Lagförslag 19/2018-2019
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 19/2018-2019 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2019-04-04 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Medieavgift och finansiering av public service
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om medieavgift. För att trygga finansieringen av public service föreslår landskapsregeringen att den nuvarande tv-avgiften ersätts med en medieavgift. I landskapslagen finns bestämmelser om att de medel som uppburits ska användas för finansieringen av den allmännyttiga verksamheten vid Ålands Radio och Tv Ab. I landskapslagen föreskrivs om bolagets allmännyttiga uppdrag i vilket också ingår att till allmänheten förmedla meddelanden som varnar för farliga händelser. Landskapslagen om medieavgift föranleder följdändringar i ett antal landskapslagar. Avsikten är att den föreslagna lagstiftningen ska träda i kraft så snart som möjligt och att medieavgiften uppbärs första gången vid beskattningen för skatteåret 2020.
INNEHÅLL
2. Finansieringen av public service – nuläge
2.1. Landskapslagstiftning om rundradio- och televisionsverksamhet
2.3. Tv-avgift och finansiering av public service
2.4. EU-rätten om statligt stöd
2.5. Finansieringen av public service i Norden
3. Landskapsregeringens överväganden
3.1. Lagförslagets huvudsakliga målsättning
3.2. Uppbörden av public service-medel
3.3. Finansieringen av public service-kostnaderna
3.4. EU-rätten om statligt stöd
4.1. Rundradio- och televisionsverksamhet
5. Landskapsregeringens förslag
6.2. Konsekvenser för fysiska personer
6.5. Konsekvenser för myndigheter
1. Landskapslag om medieavgift
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet
3. Landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om kommunalskatt för näringsverksamhet
4. Landskapslag om ändring av landskapslagen om kommunalskatt för gårdsbruk
5. Landskapslag om ändring av 9 § kommunalskattelagen för landskapet Åland
6. Landskapslag om ändring av 6 § landskapslagen om landskapets finansförvaltning
7. Landskapslag om ändring av 56 § 1 mom. räddningslagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om medieavgift
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagenom radio- och televisionsverksamhet
L A N D S K A P S L A G om ändring av 2 § landskapslagen om kommunalskatt för näringsverksamhet
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om kommunalskatt för gårdsbruk
L A N D S K A P S L A G om ändring av 9 § kommunalskattelagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av 6 § landskapslagen om landskapets finansförvaltning
L A N D S K A P S L A G om ändring av 56 § 1 mom. räddningslagen för landskapet Åland
Allmän motivering
1. Bakgrund
Genom public service ska alla medborgare få tillgång till opartisk och mångsidig information. Public service är en engelskspråkig term som används för att beskriva en radio- eller tv-verksamhet som syftar till att ge allmänheten en särskild sorts programutbud. Public service beskrev ursprungligen det brittiska public service-bolagets verksamhet, men sedan 2006 är public service också officiellt upptaget i Svenska Akademiens ordlista (SAOL). Det är mera vanligt att ett svenskspråkigt begrepp används i lagtext, t.ex. radio och tv i allmänhetens tjänst.[1] Begreppet public service används i lagförslagets allmänna del eftersom det är etablerat och inte utesluter olika digitala tjänster. Däremot används begreppet radio och tv i allmänhetens tjänst i den egentliga lagtexten. Dessa begrepp, public service och radio och tv i allmänhetens tjänst, har i praktiken samma innebörd.
Public service kan organiseras på många olika sätt. En grundläggande tanke är att public service ska vara oberoende både i förhållande till politiska och kommersiella krafter. Finansieringen av public service organiseras vanligen så att oberoendet för den instans som ansvarar för den allmännyttiga verksamheten inte ifrågasätts. Public service på Åland har samma principiella utgångspunkter och enligt landskapsregeringens handlingsprogram är public service en viktig del av självstyrelsen och det demokratiska systemet.[2] Ålands Radio och Tv Ab, senare ÅRTV, har ett public service-uppdrag att förse allmänheten med information, kunskap och kultur. Medielandskapet har på kort tid genomgått förändringar som på ett grundläggande sätt förändrar verksamhetsmiljön för public service. Framförallt har den tekniska utvecklingen lett till att finansieringsmodeller som baserar sig på innehav av tv-apparater inte tryggar finansieringen av public service på längre sikt.
I lagförslaget redogörs inledningsvis för gällande lagstiftning om radio- och tv-verksamheten på Åland samt för hur de medel som har flutit in i tv-avgifter används för att finansiera public service (avsnitt 2). Därefter bedömer landskapsregeringen om finansieringen av public service borde förändras och i så fall på vilket sätt (avsnitt 3). Alternativen för reglering i landskapslagstiftning begränsas av behörighetsfördelningen mellan riket och landskapet (avsnitt 4). Landskapsregeringens överväganden ligger till grund för landskapsregeringens förslag om hur finansieringen av åländsk public service kan tryggas på bästa sätt (avsnitt 5). Lagförslaget får konsekvenser både för enskilda personer, företag och myndigheter (avsnitt 6).
2. Finansieringen av public service – nuläge
2.1. Landskapslagstiftning om rundradio- och televisionsverksamhet
2.1.1. Tidigare landskapslagstiftning om radio- och televisionsverksamhet
Behörigheten över rätten att utöva rundradio- och televisionsverksamhet överfördes till landskapet i samband med att den gällande självstyrelselagen trädde i kraft den 1 januari 1993. I anslutning till överföringen bereddes och antogs landskapslagstiftning om rundradio- och televisionsverksamhet. Landskapslagen (1993:53) om kabelsändningar till allmänheten trädde i kraft den 1 januari 1994. Landskapslagen innehöll bestämmelser om de villkor som gäller för kabelsändningar till allmänheten vilka når fler än 200 bostäder samt om de myndigheter som beslutade i de angelägenheter vilka hörde till lagens tillämpningsområde. Med kabelsändning avsågs ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor till allmänheten via ledningar. Landskapslagen förutsatte att landskapsstyrelsen tillsatte en kabelnämnd som skulle granska innehållet i program vid s.k. egensändning och till vilken skulle anmälas innehav av kabelnät.
Även landskapslagen (1993:117) om rundradioverksamhet trädde i kraft den 1 januari 1994. I lagen föreskrevs främst om de villkor som gäller för rundradiosändningar och mottagande av sådana på Åland. Rundradiosändning definierades enligt landskapslagen som ljud, bild eller annat meddelande som sänds ut i rymden med hjälp av elektromagnetiska vågor och som ska mottagas direkt av allmänheten. För att få utöva verksamhet som innefattade rundradiosändning fordrades tillstånd av landskapsregeringen. För granskning av program som hade förekommit i rundradiosändning fanns en programnämnd Programnämnden utsågs av landskapsregeringen. Landskapslagen införde också en skyldighet att anmäla sitt innehav av en mottagare. Med mottagare avsågs anordning för mottagning av rundradiosändning. Landskapsstyrelsen skulle fatta beslut om avgift för innehav. Ändringar i landskapslagen som främst syftade till implementeringen av EU-direktiv trädde i kraft 1999. Landskapslagen om kabelsändningar till allmänheten och landskapslagen om rundradioverksamhet kompletterades av landskapsförordningen (1999:15) om rundradio- och kabelsändningsverksamhet.
2.1.2. Landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet
Landskapslagen om kabelsändningar till allmänheten och landskapslagen om rundradioverksamhet ersattes av landskapslagen (2011:95) om radio- och televisionsverksamhet. Genom landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet genomförs direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster, senare AV-direktivet. I lagen finns bestämmelser
- om de villkor som gäller för beställ-tv, radio- och televisionssändningar och mottagande av sådana på Åland,
- om de villkor som gäller för sändningar genom ledning eller någon annan fast förbindelse som når fler än 200 bostäder,
- om de avgifter som ska betalas för tillstånd att utöva verksamhet som innefattar radio- och televisionssändning,
- om de avgifter som ska betalas av innehavare av televisionsmottagare, hur dessa avgifter ska användas samt
- om de myndigheter som beslutar i de frågor som hör till lagens tillämpningsområde.
För att utöva en verksamhet som innefattar radio- eller televisionssändning krävs enligt 3 § 1 mom. ett tillstånd av landskapsregeringen om sändningen sker i ett markbundet elektroniskt kommunikationsnät som fungerar med hjälp av radiovågor som utbreder sig fritt. Den som bedriver radio- eller televisionsverksamhet på något annat sätt eller som tillhandhåller s.k. beställ-tv ska enligt 3 § 2 mom. anmäla sig till programnämnden. Landskapsregeringen ska när den beviljar tillstånd eftersträva att de frekvenser som har ställts till landskapets förfogande tas i anspråk på ett sätt som främjar en vidsträckt yttrandefrihet, att programutbudet är mångsidigt och kan tillgodose olika intressen samt att flera av varandra oberoende programföretag kan verka i landskapet. Tillstånd meddelas för en viss tid. Tillstånd kan beviljas en fysisk eller juridisk person som har finansiella och tekniska förutsättningar att sända under hela tillståndsperioden.
Landskapslagens andra kapitel innehåller både allmänna och specifika krav gällande innehållet i radio- och televisionssändningar samt beställ-tv. Samtliga program som tillhandhålls i radio- eller televisionssändningar eller i beställ-tv ska vara opartiska och sakliga samt ingen ska kränkas i sin rätt. Det ska beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda i radio- och televisionssändningarna samt beställ-tv. Programverksamheten som helhet ska präglas av det demokratiska samhällsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Kapitlet innehåller också bestämmelser bl.a. om program som är skadliga för barn och om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.
Landskapslagens tredje kapitel innehåller bestämmelser om kommersiella meddelanden. Med kommersiella meddelanden avses exempelvis reklam, sponsring, försäljningsprogram och produktplacering. I landskapslagen föreskrivs om olika begränsningar och krav med avseende på dessa kommersiella meddelanden. I fjärde kapitlet föreskrivs om särskilda skyldigheter och samarbete. Bland annat är den som bedriver radio- och televisionsverksamhet skyldig att spela in varje utsänt program. Landskapslagens sjunde kapitel anger att det ska finnas en programnämnd vars främsta uppgift är att granska program som förekommit i en radio- och televisionssändning eller i beställ-tv. Landskapsregeringen tillsätter programnämnden. I åttonde kapitlet finns bestämmelser som bl.a. möjliggör att programnämnden kan utfärda sändningsförbud om de program som sänds strider mot lag. Kapitlet innehåller också andra bestämmelser om påföljder, straff och besvär.
Landskapslagens femte och sjätte kapitel innehåller bestämmelser om innehav av televisionsmottagare och avgiftsskyldighet respektive om televisionsinnehavarregister. Dessa bestämmelser knyter i praktiken nära an till finansieringen av public service på Åland och därför redogörs separat för dessa bestämmelser (se avsnitt 2.3). Eftersom det i dagsläget inte föreskrivs i landskapslagstiftningen om tillhandahållandet av public service bör det noteras att ÅRTV:s public service-verksamhet inte har någon särställning eller några undantag från de allmänna krav som gäller vid utövandet av radio- och televisionsverksamhet på Åland. Sändning av public service-program är tillståndspliktig på samma grunder som annan tillståndspliktig sändningsverksamhet. Detta är inte fallet i rikslagstiftningen eftersom Rundradion inte behöver programkoncession för sin allmännyttiga verksamhet.[3]
2.2. Public service på Åland
2.2.1. Bildandet av ÅRTV
Före den 1 januari 1993 utövades rundradioradio- och televisionsverksamheten på Åland i enlighet med rikslagstiftningen. Statsrådet hade beviljat koncession för riksomfattande rundradioverksamhet endast åt Rundradion Ab. Dagliga lokalradiosändningar började på Åland redan 1962. Ålands landskapsstyrelse och Rundradio Ab ingick 1970 ett avtal enligt vilket Rundradion åtog sig att inom landskapet uppföra en tv-sändare. Sändningarna startade 1970 över en tv-sändare och en UKV-sändare. Således kom Rundradion både att ansvara för distributionsnätet och produktionen av public service-program på Åland.
Behörigheten gällande rätten att utöva rundradio- och televisionsverksamhet överfördes till landskapet genom att den gällande självstyrelselagen trädde i kraft den 1 januari 1993. I samband med att behörigheten överfördes till landskapet uppstod frågan om vad som ska hända med Rundradions verksamhet på Åland. Radio och tv tillhandahölls av Radio Åland som var en del av Rundradions organisation. Inför den gällande självstyrelselagens ikraftträdande sade Rundradion upp det år 1970 med landskapsstyrelsen ingångna avtalet om programproduktion och -distribution på Åland. Därefter ingick Rundradion kortfristiga avtal med landskapsstyrelsen genom vilka Radio Ålands produktion fortsatte.
I detta läge bereddes en lösning på hur den verksamhet som Rundradion ansvarat för skulle skötas inom ramen för landskapets behörighet. En av landskapsstyrelsen tillsatt arbetsgrupp lämnade i maj 1994 sitt betänkande gällande förutsättningarna för ett landskapsägt distributionsnät för rundradioverksamhet.[4] I slutet av 1994 tillsatte trafikministeriet på landskapsstyrelsens begäran en kommitté som utredde det framtida huvudmannaskapet för radio- och televisionsverksamheten på Åland. Kommittén föreslog att rundradioverksamheten på Åland skulle omorganiseras så att landskapet grundar ett landskapsägt distributions- och programproduktionsbolag som äger och driver distributionsnätet och den lokala programproduktionen. Vidare föreslogs att bolaget skulle kunna distribuera program från andra operatörer enligt avtal.[5]
Därefter tillsatte landskapsstyrelsen en arbetsgrupp för att utreda förutsättningarna för att bilda ett åländskt radio- och tv-bolag. Arbetsgruppen lämnade sitt betänkande den 30 september 1995.[6] Enligt förslaget skulle bolagets verksamhet vara att bedriva och främja allmännyttig rundradioverksamhet. Arbetsgruppen föreslog att det i bolagsordningen skulle ingå en beskrivning av den allmännyttiga verksamheten. Den verksamhet som sköttes på Åland av Rundradion skulle komma att övertas av det nya bolaget och den tv-avgift som uppbars av ålänningarna skulle finansiera verksamheten. För att bolagets utövning av den allmännyttiga verksamheten skulle vara så oberoende som möjligt föreslogs att landskapets inflytande främst skulle utövas genom ett förvaltningsråd som skulle utses av lagtinget för en mandatperiod på fyra år.
2.2.2. ÅRTV:s organisation
ÅRTV registrerades i handelsregistret den 12 april 1996 och bildades den 1 maj 1996. ÅRTV fick den 30 april 1996 tillstånd av Ålands landskapsstyrelse att utöva verksamhet som innefattar rundradiosändning enligt 2 § 1 mom. i landskapslagen om rundradioverksamhet.[7] ÅRTV är ett aktiebolag föremål för bestämmelserna i aktiebolagslagen (FFS 624/2006). I 3 § i bolagsordningen för ÅRTV föreskrivs att bolagets minimikapital är 340 000 euro medan maximikapitalet är 1 350 000 euro. Enligt aktiebolagslagen utövar aktieägarna sin beslutanderätt på bolagsstämman. I den arbetsgrupp som utredde förutsättningarna för att bilda ett åländskt radio- och tv-bolag ansågs att landskapet bör ha ansvar endast för verksamhetens inriktning, organisation och finansiering.
Aktiebolagslagen föreskriver att ett aktiebolag ska ha en styrelse medan det kan ha en verkställande direktör och ett förvaltningsråd. I 4 § i bolagsordningen för ÅRTV anges att styrelsen består av minst fem och högst sju medlemmar. Styrelsen ska till sammansättning, där landskapsregeringsmedlemmar inte får ingå, vara mångsidig och dess medlemmar ska inneha kunskaper som är ägnade att främja utvecklingen av rundradioverksamhet. En av bolagets personal utsedd person har rätt att närvara under styrelsemötena. Styrelsemedlemmarnas mandattid är två år. Enligt 5 § i bolagsordningen har ÅRTV en verkställande direktör som i enlighet med styrelsens anvisningar och föreskrifter handhar bolagets löpande förvaltning.
Den arbetsgrupp som utredde förutsättningarna för att bilda ett åländskt radio- och tv-bolag föreslog att det ska finnas ett förvaltningsråd i ÅRTV. Förvaltningsrådet skulle fungera som en buffert mellan lagting/landskapsstyrelse och bolaget (styrelsen).[8] Förvaltningsrådet skulle utses av lagtinget för en mandatperiod på fyra år. Styrelsen skulle inte ta ställning till programinnehållet utan endast ha ett övergripande ansvar för programproduktionen. För att uppnå redaktionellt oberoende borde redaktionschefen vara ansvarig för programinnehållet. Inledningsvis fanns ett förvaltningsråd i ÅRTV men förvaltningsrådet lades ned vid en bolagsstämma som hölls i maj 2012 och uppgifterna fördes över till styrelsen.
2.2.3. ÅRTV:s allmännyttiga verksamhet
ÅRTV:s allmännyttiga uppdrag framgår ur 2 § i bolagsordningen som reglerar föremålet för bolagets verksamhet. Bolagets verksamhet är att bedriva och främja allmännyttig rundradioverksamhet. Den allmännyttiga verksamheten ska särskilt
1) främja demokratin genom att tillhandahålla ett mångsidigt utbud av fakta, åsikter och diskussion i samhällsfrågor,
2) värna om yttrande- och åsiktsfriheten, vara kritiskt granskande och följa principen om fri och obunden journalistik,
3) främja insikterna i och förståelsen för de grundläggande principerna för självstyrelsen dvs. bevarandet av det svenska språket, utvecklandet av kulturlivet, stärkandet av samhörighetskänslan hos befolkningen och fördjupandet av den samhällspolitiska debatten och demokratin,
4) främja programutbudets allmänbildande karaktär och stöda studieverksamheten, samt
5) förmedla myndighetsmeddelanden.
Definitionen av vad som ska ingå i det allmännyttiga uppdraget för ÅRTV har i praktiken också baserat sig på landskapsregeringens mediepolitiska program. Det första mediepolitiska programmet antogs 1995 inför att ÅRTV inledde sin verksamhet.[9] Därefter har landskapsregeringen antagit mediepolitiska program år 2001, 2011 och 2018.[10] Landskapsregeringen antog också år 2003 en komplettering till programmet.[11]
ÅRTV producerar direktsänd radio i FM-nätet och på webben varje vardag. På helgerna har det sänts repriser av veckans program, sportsändningar samt vissa externt producerade program. Det redaktionella innehållet har också spridits aktivt på sociala medier. Då tv-produktion kräver mycket resurser finns i dagsläget inte möjlighet till egen tv-produktion inom ÅRTV. Den egna produktionen har främst gällt studioprogram och inslag producerade ute på fältet. Dessa sänds i Ålandskanalen, där även arkivprogram sänds. Även Mariehamns stadsfullmäktigesammanträden har sänts direkt i tv och via webben. I dagsläget består redaktionen vid ÅRTV av ungefär 15 heltidsanställda. Produktionsteknikens personal har bestått av tre heltidsanställda.
ÅRTV ansvarar även för distribution av radio och tv. Utsändning av radio och tv sker via sändarstationen i Smedsböle. Där finns också utrustning som gör det möjligt att förmedla nödunderrättelser från myndigheterna. En heltidsanställd vid ÅRTV arbetar vid sändarstationen i Smedsböle. Bolaget har via sändarstationen distribuerat följande kanaler:
- Television: SVT1, SVT2, Kunskapskanalen, SVTB/SVT24, Ålandskanalen, TV4, YLE FEM, YLE TV1, YLE TV2.
- Radio: Ålands Radio, Sveriges Radio P1, P2, P3, P4 samt YLE Vega, Yle X3M och Radio Suomi.
År 2009 gjorde ÅSUB en radiolyssnar- och TV-tittarundersökning.[12] I enkäten som skickades ut till 721 slumpmässigt utvalda ålänningar ställdes också frågor om ÅRTV. Nästan 60 procent av de svarande uppgav att de brukade lyssna på Ålands Radio, av vilka över hälften svarade att de lyssnar varje eller nästan varje dag på Ålandsnytt. I genomsnitt hade nästan 88 procent av de svarande tillgång till internet. Bland dem som hade tillgång till internet hade cirka 80 procent uppgett att de aldrig eller nästan aldrig besöker radions hemsida. Det vanligaste syftet med besöken av hemsidan är att läsa nyhetstelegrammen. När det gäller ÅRTV:s tv-utbud hade de svarande möjlighet att uppge högst tre programtyper som de skulle vilja se mera av på Ålandskanalen. Drygt 40 procent av de svarande uppgav att de inte hade någon åsikt i denna fråga, medan nästan 30 procent önskade se lokala reportageprogram, en fjärdedel lokala nyhetsprogram och en femtedel lokalproducerade filmer.
2.3. Tv-avgift och finansiering av public service
2.3.1. Landskapslagstiftning om tv-avgift
I landskapslagstiftning har det föreskrivits om en skyldighet att betala en avgift för innehav av en televisionsmottagare, senare tv-mottagare. Enligt 27 § i landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet ska innehavare av en tv-mottagare som är avgiftsskyldig för innehavet anmäla sitt innehav till landskapsregeringen. En anmälan ska göras innan en tv-mottagare börjar användas. Anmälan ska göras skriftligen eller på annat av landskapsregeringen godkänt sätt. Enligt landskapslagens 28 § betalas en årlig avgift för innehav av en anordning som huvudsakligen är avsedd att användas som tv-mottagare i enlighet med vad landskapsregeringen närmare bestämmer. Landskapsregeringen har också rätt att bestämma om befrielse från skyldigheten att betala avgift. Det senaste beslutet om tv-avgift har fattats i juni 2017.[13]
I landskapslagen definieras en tv-mottagare som en anordning för mottagning av tv-sändningar. I det ursprungliga lagförslaget var skyldigheten att betala avgift för innehav av tv-mottagare obegränsad, dvs. den gällde oberoende av om mottagaren också användes för annat än mottagning av tv-sändningar. I samband med lagtingsbehandlingen hänvisades till den snabba tekniska utvecklingen och att det fanns anledning att förtydliga för vilka typer av möjliga tv-mottagare en avgift kan uppbäras. Därför begränsades avgiftsskyldigheten till innehav av anordningar som huvudsakligen är avsedda att användas som tv-mottagare.[14] Enligt landskapslagens 30 § 1 mom. uppbär landskapsregeringen avgiften efter att en anmälan om innehav av tv-mottagare har kommit in till landskapsregeringen. Den faktura som skickas ut fungerar samtidigt som ett förvaltningsbeslut. På begäran av innehavaren av en tv-mottagare eller om det har blivit uppenbart vid en kontroll att någon använder en tv-mottagare som inte har anmälts och oenighet råder om avgiftsskyldighet föreligger fattar landskapsregeringen ett särskilt beslut om avgiftsskyldighet och om tidpunkten för när avgiften ska börja betalas.
Enligt det senaste beslutet om tv-avgift är storleken på tv-avgiften 55 euro för tre månader och 110 euro för sex månader. För samtliga tv-mottagare som är avsedda att användas i innehavarens hushåll betalas en enda tv-avgift. För tv-mottagare som används på enskilda näringsidkares eller samfunds verksamhetsställen ska betalas en tv-avgift för varje permanent verksamhetsställe. Inkvarteringsrörelser och andra samfund som driver inkvarteringsverksamhet ska för tv-mottagare i inkvarteringsrummen betala en tv-avgift för varje grupp om fyra tv-mottagare eller del av en sådan grupp. För inkvarteringsrörelser och andra samfund som bedrivs högst 3 månader per år uppbärs en avgift om 25 procent av ovan nämnda belopp. För inkvarteringsrörelser och andra samfund som bedrivs högst 6 månader per år uppbärs en avgift om 50 procent av ovan nämnda belopp. I beslutet finns också bestämmelser om vad som gäller för passagerarfartyg.
Tv-avgiften ska betalas till dess att den avgiftsskyldige har anmält att det avgiftspliktiga innehavet har upphört och anmälan har kommit in till landskapsregeringen. Om den avgiftsskyldige avlider upphör avgiftsskyldigheten per dödsdagen, om en anmälan kommer in till landskapsregeringen inom tre månader från dödsdagen. Enligt landskapslagens 31 § kan landskapsregeringen förordna särskilda kontrollanter för att övervaka att anmälningsskyldigheten verkställs. I landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet finns bestämmelser om ett televisionsinnehavarregister. Televisionsinnehavarregistret får innehålla personuppgifter om dem som anmält sitt innehav av tv-mottagare och om dem som har konstaterats ha brutit mot skyldigheten att anmäla sitt innehav samt om uppbörds- och betalningstransaktioner som gäller avgifter som uppbärs för användningen av en tv-mottagare. Landskapsregeringen för registret och fungerar också som registeransvarig.
2.3.2. Finansieringen av ÅRTV:s allmännyttiga verksamhet
I dagsläget finns inte bestämmelser i landskapslag om att tv-avgiften ska användas för finansiering av public service. Enligt 28 § 3 mom. i landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet ska de medel som har influtit i tv-avgifter, sedan kostnaderna för uppbörden har avdragits, användas för att främja radio- och televisionsverksamhet där sändningsverksamheten bedrivs i ett markbundet elektroniskt kommunikationsnät som fungerar med hjälp av radiovågor som utbreder sig fritt. Regleringen om avgiftsskyldigheten och användningen av de influtna medlen är allmänt hållen, dvs. det framgår inte direkt att de influtna medlen ska användas för finansieringen av public service. Det föreskrivs inte heller i landskapslag att ÅRTV eller någon annan instans har ett sådant public service-uppdrag.
De medel som flutit in vid uppbörden av tv-avgiften tas upp i landskapets budget. I Ålands budget för 2019 tas i anslutning till moment 27 000 upp en nettoinkomst om 2 013 000 euro efter att kostnaderna för uppbörd och kontroll av avgifterna samt upphovsrätts- och licenskostnader har beaktats. Landskapsregeringen erlägger enligt avtal med Sveriges television Ab (SVT), Sveriges utbildningsradio Ab (UR), Sveriges Radio Ab (SR), Kopiosto r.f. och Säveltäjäin tekijäinoikeustoimisto r.f. avgifter för att återutsända tv-kanaler på Åland. Landskapsregeringen har också ingått avtal med Sveriges TV 4 och de finländska upphovsrättsorganisationerna Kopiosto r.f. och Teosto r.f. om återutsändning av Sveriges TV 4 över Åland. De årliga ersättningarna för samtliga upphovsrätts- och licensavgifter har uppgått till ca 358 000 euro.
Trots att det inte finns bestämmelser i landskapslag om att tv-avgiften ska användas för att finansiera åländsk public service har de influtna medlen i praktiken använts så. I Ålands budget för 2019 anges att till bolaget ska i månadsrater under året överföras ett belopp som baseras på de beräknade intäkterna från uppbörden av avgifterna för innehav av televisionsapparat. Landskapsregeringens beslut om att betala ut dessa medel har inte bundits till att de ska användas för något särskilt ändamål, men de används i praktiken för bolagets allmännyttiga verksamhet så som det definieras i 2 § i bolagsordningen för ÅRTV.
2.4. EU-rätten om statligt stöd
Public service-tjänsternas stora betydelse erkänns i EU:s grundläggande fördrag. I ett protokoll till Amsterdamfördraget från 1997, det s.k. Amsterdamprotokollet, anges att radio och tv i allmänhetens tjänst har ett direkt samband med de demokratiska, sociala och kulturella behoven i varje samhälle och med behovet att bevara mångfalden i medierna.[15] Protokollet innebär i korthet att varje medlemsstat har rätt att definiera, organisera och finansiera public service eller radio och tv i allmänhetens tjänst. Förutsättningen är att finansieringen inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som kan strida mot det gemensamma intresset.
Frågan om offentlig finansiering av public service berör regleringen i EU-rätten om statligt stöd. Enligt artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är statligt stöd till företag oförenligt med den inre marknaden. Av Europeiska kommissionens meddelande från 2009 om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på radio och tv i allmänhetens tjänst framgår att finansiering av public service-verksamhet vanligen utgör statligt stöd i EU-rättslig mening.[16] En ny åtgärd som utgör statligt stöd får normalt sett inte genomföras innan den har anmälts till och godkänts av kommissionen. Kommissionen kan betrakta en åtgärd som befintligt stöd, vilket innebär att tidigare utbetalt stöd inte behöver återkrävas. Statliga stöd som infördes i Finland innan EES-avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994 anses vara befintliga stöd.
Om kommissionen har konstaterat att en åtgärd utgör nytt statligt stöd är nästa steg att bedöma om stödet är förenligt med fördraget. Vid dessa granskningar bedöms stöd till public service-verksamhet oftast utifrån artikel 106.2 EUF-fördraget. Kommissionen tar i sin bedömning av om stöd till public service-verksamhet kan godkännas enligt artikel 106.2 hänsyn till tolkningsbestämmelserna i Amsterdamprotokollet. Det innebär att medlemsstaterna har ett större utrymme att utforma sådana tjänster i jämförelse med andra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Enligt kommissionens meddelande från 2009 faller det inom medlemsstaternas behörighet att definiera vad som ska ingå i public service-uppdraget.
Medlemsstaterna har också en stor frihet att välja hur public service ska finansieras, men kommissionen måste enligt fördraget kontrollera att den statliga finansieringen inte påverkar konkurrensen på den gemensamma marknaden på ett oproportionerligt sätt. För att kunna göra denna bedömning krävs en klar och exakt definition av uppdraget att verka i allmänhetens tjänst. Kommissionen utgår normalt från att den statliga finansieringen är nödvändig för att företagen ska kunna fullgöra sina public service-uppdrag, men kräver också att stödet inte överstiger nettokostnaderna för att utföra detta uppdrag.
När det gäller audiovisuella tjänster som inte är radio- och tv-sändningar i traditionell mening anges i kommissionens meddelande att public service-företag ska ha möjlighet att i samhällets intresse kunna utnyttja de möjligheter som uppstår genom digitaliseringen och diversifieringen av distributionsplattformar på en tekniskt neutral grund. För att företagen ska få använda statligt stöd för väsentligt nya audiovisuella tjänster ska medlemsstaterna, genom ett förfarande med förhandsbedömning som grundar sig på ett offentligt samråd, undersöka om de tjänster som planeras uppfyller villkoren i Amsterdamprotokollet.
2.5. Finansieringen av public service i Norden
Det finns en stor variation mellan hur olika länder har utformat sina system för finansiering av public service. I en svensk utredning delas de europeiska finansieringsmodellerna in i fem typer: traditionell apparatavgift, utvidgad apparatavgift, obligatorisk hushållsavgift, specialdestinerad skatt och renodlad anslagsfinansiering.[17] Den vanligaste intäktskällan för europeiska public service-företag är licensavgifter, som enligt European Broadcasting Union (EBU) utgör cirka 65 procent av de totala intäkterna för organisationens medlemsföretag. Ungefär 14 procent av intäkterna kommer från offentliga anslag, 10 procent från reklam och resterande 11 procent från andra källor, t.ex. försäljning av rättigheter. Blandfinansiering, dvs. att public service-företagen får intäkter från flera olika källor, är mer regel än undantag inom EBU. Reklamfinansiering är tillåten för en majoritet av företagen. Endast i ett fåtal länder, bl.a. Sverige, Norge, Danmark, Finland och Spanien, förekommer förbud mot att sända reklam. I detta kapitel redogörs i korthet för hur finansieringsfrågan har lösts i de nordiska länderna.
2.5.1. Finland
I Finland sköter Rundradion public service-uppdraget. Public service-systemet bygger på lagen om Rundradion Ab (FFS 1380/1993). Rundradions allmännyttiga uppdrag definieras i 7 § i lagen om Rundradion Ab. Rundradion Ab är ett aktiebolag inom kommunikationsministeriets förvaltningsområde. Enligt 2 § i lagen om Rundradion Ab ska det av bolagets aktier i statens ägo och besittning vara ett antal som utgör minst 70 procent av samtliga aktier i bolaget och av det röstetal som samtliga aktier medför. Bolagets förvaltningsorgan utgörs av förvaltningsrådet, styrelsen och generaldirektören som är bolagets verkställande direktör. Rundradion är ett bolag som verkar direkt under riksdagens tillsyn och styrning.
Rundradions verksamhet finansieras genom att medel förs över till bolaget från en särskild fond, statens televisions- och radiofond. Bestämmelser om finansieringen av Rundradions allmännyttiga verksamhet finns i lagen om statens televisions- och radiofond (FFS 745/1998). Enligt lagens 5 § ska fondens medel användas för att finansiera Rundradions verksamhet. Fondens medel kan även användas för att främja tv- och radioverksamheten i övrigt. Statsrådet beslutar för varje kalenderår i en dispositionsplan om fördelningen av fondens medel för olika ändamål. Enligt lagens 3 § 2 mom. uppgår anslaget för Rundradions allmännyttiga verksamhet år 2013 till 500 miljoner euro. Anslagsbeloppet justeras årligen så att det motsvarar förändringen i kostnadsnivån. Som grund för justeringen används ett index som till en tredjedel består av levnadskostnadsindexet och till två tredjedelar av förtjänstnivåindexet.
Finland hade tidigare en apparatbaserad avgift och intäkterna fördes över direkt till fonden. Tv-avgiften ersattes i januari 2013 med en rundradioskatt som ska finansiera Rundradions allmännyttiga verksamhet och som tas ut med stöd av lagen om rundradioskatt (FFS 484/2012). Ett centralt problem med det apparatbundna tv-avgiftssystemet var att det inte längre var motiverat att koppla betalningsskyldigheten till en viss terminal då mottagningsteknikerna och apparaterna för mottagande av tv-sändningar hade utvecklats och blivit mångsidigare. Antalet personer som betalade tv-avgiften utvecklades inte på önskat sätt och metoderna för övervakning av betalningsskyldigheten var också föråldrade. Då viljan att betala tv-avgiften minskade och då betalningen var bunden till apparaten kunde rundradioverksamhetens finansiering inte längre tryggas på längre sikt med det tidigare finansieringssättet.
Rundradioskatten är inte en avgift för en särskild tjänst, utan syftet med den är att samla in pengar för att finansiera Rundradions verksamhet. Skatten betalas således även av personer som inte alls använder sig av Rundradions tjänster. Enligt 1 § i lagen om rundradioskatt ska fysiska personer och samfund som bedriver näringsverksamhet eller jordbruk betala rundradioskatt. Personer som inte fyllt 18 år samt fysiska personer och samfund som har sin hemkommun på Åland ska inte betala rundradioskatt. Fr.o.m. 2018 betalar fysiska personer en rundradioskatt på 2,5 procent på den del som överstiger 14 000 euro av summan av nettoförvärvsinkomsten och nettokapitalinkomsten eller av summan av en högre arbetsinkomst som fastställts enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare. Beroende på inkomsterna uppgår rundradioskatten för fysiska personer till högst 163 euro. Beroende på den beskattningsbara inkomsten uppgår rundradioskatten för samfund till 140–3 000 euro. Ett samfund betalar inte rundradioskatt om dess beskattningsbara inkomst underskrider 50 000 euro.
2.5.2. Sverige
Rundradiosändningar inleddes i Sverige redan på 1920-talet. I radio- och tv-lagen (2010:696) föreskrivs att det är den svenska regeringen som ger tillstånd att sända radio och tv om sändningsverksamheten finansieras med public service-avgift. Om public service-avgiften föreskrivs i lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst. I lagen anges att public service-avgiften ska användas till att finansiera public service. I public service-bolagens sändningstillstånd har närmare fastställts vad som ingår i public service-uppdraget. I Sverige har tre programbolag sändningstillstånd för public service: Sveriges Radio (SR), Sveriges Television (SVT) och Sveriges Utbildningsradio (UR). Programföretagen ägs av Förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR.
I Sverige finansierades programbolagens verksamhet tidigare genom tv-avgifter. Statsrådet beslutade om fördelningen av intäkterna från tv-avgifterna mellan de tre programbolagen. Från den 1 januari 2019 har tv-avgiften ersatts av en individuell public service-avgift. Orsaken till att tv-avgiften slopades var att allt färre hushåll har en tv-apparat och tar i stället del av tv-sändningar via andra plattformar som datorer, surfplattor och mobiler. Public service-avgiften ska betalas av alla över 18 år som har en beskattningsbar förvärvsinkomst. Avgiften är 1 procent av den beskattningsbara inkomsten upp till ett tak. Taket är vid införandet drygt 1 300 kronor per person och år.
2.5.3. Övriga nordiska länder
I Norge bedrivs public service-verksamheten av det statligt ägda bolaget Norsk Rikskringkasting AS (NRK). Det finns också tre kommersiella bolag som har tillstånd med vissa public service-förpliktelser. NRK:s övergripande uppdrag regleras i lag. Statens krav och förväntningar på NRK samt ramarna för bolagets verksamhet definieras i NRK-plakaten, vilket är ett slags sändningstillstånd. Finansieringen av public service i Norge baserar sig på tv-avgift. Det är dock bara NRK som får ta del av intäkterna från licensavgiften, under förutsättning att bolagets sändningar inte finansieras med reklam. Enligt lagstiftning ska avgift betalas av alla hushåll som innehar en tv-mottagare som inte har tagits ur bruk. Hushåll och vissa institutioner betalar en avgift oavsett antal apparater, medan företag betalar en avgift per apparat. Nivån på avgiften bestäms årligen av Stortinget som ett led i behandlingen av regeringens budgetförslag. Avgiften krävs in av en avdelning inom NRK och intäkterna tillfaller bolaget direkt utan särskilt beslut av statsmakterna, s.k. direktfinansiering. Den norska regeringen har aviserat att den ska återkomma med ett lagförslag om en ny finansieringsmodell för public service.
I Danmark bedrivs public service-verksamhet främst av den statliga institutionen Danmarks Radio (DR) och det statligt ägda bolaget TV2 Danmark. Public service-verksamheten regleras i första hand av lag, medan närmare reglering av DR:s verksamhet, organisation och finansiering finns i stadgarna.[18] I DR:s public service-kontrakt, som ingås mellan DR och kulturministern, förtydligas vilka uppgifter institutionen förväntas uppfylla och fastställs ramarna för hur public service-verksamheten ska bedrivas. Kontrakten är i regel fyraåriga och grundar sig på politiska medieavtal, dvs. överenskommelser mellan regeringen och ett eller flera partier i Folketinget där ramarna för mediepolitiken läggs fast. I Danmark finansieras public service genom en s.k. utvidgad tv-avgift. Avgiftsskyldigheten gäller förutom tv-mottagare också bl.a. datorer, mobiltelefoner och surfplattor som kan ta emot program via internetanslutning. Avgiften krävs in av en avdelning inom DR och fördelas till olika public service-aktörer i enlighet med det politiska medieavtalet som ingås mellan regeringen och partierna i Folketinget.
På Island bedrivs public service-verksamheten inom det statliga bolaget Ríkisútvarpið (RÚV) som sänder radio och tv och tillhandahåller onlinetjänster. Lagen om RÚV föreskriver om rätten för RÚV att bedriva sändningar och innehåller rambestämmelser för bolagets verksamhet. Den närmare regleringen av uppdraget återfinns i det public service-kontrakt som träffas mellan utbildnings- och kulturministern och RÚV. Kontraktet, som gäller för fyra år i taget, innehåller ytterligare bestämmelser om syftet, uppdraget och omfattningen av bolagens verksamheter. Kontraktet innehåller också bestämmelser om finansiering av medietjänster som omfattas av uppdraget att tillhandahålla allmännyttiga tjänster under hela kontraktsperioden. Till skillnad från motsvarande bolag i övriga Norden får RÚV sända reklam, vilket bidrar till ungefär en tredjedel av intäkterna. Den offentliga delen av finansieringen utgjordes tidigare av en traditionell apparatavgift men 2009 övergavs denna modell till förmån för en public service-skatt (útvarpsgjald). Skatten omfattar såväl alla fysiska personer mellan 16 och 70 år som alla juridiska personer, och krävs in tillsammans med inkomstskatten en gång per år. Skatteintäkterna kommer RÚV till del via ett anslag på statens budget. Enligt lag (lög um Ríkisútvarpið) ska alla intäkter från skatten tillfalla bolaget och föras över månatligen från Finansdepartementet.
3. Landskapsregeringens överväganden
3.1. Lagförslagets huvudsakliga målsättning
Den huvudsakliga målsättningen med detta lagförslag är att reformera finansieringen av åländsk public service. Tidigare har i korthet redogjorts för den lagstiftning som i dagsläget ligger till grund för finansieringen av åländsk public service (se avsnitt 2). Public service finansieras med den årliga tv-avgift som ålänningarna ska betala för innehavet av sin tv-apparat. Men tv:n är inte lika central i hushållet som tidigare. Både teknologin och mediekonsumtionen har förändrats. I stora delar av världen har det skett en successiv förflyttning till mediekonsumtion via internet, särskilt i de yngre åldersgrupperna. Då internet i allt större utsträckning ersätter traditionell mottagning som plattform för radio- och tv-konsumtion lever tv-avgiftsfinansiering inte längre upp till de långsiktiga krav som bör ställas på en uppbördsmodell.
I svenska undersökningar har det visat sig att försäljningen av traditionella tv-mottagare minskar, liksom tv-tittandet via dessa apparater. Samtidigt ökar användningen av internet som plattform för medieanvändningen markant, särskilt bland yngre personer. Dessa trender torde också gälla på Åland vilket i längden medför att antalet personer som betalar tv-avgift minskar. Det bör ändå konstateras att intäkterna från uppbörden av tv-avgiften har varit stabil de senaste åren enligt landskapets bokslut. De senaste årliga intäkterna har varit ca 2,5 miljoner euro.[19] Detta talar för att de flesta åländska hushåll fortfarande har en tv-mottagare men att den kompletteras av olika anordningar som används för medieanvändning via internet. Det är sannolikt att denna medieanvändning via internet i längden åsidosätter traditionell tv-mottagning. Den tekniska utrustning som används för medieanvändning via internet anskaffas oftast inte primärt för att ta del av tv utan för att upprätthålla kommunikation (t.ex. via smarttelefoner). Detta innebär också att denna nyare utrustning inte medför skyldighet att betala tv-avgift enligt gällande regelverk.
Således har utvecklingen medfört att den åländska tv-avgiften i många avseenden har blivit både föråldrad och oändamålsenlig. Finansieringsmodellen borde på lång sikt täcka de kostnader ÅRTV har för utförandet av sitt public service-uppdrag. Det finns en stor variation mellan olika modeller för finansiering av public service. I Norden har en finansieringsmodell som bygger på tv-avgift varit vanlig, men de senaste åren har denna modell antingen slopats eller varit föremål för stora förändringar. Landskapsregeringen har i sitt handlingsprogram tidigare aviserat att det ska tas fram en ny finansieringslösning och att en medieavgift av skattenatur införs. Nedan görs en bedömning av vilka fördelar en sådan medieavgift har i förhållande till andra modeller. Eftersom det rör sig om överföringar av offentliga medel till ett aktiebolag bör det också analyseras hur den föreslagna finansieringsmodellen förhåller sig till EU-rätten om statligt stöd.
Lagförslaget avgränsas till ändringar av nuvarande finansieringsmodell så att den public service som ÅRTV tillhandahåller den åländska befolkningen kan tryggas på lång sikt. I lagförslaget tas också in sådana förslag till lagstiftning som är nödvändiga för att förverkliga den nya finansieringsmodellen. Däremot ingår det inte i detta förslag att behandla frågor som visserligen anknyter till public service men som inte är nödvändiga för att förverkliga ändringar i finansieringsmodellen. Till exempel i Sverige har frågan om oberoendet för public service varit föremål för omfattande utredningar.[20] Nyligen tillsattes en särskild kommitté i Sverige som har i uppdrag att utreda om oberoendet för public service är tillräckligt garanterat i förhållande till staten eller om det bör ges ett särskilt skydd i grundlag.[21] Dylika och andra omfattande frågeställningar relaterade till public service kan inte tas upp i detta lagförslag utan de måste vara föremål för senare utredningar. Landskapsregeringen återkommer i ett senare skede med förslag till ytterligare lagstiftning, om utredningarna visar att behov till detta finns.
3.2. Uppbörden av public service-medel
3.2.1. Gemensam finansiering av public service
Det finns ett principiellt problem med dagens uppbörd av tv-avgift. Karaktäristiskt för en avgift är att den utgör ersättning eller vederlag för förmåner eller tjänster som det allmänna ger den betalningsskyldige. ÅRTV har i dagsläget en begränsad produktion av tv-program och utbudet av radioprogram är mycket mera framträdande. Därför kan det ifrågasättas om en avgift som är knuten till innehavet av en tv-apparat kan anses utgöra ersättning för tv-program som det allmänna ger den betalningsskyldige. Dessutom har public service-bolagen etablerat sig på internet, dvs. public service-bolagen måste förflytta sin verksamhet till dessa medier på internet för att fortsättningsvis vara relevanta. En avgift som enbart är bunden till innehavet av en tv-apparat kan också ifrågasättas med anledning av denna utveckling.
Överhuvudtaget kan det hävdas att finansieringsmodellens huvudsakliga syfte är att finansiera en oberoende public service som genom sin verksamhet arbetar för alla, oberoende av om personen faktiskt konsumerar de program som sänds eller inte. Allmänheten och samhället i sin helhet gynnas av en välfungerande public service, fri från kommersiella eller andra särintressen. Frågan om en person faktiskt konsumerar programmen eller inte blir därmed sekundär. Dessa synpunkter talar för att public service ska betalas av alla, inte enbart användare av en tv-apparat eller någon annan apparat. Public service är en kollektiv nyttighet som har ett demokratiskt värde för hela samhället. Landskapsregeringen anser att den bästa lösningen är att alla ålänningar är solidariskt med om att finansiera public service-verksamheten vid ÅRTV och att betalningsskyldigheten inte mera är kopplad till innehavet av en viss apparat.
3.2.2. Anslag, avgift eller skatt?
Det finns tre huvudsakliga sätt att samla in medel för public service: anslagsfinansiering, avgift och skatt. Till exempel i Nederländerna har det införts renodlad anslagsfinansiering. Centrala argument vid övergången till detta system var att public service är en kollektiv nyttighet och att den tekniska utvecklingen på olika sätt riskerade att urholka intäkterna från avgiften.[22] Däremot har public service-aktörerna i Nederländerna kritiserat modellen för att vara oförutsägbar och leda till ett stort mått av politisk inblandning. Det som talar för anslagsfinansieringen är att det då är administrativt enklare att ordna finansieringen av åländsk public service. Men om tv-avgiften slopas ska finansieringen av ÅRTV täckas med medel ur Ålands budget vilket förutsätter att motsvarande summa inbesparas från övriga utgifter. Samtidigt skulle en direkt finansiering ur budgeten innebära att användarna av ÅRTV:s tjänster inte vet hur stort deras bidrag till finansieringen av den allmännyttiga verksamheten är.
Eftersom landskapsregeringen bedömer att public service bör finansieras solidariskt, oberoende av tv-innehav, är det ett alternativ att finansieringen sker genom en särskild skatt eller avgift framom en direkt finansiering ur Ålands budget. Detta är naturligt med tanke på att betalningsskyldigheten bör finnas oberoende av om personen konsumerar public service eller inte. En direkt anslagsfinansiering skulle visserligen vara administrativt enklare att ordna men skattemodellen tryggar kontinuiteten i finansieringen av public service på ett bättre sätt. Samtidigt medför skattefinansieringen i längden bättre garantier för ÅRTV:s självständiga och oberoende ställning. En skatt eller avgift av skattenatur som tas ut i anslutning till inkomstbeskattningen innebär att övervakningsproblemen gällande den nuvarande tv-avgiften försvinner. Lösningen innebär inte nödvändigtvis någon större administrativ belastning om skatten eller avgiften bärs upp av skattemyndigheterna i samband med inkomstbeskattningen.
En avgift är i konstitutionell mening en ersättning eller ett vederlag för förmåner eller tjänster som det allmänna har givit den betalningsskyldige. I detta fall skulle de som betalar en särskild skatt som motprestation få tillgång till den public service som ÅRTV tillhandahåller. Men uppbörden skulle också omfatta personer som varken använder en viss slags apparat eller ens konsumerar public service. Landskapsregeringen anser att uppbörden av medel för dessa syften i vilket fall som helst faller inom landskapets behörighet. Det rör sig antingen om en avgift eller en tilläggsskatt på inkomst enligt 18 § 5 punkten i självstyrelselagen. I Finland används i många fall benämningen avgift, trots att det i formell bemärkelse rör sig om en skatt. Även i Sverige är gränsen mellan skatter och avgifter flytande, och i vissa fall kan en penningpålaga utan specificerad motprestation anses ha karaktär av en avgift. I Sverige används benämningen public service-avgift trots att det är fråga om en skatt i statsrättslig mening.[23]
Den finansieringsmodell som landskapsregeringen bedömer är den mest ändamålsenliga har många likheter med den finska och svenska modellen. Av kostnadsskäl är det rationellt att utgå från den finska modellen, dock så att det görs vissa anpassningar till de åländska förhållandena. Till skillnad från rundradioskatten föreslår landskapsregeringen att benämningen medieavgift ska användas. Genom att använda benämningen avgift understryks att de medel som samlas in används till ett specifikt ändamål, dvs. finansiering av public service vid ÅRTV. På samma sätt som i dag kommer den föreslagna modellen att fungera som ett slutet finansieringssystem, där de uppburna avgiftsmedlen hålls åtskilda från övriga medel i Ålands budget.
3.2.3. Vem ska betala medieavgift?
En central fråga är hur de betalnings- eller skatteskyldiga ska definieras. I likhet med gällande tv-avgift ska medieavgiften påföras både fysiska personer och samfund med hemkommun på Åland. I likhet med rundradioskatten i riket skulle medieavgiften gälla de fysiska personer som är allmänt skattskyldiga enligt inkomstskattelagen (FFS 1535/1992). Till skillnad från rundradioskatten föreslår landskapsregeringen inte att medieavgiften ska vara proportionell utan att det ska röra sig om en fast avgift på 110 euro per person. Medieavgiften begränsas till 110 euro per person så att betalningsbördan i förhållande till gällande tv-avgift inte ökar för hushåll med två inkomsttagare. Medieavgiften för fysiska personer ska justeras årligen i enlighet med förändringen i levnadskostnadsindex.
Det finns anledning att införa en begränsning så att låginkomsttagare inte betalar medieavgift. Idag innebär tv-avgiften troligen att de med lägst inkomster behöver få bidrag för att betala tv-avgiften eller väljer att inte ha en tv-mottagare. Gränsen behövs även för att unga vuxna som ännu bor hemma inte ska bli betalningsskyldiga, dvs. hushållen ska i regel inte betala mer än 220 euro. Landskapsregeringen föreslår en inkomstgräns på 14 000 euro, dvs. den inkomstgräns som gäller vid betalning av rundradioskatt.[24] Beloppet ligger under den relativa fattigdomsgränsen.[25] Det kan också konstateras att den lägsta gränsen för högkostnadsskyddet vid fastställandet av patientavgifter inom ÅHS går vid en beskattningsbar inkomst på 14 000 euro. Det är inte önskvärt att minderåriga betalar medieavgift och därför införs en åldersgräns på 18 år. Åldersgränsen motiveras med att de hushåll som skulle betala tre eller flera medieavgifter minskar, även om de i de flesta fall skulle begränsas redan av inkomstgränsen. Många av inkomsttagarna mellan 15 och 18 år har inte sådana inkomster att de skulle vara skattepliktiga. Medieavgift för personer som avlidit under skatteåret påförs med beaktande av dödsboets inkomster under detta år. Efter dödsåret ska dödsboet inte betala medieavgift.
Landskapsregeringen föreslår att samfunden ska betala medieavgift på samma sätt som samfunden i riket betalar rundradioskatt. Enligt 3 § 1 mom. i lagen om rundradioskatt ska de samfund enligt inkomstskattelagen som i Finland bedriver rörelse eller utövar yrke enligt lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (FFS 360/1968) eller bedriver lantbruk enligt inkomstskattelagen för gårdsbruk (FFS 543/1967) och vars beskattningsbara inkomst för skatteåret är minst 50 000 euro betala 140 euro i rundradioskatt plus 0,35 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 50 000 euro. Skattebeloppet ska dock vara högst 3 000 euro. Förarbetena och motiveringarna till det som föreskrivs om rundradioskatt för samfund i rikslagstiftningen ska vara vägledande vid tillämpningen av motsvarande bestämmelser om samfundens skyldighet att betala medieavgift på Åland.
Enligt 3 § i inkomstskattelagen avses med samfund staten och dess inrättningar, kommuner och samkommuner, församlingar och andra religionssamfund, aktiebolag, andelslag, sparbanker, placeringsfonder, universitet, ömsesidiga försäkringsbolag, lånemagasin, ideella och ekonomiska föreningar, stiftelser och anstalter, utländska dödsbon samt andra juridiska personer eller för särskilt ändamål förbehållna förmögenhetskomplex som är jämförbara med de samfund som nämns ovan. Vissa av samfunden har uteslutits från skyldighet att betala rundradioskatt enligt 3 § 2 mom. i lagen om rundradioskatt. Detta gäller staten och dess inrättningar, kommuner, samkommuner, församlingar, religionssamfund, bostadsaktiebolag, de samfund som är befriade från inkomstskatt enligt 20 § i inkomstskattelagen och utländska dödsbon. Dessa samfund ska också undantas från medieavgiften. Därtill ska landskapet och dess inrättningar, kommuner, kommunalförbund samt ÅRTV vara befriade från medieavgift.
3.2.4. Uppbördsförfarandet
Enligt självstyrelselagen har landskapet förvaltningsbehörighet avseende de angelägenheter som är landskapets lagstiftningsbehörighet. Landskapsregeringen bedömer att det är mest ändamålsenligt och kostnadseffektivt att medieavgiften liksom inkomstskatten tas ut som förskottsinnehållning och förskottsskatt av personer och som förskottsskatt av samfund. Administrationen föreslås ligga på rikets skattemyndigheter och det finns inte någon vägande anledning att avvika från de förfaranderegler som gäller i samband med uppbörden av rundradioskatten. Medieavgiften bör uppbäras så likt rundradioskatten som möjligt eftersom förvaltningslösningarna blir dyrare ju mer de avviker från rikets modell. Genom en överenskommelseförordning kan förvaltningsuppgifterna överföras på riksmyndigheterna. Rundradioskatten bärs upp i enlighet med flera skatteförfattningar. Eftersom medieavgiften ska anses falla inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet utgör det också landskapets behörighet att bestämma om förfarandet vid uppbörden av medieavgiften. Det är då naturligt att de riksförfattningar som ligger till grund för uppbörden av rundradioskatten görs gällande inom landskapets behörighet så att de tillämpas på motsvarande sätt vid uppbörden av medieavgiften.
3.3. Finansieringen av public service-kostnaderna
Tidigare har framgått att det i dagsläget inte finns bestämmelser i landskapslag om att de medel som flyter in vid uppbörden av tv-avgiften ska användas för finansiering av public service. Detta kan anses vara otillfredsställande. Public service-verksamhetens oberoende är mindre trygg om finansieringen inte är närmare garanterad eller definierad i lag. Ett åtgärdande av detta förutsätter att användningen av de medel som flyter in vid uppbörden av medieavgiften binds vid en allmän definition av public service, dvs. att medlen enbart får användas för allmännyttiga syften. De som betalar medieavgift vet då att medieavgiften används för ett allmännyttigt syfte. I dagsläget finns public service-uppdraget enbart definierat i bolagsordningen för ÅRTV. Behovet av en sådan koppling till en allmän definition av public service kan också sägas följa av EU-rätten om statligt stöd, dvs. överföring av offentliga medel till ÅRTV ska vara transparent och avgränsat till ett allmännyttigt syfte.
Av landskapslagen ska framgå att de medel som influtit vid uppbörden av medieavgiften tas upp i Ålands budget som en intäkt. Dessa intäkter ska användas för att täcka de kostnader ÅRTV har för den allmännyttiga public service-verksamheten. Av landskapslagen ska också framgå att ÅRTV ska i likhet med dagsläget erhålla de medel som flutit in efter att kostnader för uppbörden samt upphovsrätts- och licenskostnader för återutsändning av tv-kanaler har dragits bort från de influtna medlen. En sådan i lag föreskriven lösning skulle stärka oberoendet för public service och ÅRTV eftersom det i lag skulle finnas garantier för att medel har reserverats för public service. Public service-bolag har vanligen en viktig roll i samband med förmedlingen av olika varningsmeddelanden, t.ex. i samband med storolyckor eller naturkatastrofer. Landskapsregeringen anser att det bör föreskrivas om en sådan skyldighet för ÅRTV att förmedla varningsmeddelanden i anslutning till public service-uppdraget.
3.4. EU-rätten om statligt stöd
3.4.1. Förekomsten av statligt stöd
Tidigare har i korthet redogjorts för hur bestämmelserna i EUF-fördraget om statligt stöd förhåller sig till offentlig finansiering av allmännyttig media (se avsnitt 2.4). Enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget är statligt stöd till företag oförenligt med den inre marknaden. Av bestämmelsen framgår att en åtgärd utgör statligt stöd om den uppfyller samtliga av följande villkor:
1) det måste röra sig om en statlig åtgärd eller en åtgärd som vidtas
med statliga medel,
2) åtgärden måste kunna påverka handeln mellan medlemsstater,
3) åtgärden ska gynna mottagaren av stödet, och
4) åtgärden ska snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen.
Av Europeiska kommissionens meddelande från 2009 om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på radio och tv i allmänhetens tjänst framgår att finansiering av public service-verksamhet normalt uppfyller samtliga ovanstående villkor. EU:s förstainstansrätt har i en dom som gäller finansieringen av public service-bolag i Danmark konstaterat att de medel som flöt in från licensavgiften stod till de danska myndigheternas förfogande och att de kontrollerades av dessa. De utgjorde således statliga medel.[26] Både i Finland och Sverige har licenssystemen ansetts innefatta statligt stöd i EU-rättslig mening.
Det åländska systemet med tv-avgifter avviker inte nämnvärt från det tidigare finska och svenska licenssystemet, dvs. gällande system för finansiering av ÅRTV torde uppfylla definitionen på statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget. Enligt lagförslaget ska gällande tv-avgift ersättas av en medieavgift. Landskapsregeringen gör bedömningen att också finansieringen av ÅRTV genom en sådan medieavgift skulle uppfylla definitionen på statligt stöd enligt EU-rätten. I samband med införandet av rundradioskatt i Finland konstaterades att karaktären av statligt stöd kvarstår även om finansieringen genom tv-avgifter ersätts av finansiering genom beskattning.[27]
3.4.2. Befintligt statligt stöd
Finlands system med finansieringen av Rundradion trädde i kraft redan före EES-avtalet av den 1 januari 1994. Enligt punkt 27 i kommissionens meddelande från 2009 om statligt stöd hade det tidigare finska stödsystemet som baserade sig på tv-licens godkänts såsom befintligt och hade inte behövt få något särskilt godkännande av kommissionen.[28] Om det görs ändringar i sådana befintliga stöd betyder det inte nödvändigtvis att stödet är ett sådant nytt stöd som ska omfattas av anmälningsskyldighet. Enligt EU-domstolen kan ett gällande system anses vara ett nytt stödsystem endast om ändringen inverkar på det väsentliga innehållet i det ursprungliga systemet. EU-domstolen har nyligen också prövat om tysk lagstiftning på delstatsnivå om radio och tv-avgift var förenlig med EU-rätten. I den tyska delstaten hade radio och tv-licens, som betalades av innehavare av en tv-mottagare, ersatts med radio och tv-avgift, som omfattade samtliga bostadsinnehavare i delstaten. Domstolen ansåg att lagstiftningen inte utgjorde en sådan ändring av ett befintligt stöd som ska anmälas till kommissionen enligt artikel 108.3 EUF-fördraget.[29]
Landskapsregeringen gör bedömningen att den nuvarande finansieringen av ÅRTV:s allmännyttiga verksamhet genom de medel som uppburits i form av tv-avgift ska klassificeras som ett befintligt stöd. Eftersom lagstiftningsbehörigheten gällande rundradio- och televisionsverksamhet överfördes till landskapet 1993 bildades ÅRTV först år 1996, dvs. efter den 1 januari 1994. Den public service och det system för finansiering som infördes på Åland motsvarar i alla väsentliga avseenden förhållandena i Finland. Det rörde sig endast om en ändring av formell och administrativ natur, dvs. det system för finansiering av ÅRTV:s public service-verksamhet som infördes på Åland skiljer sig inte nämnvärt från det finska systemet. Den enda väsentliga förändringen var att behörigheten överfördes till Åland och ansvaret för public service-verksamheten övertogs av ÅRTV.
Sedan 2013 har rundradioskatten finansierat Rundradions allmännyttiga uppdrag. Finansieringen enligt den nya finska modellen ansågs fortsättningsvis vara ett befintligt stöd. Efter diskussioner med kommissionens generaldirektorat för konkurrens drog regeringen i Finland slutsatsen att ändringarna av finansieringsmodellen inte var av sådan natur att de omfattades av anmälningsplikten. Övervakningsorganet inom Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) har granskat finansieringen av public service i Island och kommit fram till att ändringen 2009 från en traditionell apparatavgift till en public service-skatt inte förändrade stödets karaktär av befintligt stöd.[30] Motsvarande slutsats gjordes då medieavgiften infördes i Sverige.[31] Landskapsregeringen anser att den föreslagna finansieringen av ÅRTV med en medieavgift som ersätter tv-avgiften faller inom ramen för det befintliga stöd som trädde i kraft redan före EES-avtalet av den 1 januari 1994.
3.4.3. EU-rättsliga krav på public service
Det s.k. Amsterdamprotokollet innebär att varje medlemsstat har rätt att definiera, organisera och finansiera public service. Förutsättningen är att finansieringen inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som kan strida mot det gemensamma intresset. I syfte att förtydliga tolkningen av protokollet har kommissionen i meddelanden angett hur bestämmelserna om statliga stöd ska tillämpas på radio och tv i allmänhetens tjänst. I kommissionens meddelande från 2009 betonas tydligt både fullgörandet av det allmännyttiga uppdraget och den ekonomiska tillsynen över den allmännyttiga verksamheten. I fråga om den ekonomiska tillsynen betonas vikten av att undvika överkompensation och oproportionerliga effekter av statlig finansiering samt korssubventionering när det gäller det allmännyttiga uppdraget och övriga funktioner.
Av kommissionens meddelande från 2009 följer direkt eller indirekt olika krav som behöver beaktas i detta lagförslag. Det handlar främst om följande krav:
1) Definitionen av uppdraget att verka i allmänhetens tjänst vara så exakt som möjligt. Det får inte råda några tvivel om huruvida medlemsstaten har avsett att en viss verksamhet som utförs av den operatör som anförtrotts uppdraget ska omfattas av uppdraget eller inte (punkt 45). En tydlig angivelse av vilka verksamheter som ingår i public service-uppdraget är också viktigt för att operatörer som inte har ett sådant uppdrag ska kunna planera sina verksamheter. Dessutom bör public service-uppdraget vara tillräckligt exakt för att medlemsstaternas myndigheter effektivt ska kunna kontrollera att det utförs (punkt 46).
2) Kommissionen anger att public service-uppdraget bör tilldelas ett eller flera företag genom en officiell handling (t.ex. lagstiftning, avtal eller bindande direktiv). Besluten om tilldelning ska klart ange public service-skyldigheternas art och fastställa villkor för beräkning av kompensationen liksom mekanismer för att undvika överkompensation och för återbetalning av överkompensation i förekommande fall (punkter 50 och 51).
3) När det gäller tillsynen över att public service-skyldigheterna uppfylls har medlemsstaterna behörighet att välja vilket slags system de vill ha. En sådan tillsyn förefaller vara effektiv endast om den utövas av ett organ som är fullständigt fristående från ledningen för public service-företaget och har de befogenheter, den kapacitet och de resurser som behövs för att kunna utöva regelbunden tillsyn, vilka leder till att det föreskrivs lämpliga korrigerande åtgärder om det är nödvändigt för att se till att de skyldigheter som public service-uppdraget omfattar fullgörs (punkt 54).
4) Det förutsätts också en klar och tydlig åtskillnad mellan verksamhet i allmänhetens tjänst och annan verksamhet. Eftersom överkompensation inte krävs för verksamhet av allmänt ekonomiskt intresse utgör det i princip oförenligt statligt stöd och måste betalas tillbaka (punkter 60 och 70).
5) I meddelandet förutsätts att väsentliga nya tjänster och funktioner bedöms på förhand genom ett särskilt prövningsförfarande före tjänsterna tas i bruk. Meddelandet tar således upp behovet av att granska den allmännyttiga verksamheten i förhållande till den föränderliga mediemiljön. Det som då ska prövas är huruvida nya betydande tjänster kan svara på samhällets demokratiska, sociala och kulturella behov när man på ett ändamålsenligt sätt beaktar tjänsternas potentiella inverkan på handeln och konkurrensen på marknaden (punkt 84). Prövningen ska göras antingen av ett oberoende organ eller av ett sådant förvaltningsorgan inom bolaget som på vissa villkor är oberoende av bolagets operativa ledning. Syftet med förhandsprövningen av nya tjänster inom public service är att säkerställa att tjänsternas effekter på mediemarknaden är proportionerliga, dvs. inte stör marknaden mer än vad som är nödvändigt för att uppfylla public service-uppdraget (punkt 89).
När det gäller den första och andra av dessa punkter har landskapsregeringen kommit till slutsatsen att det ska föras in en allmän definition i landskapslag om det public service-uppdrag som ÅRTV ska utföra. Landskapsregeringen bedömer att ÅRTV:s verksamhet i dagsläget kan i sin helhet klassificeras som public service. Om bolaget i framtiden också idkar verksamhet som inte kan anses vara public service måste det finnas en sådan klar och tydlig åtskillnad mellan verksamhet i allmänhetens tjänst och annan verksamhet som avses i den fjärde punkten.
Den tillsyn och det prövningsförfarande som avses i den tredje och femte punkten förutsätter att det finns ett oberoende organ. Av meddelandet kan direkt eller indirekt dras slutsatsen att det handlar om ett oberoende både i förhållande till politiska och kommersiella aktörer. I dagsläget finns det inte något sådant oberoende organ. Landskapsregeringen avser återkomma till denna fråga i ett senare skede. AV-direktivet har nyligen ändrats och ändringsdirektivet ska implementeras i landskapslagstiftningen senast den 19 september 2020.[32] Ändringsdirektivet förutsätter att varje medlemsstat utser en eller flera nationella tillsynsmyndigheter som är juridiskt åtskilda från regeringen och funktionellt oberoende av sina respektive regeringar och av alla andra offentliga eller privata organ. I samband med utredningen av hur ändringsdirektivet ska genomföras i landskapslagstiftning ska det också bedömas om och i så fall hur tillsynen gällande tillhandahållandet av public service-uppdraget ska organiseras.
4. Lagstiftningsbehörighet
4.1. Rundradio- och televisionsverksamhet
Före den 1 januari 1993 hörde post-, telefon-, telegraf- och radioväsendet till rikets lagstiftningsbehörighet enligt 11 § 2 mom. 17 punkten i den andra självstyrelsen.[33] Dock antogs 1981 en överenskommelseförordning med stöd av vilken landskapsstyrelsen deltog i de uppgifter som ankom på riksmyndigheterna enligt lagen och förordningen angående radioanläggningar (FFS 8/27 och FFS 9/27).[34] Inom ramen för landskapets ordinarie årsstat ställdes medel till förfogande för uppförande och nyttjande av radioanläggningar för utsändning av radio- och televisionsprogram i landskapet (RP 73/1990 rd, s. 25).
Behörigheten över rätten att utöva rundradio- och televisionsverksamhet inom landskapet hör numera, med de begränsningar som följer av 27 § 4 punkten, till landskapets lagstiftningsbehörighet enligt 18 § 20 punkten i självstyrelselagen. Landskapets behörighet begränsas av 27 § 4 punkten i självstyrelselagen som föreskriver att förhållandet till utländska makter, med beaktande av bestämmelserna i 9 och 9 a kap., hör till rikets lagstiftningsbehörighet. I förarbetena hänvisas till den radio- och televisionsverksamhet som avses i lagarna om radioanläggningar och om kabelsändning (FFS 8/27 och FFS 307/87) samt att det är behörigheten över den radio- och televisionsverksamhet som avses i dessa rikslagar som överförs till landskapets behörighet. Överföringen av behörighet motiverades särskilt med de kulturpolitiska mål som låg till grund för lagförslaget (RP 73/1990 rd, s. 43). Detta innebar att rundradio- och televisionsutsändningar inom landskapet skulle regleras genom landskapslag. Koncession av statsrådet för radio- och televisionsverksamhet behövdes inte (RP 73/1990 rd, s. 68).
Däremot förblev behörigheten i fråga om radiokommunikation som avsågs i radiolagen (FFS 517/88) hos riket. Frågor som gäller frekvenser samt sändareffekter och andra frågor som regleras internationellt faller under rikets behörighet. Regleringen ska fungera så, att när internationella avtal har slutits om frekvenser ska riksmyndigheterna se till landskapet till sitt förfogande får erforderliga frekvenser för sändningar inom landskapets gränser. Om detta föreskrivs i 30 § 6 punkten i självstyrelselagen. Landskapsmyndigheterna ska därefter bevilja koncessioner inom ramen för de frekvenser som har ställts till landskapets förfogande. Landskapets behörighet ska endast gälla televerksamhet inom landskapet. Frågor som gäller telekommunikationerna mellan Finland och främmande stat ankommer på riksmyndigheterna (RP 73/1990 rd, s. 69).
Enligt detta lagförslag ska det föreskrivas i landskapslag att ÅRTV tillhandahåller public service eller allmännyttig radio och tv på Åland. I landskapslag har tidigare föreskrivits om liknande skyldigheter för privaträttsliga sammanslutningar att tillhandahålla allmännyttig verksamhet eller att verksamheten ska uppfylla vissa i landskapslag föreskrivna kriterier. Till exempel i landskapslagen (2007:60) om posttjänster föreskrivs om sådana kvalitetsnormer för de samhällsomfattande posttjänsterna som landskapsregeringen kan fastställa i posttillstånd. Syftet med dessa kvalitetsnormer är uttryckligen allmännyttigt. Den lagstiftningen ansågs främst falla inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet gällande postväsendet och näringsverksamheten enligt 18 § 20 och 22 punkterna i självstyrelselagen. På ett motsvarande sätt anser landskapsregeringen att det faller inom landskapets lagstiftningsbehörighet att föreskriva om public service-skyldigheter inom rundradio- och televisionsverksamheten. Rundradio- och televisionsverksamhet samt näringsverksamheten hör till landskapets lagstiftningsbehörighet enligt de begränsningar som följer av 18 § 20 och 22 punkterna i självstyrelselagen.
ÅRTV är ett aktiebolag som lyder under aktiebolagslagen (FFS 624/2006). Enligt 27 § 8 punkten i självstyrelselagen hör bolag och andra privaträttsliga sammanslutningar till rikets lagstiftningsbehörighet. På basis av 27 § 41 punkten i självstyrelselagen faller andra privaträttsliga angelägenheter, om de inte direkt hänför sig till ett rättsområde som enligt självstyrelselagen hör till landskapets lagstiftningsbehörighet, inom rikets behörighetsområde. Det är i viss mån oklart om det är möjligt att i landskapslag föreskriva om t.ex. den interna organisationsstrukturen vid ÅRTV för att trygga redaktionellt oberoende vid utförande av public service-uppdraget. Behörighetsfördelningen i denna fråga prövas inte genom detta lagförslag som enbart syftar till antagandet av lagstiftning som kan anses vara nödvändig för att förverkliga den nya finansieringsmodellen.
4.2. Skatter och avgifter
Enligt förslaget ska gällande tv-avgift ersättas av en medieavgift. Grunderna för avgifter till landskapet hör till landskapets lagstiftningsbehörighet enligt 18 § 5 punkten i självstyrelselagen. Karaktäristiskt för en avgift är att dessa utgör ersättning eller vederlag för förmåner eller tjänster som det allmänna har givit den betalningsskyldige. Däremot utgör en skatt inte sådan ersättning eller sådant vederlag. Kännetecknande för en skatt är vidare att den används för finansiering av offentliga utgifter. Också användningsändamålet är således relevant för definitionen av skattebegreppet (RP 1/1998 rd, s. 135). I konstitutionell praxis har ansetts att ju större skillnaden mellan avgiften och kostnaderna för en prestation inte minst i anknytning till ett offentligrättsligt uppdrag är, desto närmare ligger det till hands att betrakta betalningen som en skatt. Det kan också spela en viss roll om det är frivilligt eller obligatoriskt att ta emot betalningen. Det tyder på en skatt om det inte går att tacka nej till betalningar som det finns en skyldighet att betala och skyldigheten direkt med stöd av lag rör rättssubjekt som uppfyller vissa rekvisit (GrUU 46/2004 rd. s. 3/I, GrUU 12/2005 rd, s. 3/I). Det bör noteras att det som benämns avgift i rikslagstiftningen kan i ett konstitutionellt hänseende vara skatt. Bland annat är detta fallet med farledsavgifterna (GrUU 44/2005 rd).
Förslaget till medieavgift har stora likheter med den rundradioskatt som tidigare har införts i riket. I propositionen om rundradioskatten ansågs den statsförvaltningsrättsligt vara en skatt och inte en avgift eftersom rundradioskatt skulle komma att tas ut av alla avgiftsskyldiga oberoende av om de använder eller har möjlighet att använda Rundradions tjänster (RP 28/2012 rd, s. 20). Det som talar för att den föreslagna medieavgiften ska klassas som en skatt är att den ska tas ut av alla avgiftsskyldiga oberoende av om de använder eller har möjlighet att använda den public service som ska tillhandahållas av ÅRTV. Däremot talar det faktum att medieavgiften kan kopplas till ett visst uppdrag som tillhandahålls av ett offentligt samfund och att medieavgiften har en klar koppling till dessa kostnader för att det handlar om en avgift (jfr GrUU 79/2018 rd). Klassificeringen av medieavgiften som en skatt eller avgift kan vara av viss betydelse vid bedömningen av behörigheten enligt självstyrelselagen. Lagtinget har enligt 18 § 5 punkten i självstyrelselagen en odelad behörighet att lagstifta om grunderna för avgifter till landskapet. Lagstiftningsbehörigheten gällande skatter är delad mellan landskapet och riket.
Enligt 18 § 5 punkten i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet gällande landskapet tillkommande tilläggsskatt på inkomst och tillfällig extra inkomstskatt, landskapet tillkommande närings- och nöjesskatter, grunderna för avgifter till landskapet samt kommunerna tillkommande skatter. Beskattning genom tilläggsskatt eller tillfällig extra inkomstskatt innebär i praktiken att en högre skattesats kan tas ut i landskapet än i riket både för privatpersoner och för samfund. Till denna del kan noteras att landskapsskattelagen (1993:58) har passerat lagstiftningskontrollen. Tilläggsskatt har inte tagits ut av landskapet under den gällande självstyrelselagen. Landskapsregeringen anser att den föreslagna medieavgiften faller inom landskapets behörighet enligt 18 § 5 punkten i självstyrelselagen. Medieavgiften ska antingen anses utgöra en avgift eller tilläggsskatt på inkomst som finansierar den allmännyttiga verksamhet eller public service som tillhandahålls av ÅRTV.
4.3. Finlands grundlag
Riket har enligt 27 § 1 punkten i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om stiftande, ändring och upphävande av grundlag samt avvikelse från grundlag. Landskapsregeringen anser att den föreslagna lagstiftningen främst berör grundlagens bestämmelser om yttrandefrihet, skatter och överföring av förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter.
4.3.1. Yttrandefriheten
Lagförslaget knyter nära an till grundlagens 12 § 1 mom. om att var och en har yttrandefrihet. Till yttrandefriheten hör rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Närmare bestämmelser om yttrandefriheten utfärdas genom lag. Den centrala avsikten med stadgandet om yttrandefrihet är att garantera den fria åsiktsbildningen som utgör grunden för ett demokratiskt samhälle, den fria offentliga debatten, massmediernas fria utveckling och pluralism samt möjligheten till offentlig kritik av maktutövningen. Yttrandefriheten kan till sin grundtanke räknas som en grundläggande politisk fri- och rättighet. Yttrandefriheten utsträcker sig dock inte enbart till politiska yttringar, utan den omfattar också traditionellt andra slag av yttringar oberoende av innehållet. Yttrandefriheten garanterar allmänt ett skydd för olika former av skapande verksamhet och självuttryck. Stadgandet skyddar i princip också den kommersiella kommunikationen (RP 309/1993 rd, s. 60).
Yttrandefriheten är framförallt relevant i samband med reglering av ett koncessionssystem som ger rätt till televisions- eller radioverksamhet. Den frågan bedömdes av högsta domstolen vid lagstiftningskontrollen av landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet (dnr OH 2011/178). Även grundlagsutskottet har ansett att ett koncessionssystem ska garantera att alla som bedriver televisions- och radioverksamhet får tillgång till radiofrekvenser på lika villkor (GrUU 61/2002 rd). ÅRTV har erhållit allmänna tillstånd att utöva verksamhet som innefattar televisions- och radioverksamhet. Det kan konstateras att landskapsregeringen vid beviljandet av tillstånd att utöva en verksamhet som innefattar radio- eller televisionssändning är skyldig att främja en vidsträckt yttrandefrihet enligt 3 § 1 mom. i landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet. Även om regleringen av koncessionssystemet inte är föremål för detta lagförslag, utan mera specifikt ÅRTV:s allmännyttiga uppdrag och hur det ska finansieras, så kan det noteras att de rättigheter som tryggas genom bestämmelsen om yttrandefrihet också gäller rundradio- och kabelsändningsverksamhet (GrUU 8/1961 rd, 2/1986 rd, 14/1993 rd och 23/1993 rd).
Enligt lagförslaget får ÅRTV en i lag föreskriven skyldighet att tillhandahålla public service på Åland. Rikets motsvarande lagstiftning om Rundradion Ab motiverades bl.a. med målsättningen att upprätthålla ett system så att varje finländare kan ta del av de rundradioprogram som är av central samhällelig betydelse. Om distributionsnätet dras upp enbart utgående från vad som är kommersiellt lönsamt skulle stora delar av landet bli utan service. För att uppnå dylika mål är det nödvändigt att det finns ett bolag som utövar rundradioverksamhet enligt public service-principen och vars ställning och finansiering är tryggade enligt lag (RP 124/1993 rd, s. 7). I Finland har den etablerade synen varit att det viktigaste målet för den allmännyttiga rundradioverksamheten har varit att trygga individens yttrandefrihet enligt 12 § i grundlagen (RP 13/2017 rd, s. 9). Liknande målsättningar ligger till grund för ÅRTV:s särskilda ställning. Enligt handlingsprogrammet för nuvarande landskapsregering är public service en viktig del av självstyrelsen och det demokratiska systemet. Förslaget till reglering om ÅRTV:s allmännyttiga uppdrag är förenligt med yttrandefriheten eftersom det uttryckliga syftet är att främja den fria åsiktsbildningen och den fria offentliga debatten.
4.3.2. Grundlagens reglering om statliga skatter
Tidigare konstaterades att den föreslagna medieavgiften antingen ska anses utgöra en avgift eller tilläggsskatt på inkomst, dvs. avgiften faller inom landskapets behörighet (se avsnitt 4.2). Om medieavgiften klassificeras som en skatt är det som föreskrivs i grundlagens 81 § 1 mom. om statsskatt relevant. Om statsskatt bestäms genom lag, som ska innehålla bestämmelser om grunderna för skattskyldigheten och skattens storlek samt om de skattskyldigas rättsskydd. Det kan också noteras att bestämmelserna i grundlagens 121 § 3 mom. om kommunalskatt föreskriver om liknande krav som för statsskatt. Enligt detaljmotiveringen till 81 § 1 mom. ska regleringarna i lag vara såtillvida exakt utformade att den prövningsrätt som de tillämpande myndigheterna har när det gäller att bestämma skattens storlek ska vara bunden till sin natur (RP 1/1998 rd, s. 135). Enligt grundlagsutskottets vedertagna praxis ska skattskyldighetens omfattning entydigt framgå av lagen (GrUU 45/2005 rd, s. 3). Högsta domstolen har nyligen prövat förhållandet mellan bestämmelser i landskapslag om fastighetsskatt och grundlagens bestämmelser om skatter (15.6.2018, OH 2018/119).
Grundlagsutskottet har ansett att det i och för sig är konstitutionellt möjligt att ge en myndighet befogenhet att bevilja skattelättnader. Möjligheten att bevilja lättnad måste emellertid vara ett tydligt undantag i förhållande till de lagstadgade grunderna för skatten (se t.ex. GrUU 5/2010 rd, s. 4/I). Av lagen ska framgå de godtagbara grunderna för beviljande av nedsättning liksom också i vilken avsikt nedsättning kan beviljas. Dessa krav på regleringen baserar sig delvis på grundlagens 6 § om jämlikhet vilket vederbörligen ska beaktas också vid tillämpning av nedsättningsbehörighet. Grundlagsutskottet ansåg att möjligheten att bevilja nedsättning av "särskilda skäl", vilken i sig syftar på undantagsfall, var alltför öppen särskilt som inga exempel på särskilda skäl anfördes och behörigheten inte i dessa avseenden var bundna till några avsikter (GrUU 44/2005 rd, s. 3). Landskapsregeringen anser att de föreslagna bestämmelserna i landskapslag om medieavgift är förenliga med grundlagens reglering om skatter.
4.3.3. ÅRTV:s allmännyttiga uppdrag
Enligt lagförslaget ska ÅRTV tillhandahålla i lag föreskriven public service. Det allmännyttiga uppdraget har många likheter med Rundradions allmännyttiga uppdrag enligt 7 § i lagen om Rundradion Ab, men är mera allmänt formulerat. Enligt 124 § i grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock ges endast myndigheter. Det ingår i landskapets behörighet att också lagstifta om hur privaträttsliga sammanslutningar som aktiebolag ska sköta offentliga förvaltningsuppgifter. Till exempel förvaltningslagen för landskapet Åland och landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet tillämpas då juridiska personer genom landskapslag eller med stöd av landskapslag sköter offentliga förvaltningsuppgifter.
Med offentliga förvaltningsuppgifter avses en ganska omfattande helhet av förvaltningsmässiga uppgifter som bl.a. omfattar uppdrag som har att göra med beslutsfattandet vid tillämpningen av lagar och enskilda människors samt samfunds rättigheter, skyldigheter och förmåner. Bestämmelsen täcker både överförandet av uppdrag som nu hör till myndigheternas uppgifter, och anförtroendet av nya administrativa uppgifter, till andra än myndigheter (RP 1/1998 rd, s. 179). I grundlagen används också begreppet offentligt uppdrag som torde vara ett vidare begrepp än offentlig förvaltningsuppgift. Enligt grundlagens 108 § och 109 § är justitiekanslerns och justitieombudsmannens tillsynsbefogenheter bundna vid att någon sköter ett offentligt uppdrag. Rundradion har ansetts falla under justitieombudsmannens och justitiekanslerns befogenheter, till de delar verksamheten gäller utförandet av specialuppgifterna i allmännyttigt syfte. Bland annat har justitieombudsmannen övervakat att partierna behandlas jämlikt i program inför allmänna val samt att finsk- och svenskspråkiga tillmötesgås jämlikt i servicen med valresultat under valvakan.[35] Däremot räknas inte övervakning av innehållet i enstaka program till justitieombudsmannens befogenheter.[36]
De public service-uppgifter som ÅRTV har och som medieavgiften ska finansiera enligt den föreslagna landskapslagen om medieavgift kan inte definieras som ensidig myndighetsutövning. ÅRTV utför inte heller sådana offentliga förvaltningsuppgifter som avses i grundlagens 124 § utan public service-uppdraget bör närmast definieras som ett särskilt offentligt uppdrag eller som särskild offentlig service. Detta innebär också att ÅRTV inte faller inom tillämpningsområdet för landskapets allmänna förvaltningsrättsliga reglering, t.ex. förvaltningslagen och landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet, då bolaget utför sina i lag föreskrivna public service-uppgifter. Det kan i landskapslagstiftning tas in bestämmelser om bolaget och dess uppdrag. Den föreslagna regleringen ska anses vara av offentligrättslig karaktär och faller inom landskapets behörighetsområde.
Eftersom överföringen av de medel som flutit in vid uppbärandet av medieavgifter förutsätter att ÅRTV utför ett public service-uppdrag kan det ses som en inskränkning av ÅRTV:s grundlagsfästa näringsfrihet. Förslaget avser att garantera tillgången till public service på Åland. Därför bör inskränkningarna anses acceptabla och påkallade av ett vägande samhälleligt behov (jfr GrUU 28/2000 rd, s. 3). Liknande offentliga uppdrag har tidigare påförts juridiska personer. Detta har då skett direkt eller indirekt med stöd av bestämmelser i lag. I flera rikslagar har offentligt ägda aktiebolag givits särskilda offentliga uppdrag eller serviceskyldigheter, t.ex. lagen om Hansel Ab (FFS 1096/2008) och lagen om Haus kehittämiskeskus Oy (FFS 944/2009). Om Veikkaus Ab:s särskilda ställning föreskrivs i 12 § i lotterilagen (FFS 1047/2001). I landskapslagstiftningen baserar sig Ålands Penningautomatförenings särskilda ställning på bestämmelser i landskapslagen (1966:10) om lotterier, framförallt landskapslagens 2 §.
5. Landskapsregeringens förslag
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om medieavgift. Syftet med medieavgiften är att trygga finansieringen av den public service som ÅRTV ska tillhandahålla. I lagen finns bestämmelser om skyldigheten för personer och samfund att betala medieavgift. I lagen föreskrivs också om ett årligt anslag i Ålands budget som ska användas för att finansiera den allmännyttiga radio- och televisionsverksamheten vid ÅRTV. Detta beaktas genom en motsvarande ändring i landskapslagen om landskapets finansförvaltning. Därtill föreslår landskapsregeringen en allmän bestämmelse om ÅRTV:s allmännyttiga uppdrag i landskapslagen om medieavgift. Enligt förslaget ska medieavgiften verkställas i samband med inkomstbeskattningen. Förslaget föranleder bestämmelser om beskattningsförfarandet både i den föreslagna landskapslagen om medieavgift och i gällande landskapslagar. Avsikten är att rikets skattemyndigheter ska sköta om uppbörden av medieavgiften.
Eftersom medieavgiften ska ersätta den tv-avgift som avses i landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet ska de bestämmelser som anknyter till tv-avgiften upphävas. Under 2019 ska landskapsregeringen vidta sådana åtgärder som krävs för att fasa ut systemet med tv-avgift. Under denna tid ska det också föras in bestämmelser i överenskommelseförordning till stöd för skattemyndigheternas uppbörd och it-system hos skattemyndigheten behöver anpassas till uppbörden. Den föreslagna landskapslagstiftningen ska träda i kraft så snart som möjligt. Landskapslagen om medieavgift tillämpas första gången vid beskattningen för skatteåret 2020, dvs. medieavgiften uppbärs första gången för skatteåret 2020. I landskapslagen om medieavgift ska också ingå en skyldighet för ÅRTV att förmedla varningsmeddelanden till allmänheten på begäran av Ålands polismyndighet och dess alarmcentral. I räddningslagen föreslås ingå en i lag föreskriven uppgift för polismyndigheten att utfärda sådana meddelanden om det är nödvändigt för att varna allmänheten och skicka dessa till ÅRTV som förmedlar meddelandena till allmänheten.
6. Förslagets verkningar
6.1. Ekonomiska konsekvenser
I tabellen nedan jämförs intäkter från tv-avgiften med förväntade intäkterna från den föreslagna medieavgiften. De förväntade intäkterna från medieavgiften baserar sig på ÅSUB:s beräkningar. Det ska understrykas att det rör sig om uppskattningar, dvs. inflödet av medel från medieavgiften kan inte förutsägas med exakthet. Inflödet av medel från medieavgiften måste följas upp och i sista hand måste skattegrunderna justeras om utfallet avviker alltför mycket från prognoserna.
| INTÄKTER (från fysiska personer och samfund) | ||
| 2015 | Tv-avgift (utfall) | + 2 528 555 |
| Medieavgift (prognos) | + 2 291 759 | |
| 2016 | Tv-avgift (utfall) | + 2 508 090 |
| Medieavgift (prognos) | + 2 270 825 | |
| 2017 | Tv-avgift (utfall) | + 2 528 262 |
| Medieavgift (prognos) | + 2 303 670 | |
| 2018 | Tv-avgift (budget) | + 2 460 000 |
| Medieavgift (prognos) | + 2 322 031 | |
| 2019 | Tv-avgift | + 2 460 000 |
|
|
| |
Landskapsregeringen bedömer att kostnaderna för uppbörden av medieavgiften blir mindre än kostnaderna för uppbörd och kontroll av tv-avgiften. I tabellen nedan redogörs för dagens kostnader och hur dessa skulle påverkas av lagförslaget. Kostnaden för uppbörd av medieavgiften förväntas maximalt bli 20 000 euro per år. Detta baserar sig på en preliminär uppskattning från skatteförvaltningen och beräkningarna kan komma att revideras. Inom landskapsregeringen skulle personalkostnaderna för uppbörden och avgiftskontrollanterna i anslutning till tv-avgiften försvinna.
| UTGIFTER | Kontroll och uppbörd | Upphovsrätter och licenser | Totalt | |
| 2016 | Tv-avgift (utfall) | - 103 082 | - 342 295 | - 445 377 |
| Medieavgift (prognos) | - 20 000 | - 342 295 | - 362 295 | |
| 2017 | Tv-avgift (budget) | - 105 000 | - 352 000 | - 457 000 |
| Tv-avgift (utfall) |
|
| - 462 262 | |
| Medieavgift (prognos) | - 20 000 | - 352 000 | - 372 000 | |
| 2018 | Tv-avgift (budget) |
|
| - 447 000 |
| 2019 | Tv-avgift (budget) |
|
| - 447 000 |
|
|
|
|
|
|
Intäkterna från uppbörden av tv-avgiften har tagits upp som en nettoinkomst i landskapets budget efter att kostnaderna för uppbörd och kontroll av avgifterna samt upphovsrätts- och licenskostnader har beaktats (se avsnitt 2.3.2). Skatteförvaltningen har preliminärt uppskattat vilka kostnader som införandet kommer att innebära för deras del. Dessa kostnader kommer landskapet att få stå för. Kostnaderna för att anpassa skatteförvaltningens it-system beräknas bli ungefär 100 000 euro.
6.2. Konsekvenser för fysiska personer
Den föreslagna medieavgiften är individuell och saknar koppling till innehav av tv-mottagare. Gällande tv-avgift är kopplad till innehav av tv-mottagare. Storleken på gällande tv-avgift är 55 euro för tre månader och 110 euro för sex månader. Hushållen betalar en enda tv-avgift. Enligt förslaget ska fysiska personer som har fyllt 18 år påföras en medieavgift fastställd till 110 euro för alla personer som har en inkomst om 14 000 euro eller mer under skatteåret. Medieavgiften är indexbunden, dvs. den kommer att justeras årligen. Enligt landskapsregeringens bedömning kommer medieavgiften att innebära minskade eller oförändrade ekonomiska effekter för den största delen av befolkningen. Det kommer visserligen att finnas ett fåtal personer som i dagsläget inte betalar tv-avgift för att de inte har en tv-mottagare och som skulle bli föremål för medieavgift. Även vissa hushåll med tre förvärvsarbetande vuxna kommer att få en högre betalningsbörda genom medieavgiften. Det är ändå fråga om en märkbart större grupp som skulle få minskade utgifter. De hushåll som har betalat tv-avgift och där det finns högst en person som betalar medieavgift gynnas mest av reformen.
De senaste årliga intäkterna från tv-avgift har kretsat kring 2,5 miljoner euro. Denna summa inkluderar både tv-avgifter som betalas av fysiska personer och samfund. ÅSUB har tidigare gjort beräkningar utgående från de kompletta uppgifterna från beskattningsåret 2015 för en finansieringsmodell där fysiska personer påförs en medieavgift fastställd till 110 euro för alla personer som har en inkomst om 14 800 euro eller mer under skatteåret. Enligt dessa beräkningar skulle skatteintäkten från fysiska personer ha varit 2 001 450 euro för 2015. ÅSUB gjorde också en beräkning om hur denna summa fördelade sig på olika hushållskonstellationer, se tabellen nedan.
|
| Summa medieavgift | Disponibla inkomster efter medieavgift | % av disp. inkomster | Antal personer med inkomster | Antal personer som betalar medieavgift | % som betalar medieavgift |
| 1 vuxen | 468 380 | 138 564 964 | 0,3380 | 5 507 | 4 258 | 77,3 |
| 2 vuxna | 706 750 | 214 816 298 | 0,3290 | 7 669 | 6 425 | 83,8 |
| 3 vuxna | 23 540 | 7 791 288 | 0,3021 | 285 | 214 | 75,1 |
| 4 vuxna | 7 480 | 2 182 740 | 0,3427 | 93 | 68 | 73,1 |
| 1 vuxen 1 barn | 67 980 | 22 048 197 | 0,3083 | 1 003 | 618 | 61,6 |
| 1 vuxen 2 barn | 29 810 | 11 165 243 | 0,2670 | 556 | 271 | 48,7 |
| 2 vuxna 1 barn | 257 290 | 91 951 088 | 0,2798 | 3 087 | 2 339 | 75,8 |
| 2 vuxna 2 barn | 264 770 | 89 930 597 | 0,2944 | 3 574 | 2 407 | 67,3 |
| 2 vuxna 3 barn | 82 940 | 28 827 393 | 0,2877 | 1 250 | 754 | 60,3 |
| 2 vuxna, åtm. 4 barn | 14 080 | 5 165 971 | 0,2726 | 226 | 128 | 56,6 |
| 3 vuxna 1 barn | 15 070 | 4 227 611 | 0,3565 | 191 | 137 | 71,7 |
| 3 vuxna 2 barn | 12 980 | 4 043 037 | 0,3210 | 178 | 118 | 66,3 |
| 3 vuxna, åtm. 3 barn | 4 070 | 1 369 945 | 0,2971 | 71 | 37 | 52,1 |
| 4 vuxna 1 barn | 7 260 | 2 191 624 | 0,3311 | 97 | 66 | 68,0 |
| Övriga | 39 050 | 14 748 248 | 0,2648 | 859 | 355 | 41,3 |
| Totalt | 2 001 450 | 639 025 245 | 0,3132 | 24 646 | 18 195 | 73,8 |
Förslaget innebär att de personer som har en årlig inkomst som underskrider 14 000 euro skulle undantas från medieavgift. Personer i denna grupp kan ha haft svårt att betala nuvarande tv-avgift eller så har de valt att inte ha en tv-apparat. Inkomstgränsen motiveras av att det inte är rimligt att de som nästan inte betalar någon annan skatt ska vara skyldiga att betala medieavgift. Det kan också noteras att obetalda tv-avgifter är relativt vanliga. Till exempel i Sverige har radio- och tv-avgifter varit den vanligast förekommande allmänna skulden hos Kronofogdemyndigheten.[37] Medieavgiften innebär en minskad skuldsättning för många människor, framför allt människor i ekonomiskt utsatta grupper.
6.3. Konsekvenser för samfund
Enligt gällande regler om tv-avgift ska för tv-mottagare som används på enskilda näringsidkares eller samfunds verksamhetsställen betalas en tv-avgift för varje permanent verksamhetsställe. Det finns också närmare regler om vad som gäller för inkvarteringsrörelser och passagerarfartyg. Enligt förslaget ska åländska samfund betala medieavgift på samma sätt som samfund beskattas med rundradioskatt i riket. Samfund som bedriver rörelse eller utövar yrke, alternativt bedriver lantbruk, och vars beskattningsbara inkomst för skatteåret är minst 50 000 euro ska betala 140 euro i medieavgift plus 0,35 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 50 000 euro. Dock ska medieavgiften inte vara högre än 3 000 euro.
I tabellen nedan framgår beräkningar som ÅSUB tidigare har gjort utgående från de kompletta uppgifterna från beskattningsåret 2015 för en finansieringsmodell där åländska samfund påförs en medieavgift som motsvarar rundradioskatten i riket. Uppskattningen för de efterföljande åren har gjorts med hjälp av ÅSUB:s beräkningar för företagens driftsöverskott under 2015–2018 som ingår i beräkningen av BNP-prognosen. I tabellen har också noterats företagsformer som föreslås vara undantagna från medieavgift. Dessa sammanslutningar är också undantagna från rundradioskatt i riket. Orsaken till detta är att de i skatterättsligt hänseende betraktas som näringssammanslutningar enligt 4 § i inkomstskattelagen och delägarna skulle beskattas dubbelt om sammanslutningarna inte undantogs från rundradioskatten.
| Beteckning skattemyndigheten använder | 2015 | 2016 | 2017 | 2018 |
| Enskilda näringsidkare (undantagna) | - | - | - | - |
| Öppet bolag (undantagna) | - | - | - | - |
| Kommanditbolag (undantagna) | - | - | - | - |
| Aktiebolag | 255 403 | 262 793 | 269 852 | 279 026 |
| Bostadsaktiebolag (undantagna) | - | - | - | - |
| Ömsesidigt fastighetsbolag | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Annat fastighetsbolag, ej ömsesidigt | 5 583 | 5 808 | 6 156 | 6 420 |
| Ideell förening | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Förening som grundar sig på speciallagstiftning | 3 000 | 3 000 | 3 000 | 3 000 |
| Ömsesidig skadeförsäkringsförening | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Skogsvårdsförening | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Andelsbank | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Andelslag | 4 324 | 4 379 | 4 429 | 4 491 |
| Annan förening | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Pensionsstiftelse, grundad med stiftelseurkund | 350 | 364 | 378 | 395 |
| Annan stiftelse | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Kommunförbund (undantagna) | - | - | - | - |
| Samfällda förmåner (undantagna) | - | - | - | - |
| Skattesamfund | 504 | 670 | 696 | 729 |
| Dödsbo | 211 | 221 | 229 | 240 |
| Konkursbo | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Näringssammanslutning | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Den totala mängden intäkter från samfund | 269 375 | 253 830 | 284 675 | 294 301 |
Övergången från en apparatbunden avgift till en medieavgift medför också en ändring av antalet betalande samfund och i fråga om hur avgiftsbelastningen fördelas. Generellt kan sägas att samfund som har många verksamhetsställen gynnas av att tv-avgiften ersätts med en medieavgift. Det samma gäller samfund med en liten inkomst eftersom medieavgift ska uppbäras endast av samfund vars inkomst är minst 50 000 euro för skatteåret. Samfund som driver inkvarteringsverksamhet eller som har passagerarfartyg gynnas eftersom dessa i många fall har haft en relativt hög tv-avgiftskostnad som har föranletts av ett högt antal tv-mottagare i inkvarteringsrummen. De samfund som har höga inkomster och få verksamhetsställen kommer att få högre kostnader i förhållande till dagsläget. Det kan noteras att rätten att dra av medieavgiften vid inkomstbeskattningen minskar beloppet på den samfundsskatt som ska betalas av de samfund som betalar medieavgift.
6.4. Konsekvenser för ÅRTV
För ÅRTV medför lagförslaget att bolagets public service-uppdrag blir föreskrivet i lag. På detta sätt blir det tydligare att bolaget har ett samhälleligt och allmännyttigt uppdrag på den åländska mediemarknaden. I lag ska också föreskrivas att den medieavgift som uppbärs ska användas till finansieringen av detta allmännyttiga uppdrag, dvs. de som betalar medieavgift kan förlita sig på att de uppburna medlen används till ett begränsat och allmännyttigt syfte. Detta stärker också bolagets oberoende ställning vid utförande av public service-uppdraget. Gällande lagstiftning anger nämligen enbart att tv-avgiftsmedlen ska användas för att främja radio- och televisionsverksamheten. Det blir också klarare för andra aktörer på mediemarknaden att medieavgiften inte ska användas för finansiering av annat än public service.
Målsättningen med den föreslagna finansieringsmodellen är att kostnaderna för bolagets public service-uppdrag ska på lång sikt kunna täckas med intäkterna från medieavgiften. Tidigare framgick att ÅSUB gjort beräkningar utgående från den föreslagna finansieringsmodellen. I finansieringsmodellen ingår vissa osäkra faktorer eftersom inflödet av medel från medieavgiften kan i viss mån variera, främst beroende på utvecklingen av de fysiska personernas och samfundens årliga inkomster. I viss mån kan de uppbörds-, upphovsrätts- och licenskostnader som ska dras från intäkterna påverka det belopp som ska överföras till ÅRTV. I tabellen nedan redogörs för nettointäkterna för tv-avgiften respektive den prognostiserade nettointäkten vid medie-avgift.
|
| Intäkter | Utgifter | Nettointäkter | |
| 2016 | Tv-avgift (utfall) | + 2 508 090 | - 445 377 | + 2 062 713 |
| Medieavgift (prognos) | + 2 270 825 | - 362 295 | + 1 908 530 | |
| 2017 | Tv-avgift (budget) | + 2 528 262 | - 457 000 | + 1 933 000 |
| Medieavgift (prognos) | + 2 303 670 | - 372 000 | + 1 931 670 | |
| 2018 | Tv-avgift (budget) | + 2 460 000 | - 447 000 | + 2 013 000 |
| Medieavgift (prognos) | + 2 322 031 | - 372 000 | + 1 950 031 | |
| 2019 | Tv-avgift (budget) | + 2 460 000 | - 447 000 |
|
|
|
|
|
| |
Av beräkningarna framgår att nettointäkterna och samtidigt det belopp som ska överföras till ÅRTV skulle bli lite mindre om tv-avgiften ersattes av medieavgift. De tidigare nämnda osäkra faktorer kring nivån på inflödet av uppburna medel och kostnader som ska dras av för medför att nivån på ersättning till ÅRTV måste följas upp. Om skillnaden till dagsläget blir för stor måste i sista hand den i landskapslag föreskrivna grunden som anger hur stor medieavgiften är justeras. Detta element av osäkerhet bör dock vägas mot att tv-avgiften successivt skulle bli mindre genom att ett större antal personer övergår till internetbaserade apparater. Det är också sannolikt att antalet avanmälningar kommer att öka för att flera personer inte mera använder sin tv eller för att de inte köper en ny sådan.
6.5. Konsekvenser för myndigheter
Förslaget innebär att tv-avgiften avskaffas. De kontrollanter som idag övervakar att anmälningsskyldigheten verkställs behövs inte inom ramen för systemet med medieavgift. Den tjänst som idag finns på finansavdelningen vid landskapsregeringen för att hantera betalningarna av tv-avgift behövs inte heller. Medieavgiften ska tas upp i samband med inkomstbeskattningen. Administrationen föreslås ligga på skattebyrån. Eftersom området är åländsk behörighet behöver en överenskommelseförordning tas fram för skötseln av uppbörden. Tidigare framgick att kostnaderna för att anpassa skatteförvaltningens IT-system beräknas bli ungefär 100 000 euro medan de årliga uppbördskostnaderna inte förväntas bli högre än 20 000 euro.
6.6. Övriga konsekvenser
Förslaget får inte några särskilda miljökonsekvenser förutom att tv-kontrollanternas utsläpp försvinner.
7. Ärendets beredning
Vid regeringskansliet inom Ålands landskapsregering färdigställdes i september 2017 en lagstiftningspromemoria om en ny finansieringsmodell för public service. Promemorian skickades till ÅRTV för synpunkter. Efter sedvanlig beredning av lagförslag vid lagberedningen skickades ett utkast till lagförslag på remiss i mars 2019. Utkastet skickades till styrelsen och redaktionen vid ÅRTV. Utkastet skickades också till Ålands polismyndighet, alarmcentralen och till skatteförvaltningen för synpunkter. Både styrelsen och redaktionen vid ÅRTV kom in med utlåtanden.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om medieavgift
1 § Syfte och tillämpningsområde. Enligt bestämmelsen ska fysiska personer och samfund betala en årlig medieavgift till landskapet enligt vad som föreskrivs i lagen. Medieavgiften ska ersätta den nuvarande avgift för innehav av televisionsmottagare som avses i 28 § i landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet. Medieavgiften motsvarar i de flesta avseenden den rundradioskatt som fysiska personer och samfund i riket ska betala till staten enligt lagen om rundradioskatt. Medieavgiften ska antingen anses utgöra en avgift eller tilläggsskatt på inkomst. Genom att använda begreppet avgift framkommer tydligare att det är fråga om insamling av medel för ett specifikt ändamål, dvs. finansiering av public service eller radio och tv i allmänhetens tjänst.
I bestämmelsen anges att medieavgiften ska finansiera radio och tv i allmänhetens tjänst på Åland. Även om begreppet radio och tv i allmänhetens tjänst inte används i dagsläget i landskapslagstiftningen är det ett etablerat begrepp. I ett protokoll till Amsterdamfördraget från 1997 erkänns medlemsstaternas behörighet att svara för finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst i den utsträckning som denna finansiering beviljas radio- och tv-organisationerna för att de ska utföra sitt uppdrag att verka i allmänhetens tjänst. I dagsläget har ÅRTV ett offentligt uppdrag att tillhandahålla allmännyttig radio- och televisionsverksamhet på Åland, men om uppdraget har inte föreskrivits i lag. Den tv-avgift som medieavgiften ska ersätta har finansierat denna allmännyttiga verksamhet. I 5 § föreslås ingå närmare bestämmelser om ett årligt anslag i Ålands budget som används för att finansiera detta uppdrag. I 6 § föreslås ingå bestämmelser om uppdraget för ÅRTV att tillhandahålla radio och tv i allmänhetens tjänst.
2 § Medieavgift för personer. I paragrafen föreskrivs om fysiska personers skyldighet att betala medieavgift. Skyldigheten att betala medieavgift är personlig. Därför kan det finnas flera personer i samma familj eller hushåll som ska betala medieavgift. Medieavgiften betalas oberoende av om det finns en tv i hushållet och oberoende av om personen utnyttjar de allmännyttiga radio- och televisionstjänster som ÅRTV tillhandahåller.
Enligt 1 mom. är betalningsskyldigheten bunden vid om personen är allmänt skattskyldig enligt inkomstskattelagen. En person som har varit begränsat skattskyldig under hela skatteåret behöver inte betala medieavgift. Bestämmelserna i inkomstskattelagen avgör om en person är allmänt eller begränsat skattskyldig i Finland. Enligt 9 § 1 mom. i inkomstskattelagen är fysiska personer som under skatteåret har varit bosatta i Finland allmänt skattskyldiga. Skyldighet att betala medieavgift förutsätter att personen har sin hemkommun på Åland. Hemkommunen bestäms enligt lagen om hemkommun (FFS 201/1994). En person kan vara allmänt skattskyldig endast under en del av skatteåret t.ex. om personen flyttar till en åländsk kommun under skatteåret. I så fall betalar personen medieavgift utifrån de inkomster som personen beskattas för i egenskap av allmänt skattskyldig med hemkommun på Åland. Till exempel lön som personen fått före bosättningen på Åland räknas inte med i den inkomst som ligger till grund bestämningen av personens inkomst. Medieavgift ska inte betalas av minderåriga eller närmare bestämt en person som senast under skatteåret har fyllt 18 år. Medieavgift tas således ut endast av personer som har fyllt eller som senast under skatteåret fyller 18 år.
Medieavgiften för fysiska personer ska vara 110 euro, men betalningsskyldigheten förutsätter att en inkomstgräns överskrids. Medieavgiften ska endast betalas om personens inkomster för skatteåret överstiger 14 000 euro. Inkomsten bestäms som summan av nettoförvärvsinkomsten och nettokapitalinkomsten för skatteåret enligt inkomstskattelagen. Enligt 30 § 3 mom. i inkomstskattelagen beräknas nettoförvärvsinkomst genom att man gör de naturliga avdragen från förvärvsinkomsten medan det i inkomstskattelagens 30 § 2 mom. anges att nettokapitalinkomst beräknas genom att man gör de naturliga avdragen från kapitalinkomsten. Som en sekundär grund för bestämmandet av inkomsten används den arbetsinkomst som har fastställts enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare, om skatten överstiger summan av nettokapitalinkomsten och nettoförvärvsinkomsten. Om den skattskyldige får arbetsinkomst som har fastställts enligt både lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare, ska som grund användas summan av arbetsinkomsterna, om denna överstiger summan av nettokapitalinkomsten och nettoförvärvsinkomsten.
I 2 mom. föreskrivs om indexjustering av det i 1 mom. avsedda eurobeloppet om 110 euro. Enligt förslaget ska beloppet bindas vid levnadskostnadsindex (oktober 1951=100) som publiceras månatligen av Statistikcentralen. Landskapsregeringen ska varje år senast i oktober fatta beslut i enlighet med indexet om att ta fram ett justerat belopp som gäller för kommande skatteår. Det i 1 mom. avsedda beloppet om 110 euro motsvarar poängtalet för levnadskostnadsindexet (1951:10=100) för januari 2019. Den årliga förändringen beräknas enligt poängtalet för levnadskostnadsindexet för januari innevarande år och för januari föregående år. Till exempel om det justerade beloppet för medieavgiften för 2021 ska tas fram används poängtalet för levnadskostnadsindexet för januari 2020 och för januari 2019. Eurobeloppet justeras första gången inför beskattningsåret 2021, dvs. senast i oktober 2020. Det justerade beloppet avrundas till närmaste hela euro. Landskapsregeringen ska senast under november månad justeringsåret offentliggöra det indexjusterade eurobeloppet i Ålands författningssamling.
I 3 mom. anges att medieavgiften för en person som avlidit under skatteåret ska betalas av dödsboet med iakttagande av vad som föreskrivs i 17 § 1 mom. i inkomstskattelagen. Enligt bestämmelsen i inkomstskattelagen beskattas en under skatteåret avliden persons dödsbo för detta år såväl för den avlidnes som för boets inkomst. När nettoförvärvsinkomsten och nettokapitalinkomsten för dödsåret kalkyleras beaktas både personens inkomster under hans eller hennes levnadstid och dödsboets inkomster samt de naturliga avdrag som ska göras från dessa.
3 § Medieavgift för samfund. Enligt förslaget ska regleringen om medieavgift för samfund motsvara det som föreskrivs om rundradioskatt för samfund enligt 3 § i lagen om rundradioskatt. Förslaget i riket till skattemodell för samfund byggde ursprungligen på företagets omsättning och inte resultatet. I samband med riksdagens behandling ansåg finansutskottet att modellen inte var rättvis då skattskyldigheten främst skulle komma att beröra en ganska liten grupp små och medelstora företag (FiUB 14/2012 rd - RP 28/2012 rd). Istället infördes en lineär skattemodell som börjar vid en beskattningsbar inkomst på 50 000 euro. Om den beskattningsbara inkomsten för skatteåret understiger gränsen, ska företaget inte påföras någon rundradioskatt för samfund. Det betyder att de allra minsta företagen undantas från skatten. Den nedre gränsen för skatten går vid 140 euro till vilket adderas 0,35 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 50 000 euro. Skattebeloppet ska dock vara högst 3 000 euro vilket är fallet om samfundets beskattningsbara inkomst under skatteåret är 867 142 euro eller högre.
Enligt 1 mom. gäller skyldigheten att betala medieavgift samfund enligt inkomstskattelagen med hemkommun på Åland. Enligt 3 § i inkomstskattelagen avses med samfund staten och dess inrättningar, kommuner och samkommuner, församlingar och andra religionssamfund, aktiebolag, andelslag, sparbanker, placeringsfonder, universitet, ömsesidiga försäkringsbolag, lånemagasin, ideella och ekonomiska föreningar, stiftelser och anstalter, utländska dödsbon samt andra juridiska personer eller för särskilt ändamål förbehållna förmögenhetskomplex som är jämförbara med de tidigare nämnda samfunden. Öppna bolag, kommanditbolag, partrederier och beskattningssammanslutningar är inte samfund, utan sammanslutningar. Sammanslutningar behöver inte betala medieavgift. En sammanslutning beskattas inte som en särskild skattskyldig i inkomstbeskattningen, utan dess resultat fördelas för beskattning som delägarnas inkomst.
Att ett samfund har bedrivit närings- eller yrkesverksamhet eller jordbruk under skatteåret är alltid en förutsättning för att det ska vara skyldigt att betala medieavgift. En näringsverksamhets eller ett jordbruks omfattning, lönsamhet eller brist på lönsamhet har i sig ingen betydelse, utan ett samfund är betalningsskyldigt redan utifrån en småskalig närings- eller jordbruksverksamhet, om samfundets beskattningsbara inkomst av hela verksamheten under skatteåret uppgår till minst 50 000 euro. Om ett samfund inte bedriver näringsverksamhet eller jordbruk, utan om det enbart omfattas av s.k. inkomst av annan verksamhet, är det inte skyldigt att betala medieavgift. Annan verksamhet kan t.ex. vara uthyrning av en fastighet till en extern aktör på så sätt att uthyrningen av fastigheten inte tjänar aktiebolagets affärsverksamhet, vare sig direkt eller indirekt.
I 2 mom. räknas upp de samfund som inte ska betala medieavgift. Förslaget till rundradioskatt i riket byggde ursprungligen på att staten, kommunerna och församlingarna skulle betala rundradioskatt. Denna modell slopades under behandlingen i riksdagen. Finansutskottet ansåg att det inte var lämpligt att påföra de här skattetagarsamfunden rundradioskatt. Skattskyldigheten skulle de facto ha blivit ganska formell och slumpmässig. Samtidigt förenklades skattemodellen så att också bostadsaktiebolag och samfällda förmåner befriades från skattskyldighet. Detta motiverades med att det skulle finnas knappt några bostadsaktiebolag eller samfällda förmåner som skulle vara skattskyldiga (FiUB 14/2012 rd - RP 28/2012 rd). Av liknande orsaker bör den förteckning över samfund som är befriade från rundradioskatt kompletteras med motsvarande samfund inom den åländska förvaltningen som är befriade från medieavgift.
Enligt 1 punkten ska Ålands lagting och till lagtinget ansluten förvaltning vara befriade från medieavgift. Landskapsrevisionen är en oberoende myndighet under lagtinget. Med stöd av 2 punkten ska landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar vara befriade från medieavgift. Formuleringen motsvarar den som finns i 18 § 1 punkten i självstyrelselagen. Landskapets affärsverk hör till de inrättningar som avses i bestämmelsen. I 3 punkten anges att också kommunerna och kommunalförbunden ska vara befriade från medieavgift. Enligt 4 punkten ska Ålands Radio och Tv Ab vara befriad från att betala medieavgift. Slutligen föreskrivs i 5 punkten att samtliga de samfund som är befriade från rundradioskatt enligt 3 § 2 mom. i lagen om rundradioskatt också ska vara befriade från medieavgift. Det torde också vara administrativt enklare att verkställa medieavgiften inom skatteförvaltningen om undantagen från samfundens betalningsskyldighet motsvarar varandra i riks- och landskapslagstiftningen. Enligt 3 § 2 mom. i lagen om rundradioskatt är staten och dess inrättningar, kommunerna, samkommunerna, församlingarna, religionssamfunden, bostadsaktiebolagen, de samfund som är befriade från inkomstskatt enligt 20 § i inkomstskattelagen och utländska dödsbon befriade från att betala rundradioskatt.
De samfund som avses i 20 § i inkomstskattelagen är följande:
1) Finlands Bank, Rundradion Ab, Nordiska Investeringsbanken, Nordiska utvecklingsfonden, Nordiska miljöfinansieringsbolaget, Finnvera Abp, Fonden för industriellt samarbete Ab, Jubileumsfonden för Finlands självständighet, stabilitetsfonden och den i kreditinstitutslagen (FFS 610/2014) avsedda gamla insättningsgarantifonden,
2) folkpensionsanstalten, kommunala pensionsanstalten, sjuk- och begravningshjälpskassorna, placeringsfonderna, personalfonderna, avgångsbidragsfonderna, de riksomfattande arbetslöshetskassorna, centralkassan för arbetslöshetskassorna, arbetslöshetskassornas stödkassa, arbetslöshetskassornas stödstiftelse samt i inkomstskattelagens 116 a § avsedda träningsfonder och idrottsutövarfonder för inkomster av verksamhet som nämns i 116 a §,
3) aktiebolag som en kommun har bildat för att förvärva, äga och hyra ut bostäder inom kommunen och som uppfyller villkoren som avses i inkomstskattelagens 20 § 2 mom.
4 § Uppbörden av medieavgift. Medieavgiften bör både av ekonomiska och administrativa skäl uppbäras så likt rundradioskatten som möjligt, bl.a. för att förvaltningslösningarna blir dyrare ju mer de avviker från rikets modell. Rundradioskatten bärs upp i riket i enlighet med de skatteförfattningar som det hänvisas till i 4 § och 5 § 1 mom. i lagen om rundradioskatt. I dessa bestämmelser hänvisas till lagen om beskattningsförfarande (FFS 1558/1995), lagen om förskottsuppbörd (FFS 1118/1996), lagen om skatteuppbörd (FFS 11/2018) och lagen om skatteredovisning (FFS 532/1998). De två förstnämnda riksförfattningarna tillämpas redan inom landskapets behörighet med stöd av blankettlagar, men endast till den del det handlar om uppbörden av kommunalskatt. I paragrafen föreslås särskilda blankettbestämmelser som gör samtliga de i 4 § och 5 § 1 mom. i lagen om rundradioskatt nämnda riksförfattningarna om beskattningsförfarandet gällande i samband med uppbörden av medieavgift, så att uppbörden av medieavgiften sker på ett sätt som motsvarar uppbörden av rundradioskatten i riket.
Enligt 1 mom. ska medieavgift bestämmas och debiteras i samband med verkställandet av inkomstbeskattningen i enlighet med vad som föreskrivs om rundradioskatten i lagen om beskattningsförfarande (FFS 1558/1995). I 4 § i lagen om rundradioskatten föreskrivs att rundradioskatten ska bestämmas och debiteras i samband med verkställandet av inkomstbeskattningen i enlighet med vad som föreskrivs i lagen om beskattningsförfarande. I 1 § 2 mom. 6 punkten i lagen om beskattningsförfarande anges att rikslagen tillämpas på skatt som ska betalas till staten enligt lagen om rundradioskatt. Den föreslagna bestämmelsen innebär att bestämmelserna om beskattningsförfarandet i rikslagen ska tillämpas på ett motsvarande sätt på den medieavgift som ska betalas till landskapet enligt de grunder som föreskrivs i förslag till 2 och 3 §§ i denna landskapslag.
I 2 mom. hänvisas till lagen om förskottsuppbörd (FFS 1118/1996) och lagen om skatteuppbörd (FFS 11/2018). Enligt den föreslagna bestämmelsen ska för uppbörden av medieavgiften gälla det som föreskrivs om rundradioskatten i dessa rikslagar. Med stöd av 1 § 1 mom. i lagen om förskottsuppbörd verkställs förskottsuppbörd för betalning av rundradioskatt till staten. Den föreslagna bestämmelsen innebär att bestämmelserna i rikslagen ska tillämpas på ett motsvarande sätt vid förskottsuppbörd av den medieavgift som ska betalas till landskapet. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska en motsvarande tillämpning göras av bestämmelserna i lagen om skatteuppbörd vid uppbörden av medieavgift. I 1 § 1 mom. i lagen om skatteuppbörd anges att lagen tillämpas på förfarandet vid betalning, återbetalning och indrivning av skatter och avgifter enligt lagen om beskattningsförfarande. Slutligen fastställs i momentet att det som i lagen om skatteredovisning (FFS 532/1998) föreskrivs om redovisning av rundradioskatten till staten ska på ett motsvarande sätt gälla vid redovisning av medieavgiften till landskapet. Med stöd av 1 § 1 mom. i lagen om skatteredovisning ska rundradioskatten redovisas till staten på det sätt som föreskrivs i lagen.
Enligt 3 mom. ska vid tillämpningen av lagen om medieavgift gälla det som föreskrivs om beskattningshandlingarnas och beskattningsuppgifternas offentlighet i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (FFS 1346/1999). Om rundradioskatten föreskrivs i rikslagens 5 § 4 mom. att beloppet av rundradioskatt för personer och rundradioskatt för samfund ingår i det sammanlagda belopp debiterade skatter och avgifter som avses i rikslagens 5 § 1 och 3 mom. Rundradioskatten syns inte som en separat post i uppgifterna men den finns med i påförda skatternas totalbelopp liksom kyrkoskatten och sjukförsäkringspremien. För att motsvara detta föreskrivs i det föreslagna momentet att beloppet av medieavgiften ska ingå i det sammanlagda belopp debiterade skatter och avgifter som avses i 5 § 1 och 3 mom. i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattnings-uppgifter.
Enligt 4 mom. anpassas de i 1–3 mom. nämnda rikslagarna till tillämpningen inom landskapets behörighet. Rikslagarna ska tillämpas på Åland sådana de lyder när lagen träder i kraft och senare ändringar i riks-lagarna ska tillämpas på Åland från den dag de träder i kraft i riket. Samtidigt anges att de förvaltningsuppgifter som enligt rikslagarna ankommer på statens myndigheter ska på Åland skötas av landskapsregeringen, till den del förvaltningen hänför sig till uppgifter inom landskapets behörighet. Avsikten är att rikets skatteförvaltning ska sköta om uppbörden av medieavgiften i anslutning till den årliga inkomstbeskattningen. I detta syfte ska en sådan överenskommelseförordning som avses i 32 § i självstyrelselagen tas fram.
5 § Årligt anslag i Ålands budget. I paragrafen föreskrivs om nettobudgetering av de medel som influtit från uppbörden. Enligt 53 § 1 mom. i lagtingsordningen kan det intas bestämmelser i landskapslag om att budgeten får innehålla inkomstposter eller anslag som motsvarar skillnaden mellan inkomster och utgifter som står i direkt samband med varandra. I gällande 6 § 1 mom. 4 punkten i landskapslagen om landskapets finansförvaltning framgår sedan att nettobudgetering gäller inkomster från avgifter för innehav av televisionsmottagare och kostnader för uppbörd och kontroll av avgifterna. Enligt förslaget ska det framgå i bestämmelsen att det årliga anslaget i Ålands budget ska motsvara den årliga skillnaden mellan inkomsterna från uppbörden av medieavgiften och kostnaderna för denna uppbörd och avtal om återutsändningen av tv-kanaler på Åland. Förslaget motsvarar hur finansieringen av ÅRTV:s verksamhet budgeteras i dagsläget. Hänvisningen till kostnader för avtal avser de avgifter som landskapsregeringen avlägger för återutsändningen av tv-kanaler (se avsnitt 2.3.2). Den föreslagna bestämmelsen föranleder också en ändring av 6 § 1 mom. 4 punkten i landskapslagen om landskapets finansförvaltning.
6 § Radio och tv i allmänhetens tjänst. I paragrafen föreskrivs om det public service-uppdrag som ÅRTV har i dagsläget med stöd av bolagsordningen för det landskapsägda aktiebolaget. Enligt 1 mom. ska ÅRTV ansvara för den allmännyttiga radio- och televisionsverksamheten på Åland. På bolaget tillämpas aktiebolagslagen (FFS 624/2006) som faller inom rikets behörighetsområde. Av den föreslagna bestämmelsen följer en offentligrättslig skyldighet att uppfylla ett allmännyttigt uppdrag. ÅRTV är landskapsägt och verkställandet av det allmännyttiga uppdraget förutsätter i praktiken att landskapet äger bolaget. Det anslag som avses i 5 § ska användas för att finansiera bolagets allmännyttiga radio- och televisionsverksamhet. Bestämmelsen stärker oberoendet för ÅRTV eftersom bolaget garanteras i lag att nettoanslaget ska användas för finansieringen av den allmännyttiga radio- och televisionsverksamheten vid ÅRTV.
I 2 mom. föreskrivs på en allmän nivå om innehållet i bolagets allmännyttiga uppdrag så att bestämmelsen inte alltför mycket begränsar en ändamålsenlig utveckling av verksamheten och det redaktionella innehållet. Bolaget ska tillhandahålla ett allmännyttigt televisions- och radioprogramutbud för alla på lika villkor. Bestämmelsen begränsar inte på vilket tekniskt sätt eller på vilka medieplattformar programutbudet tillhandahålls allmänheten. Bolagets programutbud ska finnas där det är relevant och ändamålsenligt, t.ex. via internet. Program bör tillhandahållas och verksamheten utformas så att det får så stor spridning som möjligt. Eftersom bolaget sedan bildningen också har ansvarat för distribution anges också att distribution av radio och tv i allmänhetens tjänst ingår i bolagets allmännyttiga uppdrag.
Enligt 3 mom. ska ÅRTV på begäran av Ålands polismyndighet förmedla till allmänheten meddelanden som varnar för farliga händelser. I gällande 24 § 2 mom. i landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet föreskrivs om skyldighet för de bolag som erhållit sändningstillstånd att sända meddelanden till allmänheten. Den bestämmelsen gäller samtliga bolag med tillstånd medan den föreslagna bestämmelsen endast gäller ÅRTV. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska bolaget på begäran av Ålands polismyndighet vara skyldigt att vidareförmedla meddelanden som varnar för farliga händelser. I bestämmelsen anges inte närmare hur ÅRTV ska vidareförmedla meddelandena till allmänheten. Meddelandena ska förmedlas på det för situationen effektivaste sättet vilket i regel inkluderar åtminstone radio och bolagets webbplats. Bestämmelsen avgränsar sig till landskapets behörighet och i rikslagstiftningen föreskrivs närmare vad som gäller under undantagsförhållanden. Beredskap inför undantagsförhållanden utgör enligt 27 § 34 punkten i självstyrelselagen riksbehörighet.
Polismyndigheten och dess alarmcentral har en central roll i samband med nödsituationer enligt 56 § i räddningslagen. I detta lagförslag ingår också ett förslag till en ny 56 § 1 mom. 5 punkt i räddningslagen som anger att polismyndigheten ska utfärda varningsmeddelanden och utan dröjsmål förmedla dessa till ÅRTV som förmedlar meddelandena till allmänheten.
7 § Ikraftträdande. Enligt 1 mom. lämnas datum för ikraftträdande öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om i enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen. Avsikten är att landskapslagen ska träda i kraft så snart som möjligt, dock före den 1 januari 2020. Inför detta datum måste systemet med tv-avgift fasas ut och förberedelserna för ibruktagandet av medieavgiften slutföras. I 2 mom. anges att lagen tillämpas första gången vid beskattningen för skatteåret 2020, dvs. medieavgiften uppbärs första gången vid beskattningen för skatteåret 2020.
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet
I landskapslagens 5 kap. föreskrivs om innehav av televisionsmottagare och avgiftsskyldighet medan 6 kap. innehåller bestämmelser om televisionsinnehavarregistret. I landskapslagens 41 § finns bestämmelser om påföljder vid försummelse att betala avgift. Den avgift för innehav av televisionsmottagare som avses i 28 § ska ersättas av den medieavgift som ingår i förslaget till landskapslag om medieavgift. Bestämmelserna i 5 och 6 kap. samt i 41 § ska upphävas eftersom de gäller eller är kopplade till tv-avgiften.
1 § Lagens tillämpningsområde. Enligt förslaget ska 1 mom. ändras då det innehåller en hänvisning till de avgifter som ska betalas av innehavare av televisionsmottagare och hur dessa avgifter ska användas. Dessa hänvisningar ska strykas från momentet eftersom de avser regleringen i landskapslagens 5 och 6 kap. som ska upphävas.
Enligt den föreslagna landskapslagen om medieavgift ska fysiska personer och samfund erlägga en årlig medieavgift av skattenatur. Medieavgiften ska finansiera public service eller radio och tv i allmänhetens tjänst. Ett nytt 3 mom. innehåller en hänvisning till landskapslagen om medieavgift som utgör särskild reglering i förhållande till det som föreskrivs i landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet. ÅRTV ska fortsättningsvis vara föremål för regleringen i landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet, t.ex. den tillståndsplikt som gäller enligt 3 § 1 mom. vid utövning av en verksamhet som innefattar radio- eller televisionssändning. Således ska bolagets public service-uppdrag enligt landskapslagen om medieavgift utföras i förenlighet med landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet.
24 § Skyldighet att tillhandahålla kanal och att sända meddelande. I paragrafen föreslås ingå ett nytt 3 mom. som är av informativ natur. I bestämmelsen hänvisas till den skyldighet för ÅRTV som avses i förslag till i 6 § 3 mom. i landskapslagen om medieavgift och som gäller förmedling av varningsmeddelanden till allmänheten på begäran av Ålands polismyndighet.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelse. I 1 mom. lämnas datum för ikraftträdande öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om i enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen. Avsikten är att landskapslagen träder i kraft samtidigt med landskapslagen om medieavgift, dvs. före den 1 januari 2020. Landskapslagen ska träda i kraft samtidigt med landskapslagen om medieavgift eftersom medieavgiften ska ersätta den tv-avgift som gällande bestämmelser föreskriver om. Under 2019 ska landskapsregeringen vidta sådana åtgärder som krävs för att fasa ut systemet med tv-avgifter.
Enligt 2 mom. har landskapsregeringen innan landskapslagen träder i kraft rätt att ta ut alla tv-avgifter som gäller tiden före ikraftträdandet, så att de förfaller till betalning senast den 31 december 2019. Landskapsregeringen ska beakta detta då fakturor för de tv-avgifter som ska betalas under 2019 sänds ut, särskilt om en anmälan om ibruktagande av tv-apparat sker kort före systemet med tv-avgifter slopas den 31 december 2019. En innehavare av en tv-apparat är inte mera skyldig att betala en tv-avgift för innehav av apparat efter den 31 december 2019 utan därefter ska istället erläggas medieavgift i anslutning till inkomstbeskattningen.
I 3 mom. föreskrivs om indrivningen av obetalda tv-avgifter efter den 31 december 2019. Då landskapsregeringen driver in tv-avgifterna ska de regler som gäller vid ikraftträdandet fortsättningsvis tillämpas men endast fram till den 1 januari 2025. Därefter ska obetalda tv-avgifter inte mera drivas in. Enligt 4 mom. ska tv-avgifter som har betalats för tiden efter den 31 december 2019 betalas tillbaka. Bestämmelsen riktar sig till landskapsregeringen. I enstaka fall kan innehavare av tv-apparat ha betalat tv-avgift för tider då avgiften redan har ersatts med medieavgift.
Av artikel 5.1 b-punkten i dataskyddsförordningen följer att personuppgifter ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål.[38] Det televisionsinnehavarregister som avses i 6 kap. och uppgifterna i det behövs i vissa fall efter att den föreslagna lagen har trätt i kraft. Det behov uppstår i samband med indrivning och återbetalning av tv-avgifter. I 5 mom. föreskrivs att personuppgifterna i televisionsinnehavarregistret ska raderas då personuppgifterna inte längre behövs för indrivning och återbetalning av televisionsavgifter.
3. Landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om kommunalskatt för näringsverksamhet
2 §. Genom gällande landskapslag görs lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (FFS 360/1968) tillämplig inom landskapets behörighet. I rikslagens 7 § föreskrivs att utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande samt därav härrörande förluster är avdragbara inom näringsverksamheten. Rikslagens 8 § räknar upp ett antal särskilda utgifter som är avdragbara, bl.a. rundradioskatten för samfund enligt paragrafens punkt 19. Enligt förslag till nytt 2 mom. ska medieavgift för samfund som ska betalas med stöd av 3 § landskapslagen om medieavgift vid tillämpningen av blankettlagen utgöra en avdragbar utgift enligt rikslagens 7 §.
Ikraftträdandebestämmelse. Enligt bestämmelsen lämnas datum för ikraftträdande öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om i enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen. Avsikten är att landskapslagen träder i kraft samtidigt med landskapslagen om medieavgift, dvs. före den 1 januari 2020.
4. Landskapslag om ändring av landskapslagen om kommunalskatt för gårdsbruk
4 §. Genom gällande landskapslag görs inkomstskattelagen för gårdsbruk (FFS 543/1967) tillämplig inom landskapets behörighet. I rikslagens 6 § räknas upp vilka utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande som är avdragbara, bl.a. rundradioskatten för samfund enligt paragrafens punkt 14. Enligt förslag till ny paragraf ska medieavgift för samfund som ska betalas med stöd av 3 § landskapslagen om medieavgift vid tillämpningen av denna lag utgöra en avdragbar utgift.
Ikraftträdandebestämmelse. Enligt bestämmelsen lämnas datum för ikraftträdande öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om i enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen. Avsikten är att landskapslagen träder i kraft samtidigt med landskapslagen om medieavgift, dvs. före den 1 januari 2020.
5. Landskapslag om ändring av 9 § kommunalskattelagen för landskapet Åland
9 §. Särskilda bestämmelser om naturliga avdrag. I gällande paragraf föreskrivs bland annat vad som ska anses vara en utgift för inkomstens förvärvande. Enligt 31 § 8 mom. i inkomstskattelagen (FFS 1535/1992) är den rundradioskatt för personer som avses i lagen om rundradioskatt inte en avdragbar utgift. På ett motsvarande sätt ska den medieavgift för personer som avses i 2 § i landskapslagen om medieavgift inte vara en avdragbar utgift.
Ikraftträdandebestämmelse. Enligt bestämmelsen lämnas datum för ikraftträdande öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om i enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen. Avsikten är att landskapslagen träder i kraft samtidigt med landskapslagen om medieavgift, dvs. före den 1 januari 2020.
6. Landskapslag om ändring av 6 § landskapslagen om landskapets finansförvaltning
6 § Nettobudgetering. Enligt gällande 1 mom. 4 punkten kan i landskapets budget tas in inkomstposter eller anslag som motsvarar skillnaden mellan inkomster från avgifter för innehav av televisionsmottagare och kostnader för uppbörd och kontroll av avgifterna. Enligt förslaget till 5 § i landskapslagen om medieavgift ska i Ålands budget tas upp ett årligt anslag som motsvarar den årliga skillnaden mellan inkomsterna från uppbörden av medieavgiften och kostnaderna för uppbörden och avtal som landskapet ingår för återutsändningen av tv-kanaler på Åland. Samtidigt ska denna reglering om nettobudgetering beaktas genom en motsvarande ändring av 6 § 1 mom. 4 punkten i landskapslagen om landskapets finansförvaltning.
Ikraftträdandebestämmelse. Enligt bestämmelsen lämnas datum för ikraftträdande öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om i enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen. Avsikten är att landskapslagen träder i kraft samtidigt med landskapslagen om medieavgift, dvs. före den 1 januari 2020.
7. Landskapslag om ändring av 56 § 1 mom. räddningslagen för landskapet Åland
56 §. I räddningslagens 9 kap. finns bestämmelser om central alarmeringsförvaltning. Ålands polismyndighet och dess alarmcentral sköter om mottagande av nödmeddelanden och alarmering av räddningsenheter. I 56 § föreskrivs om polismyndighetens särskilda uppgifter i anslutning till den centrala alarmeringsförvaltningen. Enligt förslag till 5 punkten ska det vara en i lag föreskriven uppgift för polismyndigheten att utan dröjsmål utfärda meddelanden om det är nödvändigt för att varna allmänheten. Polismyndigheten ska skicka dessa till ÅRTV som förmedlar meddelandena till allmänheten. I förslag till 6 § 3 mom. i landskapslagen om medieavgift föreskrivs om skyldighet för ÅRTV att förmedla dessa till allmänheten.
Ikraftträdandebestämmelse. Enligt bestämmelsen lämnas datum för ikraftträdande öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om i enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen. Avsikten är att landskapslagen träder i kraft samtidigt med landskapslagen om medieavgift, dvs. före den 1 januari 2020.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om medieavgift
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Syfte och tillämpningsområde
Fysiska personer och samfund ska betala en årlig medieavgift till landskapet enligt vad som föreskrivs i denna lag. Medieavgiften ska finansiera radio och tv i allmänhetens tjänst på Åland.
2 §
Medieavgift för personer
Den som är allmänt skattskyldig enligt inkomstskattelagen (FFS 1535/1992), har sin hemkommun på Åland och som senast under skatteåret har fyllt 18 år ska betala en årlig medieavgift på 110 euro om inkomsten för skatteåret överstiger 14 000 euro. Inkomsten bestäms som summan av nettoförvärvsinkomsten och nettokapitalinkomsten för skatteåret enligt inkomstskattelagen eller av summan av en högre arbetsinkomst som fastställts enligt lagen om pension för företagare (FFS 1272/2006) eller lagen om pension för lantbruksföretagare (FFS 1280/2006).
Landskapsregeringen fattar beslut senast i oktober varje år om att i enlighet med förändringen i levnadskostnadsindex (oktober 1951=100) justera det i 1 mom. avsedda eurobeloppet så att det justerade beloppet uppbärs följande skatteår. Det i 1 mom. avsedda beloppet om 110 euro motsvarar poängtalet för levnadskostnadsindexet (1951:10=100) för januari 2019. Den årliga förändringen beräknas enligt poängtalet för levnadskostnadsindexet för januari innevarande år och för januari föregående år. Eurobeloppet justeras första gången inför skatteåret 2021. Det justerade beloppet avrundas till närmaste hela euro. Landskapsregeringen ska senast under november månad justeringsåret offentliggöra det indexjusterade eurobeloppet i Ålands författningssamling.
Medieavgiften för en person som avlidit under skatteåret ska betalas av dödsboet med iakttagande av vad som föreskrivs i 17 § 1 mom. i inkomstskattelagen.
3 §
Medieavgift för samfund
Samfund enligt inkomstskattelagen med hemkommun på Åland som bedriver rörelse eller utövar yrke enligt lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (FFS 360/1968) eller bedriver lantbruk enligt inkomstskattelagen för gårdsbruk (FFS 543/1967) och vars beskattningsbara inkomst för skatteåret är minst 50 000 euro ska betala 140 euro i medieavgift plus 0,35 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 50 000 euro. Avgiftsbeloppet ska dock vara högst 3 000 euro.
Följande samfund ska inte betala medieavgift:
1) Ålands lagting och till lagtinget ansluten förvaltning,
2) Ålands landskapsregering och under denna lydande myndigheter och inrättningar,
3) kommuner och kommunalförbund,
4) Ålands Radio och Tv Ab, och
5) de samfund som är befriade från rundradioskatt enligt 3 § 2 mom. i lagen om rundradioskatt (FFS 484/2012).
4 §
Uppbörden av medieavgift
Medieavgift ska bestämmas och debiteras i samband med verkställandet av inkomstbeskattningen i enlighet med vad som föreskrivs om rundradioskatten i lagen om beskattningsförfarande (FFS 1558/1995).
För uppbörden av medieavgiften ska gälla det som föreskrivs om rundradioskatten i lagen om förskottsuppbörd (FFS 1118/1996) och lagen om skatteuppbörd (FFS 11/2018). Det som i lagen om skatteredovisning (FFS 532/1998) föreskrivs om redovisning av rundradioskatten till staten ska på ett motsvarande sätt gälla vid redovisning av medieavgiften till landskapet.
Vid tillämpningen av denna lag gäller det som föreskrivs om beskattningshandlingarnas och beskattningsuppgifternas offentlighet i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (FFS 1346/1999).
Beloppet av den medieavgift som avses i denna lag ingår i det sammanlagda belopp debiterade skatter och avgifter som avses i 5 § 1 och 3 mom. i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter.
De i 1-3 mom. nämnda rikslagarna ska tillämpas på Åland sådana de lyder när denna lag träder i kraft och senare ändringar i rikslagarna ska tillämpas på Åland från den dag de träder i kraft i riket. De förvaltningsuppgifter som enligt rikslagarna ankommer på statens myndigheter ska på Åland skötas av landskapsregeringen, till den del förvaltningen hänför sig till uppgifter inom landskapets behörighet.
5 §
Årligt anslag i Ålands budget
I Ålands budget tas upp ett årligt anslag som motsvarar den årliga skillnaden mellan inkomsterna från uppbörden av medieavgiften och kostnaderna för denna uppbörd och för avtal om återutsändningen av tv-kanaler på Åland.
6 §
Radio och tv i allmänhetens tjänst
Ålands Radio och Tv Ab ska ansvara för den allmännyttiga radio- och televisionsverksamheten på Åland. Det anslag som avses i 5 § ska användas för att finansiera bolagets allmännyttiga radio- och televisionsverksamhet.
Bolaget ska tillhandahålla ett allmännyttigt televisions- och radioprogramutbud för alla på lika villkor. I bolagets allmännyttiga uppdrag ingår också distribution av radio och tv i allmänhetens tjänst.
På begäran av Ålands polismyndighet ska bolaget utan dröjsmål förmedla till allmänheten sådana meddelanden som varnar för farliga händelser och som avses i 56 § 1 mom. 5 punkten i räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland.
7 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för skatteåret 2020.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagenom radio- och televisionsverksamhet
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 5 och 6 kap., 27-37 § samt 41 § landskapslagen (2011:95) om radio- och televisionsverksamhet,
ändras 1 § 1 mom., samt
fogas till lagen nya 1 § 3 mom. och 24 § 3 mom. som följer:
1 §
Lagens tillämpningsområde
I denna lag finns bestämmelser om de villkor som gäller för beställ-tv, radio- och televisionssändningar och mottagande av sådana i landskapet Åland, om de villkor som gäller för sändningar genom ledning eller någon annan fast förbindelse som når fler än 200 bostäder, om de avgifter som ska betalas för tillstånd att utöva verksamhet som innefattar radio- och televisionssändning samt om de myndigheter som beslutar i de frågor som hör till lagens tillämpningsområde.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
I landskapslagen ( ) om medieavgift finns särskilda bestämmelser om det särskilda uppdrag Ålands Radio och Tv Ab har att tillhandahålla allmännyttig radio- och televisionsverksamhet.
24 §
Skyldighet att tillhandahålla kanal och att sända meddelande
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om den särskilda skyldigheten för Ålands Radio och Tv Ab att på begäran av Ålands polismyndighet förmedla meddelanden till allmänheten finns bestämmelser i 6 § 3 mom. i landskapslagen ( ) om medieavgift.
Denna lag träder i kraft den
Innan lagen träder i kraft har landskapsregeringen rätt att ta ut alla televisionsavgifter som gäller tiden före ikraftträdandet, så att de förfaller till betalning senast den 31 december 2019.
Vid indrivning av sådana televisionsavgifter som inte är betalda vid ikraftträdandet av denna lag, ska fram till den 1 januari 2025 de bestämmelser tillämpas som gällde vid ikraftträdandet. Landskapsregeringen ska inte driva in televisionsavgifter efter detta datum.
Landskapsregeringen ska betala tillbaka televisionsavgifter som har betalats för tiden efter 31 december 2019.
Personuppgifterna i televisionsinnehavarregistret ska raderas då personuppgifterna inte längre behövs för indrivning och återbetalning av televisionsavgifter.
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 2 § landskapslagen om kommunalskatt för näringsverksamhet
I enlighet med lagtingets beslut fogas till 2 § landskapslag en (1993:42) om kommunalskatt för näringsverksamhet ett nytt 2 mom. som följer:
2 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Medieavgift för samfund som ska betalas med stöd av landskapslagen ( ) om medieavgift ska vid tillämpningen av denna lag utgöra en avdragbar utgift enligt 7 § i den rikslag som avses i 1 mom.
Denna lag träder i kraft den
4.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om kommunalskatt för gårdsbruk
I enlighet med lagtingets beslut fogas till landskapslagen (1993:41) om kommunalskatt för gårdsbruk en ny 4 §, istället för den 4 § som upphävts genom landskapslagen 2006/104, som följer:
4 §
Medieavgift för samfund som ska betalas med stöd av landskapslagen ( ) om medieavgift ska vid tillämpningen av denna lag utgöra en avdragbar utgift enligt 4 § i inkomstskattelagen för gårdsbruk.
Denna lag träder i kraft den
5.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 9 § kommunalskattelagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut fogas till 9 § kommunalskattelag (2011:119) för landskapet Åland ett nytt 7 mom., istället för det 7 mom. som upphävts genom landskapslagen 2018/10, som följer:
9 §
Särskilda bestämmelser om naturliga avdrag
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Den medieavgift för personer som avses i landskapslagen ( ) om medieavgift är inte en avdragbar utgift.
Denna lag träder i kraft
6.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 6 § landskapslagen om landskapets finansförvaltning
I enlighet med lagtingets beslut ändras 6 § 1 mom. 4 punkten landskapslagen (2012:69) om landskapets finansförvaltning, sådan paragrafen lyder i landskapslagen 2012/72, som följer:
6 §
Nettobudgetering
Av följande inkomster och utgifter kan i landskapets budget tas in inkomstposter eller anslag som motsvarar skillnaden mellan dem (nettobudgetering):
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4) inkomster från medieavgift och kostnader för avgiftens uppbörd och för återutsändning av tv-kanaler på Åland.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
7.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 56 § 1 mom. räddningslagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut fogas till 56 § 1 mom. räddningslag (2006:106) för landskapet Åland, sådan bestämmelsen lyder i landskapslag 2013/94, en ny 5 punkt som följer:
56 §
Uppgifter
Ålands polismyndighet ska vid alla tidpunkter på dygnet
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
5) utan dröjsmål utfärda meddelanden om det är nödvändigt för att varna allmänheten och skicka dessa till Ålands Radio och Tv Ab som förmedlar meddelandena till allmänheten.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den .
| Mariehamn den 4 april 2019 | |
|
L a n t r å d |
Katrin Sjögren |
|
Föredragande minister |
Mika Nordberg |
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 19/2018-2019
[1] I lagstiftning i Sverige används numera begreppet public service vid sidan av begreppet radio och tv i allmänhetens tjänst, se lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst. I Finland hänvisas i lagstiftningen till Rundradions allmännyttiga verksamhet, se lagen om Rundradion Ab (FFS 1380/1993).
[2] Regeringsprogram för ett hållbart Åland - kraftsamling för stabilitet och förändring. M 1/2015–2016, s. 15.
[3] Se 22 § 2 mom. och 34 § 3 mom. i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (FFS 917/2014).
[4] Åländsk utredningsserie 1994:7.
[5] Trafikministeriets utredningsserie B:5/95.
[6] Åländsk utredningsserie 1995:22.
[7] Dnr Kd1-35-96-74. ÅRTV har senare fått nya tillstånd för rundradioverksamhet, t.ex. 14.12.2010 (224K14, K14/10/5/106).
[8] Åländsk utredningsserie 1995:22, s. 3.
[9] Åländsk utredningsserie 1995:17.
[10] M 2/2000–2001, M 4/2010–2011 och M 5/2017–2018.
[11] M 3/2002–2003.
[12] Ålänningars radiolyssnar- och TV-tittarvanor. Rapport 2009:9.
[13] Ålands landskapsregerings beslut (2017:61) om avgifter för innehav av televisionsmottagare.
[14] FR 17/2010–2011, KU 5/2010–2011 och STU 3/2010–2011.
[15] Protokoll om systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna, som fogas till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EGT C 340, 10.11.1997).
[16] Europeiska kommissionens meddelande från 2009 om tillämpningen av reglerna
om statligt stöd på radio och tv i allmänhetens tjänst. EUT C 257, 27.10.2009, s. 1.
[17] Finansiering av public service, SOU 2017:79, s. 80.
[18] Lov om radio- og fjernsynsvirksomhed. Bekendtgørelse om vedtægt for DR.
[19] 2015/2 528 645 euro, 2016/2 508 090 euro, 2017/2 528 262 euro.
[20] Ett oberoende public service för alla – nya möjligheter och ökat ansvar. Slutbetänkande av Parlamentariska public service-kommittén. SOU 2018:50.
[21] Kommittédirektiv. Dir. 2018:51.
[22] SOU 2017:79, s. 103.
[23] SOU 2017:79, s. 107.
[24] Inkomstgränsen 14 000 euro har använts i riket sedan den 1 januari 2018. RP 108/2017 rd. FFS 817/2017.
[25] Den relativa fattigdomsgränsen år 2016 låg på 15 257 euro.
[26] Förstainstansrättens dom av den 22 oktober 2008 i de förenade målen T-309/04, T-317/04, T-329/04 och T-336/04, punkterna 158 och 159.
[27] RP 29/2012 rp, s. 17.
[28] RP 29/2012 rp, s. 17.
[29] Domstolens dom i mål C-492/17 av den 13 december 2018. Südwestrundfunk mot Tilo Rittinger m.fl.
[30] Finansiering av public service. SOU 2017:79, s. 78.
[31] Prop. 2017/18:261, s. 68.
[32] Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster), mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden.
[33] Självstyrelselag för Åland (FFS 670/1951).
[34] Förordningen om handhavandet i landskapet Åland av vissa uppgifter som rör radioanläggningar (FFS 610/81).
[35] Ärende nr 1767/07 och 757/04.
[36] Ärende nr 315/07.
[37] Prop. 2017/18:261, s. 39.
[38] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG.