Lagförslag 23/2014-2015

		LAGFÖRSLAG nr 23/2014-2015
		Datum
		2015-05-20
	Till Ålands lagting

Servicesedlar inom socialvården

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning på Åland av rikets lag om servicesedlar inom social- och hälsovården, till den del den avser socialvården. Den föreslagna landskapslagen är en blankettlag. Förslaget medför att centrala verksamhetsprinciper viktiga för en mer omfattande användning av servicesedlar kodifieras. Enligt förslaget ska blankettlagen tillämpas på kommunala socialvårdstjänster. Förslaget innehåller även följdändringar i landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården.

 

__________________

 

 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Grundlagsenlig rätt till social trygghet 3

2. Nuläge. 3

3. Bedömning av nuläget – behov av lagstiftningsåtgärder 4

4. Landskapsregeringens förslag. 5

4.1 Blankettlag om servicesedlar 5

4.2 Det underliggande syftet med den föreslagna blankettlagen. 6

4.3 Innebörden av det nya regelverket om servicesedlar 6

5. Förslagets konsekvenser 7

5.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser 7

5.2 Jämställdhetskonsekvenser 8

6. Lagstiftningsbehörighet 8

7. Beredningsarbete. 8

Detaljmotivering. 8

1. Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen servicesedlar inom social- och hälsovården  8

2. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården  11

Lagtext 12

L A N D S K A P S L A G om tillämpning på Åland av lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården  12

L A N D S K A P S L A G ändring av 3 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården  13

Bilaga. 15

Lag om servicesedlar inom social- och hälsovården. 15

Parallelltexter 19

 

 

Allmän motivering

 

1. Grundlagsenlig rätt till social trygghet

 

I 19 § i Finlands grundlag (FFS 731/1999) regleras rätten till social trygghet. Paragrafen anger bland annat att det allmänna ska, enligt vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa. Kommunerna (och andra som omfattas av begreppet det allmänna) ska tillförsäkra var och en tillräckliga socialvårdstjänster, enligt vad som närmare bestäms i lag. När det gäller att fastställa vilka tjänster som ska anses tillräckliga har man i regeringens proposition utgått från en sådan nivå på tjänsterna som ger alla människor förutsättningar att fungera som fullvärdiga medlemmar i samhället.[1] Bestämmelsen som sådan anger inte att någon har rätt till socialvårdstjänster utan den ställer krav på det allmänna att garantera alla sådana socialvårdstjänster de behöver, enligt vad som närmare bestäms i lag.

     En annan central bestämmelse med tanke på förverkligandet av rätten till social trygghet är 22 § i grundlagen. Bestämmelsen förpliktar det allmänna att se till att de grundläggande fri- och rättigheterna tillgodoses i praktiken. För att de grundläggande fri- och rättigheterna ska tillgodoses krävs att staten, landskapet och kommunerna vidtar aktiva åtgärder, dvs. skapar verkliga förutsättningar för tillgodoseende. Till de viktigaste verktygen hör dels lagstiftning som tryggar och preciserar de grundläggande fri- och rättigheterna, dels anslående av ekonomiska resurser.

 

2. Nuläge

 

Genom landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, nedan kallad blankettlagen om socialvård, har ett antal rikslagar rörande socialvård gjorts tillämpliga på Åland:

     1) socialvårdslagen (FFS 710/1982),

     2) lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992), nedan kallad klientavgiftslagen,

     3) lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000) samt

     4) lagen om stöd för närståendevård (FFS 937/2005).

     Även vissa andra rikslagar som berör socialvården gjorts tillämpliga på Åland exempelvis

     1) lagen om service och stöd på grund av handikapp (FFS 380/1987) genom landskapslagen (2010:50) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp samt

     2) lagen om privat socialservice genom landskapslagen (2012:36) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice.

     Därtill tillkommer sådana riksförfattningar på förordningsnivå som tillämpliggjorts genom landskapsförordning. Här kan som exempel nämnas landskapsförordningen (2010:51) om tillämpning i landskapet Åland av förordningen om service och stöd på grund av handikapp genom vilken rikets förordning om service och stöd på grund av handikapp (FFS 759/1987) gjorts tillämplig på Åland.

     Vad gäller de klientavgifter som kan tas ut i enlighet med bestämmelserna i den tillämpliggjorda klientavgiftslagen är utgångspunkten att kommunen kan ta ut en avgift för socialvårdstjänster av den som använder tjänsterna, om inte något annat bestäms genom lag. Avgiften kan bestämmas enligt klientens betalningsförmåga och den får vara högst lika stor som kostnaderna för att producera tjänsterna. Ett av syftena med lagstiftningen om klientavgifter är att se till att avgifternas storlek inte utgör något hinder för att utnyttja kommunala socialvårdstjänster.

     En annan viktig landskapslag på socialvårdsområdet är landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandelar för socialvården. Enligt 2 § i den landskapslagen gäller att varje kommun ska anvisa resurser för den socialvård som ligger till grund för landskapsandelen. Vidare föreskrivs i landskapslagens 3 § 1 mom. att en kommun ska, om inte annat är stadgat i speciallag, ordna de uppgifter som hör till socialvården

     1) genom att själv ombesörja verksamheten,

     2) genom att med stöd av avtal tillsammans med en annan kommun eller andra kommuner ombesörja verksamheten,

     3) genom att låta kommunalförbund där kommunen är medlem ombesörja verksamheten eller

     4) genom att köpa tjänster av landskapet, av annan kommun, av kommunalförbund eller av annan som tillhandahåller socialvårdstjänster.

     Enligt 3 § 3 mom. i landskapslagen gäller bland annat att om en kommun eller ett kommunalförbund väljer ett privat alternativ för ombesörjandet av de uppgifter som hör till socialvården ska kommunen eller kommunalförbundet försäkra sig om att den privata socialvårdstjänsten motsvarar den nivå som krävs av motsvarande kommunala verksamhet. Enligt 3 § 4 mom. gäller vidare att kommuner och kommunalförbund är skyldiga att betala ersättning endast för de privat tillhandahållna socialvårdstjänsterna för vilka kommunen eller kommunalförbundet beslutat att ersättning ska utgå.

     Genom bestämmelserna i 3a kap. 29a § i rikets socialvårdslag från år 1982 som alltjämt tillämpas på Åland i den lydelse den har den 31 mars 2015, med de på Åland föreskrivna avvikelserna, anges förutsättningarna för användande av servicesedlar.

 

3. Bedömning av nuläget – behov av lagstiftningsåtgärder

 

Landskapsregeringen anser att det nuvarande regelverket när det gäller användningen av servicesedlar är haltande och otydligt. Den ovan nämnda bestämmelsen i 3a kap. 29a § i socialvårdslagen lyder som följer:

 

29a §

      Kommunen godkänner de producenter av socialvårdsservice vars tjänster får köpas med kommunens servicesedel på det sätt som avses i 4 § 1 mom. 5 punkten lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården.

      Kommunen kan godkänna endast en sådan privat serviceproducent som är införd i förskottsuppbördsregistret.

      En klient kan vägra ta emot en servicesedel och det ankommer då på kommunen att hänvisa klienten till tjänster som ordnas på annat sätt.

 

     Bestämmelserna i 4 § 1 mom. i lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården lyder som följer:

 

4 §

Ordnande av verksamheten

      En kommun kan ordna de uppgifter som hör till social- och hälsovården

      1) genom att sköta verksamheten själv,

      2) genom avtal tillsammans med en annan kommun eller andra kommuner,

      3) genom att vara medlem i en samkommun som sköter verksamheten,

      4) genom att anskaffa service från staten, en annan kommun, en samkommun eller någon annan offentlig eller privat serviceproducent, eller

      5) genom att serviceanvändaren ges en servicesedel, med vilken kommunen förbinder sig att, upp till det värde som fastställts för sedeln enligt kommunens beslut, betala de tjänster som serviceanvändaren köper av en privat serviceproducent som kommunen godkänt.

 

Det nuvarande systemet ger, mot bakgrund av hur de ovan nämnda bestämmelserna i 3 § 1 mom. i landskapslagen om planering av och landskapsandelar för socialvården är formulerade, ingen klar vägledning för hur kommunerna ska gå till väga om de vill ta i bruk ett system för användning av servicesedlar. För att kommunerna lättare ska kunna tillämpa bestämmelsen i socialvårdslagen kunde man tänka sig en lösning som innebär att 3 § 1 mom. i landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården eventuellt borde kompletteras med en bestämmelse i en 5 punkt som anger att kommunen även kan ordna uppgifter inom socialvården genom att serviceanvändaren ges en servicesedel, med vilken kommunen förbinder sig att, upp till det värde som fastställts för sedeln enligt kommunens beslut, betala de tjänster som serviceanvändaren köper av en privat serviceproducent som kommunen godkänt.

     I Ålands lagtings beslut om antagande av landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård (Beslut LTB 39/2014) anges bland annat att

 

”Hänvisningar till lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (FFS 733/1992) och andra lagar om statlig finansiering och organisation av kommunernas uppgifter, ska i landskapet avse landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården och annan landskapslagstiftning, om landskapets finansiering och organisation av kommunernas uppgifter.”

 

     När lagtingsbeslutet träder i kraft, skulle den ovan nämnda lösningen innebära att hänvisningen i 3a kap. 29a § 1 mom. i socialvårdslagen till 4 § 1 mom. 5 punkten lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården på Åland skulle avse en bestämmelse i 3 § 1 mom. 5 punkten i landskapslagen om planering av och landskapsandelar för socialvården. Det skulle då resultera i ett system som bättre anger förutsättningarna för användande av servicesedlar i den kommunala socialservicen. Landskapsregeringens bedömning är dock att endast en sådan lösning inte ger tillräckligt tydliga lagmässiga ramar för användningen av servicesedlar i de åländska kommunerna – för detta krävs även en separat lagstiftning om servicesedlar.

 

4. Landskapsregeringens förslag

 

4.1 Blankettlag om servicesedlar

 

Mot bakgrund av det som anförts i avsnitt 3 ovan föreslår landskapsregeringen att det införs nya kompletterande bestämmelser i landskapslagstiftningen som klart och tydligt reglerar systemet kring användningen av servicesedlar på Åland. Enligt förslaget ska inom landskapets behörighet, med de i den föreslagna landskapslagen angivna avvikelserna, lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården (FFS 569/2009, servicesedellagen), tillämpas på Åland till den del den avser användningen av servicesedlar för socialvården som ordnas av kommunerna. Den föreslagna landskapslagen är med andra ord en blankettlag om servicesedlar. Lagförslaget innehåller även en följdändring i landskapslagen om planering av och landskapsandelar för socialvården. Det är mest rationellt att använda sig av blankettlagstiftningstekniken i fråga om användningen av servicesedlar och vad som i anslutning därtill ska iakttas. Problem som aktualiserar lagändringar i riket gör sig även gällande på Åland. Vidare innehåller servicesedellagen reglering av rikslagstiftningsnatur från vilken det inte det finns möjlighet att avvika. Lagstiftningen om servicesedlar handlar dessutom till stor del om hur kommunerna ska gå tillväga för att lagstiftningen ska kunna verkställas. Dessa fakta motiverar användandet av blankettlagstiftningstekniken i det här fallet.

 

4.2 Det underliggande syftet med den föreslagna blankettlagen

 

Det underliggande syftet med det nya regelverket är att servicesedlarna ska öka klientens valmöjligheter, förbättra tillgången på tjänster, göra serviceproduktionen mångsidigare och dessutom skapa förutsättningar för ett framtida samarbete mellan den kommunala socialvården och privata serviceproducenter. En ökad valfrihet för socialvårdsklienter kan bidra till att skapa ett mer varierat serviceutbud och som en följd av detta en ökad konkurrens mellan framtida serviceproducenter. Ökad konkurrens kan också öka tjänsters transparens och inverka sänkande på kostnadsnivån. Tillgången på tjänster tryggas bäst genom att få till stånd ett företagsklimat där huvudingrediensen är en så mångsidig serviceproduktion som möjligt, där nätverk mellan privata och offentliga serviceproducenter också, utöver att tillgången på service ökar, leder till ökad flexibilitet i systemet och ökad kompetens inom branschen. Det är till socialvårdsklienternas fördel att företagsamheten inom socialsektorn uppmuntras och att en regelbunden framtida växelverkan mellan den kommunala socialvården och privata serviceproducenter främjas.

     Det kan bli svårt att använda sig av servicesedlar om det inte finns ett tillräckligt antal serviceproducenter på Åland. I sådana situationer borde kommunerna genom ökat samarbete mellan näringslivet och den kommunala socialvården bidra till att skapa en lämplig företagskultur ute i kommunerna. Med hjälp av servicesedlar kan marknadsutvecklingen och småföretagsverksamheten främjas i kommunerna.

 

4.3 Innebörden av det nya regelverket om servicesedlar

 

Det är i fråga om systemet med servicesedlar inte fråga om en modell som utesluter andra verksamhetsalternativ, utan ett komplement till det existerande servicesystemet. Servicesedlar ska vara ett sätt att ordna tjänster inom den offentliga socialvården med hjälp av privata serviceproducenter.

     Förslaget innebär att kommunerna ska ha rätt att besluta om ibruktagandet av systemet med servicesedlar. Kommunerna ska också ha rätt att besluta till vilka tjänster servicesedeln kan användas. Dessutom ska kommunerna godkänna de privata serviceproducenter som kan ta emot servicesedel för sina tjänster. Om servicesedlar tas i bruk ska kommunen föra register över de serviceproducenter den godkänt och försäkra sig om att den service dessa ger motsvarar den nivå som krävs av motsvarande kommunala verksamhet. Klienternas åsikt ska också beaktas när kommunen använder sig av servicesedlar. Kommunen ska utfärda ett beslut till klienten om värdet på den inkomstrelaterade servicesedeln. Förslaget innebär vidare att klienten alltid ska ha möjlighet att vägra att ta emot en servicesedel, och kommunen ska då vara skyldig att ordna de tjänster klienten behöver på annat sätt.

     När kommunen ger klienten en servicesedel förbinder den sig samtidigt att ersätta den serviceproducent som klienten anlitar för kostnaderna för tjänsten upp till ett visst, av kommunen förhandsbestämt värde. Enligt den modell, som genom den föreslagna blankettlagen ska tjäna som utgångspunkt, ska servicesedelns värde fastställas till ett rimligt pris, så att klienten i realiteten kan välja att använda servicesedel för tjänsten. Den självriskandel som klienten ska betala i enlighet med det föreslagna regelverket ska inte vara bunden till den på Åland tillämpliggjorda klientavgiftslagen, utan kan överskrida de maximibelopp som föreskrivs i enlighet därmed. Däremot gäller att servicesedelns värde måste bestämmas så att de tjänster som i enlighet med klientavgiftslagen är avgiftsfria ska täckas av servicesedeln för att klienten inte ska tvingas betala för tjänsten. Kommunen ska dessutom ha möjlighet att bestämma ett högre värde på servicesedeln om förutsättningarna för klientens eller familjens utkomst eller den lagstadgade försörjningsplikten äventyras på grund av självriskandelen. På detta sätt försöker man att oberoende av klienternas betalningsförmåga göra det möjligt för dem att utnyttja servicesedlar.

     En klient som har fått servicesedel ingår avtal med serviceproducenten om tillhandahållandet av en tjänst. Det uppstår således ett privaträttsligt avtal mellan dem på vilket tillämpas konsumenträttsliga och avtalsrättsliga bestämmelser och rättsprinciper som bestäms av avtalets innehåll. Det ska anses motiverat att förbättra klientens rättsliga ställning, med särskilt beaktande av att det förväntas att systemet med servicesedlar blir mer omfattande och att den självriskandel, som klienten betalar, i framtiden kan överstiga de maximibelopp som föreskrivs i klientavgiftslagen. När den kommunala socialtjänstservicen reformeras och samordnas äger de resonemang som anförts ovan vad beträffar kommunerna även tillämpning på ett framtida kommunalförbund. Utgångspunkten i det här skedet är dock den nuvarande kommunala organisationsformen.

 

5. Förslagets konsekvenser

 

5.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser

 

I det här skedet kan det vara svårt att närmare uppskatta de ekonomiska konsekvenserna av att ta i bruk servicesedlar. Emellertid kan man generellt konstatera följande. Ett av målen med lagförslaget är att öka klientens valfrihet, vilket bedöms ge upphov till indirekta kostnadsinbesparingar. Den kommunala sektorn kan i framtiden koncentrera mera resurser på att ordna service i stället för att producera service. Privata framtida serviceproducenter får möjlighet att konkurrera om kunderna, vilket eventuellt leder till ett bättre förhållande mellan pris och kvalitet.

     Servicesedelns effekter på kostnader och andelen klienter som övergår till att använda sedeln beror på i vilken omfattning det nya systemet införs. Det kan möjligen antas att man inom den kommunala organisationen fastställer ett värde på servicesedeln som är något lägre än de utgifter kommunen har för den egna produktionen. På så sätt kan utbudet av tjänster i någon mån ökas utan att de egna kostnaderna ökas. Ibruktagandet av servicesedlar bedöms inte ha några nämndvärda konsekvenser för kommunerna när det gäller de inkomster som inflyter av avgifterna för den egna verksamheten eller för köpta tjänster.

     Ibruktagandet av systemet med servicesedlar torde göra det möjligt att svara på framtida behov av service utan stora tilläggsinvesteringar. Därutöver blir det möjligt att effektivare och smidigare än för närvarande dra nytta av resurser olika framtida serviceproducenter kan komma att ha till sin disposition inom efterfrågan på och utbud av tjänster.

     Å ena sidan kan det nya systemet i framtiden medföra kostnader för den kommunala administrationen för bland annat ledning, rådgivning, kvalitetskontroll och för förfarandet för godkännande av serviceproducenter. Ibruktagandet av systemet med servicesedlar kan också medföra kostnader av engångsnatur för kommunerna för planering av genomförandet av systemet och för beslutsfattande. Å andra sidan torde ibruktagandet av systemet öka produktiviteten och ge kostnadsinbesparingar. Utgångspunkten ska vara att de kostnader som servicesedlarna ger upphov till inte överstiger de inbesparingar som ibruktagandet av systemet för med sig. Användning av servicesedlar förutsätter en klar och fortgående klientinformation som en del av den servicehandledning som även i övrigt ska genomföras.

 

5.2 Jämställdhetskonsekvenser

 

Den största utmaningen för utveckling av stödet för närståendevård är att förbättra livskvaliteten för dem som vårdas och närståendevårdarna själva genom mångsidiga tjänster, såsom rehabilitering och rekreation för bägge parter och genom olika alternativ till hur vården ska ordnas under närståendevårdarnas ledigheter. Genom en utvidgad användning av servicesedlar kan kommunerna öka stödet till familjer med närståendevårdare och göra det mera mångsidigt i enlighet med deras individuella behov och önskemål. Största delen av närståendevårdarna är kvinnor.

 

6. Lagstiftningsbehörighet

 

Den föreslagna blankettlagen hänför sig till rättsområdena för den kommunala förvaltningen och socialvården vilka hör till landskapets behörighet enligt 18 § 4 respektive 13 punkterna i självstyrelselagen (1991:71) för Åland. Blankettlagen hänför sig även till rättsområdet för näringsverksamhet vilket hör till landskapets behörighet enligt 18 § 22 punkten i självstyrelselagen, dock med beaktande av de i självstyrelselagen föreskrivna undantagen härifrån varom riket har behörighet att lagstifta.

     Den föreslagna blankettlagen hänför sig vidare till rättsområden som rör stiftande, ändring och upphävande av grundlag samt avvikelse från grundlag, bolag och andra privaträttsliga sammanslutningar, främjande av konkurrens och konsumentskydd samt försäkringsavtal vilka hör till rikets behörighet enligt 27 § 1, 8, 10 respektive 11 punkterna i självstyrelselagen. Blankettlagen hänför sig även till rättsområdet för rättskipning som enligt 27 § 23 punkten hör till rikets behörighet, med beaktande av vad som föreskrivs om förvaltningsrättskipningen i 25 § i självstyrelselagen samt inrättande av förvaltningsdomstol i 26 § i självstyrelselagen.

     Enligt 19 § 3 mom. kan i en landskapslag, för vinnande av enhetlighet och överskådlighet, upptas stadganden av rikslagstiftningsnatur som i sak överensstämmer med motsvarande stadganden i rikslag. Upptagande av sådana stadganden i en landskapslag medför inte ändring i fördelningen av lagstiftningsbehörigheten mellan riket och landskapet.

 

7. Beredningsarbete

 

Efter sedvanlig beredning har förslaget sänts på remiss till Mariehamns stad och Ålands kommunförbud k.f. Ålands kommunförbund har gett utlåtande och förhåller sig i huvudsak positivt till förslaget. Även Ålands handikappförbud r.f. har framfört synpunkter på detaljer i förslaget. Landskapsregeringen har så långt det varit ändamålsenligt beaktat dessa synpunkter i samband med att lagförslaget utarbetats.

 

Detaljmotivering

 

1. Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen servicesedlar inom social- och hälsovården

 

1 § Lagens tillämpningsområde Genom 1 mom. i denna paragraf kommer blankettlagstiftningstekniken till användning. Servicesedellagen ska, med i blankettlagen angivna avvikelser, tillämpas på Åland till den del den avser användningen av servicesedlar för socialvårdstjänster som ordnas av kommunerna och som produceras av privata serviceproducenter inom socialvården. I momentet föreslås vidare att vad som i servicesedellagen bestäms om kommuner även gäller kommunalförbund. Passusen avser att beakta de eventuella framtida ändringarna i sättet att organisera socialvårdstjänsterna inom den kommunala sektorn. Den föreslagna blankettlagen lämpar sig inte för ordnandet av sådana socialvårdstjänster där klienten inte själv kan välja tjänst eller serviceproducent. Dessutom begränsas användningen av servicesedlar enbart till anskaffning av privata socialvårdstjänster. Blankettlagen ska inte kunna tillämpas på anskaffande av tjänster som producerats av en annan kommun eller ett kommunalförbund.

     Servicesedellagen kan i framtiden komma att ändras av olika skäl. Den åländska lagstiftningen inom det rättsområde som servicesedellagen berör bör överensstämma med den motsvarande rikslagstiftningen. Därför är det viktigt att det finns bestämmelser som automatiskt gör de framtida ändringarna i servicesedellagen tillämpliga på Åland. Av det skälet har bestämmelsen i 2 mom. om författningsändringar intagits i förslaget.

 

2 § Hänvisningar Det är viktigt att blankettlagen samverkar med andra delar av den åländska lagstiftningen i likhet med hur servicesedellagen i riket samverkar med övrig rikslagstiftning. I servicesedellagen finns hänvisningar till bestämmelser i annan rikslagstiftning som har motsvarigheter i den åländska lagstiftningen. Därför måste det i blankettlagen intas undantagsbestämmelser som innebär att hänvisningarna i servicesedellagen i praktiken, genom den generella skrivningen i paragrafen, ersätts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den åländska lagstiftningen.

     Landskapsregeringen anser att det är mest ändamålsenligt att låta paragrafen ha en allmän utformning istället för att i lagtexten explicit ange vilka hänvisningar som är ifråga. Detta eftersom sociallagstiftningen eventuellt kan komma att ändras så att det i blankettlagen framdeles hänvisas till en riksbestämmelse, vars innehåll inte längre stämmer överens med det innehåll den hade vid tidpunkten för blankettlagens ikraftträdande. Följaktligen innebär bestämmelsen i 1 mom. för Ålands del att hänvisningen i

     1) 3 § 1 punkten i servicesedellagen till 3 § 1 punkten i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000) samt 6 § 5 mom. i servicesedellagen ska avse landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård,

     2) 6 § 5 mom. i servicesedellagen till lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården ska avse landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård,

     3) 3 § 3 punkten i servicesedellagen till 10a – 10c §§ i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992) ska avse landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård,

     4) 6 § 3 mom. i servicesedellagen till lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården ska avse landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård,

     5) 7 § 2 mom. i servicesedellagen till 4 och 5 §§ i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården ska avse landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård,

     6) 7 § 3 mom. i servicesedellagen till lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården ska avse landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård,

     7) 4 § 1 mom. i servicesedellagen till lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården ska avse landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för social- och hälsovården samt

     8) 11 § i servicesedellagen till personuppgiftslagen (FFS 523/1999) ska avse landskapslagen (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen.

     Den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. har intagits av samma skäl som de föreslagna begränsningarna 1 § av tillämpningsområdet för blankettlagen om servicesedlar. Detta betyder att i bestämmelsen i 3 § 1 punkten i servicesedellagen till den del den hänvisar till 2 § 1 punkten i lagen om patientens ställning och rättigheter (FFS 785/1992) inte ska tillämpas på Åland. På samma sätt ska inte heller bestämmelsen i 6 § 5 mom. i servicesedellagen till den del den hänvisar till lagen om patientens ställning och rättigheter tillämpas på Åland.

     Den föreslagna bestämmelsen i 3 mom. utgör ett komplement till bestämmelserna i 1 och 2 mom. Den syftar till att säkerställa att hänvisningar till riksbestämmelser som äger motsvarighet i landskapslagstiftningen, vid tillämpning av blankettlag, alltid avser motsvarande åländska bestämmelser, oavsett om hänvisningarna uttryckligen förekommer i servicesedellagen eller i någon av de i servicesedellagen angivna riksförfattningarna.

 

3 § Rättelseyrkande I 1 mom. föreslås att en i servicesedellagen avsedd klient inom 14 dagar från det att hon eller han fick del av ett i 7 § 3 mom. eller 8 § 2 mom. i servicesedellagen avsett beslut får framställa ett skriftligt rättelseyrkande hos det kollegiala organ i en kommun som ansvarar för ordnandet av i 4 § 1 mom. i servicesedellagen avsedda tjänster i kommunen. Bestämmelser om anvisning om rättelseyrkande finns i 41 § i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland (förvaltningslagen). I 2 mom. föreslås att ett i 7 § 3 mom. eller 8 § 2 mom. i servicesedellagen avsett beslut, som det kollegiala organet har fattat med anledning av ett rättelseyrkande får delges klienten i brev per post. Om inte något annat visas, anses delfåendet då ha ägt rum den sjunde dagen efter det att beslutet postades under den adress som klienten uppgett. Bestämmelser om förfarandet i övrigt finns i förvaltningslagen. Ett rättelseyrkande kan endast lämnas av sakägare och ska framställas skriftligen. Det kollegiala organet prövar endast de krav som har framställts i rättelseyrkandet. Om ett beslut inte har tillkommit på rätt sätt eller om det innehåller uppenbara felaktigheter kan det kollegiala organet ta upp ärendet på nytt. Möjligheten att begära rättelse av ett beslut är ett förvaltningsförfarande som föregår ett besvär till Ålands förvaltningsdomstol. Endast de beslut som fattats med anledning av ett rättelseyrkande kan överklagas till förvaltningsdomstolen. Bestämmelserna i 1 och 2 mom. är avfattade i överensstämmelse med bestämmelserna i förvaltningslagen.[2]

 

4 § Besvär I 1 mom. föreslås att det i ett i 7 § 3 mom. eller 8 § 2 mom. i servicesedellagen avsett beslut inte får sökas ändring genom besvär. Bestämmelsen avser inte att omintetgöra den enskildes möjligheter att anföra besvär med anledning av sådana beslut som det är fråga om i det här sammanhanget. Den avser istället att understryka vikten av att som part i ett beslutsärende först vända sig till det kollegiala organ som fattat beslutet. Med kollegialt organ avses sådana organ som avses i 6 § i socialvårdslagen och 6 § i folkhälsolagen. Bestämmelsen är avfattad i överenstämmelse med den föreslagna bestämmelsen om rättelseyrkande i blankettlagens 3 §. Det är viktigt att först använda sig av möjligheten att yrka på rättelse innan man som part söker ändring i ett beslut genom besvär hos domstol. I annat fall skulle en märklig situation kunna uppstå där den enskilde samtidigt yrkar på rättelse i ett beslut samtidigt som den enskilde söker ändring i beslutet genom besvär. Rättstillämpningen skulle kunna bli oenhetlig och det skulle kunna leda till en svåröverskådlig och inkonsekvent rättspraxis som inte gagnar en positiv rättsutveckling.

     I 2 mom. har det intagits en bestämmelse som innebär att besvär över lagligheten av ett beslut som det kollegiala organet fattat enligt blankettlagen, med anledning av ett rättelseyrkande, får anföras hos Ålands förvaltningsdomstol. Enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet inom rättsområdet för rättsskipning med beaktande av bland annat vad som föreskrivs i 25 § om förvaltningsrättskipning i självstyrelselagen. Besvärsbestämmelserna i självstyrelselagen gäller oavsett man tar in dem i en blankettlag eller inte. Likväl är det generellt till fördel att i informativt syfte ta in dem i lagstiftningen eftersom det klargör besvärsvägarna för den enskilde och i övrigt underlättar situationen för lagtillämparen. Den föreslagna bestämmelsen är avfattad i överenstämmelse med 25 § i självstyrelselagen.

     I 3 mom. föreslås att ändring i Ålands förvaltningsdomstols beslut inte får sökas genom besvär. Bestämmelsen innebär en begränsning i den enskildes rätt att i egenskap av part i ärendet anföra besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Den är formulerad i analogi med bestämmelsen i 15 § i klientavgiftslagen i vilken det anges att i förvaltningsdomstolens beslut, som gäller beloppet av en avgift som fastställts för en tjänst, får ändring inte sökas genom besvär. Den enskilde klienten har sålunda inte rätt att överklaga förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen.

 

5 § Landskapsförordning Paragrafen har formulerats i överensstämmelse med den modell som tillämpas inom annan landskapslagstiftning, exempelvis hälsovård och livsmedelskontroll. Ordalydelsen i den ändamålsenliga paragrafen gör det möjligt att på Åland tillämpliggöra riksbestämmelser på förordnings- och beslutsnivå som i detalj reglerar sådant som rör servicesedlar. Ordalydelsen i paragrafen ger dessutom utrymme för landskapsregeringen att välja om landskapsförordningar inom det aktuella området i framtiden ska utformas som blankettförordningar eller som fulltextförordningar. Generellt sett kan dock blankettförordningar vara att föredra, eftersom det på Åland i det här avseendet inte finns någon anledning att i vidare bemärkelse avvika från rikets regelverk på förordnings- och beslutsnivå. De riksbestämmelser som det kan bli aktuellt att tillämpliggöra utgörs av förordningsbestämmelser om vilka uppgifter som kommunen, i enlighet med 4 § 3 mom. i servicesedellagen, ska inkludera i en förteckning över de serviceproducenter den godkänt.

 

2. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården

 

3 § Verksamhetsmöjligheter Med hänvisning till vad som anförts i den allmänna motiveringen ovan föreslås en följdändring av denna paragraf vars ordlydelse framgår av förslaget till lagtext nedan. Fogandet av en ny 5 punkt utgör en föreslagen materiell ändring av paragrafen. Ändringarna i 3 och 4 punkterna är endast av språklig art.

 

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

1.

L A N D S K A P S L A G
om tillämpning på Åland av lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

Lagens tillämpningsområde

     Inom landskapets behörighet och med de avvikelser som följer av denna lag ska lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården (FFS 569/2009, servicesedellagen), tillämpas på Åland till den del den avser användningen av servicesedlar för socialvårdstjänster som ordnas av kommunerna. Vad som i servicesedellagen bestäms om kommuner gäller även kommunalförbund.

     Ändras något i lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården som hör till landskapets behörighet ska ändringarna gälla på Åland från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.

 

2 §

Hänvisningar

     Hänvisas i servicesedellagen till bestämmelser i rikslagstiftningen som hänför sig till ett rättsområde inom landskapets behörighet och som äger motsvarighet i landskapslagstiftningen, ska hänvisningarna avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.

     Till den del det bestämmelserna i servicesedellagen innehåller hänvisningar till lagen om patientens ställning och rättigheter (FFS 785/1992) ska de inte tillämpas på Åland.

     Hänvisas i någon av de i servicesedellagen angivna riksförfattningarna till andra bestämmelser i rikslagstiftningen som hänför sig till ett rättsområde inom landskapets behörighet och som äger motsvarighet i landskapslagstiftningen, ska hänvisningarna avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.

 

3 §

Rättelseyrkande

     En i servicesedellagen avsedd klient får inom 14 dagar från det att hon eller han fick del av ett i 7 § 3 mom. eller 8 § 2 mom. i servicesedellagen avsett beslut framställa ett skriftligt rättelseyrkande hos det kollegiala organ i en kommun som ansvarar för ordnandet av i 4 § 1 mom. i servicesedellagen avsedda tjänster i kommunen. Bestämmelser om anvisning om rättelseyrkande finns i 41 § i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland (förvaltningslagen).

     Ett i 7 § 3 mom. eller 8 § 2 mom. i servicesedellagen avsett beslut som det kollegiala organet har fattat med anledning av ett rättelseyrkande får delges klienten i brev per post. Om inte något annat visas, anses delfåendet då ha ägt rum den sjunde dagen efter det att beslutet postades under den adress som klienten uppgett. Bestämmelser om förfarandet i övrigt finns i förvaltningslagen för landskapet Åland.

 

4 §

Besvär

     I ett i 7 § 3 mom. eller 8 § 2 mom. i servicesedellagen avsett beslut får ändring inte sökas genom besvär.

     Besvär över lagligheten i ett beslut som det kollegiala organet har fattat med anledning av ett rättelseyrkande får sökas hos Ålands förvaltningsdomstol genom besvär. Besvären får också lämnas in till organet, som ska sända dem till förvaltningsdomstolen tillsammans med sitt eget utlåtande.

     I Ålands förvaltningsdomstols beslut får ändring inte sökas genom besvär.

 

5 §

Landskapsförordning

     Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av servicesedellagen ska tillämpas på Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

2.

 

L A N D S K A P S L A G
ändring av 3 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 3 § 1 mom. 3 och 4 punkterna landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården samt

     fogas till lagens 3 § 1 mom. en ny 5 punkt som följer:

 

3 §

Verksamhetsmöjligheter

     Kommun ska, om inte annat är föreskrivet i speciallag, ordna de uppgifter som hör till socialvården

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     3) genom att låta kommunalförbund där kommunen är medlem ombesörja verksamheten,

     4) genom att köpa tjänster av landskapet, av annan kommun, av kommunalförbund eller av annan som tillhandahåller socialvårdstjänster eller

     5) genom att en serviceanvändare ges en servicesedel, med vilken kommunen förbinder sig att, upp till det värde som fastställts för sedeln enligt kommunens beslut, betala de tjänster som serviceanvändaren köper av en privat serviceproducent som kommunen godkänt.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

Mariehamn den 20 maj 2015
L a n t r å d	Camilla Gunell
Föredragande minister	Wille Valve

 

Bilaga

 

 

Lag om servicesedlar inom social- och hälsovården

(FFS 569/2009)

 

     I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

 

1 §

Lagens syfte

     Syftet med denna lag är att med hjälp av servicesedlar inom social- och hälsovården öka valmöjligheterna för klienter och patienter, förbättra tillgången till tjänster samt främja samarbetet mellan den kommunala social- och hälsovården, det kommunala näringslivet och de privata serviceproducenterna.

2 §

Tillämpningsområde

     Denna lag tillämpas på användningen av servicesedlar för social- och hälsovårdstjänster som ordnas av kommunerna. Vad som i denna lag bestäms om kommuner gäller även samkommuner.

 

3 §

Definitioner

     I denna lag avses med

     1) klient klienter enligt 3 § 1 punkten i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) och patienter enligt 2 § 1 punkten i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992),

     2) servicesedel en av den kommun som ansvarar för ordnandet av en social- och hälsovårdstjänst till mottagaren av tjänsten given utfästelse om att ersätta kostnaderna för en tjänst som tillhandahålls av en serviceproducent upp till det värde som kommunen fastställt på förhand,

     3) inkomstrelaterad servicesedel en servicesedel vars värde bestäms på grundval av klientens fortlöpande och regelbundna inkomster enligt vad kommunen bestämmer eller beror på att klientens inkomster beaktas enligt 10 a–10 c § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992), (30.12.2014/1306)

     4) självriskandel den andel av det pris för en tjänst av en privat serviceproducent som inte täcks av värdet av den servicesedel kommunen beviljat och som ska betalas av klienten.

 

4 §

Tjänster och serviceproducenter

     Kommunen fastställer de social- och hälsovårdstjänster för vilka den använder servicesedlar i enlighet med 4 § 1 mom. 5 punkten i lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (733/1992).

     Kommunen ska godkänna de privata serviceproducenter vars tjänster får betalas med en servicesedel som kommunen beviljat.

     Kommunen ska föra en förteckning över de serviceproducenter som den godkänt. Uppgifter om serviceproducenterna, de tjänster de tillhandahåller och priset på tjänsterna ska finnas offentligt tillgängliga på internet och på annat lämpligt sätt. Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska offentliggöras kan utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

     Kommunen ska återkalla godkännandet av en serviceproducent och avföra serviceproducenten från förteckningen, om villkoren för godkännandet inte längre uppfylls eller om serviceproducenten ber att kommunen återkallar godkännandet.

 

5 §

Villkor för godkännande av serviceproducenter

     Kommunen kan godkänna endast serviceproducenter

     1) som är införda i förskottsuppbördsregistret,

     2) som uppfyller de villkor som ställs på verksamheten i fråga i lagen om privat socialservice (922/2011) och lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990), (22.7.2011/926)

     3) vars tjänster åtminstone motsvarar den nivå som krävs av motsvarande kommunala verksamhet,

     4) som har försäkring enligt patientskadelagen (585/1986) eller annan ansvarsförsäkring, vars försäkringsbelopp med beaktande av serviceverksamhetens art och omfattning kan bedömas vara tillräckligt för att de personskador som verksamheten eventuellt ger upphov till ska kunna ersättas och vilken till sina övriga villkor motsvarar sedvanlig ansvarsförsäkringspraxis, och

     5) som uppfyller de övriga krav som kommunen ställer med avseende på klienters eller klientgruppers behov, tjänsternas kvantitet eller kvalitet eller på förhållandena i kommunen eller andra liknande krav.

     De krav som kommunen ställer och som avses i 1 mom. 5 punkten ska vara icke-diskriminerande och grunda sig på faktorer som kan bedömas objektivt.

 

6 §

Klientens ställning

     När en kommun använder servicesedlar för att ordna sådan service som klienten behöver ska klientens inställning till att få servicesedlar om möjligt beaktas. Klienten har rätt att vägra ta emot servicesedlar och då ska kommunen hänvisa klienten till kommunala tjänster som ordnas på annat sätt.

En klient som har fått en servicesedel ska ingå avtal med serviceproducenten om tillhandahållandet av tjänsten. Ett sådant avtalsförhållande omfattas av bestämmelserna och rättsprinciperna inom konsumenträtt och avtalsrätt i enlighet med innehållet i avtalet. Bestämmelser om hur en tvist mellan klienten och serviceproducenten som gäller avtalet kan föras till konsumenttvistenämnden finns i lagen om konsumenttvistenämnden (8/2007).

     Kommunen ska informera klienten om hans eller hennes ställning när tjänster betalas med servicesedel, servicesedelns värde, serviceproducenternas priser, grunderna för hur självriskandelen fastställs och hur stor den uppskattas vara samt om den klientavgift som bestäms för motsvarande tjänster enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården.

     Klienten ska ge de uppgifter som behövs för att bevilja en servicesedel. Klienten ska upplysas om vilka andra uppgiftskällor som kan användas för att inhämta upplysningar om honom eller henne och vilka upplysningar om honom eller henne som kan inhämtas oberoende av hans eller hennes samtycke. Klienten ska beredas tillfälle att ta del av uppgifter som inhämtats från andra källor och lämna en behövlig utredning i saken.

     Utöver det som anges i denna paragraf ska bestämmelserna i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården och i lagen om patientens ställning och rättigheter tillämpas på klientens ställning.

 

7 §

Hur servicesedelns värde bestäms

     Kommunen ska bestämma servicesedelns värde så att det är skäligt med tanke på klienten. Frågan om värdet är skäligt ska bedömas med hänsyn till de kostnader som föranleds kommunen för tillhandahållande av motsvarande tjänst som kommunens egen produktion eller för anskaffning av tjänsten som en köpt tjänst samt den uppskattade självriskandel som ska betalas av klienten.

     Värdet på servicesedlar som ges för anskaffning av sådana social- och hälsovårdstjänster som enligt 4 och 5 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården är avgiftsfria för klienten ska bestämmas så att klienten inte behöver betala någon självriskandel. Med avvikelse från detta ska värdet på en servicesedel som ges för anskaffning av hjälpmedel för medicinsk rehabilitering vara sådant att ett sedvanligt hjälpmedel som motsvarar klientens individuella behov kan skaffas med sedeln. Den klient som så önskar får dock skaffa ett hjälpmedel som är dyrare än värdet på servicesedeln, men han eller hon ska då själv betala skillnaden mellan priset på hjälpmedlet och servicesedelns värde.

     Om servicesedelns värde är inkomstrelaterat, ska klienten få ett beslut om servicesedelns värde. I fråga om myndigheternas rätt att få uppgifter och utredningar som behövs för att bestämma värdet på en inkomstrelaterad servicesedel tillämpas vad som i 14 a § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården föreskrivs om myndigheternas rätt att få uppgifter för att klientavgifter ska kunna fastställas.

     Då servicesedelns värde bestäms beaktas inte de tjänster som klienten på eget initiativ köper av serviceproducenten.

 

8 §

Höjande av servicesedelns värde

     Värdet på en servicesedel ska höjas till ett högre värde än vad som följer av 7 § 1 mom., om klientens eller familjens försörjning eller klientens lagstadgade underhållsskyldighet annars äventyras eller om detta behövs med hänsyn till andra försörjningsaspekter.

     Värdet på en servicesedel ska höjas genom beslut.

 

9 §

Begränsning av kommunens ansvar

     Om det pris för en tjänst som klienten och serviceproducenten kommit överens om är lägre än värdet på servicesedeln, är kommunen skyldig att till serviceproducenten betala högst det pris som klienten och serviceproducenten kommit överens om.

 

10 § (30.12.2014/1306)

      10 § har upphävts genom L 30.12.2014/1306.

 

11 §

Registerföring

     Kommunen är en sådan registeransvarig som avses i personuppgiftslagen (523/1999) i fråga om de patient- och klienthandlingar som uppkommer i samband med en tjänst som ordnas med hjälp av servicesedel. När serviceproducenten hanterar handlingarna ska bestämmelserna om behandling av kommunens handlingar iakttas.

 

12 §

Förhållande till sjukförsäkringsersättningen

     En klient har inte rätt att få ersättning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004) för sin självriskandel. För resekostnader kan dock ersättning fås enligt vad som anges i sjukförsäkringslagen.

 

13 §

Ändringssökande

     I ett beslut om värdet på en inkomstrelaterad servicesedel eller om höjning av värdet på en servicesedel får ändring inte sökas genom besvär.

Klienten får inom 14 dagar från det att han eller hon fick del av beslutet framställa ett skriftligt rättelseyrkande hos det kollegiala organ som ansvarar för ordnandet av tjänsten i fråga i kommunen. Bestämmelser om hur anvisningar om framställande av rättelseyrkande ska ges finns i 46 § i förvaltningslagen (434/2003).

     Beslut om värdet på en inkomstrelaterad servicesedel eller höjning av värdet på en servicesedel och beslut som organet har fattat med anledning av ett rättelseyrkande får delges klienten i brev per post. Om inte något annat visas, anses delfåendet då ha ägt rum den sjunde dagen efter det att beslutet postades under den adress som klienten uppgett. Bestämmelser om förfarandet i övrigt finns i förvaltningslagen.

     Ändring i ett beslut som det kollegiala organet har fattat med anledning av ett rättelseyrkande får sökas hos förvaltningsdomstolen genom besvär i enlighet med förvaltningsprocesslagen (586/1996). Besvären får också lämnas in till organet, som ska sända dem till förvaltningsdomstolen tillsammans med sitt eget utlåtande.

     I förvaltningsdomstolens beslut får ändring inte sökas genom besvär.

 

14 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2009.

 

     RP 20/2009, ShUB 14/2009, RSv 67/2009

 

Ikraftträdelsestadganden:

 

22.7.2011/926:

     Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

RP 302/2010, ShUB 56/2010, RSv 342/2010

 

30.12.2014/1306:

     Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.

RP 164/2014, ShUB 27/2014, RSv 195/2014

 

Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 23/2014-2015