Lagförslag 15/2011-2012

Lagtingsår: 2011-2012
Typ av dokument: Lagförslag

Ladda ner Word-dokument

 

LAGFÖRSLAG nr 15/2011-2012

 

Datum

 

 

2012-04-19

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Förtydligat förfarande vid miljökonsekvensbedömning

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår ändringar i landskapslagen (2006:82) om miljökonsekvensbedömning (MKB-lagen) med beaktande av Europeiska kommissionens krav på ett fullständigt och korrekt införlivande av direktiv 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (direktivet om strategisk miljöbedömning). Förslaget omfattar även MKB för projekt eftersom såväl strategisk som projektspecifik MKB regleras i samma lag. Begreppet miljökonsekvensbedömning definieras så att det klart framgår att därmed avses förfarandet som föreskrivs i lagen, utöver benämningen på dokumentet som utformas som underlag för en myndighets beslut. Förfarandet i samband med övervägandet om en MKB ska utföras i enskilda ärenden förtydligas. Några preciseringar görs gällande MKB-dokumentets innehåll och delgivningsreglerna. Den nya paragrafen om ändringssökande klarlägger i vilket skede ändring får sökas på den grund att en MKB saknas eller är bristfällig.

     Landskapsregeringen har i sitt svar på Europeiska kommissionens motiverade yttrande meddelat att avsikten är att lagändringen träder i kraft hösten 2012 så att direktivet då slutligt kan notifieras.

__________________

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund till ändringsbehovet 3

1.1 Införlivandet av direktivet om strategisk miljöbedömning. 3

1.2 De återstående bristerna enligt Europeiska kommissionen. 3

1.3 Övriga ändringsbehov. 4

2. Landskapets MKB-lagstiftning. 4

2.1 Bakgrund till landskapets MKB-lagstiftning. 4

2.2 Myndighetsroller i MKB-förfarandet 6

2.3 Tillämpningen av MKB-förfarandet i landskapet 7

2.4 Den allmänna skyldigheten att beakta miljön i beslutsfattandet 8

3. MKB-lagstiftningens upplägg i riket och i Sverige. 9

3.1 Rikets MKB-lagstiftning för projekt 9

3.2 Rikets SMB-lagstiftning. 10

3.3 Miljöbalkens 6 kapitel och MKB-förordningen i Sverige. 10

4. Behörigheten. 11

5. Åtgärdsbehov och förslag. 11

6. Förslagets konsekvenser 11

7. Beredningsarbetet 11

Detaljmotivering. 12

Ändring av landskapslagen om miljökonsekvensbedömning. 12

Lagtext 17

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om miljökonsekvensbedömning  17

Parallelltexter 21

 


 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund till ändringsbehovet

 

1.1 Införlivandet av direktivet om strategisk miljöbedömning

 

Miljökonsekvensbedömningsförfarandet i landskapet regleras i landskapslagen (2006:82) om miljökonsekvensbedömning, nedan MKB-lagen, och landskapsförordningen (2006:86) om miljökonsekvensbedömning, nedan MKB-förordningen. Hänvisningar till MKB-lagen förekommer även i annan lagstiftning. MKB-lagstiftningen i landskapet presenteras närmare under egen rubrik nedan.

     MKB-lagen och MKB-förordningen ändrades 2010 genom landskapslagen 2010/75 och landskapsförordningen 2010/77 för att, som en reaktion på Europeiska kommissionens formella underrättelse till Finland av den 9 oktober 2009, fullständigt och korrekt införliva Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (32001L0042, EGT L 197, 21.7.2001), nedan SMB-direktivet (SMB står för strategisk miljöbedömning).

     I samband med ändringarna i MKB-lagen fogades även en ny 24a § till landskapslagen (1998:82) om naturvård, nedan naturvårdslagen, för att införliva SMB-direktivets krav på miljöbedömning av lagstadgade myndighetsplaner och program som kan antas medföra betydande miljöpåverkan och kräver en bedömning enligt direktiv 92/43/EEG, habitatdirektivet, som i sin tur hänvisar till direktiv 79/409/EEG, fågeldirektivet. Det handlar alltså om en koppling mellan Natura 2000-nätverket och kravet på MKB-förfarande.

     Europeiska kommissionen bedömer att ändringarna som gjordes 2010 inte varit tillräckliga. Den 27 oktober 2011 riktade kommissionen ett motiverat yttrande till Republiken Finland till följd av underlåtenhet att fullständigt och korrekt införliva SMB-direktivet i landskapet Åland. Det motiverade yttrandet utgör följande fas i det administrativa förfarandet enligt 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (tidigare art. 226 i EG-fördraget) som föregår en eventuell talan om fördragsbrott i Europeiska unionens domstol.

     I det motiverade yttrandet återkommer kommissionen inte längre till artiklarna 6–10 och bilaga II i direktivet, men har fortfarande invändningar gällande införlivandet av fem artiklar och bilaga I.

     Landskapsregeringen har i sitt svar på det motiverade yttrandet meddelat att avsikten är att slutlig notifiera direktivet hösten 2012.

 

1.2 De återstående bristerna enligt Europeiska kommissionen

 

Kommissionen påpekar brister i införlivandet av SMB-direktivets artikel 2 Definitioner (leden b och c), artikel 3 Räckvidd (3.2 b och 3.7), artikel 5 Miljörapport (5.2), artikel 12 Information, rapportering och översyn (12.2) och 13 Genomförande av direktivet (artikel 13.1) samt bilaga I Uppgifter som avses i artikel 5.1 (leden a, c, d).

     Artikel 13 gäller kravet att införliva direktivet före den 21 juli 2004. De övriga fyra artiklar och bilaga I innehåller materiella krav på lagstiftningen:

-          Det behöver tydligt framgå att miljökonsekvensbedömning är ett förfarande i flera steg enligt SMB-direktivets definition av ”miljöbedömning” i artikel 2 b.

-          MKB-dokumentets innehåll behöver preciseras utgående från att det avser att vara den ”miljörapport” som definieras i artikel 2 c och ska innehålla alla de uppgifter som krävs enligt artikel 5 och bilaga I leden a, c och d. Enligt artikel 12.2 ska medlemsstaterna säkerställa att miljörapporterna är av tillfredsställande kvalitet och underrätta kommissionen om alla åtgärder som de vidtar beträffande dessa rapporters kvalitet.

-          Bestämmelserna för när det krävs en MKB behöver preciseras i enlighet med SMB-direktivets artikel 3.2 b så att det klart framgår att kravet på MKB-förfarande i samband med Natura 2000-områden gäller såväl program som planer.

-          Bestämmelserna för övervägande om en MKB krävs, behöver preciseras för att genomföra artikel 3.7 enligt vilken även ”skälen att inte kräva en miljöbedömning […] görs tillgängliga för allmänheten”.

 

1.3 Övriga ändringsbehov

 

Landskapsregeringens förslag innehåller förutom förtydligande av förfarandet som berör planer och program i enlighet med SMB-direktivet motsvarande förtydligande gällande MKB-förfarandet för projekt.

     En ny paragraf om ändringssökande som överensstämmer med rikslagstiftningen fogas till landskapslagen för att klarlägga i vilket skede ändring får sökas på den grund att en MKB saknas eller är bristfällig.

     Eftersom ordet kungörande inte längre används i landskapets lagstiftning görs vissa språkliga justeringar, bland annat en ändring av rubriken till 5 kapitlet. Dessutom preciseras bestämmelserna om delgivning så att de tar hänsyn till att den MKB-ansvarige ansvarar för delgivningen, oberoende av om det är en privat verksamhetsutövare eller en myndighet som är MKB-ansvarig.

 

2. Landskapets MKB-lagstiftning

 

2.1 Bakgrund till landskapets MKB-lagstiftning

 

MKB-lagen införlivar i huvudsak två direktiv, förutom SMB-direktivet även Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (32011L0092, EUT L 26, 28.1.2012, s. 1), även kallat direktivet om miljökonsekvensbedömning eller MKB-direktivet.

     Direktivet 2011/92/EU är en kodifiering av direktiv 85/337/EEG som ändrats ett flertal gånger. Kodifieringen omfattar endast tekniska ändringar, såsom att artikel 10a som tillkommit vid en direktivändring, i det nya direktivet blivit artikel 11. Hänvisningar till det upphävda direktivet ska fr.o.m. 17 februari 2012 tolkas som hänvisningar till det nya enligt den jämförelsetabell som finns bifogad direktivet.

     I MKB-förordningens 2 § som innehåller en förteckning över projekt för vilka en MKB ska utföras i tillståndsärenden, finns en direkt hänvisning till projekt där miljökonsekvensbedömning ska utföras enligt direktiv 85/337/EEG, vilket innebär att de senaste ändringarna i direktivet automatiskt är införlivade i landskapslagstiftningen. MKB-direktivet ändrades, före kodifieringen, senast genom direktiv 2009/31/EG om geologisk lagring av koldioxid, så att rörledningar för transport av koldioxidströmmar inkluderades i MKB-direktivets bilaga I som omfattar projekt som ska bli föremål för en bedömning i enlighet med direktivet och i bilaga II som omfattar projekt som medlemsstaterna ska se till att blir föremål för bedömning enligt urvalskriterierna i direktivets bilaga III. Landskapets MKB-förordning har inkluderat dessa urvalskriterier i 3 §.

     Landskapsregeringen har för avsikt att uppdatera MKB-förordningens hänvisningar till MKB-direktivet och till MKB-lagens bestämmelser då denna lagändring trätt i kraft.

     Europeiska kommissionen har 2009 inlett en beredning av ett förnyat MKB-direktiv. I samband med att hörandet av allmänheten avslutades 2010 har kommissionen bedömt att ett förnyat MKB-direktiv eventuellt kan antas 2014 och träda i kraft 2016.

     Åland fick sin första MKB-lag 1995, landskapslagen (1995:28) om miljökonsekvensbedömningar. Enligt den första MKB-lagen ansvarande det offentliga för att miljökonsekvensbedömningarna gjordes. Förutom den egentligen miljökonsekvensbedömningen införde den första MKB-lagen ett annat instrument, miljöberättelsen, där den ansvariga handläggaren eller beslutsfattaren anger om beslutet medför något slag av miljöeffekt. Förfarandet reglerades närmare i landskapsförordningen (1995:33) om miljöberättelser och miljökonsekvensbedömningar som senare ersattes av landskapsförordningen (2000:10) med samma namn. Miljöberättelsen låg till grund för övervägandet om MKB behövde utföras i de fall då projektet saknades i MKB-förordningens förteckning. I och med ändringen 2000 intogs de kriterier för övervägande om MKB för projekt som också ingår i den nu gällande förordningen. Några ändringar gjordes i den gamla MKB-lagen för att beakta utvecklingen inom EU-lagstiftningen innan den nu gällande lagen antogs.

     Vid totalrevideringen 2006 antogs den nya MKB-lagen som sedan reviderats i samband med att den nya förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland antogs och senast 2010 med anledning av kommissionens krav på ett bättre införlivande av SMB-direktivet. Den nya lagen kräver inte miljöberättelse inför beslut i planerings- och tillståndsärenden och utredningsansvaret för MKB inför beslut för projekt har överförts till verksamhetsutövaren. Lagen följer alltså principen om att förorenaren betalar, vilken hade intagits i MKB-direktivet genom en ändring. MKB-förordningens förteckning med projekt som kräver MKB är sedan ändringen 2010 kortare än tidigare. Då intogs i förordningen även kriterierna för övervägande gällande planer och program.

     Miljökonsekvensbedömning omnämns explicit i några landskapsförfattningar:

-          Landskapsförordningen (2011:35) om landskapsregeringens allmänna förvaltning I 10 § ingår ”miljökonsekvensbedömningar” i den lista över ärenden som handläggs vid miljöbyrån vid social- och miljöavdelningen.

-          Plan- och bygglagen (2008:102) för landskapet Åland I 3 § om förhållandet till annan lagstiftning finns MKB-lagen med bland de lagar vars bestämmelser ska iakttas vid planläggning och i bygglovs- och andra tillståndsärenden och i 5 § föreskrivs att ”planens påverkan på miljön och landskapsbilden, inklusive dess samhällsekonomiska, sociala och kulturella aspekter, redovisas som en del av planen” om ” inte miljökonsekvensbedömning ska upprättas enligt landskapslagen om miljökonsekvensbedömning”.

-          Vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland I 14 kap. om vattenförrättning föreskrivs i 11 § 2 mom. d punkten om förrättningsarbetet att förrättningsinstrumentet ska innehålla ”en redogörelse för de föroreningar och andra störningar som kan komma att utgå från eller orsakas av projektet, beskaffenheten av den omgivning som kan nås av sådan störning samt räckvidden och verkningarna som störningarna kan medföra” och i 3 mom. konstateras att ”om miljökonsekvensbedömning har upprättats skall denna bifogas förrättningsinstrumentet och ersätter då i tillämpliga delar” redogörelsen.

-          Landskapslagen (1981:3) om renhållning I samband med antagandet av MKB- lagen fogades till 8 § ett fjärde moment som inleds ”I de frågor eller avseende de områden en landskapsomfattande avfallsplan eller ändringar i en sådan plan kan antas få betydande miljöeffekt skall landskapsregeringen upprätta en miljökonsekvensbedömning.” I momentet ingår även uppgifter om information och en hänvisning till att ”närmare bestämmelser om miljökonsekvensbedömningar” finns i MKB-lagen.

-          Landskapslagen (1998:82) om naturvård I samband med senaste ändringen av MKB-lagen 2010 fogades en ny 24a § om bedömning av projekt och planer till lagen för att inkludera habitatdirektivets krav på miljöbedömning och bidra till att MKB-direktivets hänvisning till detta krav införlivades i MKB-lagen. Eftersom hänvisningen i MKB-lagen genom föreliggande lagförslag preciseras, citeras naturvårdslagens 24a § här i sin helhet:

24a § Bedömning av projekt och planer

      Om ett projekt eller en plan, antingen i sig eller i samverkan med andra projekt eller planer, sannolikt i betydlig utsträckning försämrar naturvärdena i ett område som finns angivet i en sådan i 21 § denna lag avsedd förteckning över områden som bör fredas eller som redan av landskapsregeringen i enlighet med 22 § denna lag förklarats som särskilt skyddsområde, ska den som genomför projektet eller gör upp planen på behörigt sätt bedöma dessa konsekvenser. Detsamma gäller ett sådant projekt eller en sådan plan utanför området som sannolikt har betydande skadliga verkningar som når området.

      Den myndighet som beviljar tillståndet eller godkänner planen ska se till att den bedömning som avses i 1 mom. har gjorts. I det fall där konsekvenserna bedömts på ett annat sätt än genom ett MKB-förfarande ska myndigheten begära utlåtande av landskapsregeringen och av den som förvaltar området.

      En myndighet som på grundval av anmälningsskyldighet som bestämts i lag eller förordning har fått anmälan om ett projekt eller en plan som avses i 1 mom. ska inom ramen för sina befogenheter vidta åtgärder för att avbryta genomförandet av projektet eller planen tills den bedömning som avses i 1 mom. har gjorts och de utlåtanden som avses i 2 mom. har inhämtats. Myndigheten ska också underrätta landskapsregeringen om saken.

 

     Kravet på en lämplig bedömning enligt naturvårdslagen avser särskilt en bedömning av verkningarna på de arter och biotoper som specificerats då områdena förtecknats eller förklarats som särskilt skyddsområde (Natura 2000).

 

2.2 Myndighetsroller i MKB-förfarandet

 

Beslutet om en MKB ska utföras i ett enskilt fall är det enda beslut som uppkommer som ett direkt resultat av MKB-lagstiftningen (utöver landskapsregeringens utfärdande av landskapsförordning). En MKB utförs som beslutsunderlag för beslut som fattas enligt annan lagstiftning.

     I landskapets MKB-lagstiftning har inte specificerats någon specifik myndighet med ett övergripande ansvar för tillämpningen av MKB-lagstiftningen. Inte heller andra myndigheter namnges. Begreppet beslutande myndighet definieras som den landskapsmyndighet eller kommunala myndighet vid vilken en MKB ska tjäna som underlag för beslut. Vilken eller vilka myndigheter som avses framgår av den lagstiftning som berör tillstånd eller annat myndighetsgodkännande för projekt eller som berör myndighetsplaner eller -program.

     Vilka olika myndighetsroller som kan förekomma i samband med MKB illustreras här med en beskrivning av vilka roller landskapsregeringen kan ha.

Landskapsregeringen är enligt MKB-lagen bemyndigad att utfärda landskapsförordning med bestämmelser om vilka projekt som kräver MKB och på vilka grunder MKB ska övervägas för projekt, planer och program som kan medföra ”betydande miljöpåverkan”. Landskapsregeringen har även informationsansvaret vid gränsöverskridande miljöpåverkan enligt 14 § i MKB-lagen. Dessutom har landskapsregeringen ett övergripande ansvar gentemot Europeiska unionen i och med att landskapsregeringen notifierar genomförandet av EU-lagstiftningen. Landskapsregeringen kommer till exempel att informera Europeiska kommissionen om denna lagändring. Vid landskapsregeringens allmänna förvaltning ansvarar miljöbyrån för MKB-ärenden.

     Landskapsregeringen kan även vara beslutande myndighet enligt MKB-lagen i vissa fall, såsom vid antagandet av en landskapsomfattande avfallsplan, men också för projekt enligt ellagen, vilket illustreras av vindkraftsexemplet i nästa avsnitt. Dessutom har landskapsregeringen, i praktiken avdelningar eller byråer vid landskapsregeringens allmänna förvaltning, en roll som berörd myndighet; enligt 13 § ska ”myndigheter som kan vara berörda eller som kan antas ha kännedom om fakta av någon betydelse för bedömningen” delges inbjudan till avgränsningssammanträde och meddelande om att ett utkast till MKB finns till påseende. Berörda myndigheter ska även gällande myndighetsplaner eller -program samråda innan övervägandebeslutet fattas enligt 3 § och vid avgränsningssammanträdet enligt 9 §. Landskapsregeringen kan även ha rollen som MKB-ansvarig för ett projekt om MKB krävs exempelvis för ett större vägbygge.

     För myndighetsplaner och program är den beslutande myndigheten även MKB-ansvarig. Dessutom handhas övervägandet om MKB i enskilda ärenden av den beslutande myndigheten efter samråd med landskapsregeringen och andra myndigheter med sakkunskap i miljöfrågor. Denna praxis tillämpas även i riket och i Sverige.

     Landskapsregeringen har ingen roll som kontaktmyndighet med ansvar för att leda MKB-förfarandet gällande projekt som de regionala Närings-, trafik- och miljöcentralerna har i riket, vilket även i någon mån motsvarar länsstyrelsernas roll i Sverige. Kontaktmyndigheten har i riket bland annat ansvaret för att bedöma om MKB-förfarandet ska tillämpas för enskilda projekt som inte finns uppräknade i rikets MKB-förordning (motsvarande förteckningen finns även i landskapets MKB-förordning).

 

2.3 Tillämpningen av MKB-förfarandet i landskapet

 

Vid Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet behandlas ca 30–40 miljötillståndsärenden per år. Av dessa brukar 1–2 vara MKB-ärenden. Beslut om projekt som kräver MKB fattas även av andra myndigheter, men antalet MKB-ärenden är ändå litet.

     Ett exempel på ett konkret ärende där en MKB ska utgöra underlag för beslut är utbyggnaden av en vindkraftpark i Eckerö, för vilken avgränsningssammanträdet arrangerades i mars 2012. Det är frågan om Allwinds Ab:s vindkraftsprojekt omfattande fyra nya vindturbiner i effektklassen 2,3–3,5 megawatt. Vindkraftsparken kräver

-          miljötillstånd enligt landskapslagen (2008:124) om miljöskydd för vilket ÅMHM är beslutande myndighet,

-          byggnadstillstånd enligt ellagen (1998:38) för landskapet Åland för vilket landskapsregeringen är beslutande myndighet och

-          byggnadslov för vilket miljö- och byggnadsnämnden för Eckerö kommun är beslutande myndighet.

     Även ett betydligt mindre vindkraftsprojekt kräver MKB, enligt MKB-förordningens 2 § ”vindkraftverk eller gruppstationer av vindkraftverk avsedda för produktion av 3 megawatt eller mer”. Miljögranskning krävs enligt miljöskyddslagstiftningen för vindkraftproduktion och -distribution av minst 500 kilowatt, miljötillstånd för 5 megawatt eller mer.

     Andra ärenden för vilka MKB-förfarande tillämpats är den s.k. ”Finlandskabeln”, likströmskabel JomalaNådendal, för vilken miljötillstånd beviljats, motorbanan i Eckerö Åland Ring och 45 kV-elkabel från Storby till Västanträsk för vilka miljöprövningen inte har avslutats.

     En välgjord MKB innehåller de uppgifter som krävs för ett miljötillstånd, vilket underlättar tillståndsgivningen. Därför är det till fördel för den som ansöker om tillstånd att sakkunnig rådgivning tas tillvara i ett så tidigt skede av MKB-förfarandet som möjligt.

     Eftersom endast planer och program som bedöms kunna få betydande miljöpåverkan kräver en MKB har förfarandet tillämpats endast i få fall. MKB-förfarandet har tillämpats i samband med beredningen av den landskapsomfattande avfallsplanen som antogs 2010. Miljökonsekvensbedömningen identifierade ingen betydande negativ miljöpåverkan, men däremot åtgärder som bedömdes ha positiv inverkan på miljön. Dessutom har MKB-förfarandet tillämpats på planer för Europeiska unionens strukturfonder och Europeiska fiskerifonden. Exempelvis antogs den åländska delen om fiske av Finlands nationella program för programperioden 2007–2013 efter att en MKB utförts. Dessa program ger inte nödvändigtvis förutsättningar för projekttillstånd på det sätt som föreskrivs i MKB-lagen, men Europeiska kommissionen har på grund av den EU-förordning som reglerat programmet framfört önskemålet att en strategisk miljöbedömning enligt SMB-direktivet genomförs. MKB-lagen genomför det här direktivet i landskapet och ska därför tillämpas.

     Avsaknaden av en MKB har anförts som besvärsgrund hos Ålands förvaltningsdomstol. Bland annat tog domstolen i sitt beslut nummer 92/2008 ställning till om Jomala borde ha utfört en MKB inför beslutet att godkänna byggnadsplanen för Kasberg i Sviby by 2007. Med hänvisning till landskapets MKB-lagstiftning och direkt till SMB-direktivet bedömde domstolen att byggnadsplanen inte anses få sådan betydande miljöpåverkan som avses i lagstiftningen. Beslutet om planen upphävdes alltså inte på den grund att en MKB saknades.

 

2.4 Den allmänna skyldigheten att beakta miljön i beslutsfattandet

 

MKB-lagen föreskriver ett specifikt förfarande för bedömningen av konsekvenserna för miljön, vilket innefattar allmänhetens deltagande och omfattande krav på dokumentation. MKB-lagen tillämpas då ett projekt, en plan eller program kan ha betydande miljöpåverkan. I andra fall görs mindre omfattande beslutsunderlag som behandlar miljöpåverkan eftersom miljön ska beaktas i allt beslutsfattande.

     Skyldigheten att beakta konsekvenserna för miljön baserar sig på grundlagen och speciallagstiftning.

Grundlagens 20 § Ansvar för miljön

      Var och en bär ansvar för naturen och dess mångfald samt för miljön och kulturarvet.

      Det allmänna skall verka för att alla tillförsäkras en sund miljö och att var och en har möjlighet att påverka beslut i frågor som gäller den egna livsmiljön.

 

     Enligt 1 § plan- och bygglagen (2008:102) för landskapet Åland är syftet ”att reglera markanvändningen och byggandet så att förutsättningarna för en bra livsmiljö skapas och bevaras, en ekologisk, ekonomisk, socialt och kulturellt hållbar utveckling främjas och så att kulturhistoriska värden bevaras”.

     Ett annat exempel på speciallagstiftning är kravet på allmänna miljöhänsyn i landskapslagen (2008:124) om miljöskydd, vars 4 § 1 mom. lyder: ”Vid all verksamhet ska förfaras så att ändamålet nås med minsta möjliga negativa miljöpåverkan utan att denna miljöhänsyn blir oskälig. Verksamhetsutövaren ska därvid vidta sådana åtgärder som rimligen kan krävas för att negativ miljöpåverkan undviks, undanröjs eller begränsas.”

 

3. MKB-lagstiftningens upplägg i riket och i Sverige

 

3.1 Rikets MKB-lagstiftning för projekt

 

Riket har valt att införa två tydligt från varandra avgränsade regelverk för miljökonsekvensbedömning av projekt och för strategisk miljöbedömning.

     MKB för projekt regleras i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning 468/1994 och Statsrådets förordning om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning 713/2006.

     MKB-dokumentet benämns miljökonsekvensbeskrivning i rikets lagstiftning om MKB för projekt.

     De regionala Närings-, trafik- och miljöcentralerna, NTM-centralerna, fungerar som kontaktmyndighet, utom i kärnenergiärenden, enligt rikets MKB-lag. (För samma myndighet förekommer ELY-central, från det finska namnet, trots att Statsrådets svenska språknämnd motsatt sig denna praxis.)

     Kontaktmyndigheten handhar tillkännagivanden och kungörelser i samband med MKB-förfarandet för projekt. Enligt MKB-lagens 22 § om kostnadsansvar gäller dock att för ”kostnaderna för tillkännagivande, hörande och utredning av miljökonsekvenserna samt för översättningar som behövs för bedömningen av gränsöverskridande konsekvenser svarar den projektansvarige”.

     MKB-förfarandet inleds formellt genom att den projektansvarige inlämnar ett program för miljökonsekvensbedömning till sin regionala NTM-central varefter kontaktmyndigheten avger sitt utlåtande om bedömningsprogrammet. Förfarandet avslutas i och med att NTM-centralen avger sitt utlåtande om konsekvensbeskrivningen och dess tillräcklighet. NTM-centralen fakturer enligt Statsrådets förordning 1538/2011 om avgiftsbelagda prestationer.

     Rikets MKB-lag reglerar i 4 § vilka projekt som förutsätter MKB-förfarande. Enligt bemyndigande i 4 § 1 mom. har statsrådet i rikets MKB-förordnings 6 § uppgjort en projektförteckning för vilken MKB krävs utan särskild prövning. Enligt bemyndigande i 4 § 2 mom. har statsrådet i 7 § i förordningen intagit kriterier för ”tillämpning av bedömningsförfarandet i enskilda fall”.

     Kontaktmyndigheten prövar om MKB-förfarandet ska tillämpas på projekt som inte ingår i den lista över projekt som förutsätter MKB-förfarande enligt MKB-förordningen. Den projektansvarige, enskilda personer, föreningar eller någon annan myndighet kan skriftligen begära att NTM-centralen prövar om MKB-förfarande ska tillämpas.

     Kontaktmyndigheten har fattat 233 beslut om tillämpningen av bedömningsförfarandet 2006–2010. I 147 av fallen, drygt 60 procent, har kontaktmyndigheten bedömt att förfarandet inte behöver tillämpas. Beslut om tillämpning av MKB-förfarandet är avgiftsfria och finns samlade under förkortningen MKB-beslut på de regionala NTM-centralernas webbplatser.

     Finlands miljöcentral ”förvarar bedömningsprogrammen och konsekvensbeskrivningarna samt kontaktmyndighetens utlåtanden om dem och håller dem tillgängliga” enligt MKB-förordningens 3 § 3 punkt. Finlands miljöcentral har även ett allmänt uppföljningsansvar, vilket inkluderar insamlande av erfarenheter om tillämpningen. Miljöministeriet ansvarar för ledningen, övervakningen och utvecklingen av förfarandet på en allmän nivå och fattar vissa beslut enligt MKB-lagen, d.v.s. kan vid behov avgöra vilken regional NTM-central som är kontaktmyndighet och fatta beslut på framställning av försvarsministeriet om att förfarandet inte tillämpas på vissa av försvarsmaktens projekt då detta skulle försvåra rikets försvar.

 

3.2 Rikets SMB-lagstiftning

 

Miljöbedömningen av myndigheters planer och program regleras i lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program 200/2005 och i statsrådets förordning om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program 347/2005. I lagens 4 § ges kriterierna för vilka planer och program som förutsätter en miljöbedömning. Kriterierna motsvarar i stort sett dem som finns i den åländska MKB-förordningens 3a §.

     I rikslagens 5 § regleras ”tillämpning av miljöbedömning enligt prövning”. SMB-direktivets bestämmelse om att slutsatserna görs tillgängliga för allmänheten genomförs i 5 § 2 mom. som kräver offentlig delgivning för ”resultatet av prövningen”:

Resultatet av prövningen i fråga om behovet av en miljöbedömning skall tillsammans med en motivering göras allmänt tillgängligt i enlighet med 55 och 62 § i förvaltningslagen. Resultatet av prövningen skall tillsammans med motiveringen i mån av möjlighet även publiceras i elektronisk form.

 

     Enligt 6 § i rikets SMB-lag konstateras att den myndighet som ansvarar för en plan eller ett program också bär ansvaret för miljöbedömningen och prövningen av behovet av en sådan. Ansvaret för prövningen skiljer sig mellan rikets SMB-lag och MKB-lag. För planer och program är det samma myndighet som prövar MKB-behovet och fattar beslut om planen och programmet. När det gäller projekt är det NTM-centralen som gör prövningen av MKB-behovet oberoende av vilken myndighet som är tillståndsmyndighet. MKB-dokumentet benämns i rikets SMB-lag ”miljörapport” precis som i direktivet.

     I SMB-förordningens 1 § finns en förteckning med planer och program som förutsätter en miljöbedömning. I förordningens 2 § specificeras grunderna för prövning av behovet av miljöbedömning i enlighet med 5 § i lagen.

     Enligt rikets SMB-förordnings 3 § om samråd vid prövning av behovet av miljöbedömning ska myndigheten ”samråda med närings-, trafik- och miljöcentralen och enligt behov med kommunens hälsovårds- och miljömyndigheter samt andra myndigheter inom det område som påverkas” och i frågan om särskilt betydande program även med miljöministeriet och social- och hälsovårdsministeriet. Samma myndigheter ska enligt 5 § höras om vilka uppgifter som ska lämnas i miljörapporten, enligt 6 § om utkastet till plan eller program och enligt 8 § informeras om beslutet att anta en plan eller ett program.

     Den allmänna ledningen och övervakningen av verkställigheten av SMB-lagen handhas av miljöministeriet. Finlands miljöcentral följer med hur lagen tillämpas.

 

3.3 Miljöbalkens 6 kapitel och MKB-förordningen i Sverige

 

Sveriges MKB-reglering återfinns huvudsakligen i 6 kap. miljöbalken (1998:808) under rubriken ”Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag” och i förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar. Både MKB- och SMB-direktiven införlivas genom denna lagstiftning.

     Terminologin skiljer sig dock något mellan MKB för ”verksamheter och åtgärder” (som i MKB-direktivet, i landskapets och rikets lagstiftning kallas projekt) och planer och program. I båda fallen kallas själva dokumentet för miljökonsekvensbeskrivning, medan förfarandet kallas miljökonsekvensbedömning för verksamheter och åtgärder och miljöbedömning för planer och program.

     I lagen finns tydligt angivna myndigheter som den som planerar en miljöfarlig verksamhet ska samråda med. Ett enklare samråd krävs för alla verksamheter som kräver tillstånd, ett mer omfattande för projekt som enligt särskilda föreskrifter eller länsstyrelsens beslut antas medföra betydande miljöpåverkan. Enligt miljöbalkens 6 kap. 5 § andra stycket får länsstyrelsens beslut om betydande miljöpåverkan inte överklagas särskilt. Tillsynsmyndigheten ska avgöra om miljökonsekvensbeskrivningen är av tillräckligt god kvalitet.

 

4. Behörigheten

 

Lagförslaget berör landskapsregeringen, kommunernas förvaltning, natur- och miljövård på vilka områden lagstiftningsbehörigheten tillkommer landskapet enligt 18 § 1, 4 och 10 punkterna i självstyrelselagen. Rättskipningen utgör riksbehörighet enligt 27 § 23 punkten. Bestämmelserna om besvärsrätt i förslaget är i överensstämmelse med 25 § och 26 § i självstyrelselagen och kan enligt 19 § 3 mom. ”för vinnande av enhetlighet och överskådlighet” upptas i landskapslagen då stadgandena av rikslagstiftningsnatur ”i sak överensstämmer med motsvarande stadganden i rikslag”.

 

5. Åtgärdsbehov och förslag

 

Ändringarna som krävs är till sin karaktär förtydligande och innebär inga väsentliga förändringar av det MKB-förfarande som tillämpas på Åland. Vissa förvaltningsrutiner kommer att förändras till följd av förslaget eftersom ett motiverat beslut ska uppkomma även i de fall då myndigheten efter övervägande kommit fram till att projektet, planen eller programmet inte bedöms kunna ha betydande miljöpåverkan och således inte kräver att MKB-förfarandet tillämpas. Lagförslaget eftersträvar ett införlivande av EU:s direktiv så att miljön bättre beaktas i beslutsfattandet och allmänhetens deltagande främjas med beaktande av god förvaltning och rättssäkerhet.

 

6. Förslagets konsekvenser

 

MKB-lagstiftningen syftar till att förbättra förutsättningar för att fatta bästa möjliga beslut med tanke på miljön. De små ändringar som föreslås för att förtydliga förfarandet förväntas i någon mån bidra till att MKB-lagen ändamål uppnås effektivare. Lagförslaget ökar inte antalet projekt, planer eller program för vilka en MKB ska utföras utan bidrar till att förbättra MKB-förfarandets kvalitet. Konsekvenserna för miljön bedöms således vara i någon mån positiva.

     Förslaget omfattar ett mindre antal formella förtydliganden av förfarandet som inte torde ha några betydande administrativa eller ekonomiska konsekvenser. Trots att ansvaret ligger på verksamhetsutövaren då MKB utförs för projekt har myndigheterna som besitter miljökompetens redan nu en viktig rådgivande och beslutande roll i samband med frågor som rör MKB. Myndigheterna som avser godkänna en plan eller program måste även enligt gällande lag göra det övervägande för vilket förfarandet förtydligas enligt förslaget. En tydligare lagstiftning kan i någon mån bidra till en effektivering av tillståndsbehandlingen i MKB-ärenden

     Förslaget har inga kända konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.

 

7. Beredningsarbetet

 

Ärendet har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med miljöbyrån vid Ålands landskapsregerings social- och miljöavdelning.

 

Detaljmotivering

 

Ändring av landskapslagen om miljökonsekvensbedömning

 

2 § Definitioner. Avsikten med ändringarna är att tydliggöra att MKB-lagen med begreppet miljökonsekvensbedömning inte endast avser själva utvärderings- och bedömningsdokumentet, utan huvudsakligen avser förfarandet som föreskrivs i lagen. Förfarandet omfattar flera olika skeden och krav såsom, i tillämpliga fall, hörande och övervägande om miljökonsekvensbedömning, samråd, avgränsningssammanträde, delgivning och krav beträffande dokumentationens form och innehåll.

     Avsikten är att genom preciseringen av definitionen i MKB-lagen fullständigt och korrekt införliva SMB-direktivets artikel 2 led b och c som definierar begreppen ”miljöbedömning” och ”miljörapport” för planer och program. Miljökonsekvensbedömning i landskapslagstiftningen avser således i direktivets mening både miljöbedömning (miljörapport, samråd och beaktande av dessa i beslutsprocessen samt information) och miljörapport (den dokumentation som innehåller de uppgifter som krävs).

     Landskapsregeringen har valt att bibehålla benämningen miljökonsekvensbedömning för såväl förfarandet som dokumentet. En genomgång av hela MKB-lagen och övrig lagstiftning som hänvisar till lagen krävs om landskapet väljer att införa skilda benämningar av tydlighetsskäl, såsom miljökonsekvensbeskrivning eller miljökonsekvensbedömningsdokumentet (MKB-dokumentet) för dokumentet för att skilja det från förfarandet miljökonsekvensbedömning eller miljökonsekvensbedömningsförfarandet (MKB-förfarandet). Trots att de inte definieras i lagen är MKB-förfarandet och MKB-dokumentet gångbara begrepp.

     Den sista meningen i 2 § 2 mom. (”Bedömningen är den del av en MKB där olika alternativs konsekvenser analyseras.”) föreslås utgå eftersom den inte fyller någon funktion i den gällande MKB-lagen. Meningen har sitt ursprung i den första MKB-lagen (1995:28), där ”bedömning” utgjorde ett definierat begrepp som senare i samma lag återkom i denna specifika betydelse. Kravet att olika alternativs konsekvenser analyseras, vilket är grundläggande vid MKB, kvarstår bland grundkraven på en MKB i 4 §.

     I definitionen av projekt införs ordet verksamhetsutövare som sedan återkommer i andra paragrafer, bland annat då verksamhetsutövaren ska ges möjligheten att yttra sig innan denna blir MKB-ansvarig. Verksamhetsutövare används i annan landskapslagstiftning, bland annat miljöskyddslagen och renhållningslagen.

     Av tydlighetsskäl kompletteras definitionen av beslutande myndighet i 7 mom. så att det framgår att den beslutande myndigheten i frågan om planer och program även är MKB-ansvarig enligt definitionen i 5 mom. samt så att det framgår att alla beslutande myndigheter avses i de fall då flera myndigheter ska bevilja tillstånd eller godkänna ett projekt.

     Några mindre språkliga justeringar görs, bland annat ändras ”skall” till ”ska”.

 

3 § Beslut som ska föregås av en MKB. Avsikten är att på ett tydligare sätt reglera för vilka projekt, planer och program MKB-förfarandet ska tillämpas och hur skyldigheten att utföra MKB fastställs. Förfarandet inleds på olika sätt beroende på om det är frågan om projekt, planer eller program för vilka en MKB alltid krävs eller om MKB krävs efter övervägande.

     Kommissionen har påpekat att den nuvarande lagstiftningen inte, i enlighet med SMB-direktivets artikel 3.7, säkerställer att slutsatserna av övervägandet ”inbegripet skälen att inte kräva en miljöbedömning […] görs tillgängliga för allmänheten”. Landskapsregeringen hade tidigare bedömt att artikel 3.7 införlivats genom landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet. MKB-lagstiftningen behöver dock kompletteras med en bestämmelse enligt vilket ett beslut ska fattas efter att övervägandet slutförts både då en MKB ska utföras eller inte behöver utföras. Gällande planer och program är det den beslutande myndigheten som överväger behovet. I övervägandet ingår samråd med berörda myndigheter för att ge kunskap till grund för beslutet om en MKB ska utföras.

     Landskapsregeringen föreslår motsvarande ändringar även för MKB av projekt som regleras i MKB-direktivet för att båda typerna av MKB-förfarande så långt som möjligt ska följa samma mönster, vilket även är förenligt med direktiven. I MKB-direktivets artikel 4.4 föreskrivs att ”medlemsstaterna ska säkerställa att de ansvariga myndigheternas avgöranden [av huruvida projekt uppräknade i bilaga II enligt urvalskriterierna i bilaga III kan antas medföra betydande miljöpåverkan och därför kräva MKB-förfarande] görs tillgängliga för allmänheten”. 1 mom. skrivs om så att ett nytt 2 mom. tillkommer för att klart avskilja att skyldigen att utföra en MKB uppstår på två olika sätt enligt två olika lagrum. Denna ändring har landskapsregeringen för avsikt att beakta i MKB-förordningen då lagändringen trätt i kraft. Det skrivs uttryckligen in i lagen att verksamhetsutövaren kan begära att den beslutande myndigheten inleder övervägandet. Myndigheten som fått begäran kan naturligtvis samråda med andra berörda myndigheter som besitter sakkunskap trots att ett samråd inte särskilt föreskrivs i lagen gällande övervägandet om MKB för projekt. Om flera myndigheter är beslutande myndigheter gällande samma projekt är det särskilt naturligt att samråd sker redan i övervägandeskedet.

     Möjligheten att yttra sig för verksamhetsutövaren skrivs in i både första och andra momentet eftersom det kan finnas orsak att höra verksamhetsutövaren även om projektet ingår i MKB-förordningens förteckning, t.ex. gällande eventuella olika uppfattningar om projektet som avses förverkligas verkligen är av den typ som finns med i förteckningen.

     Ett nytt moment tillfogas där det föreskrivs hur beslutet som fattats enligt 2 och 4 mom. ska göras tillgängligt för allmänheten. Publiceringen på myndighetens webbplats är ett funktionellt sätt att göra motiveringarna tillgängliga för allmänheten. Sakägare och berörda myndigheter ska delges beslutet enligt förvaltningslagen. Bland annat ska myndigheten beakta bestämmelserna om information om möjligheterna att överklaga och begränsningarna i denna rätt.

     Lagen är utformad så att närmare bestämmelser i landskapsförordning är nödvändiga för att den ska kunna tillämpas. Landskapsregeringen föreslår att bemyndigandena att utfärda närmare bestämmelser om vilka beslut som ska föregås av en MKB flyttas så att de samlas i ett eget moment som fogas till paragrafen som ett nytt sjätte moment.

 

4 § Grundkrav på en MKB och 5 § Särskilda krav på en MKB avseende en plan eller ett program. I MKB-lagens 4 och 5 § specificeras vad MKB-dokumentet ska innehålla, medan formen för MKB-dokumentet specificeras i 10 §. ”Miljörapport” definieras i SMB-direktivets artikel 2 c som ”den del av programdokumentationen som innehåller de uppgifter som krävs i artikel 5 och i bilaga I” och avser således MKB-dokumentet. Enligt artikel 5.2 ska miljörapporten innehålla ”den information som rimligtvis kan krävas” med hänsyn till aktuella kunskaper och bedömningsmetoder och några andra kriterier. Bilaga I listar i leden a–j uppgifter som ska lämnas i miljörapporten. Kommissionen ser brister i införlivandet av leden a, c och d, vilket kräver små justeringar i lagens 4 och 5 §§. Enligt led a ska en sammanfattning av planens eller programmets innehåll, huvudsakliga syfte och förhållandet till andra relevanta planer och program beskrivas, enligt led c de kännetecknande miljöförhållandena i områden som kan antas komma att påverkas betydligt och enligt led d alla befintliga miljöproblem som är relevanta, ”i synnerhet sådana som berör något område av särskild betydelse för miljön, såsom områden som anges enligt” fågeldirektivet och habitatdirektivet.

 

11 § Utkast till MKB. I samband med att ”kungörelsetiden” ändras till ”delgivningstiden” görs några andra små språkliga justeringar. ”Skall” ersätts med ”ska” och några ordformer ändras. ”Utkast till en MKB” ändras till ”utkast till MKB” i konsekvens med paragrafens rubrik och resten av lagen; substantiv i singular utan artikel är normalformen eftersom ”miljökonsekvensbedömning” här ingår i dokumentets namn. S.k. nakna substantiv behandlas utförligt i avsnitt 4.5 i Svenskt lagspråk för Finland (Föreskrifter, anvisningar och rekommendationer från statsrådets kansli 1/2010, Helsingfors) samt i avsnitt 4.3 i Myndigheternas skrivregler (Statsrådsberedningen Ds 2009:38, Stockholm).

 

5 kap. Delgivning, övervakning och ändringssökande. Kapitelrubriken ”Kungörande m.m.” är föråldrad. Begreppet är numera ”delgivning” i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland. Begreppsändringen infördes i MKB-lagens 13 § redan i samband med att förvaltningslagen antogs, genom lagändring 2008/43, men kapitelrubriken förblev då oförändrad. Kapitlet har fyra paragrafer: 13 § Delgivning, 14 § Information om gränsöver­skridande miljöpåverkan, 14a § Övervakning, som fogades till lagen genom 2010/75, och den nya 14b § Ändringssökande.

 

13 § Delgivning. Ingen hänvisning görs till förvaltningslagen eftersom ansvaret ligger på den MKB-ansvarige som inte behöver vara en myndighet. Även det beslut som uppkommer efter övervägande av MKB beaktas. Det ska ingå information om att ett sådant beslut fattats då en MKB ska utföras enligt ett sådant beslut. Bestämmelserna är förenliga med förvaltningslagen, men mer specifika eftersom tidningsannons krävs. En MKB-ansvarig myndighet ska även iaktta förvaltningslagens bestämmelser gällande delgivning.

     De myndigheter som kan vara berörda och som kan antas ha kännedom fakta av någon betydelse för bedömningen är en viktig del av MKB-förfarandet enligt direktiven som genomförs eftersom dessa förväntas bidra till att den MKB-ansvarige får tillgång till relevant information och till att MKB-dokumentets kvalitet förbättras.

     Enligt lagförslaget måste inbjudan till avgränsningssammanträdet och utkastet till MKB alltid delges genom tidningsannons eftersom allmänhetens deltagande är en så central del av förfarandet. Dessutom anges kravet på elektronisk delgivning i en ny formulering. Orsaken till formuleringarna ”utan ogrundat dröjsmål” och ”i den omfattning det är möjligt” är förutom att tekniska svårigheter kan förekomma, även att vissa dokument kan vara oändamålsenliga eller omöjliga utan oskäliga ansträngningar att publicera elektroniskt. Det kan exempelvis vara svårt att publicera och att tillgodogöra sig ritningar i stort format elektroniskt. En försening i den elektroniska publiceringen som beror på t.ex. tekniska svårigheter ska inte göra delgivningen ogiltig. Utöver i form av konkreta bestämmelserna i direktiven betonas offentlighet och deltagande i skälen som ingår i direktivens ingresser, vilket här illustreras med MKB-direktivets skäl 16 och 17:

(16) Om allmänheten faktiskt deltar i beslutsprocessen har den möjlighet att avge yttranden och uttrycka farhågor som kan vara relevanta för besluten, och beslutsfattaren får möjlighet att beakta dessa, vilket ökar ansvarigheten och öppenheten i beslutsprocessen och bidrar till att öka allmänhetens miljömedvetenhet och stöd för fattade beslut.

(17) Deltagande, bland annat av sammanslutningar, organisationer och grupper, särskilt icke-statliga miljöskyddsorganisationer, bör därför främjas, bland annat genom miljöupplysning till allmänheten.

 

14 § Information om gränsöverskridande miljöpåverkan. Formuleringen ”när kungörelse om avgränsningssammanträde anslås” ändras till ”när meddelandet med inbjudan till avgränsningssammanträde delges”. ”Skall” ersätts med ”ska”.

     Eftersom momentsindelningen ändras i 3 § ändras hänvisningen i andra momentet.

 

14b § Ändringssökande. Bestämmelsen kompletterar vad som gäller för ändringssökande enligt annan lagstiftning, dels allmänt enligt förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996) och då beslutet fattas av en kommunal myndighet bestämmelserna i kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland, men också särskilt i den lagstiftning som reglerar tillstånd eller annat godkännande av projekt eller beslut om antagande av planer eller program. Med stöd av 19 § 3 mom. har i landskapslagar ”för vinnande av enhetlighet och överskådlighet” upptagits bestämmelser om ändringssökande ”som i sak överensstämmer med motsvarande stadganden i rikslag”. Rättskipningen hör enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen till rikets lagstiftningsbehörighet ”med beaktande av vad som stadgas i 25 och 26 §§” om förvaltningsrättskipningen. Det innebär att specialbestämmelser som finns i rikslagstiftningen ska tillämpas, till exempel om vilka som har rätt att söka ändring i en viss typ av ärende.

     Det är med tanke på skillnaderna i förvaltningsstruktur och i MKB-förfarandets upplägg befogat att ”för vinnande av enhetlighet och överskådlighet” infoga en bestämmelse om ändringssökande i MKB-lagen.

     I rikets SMB-lag finns en bestämmelse om ändringssökande i 11 § 5 mom. som lyder:

När en plan eller ett program överklagas i enlighet med vad som särskilt bestäms om ändringssökande, kan avsaknaden av en miljöbedömning enligt denna lag åberopas.

 

     I rikets MKB-lag regleras ändringssökande i flera bestämmelser. Den allmänna bestämmelsen finns i 17 § som lyder.

17 § Besvärsrätt med anledning av att bedömningen saknas eller är bristfällig

     Utöver det som särskilt föreskrivs om sökande av ändring har en närings-, trafik- och miljöcentral rätt att anföra besvär över ett sådant avgörande av ett tillståndsärende enligt någon annan lag som gäller ett projekt enligt 4 § eller över något annat beslut som är väsentligt för genomförandet av projektet, när besvärsgrunden är att en miljökonsekvensbedömning enligt denna lag inte har företagits eller att bedömningen har varit bristfällig till väsentliga delar.

     Den som annars har rätt att söka ändring i ett beslut genom besvär kan i dessa åberopa att bedömningsförfarandet inte har genomförts eller att det har varit bristfälligt till väsentliga delar.

 

     I landskapet har ingen myndighet ett sådant övergripande ansvar för tillämpningen av lagen som NTM-centralen har enligt 17 § 1 mom. Den allmänna rätten att söka ändring i 17 § 1 mom. inkluderas i förslaget till ny paragraf i 3 mom.

     I 19 § begränsas sökandet av ändring i beslutet som NTM-centralen fattar om tillämpning av förfarandet:

19 § Sökande av ändring i beslut om tillämpning av bedömningsförfarandet

Den projektansvarige får på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996) söka ändring genom besvär i ett beslut som fattats med stöd av 6 § 1 mom. [Här utgår ur citatet bestämmelsen om vilken domstol som är behörig eftersom detta i landskapet bestäms enligt 25 och 26 §§ i självstyrelselagen.]

En närings-, trafik- och miljöcentral har rätt att för tryggandet av en enhetlig förvaltnings- och rättspraxis söka ändring genom besvär i ett beslut av en förvaltningsdomstol genom vilket förvaltningsdomstolen har upphävt ett beslut som närings-, trafik- och miljöcentralen har fattat med stöd av 6 § 1 mom.

I övrigt får ändring i ett beslut som fattats med stöd av 6 § 1 mom. inte sökas särskilt genom besvär. I ett beslut enligt vilket det inte har ansetts nödvändigt att tillämpa bedömningsförfarandet får de som avses i 17 § 2 mom. likväl söka ändring i samma ordning och sammanhang som besvär anförs över ett sådant avgörande av ett tillståndsärende enligt någon annan lag som gäller ett projekt enligt 4 § eller över något annat beslut som är väsentligt för genomförandet av projektet.

 

     Dessa bestämmelser finns överförda på landskapets förhållanden i den föreslagna 14b § 1 och 2 mom. Ändring i ett beslut som fattas efter övervägande om MKB i ett enskilt ärende kan inte överklagas, förutom av en verksamhetsutövare som genom beslutet har ålagts att utföra en MKB, alltså den vars skyldighet direkt påverkas av beslutet. Övriga som har rätt att söka ändring i beslutet om projektet, planen eller programmet kan söka ändring i beslutet som fattats efter övervägande om MKB först i samband med att de söker ändring i det slutliga beslutet. Avsaknaden av en MKB kan då anföras som grund.

     Övriga besvärsförbud som anges i rikets MKB-lag har ingen relevans i landskapet. Dessa gäller miljöministeriets beslut enligt 6 och 6a §§ om vilken NTM-central som är behörig i oklara fall och enligt 21 § om undantag för vissa av försvarsmaktens projekt.

     Paragrafen har förmulerats med beaktande av att ändring söks i olika domstolar beroende på vilken myndighets beslut som överklagas. Möjligheten för den beslutande myndigheten att söka ändring enligt 2 mom. begränsas av att besvär över beslut som fattas av landskapsregeringen anförs hos högsta förvaltningsdomstolen vars beslut är slutliga.

 


Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om miljökonsekvensbedömning

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 2 §, 3 §, 4 § 2 punkten, 5 § inledningssatsen och 1 punkten, 11 §, rubriken till 5 kap., 13 § och 14 § landskapslagen (2006:82) om miljökonsekvensbedömning, av dessa lagrum, 13 §, sådan den lyder i landskapslagen 2008/43 och 3 § paragrafrubriken, 1 mom., 2 mom. inledningssatsen, 1 och 4 punkterna och 3 mom., 4 § inledningssatsen, 5 § inledningssatsen och 14 § 2 mom., sådana de lyder i landskapslagen 2010/75 samt

     fogas till lagen en ny 14b § som följer:

 

2 §

Definitioner

     I denna lag använda begrepp ska ha den betydelse som anges i denna paragraf.

     Miljökonsekvensbedömning är det förfarande som denna lag föreskriver för utredning och bedömning av ett projekts, en plans eller ett programs miljöpåverkan. Miljökonsekvensbedömning är även benämningen på det huvuddokument som enligt detta förfarande ska utformas som underlag för en landskapsmyndighets eller en kommunal myndighets beslut om ett projekt, en plan eller ett program. Miljökonsekvensbedömning förkortas MKB.

     Projekt är en i denna lag avsedd specifik åtgärd som planeras bli genomförd och därför är föremål för en MKB. Med projekt avses inte upprättande av en plan eller ett program för vilken en MKB ska utföras enligt denna lag.

     MKB-ansvarig är den eller de verksamhetsutövare som avser att genomföra ett projekt eller den myndighet som ska besluta om en plan eller ett program.

     Miljöpåverkan är en direkt eller indirekt, positiv eller negativ miljöeffekt som följer av att en viss åtgärd genomförs eller inte genomförs.

     Beslutande myndighet är en landskapsmyndighet eller en kommunal myndighet vid vilken en MKB ska tjäna som underlag för ett beslut. I fråga om en plan eller ett program är den beslutande myndigheten även MKB-ansvarig. Om fler än en myndighet ska besluta om ett projekt avses med den beslutande myndigheten alla dessa myndigheter.

 

3 §

Beslut som ska föregås av en MKB

     En MKB ska utföras som underlag för beslut om projekt som på grund av att projekten kan ha betydande miljöpåverkan finns angivna i landskapsförordningen som utfärdats enligt denna lag. Om ett sådant ärende är anhängigt vid en beslutande myndighet och verksamhetsutövaren inte självmant inlett förfarandet ska verksamhetsutövaren ges möjlighet att yttra sig innan myndigheten kräver att en MKB ska utföras.

     I enlighet med landskapsförordningens bestämmelser om övervägande ska en MKB även utföras som underlag för beslut om andra projekt som kan ha betydande miljöpåverkan. Om ett sådant ärende är anhängigt vid en beslutande myndighet kan myndigheten inleda övervägandet. Verksamhetsutövaren ska ges möjlighet att yttra sig innan myndigheten beslutar att en MKB ska utföras. Den beslutande myndigheten kan även inleda övervägandet på begäran av verksamhetsutövaren som ska ge myndigheten tillräcklig utredning om projektet. Övervägandet om MKB ska resultera i ett motiverat beslut enligt vilket en MKB ska utföras eller inte behöver utföras.

     En MKB ska utföras som underlag för en myndighets beslut om en plan eller ett program i de fall planen eller programmet

     1) ska upprättas enligt landskapslag eller landskapsförordning,

     2) ger förutsättningar för tillstånd till projekt eller godkännande av projekt,

     3) bedöms kunna få betydande miljöpåverkan samt

     4) avser jordbruk, skogsbruk, fiske, energiförsörjning, industri, transporter, avfallshantering, vattenhushållning, telekommunikationer, turism, regionutveckling, områdesanvändning, miljöskydd eller naturvård eller påverkar ett område som kräver en bedömning enligt 24a § landskapslagen (1998:82) om naturvård.

     I enlighet med landskapsförordningens bestämmelser om övervägande ska en MKB även utföras som underlag för beslut om andra planer och program som kan få betydande miljöpåverkan. Innan den beslutande myndigheten beslutar att en MKB ska utföras ska samråd ske med berörda myndigheter i enlighet med vad landskapsregeringen och de berörda myndigheterna närmare kommer överens om och där de berörda myndigheterna ges möjlighet att yttra sig inom en rimlig tidsram inom vilken samrådet ska pågå. Övervägandet om MKB ska resultera i ett motiverat beslut enligt vilket en MKB ska utföras eller inte behöver utföras, i vilket ingår en sammanfattning av de synpunkter som framkommit vid samrådet och hur dessa beaktats.

     Ett beslut som fattats efter övervägande om MKB med stöd av 2 eller 3 mom. delges sakägarna och de berörda myndigheterna enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland. Allmänheten ska ha tillgång till beslutet för att kunna ta del av motiveringarna. Om beslutet utan dröjsmål publiceras elektroniskt på myndighetens webbplats behöver myndigheten inte verkställa en offentlig delgivning i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet. Om en MKB enligt beslutet ska utföras, ska beslutet dock hållas framlagt under delgivningstiden för meddelandet om att en MKB ska utföras med inbjudan till avgränsningssammanträde enligt 13 §. Om en MKB enligt beslutet ska utföras för ett projekt ansvarar den MKB-ansvariga verksamhetsutövaren för att myndigheten får kännedom om delgivningstiden i tillräckligt god tid och för att informationen om beslutet ingår i meddelandet.

     Landskapsregeringen ska i landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om vilka beslut som ska föregås av en MKB enligt det förfarande som denna lag föreskriver.

 

4 §

Grundkrav på en MKB

     I en MKB ska följande ingå:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -               2) en beskrivning av sådana i 1 § 2 mom. avsedda miljöförhållanden, inklusive befintliga miljöproblem, som utmärker de områden vilka kan påverkas väsentligt, inbegripet en redogörelse för i lag skyddade natur- eller kulturvärden och områden som kräver en bedömning enligt 24a § landskapslagen om naturvård, vilka kan påverkas samt en redogörelse av den miljöpåverkan av betydelse som kan följa,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

5 §

Särskilda krav på en MKB avseende en plan eller ett program

     I en MKB avseende en plan eller ett program ska utöver grundkraven i 4 § följande ingå:

     1) en sammanfattning av planens eller programmets innehåll och förhållandet till andra relevanta planer och program,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

11 §

Utkast till MKB

     Den MKB-ansvarige ska upprätta ett utkast till MKB vilket ska lämnas till de beslutande myndigheterna och där hållas framlagt under delgivningstiden. Ett sådant dokument ska så långt som möjligt uppfylla kraven på form och innehåll för en slutlig MKB.

     Under den tid ett utkast till MKB finns framlagt hos myndigheten har envar rätt att studera och skriftligen yttra sig över utkastet. Inkomna yttranden ska redovisas och kommenteras i den slutliga MKB:en. Det ska dess­utom framgå om och hur yttrandena har beaktats.

 

5 kap.

Delgivning, övervakning och ändringssökande

 

13 §

Delgivning

     Den MKB-ansvarige ansvarar för delgivning och information enligt denna bestämmelse, vilket för en MKB-ansvarig verksamhetsutövare inkluderar skyldigheten att lämna in handlingar så att dessa kan hållas framlagda hos den beslutande myndigheten och publiceras elektroniskt.

     Ett meddelande om att en MKB ska utföras med inbjudan till avgränsningssammanträde ska publiceras i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet senast 14 dagar före avgränsningssammanträdet.

     Ett meddelande om att ett utkast till MKB finns framlagt för allmänheten ska publiceras i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet. Utkastet till MKB ska hållas framlagt hos den beslutande myndigheten i minst 21 dagar.

     I ett meddelande som avses i 2 och 3 mom. anges ärendets art, vem den MKB-ansvarige är, vilka de beslutande myndigheterna är, var handlingarna i ärendet finns tillgängliga samt vart synpunkter får lämnas. Ett meddelande enligt 2 mom. ska dessutom innehålla uppgifter om tid och plats för avgränsningssammanträdet och i tillämpliga fall, med iakttagande av 3 § 5 mom., information om att beslutet enligt vilket en MKB ska utföras finns framlagt. Meddelandena och handlingarna i ärendet ska utan ogrundat dröjsmål även publiceras elektroniskt i den omfattning det är möjligt.

     Senast samtidigt som den offentliga delgivningen verkställs enligt 2 och 3 mom. ska myndigheter som kan vara berörda eller som kan antas ha kännedom om fakta av någon betydelse för bedömningen delges ett meddelande med i 4 mom. föreskriven information. Denna information ska även delges sakägarna per brev. Om antalet sakägare överstiger 30 eller när deras antal är okänt kan i stället information intas i tidningsannonsen om att delgivningen även till sakägare verkställs genom denna annons.

 

14 §

Information om gränsöverskridande miljöpåverkan

     Om ett projekt, en plan eller ett program i landskapet kan antas medföra betydande miljöpåverkan i en region utanför landskapet ska den beslutande myndigheten snarast informera landskapsregeringen. Landskapsregeringen ska därefter ge behörig myndighet i den berörda regionen all tillgänglig information om sådan miljöpåverkan. Informationen ska ges i god tid före en tillståndsprövning eller senast när meddelandet med inbjudan till avgränsningssammanträde delges enligt denna lag.

     Om den behöriga myndigheten i den berörda regionen får kännedom om ett projekt, en plan eller ett program i landskapet och anser att projektet, planen eller programmet kan antas medföra betydande miljöpåverkan i regionen samt uttryckligen begär att få information om sådan påverkan, ska landskapsregeringen utan onödigt dröjsmål lämna den information som begärts till myndigheten ifråga. Samma tidsfrister som enligt 1 mom. gäller för lämnande av information ska iakttas. Vad som i 3 § 4 mom. föreskrivs om landskapsregeringens skyldighet att samråda med berörda myndigheter gäller även ifråga om i denna paragraf avsedda myndigheter.

 

14b §

Ändringssökande

     Den verksamhetsutövare som beslutet gäller får söka ändring i ett beslut som fattats efter övervägande om MKB med stöd av 3 § 2 mom. I övrigt får ändring inte sökas särskilt i beslut som fattats efter övervägande om MKB med stöd av 3 § 2 eller 4 mom. Ändring i ett beslut enligt vilket en MKB inte behöver utföras får dock sökas i samband med ändringssökande enligt 3 mom.

     Den beslutande myndigheten har rätt att för tryggandet av en enhetlig förvaltnings- och rättspraxis söka ändring i ett beslut genom vilket domstolen har upphävt ett beslut som fattats med stöd av 3 § 2 mom.

     Den som har rätt att söka ändring i ett beslut om ett projekt, en plan eller ett program kan åberopa att en MKB inte har utförts eller att bedömningen har varit bristfälligt till väsentliga delar.

 

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

__________________

 

 

 

Mariehamn den 19 april 2012

 

 

V i c e l a n t r å d

 

 

Roger Nordlund

 

 

Föredragande minister

 

 

Carina Aaltonen

 


Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 15/2011-2012