Lagförslag 2/2021-2022

Lagtingsår: 2021-2022
Typ av dokument: Lagförslag

Ladda ner Word-dokument

 

LAGFÖRSLAG nr 2/2021-2022

 

Datum

 

 

2021-11-18

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Ändringar av ordningslagen och blankettlagen om privata säkerhetstjänster

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om ändring av ordningslagen för landskapet Åland samt en ändring av om ändring av 11 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om privata säkerhetstjänster (blankettlagen).

     Ändringarna i ordningslagen innebär en möjlighet för polisen att förelägga ordningsbot vid överträdelser som innebär köp och erbjudande av sexuella tjänster samt innehav av föremål och ämnen som lämpar sig för att skada någon annan och även ringa innehav av sådana föremål och ämnen. Ändringen av blankettlagen är av mindre lagteknisk karaktär.

 

__________________

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Motivering. 3

1. Bakgrundsproblematik. 3

1.1 Inledning – icke hanterbara ordningsstörningar 3

1.2 Nuläget gällande den åländska ordningslagen. 3

1.3 Analys av nuläget gällande den åländska ordningslagen. 3

1.4 Övriga brister – blankettlagen om privata säkerhetstjänster 4

2. Landskapsregeringens förslag och dess konsekvenser 4

3. Särskilda överväganden. 4

3.1 Straffrätt och ordningsbot - allmänna utgångspunkter 4

3.2 Grundlagsutskottets principiella uttalanden. 5

3.3 Vissa avvikelser på nivån på ordningsbotsbelopp - orsaker 6

3.4. Sammanfattning. 7

Lagtext 8

L A N D S K A P S L A G om ändring av ordningslagen för landskapet Åland. 8

L A N D S K A P S L A G om ändring av 11 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om privata säkerhetstjänster 9

Parallelltexter 10

 


 

Motivering

 

1. Bakgrundsproblematik

 

1.1 Inledning – icke hanterbara ordningsstörningar

 

För närvarande är det inte möjligt att genom ordningsbotsförfarande hantera två olika situationer som innebär ordningsstörningar. Den ena situationen gäller köp och erbjudande av sexuella tjänster och den andra gäller överträdelser mot bestämmelserna om innehav av föremål och ämnen som kan användas för att skada någon annan.

 

1.2 Nuläget gällande den åländska ordningslagen

 

1.2.1 Köp och erbjudande av sexuella tjänster

 

Ordningslagen (2010:23) för landskapet Åland (ordningslagen) har ändrats genom en landskapslag (2017:64) om ändring av ordningslagen för landskapet Åland. Ändringen innebär att det i ordningslagen införts en 18a § som fastställer ordningsbotens storlek för vissa förseelser. I 18a § finns dock inte köp och erbjudande av sexuella tjänster med på listan ordningsförseelser för vilka det kan föreläggas ordningsbot. I 14 § i lagen om ordningsbotsförseelser (FFS 2016/986) som inte gäller på Åland finns däremot en bestämmelse som gör det möjligt att i landet i övrigt förelägga ordningsbot för ordningsförseelser som innebär köp och erbjudande av sexuella tjänster. Sådana förseelser kan därstädes föranleda att överträdaren föreläggs en ordningsbot på 100 euro.

 

1.2.2 Innehav av föremål och ämnen som lämpar sig för att skada någon annan

 

Enligt ovan nämnda 18a § i ordningslagen kan å ena sidan den som bryter mot förbudsbestämmelserna i 10 § i ordningslagen om innehav av föremål och ämnen som kan användas för att skada någon annan föreläggas en ordningsbot på 70 euro.

     I 16 § i ordningslagen föreskrivs om bötesstraff för olika genom uppräkning angivna ordningsförseelser. I den uppräkningen finns å andra sidan inte innehav av föremål och ämnen som kan användas för att skada någon annan med bland de uppräknade ordningsförseelserna, utan det brottet finns endast angivet bland brotten i de övriga straffbestämmelserna i 17 § i ordningslagen som hänvisar till bl.a. 41 kap. 6 § i strafflagen (FFS 39/1889) som i sin tur bl.a. innebär att den som på allmän plats innehar ett föremål eller ämne som lämpar sig för att skada någon annan eller ett föremål som är förvillande likt ett skjutvapen eller en explosiv vara, ska dömas till böter eller fängelse i högst sex månader, för innehav av föremål eller ämne som lämpar sig för att skada någon annan.

 

1.3 Analys av nuläget gällande den åländska ordningslagen

 

Det nuvarande situationen innebär att om någon innehar ett farligt föremål så utgör detta i sig ingen ordningsförseelse enligt ordningslagens 16 § utan ett brott där lagöverträdaren med stöd av 17 § 1 mom. i ordningslagen, vilket bl.a. föreskriver att 41 kap. 6 § inom landskapets behörighet ska tillämpas vid avsedd överträdelse, döms till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Polisen kan således inte förelägga en ordningsbot trots att 18a § i ordningslagen föreskriver att den som bryter mot bestämmelserna i 10 § i ordningslagen om innehav av föremål och ämnen som kan användas för att skada någon annan kan föreläggas en ordningsbot på 70 euro.

     Utöver detta saknas i ordningslagen bestämmelser som gör det möjligt att förelägga ordningsbot som enda påföljd för ringa i 41 kap. 6 § i strafflagen avsett innehav av föremål eller ämne som lämpar sig för att skada någon annan med och för ringa i 41 kap. 7 § i strafflagen avsedd överlåtelse till en minderårig av föremål som lämpar sig för att skada någon annan.

 

1.4 Övriga brister – blankettlagen om privata säkerhetstjänster

 

I övergångsbestämmelsen i 11 § 1 mom. i landskapslagen (2021:5) om tillämpning på Åland av lagen om privata säkerhetstjänster (blankettlagen) finns en felaktig hänvisning till 9 § 2 mom. i blankettlagen som handlar om landskapsregeringens rätt att inom behörigheten tillämpa särskilda av Polisstyrelsens föreskrifter utfärdade i enlighet med 111 § 2 mom. i lagen om privata säkerhetstjänster (FFS 1085/2015), vilken genom blankettlagen tillämpliggjorts på Åland.[1] Hänvisningen ska egentligen avse den numera upphävda landskapslagen (2010:29) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privata säkerhetstjänster, vilken finns omnämnd i 10 § 1 mom. i blankettlagen. I och med att det rör sig om en smärre teknisk ändring som anknyter till ett till ordningslagen närliggande rättsområde är det ändamålsenligt att göra en korrigering i samband med övriga ändringar i detta lagförslag.

 

2. Landskapsregeringens förslag och dess konsekvenser

 

Med anledning av vad som anförts ovan föreslår landskapsregeringen att ändringar införs i ordningslagen som innebär att polisen får möjlighet att förelägga ordningsbot vid köp eller erbjudande mot betalning av sexuella tjänster. Landskapsregeringen föreslår även att det införs bestämmelser som gör det möjligt för polisen att förelägga ordningsbot i samband ringa innehav av föremål eller ämne som lämpar sig för att skada andra och för ringa överlåtelse till en minderårig av sådana föremål.

     Förslaget innebär en utökad möjlighet att genom föreläggande av ordningsbot komma till rätta med överträdelser mot ordningslagstiftningen vad gäller lindrigare överträdelser där bötes- eller fängelsestraff skulle vara oskäligt. Förslaget är av övervägande lagteknisk karaktär och har i övrigt inga avgörande ekonomiska eller administrativa konsekvenser. Förslaget har heller inga kända avgörande konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män, barn eller miljön. Dock blir det enklare att motverka lagöverträdelser som kan ha negativa effekter bland minderåriga.

 

3. Särskilda överväganden

 

3.1 Straffrätt och ordningsbot - allmänna utgångspunkter

 

Enligt 27 § 22 punkten i självstyrelselagen faller det utanför den åländska lagstiftningsbehörigheten att lagstifta om straffrätt med undantag från vad som stadgas i 18 § 25 punkten i självstyrelselagen enligt vilken Åland har rätt att lagstifta om beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till den åländska lagstiftningsbehörigheten. Ålands lagtings lagutskott förde i sitt betänkande nr 5/2001-2002 rörande landskapsstyrelsens framställning nr 10/2001-2002 om euroanpassning av vissa landskapslagar ett resonemang gällande beläggande med straff och straffets storlek. Där anförde lagutskottet bl.a. att ” Då den nya självstyrelselagen trädde i kraft 1.1.1993 utvidgades landskapets rätt att stadga om straff för överträdelser av landskapslagstiftningen. Lagtinget kan bestämma om beläggande med allmänna och särskilda straff som avses i strafflagen samt om straffets storlek. I regeringens proposition (nr 73/1990 sid. 69) konstaterades dock att lagtinget är bundet av de allmänna stadganden i strafflagen som då ingick i strafflagens 1-8 kap.”

     Vid tiden för självstyrelselagens tillkomst föreskrevs bland de allmänna bestämmelserna om straff i 2 kap. 1 § 1 mom. i strafflagen att ”Allmänna straff är fängelse, böter och ordningsbot.” I 2 kap. 4 § 3 mom. i strafflagen föreskrevs vidare att ”Om till markbeloppet fast ordningsbot stadgas särskilt.” I den numera upphävda men vid sagda tidpunkt gällande ordnings-botslagen (FFS 66/1983) föreskrevs i dess 1 kap. 1 § 1 mom. att ”För förseelse som hör till allmänt åtal och för vilken såsom strängaste straff är stadgat böter eller fängelse i högst sex månader kan, i enlighet med vad därom särskilt stadgas genom lag, såsom påföljd stadgas en till markbeloppet fast ordningsbot.” I samma paragrafs 3 mom. föreskrevs att om ” Om ordningsbotens storlek stadgas genom förordning. Ordningsboten får vara högst fyrahundra mark.”

     Allmänna bestämmelser om ordningsbot finns för närvarande i 2a kap. om böter, förvandlingsstraff och ordningsbot i strafflagen där det i nämnda kapitels 8 § 1 mom. föreskrivs att ”Ordningsbot är ett till beloppet fast förmögenhetsstraff som är lindrigare än böter och som enligt lagen om ordningsbotsförseelser (986/2016) är det enda straffet för vissa förseelser.” I denna paragraf fanns tidigare även en bestämmelse som föreskrev att ”Ordningsboten får vara högst 200 euro. Om beloppet av ordningsboten för olika förseelser bestäms genom förordning av statsrådet.” Denna bestämmelse har upphört att gälla 2016 i anslutning till att lagen om ordningsbotsförseelser (FFS 986/2016) och lagen om föreläggande av böter och ordningsbot (FFS 754/2010) trädde i kraft samma år genom särskild lagstiftning.[2]

 

3.2 Grundlagsutskottets principiella uttalanden

 

I samband med riksdagsbehandlingen av regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av 2 a och 9 kap. i strafflagen och av 3 § i lagen om parkeringsövervakning (RP 1/2016 rd) gjorde grundlagsutskottet i sitt utlåtande (GrUU 9/2016 rd) viktiga principiella uttalanden. I propositionen ifråga hade regeringen bl.a. föreslagit att ordningsbotens högsta belopp skulle höjas från 200 euro till 400 euro. Utskottet konstaterade att de straffarter som föreslogs bli höjda, däribland ordningsboten, är förmögenhetsstraff som innebär ett ingrepp i den dömdes egendom. Utskottet ansåg att propositionen följaktligen var av betydelse med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna.

     Utskottet var av den uppfattningen att av kravet på att inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna ska vara godtagbara följer att ett tungt vägande samhälleligt behov av en kriminalisering måste kunna påvisas. Även grunden för inskränkningarna måste vara godtagbar inom systemet med de grundläggande fri- och rättigheterna. Utskottet ansåg att denna utgångspunkt även gäller ändringar i det straffrättsliga påföljdssystemet, eftersom det finns ett samband mellan straffen och förbuden i strafflagen och syftet med straffen är att stödja och effektivisera förbuden. I utlåtandet hänvisades till tidigare utskottsutlåtanden där grundlagsutskottet till exempel hade anfört att en förbättring av skyddet av brottsoffer (se GrUU 6/ 2014 rd) och av vissa andra utsatta grupper (se GrUU 17/2006 rd) samt säkerhetsaspekter som hänför sig till olika slags rättsobjekt (se t.ex. GrUU 20/2002 rd och GrUU 26/2014 rd) utgör godtagbara grunder för kriminalisering. Utskottet hänvisade vidare till andra tidigare utlåtanden där utskottet uttryckligen sagt att fiskala mål inte är godtagbara skäl för en straffrättslig lagstiftning om påföljder (GrUU 61/2014 rd).

     Det anfördes i utlåtandet att när grundlagsutskottet tidigare bedömt en regeringsproposition om en brottsofferavgift hade utskottet där fäst uppmärksamhet vid det som sades i motiven till den propositionen, nämligen att det i fortsättningen bör ses till att intäkterna från brottsofferavgifterna hålls på så hög nivå att systemet är lönsamt och att efter det att systemet tagits i bruk det bör följas upp hur penningsummorna inflyter. Utskottet hade ansett att ett sådant ställningstagande från regeringens sida var synnerligen problematiskt, eftersom fiskala mål inte enligt utskottets bedömning är godtagbara skäl för en lagstiftning om påföljder (GrUU 61/2014 rd).

     Det allmänt erkända syftet med straffsystemet, även bötessystemet, är enligt vad utskottet anfört i utlåtandet ifråga att förebygga brott genom olika påverkansmekanismer och att minimera det lidande och de kostnader som brottsligheten och brottslighetskontrollen medför och se till att de drabbar de olika parterna på ett rättvist sätt. Det är lagstiftarens uppgift att utforma de olika delfaktorerna i systemet på bästa sätt för att minska de mänskliga och materiella skador och det lidande som brottsligheten och kontrollen förorsakar. Den motiverade straffnivån bestäms utifrån rättviseaspekter och straffens brottsförebyggande effekt, den belastning och det lidande tillämpningen av systemet orsakar i samhället och på individnivån samt vilka andra medel som kunde användas för att nå samma mål. Denna typ av allmänna synpunkter och mål som ligger till grund för straffsystemet kan enligt utskottet anses godtagbara med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna. Det är enligt utskottet i sig klart att Finlands grundlag (FFS 731/1999, grundlagen) inte sätter några strikta gränser för höjningar av bötesstraffen så länge det finns godtagbara grunder för ändringarna. Utskottet anförde att utskottet tvärtom tidigare har konstaterat att lagstiftaren har rätt stort spelrum vid kriminalisering (GrUU 23/1997 rd). Utskottet framhöll att grundlagens stiftare inte hade för avsikt att kontrollera straffsystemets allmänna utveckling.

     En annan viktig synpunkt som utskottet framförde är att en straffpåföljds stränghet måste också stå i rätt proportion till gärningens klandervärdhet. Dessutom måste straffsystemet enligt utskottet genomgående uppfylla det proportionalitetskravet. Utskottet konstaterade även vad gäller de i regeringspropositionen föreslagna ändringarna att de hade betydande konsekvenser men att de inte skärper förmögenhetsstraffen så mycket att dessa skulle stå i klart missförhållande till gärningens klandervärdhet. Vad gällde kravet på proportionalitet ansågs propositionen således rymmas inom ramen för lagstiftarens prövningsmarginal, om det i propositionen i övrigt kunnat påvisas godtagbara grunder för den på det sätt som anges ovan, något som utskottet dock ansåg att det inte gjorts i regeringspropositionen ifråga, i tillräckligt hög grad.

 

3.3 Vissa avvikelser på nivån på ordningsbotsbelopp - orsaker

 

I förslaget vad gäller den straffrättsliga påföljden för köp eller erbjudande mot betalning av sexuella tjänster framgår att ordningsbotsbeloppet uppgår till 200 euro. Härvid föreligger en avvikelse från motsvarande bestämmelser i lagen om ordningsbotsförseelser där beloppet uppgår till 100 euro. Skälet härtill är att landskapsregeringen ser allvarligt på den här typen av förseelser och anser därför att det är viktigt att på det sätt som anges i förslaget tydligt markera mot brottslighet som förekommer som ett led i traffickingverksamhet, en verksamhet som alltid får allvarliga negativa konsekvenser, i synnerhet för de personer som tvingas in i människohandeln och därinom erbjuda sexuella tjänster till utomstående. Med hänsyn till det geografiska läget och kommunikationerna till och från Åland, med den risk för ökad droghandel och tilltagande traffickingverksamhet som därmed kan uppstå, finns det enligt landskapsregeringens uppfattning en vägande kriminalpolitisk orsak att sätta nivån på ordningsboten på i lagförslaget nedan angivet sätt, dvs. 200 euro.

 

3.4. Sammanfattning

 

Slutsatsen av de förda resonemangen ovan är å ena sidan att det faller utanför den åländska behörigheten att lagstiftningsvägen definiera ordningsboten som sanktion betraktad och att sedan kategorisera den i förhållande till övriga sanktionskategorier, böter och fängelse. Det betyder i sin tur att Åland måste hålla sig innanför vissa yttre gränser för till vilket belopp ordningsboten ska fastställas. I annat fall skulle Åland ha rätt att fastställa ordningsboten till vilket belopp som helst, men det skulle då kunna leda till situationer där ordningsboten skulle vara mer kännbar än böter, vilket skulle medföra att lindrighetskravet i 2a kap. 8 § 1 mom. i strafflagen åsidosätts. Detta skulle i sin tur i praktiken innebära att det genom landskapslag infördes en ny sanktionskategori på Åland (en ny typ av ordningsbot som är strängare än böter) och därmed gör sig skyldig till en behörighetsöverskridning i strid med självstyrelselagens 27 § 22 punkt. Å andra sidan är en rimlig tolkning av ovannämnda lagutskottsbetänkande och av förarbetena till lagen om föreläggande av böter och ordningsbot och lagen om ordningsbotsförseelser att Åland har rätt att oberoende av hur de fastställts i lagen om ordningsbotsförseelser, fastställa nivån på ordningsbotsbeloppen för förseelser som ligger inom rättsområden, varom Åland har rätt att lagstifta. Detta så länge Åland håller sig inom de yttre ramarna för fastställandet av ordningsbotens belopp. Rimligen bör det på Åland ändå inte avvikas alltför mycket från de strax ovan nämnda lagarna, såvida inte det från åländsk sida som i förevarande fall bedöms att en avvikelse är kriminalpolitiskt motiverad i enlighet med de principer som framgår av grundlagsutskottets utlåtande ovan. Mot bakgrund av vad som anförts i föregående avsnitt bedömer landskapsregeringen att det är kriminalpolitiskt motiverat att i den åländska lagstiftningen ta in bestämmelser enligt vilka ordningsboten ska sättas till 200 euro för härvid avsedda förseelser.

 


Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.

 

1.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av ordningslagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut fogas till 16 § 1 mom. ordningslagen (2010:23) för landskapet Åland, sådant det lyder i landskapslagen 2016/18 en ny 9 punkt varvid gällande 9–11 punkter blir 10–12 punkter, till 18a § 5 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2017/64 en ny 1 punkt varvid gällande 1–2 punkter blir 2–3 punkter samt till lagen en ny 18b § som följer:

 

16 §

Ordningsförseelse

     Den som uppsåtligen

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     9) i strid med förbudet i 10 § denna lag innehar föremål och ämnen som kan användas för att skada någon annan,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

ska, om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag, för ordningsförseelse dömas till böter. Straffåtgärder behöver inte vidtas för alkoholförtäring som avses i 4 § om gärningen med hänsyn till omständigheterna anses ringa och allmänt intresse inte anses kräva att åtal väcks.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

18a §

Ordningsbotens storlek för vissa förseelser

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Den som bryter mot bestämmelserna om annan verksamhet som orsakar störning i 7 § kan föreläggas en ordningsbot på

     1) 200 euro för köp eller erbjudande mot betalning av sexuella tjänster strid mot förbudet i 7 § 1 mom.,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

18b §

Föremål och ämnen som lämpar sig för att skada andra med

     För ringa innehav enligt 41 kap. 6 § i strafflagen av föremål eller ämne som lämpar sig för att skada andra med och för ringa överlåtelse enligt 7 § i det kapitlet till en minderårig av sådana föremål föreläggs en ordningsbot på 70 euro.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 


 

2.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 11 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om privata säkerhetstjänster

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 11 § 1 mom. landskapslagen (2021:5) om tillämpning på Åland av lagen om privata säkerhetstjänster som följer:

 

11 §

Övergångsbestämmelser

     Den som när denna lag träder i kraft innehar en sådan auktorisation av bevakningsföretag i enlighet med vad som följer av den i 10 § 1 mom. angivna landskapslagen kan genom en anmälan till landskapsregeringen, som ska göras inom sex månader från denna lags ikraftträdande, meddela att den fortsätter sin verksamhet som innehavare av näringstillstånd för säkerhetsbranschen. Landskapsregeringen beviljar då innehavaren av auktorisation av bevakningsföretag näringstillstånd för säkerhetsbranschen avgiftsfritt.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

 

Mariehamn den 18 november 2021

 

 

L a n t r å d

 

 

Veronica Thörnroos

 

 

Föredragande minister

 

 

Harry Jansson

 


 

Parallelltexter

 

·      Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 2/2021-2022



[1] I 111 § 2 mom. i lagen om privata säkerhetstjänster föreskrivs att ”Polisstyrelsen fastställer formuläret för blanketter som används vid förfaranden enligt denna lag och formuläret för väktarkortet, ordningsvaktskortet och kortet för utförare av säkerhetsskyddsuppgifter samt vilket utbildningsmaterial som ska användas vid utbildningen av ordningsvakter. Polisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om undervisningsämnen, innehållet i undervisningen och timfördelningen i fråga om de utbildningar för väktare och ordningsvakt, den utbildning och repetitionsutbildning i användning av maktmedelsredskap samt de utbildningar för utbildare i användning av maktmedel, skytteinstruktörer och utbildare av ordningsvakter och hur den skicklighet i hanteringen av skjutvapen och skjutskicklighet ska visas, om vilka föreskrivs i denna lag och i inrikesministeriets förordningar som utfärdats med stöd av den. Polisyrkeshögskolan fastställer kraven i lydnadskontrollen för hundar som används i bevaknings- och ordningsövervakningsuppgifter.”

[2] I 2010 års lag om föreläggande av ordningsbot föreskrivs i dess ikraftträdelsebestämmelse att ”Om ikraftträdandet av denna lag föreskrivs särskilt genom lag.” vilket sedan skedde år 2016 genom lag om införande av lagstiftning för en reform av handläggningen av brottmål utanför domstolarna (FFS 983/2016).