Lagförslag 2/2022-2023

		LAGFÖRSLAG nr 2/2022-2023
		Datum
		2022-10-13
	Till Ålands lagting

Skydd för visselblåsare

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar lagen om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten och den nationella lagstiftningen, visselblåsarlagen, som en så kallad blankettlag. Proposition RP 147/2022 rd i vilken förslaget till visselblåsarlagen ingår är ännu under behandling i riksdagen vid tidpunkten för avgivandet av landskapsregeringens lagförslag.

     Genom lagen ges skydd för personer som i ett arbetsrelaterat sammanhang fått information om missförhållanden och rapporterar om detta. Lagen föreslås också innehålla bestämmelser om skyldighet att inrätta interna rapporteringskanaler och Landskapsrevisionen föreslås få i uppdrag att fungera som centraliserad extern rapporteringskanal på Åland inom den åländska lagstiftningsbehörigheten.

     Genom den föreslagna lagen genomförs Europaparlamentets och rådet direktiv (EU) 2019/1937 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (visselblåsardirektivet). Implementeringstiden för visselblåsardirektivet gick ut den 17 december 2021, varför lagförslaget föreslås träda i kraft så snart som möjligt.

__________________

 

 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

1.1 Visselblåsardirektivets syfte och tillämpningsområde. 3

1.2 Visselblåsardirektivets huvudsakliga innehåll 3

1.3 Visselblåsardirektivet i förhållande till gällande riks- och landskapslagstiftning. 4

1.4 Förhållande till grundlagen och Europakonventionen. 6

1.5 Genomförandet av visselblåsardirektivet i riket och i Sverige. 8

2. Landskapsregeringens överväganden. 9

3. Landskapsregeringens förslag. 9

4. Lagstiftningsbehörighet 9

5. Förslagets verkningar 10

5.1 Ekonomiska och administrativa verkningar 10

5.2 Konsekvenser för miljö, jämställdhet, jämlikhet och barn. 11

6. Ärendets beredning. 12

Detaljmotivering. 12

1. Landskapslag om tillämpning av lagen om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten och den nationella lagstiftningen. 12

2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Landskapsrevisionen. 19

Lagtext 20

L A N D S K A P S L A G om tillämpning av lagen om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten och den nationella lagstiftningen. 20

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om Landskapsrevisionen. 23

Bilaga allmänna motiveringen. 25

 

 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund

 

1.1 Visselblåsardirektivets syfte och tillämpningsområde

 

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog den 23 oktober 2019 direktiv (EU) 2019/1936 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (visselblåsardirektivet)[1]. Syftet med visselblåsardirektivet är att genom att ge skydd för personer som rapporterar om EU-rättsliga överträdelser som de får information om genom sitt arbete stärka genomförandet av unionsrätten på de områden som visselblåsardirektivet omfattar. Visselblåsardirektivets tillämpningsområde har avgränsats till områden där överträdelser av unionsrätten kan skada allmänintresset allvarligt. Enligt visselblåsardirektivets artikel 27 kommer kommissionen dock i samband med kommande lagstiftningsförslag att överväga att utvidga direktivets tillämpningsområde.

     I dagsläget omfattar visselblåsardirektivet enligt artikel 2 rapporter om överträdelser på tio politikområden:

·       offentlig upphandling

·       finansiella tjänster, produkter och marknader samt förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism

·       produktsäkerhet och produktöverensstämmelse

·       transportsäkerhet

·       miljöskydd

·       strålskydd och kärnsäkerhet

·       livsmedels- och fodersäkerhet samt djurs hälsa och välbefinnande

·       folkhälsa

·       konsumentskydd

·       skydd av privatlivet och personuppgifter samt säkerhet i nätverks-och informationssystem

Direktivet omfattar även överträdelser som riktar sig mot EU:s finansiella intressen och överträdelser som rör den inre marknaden, vilket bland annat omfattar EU:s konkurrensregler, regler om statsstöd och bolagsskatteregler.

     Det exakta tillämpningsområdet för visselblåsardirektivet framkommer av bilaga 1 till direktivet, där ca. 140 EU-rättsakter listas. Personer som genom sitt arbete fått information om överträdelser mot dessa rättsakter och som rapporterar om detta ska skyddas av visselblåsardirektivets regler.

 

1.2 Visselblåsardirektivets huvudsakliga innehåll

 

Personer som rapporterar om misstänkta överträdelser av EU-lagstiftningen på ovannämnda områden ska enligt visselblåsardirektivet skyddas mot repressalier. Direktivet skyddar enligt artikel 4 både anställda i offentlig och privat sektor, och personkretsen är vid, även t.ex. praktikanter och volontärer omfattas. Både direkta och indirekta repressalier mot rapporterande personer är förbjudna enligt artikel 19. Med direkta repressalier avses bl.a. skiljande från anställningen, avstängning, förlorade befordringsmöjligheter, ekonomiska sanktioner, omplacering, diskriminering och annan orättvis och straffande behandling. Indirekta repressalier är åtgärder som t.ex. kan vidtas mot en rapporterande persons familjemedlemmar. Om repressalier vidtas i strid med direktivet ska medlemsstaterna enligt artikel 23 se till att detta åtföljs av sanktioner. Gällande rättsliga förfaranden är bevisbördan omvänd enligt artikel 21.5, vilket innebär att den som vidtagit repressalien har den huvudsakliga bevisbördan för att de vidtagna åtgärderna inte är en reaktion på rapporteringen.

     För att omfattas av visselblåsardirektivets skydd krävs enligt artikel 6 att den person som lämnar information om den misstänkta överträdelsen vid tidpunkten för rapporteringen hade rimliga skäl att tro att informationen var sann och omfattades av direktivets tillämpningsområde. Personer som medvetet rapporterar felaktig information omfattas inte av direktivets skydd, och sanktioner ska fastställas för den som rapporterar om falsk information. Röjande av vissa känsliga uppgifter omfattas inte av direktivets skydd enligt artikel 3.3, såsom uppgifter som omfattas av sekretess inom hälso- och sjukvården. De personer som berörs av rapporteringen ska ha rätt till effektiva rättsmedel enligt artikel 22 och omfattas bland annat av principen om oskuldspresumtion.

     Visselblåsardirektivet ställer enligt artikel 8 och 11 krav på att både interna och externa rapporteringskanaler ska inrättas genom vilka information om misstänkta överträdelser kan lämnas, och krav finns på hur rapporterna ska hanteras. Inom offentlig sektor ska kommuner med över 10 000 invånare eller fler än 50 arbetstagare och myndigheter med minst 50 anställda inrätta interna rapporteringskanaler. Den interna rapporteringskanalen kan skötas av en person eller avdelning som särskilt utsetts för detta, och det är även möjligt att anlita en extern aktör som sköter funktionen. Rapportering ska kunna lämnas muntligen eller skriftligen och på begäran av den rapporterande personen ska informationen kunna lämnas vid ett fysiskt möte. Rapporteringen ska följas upp och den rapporterande personen ska inom tre månader få återkoppling om vilka åtgärder som vidtagits med anledning av rapporten.

     De externa rapporteringskanalerna ska vara oberoende och självständiga, och ska kunna användas om det inte hjälper att rapportera internt men även i andra fall, t.ex. om den information som rapporteras till sin natur är sådan att intern rapportering inte är möjlig. De externa rapporteringskanalerna ska även kunna användas när en överträdelse som hör till direktivets materiella tillämpningsområde upptäcks i en organisation som inte har skyldighet att införa en intern rapporteringskanal. Kraven på de externa rapporteringskanalerna överensstämmer i stor utsträckning med de interna rapporteringskanalerna gällande krav på möjlighet till muntlig eller skriftlig rapportering eller rapportering via personligt möte, och tidsfristen för återkoppling är tre månader.

     Personer som rapporterar om överträdelser ska i första hand rapportera internt via arbetsgivarens interna rapporteringskanal. Om detta inte leder till lämpliga åtgärder eller om en intern rapporteringskanal inte finns kan personen rapportera till en extern rapporteringskanal. Ett tredje sätt att rapportera om överträdelser gentemot EU-rätten är att offentliggöra informationen.

 

1.3 Visselblåsardirektivet i förhållande till gällande riks- och landskapslagstiftning

 

1.3.1 Allmänna utgångspunkter

 

I riks- och i landskapslagstiftningen finns i dagsläget inte någon allmänt tillämplig lagstiftning om skydd för personer som rapporterar om överträdelser. Arbetsrättslig lagstiftning är dock central för visselblåsardirektivets tillämpningsområde.

     För personer anställda i arbetsavtal, vilket är riksbehörighet, finns inte några bestämmelser om skydd för visselblåsare eller förfarandet för att rapportera om överträdelser i arbetsavtalslagen (FFS 55/2001). Den rapporterande arbetstagarens rättsliga ställning och förfaranden gentemot denne till följd av rapporteringen ska dock bedömas utgående från arbetsavtalslagens bestämmelser om arbetsgivarens och arbetstagarens skyldigheter och bestämmelser om anställningsskydd. Arbetstagarens lojalitetsplikt regleras i 3 kap. 1 § i arbetsavtalslagen, enligt vilken arbetstagaren i sin verksamhet ska undvika allt som står i strid med vad som skäligen kan krävas av en arbetstagare i den ställningen. Enligt förarbetena (RP 157/2000 rd s. 12) gäller denna skyldighet under arbetstagarens fritid och dess innehåll varierar beroende på arbetstagarens ställning. Denna lojalitetsplikt kan anses förutsätta att arbetstagaren undviker att orsaka sin arbetsgivare skada genom rapporteringen. Överträdelser bör i första hand rapporteras internt inom arbetsplatsen till exempel till chefen. Rapportering av grundlös information kan betraktas som ett brott mot lojalitetsplikten. I 5 kap. 6-8 §§ finns bestämmelser om permittering och grunder för upphävande av ett arbetsavtal.

     Beträffande anställda i tjänstemannaförhållande finns i rikslagstiftningen inte några uttryckliga bestämmelser om skydd för visselblåsare i statstjänstemannalagen (FFS 750/1994) eller i lagen om kommunala tjänsteinnehavare (FFS 304/2003). Enligt 14 § i statstjänstemannalagen ska tjänstemän uppträda som deras ställning och uppgifter förutsätter, och enligt 17 § 2 mom. i lagen om kommunala tjänstemannainnehavare ska tjänsteinnehavaren i sin uppgift handla opartiskt och uppträda såsom hans eller hennes ställning förutsätter. I 6-9 kap. i statstjänstemannalagen finns bestämmelser om varning, avstängning från tjänsteutövning, grunder för uppsägning och avslutande av tjänsteförhållande. Motsvarande bestämmelser finns i 8 och 9 kap. i lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden.

     Genom landskapslagen (2004:24) om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän tillämpas lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden som blankettlag på kommunala tjänstemän på Åland. Inga avvikelser har antagits som är av betydelse i relation till visselblåsardirektivet. Beträffande diskriminering och förbud mot repressalier ska dock landskapslagen (2005:66) om förhindrande av diskriminering tillämpas beträffande kommunala tjänstemän på Åland. Enligt 8 § i den lagen är det förbjudet att utsätta en enskild för ogynnsamma följder på grund av klagomål om diskriminering. Den 1 januari 2023 träder landskapslagen (2022:43) om tillämpning av diskrimineringslagen i kraft. Även den lagen förbjuder repressalier mot personer som rapporterat om diskriminering eller deltagit i utredningen av fallet. Beträffande tjänstemän anställda inom landskapsförvaltningen och till landskapsregeringen underliggande myndigheter tillämpas tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland. I lagen finns inte några specifika bestämmelser om skydd för visselblåsare. Enligt 14 § ska en tjänsteman uppträda på det sätt som hans ställning förutsätter. I 7 kap. finns bestämmelser om uppsägning av tjänsteförhållande och i 10-11 kap. finns bestämmelser om disciplinärt förfarande och avstängning från tjänsteutövning.

 

1.3.2 Speciallagstiftning om skydd för visselblåsare

 

Även om det i dagsläget inte finns någon allmänt tillämplig lagstiftning om skydd för personer som rapporterar om överträdelser varken inom riks- eller landskapslagstiftningen, så finns vissa sektorsspecifika bestämmelser om skydd för visselblåsare. Inom rikets lagstiftningsbehörighet på området bolagsrätt och försäkringsavtal finns sektorsspecifika bestämmelser om skydd för visselblåsare, vilka till största delen bygger på specialbestämmelser i unionsrätten. Bland annat i kreditinstitutslagen (FFS 746/2012), lagen om placeringsfonder (FFS 48/1999), försäkringsbolagslagen (FFS 521/2008), lagen om försäkringsförmedling (FFS 570/2005), lagen om Finansinspektionen (FFS 878/2008) och i lagen om förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism (FFS 444/2017) finns bestämmelser om skydd för visselblåsare. I 5 § i lagen om företagshemligheter (FFS 595/2018) föreskrivs om avslöjande av oegentligheter och utövande av yttrandefriheten.

     Inom transportsektorn finns bestämmelser om skydd för visselblåsare som grundar sig i nationella överväganden i luftfartslagen (FFS 2014/864), sjölagen (FFS 1994/674), och i spårtrafiklagen (FFS 2018/1302). Dessa lagar rör rikets lagstiftningsbehörighet. För närvarande bereds på rikssidan en proposition med förslag till ny lag om transport av farliga ämnen där bestämmelser om skydd för arbetstagare föreslås. I dagsläget tillämpas rikets lagstiftning om transport av farliga ämnen som blankettlag på Åland genom landskapslagen (1976:34) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om transport av farliga ämnen. Det är möjligt att motsvarande skydd för visselblåsare som föreslås på rikssidan kommer att införas på Åland vid kommande lagrevideringar.

     I lagen om tillsyn över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen (FFS 44/2006) finns bestämmelser om samarbete mellan tillsynsmyndighet och arbetsgivare för att se till att bestämmelser om arbetarskydd efterlevs. Området som lagen reglerar är riksbehörighet, och Statens ämbetsverk på Åland fungerar som tillsynsmyndighet på Åland. I 10 § i lagen finns bestämmelser om arbetstagarens rätt att till arbetarskyddsmyndigheten anmäla missförhållanden i fråga om säkerhet eller hälsa på arbetsplatsen, varvid anmälarens identitet kan hemlighållas.

     Inom lagtingets lagstiftningsbehörighet finns motsvarande bestämmelser som i rikets socialvårdslag i 48 § i landskapslagen om socialvård gällande skyldighet för personal att anmäla missförhållanden i socialvård som en klient får, och förbud mot negativa motåtgärder mot personalen som gjort anmälan. I 8 § i landskapslagen (2005:66) om förhindrande av diskriminering finns en likartad bestämmelse som i 16 § i rikets diskrimineringslag (FFS 2013/1325) gällande att det är förbjudet att utsätta enskilda för ogynnsam behandling eller ogynnsamma följder på grund av klagomål om diskriminering.

     Bestämmelser om skydd för visselblåsares identitet finns i 65 § i foderlagen (FFS 1263/2020). På Åland tillämpas lagen som blankettlag genom landskapslagen (2022:41) om tillämpning på Åland av foderlagen. Bestämmelser om skydd för visselblåsares identitet finns även i rikets livsmedelslag (FFS 297/2021). På Åland tillämpas en äldre version av rikets livsmedelslag (FFS 23/2006) som blankettlag genom landskapslagen (2007:26) om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen. Det är möjligt att motsvarande skydd för visselblåsare kommer att införas på Åland. Vid tidpunkten för förevarande lagförslag är en ny blankettlag om livsmedel under beredning.

 

1.4 Förhållande till grundlagen och Europakonventionen

 

Riket har enligt 27 § 1 punkten behörighet gällande stiftande, upphävande och ändring av grundlag. Den föreslagna landskapslagen behöver därmed beakta och överensstämma med grundlagens fri- och rättigheter. Enligt 12 § i grundlagen har var och en yttrandefrihet. Som närmare redogörs för i RP 147/2022 rd s. 208 ff. hör till yttrandefriheten att framföra, sprida, ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Närmare bestämmelser om yttrandefriheten utfärdas genom lag. Till exempel i 16 § i lagen om yttrandefrihet i masskommunikation (FFS 460/2003) finns närmare bestämmelser om hur den i grundlagen skyddade yttrandefriheten skyddas i masskommunikation. I lagen finns bland annat bestämmelser om källskydd och rätt till anonymitet.

     Den centrala avsikten med bestämmelsen om yttrandefrihet i grundlagen är att garantera den fria åsiktsbildningen som utgör grunden för ett demokratiskt samhälle. Den fria åsiktsbildningen innefattar möjlighet att framföra offentlig kritik av maktutövningen. Även tjänstemän och offentligt anställda arbetstagare har yttrandefrihet. Deras yttrandefrihet kan dock begränsas under vissa förutsättningar. Jämfört med privatpersoners yttrandefrihet omfattas tjänstemän och offentligt anställda till exempel av tystnadsplikt.

     Yttrandefriheten tryggas också i artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen). Yttrandefriheten omfattar åsiktsfrihet samt rätt att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentliga myndigheter och oberoende av territoriella gränser. Eftersom dessa friheter medför ansvar och skyldigheter får de underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar och straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolars auktoritet och opartiskhet.

     Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) har i flera avgöranden avvägt gränsdragningen mellan yttrandefrihet och de skyldigheter som föranleds av ett anställningsförhållande, vilket redogörs för i RP 147/2022 rd s. 48. I domen Guja v. Moldova (Grand Chamber judgement Guja v. Moldova, application no. 14277/04, 12.2.2008.) utformade Europadomstolen de s.k. Gujakriterierna (Guja v. Moldova punkt 52), för att bedöma hur nödvändigt och proportionerligt det är att i ett demokratiskt samhälle ingripa i yttrandefriheten för en tjänsteman som rapporterar om oegentligheter. Fallet gällde en tjänsteman som sagts upp från åklagarmyndigheten i Moldavien efter att för en tidning ha offentliggjort information om misstänkt korruption hos sin arbetsgivare. Domstolen undersökte visselblåsarens faktiska möjligheter att rapportera om överträdelserna internt på arbetsplatsen, den rapporterade informationens allmänintresse och riktighet, den skada som rapporten orsakat arbetsgivaren, den rapporterande anställdas motiv samt proportionaliteten i ingreppet i yttrandefriheten och huruvida syftet var godtagbart i förhållande till följderna för den anställda. Europadomstolen ansåg att uppsägningen av tjänstemannen var en kränkning av yttrandefriheten, som tryggas i artikel 10 i Europakonventionen. Det var väsentligt för allmän-intresset att oegentligheterna avslöjades.

     I domen Heinisch v. Germany tillämpade Europadomstolen de ovannämnda Gujakriterierna vid bedömningen av gränserna för yttrandefriheten för en arbetstagare i ett civilrättsligt arbetsavtalsförhållande. Fallet gällde en vårdare på en äldreboende som polisanmälde försummelser som förekommit i arbetsgivarens verksamhet, vilket ledde till att arbetsgivaren hävde vårdarens arbetsavtal. Europadomstolen ansåg att hävningen av arbetsavtalet var en kränkning av arbetstagarens yttrandefrihet som inte var nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Den nationella domstolen hade inte lyckats balansera arbetstagarens och arbetsgivarens intressen.

     Europadomstolen erkänner arbetstagarens lojalitetsplikt och arbetsgivarens behov av att skydda sina kommersiella intressen. Enligt Europadomstolen förutsätter lojalitetsplikten att arbetstagare som lägger märke till överträdelser i första hand rapporterar dem internt på arbetsplatsen (Heinisch v. Germany punkt 63–65). I fallet Heinisch ansåg Europadomstolen att informationen om försummelser i äldrevården hade ett väsentligt allmänintresse och att arbetstagaren i praktiken inte hade några andra rapporteringsmöjligheter eftersom cheferna trots flera rapporter inte hade ingripit i försummelserna (punkt 72–76). Arbetstagaren hade försäkrat sig om att uppgifterna var riktiga och handlade även i övrigt i god tro med avsikten att förhindra försummelser i äldrevården.

     Enligt Europadomstolen skadade polisanmälan arbetsgivarens kommersiella intressen. Arbetsgivarföretaget var emellertid statsägt, och det var därför särskilt viktigt att skydda verksamhetens offentliga tillförlitlighet (punkt 79–80, 83, 88–90). Europadomstolen fäste också uppmärksamhet vid konsekvensernas allvar för arbetstagaren. Hävning av ett arbetsavtal är den strängaste arbetsrättsliga påföljden och ägnad att tysta ner arbetstagare som rapporterar om missförhållanden. Sanktionen mot arbetstagaren var inte proportionerlig i förhållande till ändamålet (punkt 91–92).

 

1.5 Genomförandet av visselblåsardirektivet i riket och i Sverige

 

1.5.1 Riket

 

På rikssidan har implementeringen av visselblåsardirektivet sedan i februari 2020 beretts av en arbetsgrupp vid justitieministeriet samt av en underarbetsgrupp som letts av arbets- och näringsministeriet. Beredningsarbetsgruppen avgav ett propositionsutkast till justitieministeriet den 18 juni 2021. Förslaget till proposition skickades på remiss under tiden 2 juli – 27 augusti 2021. Vid tidpunkten för remissförfarandet fanns enbart förslaget till lagtext översatt till svenska. Landskapsregeringen har i början av oktober 2021 fått ta del av ett utkast till en översättning till svenska av förslaget till proposition. I detta gjordes många ändringar. Avsikten på rikssidan var att avge ett slutgiltigt lagförslag till riksdagen i december 2021. Tidsplanen för rikets lagförslag har efter det reviderats flera gånger, och ett slutligt lagförslag avgavs till riksdagen först den 19 september 2022.

     I riket föreslås att visselblåsardirektivet implementeras genom att en ny lag om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten och den nationella lagstiftningen antas. De bestämmelser som finns nationellt i speciallagstiftningen om skydd för rapporterande personer är begränsad till enbart vissa områden och täcker inte direktivets tillämpningsområde. Gällande om repressalier gentemot arbetstagare och tjänstemän som rapporterar om överträdelser är tillåtna samt deras rätt till rättsmedel bedöms bland annat utgående från arbetslagstiftningens bestämmelser om anställningsskydd och skadeståndsskyldighet. Bedömningen är att den gällande arbetslagstiftningen inte behöver ändras för att genomföra det skydd som direktivet förutsätter, utan arbetslagstiftningen kompletteras av skyddet i den förslagna lagen. Den nationella rättspraxisen om rapportering av överträdelser i ett anställningsförhållande är knapp. Rätten för arbetstagare och tjänstemän att offentligt framföra kritik eller andra påståenden har tagits upp i justitieombudsmannens avgörandepraxis (JO dnr 609/4/15, 3793/2/12, 4824/4/12 och 5342/4/13).

     I lagförslaget genomförs den miniminivå som föreskrivs i direktivet, men gällande det materiella tillämpningsområdet för den förslagna lagen omfattar den även lagstiftning som antagits baserat på nationell grund med koppling till direktivets materiella tillämpningsområde.

 

1.5.2 Sverige

 

I Sverige tillsattes en särskild utredare den 29 maj 2019 som skulle förslå hur visselblåsardirektivet ska genomföras i svensk rätt. Utredningen överlämnade i juni 2020 betänkandet Ökad trygghet för visselblåsare (SOU 2020:38). Betänkandet har remissbehandlats och Lagrådets yttrande har inhämtats. Den 20 maj 2021 överlämnades regeringens proposition 2020/21:193 Genomförande av visselblåsardirektivet till riksdagen.

     I Sverige implementeras direktivet genom att en ny lag om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden antas, lag (SFS 2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden. Den nya lagen ersätter lagen (SFS 2016:749) om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden. Lagstiftningen trädde i kraft den 17 december 2021.

 

2. Landskapsregeringens överväganden

 

Landskapsregeringen föreslår att visselblåsardirektivet implementeras enligt den miniminivå som föreskrivs i direktivet. För att underlätta vid lagtillämpningen föreslår landskapsregeringen dock att tillämpningsområdet utvidgas på området stöd till att även omfatta stöd som beviljas enbart av landskapets medel. För den enskilde som rapporterar om överträdelser är det svårt att avgöra om överträdelsen rör stöd där anslaget är medfinansierat av EU eller om överträdelsen gäller stöd som beviljas enbart av landskapets medel.

     Med beaktande av att det på de arbetsplatser inom landskaps- och kommunalförvaltningen på vilka visselblåsardirektivet är tillämpligt både finns personer anställda i tjänstemannaförhållande, vilka omfattas av den åländska lagstiftningsbehörigheten, och i arbetsavtalsförhållande, vilka gällande disciplinär bestraffning omfattas av rikets lagstiftningsbehörighet, behöver den föreslagna landskapslagen i stor utsträckning sammanfalla med den föreslagna rikslagen för att uppnå en enhetlig systematik för skyddet av visselblåsare. Det materiella tillämpningsområdet för visselblåsardirektivet är delad behörighet, där mindre än hälften av de EU-rättsakter som visselblåsadirektivet omfattar faller under åländsk behörighet. Majoriteten av de EU-direktiv som visselblåsardirektivet ska tillämpas på har inom den åländska lagstiftningsbehörigheten antagits genom blankettlagstiftning. Gällande lagstiftningstekniken föreslår landskapsregeringen därför att lagen antas i form av en så kallad blankettlag.

     Tillämpningsområdet för visselblåsardirektivet är ca. 140 EU-förordningar och EU-direktiv. Landskapsregeringen bedömer att det inte är ändamålsenligt att på landskapslag- eller förordningsnivå göra en sammanställning av genom vilken landskapslagstiftning EU-direktiven genomförts eller kompletterande landskapslagstiftning till EU-förordningar antagits, och genom vilken tillsynsmyndigheter inom den åländska behörigheten fastslagits, vilka nu får en funktion som behöriga myndigheter enligt visselblåsarlagen. EU-lagstiftningen som direktivet omfattar uppdateras kontinuerligt och det är även troligt att kommissionen kommer att utvidga det materiella tillämpningsområdet för visselblåsardirektivet, vilket innebär att lagstiftningsresurser skulle behöva läggas på att hålla en sådan landskapslagstiftning uppdaterad. Landskapsregeringen har i stället valt att i en bilaga till detta lagförslag göra en nulägesförteckning över de EU-förordningar som faller under åländsk behörighet och den landskapslagstiftning genom vilken de EU-direktiv som är åländsk behörighet genomförts, och genom vilken tillsynsmyndigheterna för lagstiftningen framkommer, vilka enligt 8 § i lagförslaget nu föreslås få en funktion som behöriga myndigheter som handlägger tar emot och handlägger rapporter efter vidarebefordran av Landskapsrevisionen.

 

3. Landskapsregeringens förslag

 

Landskapsregeringens föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten och den nationella lagstiftningen. Syftet med den föreslagna lagstiftningen är att genomföra visselblåsardirektivet inom den åländska lagstiftningsbehörigheten.

     Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för landskapslagarna med stöd av 20 § 2 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt.

 

4. Lagstiftningsbehörighet

 

Visselblåsardirektivet rör rättsområdet arbetsrätt, som enligt 27 § 21 punkten i självstyrelselagen tillhör rikets behörighet, förutom beträffande tjänstekollektivavtal för landskapets och kommunernas anställda. Enligt 18 § 2 och 4 punkten i självstyrelselagen tillhör rättsområdet landskapets och kommunernas tjänstemän och disciplinär bestraffning av dessa lagtingets behörighet. Den föreslagna lagstiftningen gäller myndigheter och affärsverk och offentligt ägda företag inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Personer anställda i arbetsavtalsförhållande inom landskaps- och kommunalförvaltningen och personer anställda inom den privata sektorn på Åland omfattas av rikets lagstiftningsbehörighet.

     Enligt 18 § 1 och 4 punkterna i självstyrelselagen för Åland har landskapet lagstiftningsbehörighet gällande lagtingets organisation och uppgifter, landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar och beträffande kommunernas förvaltning. Detta innebär att myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen ska inrätta de interna rapporteringskanaler som framkommer av direktivet för att nyttjas både av organisationens anställda i tjänstemannaförhållande och i arbetsavtalsförhållande. Beträffande skyddet mot repressalier för personer som rapporterar om överträdelser ska dock som ovan nämnts bestämmelserna i rikets visselblåsarlag gälla direkt för personer anställda i arbetsavtalsförhållande då arbetsrätt och arbetsavtal med stöd av 27 § 21 punkten och 29 § 1 mom. 6 punkten är riksbehörighet.

     Enligt 18 § 25 punkten har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet.

     Tillämpningsområdet för visselblåsardirektivets framkommer av bilaga 1 till direktivet, där ca. 140 EU-rättsakter listas. Mindre än hälften av dessa EU-rättsakter tillhör lagtingets lagstiftningsbehörighet och omfattas av landskapets och de kommunala myndigheternas arbetsområden. Gällande området smittsamma sjukdomar hos djur, som faller under visselblåsardirektivets tillämpningsområde, har riket lagstiftningsbehörigheten enligt 27 § 31 punkten. Landskapet har dock förvaltningsbehörigheten över området enligt 30 § 9 punkten, varför visselblåsardirektivet till denna del bör tillämpas inom den åländska lagstiftningsbehörigheten.

 

5. Förslagets verkningar

 

5.1 Ekonomiska och administrativa verkningar

 

På Åland kommer den föreslagna lagen att innebära ett krav för Ålands landskapsregering, Mariehamns stad, Kommunernas socialtjänst k.f., Ålands hälso- och sjukvård, Oasen k.f., Södra Ålands högstadiedistrikt k.f., Ålands gymnasium, Ålands polismyndighet, Fastighetsverket, Posten Ab och PAF Ab att inrätta interna rapporteringskanaler. I enlighet med direktivets artikel 8.9 får kommunala myndigheter dela på interna rapporteringskanaler och ansvara för deras verksamhet tillsammans, under förutsättning att den interna rapporteringskanalen är oberoende i förhållande till de externa rapporteringskanalen.

     Enligt direktivet får organisationen själv avgöra hur rapporteringskanalen införs. Organisationen kan ordna den interna rapporteringskanalen själv eller anlita en offentlig eller privat tjänsteleverantör. Kanalen ska vara säker, den rapporterande personens och i rapporten nämnda personers identiteter ska hållas konfidentiella och andra än de som handlägger rapporterna ska inte ha tillgång till informationen. Rapporteringen i kanalen ska kunna göras skriftligt, muntligt eller på båda sätten. På begäran av den rapporterande personen ska muntlig rapportering kunna ske genom ett fysiskt möte inom en rimlig tidsfrist. Rapporterna ska dokumenteras. Mottagandet av rapporten ska bekräftas och den rapporterande personen ska få återkoppling inom tre månader från att rapporten mottogs. Den personal som tar emot och utreder rapporterna ska vara opartiska. Det är dock enligt direktivets artikel 9.1.c möjligt att utse en opartisk person eller oberoende avdelning inom organisationen för att ta emot, följa upp och lämna återkoppling till den rapporterande personen.

     Dessa krav på de interna rapporteringskanalerna och på handläggningen av rapporterna medför ett administrativt merarbete för organisationerna. Enligt uppgift som tagits fram på rikssidan vid beredningen av implementeringen av visselblåsardirektivet, RP 147/2022 rd s. 94, görs bedömningen att engångsinvesteringen för att skaffa en intern rapporteringskanal från en extern tjänsteleverantör uppgår till några tusen euro, samt att underhållskostnader för rapporteringskanalen uppgår till ca. 200 euro i månaden.  Kostnader för att informera om införandet av intern rapporteringskanal samt kostnader för att ta emot och handlägga rapporter tillkommer. Det är svårt att uppskatta volymen rapporter som kommer att inkomma. Beträffande företag har man på rikssidan bedömt att ca. tre-tio rapporter per 1 000 arbetstagare kommer att avges i företagets interna rapporteringskanal, AA s. 96. Gällande den offentliga sektorn har ett fåtal städer på rikssidan redan i dagsläget en rapporteringskanal på en elektronisk plattform. Via det rapporteringssystem som Åbo stad använt har cirka 30 rapporter inkommit per år. Åbo stad har cirka 10 000 anställda (Aa s. 112).

     För att minimera kostnaderna för de interna rapporteringskanalerna kunde de berörda myndigheterna överväga att göra en centraliserad upphandling av de interna tekniska rapporteringssystemen via ÅDA.

     Gällande de externa rapporteringskanalen är avsikten att minimera kostnaderna genom att en gemensam rapporteringskanal införs vid Landskapsrevisionen. Landskapsrevisionen överför sedan rapporten till behörig tillsynsmyndighet, som utreder, följer upp och lämnar återkoppling till den rapporterande personen. Engångsinvesteringen för upprättandet av den externa rapporteringskanalen, där rapporteringen och tidsfristerna för återkoppling är de samma som för de interna rapporteringskanalerna, och för driften kan utgående från uppgifterna i RP 147/2022 rd uppskattas till några tusen euro vid inrättandet och sedan årliga driftskostnader på ett tusental euro. Till detta kommer kostnader för hanteringen av ärendena vid Landskapsrevisionen. Det är svårt att uppskatta hur stor tidsåtgång det kommer att innebära för Landskapsrevisionen att upprätthålla den externa rapporteringskanalen. Landskapsrevisionen är en liten myndighet med två anställda, där denna nya arbetsuppgift kommer att innebära att effektivitetsrevisionen minskar i omfattning med uppskattningsvis en rapport årligen.

     Volymen rapporter via den externa rapporteringskanalen är svår att uppskatta, likaså tidsåtgången för det arbete som tillsynsmyndigheterna kommer att lägga ned för utredningen av rapporterna. De tillsynsmyndigheter som kommer att fungera som behöriga myndigheter som utreder de rapporter som inkommer via Landskapsrevisionen är med direktivets nuvarande materiella tillämpningsområde ansvarig avdelning vid Ålands landskapsregering, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, Datainspektionen, Upphandlingsinspektionen, Ålands Energimyndighet, Fordonsmyndigheten och Ålands polismyndighet.

 

5.2 Konsekvenser för miljö, jämställdhet, jämlikhet och barn

 

Förslaget kan komma att innebära ett förbättrat skydd för miljön om rapportering på basen av visselblåsardirektivets görs som uppmärksammar tillsynsmyndigheterna på miljööverträdelser. Förslaget bedöms inte ha några konsekvenser för jämställdheten mellan könen, jämlikheten eller för barn.

 

6. Ärendets beredning

 

Ärendet har beretts som ett tjänstemannauppdrag av lagberedningen i samarbete med rättsserviceenheten vid landskapsregeringens regeringskansli. Ett förslag till blankettlag utarbetades utgående från rikets remisslagförslag.

     Förslaget till blankettlag skickades på remiss under perioden 9 december 2021 – 20 januari 2022 till Fordonsmyndigheten, Fastighetsverket, Datainspektionen, Ålands hälso-och sjukvård (ÅHS), Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM), Upphandlingsinspektionen, Ålands energimyndighet, Ålands kommunförbund, Södra Ålands högstadiedistrikt k.f., Ålands gymnasium, Ålands polismyndighet, Mariehamns stad, Kommunernas socialtjänst (KST), Oasen k.f., Posten Ab, Paf Ab, Offentliga Ålands it-bolag (ÅDA) och avdelningarna vid landskapsregeringens allmänna förvaltning.

 

Detaljmotivering

 

1. Landskapslag om tillämpning av lagen om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten och den nationella lagstiftningen

 

1 § Lagens syfte. I paragrafen regleras syftet med lagen, vilket är att genomföra Europaparlamentets och rådet direktiv (EU) 2019/1937 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser om unionsrätten (hädanefter visselblåsardirektivet) inom den åländska lagstiftningsbehörigheten. Landskapsregeringen föreslår att lagen om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten och den nationella lagstiftningen, hädanefter visselblåsarlagen, ska tillämpas på Åland med de avvikelser som framkommer av den föreslagna blankettlagen. När ändringar görs i visselblåsarlagen ska dessa per automatik gälla även på Åland om inte annat framkommer av den föreslagna blankettlagen. Proposition RP 147/2022 rd, i vilken förslaget till visselblåsarlagen ingår, är ännu under behandling i riksdagen vid tidpunkten för avgivandet av landskapsregeringens lagförslag.

     Syftet med visselblåsardirektivet och den föreslagna blanklettlagen är att stärka kontrollen av efterlevnaden av unionsrätten och unionspolitiken på särskilda områden genom att fastställa gemensamma miniminormer som skyddar personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten. Enligt skäl 1 i ingressen till visselblåsardirektivet är personer som arbetar för en offentlig eller privat organisation eller är i kontakt med en sådan organisation i sin arbetsrelaterade verksamhet ofta de första som får vetskap om hot eller skada för allmänintresset som kan uppstå i det sammanhanget. Genom att rapportera överträdelser av unionsrätten som skadar allmänintresset agerar sådana personer som visselblåsare och spelar en viktig roll när det gäller att avslöja och förhindra sådana överträdelser samt garantera samhällets välfärd. Potentiella visselblåsare inom EU avskräcks dock enligt skäl 1 ofta från att rapportera om sina misstankar av rädsla för repressalier. Det skydd som erbjuds visselblåsare inom EU är i dagsläget enligt skäl 4 fragmenterat mellan medlemsstaterna och skiljer sig åt mellan olika politikområden. Det är därför av vikt att erbjuda ett balanserat och effektivt skydd för visselblåsare på EU- och internationell nivå.

 

2 § Tillämpningsområde. I 1 mom. föreskrivs i enlighet med artikel 2 i visselblåsardirektivet om den föreslagna blankettlagens tillämpningsområde. Inom den åländska lagstiftningsbehörigheten ska den föreslagna blankettlagen tillämpas på tjänstemän vid landskapets och kommunernas myndigheter, Ålands lagting, landskapets affärsverk och vid juridiska personer som står under ett bestämmande inflytande av landskapets eller kommunernas myndigheter.

     Beträffande begreppet bestämmande inflytande, ska en myndighet anses ha bestämmande inflytande i ett företag när myndigheten direkt eller indirekt kan utöva bestämmande inflytande i fråga om ägarförhållande, finansiellt deltagande eller regler som ska gälla företaget. En myndighet har bestämmande inflytande i ett företag till exempel när myndigheten ensam eller tillsammans med andra myndigheter har bestämmande inflytande på det sätt som avses i 1 kap. 5 § eller 6 § 2 mom. i bokföringslagen (FFS 1335/1997).

     Beträffande personer som är anställda i arbetsavtalsförhållande inom landskaps- och kommunalförvaltningen, såsom t.ex. personalen vid Fastighetsverket är i enlighet med 11 § i landskapslagen (2015:110) om landskapets fastighetsverk, ska motsvarande skydd gälla direkt med stöd av visselblåsarlagen då arbetsrätt och arbetsavtal med stöd av 27 § 21 punkten och 29 § 1 mom. 6 punkten är riksbehörighet. Skyldigheten att inrätta rapporteringskanaler som ska kunna användas både av anställda i tjänstemannaförhållande och i arbetsavtalsförhållanden vid landskaps- och kommunala myndigheter faller däremot under lagtingets lagstiftningsbehörighet i enlighet med 18 § 1 och 4 punkterna i självstyrelselagen, se nedan under 6 §.

     Det materiella tillämpningsområdet för visselblåsardirektivet framkommer av artikel 2.1 a, som hänvisar till direktivets bilaga 1, där c. 140 EU-förordningar och EU-direktiv listas. Visselblåsardirektivets bestämmelser om skydd mot repressalier ska tillämpas om en person rapporterar om överträdelser mot dessa rättsakter. Dessa rättsakter faller inom tio olika politikområden, varav områdena offentlig upphandling, produktsäkerhet och produktöverensstämmelse, transportsäkerhet, miljöskydd, livsmedels- och fodersäkerhet samt djurs hälsa och välbefinnande, folkhälsa samt skydd av privatlivet och personuppgifter och säkerhet i nätverks- och informationssystem helt eller delvis faller inom lagtingets lagstiftningsbehörighet.

     Beträffande området folkhälsa används i artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt begreppet folkhälsa (Public Health) för att beskriva EU:s behörighet, och avser alltså inte samma sak som nationella folkhälsobegrepp. Enligt artikel 168 i EUF-fördraget ska unionens verksamhet inom folkhälsoområdet, som ska komplettera den nationella politiken, bland annat inriktas på främjande av hälsan och förebyggande av ohälsa och sjukdomar, gränsöverskridande hot mot människors hälsa, narkotika samt gränsöverskridande samarbete inom hälsovårds- och sjukvårdstjänster. I fördraget om Europeiska unionens funktionssätt erkänns medlemsstaternas skyldighet vad gäller att besluta om sin hälso- och sjukvårdspolitik. EU:s behörighet inom området är begränsad och gäller till exempel inte anordnande av hälso- och sjukvårdstjänster. Visselblåsarlagen ska således inte tillämpas på området folkhälsa i begreppets mening i Finland och på Åland, utan på det begränsade område som framkommer av artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

     Den förslagna lagen ska tillämpas gällande de EU-förordningar i bilaga 1 till visselblåsardirektivet som faller inom lagtingets lagstiftningsbehörighet och på den landskapslagstiftning genom vilken de EU-direktiv i bilaga 1 som faller under lagtingets behörighet antagits, samt på den landskapslagstiftning som antagits till följd av bestämmelser i EU-förordningarna som tillåter eller förutsätter kompletterande nationell lagstiftning. I en bilaga till lagförslagets allmänna motivering har en nulägesförteckning gjorts av den aktuella lagstiftningen inom den åländska behörigheten. EU-lagstiftningen som direktivet omfattar uppdateras dock kontinuerligt och det är även troligt att kommissionen kommer att utvidga det materiella tillämpningsområdet för visselblåsardirektivet.

     I 2 mom. anges vilken typ av överträdelse som rapporten ska gälla för att den ska omfattas av tillämpningsområdet. Motsvarande bestämmelse finns i 2 § 2 mom. i visselblåsarlagen. Rapporten ska gälla en handling eller underlåtenhet som kan leda till fängelsestraff, böter eller administrativa påföljder av straffkaraktär, eller allvarligt äventyra fullföljandet av målen med ovannämnda lagstiftning som är av allmänt intresse. En rapporterande tjänsteman kan således få skydd endast om den överträdelse som det rapporteras om kan ge upphov till någon av de ovannämnda påföljderna. Till exempel om den föreskrivna påföljden är ett administrativt tvångsmedel (vite) faller en rapport om detta inte under lagens tillämpningsområde, och den rapporterande får därmed inte skydd enligt den föreslagna lagen, om inte det kan anses att överträdelsen allvarligt hotar allmänintresset och uppfyllandet av dess mål.

     I 3 mom. anges att den föreslagna lagen inte ska tillämpas gällande överträdelser som berör ett antal bestämmelser i landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Begreppet folkhälsa ska som ovan nämnts tolkas i sin betydelse i artikel 168 i EUF-fördraget samt begränsas till de EU-rättsakter som omnämns i bilaga 1 till direktivet. Lagen om gränsöverskridande hälso-och sjukvård innehåller även bestämmelser som inte baserar sig på EU-rättsakter, och som bör undantas från tillämpningsområdet för visselblåsardirektivet.

     I 3 mom. föreslås att det skydd som föreskrivs i visselblåsarlagen även ska gälla tjänstemän som rapporterar om överträdelser som gäller Europeiska unionens stödordningar och regler om statligt stöd eller stöd som beviljas enbart av landskapets medel. Avsikten med bestämmelsen är att skyddet ska gälla tjänstemän som rapporterar om överträdelser i samband med stöd som medfinansierats av EU men också stöd som beviljats enbart med landskapets medel, samt gällande överträdelser beträffande EU:s regler om statligt stöd. Tillämpningsområdet för den föreslagna bestämmelsen är vidare än artikel 2.1 b genom att även stöd som beviljas enbart av landskapets medel omfattas. Enligt artikel 1.2 har medlemsstaterna möjlighet att utvidga tillämpningsområdet för visselblåsardirektivet utöver direktivets krav. Landskapsregeringen anser att det utvidgade tillämpningsområdet är motiverat, eftersom det i annat fall skulle ställas krav på den enskilde som rapporterar om överträdelser att utreda vilket ursprung de offentliga medlen har.

     I 4 mom. föreslår landskapsregeringen en bestämmelse i förtydligande syfte gällande att den föreslagna lagen inom lagens tillämpningsområde i 1 och 2 mom. ska tillämpas även i de fall då en landskapsmyndighet eller en kommunal myndighet med stöd av 30 § i självstyrelselagen utför en förvaltningsuppgift som är riksbehörighet. Till exempel har landskapsregeringen och Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet med stöd av 30 § 9 punkten i självstyrelselagen förvaltningsbehörigheten gällande Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter), vilka omfattas av visselblåsardirektivets tillämpningsområde.

 

3 § Begrepp. I 1 mom. intas i förtydligande syfte att med begreppet justitiekanslerämbetets centraliserade rapporteringskanal ska vid tillämpningen av visselblåsarlagen på Åland avses Landskapsrevisionens rapporteringskanal. I 7 § i denna lag finns närmare bestämmelser om Landskapsrevisionens rapporteringskanal.

     I 2 mom. föreslås i förtydligande om att med behörig myndighet i visselblåsarlagen på Åland ska avses de myndigheter som ansvarar över tillsynen över den lagstiftning som utgör visselblåsardirektivets tillämpningsområde i 2 §. Närmare bestämmelser om behöriga myndigheter finns i 8 §.

 

4 § Förhållande till annan lagstiftning. I paragrafen tydliggörs att bestämmelserna i förevarande lagförslag ska tillämpas till den del avvikande bestämmelser inte finns i speciallagstiftning. Den föreslagna lagen begränsar inte det skydd för rapporterande personer som föreskrivs i annan landskaps-eller EU-lagstiftning.

 

5 § Undantag från tillämpningsområdet. I paragrafen hänvisas till områden där visselblåsarlagen inte ska tillämpas på Åland inom lagtingets lagstiftningsbehörighet.

     I 1 mom. regleras att den föreslagna lagen inte ska tillämpas på sådana uppgifter som omfattas av tystnadsplikt för hälso- och sjukvårdspersonal enligt 21 § i offentlighetslagen (2021:79) för Åland. Genom bestämmelsen införs artikel 3.3 b i visselblåsardirektivet, enligt vilken direktivet inte påverkar den nationella lagstiftningen gällande sekretess inom hälso- och sjukvården.

     I 2 mom. föreslås i förtydligande- och överskådlighetssyfte med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen en hänvisning till områden som visselblåsardirektivet inte omfattar, och som hänför sig till rikets lagstiftningsbehörighet, men som utförs av Ålands polismyndighet med stöd av republikens presidents förordning (2020:34) om polisförvaltningen i landskapet Åland. Den föreslagna lagen ska inte tillämpas på förundersökning eller i fall där en person gett sitt informerade samtycke till att anges som informationskälla eller registreras som sådan i databaser som förvaltas av brottsbekämpande myndigheter på sätt som föreskrivs enligt 5 kap. 40 § i polislagen (FFS 872/2011) eller 36 § i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (FFS 616/2019), tillämplig på Åland genom landskapslagen (2019:74) om tillämpning på Åland av riksförfattningar om dataskydd.

 

6 § Intern rapporteringskanal. I paragrafen föreskrivs om skyldighet för organisationer inom den offentliga sektorn på Åland att inrätta en intern rapporteringskanal. Paragrafen genomför artiklarna 7.3 och 8.1, 8.2, 8.5 och 8.9 i visselblåsardirektivet.

     Enligt 1 mom. 1 punkten i den föreslagna paragrafen gäller skyldigheten att inrätta en intern rapporteringskanal landskapets myndigheter, landskapets affärsverk samt till Ålands lagting ansluten förvaltning som regelbundet har minst 50 personer anställda i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande. Skyldigheten gäller således Ålands landskapsregering, Ålands hälso- och sjukvård, Ålands gymnasium, Ålands polismyndighet och Fastighetsverket.

     Enligt 2 punkten ska skyldigheten att inrätta interna rapporteringskanaler gälla beträffande kommunerna, förutom de kommuner som regelbundet har färre än 50 personers anställda i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande eller har mindre än 10 000 invånare.

     Enligt 3 punkten ska skyldigheten att inrätta interna rapporteringskanaler gällande kommunalförbund gälla kommunalförbund som reglerbundet har minst 50 personer anställda i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande.

     Enligt 4 punkten ska även skyldigheten att inrätta interna rapporteringskanaler gälla andra juridiska personer inom den offentliga sektorn som ägs av eller står under bestämmande inflytande av en myndighet som avses i 1-3 punkten och som regelbundet har minst 50 personer anställda i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande. Åland Post AB och PAF AB omfattas således av skyldigheten att inrätta interna rapporteringskanaler.

     Enligt det förslagna 2 mom. kan den juridiska personen ordna den interna rapporteringskanalen själv eller genom att anlita en offentlig eller privat tjänsteleverantör. Genom bestämmelsen genomförs artikel 8.5., enligt vilken interna rapporteringskanaler kan drivas internt av en person eller avdelning som utsetts för detta eller tillhandahållas externt av en tredje part. I enlighet med personkretsen i 5 § i visselblåsarlagen ska de interna rapporteringskanalerna förutom av anställda i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande även kunna användas av volontärer, praktikanter och av verkställande direktörer och personer som hör till styrelsen för en juridisk person som ägs av eller står under bestämmande inflytande av en landskaps- eller kommunal myndighet.

     I 3 mom. finns bestämmelser gällande överföring av förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter. I enlighet med artikel 8.5 i visselblåsardirektivet kan interna rapporteringskanaler tillhandahållas externt av tredje part. Landskapsregeringen föreslår därför att privata tjänsteleverantörer ska få anlitas för att sköta interna rapporteringskanaler. Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar och till exempel bestämmelserna om brott mot dataskyddet ska tillämpas på den som är anställd hos den privata tjänsteleverantören som den interna rapporteringskanalen köps in av. Den privata externa parten är också skadeståndsskyldig för den skada som den orsakat i enlighet med bestämmelserna i skadeståndslagen (FFS 412/1974). Landskapsregeringen bedömer att den föreslagna bestämmelsen uppfyller kraven i 124 § i grundlagen gällande att offentliga förvaltningsuppgifter får anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning.

     Den interna rapporteringskanalen kan köpas in helt, så att en extern aktör ges i uppdrag att helt sköta den interna rapporteringskanalen, eller delvis, så att endast det tekniska rapportsystemet skaffas av en tjänsteleverantör, medan myndighetens personal ansvarar för behandling av rapporterna. Myndigheten ansvarar för att skyldigheterna enligt den föreslagna lagen fullgörs även när den har låtit en extern aktör organisera den interna rapporteringskanalen. Till exempel ska skyddet för personuppgifter och att de personer som ansvarar för behandlingen av rapporterna är opartiska och obundna säkerställas också om den interna rapporteringskanalen köps in.

     I 4 mom. finns en specialbestämmelse för kommuner och kommunalförbund som genomför artikel 8.9 gällande att dessa myndigheter får dela på interna rapporteringskanaler och ansvara för deras verksamhet tillsammans under förutsättning att de delade interna rapporteringskanalerna skiljer sig från och är oberoende i förhållande till de externa rapporteringskanalerna, som på Åland avser landskapsrevisionens centraliserade externa rapporteringskanal i 7 § och de behöriga myndigheterna i 8 §.

     I 5 mom. finns i förtydligande syfte ett stadgande om att det i 13-17 §§ i visselblåsarlagen finns närmare bestämmelser om minimikrav för rapportering till en intern rapporteringskanal, person som ansvarar för handläggningen av rapporter, frivilliga interna rapporteringskanaler, utredning av rapport och anonym rapportering. Inga avvikelser föreslås till denna del.

 

7 § Landskapsrevisionens centraliserade externa rapporteringskanal. Genom paragrafen genomförs artikel 11 och 12 i direktivet, enligt vilken medlemsstaterna har en skyldighet att inrätta oberoende och självständiga externa rapporteringskanaler för att ta emot och hantera information om överträdelser.

     I 1 mom. föreslår landskapsregeringen att Landskapsrevisionen ska verka som gemensam extern rapporteringskanal inom Ålands lagstiftningsbehörighet och inom den åländska förvaltningsbehörigheten enligt 30 § i självstyrelselagen. Vissa uppgifter som faller under visselblåsardirektivets tillämpningsområde gällande förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism utgör riksbehörighet och sköts på Åland av centralkriminalpolisen i enlighet med Republikens presidents förordning (ÅFS 2020:34) om polisförvaltningen i landskapet Åland. Gällande Ålands polismyndighets arbetsområde, som i enlighet med sistnämnda överenskommelseförordning delvis utförs på områden som är riksbehörighet, torde de övriga områden som omfattas av visselblåsardirektivets tillämpningsområde falla under lagtingets  lagstiftningsbehörighet och där Ålands polismyndighet är behörig myndighet att utreda rapporter via vidarebefordran av Landskapsrevisionen som samordnande extern rapporteringskanal.

     Landskapsrevisionen ska inrätta de tekniska lösningarna för att verka som gemensam extern rapporteringskanal och centraliserat ta emot externa rapporter. Rapporterna ska överföras till de behöriga myndigheterna som avses i 8 § för handläggning.

     I 2 mom. anges i förtydligande syfte att Landskapsrevisionen ska sköta den centraliserade rapporteringskanalen på det sätt som anges i 18 och 19 §§ i visselblåsarlagen. Landskapsrevisionen ska även årligen sammanställa de rapporter som tas emot och rapportera till Europeiska kommissionen på det sätt som närmare följer av 38 § i visselblåsarlagen. Landskapsrevisionen ska även minst vart tredje år granska förfarandena för att ta emot och vidarebefordra rapporter på det sätt som närmare anges i 39 § 1 mom. i visselblåsarlagen.

 

8 § Behörig myndighet. I 1 mom. föreslår landskapsregeringen att de myndigheter som ansvarar för tillsynen över den lagstiftning som avses i 2 § 1 mom. inom sitt verksamhetsområde ska verka som behöriga myndigheter i enlighet med visselblåsarlagen.

     I 2 mom. framkommer i förtydligande syfte att de externa rapporteringskanalerna ska ta emot rapporter från Landskapsrevisionens centraliserade externa rapporteringskanal och handlägga rapporterna på det sätt som närmare framkommer av 20-22 §§ i visselblåsarlagen.

     I 3 mom. föreslås en hänvisning i förtydligande syfte gällande att de behöriga myndigheterna minst vart tredje år ska granska förfarandet gällande utredning av rapporter och åtgärderna som myndigheterna vidtar på basis av rapporterna på det sätt som närmare framkommer av 39 § 2 mom. i visselblåsarlagen.

 

9 § Bestämmelser som inte ska tillämpas. I den föreslagna bestämmelsen hänvisas till bestämmelser i visselblåsarlagen som inte ska tillämpas på Åland inom lagtingets lagstiftningsbehörighet.

     Enligt 1 punkten ska 2 § i visselblåsarlagen inte tillämpas. I stället ska 2 § i förevarande lagförslag tillämpas gällande lagstiftningens tillämpningsområde.

     Enligt 2 punkten ska 4 § i visselblåsarlagen inte tillämpas. I stället tillämpas 4 § i förevarande lagförslag beträffande undantag från lagens tillämpningsområde inom den åländska lagstiftningsbehörigheten.

     Enligt 3 punkten ska 10 § 1 mom., 11 och 12 §§ i visselblåsarlagen inte tillämpas. I stället tillämpas 6 § i förevarande lagförslag gällande skyldighet att inrätta intern rapporteringskanal, anlitandet av extern privat aktör för att ordna intern rapporteringskanal och gällande gemensamma interna rapporteringskanaler.

     Enligt 4 punkten ska sista ledet i 31 § 4 mom. i visselblåsarlagen inte tillämpas. Enligt artikel 18 i dataskyddsförordningen har den registrerade rätt att av den personuppgiftsansvarige under vissa förutsättningar kräva att behandlingen av hans eller hennes personuppgifter begränsas. Denna rätt att begränsa behandlingen av personuppgifter gäller i enlighet med 31 § 2 mom. i visselblåsarlagen, som antagits baserat på artikel 15 i dataskyddsförordningen, inte i fråga om personuppgifter som har rapporterats med stöd av visselblåsarlagen, om det är nödvändigt och proportionerligt för att säkra utredningen av en rapports riktighet eller för att skydda den rapporterande personens identitet. Den registrerade har enligt 4 mom. i visselblåsarlagen rätt att få information om orsakerna till varför hans eller hennes rätt att få tillgång till uppgifter begränsas. Enligt sista ledet i 4 mom. i visselblåsarlagen har den registrerade rätt att begära att uppgifterna ska lämnas till dataombudsmannen med stöd av 34 § 3 och 4 mom. i rikets dataskyddslag. Någon motsvarande bestämmelse om rätt att begära att uppgifter ska lämnas till Datainspektionen finns inte i landskapslagen (2019:9) om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen, varför 4 mom. i visselblåsarlagen endast ska tillämpas delvis på Åland.

 

10 § Hänvisningar. Den föreslagna bestämmelsen är av informativ karaktär. Hänvisningar görs till den landskapslagstiftning som ska tillämpas på Åland i stället för den rikslagstiftning som det hänvisas till i visselblåsarlagen.

 

11 § Närmare bestämmelser. Landskapsregeringen föreslår att landskapsregeringen ges förordningsfullmakt att vid behov anta en landskapsförordning av vilken det framkommer vilka tillsynsmyndigheter som är behöriga myndigheter i enlighet med 8 § i förevarande lagförslag. Den enskilde som rapporterar om överträdelser till en extern kanal behöver inte utreda vilken tillsynsmyndighet som är behörig myndighet, utan rapporterar till Landskapsrevisionen som är gemensam central extern rapporteringskanal. Landskapsrevisionen fördelar rapporterna vidare till behörig tillsynsmyndighet.

     Med hänsyn till att det kan finnas behov av flexibilitet, t.ex. om det framöver beslutas att ytterligare områden eller unionsrättsakter ska omfattas av direktivets tillämpningsområde (jfr visselblåsardirektivets skäl 19, 106 och 107) bör det dock vara möjligt för landskapsregeringen att utse ytterligare myndigheter till behöriga myndigheter eller ändra de befintliga myndigheternas ansvarsområden.

 

12 § Straffbestämmelse. Enligt 1 mom., som i sak motsvarar 36 § 1 mom. i visselblåsarlagen, ska den som uppsåtligen rapporterar eller offentliggör felaktiga uppgifter dömas till böter om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag.

     Enligt 2 mom. ska till straff för brott mot sekretesskyldigheten dömas enligt 38 kap. 1 § i strafflagen (FFS 39/1889) till sekretessbrott, för vilket böter eller fängelse i högst ett år kan utgå, eller enligt 38 kap. 2 § till sekretessförseelse, för vilket böter kan utgå, om inte gärningen utgör brott enligt 28 § i offentlighetslagen för Åland eller om inte strängare straff föreskrivs i något annat lagrum. Enligt 28 § i offentlighetslagen kan för brott mot tjänstehemlighet dömas till böter eller fängelse i högst tvår år. Om brottet begåtts genom oaktsamhet kan det dömas till brott mot tjänstehemlighet av aktsamhet för vilket böter eller fängelse i högst sex månader kan utgå.

     I 3 mom. ingår en information hänvisning till att bestämmelser om straff för dataskyddsbrott finns i 28 § i landskapslagen (2019:9) om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Bestämmelserna om straff för kommunikationshemlighet och grov kränkning av kommunikationshemlighet i 38 kap. 3 och 4 §§ i strafflagen ska tillämpas inom lagtingets lagstiftningsbehörighet.

 

13 § Ikraftträdande. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för lagens ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

     I 2 mom. föreslås att interna rapporteringskanaler ska inrättas inom tre månader efter att lagen träder i kraft. Övergångsperioden syftar till att möjliggöra för de myndigheter som omfattas av skyldigheten att inrätta en intern rapporteringskanal att förbereda sig på att ta i bruk den interna rapporteringskanalen.

 

2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Landskapsrevisionen

 

1 § I 2 mom. föreslår landskapsregeringen att det tas in en ny bestämmelse gällande Landskapsrevisionens uppdrag. Landskapsrevisionen ska fungera som en sådan centraliserad extern rapporteringskanal som det föreskrivs om i 7 § i landskapslagen (:) om tillämpning av lagen om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten och den nationella lagstiftningen och sköta de uppgifter som föreskrivs för den centraliserade externa rapporteringskanalen i den lagen.

 

Ikraftträdande. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för lagens ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.

 

1.

L A N D S K A P S L A G
om tillämpning av lagen om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten och den nationella lagstiftningen

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

Lagens syfte

     Lagen om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten och den nationella lagstiftningen (FFS  ), visselblåsarlagen, ska inom lagtingets lagstiftningsbehörighet tillämpas på Åland med de avvikelser som anges i denna lag. Ändras visselblåsarlagen ska ändringen gälla på Åland från tidpunkten för dess ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.

     Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådet direktiv (EU) 2019/1937 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser om unionsrätten, visselblåsardirektivet, inom lagtingets lagstiftningsbehörighet.

 

2 §

Tillämpningsområde

     Inom lagtingets lagstiftningsbehörighet ska det skydd som föreskrivs om i visselblåsarlagen för rapporterande personer gälla tjänstemän inom  landskaps- och kommunalförvaltningen, Ålands lagting, landskapets affärsverk samt vid juridiska personer som ägs av eller står under bestämmande inflytande av landskaps- eller kommunala myndigheter, som rapporterar om överträdelser av den EU-lagstiftning som avses i bilagan till visselblåsardirektivet eller den landskapslagstiftning som genomför den inom följande lagstiftningsområden:

     1) offentlig upphandling,

     2) produktsäkerhet och produktöverensstämmelse,

     3) transportsäkerhet,

     4) miljöskydd,

     5) livsmedel- och fodersäkerhet samt djurs hälsa och välbefinnande,

     6) folkhälsa enligt artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

     7) skydd av privatlivet och personuppgifter samt säkerhet i nätverks- och informationssystem.

     I fråga om det som avses i 1 mom. tillämpas lagen på gärningar eller försummelser som

     1) är straffbara,

     2) kan leda till en administrativ påföljd av straffkaraktär, eller

     3) allvarligt kan äventyra uppnåendet av de mål av allmänt intresse som eftersträvas med lagstiftningen.

     Med avvikelser från det som föreskrivs i 1 mom. 6 punkten tillämpas lagen inte på överträdelser som gäller 9 § 2-4 mom., 10 §, 11 § 2 mom., 12 § 2 mom. eller 13-23 eller 32 § i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (FFS 1201/2013), tillämplig på Åland genom landskapslagen (2014:28) om tillämpning på Åland av lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

     Utöver det som föreskrivs i 1 mom. tillämpas denna lag även på skyddet för tjänstemän som rapporterar om överträdelser av lagstiftningen om eller villkoren för beviljande, användning eller återkrav av Europeiska unionens bidrag eller bidrag som beviljas enbart av landskapets medel, eller statligt stöd.

     Denna lag ska även tillämpas då en förvaltningsuppgift utförs av landskaps- och kommunal myndighet med stöd av 30 § i självstyrelselagen.

 

3 §

Begrepp

     Vid tillämpningen av visselblåsarlagen ska med justitiekanslerämbetets centraliserade rapporteringskanal på Åland avses Landskapsrevisionens centraliserade rapporteringskanal i 7 § i denna lag.

     Med behörig myndighet ska på Åland avses de myndigheter som ansvarar för tillsynen över lagstiftningen i 2 § 1 mom. Närmare bestämmelser om behöriga myndigheter finns i 8 § i denna lag.

 

4 §

Förhållande till annan lagstiftning

     Genom denna lag begränsas inte det skydd för rapporterande personer som grundar sig på annan landskapslagstiftning eller EU-lagstiftning.

 

5 §

Undantag från tillämpningsområdet

     Inom lagtingets lagstiftningsbehörighetsområde ska denna lag inte tillämpas på sådana uppgifter som omfattas av tystnadsplikt för hälso- och sjukvårdspersonal enligt 21 § i offentlighetslagen (2021:79) för Åland.

      Denna lag tillämpas inte heller på förundersökning eller i fall där en person gett sitt informerade samtycke till att han eller hon anges som informationskälla eller registreras som sådan i databaser som förvaltas av brottsbekämpande myndigheter i enlighet med 5 kap. 40 § i polislagen (FFS 872/2011) eller 36 § i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (FFS 616/2019), tillämplig på Åland genom landskapslagen (2019:74) om tillämpning på Åland av riksförfattningar om dataskydd.

 

6 §

Intern rapporteringskanal

     Följande juridiska personer är skyldiga att inrätta en intern rapporteringskanal för rapportering om överträdelser och för behandling och uppföljning av rapporterna:

     1) landskapets myndigheter, landskapets affärsverk samt till Ålands lagting ansluten förvaltning som regelbundet har minst 50 personer anställda i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande,

     2) kommuner, förutom de som regelbundet har färre än 50 personer anställda i arbetsavtals- och tjänsteförhållande eller färre än 10 000 invånare,

     3) kommunalförbund som regelbundet har minst 50 personer anställda i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande,

     4) andra juridiska personer inom den offentliga sektorn som ägs av eller står under bestämmande inflytande av myndighet som avses i 1-3 punkten och som regelbundet har minst 50 personer anställda i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande.

     Den juridiska personen kan ordna en intern rapporteringskanal själv eller genom att ingå avtal om att anlita någon annan offentlig eller privat tjänsteleverantör. Den juridiska personen ansvarar för att skyldigheterna enligt denna lag fullgörs även om en tjänsteleverantör anlitas.

     När en privat tjänsteleverantör anlitas för att ordna en intern rapporteringskanal omfattas en person som är anställd av tjänsteleverantören av bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar i enlighet med det som föreskrivs i annan lagstiftning. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (FFS 412/1974).

     Kommuner och kommunalförbund får ha en gemensam intern rapporteringskanal under förutsättning att den delade interna rapporteringskanalen skiljer sig från och är oberoende i förhållande till de myndigheter som avses i 7 och 8 §§.

     Närmare bestämmelser om minimikrav för rapportering till en intern rapporteringskanal, person som ansvarar för handläggningen av rapporter, frivilliga interna rapporteringskanaler, utredning av rapport och anonym rapportering finns i 13–17 §§ i visselblåsarlagen.

 

7 §

Landskapsrevisionens centraliserade externa rapporteringskanal

     Inom ramen för landskapet Ålands lagstiftningsbehörighet och förvaltningsbehörighet enligt 30 § i självstyrelselagen ska Landskapsrevisionen upprätthålla en centraliserad extern rapporteringskanal på Åland. Landskapsrevisionen ska centraliserat ta emot rapporter och vidarebefordra rapporten till de behöriga myndigheter som avses i 8 § för vidare utredning.

     Landskapsrevisionen ska inrätta och sköta den centraliserade rapporteringskanalen på det sätt som följer av 18 och 19 §§ i visselblåsarlagen. Landskapsrevisionen ska årligen sammanställa de rapporter som tas emot och rapportera till Europeiska kommissionen på det sätt som närmare följer av 38 § i visselblåsarlagen. Landskapsrevisionen ska även minst vart tredje år granska förfarandena för att ta emot och vidarebefordra rapporter på det sätt som närmare anges i 39 § 1 mom. i visselblåsarlagen.

 

8 §

Behörig myndighet

     De myndigheter som ansvarar för tillsynen över den lagstiftning som avses i 2 § 1 mom. ska inom sitt verksamhetsområde fungera som behörig myndighet i enlighet med visselblåsarlagen.

     De behöriga myndigheterna ska ta emot rapporter från Landskapsrevisionens centraliserade externa rapporteringskanal och handlägga rapporterna på det sätt som närmare framkommer av 20–22 §§ i visselblåsarlagen.

     De behöriga myndigheterna ska minst vart tredje år granska förfarandet gällande utredningen av rapporter och åtgärderna som myndigheterna vidtar på basis av rapporterna på det sätt som närmare anges i 39 § 2 mom. i visselblåsarlagen.

9 §

Bestämmelser som inte ska tillämpas

     Inom lagtingets behörighet ska följande bestämmelser i visselblåsarlagen inte tillämpas:

     1) 2 §. I stället tillämpas 1 § i denna lag beträffande tillämpningsområdet för denna lag.

     2) 4 §. I stället tillämpas 4 § i denna beträffande undantag från lagens tillämpningsområde.

     3) 10 § 1 mom., 11 och 12 §§. I stället tillämpas 6 § i denna lag beträffande interna rapporteringskanaler.

     4) 31 § 4 mom. sista ledet gällande rätt att begära att uppgifter lämnas till dataombudsmannen.

 

10 §

Hänvisningar

     Inom lagtingets lagstiftningsbehörighet ska hänvisningen till

     1) lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) i 32 § 4 mom. i visselblåsarlagen avse offentlighetslagen (2021:79) för Åland.

     2) lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden (FFS 304/2003) avse landskapslagen (2004:24) om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän.

 

11 §

Närmare bestämmelser

     Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning närmare föreskriva om vilka myndigheter som är behöriga myndigheter i enlighet med 8 § i denna lag.

 

12 §

Straff

     Den som uppsåtligen rapporterar eller offentliggör falsk information ska, om inte gärningen är ringa eller strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, dömas till böter.

     Till straff för brott mot sekretesskyldigheten döms enligt 38 kap. 1 eller 2 §§ i strafflagen (FFS 39/1889), om inte gärningen utgör brott enligt 28 § i offentlighetslagen för Åland eller om inte strängare straff föreskrivs i något annat lagrum.

     Bestämmelser om straff för dataskyddsbrott finns i 28 § i landskapslagen (2019:9) om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Bestämmelserna om straff för kränkning av kommunikationshemlighet och för grov kränkning av kommunikationshemlighet i 38 kap. 3 och 4 §§ i strafflagen ska tillämpas inom lagtingets lagstiftningsbehörighet.

 

13 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den

     En intern rapporteringskanal ska inrättas inom tre månader efter att lagen har trätt i kraft.

 

__________________

 

2.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om Landskapsrevisionen

 

     I enlighet med lagtingets beslut fogas till 1 § landskapslagen (2013:25) om Landskapsrevisionen ett nytt 2 mom., som följer:

 

1 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Landskapsrevisionen fungerar som en sådan centraliserad extern rapporteringskanal som det föreskrivs om i 7 § i landskapslagen (:) om tillämpning av lagen om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten och den nationella lagstiftningen och sköter de uppgifter som föreskrivs för den centraliserade externa rapporteringskanalen i den lagen.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

__________________

 

 

Mariehamn den 13 oktober 2022
L a n t r å d	Veronica Thörnroos
Föredragande minister	Harry Jansson

 

 

 

Bilaga allmänna motiveringen

 

	EU-rättsakt	Landskapslagstiftning	Tillsynsmyndighet jämte behörig myndighet (extern rapporteringskanal) enligt visselblåsardirektivet
1.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner	Landskapslag (2017:80) om tillämpning på Åland av riksförfattningar om offentlig upphandling	Upphandlingsinspektionen
2.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG	Landskapslag (2017:80) om tillämpning på Åland av riksförfattningar om offentlig upphandling	Upphandlingsinspektionen
3.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG	Landskapslag (2017:80) om tillämpning på Åland av riksförfattningar om offentlig upphandling	Upphandlingsinspektionen
4.	Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna	Landskapslag (2017:80) om tillämpning på Åland av riksförfattningar om offentlig upphandling	Upphandlingsinspektionen
5.	Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten	Landskapslag (2017:80) om tillämpning på Åland av riksförfattningar om offentlig upphandling	Upphandlingsinspektionen
6.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet	Landskapslag (1988:8) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om konsumentsäkerhet	Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet
7.	Unionens harmoniseringslagstiftning avseende industriprodukter, inklusive märkningskrav, med undantag av livsmedel, foder, humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel, levande växter och djur, produkter av mänskligt ursprung samt produkter av växter och djur med direkt koppling till deras framtida fortplantning,  enligt förteckningen i bilagorna I och II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011	Landskapslag (2017:37) om marknadskontrollen av vissa produkter	Landskapsregeringen   Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (kemikalier, tobak, farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning)
8.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (Ramdirektiv)   Ersatt fr.o.m. 1.9.2020 av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (Text av betydelse för EES.)	Landskapslagen (2017:37) om marknadskontroll ska tillämpas gällande landskapslagen (2021:157) om tillämpning av fordonslagen.	Landskapsregeringen (marknadskontrollmyndighet)   Fordonsmyndigheten (tillsynsmyndighet gällande installation av tekniska enheter)
9.	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG	Landskapslagen (1976:33) om yrkesmässig trafik.	Ålands polismyndighet
10.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar	- Landskapslag (1976:34) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om transport av farliga ämnen - Landskapsförordning (2009:39) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om transport av farliga ämnen	Ålands polismyndighet
11.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser	- Landskapslag (2008:124) om miljöskydd - Landskapslag (1998:82) om naturvård - Vattenlag (1996:61) för landskapet Åland - Landskapslag (2018:83) om tillämpning av rikets avfallslag - Landskapslag (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor--Landskapslag (1990:32) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier	Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (tillsyn LL om miljöskydd, vattenlagen för landskapet Åland, LL om tillämpning av rikets avfallslag, LL om tillämpning av riksförfattningar om kemikalier)   Landskapsregeringen (tillsyn naturreservat och naturminnen enligt LL om naturvård, tvärvillkor enligt vattenlagen,  producentansvar enligt LL om tillämpning av rikets avfallslag, hantering farliga kemikalier och explosiva varor enligt LL om tillämpning av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av kemikalier och explosiva varor, LL om tillämpning av riksförfattningar om kemikalier)
12.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG	Republikens presidents förordning (2013:20) om skötseln i landskapet Åland av förvaltningsuppgifter som gäller handel med utsläppsrätter avseende växthusgaser	Energimarknadsverket
13.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG	- Ellagen (1982:38) för landskapet Åland - Landskapsförordning (1999:65) om elmarknaden - Landskapsförordning (2006:78) om tillämpning i landskapet av riksförfattningar om certifiering. (FFS 233/2005 och 1357/2003) - Landskapslagen (2006:77) om tillämpning i landskapet av lagen om certifiering och angivande av elens ursprung, rikets lag om certifiering och angivande av elens ursprung (FFS 1129/2003) - Landskapslag (2011:111) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om främjande av användningen av biodrivmedel för transport (FFS 446/2007)	Ålands Energimyndighet
14.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG	- Landskapslag (2015:102) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden - Landskapslag (2015:103) om Ålands energimyndighet - Landskapslag (2006:77) om tillämpning i landskapet av lagen om certifiering och angivande av elens ursprung - Landskapslag (2016:20) om energieffektivitet.	Ålands Energimyndighet
15.	Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor	- Landskapslag (2018:41) om tillämpning på Åland av rikslagstiftning om biodrivmedel och flytande biobränsle samt om minskning av växthusgasutsläpp från vissa drivmedel - Landskapslag (2011:111) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om främjande av användningen av biodrivmedel för transport - Landskapslag (2015:102) om tillämpning i landskapet land av riksförfattningar om Elmarknaden - Landskapslag (2015:103) om Ålands energimyndighet - Landskapslag (2006:77) tillämpning i landskapet av lagen om certifiering och angivande av elens ursprung -Landskapslag (2016:20) om energieffektivitet	Ålands energimyndighet
16.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv	Landskapslag (2018:83) om tillämpning av rikets avfallslag	Ålands miljö-och hälsoskyddsmyndighet Landskapsregeringen (tillsyn producentansvar)
17.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG av den 23 oktober 2001 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar   Direktivet har upphävts genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG	Landskapslagen om miljöskydd	Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet
18.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller	Landskapsförordning (2018:78) om tillämpning på Åland av statsrådet förordning om bullerutredningar och handlingsplaner för bullerbekämpning	Landskapsregeringen
19.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador	Landskapsförordning 2009:59 om avhjälpande av vissa miljöskador	Landskapsregeringen (tillsyn enligt naturvårdslagen, tvärvillkor enligt vattenlagen) Ålands miljö-och hälsoskyddsmyndighet (vattenlagen)
20.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/35/EG av den 7 september 2005 om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser	- Landskapslagen om miljöskydd, - Vattenlagen för landskapet Åland - Landskapslagen (1977:16) om bekämpande av oljeskador	Landskapsregeringen (LL bekämpande av oljeskador) Ålands miljö-och hälsoskyddsmyndighet (vattenlagen, LL om miljöskydd)
21.	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 av den 18 januari 2006 om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar och om ändring av rådets direktiv 91/689/EEG och 96/61/EG	Landskapslagen (2008:124) om miljöskydd.	Ålands miljö-och hälsoskyddsmyndighet
22.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG av den 23 april 2009 om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon	Landskapslag (2017:80) om tillämpning på Åland av rikslagar om offentlig upphandling.	Upphandlingsinspektionen
23.	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet		Ålands miljö-och hälsoskyddsmyndighet
24.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/126/EG av den 21 oktober 2009 om återvinning av bensinångor steg II, vid tankning av motorfordon på bensinstationer	Landskapsförordning (2001:38) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar rörande åtgärder mot förorening av luften, genom vilken statsrådets förordning om återvinning av bensinångor vid distributionsstationer (FFS 1085/2011) gäller på Åland.	Ålands miljö-och hälsoskyddsmyndighet
25.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU av den 22 oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen	Landskapslag (2017:73) om tillämpning på Åland av lagen om distribution av alternativa trafikbränslen	Landskapsregeringen
26.	Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2193 av den 25 november 2015 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar	Landskapslagen om miljöskydd	Ålands miljö-och hälsoskyddsmyndighet
27.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker	Vattenlagen för landskapet Åland	Landskapsregeringen
28.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG av den 16 december 2008 om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område och ändring och senare upphävande av rådets direktiv 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG, samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG	Vattenförordningen (2010:93) för landskapet Åland	Landskapsregeringen
29.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt	LL (2018:31) om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning	Ålands miljö-och hälsoskyddsmyndighet
30.	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 av den 16 september 2009 om handel med sälprodukter		Ålands polismyndighet
31.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar	Jaktlag (1985:31) för landskapet Åland	Landskapsregeringen Ålands polismyndighet
32.	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter	Landskapslag (1998:82) om naturvård	Landskapsregeringen
33.	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG	Landskapslag (1990:32) om tillämpning riksförfattningar om kemikalier	Ålands miljö-och hälsoskyddsmyndighet och landskapsregeringen
34.	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 av den 30 maj 2018 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007		Landskapsregeringen
35.	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet	Landskapslagen (2021:26) om tillämpning av växtskyddslagen	Landskapsregeringen
36.	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”)	Riksbehörighet enligt SjL 27 § 31 punkten (förbud införande djur och djurprodukter.) Åland förvaltningsbehörigheten enligt SjL 30 § 9 punkten. Lag om djursjukdomar (FFS 76/2021)	Ålands miljö-och hälsoskyddsmyndighet, landskapsregeringen
37.	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter)	Riksbehörighet enligt SjL 27 § 31 punkten (förbud införande djur och djurprodukter) Åland förvaltningsbehörigheten enligt SjL 30 § 9 punkten. Lag om animaliska biprodukter FFS 517/2015	Ålands miljö-och hälsoskyddsmyndighet, lanskapsregeringen
38.	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll)	Landskapslag (2007:26) om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen	Ålands miljö-och hälsoskyddsmyndighet
39.	Rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur	Djurskyddslag (1998:95) för landskapet	Ålands miljö-och hälsoskyddsmyndighet Ålands polismyndighet Landskapsregeringen
40.	Rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97	Djurskyddslag (1998:95) för landskapet Åland	Ålands miljö-och hälsoskyddsmyndighet Ålands polismyndighet Landskapsregeringen
41.	Rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning		Ålands miljö-och hälsoskyddsmyndighet Ålands polismyndighet Landskapsregeringen
42.	Rådets direktiv 1999/22/EG av den 29 mars 1999 om hållande av vilda djur i djurparker	Djurskyddslag (1998:95) för landskapet Åland	Ålands miljö-och hälsoskyddsmyndighet Ålands polismyndighet Landskapsregeringen
43.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU av den 22 september 2010 om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål	Landskapslag (2013:75) om tillämpning av lagen om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål	Landskapsregeringen
44.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård	Landskapslag (2014:28) om tillämpning på Åland av lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård	Landskapsregeringen
45.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG	Landskapslag (1978:52) om tobak och relaterade produkter	Ålands miljö-och hälsoskyddsmyndighet
46.	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)	Landskapslag (2019:9) om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen	Datainspektionen

 

__________________