Lagförslag 19/2015-2016

Lagtingsår: 2015-2016
Typ av dokument: Lagförslag

Ladda ner Word-dokument

 

LAGFÖRSLAG nr 19/2015-2016

 

Datum

 

 

2016-09-15

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 

 


Sänkt rösträttsålder i kommunalval och kommunala folkomröstningar

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att rösträttsåldern i kommunalval och rådgivande kommunala folkomröstningar sänks på försök fram till utgången av 2022. Förslaget innebär att ungdomar som fyller 16 år senast på valdagen får rösta i kommunalvalet 2019, och att de som fyller 16 år senast på röstningsdagen får delta i eventuella kommunala folkomröstningar som hålls under perioden. Förslaget innebär inte att valbarhetsåldern i kommunalval sänks.

 

__________________

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Motivering. 3

1. Bakgrund. 3

2. Lagstiftning om rösträtt och rösträttsålder 4

3. Lagstiftningsbehörigheten. 5

4. Utblick. 8

4.1. Allmänt 8

4.2. Finland: justitieministeriets utredning 2010. 8

4.3. Sverige: 2014 års demokratiutredning. 9

4.4. Norge: försök 2011 och 2015. 9

5. Överväganden och landskapsregeringens förslag. 11

5.1. Myndighetsålder och andra åldersgränser 11

5.2. Ungdomars valdeltagande och representation. 12

5.3. Förslagets innehåll 14

6. Förslagets verkningar 15

6.1. Administrativa och ekonomiska effekter samt effekter på miljö och jämställdhet 15

6.2. Skolans roll 16

6.3. Barnkonsekvensanalys. 17

7. Förslagets beredning. 19

8. Ikraftträdande- och tillämpningsbestämmelser 20

Lagtext 21

L A N D S K A P S L A G om temporär ändring av kommunallagen. 21

Parallelltexter 22

 


 

Motivering

 

1. Bakgrund

 

Rösträtten hör till de grundläggande medborgerliga rättigheterna och den bör tillkomma så många som möjligt. Enligt den klassiska liberala demokratiteorin anges följande skäl för att medborgarna i så stor utsträckning som möjligt bör delta i samhällets gemensamma angelägenheter:

·         Endast om alla deltar i den politiska beslutsprocessen kan man få garanti för att alla medborgares intressen ingår i avvägningarna vid de politiska besluten.

·         Deltagandet tränar alla som deltar så att de blir i stånd till att vanemässigt försvara sina intressen.

·         Deltagandet utvecklar personligheten så att medborgaren känner sig som en del av helheten och får ansvar inte bara för sig själv utan också för helheten.

     Enligt Finlands grundlag (FFS 731/1999) och lagtingsordningen (2011:97) för Åland har vi allmän och lika rösträtt i val till våra beslutande organ. Hittills har dock inte barn haft rösträtt i allmänna val eller folkomröstningar, varken i landskapet eller i Finland.

     Enligt Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) är personer som inte fyllt 18 år barn. Enligt barnkonventionen ska särskild uppmärksamhet ägnas barn i alla sammanhang i samhällslivet. Barnens rättigheter ska synliggöras och deras åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till deras ålder och mognad. För detta ändamål ska barn särskilt beredas möjlighet att bli hörda. Barnkonventionen kräver inte att barn ges rösträtt, men däremot att barns delaktighet säkerställs. Att ge även personer under 18 rösträtt i kommunalvalen kan därför anses stå helt i samklang med barnkonventionens anda och mening.

     Genom tiderna har olika grunder för inskränkningar i rösträtten förekommit. Utvecklingen har dock hela tiden gått mot allt vidare rösträtt med allt färre begränsningar. Ålder har alltid funnits med som en begränsande faktor. Rösträttsåldern i kommunalval har sänkts flera gånger i landskapet: från 21 till 20 år 1970, från 20 till 18 år 1974 och från ålder vid valårets ingång till ålder på valdagen 1995.

     Redan 2011 aktualiserades frågan om sänkt rösträttsålder i landskapet genom två av varandra oberoende motioner i lagtinget. I en lagmotion (LM 1/20110–2011) föreslog lagtingsledamoten Anders Eriksson, Ålands framtid, en ändring av kommunallagen så att åldersgränsen för rösträtt i kommunalval skulle sänkas till 16 år. I motiveringen angavs att ungdomar som får vara med och besluta om sin framtid också tar ansvar för den, och att med detta ansvar följer ett naturligt ökat intresse för politik. Kort sagt borde rösträttsåldern i kommunalvalen sänkas för att stärka ungdomars ställning i samhället och uppmärksamma deras situation. Den andra motionen var en hemställningsmotion (HM 12/2010–2011) undertecknad av lagtingsledamoten Danne Sundman, Obunden samling, som föreslog att landskapsregeringen skulle utarbeta en ändring av vallagen så att rösträttsåldern både i lagtings- och kommunalval skulle sänkas till 16 år. Enligt motiveringen innebär en rösträttsålder på 18 år att en förstagångsväljare som äldst kan vara närmare 22 år. Det låga valdeltagandet bland 18–25-åringar kan bero på att många i den åldersgruppen studerar utanför Åland. De har då inte varit med om en valrörelse på hemmaplan och heller inte varit röstberättigade innan de flyttat till studieorten, vilket kan ha betydelse för valdeltagandet och det politiska intresset generellt. Om rösträttsåldern sänktes till 16 år skulle de flesta få rösta första gången medan de går i gymnasiet. Ungdomars engagemang i samhällsbygget är viktigt och det är också viktigt att samhället engagerar sig i ungdomarna. Bästa sättet att göra det på är att göra dem delaktiga, vilket man skulle göra i större utsträckning med sänkt rösträttsålder. Ingen av motionerna hann dock slutbehandlas före lagtingsvalet i oktober 2011 och de förföll därmed.

     Hösten 2014 beslöt landskapsregeringen att tillsätta en arbetsgrupp, bestående av tjänstemän och en politisk referensgrupp med representanter för samtliga lagtingspartier, med uppgift att göra en översyn av vallagstiftningen inför valet 2019. Arbetsgruppens uppdrag omfattade bland annat att överväga möjligheter och konsekvenser av att sänka åldern för allmän rösträtt till 16 år.

     Arbetsgruppen för översyn av vallagstiftningen lämnade sin slutrapport i december 2015, efter att ha lämnat en mellanrapport i maj samma år. I slutrapporten föreslår arbetsgruppen att ett lagförslag ska lämnas till lagtinget med innebörden att åldern för rösträtt sänks till 16 år i kommunalval och i rådgivande kommunala folkomröstningar. Enligt arbetsgruppen skulle sänkningen av rösträttsåldern göras permanent, däremot skulle inte valbarhetsåldern sänkas. Även om förslaget bara gällde sänkning av rösträttsåldern i kommunala val ansåg arbetsgruppen att en sänkning av rösträttsåldern i lagtingsval också bör kunna övervägas i framtiden.

     Arbetsgruppens slutrapport lämnades till den landskapsregering som tillträdde efter lagtingsvalet i oktober 2015. I den nuvarande landskapsregeringens handlingsprogram anges som en åtgärd att vallagstiftningen ska reformeras så att rösträtt i kommunalval för 16 år fyllda ska införas på prov till valet 2019.

 

2. Lagstiftning om rösträtt och rösträttsålder

 

Bestämmelser om rösträtt i kommunalval och kommunala folkomröstningar finns i grundlagen, i självstyrelselagen (1991:71) för Åland och i kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland.

     Rösträtten hör till de grundläggande fri- och rättigheter som är grundlagsskyddade. Grundlagens 14 § gäller rösträtt och rätt till inflytande. Finska medborgare som fyllt 18 år har rösträtt i statliga val och folkomröstningar. I val till Europaparlamentet har dessutom medborgare i Europeiska unionen som är bosatta i Finland rösträtt. Enligt paragrafens 3 mom. har varje finsk medborgare och varje i Finland stadigvarande bosatt utlänning som har fyllt 18 år rätt att rösta i kommunalval och kommunala folkomröstningar enligt vad som bestäms genom lag. Slutligen anges att det allmänna ska ”främja den enskildes möjligheter att delta i samhällelig verksamhet och att påverka beslut som gäller honom eller henne själv”.

     Enligt självstyrelselagens 9 § begränsas rösträtten i lagtings- och kommunalval i landskapet till dem som har åländsk hembygdsrätt. I lagens 67 § ges dock en möjlighet att genom landskapslag utvidga rösträtten i kommunalval till personer som saknar hembygdsrätt. Beslut om en sådan lag ska fattas med kvalificerad majoritet i lagtinget. På det sättet har alla invånare i en kommun i landskapet rösträtt även om de inte har hembygdsrätt, förutsatt att de har haft en åländsk kommun som hemkommun i minst ett år före valdagen och uppfyller övriga krav som gäller för rösträtt (se landskapslagen (1997:63) om rösträtt och valbarhet i kommunalval för personer som saknar åländsk hembygdsrätt).

     Enligt kommunallagen för landskapet Åland har den rösträtt i kommunalval som fyller 18 år senast på valdagen, har kommunen som sin hemkommun och har åländsk hembygdsrätt (30 § 1 mom.). I en rådgivande kommunalfolkomröstning har den rösträtt som fyller 18 år senast på röstningsdagen, har kommunen som sin hemkommun och har åländsk hembygdsrätt (30a § 1 mom.). Dessutom har den som inte har hembygdsrätt rösträtt i kommunalval och kommunala folkomröstningar, förutsatt att personen fyller 18 år senast på valdagen/röstningsdagen, har kommunen som hemkommun och har haft en kommun i landskapet som hemkommun under ett år närmast före valdagen/röstningsdagen. Det sistnämnda regleras när det gäller kommunalval i den ovan nämnda landskapslagen om rösträtt och valbarhet i kommunalval för personer som saknar åländsk hembygdsrätt, och när det gäller folkomröstningar i kommunallagens 30a § 2 mom.

 

3. Lagstiftningsbehörigheten

 

Bestämmelser om rösträttsålder i självstyrelselagen

 

Både i lagen om självstyrelse för Åland (FFS 124/1920) och självstyrelselagen (1952:5) för Åland ingick bestämmelser om rösträttsåldern i landstingsval. Enligt den första självstyrelselagen skulle landstingets medlemmar väljas genom omedelbara, proportionella och hemliga val och rösträtten skulle vara ”allmän och lika för män och kvinnor, vilka fyllt tjuguett år” (5 §). På motsvarande sätt ingick i självstyrelselagen från 1951 en bestämmelse (7 §) om att rösträtten i landstingsval skulle ”vara allmän och lika för män och kvinnor, vilka före valåret fyllt tjuguett år”. Bestämmelsen ändrades sedan på 1970-talet så att åldern sänktes först till 20 år och därefter till 18 år.

     Vad beträffar rösträttsåldern i kommunalval har den inte reglerats direkt i självstyrelselagen. Enligt den första självstyrelselagen hade landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om den kommunala förvaltningen, med undantag för ”grunderna för kommunal rösträtt” (9 § 2 mom. 7 punkten) som hörde till rikets behörighet. Även i 1951 års självstyrelselag förbehölls lagstiftningsbehörigheten riket gällande ”grundsatsen om allmän och lika kommunal rösträtt för finsk medborgare, som uppnått lagstadgad ålder, samt omedelbara, proportionella och hemliga val” (11 § 2 mom. 7 punkten). Formuleringen ”lagstadgad ålder” torde i det här sammanhanget ha tolkats som den i rikets kommunallag angivna rösträttsåldern. Trots det har rösträttsåldern i kommunalval åtminstone sedan 1950-talet ändå angivits i landskapslagstiftningen, men då varit densamma som i riket.

     I den nu gällande självstyrelselagen skrevs rösträttsåldern i lagtingsval inte in, utan där anges i 13 § att rösträtten är allmän och lika för alla röstberättigade. Att rösträttsåldern utelämnades motiverades med att en sänkning eller höjning av åldern annars alltid skulle kräva en ändring av självstyrelselagen (se rp 73/1990, s. 63). Också när det gäller den kommunala rösträtten togs begränsningen bort, så att landskapet enligt lagens 18 § 4 punkt har lagstiftningsbehörighet i fråga om ”kommunindelning, kommunala val, kommunernas förvaltning, kommunernas tjänsteinnehavare, tjänstekollektivavtal för kommunernas anställda, disciplinär bestraffning av kommunernas tjänsteinnehavare”. Den nu gällande självstyrelselagen trädde i kraft den 1 januari 1993. Då överfördes alltså lagstiftningsbehörigheten i fråga om rösträttsåldern i kommunalval till landskapet, genom att kommunallagstiftningen i sin helhet kom att höra till landskapets behörighet. Den här uppfattningen ger professor Markku Suksi uttryck för i sin bok ”Ålands konstitution”, där han också konstaterar att självstyrelselagen inte innehåller någon hänvisning till den ovan nämnda grundsatsen (se Ålands konstitution s. 370, Åbo Akademis förlag 2005). Han behandlar dock inte rösträttsåldern specifikt, utan understryker snarare att kommunallagstiftningen som helhet numera hör till landskapets behörighet.

 

Bestämmelser om rösträtt i kommunallagen

 

I riket angavs rösträttsåldern i kommunalval tidigare i kommunallagen, och som tidigare nämndes verkar landskapslagstiftningen ha anpassats efter denna reglering. I mitten av 1990-talet genomfördes en reform av bestämmelserna om de grundläggande fri- och rättigheterna i den då gällande regeringsformen för Finland (FFS 94/1919). Som en del av reformen infördes i regeringsformens 11 § en bestämmelse som angav att den som fyllt 18 år före röstningsåret hade rösträtt i kommunalval och kommunala folkomröstningar. Fram till dess hade således inte rösträttsåldern specifikt i kommunalval eller kommunala folkomröstningar reglerats på grundlagsnivå. Ändringen av regeringsformen trädde i kraft den 1 augusti 1995 (FFS 969/1995, rp 309/1993). Kort därefter ändrades dock lagstiftningen i riket igen. Ändringen innebar att rösträttsåldern 18 år kom att anges i regeringsformen, utan hänvisning till att åldern ska uppnås före valårets början. Tidpunkten för när denna ålder uppnås regleras i detalj i kommunallagen. Den sistnämnda ändrades då så att det där angavs att den som fyller 18 år senast på valdagen har rösträtt. Den här ändringen trädde i kraft den 1 januari 1996 (FFS 1641 och 1647/1995, rp 175/1995). Bestämmelsen i regeringsformens 11 § överfördes sedan oförändrad till den nu gällande grundlagens 14 §.

     Den nu gällande kommunallagen i landskapet trädde i kraft den 1 januari 1998 och ersatte då den tidigare kommunallagen (1980:5) för landskapet Åland. Kommunallagen från 1980 innehöll ursprungligen en bestämmelse i 14 § som vad rösträttsåldern beträffar angav att den som fyllt 18 år vid valårets ingång hade rösträtt i kommunalval, vilket var samma regel som då gällde i riket. Den bestämmelsen ändrades sedan, efter att den nya självstyrelselagen trätt i kraft, så att den som fyller 18 år senast på valdagen har rösträtt. I den lydelsen överfördes den sedan till den nu gällande kommunallagen. Ändringen (1995/39) trädde i kraft den 1 juni 1995 och tillämpades första gången vid kommunalvalet i oktober 1995.

 

Övergången från vanlig lag till grundlag

 

Enligt självstyrelselagens 27 § 1 punkt har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om avvikelse från grundlag. Det råder ingen tvekan om att 18 § 4 punkten i självstyrelselagen vid tidpunkten för dess ikraftträdande också innefattade lagstiftning om rösträttsåldern i kommunalval. Att bestämmelsen om 18 års rösträttsålder i kommunalval senare flyttades till grundlagsnivå skulle kunna tolkas som att lagstiftningsbehörigheten har återförts till riket från landskapet. Det har dock visat sig att frågan om lagstiftningsbehörigheten inte är helt entydig, och att det finns argument för att den tolkningen inte är riktig.

     Den ändring av regeringsformen som innebar att rösträttsåldern i kommunalval och kommunala folkomröstningar anges på grundlagsnivå trädde som tidigare nämnts i kraft den 1 augusti 1995. Två månader tidigare, den 1 juni 1995, hade landskapets kommunallag ändrats så att den som fyllde 18 år senast på valdagen hade rösträtt i kommunala val. Vid lagstiftningskontrollen konstaterade både Ålandsdelegationen och högsta domstolen att landskapslagens innehåll hörde till landskapets lagstiftningsbehörighet. Vid tidpunkten för ikraftträdande av ändringen av kommunallagen fanns i och för sig inga regler om rösträttsåldern i kommunalval på grundlagsnivå. Det som däremot fanns var en regeringsproposition från 1993 (rp 309/1993) med förslag till ändring av bland annat regeringsformen, i vilken ingick en bestämmelse om att den som fyllde 18 år före röstningsårets början hade rösträtt i kommunalval och kommunala folkomröstningar. Ändringen trädde inte i kraft förrän vid ingången av augusti, men till exempel grundlagsutskottets betänkande (GrUB 25/1994) är daterat till den 9 februari 1995. Att man vid lagstiftningskontrollen av kommunallagen då skulle ha varit helt omedveten om innehållet i den kommande ändringen av regeringsformen framstår som osannolikt. Inte heller bör man i grundlagsutskottet ha varit helt omedveten om den kommande ändringen av landskapslagstiftningen.

     Utgångspunkten i Ålandsdelegationens utlåtande (20/95, Dnr 18A/1995), daterat den 23 januari 1995, är att de enda begränsningarna i landskapets lagstiftningsbehörighet när det gäller rösträtten i kommunalval är de som finns i självstyrelselagens 9 och 67 §§. Ålandsdelegationen hänvisar också till att bestämmelsen om rösträttsålder uteslutits ur självstyrelselagen och motiveringen till det, trots att den bestämmelsen gällde lagtingsval. Slutligen konstateras att ändringen av kommunallagen inte heller föranleder någon erinran i förhållande till annan lagstiftning. Högsta domstolens utlåtande (1201, Dnr OH 95/45), daterat den 1 mars 1995, är mer kortfattat. Det innehåller enbart ett påpekande om att ändringen även innebär att valbarhetsåldern sänks samt att det inte torde föreligga hinder för lagens ikraftträdande.

     Varken Ålandsdelegationen eller högsta domstolen gör alltså någon koppling till bestämmelsen i regeringsformen. Att ändringen av kommunallagen sedan hinner träda i kraft före ändringen av regeringsformen är egentligen inte relevant, eftersom det knappast stod klart under lagstiftningskontrollen i vilken ordning de skulle träda i kraft. Om man skulle göra den tolkningen, att lagstiftningsbehörigheten överfördes från landskapet till riket genom att regleringen fördes upp på grundlagsnivå, skulle det betyda att ändringen av regeringsformen de facto innebar en begränsning av rösträtten i kommunalval i landskapet. I så fall kan det tyckas anmärkningsvärt att detta inte uppmärksammades av grundlagsutskottet, vars betänkande kom efter att lagtinget hade fattat sitt beslut om ändring av kommunallagen och Ålandsdelegationen hade givit sitt utlåtande men innan Högsta domstolen hade givit sitt utlåtande. I praktiken skulle en sådan tolkning också innebära att de som fyllde 18 år mellan den 1 januari och den 15 oktober 1995 kunde rösta i kommunalvalet i landskapet 1995 trots att de inte hade rösträtt direkt med stöd av regeringsformen.

 

Senare utlåtanden och slutsats

 

När det gäller kommunala folkomröstningar fanns ingen reglering över huvud taget i landskapslagstiftningen förrän den nu gällande kommunallagen trädde i kraft 1998. Ålandsdelegationen ansåg då att bestämmelserna i kommunallagen innefattas i den lagstiftningsbehörighet som enligt 18 § 4 punkten tillkommer landskapet (30/97, Dnr 25A/97). Högsta domstolen berör inte frågan i sitt utlåtande (2883, Dnr OH 97/115). I sitt utlåtande över den nu gällande kommunallagen anför också Ålandsdelegationen rent generellt att hela kommunallagstiftnigen i princip har hänförts till landskapets behörighet ”med undantag endast för de inskränkningar som följer av grundlag”. I det sammanhanget hänvisas dock enbart till 51 § i den då gällande regeringsformen, det vill säga till den grundlagsskyddade kommunala självstyrelsen. Högsta domstolen berör inte heller den frågan. I ett senare utlåtande (3/98, Dnr 1A/98) har Ålandsdelegationen konstaterat att det ”ankommer på lagtinget att inom de gränser som anges i 9 och 67 § självstyrelselagen bestämma om rösträtt och valbarhet i kommunala val”. Detta utlåtande gällde en ändring av kommunallagen genom vilken det infördes olika kriterier för rösträtt i kommunalval respektive kommunala folkomröstningar, alltså mer specifikt reglering av rösträtten.

     Sammantaget blir slutsatsen av detta att lagstiftning om rösträtten i kommunalval och kommunala folkomröstningar till sitt innehåll i första hand styrs av självstyrelselagen. Den regel som infördes i kommunallagen 1995 konstaterades höra till landskapets lagstiftningsbehörighet och kan således inte ha betraktats som en avvikelse från grundlag. Samtidigt hör rösträtten i kommunalval och kommunala folkomröstningar till de grundläggande medborgerliga rättigheterna som skyddas i grundlagen. Den föreslagna lagstiftningen inskränker inte denna rättighet.

 

4. Utblick

 

4.1. Allmänt

 

I vår omvärld har frågan om att sänka rösträttsåldern till 16 år debatterats och utretts vid olika tidpunkter. Av medlemsstaterna i EU är det hittills bara Österrike som har infört 16 års rösträttsålder i både lokala och parlamentsval. Där sänktes rösträttsåldern redan 2007. I Estland har parlamentet beslutat att införa 16 års rösträttsålder i lokalval från och med nästa val som hålls 2017. Även i Tyskland har vissa förbundsstater tillämpat 16 års rösträttsålder i lokalval sedan 1990-talet. I riket och i Sverige har frågan varit föremål för utredning och i Norge har två olika försök genomförts med sänkt rösträttsålder i kommunalval.

     Europaparlamentet har i sin resolution av den 11 november 2015 om reformen av vallagen i Europeiska unionen (2015/2035(INL)) konstaterat att valbarhetsåldern inom EU varierar mellan 18 och 25 år, och att rösträttsåldern varierar mellan 16 och 18 år, på grund av de olika konstitutionella traditionerna och valtraditionerna i medlemsstaterna. I resolutionen rekommenderar Europaparlamentet att medlemsstaterna som en framtida åtgärd ska överväga att fastställa rösträttsåldern till 16 år för att göra statusen i samband med val mer likvärdig bland unionsmedborgarna.

 

4.2. Finland: justitieministeriets utredning 2010

 

Justitieministeriet tillsatte 2010 en arbetsgrupp med uppdrag att utreda förutsättningarna att sänka rösträttsåldern till 16 år i kommunalval. Utgångspunkter för utredningen var dels att stärka de ungas möjligheter att påverka och dels demokratifostran i enlighet med ett principbeslut om främjandet av demokratin i Finland som fattades av statsrådet i februari samma år.

     I sin rapport ”Ungas röst – vuxnas valurna?” (Justitieministeriets publikation 49/2010 (på finska)) konstaterar arbetsgruppen att sakkunniga hade delvis motsatta åsikter om följderna av en sänkning av rösträttsåldern. En sänkning skulle öka de ungas möjligheter att påverka i kommunalval, vilket ansågs nödvändigt eftersom befolkningen åldras och den relativa andelen unga bland de röstberättigade ständigt minskar. Sänkningen av rösträttsåldern kunde öka antalet unga kandidater och kommunfullmäktigeledamöter, och även fungera som ett incitament för att stärka skolornas demokratifostran. Å andra sidan ansågs det att det inte fanns uppgifter om ungdomars mogenhet när det gäller att rösta och att ungdomar har en svag kunskapsbas i fråga om politik. Enligt forskningen skulle en sänkning av rösträttsåldern sänka valdeltagandet en aning på kort sikt. På längre sikt skulle valdeltagandet dock kunna höjas.

     Arbetsgruppens slutsats blev att en sänkning av rösträttsåldern skulle öka ungdomars möjligheter att påverka och uppmuntra dem att delta. Men om rösträttsåldern sänks måste unga väljare stödjas tillräckligt genom åtgärder i skolan, inom ungdomsarbetet och olika organisationer. Detta för att inte riskera att allt yngre åldersklasser som uppnår rösträttsåldern lär sig att inte rösta.

     I rapporten konstateras slutligen att en sänkning av åldersgränsen för rösträtt framför allt är ett politiskt beslut och att arbetsgruppen av den orsaken inte tar ställning i frågan. Det krävs dessutom ett brett politiskt samförstånd eftersom en sådan sänkning förutsätter en grundlagsändring. Efter att rapporten hade remissbehandlats under hösten 2010 stod det dock klart att det inte gick att uppnå någon politisk enighet för att sänka rösträttsåldern. I stället valde man att förstärka barns delaktighet genom bland annat ungdomslagen (FFS 72/2006).

 

4.3. Sverige: 2014 års demokratiutredning

 

Den svenska regeringen tillsatte 2014 en utredning med uppdraget att utarbeta förslag till åtgärder för att öka och bredda engagemanget inom den representativa demokratin och att stärka individens möjligheter till delaktighet i och inflytande över det politiska beslutsfattandet mellan de allmänna valen. Utredningen tog namnet ”2014 års Demokratiutredning – Delaktighet och jämlikt inflytande” och överlämnade sitt betänkande ”Låt fler forma framtiden!” i januari 2016 (SOU 2016:5). I ett avsnitt behandlas ungas delaktighet och inflytande.

     Enligt betänkandet upplever de flesta unga att de saknar inflytande över det politiska beslutsfattandet och att många av dem inte känner sig delaktiga i samhället. Unga är också underrepresenterade i de politiska partierna, i de politiska församlingarna och i föreningslivet. Samtidigt visar undersökningar att det politiska intresset är stort bland unga. En stor andel av dem är engagerade och vill påverka politiken, och visar också en stark tilltro till demokratin och stöder de grundläggande demokratiska värderingarna. Sammantaget anser utredningen att det är nödvändigt med ett perspektivskifte när det kommer till synen på unga. Unga bör inte ses som en utmaning för demokratin utan snarare bör ungas engagemang och intresse ses som en tillgång för demokratin.

     Rent konkret föreslår utredningen att en försöksverksamhet med sänkt rösträttsålder till 16 år ska ske i valen till kommunfullmäktige 2018 och 2022. Kommunerna ska då ha möjlighet att ansöka hos regeringen om att delta i försöksverksamheten, som därefter följs upp och utvärderas. En sänkning av rösträttsåldern till 16 år innebär att genomsnittsåldern för förstagångsväljare blir 18 år, i stället för nuvarande 20 år. Det skulle enligt utredningen innebära ett incitament för unga att intressera sig för den lokala politiken och därmed motivera fler att ta ett förtroendeuppdrag. Genom att rösträttsåldern infaller då en person fortfarande går i skolan ökar också samhällets möjligheter att påverka ett röstningsbeteende på längre sikt. Samtidigt ger det skolan ett konkret tillfälle att undervisa om demokratifrågor. Försöksverksamheten ska enbart gälla kommunala val och folkomröstningar, i vilka flera frågor som direkt berör ungas vardag avgörs. När det gäller val till riksdagen anser utredningen att det är viktigt att rösträtten fortsatt ska vara knuten till myndighetsåldern.

     I sitt betänkande föreslår demokratiutredningen också att kommuner och landsting bör anta ett regelverk för hur ungas perspektiv ska tillgodoses i beslutsprocesserna liksom en policy eller en handlingsplan för den lokala ungdomspolitiken. Dessutom anser utredningen att den lokala demokratins funktionssätt ska ingå som en av insatserna i det nationella skolutvecklingsprogrammet, och att detsamma ska gälla för kunskap om kritisk granskning och källkritik.

     Betänkandet skickades i början av mars i år ut på remiss till över 400 olika instanser. Remisstiden gick ut i slutet av juni, men någon sammanställning av remissyttranden finns ännu inte tillgänglig.

 

4.4. Norge: försök 2011 och 2015

 

I Norge genomfördes ett försök med sänkt rösträttsålder till 16 år i kommunalvalet 2011. Genom ett beslut i Stortinget 2008 inbjöds alla kommuner att delta i försöket. Av de 143 kommuner som anmälde sitt intresse utvaldes 20 kommuner samt Longyearbyens lokalstyre (Svalbard). Urvalet gjordes enligt kriterier som var knutna till variation i kommunstorlek, geografi, ordförandens parti, urbanitetsgrad, befolkningens ålderssammansättning och om kommunen drev en medveten politik för att aktivt involvera ungdomar i politiskt arbete eller annan medverkan i kommunala politiska processer. Efter att försöket 2011 hade utvärderats beslöt man att genomföra ett nytt försök med sänkt rösträttsålder i kommunalvalet 2015, då i tio av de kommuner som deltog 2011 och i tio andra kommuner som inte hade deltagit tidigare. Försöket 2015 har ännu inte utvärderats, medan resultatet av utvärderingen av försöket 2011 finns presenterat i rapporten ”Stemmerett for 16-åringer” (Institutt for samfunnsforskning, Rapport 2014:1).

     I den ovan nämnda rapporten konstateras att en utvidgning av åldersgränsen ger fler medborgare direkt politiskt inflytande genom val. Att inkludera flera sociala grupper är i sig positivt i en liberal demokrati. Samtidigt medför det att det totala valdeltagandet sjunker, eftersom unga röstar i mindre grad än vuxna väljare. Däremot visade det sig att 16- och 17-åringarna röstade i högre grad än unga väljare i 20-årsåldern. Detta kan delvis förklaras med den livsfas man befinner sig i, där 16- och 17-åringar fortfarande bor hemma och är etablerade i lokalmiljön och därmed är lättare att mobilisera. Samtidigt varierade valdetagandet mellan kommunerna, så att de kommuner som hade gjort en målinriktad satsning på att informera och mobilisera unga väljare också hade det högsta valdeltagandet. Det här indikerar att rösträtten i sig inte är nog för att få unga att gå och rösta, utan de måste också informeras.

     När det gäller frågan om de ungas politiska mogenhet visar rapporten att 16- och 17-åringar har lägre intresse för och mindre kunskap om politik än 18- och 19-åringar. Försöket verkade heller inte ha ökat den politiska mogenheten bland unga i försökskommunerna jämfört med i resten av landet. Man kan dock enligt rapporten inte säkert avgöra om det var bristande mogenhet och kognitiv utveckling eller politikens form och innehåll som var orsaken till det. Svaret är sannolikt en blandning av dem. Det är dock ett faktum att den politiska dagordningen ofta präglas av saker som inte uppfattas som relevanta för 16- och 17-åringar. Samtidigt är ungdomstiden en mognadsprocess och yngre väljare framstår därför ofta som mindre mogna. Men genom att det är en fråga om gradskillnad ger inte analyserna något svar på vilken ålder som skulle vara den idealiska rösträttsåldern.

     Enligt rapporten visade sig gruppen unga väljare alltså ha mindre politisk kunskap och lägre intresse för politik än de lite äldre, samtidigt som de var benägna att rösta i högre grad. Ett argument mot att sänka rösträttsåldern var att detta skulle leda till oförutsägbara valresultat. Det gjorde det emellertid inte. Utvärderingen visade att de unga inte på något nämnvärt sätt röstade annorlunda än de vuxna väljarna. I det här sammanhanget är det dock värt att påpeka att valet hölls en kort tid efter terrordåden i juli 2011, vilket kan ha påverkat valresultatet. Händelsen satte djupa spår hos ungdomsgenerationen och det medverkade sannolikt till ett ökat stöd bland unga väljare för det drabbade Arbeiderpartiet, som är ett etablerat parti.

     Resultatet av utvärderingen gav en sammansatt bild: Unga röstar konventionellt, de kan mindre om och intresserar sig i mindre grad för politik än äldre väljare. En majoritet av dem använder sin rösträtt, men variationen mellan olika kommuner är stor. En slutsats som dras i rapporten är att om målsättningen är att stärka demokratin på sikt är det troligtvis inte tillräckligt att ge unga möjlighet att rösta. Man måste också göra dem kvalificerade att använda sin rösträtt. Det här väcker en rad principiella frågor. Ska det vara ett offentligt ansvar att ge väljarna utbildning i partiernas program? Vilken ska partiernas roll vara? Är det rätt att enskilda väljargrupper får särbehandling? Samtidigt är demokratiutbildning en lagstadgad uppgift för den norska skolan, och forskare har framhållit att den bör stärkas ytterligare i syfte att förbättra unga människors möjligheter att delta i samhällslivet.

     Slutligen konstateras i rapporten att eftersom argumenten om demokrati och mogenhet inte fick några entydiga svar – det är bara frågan om gradskillnader – blev frågan om förhållandet mellan olika åldersgränser ett centralt tema i debatten. Rösträttsreformen blev lagd på is med hänvisning till att internationella konventioner och norsk lagstiftning omöjliggjorde den. Rapporten visade dock att detta inte stämmer. Kort sagt krävs det ändringar i lagstiftningen, men utöver det fanns inga rättsliga hinder för att ha rösträtt och vara valbar utan att vara myndig. Man måste heller inte vara valbar för att ha rösträtt. Rättsligt sett går det att sänka rösträttsåldern utan att det får konsekvenser för andra åldersgränser. I rapporten tar man dock inte ställning till om det bör göras – och om valbarhetsåldern i så fall också bör sänkas – utan hänvisar till att det är en politisk och inte en empirisk fråga.

 

5. Överväganden och landskapsregeringens förslag

 

5.1. Myndighetsålder och andra åldersgränser

 

Den allmänna myndighetsåldern i Finland är 18 år, vilket anges i lagen om förmyndarverksamhet (FFS 442/1999). Enligt lagens 2 § är den omyndig som inte har fyllt 18 år eller som har fyllt 18 år och förklarats omyndig. Den som inte har fyllt 18 år definieras som minderårig. Därutöver anges i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (FFS 361/1983) att vårdnaden om ett barn upphör då barnet fyller 18 år eller om barnet innan dess ingår äktenskap.

     Att var myndig innebär att ha rätt att råda över sin egendom och ingå civilrättsliga avtal, det vill säga att ha rättshandlingsförmåga. Enligt nu gällande lagstiftning sammanfaller myndighetsåldern 18 år med både valbarhetsåldern och rösträttsåldern. Så har det dock inte alltid varit. Myndighetsåldern har varierat genom tiderna; i början av 1900-talet var den 21 år och sänktes 1969 till 20 år. Samtidigt som myndighetsåldern sänktes till 20 år sänktes även valbarhetsåldern och rösträttsåldern i statliga och kommunala val i riket till 20 år. Året därpå, 1970, sänktes valbarhetsåldern och rösträttsåldern i landstings- och kommunalval även i landskapet till 20 år.

     I riket sänktes rösträttsåldern 1972 till 18 år både i statliga och kommunala val. Varken myndighetsåldern eller valbarhetsåldern ändrades utan var fortsättningsvis 20 år fram till 1976, då även de sänktes till 18 år. I landskapet sänktes rösträttsåldern både i landstings- och kommunalval till 18 år 1974, medan valbarhetsåldern sänktes först 1980.

     Vid sidan av de rättigheter och skyldigheter som uppkommer vid den allmänna myndighetsåldern 18 år finns ett antal andra som styrs av andra åldersgränser. De viktigaste är:

·         Straffansvar – den som har fyllt 15 år är straffbar; mellan 15 och 20 år betraktas man dock som ung förbrytare vilket innebär att särskilda regler tillämpas.

·         Arbetsavtal – den som har fyllt 15 år har rätt att ingå, säga upp och häva arbetsavtal; särskilda regler gäller dock för unga arbetstagare.

·         Skattskyldighet – oberoende av ålder är den som har en inkomst skattskyldig.

·         Skadeståndsansvar – här finns ingen angiven åldersgräns, men när det gäller minderåriga ska hänsyn bland annat tas till ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet samt skadevållarens och den skadelidandes ekonomiska förhållanden.

·         Skyldighet att vittna – den som har fyllt 15 år är skyldig att vittna inför domstol enligt samma regler som en vuxen.

·         Rätt att föra talan – i vissa fall har den som har fyllt 15 år rätt att föra talan vid förvaltningsdomstol.

·         Medlemskap i religionssamfund – den som har fyllt 16 år har rösträtt i församlingsval.

     Enligt lagen om förmyndarverksamhet kan handlingsbehörigheten begränsas för en myndig person som inte klarar av att sköta sina ekonomiska angelägenheter och vars förmögenhetsställning, utkomst och andra viktiga intressen äventyras på grund av det. Handlingsbehörigheten kan begränsas i olika grad och begränsningens innehåll fastställs av en domstol utgående från behoven i det enskilda fallet. Begränsning av handlingsbehörigheten är en åtgärd som vidtas i andra hand. I första hand förordnas en intressebevakare, som har till uppgift att bistå en myndig person som inte förmår sköta sina angelägenheter. Om en begränsning av handlingsbehörigheten inte är tillräcklig kan en myndig person i tredje och sista hand förklaras omyndig. Även detta sker genom domstolbeslut och innebär att personen inte har rätt att själv förfoga över sin egendom, ingå avtal eller företa andra rättshandlingar, om inte annat bestäms i lag. Tidigare var omyndigförklaring det enda sättet att begränsa handlingsbehörigheten för personer som uppnått myndighetsåldern. Sedan lagstiftningen om förmyndarverksamheten förnyades 1999 är det en ovanlig åtgärd som bara kommer i fråga i allra sista hand.

     Den som har fått sin handlingsbehörighet begränsad eller blivit omyndigförklarad har rätt att rösta i allmänna val och folkomröstningar på samma villkor som alla andra. Däremot är den som förklarats omyndig inte valbar till vare sig riksdagsledamot, lagtingsledamot eller kommunala förtroendeuppdrag. Vissa yrkeskategorier är inte tillgängliga för personer med begränsad handlingsbehörighet. Det är fråga om reglerade yrken eller uppgifter där behörighetskraven anges i lag, till exempel advokat, auktoriserad revisor, domare och nämndeman.

 

5.2. Ungdomars valdeltagande och representation

 

Valdeltagandet på Åland har länge varit förhållandevis lågt i förhållande till närliggande regioner. Efter hand har emellertid skillnaderna jämnat ut sig, då deltagandet har ökat på Åland samtidigt som det har minskat i många andra länder. Åland har numera ett högre deltagande i kommunalval än exempelvis Finland och Norge.

     I valet 2015 steg deltagandet till rekordnivå i lagtingsvalet (70,4 %) och till det näst högsta genom tiderna i kommunalvalet (67,4 %). Det här betyder trots allt att nästan en tredjedel av den röstberättigade befolkningen inte använde sig av sin rösträtt. Lågt valdeltagande är ett problem i en representativ demokrati. Man talar om att det leder till ett demokratiunderskott, det vill säga att demokratin inte är så representativ som den borde vara.

     Ungdomar har generellt ett lägre valdeltagande än genomsnittet. Vid en närmare granskning visar det sig emellertid att de allra yngsta väljarna deltar i högre utsträckning än de lite äldre. Nedanstående figur belyser deltagandet i de yngsta åldersklasserna under de fem senaste kommunalvalen på Åland.

 

 

     Både första- och andragångsväljare ökade valdeltagandet i valet 2015. Av 18-åringarna röstade 63 %, medan deltagandet för de övriga årskullarna mellan 19 och 25 låg under 50 %. Den här tendensen visar sig vara densamma för alla årskullar: deltagandet är lågt när de är förstagångsväljare som 18–21-åringar för att sedan vara ännu lägre i följande val när de är 22–25. Därefter stiger aktiviteten från val till val. De årskullar som var förstagångsväljare 1999 kom i valet 2015 som 34–37-åringar upp i ett valdeltagande som är lika högt som genomsnittet (se ÅSUB Statistik 2016:1). Det är också ett faktum att den andel av väljarkåren som består av ungdomar krymper, dels som en följd av att vi lever längre och andelen äldre därför ökar, dels eftersom barnafödandet har gått ner under de senare decennierna.

     En nära till hands liggande förklaring till det stabila mönster som avtecknar sig är att 18-åringarna i hög grad befinner sig hemma på Åland, medan en stor andel av de lite äldre vistas utanför Åland, huvudsakligen för att studera. I kommunalval ska man visserligen vara bosatt på Åland för att få rösta, men det är ett faktum att en del av dem som studerar på annan ort fortsättningsvis är skrivna på Åland den 1 september, vilket är det datum som är avgörande inför valen. I och med det behåller de sin rösträtt i kommunalvalen.

     Röstning är en aktivitet som, även om vi har val med långa intervall, är starkt vanebunden. Om man har röstat i ett val är sannolikheten stor att man röstar även följande gång. Om aktiva röstningsvanor grundläggs tidigt finns det förutsättningar för att ett högt valdeltagande ska etablera sig bland medborgarna och ge utslag under en lång tid.

     Man kan däremot inte förvänta sig att en sänkning av rösträttsåldern till 16 år kommer att höja valdeltagandet på kort sikt. Snarare tvärtom, eftersom antalet röstberättigade stiger är det mer sannolikt att det procentuella valdeltagandet kommer att sjunka i valet 2019. Förhoppningen är snarare att det ska leda till ett högre valdeltagande på lång sikt.

     I hur hög grad åländska 16- och 17-åringar kommer att rösta är svårt att förutse. Det finns goda förhoppningar om att de inte ska delta i lägre grad än vad 18-åringarna vanligen gör (se t.ex. Zeglovits, Eva: Lowering voting age in Austria – turnout among young voters. SORA Institute for Social Research and Analysis, Austria). Dock finns det starka indikationer på att det för de flesta röstare är lagtingsvalet som upplevs som det huvudskaliga valet och det som gör att väljarna också röstar. De väljare som har rösträtt enbart i kommunalvalet deltar i betydligt lägre utsträckning än de som har rösträtt i båda valen. Det gäller till exempel inflyttade personer som ännu inte fått hembygdsrätt.

     16–17-åringarna kommer att ha rösträtt endast i kommunalvalet och valdeltagandet i den åldersgruppen kommer alltså inte att ha ”draghjälp” av lagtingsvalet. Det är därför av central betydelse att både skolan, kommunen, landskapet och hemmen deltar aktivt i att förbereda de unga genom att väcka deras intresse för och öka deras kunskaper om samhällsfrågorna, särskilt de kommunala.

     Man ska också hålla i minnet att alla ungdomar inte kommer att röstdebutera vid 16 år. Vi har val vart fjärde år, därför kan förstagångsväljare vara närmare 20 år när de får rösta för första gången. En fjärdedel av förstagångsväljarna kommer att vara 16 år vid varje val.

     Om flera unga blir involverade i samhällets angelägenheter har det betydelse inte bara för de unga, utan för samhället som helhet. Erfarenheterna från till exempel Norge visar att en sänkning av rösträttsåldern kan leda till att flera yngre kommer in i de beslutande organen. Som nedanstående figur visar är åldersfördelningen i de åländska kommunernas fullmäktige i dag klart förskjuten till förmån för personer i medelåldern, på bekostnad av i första hand de yngre, men också de äldsta åldersgrupperna.

 

     Landskapsregeringens handlingsprogram för den innevarande mandatperioden innehåller flera mål för ungdomspolitiken. Ett av målen tar sikte på ungdomars inflytande. Det är i linje med målsättningen i handlingsprogrammet att säkra barns och ungdomars möjlighet till inflytande i olika beslutsprocesser i det åländska samhället genom att också ge ungdomarna en möjlighet att påverka saker som berör dem, bokstavligt talat ge dem en röst. Samhället vinner på att lyssna till de unga och att ta dem på allvar. Förslaget att sänka åldersgränsen för rösträtt i kommunalval ska ses som ett steg i den riktningen.

 

5.3. Förslagets innehåll

 

Temporär sänkning av rösträttsåldern

 

Landskapsregeringen föreslår att rösträttsåldern i kommunalval och rådgivande kommunala folkomröstningar sänks till 16 år. Sänkningen föreslås inte bli permanent i det här skedet, utan i stället att den sker som ett försök i kommunalvalet 2019 och i kommunala folkomröstningar som hålls fram till och med 2022. I arbetsgruppens slutrapport föreslogs att rösträttsåldern skulle sänkas permanent, framför allt med hänvisning till att effekten av en sänkning knappast kan ses på så kort sikt som i ett enda val. Enligt landskapsregeringen går det ändå att göra en utvärdering av ett försök som bara sträcker sig över ett val, till exempel försöket i Norge gällde enbart valet 2011.

     Inom försöksperioden hålls ett kommunalval och eventuella rådgivande kommunala folkomröstningar. I god tid innan valet 2023 bör ställning tas till om lagstiftningen ska ändras permanent eller om försöket ska förlängas. I samband med det kan man också överväga att sänka rösträttsåldern i lagtingsval till 16 år.

 

Sänkning i kommunalval – inte lagtingsval

 

Förhållandet mellan individen och det offentliga samfundet skiljer sig mellan det statliga och det lokala planet. Alla människor som är bosatta i en kommun är också medlemmar i kommunen. Den som flyttar från en kommun är inte längre medlem i den kommunen, utan blir automatiskt medlem i den nya kommunen. I en stat däremot är individen medborgare. Den som flyttar till en annan stat förlorar inte sitt medborgarskap och blir heller inte nödvändigtvis medborgare i den andra staten. Generellt sett är de frågor som avgörs statlig nivå av en mer övergripande principiell art än de som avgörs på lokal nivå, som berör invånarna på ett med direkt och konkret sätt. Kommunala frågor anses därför ligga närmare individen än frågor på parlamentsnivå. Detta gäller dock inte bara ungdomar utan alla individer, oavsett ålder.

     Där rösträttsåldern har sänkts till 16 år, antingen på försök eller permanent, har sänkningen nästan uteslutande begränsats till att gälla i lokalval snarare än i parlamentsval. Enda undantaget hittills i Europa är Österrike som har infört 16 års rösträttsålder i samtliga val. En bakomliggande orsak till denna begränsning återspeglar uppfattningen att frågor på lokal nivå upplevs ligga närmare individen än frågor på statlig nivå. Det här innebär inte nödvändigtvis att 16- och 17-åringar inte skulle ha tillräckliga kunskaper eller mogenhet att ha inflytande över de mer komplexa frågorna på statlig nivå, utan snarare att det anses viktigare att i första hand utvidga inflytandet över de frågor som berör individen närmast.

     Landskapsregeringen föreslår att försöket med sänkt rösträttsålder begränsas till kommunalval och kommunala folkomröstningar, medan rösträttsåldern i lagtingsval och folkomröstningar som omfattar hela landskapet inte sänks i det här skedet. Redan idag finns skillnader i rösträtten i val av förtroendevalda på kommunal nivå och på landskapsnivå. För att ha rösträtt i kommunalval krävs att man är bosatt i kommunen den 1 september det år valet förrättas och antingen har åländsk hembygdsrätt eller har varit bosatt i kommunen i ett år före valet, medan det för rösträtt i lagtingsval enbart krävs hembygdsrätt. Att ha olika rösträttsålder i kommunala val och lagtingsval kan därför inte ses som ett problem, trots att valdagen är gemensam.

 

Valbarhetsåldern sänks inte

 

För närvarande sammanfaller rösträttsåldern med valbarhets- och myndighetsåldern. Det kan tyckas vara logiskt och rationellt, men egentligen finns det varken något juridiskt eller principiellt hinder för att ha rösträtt även om man inte är valbar. Redan enligt den nu gällande lagstiftningen finns fler begränsningar när det gäller valbarhet än när det gäller rösträtten. Vissa personer är inte valbara i kommunalval på grund av sin tjänsteställning, detta gäller ledamöter i Ålands förvaltningsdomstol och anställda i ledande ställning inom kommunen (se 36 § kommunallagen). Den som har fyllt 18 år men har förklarats omyndig är inte heller valbar till kommunala förtroendeuppdrag men har fortfarande rätt att rösta i kommunalvalet.

     Av förtroendevalda i kommunala organ kan utkrävas ansvar, såväl juridiskt som politiskt. En förtroendevald sätter saker i verket genom att med sin underskrift bekräfta ett beslut eller dylikt. Detta kräver rättshandlingsförmåga vilken enligt gällande lagstiftning kan uppnås först vid den allmänna myndighetsåldern 18 år. En väljare kan däremot aldrig ställas till svars för sitt röstande, varken juridiskt eller politiskt – det är därför vi har hemliga val. Till skillnad från rösträttsåldern bör således valbarhetsåldern enligt landskapsregeringen även i kommunalval följa den allmänna myndighetsåldern.

 

6. Förslagets verkningar

 

6.1. Administrativa och ekonomiska effekter samt effekter på miljö och jämställdhet

 

Om rösträttsåldern sänks enligt förslaget kommer förstagångsväljarna vid kommunalvalet 2019 att vara mellan 16 och 22 år. Det här innebär att antalet röstberättigade ökar. Kommunalvalet hålls den 20 oktober 2019, och alla som är födda senast den 20 oktober 2003 skulle då ha rätt att delta. Den 31 december 2015 fanns det 616 personer födda under åren 2002 och 2003 bosatta på Åland. Hur många av dem som bor kvar på Åland hösten 2019 går inte att förutsäga, heller inte hur många som flyttar hit. Men ett rimligt antagande är att antalet röstberättigade kommer att öka med drygt 600 personer om förslaget genomförs. Om man utgår från att antalet röstberättigade i kommunalvalet 2019 uppgår till omkring 24 000 personer totalt (22 906 personer 2015) skulle det betyda att 16–17-åringarna kommer att utgöra ungefär 2,5 % av de röstberättigade. Andelen kommer dock givetvis att variera från kommun till kommun.

     Förslaget har inga administrativa konsekvenser när det gäller valets eller de eventuella folkomröstningarnas genomförande eller kommunernas administration i samband med val eller omröstningar. Därmed har det heller inga direkta ekonomiska effekter. Däremot kan de olika slags förberedelser som behövs för att engagera och mobilisera ungdomar i de berörda åldersgrupperna medföra kostnader. De flesta av dem kommer att befinna sig i utbildning vilket betyder att skolorna, både på grundskole- och gymnasienivå, kommer att ha en viktig roll i förberedelsearbetet. Men även olika organisationer och föreningar där ungdomar är medlemmar eller är aktiva kan göra betydelsefulla insatser. I det sammanhanget kan både kommunerna och landskapet uppmuntra förberedelsearbetet med hjälp av stöd och bidrag. Vilka kostnader som uppstår är dock helt beroende av i vilken utsträckning åtgärder vidtas och hur insatserna utformas. Landskapsregeringen vill dock understryka att i allt förberedelsearbete ska ett medvetet jämställdhetsperspektiv vara inarbetat.

     Förslaget bedöms inte ha några miljömässiga effekter. Förslaget kan indirekt, genom ökad demokratifostran i skolorna, inverka positivt på jämställdheten mellan könen i och med att alla unga ges lika möjligheter att forma samhället och att flickor och pojkar på ett likvärdigt sätt ges möjlighet att ta ledande roller.

 

6.2. Skolans roll

 

Skolan har en central roll i alla ungdomars socialisation. De flesta ungdomar går ut grundskolan det år de fyller 16 år. De år det är val innebär det att största delen av eleverna i avgångsklassen kommer att få rösta i det kommunalval som hålls på hösten. De år det inte hålls val kommer avgångseleverna att få vänta ännu ett, två eller tre år på att få rösta. Många av dem kommer i stället att gå i gymnasieutbildning då de får rösta för första gången. De allra flesta eleverna inom gymnasieutbildningen kommer att få rösta varje gång det hålls kommunalval.

     Skolan är därför av central betydelse då det gäller att förmedla kunskap om samhällets uppbyggnad, vårt demokratiska samhällssystem, deltagandets betydelse, argumentationens kraft och vikten av respekt för andras åsikter.

     Skolan har traditionellt intagit en avvaktande hållning gentemot den politiska sfären. Många skolor har i stort sett varit negativa till besök av politiker, ordnandet av debatter om aktuella politiska frågor etc. Denna skepsis har delvis varit befogad, men det finns också orsak att närmare diskutera vilken roll skolan ska spela i ungdomarnas samhälleliga fostran.

     Om de flesta som går i gymnasieskolan och en del som går i grundskolans högstadium har rösträtt, kommer de politiska organisationerna att vara angelägna om att få tillträde för att argumentera för sina ståndpunkter och sprida sitt budskap. Skolan kommer att bli utsatt för ett hårdare tryck än hittills för att hålla sina dörrar öppna för politikerna.

     Om skolan ska kunna fungera effektivt i sin roll som fostrare av aktiva, engagerade, demokratiska samhällsmedborgare, måste också den befintliga demokratiska samhällsapparaten, inklusive de politiska organisationerna, få tillträde till skolan och där informera om sin verksamhet.

     Det är viktigt att det också i fortsättningen är skolan själv som styr kontakterna. Skolan ska inte bli en öppen arena för politiska sammankomster. För att samarbetet mellan skolan och den politiska sfären ska fungera bra kommer landskapsregeringen att utarbeta riktlinjer och stödmaterial till skolornas förfogande. Det är också viktigt att eleverna får likvärdiga möjligheter att bilda sig en uppfattning om de politiska budskapen oberoende av i vilken skola de går. Riktlinjerna och stödmaterialet ska samtidigt utformas så att de lokala förhållandena i olika kommuner eller områden kan beaktas. Sist och slutligen vilar det också ett ansvar på politikerna själva att visa respekt för den särskilda miljö som skolan även i fortsättningen ska vara och där barns och ungdomars behov och intressen ska vara det centrala.

     I skolans arbete ska särskild uppmärksamhet fästas vid att understödja båda könens möjligheter; flickorna/kvinnorna deltar sedan länge betydligt mera i valen än pojkarna/männen, medan män fortfarande är överrepresenterade i beslutsfattande organ på alla nivåer, i såväl den offentliga som den privata sektorn. Skolan ska sträva till att bidra till att dessa skillnader på sikt utjämnas.

 

6.3. Barnkonsekvensanalys

 

Inledning

 

I den följande barnkonsekvensanalysen ska bevekelsegrunderna för och följderna av förslaget prövas. Är reformen främst i barnens eller de vuxnas intresse? Finns det några möjliga negativa effekter för barnen, och på vilket sätt kan de i så fall kompenseras? Vad säger barnen själva om förslaget? Hotar förslaget på något sätt barnets bästa? Vad säger forskningen?

 

Unga i dagens samhälle

 

Många unga i de övre tonåren upplever att de befinner sig i ett vacuum där de inte räknas vare sig som barn eller som fullvärdiga vuxna. Frustrationen kan ta sig olika uttryck. Ett är den psykiska ohälsa som rapporteras i olika undersökningar av till exempel skolelevers hälsa. Också i det åländska samhället finns det ”ungdomsproblem”; många ungdomar rapporterar dålig hälsa, särskilt i psykiskt hänseende, droganvändning förekommer även bland unga och en del ungdomar hittar aldrig sin väg in i vuxensamhället. I nästa fas av livet förväntas ungdomarna dock redan vara vuxna med allt vad det innebär av ansvarstagande och krav på långsiktigt beslutsfattande.

     En sänkning av rösträttsåldern till 16 år innebär ingen lösning på ungdomsproblemen. Sänkningen får dock inte heller på något sätt riskera att försämra de ungas situation eller bidra till att ytterligare öka den psykiska belastningen på de unga, och det är av stor vikt att beakta ungdomarnas situation i politiska reformer. Landskapsregeringen har övervägt om en sänkning av åldersgränsen för rösträtt verkligen är till ungdomarnas fördel och förenlig med principen om barnets bästa, som enligt barnkonventionen ska gälla i allt beslutsfattande. Är det främst i barnens eller vuxensamhällets intresse att sänka rösträttsåldern?

     De första initiativen till en sänkning av rösträttsåldern på Åland togs i samband med så kallade ungdomsparlament, som arrangerades vid några tillfällen på 2000- och i början av 2010-talet. Där samlades engagerade och aktiva ungdomar för att diskutera olika för dem aktuella frågor, bland dem rösträttsåldern. Från dessa ungdomarnas egna forum har frågan plockats upp och förts vidare av enskilda aktiva politiker. Det har dock inte funnits någon politisk organisation som aktivt har drivit frågan till exempel i samband med val. Frågan har hållits aktuell dels av unga medlemmar i flera olika organisationer, dels av enskilda politiker med särskilt intresse för ungdomsfrågor.

     Reformen är först och främst att se som en utveckling av demokratin, som alla har ett gemensamt intresse av. Det finns inte några indikationer på att en sänkning skulle ha inneburit några risker för barn och ungdomar i de länder där en sänkning har genomförts eller prövats; ingenstans där det har skett finns några problem rapporterade, som skulle indikera att 16–17-åringar i allmänhet inte på ett fullkomligt adekvat sätt förmår förvalta sin rösträtt (se t.ex. Wagner, Markus, Johann, David & Kritzinger, Sylvia: Voting at 16: Turnout and the quality of vote choice. Electoral Studies 31 (2012) 372−383, Vienna, Austria). Det finns inte heller några indikationer på att ungdomar i de länder som har sänkt åldersgränsen för rösträtt skulle uppfatta rösträtten som särskilt betungande eller annars problematisk. Den som inte vill ta ställning genom att använda sin rösträtt behöver inte göra det; det finns inget tvång att rösta.

     Om unga får rösträtt blir de i bästa fall mera integrerade i samhället, deras röster blir mer hörda och de blir mer tagna på allvar. Det kan i sig ha en positiv inverkan på ungdomars integration i och tilltro till samhället, vilket i bästa fall kan ha positiva effekter på deras hälsa.

     Den obligatoriska läroplikten upphör när de flesta ungdomar är i 16-årsåldern. Då har samhället bibringat sina unga medborgare den grundläggande kunskap och bildning som ska räcka till för att de ska kunna gå ut i livet som fullvärdiga medlemmar av samhället. I och med det har de också fått den grundläggande skolning i samhällsfrågor som är tillräcklig för att de ska kunna ta aktiv del i samhällets angelägenheter och genom sina röster vara med och påverka.

 

Vad tycker ungdomarna?

 

En barnkonsekvensanalys inbegriper att inhämta barns egna åsikter om den aktuella frågan. Det föreliggande förslaget har varit utsänt på remiss till kommuner, organisationer, skolor, politiska föreningar och myndigheter som på något sätt har med barn att göra. Remissinstanserna var ombedda att i beredningen av sina svar i görligaste mån inbegripa barn och ungdomar.

     En sänkning av rösträttsåldern har således diskuterats av unga i skolor och i olika former av organisationer på Åland. Många olika synpunkter har därvid framkommit; diskussionerna vittnar i sig om en god förmåga hos den ifrågavarande åldersgruppen att sätta sig in i och diskutera frågeställningar av detta slag. I sakfrågan framkommer olika synpunkter, en del är positiva och en del är negativa eller tveksamma. Många skulle rösta ifall de fick möjlighet. I inget sammanhang framkommer en önskan att bli betraktade som barn och därför fråntagna möjligheten till inflytande.

     De vanligaste farhågorna som de unga har är att de saknar tillräckligt intresse, inte är tillräckligt insatta och lättare än vuxna faller offer för påverkan. Några exempel på kommentarer från ungdomar:

·         16-åringar är mer lättpåverkade och mer känsliga för grupptryck.

·         Får man inte ställa upp i val borde man inte få rösta.

·         En del unga kanske inte kollar upp ordentligt vad politikerna vill.

·         En del unga kanske inte bryr sig så mycket.

·         Ungdomar kanske blir lättare lurade av politikernas löften.

·         Ungdomarna måste vara alerta och på sin vakt och inte låta sig betraktas som en oeftertänksam väljarskara, som lätt låter sig luras av populism och orealistiska vallöften, vilket inte alltid är så lätt.

     De ungdomar som är för sänkningen för fram bland annat följande argument:

·         Alla vuxna vet inte heller så mycket om politik, så vissa av dem röstar nog också oseriöst.

·         Om man skulle få rösta skulle man automatiskt bli mera insatt.

·         Flera får vara med och välja vem som ska bestämma i vårt samhälle.

·         Politikerna kanske vill arbeta mer med frågor som rör ungdomar om ungdomarna får rösta.

·         Den kommunala skolan finns nära till hands och kan informera, berätta och förklara om så behövs.

·         Ungdomar letar efter andra, moderna, visionära och mera aktuella tankar och idéer hos kandidaterna än vad äldre väljare gör.

·         Ungdomar känner till ungdomars tankar, åsikter och önskemål.

·         I ett litet samhälle har nästan alla ungdomar någondera föräldern, eller båda, med i något beslutande organ. Ungdomarna får tidigt ta del av rådande förhållanden i kommunen och kan ta ställning eller bilda sig en uppfattning.

     Frågan har under remissbehandlingen diskuterats i åtminstone 14 olika grupper av främst skolelever men också av unga medlemmar i olika organisationer. Av dessa grupper uttalar sig sju i huvudsak positivt, tre grupper tar inte entydigt ställning och fyra grupper är i huvudsak negativa. Hur många ungdomar som ingår i de olika grupperna framgår för det mesta inte. Man kan därför inte veta hur representativa för alla ungdomar i de aktuella åldrarna dessa grupper är.

     De diskussioner som ungdomarna har haft kring sänkt rösträttsålder visar att ungdomar kan föra väl underbyggda och engagerade resonemang om samhällsfrågor.

 

Sammanfattning

 

Samhälleliga beslut ska ta hänsyn till barnets bästa i så hög grad som möjligt. En sänkning av rösträttsåldern ger barn en större möjlighet att bli delaktiga och hörda, och därigenom få ett visst inflytande över beslut som berör dem, antingen direkt eller framöver när de har vuxit upp. Rösträtten är ett erbjudande och inte ett krav, den som vill kan avstå från att använda rätten utan att det får några negativa följder. Landskapsregeringen gör därför den samlade bedömningen att en sänkning av rösträttåldern till 16 år i kommunalval och kommunala folkomröstningar inte har några negativa följder för något barn på Åland.

 

7. Förslagets beredning

 

Efter att arbetsgruppen för översyn av vallagstiftningen lämnade sin slutrapport i december 2015 skickades den på remiss under våren 2016. Remissinstanserna uppmanades att involvera sina unga medlemmar i beredningen av utlåtandena. Under remisstiden anordnade landskapsregeringen ett öppet rådslag om sänkning av rösträttsåldern i kommunalval till 16 år, med pol. dr. Jo Saglie från Institutt for samfunnsforskning i Oslo som inledare. Statistikchef Kenth Häggblom, ÅSUB, redogjorde för de åländska valen 2015 och konsultativ tjänsteman Niklas Wilhelmsson, Enheten för demokrati, språk och grundläggande rättigheter vid justitieministeriet, talade om den utredning om rösträttsåldern som genomfördes i riket 2010–2014. De två förstnämnda inläggen spelades in och gjordes tillgängliga på landskapsregeringens webbplats.

     Remisstiden för förslaget om sänkt rösträttsålder i kommunalval och i rådgivande kommunala folkomröstningar gick ut den 2 maj 2016. Av de 41 remissinstanserna har omkring hälften yttrat sig över förslaget, däribland 15 kommuner. Därutöver har en politisk förening (Åländsk demokrati) samt fyra andra organisationer (SKUNK r.f., Ung Resurs r.f., Rädda Barnen på Åland r.f. och Ålands lärarförening r.f.) kommit med utlåtanden. Dessutom har flera olika elevråd och elev- eller ungdomsgrupper diskuterat frågan och i de flesta fall tagit ställning till den. Majoriteten av de kommuner som yttrade sig var negativa till förslaget, medan de övriga instanser som yttrat sig var till lika delar positiva som negativa. En majoritet av grupperna som bestod av elever och ungdomar var positiva. Även om en majoritet av kommunerna avstyrkte förslaget är det en minoritet av de röstberättigade ålänningarna som är bosatta i dessa kommuner.

     I remissutlåtandena är de argument för förslaget som förekommer oftast en stärkt demokrati, ökat engagemang bland de unga och ökat valdeltagande på lång sikt. De argument som framförs mot förslaget är att ungdomar inte är tillräckligt mogna, kunniga, intresserade eller engagerade för att kunna göra självständiga val, att rösträtt och valbarhet bör höra ihop samt att unga inte borde belastas ytterligare med svåra avgöranden. De ungdomar, framför allt skolelever, som på olika sätt har behandlat frågan ger uttryck för en nyanserad inställning, där såväl fördelar som nackdelar framhålls. Ingen ger dock uttryck för en vilja att betraktas som barn och därmed undanhållas från inflytande eller undandra sig ansvar, utan man är väl medveten om det ansvar som rösträtten också medför.

     Ingen av remissinstanserna påvisade några allvarliga negativa följdverkningar av förslaget. Landskapsregeringen har inte heller funnit några vägande skäl som talar mot att intentionen i handlingsprogrammet fullföljs. Efter remissbehandlingen överfördes ärendet till lagberedningen där lagförslaget har beretts i samarbete med landskapsregeringens valadministratör. Under arbetet med barnkonsekvensanalysen har före detta landskapsläkaren, professor emeritus Fredrik Almqvist, samt representanter för Rädda Barnen på Åland r.f. bidragit med synpunkter.

 

8. Ikraftträdande- och tillämpningsbestämmelser

 

     Förslaget om en temporär ändring av kommunallagen bör träda i kraft så snart som möjligt, så att nödvändiga förberedelser kan vidtas. Med hänvisning till det samt till svårigheten att bedöma tidsåtgången för lagtingsbehandlingen och lagstiftningskontrollen, föreslås att tidpunkten för ikraftträdelse lämnas öppen.

     Den föreslagna lagändringen är avsedd att tillämpas fram till utgången av 2022, vilket innebär att den tillämpas vid det kommunalval som förrättas i oktober 2019. Det innebär också att den tillämpas vid eventuella kommunala fyllnadsval samt vid nya kommunalval som förrättas med anledning av besvär under den period lagändringen är i kraft.

     När det gäller rådgivande kommunala folkomröstningar tillämpas lagändringen inte vid sådana folkomröstningar som kommunerna har fattat beslut om innan den träder i kraft, även om tidpunkten för folkomröstningen skulle infalla efter ikraftträdelsen. Den tillämpas inte heller vid en folkomröstning som sker efter utgången av 2022, även om kommunen fattar sitt beslut medan lagändringen är i kraft.

 


Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

L A N D S K A P S L A G
om temporär ändring av kommunallagen

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras temporärt 30 § 1 mom. 1 punkten och 30a § 1 mom. 1 punkten kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland, av dessa 30 § 1 mom. 1 punkten sådan den lyder i landskapslagen 1998/19 och 30a § 1 mom. 1 punkten sådan den lyder i landskapslagen 2007/11, samt

     fogas temporärt till lagen en ny 30b §, som följer:

 

30 §

Rösträtt i kommunalval

     Rösträtt i kommunalval som förättas i kommunen har den som

     1) fyller 16 år senast på valdagen,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

30a §

Rösträtt i kommunal folkomröstning

     Rösträtt i en rådgivande kommunal folkomröstning som förrättas i kommunen har den som

     1) fyller 16 år senast på röstningsdagen,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

30b §

Valbarhet till förtroendeuppdrag

     Trots bestämmelserna i 36 § 1 mom., 47 § 1 mom., 54 § 1 och 3 mom. samt 103 § 1 mom. är den som inte fyllt 18 år senast på valdagen inte valbar till ledamot i fullmäktige, ledamot i styrelsen, ledamot i nämnder, kommittéer eller direktioner eller till medlem i kommunala avtalsdelegationen.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den … och gäller till och med den 31 december 2022. Lagen tillämpas vid kommunalval och rådgivande kommunala folkomröstningar som förrättas under denna period. Denna lag tillämpas dock inte vid en rådgivande kommunal folkomröstning som kommunen har fattat beslut om innan lagen trädde i kraft.

__________________

 

 

Mariehamn den 15 september 2016

 

 

L a n t r å d

 

 

Katrin Sjögren

 

 

Föredragande minister

 

 

Nina Fellman

 


Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 19/2015-2016