten samt av kassa- och försäljningsarrangemangen,
5) en beskrivning av de uppgifter som tillståndshavaren har beslutat att den ansvariga föreståndaren eller andra för uppgiften utsedda personen ska utföra samt en plan angående personalens storlek och uppgifter när det gäller tillsynen på serveringsstället av efterlevnaden av förbuden och skyldigheterna enligt 35, 37 och 38 § i alkohollagen,
6) en beskrivning av rutinerna i anslutning till iakttagandet av försäljningstiderna,
7) en beskrivning av försäljningsarrangemangen i fråga om alkoholpreparaten enligt 55 § 2 mom. i alkohollagen samt en beskrivning av var i butiken preparaten är placerade.
6 §
Innehållet i och bedömning av prov som bedömer kunskaper om alkohollagen
En läroanstalt som avses i 58 § 1 mom. i alkohollagen ordnar ett prov som bedömer kunskaper om alkohollagen och som ska innehålla sammanlagt minst 30 frågor. Frågorna ska åtminstone behandla de bestämmelser i alkohollagen som gäller serveringsförbud, den övervakning och upprätthållandet av ordning som personalen ansvarar för, serveringsområdet och serveringstiderna.
Provet anses vara godkänt om den som avlägger provet får minst 80 procent av det maximala antalet poäng.
7 §
Utbildningar och examina som motsvarar provet
Grundexamen och yrkes- och specialyrkesexamen inom kosthållsbranschen samt yrkeshögskoleexamen inom turism- och kosthållsbranschen enligt 58 § 1 mom. i alkohollagen anses motsvara avläggande av provet enligt 6 § i denna förordning, om examen omfattar kunnande i de ämnesområden som behandlas i provet.
En läroanstalt enligt 1 mom. får utfärda ett intyg över kunskaper om alkohollagen till en person som avlagt examen.
8 §
Godkännande av intyg som beviljats i landskapet Åland
Ett intyg över kunskaper om bestämmelserna om servering av alkoholdrycker som har utfärdats av en läroanstalt som ger utbildning inom landskapet Åland godkänns som ett sådant intyg som avses i 57 § 2 mom. och 58 § 1 mom. i alkohollagen.
9 §
Lämnande av anmälningar och upplysningar till tillsynsmyndigheterna
Den som tillverkar, bedriver partihandel med och importerar alkoholdrycker ska till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården lämna
1) en grundanmälan om den tillverkade eller importerade alkoholdrycken innan den släpps ut på marknaden,
2) en månatlig rapport om de alkoholdrycker som sålts via partihandel,
3) en månatlig rapport om de alkoholdrycker som importerats, om det är fråga om import som bedrivs av innehavaren av ett detaljhandelstillstånd,
4) en rapport tre gånger om året om de tillverkade alkoholdryckerna.
Den som tillverkar, säljer och importerar sprit ska till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården lämna
1) en grundanmälan om den tillverkade eller importerade produkten innan den släpps ut på marknaden,
2) en månatlig rapport om de produkter som sålts,
3) en årlig anmälan per denatureringsämne och per köpare om sin försäljning av sådan lindrigt denaturerad sprit som avses i 53 § 2 mom. i alkohollagen.
Innehavaren av detaljhandelstillstånd ska årligen till tillståndsmyndigheten anmäla värdet av sin försäljning av alkoholdrycker och av livsmedel. Innehavaren av serveringstillstånd för alkoholdrycker ska två gånger om året till tillståndsmyndigheten anmäla sin personals storlek och värdet av sin servering av alkoholdrycker samt volymen och värdet av sin detaljhandelsförsäljning av alkoholdrycker, om det på serveringsstället bedrivs detaljhandel med alkoholdrycker. Innehavaren av serveringstillstånd ska dessutom två gånger om året på det sätt som avses i 46 § 2 mom. i alkohollagen till tillståndsmyndigheten anmäla volymen och värdet av de alkoholdrycker som anskaffats.
10 §
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2018.
Helsingfors den 27 februari 2018
Familje- och omsorgsminister Annika Saarikko
Regeringsråd Ismo Tuominen
2.
Statsrådets förordning
om verkställigheten av alkohollagen
(FFS 151/2018)
I enlighet med statsrådets beslut föreskrivs med stöd av alkohollagen (FFS 1102/2017):
1 §
Tillståndsansökans allmänna innehåll
En tillståndsansökan enligt 8 § i alkohollagen (FFS 1102/2017) ska innehålla
1) sökandens företags- och organisationsnummer eller sökandens personbeteckning eller uppgift om födelsetid samt sökandens kontaktinformation,
2) uppgift om den beräknade tidpunkten för inledande av verksamheten eller uppgift om under vilken tid tidsbunden verksamhet kommer att bedrivas,
3) en i 56 § 2 mom. i alkohollagen avsedd plan för egenkontroll, om en sådan krävs för tillståndet eller godkännandet.
Om sökanden är en juridisk person ska tillståndsansökan dessutom innehålla
1) bolagsordning eller bolagsavtal eller, i fråga om föreningar, andelslag och stiftelser, stadgarna,
2) namn, personbeteckning och hemkommun för majoritetsaktieägarna, dem som hör till förvaltningsorganen, verkställande direktören, öppna bolags bolagsmän och kommanditbolags ansvariga bolagsmän, samt uppgift om vid vilken tidpunkt majoritetsaktieägarna blev aktieägare,
3) sökandens aktieägar- eller medlemsförteckning.
De uppgifter som avses i 2 mom. behöver inte lämnas i ansökan om sökanden har ett sådant tillstånd som avses i alkohollagen och uppgifterna har lämnats till tillståndsmyndigheten högst två år före inlämnandet av ansökan.
2 §
Innehållet i ansökan om tillverkningstillstånd för alkoholdrycker och sprit
En tillståndsansökan enligt 14 § i alkohollagen ska innehålla
1) tillverkningsställets läges- och kontaktuppgifter samt en planritning över tillverkningsstället av vilken det framgår hur tillverkningsanordningarna är placerade,
2) en beskrivning av tillverkningen och en utredning om de produkter som tillverkas, övervakningen av tillverkningsstället och tillverkningsmetoderna,
3) en utredning om sökandens kunnande och förmåga att sörja för produktsäkerheten och säkerställandet av kvaliteten i fråga om de produkter som tillverkats,
4) utredning om att sökanden har blivit godkänd att hålla ett i 22 § i punktskattelagen (FFS 182/2010) avsett skatteupplag.
Om ansökan dock gäller tillverkning enbart i undervisnings- och forskningssyfte räcker det med att ansökan innehåller en undervisnings- eller forskningsplan till de delar planen gäller tillverkning av alkohol samt en beskrivning av i vilket syfte och i hur stora volymer alkoholdryckerna och spriten tillverkas samt av alkoholdryckernas och spritens användning för analyser och kvalitetskontroller.
Tillståndsmyndigheten kan av sökanden kräva de tilläggsutredningar som behövs för att bedöma behovet av produkt- och kvalitetskontroller i fråga om alkoholdrycker eller sprit samt för att bedöma behovet av sådana begränsningar som avses i 14 § 4 mom. i alkohollagen.
3 §
Innehållet i ansökan om import- och partihandelstillstånd för sprit
En ansökan om import- och partihandelstillstånd för sprit enligt 15 § 1 mom. i alkohollagen ska innehålla
1) lagrets läges- och kontaktuppgifter,
2) en beskrivning av den planerade import- och handelsverksamheten,
3) en utredning om övervakningen av lagringsplatsen för sprit och en planritning över lagret,
4) utredning om att sökanden har blivit godkänd att hålla ett skatteupplag enligt 22 § i punktskattelagen, eller godkänd som registrerad mottagare enligt 52 § eller som tillfälligt registrerad mottagare enligt 53 § i samma lag.
Tillståndsmyndigheten kan av sökanden kräva behövliga tilläggsutredningar för att bedöma lagerlokalernas lämplighet och övervakningen av dem.
4 §
Innehållet i ansökan om användningstillstånd för sprit och skattefria alkoholdrycker
En ansökan om användningstillstånd för sprit och skattefria alkoholdrycker enligt 15 § 2 mom. i alkohollagen ska innehålla
1) läges- och kontaktuppgifter för platsen där spriten och alkoholdryckerna används och för platsen där de lagras,
2) uppgift om produktgrupp, användningsändamål och årsbehov i fråga om de alkoholdrycker eller den sprit som avses i ansökan.
Tillståndsmyndigheten kan av sökanden kräva behövliga tilläggsutredningar för att bedöma spritens eller alkoholdryckens användningsändamål.
5 §
Innehållet i ansökan om partihandelstillstånd för alkoholdrycker
En ansökan om ett i 16 § i alkohollagen avsett partihandelstillstånd för alkoholdrycker ska innehålla
1) lagrets läges- och kontaktuppgifter,
2) en beskrivning av den planerade partihandelsverksamheten, produktutbudet och verksamhetens omfattning,
3) en utredning om lagringen av produkterna, besittningen av lagret, organiseringen av övervakningen av lagret samt en planritning över lagret.
Tillståndsmyndigheten kan av sökanden kräva behövliga tilläggsutredningar för att bedöma lagerlokalernas lämplighet och övervakningen av dem samt behovet av tillståndsvillkor enligt 16 § 3 mom. i alkohollagen.
6 §
Innehållet i ansökan om detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker
En ansökan om detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker enligt 17 § 1 mom. i alkohollagen ska innehålla
1) detaljhandelsställets läges- och kontaktuppgifter,
2) en beskrivning av det planerade livsmedelsutbudet och en bedömning av en hur stor andel av näringsverksamheten som utgörs av försäljning av livsmedel och alkoholdrycker, eller uppgift om ansökan om tillstånd i samband med serveringstillstånd,
3) en beskrivning av kassa- och försäljningsarrangemangen i detaljhandeln med alkoholdrycker,
4) i fråga om butiksbilar och butiksbåtar uppgift om stationeringsort samt en beskrivning av och en kartskiss över den planerade rutten med tidtabell där det anges när och var butiksbilen eller butiksbåten stannar.
En ansökan om detaljhandelstillstånd för gårdsvin och hantverksöl enligt 17 § 2 mom. i alkohollagen ska innehålla
1) detaljhandels och tillverkningsställets läges- och kontaktuppgifter,
2) en utredning om sådana ägar- och beslutsarrangemang samt samarbetsavtal och andra avtal med andra tillverkare av alkoholdrycker som sökanden har kännedom om,
3) en utredning om sådana licensavtal som sökanden har kännedom om,
4) en utredning om produktionsvolymerna för alkoholdrycker som producerats på tillverkningsstället för gårdsvin eller i bryggeriet under det föregående kalenderåret samt en bedömning av produktionsvolymerna för alkoholdrycker som produceras på tillverkningsstället för gårdsvin eller i bryggeriet innevarande år och därpå följande år,
5) en beskrivning av kassa- och försäljningsarrangemangen i detaljhandeln med alkoholdrycker.
Tillståndsmyndigheten kan av sökanden kräva behövliga tilläggsutredningar för att bedöma om de i 17 § i alkohollagen föreskrivna förutsättningarna för beviljande av detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker uppfylls samt om i den paragrafen avsedda tillståndsvillkor som gäller kassa- och försäljningsarrangemang och i 22 § 3 mom. avsedda begränsningar behövs.
7 §
Innehållet i alkoholbolagets ansökningar
En ansökan som avses i 26 § 1 mom. och 28 § 1 mom. i alkohollagen ska innehålla
1) detaljhandelsställets läges- och kontaktuppgifter,
2) en beskrivning av kassa- och försäljningsarrangemangen i detaljhandeln med alkoholdrycker,
3) i fråga om butiksbilar och butiksbåtar kontaktuppgifterna för stationeringsorten samt en beskrivning av och en kartskiss över den planerade rutten med tidtabell där det anges när och var butiksbilen eller butiksbåten stannar.
Om alkoholbolaget ansöker om ett i 17 § 1 mom. avsett detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker ska ansökan innehålla de uppgifter som avses i 1 mom.
En ansökan om tillstånd att inrätta ett utlämningsställe enligt 27 § 2 mom. i alkohollagen ska innehålla
1) utlämningsställets läges- och kontaktuppgifter,
2) de i 1 § avsedda uppgifterna om verksamhetsutövaren vid utlämningsstället,
3) ett avtal om utlämningsstället,
4) en beskrivning av verksamheten vid utlämningsstället samt av kassa- och utlämningsarrangemangen.
Den myndighet som behandlar ansökan kan av alkoholbolaget kräva behövliga tilläggsutredningar för att utreda förutsättningarna för beviljande av detaljhandelstillstånd och för att utreda de olägenheter som orsakas av detaljhandelsställets eller utlämningsställets läge.
8 §
Innehållet i ansökan om serveringstillstånd för alkoholdrycker
En ansökan om serveringstillstånd enligt 18 § i alkohollagen ska innehålla
1) serveringsställets, eller, om ett sådant inte finns, sökandens verksamhetsställes läges- och kontaktuppgifter,
2) uppgifter om serveringsområdets eller serveringsområdenas läge, storlek och konstruktion samt om antalet kundplatser på området eller områdena,
3) en utredning om den planerade serveringsverksamhetens karaktär och omfattning,
4) en utredning om serveringsverksamhetens tidsbegränsade karaktär och om ordnande av verksamheten, om serveringsverksamheten inte utövas tills vidare,
5) vid behov ett avtal eller annan utredning om att en tillståndshavare ansvarar för övervakningen av flera tillståndshavares serveringsområden.
Tillståndsmyndigheten kan av sökanden kräva behövliga tilläggsutredningar för att bedöma omförutsättningarna för beviljande av serveringstillstånd enligt 18 och 19 § i alkohollagen uppfylls och för att bedöma de uppgifter som framförts i utlåtanden enligt 21 § samt för att bedöma behovet av villkor och begränsningar som avser serveringstillstånd enligt 22 §.
9 §
Innehållet i anmälan om förlängd tid och i ansökan om tillstånd till förlängd tid
En anmälan om förlängd tid enligt 44 § 1 mom. i alkohollagen och en ansökan om tillstånd till förlängd tid enligt 2 mom. ska göras på en blankett som fastställts av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och ska innehålla
1) uppgift om de serveringsområden som den förlängda tiden gäller,
2) uppgift om längden på och tidpunkten för den förlängda serveringstiden enligt serveringsområde,
3) en beskrivning av verksamhetsidén för den förlängda tiden samt av verksamhetens karaktär och målgrupp,
4) en beskrivning av de konsekvenser i fråga om förlängd serveringstid som avses i 56 § 3 mom. i alkohollagen och av tillståndshavarens åtgärder i anslutning till dessa,
5) vid behov en utredning om frukostserveringen vid tillståndshavarens inkvarteringsställe.
Tillståndsmyndigheten kan av sökanden kräva behövliga tilläggsutredningar för att bedöma om förutsättningarna för beviljande av förlängd tid uppfylls.
10 §
Ansökan om godkännande av en lokal eller ett område som serveringsområde
En ansökan enligt 20 § 1 mom. i alkohollagen ska göras på en blankett som fastställts av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och ska innehålla
1) en utredning om sökandens ägande- eller besittningsrätt till lokalen eller området,
2) serveringsområdets eller serveringsområdenas läges- och kontaktuppgifter,
3) en utredning om den för området planerade serveringsverksamhetens karaktär, omfattning, varaktighet och serveringstider.
Tillståndsmyndigheten kan kräva behövliga tilläggsutredningar för att bedöma om förutsättningarna för beviljande av serveringstillstånd enligt 18 och 19 § i alkohollagen uppfylls och för att bedöma de uppgifter som framförts i utlåtanden enligt 21 § samt för att bedöma behovet av villkor och begränsningar som avser serveringstillstånd enligt 22 §.
11 §
Förfarandet för godkännande av en lokal eller ett område
Om förutsättningarna enligt 18 § 1 och 2 mom. i alkohollagen kan bli ouppfyllda på grund av särskilda skäl som beror på storleken, konstruktionerna eller läget i fråga om det serveringsområde som ska godkännas, ska tillståndsmyndigheten dock godkänna serveringsområdet om det genom villkor och begränsningar enligt 22 § i alkohollagen är möjligt att säkerställa att förutsättningarna uppfylls.
Om villkor eller begränsningar enligt 1 mom. tillämpas på en lokal eller ett område, ska det på nytt bedömas om de är nödvändiga, om verksamhetens karaktär och andra särskilda omständigheter vid serveringsområdet föreslås bli beaktade i en plan för egenkontroll.
Tillståndsmyndigheten kan besluta att i 1 mom. avsedda villkor och begränsningar som gäller ett serveringsområde inte ska tillämpas på den servering som har anmälts om serveringsområdet enligt anmälarens plan för egenkontroll uppfyller förutsättningarna enligt 18 § 1 och 2 mom. i alkohollagen.
12 §
Anmälan om tillställning
En anmälan enligt 20 § 2 mom. i alkohollagen ska göras på en blankett som fastställts av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och ska innehålla
1) uppgift om anmälarens serveringstillståndsnummer och numret för det serveringsområde som anmälan gäller,
2) serveringsområdets eller serveringsområdenas läges- och kontaktuppgifter samt en uppskattning av antalet kundplatser,
3) en utredning om tidpunkten för serveringen och om serveringstiden,
4) en utredning om genomförandet av den i 11 § avsedda planen för egenkontroll,
5) vid behov en beskrivning av den planerade rutten för turisttjänsten.
13 §
Ansökan om ändring av tillstånd
En ansökan som görs med anledning av en sådan ändring som avses i 11 § 2 mom. i alkohollagen ska innehålla
1) uppgift om den planerade tidpunkten för genomförande av ändringen,
2) en utredning om den verksamhet som ska ändras,
3) vid behov en utredning om ordnandet av den övervakning som ska genomföras till följd av en ändring i kassa- och försäljningsarrangemangen i detaljhandeln,
4) i fråga om butiksbilar och butiksbåtar en utredning om ändring av rutten eller av de platser där butiksbilen eller butiksbåten stannar.
Tillståndsmyndigheten kan kräva behövliga tilläggsutredningar för att bedöma förutsättningarna för beviljande av tillstånd och behovet av bestämmelser och villkor som gäller tillståndet. Utredning kan i detta syfte också krävas i fråga om den verksamhet som förblir oförändrad i samband med ändringen.
14 §
Förfarandet vid beslutsfattandet inom alkoholbolaget
De allmänna urvalskriterierna, avtalsvillkoren och procedurreglerna för sådant i 25 § i alkohollagen avsett införande av alkoholdrycker i eller avlägsnande av alkoholdrycker ur sortimentet och prissättning av alkoholdrycker som alkoholbolaget beslutar om träder i kraft tidigast 30 dagar från det att de har offentliggjorts. Alkoholbolaget ska före offentliggörandet på lämpligt sätt bereda varuleverantörerna eller de organisationer som företräder dessa tillfälle att yttra sig om förslaget till avtalsvillkor och procedurregler.
Alkoholbolaget ska minst en gång per år för anbudsgivarna offentliggöra
1) anvisningar och närmare bestämmelser om inlämnande av anbud och behandlingen av dem,
2) det existerande försäljningssortimentet med angivande av varuleverantörerna,
3) en bedömning av en skälig tid för behandling av anbud.
15 §
Införande av alkoholdrycker i detaljhandeln och avlägsnande av alkoholdrycker ur detaljhandeln
Alkoholbolaget får införa alkoholdrycker i sitt sortiment endast på basis av anbud.
Alkoholbolaget ska besluta om införande av alkoholdrycker i detaljhandeln och om avlägsnande av alkoholdrycker ur sitt sortiment i enlighet med de avtalsvillkor och urvalskriterier som avses i 14 § 1 mom.
Om avlägsnandet av en alkoholdryck ur sortimentet baserar sig på alkoholdryckens kvalitet eller försäljarens förfarande, ska alkoholbolaget reservera skäligt tid för försäljaren att åtgärda bristerna i kvaliteten eller förfarandet.
16 §
Alkoholbolagets beslut om prissättning
Alkoholbolaget ska besluta om prissättningen av alkoholdrycker enligt produktgrupp på ett sådant sätt att intäkterna från försäljningen enligt produktgrupp och de genomsnittliga kostnaderna kan specificeras.
17 §
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2018.
Helsingfors den 22 februari 2018
Kommun- och reformminister Anu Vehviläinen
Regeringsråd Ismo Tuominen
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 14/2020-2021
[1] Promemorian är tillgänglig på Ålands landskapsregerings webbsida; www.regeringen.ax/sites/www.regeringen.ax/files/attachments/protocol/nr31-2020-enskild-s2.pdf.