Lagförslag 18/2022-2023
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 18/2022‒2023 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2023-03-16 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ny blankettlag om gödselmedel
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag genom vilken rikets lag om gödselmedel, med vissa undantag, görs tillämplig på Åland. Avsikten är att den föreslagna nya blankettlagen ska ersätta den gällande landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om gödselfabrikat.
Det huvudsakliga syftet med föreliggande lagförslag är att uppdatera den befintliga landskapslagstiftningen om gödselfabrikat så att den står i bättre överensstämmelse med såväl den nya rikslagstiftningen som det EU-rättsliga regelverket för gödselprodukter. För att uppnå detta syfte föreslås även vissa ändringar i landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter.
De föreslagna lagarna avses träda i kraft så snart som möjligt.
INNEHÅLL
2. Ny EU-förordning om gödselprodukter
2.1 Nya produktkrav på EU-gödselprodukter
2.2 Gränsvärden för skadliga ämnen
2.3 Marknadskontroll av gödselprodukter
2.4 Den nya förordningens förhållande till andra EU-rättsakter
3. Den nya rikslagen om gödselmedel
3.1 Produktkraven för nationella gödselprodukter harmoniseras med den nya EU-förordningen
3.2 Nya bestämmelser om bekämpning av grå ekonomi
3.4 Författningar på lägre nivå som utfärdats med stöd av gödselmedelslagen
3.5 Särskilt om användning av fosfor
4. Landskapsregeringens förslag
5.2 Administrativa konsekvenser
1. Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om gödselmedel
2. Landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter
L A N D S K A P S L A G om tillämpning på Åland av lagen om gödselmedel
L A N D S K A P S L A G om ändring av 1 § landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter
Allmän motivering
1. Bakgrund
Bestämmelser som reglerar hur gödselprodukter får användas, utsläppas på marknaden, saluföras, transporteras, importeras och exporteras, samt hur tillsynen över dessa produkter ska genomföras på Åland, finns i landskapslagen (2007:96) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om gödselfabrikat. Nämnda landskapslag är en s.k. blankettlag genom vilken rikets lag om gödselfabrikat (FFS 539/2006) tillämpliggjorts på Åland. I riket trädde emellertid en ny lag om gödselmedel (FFS 711/2022), nedan kallad gödselmedelslagen, i kraft den 16 juli 2022, varigenom den ovannämnda lagen om gödselfabrikat upphävdes. Införandet av den nya gödselmedelslagen föranleddes av EU:s nya förordning om gödselprodukter[1], nedan kallad förordningen om gödselprodukter, som är tillämplig på CE-märkta EU-gödselprodukter.
De legislativa förändringar som genomförts både i riket och på EU-nivå enligt beskrivningen ovan har medfört ett behov av att se över och uppdatera den gällande blankettlagen om gödselfabrikat. Det primära syftet med föreliggande lagförslag är således att bringa den åländska blankettlagstiftningen i bättre överensstämmelse med det nya rättsliga ramverket för gödselprodukter.
2. Ny EU-förordning om gödselprodukter
EU:s nya förordning om gödselprodukter antogs sommaren 2019 och började gälla den 16 juli 2022. Bestämmelserna i förordningens kapitel IV (som berör anmälan av organ för bedömning av överensstämmelse), trädde emellertid i kraft redan den 16 april 2020. Förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Genom förordningen skapas harmoniserade villkor för tillhandahållande av CE-märkta EU-gödselmedel på den inre marknaden. Begreppet EU-gödselmedel innefattar oorganiska och organiska gödselmedel, organiska mineralgödselmedel, jordförbättringsmedel, kalkningsämnen, växtbiostimulanter, växtunderlag, hämmare samt blandningar av gödselprodukter. Till skillnad från den upphävda förordningen[2] omfattar den nya förordningens tillämpningsområde även gödselprodukter som består av återvunna och organiska material. Förordningen innehåller också särskilda skyldigheter för vissa aktörer, såsom tillverkare, distributörer, importörer, auktoriserade ombud och anmälda organ. Det bör också påpekas att förordningen om gödselprodukter tillåter utveckling av nya typer av gödselprodukter.
Genom förordningen om gödselprodukter eftersträvas dock enbart en partiell harmonisering av marknaden för gödselprodukter. Det ska således även fortsättningsvis, i den utsträckning tillämplig nationell lagstiftning medger detta, vara tillåtet att tillhandahålla sådana gödselprodukter som inte är CE-märkta (s.k. icke-harmoniserade gödselprodukter) på den nationella marknaden. Förordningen förhindrar inte heller att gödselprodukter av ifrågavarande slag tillhandahålls på marknaden med stöd av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/515 om ömsesidigt erkännande av varor som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat och om upphävande av förordning (EG) nr 764/2008, nedan kallad förordningen om ömsesidigt godkännande. Innan en icke-harmoniserad gödselprodukt kan tillhandahållas på den nationella marknaden i en annan medlemsstat genom ömsesidigt erkännande, måste den ekonomiska aktören kunna visa den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten att gödselprodukten är lagligen saluförd i en annan medlemsstat och att de krav som följer av förordningen om ömsesidigt erkännande uppfylls. De förfaranderegler för förhandsgodkännande som finns i artikel 5 i förordningen om ömsesidigt godkännande har i riket kompletterats genom bestämmelserna i 15 § i gödselmedelslagen. Av nämnda lagrum framgår under vilka förutsättningar en ekonomisk aktör kan beviljas tillstånd att tillhandahålla en specifik gödselprodukt på den finska marknaden.
2.1 Nya produktkrav på EU-gödselprodukter
Alla EU-gödselprodukter som tillhandahålls på marknaden ska uppfylla de specifika kvalitets- och säkerhetskrav som följer av bestämmelserna i bilaga I och II till förordningen om gödselprodukter. Således ska tillsynsmyndigheten i sin bedömning av huruvida en EU-gödselprodukt kan anses överensstämma med produktkraven utgå ifrån
1) den produktfunktionskategori produkten tillhör enligt bilaga I och
2) den komponentmaterialkategori produkten är hänförlig till enligt bilaga II. Förordningen om gödselprodukter omfattar totalt 7 produktfunktionskategorier (bl.a. organiskt gödselmedel, oorganiskt gödselmedel och kalkningsmedel) och 11 komponentmaterialkategorier (bl.a. kompost, råvaruämnen och råvarublandningar). De kontrollåtgärder som behöver vidtas i förhållande till de olika produktkategorierna kan variera avsevärt; medan det för vissa produktkategoriers vidkommande kan räcka med att den ekonomiska aktören utför egenkontroll, kan de risker som är förknippade med vissa andra produktkategorier förutsätta att ett anmält organ gör bedömningen av överensstämmelse.
De märkningskrav som gäller för EU-gödselprodukter enligt bilaga III till förordningen är likaledes uppställda efter produktfunktionskategori. Den ekonomiska aktör som tillverkat en EU-gödselprodukt i enlighet med de krav som följer av förordningen om gödselprodukter ska anbringa en CE-märkning på varje enskild förpackning (eller i ett medföljande dokument, om produkten tillhandahålls utan förpackning). Tillverkaren förväntas dessutom upprätta en skriftlig EU-försäkran om överensstämmelse, som på begäran av tillsynsmyndigheten ska kunna visas upp ännu fem år efter det att EU-gödselprodukten släppts ut på marknaden. Slutligen bör det erinras om att EU-kommissionen kan med stöd av delegeringsbestämmelserna i kapitel VI i förordningen om gödselprodukter anta delegerade akter för att ändra eller komplettera de bestämmelser som finns i bilagorna I ‒ IV.[3]
2.2 Gränsvärden för skadliga ämnen
I bilaga I till förordningen om gödselprodukter finns även bestämmelser om gränsvärden för skadliga ämnen, såsom exempelvis patogener och tungmetaller. I syfte att skydda människors hälsa och marken har strikta gränsvärden också fastställts för halten av kadmium (Cd) i fosforgödselmedel (max 60 mg/kg fosforpentoxid).
2.3 Marknadskontroll av gödselprodukter
Enligt artikel 37 i förordningen om gödselprodukter ska artiklarna 16‒29 i EU:s marknadskontrollförordning[4] tillämpas på tillsynen över EU-gödselprodukter. Av ovanstående artiklar i marknadskontrollförordningen framgår bl.a. att medlemsstaterna ska utse en eller flera marknadskontrollmyndigheter för kontroll av produkter som förs in på den nationella marknaden. Vidare ankommer det på medlemsstaterna att fastställa bestämmelser om påföljder för överträdelser av produktsäkerhetskraven.
Enligt artikel 38 punkt 9 i förordningen om gödselprodukter ska skyldigheten att organisera och genomföra marknadskontroll av EU-gödselprodukter som tillhandahållits på den nationella marknaden inte påverka medlemsstaternas möjlighet att införa nationella regler om gödselprodukter som inte är EU-gödselprodukter. Ansvaret för att en EU-gödselprodukt överensstämmer med de produktsäkerhetskrav som ställs i både förordningen om gödselprodukter och marknadskontrollförordningen ska även fortsättningsvis vila på den ekonomiska aktör som tillverkar, använder, saluför, lagrar, transporterar, exporterar eller importerar produkten.
2.4 Den nya förordningens förhållande till andra EU-rättsakter
Av artikel 19 i förordningen om gödselprodukter framgår att material som klassificeras som avfall enligt det s.k. avfallsdirektivet[5] kan, om det behandlats i enlighet med kraven i förordningens komponentmaterialkategori, upphöra att vara avfall från och med den tidpunkt då den ekonomiska aktören undertecknat en EU-försäkran om överensstämmelse. Det återvinningsförfarande som beskrivs i förordningen om gödselprodukter ska m.a.o. vara genomfört innan materialet upphör att vara avfall i den mening som avses i artikel 6 i avfallsdirektivet. Så fort ovannämnda krav uppfyllts, får en gödselprodukt som innehåller eller består av återvunnet avfallsmaterial släppas ut på den inre marknaden.
Enligt punkterna 14‒18 i ingressen till förordningen om gödselprodukter utgör produkter som framställts av animaliska biprodukter lovande komponentmaterial till EU-gödselprodukter. En EU- gödselprodukt som innehåller animaliska biprodukter får dock inte cirkulera fritt på den inre marknaden förrän det i förordningen om animaliska biprodukter[6] fastställts en slutpunkt i tillverkningskedjan för den animaliska biprodukten, dvs. komponentmaterialet. Så snart en slutpunkt i tillverkningskedjan har fastställts för komponentmaterialet, eller därav framställda produkter, bör en EU-gödselprodukt som innehåller sådant material eller sådana produkter beviljas fri rörlighet på den inre marknaden och undantas från kraven i förordningen om animaliska biprodukter. Om en gödselprodukt som framställts av animaliska biprodukter anses utgöra en risk eller fara för människors eller djurs hälsa, ska däremot Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet tillämpas.
Vidare beskrivs i punkterna 22‒23 i ingressen till förordningen om gödselprodukter under vilka förutsättningar växtskyddsmedel kan klassas som EU-gödselprodukter. Så kallade växtbiostimulanter, som enbart syftar till att förbättra växternas näringsutnyttjande, tolerans mot abiotisk stress, kvalitetsegenskaper eller till att öka tillgången till näringsämnen i jorden, anses till sin natur mer likna gödselprodukter än växtskyddsmedel. Följaktligen ska sådana produkter vara undantagna från tillämpningsområdet för EU:s växtskyddsmedelsförordning[7]. Om en produkt däremot har en eller flera funktioner av vilka någon kan hänföras till växtskyddsmedelsförordningens tillämpningsområde, får den inte tillhandahållas på marknaden som en EU-gödselprodukt.
3. Den nya rikslagen om gödselmedel
Den nya EU-förordningen har i riket genomförts och kompletterats genom gödselmedelslagen som tillämpas på tillverkning, utsläppande på marknaden, användning, lagring, transport, export och import av nationella gödselprodukter och komponentmaterial till gödselprodukter. I gödselmedelslagen finns kompletterande bestämmelser om bl.a. utseende och godkännande av organ för bedömning av överensstämmelse, om märkningskrav för gödselprodukter och om påföljder vid materiella överträdelser av regelverket. Gödselmedelslagen innehåller även bestämmelser om behöriga myndigheter, deras uppgifter och befogenheter i fråga om tillsyn.
Nedan följer en genomgång av de viktigaste ändringarna som den nya gödselmedelslagen medför.
3.1 Produktkraven för nationella gödselprodukter harmoniseras med den nya EU-förordningen
Enligt 7 och 8 §§ i gödselmedelslagen ska de nationella produktkrav som ställs på gödselprodukter baseras på samma grundstruktur, bestående av produkt- och komponentmaterialkategorier, som ligger till grund för de s.k. kravkatalogerna i bilagorna I‒IV till förordningen om gödselprodukter. Det är m.a.o. meningen att en nationell gödselprodukt ska uppfylla de krav som ställs på den produktkategori som gödselprodukten är hänförlig till (ifall det rör sig om en blandning av gödselprodukter, kan det bli fråga om flera produktkategorier). Vidare ska samtliga komponentmaterial som en gödselprodukt består av uppfylla de kvalitets- och bearbetningskriterier som ställs på respektive komponentmaterialkategori. På så sätt säkerställs att gödselprodukterna inte innehåller ämnen som kan anses vara skadliga för människor, djur eller miljön. Enligt 8 § i gödselmedelslagen ska tillsynsmyndigheten föra en förteckning över de komponentmaterial som får användas för tillverkning av en gödselprodukt. Genom att förenhetliga produktkraven på ovan beskrivet sätt skapas ett flexiblare system som, enligt rikslagstiftarens mening, både underlättar utvecklingen av nya gödselprodukter och uppmuntra till användningen av nya tillverkningsmetoder. Den tidigare gällande typbeteckningsstrukturen för gödselprodukter har ansetts ge otillräckliga incitament i dessa avseenden.
Rikslagstiftaren har även bedömt att bestämmelserna i den numera upphävda gödselfabrikatslagens 14 §, som reglerar förfarandet vid ansökan om godkänd anläggning, medför en orimlig administrativ börda för de ekonomiska aktörerna.[8] Eftersom ifrågavarande bestämmelser ansetts rimma illa med den nya EU-förordningens syfte, har de utelämnats från gödselmedels-lagen.
3.2 Nya bestämmelser om bekämpning av grå ekonomi
Tillsynsmyndigheten kan med stöd av 12 § i gödselmedelslagen utreda om en ekonomisk aktör, i egenskap av verksamhetsutövare, fullgjort sina offentligrättsliga förpliktelser i anslutning till skatter och olika avgifter som uppbärs av statliga myndigheter. Uppenbar likgiltighet för ovannämnda förpliktelser kan enligt rikslagstiftarens mening utgöra en indikation på ekonomisk brottslighet eller miljöbrottslighet, vilka båda identifierats som centrala delområden inom grå ekonomi.[9] Förutom att de kan återspegla ekonomisk otillförlitlighet hos aktören, kan överträdelser av de slag som anges i gödselmedelslagens 12 § 1 mom. 1‒3 punkterna också ge aktören en grundlös förmån jämfört med konkurrerande verksamheter. Bestämmelserna i den nya paragrafen syftar m.a.o. till att trygga både gödselprodukternas säkerhet och en jämlik konkurrens på marknaden. Således utgör de ett viktigt led i bekämpningen av grå ekonomi. Landskapsregeringen kan konstatera att liknande tillförlitlighetsutredningar även utförs inom ramen för gällande foder- och livsmedelslagstiftning[10].
För att klargöra den ekonomiska aktörens tillförlitlighet i den mening som avses i 12 §, har tillsynsmyndigheten med stöd av 31 § i gödselmedelslagen rätt att av Skatteverket (och dess enhet för utredning av grå ekonomi), Patent- och registerstyrelsen samt andra aktörer som sköter offentliga uppgifter få tillgång till uppgifter som visar om den ekonomiska aktören erlagt skatt på sina inkomster och betalat lagstadgade pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter. Rätten till sådan information förväntas underlätta för tillsynsmyndigheten att bilda sig en helhetsuppfattning om den verksamhet som är föremål för utredning. Sammantaget kan konstateras att de nya bestämmelserna i gödselmedelslagens 12 och 31 §§ återspeglar en tilltro till att det genom ett ökat myndighetssamarbete också skapas bättre förutsättningar att bekämpa bedräglig kommersiell verksamhet.
Om tillförlitlighetsutredningen visar att aktörens försummelser är av väsentlig och allvarlig art, har tillsynsmyndigheten möjlighet att med stöd av 40 § 2 mom. i gödselmedelslagen avbryta eller återkalla registreringen av en ekonomisk aktör.
3.3 Nya administrativa tvångsmedel: påföljdsavgift och möjligheten att avbryta eller återkalla en i registret antecknad verksamhet
Som ett led i rikslagstiftarens strävan efter att åstadkomma en ökad harmonisering av sanktionssystemet på jordbruks- och livsmedelsområdet[11], har nya bestämmelser om påföljdsavgift införts i gödselmedelslagens 37 §. En påföljdsavgift av straffkaraktär har ansetts utgöra ett tillräckligt avskräckande och snabbt sanktionsmedel för att möjliggöra ett effektivt ingripande mot sådana förseelser av mer ringa karaktär som räknas upp i 37 § 1 mom. i gödselmedelslagen. Landskapsregeringen kan konstatera att straffbestämmelserna i gödselmedelslagen till övriga delar motsvarar vad som reglerades därom i den numera upphävda lagen om gödselfabrikat.
Vidare ges tillsynsmyndigheten möjlighet att med stöd av 40 § 1 mom. i gödselmedelslagen avbryta eller återkalla registreringen av en ekonomisk aktör som gjort sig skyldig till en försummelse som i väsentlig grad strider mot gödselmedelsbestämmelserna. Tvångsmedlet får även tillgripas i sådana fall där den ekonomiska aktören inte har iakttagit ett föreläggande eller förbud som tillsynsmyndigheten meddelat med stöd av gödselmedelslagen. Det nya tvångsmedlet har dessutom ett nära samband med sådana bedömningar av en ekonomisk aktörs tillförlitlighet som avses i gödselmedelslagens 12 §; registreringen av en verksamhet kan nämligen avbrytas eller återkallas om tillförlitlighetsutredningen ger vid handen att aktören inte längre är tillförlitlig. Enligt förarbetena till gödselmedelslagen måste det dock röra sig om upprepade eller betydande försummelser från den ekonomiska aktörens sida.
3.4 Författningar på lägre nivå som utfärdats med stöd av gödselmedelslagen
De förordningar som jord- och skogsbruksministeriet utfärdat med stöd av den upphävda lagen om gödselfabrikat ska enligt 48 § 2 mom. i gödselmedelslagen förbli i kraft, till den del de inte står i strid med bestämmelserna i gödselmedelslagen. I jord- och skogsbruksministeriets förordning nr 24/11 om gödselfabrikat, som utfärdats med stöd av den äldre lagen, föreskrivs mer specifikt om de kvalitets-, säkerhets- och märkningskrav som gäller för nationella gödselprodukter. Jord- och skogsbruksministeriets förordning nr 11/12 om utövande och tillsyn av verksamhet gällande gödselfabrikat innehåller i sin tur detaljerade bestämmelser om hur tillsynen över gödselprodukter och ekonomiska aktörer som bedriver verksamhet med gödselprodukter ska genomföras.
Landskapsregeringen noterar att jord- och skogsbruksministeriet har getts möjlighet att genom förordning utfärda närmare bestämmelser om sådana angelägenheter som anges i gödselmedelslagens 6 § (Användning av fosfor), 7 § (Produktkrav för gödselprodukter), 8 § (Förteckning över komponentmaterial), 9 § (Märkningskrav), 14 § (Anmälningsskyldighet), 16 § (Krav som gäller register och spårbarhet), 17 § (Kvalitetssystem), 27 § (Allmänna principer för tillsynen), 28 § (Förhandsanmälan), 30 § (Rätt att utföra inspektioner) och 35 § (Offentliggörande av tillsynsresultat).
3.5 Särskilt om användning av fosfor
I gödselmedelslagens 6 § har intagits bestämmelser om användningen av fosfor i gödselprodukter och naturgödsel inom jordbruk, trädgårdsodling, miljöbyggande samt vid anläggning av grönområden. Enligt 6 § 2 mom. i gödselmedelslagen ska en aktör föra register över gödslingen, om denne i anslutning till sin näringsverksamhet använder gödselprodukter eller obearbetad naturgödsel på ovannämnt sätt. I registret ska antecknas uppgifter om bl.a. den totala mängden fosfor i gödselprodukterna och naturgödseln samt tidpunkten för deras spridning. De i registret införda uppgifterna ska på begäran lämnas till tillsynsmyndigheten.
Regeringen har, främst med anledning av den kritik som framförts av Europeiska kommissionen mot den bristfälliga regleringen av fosfor i den finska lagstiftningen, beslutat att anta en förordning om användning av gödselprodukter och naturgödsel som innehåller fosfor (FFS 64/2023). I den nya förordningen har intagits bestämmelser som i huvudsak motsvarar vad som i statsrådets förordning om miljöersättning (FFS 327/2015) föreskrivs om användning av fosfor inom miljö- och klimatvänligt jordbruk. Avsikten har varit att på så sätt skapa ett enhetligt regelverk som
1) utgår från de gränsvärden för fosfor som ska iakttas för erhållande av ersättning för miljö- och klimatvänligt jordbruk (dvs. miljöersättning) och
2) omfattar alla jordbrukare.[12] En sådan lagteknisk lösning har bedömts vara det mest ändamålsenliga sättet att åtgärda de brister som EU-kommissionen påtalat. Ett enhetligt och heltäckande regelverk som baseras på de krav som ställs på fosforgödsling enligt reglerna om miljöersättning har också ansetts kunna främja vattenskyddet, växters sundhet och en hållbar användning av naturresurserna.
Avsikten är att den ovannämnda riksförordningen ska tillämpliggöras på Åland genom den föreslagna nya blankettlagen om gödselmedel, dock med vissa avvikelser gällande de maximigivor av fosforgödsling som anges i bilaga 1 till riksförordningen. Landskapsregeringen bedömer att det finns en reell risk för att avkastningen på vissa ekonomiskt viktiga grödor (t.ex. potatis och lök) skulle kunna påverkas negativt om de i riket gällande maximigivorna görs tillämpliga på Åland. Av landskapsregeringens förslag till landskapsförordning om tillämpning på Åland av statsrådets förordning om användning av gödselprodukter och naturgödsel som innehåller fosfor (dnr ÅLR 2023/580) framgår närmare i vilka avseenden landskapsregeringen anser det vara behövligt att avvika från den nya riksförordningen.
4. Landskapsregeringens förslag
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning på Åland av rikets gödselmedelslag (blankettlagen). Landskapsregeringen anser att rikets gödselmedelslag och dess förfaranderegler för anmälan, ansökan, rapportering och tillsyn säkerställer ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av bestämmelserna i den nya EU-förordningen om gödselprodukter. En blankettlag kan därför alltjämt betraktas som den mest ändamålsenliga och lämpliga lagstiftningstekniken för att bringa den åländska gödselmedelslagstiftningen i överensstämmelse med såväl rikslagstiftningen som EU-rätten. Landskapsregeringen föreslår emellertid att den åländska marknadskontrollagen ska tillämpas på sådan tillsyn som syftar till att säkerställa gödselprodukternas överensstämmelse med gällande tillgänglighets- och produktsäkerhetskrav (marknadskontroll).
Landskapsregeringen har omvärderat sin tidigare ståndpunkt[13] angående möjligheten att anlita auktoriserade inspektörer och konstaterar att det inte längre finns någon anledning att avvika från gödselmedelslagen i detta avseende. Eftersom regelverket kring gödselprodukter (i synnerhet vad gäller produktkraven) kännetecknas av en relativt hög teknisk komplexitet, är det viktigt att tillsynsmyndigheten vid alla tillfällen besitter den kompetens och kapacitet som den operativa tillsynen förutsätter. Med tanke på de relativt begränsade personalresurser som landskapsregeringens jordbruksbyrå har att tillgå, kan det inte uteslutas att det framledes kan komma att uppstå behov av att kunna anlita externa inspektörer för att utöva viss tillsyn över efterlevnaden av gödselmedelslagstiftningen. I detta sammanhang kan erinras om att denna möjlighet står till buds enligt flera närliggande landskapslagar, exempelvis landskapslagen (2012:41) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel samt landskapslagen (2013:97) om tillämpning på Åland av lagen om plantmaterial. Mot den bakgrunden föreslås att 25 § om auktoriserade inspektörer i gödselmedelslagen ska tillämpas på Åland.
Enligt landskapsregeringens mening finns det heller ingen anledning att avvika från gödselmedelslagens 26 §, som ger möjlighet att anlita utomstående experter, t.ex. i form av ackrediterade provningsorgan eller provningslaboratorier, för att utföra undersökningar, tester och bedömningar av gödselprodukters överensstämmelse med gällande krav. De utomstående experternas roll ska i sådana fall vara assisterande och kompletterande. En motsvarande bestämmelse finns bl.a. i den åländska marknadskontrollagens 13 §.
Landskapsregeringen konstaterar att de nya bestämmelserna om ekonomiska aktörers tillförlitlighet (bekämpande av grå ekonomi) och påföljdsavgift som intagits i gödselmedelslagens 12 och 37 §§ har sina motsvarigheter i rikets foderlag (FFS 1263/2020) och livsmedelslag (FFS 297/2021), vilka båda antagits som blankettlagar på Åland[14]. Sammantaget skapar dessa lagar ett harmoniserat regelverk som syftar till att trygga likvärdiga och rättvisa verksamhetsförutsättningar för aktörer som på olika sätt är verksamma i livsmedelskedjan. För att möjliggöra en effektiv tillämpning av gödselmedelslagens 12 § (Ekonomiska aktörers tillförlitlighet) och 40 § (Avbrytande och återkallande av verksamhet), har det i 31 § i nämnda lag intagits bestämmelser som ger bättre rättsliga förutsättningar för tillsynsmyndigheten att, trots sekretessbestämmelserna, få tillgång till nödvändiga uppgifter om hur de ekonomiska aktörerna skött sina förpliktelser i anslutning till skatter och olika lagstadgade avgifter. Av de nya bestämmelserna kan tydligt utläsas att myndighetssamarbete är tänkt att utgöra en viktig del av den kontrollverksamhet som syftar till att öka efterlevnaden av gödselmedelslagstiftningen. Med anledning därav föreslår landskapsregeringen att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) ska, om sakens brådskande natur så kräver, ha möjlighet att meddela ett tillfälligt förbud som gäller ett parti gödselprodukter. Förslaget innebär att ÅMHM ges samma befogenhet som närings-, trafik- och miljöcentralen har enligt 38 § 4 mom. i gödselmedelslagen. På så sätt skapas bättre förutsättningar för de åländska tillsynsmyndigheterna att snabbt och effektivt kunna ingripa i sådana missförhållanden som avses i gödselmedelslagens 38 §.
På grund av Ålands språkliga särställning ska bestämmelserna om gödselprodukternas märkningsspråk i gödselmedelslagens 9 § 2 mom. inte tillämpas på Åland. Landskapsregeringen noterar att nämnda bestämmelser baseras på språklagen (FFS 423/2003) och vad som där föreskrivs om en- och tvåspråkiga kommuner. Det framgår emellertid av språklagens 7 § att lagen inte ska tillämpas på Åland. De språkkrav som ska iakttas vid märkning av gödselprodukter som marknadsförs, tillhandahålls på marknaden eller används på Åland har intagits i den föreslagna blankettlagens 4 §.
5. Förslagets konsekvenser
5.1 Ekonomiska konsekvenser
Såsom konstaterats ovan i kapitel 3.1 förväntas avskaffandet av den nationella typbeteckningsstrukturen för gödselfabrikat till förmån för en mer enhetlig kravstruktur (baserad på förordningen om gödselprodukter) underlätta utvecklingen av nya typer av gödselprodukter och tillverkningsmetoder. Trots att de nya produktkraven i gödselmedelslagens 7 och 8 §§ i första hand syftar till att säkerställa att gödselprodukterna inte innehåller ämnen som kan anses vara skadliga för växter, miljön, djur eller människor (ekologisk och social hållbarhet), kan reformen också anses medföra bättre tillväxtförutsättningar för företag som bedriver handel med gödselprodukter (ekonomisk hållbarhet). I detta sammanhang kan nämnas att det per mars 2022 fanns tre företag inskrivna i den åländska förteckningen över aktörer som idkar näring med gödselmedel.[15]
Det nya administrativa tvångsmedlet påföljdsavgift, som kan variera mellan 300 och 5 000 euro, kan förorsaka kostnader för ekonomiska aktörer som gör sig skyldiga till sådana försummelser av mindre allvarlighetsgrad som avses i gödselmedelslagens 37 §. En påföljdsavgift kan exempelvis påföras när en aktör försummat att anmäla sin verksamhet till tillsynsmyndigheten på det sätt som föreskrivs i 14 och 28 §§ i gödselmedelslagen.
Till övriga delar bedöms lagförslaget inte medföra några nämnvärda ekonomiska konsekvenser för de åländska företag som på ett eller annat sätt är verksamma inom det berörda området. Lagförslaget bedöms inte heller ha någon signifikant påverkan på den offentliga ekonomin på Åland. Varken avskaffandet av kravet på nationellt godkänd anläggning eller den något nedbantade tillsynen över aktörer som tillverkar EU-gödselprodukter, kan anses ha någon direkt inverkan på de åländska företagens ekonomiska verksamhetsförutsättningar. Till skillnad från vad som är fallet i riket, uppbärs på Åland för närvarande inga avgifter för sådana offentligrättsliga prestationer (t.ex. behandling av ansökan eller inspektion av produktionsutrymmen) som tillsynsmyndigheten, dvs. jordbruksbyrån, utför enligt gödselmedelslagstiftningen.
Genom de föreslagna övergångsbestämmelserna i blankettlagens 14 § ges företagen tillräcklig tid att anpassa sin verksamhet bl.a. till de nya produktkrav som den uppdaterade gödselmedelslagstiftningen ställer. Därmed reduceras också risken för att övergången till den nya lagstiftningen kan komma att medföra extra kostnader för berörda verksamheter eller orsaka störningar på marknaden.
5.2 Administrativa konsekvenser
De förvaltnings- och tillsynsuppgifter som enligt den föreslagna blankettlagen ankommer på landskapsregeringen är tänkta att även fortsättningsvis i huvudsak skötas av lantbruksinspektören vid jordbruksbyrån. Såvitt landskapsregeringen kan bedöma kommer antalet myndighetsuppgifter att förbli på ungefär samma nivå som tidigare. Medan vissa administrativa uppgifter försvinner till följd av upphävandet av bestämmelserna om godkända anläggningar, innebär införandet av det nya sanktionsmedlet påföljdsavgift att också nya myndighetsuppgifter tillkommer. Eftersom bättre regelefterlevnad i många fall kan åstadkommas genom mindre ingripande metoder, såsom rådgivning och vägledning av aktörer, torde påföljdsavgifter förhållandevis sällan behöva tillgripas.
De nya bestämmelserna i gödselmedelslagens 12 och 31 §§, som bl.a. ger tillsynsmyndigheten rätt att inom ramen för en tillförlitlighetsutredning ta del av sekretessbelagda uppgifter om en ekonomisk aktör som förvaras hos en annan myndighet, förväntas förenkla och smidiggöra samarbetet över myndighetsgränserna. Detsamma kan sägas om de föreslagna bestämmelserna i blankettlagens 8 §, varigenom ÅMHM ges rätt att meddela ett tillfälligt förbud (som sedan utan dröjsmål ska föras till landskapsregeringen för avgörande).
I och med att blankettlagen fogas till tillämpningsområdet för marknadskontrollagen skapas tydliga och enhetliga förfaranderegler för hur tillsynsmyndigheten, i detta fall landskapsregeringen, ska utöva marknadskontroll över gödselprodukter. Detta innebär i praktiken att tillsynsmyndigheten får tillgång till effektiva rättsmedel för att hantera överträdelser av gällande produktsäkerhetskrav. Någon egentlig utvidgning av tillsynsmyndighetens verksamhetsområde rör det sig dock inte om, eftersom den grundläggande skyldigheten att utöva marknadskontroll över gödselprodukter redan tidigare åvilat landskapsregeringen enligt marknadskontrollförordningen. Den föreslagna ändringen i marknadskontrollagen bedöms därför inte ge upphov till någon nämnvärd ökning av tillsynsmyndighetens totala arbetsbörda.
Landskapsregeringen har uppmärksammat att det både i riket och på Åland råder en viss osäkerhet om hur övervakningen av och tillsynen över vissa komponentmaterialkategorier för gödselprodukter, såsom komposter och biprodukter från industrin, ska organiseras i praktiken. Av förarbetena till gödselmedelslagen kan utläsas att denna övervakning ska skötas av ett organ som Livsmedelverket godkänt och utsett för att utföra bedömningar av överensstämmelse. Eftersom Åland saknar behörighet att godkänna, utse och anmäla ett sådant organ (se detaljmotiveringen till 3 § nedan), bör utgångspunkten rimligen vara att samma organ som Livsmedelsverket bemyndigat att utföra bedömningar av överensstämmelse i riket också ska sköta motsvarande övervakning och tillsyn för Ålands vidkommande.
5.3 Miljökonsekvenser
Ett viktigt syfte med lagförslaget är att skapa och upprätthålla en hög säkerhetsnivå för gödselprodukter, så att risken för skada eller andra olägenheter för miljön, djur, växter eller människors hälsa ska kunna minimeras. Genom att avskaffa den nationella typbeteckningsstrukturen för gödselfabrikat till förmån för en EU-harmoniserad kravstruktur i gödselmedellagens 7 och 8 §§ skapas bättre förutsättningar för tillsynsmyndigheten att bedöma säkerheten i de komponentmaterial som används i gödselprodukter. I och med att tillsynsfunktionen stärks genom ett effektivare myndighetssamarbete (som bl.a. möjliggör intensivare informationsutbyte mellan berörda instanser) och en tydligare inriktning mot brottsförebyggande insatser (utredning av ekonomiska aktörers tillförlitlighet) förbättras också förutsättningarna för att motverka miljöskadlig verksamhet.
6. Lagstiftningsbehörighet
Enligt 18 § 15 punkten i självstyrelselagen (1991:71) för Åland har Åland, med vissa undantag, lagstiftningsbehörighet i fråga om jordbruk. Av förarbetena till självstyrelselagen framgår uttryckligen att handeln med bl.a. konstgjorda gödselämnen överförts till landskapets lagstiftningsbehörighet. Av nämnda förarbeten kan även utläsas att Åland har lagstiftningsbehörighet i fråga om kvalitetskrav som ställs på gödselprodukter i samband med import och export till Åland. Tullväsendet och handelspolitiska begränsningar av införsel och utförsel av varor utgör däremot riksangelägenheter enligt 27 § 12 punkten i självstyrelselagen.
Enligt 18 § 1 punkten i självstyrelselagen ankommer det på Åland att lagstifta om landskapets myndigheter. Det faller emellertid inte under åländsk lagstiftnings- och förvaltningsbehörighet att godkänna och utse ett sådant organ för bedömning av överensstämmelse som avses i kapitel IV i förordningen om gödselprodukter och 19‒21 §§ i gödselmedelslagen. Enligt 59b § 3 mom. i självstyrelselagen ska riket utse förvaltningsmyndighet i sådana fall där EU-lagstiftningen kräver att medlemsstaten endast utser en förvaltningsmyndighet.
Landskapsregeringen noterar att de krav som ställs på märkning och förpackning av gödselprodukter i gödselmedelslagens 9 § är närmast att hänföra till rättsområdena konsumentskydd och otillbörligt förfarande i näringsverksamhet, som enligt 27 § 10 punkten i självstyrelselagen faller inom rikets lagstiftningsbehörighet. De särskilda språkkrav som finns i den föreslagna blankettlagens 4 §, och som är avsedda att tillämpas på märkningar, varudeklarationer och annan information som följer med en gödselprodukt, har likväl kunnat intas i blankettlagen med stöd av 43 § 1 mom. i självstyrelselagen.
Enligt 6 § i den föreslagna blankettlagen ska landskapsregeringen föra ett motsvarande tillsynsregister över anmälningsskyldiga ekonomiska aktörer som Livsmedelsverket för enligt 33 § i gödselmedelslagen. Ett sådant tillsynsregister kommer med allra största sannolikhet att innehålla personuppgifter ‒ ett rättsområde som inte uttryckligen omnämns i självstyrelselagens behörighetskataloger. Vid lagstiftningskontrollen har det vid flera tillfällen framhållits att lagstiftningsbehörigheten i fråga om personuppgifter ska bedömas utgående från de rättsområden landskapslagen kan beröra. Såsom ovan konstaterats är gödselprodukter närmast att hänföra till sådan jordbruksverksamhet varom Åland har rätt att lagstifta. Därtill har landskapsregeringen uppmärksammat att grundlagens 10 § förutsätter att närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter utfärdas genom lag.
Åland har enligt 18 § 26 punkten i självstyrelselagen rätt att lagstifta om utsättande och utdömande av vite samt andra tvångsmedel inom rättsområden som hör till den åländska lagstiftningsbehörigheten. Vidare framgår av 18 § 5 punkten i självstyrelselagen att Åland har lagstiftningsbehörighet i frågor som gäller grunderna för avgifter till landskapet. Både Ålandsdelegationen och Högsta domstolen har i sina tidigare utlåtanden ställt sig bakom landskapsregeringens syn på att påföljdsavgift utgör en sådan sanktionsform varom Åland har rätt att lagstifta.[16] Straffbestämmelserna i gödselmedelslagens 43 § kan med stöd av 18 § 25 punkten i självstyrelselagen intas i blankettlagen.
Besvärsbestämmelsen i blankettlagens 12 § överensstämmer med vad som föreskrivs i 25 § i självstyrelselagen.
7. Förslagets beredning
Föreliggande lagförslag har utarbetats som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med näringsavdelningens jordbruksbyrå. Lagförslaget har, tillsammans med ett utkast till landskapsförordning, sänts på remiss till följande instanser: Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, Ålands Natur och Miljö, dataskyddsombudet vid Ålands landskapsregering, Datainspektionen på Åland, Företagarna på Åland, Ålands producentförbund, Ålands hushållningssällskap samt miljöbyrån vid Ålands landskapsregering. Av dessa har dataskyddsombudet vid Ålands landskapsregering, Ålands hushållningssällskap och Ålands producentförbund inkommit med yttranden inom meddelad svarsfrist. Dataskyddsombudet vid Ålands landskapsregering har i sitt yttrande efterlyst en precisering av personuppgiftsansvaret i den föreslagna blankettlagens 6 §. Hushållningssällskapet och producentförbundet har i sin tur föreslagit vissa grödspecifika justeringar och tillägg i den tabell över maximalt tillåtna fosforgivor som finns i bilaga 1 till den föreslagna landskapsförordningen om tillämpning på Åland av statsrådets förordning om användning av gödselprodukter och naturgödsel som innehåller fosfor (se kapitel 3.5). Landskapsregeringen har, utifrån hushållningssällskapets förslag, infogat en ny rad i tabell 1 vari anges den högsta tillåtna mängden fosfor som får användas vid anläggning av fruktodling. Därtill har vissa ändringar gjorts i landskapsförordningens 3 och 5 §§, främst för att förtydliga att de s.k. stallgödselundantagen som anges i dess bilaga 1, tabell 1 är avsedda att gälla tills vidare på Åland.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om gödselmedel
1 § Tillämpningsområde. Av paragrafen framgår att den föreslagna landskapslagen är en så kallad blankettlag genom vilken rikslagen om gödselmedel görs tillämplig på Åland. Den valda lagstiftningstekniken innebär att bestämmelserna i gödselmedelslagen ska tillämpas på Åland, såvida inte blankettlagen innehåller avvikande bestämmelser. Detsamma gäller i fråga om eventuella ändringar som görs i gödselmedelslagen; såvitt inte annat följer av blankettlagen, träder dessa ändringar i kraft per automatik även på Åland.
2 § Hänvisningar. Landskapsregeringen konstaterar att gödselmedelslagen innehåller hänvisningar till sådan rikslagstiftning som har sin motsvarighet i den åländska lagstiftningen. Genom att inta en hänvisningsbestämmelse i blankettlagen ersätts ifrågavarande hänvisningar i gödselmedelslagen med hänvisningar till motsvarande författningar i den åländska lagstiftningen. Härigenom säkerställs att det åländska regelverket inom gödselmedelsområdet kan samverka på samma sätt som i riket. För att minska risken för oklarheter vid tillämpningen av det samlade regelverket, har landskapsregeringen vid paragrafens utformning fäst särskild vikt vid hänvisningarnas tydlighet och innehållets fullständighet.
Landskapsregeringen noterar även att den åländska lagstiftningen saknar ett liknande samlat regelverk för registerföring som lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs (FFS 560/2021) ger uttryck för. Likväl innehåller ett flertal landskapslagar inom det offentligrättsliga området bestämmelser som sammantaget kan anses motsvara det materiella innehållet i nämnda rikslag. Bestämmelser som reglerar hanteringen av informationsinnehållet bl.a. i ett sådant register som avses i gödselmedelslagens 33 § finns i offentlighetslagen (2021:79) för Åland, landskapslag (2019:9) om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen, landskapslag (2019:74) om tillämpning på Åland av riksförfattningar om dataskydd samt arkivlagen (2004:13) för landskapet Åland. Mot den bakgrunden föreslår landskapsregeringen att det i paragrafens 2 mom. intas en bestämmelse som anger att lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs inte ska tillämpas på Åland.
Genom den föreslagna bestämmelsen i paragrafens 3 mom. säkerställs att hänvisningen i 1 § 2 mom. i lagen om verkställighet av böter (FFS 672/2002) till 37 § i gödselmedelslagen i stället avser denna blankettlag.
3 § Förvaltningsuppgifter. I gödselmedelslagen finns bestämmelser som hänför sig till områden på vilka Åland har egen lagstiftnings- och förvaltningsbehörighet. För att ifrågavarande bestämmelser ska kunna verkställas på Åland, förutsätts en uttrycklig reglering i blankettlagen varigenom de till bestämmelserna anknutna förvaltningsuppgifterna åläggs landskapsregeringen. Rent konkret innebär detta att sådana ansökningar som avses i gödselmedelslagens 8 § (Förteckning över komponentmaterial), 15 § (Ansökan om förhandstillstånd) och 18 § (Försök och forskning) ska göras hos landskapsregeringen. Likaså ska anmälan enligt 14 § (Anmälningsskyldighet) och 28 § (Förhandsanmälan) i gödselmedelslagen göras till landskapsregeringen. I landskapsregeringens tillsynsansvar ska även ingå att utöva sådan marknadskontroll över gödselprodukter som blankettlagen och landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter förutsätter (se detaljmotiveringen till ändring av 1 § landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter). När landskapsregeringen utför tillsyn i form av marknadskontroll ska vad som föreskrivs om tullens ansvar vid gränskontroll i rikets lag om marknadskontrollen av vissa produkter (FFS 1137/2016) särskilt beaktas.
Landskapsregeringen ansvarar såväl för utarbetandet av den årliga tillsynsplanen som för rapporteringen om dess genomförande i enlighet med 29 § i gödselmedelslagen. Vidare ankommer det på landskapsregeringen att föra ett sådant register över anmälningsskyldiga ekonomiska aktörer som avses i 33 § i gödselmedelslagen.
Landskapsregeringen noterar att förordningen om gödselprodukter förutsätter att varje medlemsland ska anmäla, godkänna och utse ett oberoende kontrollorgan som ska ha till uppgift att utföra tredjepartsbedömningar av gödselprodukternas överensstämmelse med EU-lagstiftningen. Förordningens genomförande på nationell nivå förutsätter således en inte helt obetydlig överföring av offentliga förvaltningsuppgifter till ett oberoende organ för bedömning av överensstämmelse. I själva verket förutsätter förordningen om gödselprodukter att varje medlemsstat utser en anmälande myndighet med uppgift att bl.a. handlägga ansökningar om godkännande som anmält organ och underrätta kommissionen om alla beslut som hänför sig till ett sådant organ. Enligt 59b § 3 mom. i självstyrelselagen ska riket utse förvaltningsmyndighet i sådana fall där EU-lagstiftningen kräver att en medlemsstat endast utser en förvaltningsmyndighet. Inget avseende ska då fästas vid den omständigheten att behörigheten är delad mellan Åland och riket. Av detta följer att Livsmedelsverket är den myndighet som även för Ålands vidkommande svarar för att anmäla, godkänna och utse organ för bedömning av överensstämmelse i enlighet med vad som föreskrivs i 19‒21 §§ i gödselmedelslagen. Även sådana organ som är etablerade på Åland ska ansöka om godkännande som anmält organ för bedömning av överensstämmelse hos Livsmedelsverket på det sätt som beskrivs i 20 § i gödselmedelslagen. I egenskap av behörig myndighet, och i enlighet med artikel 21.1 i förordningen om gödselprodukter, ankommer det på Livsmedelsverket att även ombesörja övervakningen av sådana anmälda organ som utför offentliga förvaltningsuppgifter på Åland.
I övrigt kan det konstateras att ansvarsfördelningen mellan landskapsregeringen, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) och Tullen i stort sett motsvarar vad som i gödselmedelslagens 22‒24 §§ föreskrivs om ansvarsfördelningen mellan Livsmedelsverket, Närings-, trafik- och miljöcentralerna och Tullen. I detta avseende innebär den föreslagna blankettlagen ingen förändring i jämförelse med den nu gällande landskapslagen. Det är i sammanhanget värt att påminna om att ÅMHM har tillsynsansvar över sådan användning, lagring och spridning av naturgödsel och gödselprodukter inom jordbruk och trädgårdsodling som avses i Ålands landskapsregerings beslut (2016:41) om begränsning av utsläpp i vatten av nitrater från jordbruket, nedan kallad nitratbeslutet. Genom nämnda beslut genomförs rådets direktiv om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (91/676/EEG), det s.k. nitratdirektivet.
4 § Språkkrav. Genom paragrafen säkerställs att Ålands språkliga särställning blir tillbörligen beaktad vid tillverkning, distribution och användning av gödselprodukter. Landskapsregeringen noterar att de språkkrav som ställs på märkning av gödselprodukter i 9 § 2 mom. i gödselmedelslagen är huvudsakligen baserade på språklagens (FFS 423/2003) bestämmelser om en- och tvåspråkiga kommuner, dvs. bestämmelser som inte är tillämpliga på Åland. Enligt paragrafen ska all skriftlig information som åtföljer en för åländska konsumenter och andra slutanvändare (t.ex. jordbrukare) avsedd gödselprodukt vara avfattade åtminstone på svenska. Bestämmelsen, som i sak motsvarar de språkkrav som ställs i 5 § i den gällande blankettlagen, utesluter inte möjligheten att göra märkningar på flera språk, t.ex. på finska, så länge åtminstone svenska används. En motsvarande bestämmelse fanns även i den genom nämnda blankettlag upphävda landskapslagen (1993:106) om tillämpning i landskapet Åland av gödselmedelslagen.
I detta sammanhang bör även erinras om artikel 15.2 i förordningen om gödselprodukter som stipulerar att ”alla dokument och all skriftväxling rörande förfaranden för bedömning av överensstämmelse ska avfattas på det eller de officiella språken i den medlemsstat där det anmälda organet som genomför förfarandena för bedömning av överensstämmelse är etablerat, eller på ett språk som godtas av detta organ”. Landskapsregeringen betraktar det som synnerligen viktigt att ett organ för bedömning av överensstämmelse har personal som behärskar svenska tillräckligt bra för att kunna utföra offentliga förvaltningsuppgifter på Åland. Ett sådant organ ska därför utses i samråd med landskapsregeringen.
5 § Skyldigheten att lämna uppgifter och göra anmälningar. Genom den föreslagna paragrafen preciseras och konkretiseras vad som i den nya blankettlagens 3 § föreskrivs om fördelningen av förvaltningsbehörigheten mellan rikets respektive landskapets myndigheter. Bestämmelserna syftar till att minska risken för oklarheter och misstolkningar vid blankettlagens praktiska tillämpning och således även säkerställa den enskildes rättssäkerhet.
6 § Tillsynsregister. Såsom anförts i detaljmotiveringen till 2 § ovan, ska lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs inte tillämpas på det register som landskapsregeringen för över sådana anmälningsskyldiga ekonomiska aktörer som avses i 14 § 1 mom. i gödselmedelslagen. Vad som i övrigt föreskrivs i 33 § i gödselmedelslagen (om bl.a. registrets informationsinnehåll, bevaringstider och avförande av uppgifter ur registret) ska dock tillämpas även på det åländska registret. Därutöver ska följande landskapslagstiftning särskilt beaktas vid behandling av registeruppgifterna: offentlighetslagen för Åland, landskapslag om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen, landskapslag om tillämpning på Åland av riksförfattningar om dataskydd och arkivlagen för landskapet Åland.
I den föreslagna 2 mom. preciseras i vilka avseenden landskapsregeringen och andra aktörer (som med stöd av blankettlagen utför offentliga förvaltningsuppgifter på Åland) ansvarar för administrationen av registret. Det är meningen att landskapsregeringen ska vara ensamt personuppgiftsansvarig för registret, medan ett organ för bedömning av överenskommelse samt eventuella auktoriserade inspektörer ska ha rätt att behandla registeruppgifter i den utsträckning som krävs för skötseln av deras uppgifter enligt blankettlagen. Utgångspunkten är att den aktör som för in personuppgifter i registret även bär ansvaret för att de införda uppgifterna är korrekta. Paragrafens 2 mom. överensstämmer till övervägande del med 5 § 3 mom. i rikets lag om livsmedelsförvaltningens informationsresurs.
7 § Påföljdsavgift. Eftersom en påföljdsavgift är att betrakta som en sanktion varom Åland har rätt att lagstifta, är det viktigt att tillförsäkra att avgiften i fråga också tillfaller Åland. Mot den bakgrunden föreslår landskapsregeringen att det i paragrafens 1 mom. intas en från gödselmedelslagens 37 § 2 mom. första meningen avvikande bestämmelse, varigenom det säkerställs att påföljdsavgiften ska komma Åland till del.
Vidare föreslås att bestämmelserna i lagen om verkställighet av böter (FFS 672/2002) ska, på de områden där landskapet har behörighet, tillämpas vid verkställighet av påföljdsavgifter. Härigenom görs förfarandereglerna i nämnda rikslag tillämpliga på Åland, något som inte kan åstadkommas fullt ut enbart med stöd av blankettlagens 1 § och 3 § 3 mom.
8 § Meddelande om förbud. I paragrafen föreslås att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) ska, om sakens brådskande natur så kräver, ha möjlighet att meddela ett tillfälligt förbud som gäller ett parti gödselprodukter. ÅMHM ska m.a.o. ha samma befogenhet som närings-, trafik- och miljöcentralen har enligt 38 § 4 mom. i gödselmedelslagen. Med tanke på att ÅMHM är tillsynsmyndighet inom miljöskyddsområdet och följaktligen även ansvarar för kontrollen av vissa gödselmedel som används inom jordbruk och trädgårdsodling enligt det s.k. nitratbeslutet (se detaljmotivering till 3 §), kan det enligt landskapsregeringens uppfattning inte bortses från den eventualiteten att myndigheten vid sin tillsynsutövning även får vetskap om missförhållanden i sådana verksamheter som de facto omfattas av tillämpningsområdet för gödselmedelslagen. Eftersom ÅMHM inom sitt ansvarsområde redan sköter tillsynen över vissa gödselprodukter (och kan således också anses besitta tillräcklig sakkunskap om gödselmedelslagstiftningen), ter det sig ändamålsenligt att myndigheten i samband med sin inspektionsverksamhet även har möjlighet att meddela ett tillfälligt beslut för att rätta till ett missförhållande som strider mot bestämmelserna i gödselmedelslagen.
Det är meningen att de särskilda förfarandereglerna i gödselmedelagens 38 § 4 mom. ska iakttas vid det myndighetssamarbete mellan ÅMHM och landskapsregeringen som den föreslagna paragrafen förutsätter. Detta innebär att ett tillfälligt förbud som meddelats av ÅMHM ska utan dröjsmål föras till landskapsregeringen för avgörande. Förbudet förlorar sin rättsverkan om landskapsregeringen inte har fattat ett beslut enligt 38 § 1 mom. i gödselmedelslagen inom två veckor från det datum då det tillfälliga förbudet meddelades av ÅMHM.
Enligt landskapsregeringens mening kan de föreslagna förfarandereglerna för meddelande av förbud komma att utgöra ett viktigt komplement till de tillsynsinsatser som landskapsregeringens jordbruksbyrå förutsätts genomföra. I och med att de nya reglerna möjliggör ett nära samarbete mellan landskapsregeringen och ÅMHM förväntas de också skapa bättre förutsättningar för dessa myndigheter att snabbt och effektivt kunna ingripa i sådana missförhållanden som avses i gödselmedelslagens 38 §.
9 § Straffbestämmelser. I paragrafens 2 mom. finns en till åländska förhållanden anpassad straffbestämmelse som reglerar förseelse mot språkbestämmelse. Nämnda bestämmelse överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande reglering i den nu gällande blankettlagens 6 § 2 mom. Till övriga delar överensstämmer straffbestämmelserna i den föreslagna 9 § med motsvarande straffbestämmelser i gödselmedelslagen. För tydlighetens skull bör det klargöras att hänvisningen i paragrafens tredje punkt till 38 § i gödselmedelslagen ska enbart avse sådana förbud som meddelats av landskapsregeringen. Det ska m.a.o. inte vara möjligt att döma till böter för överträdelse av ett tillfälligt förbud som ÅMHM meddelat med stöd av 8 § i denna blankettlag.
10 § Landskapsförordning. Genom bestämmelsen delegerar lagtinget till landskapsregeringen rätten att genom förordning utfärda närmare bestämmelser om frågor som regleras i den föreslagna blankettlagen, under förutsättning att dessa inte hör till området för lag. Paragrafen motsvarar i sak den förordningsfullmakt som finns i den gällande blankettlagens 7 §. Den är också utformad i överensstämmelse med den modell som tillämpas inom annan landskapslagstiftning[17].
11 § Rättelseyrkande. I den föreslagna paragrafen anges att en sakägare som är missnöjd med ett beslut som fattats av landskapsregeringen har rätt att inom 30 dagar, räknat från beslutsdagen, begära rättelse av beslutet hos landskapsregeringen. Endast de beslut som fattats med anledning av ett rättelseyrkande kan överklagas genom förvaltningsbesvär i enlighet med 12 § i denna blankettlag. Den klagande måste m.a.o. först ha uttömt rättsmedlet rättelse innan denne kan anföra besvär över beslutet hos högsta förvaltningsdomstolen. Med avvikelse från det ovannämnda ska rättelse av beslut som meddelats av ett organ för bedömning av överensstämmelse begäras på det sätt som föreskrivs i 46 § 1 mom. i gödselmedelslagen.
12 § Besvär. Paragrafen uppfyller främst ett informativt syfte i och med att den klargör besvärsvägarna och underlättar den praktiska tillämpningen av lagen. Såsom anförts i kapitel 6 ovan har riket lagstiftningsbehörighet inom området för rättsskipning med beaktande av bl.a. vad som föreskrivs om förvaltningsrättskipning i 25 § i självstyrelselagen för Åland. I förevarande fall innebär detta att besvär över lagligheten i landskapsregeringens beslut överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen (under förutsättning att beslutet anses vara överklagbart).
Eftersom Livsmedelsverket svarar för att godkänna, utse och anmäla ett organ för bedömning av överensstämmelse även för Ålands del, kan ett sådant organ inte betraktas som en myndighet underställd landskapsregeringen i den bemärkelse som avses i självstyrelselagens 25 § 1 mom. Följaktligen ska besvär över beslut som meddelats av ett organ för bedömning av överensstämmelse anföras på det sätt som anges i 46 § i gödselmedelslagen.
13 § Ikraftträdande. Avsikten är att den nya blankettlagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I paragrafens 1 mom. föreslås därför att datumet för lagens ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om i enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen.
Genom den föreslagna bestämmelsen i paragrafens 2 mom. säkerställs framför allt en smidig övergång från den gamla lagstiftningen till den nya.
Bestämmelsen i 3 mom. överensstämmer med 48 § 2 mom. i gödselmedelsagen där det anges att de förordningar som utfärdats med stöd av den upphävda lagen om gödselfabrikat ska förbli i kraft (förutsatt att de inte strider mot bestämmelserna i den nya lagen).
14 § Övergångsbestämmelser. I paragrafen fastställs att aktörer vars verksamhet anmälts och godkänts i enlighet med den gamla lagen får, utan att separat anmälan behöver göras, fortsätta verksamheten även efter ikraftträdandet av denna blankettlag. Paragrafens 2‒4 mom. är i sak närmast identiska med motsvarande bestämmelser i gödselmedelslagens 49 § 2‒4 mom. För en närmare motivering till dessa delar av förslaget hänvisas till regeringens proposition (RP 32/2022 rd) med förslag till lag om gödselmedel och till lagar som har samband med den.
Enligt 5 mom. ska alla ärenden som är hänförliga till gödselprodukter (eller gödselfabrikat såsom benämningen lyder enligt den upphävda lagen), och som anhängiggjorts före ikraftträdandet av denna lag, handläggas på det sätt som föreskrivs i den upphävda lagen.
2. Landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter
1 § Tillämpningsområde. Landskapsregeringen föreslår att den nya blankettlagen fogas till listan över de landskapslagar på vilka landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter, nedan kallat marknadskontrollagen, är tillämplig. Genom den föreslagna utvidgningen av lagens tillämpningsområde utökas marknadskontrollen till att även omfatta produkttillsynen över gödselprodukter. I riket har gödselmedelslagen på motsvarande sätt fogats till tillämpningsområdet för lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (FFS 1137/2016). Följaktligen innehåller gödselmedelslagen inte några materiella bestämmelser om marknadskontroll. Betraktat ur ett lagtekniskt perspektiv framstår åtgärden som väl förenlig med rikslagstiftarens ursprungliga intention att skapa ett samlat och enhetligt regelverk för sådan tillsyn som utförs i form av marknadskontroll. Detta kan också anses vara den grundläggande tanken bakom den åländska marknadskontrollagen[18], som även den är avsedd att komplettera marknadskontrollförordningen.
Enligt landskapsregeringens mening bör det föreslagna tillägget i paragrafens 1 mom. främst ses som en naturlig fortsättning på den gradvisa utvidgning av marknadskontrollagens tillämpningsområde som pågått alltsedan lagen trädde i kraft år 2017. Av förarbetena till landskapslagen (2022:15) om ändring av landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter, varigenom 1 § 1 mom. i marknadskontrollagen kompletterades med ytterligare åtta landskapslagar, kan utläsas att förordningen om gödselprodukter tillhör gruppen EU-rättsakter som
1) omfattas av tillämpningsområdet för EU:s markandskontrollförordning[19] och
2) faller under Ålands behörighetsområde.[20]
Samtliga landskapslagar som tillfogats 1 § 1 mom. i marknadskontrollagen uppfyller ovannämnda kriterier. Mot denna bakgrund framstår det som tämligen uppenbart att även den nya blankettlagen om gödselmedel ska fogas till tillämpningsområdet för den åländska marknadskontrollagen.
Det bör för tydlighetens skull påpekas att landskapsregeringen är den tillsynsmyndighet som ansvarar för organiserandet och genomförandet av marknadskontrollen över de gödselprodukter som avses i den nya blankettlagen. Enligt punkt 52 i ingressen till förordningen om gödselprodukter står det medlemsstaterna fritt att välja ”vilka behöriga myndigheter” som ska utföra marknadskontroll över de EU-gödselprodukter som rör sig på den inre marknaden.
Vidare ska understrykas att marknadskontrollagen ska tillämpas även på s.k. nationella gödselprodukter och gödselprodukter som tillhandahålls på den åländska marknaden med stöd av förordningen om ömsesidigt erkännande.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning på Åland av lagen om gödselmedel
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Tillämpningsområde
Lagen om gödselmedel (FFS 711/2022), nedan kallad gödselmedelslagen, tillämpas på Åland med de avvikelser som följer av denna lag. Ändringar i gödselmedelslagen ska gälla på Åland från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.
2 §
Hänvisningar
Inom landskapets behörighet ska
1) hänvisningar i gödselmedelslagen till bestämmelser i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (FFS 1137/2016) avse motsvarande bestämmelser i landskapslagen (2017:37) om marknadskontrollen av vissa produkter,
2) hänvisningen till kemikalielagen (FFS 599/2013) i 3 § 3 mom. i gödselmedelslagen avse landskapslagen (1990:32) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier,
3) hänvisningen till lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005) i 3 § 4 mom. i gödselmedelslagen avse landskapslagen (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor,
4) hänvisningen till lagen om transport av farliga ämnen (FFS 719/1994) i 3 § 4 mom. i gödselmedelslagen avse landskapslagen (1976:34) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om transport av farliga ämnen,
5) hänvisningen till hälsoskyddslagen (FFS 763/1994) i 3 § 5 mom. i gödselmedelslagen avse landskapslagen (2016:84) om tillämpning på Åland av hälsoskyddslagen,
6) hänvisningen till miljöskyddslagen (FFS 527/2014) i 3 § 5 mom. i gödselmedelslagen avse landskapslagen (2008:124) om miljöskydd,
7) hänvisningen till avfallslagen (FFS 646/2011) i 3 § 5 mom. i gödselmedelslagen avse landskapslagen (2018:83) om tillämpning av rikets avfallslag,
8) hänvisningen till marktäktslagen (FFS 555/1981) i 3 § 5 mom. i gödselmedelslagen avse landskapslagen (1998:82) om naturvård,
9) hänvisningen till växtskyddslagen (FFS 1110/2019) i 3 § 6 mom. i gödselmedelslagen avse landskapslagen (2021:26) om tillämpning av växtskyddslagen,
10) hänvisningen till lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter (FFS 1709/2015) i 3 § 6 mom. i gödselmedelslagen avse landskapslagen (1998:82) om naturvård,
11) hänvisningen till förvaltningslagen (FFS 434/2003) i 30 § 3 mom. i gödselmedelslagen avse förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland,
12) hänvisningen till viteslagen (FFS 1113/1990) i 42 § 2 mom. i gödselmedelslagen avse landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.
13) hänvisningen till lagen om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992) i 44 § i gödselmedelslagen avse landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet,
Hänvisningen till lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs (FFS 560/2021) i 33 § 1 mom. i gödselmedelslagen tillämpas inom landskapets behörighet inte på Åland.
Inom landskapets behörighet ska hänvisningen till 37 § i gödselmedelslagen i 1 § 2 mom. i lagen om verkställighet av böter (FFS 672/2002) avse denna lag.
3 §
Förvaltningsuppgifter
De förvaltningsuppgifter som enligt gödselmedelslagen ankommer på riksmyndigheterna ska på Åland skötas av landskapsregeringen, till den del förvaltningen grundar sig på landskapets behörighet.
4 §
Språkkrav
Märkningar, varudeklarationer och annan information som enligt 9 § i gödselmedelslagen ska fästas på eller följa med gödselprodukter ska vara avfattade åtminstone på svenska när produkterna tillverkas för marknadsföring, tillhandahålls på marknaden eller används på Åland.
5 §
Skyldigheten att lämna uppgifter och göra anmälningar
Uppgifter och anmälningar som enligt gödselmedelslagen ska lämnas till rikets myndigheter ska på Åland lämnas till landskapsregeringen, om inte annat följer av denna paragraf.
Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller inte sådana uppgifter som enligt 20 § 2 mom. i gödselmedelslagen ska åtfölja en ansökan om godkännande som anmält organ för bedömning av överensstämmelse.
6 §
Tillsynsregister
Landskapsregeringen ska föra ett motsvarande tillsynsregister över anmälningsskyldiga ekonomiska aktörer som Livsmedelsverket för enligt 33 § i gödselmedelslagen.
Landskapsregeringen är personuppgiftsansvarig för tillsynsregistret och ansvarar för dess allmänna funktion, användbarhet, tillgänglighet och säkerhet samt för fullgörandet av övriga skyldigheter som åvilar den personuppgiftsansvarige enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).
Ett organ som godkänts att utföra bedömningar av överensstämmelse i enlighet med 21 § i gödselmedelslagen och sådana auktoriserade inspektörer som avses i 25 § i gödselmedelslagen får behandla registeruppgifter i den utsträckning som krävs för skötseln av deras offentliga förvaltningsuppgifter enligt denna lag. Varje aktör svarar för korrektheten i de uppgifter som de för in i tillsynsregistret.
7 §
Påföljdsavgift
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 37 § 2 mom. i gödselmedelslagen ska påföljdsavgiften tillfalla Åland.
Inom landskapets behörighet ska bestämmelserna i lagen om verkställighet av böter (FFS 672/2002) tillämpas på Åland vid verkställighet i enlighet med bestämmelserna i denna lag.
8 §
Meddelande av förbud
Om det är påkallat med hänsyn till sakens brådskande natur, kan förutom landskapsregeringen även Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet meddela ett sådant tillfälligt förbud gällande ett parti gödselprodukter som avses i 38 § 4 mom. i gödselmedelslagen. Ett tillfälligt förbud ska utan dröjsmål föras till landskapsregeringen för avgörande. Förbudet förfaller om landskapsregeringen inte har fattat ett beslut enligt 38 § 1 mom. i gödselmedelslagen inom två veckor från det att förbudet meddelades.
9 §
Straffbestämmelser
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
1) försummar de krav på användning av fosfor som föreskrivs i 6 § i gödselmedelslagen eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den,
2) tillverkar, på marknaden släpper ut, på marknaden tillhandahåller, använder eller importerar gödselprodukter eller komponentmaterial som inte uppfyller de krav som föreskrivs i 7 § i gödselmedelslagen eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den,
3) bryter mot ett föreläggande som meddelats med stöd av 36 § i gödselmedelslagen eller mot ett förbud som meddelats med stöd av 38 § i gödselmedelslagen,
4) bryter mot en tillfällig begränsning som meddelats med stöd av 39 § i gödselmedelslagen, eller,
5) bryter mot ett föreläggande om ny bearbetning, förstörande och återsändande som meddelats med stöd av 41 § i gödselmedelslagen,
ska, om inte försummelsen eller den fara för människors eller djurs hälsa, växters sundhet eller miljön som gärningen medfört ska anses ringa eller om inte strängare straff för gärningen föreskrivs i någon annan lag, för förseelse mot landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om gödselmedel dömas till böter.
Den som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet försummar att förse gödselprodukter med svenskspråkiga märkningar, varudeklarationer och annan sådan information som enligt gödselmedelslagen och 4 § i denna lag ska lämnas köparen eller mottagaren, ska för förseelse mot språkbestämmelse dömas till böter.
Landskapsregeringen anmäler förseelser enligt paragrafen till åtalsprövning. Anmälan behöver inte göras, om förseelsen som helhet betraktad kan anses vara uppenbart ringa.
10 §
Landskapsförordning
Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighetsområde genom landskapsförordning besluta att bestämmelser som utfärdats med stöd av gödselmedelslagen ska tillämpas på Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen bestämmer.
11 §
Rättelseyrkande
En sakägare som är missnöjd med ett beslut som landskapsregeringen fattat med stöd av denna lag kan inom 30 dagar, räknat från beslutsdagen, skriftligen begära rättelse hos landskapsregeringen. Ett rättelseyrkande ska behandlas utan dröjsmål.
I fråga om rättelse av ett beslut som fattats av ett sådant organ för bedömning av överensstämmelse som avses i 21 § i gödselmedelslagen gäller vad som föreskrivs i 46 § i nämnda lag.
12 §
Besvär
Besvär över lagligheten av ett beslut som landskapsregeringen fattat enligt denna lag med anledning av ett rättelseyrkande får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.
13 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Genom denna lag upphävs landskapslagen (2007:96) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om gödselfabrikat, nedan den upphävda lagen.
Landskapsförordningen (2022:51) om tillämpning på Åland av riksförfattningar om gödselfabrikat som utfärdats med stöd av den upphävda lagen förblir likväl i kraft, till den del den inte står i strid med denna lag.
14 §
Övergångsbestämmelser
Aktörer som anmälts eller godkänts med stöd av den upphävda lagen innan denna lag träder i kraft får utan separat anmälan fortsätta sin verksamhet.
Gödselprodukter får efter ikraftträdandet av denna lag tillverkas i enlighet med den upphävda lagen till och med den 31 december 2023, och de får släppas ut på den finländska marknaden som nationella gödselprodukter till och med den 31 december 2024. Gödselmedelstyper enligt bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 om gödselmedel får tillverkas till och med den 31 december 2023.
Landskapsregeringen får vid ikraftträdandet av denna lag till förteckningen över komponentmaterial på basis av typbeteckningskategorierna i förordningen om gödselprodukter och i den upphävda lagen lägga till sådana komponentmaterial som uppfyller förutsättningarna enligt 8 § 3 mom. i gödselmedelslagen.
Ett godkännande som före ikraftträdandet av denna lag beviljats en anläggning (godkänd anläggning) med stöd av den upphävda lagen gäller till och med den 31 december 2023.
På ärenden som hänför sig till gödselmedelsområdet och som blivit anhängiga före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 1 § landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter
I enlighet med lagtingets beslut fogas till 1 § 1 mom. landskapslagen (2017:37) om marknadskontrollen av vissa produkter, sådant det lyder i landskapslagarna 2017/141, 2019/66, 2021/160, 2022/15, 202X/XX och 202X/XX, en ny 20 punkt som följer:
1 §
Tillämpningsområde
I denna lag finns bestämmelser om tillsyn och övervakning av om vissa produkter överensstämmer med gällande tillgänglighets- och produktsäkerhetskrav (marknadskontroll). Denna lag är tillämplig på den marknadskontroll som omfattas av tillämpningsområdet för följande lagstiftning, om inte något annat föreskrivs i någon av följande lagar:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
20) Landskapslag (:) om tillämpning på Åland av lagen om gödselmedel.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 16 mars 2023 | |
|
L a n t r å d |
Veronica Thörnroos |
|
Föredragande minister |
Fredrik Karlström |
Bilaga 1 ‒ lag om gödselmedel
LAG
om gödselmedel
(FFS 711/2022)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Syfte
Syftet med denna lag är att trygga högklassig växtproduktion och kvaliteten på livsmedlen samt miljöns tillstånd och vattenstatusen genom att främja tillgången på sådana säkra gödselprodukter av hög kvalitet som är lämpliga för växtproduktion, främja ändamålsenlig användning av gödselprodukter och naturgödsel och se till att behövliga uppgifter lämnas till dem som köper och använder gödselprodukter.
2 §
Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på tillverkning, utsläppande på marknaden, användning, lagring, transport, export och import av gödselprodukter och komponentmaterial till gödselprodukter. Denna lag tillämpas dessutom på användning av naturgödsel.
Denna lag innehåller också bestämmelser om användning av sådana EU-gödselprodukter och godkännande som och utseende till anmälda organ av sådana organ för bedömning av överensstämmelse som omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1009 om fastställande av bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av EU-gödselprodukter och om ändring av förordningarna (EG) nr 1069/2009 och (EG) nr 1107/2009 samt om upphävande av förordning (EG) nr 2003/2003, nedan förordningen om gödselprodukter, och om påföljder vid överträdelse av bestämmelserna i förordningen.
Denna lag tillämpas inte på
1) försök som utförs vid forskningsinstitut i vetenskapligt syfte eller produktutvecklingssyfte,
2) transitotrafik av gödselprodukter.
3 §
Förhållande till vissa författningar
Bestämmelser om marknadskontrollen av gödselprodukter finns i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (1137/2016), nedan marknadskontrollagen.
Bestämmelser om utsläppande av produkter på marknaden finns dessutom i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/515 om ömsesidigt erkännande av varor som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat och om upphävande av förordning (EG) nr 764/2008, nedan förordningen om ömsesidigt erkännande.
Bestämmelser om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG, nedan Reach-förordningen. Bestämmelser om klassificering, märkning och förpackning av kemikalier finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006. I kemikalielagen (599/2013) finns bestämmelser om genomförandet av Europeiska unionens kemikalielagstiftning och om vissa nationella förpliktelser i fråga om kemikalier.
Bestämmelser om tillverkning, hantering, användning och förvaring av farliga kemikalier och explosiva varor finns i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005). Bestämmelser om transport av farliga ämnen finns i lagen om transport av farliga ämnen (719/1994). Bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, nedan förordningen om sprängämnesprekursorer, finns i lagen om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer (73/2021). Bestämmelser om de krav som gäller ammoniumnitratgödselmedel finns i bilaga XVII till Reach-förordningen om begränsningar av tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av vissa farliga ämnen, blandningar och varor. I Reach-förordningen finns det bestämmelser om att sådana gödselmedel, enkla eller sammansatta, som innehåller mer än 28 viktprocent ammoniumnitrat och som släpps ut på marknaden ska uppfylla de tekniska bestämmelser som fastställs i bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 om gödselmedel, nedan förordningen om gödselmedel.
Bestämmelser om krav på bearbetning, användning och bortskaffande av sådant avfall och sådana biprodukter från industrin som används som komponentmaterial till gödselprodukter finns dessutom i hälsoskyddslagen (763/1994), miljöskyddslagen (527/2014), avfallslagen (646/2011) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall. Bestämmelser om tagande av marksubstanser för bortforsling, lagring eller förädling finns dessutom i marktäktslagen (555/1981).
Bestämmelser om åtgärder för att minska växtskyddsrisker och förhindra spridning av växtskadegörare finns i växtskyddslagen (1110/2019). Bestämmelser om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter samt om åtgärder finns i lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter (1709/2015).
Bestämmelser om användning och bearbetning av animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter), nedan förordningen om animaliska biprodukter, och i lagen om animaliska biprodukter (517/2015). Bestämmelser om förebyggande av spridning av djursjukdomar finns dessutom i lagen om djursjukdomar (76/2021). Bestämmelser om de införselvillkor som ska ställas på animaliska biprodukter och därav framställda produkter och om tillsynen över införseln finns dessutom i lagen om införselkontroll av djur och vissa varor (1277/2019).
Bestämmelser om innesluten användning och avsiktlig utsättning i miljön av genetiskt modifierade organismer samt om ibruktagande av och verksamhet vid anläggningar och lokaler för hantering av genetiskt modifierade organismer finns i gentekniklagen (377/1995).
4 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) gödselprodukter gödselmedel, kalkningsämnen, jordförbättringsmedel, växtunderlag,
växtbiostimulanter och blandningar av dem,
2) EU-gödselprodukter EU-gödselprodukter som avses i artikel 2.2 i förordningen om gödselprodukter,
3) gödselmedel ämnen och preparat som är avsedda att främja växters tillväxt eller att förbättra skördens kvalitet och vars verkan i första hand grundar sig på växtnäringsämnen,
4) kalkningsämnen ämnen och preparat som innehåller oxider, hydroxider, karbonater eller silikater av kalcium eller magnesium och som är avsedda att avhjälpa markens surhet,
5) jordförbättringsmedel ämnen och preparat som är avsedda att upprätthålla eller förbättra markens fysikaliska eller kemiska egenskaper, struktur eller biologiska aktivitet,
6) växtunderlag ämnen och preparat som är avsedda för odling av växter och svamp och till vilka andra gödselprodukter är eller kan vara tillsatta och som inte är jordmaterial på plats,
7) växtbiostimulanter preparat som påskyndar växtens upptag av näringsämnen oberoende av produktens näringsinnehåll och vars enda syfte är att förbättra en eller flera av följande egenskaper hos växten eller växtens rhizosfär: effektiviteten i utnyttjandet av näringsämnen, toleransen mot abiotisk stress, kvalitetsegenskaperna eller tillgången till näringsämnen som är bundna till marken eller rhizosfären,
8) blandningar av gödselprodukter preparat som består av två eller flera gödselprodukter och där varje gödselprodukt som ingår i blandningen uppfyller de krav som ställs på kategorin i fråga,
9) naturgödsel naturgödsel som avses i artikel 3 led 20 i förordningen om animaliska biprodukter,
10) avfall avfall som avses i 5 § i avfallslagen,
11) biprodukter biprodukter som avses i 5 a § i avfallslagen,
12) animaliska biprodukter animaliska biprodukter som avses i artikel 3 led 1 i förordningen om animaliska biprodukter,
13) skadliga ämnen, föreningar och organismer sådana ämnen, föreningar och organismer som förekommer i gödselprodukter och deras komponentmaterial och som kan medföra hälsorisker eller andra skador eller faror för människor, djur, växter, marken eller miljön i övrigt,
14) tillhandahållande på marknaden varje leverans av gödselprodukter för distribution eller användning på Europeiska unionens marknad i samband med affärsverksamhet, mot betalning eller kostnadsfritt,
15) utsläppande på marknaden tillhandahållande av gödselprodukter för första gången på Europeiska unionens marknad,
16) import införsel från andra länder än Europeiska unionens medlemsstater,
17) export utförsel till andra länder än Europeiska unionens medlemsstater,
18) tillverkare varje fysisk eller juridisk person som tillverkar eller som låter konstruera eller tillverka en gödselprodukt och som saluför gödselprodukten i fråga i eget namn eller under eget varumärke,
19) ekonomisk aktör tillverkare, auktoriserat ombud, importör och distributör,
20) distributör en fysisk eller juridisk person i leveranskedjan som inte är tillverkare eller importör och som tillhandahåller gödselprodukter på marknaden,
21) jordbruk och trädgårdsodling odling av jordbruks-, trädgårds- och åkerenergigrödor samt annan jordbruksanvändning av åker,
22) anläggning av grönområden och miljöbyggande byggande av offentliga och privata utomhusområden,
23) underhåll av grönområden uppgifter som gäller reparation, skötsel och användning av offentliga och privata utomhusområden.
Vad som i denna lag föreskrivs om Europeiska unionen eller Europeiska unionens medlemsstater gäller också Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och dess medlemsstater i den omfattning som förutsätts i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
2 kap.
Bestämmelser om gödselprodukter
5 §
Allmänna krav på gödselprodukter
Gödselprodukter ska uppfylla kraven enligt denna lag eller Europeiska unionens lagstiftning om gödselprodukter. Gödselprodukter får dessutom tillhandahållas på marknaden med stöd av förordningen om ömsesidigt erkännande när de lagligen saluförs i en annan medlemsstat i Europeiska unionen. För gödselprodukter som tillhandahålls på marknaden i Finland genom ömsesidigt erkännande ska tillstånd sökas på förhand hos Livsmedelsverket i enlighet med 15 §.
Gödselprodukter ska vara säkra och lämpliga för sitt ändamål. Gödselprodukter får inte innehålla sådana mängder skadliga ämnen, föreningar eller organismer att användning i enlighet med bruksanvisningen kan orsaka fara för människors eller djurs hälsa eller säkerhet, växters sundhet eller miljön.
6 §
Användning av fosfor
Användningen av fosfor i gödselprodukter och naturgödsel ska i jordbruk och trädgårdsodling basera sig på växtens behov, med beaktande av markens fosforklass.
En aktör som i anslutning till sin näringsverksamhet använder gödselprodukter eller naturgödsel inom jordbruk och trädgårdsodling eller vid anläggning av grönområden och miljöbyggande ska föra register över gödslingen och på begäran lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten. Registret ska innehålla uppgifter om de platser på vilka gödselprodukterna eller naturgödseln har spridits, mängden fosfor i gödselprodukterna och naturgödseln samt tidpunkten för spridningen av gödselprodukterna eller naturgödseln. Registret ska bevaras i fem år från utgången av det år då gödselprodukten eller naturgödseln har spridits.
Närmare bestämmelser om användningen av fosfor i gödselprodukter och naturgödsel samt om innehållet i och uppläggningen av registren utfärdas genom förordning av statsrådet.
7 §
Produktkrav för gödselprodukter
Gödselprodukter ska enbart bestå av sådana komponentmaterial som uppfyller de krav som gäller för de allmänna kvalitets- och bearbetningskriterierna för komponentmaterial enligt komponentmaterialkategorierna i nationell lagstiftning eller bilaga II till förordningen om gödselprodukter.
En gödselprodukt ska dessutom uppfylla de krav som ställs på gödselproduktkategorin i fråga eller, om det är fråga om en blandning av gödselprodukter, gödselproduktkategorierna i fråga. Nationella gödselproduktkategorier är oorganiska gödselmedel, organiska gödselmedel, organiska mineralgödselmedel, kalkningsämnen, organiska jordförbättringsmedel, oorganiska jordförbättringsmedel, växtunderlag, växtbiostimulanter och blandningar av gödselprodukter.
Närmare bestämmelser om kvalitetskraven för nationella gödselproduktkategorierna, om komponentmaterialkategorierna och kvalitets- och bearbetningskraven för dem samt om användningen av gödselprodukter och naturgödsel utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
8 §
Förteckning över komponentmaterial
Livsmedelsverket beslutar om de komponentmaterial som ska tas in i förteckningen över komponentmaterial. Med komponentmaterial avses alla sådana ämnen som används för tillverkning av en gödselprodukt, som tillsätts i en gödselprodukt eller som bildas i samband med tillverkningen av en gödselprodukt. Föroreningar betraktas inte som komponentmaterial. Förteckningen innehåller uppgifter om ett komponentmaterial och dess ursprung, egenskaper och produktionsprocess eller bearbetningsmetod.
Ansökan om att ett nytt komponentmaterial ska tas in i förteckningen görs hos Livsmedelsverket. Ansökan ska innehålla
1) ett förslag om ett nytt komponentmaterial,
2) en utredning om att villkoren i 3 mom. är uppfyllda,
3) ett förslag till lämplig komponentmaterialkategori,
4) en beskrivning av ursprunget,
5) en beskrivning av produktionsprocessen eller bearbetningsmetoden,
6) en utredning om den centrala kemiska och biologiska sammansättningen och om de fysikaliska egenskaperna,
7) provtagnings- och analysmetoder för att mäta väsentliga egenskaper,
8) sökandens kontaktuppgifter.
Nya komponentmaterial kan läggas till i den nationella komponentmaterialkategorin för gödselprodukter om
1) den gödselprodukt som framställts av dem inte utgör en risk för människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön,
2) de förbättrar växters tillväxt eller växtförhållanden eller gödselproduktens användbarhet.
Livsmedelsverket beslutar om ett komponentmaterial ska strykas från förteckningen över komponentmaterial, om komponentmaterialet inte uppfyller kraven enligt Europeiska unionens lagstiftning, nationell lagstiftning eller 3 mom. i denna paragraf eller om det framgår att de uppgifter som lämnats i ansökan har varit felaktiga eller bristfälliga. Om de uppgifter som lämnats i ansökan har varit felaktiga eller bristfälliga, kan Livsmedelsverket i stället för att stryka komponentmaterialet ändra förteckningen över komponentmaterial, om bristen eller felet kan avhjälpas.
Närmare bestämmelser om ansökningsförfarandet och innehållet i förteckningen över komponentmaterial får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
9 §
Märkningskrav
I fråga om en gödselprodukt ska skriftliga uppgifter lämnas om dess kategori eller kategorier, mängd, egenskaper, bruksanvisning, lagringsanvisning, komponentmaterial, identifiering av parti samt tillverkare eller importör. I fråga om förpackade gödselprodukter ska uppgifterna finnas i en varudeklaration som fästs på förpackningen eller, om gödselprodukten levereras utan förpackning, ska de krävda uppgifterna lämnas i det dokument som åtföljer gödselprodukten. Uppgifterna ska lämnas separat från övriga uppgifter om gödselprodukten. Egenskaper som understiger minimikraven i denna lag får inte uppges.
Märkningar av gödselprodukter ska göras åtminstone på finska och svenska. I fråga om gödselprodukter som tillhandahålls på marknaden i enspråkiga kommuner får dock enspråkiga märkningar på kommunens språk användas. Märkningar av gödselprodukter som en ekonomisk aktör levererar i lösvikt direkt till en yrkesmässig användare får göras på användarens språk, antingen finska eller svenska.
Fosfor-, kalium-, kalcium-, natrium-, magnesium- och svavelhalterna i gödselprodukter som släpps ut på marknaden ska i varudeklarationen redovisas i grundämnesform, men de kan dessutom redovisas i oxidform i enlighet med bilaga III till förordningen om gödselprodukter.
Närmare bestämmelser om kategorispecifika märkningskrav, sättet att göra anmälan och tillåtna avvikelser från egenskaperna hos gödselprodukter utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
10 §
Allmänna krav som gäller uppgifter om gödselprodukter
Andra uppgifter än de som avses i 9 § ska uppfylla följande krav:
1) de får inte vilseleda användaren,
2) de ska kunna verifieras,
3) de får inte innehålla påståenden, om inte det i påståendena hänvisas till lagstiftning eller till tydligt angiva standarder eller system som gödselprodukten överensstämmer med,
4) de får inte innehålla påståenden om att gödselprodukten förebygger eller behandlar växtsjukdomar eller skyddar växter mot skadegörare.
11 §
Förpackningskrav
Gödselprodukter får släppas ut på marknaden i lösvikt eller förpackade. Förpackningen för gödselprodukten ska vara tätt försluten på ett sådant sätt eller med en sådan anordning att förslutningen, förseglingen eller själva förpackningen förstörs så att den inte kan återförslutas när förpackningen öppnats. Som förpackning får också ventilsäckar användas.
I fråga om förpackningar för gödselprodukter ska dessutom förordningen om gödselprodukter och förordningen om animaliska biprodukter iakttas.
3 kap.
Bedrivande av verksamhet
12 §
Ekonomiska aktörers tillförlitlighet
En ekonomisk aktör ska vara tillförlitlig. Aktören anses inte vara tillförlitlig om
1) aktören under det innevarande kalenderåret eller under de tre kalenderår som föregick bedömningen i sin verksamhet upprepat har visat uppenbar likgiltighet för att trygga gödselprodukternas säkerhet eller för att iaktta bestämmelserna om gödselprodukter,
2) aktören under det innevarande kalenderåret eller under de tre kalenderår som föregick bedömningen på ett väsentligt sätt har försummat sina registrerings-, anmälnings- eller betalningsskyldigheter i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkringsavgifter eller avgifter som Tullen tar ut, eller
3) aktören har skulder som är föremål för utsökning och som med avseende på aktörens betalningsförmåga är större än ringa eller skulder som har återsänts från utsökningen med ett intyg över medellöshetshinder.
Om den ekonomiska aktören är en juridisk person gäller kravet på tillförlitlighet verkställande direktören och dennes ställföreträdare, medlemmar och suppleanter i styrelsen, medlemmar och suppleanter i förvaltningsrådet och jämförbara organ samt ansvariga bolagsmän och andra som hör till den högsta ledningen. Kravet på tillförlitlighet gäller även personer som direkt eller indirekt innehar minst 25 procent av aktierna i ett aktiebolag eller av den rösträtt som aktierna medför eller motsvarande ägande- eller bestämmanderätt, om det är fråga om en annan sammanslutning än ett aktiebolag.
För bedömning av tillförlitligheten kan de omständigheter som avses i 1 mom. utredas för sådana registrerade företag och organisationer som avses i 3 § i företags- och organisationsdatalagen (244/2001) och som har en direkt eller indirekt koppling till en ekonomisk aktör eller till personer som avses i 2 mom. i denna paragraf.
13 §
Ordnande av verksamhet
En ekonomisk aktör ska ordna sin verksamhet så att de föreskrivna kraven på verksamheten och gödselprodukterna uppfylls och verksamheten inte medför fara för människors eller djurs hälsa eller säkerhet, växters sundhet eller miljön. En ekonomisk aktör som importerar gödselprodukter ska åtminstone ha ett auktoriserat ombud som är etablerat i Finland.
Den ekonomiska aktören ska ha lämpliga lokaler, anordningar och redskap för tillverkning, förvaring och transport av gödselprodukter och deras komponentmaterial. Den ekonomiska aktören ska iaktta tillräcklig omsorgsfullhet och varsamhet vid bearbetning, användning, transport och lagring av gödselprodukter och deras komponentmaterial i syfte att förebygga negativa effekter i fråga om hälsan, säkerheten och miljön.
14 §
Anmälningsskyldighet
En ekonomisk aktör som tillverkar eller importerar gödselprodukter eller på marknaden släpper ut gödselprodukter som den för in från en annan medlemsstat i Europeiska unionen ska göra en anmälan till Livsmedelsverket om sin verksamhet, betydande förändringar i verksamheten och nedläggning av den. Anmälan ska göras skriftligen innan verksamheten inleds eller läggs ner.
Anmälan ska innehålla
1) den ekonomiska aktörens namn och adress samt andra kontaktuppgifter,
2) den ekonomiska aktörens företags- och organisationsnummer eller, om sådant saknas, personbeteckning eller lägenhetssignum,
3) uppgifter om verksamhetens art eller betydande förändringar i verksamheten,
4) uppgifter om de gödselproduktkategorier som tillverkas, importeras eller släpps ut på marknaden.
Anmälningsskyldigheten gäller emellertid inte ekonomiska aktörer till den del de bedriver parti- eller detaljhandelsverksamhet.
En ekonomisk aktör som tillverkar gödselprodukter enligt denna lag ska ge tillsynsmyndigheten möjlighet att utföra en inspektion innan verksamheten inleds.
En ekonomisk aktör som avses i 1 mom. ska en gång om året i enlighet med Livsmedelsverkets anvisningar meddela verket uppgifter om mängderna gödselprodukter som tillverkats och om de komponentmaterial som använts för tillverkningen av gödselprodukter samt om gödselprodukter som släppts ut på marknaden, importerats och exporterats, mängderna, näringsinnehållet i dem, halterna av skadliga ämnen och användningsändamålen.
Närmare bestämmelser om de i 1 och 2 mom. avsedda uppgifter om verksamhetens art som ska meddelas och om anmälningsförfarandet utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
15 §
Ansökan om förhandstillstånd
För gödselprodukter som tillhandahålls på marknaden genom ömsesidigt erkännande ska tillstånd sökas på förhand hos Livsmedelsverket. Gödselprodukter får inte tillhandahållas på marknaden i Finland innan Livsmedelsverket har fattat sitt beslut.
Ansökan ska innehålla
1) den ekonomiska aktörens namn och adress samt andra kontaktuppgifter,
2) uppgifter på basis av vilka det kan visas att produkten tillhandahålls lagligen på marknaden på det sätt som avses i förordningen om ömsesidigt erkännande,
3) uppgifter om de komponentmaterial som använts vid tillverkningen och om deras ursprung,
4) en testrapport eller ett certifikat som utfärdats av ett ackrediterat organ för bedömning av överensstämmelse och som innehåller uppgifter om produktens sammansättning och om eventuella skadliga ämnen och organismer,
5) en beskrivning av tillverkningsmetoden,
6) en varudeklaration,
7) i fråga om gödselprodukter som innehåller animaliska biprodukter, anläggningens godkännandenummer enligt förordningen om animaliska biprodukter.
Tillstånd ska beviljas om det på basis av ansökan konstateras att gödselprodukten tillhandahålls lagligen på marknaden och det inte är fråga om en gödselprodukt som innehåller avfall och gödselprodukten inte heller innehåller sådana mängder skadliga ämnen, föreningar eller organismer att användning i enlighet med bruksanvisningen kan orsaka fara för människors eller djurs hälsa eller säkerhet, växters sundhet eller miljön.
16 §
Krav som gäller register och spårbarhet
En ekonomisk aktör som tillverkar, på marknaden släpper ut eller importerar gödselprodukter ska för varje parti föra ett uppdaterat register över sin verksamhet ur vilket de uppgifter som behövs för tillsynen vid behov kan fås fram. Uppgifterna ska bevaras i fem år från utgången av det år då gödselprodukten släpptes ut på marknaden. I registret ska det föras in inköp av gödselprodukter och komponentmaterial till sådana, deras ursprung, mängden gödselprodukter och komponentmaterial som har bearbetats och tillverkats, försäljningar och andra överlåtelser av gödselprodukter samt lagringsplatser. I registret ska dessutom mängderna importerade och exporterade gödselprodukter antecknas.
Skyldigheten enligt 1 mom. att föra register gäller inte ekonomiska aktörer som enbart bedriver parti- eller detaljhandelsverksamhet. Närmare bestämmelser om registrets innehåll och organiseringen av registret får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
17 §
Kvalitetssystem
Tillverkaren ska genomföra ett kvalitetssystem som säkerställer att gödselprodukterna överensstämmer med kraven i lagstiftningen. En skriftlig beskrivning av kvalitetssystemet ska utarbetas. Tillverkaren ska se till att de arbetstagare som deltar i tillverkningen och bearbetningen är medvetna om kvalitetssystemet.
Kvalitetssystemet ska omfatta teknik, processer och åtgärder för tillverkning, kvalitetskontroll och kvalitetssäkring. Systemet ska dessutom omfatta de inspektioner och tester som utförs före, under och efter tillverkningen samt deras intervall. Det ska på begäran lämnas till Livsmedelsverket.
Livsmedelsverket är skyldigt att ge råd om upprättandet och genomförandet av ett kvalitetssystem. Närmare bestämmelser om kvalitetssystemets innehåll utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
18 §
Försök och forskning
Livsmedelsverket kan bevilja tillstånd för sådana försök i forsknings- och utvecklingssyfte som utförs någon annanstans än vid forskningsinstitut och som förutsätter utsättning i miljön av en gödselprodukt som inte överensstämmer med förordningen om gödselprodukter eller med denna lag eller som inte har tillhandahållits på marknaden genom ömsesidigt erkännande.
När tillstånd söks ska Livsmedelsverket lämnas uppgifter om den produkt som försöket avser, dess användningssyfte och den mängd som används, försökets omfattning och varaktighet samt uppskattade miljökonsekvenser. Den som ansöker om tillstånd ska utse en ansvarig person för försöket.
Tillstånd beviljas om det bedöms att försöket sannolikt inte har skadliga verkningar för människors eller djurs hälsa, växters sundhet eller miljön, om sökanden för genomförandet av försöket förfogar över lämpliga testplatser och om försöket utförs under övervakade förhållanden genom att begränsade mängder av produkten används inom ett begränsat område.
Ett försök ska avbrytas, om det under försökets gång framgår att produkten har sådana betydande skadliga verkningar för människors eller djurs hälsa, växters sundhet eller miljön som inte kunde bedömas när tillståndet beviljades eller den anmälan som avses i 2 mom. gjordes. Livsmedelsverket ska utan dröjsmål underrättas om att försöket avbrutits.
Livsmedelsverket kan återkalla ett beviljat tillstånd till ett försök, om det framgår att produkten har betydande skadliga verkningar för människors eller djurs hälsa, växters sundhet eller miljön eller om innehavaren av tillståndet på ett väsentligt sätt bryter mot tillståndsvillkoren.
4 kap.
Organ för bedömning av överensstämmelse
19 §
Anmälande myndighet
Livsmedelsverket är den i artikel 21 i förordningen om gödselprodukter avsedda myndighet som svarar för att anmäla, godkänna och utse organ för bedömning av överensstämmelse.
20 §
Ansökan om godkännande som anmält organ för bedömning av överensstämmelse
Ett organ för bedömning av överensstämmelse som är etablerat i Finland ska ansöka om godkännande som och utseende till anmält organ hos Livsmedelsverket. Bestämmelser om krav som gäller organ för bedömning av överensstämmelse finns i artikel 24 i förordningen om gödselprodukter.
Ansökan ska åtföljas av uppgifter och intyg om att kraven när det gäller de förfaranden för bedömning som förutsätts av organet för bedömning av överensstämmelse har uppfyllts i fråga om de typer av EU-gödselprodukter eller de produktkategorier för vilka organet anser sig vara kompetent. Till ansökan ska dessutom fogas ett av ackrediteringstjänsten FINAS vid Säkerhets- och kemikalieverkets ackrediteringsenhet utfärdat ackrediteringsintyg över att organet för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i förordningen om gödselprodukter.
På personalen vid ett organ för bedömning av överensstämmelse eller ett dotterbolag eller en underleverantör som organet använder tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när personalen sköter uppgifter som avses i förordningen om gödselprodukter. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).
21 §
Godkännande som anmält organ samt begränsning eller återkallelse av godkännande
Livsmedelsverket godkänner och utser ett organ för bedömning av överensstämmelse till anmält organ, om organet uppfyller de krav som anges i förordningen om gödselprodukter och inga sådana invändningar som avses i artikel 28.4 i den förordningen har gjorts.
I beslutet om godkännande anges behörighetsområdet för det anmälda organet för bedömning av överensstämmelse, fastställs arrangemangen för tillsynen över organet och uppställs vid behov sådana krav, begränsningar och villkor för organets verksamhet med hjälp av vilka det säkerställs att uppgifterna utförs korrekt.
Bestämmelser om begränsning eller återkallelse av godkännanden finns i artikel 30 i förordningen om gödselprodukter.
5 kap.
Myndigheterna och deras uppgifter
22 §
Livsmedelsverket
Livsmedelsverket svarar för verkställigheten av förordningen om gödselprodukter och av denna lag, för tillsynen över att den förordningen och denna lag efterföljs och för organiseringen av tillsynen.
23 §
Närings-, trafik- och miljöcentralerna
Närings-, trafik- och miljöcentralerna utövar jämsides med Livsmedelsverket tillsyn över gödselprodukter inom sina verksamhetsområden.
24 §
Tullen
Tullen utövar jämsides med Livsmedelsverket tillsyn över importen av gödselprodukter.
25 §
Auktoriserade inspektörer
Livsmedelsverket kan vid kontrollen och tillsynen anlita de inspektörer som verket skriftligen bemyndigat för uppdraget och som verket självt övervakar. De administrativa beslut som inspektionerna eventuellt ger anledning till ska fattas av Livsmedelsverket. En inspektör ska ha för uppgiften tillräcklig yrkeskompetens i fråga om gödselprodukter eller annan yrkeskompetens som behövs för tillsynen över efterlevnaden av lagen. En auktoriserad inspektör ska på begäran visa upp ett skriftligt intyg över sitt bemyndigande för en aktör.
Livsmedelsverket kan återkalla ett bemyndigande som det beviljat, om den auktoriserade inspektören eller provtagaren försummar att iaktta de villkor som Livsmedelsverket ställt eller i övrigt på ett väsentligt sätt bryter mot de förpliktelser som följer av uppdraget.
På auktoriserade inspektörer tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de utför uppgifter enligt denna lag. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.
26 §
Anlitande av utomstående experter
Livsmedelsverket har rätt att anlita utomstående experter vid undersökning, testning och bedömning av gödselprodukters överensstämmelse med kraven. En utomstående expert ska ha sådan sakkännedom och kompetens som uppgifterna kräver.
På en utomstående expert tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när experten utför uppgifter som avses i denna paragraf. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.
Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte anlitande av utomstående experter vid marknadskontroll, om vilket det föreskrivs i 14 § i marknadskontrollagen.
6 kap.
Tillsyn
27 §
Allmänna principer för tillsynen
Gödselprodukter ska övervakas objektivt och regelbundet. Övervakningen ska effektiviseras, om det kan misstänkas att en gödselprodukt eller ett komponentmaterial till en gödselprodukt eller en ekonomisk aktörs verksamhet inte uppfyller kraven i denna lag. Tillsynsåtgärderna ska vara ändamålsenliga och omfatta alla faser av produktions-, tillverknings- och distributionskedjan för gödselprodukter samt användningen.
Närmare bestämmelser om organiseringen av tillsynen får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
28 §
Förhandsanmälan
Innan en ekonomisk aktör tar emot ett parti gödselprodukter som importeras ska den ekonomiska aktören med tanke på eventuell provtagning göra en anmälan till Livsmedelsverket.
Förhandsanmälan ska innehålla följande uppgifter:
1) importörens namn och adress,
2) importörens företags- eller organisationsnummer eller, om sådant saknas, personbeteckning eller lägenhetssignum,
3) gödselproduktens namn och kategori,
4) partiets storlek,
5) avgångsland,
6) tid för ankomsten till finskt territorium och ankomstort,
7) importsätt.
Ett parti gödselprodukter som importeras till Finland kan, om Livsmedelsverket så bestämmer, förvaras under Tullens uppsikt på ett av Livsmedelsverket godkänt ställe tills verket har fått tillräcklig utredning om att de krav som anges i denna lag är uppfyllda.
Skyldigheten att göra förhandsanmälan gäller inte EU-gödselprodukter.
Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas om ett parti gödselprodukter samt när och hur förhandsanmälan ska göras får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
29 §
Tillsynsplan och rapportering
Livsmedelsverket utarbetar årligen en plan för tillsynen och en rapport om genomförandet av den.
I tillsynsplanen ska det anges de inspektioner som ska utföras, typerna av tillsynsobjekt och antalet inspektioner. Den årliga rapporten ska inbegripa de resultat som är väsentliga för tillsynen över gödselprodukter.
Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte den kontrollplan som ska göras upp för marknadskontrollen, om vilken det föreskrivs i 7 § i marknadskontrollagen.
30 §
Rätt att utföra inspektioner
Tillsynsmyndigheten och auktoriserade inspektörer har rätt att få tillträde till platser där gödselprodukter eller komponentmaterial till sådana samt handlingar som gäller dem hanteras, används eller förvaras, inspektera transportmedel, den ekonomiska aktörens bokföring och det register som avses i 6 och 16 § samt avgiftsfritt ta behövliga prov av marken, gödselprodukter och komponentmaterial till sådana.
Inspektioner och provtagning i utrymmen som används för boende av permanent natur får endast utföras av myndigheter. I sådana utrymmen får inspektioner och provtagning utföras endast om inspektionen är nödvändig för att utreda omständigheter som är föremål för inspektionen och det finns grundad anledning att misstänka att någon har gjort sig skyldig till ett förfarande som är straffbart enligt denna lag och inspektionen är nödvändig för utredning av brott.
Utöver vad som anges i 1 och 2 mom. ska 39 § i förvaltningslagen (434/2003) iakttas vid inspektioner.
Provtagningen och testningen ska utföras genom användning av harmoniserade standarder eller, om sådana inte finns, genom en internationellt godkänd standardmetod eller, om sådana inte finns, genom en lika giltig validerad metod för analys och provtagning av gödselprodukter.
Närmare bestämmelser om kontroll- och tillsynsförfarandet och om provtagning och undersökning av prover får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte inspektioner inom marknadskontrollen, om vilka det föreskrivs i 9 § i marknadskontrollagen. Med avvikelse från vad som föreskrivs i 9 § i marknadskontrollagen har marknadskontrollmyndigheten rätt att avgiftsfritt ta behövliga prover också vid kontroll enligt marknadskontrollagen.
31 §
Myndighetens rätt att få uppgifter
Tillsynsmyndigheten har trots sekretessbestämmelserna rätt att av statliga och kommunala myndigheter, ekonomiska aktörer och andra som skyldigheterna enligt denna lag eller Europeiska unionens lagstiftning gäller få de uppgifter som är nödvändiga för utförandet av tillsynen. Även de auktoriserade inspektörerna har samma rätt att få uppgifter när det gäller sådana uppgifter som är nödvändiga för utförandet av tillsynen.
Tillsynsmyndigheten har trots sekretessbestämmelserna rätt att av andra myndigheter och andra som sköter offentliga uppdrag få sådana uppgifter om hur den ekonomiska aktören skött registrerings-, anmälnings- och betalningsskyldigheter i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter och av Tullen uttagna avgifter samt om den ekonomiska aktörens verksamhet, ekonomi och kopplingar som är nödvändiga för att klargöra den tillförlitlighet som avses i 12 § eller för i 40 § avsett avbrytande eller återkallande av registreringen.
Livsmedelsverket har trots sekretessbestämmelserna rätt att för tillsynen få i artikel 34 i förordningen om gödselprodukter avsedda nödvändiga uppgifter av ett sådant anmält organ för bedömning av överensstämmelse som omfattas av skyldigheterna i den förordningen.
32 §
Maskinell underskrift
Beslut som fattats med stöd av denna lag och förordningen om gödselprodukter och de handlingar som hänför sig till ärendet får undertecknas maskinellt.
33 §
Tillsynsregister
För tillsynen förs ett riksomfattande register över sådana anmälningsskyldiga ekonomiska aktörer som avses i 14 § 1 mom. På registret tillämpas lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs (560/2021), om inte något annat anges i denna paragraf. Livsmedelsverket är personuppgiftsansvarig för tillsynsregistret.
I registret antecknas
1) den ekonomiska aktörens namn och adress samt övriga kontaktuppgifter för varje verksamhetsställe,
2) den ekonomiska aktörens företags- och organisationsnummer eller, om sådant saknas, personbeteckning eller lägenhetssignum,
3) uppgifter om verksamhetens art eller betydande förändringar i verksamheten,
4) uppgifter om de gödselproduktkategorier som tillverkas eller marknadsförs och om produktfunktionskategorierna för EU-gödselprodukter,
5) uppgifter om de inspektioner som tillsynsmyndigheten genomfört och om resultaten av dem samt övriga uppgifter som behövs vid tillsynen,
6) uppgifter om brott mot denna lag och mot förelägganden och förbud som meddelats med stöd av den och om de påföljder som tillsynsmyndigheten har bestämt.
Uppgifterna avförs ur registret inom tre år från det att den ekonomiska aktören har meddelat Livsmedelsverket att verksamheten upphör eller från det att den ekonomiska aktörens verksamhet har upphört. Uppgifter avförs dock inte, om det är nödvändigt att bevara dem för att fullgöra ett åliggande som grundar sig på lag, för att ett ärende är anhängigt eller för att utföra kontroll enligt Europeiska unionens lagstiftning eller någon annan lagstiftning eller om det i Europeiska unionens lagstiftning krävs att uppgifterna bevaras. Uppgifter ska avföras ur registret så snart det inte finns någon lagstadgad grund för behandlingen av dem.
34 §
Myndighetens rätt att på eget initiativ lämna ut uppgifter
Utöver vad som i 8 § i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs föreskrivs om utlämnande av uppgifter får tillsynsmyndigheten dessutom på eget initiativ trots sekretessbestämmelserna lämna ut sådana uppgifter som tillsynsmyndigheten fått vid tillsynen till en i miljöskyddslagen avsedd myndighet, om uppgifterna är nödvändiga för lagstadgade tillsynsuppgifter som gäller miljöskydd.
35 §
Offentliggörande av tillsynsresultat
Livsmedelsverket offentliggör årligen på sin webbplats den rapport om genomförandet av tillsynen som avses i 29 §. Sekretessbelagda uppgifter får dock inte offentliggöras.
Närmare bestämmelser om offentliggörande av tillsynsresultaten får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
7 kap.
Administrativa tvångsmedel och påföljder
36 §
Föreläggande
Om en ekonomisk aktör inte iakttar denna lag eller om en gödselprodukt inte uppfyller kraven i denna lag, kan tillsynsmyndigheten bestämma att den ekonomiska aktören, inom en med hänsyn till sakens natur tillräcklig tid, ska fullgöra sin skyldighet eller åtgärda den bristande överensstämmelsen. Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte åtgärdsföreläggande i samband med marknadskontrollen, om vilket det föreskrivs i 17 § i marknadskontrollagen.
37 §
Påföljdsavgift inom gödselmedeltillsynen
Livsmedelsverket kan ålägga en ekonomisk aktör att betala en påföljdsavgift på minst 300 och högst 5 000 euro, om
1) den ekonomiska aktören försummar sina skyldigheter enligt 9 och 11 § i fråga om märkning och förpackning av gödselprodukter,
2) den ekonomiska aktören försummar sin skyldighet enligt 14 § att göra en anmälan om verksamheten,
3) den som använder gödselprodukten eller naturgödseln försummar sin skyldighet enligt 6 och 16 § att föra register,
4) den ekonomiska aktören försummar sin skyldighet enligt 28 § att göra en anmälan om import av gödselprodukter.
Påföljdsavgiften ska betalas till staten. Vid bedömningen av avgiftens storlek ska hänsyn tas till förfarandets art och skadlighet och hur ofta förfarandet upprepats. Påföljdsavgiften påförs inte eller påföljdsavgiften påförs till ett mindre belopp än minimibeloppet, om gärningen kan anses vara ringa och det med tanke på försummelsens art, hur ofta den upprepats, försummelsens planmässighet och andra omständigheter är skäligt att ingen avgift påförs eller att avgift påförs till ett mindre belopp än minimibeloppet.
Påföljdsavgift får inte påföras en fysisk person som misstänks för samma gärning i en förundersökning, en åtalsprövning eller ett sådant brottmål som är anhängigt vid en domstol, eller som har dömts för samma gärning genom en lagakraftvunnen dom. Om en påföljdsavgift har påförts en fysisk person, får en domstol inte döma ut ett straff för samma gärning.
Påföljdsavgift får inte påföras om det har förflutit mer än ett år sedan gärningen begicks. En påföljdsavgift preskriberas fem år efter det att det lagakraftvunna avgörandet om avgiften meddelades. Påföljdsavgiften avskrivs när den betalningsskyldige avlider. Bestämmelser om verkställighet av påföljdsavgifter finns i lagen om verkställighet av böter (672/2002).
38 §
Förbud
Livsmedelsverket kan förbjuda att en gödselprodukt eller komponentmaterial till den
1) tillverkas, om den tillverknings- eller förvaringslokal som används vid tillverkningen, tillverkningsmetoden, tillverkningsutrustningen, tillverkarens kvalitetssystem eller produkten inte uppfyller kraven i denna lag,
2) bearbetas, om den bearbetnings- eller förvaringslokal, den bearbetningsmetod eller den bearbetningsutrustning som används eller tillverkarens kvalitetssystem eller produkten inte uppfyller kraven i denna lag,
3) släpps ut på marknaden eller används, om gödselprodukten eller komponentmaterial till den, förpackandet av dem eller uppgifterna om dem inte uppfyller de krav som föreskrivs i denna lag eller om de används i strid med bruksanvisningarna,
4) importeras, om verket vid en inspektion upptäcker att gödselprodukten inte uppfyller de krav som föreskrivs i denna lag.
Ett förbud ska meddelas för viss tid, om det är möjligt att avhjälpa det missförhållande som ligger till grund för förbudet. Förbudet ska återkallas utan dröjsmål om det missförhållande som förbudet grundar sig på avhjälps eller om missförhållandet inte längre är av betydelse för förbudet.
Ett förbud ska iakttas trots ändringssökande, om inte besvärsmyndigheten förbjuder verkställighet av tillsynsmyndighetens beslut eller bestämmer att verkställigheten ska avbrytas.
Om saken inte tillåter dröjsmål, kan förutom Livsmedelsverket även närings-, trafik- och miljöcentralen meddela ett tillfälligt förbud som gäller ett parti gödselprodukter. Ett tillfälligt förbud ska utan dröjsmål föras till Livsmedelsverket för avgörande. Förbudet förfaller, om Livsmedelsverket inte har fattat ett beslut enligt 1 mom. inom två veckor från det att förbudet meddelades.
Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte förbud som meddelas vid marknadskontroll, om vilket det föreskrivs i 18 § i marknadskontrollagen.
39 §
Temporära begränsningar
Livsmedelsverket har rätt att meddela ett temporärt föreläggande genom vilket tillverkning, utsläppande på marknaden, användning, import eller export av en gödselprodukt förbjuds, eller att begränsa dessa verksamheter samt att bestämma att förbjudna gödselprodukter ska dras bort från marknaden eller avlägsnas från innehavarnas lager, om det finns grundad anledning att anta att gödselprodukten kan orsaka betydande fara för människors eller djurs hälsa, växters sundhet eller miljön. Livsmedelsverket ska se till att behövliga utredningar utförs utan dröjsmål.
Livsmedelsverket får i enskilda fall ge tillstånd att avvika från de förbud och begränsningar som avses i 1 mom., om det kan säkerställas att den gödselprodukt som tillståndet gäller inte medför fara för människors eller djurs hälsa, växters sundhet eller miljön.
40 §
Avbrytande och återkallande av verksamhet
Livsmedelsverket kan avbryta eller återkalla en i registret antecknad verksamhet, om verksamheten i väsentlig grad strider mot gödselmedelsbestämmelserna och den ekonomiska aktören inte har iakttagit ett föreläggande som Livsmedelsverket har meddelat med stöd av 36 § eller ett förbud som verket har meddelat med stöd av 38 §.
Livsmedelsverket kan avbryta eller återkalla registreringen av en ekonomisk aktör, om aktören inte längre är tillförlitlig på det sätt som avses i 12 § och grunden för att den ekonomiska aktören inte anses vara tillförlitlig är av väsentlig och allvarlig art och den ekonomiska aktören inte har avhjälpt försummelsen trots föreläggande från Livsmedelsverket.
Ett beslut om avbrytande av verksamheten eller om avbrytande av registreringen gäller tills Livsmedelsverket konstaterar att de missförhållanden som beslutet grundade sig på har avhjälpts.
41 §
Ny bearbetning, förstörande och återsändande av en gödselprodukt
Om det med stöd av 38 § är förbjudet att tillverka, bearbeta, på marknaden släppa ut, använda eller importera en gödselprodukt eller komponentmaterial till den, kan Livsmedelsverket bestämma att gödselprodukten eller komponentmaterialet på det sätt som verket godkänner ska bearbetas på nytt, förstöras eller återsändas till avgångslandet på den ekonomiska aktörens bekostnad. Till beslutet kan fogas bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid verkställigheten av beslutet.
42 §
Vite samt hot om tvångsutförande och avbrytande
Livsmedelsverket kan förena ett föreläggande enligt 36 §, ett förbud enligt 38 § och ett föreläggande om ny bearbetning, förstörande eller återsändande till avgångslandet enligt 41 § med vite eller hot om tvångsutförande eller avbrytande. Vad som föreskrivs ovan i detta moment gäller inte vite och hot om tvångsutförande som föreläggs vid marknadskontroll, om vilka det föreskrivs i 28 § i marknadskontrollagen.
Bestämmelser om vite och hot om tvångsutförande och avbrytande finns i viteslagen (1113/1990).
43 §
Straffbestämmelse
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
1) försummar de krav på användning av fosfor som föreskrivs i 6 § eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den,
2) tillverkar, på marknaden släpper ut, på marknaden tillhandahåller, använder eller importerar gödselprodukter eller komponentmaterial som inte uppfyller de krav som föreskrivs i 7 § eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den,
3) bryter mot ett föreläggande som meddelats med stöd av 36 § eller mot ett förbud som meddelats med stöd av 38 §,
4) bryter mot en tillfällig begränsning som meddelats med stöd av 39 §, eller
5) bryter mot ett föreläggande om ny bearbetning, förstörande och återsändande som meddelats med stöd av 41 §,
ska, om inte försummelsen eller den fara för människors eller djurs hälsa, växters sundhet eller miljön som gärningen medfört ska anses ringa eller om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för förseelse mot lagen om gödselmedel dömas till böter.
Livsmedelsverket anmäler för de tillsynsmyndigheters räkning som avses i 5 kap. förseelser enligt 1 mom. till åtalsprövning. Anmälan behöver inte göras, om förseelsen som helhet betraktad kan anses vara uppenbart ringa.
8 kap.
Särskilda bestämmelser
44 §
Avgifter för statliga myndigheters prestationer
Bestämmelser om avgifter för den tillsyn som statliga myndigheter utövar med stöd av denna lag finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).
45 §
Skadeståndsskyldighet
Den som tillverkat gödselprodukter, fört in gödselprodukter från Europeiska unionens medlemsstater eller importerat gödselprodukter från länder utanför Europeiska unionen ska ersätta skada som i yrkesmässig användning orsakas användaren av att en gödselprodukt inte uppfyller de krav som ställs i förordningen om gödselprodukter eller i denna lag. Ersättning ska betalas även om skadan inte orsakats uppsåtligen eller av oaktsamhet.
Någon skadeståndsskyldighet enligt 1 mom. föreligger dock inte, om den mot vilken skadeståndsanspråket framställs visar sannolika skäl för att gödselprodukten inte varit behäftat med det fel som orsakat skadan vid den tidpunkt då denne släppte ut gödselprodukten på marknaden.
Bestämmelser om skyldigheten att ersätta skada som gödselprodukten har orsakat på person eller på sådan egendom som är avsedd för enskild användning eller konsumtion och som den skadelidande huvudsakligen har använt på ett sådant sätt finns i produktansvarslagen (694/1990).
46 §
Ändringssökande
I fråga om beslut av Livsmedelsverket, med undantag av de beslut som avses i 36–41 §, får omprövning begäras. Omprövning får begäras i fråga om beslut av ett sådant organ för bedömning av överensstämmelse som i enlighet med 21 § godkänts som anmält organ. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen.
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).
Bestämmelser om sökande av ändring i en avgift som påförts av en statlig myndighet finns i lagen om grunderna för avgifter till staten.
På sökande av ändring i Tullens beslut tillämpas lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
Bestämmelser om sökande av ändring i beslut enligt 42 § om föreläggande och utdömande av vite finns i viteslagen.
Ändring i beslut om tillfälligt förbud enligt 38 § 4 mom. får inte sökas särskilt genom besvär.
47 §
Verkställighet
I ett beslut som fattas med stöd av denna lag, med undantag för beslut om den påföljdsavgift inom gödselmedeltillsynen som avses i 37 §, kan det bestämmas att beslutet ska iakttas innan det har vunnit laga kraft, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.
48 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 16 juli 2022. Bestämmelserna i 12 § tillämpas från och med den 1 januari 2023.
Genom denna lag upphävs lagen om gödselfabrikat (539/2006), nedan den upphävda lagen. De förordningar och föreskrifter som jord- och skogsbruksministeriet har utfärdat med stöd av den upphävda lagen förblir likväl i kraft till den del de inte står i strid med denna lag.
Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
49 §
Övergångsbestämmelser
Aktörer som före ikraftträdandet av denna lag har anmälts med stöd av den upphävda lagen får fortsätta sin verksamhet utan separat anmälan.
Gödselprodukter får efter ikraftträdandet av denna lag tillverkas med typbeteckningar enligt den upphävda lagen till och med den 31 december 2023, och de får släppas ut på marknaden till och med den 31 december 2024. Gödselmedelstyper enligt bilaga I till förordningen om gödselmedel får tillverkas till och med den 31 december 2023.
Livsmedelsverket får vid ikraftträdandet av denna lag till förteckningen över komponentmaterial på basis av typbeteckningskategorierna i förordningen om gödselprodukter och i den upphävda lagen lägga till sådana komponentmaterial som uppfyller förutsättningarna enligt 8 § 3 mom. i denna lag. Nya ansökningar enligt 8 § 2 mom. i denna lag som kommit in senast den 15 juli 2023 är avgiftsfria.
Ett godkännande som med stöd av 14 § i den upphävda lagen har beviljats en anläggning före ikraftträdandet av denna lag gäller till och med den 31 december 2023.
De ärenden som har inletts före ikraftträdandet av denna lag behandlas med iakttagande av de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
[1] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1009 av den 5 juni 2019 om fastställande av bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av EU-gödselprodukter och om ändring av förordningarna (EG) nr 1069/2009 och (EG) nr 1107/2009 samt om upphävande av förordning (EG) nr 2003/2003.
[2] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 av den 13 oktober 2003 om gödselmedel.
[3] Ändringar avseende gränsvärdena för kadmium och tillämpningsområdet för produktfunktionskategorierna faller emellertid utanför kommissionens behörighetsområde.
[4] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011, marknadskontrollförordningen.
[5] Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv.
[6] Europaparlamentets och rådets förordning 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter).
[7] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG.
[8] Enligt 14 § i gödselfabrikatslagen och 5 § i jord- och skogsbruksministeriets förordning nr 11/12 om utövande och tillsyn av verksamhet gällande gödselfabrikat ska en aktör som har för avsikt att tillverka växtmaterial och avloppsslambaserade organiska gödselprodukter (med undantag för sådana avloppsreningsverk som behandlar avloppsslammet själv) ansöka om godkännande av anläggning hos tillsynsmyndigheten innan denne kan inleda verksamheten.
[9] Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag om gödselmedel och till lagar som har samband med den, RP 32/2022 rd, s. 14‒15.
[10] Se 18 § i foderlagen (FFS 1263/2020) och 7 § i livsmedelslagen (FFS 297/2021).
[11] Det vill säga lagstiftning som relaterar till livsmedelskedjan. Se t.ex. foderlagen (FFS 1263/2020), växtskyddslagen (FFS 1110/2019) och livsmedelslagen (FFS 297/2021).
[12] RP 32/2022 rd, s. 31.
[13] Landskapsstyrelsens framställning nr 22, 1992‒1993: Landskapslagar om tillämpning av gödselmedelslagen, fodermedelslagen och lagen om handel med utsäde, den 30 mars 1993; Ålands landskapsregering, lagförslag nr 24/2006‒2007: Ny blankettlag om gödselfabrikat, den 15 maj 2007.
[14] Landskapslag (2022:41) om tillämpning i landskapet Åland av foderlagen, landskapslagen (2007:26) om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen. En ny blankettlag om livsmedel är för närvarande under beredning.
[15] Ålands landskapsregering, Förteckning över aktörer som idkar näring med gödselfabrikat, publicerat den 8 mars 2022. Tillgänglig på: https://www.regeringen.ax/sites/default/files/attachments/page/forteckning_over_registrerade_aktorer_godselfabrikat_mars_2022.pdf.
[16] Se t.ex. Ålandsdelegationens utlåtande nr 13/22 över landskapslag om tillämpning på Åland av foderlagen, givet den 13 april 2022. Se även HD:s utlåtande OH 2009/24 i anslutning till ändringen av landskapslagen om bekämpande av oljeskador (2009/53) samt OH 2015/101 angående blankettlag om påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken.
[17] Se exempelvis landskapslag (2022:41) om tillämpning i landskapet Åland av foderlagen samt landskapslag (2022:18) om tillämpning på Åland av lagen om överensstämmelse med kraven för aerosoler.
[18] Ålands landskapsregering, lagförslag nr 3/2016‒2017: Marknadskontroll, den 27 oktober 2016.
[19] Se artikel 2 och bilaga I till marknadskontrollförordningen.
[20] Ålands landskapsregering, lagförslag nr 30/2020‒2021: Utökad marknadskontroll, den 9 september 2021, kapitel 2.4.