Lagförslag 27/2021-2022

		LAGFÖRSLAG nr 27/2021-2022
		Datum
		2022-09-08
	Till Ålands lagting

Ändring av landskapslagen om ekologisk produktion

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om ändring av landskapslagen om ekologisk produktion. De föreslagna ändringarna föranleds av två nya EU-förordningar som medlemsstaterna från och med den 1 januari 2022 ska tillämpa på produktion, beredning, märkning, lagring, distribution samt import och export av ekologiska produkter. De nya EU-rättsakterna omfattar med andra ord samtliga led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan.

     Lagförslaget innehåller ändringar av både teknisk och materiell natur, varav de sistnämnda syftar till att verkställa och precisera vad som i de nya EU-rättsakterna föreskrivs om den offentliga kontrollen av ekologisk produktion. I och med att nya begrepp av central betydelse introducerats i EU-lagstiftningen, däribland bör främst nämnas certifikat, aktör och aktörsgrupp, har det uppstått ett behov av att se över de bestämmelser i landskapslagen om ekologisk produktion som reglerar under vilka premisser en verksamhet kan anslutas till landskapets kontrollsystem för ekologisk produktion. Som ett resultat av denna översyn föreslås bland annat att Ålands kontrollnämnd för ekologiskt framställda jordbruksprodukter ska avskaffas.

     För att säkerställa att landskapsregeringen har möjlighet att vidta snabba och effektiva tvångsåtgärder inom ramen för sina tillsynsuppgifter, föreslås att det i landskapslagen införs nya bestämmelser om påföljdsavgift. Vidare föreslås att det, för vinnande av enhetlighet och överskådlighet, tas in en riksbestämmelse om stängning av webbplats i landskapslagen. Därmed görs det tydligt att livsmedelsverket under vissa förutsättningar kan besluta om att stänga en webbplats för vilseledande marknadsföring av ekologiska produkter. De nya bestämmelserna syftar även till att åstadkomma en bättre överensstämmelse med de administrativa sanktionsmedel som i dag tillämpas på konventionella produkter enligt livsmedels- och foderlagstiftningen.

     Den föreslagna lagen avses träda i kraft så snart som möjligt.

 

__________________

 

 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

1.1 Ny EU-lagstiftning om ekologisk produktion. 3

1.2 Landskapslagen om ekologisk produktion. 3

2. De centrala ändringarna i EU-lagstiftningen och deras förhållande till bestämmelserna i landskapslagen om ekologisk produktion. 4

2.1 De nya EU-rättsakternas tillämpningsområde. 4

2.2 Nya begrepp av central betydelse. 4

2.3 Ett utökat tillsynsområde. 5

2.4 Sanktionsbestämmelser 6

2.5 Nya produkter 6

2.6 Något om lagstiftningsteknik. 6

3. Landskapsregeringens överväganden och förslag. 6

4. Förslagets konsekvenser 7

4.1 Ekonomiska konsekvenser 7

4.2 Administrativa konsekvenser 8

4.3 Miljökonsekvenser 9

4.4 Konsekvenser för barn och jämställdhet mellan könen. 9

5. Lagstiftningsbehörighet 9

6. Beredningsarbetet 11

Detaljmotivering. 12

Landskapslag om ändring av landskapslagen om ekologisk produktion. 12

Lagtext 22

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om ekologisk produktion. 22

Parallelltexter 29

 

 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund

 

1.1 Ny EU-lagstiftning om ekologisk produktion

 

Europaparlamentet och rådet godkände den 30 maj 2018 en ny förordning (EU) 2018/848 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007, nedan kallat grundförordningen, som gäller från och med den 1 januari 2022. Närmare bestämmelser om den offentliga kontroll som ska utövas över den ekologiska produktion som avses i grundförordningen finns i EU:s kontrollförordning[1] som huvudsakligen tillämpats sedan den 14 december 2019. Både grundförordningen och kontrollförordningen har allmän giltighet och är till alla delar bindande för samtliga medlemsländer i EU. Det övergripande syftet med det EU-rättsliga ramverket för ekologisk produktion är att skapa en grund för en hållbar och miljövänlig utveckling av ekologisk produktion, att upprätta ett enhetligt kontrollsystem som befäster konsumenternas förtroende för ekologiskt märkta produkter och att säkerställa en rättvis konkurrens mellan de aktörer som är verksamma inom området ekologisk produktion. EU-lagstiftaren har med de nya förordningarna strävat efter att förtydliga lagstiftningens tillämpningsområde, lätta på den administrativa börda som anslutandet till kontrollsystemet inneburit för mindre verksamheter samt förbättra tillsynens effektivitet.

     Eftersom de nya EU-förordningarna utgör direkt tillämpbar rätt i medlemsstaterna, ger de tämligen begränsat utrymme för skönsmässig bedömning. Medlemsstaterna förutsätts dock införa vissa kompletterande bestämmelser i sina nationella rättsordningar för att på så sätt närmare precisera de förfaranden som ska tillämpas när verksamheter ansluts till kontrollsystemet för ekologisk produktion.

 

1.2 Landskapslagen om ekologisk produktion

 

Genom landskapslagen (1995:52) om ekologisk produktion, nedan kallad landskapslagen, verkställs vad som i de numera upphävda EU-förordningarna[2] föreskrivs om produktion, beredning, märkning och marknadsföring av ekologiska produkter samt om den tillsyn som landskapsregeringen, eller ett av landskapsregeringen bemyndigat kontrollorgan, ska utöva över ekologisk produktion. Det huvudsakliga syftet med landskapslagen är att precisera tillsynsförfarandet (genom att bl.a. ange ansvarig tillsynsmyndighet), reglera de närmare detaljerna kring kontrollsystemets utformning samt fastställa de sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av grundförordningens bestämmelser. Endast verksamheter som anslutits till landskapets kontrollregister får marknadsföra sina produkter som ekologiskt producerade. Ålands landskapsregering är enligt 1a § i landskapslagen den ansvariga tillsynsmyndighet i vars uppgifter det bland annat ingår att föra ett register över de aktörer som anmält sig till kontrollsystemet över ekologiskt producerade jordbruksprodukter och livsmedel.

     Landskapslagen har reviderats en gång sedan dess tillkomst; år 2012 genomfördes vissa ändringar för att förtydliga landskapsregeringens roll som den behöriga myndighet för frågor som rör ekologisk produktion. Samtidigt gjordes vissa språkliga uppdateringar i syfte att uppnå en bättre överensstämmelse med den terminologi som användes i dåvarande EU-rättsakter. Även sanktionsbestämmelserna blev föremål för en begränsad översyn, vilket resulterade i införandet av en ny 11a § enligt vilken landskapsregeringen kan ålägga en aktör att vidta nödvändiga åtgärder för att avhjälpa brister i verksamheten samt vid behov även begränsa en aktörs rätt att försälja bristfälliga produkter.

 

2. De centrala ändringarna i EU-lagstiftningen och deras förhållande till bestämmelserna i landskapslagen om ekologisk produktion

 

2.1 De nya EU-rättsakternas tillämpningsområde

 

Enligt artikel 2 i grundförordningen äger de nya rättsakterna tillämpning på följande produktkategorier: obearbetade jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter som är avsedda att användas som livsmedel eller foder samt vissa andra produkter som anses vara nära kopplade till jordbruk, så som harts, okardad ull, bivax och naturgummi (dessa har upptagits i grundförordningens bilaga 1). De preciseringar som på detta sätt gjorts beträffande de nya EU-förordningarnas tillämpningsområde föranleder vissa justeringar och kompletteringar i landskapslagen, som i sin nuvarande utformning är ensidigt inriktad på jordbruksverksamhet och förefaller således endast reglera produktkategorin ekologiskt framställda jordbruksprodukter. De föreslagna ändringarna syftar till att understryka det faktum att även livsmedel, foder och andra produkter med nära anknytning till jordbruk omfattas av det EU-rättsliga ramverket för ekologisk produktion. Utöver ovanstående förtydligande vad gäller förordningens materiella tillämpningsområde, framgår av nämnda artikel 2 att förordningen ska tillämpas på samtliga led i livsmedelskedjan, från produktion till utsläppande på marknaden.

 

2.2 Nya begrepp av central betydelse

 

I den nya grundförordningen har införts nya begrepp som är av central betydelse för kontrollsystemets utformning, och som bättre återspeglar den mångfald som finns bland de verksamheter som på olika sätt är verksamma inom ekologisk produktion. Begreppet aktör används för att markera att den ekologiska produktionskedjan de facto innefattar, förutom producenter, även andra fysiska eller juridiska personer som producerar, bearbetar, bereder, lagrar, märker eller distribuerar ekologiska produkter. I grundförordningen introduceras även begreppet aktörsgrupp med vilket avses en juridisk person vars medlemmar bör bestå av odlare som uppfyller de kriterier som anges i artikel 36 i nämnda förordning och som marknadsför sina produkter genom ett gemensamt saluföringssystem. Ändringen utgör ett väsentligt led i EU-lagstiftarens strävan efter att dels minska den administrativa bördan för enskilda aktörer, dels sänka de kostnader som är kopplade till certifieringsprocessen.

     Vidare skärps de formella krav som ställs på verksamheter som valt att rikta in sig på ekologiska produkter. Denna åtstramning, som kommer till uttryck i artikel 35 i grundförordningen, innebär att en aktör eller aktörsgrupp inte får märka och marknadsföra jordbruks- och livsmedelsprodukter som ekologiskt producerade om verksamheten saknar ett av tillsynsmyndigheten i behörig ordning utfärdat certifikat. Certifikatet utgör m.a.o. en förutsättning för att en aktör eller aktörsgrupp ska kunna omfattas av det offentliga kontrollsystemet och skrivas in i det kontrollregister som varje medlemsstat är skyldig att föra över aktörer och aktörsgrupper som producerar, bereder eller distribuerar ekologiska produkter. Av det ovan anförda följer att förfarandereglerna i den gällande landskapslagens 5 § behöver ändras så att de inte bryter mot EU-rätten. I och med de ändringar som föreslås införas i landskapslagens 5, 5a och 6 §§, utvidgas kontrollsystemets tillämpningsområde från att enbart ha innefattat producenter som framställer ekologiska jordbruksprodukter till att omfatta tre distinkta aktörskategorier vars verksamhet kan, utöver produktion, även omspänna bearbetning, beredning, lagring, märkning och distribuering av ekologiska jordbruksprodukter och livsmedel. Vidare ankommer det på medlemsstaterna att utse de myndigheter som ska ansvara för den rapportering och kommunicering med EU-kommissionen som de nya EU-förordningarna förutsätter. Sådana preciseringar kan lämpligen göras genom att införa kompletterande bestämmelser i landskapslagens 1a §.

 

2.3 Ett utökat tillsynsområde

 

Tillsynsområdet för ekologisk produktion utökas till att även omfatta detaljhandelsbutiker som säljer oförpackade ekologiska produkter. Sådana butiker inom detaljhandeln som enbart säljer färdigt förpackade ekologiska produkter direkt till konsumenten befrias däremot från kravet att ansöka om anslutning till det offentliga kontrollsystemet. Enligt artikel 35.8 i grundförordningen får medlemsstaterna under vissa förutsättningar bevilja undantag från certifieringsskyldigheten för mindre detaljhandelsbutiker som säljer andra oförpackade ekologiska produkter än foder. Om medlemsstaten väljer att använda denna möjlighet till undantag, t.ex. i syfte att skapa ett reellt incitament för saluföringen av ekologiska produkter, uppstår en tredje aktörskategori bestående av aktörer som är befriade från certifieringsskyldigheten. I likhet med vad som gäller för de aktörer och aktörsgrupper som förutsätts inneha certifikat enligt beskrivningen ovan, ska både de små detaljhandelsbutikerna som enbart säljer färdigförpackade ekologiska produkter och de aktörer som är befriade från certifieringsskyldigheten införas i det kontrollregister som tillsynsmyndigheten för över verksamheter som marknadsför sina produkter som ekologiska. Genom att föreskriva förfaranden av ovannämnda slag har EU-lagstiftaren velat säkerställa att de mindre detaljhandelsverksamheterna inte ställs inför sådana oproportionella administrativa och ekonomiska bördor som kan verka hämmande på försäljningen av ekologiska produkter. De medgivna undantagen balanseras emellertid upp av det grundläggande kravet att samtliga verksamheter som producerar, bearbetar, bereder, lagrar eller distribuerar ekologiska produkter ska omfattas av det offentliga kontrollsystemet.[3] Det ska således även i fortsättningen vara möjligt för de behöriga tillsynsmyndigheterna att regelbundet verifiera efterlevnaden av grundförordningens bestämmelser och hålla sig à jour med verksamheternas utveckling.

 

2.4 Sanktionsbestämmelser

 

Vid en närmare jämförelse mellan sanktionsbestämmelserna i kontrollförordningens artikel 138 och motsvarande regler i landskapslagens 11 och 12 §§, framstår det som klart att landskapslagen behöver uppdateras för att korrespondera med vissa av de mer moderna tvångsmedel som EU-lagstiftaren infört i nämnda förordning. Medan landskapslagens 12 § redan möjliggör att en aktör vid behov kan slutgiltigt avlägsnas från kontrollsystemet, har den alltmer populära distanshandeln med ekologiska produkter via internet aktualiserat behovet av att även stänga en webbplats till den del dess innehåll kan anses väsentligen vilseleda konsumenten. Tvångsmedel av det sistnämnda slaget är emellertid tänkt att tillgripas endast som yttersta åtgärd, dvs. om den otillbörliga marknadsföringen av ekologiska produkter inte kan förhindras på något annat sätt. Eftersom sanktionskatalogen i artikel 138 inte är uttömmande, får en medlemsstat separat utfärda nationella bestämmelser om andra administrativa tvångsmedel. Av artikel 139 i kontrollförordningen framgår att medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om sanktioner som är effektiva, proportionella och avskräckande.

 

2.5 Nya produkter

 

De nya EU-förordningarnas tillämpningsområde har utökats till att även omfatta sådana nya produkter som betraktas vara nära kopplade till jordbruk, så som harts, okardad ull, bivax och naturgummi (dessa har upptagits i grundförordningens bilaga 1). Landskapsregeringen bedömer emellertid att dessa ändringar inte föranleder ytterligare justeringar i landskapslagen.

 

2.6 Något om lagstiftningsteknik

 

I samband med beredningen av lagförslaget har ett resonemang förts kring den lagstiftningsteknik som bäst lämpar sig för genomförandet av de nya EU-förordningarna. På grund av sakens brådskande natur, och det faktum att ekologisk produktion till övervägande del berör rättsområden som är att hänföra till landskapets lagstiftningsbehörighet (se kapitel 5), finner landskapsregeringen att en uppdatering av den gällande landskapslagen är ett mer ändamålsenligt alternativ än att stifta en helt ny landskapslag eller att anta en blankettlag.

 

3. Landskapsregeringens överväganden och förslag

 

I jämförelse med den tidigare förordningen om ekologisk produktion (EG) nr 834/2007, innehåller den nya grundförordningen bestämmelser som uttryckligen syftar till att lätta på den administrativa och ekonomiska börda som kontrollsystemet och certifieringsskyldigheten medför för små producenter. Medan möjligheten att bilda aktörsgrupper följer av den direkt tillämpliga grundförordningen, får medlemsstaterna i sin nationella rätt föreskriva om att vissa små detaljhandelsbutiker som säljer oförpackade ekologiska produkter ska undantas från certifieringsskyldigheten. Även om det inte uttas någon certifieringsavgift på Åland, kan den administration som krävs för anslutning till landskapets kontrollsystem innebära en oproportionerligt stor belastning för detaljhandelsbutikerna sett till deras storlek och totala omsättning av oförpackade ekologiska produkter. Där systemet med gruppcertifiering förväntas öka den ekologiska produktionens andel genom att göra det lättare för småbrukare att övergå till sådan produktion, är det befogat att anta att befriandet av de i artikel 35.8 i grundförordningen avsedda aktörerna från certifieringsskyldigheten i sin tur bidrar till att underlätta utsläppandet av ekologiska produkter på marknaden. Då undantaget kan antas ha gynnsamma effekter för den ekologiska produktionen på Åland, föreslår landskapsregeringen att det i landskapslagen införs en ny 5a § i vilken det regleras under vilka förutsättningar en aktör kan befrias från certifieringsskyldigheten.

     Den föreslagna utvidgningen av sanktionssystemet, vilket ger tillsynsmyndigheten möjlighet att påföra påföljdsavgift och meddela föreläggande om stängning av webbplats, kan framför allt förväntas förbättra effekten av tillsynen. Då påföljdsavgifter har karaktäriserats som administrativa tvångsmedel av straffkaraktär (se kapitel 5 nedan), kan de dessutom bidra till att upprätthålla och till och med fördjupa den allmänna respekten för de grundläggande reglerna i den nya grundförordningen. I och med att distanshandeln med ekologiska produkter ökat i popularitet under de senaste åren, är det viktigt att kvaliteten på de produkter som saluförs på nätet motsvarar konsumenternas förväntningar. Att en behörig myndighet har tillgång till effektiva verktyg för att motverka otillbörlig näthandel med ekologiska produkter, kan således skapa ett större förtroende för marknaden såväl hos aktörer som konsumenter, vilket i sin tur stärker det ekologiska konceptets trovärdighet. Dessutom överensstämmer de föreslagna bestämmelserna om påföljdsavgift och stängning av webbplats med de sanktionsmekanismer som införts i den nya blankettlagen om foder som lagtinget antagit den 31 januari 2022[4] och som för närvarande är föremål för lagstiftningskontroll. Mot denna bakgrund föreslås att i landskapslagen införs två nya paragrafer, 11b och 11c §§, som dels gör det möjligt för landskapsregeringen att påföra en påföljdsavgift för vissa i lagtexten specifikt angivna överträdelser, dels åskådliggör det faktum att livsmedelsverket har behörighet att under vissa förutsättningar stänga en webbplats för att skydda de åländska konsumenterna mot vilseledande marknadsföring på nätet.

 

4. Förslagets konsekvenser

 

4.1 Ekonomiska konsekvenser

 

Varken prövningen av en ansökan om anslutning till kontrollsystemet eller den tillsyn som jordbruksbyrån utövar över aktörer som bedriver verksamhet med ekologiska produkter är sådana offentligrättsliga prestationer för vilka en avgift uppbärs.[5] I och med att tillsynen över ekologisk produktion utökats till att även omfatta detaljhandelsbutiker som säljer oförpackade produkter, kan de åtgärder som dessa aktörer måste vidta med anledning av certifieringen och tillsynen dock medföra vissa omställningskostnader för verksamheten. Den föreslagna undantagsbestämmelsen i 5a § 3 mom. i landskapslagen., enligt vilken certifieringsskyldigheten inträder först när omsättningen för oförpackade ekologiska produkter överstiger 20 000 euro, kan likväl förväntas reducera dessa kostnader. Det huvudsakliga syftet med undantaget är att underlätta och stimulera saluföringen av ekologiska produkter. I anslutning till detta kan erinras om att det per december 2021 fanns 18 aktiva företag registrerade i det åländska kontrollregistret över livsmedelsföretag som tillverkar ekologiska produkter, medan motsvarande siffra för aktiva ekologiska jordbruk var 128. Bland de åtta aktörer som anslöts till kontrollregistret under 2021 fanns anmärkningsvärt nog inga livsmedelsverksamheter eller detaljhandelsbutiker.[6]

     Möjligheten att bilda aktörsgrupper kan skapa ekonomiska synergieffekter och således underlätta övergången till ekologisk produktion för mindre jordbruksproducenter. Betraktat i ljuset av det faktum att antalet åländska gårdar med ekologisk produktion har legat relativt konstant runt ca. 128-141 gårdar under de senaste 15 åren[7], kan tillkomsten av denna nya aktörskategori komma att resultera i en ökning av såväl antalet ekologiska gårdar som den ekologiska odlingens andel av den totala åkerarealen. Generellt sett skapar de föreslagna ändringarna i landskapslagen bättre förutsättningar för aktörer och aktörsgrupper att bedriva odlings- och handelsverksamhet på ett ekonomiskt hållbart sätt.

 

4.2 Administrativa konsekvenser

 

Landskapsregeringen bedömer att de nya myndighetsuppgifterna, som tillkommer till följd av att tillsynen utökas till att omfatta detaljhandeln och de nya aktörskategorierna (dvs. aktörsgrupper och aktörer som befriats från certifieringsskyldigheten), kan skötas inom ramen för näringsavdelningens och jordbruksbyråns befintliga personalresurser. Trots att en detaljhandelsbutik som befriats från certifieringsskyldigheten ska upptas i landskapets kontrollregister i enlighet med den föreslagna 5a § 5 mom. i landskapslagen, bör det påpekas att den offentliga kontrollen i dessa fall huvudsakligen går ut på att regelbundet granska att verksamheten fortfarande uppfyller de villkor som berättigar till befrielse från de skyldigheter som följer av landskapslagens 5 och 5a §§. Även med avseende på att tillämpningsområdet för de nya EU-förordningarna utökats till att omfatta ekologiska produkter som är nära kopplade till jordbruk, t.ex. bivax och okardad ull, kan det administrativa merarbete som kontrollen av dessa produkter medför inte förväntas bli så betungande för tillsynsmyndigheten att nära förestående behov av tilläggsresurser skulle föreligga. Lagförslaget har m.a.o. inga direkta verkningar på förvaltningsorganisationen. Skulle kontrollsystemet på sikt expandera till att omfatta betydligt fler aktörer, kan det följaktligen uppstå behov av att komplettera och förstärka kontrollorganisationen.

     Avskaffandet av kontrollnämnden kan i sin tur förväntas både minska onödig byråkrati och verka gynnsamt på handläggningstiderna i och med att den i landskapslagens 10 § 1 mom. reglerade skyldigheten att inhämta ett utlåtande från kontrollnämnden innan beslut fattas om anslutning till landskapets kontrollsystem bortfaller.

     Beträffande det föreslagna nya tvångsmedlet stängning av webbplats, som ger uttryck för en anpassning av sanktionssystemet till de krav som den ökade näthandeln med ekologiska produkter ställer, förefaller det enligt landskapsregeringens bedömning sannolikt att verkställigheten av sådana beslut kommer att kräva ett nära samarbete med riksmyndigheterna, och då framför allt med livsmedelsverket som givits behörighet att fatta beslut om stängning av webbplats vid otillbörlig marknadsföring av ekologiska produkter.[8] Då landskapet inte har förvaltningsbehörighet i frågor som berör televerksamhet (se kapitel 5 nedan), bedöms förslaget inte ha några direkta organisatoriska verkningar för landskapsregeringens del.

     Till de delar verkställigheten av påföljdsavgiften faller under landskapets lagstiftnings- och förvaltningsbehörighet, kan ärendenas karaktär och den därtill anknutna administrationen komma att ställa ökade krav på avdelningsöverskridande samarbete inom landskapsregeringens allmänna förvaltning. Eftersom bättre regelefterlevnad i många fall kan åstadkommas genom mindre ingripande metoder, så som rådgivning och vägledning av aktörer, kan behovet av att behöva tillgripa en påföljdsavgift dock bli förhållandevis litet.

 

4.3 Miljökonsekvenser

 

Lagförslaget bedöms inte medföra några negativa konsekvenser för miljön. Eftersom de föreslagna ändringarna syftar till att underlätta övergången till ekologiska produktionsmetoder och stimulera försäljningen av ekologiska produkter, kan de anses ligga i linje med EU:s gemensamma miljöpolitik och den strategi som utstakats för att främja den biologiska mångfalden och minska kemikaliebelastningen på miljön.

 

4.4 Konsekvenser för barn och jämställdhet mellan könen

 

Såvitt bekant har lagförslaget inga direkta konsekvenser varken för barn eller för jämställdheten mellan män och kvinnor. Förslaget har heller ingen diskriminerande effekt mot någon av de grupper som avses i grundlagens (FFS 731/1999) 6 § 1 mom.

 

5. Lagstiftningsbehörighet

 

Det framgår av 59b § i självstyrelselagen att det är landskapets sak att se till att EU-rätten genomförs i landskapet till den del frågan hör till medlemsstatens behörighet och det enligt självstyrelselagen är en angelägenhet som ankommer på landskapet. Lagstiftning på området jordbruk, inbegripet foder, boskapsskötsel, utsäde och annat växtförökningsmaterial, hör till landskapets lagstiftningsbehörighet enligt 18 § 15 punkten i självstyrelselagen (1991:71) för Åland. Vidare framgår av 18 § 18 punkten i självstyrelselagen att tillvaratagande av jordbruksmarks produktionsförmåga faller under landskapets lagstiftningsbehörighet. Begränsningar som avser kvaliteten på jordbruksprodukter har likaså ansetts höra till landskapets lagstiftningsbehörighet.[9] I detta sammanhang bör det erinras om att kvalitetskraven på ekologiska produkter härrör från direkt tillämplig EU-lagstiftning, vilket torde minimera risken för att negativa effekter uppstår i den handel med ekologiska produkter som bedrivs mellan landskapet och riket. Eftersom den föreslagna landskapslagen inte berör prispolitiska frågor och heller inte innehåller bestämmelser om produktionsstöd och produktionsbegränsningar, dvs. styrning av lantbruksproduktionen, anser landskapsregeringen att det inte föreligger någon skyldighet att förhandla med riksmyndigheter innan lagstiftningsåtgärder kan vidtas.

     Livsmedelskvalitet hör i grunden till hälsovård, vilket enligt 18 § 12 punkten i självstyrelselagen är att hänföra till landskapets lagstiftningsbehörighet, med förbehåll för de områden som anges i nämnda lagrum och 27 § 32 punkten i självstyrelselagen. Vad produktionsprocessen för ekologiska alkoholdrycker och den därtill anknutna tillsynsverksamheten anbelangar kan det konstateras att dessa hör till rikets kompetensområde i enlighet med 29 § 1 mom. 4 punkten självstyrelselagen.

     Den föreslagna landskapslagen innehåller även bestämmelser som berör myndighetsverksamheten inom landskapsregeringen. Det följer av 18 § 1 punkten i självstyrelselagen att landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsregeringen och dess underlydande myndigheter och inrättningar. Det bör även påpekas att landskapet, enligt den huvudregel som uttrycks i 23 § i självstyrelselagen, har förvaltningsbehörighet i de angelägenheter som lagtinget har behörighet att lagstifta om.

     Eftersom den föreslagna landskapslagen innehåller bestämmelser som riktar sig till både tillsynsmyndigheter och näringsidkare (aktörer och aktörsgrupper), som släpper ut ekologiskt producerade produkter på marknaden, har den även drag av näringslagstiftning. Att landskapet, med vissa undantag, har lagstiftningsbehörighet i fråga om näringsverksamhet framgår av 18 § 22 punkten i självstyrelselagen. Här bör dock särskilt understrykas att tullväsendet och handelspolitiska begränsningar av införsel och utförsel av varor (dvs. utrikeshandel) är riksangelägenheter enligt 27 § 12 punkten i självstyrelselagen. Frågor som berör kvalitetskrav på produkter i samband med export och import anses dock tillhöra landskapets behörighet.

     Till den del de föreslagna ändringarna innehåller inslag av konsumentskydd (t.ex. krav som ställs på marknadsföringen av produkter och stängning av webbplats), vilket enligt 27 § 10 punkten i självstyrelselagen hör till rikets lagstiftningsbehörighet, bör det betonas att dessa intagits i landskapslagen enbart i syfte att vinna större enhetlighet och överskådlighet med vad som föreskrivs i motsvarande rikslagstiftning, i detta fall lagen om ekologisk produktion (FFS 1330/2021). Eftersom ändringarna i sak överensstämmer med bestämmelserna i nämnda rikslag, medför de ingen ändring i fråga om fördelningen av lagstiftningsbehörigheten mellan landskapet och riket, varvid de bör kunna intas i landskapslagen med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen. Samma gäller till den del de föreslagna ändringarna tangerar rättsområdet främjande av konkurrens, som även det hör till rikets behörighet enligt 27 § 10 punkten i självstyrelselagen.

     Enligt 18 § 25 punkten i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om beläggande med straff och storleken av straff inom de rättsområden som faller under landskapets lagstiftningskompetens, medan övrig straffrätt utgör riksbehörighet enligt 27 § 22 punkten i nämnda lag. Vidare framgår av 18 § 5 punkten i självstyrelselagen att landskapet har lagstiftningsbehörighet i frågor som gäller grunderna för avgifter till landskapet. Ålandsdelegationen har i sina tidigare utlåtanden ställt sig bakom landskapsregeringens syn på att påföljdsavgift utgör en sådan sanktionsform varom landskapet har rätt att lagstifta.[10] Även Högsta domstolen fann i sitt utlåtande OH2009/24 i anslutning till ändringen av landskapslagen om bekämpande av oljeskador (2009/53) att det faller under landskapets behörighet att ta ut avgifter av sanktionskaraktär bl.a. i syfte att säkerställa ett effektivt genomförande av EU-lagstiftningen (i nämnda fall rörde det sig om huruvida landskapet har behörighet att påföra en oljeutsläppsavgift). Domstolen konstaterade att en sådan tolkning var i överensstämmelse med grundtanken bakom bestämmelsen i 18 § 25 punkten i självstyrelselagen.

     Enligt landskapsregeringens bedömning anknyter den föreslagna nya tvångsåtgärden stängning av webbplats närmast till sakområdet televerksamhet[11], som enligt 27 § 40 punkten i självstyrelselagen utgör riksbehörighet. Genom republikens presidents förordning (2016:53) om förvaltning av registret över domännamn under toppdomänen ax svarar landskapsregeringen emellertid för förvaltningen och registreringen av sådana domännamn som finns under toppdomänen ax. Landskapsregeringen kan dock varken med stöd av ovanstående överenskommelseförordning eller bestämmelserna i 21 kap. (däribland främst 169 §) i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (FFS 917/2014) besluta om att avlägsna ett domännamn ur ax-roten i sådana fall där tjänsteleverantören på sin webbplats marknadsför ekologiska produkter på ett vilseledande eller bedrägligt sätt. Ett avlägsnande på sådana grunder är enligt 169 § 6 mom. endast möjligt med stöd av ett domstolsbeslut. I detta sammanhang är det dock viktigt att hålla isär begreppen domännamn och webbplats.[12] Beträffande tvångsåtgärden stängning av en webbplats, som kan anses vara en sådan begränsning av en tjänsteleverantörs rätt att tillhandahålla informationssamhällets tjänster som avses i 174 § 2 mom. i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation, och som följaktligen inte omfattas av ovannämnda överenskommelseförordning mellan landskapet och riket, bedömer landskapsregeringen att det rör sig om en angelägenhet som faller under rikets lagstiftnings-och förvaltningsbehörighet. Det bör även erinras om att stängning av webbplats är närmast tänkt att tillgripas i syfte att skydda konsumenters intressen vid näthandel med ekologiska produkter. Så som ovan konstaterats hör konsumentskydd till rikets lagstiftningsbehörighet. Vidare noterar landskapsregeringen att stängning av webbplats kan innebära ingrepp i den grundlagsskyddade yttrandefriheten (som bl.a. innefattar rätten att framföra och sprida information) på vilket område lagstiftningsbehörigheten jämlikt 27 § 1 och 2 punkterna i självstyrelselagen också tillkommer riket. Enligt den föreslagna bestämmelsen om stängning av webbplats i landskapslagens 11c § har lanskapsregeringen dock rätt att erhålla handräckning i stängning av webbplats från livsmedelsverket i enlighet med 19 § 3 mom. i självstyrelselagen. Med stöd av nämnda lagrum kan även statliga myndigheter påföras uppgifter vilka överensstämmer med motsvarande uppgifter i rikslagstiftningen, i detta fall rikslagen om ekologisk produktion.

 

6. Beredningsarbetet

 

De föreslagna ändringarna har utarbetats som tjänstemannauppdrag[13] vid lagberedningen i samarbete med näringsavdelningens jordbruksbyrå. Lagförslaget har sänts på remiss till följande instanser: Ekologiska odlarna på Åland r.f, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, Ålands Natur och Miljö, Ålands fiskodlarförening, Datainspektionen på Åland, Företagarna på Åland, Ålands producentförbund, Ålands hushållningssällskap, digitaliseringsenheten vid Ålands landskapsregering samt landskapsregeringens specialsakkunnig i jämställdhet. Av dessa inkom Ekologiska odlarna på Åland, Ålands Natur och Miljö samt Ålands producentförbund med yttranden inom svarsfristen. Landskapsregeringen har med anledning av framförda synpunkter gjort vissa språkliga justeringar och förtydliganden i lagförslaget.

 

Detaljmotivering

 

Landskapslag om ändring av landskapslagen om ekologisk produktion

 

1 § Inledande bestämmelse. I paragrafen preciseras lagens tillämpningsområde så att det framgår tydligt att den omfattar ekologiskt producerade produkter i alla led i livsmedelskedjan, från primärproduktion till utsläppande på marknaden. I övrigt är de ändringar som föreslås i paragrafens 1-3 mom. i huvudsak av lagteknisk och terminologisk karaktär. Hänvisningarna till de upphävda EU-förordningarna ersätts med de nya grund- och kontrollförordningarna som från och med den 1 januari 2022 ska tillämpas på ekologisk produktion och den därtill anknutna tillsynsverksamheten. Eftersom begreppet ekologisk jordbruksprodukt inte kan anses ge uttryck för det breda spektrum av verksamhetsformer som den nya EU-lagstiftningen i realiteten omfattar, föreslås den bli ersatt med det vidare begreppet ekologisk produkt. Därmed uppnås en bättre överensstämmelse med de nya EU-rättsakterna både i språkligt och sakligt hänseende.

     I paragrafen fogas ett nytt 4 mom. där det konstateras att ekologiska alkoholdrycker och ekologisk sprit som innehåller mer än 1,2 volymprocent etylalkohol inte regleras i landskapslagen eftersom de är att hänföra till alkohollagstiftningen som hör till rikets lagstiftningsbehörighet. Det framgår av alkohollagens (FFS 1102/2017) 2 § 1 mom. och 3 § 1 mom. 1 punkten att lagen är tillämplig på bl.a. tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga ämnen som innehåller mer än 1,2 volymprocent etylalkohol. Kompletteringen i 4 mom. syftar m.a.o. till att tydliggöra det faktum att landskapslagens räckvidd inte omfattar alla de produktgrupper som avses i grundförordningen.

 

1a § Behörig myndighet, kontrollmyndighet och förbindelseorgan. Utöver bestämmelserna om behörig myndighet och kontrollmyndighet, vilka till sitt sakinnehåll motsvarar bestämmelserna i den gällande landskapslagen, fastställs i paragrafens 2 mom. att landskapsregeringen även är det organ som svarar för det obligatoriska informationsutbytet med kommissionen. Att landskapsregeringen har en viss rapporteringsskyldighet gentemot kommissionen framgår av t.ex. artikel 113 i kontrollförordningen enligt vilken varje medlemsstat ska till kommissionen överlämna en rapport där det bland annat redogörs för resultaten från de offentliga kontroller som utförts under det föregående året. Eftersom kommunikationen med kommissionen i detta fall sker i syfte att verkställa unionsrätten i landskapet i frågor som hör till landskapets behörighet, ska vad som föreskrivs i 59b § 4 mom. i självstyrelselagen om kontakter mellan landskapsregeringen och kommissionen beaktas.           I paragrafen föreslås införas ett nytt 3 mom. genom vilket rättstillämparen görs uppmärksam på de begränsningar som finns i lagens tillämpningsområde beträffande ekologiska alkoholdryck. För att minska risken för tolkningsfel och missförstånd, tydliggörs därför att landskapsregeringen varken har lednings- eller tillsynsansvar över bl.a. framställning av ekologiska alkoholdrycker och ekologisk sprit som innehåller mer än 1,2 volymprocent etyl-alkohol.

 

2 § Definitioner. Paragrafen innehåller definitioner på de centrala begrepp som förekommer i lagen. Landskapsregeringen anser att de föreslagna definitionerna är mer entydiga och ger mindre utrymme för tolkning än de som återfinns i den gällande landskapslagen. Det framgår således tydligt att ekologiska jordbruksprodukter är en av de totalt fyra produktkategorier (exklusive ekologiska alkoholdrycker, så som redan antytts i detaljmotiveringen till 1 §) som omfattas av paraplybegreppet ekologisk produkt. De övriga produktkategorierna som ingår i denna helhet är foder, livsmedel samt sådana produkter som är nära kopplade till jordbruk enligt bilaga 1 till grundförordningen, däribland exempelvis bivax. Samtidigt införs i förtydligande syfte en andra mening i 2 mom. som anger att med ekologiska jordbruksprodukter avses produkter som härstammar från jordbruket, inbegripet vattenbruksprodukter, havsalger samt vilda växtprodukter.

     I paragrafens 3 mom. beskrivs begreppet aktör som en samlingsterm för de fysiska och juridiska personer som i egenskap av producenter, beredare och distributörer verkar inom området för ekologisk produktion. Eftersom det ställs specifika och relativt omfattande krav på bildandet av en aktörsgrupp i artikel 36.1 i grundförordningen, hänvisas i 4 mom. till den definition som finns i nämnda lagrum.

     Med anledning av certifikatets centrala betydelse för kontrollsystemets funktion, anser landskapsregeringen det vara befogat att i paragrafens 7 mom. definiera begreppet närmare. Vidare uppdateras paragrafens 8 mom. om Ålands kontrollregister för att uppnå en bättre överensstämmelse med de nya förfarandereglerna i lagens 5 och 5a §§. De ändringar som föreslås i 9 mom. (Godkänt kontrollorgan) rör sig främst om mindre språkliga justeringar som föranleds av de nya EU-rättsakterna. Definitionen av Ålands kontrollnämnd i paragrafens 5 mom. tas bort eftersom nämnden föreslås bli avskaffad (se detaljmotiveringen till 10 §).

 

3 § Kontrollnämndens sammansättning. Paragrafen föreslås bli upphävd i sin helhet av samma skäl som anförs nedan i detaljmotiveringen till 10 §.

 

5 § Ansökan om anslutning till landskapets kontrollsystem för produkter som marknadsförs som ekologiskt producerade. För att säkerställa en effektiv verifiering och kontroll av ekologisk produktion i alla led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, måste de aktörer och aktörsgrupper som på ett eller annat sätt är verksamma inom ekologisk produktion ansöka om anslutning till landskapets kontrollsystem. I paragrafen anges de uppgifter som aktörer och aktörsgrupper ska foga till denna ansökan. Behandlingen av personuppgifter anses vara nödvändig för att landskapsregeringen i egenskap av tillsynsmyndighet ska kunna pröva frågan om utfärdande av certifikat, som utgör en förutsättning för anslutning till kontrollsystemet (se 5a §). Både paragrafens rubrik och bestämmelsernas språkliga utformning anpassas till den terminologi som används i grundförordningen.

     Eftersom paragrafen i den föreslagna utformningen innehåller en uttömmande uppräkning av de uppgifter som myndigheten behöver behandla vid prövandet av en ansökan om anslutning till kontrollsystemet, finner landskapsregeringen att det inte är ändamålsenligt att ta med den delegeringsbestämmelse som finns i paragrafens nuvarande 2 mom. och som föreskriver att landskapsregeringen kan besluta om att ytterligare uppgifter, utöver de som omnämns i lagtexten, ska framgå av ansökan.

 

5a § Certifikat. I och med den nya grundförordningen har kraven på inledande av ekologisk verksamhet skärpts såtillvida att en aktör eller aktörsgrupp måste inneha ett av behörig myndighet utfärdat certifikat innan ekologiska produkter får släppas ut på marknaden. På Åland utfärdas certifikat av landskapsregeringen. När certifikatet har utfärdats, ansluts aktören eller aktörsgruppen till kontrollsystemet genom en anteckning i registret över ekologisk produktion. Således bildar bestämmelserna i 5, 5a och 6 §§ ett certifieringssystem med hjälp av vilket landskapsregeringen, och eventuella auktoriserade kontrollorgan (se detaljmotiveringen till 8 §), kan både identifiera de aktörer och aktörsgrupper som är verksamma inom ekologisk produktion på Åland och upprätta en sådan tillsynsplan som avses i artikel 109.1 i kontrollförordningen.

     Av paragrafens 1 och 2 mom. kan utläsas att det rör sig om myndighetsutövning mot enskild. Ett ärende som initierats i enlighet med 5 § ska således prövas i sak och avgöras genom ett förvaltningsbeslut. Om beslutet går den enskilde emot, kan det överklagas i enlighet med 15 §. Rätten att marknadsföra, märka eller på annat sätt beteckna produkter som ekologiska börjar från och med det datum när aktören eller aktörsgruppen har beviljats certifikatet. Rätten gäller tills vidare, såvida landskapsregeringen inte beslutat om avlägsnande av aktören eller aktörsgruppen från kontrollsystemet eller meddelat ett föreläggande eller förbud med stöd av 11 eller 11a §§ i landskapslagen.

     Enligt artikel 35.8 i grundförordningen kan medlemsstaterna bevilja undantag från skyldigheten att inneha certifikat för aktörer som direkt till slutkonsumenten säljer andra oförpackade ekologiska produkter än foder. Detta dock under förutsättning att aktörerna i fråga varken producerar, bereder eller lagrar produkterna annat än i anslutning till försäljningsplatsen, att de inte importerar sådana produkter från ett tredjeland och att de inte har lagt ut sådan verksamhet på tredje part. Därmed föreslås i paragrafens 3 mom. att aktörer vars årliga omsättning från försäljning av oförpackade ekologiska produkter inte överskrider det i grundförordningens artikel 35.8 b punkten angivna beloppet 20 000 euro ska befrias från skyldigheten att inneha ett certifikat. Eftersom en sådan bestämmelse intagits i 24 § i rikets lag om ekologisk produktion (FFS 1330/2021), finner landskapsregeringen att det framför allt ur ett konkurrensrättsligt perspektiv är viktigt att en identisk bestämmelse införs även i landskapslagen. Ifall ovannämnda gräns på 20 000 euro överskrids, inträder skyldigheten att ansöka om anslutning till kontrollsystemet i enlighet med vad som föreskrivs i landskapslagens 5 §. Denna skyldighet ska dock inte förväxlas med den förpliktelse som följer av den föreslagna 4 mom., dvs. att en aktör som befriats från skyldigheten att inneha ett certifikat ska anmäla verksamheten till landskapsregeringen för införande i registret över ekologisk produktion. Så som redogjorts för ovan under kapitel 2, syftar en sådan anmälan till att möjliggöra för den behöriga tillsynsmyndigheten att regelbundet verifiera efterlevnaden av grundförordningens bestämmelser och hålla sig à jour med verksamheternas utveckling. På så sätt säkerställs att berörda aktörer hålls inom sfären för offentlig kontroll, vilket måste anses ligga i linje med EU-lagstiftarens intention.[14]

     Landskapsregeringen bedömer att undantaget i 3 mom. inte gäller så kallad gårdsförsäljning av egna produkter, t.ex. livsmedel, grödor eller animalieprodukter, som marknadsförs som ekologiskt producerade. Följaktligen ska gårdsförsäljning av egna produkter, liksom försäljningen av vilda växtprodukter som plockats med stöd av den så kallade allemansrätten, omfattas av tillsynen, vilket innebär att försäljarna av sådana produkter måste inneha ett certifikat enligt den föreslagna 5a § i landskapslagen. Utgångspunkten ska vara att även aktörer som redan anslutits till kontrollsystemet bör göra en anmälan till landskapsregeringen om det inte av aktörens eller aktörsgruppens ansökan om anslutning till landskapets kontrollsystem framgår att gårdsförsäljning ingår i den ekologiska verksamheten.

 

6 § Kontrollregistret. Den språkliga utformningen av paragrafens 1 mom. anpassas till den terminologi som används i grundförordningen. Samtidigt preciseras listan över de person- och tillsynsrelaterade uppgifter som införs i kontrollregistret och som landskapsregeringen måste behandla för att kunna fullgöra sina förpliktelser enligt grund- och kontrollförordningen. Vilka uppgifter som införs i registret beror på den aktörskategori som verksamheten är att hänföra till. Enbart det faktum att en aktör kan vara antingen en fysisk eller juridisk person, medan en aktörsgrupp endast kan vara en juridisk person, ger upphov till vissa skillnader i personuppgiftsbehandlingens omfattning de tre kategorierna emellan. Följaktligen antecknas varken uppgifter om en aktörsgrupps medlemmar eller produktionsställen i kontrollregistret. Beträffande den del av registret som innehåller uppgifter om aktörer som befriats från certifieringsskyldigheten enligt 5a § 4 mom., saknas av förklarliga skäl uppgifter som relaterar till certifierings- och kontrollsystemet.

      Eftersom paragrafen i den föreslagna utformningen innehåller en uttömmande uppräkning av de uppgifter som ska införas i kontrollregistret, finner landskapsregeringen att det inte är ändamålsenligt att ta med den delegeringsbestämmelse som finns i paragrafens nuvarande 2 mom. och som föreskriver att landskapsregeringen kan besluta närmare om vilka uppgifter som ska införas i kontrollregistret. Enligt landskapsregeringens uppfattning är de föreslagna ändringarna i 6 § förenliga med grundlagens 10 och 80 §§.

     För att säkerställa ett adekvat skydd för de registrerades personliga integritet, föreslås att det i paragrafen införs ett nytt 4 mom. som föreskriver att personuppgifterna ska raderas ur kontrollregistret senast tre år efter det att aktören eller aktörsgruppen avlägsnats ur kontrollsystemet. Därmed görs det tydligt för de rättstillämpande myndigheterna (och eventuella auktoriserade kontrollorgan) att det i förevarande fall inte är möjligt att lagra personuppgifterna under en längre tid, såvida behandlingen inte kan utföras med stöd av någon annan rättslig grund.

 

7 § Egenkontroll. I Paragrafens 1 och 2 mom. kodifieras den praxis som utvecklats på grundval av bestämmelserna i tillämpningsföreskrifterna[15] för den upphävda grundförordningen (EG) nr 834/2007 och som landskapsregeringen finner att alltjämt ‒ med stöd av artikel 39.1 i grundförordningen ‒ ska vara gällande i fråga om den egenkontroll som aktörerna måste utföra för att kunna bli anslutna till landskapets kontrollsystem för ekologisk produktion. Således föreslås att det inaktuella kravet som uttrycks i 2 mom., och som ålägger ”producenterna” skyldighet att årligen inlämna en produktionsplan, ersätts med bestämmelser som i stället förpliktar aktörer och aktörsgrupper att upprätta antingen en ekoplan eller en djurskötselplan (beroende på verksamhetens karaktär) inom ramen för det ansökningsförfarande som beskrivs i landskapslagens 5 §. Med uttrycket ”kritiska faser i den ekologiska produktionen” avses alla de faser i framställningen, lagringen och distributionen av ekologiska produkter som är förknippade med fara för att icke-tillåtna ämnen eller en konventionellt producerad produkt sammanblandas med en ekologisk produkt eller att en konventionellt producerad produkt blir märkt som ekologisk produkt. Landskapsregeringens jordbruksbyrå har publicerat detaljerade anvisningar för hur eko- och djurskötselplanerna ska upprättas och vad de ska innehålla.

     I 2 mom. föreskrivs att aktörer och aktörsgrupper ska underrätta landskapsregeringen om alla väsentliga förändringar i verksamheten som kan vara av betydelse för tillsynsutövningen. Med väsentliga förändringar avses här t.ex. ändring av produktionsinriktning eller intagande av en ny djurart i djurhållningsverksamhet.

     Paragrafens 3 mom. föreslås uppdateras för att överensstämma med 21 § i självstyrelselagen och 80 § i grundlagen. Det ska således vara möjligt för landskapsregeringen att genom landskapsförordning utfärda ytterligare bestämmelser avseende egenkontrollens innehåll. Bestämmelsen i 3 mom. a punkten föreslås ändras så att det tydligt framgår inom vilka rättsliga ramar landskapsregeringen kan besluta om frågor som relaterar till aktörernas egenkontroll. Den föreslagna justeringen i 3 mom. b punkten är av rent teknisk karaktär och följer av de ovan beskrivna materiella ändringarna i 1 och 2 mom. Eftersom det i landskapslagens 9 § 3 mom. föreslås införas en ny bestämmelse om landskapsregeringens rätt att utföra nödvändiga kontroller i utrymmen som används för boende av permanent natur, framstår 3 mom. c punkten som överflödig och föreslås därför bli upphävd.

 

8 § Kontroll som utförs av auktoriserat kontrollorgan. Paragrafens rubrik föreslås ändras, eftersom den ger det felaktiga och missvisande intrycket av att kontrollen endast inriktar sig på en viss grupp av aktörer, nämligen producenter. Så som framgår av detaljmotiveringen till 2 § ovan, har aktörer som verkar inom andra delar av livsmedelskedjan också andra roller, t.ex. som beredare eller distributör av ekologiska produkter.

     Ett beslut om att utse en auktoriserad kontrollör ska vara skriftligt så att kontrollören vid behov, t.ex. i samband med utförandet av offentlig kontroll, kan visa upp ett skriftligt intyg över sitt bemyndigande. Eftersom en auktoriserad kontrollör, genom att bl.a. utföra inspektioner och ta prover, utför uppgifter som avser utövande av offentlig makt, är det viktigt att arbetet sker under tjänstemannaansvar. Då ansvarsfrågan behandlas tillräckligt detaljerat i 9 § 1 mom. i landskapslagen, anser landskapsregeringen att det inte är nödvändigt att tangera frågan i 8 §. Enligt landskapsregeringens uppfattning ska samtliga personer som företräder den auktoriserade kontrollören, och som bemyndigats av landskapsregeringen att utföra viss kontroll, iaktta vad som föreskrivs i de allmänna förvaltningsbestämmelserna i landskapslagstiftningen, däribland bör främst nämnas förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland, offentlighetslagen (2021:79) för Åland och landskapslagen (2019:9) om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen.

     I paragrafens 2 mom. förtydligas att en auktoriserad kontrollör inte kan tilldelas behörighet att fatta beslut på landskapsregeringens vägnar i frågor som anknyter till kontrollverksamheten. Preciseringen är befogad eftersom sådana förvaltningsuppgifter ofta är av ingripande natur och kan därför betraktas som betydande utövning av offentlig makt. Grundlagsutskottet har vid flera tillfällen påpekat att uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får endast anförtros myndigheter.[16] Det kan mot denna bakgrund konstateras att de föreslagna bestämmelserna i 8 § uppfyller de krav som grundlagens 124 § ställer på delegering av offentliga förvaltningsuppgifter.

 

9 § Landskapsregeringen som kontrollör. Paragrafens rubrik ändras med samma motivering som i 8 § ovan. Begreppet ”producentkontroll” kan inte anses återspegla de nya EU-förordningarnas tillämpningsområde på ett rättvisande sätt. Med anledning av att landskapslagens 3 och 10 §§ om kontrollnämndens sammansättning och arbete föreslås bli upphävda, ändras paragrafens nuvarande 2 och 3 mom. så att landskapsregeringens delgivnings- och informationsskyldighet endast gäller mot enskilda aktörer och aktörsgrupper.

     I paragrafens 3 mom. intas en ny bestämmelse som möjliggör att landskapsregeringen kan utsträcka sin kontrollverksamhet till att även omfatta utrymmen som skyddas av hemfriden. En motsvarande bestämmelse finns i 15 § 2 mom. i rikslagen om ekologisk produktion. Enligt artikel 5.1 h i kontrollförordningen förutsätts medlemsstaterna ha rättsliga förfaranden för att säkerställa att tillsynsmyndigheterna har både tillträde till aktörernas lokaler och tillgång till nödvändig dokumentation. Eftersom det rör sig om åtgärder som kan uppfattas som inskränkningar i den enskildes rätt till privatliv och hemfrid enligt 10 § i grundlagen, måste den föreslagna bestämmelsen kunna rättfärdigas med hänvisning till ett tungt vägande samhälleligt skäl. Enligt grundlagsutskottets etablerade ståndpunkt kan en åtgärd som ingriper i hemfriden betraktas som godtagbar om åtgärden är nödvändig för att någon av de grundläggande fri- och rättigheterna ska kunna tryggas. Åtgärden måste m.a.o. ha ett tydligt och tillräckligt nära samband med bestämmelserna i grundlagen.[17] Mot bakgrund av att tillverkning, lagring och distribution av ekologiska produkter sker i ökande grad hemifrån, t.ex. i anknytning till näthandel, är det viktigt att tillsynsmyndigheterna förfogar över tillräckligt effektiva medel för att vara i stånd att främja befolkningens hälsa och tillförsäkra en sund miljö i enlighet med grundlagens 19 § 3 mom. respektive 20 §. Även den omständigheten att kontrollförordningens syfte och ändamål inte kan uppfyllas med andra åtgärder som inkräktar mindre på hemfriden, talar för nödvändigheten av kontrollerna. Att tillsynsmyndigheterna ges tillträde till aktörernas utrymmen är en förutsättning för att den offentliga kontrollen kan ske på ett vederbörligt och korrekt sätt.

     Vidare framgår av grundlagsutskottets utlåtanden att inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter ska vara noggrant avgränsade och tillräckligt exakt definierade i lagens bestämmelser. Eftersom kontroll av utrymmen som omfattas av hemfriden endast får utföras när det bedöms vara nödvändigt för att verkställa vad som avses i artikel 38 i grundförordningen och artiklarna 9, 10 och 14 i kontrollförordningens, kan den föreslagna bestämmelsen anses uppfylla de ovannämnda kraven på exakthet och noggrann avgränsning. Det bör även påpekas att grundlagsutskottet vid flera tillfällen konstaterat att principen om EU-sekundärrättens företräde i vissa fall väger tyngre än den enskildes grundlagsenliga rätt till skydd, såsom hemfriden i detta fall.[18]

     Befogenheten att utföra kontroller i utrymmen som omfattas av hemfriden får heller inte delegeras till andra än myndigheter då det anses röra sig om betydande utövning av offentlig makt. Med anledning därav föreskrivs i bestämmelsen att endast landskapsregeringen får utföra sådana kontroller. Mot bakgrund av det ovan anförda anser landskapsregeringen att paragrafens 3 mom. uppfyller de krav på tydlighet, proportionalitet, nödvändighet och förbud mot delegering som följer av 10 § i grundlagen och grundlagsutskottets utlåtandepraxis.

     Då regleringen av kontrollverksamheten kan anses vara tillräckligt detaljerad och uttömmande, finner landskapsregeringen att det inte finns behov av att infoga en delegeringsbestämmelse i paragrafen.

 

10 § Kontrollnämndens arbete. De nya förfarandereglerna som föreslås bli införda i landskapslagens 5 och 5a §§ har föranlett en översyn av kontrollnämndens funktion och ändamålsenlighet. Landskapsregeringen noterar att de nya EU-förordningarna inte ställer krav på att medlemsstaterna ska bilda en kontrollnämnd med uppgift att bistå tillsynsmyndigheten i skötseln av frågor som rör ekologisk produktion. Enligt förarbetena till landskapslagen förväntas kontrollnämnden påpeka bristfälligheter i det åländska kontrollsystemet och säkerställa en rättvis och säker behandling av olika ärenden.[19] Det har emellertid förblivit oklart hur nämnden förväntas kunna uppfylla denna roll på ett tillfredsställande sätt utan att ha behörighet att delta i den faktiska tillsynen av de verksamheter som bedriver ekologisk produktion. Det framgår tydligt av både lagtexten och förarbetena att kontrollnämnden i detta avseende inte kan jämställas med sådana auktoriserade kontrollorgan som avses i landskapslagens 8 §. Tilläggas bör att kontrollnämnden heller inte har någon funktion i förhållande till de auktoriserade kontrollorganens verksamhet, eftersom dessa agerar direkt under landskapsregeringens överinseende. Att kontrollnämnden däremot utgör en integrerad del i den ärendehandläggning som avses i landskapslagens 5-6 §§ framgår tydligt av bestämmelsen i landskapslagens 10 § 1 mom., som föreskriver att landskapsregeringen ska inhämta kontrollnämndens utlåtande innan beslut fattas om att ansluta en aktör till landskapets kontrollsystem. Landskapsregeringen bedömer att ett sådant förfarandesätt medför en reell risk för att den behöriga myndighetens beslutsfattande påverkas av ovidkommande omständigheter, vilket i sin tur kan leda till att det allmänna kravet på saklig och objektiv myndighetsutövning allvarligt äventyras. Eftersom landskapsregeringens beslut i ärenden om ekologisk produktion kan innebära betydande utövning av offentlig makt (se detaljmotiveringen till 8 § ovan), är det av synnerligen stor vikt att myndighetsutövningen kan ske utan risk för otillbörlig påverkan från politiskt tillsatta organ som saknar myndighetsstatus. Betraktat ur detta perspektiv finner landskapsregeringen det vara ytterst tveksamt om bestämmelsen i landskapslagens 10 § 2 mom., enligt vilken ”kontrollnämnden kan självständigt pröva om en producent som omfattas av kontrollsystemet följer de krav som avses i denna lag och kan därvid föreslå att landskapsregeringen vidtar en åtgärd som avses i 11 §”, kan anses vara förenlig med 124 § i grundlagen. I anslutning härtill bör påpekas att enskilda sakägare har möjlighet att ta tillvara sin rätt gentemot landskapsregeringen, bl.a. genom att kräva att myndigheten utför en förnyad kontroll (14 § i landskapslagen) eller genom att yrka på rättelse av ett beslut som fattats utifrån tillsynen (15 § i landskapslagen). I och med att konsumentintresset numera tillgodoses genom den konsumentrådgivning som tillhandahålls inom Ålands ombudsmannamyndighet, har även kontrollnämndens konsumentskyddande funktion tappat sin relevans.

     Mot bakgrund av det ovan anförda bedömer landskapsregeringen att kontrollnämndens betydelse för att upprätthålla den enskildes rättssäkerhet och stärka allmänhetens förtroende för kontrollverksamheten är närmast obefintlig. Då nämndens fortsatta existens inte längre är motiverad, föreslår landskapsregeringen att paragrafen upphävs i sin helhet. Jämförelsevis kan konstateras att systemet med kontrollnämnd avskaffades i riket redan år 2000 i samband med antagandet av jord- och skogsbruksministeriets förordning om anordnande av övervakningen av ekologiskt producerade jordbruksprodukter, livsmedel och alkoholdrycker (FFS 346/2000).

 

11 § Avlägsnande av felaktig uppgift från kontrollregistret samt förbud i vissa fall mot användande av uppgift om ekologisk produktion. Paragrafen motsvarar i sak bestämmelserna i den gällande landskapslagen. De föreslagna ändringarna är huvudsakligen av språklig och redaktionell karaktär. Någon bestämmelse om att inhämta kontrollnämndens utlåtande behövs inte i och med att nämnden upphör.

 

11a § Åtgärder vid bristande efterlevnad. Landskapsregeringen föreslår att paragrafen ändras i sin helhet. De justeringar som föreslås i den nuvarande lydelsen av paragrafen är främst av teknisk natur. Begreppet ”producent” ersätts således med de tre aktörskategorierna, dvs. aktörer, aktörsgrupper och aktörer som befriats från certifieringsskyldigheten, vilka ska betraktas som separata rättssubjekt. Paragrafens sakinnehåll förblir huvudsakligen oförändrat.

     Eftersom den allmänna förvaltningsrättsliga regeln om parts personliga rätt att få besked om beslut som går denne emot (dvs. myndighetens underrättelseplikt) redan tillräckligt tydligt framgår av ordalydelsen i den föreslagna bestämmelsen och 15 § i landskapslagen, och då regeln dessutom torde vara väl förankrad i de handläggande tjänstemännens rättsmedvetande, anser landskapsregeringen att bestämmelsen i paragrafens nuvarande 2 mom. framstår som en onödig upprepning av innehållet i både 7 kap. i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland och artikel 138.3 i kontrollförordningen. Enligt grundlagsutskottets etablerade utlåtandepraxis är det med hänsyn till grundlagens 124 § inte längre nödvändigt att i lag införa bestämmelser som hänvisar till allmänna förvaltningsrättsliga regler och principer.[20] För att understryka vikten av väl underbyggda beslut när administrativa tvångsmedel ska tillgripas, föreslås dock att den del av bestämmelsen som reglerar myndighetens motiveringsskyldighet överförs till paragrafens sista mening.

 

11b § Påföljdsavgift. Trots att de nya EU-förordningarna inte innehåller några bestämmelser om påföljdsavgift, framgår av både artikel 138.2 och artikel 139 i kontrollförordningen att medlemsstaterna vid vidtagande av åtgärder för bristande efterlevnad av förordningen inte är begränsade till de tvångsmedel som räknas upp i artikel 138.2 a-k punkterna och artikel 138.5 i nämnda förordning. Medlemsstaterna ges m.a.o. fria händer att fastställa strängare sanktionsregler än de som återfinns i ovannämnda lagrum i kontrollförordningen. Landskapsregeringen finner att det med hänsyn till bl.a. konsumentsäkerheten och kontrollsystemets trovärdighet är viktigt att landskapslagens bestämmelser om administrativa tvångsmedel är tillräckligt effektiva och avskräckande. Vidare anser landskapsregeringen det vara ändamålsenligt att landskapslagens sanktionssystem till sin stränghetsgrad liknar de sanktionsregler som finns i foderlagen (FFS 1263/2020, 51 §) och rikets lag om ekologisk produktion, varav den förstnämnda tillämpas på den konventionella jordbruksproduktionen. Det bör betonas att den offentliga kontroll som utövas med stöd av dessa lagar i grunden baserar sig på bestämmelserna i kontrollförordningen. I riket har lagstiftaren bedömt att vissa överträdelser av lagstiftningen på jordbruks- och livsmedelsområdet är av sådan art och allvarlighetsgrad att de administrativa tvångsmedel som finns uppräknade i kontrollförordningen inte alltid kan anses vara tillräckligt effektiva. Samtidigt har det konstaterats att överträdelserna till naturen heller inte är sådana att strängare straffrättsliga åtgärder skulle vara påkallade.[21] Följaktligen behövs ett tvångsmedel som, sett till graden av stränghet, utgör något av en mellanform. Eftersom landskapsregeringen delar rikslagstiftarens uppfattning på denna punkt, föreslås att en administrativ påföljdsavgift införs som ett nytt tvångsmedel i landskapslagen. På så sätt fylls det tomrum som avsaknaden av en tillräckligt avskräckande, snabb och effektiv påföljdsform bildat i lagens sanktionskatalog.

     I paragrafens 1 mom. specificeras de överträdelser av lagens bestämmelser för vilka en påföljdsavgift kan påföras. De förseelser som anges i 1 mom. 1-4 punkterna är förhållandevis ringa och kräver sällan omfattande utredningar för att kunna påvisas. Enligt grundprincipen ska påföljdsavgiften för en viss överträdelse fastställas till en sådan nivå att den står i rimlig proportion till det intresse den är avsedd att tillgodose. Den behöriga myndighetens beslut om att ålägga en påföljdsavgift ska dessutom baseras på en bedömning av försummelsens art, avsiktlighet och hur ofta den upprepas. Det bör påpekas att en sådan proportionalitetsbedömning kan utmynna i slutsatsen att avgiften ska påföras till ett lägre belopp än minimibeloppet, eller att avgiften över huvud taget inte ska påföras. Påföljdsavgiften föreslås vara den samma som t.ex. i foderlagstiftningen, dvs. minst 300 euro och högst 5 000 euro. Eftersom det rör sig om betydande utövning av offentlig makt mot bakgrund av 2 § 3 mom. i grundlagen, måste den betalningsskyldiges rättsskydd garanteras genom tillräckligt exakta bestämmelser om grunderna för betalningsskyldighet samt om hur den behöriga myndighetens beslut om påföljdsavgift ska verkställas. Då den föreslagna 11b § både till sin utformning och sitt sakinnehåll liknar motsvarande bestämmelser i bl.a. livsmedelslagen och foderlagen, anser landskapsregeringen att paragrafens bestämmelser uppfyller kriteriet för exakthet.

     Ett beslut om att påföra påföljdsavgift får överklagas enligt 15 § i landskapslagen. Den i 3 mom. föreslagna så kallade ettårsregeln enligt vilken påföljdsavgift inte får påföras om det förflutit över ett år sedan överträdelsen inträffade, kan motiveras med att tillsyn ofta sker med relativt glesa intervaller, vilket kan försvåra påförandet av en påföljdsavgift i sådana fall där överträdelsen upptäcks först månader efter det att gärningen begicks. En påföljdsavgift ska dock preskriberas fem år efter den dag då det lagakraftvunna avgörandet beträffande påföljdsavgiften meddelades. Preskriptionstiden motsvarar vad som gäller för bötesstraff. Det bör understrykas att ingen dröjsmålsränta ska utgå på en obetald och förfallen påföljdsavgift.

     Till den del uppgifterna faller inom landskapets behörighet, sörjer landskapsregeringen för verkställigheten av påföljdsavgiften i enlighet med vad som föreskrivs i lagen om verkställighet av böter (FFS 672/2002).

 

11c § Stängning av webbplats. I paragrafen föreskrivs att landskapsregeringen, i enlighet med rikets lag om ekologisk produktion, kan erhålla handräckning av livsmedelsverket i stängning av en webbplats. Ålandsdelegationen har i sitt utlåtande[22] i anslutning till antagandet av landskapslagen om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård (2003/79) konstaterat att en i lagen intagen rätt för en myndighet att erhålla handräckning av andra myndigheter kan med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen även gälla statliga myndigheter.

     Tvångsmedlet stängning av webbplats ska inte förväxlas med sådana åtgärder som landskapsregeringen, i enlighet med republikens presidents förordning om förvaltning av registret över domännamn under toppdomänen ax och 169 § i lagen om elektronisk kommunikation, kan vidta i förhållande till domännamn som registrerats under toppdomänen för Åland, dvs. toppdomänen ax.

 

12 § Avlägsnande från kontrollregistret. De föreslagna ändringarna i paragrafens 1 mom. är av rent teknisk karaktär. Samlingsbegreppet ”ekologisk produktion” skrivs in i paragrafen i stället för ”ekologiskt framställda produkter”, ett uttryck som inte används i de nya EU-förordningarna. Till sitt sakinnehåll motsvarar paragrafen bestämmelserna i den gällande landskapslagen.

     Någon bestämmelse om att inhämta kontrollnämndens utlåtande behövs inte i och med att nämnden upphör.

 

14 § Förnyad kontroll. För att uppnå en enhetlig begreppsapparat och minska risken för misstolkning, ersätts begreppet producent med aktör och aktörsgrupp.

 

15 §. Rättelse. Eftersom begreppet producent brukas i paragrafen på ett sätt som kan ge det felaktiga intrycket att enbart aktörer tillhörande denna kategori har besvärsrätt i fråga om de beslut som anges i lagtexten, föreslås att begreppet ersätts med pronomenet ”den”. Den föreslagna ändringen innebär ingen förändring i sak, och har således inte någon negativ inverkan på den enskildes grundlagsenliga rätt till rättsskydd.

 

Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås datumet för ikraftträdande lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om ekologisk produktion

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 3 och 10 §§ landskapslagen (1995:52) om ekologisk produktion,

     ändras 1, 1a, 2, 5, 6 och 7 §§, rubriken till 8 §, 8 § 1 och 2 mom., 9, 11, 11a, 12, 14 och 15 §§, av dessa lagrum 1, 1a, 2, 5 och 11a §§ sådana de lyder i landskapslagen 2012/29, samt

     fogas till lagen nya 5a, 11b och 11c §§ som följer:

 

1 §

Inledande bestämmelse

     I denna lag finns bestämmelser om kontroll av produktion, beredning, märkning, distribution och marknadsföring av ekologiskt framställda produkter. Denna lag tillämpas också på verkställigheten av följande EU-rättsakter som reglerar området ekologisk produktion:

     1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007, nedan kallad grundförordningen,

     2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och EG nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), nedan kallad kontrollförordningen.

     För att säkerställa att ekologiska produkter håller en genomgående god kvalitet samt för att säkra konkurrens på lika villkor mellan aktörer som bedriver verksamhet med ekologiska produkter ska ett kontrollsystem upprättas av landskapsregeringen i enlighet med bestämmelserna i denna lag. Kontrollsystemet avser uppgifter om och tillsyn över produktionsmetoder och märkning av livsmedelsråvaror som producerats inom jordbruket eller som är nära kopplade till jordbruk.

     Endast aktörer och aktörsgrupper som omfattas av landskapets kontrollregister över ekologisk produktion får marknadsföra sina produkter som ekologiskt framställda.

     Denna lag tillämpas inte på sådan verksamhet som avser framställning, lagring, utsläppande på marknaden samt detalj- och partihandel med ekologiska alkoholdrycker och ekologisk sprit som innehåller mer än 1,2 volymprocent etylalkohol.

 

1a §

Behörig myndighet, kontrollmyndighet och förbindelseorgan

     Landskapsregeringen har lednings- och tillsynsansvar i frågor om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter samt är den behöriga myndighet som avses i grundförordningen och kontrollförordningen, om inte något annat följer av denna paragraf.

     Landskapsregeringen är det förbindelseorgan som avses i artiklarna 103–107 i kontrollförordningen och den kontrollmyndighet som sörjer för den nationella kontrollplanen i enlighet med artikel 109.2 i kontrollförordningen.

     Landskapsregeringen har inte lednings- och tillsynsansvar över framställning, lagring, utsläppande på marknaden samt detalj- och partihandel med ekologiska alkoholdrycker och ekologisk sprit som innehåller mer än 1,2 volymprocent etylalkohol.

 

2 §

Definitioner

     I denna lag använda begrepp ska ha den betydelse som anges i denna paragraf.

     Med Ekologiska produkter avses jordbruksprodukter, foder, livsmedel samt sådana produkter som är nära kopplade till jordbruk enligt bilaga 1 till grundförordningen och som uppfyller de krav på ekologiskt produktionssätt som fastställts i grundförordningen. Jordbruksprodukter är produkter som härstammar från jordbruket, inbegripet vattenbruksprodukter, havsalger samt vilda växtprodukter.

     Aktörer är fysiska eller juridiska personer som i egenskap av producenter, beredare och distributörer ansvarar för att de krav som ställs i grundförordningen uppfylls inom de ekologiska verksamheter som de driver.

     Aktörsgrupper är sådana sammanslutningar av aktörer som avses i artikel 36.1 i grundförordningen.

     Kontrollant är en av landskapsregeringen eller ett auktoriserat kontrollorgan förordnad person som ansvarar för produktionskontroll i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

     Certifikat är ett intyg som tillhandahålls av kontrollmyndigheten och som bestyrker att aktörer eller aktörsgrupper uppfyller kraven i den lagstiftning som avses i 1 §.

     Ålands kontrollregister för ekologisk produktion, nedan kallat kontrollregistret, är landskapsregeringens kontrollregister över aktörer, aktörsgrupper och sådana verksamheter som befriats från certifieringsskyldigheten enligt 5a §, och vars verksamhet konstaterats uppfylla kraven för ekologisk produktion. I kontrollregistret införs uppgifter som är nödvändiga för att landskapsregeringen och andra kontrollorgan som utsetts med stöd av denna lag ska kunna utöva sådan tillsynsverksamhet och kontroll som förutsätts i grundförordningen och kontrollförordningen.

     Godkänt kontrollorgan är en organisation eller sammanslutning som uppfyller de krav den Europeiska unionen ställer på kontrollorgan avseende produktion av ekologiska produkter och som av landskapsregeringen efter ansökan godkänts att utföra kontroll enligt denna lag. Landskapsregeringen beslutar närmare om ansökningsförfarandet.

 

5 §

Ansökan om anslutning till landskapets kontrollsystem för produkter som marknadsförs som ekologiskt producerade

     Aktörer som vill ansluta sig till landskapets kontrollsystem avseende produkter vilka marknadsförs som ekologiskt producerade ska ansöka om detta hos landskapsregeringen. Ansökan ska uppta

     a) sökandens namn, adress och person-, företags- och organisationsnummer,

     b) platsen för produktionen, fastighetsbeteckning, lägenhetssignum och vid behov närmare uppgifter om platsen där verksamheten bedrivs,

     c) en plan för egenkontroll som ska innehålla en beskrivning av verksamhetsinriktning, verksamhetens produkter, total åkerareal, åkerareal som ska ställas om till ekologisk samt de åtgärder med vilka aktören säkerställer att bestämmelserna i denna lag och grundförordningen följs,

     d) åtagande från sökanden att driva verksamheten i enlighet med bestämmelserna i denna lag och grundförordningen,

     e) i fråga om jordbruksföretag tidpunkten då sökanden upphörde att använda sådana ämnen som inte är tillåtna enligt grundförordningen samt

     f) namnet på godkänt kontrollorgan som aktören utsett för kontroll av verksamheten.

     Aktörsgrupper ska ansöka om anslutning till landskapets kontrollsystem hos landskapsregeringen. Ansökan ska utöver vad som föreskrivs i artiklarna 34 och 36 i grundförordningen uppta

     a) aktörsgruppens namn, företags- och organisationsnummer samt övriga kontaktuppgifter

     b) en plan för egenkontroll som ska innehålla en beskrivning av verksamhetsinriktning, verksamhetens produkter samt de åtgärder med vilka aktören säkerställer att bestämmelserna i denna lag och grundförordningen följs,

     c) åtagande undertecknat av behörig företrädare för gruppen att driva verksamheten i enlighet med bestämmelserna i denna lag och grundförordningen,

     d) tidpunkten då gruppens medlemmar upphörde att använda sådana ämnen inom jordbruk som inte är tillåtna enligt grundförordningen samt

     e) namnet på godkänt kontrollorgan som aktörsgruppen utsett för att utföra den offentliga kontrollen av verksamheten.

 

5a §

Certifikat

     En aktör eller en aktörsgrupp som gjort en ansökan i enlighet med 5 § och som konstaterats uppfylla kraven i den EU-lagstiftning som avses i 1 § ska tilldelas ett certifikat av landskapsregeringen. När certifikatet har utfärdats ska landskapsregeringen ansluta aktören eller aktörsgruppen till kontrollsystemet för ekologisk produktion genom en anteckning i kontrollregistret.

     Om en aktör eller aktörsgrupp inte uppfyller kraven i 1 mom. och därmed inte kan anslutas till kontrollsystemet, ska landskapsregeringen fatta ett separat beslut om saken.

     En aktör som omfattas av bestämmelsen i artikel 35.8 i grundförordningen är befriad från certifieringsskyldigheten under förutsättning att aktörens årliga omsättning från försäljningen av oförpackade ekologiska produkter inte överstiger 20 000 euro.

     En aktör som är befriad från certifieringsskyldigheten ska dock göra en anmälan till landskapsregeringen för införande i kontrollregistret.

     En aktör som är befriad från certifieringsskyldigheten och vars försäljning av oförpackade ekologiska produkter till sin omsättning överstiger det årliga beloppet på 20 000 euro ska i enlighet med det förfarande som föreskrivs i 5 § 1 mom. ansöka om anslutning till landskapets kontrollsystem.

 

6 §

Kontrollregistret

     Landskapsregeringen eller auktoriserat kontrollorgan ska i kontrollregistret införa uppgifter om de aktörer och aktörsgrupper som tilldelats ett certifikat och som därmed godkänts för anslutning till landskapets kontrollsystem för ekologiskt producerade produkter. I registret ska införas följande uppgifter om aktörer:

     a) aktörens namn, adress samt företags- och organisationsnummer,

     b) platsen för produktionen, fastighetsbeteckning och lägenhetssignum,

     c) verksamhetsinriktning, verksamhetens produkter, total åkerareal, åkerareal som ställts om till ekologisk, övergångsperiod och övergångsperiodens längd,

     d) datum för inledande kontroll,

     e) certifikatets datum och giltighetstid,

     f) datum då verksamheten har anslutits till kontrollsystemet,

     g) datum för produktionskontroll,

     h) tillstånd som har beviljats aktören med stöd av den lagstiftning som avses i 1 §,

     i) eventuella påföljder och anmärkningar som föranletts av bristande efterlevnad av den lagstiftning som avses i 1 § samt datum för utfärdande av förbud att använda uppgift om att en produkt omfattas av landskapets kontrollsystem samt

     j) övriga uppgifter som är nödvändiga för den kontroll och tillsyn som förutsätts enligt grundförordningen och kontrollförordningen.

     I registret ska följande uppgifter antecknas om aktörsgrupper:

     a) aktörsgruppens namn samt företags- och organisationsnummer,

     b) verksamhetsinriktning och verksamhetens produkter,

     c) datum då en kontroll som ingår i den offentliga kontrollen av aktörsgruppen har utförts,

     d) certifikatets datum och giltighetstid,

     e) datum då aktörsgruppen har anslutits till kontrollsystemet,

     f) tillstånd som har beviljats aktörsgruppen med stöd av den lagstiftning som avses i 1 §,

     g) eventuella påföljder och anmärkningar som föranletts av bristande efterlevnad av den lagstiftning som avses i 1 § samt datum för utfärdande av förbud att använda uppgift om att en produkt omfattas av landskapets kontrollsystem samt

     h) övriga uppgifter som är nödvändiga för den kontroll och tillsyn som förutsätts enligt grundförordningen och kontrollförordningen.

     I kontrollregistret ska även införas följande uppgifter om aktörer som befriats från certifieringsskyldigheten i enlighet med vad som föreskrivs i 5a § 4 mom.:

     a) aktörens namn, adress samt person-, företags- och organisationsnummer,

     b) verksamhetsinriktning och verksamhetens produkter,

     c) datum då verksamheten anmälts för införande i kontrollregistret samt

     d) datum då en kontroll har utförts.

     Personuppgifter tillhörande de aktörer och aktörsgrupper som avses i 1‒3 mom. raderas ur registret senast tre år efter det att aktören eller aktörsgruppen avlägsnats ur kontrollsystemet.

 

7 §

Egenkontroll

     En aktör eller aktörsgrupp som ansöker om anslutning till kontrollsystemet ska kunna visa att den bedrivna verksamheten uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i denna lag. Som ett led i att påvisa att lagstiftningen efterlevs ska aktörer och aktörsgrupper som bedriver ekologisk produktion inom ramen för jordbruk eller livsmedelsverksamhet uppgöra en ekoplan av vilken ska framgå grundläggande information om verksamheten, en beskrivning av de faser i verksamheten som är kritiska med tanke på ekologisk produktion samt en redogörelse för de åtgärder genom vilken aktören säkerställer produkternas ekologiska integritet. En aktör eller aktörsgrupp som ämnar bedriva ekologisk djurhållning är förpliktad att uppgöra en djurskötselplan som ska innehålla information om djurens ursprung, praxis vid djurskötsel, utfodring, djurhälsa, beskrivning av djurstallar, utevistelse för djuren samt rengöring av djurstallar.

     En aktör eller aktörsgrupp ska underrätta landskapsregeringen om alla väsentliga förändringar i verksamheten som kan vara av betydelse för utövandet av offentlig kontroll samt bistå en kontrollant med den hjälp som kontrollen förutsätter.

     Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om

     a) egenkontrollens utformning i enlighet med artikel 39.1 i grundförordningen, samt

     b) vilka uppgifter som ska ingå i sådana eko- och djurskötselplaner som avses i 1 mom.

 

8 §

Kontroll som utförs av auktoriserat kontrollorgan

     Den kontroll som förutsätts i kontrollförordningen kan utföras av ett av landskapsregeringen skriftligen utsett kontrollorgan. Landskapsregeringen kan återkalla auktorisationen av ett kontrollorgan om kontrollorganet inte iakttar sina åligganden enligt denna lag.

     Ett auktoriserat kontrollorgan ska för varje ansluten aktör och aktörsgrupp utföra sådan nödvändig kontroll samt bistå landskapsregeringen med de upplysningar och den hjälp som förutsätts i kontrollförordningen. Eventuella beslut som ska fattas utifrån kontrollerna fattas av landskapsregeringen. Kontrollanter och andra funktionärer som utför kontroller på kontrollorganets vägnar får inte ha något eget intresse som kan påverka deras opartiskhet. Ett auktoriserat kontrollorgan ska vid utförandet av sina uppgifter följa landskapslagstiftningens allmänna förvaltningsbestämmelser.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

9 §

Landskapsregeringen som kontrollör

     Landskapsregeringen ska utföra sådan nödvändig kontroll som förutsätts i kontrollförordningen eller tillse att sådan kontroll utförs av ett bemyndigat organ. För kontrollen ska finnas minst en av landskapsregeringen bemyndigad kontrollant som arbetar under tjänstemannaansvar. Förordnandet kan avse viss kontroll eller gälla generellt. Förordnandet kan knytas till innehav av viss tjänst.

     Landskapsregeringen har rätt att av en aktör, aktörsgrupp och ett auktoriserat kontrollorgan få den information som behövs för kontrollen. Landskapsregeringen har även rätt att utföra de inspektioner och undersökningar som kontrollen förutsätter. Över resultatet av varje kontroll ska en rapport upprättas vilken ska delges den enskilde aktören eller aktörsgruppen.

     I ett tillsynsobjekt som är beläget i utrymmen som används för boende av permanent natur får en kontroll utföras för att uppfylla de krav på offentlig kontroll som ställs i artikel 38 i grundförordningen och i artiklarna 9, 10 och 14 i kontrollförordningen, om en kontroll är nödvändig för att utreda de omständigheter som kontrollen gäller. Sådana kontroller får endast utföras av landskapsregeringen.

     Landskapsregeringen ska se till att varje aktör och aktörsgrupp får den information som behövs för den ekologiska jordbruksproduktion eller livsmedelsverksamhet som avses i denna lag.

 

11 §

Avlägsnande av felaktig uppgift från kontrollregistret samt förbud i vissa fall mot användande av uppgift om ekologisk produktion

     En märkning av en produkt som ekologiskt producerad ska avlägsnas om produkten inte uppfyller i denna lag avsedda krav på ekologisk produktion. Landskapsregeringen kan besluta att en aktör eller aktörsgrupp vars produkt felaktigt märkts såsom ekologiskt producerad ska utan dröjsmål och på egen bekostnad avlägsna den felaktiga märkningen.

     En verksamhet vars produkter vid upprepade tillfällen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vid marknadsföringen märkts som producerade i enlighet med landskapets kontrollsystem, utan att produkterna uppfyller kriterierna för ekologisk produktion, kan för viss tid eller tills vidare av landskapsregeringen meddelas förbud mot användning av uppgift om att en produkt omfattas av landskapets kontrollsystem. Om bristen avhjälpts eller om den inte längre har betydelse ska förbudet återkallas utan dröjsmål. Ett i detta moment avsett förbud kan förenas med vite varvid ändring genom besvär inte får sökas över beslutet om föreläggande av vite. Vid vidtagande av åtgärder enligt bestämmelserna i denna paragraf ska särskilt beaktas vad som i grundförordningen föreskrivs om omställningsperioder för olika typer av ekologisk produktion.

 

11a §

Åtgärder vid bristande efterlevnad

     Efter att landskapsregeringen eller ett auktoriserat kontrollorgan konstaterat bristande efterlevnad av bestämmelserna om ekologisk produktion, ska landskapsregeringen ålägga aktören, aktörsgruppen eller den som är befriad från certifieringsskyldigheten att vidta nödvändiga åtgärder för att avhjälpa bristerna. Landskapsregeringen kan förena ett sådant beslut med en tillfällig begränsning av rätten att försälja produkter såsom ekologiskt producerade. En sådan begränsning kan avse produkter från en viss anläggning, en del av en anläggning eller från ett visst markskifte. Av beslutet ska framgå skälen till att åtgärden vidtas och den tid under vilken begränsningen ska gälla.

 

11b §

Påföljdsavgift

     Landskapsregeringen kan ålägga en aktör, aktörsgrupp eller den som är befriad från certifieringsskyldigheten att betala en påföljdsavgift på minst 300 och högst 5 000 euro, om

     1) aktören eller aktörsgruppen underlåtit att ansöka om anslutning till landskapets kontrollsystem trots att verksamheten omfattas av certifieringsskyldigheten enligt 5a §,

     2) aktören eller aktörsgruppen bedriver verksamhet som inte har antecknats i det certifikat som utfärdats av landskapsregeringen,

     3) aktören eller aktörsgruppen använder termer eller uttryck som strider mot bestämmelserna om märkning i grundförordningens kapitel IV eller

     4) den som är befriad från certifieringsskyldigheten försummat sin skyldighet att ansöka om anslutning till landskapets kontrollsystem i sådana fall som avses i 5a § 5 mom.

     Vid bedömningen av påföljdsavgiftens storlek ska hänsyn tas till förfarandets art och skadlighet och hur ofta förfarandet upprepats. Avgiften kan påföras till ett mindre belopp än minimibeloppet om försummelsen kan anses vara ringa eller om det med tanke på försummelsens art, hur ofta den upprepats, försummelsens planmässighet och andra omständigheter är skäligt att påföra en avgift som understiger minimibeloppet. Påföljdsavgiften ska betalas till landskapet.

     Påföljdsavgift får inte påföras om det har förflutit mer än ett år sedan gärningen begicks. En påföljdsavgift preskriberas fem år efter det att det lagakraftvunna avgörandet om påföljdsavgiften meddelades. Påföljdsavgiften avskrivs när den betalningsskyldige avlider.

     Inom landskapets behörighet ska bestämmelserna i lagen om verkställighet av böter (FFS 672/2002) tillämpas på Åland vid verkställighet i enlighet med bestämmelserna i denna paragraf.

 

11c §

Stängning av webbplats

     Livsmedelsverket kan i enlighet med lagen om ekologisk produktion (FFS 1330/2021) ge landskapsregeringen handräckning i stängning av webbplats.

 

12 §

Avlägsnande ur kontrollregistret

     Landskapsregeringen kan besluta att en aktör, aktörsgrupp eller den som är befriad från certifieringsskyldigheten ska avlägsnas ur kontrollregistret om denne vid upprepade tillfällen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att följa de krav på ekologisk produktion som avses i denna lag, eller om en underlåtelse att följa dessa krav med hänsyn till underlåtelsens art har eller anses få en mycket långvarig verkan.

 

14 §

Förnyad kontroll

     En aktör eller aktörsgrupp som är missnöjd med den kontroll som avses i 9 § har efter yrkande rätt till ny kontroll. Yrkande om ny kontroll ska ske inom 14 dagar efter att kontrollresultatet delgivits denne.

 

15 §

Rättelse

     Den som är missnöjd med ett beslut om anslutning till landskapets kontrollsystem, ett beslut om krav på åtgärder vid bristande efterlevnad, ett beslut om påförande av påföljdsavgift, ett beslut om förbud mot att använda en uppgift om att en produkt omfattas av kontrollsystemet eller ett beslut om avlägsnande ur kontrollregistret, har rätt att inom 30 dagar efter att denne delgivits beslutet lämna in ett skriftligt yrkande på rättelse av beslutet till landskapsregeringen.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

     Kontrollörer som före denna lags ikraftträdande bemyndigats av landskapsregeringen att utföra tillsyn över ekologisk produktion får vara verksamma som sådana auktoriserade kontrollörer som avses i 8 § utan att separat auktorisation krävs.

     En aktör som godkänts till kontrollsystemet för ekologisk produktion före denna lags ikraftträdande överförs av landskapsregeringen till det kontrollsystem som avses i 6 § när denna lag träder i kraft.

     Ärenden som anhängiggjorts hos landskapsregeringen och som är hänförliga till ekologisk produktion ska vid ikraftträdandet av denna lag handläggas på det sätt som föreskrivs i denna lag.

 

__________________

 

Mariehamn den 8 september 2022
L a n t r å d	Veronica Thörnroos
Föredragande minister	Fredrik Karlström

 

 

 

Parallelltexter

 

·      Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 27/2021-2022