Lagförslag 25/2012-2013

Tillhör ärendet: Ändrad polislag

Lagtingsår: 2012-2013

Typ av dokument: Lagförslag


		LAGFÖRSLAG nr 25/2012-2013
		Datum
		2013-09-05



	Till Ålands lagting

Ändrad polislag

Huvudsakligt innehåll

Landskapsregeringen föreslår att den nya polislagen för Åland som träder i kraft dem 1 januari 2014 ändras. Ändringarna är till stor tekniska och berör i huvudsak bestämmelserna om hemliga metoder för inhämtande av information. Eftersom den nya polislagen i praktiken utgör en blankettlag överensstämmer de föreslagna ändringarna i huvudsak med motsvarande förändringar i rikets nya polislag. Den delade behörigheten inom de rättsområden som polislagen berör fordrar en kontinuerlig uppdatering av lagstiftningen, för att undvika tolkningsproblem om vilka bestämmelser som gäller på Åland.

Förslaget medför bland annat att bestämmelserna om förutsättningarna för användning av teleövervakning ändras så, att polisen för att förhindra brott kan beviljas tillstånd att rikta teleövervakning mot en teleadress eller teleterminalutrustning som innehas eller sannolikt annars används av en person, som på grund av sina yttranden eller hotelser, sitt uppträdande eller annars med fog kan antas göra sig skyldig till lockande av barn i sexuella syften eller med användning av en teleadress eller teleterminalutrustning till olovligt brukande, skadegörelse, kränkning av kommunikationshemlighet eller dataintrång som riktar sig mot ett automatiskt databehandlingssystem.

Även bestämmelserna om förtäckt inhämtande av information föreslås ändrade så att denna metod inte ens ska vara tillåten i bostäder med bostadsinnehavarens medverkan. I fråga om den överskottsinformation som polisen har erhållit genom teleavlyssning, teleövervakning, inhämtande av basstationsuppgifter och teknisk observation föreslås informationen framdeles få användas om det för brottet föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år och om användningen av överskottsinformationen kan antas vara av synnerlig vikt för utredningen av brottet. Bestämmelserna om underrättelse om hemligt inhämtande av information föreslås samtidigt ändrade för de situationer där identiteten för den som är föremål för inhämtandet av information inte är identifierad vid utgången av den utsatta tiden för eller uppskovet av underrättelsen. I dessa situationer föreslås den bevakade utan ogrundat dröjsmål skriftligen underrättas om inhämtandet av informationen när identiteten har utretts.

Den nya polislagen föreslås även anpassad till förändringar i strafflagen och tillkomsten av en ny säkerhetsutredningslag.

Avsikten är att merparten av de förslagna lagändringarna ska träda i kraft samtidigt som den nya polislagen, men det finns även bestämmelser som föreslås träda ikraft vid en senare tidpunkt. Därför är de föreslagna ändringarna av polislagen uppdelade i två lagförslag.

__________________

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

1.1 Allmänt 3

1.2 Ny rikslagstiftning. 3

2. Landskapsregeringens förslag. 5

3. Lagstiftningsbehörigheten. 6

4. Förslagets verkningar 7

Detaljmotivering. 8

1. Landskapslag om ändring av polislagen för Åland. 8

1 kap. Allmänna bestämmelser 8

5 kap. Hemliga metoder för inhämtande av information. 8

6 kap. Polisundersökning. 17

2. Landskapslag om ändring av 7 kap. 6 § polislagen för Åland. 18

7 kap. Tystnadsplikt och tystnadsrätt 18

Lagtext 19

L A N D S K A P S L A G om ändring av polislagen för Åland. 19

L A N D S K A P S L A G om ändring av 7 kap. 6 § polislagen för Åland. 24

Parallelltexter 26

Allmän motivering

1. Bakgrund

1.1 Allmänt

Den 8 april 2013 antog Ålands lagting en ny polislag för Åland, nedan kallad den nya polislagen. Enligt lagtingsbeslutet ska den nya polislagen träda i kraft den 1 januari 2014. Samtidigt upphävs polislagen (2000:49) för landskapet Åland.

Den nya polislagen följer i huvudsak rikets nya polislag (FFS 872/2011), som även träder i kraft den 1 januari 2014, men är trots detta inte utformad som en traditionell blankettlag. I stället har en lagstiftningsteknik med en så kallad fulltextlag valts. Den valda lagstiftningstekniken ställer därmed betydligt större krav på lagstiftaren att kontinuerligt följa med de förändringar som sker i den finländska polislagstiftningen och att uppdatera den nya polislagen med de förändringar som görs i rikets nya polislag. En problematik med den valda lagstiftningsmodellen är den delade lagstiftningsbehörigheten inom det polisiära rättsområdet, som medför att en stor del av bestämmelserna i rikets nya polislag blir direkt tillämplig på Åland, oavsett vad som står i den nya polislagen. Såvida ingen kontinuerlig uppdatering sker leder denna omständighet i förlängningen till att regelkonflikter och tolkningsproblem kan uppstå vid tillämpningen av den nya polislagen.

Även republikens president har noterat denna problematik vid lagstiftningskontrollen av den nya polislagen. I presidentens skrivelse till landskapsregeringen med andelning av lagstiftningskontrollen fäster presidenten särskild uppmärksamhet vid att Högsta domstolen har understrukit att uppföljningen av ändringarna i rikets polislag förutsätter goda kontakter till de instanser som bereder lagändringarna. Presidenten avslutar med att kommentera att brister i samarbetet kan leda till mycket korta tidsfrister och i värsta fall till normkonflikter, tolkningssvårigheter och osäkerhet om vad som är gällande rätt i landskapet.

1.2 Ny rikslagstiftning

1.2.1 Inledning

Efter att lagtinget antog den nya polislagen i april 2013 har fyra regeringspropositioner med förslag till ändring av rikets nya polislag överlämnats till riksdagen (RP 15/2013 rd, RP 16/2013 rd, 19/2013 rd och 57/2013).

1.2.2 Förändrad polisförvaltning

Den första lagändringen i RP 15/2013 rd gäller en omstrukturering i rikets polisförvaltning där den rörliga polisen läggs ner. Genom förslaget stryks omnämnandet av chefen för den rörliga polisen bland de polistjänstemän som kan besluta om teleövervakning enligt 5 kap. 10 § 3 mom. i rikets nya polislag. Behandlingen av RP 15/2013 är avslutad i riksdagen. Ändringen av 5 kap. 10 § 3 mom. i rikets nya polislag finns utfärdad i FFS 504/2013. Författningen träder i kraft den 1 januari 2014. I motsvarande bestämmelse i den nya åländska polislagen hänvisas enbart till att beslut om teleövervakning fattas av polismästaren eller annan föreskriven chef enligt rikslagstiftningen. På grund av detta krävs ingen ändring av 5 kap. 10 § 3 mom. i den nya polislagen för Åland.

1.2.3 Justeringar i regelverket om hemliga metoder för inhämtande av information

Den 14 mars 2013 lämnade den finländska regeringen en proposition (RP 16/2013 rd) med förslag till lag om ändring av polislagen och vissa lagar som har samband med den till riksdagen. De ändringar som föreslås i rikets nya polislag är i huvudsak tekniska, men lagen kompletteras och preciseras även i vissa avseenden. Rikets nya polislag, som nu föreslås ändrad, bereddes ursprungligen samtidigt med den nya förundersökningslagen (FFS 805/2011) och den nya tvångsmedelslagen (FFS 806/2011). Alla tre lagar träder i kraft den 1 januari 2014. En av anledningarna till att dessa lagar bereddes parallellt med varandra var att bestämmelserna i polislagen om hemliga metoder för inhämtande av information och tvångsmedelslagens bestämmelser om hemliga tvångsmedel till en inte oväsentlig del är förbundna med varandra på olika sätt. Ganska snart efter det att rikets nya polislag, den nya förundersökningslagen och den nya tvångsmedelslagen hade utfärdats i Finlands författningssamling i juli 2011 uppstod ett behov av att ändra lagstiftningen. I huvudsak hänförde sig ändringsbehoven till de hemliga metoderna för inhämtande av information, där det ställvis fanns omotiverade skillnader mellan i synnerhet polislagen och tvångsmedelslagen. Det är också orsaken till att riksdagen samtidigt med den förslagna ändringen av rikets nya polislag i RP 16/2013 även behandlar en proposition med förslag till lagar om ändring av förundersökningslagen och tvångsmedelslagen (RP 14/2013).

Huvuddelen av de föreslagna ändringarna i rikets nya polislag (RP 16/2013) berör lagens 5 kapitel. I kapitlet föreslås exempelvis att bestämmelserna om förutsättningarna för användning av teleövervakning ändras så, att polisen kan för förhindrande av brott ges tillstånd att rikta teleövervakning mot en teleadress eller teleterminalutrustning som innehas eller sannolikt annars används av en person, som på grund av sina yttranden eller hotelser, sitt uppträdande eller annars med fog kan antas göra sig skyldig till lockande av barn i sexuella syften eller med användning av en teleadress eller teleterminalutrustning till olovligt brukande, skadegörelse, kränkning av kommunikationshemlighet eller dataintrång som riktar sig mot ett automatiskt databehandlingssystem.

Även bestämmelserna om förtäckt inhämtande av information föreslås ändrade, så att denna metod inte ens ska vara tillåten i bostäder med bostadsinnehavarens medverkan. I fråga om den överskottsinformation som polisen har erhållit genom teleavlyssning, teleövervakning, inhämtande av basstationsuppgifter och teknisk observation föreslås informationen även få användas om det för brottet föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år och om användningen av överskottsinformationen kan antas vara av synnerlig vikt för utredningen av brottet. Ett beslut om användning av överskottsinformation som bevisning ska enligt propositionen alltid fattas av domstolen i samband med huvudförhandlingen.

Bestämmelserna om underrättelse om hemligt inhämtande av information föreslås samtidigt ändrade för de situationer där identiteten för den som är föremål för inhämtandet av information inte är identifierad vid utgången av den utsatta tiden för eller uppskovet av underrättelsen. I dessa situationer föreslås den bevakade utan ogrundat dröjsmål skriftligen underrättas om inhämtandet av informationen när identiteten har utretts. Avsikten de lagändringar som föreslås i RP 16/2013 ska träda i kraft den 1 januari 2014.

1.2.4 Strafflagen ändras

Genom en regeringsproposition (RP 19/2012 rd) som överlämnades till riksdagen den 20 mars 2013 föreslås ändringar i strafflagen. Till strafflagen fogas bland annat en ny straffbestämmelse om brott mot kommunikationsfrid. Samtidigt ändras strafflagens bestämmelse om hemfridsbrott. Enligt förslaget gör den sig skyldig till brott mot kommunikationsfrid som i syfte att störa skickar meddelanden eller ringer till någon annan upprepade gånger, så att gärningen är ägnad att orsaka betydande störning eller olägenhet. Påföljden föreslås vara böter eller fängelse i högst sex månader. Den föreslagna straffbestämmelsen utvidgar kriminaliseringen av störande kommunikation, så att det störande beteendet utöver telefon- och mobiltelefonkommunikation också skulle kunna ske med andra kommunikationsmedel. Något krav på att ett samtal eller meddelande måste tas emot på en hemfridsskyddad plats för att omfattas av kriminalisering ingår inte i förslaget. Störningen kan således ske även någon annanstans. Samtidigt medför den nya bestämmelsen en neutralitet i fråga om kommunikationstekniken i jämförelse med gällande bestämmelser om hemfridsbrott, i och med att det förslås bli straffbart att skicka meddelanden även med annan kommunikationsteknik än mobiltelefon.

Den förslagna förändringen i strafflagen förutsätter även att den nya polislagen ändras. I den nya polislagens bestämmelser om teleövervakning med samtycke av den som innehar teleadress eller telekommunikationsutrustning ingår en hänvisning till bestämmelserna om hemfridsbrott i strafflagen. Bestämmelserna finns i 5 kap. 9 § 3 punkten i den nya polislagen och måste ändras, så att en hänvisning i stället sker till den nya bestämmelsen om brott mot kommunikationsfrid i strafflagen.

Enligt regeringspropositionen är avsikten att den nya bestämmelsen om brott mot kommunikationsfrid ska träda i kraft den 1 januari 2014, det vill säga samtidigt som den nya polislagen.

1.2.5 Ny säkerhetsutredningslag

Den 30 maj 2013 överlämnade den finländska regeringen en proposition (RP 57/2013 rd) med förslag till säkerhetsutredningslag och lagar som har samband med den till riksdagen. Enligt förslaget kommer den nya säkerhetsutredningslagen att ersätta den gällande lagen om säkerhetsutredningar (FFS 177/2002).

Syftet med den nya säkerutredningslagen är att reglera bedömningen av såväl fysiska personers som företags tillförlitlighet, så att deras bakgrund kontrolleras genom myndighetsåtgärder. Ett centralt mål för reformen är att effektivisera den övergripande säkerheten genom att förbättra den allmänna säkerheten, främja företagssäkerheten och utveckla informationssäkerheten inom statsförvaltningen. Målet är också att få lagstiftningen i Finland att motsvara internationell praxis, effektivisera och förenhetliga utredningsförfarandet hos olika myndigheter, göra förfarandet öppnare och öka växelverkan i samband med förfarandet.

Enligt propositionen ska skyddspolisen ha den allmänna behörigheten att besluta om säkerhetsutredningar, medan den enhet inom polisförvaltningen som Polisstyrelsen utsett ska kunna fatta beslut om huruvida en begränsad säkerhetsutredning av person ska göras. Avsikten är att den nya säkerhetsutredningslagen ska träda i kraft under det första halvåret 2014.

Den nya säkerhetsutredningslagen förutsätter även en ändring av den nya polislagen. I 7 kap. 6 § i den nya polislagen ingår en hänvisning till gällande lag om säkerhetsutredningar i fråga om användningen av personregister vid säkerhetsutredningar. Bestämmelsen bör uppdateras med en hänvisning till den nya säkerhetsutredningslagen.

2. Landskapsregeringens förslag

Från och med den 1 januari 2014 får Åland en ny polislag. Den nya polislagen liksom den gällande polislagen utgör ett viktigt instrument vid polisens tjänsteutövning, inte minst på grund av att den reglerar polisens befogenheter och medborgarnas skyldigheter mot polisen. Behörigheten inom polislagstiftningen är delad, vilket gör att flertalet bestämmelser i rikets polislag är direkt tillämpliga på Åland. Landskapsregeringen anser det därför angeläget att polislagstiftningen med det snaraste uppdateras med de förändringar som rikets nya polislag för närvarande genomgår i och med riksdagens behandling av ovannämnda regeringspropositioner (RP 16/2013 rd, RP 19/2013 rd och RP 57/2013 rd), så att problem inte uppstår vid tolkningen av vilka rättsregler som gäller på Åland. Anpassning krävs även av polislagen till den ändring som gjorts av rikets polislag genom FFS 504/2013.

Däremot har landskapsregeringen under beredningen av ärendet inte ansett det vara ändamålsenligt att föregå riksdagsbehandlingen av propositionerna och de förändringar som riksdagen gör i rikets nya polislag. Landskapsregeringen har därför varit avvaktande till att överlämna ett lagförslag till lagtinget innan den slutliga utskottsbehandlingen av propositionerna varit klar. Dessvärre har behandlingen av propositionerna i riksdagen dragit ut på tiden. Den utdragna riksdagsbehandlingen påverkar även andra för landskapets del viktiga tidsmarginaler. Avsikten är nämligen att huvuddelen av de föreslagna ändringarna av polislagen ska träda i kraft den 1 januari 2014. Samtidigt måste beaktas att republikens president har fyra månader till sitt förfogande för lagstiftningskontrollen från den dag då lagtingsbeslutet delgavs justitieministeriet. Landskapsregeringen finner det därför ändamålsenligt att redan nu överlämna detta lagförslag till lagtinget, så att behandlingen i lagtinget kan påbörjas. Lagtinget bör samtidigt avvakta med sin slutliga behandling av föreslagna ändringar av den nya polislagen till dess att ett beslut om antagande av de förslagna ändringarna av rikets nya polislag har fattats av riksdagen. Risken är annars stor att för att en från rikets nya polislag avvikande reglering kan fällas av presidenten.

Avsikten är att merparten av de föreslagna ändringarna i den nya polislagen ska träda i kraft den 1 januari 2014, det vill säga samtidigt med att den nya polislagen som helhet träder i kraft. Ett undantag utgör den tekniska justeringen av 7 kap. 6 § i den nya polislagen, en ändring som föranleds av en ny säkerhetsutredningslag som förväntas träda i kraft under första halvåret 2014. Här finns ingen exakt datum angiven i förarbetena.

De föreslagna ändringarna i den nya polislagen för Åland föreslås därför bli uppdelade i två separata lagförslag. Landskapsregeringen föreslår att de ändringar av den nya polislagen som hänger samman med RP 15/2013 rd, RP 16/2013 rd och RP 19/2013 rd intas i en särskild landskapslag. Avsikten är att denna lag kan träda i kraft den 1 januari 2014. Den lagändring som hänger samman med RP 57/2013 rd tas på så sätt in i en separat lagändring som kan träda i kraft vid ett senare tillfälle, då kunskapen om den nya säkerhetsutredningslagen ikraftträdelsedag är tillgänglig.

3. Lagstiftningsbehörigheten

Enligt 18 § 1 punkten självstyrelselagen (1991:71) för Åland har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om myndigheter och inrättningar som lyder under landskapsregeringen. Enligt 18 § 6 punkten i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om allmän ordning och säkerhet med de undantag som nämns i 27 § 27, 34 och 35 punkten samt i fråga om brand- och räddningsväsendet. Enligt undantagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om skjutvapen och skjutförnödenheter, försvarsväsendet, gränsbevakningen, ordningsmaktens verksamhet för tryggande av statens säkerhet, försvarstillstånd och beredskap inför undantagsförhållanden samt i fråga om explosiva ämnen till den del rikets säkerhet berörs.

Polisverksamheten i landskapet regleras även av republikens presidents förordning (2010:33) om polisförvaltningen i landskapet Åland. Enligt 1 § 2 mom. i överenskommelseförordningen ska landskapets polis upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt utföra övriga uppgifter som hör till polisen om inte något annat bestämts i lag eller förordning. Genom bestämmelsen är landskapets polis berättigad till att sköta bland annat förundersökning av brott, som enligt 27 § 23 punkten självstyrelselagen hör till rikets behörighet. Den högsta tillsynen över landskapets polisväsende ankommer enligt 3 § i överenskommelseförordningen på landskapsregeringen, som förestår landskapets polisförvaltning, samt på landshövdingen som företräder rikets polisförvaltning.

I sammanhanget kan även 27 § 24 punkten självstyrelselagen nämnas, som anger att administrativa ingrepp i den personliga friheten är en riksangelägenhet, liksom regleringen av bolag och andra privaträttliga sammanslutningar enligt 27 § 8 punkten självstyrelselagen. Till rikets behörighet hör dessutom enligt 27 § 1 punkten självstyrelselagen bland annat stiftande av grundlag och avvikelse från grundlag samt enligt samma paragrafs 2 punkt bland annat rätten att färdas från en ort till en annan och utövande av församlingsfriheten. Bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna finns i 2 kapitlet grundlagen. Enligt Högsta domstolen (diarenr HD 2000/50) är många av dessa fri- och rättigheter sådana som kan påverkas eller stå i konflikt med de bestämmelser som gäller polisens verksamhet. I grundlagen föreskrivs att man genom lag i vissa fall kan inskränka de grundläggande fri- och rättigheterna. Den nya polislagen och de nu föreslagna ändringarna av lagen innehåller många sådana bestämmelser som gäller frågor som hör till rikets behörighet. I självstyrelselagen finns dock en bestämmelse som gör det möjligt att ta in bestämmelser av rikslagstiftningsnatur i en landskapslag. Enligt 19 § 3 mom. självstyrelselagen kan lagtinget i en landskapslag för vinnande av enhetlighet och överskådlighet uppta bestämmelser av rikslagstiftningsnatur som i sak överensstämmer med motsvarande bestämmelser i en rikslag. Då det är fråga om lagstiftning av blandad karaktär, såsom i den nu aktuella polislagstiftningen, har detta förfarande ansetts tillåtet, då väsentliga delar av rättsområdet hör till landskapets lagstiftningsbehörighet, varvid även har beaktats om det genom denna lagstiftningsteknik kan skapas en lagteknisk tillfredställande och enhetlig författning.

Trots att merparten av de bestämmelser som ingår i den föreslagna ändringen av den nya polislagen är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet, bedömer landskapsregeringen med utgångspunkt från den senaste lagstiftningskontrollen att mer än hälften av de bestämmelser som totalt sett kommer att finnas i den nya polislagen för Åland efter de föreslagna ändringarna är att hänföra till landskapets lagstiftningsbehörighet. En ändring av den nya polislagen enligt detta lagförslag är således möjlig enligt självstyrelselagen.

4. Förslagets verkningar

Förslaget torde inte medföra några nämnvärda ekonomiska eller organisatoriska verkningar för landskapet.

Förslaget har inga kända konsekvenser för varken jämställdheten eller miljön.

Detaljmotivering

1. Landskapslag om ändring av polislagen för Åland

1 kap. Allmänna bestämmelser

10 § Uniform och beväpning. Paragrafens 1 mom. föreslås kompletterad med en bestämmelse om en skyldighet för att även väktare ska bära uniform då uppdragets art eller karaktär förutsätter detta.

I det lagförslag till ny polislag (LF nr 3/2011-2012) som landskapsregeringen överlämnade till Ålands lagting i november 2012 intogs ingen bestämmelse om att väktare skulle bära uniform, eftersom ingen tjänst som väktare fanns vid Ålands polismyndighet. Avsikten var dock att en sådan tjänst skulle inrättas. I nämnda lagförslag bad landskapsregeringen därför att få återkomma med en reglering om väktares skyldighet att bära uniform efter att landskapsbudgeten för år 2013 hade antagits. Först genom antagandet av den första tilläggsbudgeten för år 2013 beslutade lagtinget att en tjänst som yngre konstapel skulle ombildas till en tjänst som väktare vid Ålands polismyndighet. Med de medel som anslagits för ändamålet inrättades sedermera en tjänst som väktare vid polismyndigheten av landskapsregeringen. Samtidigt kompletterades landskapsförordningen (2000:34) om Ålands polismyndighet med bestämmelser om en tjänst som väktare.

Den väktare som kommer att tjänstgöra vid polisen är anställda av polismyndigheten, men han eller hon är inte polismän. Vad som avses med polisman definieras närmare i 12 § i den nya polislagen och i 3 § i landskapslagen om Ålands polismyndighet. Väktarens uppgift är att upprätthålla ordningen och säkerheten inom de fastigheter och områden där han eller hon har sitt verksamhetsställe. Deras befogenheter bygger på att de biträder polisen. De har också till uppgift att ha hand om och bevaka personer i polisens förvar. Rätten att använda maktmedel för utövande av tjänsteuppdrag eller av någon annan därmed jämförbar uppgift ska enligt 4 kap. 6 § 1 mom. i strafflagen (FFS 39/1889) föreskrivas särskilt genom lag. Närmare bestämmelser om en väktares beslutanderätt finns bland annat i lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (FFS 841/2006).

Antagandet av första tilläggsbudgeten för år 2013 och ändringen av landskapsförordningen av Ålands polismyndighet förutsätter även att polislagen kompletteras med en bestämmelse på lagnivå, som anger att väktare ska bära uniform. Grunderna för tjänstemännens skyldigheter bör enligt riksdagens grundlagsutskott framgå av tillräckligt klara lagregler (GrUU 3/2000 rd och GrUU 11/2001). Till dessa skyligheter hänförs även skyldigheten att bära uniform. Vid sin tjänsteutövning utövar väktaren offentlig makt, som utåt bland annat kännetecknas av uniformen. Landskapsregeringen föreslår därför att 1 mom. kompletteras med en bestämmelse som anger att även väktare är skyldiga att bära uniform då uppdragets art eller karaktär förutsätter detta.

Samtidigt föreslås att paragrafens 3 mom. kompletteras med en bestämmelse som undantar polisens väktare från förbudet enligt momentet.

5 kap. Hemliga metoder för inhämtande av information

5 § Teleavlyssning och dess förutsättningar. Landskapsregeringen föreslår att förutsättningarna för när polisen kan beviljas tillstånd för teleavlyssning preciseras i paragrafens 2 mom. Enligt den lydelse av som inledningssatsen till momentet har i den polislag som träder i kraft den 1 januari 2014 kan polisen beviljas tillstånd till teleavlyssning för att förhindra brott, om den person som är föremål för teleavlyssningen på grund av sina yttranden, hotelser eller uppträdande med fog kan antas göra sig skyldig till de brott som nämns i momentet.

I 32d § i den gällande polislagen finns bestämmelser om att teleavlyssning riktas mot en teleanslutning, teleadress eller teleterminalutrustning som är i en persons besittning eller som denne annars antas använda. Motsvarande bestämmelse finns också i 10 kap. 3 § 2 mom. i den nya tvångsmedelslagen.

Landskapsregeringen föreslår att inledningssatsen till paragrafens 2 mom. preciseras så, att det motsvarar bestämmelserna i den gällande polislagen och i den nya tvångsmedelslagen. Förslaget överensstämmer i sak med de ändringar som föreslås genomförda i rikets nya polislag genom regeringens proposition (RP 16/2013 rd) med förslag till ändring av polislagen och vissa lagar som har samband med den.

7 § Beslut om teleavlyssning och motsvarande inhämtande av information. I paragrafens 2 mom. sägs enbart att tillstånd om teleavlyssning och motsvarande inhämtande av information kan beviljas för högst en månad åt gången. I bestämmelsen fordras vissa preciseringar eftersom teleavlyssning riktar sig framåt i tiden och inhämtande av information i stället för teleavlyssning kan rikta sig bakåt eller framåt i tiden. Paragrafens 2 mom. föreslås därför preciserad eftersom den inte beaktar att det är endast teleavlyssning och inhämtande av information som avses i 6 § 2 mom. som är hemliga metoder för inhämtande av information som riktar sig framåt i tiden och för vilkas del åtgärdens varaktighet har betydelse. Även 3 mom. 4 punkt föreslås av motsvarande orsak ändrad, så att det där konstateras att kravet på omnämnandet av tillståndets giltighetstid med angivande av klockslag uttryckligen ska gälla inhämtande av information som sker i framtiden, det vill säga endast teleavlyssning och inhämtande av information som avses i 6 § 2 mom.

I paragrafens 3 mom. 1 punkt föreslås en komplettring av bestämmelsen så att även alternativt den fara som ligger till grund för åtgärden ska nämnas i yrkandet och i beslutet om teleavlyssning och inhämtande av information i stället för teleavlyssning. Anledningen till kompletteringen av bestämmelsen är att hemlig inhämtning av information enligt den nya polislagens 5 kap. i vissa fall även kan utnyttjas för att avvärja en fara, som inte nödvändigtvis alltid anknyter till förhindrande eller avslöjande av brott. En motsvarande justering föreslås även i den nya polislagens 10 § 6 mom. 1 punkt, 12 § 3 mom. 1 punkt, 18 § 4 mom. 1 punkt, 20 § 4 mom. 1 punkt och 22 § 4 mom. 1 punkt.

Enligt paragrafens 3 mom. 3 punkt fordras endast att de förutsättningar som teleavlyssningen grundar sig på ska nämnas i yrkandet och i beslutet. Bestämmelsen förtydligas så att även förutsättningarna för inhämtande av information i stället för teleavlyssning även ska uppges, såvida denna metod för inhämtande av information används. En motsvarande justering föreslås även i momentets 6 och 7 punkt.

De föreslagna ändringarna av paragrafen överensstämmer i sak med de ändringar som föreslås genomförda i rikets nya polislag genom regeringens proposition (RP 16/2013 rd) med förslag till ändring av polislagen och vissa lagar som har samband med den.

8 § Teleövervakning och dess förutsättningar. Förutom viss tekniska ändringar av inledningssatsen till paragrafens 2 mom. föreslås att brottskatalogen i paragrafens 2 mom. utökas med ett antal brott vid vilkas förhindrande teleövervakning kan användas. Dessa brott är olovligt brukande, skadegörelse, kränkning av kommunikationshemlighet eller dataintrång som riktar sig mot ett automatiskt databehandlingssystem och som har begåtts med brukande av en teleadress eller teleterminalutrustning samt lockande av barn i sexuella syften. Förslaget medför att en ny punkt 3 införs i momentet, vilket samtidigt förskjuter numreringen av nuvarande 3-6 punkterna så att de blir punkterna 4-7. Den förslagna ändringen av punkt 4 medför således att lockande av barn i sexuella syften även tas in i punkten förutom utnyttjande av person som är föremål för sexhandel och koppleri. För en mer detaljerad motivering till förslaget hänvisas till allmänna motiveringen samt detaljmotiveringen till ändringen av 5 kap. 8 § i rikets nya polislag i regeringens proposition (RP 16/2013 rd) med förslag till ändring av polislagen och vissa lagar som har samband med den.

9 § Teleövervakning med samtycke av den som innehar teleadress eller teleterminalutrustning. Landskapsregeringen föreslår att paragrafens 3 punkt anpassas till de förändringar av 24 kap. i strafflagen (FFS 39/1889) som föreslås genom regeringens proposition (RP 19/2013 rd) med förslag till ändring av strafflagen. Enligt gällande lydelse av 24 kap. 1 § 3 punkten strafflagen ska den som obehörigen stör någons hemfrid genom att ringa telefonsamtal eller skicka meddelanden till mobiltelefon dömas för hemfridsbrott. Genom den förslagna ändringen av strafflagen skulle en ny straffbestämmelse om brott mot kommunikationsfrid fogas till strafflagen. Samtidigt skulle hemfridsbrott enligt de kriterier som anges i 24 kap. 1 § 3 punkten i strafflagen upphävas. Enligt den nya bestämmelsen i 24 kap. 1 a § strafflagen skulle den göra sig skyldig till brott mot kommunikationsfrid som i syfte att störa skickar meddelanden eller ringer till någon annan upprepade gånger så att gärningen är ägnad att orsaka betydande störning eller olägenhet. Bestämmelsen utvidgar kriminaliseringen av störande kommunikation så att den utöver telefon- och mobiltelefonkommunikation som stör hemfriden omfattar också andra kommunikationsmedel. Kriminaliseringen är inte heller längre beroende av att ett samtal eller meddelande tas emot på en hemfridsskyddad plats. Avsikten är att den nya bestämmelsen om brott mot kommunikationsfrid ska träda i kraft den 1 januari 2014, det vill säga samtidigt som den nya polislagen.

De förslagna förändringarna av 24 kap. strafflagen förutsätter även att den nya polislagen ändras. Enligt den lydelse som 5 kap. 9 § 3 punkten i den nya polislagen kommer att få från och med den 1 januari 2014 får polisen med samtycke av den som innehar en teleadress eller teleutrustning, för att förhindra brott rikta teleövervakning mot adressen eller utrustningen, om någon på grund av sina yttranden eller sitt uppträdande i övrigt med fog kan antas göra sig skyldig till brott mot besöksförbud, ofog som avses i 17 kap. 13 § 2 punkten i strafflagen eller hemfridsbrott som avses i 24 kap. 1 § 3 punkten i strafflagen, om brottet begås genom användning av teleadressen eller teleterminalutrustningen. Eftersom strafflagens 24 kap. 1 § 3 punkt upphävs och ersätts med en ny bestämmelse om brott mot kommunikationsfrid i 24 kap. 1 a § strafflagen finns det skäl att ändra 5 kap. 9 § 3 punkten i den nya polislagen så att den hänvisar till den nya strafflagsbestämmelsen.

10 § Beslut om teleövervakning. I paragrafens 3 mom. föreslås att hänvisningen till andra fall än sådana som avses i kapitlets 3 § stryks. Paragrafens 3 mom. gäller beslut om sådan teleövervakning som avses i kapitlets 8 § 4 mom. som gäller avvärjande av faror. Hänvisningen till andra fall än sådana som avses i kapitlets 3 § är således överflödig och kan strykas. Samtidigt görs en språkteknisk justering av momentet.

Landskapsregeringen föreslår att paragrafens 5 mom. språkligt justeras i överensstämmelse med den terminologi som även används för motsvarande situationer i kapitlets 18 § 3 mom. och 20 § 3 mom.

I paragrafens 6 mom. 1 punkt föreslås en komplettring av bestämmelsen så att även alternativt den fara som ligger till grund för åtgärden ska nämnas i yrkandet och i beslutet om teleövervakning. Anledningen till kompletteringen av bestämmelsen är att hemlig inhämtning av information enligt den nya polislagens 5 kap. i vissa fall även kan utnyttjas för att avvärja en fara, som inte nödvändigtvis alltid anknyter till förhindrande eller avslöjande av brott. En motsvarande justering föreslås även i den nya polislagens 7 § 3 mom. 1 punkt, 12 § 3 mom. 1 punkt, 18 § 4 mom. 1 punkt, 20 § 4 mom. 1 punkt och 22 § 4 mom. 1 punkt.

12 § Beslut om inhämtande av basstationsuppgifter. Landskapsregeringen föreslår att 6 mom. 1 punkten ändras så att även alternativt den fara som ligger till grund för åtgärden ska nämnas i yrkandet och i beslutet om inhämtande av basstationsuppgifter. Anledningen till kompletteringen av bestämmelsen är att hemlig inhämtning av information enligt den nya polislagens 5 kap. i vissa fall även kan utnyttjas för att avvärja en fara, som inte nödvändigtvis alltid anknyter till förhindrande eller avslöjande av brott. En motsvarande justering föreslås även i den nya polislagens 7 § 3 mom. 1 punkt, 10 § 6 mom. 1 punkt, 18 § 4 mom. 1 punkt, 20 § 4 mom. 1 punkt och 22 § 4 mom. 1 punkt.

Den föreslagna ändringen av paragrafen överensstämmer i sak med de ändringar som föreslås genomförda i rikets nya polislag genom regeringens proposition (RP 16/2013 rd) med förslag till ändring av polislagen och vissa lagar som har samband med den.

13 § Systematisk observation och dess förutsättningar. Landskapsregeringen föreslår att paragrafens 1 mom. kompletteras med en motsvarande bestämmelse som finns i 10 kap. 12 § 1 mom. i den nya tvångsmedelslagen och som tillkom under riksdagsbehandlingen av tvångsmedelslagen. För att eliminera ogrundade olikheter vad gäller de befogenheter som finns i fråga om inhämtande av information mellan den nya polislagen och den nya tvångsmedelslagen fogas en ny mening till 1 mom. Enligt den nya bestämmelsen får det vid observation användas en kamera eller någon annan motsvarande teknisk anordning trots 24 kap. 6 § i strafflagen för att göra eller uppta visuella iakttagelser. Enligt nämnda bestämmelse i strafflagen kan den som gör sig skyldig till olovlig observation dömas till böter eller fängelse ett år.

Paragrafens 4 mom. föreslås också den kompletterad med en ny andra mening, enligt vilken tekniska anordningar inte får användas vid observation eller systematisk observation riktad mot hemfridsskyddade platser enligt 24 kap. 11 § i strafflagen. Även detta förslag överensstämmer med en ändring som gjordes av den nya tvångsmedelslagen under riksdagsbehandlingen. Bestämmelsen finns i 10 kap. 12 § 4 mom. i en nya tvångsmedelslagen, som träder i kraft den 1 januari 2014. Med hemfridsskyddade platser avses enligt 24 kap. 11 § strafflagen bostäder, fritidsbostäder och övriga utrymmen som är avsedda för boende, såsom hotellrum, tält, husvagnar och fartyg som kan bebos, trappuppgångar i bostadshus samt gårdar som utgör de boendes privata område och de byggnader som är fast förbundna med sådana gårdar.

I övrigt hänvisas till grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 66/2010 rd) och lagutskottets betänkande (LaUB 44/2010 rd) i fråga om motsvarande bestämmelser i den nya tvångsmedelslagen.

15 § Förtäckt inhämtande av information och dess förutsättningar. Paragrafen föreslås justerad i överensstämmelse med den lydelse som motsvarande bestämmelse fick under riksdagsbehandlingen av 10 kap. 14 § 3 mom. i den nya tvångsmedelslagen om förtäckt inhämtande av information och dess förutsättningar (GrUU 66/2010 och LaUB 44/2010). Ett nytt 3 mom. förslås fogad till paragrafen, enligt vilken förtäckt inhämtande av information inte är tillåtet i bostäder ens med bostadsinnehavarens medverkan. Någon orsak för att ha en annan lydelse i den nya polislagen än i den nya tvångsmedelslagen finns inte. Avsikten med reformen av såväl polis- som tvångsmedelslagstiftningen var att ogrundade olikheter mellan regelverken skulle undvikas.

18 § Beslut om teknisk avlyssning. Landskapsregeringen föreslår att 4 mom. 1 punkten ändras så att även alternativt den fara som ligger till grund för åtgärden ska nämnas i yrkandet och i beslutet om teknisk avlyssning. Anledningen till kompletteringen av bestämmelsen är att hemlig inhämtning av information enligt den nya polislagens 5 kap. i vissa fall även kan utnyttjas för att avvärja en fara, som inte nödvändigtvis alltid anknyter till förhindrande eller avslöjande av brott. En motsvarande justering föreslås även i den nya polislagens 7 § 3 mom. 1 punkt, 10 § 6 mom. 1 punkt, 12 § 3 mom. 1 punkt, 20 § 4 mom. 1 punkt och 22 § 4 mom. 1 punkt.

De föreslagna ändringarna av bestämmelsen överensstämmer i sak med de ändringar som föreslås genomförda i rikets nya polislag genom regeringens proposition (RP 16/2013 rd) med förslag till ändring av polislagen och vissa lagar som har samband med den.

20 § Beslut om optisk observation. Enligt förslaget ändras paragrafens 4 mom. 1 punkt så att även alternativt den fara som ligger till grund för åtgärden ska nämnas i yrkandet och i beslutet om optisk observation. Anledningen till kompletteringen av bestämmelsen är att hemlig inhämtning av information enligt den nya polislagens 5 kap. i vissa fall även kan utnyttjas för att avvärja en fara, som inte nödvändigtvis alltid anknyter till förhindrande eller avslöjande av brott. En motsvarande justering föreslås även i den nya polislagens 7 § 3 mom. 1 punkt, 10 § 6 mom. 1 punkt, 12 § 3 mom. 1 punkt, 18 § 4 mom. 1 punkt och 22 § 4 mom. 1 punkt.

Samtidigt förslås även en språklig justering av paragrafens 4 mom. 2 punkt.

De föreslagna ändringarna av momentet överensstämmer i sak med de ändringar som föreslås genomförda i rikets nya polislag genom regeringens proposition (RP 16/2013 rd) med förslag till ändring av polislagen och vissa lagar som har samband med den.

22 § Beslut om teknisk spårning. Paragrafens 4 mom. 1 punkt förslås ändrad så att även alternativt den fara som ligger till grund för åtgärden ska nämnas i yrkandet och i beslutet om teknisk spårning. Anledningen till kompletteringen av bestämmelsen är att hemlig inhämtning av information enligt den nya polislagens 5 kap. i vissa fall även kan utnyttjas för att avvärja en fara, som inte nödvändigtvis alltid anknyter till förhindrande eller avslöjande av brott. En motsvarande justering föreslås även i den nya polislagens 7 § 3 mom. 1 punkt, 10 § 6 mom. 1 punkt, 12 § 3 mom. 1 punkt, 18 § 4 mom. 1 punkt och 20 § 4 mom. 1 punkt.

Ändringen i paragrafens 4 mom. 2 punkt är av språklig karaktär.

28 § Täckoperationer och förutsättningar för sådana. Paragrafens 2 mom. är till vissa delar bristfällig, men bör även förtydligas och preciseras. Genom en ändring av rikets gällande polislag genom FFS 483/2010 fogades ett nytt 2 mom. till 31 a § i rikets polislag. Någon motsvarande bestämmelse infördes aldrig i 32 a § i den åländska polislagen. Enligt 31 a § 2 mom. i rikets gällande polislag har en polisman inte rätt utföra täckoperation för att förhindra, avslöja eller utreda grovt ordnande av olaglig inresa som nämns i 5 a kap. 2 § i tvångsmedelslagen och som avses i 17 kap. 8 a § i strafflagen eller ett straffbart försök till ett sådant brott. Denna bestämmelse fogades till rikets gällande polislag i samband med reformen av gränsbevakningslagstiftningen. En motsvarande bestämmelse saknas i såväl den nya åländska polislagen som i den nya finländska polislagen. Däremot bör en sådan bestämmelse finnas i den nya polislagen. Landskapsregeringen förslår att detta misstag rättas till genom att en ändring genomförs av paragrafens 2 mom.

I övrigt hänvisas för den närmare motiveringen till motsvarande ändring av 5 kap. 28 § i rikets nya polislag genom regeringens proposition (RP 16/2013 rd) med förslag till ändring av polislagen och vissa lagar som har samband med den.

38 § Beslut om genomförande av bevisprovokation genom köp. De föreslagna ändringarna i paragrafens 2 mom. 1 och 5 punkt är av språklig karaktär. De föreslagna ändringarna av momentet överensstämmer i sak med de ändringar som föreslås genomförda i rikets nya polislag genom regeringens proposition (RP 16/2013 rd) med förslag till ändring av polislagen och vissa lagar som har samband med den.

42 § Beslut om styrd användning av informationskällor. Tidsfristen för hur länge ett beslut om styrd användning av informationskällor kan meddelas för föreslås förlängd från två till sex månader åt gången.

I övrigt hänvisas för den närmare motiveringen till motsvarande ändring av 5 kap. 42 § i rikets nya polislag genom regeringens proposition (RP 16/2013 rd) med förslag till ändring av polislagen och vissa lagar som har samband med den.

47 § Beslut om skyddande. Enligt paragrafens 1 mom. ska beslut om registeranteckningar och upprättande av handlingar enligt 46 § 2 mom. fattas av föreskriven chef enligt rikslagstiftningen. Beslut om annat skyddande av inhämtande av information ska enligt paragrafens 2 mom. fattas av en anhållningsberättigad polisman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information.

Med ”annat” i paragrafens 2 mom. avses annat än det som nämns i 1 mom. Ordalydelsen i bestämmelsen kan medföra tolkningsproblem, varför landskapsregeringen förslår att bestämmelsen förtydligas med en uttrycklig hänvisning till paragrafens 1 mom.

Den föreslagna ändringen av momentet överensstämmer med de ändringar som föreslås genomförda i rikets nya polislag genom regeringens proposition (RP 16/2013 rd) med förslag till ändring av polislagen och vissa lagar som har samband med den.

50 § Förbud mot avlyssning och observation. I fråga om förbud mot avlyssning och observation hänvisar paragrafen till bestämmelserna i 10 kap. 52 § i den nya tvångsmedelslagen. Till skillnad mot den förteckning som finns i tvångsmedelslagen över när ett förbud mot avlyssning eller observation ska iakttas, saknar den nya polislagen ett omnämnande av inhämtade av information i stället för teleavlyssning. Inhämtade av information i stället för teleavlyssning regleras i 5 kap. 6 § i den nya polislagen och är en metod som kan användas för att inhämta information som liknar teleavlyssning och som möjliggör för polisen att ta del av konfidentiella meddelanden från ett teleföretag eller sammanslutningsabonnent.

54 § Användning av överskottsinformation. I paragrafen finns bestämmelser om hur så kallad överskottsinformation ska få användas. Med överskottsinformation avses enligt 5 kap. 53 § i den nya polislagen sådan information som har fåtts genom teleavlyssning, teleövervakning, inhämtande av basstationsuppgifter och teknisk observation, när informationen inte har samband med ett brott eller avvärjande av fara eller när den gäller något annat brott än det för vars förhindrande eller avslöjande tillståndet har getts eller beslutet har fattats. Utgångspunkten är att överskottsinformationen erhållits genom användning av en lagenlig hemlig metod för inhämtade av information.

Överskottsinformation får enligt 54 § 1 mom. användas i samband med utredning av brott, när informationen gäller ett brott för vars förhindrande det skulle ha fått användas sådant inhämtande av information enligt 5 kap. polislagen genom vilket informationen har fåtts. Beslut om användning av överskottsinformation ska fattas av domstolen, om den är behörig att fatta beslut om den metod för inhämtande av information med vilken informationen har fåtts.

Förutom viss språkliga justeringar av paragrafens 1 mom. föreslår landskapsregeringen att en ny andra mening fogas till momentet, enligt vilken överskottsinformation även får användas om det för brottet föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år och om användningen av överskottsinformationen kan antas ha en synnerligen viktig betydelse för utredningen av brottet. Den nuvarande andra meningen i 1 mom. blir momentets tredje mening, enligt vilken domstolen beslutar om användningen av överskottsinformationen som bevis i samband med behandlingen av huvudsaken. I 1 mom. fjärde meningen intas bestämmelser med hänvisningar om hur användandet av överskottsinformation ska antecknas i förundersökningsprotokollet enligt 9 kap. 6 § 2 mom. i förundersökningslagen (FFS 805/2011) och om vad som ska uppges i stämningsansökan enligt 5 kap. 3 § 1 mom. 8 punkten i lagen om rättegång i brottmål (FFS 689/1997).

I övrigt hänvisas för den närmare motiveringen till förslaget till den allmänna motiveringen samt detaljmotiveringen till ändringen av 5 kap. 54 § i rikets nya polislag i regeringens proposition (RP 16/2013 rd) med förslag till ändring av polislagen och vissa lagar som har samband med den.

55 § Utplåning av information. Basstationsuppgifter som har inhämtats av polisen ska enligt gällande lydelse av paragrafens 3 mom. utplånas när målet har avgjorts genom en lagakraftvunnen dom eller lämnats därhän. En problematik med nuvarande lydelse av bestämmelsen är att förhindrande av ett brott inte nödvändigtvis framskrider ända till förundersökning. Risken är således att det inte fås en lagakraftvunnen dom i ärendet eller så finns det inget ärende att lämna därhän. Av denna orsak föreslås att 3 mom. ändras så att de basstationsuppgifter som avses i 11 § ska utplånas efter att det framgått att uppgifterna inte behövs för att förhindra, avslöja eller utreda brott eller för att avvärja en fara.

56 § Avbrytande av teknisk avlyssning och teknisk observation av utrustning. I allt väsentligt bör ogrundade olikheter undvikas mellan den nya tvångsmedelslagen och den nya polislagen. Landskapsregeringen föreslår därför att paragrafen justeras i överensstämmelse med 10 kap. 58 § i den nya tvångsmedelslagen, så att även den teleavlyssning som sker i enlighet med den nya polislagen, ska avbrytas om det har framkommit att någon annan person är föremål för teleavlyssningen än den person som tillståndet avser. Samtidigt föreslås att paragrafen kompletteras så att möjligheten att använda information, som fåtts innan metoden för inhämtandet av informationen avbröts, som överskottsinformation i enlighet med 54 § uttryckligen nämns i paragrafen.

I övrigt hänvisas för den närmare motiveringen till förslaget till detaljmotiveringen till ändringen av 5 kap. 56 § i rikets nya polislag i regeringens proposition (RP 16/2013 rd) med förslag till ändring av polislagen och vissa lagar som har samband med den.

58 § Underrättelse om hemligt inhämtande av information. I paragrafens 1 mom. stryks den sista meningen, enligt vilken den domstol som beviljat tillstånd samtidigt ska informeras om underrättelsen om hemligt inhämtande av information. Istället flyttas bestämmelsen till ett nytt 4 mom. Avsikten med ändringen är att klargöra att den information som ska ges till domstolen som beviljat ett tillstånd ska gälla den information som avses i såväl 1 som 2 mom.

Samtidigt införs det en ny bestämmelse i paragrafens nya 3 mom. som anger att om den som är föremål för inhämtandet av information inte är identifierad vid utgången av den utsatta tid eller det uppskov som avses i paragrafens 1 eller 2 mom. ska han eller hon utan ogrundat dröjsmål skriftligen underrättas om inhämtandet av informationen när identiteten har utretts.

I övrigt hänvisas för den närmare motiveringen till de föreslagna bestämmelserna till detaljmotiveringen till ändringen av 5 kap. 58 § i rikets nya polislag i regeringens proposition (RP 16/2013 rd) med förslag till ändring av polislagen och vissa lagar som har samband med den.

De förslagna ändringarna av paragrafen medför att paragrafens nuvarande 3-5 mom. blir nya 5-7 mom.

63 § Tillsyn över hemligt inhämtande av information. Landskapsregeringen har för avsikt att publicera den nya polislagen i författningssamlingen innan de lagändringar som föreslås i detta lagförslag har genomgått en lagstiftningskontroll. Vid denna publicering kommer paragrafens 1 mom., som republikens president har förordnat att förfalla, att lämnas bort. Landskapsregeringen föreslår att paragrafen kompletteras med ett nytt 1 mom. istället för det moment som har förordnats att förfalla. Det nya momentet motsvarar i huvudsak den lydelse momentet hade i den polislag som lagtinget antog den 8 april 2013. Genom den föreslagna bestämmelsen skulle polismästaren och föreskriven myndighet enligt rikslagstiftningen övervaka polismyndighetens inhämtande av information enligt 5 kapitlet. Med förskriven myndighet enligt rikslagstiftningen avses polisstyrelsen.

En motsvarande bestämmelse som den föreslagna finns i 5 kap. 63 § 1 mom. i rikets nya polislag. Enligt denna bestämmelse ska polisstyrelsen och cheferna för de enheter som använder hemliga metoder för inhämtande av information övervaka inhämtande av information enligt 5 kapitlet. Bestämmelserna i 5 kap. i den nya polislagen berör rättsområden som är att hänföra till rikets behörighet. Enligt den lydelse som 5 kap. 63 § 1 mom. hade i den polislag som lagtinget antog den 8 april 2013 och som republikens president har förordnat att förfalla, hade landskapsregeringen och polismästaren en tillsynsfunktion. Vid lagstiftningskontrollen av den nya polislagen konstaterade Högsta domstolen i sitt utlåtande till republikens president att enligt 3 § i överenskommelseförordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland ankommer den Högsta tillsynen över landskapets polisväsende på landskapsregeringen. Högsta domstolen konstaterar vidare att landskapsregeringens rätt och skyldighet att övervaka landskapets polisväsende är generell och utesluter inte möjligheten att andra organ kan ha motsvarande rättigheter eller uppgifter i förhållande till specifika angelägenheter. I den antagna polislagens 5 kap. 63 § 1 mom. är det enligt Högsta domstolen fråga om övervakning av en viss, strikt reglerad verksamhet som även kan inkräkta på de medborgerliga fri- och rättigheterna. Verksamheten kan därför enligt högsta domstolen anses höra till rikets lagstiftningsbehörighet enligt 27 § 1 punkten självstyrelselagen. Godkännandet av lagstiftningen om vissa hemliga metoder för inhämtande av information har ansetts förutsätta att även övervakningen av hur metoderna används arrangeras på ett särskilt sätt. Av denna orsak har det enligt Högsta domstolen varit nödvändigt att organisera övervakningen enhetligt i hela landet och ombesörja att det inte kan uppstå hinder eller fördröjningar i överföringen av information mellan cheferna för polisenheterna i fråga och det nationella övervakningsorganet, som i det här fallet är polisstyrelsen. Så som bestämmelsen var utformad i 5 kap. 63 § 1 mom. i den polislag som lagtinget antog den 8 april 2013 kan bestämmelsen enligt Högsta domstolen uppfattas så att landskapsregeringen ersätter polisstyrelsen som övervakningsorgan i landskapet även i fråga om användningen av hemliga metoder för inhämtande av information. Högsta domstolen ansåg med dessa tillägg liksom Ålandsdelegationen att bestämmelsen utgjorde en behörighetsöverskridning till den del bestämmelsen berättigar landskapsregeringen att övervaka inhämtandet av information som avses i lagrummet.

Genom paragrafens nya 1 mom. får bestämmelsen en lydelse som är förenlig med behörighetsfördelningen enligt självstyrelselagen. Högsta domstolens utlåtande om att en riksmyndighets tillsynsfunktion inom ett rättsområde som hör till rikets behörighet inte genom landskapslag kan överföras på en landskapsmyndighet är otvetydig. En landskapslag där en riksmyndighet först utpekas som tillsynsmyndighet måste kombineras med en särskild reglering i en överenskommelseförordning, om avsikten är att den specifika uppgiften som hör till riksförvaltningen ska överföras på en landskapsmyndighet. Utlåtandet visar samtidigt på den komplexitet som tolkningen av en överenskommelseförordning kan ha, där en landskapsmyndighet allmänt utpekas som högsta tillsynsorgan.

I paragrafen intas även en informativ hänvisning till överenskommelseförordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland i ett nytt 4 mom. Enligt överenskommelseförordningen ska landskapets polis upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt utföra övriga uppgifter som hör till polisen, om inte annat föreskrivs i lag eller förordning eller annat bestäms vid ledningsförhållanden i särskilda situationer. Den högsta tillsynen över landskapets polisväsende ankommer på landskapsregeringen, som förestår landskapets polisförvaltning, samt på landshövdingen som företräder rikets polisförvaltning.

65 § Närmare bestämmelser. Landskapsregeringen föreslår att en ny förordningsfullmakt fogas till den nya polislagen istället för den bestämmelse som republikens president har förordnat att förfalla. Förordningsfullmakten fick ursprungligen inte den lydelse som den borde ha fått, på grund av en uppenbar felskrivning. Bestämmelser om ordnande av och tillsyn över användningen av i 5 kapitlet avsedda hemliga metoder för inhämtande av information samt om dokumentering av åtgärderna och om de rapporter som ska lämnas för tillsynen gäller angelägenheter som kan inkräkta på de medborgerliga rättigheterna som tryggas i 2 kap. grundlagen och som enligt 27 § 1 punkten självstyrelselagen är att hänföra till rikets behörighet. Vid lagstiftningskontrollen av den nya polislagen konstaterade Högsta domstolen i sitt utlåtande till republikens president att det är motiverat att närmare bestämmelser om dessa angelägenheter endast kan utfärdas på nationell nivå.

En motsvarande förordningsfullmakt som den föreslagna finns i 5 kap. 65 § i rikets nya polislag. Med tanke på att riksbestämmelsens innehåll är direkt tillämplig i landskapet föreslås att det i den nya polislagen som träder i kraft den 1 januari 2014 intas en informativ bestämmelse som anger att de riksförordningar som statsrådet utfärdar inom de i paragrafen angivna rättsområdena fullt ut ska gälla även i landskapet. Den föreslagan delegeringsbestämmelsen har utformats enligt samma modell som i 9 kap. 11 § 2 mom. i den nya polislagen. Bestämmelsen införs i lagen huvudsakligen för att undvika onödiga tolkningsproblem om vilka bestämmelser som gäller på Åland. Landskapsregeringen ges dock via de föreslagna bestämmelserna en rätt att avvika från riksbestämmelserna såvida avvikelsen ligger inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet. Den föreslagna bestämmelsen är utformad i överensstämmelse med 19 och 21 §§ självstyrelselagen. Landskapsregeringen kan sålunda med stöd av bemyndigande i lag utfärda landskapsförordningar i angelägenheter som hör till landskapets behörighet. I lag ska dock utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen eller självstyrelselagen hör till området för lag. Tillräckligt noggranna bestämmelser om de angelägenheter som regleras i den föreslagna paragrafen finns redan i den nya polislagen samtidigt som lagen även reglerar det som kan beröra grunderna för individens rättigheter och skyldigheter. För tydlighetens skull intas en uttrycklig bestämmelse i den föreslagna lagtexten om att avvikelser inte är möjliga i fråga om angelägenheter som ska regleras på lagnivå.

6 kap. Polisundersökning

1 § Polisundersökningens inriktning och tillämpliga bestämmelser. I speciallagstiftningen föreskrivs i regel när en polisundersökning ska genomföras, samtidigt som det hänvisas till polislagens bestämmelser om polisundersökning. I 90 § 4 mom. räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland, i den lydelse bestämmelsen får den 1 januari 2014, finns en skyldighet för polisen att göra en polisundersökning enligt 6 kap. 1 § i polislagen för att utreda ut brandsorsaken vid eldsvådor som har lett till dödsfall, personskador eller betydande egendomsskador. Bestämmelsen i 6 kap. 1 § 1 mom. polislagen om att polisen ska göra en polisundersökning för att utreda orsaken till en eldsvåda kan därför skapa osäkerhet och bör därför strykas. Genom att stryka undersökningsskyldigheten av en eldsvåda i polislagen klarläggs även huvudregeln om att bestämmelser om polisundersökning ska finnas i speciallagstiftning, som i sin tur hänvisar till polislagens allmänna bestämmelser om polisundersökning. Samtidigt förslås vissa språkliga justeringar av paragrafen.

Ikraftträdelsebestämmelsen Avsikten är att lagen ska träda i kraft samtidigt som den nya polislagen för Åland, det vill säga den 1 januari 2014. Någon exakt datum finns dock inte utsatt i propositionerna till motsvarande förslag till ändringar av rikets nya polislag. Eftersom en stor del av bestämmelserna som ingår i lagförslaget samtidigt är att hänföra till rikets behörighet, förslår landskapsregeringen att liknande förfarande även iakttas i landskapet. Landskapsregeringen föreslår därför att ikraftträdelsedatumet i enlighet med 20 § 2 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

2. Landskapslag om ändring av 7 kap. 6 § polislagen för Åland

7 kap. Tystnadsplikt och tystnadsrätt

6 § Hänvisningsbestämmelse om utlämnande av information. Enligt en regeringsproposition (RP 57/2013 rd) som för närvarande behandlas i riksdagen kommer lagen om säkerhetsutredningar att ersättas med en ny säkerhetsutredningslag. Hänvisningen i paragrafen till lagen om säkerhetsutredningar föreslås därför ändrad så att det hänvisas till den nya säkerhetsutredningslagen.

Ikraftträdelsebestämmelsen. Avsikten är att den föreslagna ändringen av 7 kap. 6 § i den nya polislagen ska träda i kraft samtidigt som den nya säkerhetsutredningslagen, det vill säga under det första halvåret 2014.

Den föreslagna lagändringen behandlas separat från övriga ändringar av den nya polislagen, eftersom det i dagläget inte finns någon mer preciserad datum för när den nya säkerhetsutredningslagen ska träda i kraft. Däremot är avsikten att övriga ändringar av den nya polislagen, som finns med i detta lagförslag, ska träda i kraft den 1 januari 2014. Eftersom den föreslagna landskapslagens ikraftträdelsedatum är osäker, men med all sannolikhet kommer att träda först efter den 1 januari 2014, föreslår landskapsregeringen att datumet för lagens ikraftträdelse i enlighet med 20 § 2 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

Lagtext

Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av polislagen för Åland

I enlighet med lagtingets beslut

ändras 1 kap. 10 § 1 och 3 mom., inledningssatsen till 5 kap. 5 § 2 mom., 7 § 2 mom., 7 § 3 mom. 1,3,4,6 och 7 punkten, indelningssatsen till 8 § 2 mom., 8 § 2 mom. 3-6 punkten, 9 § 3 punkten, 10 § 3 och 5 mom., 10 § 6 mom. 1 punkten, 12 § 3 mom. 1 punkten, 13 § 1 och 4 mom., 18 § 4 mom. 1 punkten, 20 § 4 mom. 1 och 2 punkten, 28 § 2 mom., 38 § 2 mom. 1 och 5 punkten, 42 § 2 mom., 47 § 2 mom., 50 §, 54 § 1 mom., 55 § 3 mom., 56 §, 58 § 1 mom. och 6 kap. 1 § 1 mom. polislagen ( / ) för Åland samt

fogas till lagens 5 kap. 8 § 2 mom. en ny 7 punkt, till 5 kap. 15 § ett nytt 3 mom., till 5 kap. 58 § nya 3 och 4 mom., varvid nuvarande 3-5 mom. blir nya 5-7 mom., till 5 kap. 63 § ett nytt 1 och 4 mom. och till 5 kap. en ny 65 §, som följer:

1 kap.
Allmänna befogenheter

10 §

Uniform och beväpning

Polismän och väktare ska i tjänsten bära uniform då uppdragets art eller karaktär förutsätter detta.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Polisuniform och polisiära beklädnadsartiklar får inte användas av andra än polismän. Ingen får heller använda en dräkt eller beklädnadsartikel som på ett förvillande sätt påminner om en sådan uniform eller beklädnadsartikel så att användaren kan förväxlas med en polisman. Förbudet i detta moment ska inte gälla väktare som avses 1 mom. eller den som med stöd av lag har rätt att använda föreskriven uniform eller beklädnadsartikel.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

5 kap.
Hemliga metoder för inhämtande av information

5 §

Teleavlyssning och dess förutsättningar

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Polisen kan för att förhindra brott beviljas tillstånd att rikta teleavlyssning mot en teleanslutning, teleadress eller teleterminalutrustning som innehas eller sannolikt används av en person, om personen på grund av sina yttranden, hotelser eller uppträdande med fog kan antas göra sig skyldig till

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

7 §

Beslut om teleavlyssning och motsvarande inhämtande av information

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Tillstånd till teleavlyssning och till inhämtande av sådan information som avses i 6 § 2 mom. kan beviljas för högst en månad åt gången.

I ett yrkande och i ett beslut om teleavlyssning och inhämtande av information i stället för teleavlyssning ska följande nämnas:

1) det brott som ligger till grund för åtgärden och den förmodade brottstidpunkten eller den fara som ligger till grund för åtgärden,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

3) de fakta som misstanken mot personen och förutsättningarna för teleavlyssningen eller för inhämtandet av information i stället för teleavlyssning grundar sig på,

4) giltighetstiden med angivande av klockslag för tillståndet till teleavlyssning eller inhämtande av information enligt 6 § 2 mom.,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

6) den anhållningsberättigade polisman som leder och övervakar utförandet av teleavlyssningen eller inhämtandet av information i stället för teleavlyssning,

7) eventuella begränsningar och villkor för teleavlyssningen eller inhämtandet av information i stället för teleavlyssning.

8 §

Teleövervakning och dess förutsättningar

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Polisen kan för att förhindra brott beviljas tillstånd att rikta teleövervakning mot en teleadress eller teleterminalutrustning som innehas eller sannolikt används av en person, om personen på grund av sina yttranden hotelser eller uppträdande med fog kan antas göra sig skyldig till

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

3) olovligt brukande, skadegörelse, kränkning av kommunikationshemlighet eller dataintrång som riktar sig mot ett automatiskt databehandlingssystem och som begåtts med användning av en teleadress eller teleterminalutrustning,

4) utnyttjande av person som är föremål för sexhandel, lockande av barn i sexuella syften eller koppleri,

5) narkotikabrott,

6) förberedelse till brott som begås i terroristiskt syfte, eller

7) grovt tullredovisningsbrott.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

9 §

Teleövervakning med samtycke av den som innehar teleadress eller teleterminalutrustning

Med samtycke av den som innehar en teleadress eller teleterminalutrustning får polisen för att förhindra brott rikta teleövervakning mot adressen eller utrustningen, om någon på grund av sina yttranden eller sitt uppträdande i övrigt med fog kan antas göra sig skyldig till

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

3) brott mot besöksförbud, ofog som avses i 17 kap. 13 § 2 punkten i strafflagen eller brott mot kommunikationsfrid som avses i 24 kap. 1 a § i strafflagen, om brottet begås genom användning av teleadressen eller teleterminalutrustningen,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

10 §

Beslut om teleövervakning

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Polismästaren eller annan föreskriven chef enligt rikslagstiftningen ska besluta om teleövervakning som avses i 8 § 4 mom. Om ärendet inte tål uppskov, får en anhållningsberättigad polisman besluta om teleövervakningen till dess att polismästaren eller annan föreskriven chef enligt rikslagstiftningen har avgjort ärendet om teleövervakning. Ärendet ska föras till nämnda polisman för avgörande så snart det är möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden började användas.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Tillstånd kan ges och beslut fattas för högst en månad åt gången, och kan även gälla en bestämd tidsperiod som föregått tillståndet eller beslutet. Tidsperioden kan vara längre än en månad.

I ett yrkande och i ett beslut om teleövervakning ska följande nämnas:

1) det brott som ligger till grund för åtgärden och den förmodade brottstidpunkten eller den fara som ligger till grund för åtgärden,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

12 §

Beslut om inhämtande av basstationsuppgifter

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I ett yrkande och i ett beslut om inhämtande av basstationsuppgifter ska följande nämnas:

1) det brott som ligger till grund för åtgärden och den förmodade brottstidpunkten eller den fara som ligger till grund för åtgärden,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

13 §

Systematisk observation och dess förutsättningar

Med observation avses iakttagande av en viss person i hemlighet i syfte att inhämta information. Vid observation får en kamera eller någon annan motsvarande teknisk anordning trots 24 kap. 6 § i strafflagen användas för att göra eller uppta visuella iakttagelser.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Observation enligt denna paragraf får inte riktas mot utrymmen som används för stadigvarande boende. Tekniska anordningar får inte användas vid observation eller systematisk observation riktad mot hemfridsskyddade platser enligt 24 kap. 11 § i strafflagen.

15 §

Förtäckt inhämtande av information och dess förutsättningar

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Förtäckt inhämtande av information är inte tillåtet i bostäder ens med bostadsinnehavarens medverkan.

18 §

Beslut om teknisk avlyssning

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I ett yrkande och i beslut om teknisk avlyssning ska följande nämnas:

1) det brott som ligger till grund för åtgärden och den förmodade brottstidpunkten eller den fara som ligger till grund för åtgärden,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

20 §

Beslut om optisk observation

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I ett yrkande och i ett beslut om optisk observation ska följande nämnas:

1) det brott som ligger till grund för åtgärden och den förmodade brottstidpunkten eller den fara som ligger till grund för åtgärden,

2) den person som med fog kan antas göra sig skyldig till det brott som avses i 1 punkten,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

22 §

Beslut om teknisk spårning

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I ett yrkande och i ett beslut om teknisk spårning ska följande nämnas:

1) det brott som ligger till grund för åtgärden och den förmodade brottstidpunkten eller den fara som ligger till grund för åtgärden,

2) den person som med fog kan antas göra sig skyldig till det brott som avses i 1 punkten,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

28 §

Täckoperationer och förutsättningar för sådana

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Polisen får för att förhindra brott rikta en täckoperation mot en person, som på grund av sina yttranden eller sitt uppträdande i övrigt med fog kan antas komma att göra sig skyldig eller medverka till något annat i 10 kap. 3 § i tvångsmedelslagen avsett brott än grovt ordnande av olaglig inresa eller grovt tullredovisningsbrott, eller som med fog kan antas komma att göra sig skyldig eller medverka till ett brott som avses i 17 kap. 18 § 1 mom. 1 punkten i strafflagen. En förutsättning är dessutom att inhämtandet av information måste anses vara behövligt på grund av att den brottsliga verksamheten är planmässig, organiserad eller yrkesmässig eller på grund av att det kan antas att den fortsätter eller upprepas.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

38 §

Beslut om genomförande av bevisprovokation genom köp

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I beslutet ska följande nämnas:

1) den polisman som beslutat om bevisprovokationen samt beslutets datum och innehåll,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

5) eventuella begränsningar och villkor för bevisprovokationen.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

42 §

Beslut om styrd användning av informationskällor

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Beslut om styrd användning av informationskällor kan meddelas för högst sex månader åt gången.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

47 §

Beslut om skyddande

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

En anhållningsberättigad polisman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information beslutar om annat än i 1 mom. avsett skyddande av inhämtande av information.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

50 §

Förbud mot avlyssning och observation

I fråga om förbud som avser teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, teknisk avlyssning och optisk observation gäller i tillämpliga delar 10 kap. 52 § i tvångsmedelslagen.

54 §

Användning av överskottsinformation

Överskottsinformation får användas vid utredning av brott när informationen gäller ett sådant brott för vars förhindrande det skulle ha varit tillåtet att använda sådana metoder för inhämtande av information som avses i detta kapitel och som har använts då informationen har fåtts. Överskottsinformation får även användas om det för brottet föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år och om användningen av överskottsinformationen kan antas vara av synnerlig vikt för utredningen av brottet. Beslut om användning av överskottsinformation som bevisning fattas av domstolen i samband med behandlingen av huvudsaken. Bestämmelser om att användning av överskottsinformation ska antecknas i förundersökningsprotokollet finns i 9 kap. 6 § 2 mom. i förundersökningslagen och bestämmelser om att användningen av överskottsinformation ska uppges i stämningsansökan finns i 5 kap. 3 § 1 mom. 8 punkten i lagen om rättegång i brottmål (FFS 689/1997).

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

55 §

Utplåning av information

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Basstationsuppgifter som avses i 11 § ska utplånas efter att det har framgått att uppgifterna inte behövs för att förhindra, avslöja eller utreda brott eller för att avvärja en fara.

56 §

Avbrytande av teknisk avlyssning och teknisk observation av utrustning

Om det framgår att teleavlyssningen riktas mot något annat meddelande än ett meddelande från eller till den som är föremål för tillståndet eller att den person som den tekniska avlyssningen riktas mot inte befinner sig i det utrymme eller på den plats som avlyssnas, ska avlyssningen avbrytas så snart som möjligt och de upptagningar som fåtts genom avlyssningen och anteckningarna om de uppgifter som fåtts genom den genast utplånas. Skyldigheten att avbryta åtgärden och att utplåna upptagningarna och anteckningarna gäller också teknisk observation av utrustning, om det framgår att observationen gäller ett meddelandes innehåll eller identifieringsuppgifter som avses i 8 § eller att den person som avses i 23 § 3 mom. inte använder den anordning som är föremål för observationen. Information som fåtts innan metoden för inhämtandet av information avbrutits får dock användas på samma villkor som överskottsinformation får användas enligt 54 §.

58 §

Underrättelse om hemligt inhämtande av information

Den som varit föremål för teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, teleövervakning, systematisk observation, förtäckt inhämtande av information, teknisk observation och kontrollerade leveranser ska utan dröjsmål underrättas om detta skriftligen efter det att syftet med inhämtandet av information har nåtts. Personen i fråga ska dock underrättas om det hemliga inhämtandet av information senast ett år efter att det har upphört.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Om den som är föremål för inhämtandet av information inte är identifierad vid utgången av den utsatta tid eller det uppskov som avses i 1 eller 2 mom. ska han eller hon utan ogrundat dröjsmål skriftligen underrättas om inhämtandet av informationen när identiteten har utretts.

Samtidigt ska den domstol som beviljat tillståndet informeras skriftligen om underrättelsen.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

63 §

Tillsyn över hemligt inhämtande av information

Polismästaren och föreskriven myndighet enligt rikslagstiftningen ska övervaka polismyndighetens inhämtande av information enligt detta kapitel.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Vid tillsyn enligt denna paragraf ska även iakttas vad som föreskrivs i republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland.

65 §

Närmare bestämmelser

Statsrådets förordningar med närmare bestämmelser om ordnande av och tillsyn över användningen av i detta kapitel avsedda hemliga metoder för inhämtande av information samt om dokumentering av åtgärderna och om de rapporter som ska lämnas för tillsynen, ska iakttas i landskapet, om inte landskapsregeringen inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet genom landskapsförordning beslutat om avvikelser från riksbestämmelserna. Avvikelser kan inte göras till den del ärendet hör till området för lag.

6 kap.
Polisundersökning

1 §

Polisundersökningens inriktning och tillämpliga bestämmelser

Med polisundersökning avses annan undersökning som polisen enligt lag ska företa än förundersökning med anledning av brott. Utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag ska polisen, med anledning av en anmälan eller när det annars av särskilda skäl är befogat, företa polisundersökning för att hitta en försvunnen person.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

Denna lag träder i kraft den

__________________

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 7 kap. 6 § polislagen för Åland

I enlighet med lagtingets beslut ändras 7 kap. 6 § polislagen ( / ) för Åland som följer:

7 kap.
Tystnadsplikt och tystnadsrätt

6 §

Hänvisningsbestämmelse om utlämnande av information

Bestämmelser om utlämnande av information ur polisens personregister via teknisk anslutning eller i maskinläsbar form till andra myndigheter och om utlämnande av information till utlandet finns i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riskförfattningar om personuppgifter. Bestämmelser om användning av personregister när säkerhetsutredningar görs finns i säkerhetsutredningslagen (FFS / ).

__________________

Denna lag träder i kraft den

__________________

Mariehamn den 5 september 2013

L a n t r å d

Camilla Gunell

Föredragande minister

Gun-Mari Lindholm

Parallelltexter

· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 25/2012-2013

Lagförslag 25/2012-2013

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter