Lagförslag 16/2012-2013
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 16/2012-2013 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2013-04-18 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Utvinningsavfall
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om ändring av landskapslagen om miljöskydd och en landskapslag om ändring av räddningslagen. I lagförslaget förs tydligare bemyndigandebestämmelser in i lagstiftningen så att fler bestämmelser om utvinningsavfall kan föras in på förordningsnivå.
Lagförslaget bör behandlas i brådskande ordning eftersom det gäller ett EU-direktiv som inte implementerats fullständigt. Kommissionen har inlett ett överträdelseförfarande och ett motiverat yttrande finns från den 25 januari 2013.
INNEHÅLL
1. Bakgrund om utvinningsdirektivet
2.2. Naturvårdslagstiftning om täktverksamhet
2.3. Räddningslagstiftning om planeringsskyldighet
Landskapslag om ändring av landskapslagen om miljöskydd
Landskapslag om ändring av 13 § räddningslagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om miljöskydd
L A N D S K A P S L A G om ändring av 13 § räddningslagen för landskapet Åland
Allmän motivering
1. Bakgrund om utvinningsdirektivet
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG om hantering av avfall från utvinningsindustrin[1] notifierades den 12 november 2008. Kommissionen anser att direktivet inte har införlivats fullständigt. Kommissionen har inlett ett överträdelseförfarande och har senast givit ett motiverat yttrande från den 25 januari 2013. Landskapsregeringen har i sitt svar till kommissionen lovat att göra vissa kompletteringar i lagstiftningen.
Eftersom direktivet i första hand berör avfall från gruvindustri och därför inte egentligen berör verksamheter som finns på Åland eller som ens förväntas uppkomma i landskapet har direktivet så långt som möjligt genomförts genom blankettlagstiftning. Enligt landskapsförordningen (2008:108) om utvinningsavfall tillämpas statsrådets förordning om utvinningsavfall i landskapet med vissa undantag. Blankettförordningen är utfärdad med stöd av den tidigare miljöskyddslagens 64 § och är fortfarande i kraft med stöd av den nya miljöskyddslagens 57 §. Genomförandet av direktivet i riket har även gjorts i andra lagar och förordningar. I nuläget finns också vissa ytterligare bestämmelser i landskapets blankettförordning. De uppgifter som enligt bestämmelserna i riksförordningen ska handhas av riksmyndigheterna ska i landskapet handhas av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet vad avser tillstånds- och tillsynsärenden och i övrigt av landskapsregeringen.
2. Gällande lagstiftning
2.1. Miljöskyddslagen
Enligt 1 § landskapslagen (2008:124) om miljöskydd, nedan miljöskyddslagen, är lagens syfte att främja en hållbar utveckling genom att undvika negativ miljöpåverkan och genom att begränsa och undanröja skador av sådan påverkan. Inom verksamhet som medför risk för förorening av miljön ska allmänna principer om försiktighet och aktsamhet, om prevention och minimering av olägenheter, om bästa praxis ur miljösynpunkt samt om förorenarens ansvar tillämpas. Enligt 2 § ansvarar verksamhetsutövaren för verksamheten. Lagen gäller all verksamhet.
I 2 kap. finns bestämmelser med allmänna kravbestämmelser om allmänna miljöhänsyn (4 §), förorening av mark (5 §), platsval (6 §), verksamhetens organisation (7 §) och rapporteringsskyldighet (8 §).
Prövningsmyndighet för tillstånd eller miljögranskning är enligt 9 §, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. I 10 § 1 och 2 mom. anges vilka verksamheter som kräver tillstånd. Tillstånd krävs för verksamhet som förutsätter tillstånd enligt vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland, nedan vattenlagen, landskapslagen (1981:3) om renhållning, nedan renhållningslagen, och för Europeiska gemenskapens rättsakter på miljöområdet, vilka specificerats i landskapsförordning. I 2 mom. finns därtill en förteckning över verksamheter som kräver tillstånd. I 3 mom. anges att den som utför eller avser utföra en verksamhet som inte omfattas av tillstånd enligt lagen kan söka tillstånd även om tillståndsplikt inte finns. Miljögranskning krävs enligt 4 mom. för verksamheter som förutsätter miljögranskning enligt vattenlagen eller renhållningslagen och för verksamhet som landskapsregeringen med stöd av 52 § belagt med krav på miljögranskning. Miljögranskning krävs inte om verksamheten samtidigt är föremål för tillstånd eller ansökan om tillstånd enligt miljöskyddslagen. Enligt 52 § kan landskapsregeringen i landskapsförordning föreskriva att för verksamhet som medför risk för negativ miljöpåverkan som inte är ringa ska krävas miljögranskning. Om det i landskapsförordning stadgas att verksamhet som tidigare inte krävt miljögranskning kräver miljögranskning ska det föreskrivas en tid inom vilken ansökan om miljögranskning ska lämnas in som är minst ett år från att landskapsförordningen trätt ikraft.
I 11 § föreskrivs om tillstånd och miljögranskning för ändrad eller utvidgad verksamhet. Tillstånd eller miljögranskning krävs för väsentlig utvidgning eller ändring av verksamhet som tidigare varit föremål för tillståndsprövning eller miljögranskning. En ändring eller utvidgning av en omfattning som i sig själv kräver tillstånd eller miljögranskning enligt 10 § anses alltid som väsentlig. Ärenden om ändring eller utvidgning av verksamhet avgörs enligt det förfarande som gäller ny verksamhet av motsvarande total omfattning.
Bestämmelser om ansökans innehåll finns i 12 §. I 12 § föreskrivs också att utöver vad som gäller enligt förvaltningslagen ska ÅMHM utan dröjsmål tillkännage inkomna ansökningar om tillstånd eller miljögranskning genom elektronisk publicering. Av publiceringen ska framgå vilken verksamhet ansökan avser, platsen för verksamheten, sökandens namn och kontaktuppgifter till den enhet eller tjänsteman hos myndigheten som ansvarar för ärendets beredning. Under ärendets beredning ska därefter uppgifter om beredningens olika faser samt kända och beräknade datum för ärendets beredning publiceras elektroniskt.
Hörande av part i ärende om tillstånd eller miljögranskning kan enligt 13 § ske genom annons i på orten allmänt utkommande tidning om antalet personer överstiger 30 eller är okänt.
Enligt 14 § ska vid meddelande av beslut om tillstånd eller miljögranskning, utöver beaktande av bestämmelserna i förvaltningslagen, även allmänheten tillkännages genom elektronisk publicering under minst 21 dagar.
I 16 § anges att innan beslut fattas om en ansökan om tillstånd ska ut-över beaktande av bestämmelserna i förvaltningslagen även allmänheten tillkännages genom elektronisk publicering under minst 21 dagar. Meddelandet ska innehålla information om ärendets art och var ansökan jämte andra handlingar i ärendet finns tillgängliga. Var och en har under meddelandetiden rätt att yttra sig över ansökan.
ÅMHM ska enligt 15 § granska lagligheten på en ansökan om miljögranskning om det finns grundad anledning att anta att verksamheten inte är förenlig med miljöskyddslagen, vattenlagen eller en landskapsförordning som utfärdats med stöd av 52 § om miljögranskningsplikt för en verksamhet som medför negativ miljöpåverkan som inte är ringa. Myndigheten ska meddela sökanden detta och redovisa sina grunder för antagandet. Myndigheten ska informera om vad som ska iakttas för att verksamheten ska vara förenlig med lag och om verksamheten helt eller delvis inte kan förverkligas i enlighet med lag. I 24 § finns närmare bestämmelser om instruktioner och villkor för att minska negativ miljöpåverkan. Om ingen prövning görs krävs inga instruktioner och myndigheten ska anteckna ansökan till kännedom och meddela sökanden att ansökan inte föranleder några åtgärder. I samband med granskning eller prövning av ansökan kan myndigheten besluta att en ny miljögranskning ska göras inom en viss tid samt om en tidpunkt för en eventuell revidering av instruktioner. Besvär över beslut som fattas av ÅMHM anförs hos Ålands förvaltningsdomstol. Ålands förvaltningsdomstol kan förbjuda verkställighet av granskningsbeslut.
Enligt 17 § ska tillstånd beviljas om verksamheten kan förenas med miljöskyddslagen, vattenlagen, renhållningslagen och Europeiska gemenskapens rättsakter på miljöområdet, vilka specificerats i landskapsförordning. Om verksamheten inte uppfyller förutsättningarna ska tillståndet i första hand förenas med villkor enligt 24 och 25 §§ som skäligen kan krävas för att förutsättningarna ska vara uppfyllda. Om sådana villkor inte är tillräckliga för att förutsättningarna ska kunna uppfyllas ska ansökan avslås.
Enligt 24 § 1 mom. kan ÅMHM för att minska negativ miljöpåverkan föreskriva instruktioner och villkor om:
a) förbud mot utsläpp, förebyggande och begränsning av utsläpp samt utsläppsplats varvid utsläppsgränsvärden ska anges för sådana förorenande ämnen som kan antas finnas i betydande mängder,
b) avfallshantering samt om förebyggande och begränsning av avfall och av avfallets skadliga verkningar,
c) åtgärder vid störningar och exceptionella situationer,
d) åtgärder efter att verksamheten upphört såsom iståndsättning och sanering av områden samt förebyggande av vidare utsläpp och
e) andra åtgärder för att förebygga och begränsa negativ miljöpåverkan eller den skada som negativ miljöpåverkan medför.
Om det krävs trots instruktioner eller villkor enligt 1 mom. kan ÅMHM enligt 2 mom. därtill besluta om instruktioner eller villkor som begränsar produktionsmängd. Instruktioner eller villkor enligt 1 mom. får inte vara utformade så att de föreskriver användande av en specifik teknik. I 4 mom. anges att instruktioner eller villkor kan vara strängare än bestämmelser om gränsvärden, miljökvalitetsnormer eller specificerade minimikrav. Sådana bestämmelser får inte åsidosättas i tillståndsvillkor och ska om de är strängare än tillståndsvillkor iakttas efter att ett tillstånd har beviljats.
ÅHMH kan enligt 25 § i tillståndsärende ställa villkor på en ekonomisk säkerhet som är tillräcklig för de skador, olägenheter och kostnader som verksamheten kan föranleda om inte verksamhetsutövaren kan anses vara solvent.
I 18-23 §§ finns bestämmelser om tillståndets innehåll och giltighet, tidpunkt för inledande av verksamheten, återkallande av tillstånd, tillståndets upphörande, revidering av tillståndsvillkor och överlåtelse av tillstånd. Ansökan om revidering av tillståndsvillkor beaktas enligt 22 § 3 mom. i tillämpliga delar som ansökan om tillstånd.
I 26 § anges bl.a. att i samband med granskning av ansökan om miljögranskning, beslut om tillstånd eller revidering av tillståndsvillkor kan ÅMHM, om det krävs för utövande av tillsynen, besluta om föreskrifter om egenkontroll och redovisning av verksamhetens utsläpp, avfall, avfallshantering, drift, miljöpåverkan och miljöns tillstånd efter avslutad verksamhet. ÅMHM kan ålägga verksamhetsutövaren att lägga fram en plan för egenkontroll som ska godkännas innan verksamheten får inledas.
I 47 § finns ett bemyndigande som ger landskapsregeringen möjlighet att i landskapsförordning besluta att bestämmelser om tillsyn enligt lagen även ska gälla ifråga om efterlevnaden av EG:s förordningar inom området miljörätt samt att sådana begränsningar utöver vad som följer av 15 § (miljötillstånd) och 17 § (miljögranskning) ska utgöra grund för beslut med anledning av ansökan om miljögranskning respektive förutsättning för miljötillstånd.
Landskapsregeringens möjlighet att utfärda närmare bestämmelser om myndigheters skyldighet att informera allmänheten om föroreningar i miljön och deras verkningar finns i 50 §.
I 44 § finns ett bemyndigande som ger landskapsregeringen behörighet att för en viss typ av verksamhet besluta om närmare bestämmelser avseende begränsning och kontroll av samt metoder för att minska verksamhetens negativa påverkan och risk för sådan påverkan. Landskapsregeringen kan samtidigt besluta att miljögranskning av ifrågavarande typ av verksamheter endast ska avse dessa bestämmelser och kan därvid undanta verksamheten från miljögranskning enligt denna lag och den lagstiftning som nämns i 10 §.
I miljöskyddslagens tredje avdelning finns bestämmelser om miljötillsyn, i den fjärde avdelningen bestämmelser om straff- och ersättningsansvar och i den femte avdelningen finns övriga bestämmelser bland annat omfattande förordningsbemyndiganden.
2.2. Naturvårdslagstiftning om täktverksamhet
I 6 kap. landskapslagen (1998:82) om naturvård, nedan naturvårdslagen, finns bestämmelser om täktverksamhet. Enligt 31 och 32 §§ naturvårdslagen behöver täktverksamheter som kräver miljötillstånd inte dessutom täkttillstånd, medan täktverksamheter som behöver miljögranskning dessutom kräver täkttillstånd. ÅMHM handlägger redan idag ansökningar om miljötillstånd och om miljögranskning för täktverksamheter om verksamheten kräver tillstånd eller miljögranskning enligt 10 § miljöskyddslagen. Eftersom ÅMHM handlägger miljötillstånd och miljögranskning kan ÅMHM besluta om eventuella villkor eller instruktioner som enligt föreliggande förslag behövs för utvinningsavfall. Ett lagförslag om miljöprövnings- och tillsynsmyndighet för täktverksamhet finns i nuläget på remiss. Föreliggande lagförslag påverkar inte det lagförslag som finns i remissen om täktverksamhet.
2.3. Räddningslagstiftning om planeringsskyldighet
I 3 kap. räddningslagen (2006:106) finns bestämmelser om planeringsskyldighet. Enligt 9 § ska kommunens räddningsmyndighet, landskapsregeringen och myndigheter som är underställda landskapsregeringen och övriga kommunala myndigheter i enlighet med sina förutsättningar delta i räddningsverksamhet. Statliga myndigheter deltar i landskapets räddningsverksamhet i enlighet med vad som bestäms i rikslagstiftningen.
I 12 § regleras den övergripande planeringen av räddningsverksamheten i landskapet. Enligt 1 mom. ska landskapsregeringen i samråd med kommunens räddningsmyndighet och övriga myndigheter i 9 § utarbeta en för landskapet gemensam översiktsplan. I planen ingår enligt 2 mom. en beskrivning av de materiella och personella resurser som står till räddningsväsendets förfogande, en övergripande beskrivning av olycksriskerna i landskapet, ett förslag till åtgärder för hur olycksriskerna ska minskas och en beskrivning över beredskapen i landskapet för att i räddningsoperationer snabbt och effektivt begränsa skador på människor, egendom och miljö. I 13 § 1 mom. anges om planering av storolyckor att för en i annan lagstiftning särskilt definierad anläggning i vilken farliga kemikalier tillverkas, används, hanteras eller upplagras ska en plan för storolyckor utarbetas. Planen ska enligt 2 mom. utarbetas av kommunens räddningsmyndighet och andra i 9 § avsedda myndigheter i samråd med den som äger anläggningen eller ansvarar för verksamheten i anläggningen. I 3 mom. anges att i anslutning till att planen utarbetas ska de invånare som riskerar att utsättas för fara till följd av verksamheten informeras om och ges tillfälle att yttra sig över planen.
I 11 § finns bestämmelser om egen beredskap där det anges att den som äger eller innehar en byggnad eller anläggning eller utövar industri- eller affärsverksamhet är skyldig att upprätthålla en beredskap för räddningsinsatser som möjliggör snabba och effektiva räddningsingripanden då en olycka inträffar eller en fara hotar. Ägaren eller innehavaren är även skyldig att vidta förebyggande åtgärder som med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet får anses påkallade. Därtill är ägaren skyldig att delta i räddningsoperationer när en olycka inträffat eller en fara hotar. För ämbetsverk eller inrättningar ansvarar den som har det övergripande säkerhetsansvaret. I 3 mom. anges att landskapsregeringen i landskapsförordning kan utfärda närmare föreskrifter om skyldigheterna till egen beredskap och vem som omfattas av dem. Enligt 14 § är den som äger eller innehar en byggnad i vilken industri- eller affärsverksamhet utövas eller den som har det övergripande ansvaret för ett ämbetsverk eller en inrättning skyldig att utarbeta en räddningsplan för hur de i 11 § avsedda åtgärderna ska genomföras.
Enligt 15 § ska kommunens räddningsmyndighet, landskapsregeringen och myndigheter som med stöd av lagen eller annan lagstiftning givits uppgifter inom räddningsväsendet i samråd utarbeta en gemensam larm- och biståndsplan för hela landskapet. När en olycka inträffar ska de räddningsenheter som har bäst förutsättningar att genomföra ett räddningsuppdrag larmas. Bedömningen görs utgående från planen där det ska anges spridningsrisk, olyckstyp, olyckskaraktär, olyckans geografiska karaktär, möjligheten för en räddningsenhet att snabbt ta sig till olycksplatsen och övriga omständigheter av betydelse i det enskilda fallet.
I 16 § regleras bistånd mellan kommunerna inom den operativa räddningsverksamheten i enlighet med larm och biståndsplaneringen i 15 § samt på det sätt omständigheterna kräver. I 17 § anges att närmare bestämmelser om de planer som avses i 12-15 §§ utfärdas i landskapsförordning.
3. Överväganden och förslag
Landskapsregeringen avser att flytta över en del av bestämmelserna från blankettförordningen om utvinningsavfall till miljöskyddslagen samt att lägga in fler och tydligare bemyndiganden i miljöskyddslagen så de kompletteringar som behöver göras för att genomföra direktivet till största delen kan genomföras på förordningsnivå. I räddningslagen kompletteras bestämmelsen om planering för storolyckor med reglering för deponier för utvinningsavfall. Bemyndiganden förs in i paragrafen så att närmare bestämmelser kan utfärdas på förordningsnivå.
4. Förslagets verkningar
På Åland finns inte i nuläget anläggningar som omfattas av direktivet om utvinningsavfall. Åland måste likväl implementera direktivet fullständigt.
Förslaget har inte några direkta verkningar på miljön, men ger förbättrad miljöskyddslagstiftning gällande utvinningsavfall vid eventuella framtida verksamheter. Förslaget har ingen känd verkan avseende jämställdhet och det har heller inte några organisatoriska effekter.
5. Beredningen av förslaget
Förslaget har beretts som tjänstemannaberedning av lagberedningen och social- och miljöavdelningens miljöbyrå.
Detaljmotivering
Landskapslag om ändring av landskapslagen om miljöskydd
50 § Information till allmänheten. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. Information till allmänheten finns reglerat, förutom i de bestämmelser som finns i miljöskyddslagens 12, 13, 14 och 16 §§ och indirekt i dess 22 § 3 mom., även i bestämmelser i förvaltningslagens 6 kap. I 6 kap. förvaltningslagen finns bestämmelser om utredningsskyldighet (26 §), begäran om utredning (27 §), hörande av part (28 §), hörande av huvudmannen och intressebevakaren eller vårdnadshavaren (29 §), meddelande om hörande (30 §), tidsfrist för komplettering, utredning och förklaring (31 §), muntliga yrkanden och utredningar (32 §), syn (33 §), inspektion (34 §), muntlig bevisning (35 §), möjligheter till inflytande (36 §) och anteckningar av uppgifter (37 §). Om avgörandet av ett ärende kan ha betydande inflytande på andra än parternas livsmiljö, arbete eller övriga förhållanden, ska myndigheten enligt 36 § ge dessa personer möjlighet att få uppgifter om utgångspunkterna och målen för behandlingen av ärendet samt att uttala sin åsikt om ärendet. Information om att ärendet har inletts och om möjligheten till inflytande ska lämnas på ett lämpligt sätt med hänsyn till ärendets betydelse och omfattning. Information om att ärendet har inletts behöver inte lämnas om det äventyrar syftet med avgörandet, medför annan betydande olägenhet eller är uppenbart onödigt. Utöver bestämmelserna om information till allmänheten i miljöskyddslagen och i förvaltningslagen behöver närmare bestämmelser om myndigheternas skyldighet att informera allmänheten som följer av Europeiska unionens rättsakter på miljöområdet kunna utfärdas på förordningsnivå.
53h § Villkor eller instruktioner om utvinningsavfall. Till lagen fogas en ny paragraf som är en specialbestämmelse om villkor eller instruktioner som gäller utvinningsavfall. Paragrafen bygger på 45a § i rikets miljöskyddslag så som den finns i FFS 346/2008. En liknande bestämmelse finns i 3 § i nuvarande landskapsförordning (2008:108) om utvinningsavfall. Denna bestämmelse kommer att lyftas bort från blankettförordningen då ändringar görs i blankettförordningen när detta lagförslag genomgått sedvanlig lagstiftningskontroll och kan träda i kraft. Utöver överföringen från blankettförordningen till paragrafen läggs det i paragrafen in bemyndiganden så att de kompletteringar som behöver göras för att genomföra direktivet till största delen kan genomföras på förordningsnivå. Bemyndigandena liknar de bemyndiganden som finns i rikslagens 45a §. Landskapsregeringen föreslår att bestämmelsen i landskapslagen ändras något jämfört med nuvarande skrivning i landskapsförordningen. Landskapslagen om miljöskydd skiljer sig från rikslagen om miljöskydd. I landskapslagen finns möjlighet till såväl miljötillstånd som miljögranskning. I den nya paragrafen kan antingen villkor meddelas för miljötillstånd eller instruktioner meddelas för miljögranskning.
Om utvinningsavfall och om återvinning och behandling av sådant avfall ska föreskrifter även kunna meddelas på andra grunder i miljöskyddslagen.
Enligt 1 mom. ska i miljötillståndet eller miljögranskningsbeslutet meddelas nödvändiga villkor eller instruktioner om utvinningsavfall och om planen för hantering av utvinningsavfall inom verksamheten. Bestämmelsen ska tillämpas på tillståndsprövningen eller granskningen av ansökan om miljögranskning för gruvdrift, verksamhet som är jämförbar med gruvdrift, anrikningsanläggningar, stenbrott, annan stenbrytning, stenkrossning och torvutvinning, om verksamheten ger upphov till utvinningsavfall. Om tillståndsplikt eller miljögranskningsplikt för dessa verksamheter föreskrivs i bilaga 1 i miljöskyddsförordningen i tabellens avsnitt 1 om vattenpåverkande verksamhet, avsnitt 5 om avfallshantering, avsnitt 10 om mineralindustri och avsnitt 16 med övrigt. I bestämmelsen nämns särskilt med gruvdrift jämförbar verksamhet, som i detta sammanhang främst avser maskinell guldgrävning. I bestämmelsen definieras utvinningsavfall som avfall som uppkommer vid lösgörande av organiska eller oorganiska substanser som förekommer naturligt i berggrunden eller i marken eller vid lagring, anrikning eller annan förädling av dessa. Utvinningsavfall är till exempel ytjord från schaktning, sidosten, anrikningssand, slam från klarningsbassänger och motsvarande substanser, om de annars kan anses som avfall. Utvinningsavfall är till exempel inte avfall från underhåll av maskiner, plastavfall som uppkommer vid täckning av torvstackar eller kommunalt avfall som uppkommer i samband med täktverksamheten. Om sådant avfall meddelas vid behov bestämmelser med stöd av 24 eller 25 §§.
Planen för hantering av utvinningsavfall ska läggas fram som en del av miljötillståndsansökan eller ansökan om miljögranskning. Den ska godkännas som en del av verksamhetens miljötillstånd eller av miljögranskningsbeslutet och ett villkor eller en instruktion om iakttagandet av den ska meddelas. Vid behov kan tillståndsmyndigheten även meddela kompletterande villkor eller instruktioner om uppfyllande av målen för planen för hantering av utvinningsavfall och dess innehåll. Om skyldigheten att göra upp en plan för hantering av utvinningsavfall föreskrivs i 53i §.
Enligt 2 mom. ska i miljötillståndet eller miljögranskningsbeslutet även meddelas villkor eller instruktioner om anläggandet, skötseln, stängandet och eftervården av deponin för utvinningsavfallet. En deponi för utvinningsavfall är ett område som används för deponering av utvinningsavfall. Deponin definieras närmare i landskapsförordning.
I miljötillståndet eller miljögranskningsbeslutet ska dessutom meddelas villkor eller instruktioner om den interna räddningsplan som ska utarbetas för avvärjande av risken för en storolycka. Villkoret eller instruktionen ska gälla deponier som medför risk för storolycka, om deponin kan medföra allvarlig fara för människors hälsa, egendom eller miljön på grund av felaktig verksamhet eller deponins strukturella stabilitet eller på grund av farligt avfall eller hälso- och miljöfarliga kemikalier som deponerats där. Om skyldigheten att göra upp en intern räddningsplan föreskrivs i 53j §.
Den interna räddningsplanen ska behandlas som en del av miljötillståndsansökan eller ansökan om miljögranskning för verksamheten och ett villkor eller en instruktion om iakttagandet av den ska meddelas. I miljötillståndet eller miljögranskningsbeslutet godkänns den interna räddningsplanen och samtidigt åläggs verksamhetsutövaren att kontinuerligt uppdatera den när verksamheten ändras. Uppdateringar och ändringar av planen sker på basis av villkoret eller instruktionen i samarbete med landskapsregeringen och räddningsmyndigheterna och tillståndsmyndigheten (ÅMHM) godkänner inte dessa ändringar särskilt för varje gång. Vid behov kan tillståndsmyndigheten även meddela kompletterande villkor eller instruktioner om uppfyllande av målen för den interna räddningsplanen och dess innehåll.
I bestämmelsen fastställs de grunder på basis av vilka närmare bestämmelser om definitionen på deponier för utvinningsavfall meddelas genom landskapsförordning. Detta ska i enlighet med direktivet grunda sig på områdets karaktär samt på avfallets ursprung, egenskaper och deponeringstiden.
53i § Plan för hantering av utvinningsavfall. Till lagen fogas en ny paragraf, där det föreskrivs om skyldigheten att göra upp en plan för hantering av utvinningsavfall. Paragrafen bygger på 103a § i rikets miljöskyddslag så som den finns i FFS 346/2008. En liknande bestämmelse finns i 4 § i nuvarande landskapsförordning (2008:108) om utvinningsavfall. Denna bestämmelse kommer att lyftas bort från blankettförordningen då ändringar görs i blankettförordningen när detta lagförslag genomgått sedvanlig lagstiftningskontroll och kan träda i kraft. Utöver överföringen från blankettförordningen till paragrafen läggs det i paragrafen in bemyndiganden så att de kompletteringar som behöver göras för att genomföra direktivet till största delen kan genomföras på förordningsnivå. Bemyndigandena liknar de bemyndiganden som finns i rikslagens 103a §. Landskapsregeringen föreslår att bestämmelsen i landskapslagen ändras något jämfört med nuvarande skrivning i landskapsförordningen. Eftersom det i landskapslagen finns möjlighet till såväl tillstånd som miljögranskning finns det i den nya paragrafen bestämmelser om såväl ändring av tillstånd som av miljögranskningsbeslut.
Skyldigheten att utarbeta en plan för hantering av utvinningsavfall ska endast gälla verksamhet som ger upphov till utvinningsavfall. Om det till exempel inte uppstår utvinningsavfall efter de olika arbetsskedena vid småskalig maskinell guldgrävning, behöver ingen plan för hantering av utvinningsavfall göras upp. Enligt 1 mom. ska en plan för hantering av utvinningsavfall utarbetas för sådan gruvdrift, verksamhet som förbereder eller är jämförbar med gruvdrift, anrikningsanläggning, stenbrott, annan stenbrytning, stenkrossning eller torvutvinning som förutsätter miljötillstånd eller miljögranskning. Skyldigheten att utarbeta en plan för hantering av utvinningsavfall ändrar inte på tillståndsplikten eller miljögranskningsplikten.
En plan för hantering av utvinningsavfall ska inte behöva göras upp om stenbrytningen eller stenkrossningen är knuten till mark- och vattenbyggnad, med vilket avses grundarbete som anknyter till annan byggverksamhet eller uppförande av en konstruktion. Till exempel stenbrytning vid vägdragning och stenkrossning i samband med arbetet ska inte föranleda en skyldighet att utarbeta en plan för hantering av utvinningsavfall.
I 2 mom. föreskrivs om målen för planen för hantering av utvinningsavfall och dess innehåll. Om detta föreskrivs även närmare genom landskapsförordning. Planen för hantering av utvinningsavfall ska utgöra en del av miljötillståndet eller miljögranskningsbeslutet och åtgärder i enlighet med planen ska samordnas med övriga åtgärder och villkor eller instruktioner som gäller verksamheten. Planen för hantering av utvinningsavfall ska inte heller förhindra att villkor eller instruktioner om utvinningsavfall och behandlingen eller återvinningen av det kan meddelas på andra grunder, till exempel för att förebygga buller-, eller dammolägenheter eller för att skydda marken och grundvattnet.
Enligt 3 mom. ska verksamhetsutövaren utvärdera avfallshanteringen för sin verksamhet och vid behov justera planen för hantering av utvinningsavfall minst vart femte år. I praktiken skulle detta innebära att planen ska justeras så att den motsvarar den faktiska verksamheten, så att man samtidigt även beaktar möjligheterna att förbättra avfallshanteringen. Om utvärderingar och justeringar av planen för hantering av utvinningsavfall ska en tillsynsanmälan göras och tillsynsmyndigheten fattar inget förvaltningsbeslut på grund av detta. Om en justering kräver att planen för hantering av utvinningsavfall ändras, kan myndigheten dock vid behov vidta åtgärder.
Enligt 4 mom. ska verksamhetsutövaren ändra planen för hantering av utvinningsavfall om utvinningsavfallets mängd eller beskaffenhet eller arrangemangen för behandling eller återvinning av avfallet ändras avsevärt. För det fall att planen för hantering av utvinningsavfall ska ändras, ska miljötillståndet ändras så som föreskrivs i 11 § eller 22 § 3 mom. eller det beslut som meddelats med anledning av miljögranskning ändras så som föreskrivs i 11 §. Ändringen gäller det villkor eller den instruktion där verksamhetsutövaren åläggs att iaktta planen för hantering av utvinningsavfall. Om planen för hantering av utvinningsavfall emellertid orsakar andra funktionella ändringar i den övriga verksamheten, bör det övervägas om tillståndet ska ändras på grund av en väsentlig ändring av verksamheten.
53j § Deponier för utvinningsavfall som medför risk för storolycka. Till lagen fogas en ny paragraf gällande deponier för utvinningsavfall som medför risk för storolycka. Paragrafen bygger på 103b § i rikets miljöskyddslag så som den finns i FFS 346/2008. En liknande bestämmelse finns i 5 § i nuvarande landskapsförordning (2008:108) om utvinningsavfall. Denna bestämmelse kommer att lyftas bort från blankettförordningen då ändringar görs i blankettförordningen när detta lagförslag genomgått sedvanlig lagstiftningskontroll och kan träda i kraft. Utöver överföringen från blankettförordningen till paragrafen läggs det i paragrafen in bemyndiganden så att de kompletteringar som behöver göras för att genomföra direktivet till största delen kan genomföras på förordningsnivå. Bemyndigandena liknar de bemyndiganden som finns i rikslagens 103b §.
I 1 mom. föreskrivs om de allmänna skyldigheterna för verksamhetsutövaren för en deponi för utvinningsavfall att förebygga storolyckor. Verksamhetsutövare ska känna till risken för storolycka och se till planeringen, anläggandet, skötseln, stängningen och eftervården av deponin, så att risken för storolyckor förebyggs.
Enligt 2 mom. ska för en deponi för utvinningsavfall för att avvärja risk för storolycka utarbetas en handling över säkerhetsprinciperna samt tas i bruk ett säkerhetsledningssystem och en intern räddningsplan. Bestämmelsen grundar sig på artikel 6 i direktivet om utvinningsavfall och den mot-svarar till väsentliga delar 30 § i kemikaliesäkerhetslagen. Risken för storolycka hänför sig närmast till dammkonstruktioner för anrikningssand.
I 2 mom. finns bestämmelser om utarbetande av handlingen över säkerhetsprinciperna, säkerhetsledningssystemet och den interna räddningsplanen. Nämnda säkerhetshandlingar ska stå i proportion till den risk för storolycka som deponin för utvinningsavfall medför. I den interna räddningsplanen ska läggas fram de åtgärder med vilka verkningarna av en eventuell olycka avvärjs, de negativa konsekvenserna minimeras, undanröjandet av spåren efter en olycka förbereds och befolkningen varnas och myndigheterna underrättas. I räddningsplanen ska redogöras för handlingen över säkerhetsprinciperna och säkerhetsledningssystemet. Planen ska spegla förändrade situationer och förhållanden och den ska därför uppdateras regelbundet eller vid behov. Närmare bestämmelser om handlingen över säkerhetsprinciperna, säkerhetsledningssystemet och den interna räddningsplanen utfärdas genom landskapsförordning.
Enligt 3 mom. ska verksamhetsutövaren bland sina anställda utse en ansvarig person, som ska se till att deponins verksamhet stämmer överens med handlingen över säkerhetsprinciperna, säkerhetsledningssystemet och den interna räddningsplanen.
Enligt 4 mom. ska verksamhetsutövaren ge de personer och sammanslutningar som kan beröras av en sådan storolycka som orsakas av deponin för utvinningsavfall information om säkerhetsåtgärderna för avvärjande av risken för storolycka. Verksamhetsutövaren ska granska nämnda uppgifter om säkerhetsåtgärder vart tredje år och vid behov informera om dessa på nytt. Om informationen och de uppgifter som ska lämnas i den föreskrivs vid behov genom landskapsförordning.
I 5 mom. föreskrivs om förhållandet mellan skyldigheten att avvärja
storolyckor i denna lag och motsvarande skyldighet i kemikaliesäkerhetslagen. Paragrafen tillämpas inte om kraven i 30-32 §§ i kemikaliesäkerhetslagen tillämpas på deponin. Genom landskapslagen (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor tillämpas lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005) i landskapet. Kemikaliesäkerhetslagen tillämpas bl.a. på industriell hantering och upplagring, överföring och förvaring av farliga kemikalier. Lagen tillämpas till dessa delar även på malmletning och gruvdrift.
Ikraftträdelsebestämmelse. De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. självstyrelselagen lämnas datumet för ikraftträdande öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om.
Landskapslag om ändring av 13 § räddningslagen för landskapet Åland
13 § Planering för storolyckor. Paragrafen bygger på tidigare 9 § i rikets räddningslag (FFS 468/2003) så som den fanns i (FFS 348/2008) och nuvarande 47, 48 §§ i rikets räddningslag (FFS 379/2001). Paragrafen motsvarar inte helt rikslagen. En ändring görs i 1 mom. så att till räddningslagen fogas en skyldighet att göra upp en räddningsplan för en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka. Samma förfaranden som när räddningsplaner görs upp för övriga anläggningar som avses i bestämmelsen ska iakttas.
Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. med förordningsbemyndiganden, vilka bygger på, men inte helt motsvarar, de förordningsbemyndiganden som finns i riket, eftersom rikets stadganden är förpliktande.
Ikraftträdelsebestämmelse. De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. självstyrelselagen lämnas datumet för ikraftträdande öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om miljöskydd
I enlighet med lagtingets beslut fogas till 50 § landskapslagen (2008:124) om miljöskydd ett nytt 2 mom. samt till lagen nya 53h-53j §§ som följer:
50 §
Information till allmänheten
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Utöver vad som följer av 12, 13, 14 och 16 §§ samt förvaltningslagens 6 kap. kan närmare bestämmelser om myndigheternas skyldighet att informera allmänheten som följer av Europeiska unionens rättsakter på miljöområdet utfärdas genom landskapsförordning.
53h §
Villkor och instruktioner om utvinningsavfall
I ett miljötillstånd eller ett miljögranskningsbeslut för gruvdrift, verksamhet som är jämförbar med gruvdrift, anrikningsanläggning, stenbrott, annan stenbrytning, stenkrossning och torvutvinning ska det meddelas nödvändiga villkor eller instruktioner om det avfall som uppkommer vid lösgörande av organiska eller oorganiska substanser som förekommer naturligt i berggrunden eller i marken eller vid lagring, anrikning eller annan förädling av dessa (utvinningsavfall) samt villkor eller instruktioner om planen för hantering av utvinningsavfall inom verksamheten och iakttagandet av planen.
I ett miljötillstånd eller miljögranskningsbeslut för ett område som används för deponering av utvinningsavfall (deponi för utvinningsavfall) ska det meddelas nödvändiga villkor eller instruktioner om anläggandet, skötseln, stängningen och eftervården av deponin samt villkor eller instruktioner om en intern räddningsplan för deponin för utvinningsavfall, om deponin kan medföra allvarlig fara för människors hälsa, egendom eller miljön på grund av felaktig verksamhet eller deponins strukturella stabilitet eller på grund av farligt avfall eller hälso- och miljöfarliga kemikalier som deponerats där (deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka). Vid definitionen av en deponi för utvinningsavfall beaktas den risk som deponin medför, ursprunget och beskaffenheten av det utvinningsavfall som deponeras och deponeringstiden. Närmare bestämmelser om definitionen av deponier för utvinningsavfall och bedömning av den risk för storolycka som en deponi medför utfärdas genom landskapsförordning.
53i §
Plan för hantering av utvinningsavfall
För sådan gruvdrift, verksamhet som förbereder eller är jämförbar med gruvdrift, anrikningsanläggning, stenbrott, annan stenbrytning, stenkrossning eller torvutvinning som förutsätter miljötillstånd eller miljögranskningsbeslut och där det uppkommer utvinningsavfall ska det utarbetas en plan för hantering av utvinningsavfall. En sådan plan behövs dock inte om stenbrytningen eller stenkrossningen är knuten till mark- och vattenbyggnad.
Planen för hantering av utvinningsavfall ska utarbetas så att uppkomsten av utvinningsavfall förebyggs och dess skadlighet minskas samt återvinning och säker behandling av avfallet främjas. I planen för hantering av utvinningsavfall ska det redogöras för områdets miljö, utvinningsavfallet, återvinningen av utvinningsavfallet, deponierna för utvinningsavfallet, miljöpåverkan, åtgärder för att förebygga förorening av miljön, kontroll av verksamheten och åtgärder när verksamheten läggs ned. Närmare bestämmelser om planens mål och innehåll utfärdas genom landskapsförordning.
Verksamhetsutövaren ska utvärdera och vid behov justera planen för hantering av utvinningsavfall minst vart femte år och underrätta tillsynsmyndigheten om detta.
Planen för hantering av utvinningsavfall ska ändras, om utvinningsavfallets mängd eller beskaffenhet eller arrangemangen för behandling eller återvinning av avfallet ändras avsevärt. I detta fall ska miljötillståndet ändras så som föreskrivs i 11 § eller 22 § 3 mom. eller det beslut som meddelats med anledning av miljögranskning ändras så som föreskrivs i 11 §.
53j §
Deponier för utvinningsavfall som medför risk för storolycka
Verksamhetsutövaren för en deponi för utvinningsavfall ska känna till den risk för storolycka som deponin medför och sörja för planeringen, anläggandet, skötseln, stängningen och eftervården av deponin så att storolyckor avvärjs.
För en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka ska det utarbetas en handling över säkerhetsprinciperna samt tas i bruk ett säkerhetsledningssystem och en intern räddningsplan. Den risk för storolycka som deponin medför ska beaktas när dessa utarbetas. I den interna räddningsplanen ska de åtgärder anges med vilka verkningarna av en eventuell olycka avvärjs, de negativa konsekvenserna minimeras och undanröjandet av spåren efter en olycka förbereds samt de åtgärder som behövs för att varna befolkningen och underrätta myndigheter. I räddningsplanen ska redogöras för handlingen över säkerhetsprinciperna och säkerhetsledningssystemet. Planen ska utvärderas och vid behov justeras minst vart tredje år och tillsynsmyndigheterna ska underrättas om detta. Närmare bestämmelser om handlingen över säkerhetsprinciperna, säkerhetsledningssystemet samt om den interna räddningsplanen och hur planen ska lämnas till tillsynsmyndigheterna utfärdas genom landskapsförordning.
Verksamhetsutövaren ska bland sina anställda utse en ansvarig person, som ska se till att verksamheten vid deponin för utvinningsavfall stämmer överens med handlingen över säkerhetsprinciperna, säkerhetsledningssystemet och den interna räddningsplanen.
Verksamhetsutövaren ska ge de personer och sammanslutningar som kan beröras av en storolycka vid deponin för utvinningsavfall information om säkerhetsåtgärderna för avvärjande av risken för storolycka. Uppgifterna om säkerhetsåtgärder ska uppdateras minst vart tredje år, och om betydande ändringar ska informeras. Närmare bestämmelser om informationsskyldigheten utfärdas genom landskapsförordning.
Genom landskapslagen (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor tillämpas lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005) i landskapet. Bestämmelserna i denna paragrafs 1-4 mom. tillämpas inte, om kraven i 30-32 §§ i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor tillämpas på en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka.
Denna lag träder i kraft den
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 13 § räddningslagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 13 § 1 mom. räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland samt
fogas till 13 § ett nytt 4 mom. som följer:
13 §
Planering för storolyckor
För en i annan lagstiftning särskilt definierad anläggning i vilken farliga kemikalier tillverkas, används, hanteras eller upplagras eller en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka ska en plan för storolyckor utarbetas.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Genom landskapsförordning kan utfärdas närmare bestämmelser om uppgörande och revidering av planen för storolyckor, planens innehåll, hörande av invånarna i samband med att planen görs upp, informerandet om planen, övningar enligt planen, tillsyn över genomförandet av planen och övningarna och antecknande av uppgifter om olyckor som inträffat på objekten i fråga i det åtgärdsregister som avses i 67 §.
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 18 april 2013 | |
|
L a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Carina Aaltonen |
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 16/2012-2013
[1] Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG, EUT L 102, 11.4.2006, s. 15.