Lagförslag 15/2018-2019
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 15/2018-2019 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2019-03-28 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Gasanordningar
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning på Åland av gasanordningslagen, den rikslag som nyligen trätt i kraft i riket och som innehåller kompletterande nationella bestämmelser om sådana detaljer som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/426 om anordningar för förbränning av gasformiga bränslen och om upphävande av direktiv 2009/142/EG, (gasanordningsförordningen). Den föreslagna landskapslagen är en blankettlag.
Lagförslaget innehåller dessutom ändringar av landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter och landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper. Ändringarna är av lagteknisk karaktär.
INNEHÅLL
1.1 Allmänt om kemikaliesäkerhet
2. Omständigheter som motiverar ändrad landskapslagstiftning
2.2 EU-lagstiftning som baserar sig på NLF-anpassningen
2.3 EU:s gasanordningsförordning
2.4 Gasanordningsförordningens återverkningar på rikslagstiftningen
2.5 Gasanordningsförordningens återverkningar på landskapslagstiftningen
3. Landskapsregeringens förslag
4.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser
1. Landskapslag om tillämpning på Åland av gasanordningslagen
2. Landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produktgrupper
L A N D S K A P S L A G om tillämpning på Åland av gasanordningslagen
Bilaga – Rikets gasanordningslag
Allmän motivering
1. Inledning
1.1 Allmänt om kemikaliesäkerhet
Genom landskapslagen (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (blankettlagen om kemikaliesäkerhet) har med vissa avvikelser rikets lag om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005, kemikaliesäkerhetslagen) gjorts tillämplig på Åland.
Kemikaliesäkerhetslagen innehåller bestämmelser om industriell hantering och upplagring av alla farliga kemikalier, både de som är brand- och explosionsfarliga och de som är hälso- och miljöfarliga. Kemikaliesäkerhetslagen innehåller även bestämmelser om handel med och tillverkning, import, användning, överföring, överlåtelse, innehav, upplagring, förvaring och förstöring av explosiva varor och farliga kemikalier. Vidare innehåller kemikaliesäkerhetslagen bestämmelser om vad som ska beaktas vid installering och underhåll av de apparater som används vid hanteringen av farliga kemikalier. Därutöver finns i kemikaliesäkerhetslagen bestämmelser om besiktningsorgan, förbud och begränsningar, tillsyn samt tvångsmedel och påföljder.
1.2 Gasanordningar
Fram till den juli 2018 fanns i kemikaliesäkerhetslagen bestämmelser om gasanordningar. I den numera upphävda 47 § om krav i fråga om gasanordningar i kemikaliesäkerhetslagen föreskrevs att ”De anordningar som använder gasformiga bränslen och deras tillbehör (gasanordningar) skall planeras och tillverkas så att de fungerar tryggt när de drivs i enlighet med sitt driftsändamål. I synnerhet skall det ombesörjas att
1) en gasanordnings konstruktionsmaterial tål förutsägbara mekaniska och kemiska verkningar och verkningar av värme,
2) gasanordningens konstruktion samt regler- och varningsanordningar säkerställer att anordningen fungerar stabilt och säkert, så att inga gasläckage förekommer och att förbränningsprodukterna eller en stegring av temperaturen inte förorsakar fara.”
Med gasanordningar avses anordningar som förbränner gasformiga bränslen och som används för matlagning, kylning, ventilation, uppvärmning av lokaler, varmvattenberedning, belysning eller tvätt. Med gasanordningar avses dessutom fläktgasbrännare och uppvärmningsanordningar som förses med sådana brännare. Tillämpningsområdet omfattar inte gasanordningar som är avsedda att användas inom industriella processer. I åtskilliga fall används gasanordningar i samband med fritidsaktiviteter i hushåll, fritidsbostäder, husvagnar och båtar samt i samband med friluftsliv och camping. Exempel på typiska gasanordningar är gasdrivna grillar, spisar, värmeaggregat för uppvärmning av rum och terrasser, stormkök samt kylskåp.
2. Omständigheter som motiverar ändrad landskapslagstiftning
2.1 Allmänt
Skälet till att ovan nämnda 47 § i kemikaliesäkerhetslagen har upphävts är att det i riket har antagits en ny gasanordningslag (FFS 502/2018) som i sin tur härrör från ändringar i EU-lagstiftningen vilka kräver ändringar i medlemsstaternas tidigare lagstiftning på det område som berörs.
2.2 EU-lagstiftning som baserar sig på NLF-anpassningen
Syftet med Europeiska unionens lagstiftning om den inre marknaden är bl.a. att trygga den fria rörligheten av varor inom Europeiska unionens gränser. Den fria rörligheten av varor främjas genom att medlemsstaternas produktlagstiftningar harmoniseras. I Europeiska unionen har det antagits en s.k. ny lagstiftningsram (New Legislative Framework, NLF) som inbegriper Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (NLF-förordningen) och Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG (NLF-beslutet), vilka antagits den 9 juli 2008. NLF-förordningen innehåller bestämmelser om ackreditering, marknadskontroll, kontroll av produkter från tredjeländer, dvs. unionens yttre gränskontroll, samt om CE-märkning. NLFförordningen började tillämpas den 1 januari 2010 och den utgör direkt tillämplig rätt, som förpliktar och skapar rättigheter utan att bestämmelser införlivas med den nationella lagstiftningen. NLF-beslutet är ett rambeslut som bildar den allmänna ramen för lagstiftningen om harmonisering av villkoren för saluföring av produkter. Den har inte någon direkt rättsverkan utan fungerar som anvisning vid utfärdandet och ändringen av produktspecifika harmoniseringsbestämmelser. NLF-beslutet innehåller bestämmelser om bl.a. ekonomiska aktörers skyldigheter, produkters överensstämmelse med kraven, anmälan om organ för bedömning av överensstämmelse och förfaranden för bedömning av överensstämmelse med kraven.
2.3 EU:s gasanordningsförordning
2.3.1 En översiktlig beskrivning av förordningens innehåll
Europaparlamentets och rådets nya förordning (EU) 2016/426 om anordningar för förbränning av gasformiga bränslen och om upphävande av direktiv 2009/142/EG, (gasanordningsförordningen) antogs den 9 mars 2016, publicerades i Europeiska unionens officiella tidning den 31 mars 2016 och trädde i kraft den 20 april 2016. Gasanordningsförordningen tillämpas i regel från och med den 21 april 2018 då det tidigare direktivet från år 2009 (gasanordningsdirektivet) upphävs.
Gasanordningsförordningen baserar sig i stor utsträckning på det tidigare gasanordningsdirektivet från 2009, men NLF-förordningen har beaktats i den och bestämmelserna har anpassats efter NLF-beslutet. Direktivet har ersatts med en förordning, eftersom det har ansetts att bl.a. tillämpningsområdet, de grundläggande säkerhetskraven och förfarandena för bedömning av överensstämmelse ska vara lika i alla medlemsstater. Den valda typen av rättsakt ger inte medlemsstaterna någon möjlighet att införliva bestämmelserna med den nationella lagstiftningen på olika sätt. Med förordningen eftersträvas klara och mer exakta bestämmelser än de nuvarande.
I gasanordningsförordningen fastställs krav för konstruktion och tillverkning av gasanordningar som ska tillhandahållas på unionsmarknaden för att säkerställa skydd för användarnas hälsa och säkerhet samt för att fastställa bestämmelser om fri rörlighet för gasanordningar i unionen. Förordningen tillämpas på gasanordningar med undantag av t.ex. gasanordningar som används i industriella processer vid industrianläggningar samt gasanordningar som används i luftfartyg och på järnväg.
2.3.2 Närmare om tillämpningsområdet
I gasanordningsförordningens kapitel I föreskrivs det om förordningens tillämpningsområde. Förordningens tillämpningsområde omfattar anordningar som förbränner gasformiga bränslen samt deras tillbehör. När en gasanordning släpps ut på marknaden ska den uppfylla de grundläggande krav som i förordningen uppställs på den och den ska vara säker under hela sin livslängd när den används på sedvanligt sätt. Med sedvanlig användning avses det att anordningen är korrekt installerad och föremål för regelbundet underhåll i enlighet med tillverkarens anvisningar och att den används i enlighet med sitt avsedda syfte eller på ett sätt som rimligen kan förutses. Dessutom förutsätts att den används med normala variationer i gaskvalitet och normala fluktuationer av anslutningstryck enligt vad som angivits av medlemsstaterna. Kapitlet innehåller bestämmelser om det förfarande enligt vilket en medlemsstat meddelar kommissionen och övriga medlemsstater de anslutningstryck som används i gasanordningarna på landets territorium och de typer av gas som förbränns i dem. Trots att säkerhetsbestämmelserna om gasanordningar har harmoniserats och möjlighet till fri rörlighet enligt kapitlet i förordningen således skapats, varierar den kemiska sammansättningen av gaser som förbränns och anordningarnas anslutningstryck från land till land inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet. För att gasanordningar ska kunna konstrueras så att de kan användas på ett tryggt sätt är det nödvändigt att särskilt tillverkaren och importören känner till de tekniska kraven i det land till vilket exporten riktar sig till och på detta sätt säkerställer gasanordningens kompatibilitet med hänsyn till de användningsförhållanden som råder i landet ifråga.
2.3.3 Ekonomiska aktörers skyldigheter
Kapitel II i gasanordningsförordningen innehåller, i likhet med NLF-förordningen, mer exakta bestämmelser om ekonomiska aktörers skyldigheter än gasanordningsdirektivet. Med ekonomisk aktör avses tillverkare, tillverkarens representant, importör och distributör. Alla ekonomiska aktörer som hör till leverans- och distributionskedjan är skyldiga att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att endast sådana gasanordningar som överensstämmer med förordningen tillhandahålls på marknaden. Av denna orsak innehåller förordningen detaljerade bestämmelser om varje aktörs skyldigheter.
Tillverkaren svarar för att gasanordningen har konstruerats och tillverkats i överensstämmelse med de grundläggande säkerhetskraven. Tillverkaren har de bästa möjligheterna att genomföra eller låta genomföra förfarandet för bedömning av överensstämmelse, eftersom denne har detaljerade uppgifter om konstruktions- och produktionsprocessen. Av denna anledning hör bedömningen av överensstämmelse med kraven också fortsättningsvis uteslutande till tillverkarens skyldigheter. Tillverkaren svarar dessutom bl.a. för upprättandet av den tekniska dokumentationen och EU-försäkran om överensstämmelse, anbringandet av CE-märkning och andra relevanta märkningar, lämnandet av kontaktinformation samt för att gasanordningen åtföljs av anvisningar och uppgifter. Om gasanordningen utgör risk, ska tillverkaren utföra stickprovskontroller av gasanordningar som saluförs på marknaden samt granska och registerföra inkomna klagomål på gasanordningar som inte överensstämmer med kraven. Vid behov ska tillverkaren vidta korrigerande åtgärder.
En tillverkare får genom skriftlig fullmakt utse tillverkarens representant inom europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Tillverkarens representant har till uppgift att utföra de uppdrag som anges i fullmakten från tillverkaren. Tillverkarens representants uppdrag kan dock inte inbegripa skyldighet att säkerställa att gasanordningen har konstruerats och tillverkats i överensstämmelse med de grundläggande säkerhetskraven eller skyldighet att upprätta den tekniska dokumentationen. Tillverkaren har ansvaret för dem. Uppdraget kan inbegripa t.ex. skyldigheten att hålla EU-försäkran om överensstämmelse och den tekniska dokumentationen tillgängliga för nationella marknadskontrollmyndigheter samt att på begäran lämna uppgifter och handlingar till den nationella myndigheten.
En importör ansvarar för att sådana gasanordningar som denne släppt ut på marknaden överensstämmer med kraven. Importören ska säkerställa att tillverkaren genomfört ett relevant förfarande för bedömning av överensstämmelse, upprättat den tekniska dokumentationen, försett anordningen med CE-märkning och sett till att gasanordningen åtföljs av krävda dokument som inbegriper bl.a. anvisningar och uppgifter om införlivande eller sammansättning, justering, drift och underhåll. Importören ska lämna sina kontaktuppgifter, och ska i likhet med tillverkaren, se till att en gasanordning som utgör risk testas, att klagomål granskas och att korrigerande åtgärder vidtas. En distributör ska för sin del, innan gasanordningen tillhandahålls på marknaden, bl.a. säkerställa att anordningen har försetts med CE-märkning och att den åtföljs av krävda dokument, anvisningar och uppgifter. Också distributören ska för egen del vidta korrigerande åtgärder, om det finns skäl att tro att gasanordningen inte överensstämmer med kraven.
2.3.4 Anordningars och tillbehörs överensstämmelse med kraven
I kapitel III i gasanordningsförordningen föreskrivs om gasanordningarnas och deras tillbehörs överensstämmelse med kraven, om EU-försäkran om överensstämmelse samt om CE-märkning och om anbringande av den, huvudsakligen genom hänvisningar till bilagorna till förordningen. I kapitlet framförs en presumtion om gasanordningarnas och tillbehörens överensstämmelse med kraven: gasanordningarna anses överensstämma med de grundläggande säkerhetskrav som anges i förordningen om de överensstämmer med sådana harmoniserade standarder eller delar av dem vars referensnummer har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. I kapitlet hänvisas till bilagorna till förordningen när det gäller förfarandena för bedömning av överensstämmelse.
2.3.5 Anmälan av organ för bedömning av överensstämmelse
Kapitel IV i gasanordningsförordningen gäller anmälan av organ för bedömning av överensstämmelse. Kapitlet i fråga har börjat tillämpas från den 21 oktober 2016.
2.3.6 Marknadskontroll
I kapitel V i gasanordningsförordningen finns mer exakta bestämmelser om marknadskontroll än i det nuvarande gasanordningsdirektivet. Till denna del görs också en hänvisning till NLF-förordningen. I gasanordningsförordningen finns bestämmelser om medlemsstaternas och marknadskontrollmyndighetens skyldigheter, marknadskontrollåtgärder, skyldighet att göra anmälan bl.a. till kommissionen och övriga medlemsstater, om informationsutbyte samt om unionens förfarande i fråga om skyddsåtgärder. I kapitlet ingår dessutom bestämmelser om gasanordningar som visserligen överensstämmer med kraven, men som trots överensstämmelse utgör en risk, och om eventuella korrigerande åtgärder i samband med det. Bestämmelsen om s.k. formell bristande överensstämmelse med kraven gäller exempelvis CE-märkning som inte anbringats, CE-märkning som anbringats på felaktiga grunder, identifikationsnumret för anmält organ, EU-försäkran om överensstämmelse, den tekniska dokumentationen samt kontaktuppgifterna. En gasanordning överensstämmer inte med kraven, om märkningarna i fråga eller andra uppgifter saknas eller om befintliga märkningar är felaktiga.
2.3.7 Delegerade akter och kommittéförfaranden
Kapitel VI i gasanordningsförordningen innehåller bestämmelser om delegerade akter och kommittéförfarande. Kommissionen har behörighet att anta delegerade akter om innehållet i meddelandena om leveransvillkoren för gas.
2.3.8 Övergångsbestämmelser och slutbestämmelser
Kapitel VII i gasanordningsförordningen innehåller övergångsbestämmelser och slutbestämmelser. Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för ekonomiska aktörers överträdelser av bestämmelserna i förordningen. Reglerna kan omfatta straffrättsliga påföljder för allvarliga överträdelser. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Enligt övergångsbestämmelserna i gasanordningsförordningen får medlemsstaterna inte förhindra att anordningar och tillbehör som omfattas av och är förenliga med gasanordningar och tillbehör enligt direktiv 2009/142/EG, och som släppts ut på marknaden före den 21 april 2018, tillhandahålls på marknaden.
2.3.9 Bilagor
I bilaga I till gasanordningsförordningen fastställs de grundläggande krav som en gasanordning ska uppfylla för att den ska kunna anses vara säker. De grundläggande kraven är obligatoriska och de inbegriper allmänna krav, material samt konstruktion och utförande.
I bilaga II till gasanordningsförordningen föreskrivs om innehållet i medlemsstaternas meddelanden om leveransvillkoren för gas. Meddelandet ska lämnas av medlemsstaten.
I bilaga III till gasanordningsförordningen föreskrivs om förfaranden, och olika delar av förfaranden, för bedömning av överensstämmelse för gasanordningar och tillbehör. Sådana är EU-typkontroll – produktionstyp (modul B), överensstämmelse med typ som grundar sig på intern tillverkningskontroll och övervakade produktkontroller med slumpvisa intervall (modul C2), överensstämmelse med typ som grundar sig på kvalitetssäkring av produktionen (modul D), överensstämmelse med typ som grundar sig på produktkvalitetssäkring (modul E), överensstämmelse med typ som grundar sig på produktverifiering (modul F), överensstämmelse som grundar sig på kontroll av enskilda produkter (modul G). I princip får tillverkaren av ovan nämnda moduler välja det förfarande som denne önskar tillämpa i kombination med EU-typkontrollen. När det gäller en gasanordning som tillverkas som en enda produkt kan modul G tillämpas. EU-typintyget är i kraft i högst tio år åt gången.
I bilaga IV till gasanordningsförordningen finns bestämmelser om påskrifter på gasanordningar. Anordningens märkskylt ska vara försedd med tillverkarens namn, registrerade firmanamn eller registrerade varumärke för identifiering av tillverkaren. För att anordningen ska kunna identifieras ska anordningens typ-, parti- eller serienummer eller annan identifikationsmärkning finnas på den. En gasanordning kan även ha elektroniska funktioner, och då ska uppgift om typen av elförsörjning finnas på märkskylten. Egenskaperna hos gasen och anordningarnas anslutningstryck varierar från medlemsstat till medlemsstat. För att anordningens kompatibilitet i en viss medlemsstat ska kunna säkerställas, ska på märkskylten finnas uppgift om anordningskategori och nominellt anslutningstryck. På skylten ska dessutom, beroende på anordningens art, finnas behövliga uppgifter som möjliggör korrekt och trygg installation av anordningen. På gasanordningens tillbehör eller deras märkskyltar ska finnas ovan nämnda uppgifter i tillämpliga delar.
I bilaga V till gasanordningsförordningen finns bestämmelser om EU-försäkran om överensstämmelse.
I den jämförelsetabell som ingår i bilaga VI till gasanordningsförordningen fastställs på vilket sätt hänvisningarna till det upphävda gasanordningsdirektivet anses utgöra hänvisningar till gasanordningsförordningen.
2.4 Gasanordningsförordningens återverkningar på rikslagstiftningen
När det gäller gasanordningar bör bestämmelser som behövs för ett effektivt genomförande av gasanordningsförordningen inkluderas i den nationella lagstiftningen. Den nya gasanordningsförordningen utgör som EU-förordning direkt tillämplig rätt och förutsätter huvudsakligen inte skilda nationella genomförandeåtgärder. Det finns dock behov av att i den nationella lagstiftningen utfärda bestämmelser om bl.a. olika slags krav på språket för uppgifterna om och märkningarna på produkterna, om tillsynen över att bestämmelserna iakttas, om behörig tillsynsmyndighet och dess befogenheter samt om påföljder för underlåtenhet att iaktta lagstiftningen samt om ändringssökande. Vad gäller den nationella lagstiftningen är rörelseutrymmet litet i fråga om en EU-förordning, och några sådana bestämmelser om de tekniska egenskaperna hos gasanordningar som avviker från en EU-förordning kan inte utfärdas på den nationella nivån.
I riket har därför gasanordningslagen (FFS 502/2018) antagits av riksdagen och trätt i kraft den 1 juli 2018. Genom den nya lagen utfärdas kompletterande nationell lagstiftning om sådana detaljer som följer av gasanordningsförordningen. Gasanordningslagen förtydligar den gällande lagstiftningen och undanröjer vissa inkonsekvenser mellan bestämmelserna i lag och bestämmelserna på lägre nivå. Dessutom har ändringar i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter, lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper och lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor trätt i kraft samtidigt. Ändringarna är små och är av teknisk karaktär.
2.5 Gasanordningsförordningens återverkningar på landskapslagstiftningen
På Åland har vad beträffar marknadskontrollen och anmälda organ antagits två landskapslagar, landskapslagen (2017:37) om marknadskontrollen av vissa produkter resp. landskapslagen (2017:47) om tillämpning på Åland av lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper. Dessa landskapslagar har en struktur som förhåller sig till blankettlagen om kemikaliesäkerhet på samma sätt som lagen om marknadskontrollen för vissa produkter (FFS 1137/2016) och lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper (FFS 278/2016) förhåller sig till kemikaliesäkerhetslagen.
På samma sätt som införande av en gasanordningslag, till följd av ändringar i EU-rätten, bedömts nödvändigt på rikssidan, med de lagstiftningsmässiga återverkningar det får på annan lagstiftning, krävs på grund av detta strukturella förhållande motsvarande lagstiftningsåtgärder på Åland. Detta utgör skälet till att det även krävs följdändringar i de två ovannämnda landskapslagarna vid sidan av en ny landskaplig gasanordningslagstiftning. De lagtekniska ändringar i kemikaliesäkerhetslagen som i riket gjorts till följd av att gasanordningslagen trätt i kraft och som bl.a. innebär att 47 § upphävs blir gällande per automatik på Åland och kräver således inga särskilda ändringar i blankettlagen om kemikaliesäkerhet.
3. Landskapsregeringens förslag
Mot bakgrund av det som anförts ovan föreslår landskapsregeringen att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning på Åland av gasanordningslagen (blankettlagen om gasanordningar) för att på det sättet bringa landskapslagstiftningen i överensstämmelse med det nya EU-regelverket vad gäller gasanordningar. Tillika föreslår landskapsregeringen att lagtinget antar en landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produktgrupper och en landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper.
Valet av blankettlagstiftningstekniken grundar sig på att bestämmelserna i detalj styrs av Europeiska unionen varför det inte finns utrymme att i någon vidare bemärkelse avvika från rikets bestämmelser. Det finns således enligt landskapsregeringens bedömning inte något behov av att i omfattande materiellt hänseende avvika från bestämmelserna i gasanordningslagen.
4. Förslagets konsekvenser
4.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser
Lagförslaget är till stora delar av lagstiftningsteknisk art och genom det ändras inte de tekniska kraven och säkerhetskraven på gasanordningar eller förfarandena för bedömning av överensstämmelse med kraven. Om dessa krav föreskrivs direkt i gasanordningsförordningen. Också de mer detaljerade kraven som ställs på ekonomiska aktörer finns uppställda i gasanordningsförordningen. Språkkraven ändras inte heller genom förslaget. Lagförslaget har således inte några betydande ekonomiska konsekvenser och avsikten med förslaget är inte att ändra eller öka ekonomiska aktörers skyldigheter.
I den föreslagna blankettlagens övergångsbestämmelser föreskrivs på motsvarande sätt som i gasanordningsförordningens övergångsbestämmelser att produkter som släppts ut på marknaden före lagens ikraftträdande och vars överensstämmelse med kraven har säkerställts i enlighet med de bestämmelser som var i kraft vid lagens ikraftträdande, får vara kvar på marknaden också efter det att lagen trätt i kraft. Således kan de gasanordningar som finns på lager hos handelns distributionskedja säljas slut. Övergångsbestämmelserna avser att för sin del trygga ställningen för dem som är verksamma inom handelsbranschen. Överensstämmelse med kraven för sådana gasanordningar som släpps ut på marknaden efter blankettlagens ikraftträdande ska påvisas genom de förfaranden som anges i gasanordningsförordningen. Förfaranden för visande av överensstämmelse med kraven jämte dokument enligt det upphävda gasanordningsdirektivet duger inte längre vid tillverkningen av nya gasanordningar.
Bestämmelser om tillsynen finns i landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter, gasanordningsförordningen och i NLF-förordningen. Den föreslagna regleringen kommer således inte att medföra några konsekvenser av betydelse för landskapsregeringens nuvarande verksamhet.
4.2 Jämställdhetskonsekvenser
Såvitt bekant har förslaget inga kända konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.
5. Lagstiftningsbehörighet
I 18 och 27 § i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) finns bestämmelser om hur behörigheten fördelar sig mellan riket och landskapet Åland. I 2014 års statsrådsskrivelse till riksdagen om kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om anordningar för förbränning av gasformiga bränslen (gasanordningsförordningen), skrivelse U 27/2014 rd., har regleringen enligt gasanordningsförordningen behandlats. Där har det gjorts en bedömning av att de ärenden som omfattas av gasanordningsförordningens tillämpningsområde faller inom rikets lagstiftningsbehörighet. Senare har det dock konstaterats att landskapet har lagstiftningsbehörighet när det gäller produktsäkerhet. Förutom att en särskild förordning av Europeiska unionen tillämpas på gasanordningar hör dessa också till kategorin konsumentprodukter. Således har landskapet likväl lagstiftningsbehörighet också i fråga om denna produktgrupp.
Med hänsyn till innehållet i de materiella bestämmelser som enligt förslaget ska tillämpliggöras på Åland genom blankettlagen om gasanordningar samt blankettlagens innehåll i övrigt kan konstateras att den reglerar sådant som hänför sig till såväl landskapets behörighet som rikets behörighet. Den berör således sådant som Åland i enlighet med 18 § 23 punkten själstyrelselagen (1991:71) för Åland har lagstiftningsbehörighet i fråga om, dvs. näringsverksamhet med beaktande av vad som stadgas i 27 och 29 §§ självstyrelselagen. Även andra rättsområden, på vilka lagstiftningsbehörigheten fördelar sig enligt följande, berörs. I enlighet med 18 § 10 och 12 punkterna själstyrelselagen har Åland lagstiftningsbehörighet också i frågor om natur- och miljövård samt hälso- och sjukvård. I enlighet med 18 § 6 och 26 punkterna har Åland lagstiftningsbehörighet i frågor som rör allmän ordning och säkerhet samt tvångsmedel. Åland har även lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsregeringen och under landskapsregeringen lydande myndigheter och inrättningar jämlikt 18 § 1 punkten i självstyrelselagen. Jämlikt 18 § 25 punkten har Åland lagstiftningsbehörighet ifråga om beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till Ålands lagstiftningsbehörighet. Till rikets lagstiftningsbehörighet hör bl.a. utrikeshandel, måttenheter, mätredskap och mätmetoder samt standardisering omfattande produktstandarder. Standardisering rör i självstyrelselagens mening frågor om produktstandarder och det fria varuutbytet. Allmänt kan riket beskrivas ha lagstiftningsbehörighet avseende produktstandarder i sig, medan Åland har lagstiftningsbehörighet i frågor som rör närings- och förvaltningsrättsliga följder av rikets lagstadgade och på Åland gällande produktstandarder. Enligt 27 § 10, 29 och 30 punkterna självstyrelselagen har riket också lagstiftningsbehörighet bl.a. i frågor om främjande av konkurrens och konsumentskydd.
6. Beredningsarbete
Ärendet har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med rättsserviceenheten vid Ålands landskapsregering.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om tillämpning på Åland av gasanordningslagen
1 § Lagens tillämpningsområde. Genom 1 mom. i denna paragraf kommer blankettlagstiftningstekniken till användning. Paragrafen anger att gasanordningslagen ska tillämpas på Åland samt att alla ändringar av lagen är tillämpliga på Åland då de trätt i kraft i riket.
Gasanordningslagen kan längre fram komma att ändras av olika skäl. Den åländska lagstiftningen inom det rättsområde som lagen ifråga berör bör överensstämma med den motsvarande rikslagstiftningen. Därför är det viktigt att det finns bestämmelser som automatiskt gör de framtida ändringarna i gasanordningslagen tillämpliga på Åland. Av det skälet har bestämmelsen i 2 mom. om lagändringar intagits i förslaget.
2 § Förvaltningsuppgifter. Gasanordningslagen innehåller ett antal bestämmelser som reglerar sådant som hör till landskapets behörighet. Genom denna paragraf åläggs landskapsregeringen skötseln av förvaltningsuppgifter som måste utföras för att nämnda bestämmelser ska kunna verkställas.
3 § Hänvisningar. Det är viktigt att blankettlagen samverkar med andra delar av den åländska lagstiftningen i likhet med hur gasanordningslagen i riket samverkar med övrig rikslagstiftning. I gasanordningslagen finns hänvisningar till bestämmelser i annan rikslagstiftning som har motsvarigheter i den åländska lagstiftningen. Därför måste det i blankettlagen intas undantagsbestämmelser som innebär att hänvisningar i gasanordningslagen ersätts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den åländska lagstiftningen.
De hänvisningar som avses utgörs av hänvisningen i
1) 3 § 2 mom. i gasanordningslagen till lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (FFS 1137/2016) som på Åland ska avse landskapslagen (2017:37) om marknadskontrollen av vissa produkter,
2) 3 § 3 mom. i gasanordningslagen till lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper (FFS 278/2016) som på Åland ska avse landskapslagen (2017:47) om tillämpning på Åland av lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper,
3) 3 § 4 mom. i gasanordningslagen till lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005) som på Åland ska avse landskapslagen (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor samt
4) 9 § 1 mom. i gasanordningslagen till förvaltningslagen (FFS 434/2003) som på Åland ska avse förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.
4 § Bestämmelser som inte ska tillämpas. Enligt gasanordningslagens 14 § tillsätter statsrådet för tre år i sänder en särskild delegation med uppgift att handlägga säkerhetsärenden med anknytning till gasanordningar. Delegationen ska bistå arbets- och näringsministeriet samt Säkerhets- och kemikalieverket i arbetet med utvecklingen och uppföljningen av bestämmelserna i gasanordningslagen.
Anledningen till att avvikelsen införts i denna paragraf är att det med hänsyn till hur hanteringen av gasanordningar organiseras och övervakas på Åland inte finns något uttalat behov av att tillsätta en liknande delegation. Som ett därmed sammanhängande skäl kan anföras att då gasanordningslagen är avsedd att tillämpliggöras genom blankettlag varvid behovet av särskilda avvikelser från rikslagstiftningen inte är omfattande, kan på Åland direkt dras nytta av resultatet av det utvecklingsarbete på området som utförs av rikets delegation för säkerhetsteknik.
5 § Språkkrav. I 43 § i självstyrelselagen finns bestämmelser som innebär att statsrådet ska verka för att behövlig information om varor och tjänster till åländska konsumenter i mån av möjlighet ges på svenska. Statsrådet ska även se till att bestämmelser och föreskrifter som ska gälla på Åland finns tillgängliga på svenska. För att understryka vikten av självstyrelselagens språkkrav, inte minst i detta sammanhang, har därför denna paragraf intagits i förslaget.
6 § Straffbestämmelser. Den föreslagna avvikelsen i paragrafen utgör en anpassning av den tillämpliggjorda straffbestämmelsen i 12 § i gasanordningslagen till den åländska myndighetsstrukturen.
7 § Landskapsförordning. I paragrafen föreslås en fullmakt för landskapsregeringen att anta förordningar som utfärdas med stöd av gasanordningslagen. Då det inte finns någon anledning att på detaljnivå avvika från riksregler är paragrafen utformad på det sätt som framgår av förslaget till lagtext nedan. Bemyndigande möjliggör en ändamålsenlig komplettering av det materiella innehållet i gasanordningslagen.
8 § Ikraftträdande och övergångsbestämmelser. Enligt 1 mom. föreslås blankettlagen i enlighet med 20 § 2 mom. självstyrelselagen träda i kraft vid en tidpunkt som landskapsregeringen bestämmer. Landskapsregeringen mål är att lagstiftningen träda i kraft så snart som möjligt efter det att den har antagits och godkänts i lagstiftningskontrollen.
I 2 och 3 mom. föreslås vissa övergångsbestämmelser som är nödvändiga för att motverka i annat fall oskäliga retroaktivitetseffekter. I ett enskilt fall skulle någon kunna tvingas att ta ur bruk en anordning som å ena sidan inte varit föremål för förfaranden helt i enlighet med gasanordningsförordningen utan med tidigare lagstiftning, men som å andra sidan rimligtvis, med hänsyn till sin konstruktion och funktion, kan anses uppfylla de krav som förordningen ifråga får anses ställa.
2. Landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produktgrupper
1 § Tillämpningsområde. Genom den föreslagna lagtekniska ändringen kompletteras den i paragrafen angivna författningslistan med en hänvisning till blankettlagen.
3. Landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper
1 § Lagens tillämpningsområde. Genom den föreslagna lagtekniska ändringen kompletteras den i paragrafen angivna författningslistan med en hänvisning till blankettlagen.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning på Åland av gasanordningslagen
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens tillämpningsområde
Inom landskapets behörighet och med de i denna lag angivna avvikelser ska gasanordningslagen (FFS 502/2018) tillämpas på Åland.
Sker inom landskapets behörighet ändringar i den i 1 mom. angivna lagen ska de tillämpas på Åland från den tidpunkt de träder i kraft i riket.
2 §
Förvaltningsuppgifter
Sådana i den 1 § 1 mom. angivna lagen avsedda förvaltningsuppgifter som i riket ankommer på statens myndigheter ska på Åland skötas av landskapsregeringen till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet.
3 §
Hänvisningar
Hänvisas i gasanordningslagen till andra bestämmelser i rikslagstiftningen som äger motsvarighet i landskapslagstiftningen ska hänvisningarna anses avse de motsvarande bestämmelserna i landskapslagstiftningen.
4 §
Bestämmelser som inte ska tillämpas
Bestämmelserna i 14 § i gasanordningslagen om delegationen för säkerhetsteknik ska inte tillämpas på Åland.
5 §
Språkkrav
De i 5 § i gasanordningslagen angivna märkningarna på, säkerhetsuppgifterna om och anvisningarna för gasanordningar samt de handlingar som åtföljer en gasanordning ska finnas åtminstone på svenska.
Tillverkarens, importörens och distributörens skyldigheter enligt 11 § i gasanordningslagen innebär på Åland en skyldighet att säkerställa att informationen och dokumentationen som behövs i fråga om visande av överensstämmelse med kraven för tillsynen över att denna lag iakttas och för lagens verkställighet är avfattad åtminstone på svenska.
6 §
Straffbestämmelser
Vid tillämpning av straffbestämmelsen i 12 § 1 mom. 9, 12 och 13 punkten i gasanordningslagen, ska skyldigheten att underrätta Säkerhets- och kemikalieverket om fara gälla gentemot landskapsregeringen, till den del det är fråga om Ålands lagstiftningsbehörighet.
7 §
Landskapsförordning
Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av gasanordningslagen ska tillämpas på Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.
8 §
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den
Gasanordningar, tillbehör och utrustning som släppts ut på marknaden före denna lags ikraftträdande och vars överensstämmelse med kraven har säkerställts i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet får tillhandahållas på marknaden och tas i bruk efter lagens ikraftträdande.
De ärenden som blivit anhängiga innan denna lag trätt i kraft handläggs i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 1 § landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produktgrupper
I enlighet med lagtingets beslut fogas till 1 § 1 mom. landskapslagen (2017:37) om marknadskontrollen av vissa produkter sådant det lyder i landskapslagen 2017/141 en ny 6 punkt som följer:
1 §
Tillämpningsområde
I denna lag finns bestämmelser om tillsyn och övervakning av om vissa produkter överensstämmer med gällande produktsäkerhetskrav (marknadskontroll). Denna lag är tillämplig på den marknadskontroll som omfattas av tillämpningsområdet för följande lagstiftning, om inte något annat föreskrivs i någon av följande lagar:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
6) Landskapslagen ( : ) om tillämpning på Åland av gasanordningslagen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper
I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 § 3 mom. landskapslagen (2017:47) om tillämpning på Åland av lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper som följer:
1 §
Lagens tillämpningsområde
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag innehåller bestämmelser om godkännande av organ för bedömning av överensstämmelse med kraven för produkter som omfattas av tillämpningsområdet för landskapslagen (2017:40) om tillämpning på Åland av rikets hissäkerhetslag, landskapslagen (2017:43) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om pyrotekniska artiklars överensstämmelse med kraven, landskapslagen (2017:45) om tillämpning på Åland av lagen om överensstämmelse med kraven för utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar, landskapslagen (2017:46) om tillämpning på Åland av lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven, landskapslagen (2017:38) om tillämpning på Åland av rikets elsäkerhetslag och landskapslagen ( : ) om tillämpning på Åland av gasanordningslagen som anmälda organ och om de skyldigheter som gäller dessa organs verksamhet.
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 28 mars 2019 | |
|
L a n t r å d |
Katrin Sjögren |
|
Föredragande minister |
Nina Fellman |
Bilaga – Rikets gasanordningslag
Gasanordningslag
(FFS 502/2018)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på överensstämmelse med kraven för gasanordningar och deras tillbehör som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/426 om anordningar för förbränning av gasformiga bränslen och om upphävande av direktiv 2009/142/EG (gasanordningsförordningen) samt på tillsynen över dem.
Lagen ska också tillämpas på utrustning i anslutning till gasanordningar.
Definitioner
I denna lag avses med
1) gasanordning i gasanordningsförordningen avsedda anordningar för förbränning av gasformiga bränslen avsedda för matlagning, kylning, luftkonditionering, uppvärmning av lokaler, varmvattenberedning, belysning eller tvätt, samt fläktgasbrännare och uppvärmningsanordningar som ska förses med sådan brännare, samt deras tillbehör,
2) tillbehör säkerhetsanordningar, styr- eller reglerdon samt delkomponenter av dessa som konstruerats för att ingå i en anordning eller sättas samman för att utgöra en anordning,
3) utrustning tilläggsutrustning som ansluts till en gasanordning för att den ska kunna användas och som kan överlåtas separat,
4) anmält organ ett i Finland etablerat organ som en myndighet i Finland utnämnt och anmält till Europeiska unionens kommission och vars uppgift är att tillhandahålla tjänster för bedömning av produkters överensstämmelse med kraven vid tillämpningen av sådan nationell lagstiftning som baserar sig på Europeiska unionens harmoniseringslagstiftning.
Förhållande till annan lagstiftning
Bestämmelser om de minimikrav som ställs på ackreditering av organ för bedömning av överensstämmelse, marknadskontroll och yttre gränskontroll av produkter som importeras från tredjeländer samt på CE-märkningen av produkter finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, nedan NLF-förordningen.
Bestämmelser om marknadskontroll, yttre gränskontroll enligt artiklarna 27–29 i NLF-förordningen, tillsynsmyndigheterna och om sökande av ändring i tillsynsmyndigheternas beslut finns i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (1137/2016).
Bestämmelser om de krav som ställs på anmälda organ, om tillsynen över anmälda organ och om sökande av ändring i anmälda organs beslut finns i lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper (278/2016).
Bestämmelser om användningen, installationen och underhållet av gasanordningar samt om godkännandet av installationsrörelser finns i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005) och i författningar som utfärdats med stöd av den. Bestämmelser om kraven på sådana gasanordningar som konstruerats särskilt för användning inom industriella processer vid industrianläggningar finns i den nämnda lagen och i lagen om tryckbärande anordningar (1144/2016) och i författningar som utfärdats med stöd av dem.
2 kap.
Gasanordningars överensstämmelse med kraven
Krav på gasanordningar
På de krav som ställs på gasanordningar och deras tillbehör tillämpas bestämmelserna i kapitel III i gasanordningsförordningen.
Utrustningen ska ha konstaterats fungera på ett säkert sätt när den används och vara lämpad för användning i de kalla förhållandena i Finland, och materialet i den ska tåla inverkan från de gaser som förbränns i anordningen. Närmare bestämmelser om kraven på utrustning utfärdas genom förordning av statsrådet.
Språkkrav angående märkningar på, anvisningar för och säkerhetsuppgifter om gasanordningar samt handlingar
De märkningar på, säkerhetsuppgifter om och anvisningar för gasanordningar som föreskrivs i artiklarna 7, 9, 10 och 15 i gasanordningsförordningen samt i bilagorna I, III och V till gasanordningsförordningen samt de handlingar som åtföljer en gasanordning ska finnas på finska och svenska.
3 kap.
Anmälda organ
Anmälan
De organ för bedömning av överensstämmelse som ansöker om tillstånd att i egenskap av tredjepartsorgan utföra uppgifter för bedömning av överensstämmelse i enlighet med gasanordningsförordningen ska genomgå en bedömning enligt artiklarna 23.2–23.11 i gasanordningsförordningen. Ett organ för bedömning av överensstämmelse som uppfyller kraven godkänns och anmäls till Europeiska kommissionen och till Europeiska unionens övriga medlemsstater i enlighet med lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper.
Intyg om överensstämmelse
Ett anmält organ ska utfärda ett EU-typintyg till tillverkaren, om gasanordningen uppfyller de krav som anges i denna lag.
Anmälda organ ska bevara kopior av intyg som avses i 1 mom. och tillägg till dem samt den tekniska dokumentationen i anslutning till dem så länge som intyget i fråga är giltigt.
Avslag och återkallande av intyg
Om ett anmält organ upptäcker att en gasanordning inte uppfyller de grundläggande säkerhetskrav som gäller den, ska organet ålägga tillverkaren att avhjälpa bristen, och organet får inte ge tillverkaren något intyg om överensstämmelse.
Om ett anmält organ efter det att ett intyg har utfärdats anser att en gasanordning inte längre överensstämmer med kraven, ska organet kräva att tillverkaren avhjälper bristen och vid behov återkalla intyget tillfälligt eller slutgiltigt.
Om tillverkaren inte avhjälper bristen, ska det anmälda organet återkalla intyget tillfälligt eller slutgiltigt eller belägga intyget med restriktioner.
Överklagande
Omprövning av ett anmält organs beslut får begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen (434/2003).
Ett beslut som ett anmält organ meddelar med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Förvaltningsdomstolens beslut får överklagas bara om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.
4 kap.
Särskilda bestämmelser
Tillsyn
Bestämmelser om tillsynen över efterlevnaden av denna lag och om styrningen av tillsynen finns i kapitel V i gasanordningsförordningen, i NLF-förordningen och i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter.
Säkerhets- och kemikalieverket svarar för de uppgifter som i kapitel V i gasanordningsförordningen åläggs marknadstillsynsmyndigheten och Europeiska unionens medlemsstat.
Lämnande av information och skyldigheten att samarbeta
Tillverkaren, importören och distributören ska på begäran ge marknadskontrollmyndigheten den information och dokumentation som behövs i fråga om visandet av överensstämmelse med kraven för tillsynen över att denna lag iakttas och för lagens verkställighet, på finska eller svenska eller något annat språk som tillsynsmyndigheten godtar, samt även i övrigt samarbeta med tillsynsmyndigheten för att säkerställa att gasanordningar överensstämmer med kraven.
Straffbestämmelser
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
1) tillverkarens skyldighet enligt artikel 7.1 i gasanordningsförordningen att se till att gasanordningen överensstämmer med de grundläggande säkerhetskraven,
2) tillverkarens skyldighet enligt artikel 14 i gasanordningsförordningen att låta gasanordningen genomgå ett förfarande för bedömning av överensstämmelse genom iakttagande av ett lämpligt förfarande för bedömning av överensstämmelse och genom anlitande av ett anmält organ,
3) tillverkarens skyldighet enligt artikel 7.2 i gasanordningsförordningen att utarbeta den tekniska dokumentationen,
4) tillverkarens skyldighet enligt artikel 7.2 i gasanordningsförordningen att upprätta EU-försäkran om överensstämmelse och fästa CE-märkning på gasanordningen,
5) tillverkarens skyldighet enligt artikel 7.4 i gasanordningsförordningen att se till att en gasanordning som tillverkas i serie överensstämmer med de grundläggande säkerhetskraven,
6) tillverkarens skyldighet enligt artikel 7.5 och artikel 18 i gasanordningsförordningen att se till att en gasanordning som släppts ut på marknaden har de märkningar som krävs och att gasanordningen åtföljs av tillverkarens identifikationsuppgifter enligt artikel 7.6 samt av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter enligt artikel 7.7,
7) förbudet enligt artikel 9.1 i gasanordningsförordningen för importören att inte släppa ut på marknaden andra gasanordningar än sådana som överensstämmer med de grundläggande säkerhetskraven,
8) importörens skyldighet enligt artikel 9.2 i gasanordningsförordningen att se till att tillverkaren har utfört bedömningen av överensstämmelse, att tillverkaren har upprättat den tekniska dokumentationen, att gasanordningen har försetts med CE-märkning, att gasanordningen åtföljs av EU-försäkran om överensstämmelse samt att gasanordningen åtföljs av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter,
9) importörens skyldighet enligt artikel 9.2 i gasanordningsförordningen att informera tillverkaren och Säkerhets- och kemikaliverket om risker,
10) importörens skyldighet enligt artikel 9.3 i gasanordningsförordningen att uppge sitt namn, registrerade firmanamn eller registrerade varumärke,
11) distributörens skyldighet enligt artikel 10.2 i gasanordningsförordningen att se till att gasanordningen eller tillbehören har försetts med CE-märkning, att gasanordningen åtföljs av EU-försäkran om överensstämmelse, att gasanordningen försetts med de märkningar och uppgifter som krävs samt att gasanordningen åtföljs av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter,
12) distributörens skyldighet enligt artikel 10.2 i gasanordningsförordningen att informera tillverkaren eller importören och Säkerhets- och kemikaliverket om risker,
13) tillverkarens skyldighet enligt artikel 7.8, importörens skyldighet enligt artikel 9.7 och distributörens skyldighet enligt artikel 10.4 i gasanordningsförordningen att vidta korrigerande åtgärder och skyldighet att informera Säkerhets- och kemikaliverket om risker, eller
14) skyldigheten enligt 5 § att se till att de handlingar, märkningar, anvisningar och säkerhetsuppgifter som gäller gasanordningen finns på finska och svenska,
ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för brott mot bestämmelserna om gasanordningarnas överensstämmelse med kraven dömas till böter.
Den som bryter mot ett förbud eller åläggande som har utfärdats med stöd av denna lag eller med stöd av lagen om marknadskontrollen av vissa produkter och som har förenats med vite kan lämnas obestraffad för samma gärning.
Bestämmelser om CE-märkningsförseelse finns i lagen om CE-märkningsförseelse (187/2010).
Anmälan till kommissionen om leveransvillkoren för gas
Arbets- och näringsministeriet anmäler till Europeiska kommissionen och Europeiska unionens övriga medlemsstater de typer av gasformiga bränslen som används i Finland och motsvarande drifttryck i enlighet med artikel 4 i och bilaga II till gasanordningsförordningen.
Bestämmelser om drifttrycket för gasanordningar och om variationerna i det samt om sammansättningen hos de gaser som ska förbrännas i gasanordningarna och om gasanordningarnas andra egenskaper som är väsentliga med tanke på förbränningen och gasanordningarnas funktion utfärdas genom förordning av statsrådet.
Delegationen för säkerhetsteknik
I fråga om utvecklingen och uppföljningen av bestämmelserna i denna lag bistås arbets- och näringsministeriet och Säkerhets- och kemikalieverket av delegationen för säkerhetsteknik, som statsrådet tillsätter för tre år i sänder.
Närmare bestämmelser om delegationens sammansättning och uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.
15 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.
Gasanordningar, tillbehör och utrustning som släppts ut på marknaden före denna lags ikraftträdande och vars överensstämmelse med kraven har säkerställts i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet får tillhandahållas på marknaden och tas i bruk efter lagens ikraftträdande.
De ärenden som blivit anhängiga innan denna lag trätt i kraft handläggs i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
Den delegation för säkerhetsteknik som tillsatts före ikraftträdandet av denna lag fortsätter till mandatperiodens slut.
RP 50/2018, EkUB 5/2018, RSv 39/2018, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 426/2016 (32016R0426); EUT L 81, 31.3.2016, s. 99
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 15/2018-2019