Lagförslag 28/2020-2021

		LAGFÖRSLAG nr 28/2020-2021
		Datum
		2021-06-03
	Till Ålands lagting

Fartygsavfall

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att en ny landskapslag om mottagning i hamn av avfall från fartyg antas samtidigt som den gällande landskapslagen om mottagning i hamn av fartygsgenererat avfall och lastrester upphävs. Den nya lagen behövs för att genomföra EU:s nya fartygsavfallsdirektiv. Den föreslagna lagen har stora likheter med den gällande lagen, men det föreslås ett flertal nya bestämmelser bl.a. att informationen mellan fartyg och hamnar ska ske elektroniskt.

 

__________________

 

 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

1.1 Den marina miljön. 3

1.2 Det nya fartygsavfallsdirektivet 3

1.3 HELCOM och IMO. 4

1.4 Gällande lagstiftning och nuläge. 5

2. Landskapsregeringens överväganden och förslag. 5

3. Lagstiftningsbehörighet 5

4. Förslagets konsekvenser 7

5. Ärendets beredning. 7

Detaljmotivering. 7

Landskapslag om mottagning i hamn av avfall från fartyg. 7

Lagtext 19

L A N D S K A P S L A G om mottagning i hamn av avfall från fartyg. 19

 

 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund

 

1.1 Den marina miljön

 

Den marina miljön har stora värden. De bygger på ekosystemtjänster som kortfattat är de tjänster som upprätthålls av naturen, dvs naturens nyttor exempelvis vattenrening, fisk man fiskar, friluftsliv och fotosyntes. Värdet av dessa nyttor blir speciellt synligt då de störts av mänsklig verksamhet i sådan grad att de måste bytas ut mot artificiella lösningar. De flesta ekosystemtjänster kan bara delvis ersättas av tekniska lösningar, vissa är omöjliga att ersätta.

     Flera av Östersjöns ekosystemtjänster är hotade, som t.ex. näringsväven, den biologiska mångfalden, arternas livsmiljö och Östersjöns resiliens, dvs. förmåga att återhämta sig. Tillförseln av näringsämnen kan minska i framtiden, men synbara effekter märks sannolikt först efter flera årtionden. Den största kända negativa påverkan idag mot Östersjöns ekosystemtjänster är utfiskning och övergödning.

     Målet enligt vattenlagen är att de åländska vattnen ska ha god vattenkvalitet. Så är det generellt sett inte idag. Samma mål finns även enligt EU-direktiv och den åländska utvecklings- och hållbarhetsagendan. Många olika åtgärder vidtas för att förbättra vattenkvaliteten. Stora delar av samhällets åtgärder finns i landskapsregeringens sexåriga förvaltningsplan med åtgärdsprogram.

     Trots att den internationella regleringen av fartygstrafikens utsläpp har utvecklats släpps det fortfarande ut mycket avfall i havet, vilket förorenar miljön. Det finns många orsaker till att avfall släpps ut i havet. Om man ser till hela EU har det inte alltid funnits adekvata mottagningsanordningar tillgängliga i hamnarna, tillsynen har varit otillräcklig och det har saknats incitament för att lämna avfall på land. Det nya fartygsavfallsdirektivet tar itu med dessa problem.

 

1.2 Det nya fartygsavfallsdirektivet

 

Det nya fartygsavfallsdirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/883 om mottagningsanordningar i hamn för avlämning av avfall från fartyg, om ändring av direktiv 2010/65/EU och upphävande av direktiv 2000/59/EG, nedan fartygsavfallsdirektivet, upphäver och ersätter det första fartygsavfallsdirektivet med namnet Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester, nedan fartygsavfallsdirektivet från 2000. Syftet med fartygsavfallsdirektivet är att minska utsläppen av avfall till havs genom att ytterligare förbättra hamnarnas mottagning av avfall från fartyg och stärka fartygens lämnande av avfall i hamn. Direktivet ska bidra till att minska mängden marint skräp från fartyg och mängden förlorade eller övergivna fiskeredskap och därigenom förbättra skyddet av den marina miljön.

     Genom fartygsavfallsdirektivet harmoniseras EU-lagstiftningen med Internationella sjöfartsorganisationen, IMO:s, Marpol-konvention till förhindrande av förorening från fartyg. Marpol-konventionen har ändrats flera gånger under den tid som fartygsavfallsdirektivet från 2000 har varit i kraft och tillämpningsområdet för och definitionerna i det direktivet är därför inte längre helt i linje med bestämmelserna i Marpol-konventionen. Avfallet sorteras ofta ombord på fartyg i enlighet med internationella normer och genom det nya fartygsavfallsdirektivet säkerställs att dessa insatser för avfallssortering ombord inte undergrävs av att det saknas arrangemang för separat insamling på land. Det nya direktivet harmoniseras samtidigt med EU:s avfallslagstiftning.

     Under de senaste åren har det enligt kommissionen varit problematiskt att genomföra fartygsavfallsdirektivet från 2000 och se till att det efterlevs. Dessutom har medlemsstaterna tolkat de viktigaste begreppen i direktivet på olika sätt, vilket skapar förvirring när det gäller tillämpningen av direktivet. De centrala begreppen, såsom tillgång till adekvata mottagningsanordningar, förhandsanmälan av avfall och obligatoriskt lämnande av avfall till mottagningsanordningar i hamn, förtydligas i det nya fartygsavfallsdirektivet. Ett av de största hindren för ett effektivt genomdrivande av lämnandeskyldigheten har varit medlemsstaternas tolkning och genomförande av undantaget baserat på tillräcklig lagringskapacitet ombord. Detta ska förtydligas i en kommande genomförandeakt från kommissionen.

     Bestämmelserna om undantag som beviljas fartyg i tidtabellsbunden trafik med täta och regelbundna hamnanlöp förtydligas och harmoniseras i det nya fartygsavfallsdirektivet.

     Avgiftssystemet för avfallshanteringen reformeras så att systemet att betala en avgift oavsett hur mycket avfall fartyget lämnar i hamnen införs inom hela EU. På Åland och i andra Östersjöländer tillämpas ett sådant avgiftssystem redan. Avgiftssystemet, som baserar sig på en rekommendation av HELCOM, omfattar på Åland utöver fast avfall också oljehaltigt avfall och toalettavfall. Även fiskefartyg och fritidsbåtar hör till det avgiftssystem som definieras i det nya fartygsavfallsdirektivet. Hamnavgiften ska i fortsättningen omfatta mottagning av avfall också från dessa fartyg oberoende av avfallsmängden. Avgiftssystemet omfattar också avfall som samlas i nät under fiske. Enligt det nya direktivet ska även fiskefartyg och nöjesfartyg som är längre än 45 meter omfattas av kravet att göra en förhandsanmälan om lämnande av avfall.

     I hamnarna ska det ordnas separat insamling av olika typer av avfall från fartyg. Exempelvis sorteras och avskiljs fast avfall på fartyg i enlighet med internationella normer. Genom separat insamling kan man säkerställa att avfallet återvinns eller återanvänds. I fortsättningen måste hamnarna bevilja rabatter på avfallsavgifter till fartyg som tar hand om sitt avfall på ett miljövänligt sätt.

     Också övervakningen ändras. Medlemsstaterna ska inspektera minst 15 procent av de fartyg som anlöper dess hamnar årligen. Övervakningen inriktas på fartygen på basis av riskerna.

     Kommissionen ska anta genomförandeakter om bland annat beräkning av fartygens lagringskapacitet (artikel 7.4), kriterier för miljövänligt fartyg (artikel 8.5) och kriterier för de riskbaserade inspektionerna av anlöpande fartyg (artikel 11.2). Sådana har inte ännu antagits.

     Majoriteten av fartygsavfallsdirektivets bestämmelser är tämligen detaljerade och ger inte mycket spelrum. Det finns ett litet nationellt spelrum för tillämpningen av bestämmelserna enligt direktivet på vissa områden och för vissa fartyg, såsom hamnarnas ankringsplatser och fartyg som används i hamntjänster.

 

1.3 HELCOM och IMO

 

Skyddet av havet regleras av flera internationella avtal, varav de viktigaste för Åland leds av HELCOM och internationella sjöfartsorganisationen, IMO.

     HELCOM är Östersjöländernas samarbetsorganisation för att värna miljön i Östersjön. Samarbetet bygger på Helsingforskonventionen för att skydda Östersjöns miljö. Den första är från 1974 och den ersattes 1992 av en ny konvention som trädde i kraft i januari 2000. Landskapsregeringen deltar aktivt inom samarbetet, bland annat på de årliga kommissionsmötena och ministermötena som brukar hållas vart tredje år.

     Inom IMO har en mängd bestämmelser om sjöfart utvecklats under åren. Det viktigaste avtalet för miljön är Marpol-konventionen om marina utsläpp. De centrala bestämmelserna finns i bilagorna som innehåller: bilaga I olja och oljeprodukter, bilaga II Transport av farliga flytande ämnen, bilaga III Farliga ämnen för havsmiljön i förpackad form, bilaga IV Fartygens klosettvatten, bilaga V Fast avfall och bilaga VI Luftvård.

 

1.4 Gällande lagstiftning och nuläge

 

Fartygsavfallsdirektivet från 2000 genomförs i landskapslagen (2003:58) om mottagning i hamn av fartygsgenererat avfall och lastrester, nedan gällande fartygsavfallslag. Lagstiftningen grundar sig även på Marpol-konventionens bestämmelser och HELCOM:s rekommendationer bland andra det ovan beskrivna "ingen specialavgift"-systemet på oljehaltiga avfall, fasta avfall förutom lastrester och på toalettavfall.

     Gällande fartygsavfallslag innehåller bestämmelser om mottagningsanordningar, avfallsplaner, avfallsavlämning och förhandsanmälan om det, avgifter, undantag för tidtabellbunden trafik, inspektioner, tillsynsåtgärder samt påföljder. I de flesta fall är det Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, ÅMHM, som är ansvarig myndighet.

     Lagen gäller för alla gästhamnar men bara för småbåtshamnar med minst 50 förtöjningsplatser vid kaj eller boj. Småbåtshamn är definierad i landskapsförordningen (2003:67) om mottagning av fartygsgenererat avfall och lastrester som en hamn som används som hemmahamn för sport- och fritidsbåtar och där båtens ägare vanligen besitter en viss förtöjningsplats i hamnen.

     Det största arbetet för ÅMHM enligt gällande fartygsavfallslag är handläggningen och fastställandet av avfallsplaner för hamnar. Det finns idag 43 gällande avfallsplaner som godkänts av ÅMHM. De är fördelade enligt följande; elva kommersiella hamnar, en fiskehamn, två stora reparationsvarv, två små reparationsvarv, sexton stora gästhamnar, fem små gästhamnar och sex småbåtshamnar. Även besluten om undantag för fartyg som går i tidtabellbunden trafik innebär ett visst arbete för ÅMHM. Idag finns 17 gällande undantag.

 

2. Landskapsregeringens överväganden och förslag

 

Landskapsregeringen föreslår att en ny landskapslag om mottagning i hamn av avfall från fartyg antas istället för den gällande landskapslagen. Det nya fartygsavfallsdirektivet har stora likheter med fartygsavfallsdirektivet från 2000, men det innehåller så många mindre och större ändringar att det skulle krävas ändringar i nästan alla paragrafer i gällande fartygsavfallslag. Dessutom skulle flera nya paragrafer behöva läggas till, så en ändring av den gällande lagen skulle leda till en ostrukturerad lag.

     En viktig ändring i det nya fartygsavfallsdirektivet är att informationen mellan större fartyg och hamnar ska göras i ett EU-gemensamt elektroniskt system, SafeSeaNet. Även myndigheter ska använda systemet. Detta kommer att leda till ett smidigare system för alla parter. Systemet har redan byggts upp för genomförande av andra EU-direktiv som i första hand gäller fartygssäkerhet. Det här innebär att Åland behöver samarbeta med riksmyndigheter för att få tillgång till systemet.

 

3. Lagstiftningsbehörighet

 

Lagförslaget berör landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar, kommunernas förvaltning, natur- och miljövård, vattenrätt, båttrafik, näringsverksamhet, beläggande med straff och storleken av straff samt vite och andra tvångsmedel. Nämnda rättsområden hänförs enligt 18 § 1, 4, 10, 21, 22, 25 och 26 punkterna i självstyrelselagen till landskapets lagstiftningsbehörighet.

     Enligt 27 § 13 punkten självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om handelssjöfart och farleder för handelssjöfarten. Fartygsavfallsdirektivet hör därför till denna del till rikets behörighet. I riket har fartygsavfallsdirektivet från 2000 genomförts genom miljöskyddslag för sjöfarten (1672/2009). Det nya direktivet kommer att genomföras genom ändring av nämnda lag. Miljöskyddslag för sjöfarten innehåller även annan reglering och är till vissa delar direkt gällande på Åland till de delar paragraferna hänförs till handelssjöfart eller farleder för handelssjöfarten.

     I framställning nr 1/2002-2003 om den gällande fartygsavfallslagen finns ett grundligt resonemang om lagstiftningsbehörigheten om miljöåtgärder som riktar sig till handelsfartyg utgående från hur gränsdragningen mellan handelssjöfart och rättsområden inom landskapets behörighet bedömts i tidigare fall. Det anges ”Det är uppenbart att det är landskapet som har behörighet att lagstifta om miljöåtgärder i landskapets hamnar. Enbart landskapet kan ha rätt att meddela föreskrifter om tillgång till mottagningsanordningar i hamnar, upprättande av avfallsplaner för hamnar, avgifter för avfallsavlämning i hamnar och information angående avfallshanteringen i hamnarna. Det är även uppenbart att det är landskapet som har behörighet att lagstifta om miljöåtgärder som berör fritidsbåtar. Avsevärt svårare är det att avgöra i vilken utsträckning landskapet har behörighet att lagstifta om miljöåtgärder som riktar sig direkt till handelsfartygen som besöker landskapets hamnar.” I framställningen redogörs även bl.a. för republikens presidents förordnande 1976 att landskapslagen om bekämpande av oljeskador skulle förfalla med motiveringen att landstinget hade överskridit sin behörighet. Beslutet grundades på Högsta domstolens avgörande. I framställningen anges: ”Av presidentens beslut går det att dra slutsatsen att landskapet inte har behörighet att lagstifta om åtgärder som hindrar handelsfartygs avresa eller på annat sätt innebär ett ingrepp mot fartygstrafiken – oavsett vad som är syftet med åtgärderna. Att hindra ett handelsfartyg från att lämna hamn får anses ligga utanför landskapets behörighetsområde.”

     Ålandsdelegationen hade inte några invändningar mot landskapslagen. Den angav att eftersom anmälningsskyldigheten och skyldigheten att avlämna avfall är att hänföra till natur- och miljövården ingår det i landskapets behörighet att inta sådana bestämmelser i landskapslagen. Vidare angav Ålandsdelegationen att reglerandet av ett handelsfartygs fria rörlighet har allmänt ansetts höra till området handelssjöfart som utgör riksbehörighet och hänvisade till HD:s beslut 23 juli 1976. I utlåtandet resonerar Ålandsdelegationen också om inspektionerna och avgifterna samt om att landskapsregeringen ska se till att kommissionen får viss information.

     Det nya fartygsavfallsdirektivet innehåller nya särskilda artiklar om informationsutbyte i kommissionens SafeSeaNet-system och ett annat EU-gemensamt system för rapportering av inspektioner. Systemet för informationsutbyte ska baseras på det system som byggts upp enligt direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen. Det direktivet hänförs till handelssjöfart och farleder för handelssjöfarten och är därmed rikets behörighet. Även systemet för rapportering av inspektioner bygger på ett direktiv inom rikets behörighet. Det är direktiv 2009/16/EG om hamnstatskontroll som avser fartygssäkerhet. För användningen av dessa system behöver Åland och riket samarbeta. Till viss del kan systemen också anses vara en fråga om förhållandet till utländska makter. Däremot är det Ålands behörighet att använda systemen och att lägga in uppgifter som regleras i landskapslagen. En dialog om samarbete pågår med kommunikationsministeriet.

 

4. Förslagets konsekvenser

 

Lagförslaget kan komma att generera ytterligare kostnader för efterlevnad och drift, eventuellt till följd av investeringar i ny separat avfallsinsamling i hamnar och utveckling av ny kapacitet för mottagande och behandling av nya avfallsflöden. Med beaktande av det ambitiösa genomförandet på Åland av fartygsavfallsdirektivet från 2000 väntas dessa kostnader dock bli begränsade.

     Det förenklade och mer harmoniserade genomförande av de olika skyldigheterna på EU-nivå kommer att öka konkurrenskraften och den ekonomiska effektiviteten i sjöfartssektorn. Harmoniseringen av avgiftssystemet syftar dessutom till att avfall ska lämnas till hamnar regelbundet och att fartyg inte ska behålla sitt avfall ombord till dess att de kan lämna det till den hamn där det är ekonomiskt mest fördelaktigt.

     Lagförslaget kan komma att minska den administrativa bördan exempelvis genom att kravet på avfallsplanernas godkännande ändras till vart femte år istället för som nu vart tredje år. Lagen syftar också till att underlätta genomförandet och tillämpningen genom att öka den elektroniska rapporteringen och det elektroniska utbytet av information mellan medlemsstaterna och detta harmoniseras med annan EU-lagstiftning på området. De formulär som enligt direktivet ska användas i kommunikationen mellan hamnar och fartyg har anpassats till IMO:s formulär.

     Beroende på vilket samarbete som är möjligt att genomföra med riksmyndigheterna, i första hand Transport- och kommunikationsverket, Traficom, kan inspektionskravet innebära ett merarbete för ÅMHM. Om inspektionerna kan samordnas med riksmyndigheterna kan arbetsinsatsen förväntas bli mindre omfattande. Även kommissionens kommande genomförandeakter om riskbaserade inspektioner kan påverka omfattningen av arbetet.

     Förslaget har positiva konsekvenser för miljön och för hållbar utveckling däribland även för barn. För jämställdheten har förslaget inte några kända konsekvenser.

 

5. Ärendets beredning

 

Ärendet har beretts som ett tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med miljöbyrån vid Ålands landskapsregering och ÅMHM. Ärendet har skickats på remiss till kommunerna, kommunalförbundet för Ålands Miljöservice, Ålands näringsliv, Visit Åland, Rederierna i Finland, Ålands Natur och miljö, kommunikationsministeriet, Traficom, ÅMHM, Ålands polismyndighet, Mariehamns hamn Ab, Långnäs hamn Ab samt infrastrukturavdelningen, näringsavdelningen och social- och miljöavdelningen vid Ålands landskapsregering. Elva remissvar har lämnats.

 

Detaljmotivering

 

Landskapslag om mottagning i hamn av avfall från fartyg

 

1 § Syfte. Landskapsregeringen föreslår att lagen inleds med syftet med lagen. Syftet är både att skydda miljön och att säkerställa smidigt fungerande sjöfart. Innehållsmässigt överensstämmer paragrafen med den gällande fartygsavfallslagens första paragraf. Paragrafen genomför artikel 1 i fartygsavfallsdirektivet.

 

2 § Tillämpningsområde. Landskapsregeringen föreslår i 1 mom. att lagen ska tillämpas på hamnar som normalt anlöps av fartyg som omfattas av tillämpningsområdet. Undantag förslås för hamnar som betjänar passagerarfartyg i inrikestrafik med en dödvikt som understiger 1 350 ton vid vilka ifrågavarande fartyg inte lämnar avfall under förutsättning att fartygen som besöker hamnarna i fråga har ett avfallshanteringsavtal i någon annan hamn. Lagen föreslås tillämpas på fartyg oberoende av deras flagg, med undantag för fartyg som används för hamntjänster och örlogsfartyg, militära hjälpfartyg eller andra fartyg som ägs eller drivs av någon stat och som för närvarande endast används i statlig, icke-kommersiell tjänst. Liksom gällande fartygsavfallslag föreslås denna lag att tillämpas på fartyg som ägs eller drivs av landskapet Åland eller någon av de åländska kommunerna. Innehållet i momentet motsvarar delvis 2 § i gällande fartygsavfallslag. Momentet genomför artikel 3 i fartygsavfallsdirektivet.

     I 2 mom. föreslås att med en hamn ska avses en plats eller ett geografiskt område som är utrustad för att ta emot fartyg, inbegripet en ankringsplats inom hamnens jurisdiktion. Undantagna är platser eller område vars konstruktioner och tjänster för fartyg samt avfallsmängder är små och besökarantal är litet. Detta motsvarar delvis den andra definitionen av hamn i 3 § i gällande fartygsavfallslag. Formuleringen grundar sig på definitionen av hamn i artikel 2 punkten 9 i fartygsavfallsdirektivet. Utgångspunkten är att lagen inte ska tillämpas på hamnar som är småskaliga. Därför föreslås lagen tillämpas på gästhamnar med minst 25 båtplatser och småbåtshamnar med minst 50 båtplatser. Småbåtshamnar och gästhamnar definieras i 3 §. Kraven i fartygsavfallsdirektivet är visserligen generellt sett strängare än fartygsavfallsdirektivet från 2000 men de är också mera flexibla och har fokus på att minska de negativa effekterna av mängden avfall som uppkommer från båtarna i hamnarna. Landskapsregeringen bedömer att avfallsmängden från småbåtshamnar i normala fall är liten och att därför den nuvarande gränsen på 50 båtplatser kan behållas. Gränsen för gästhamnar föreslås höjas så att det införs ett lägsta antal båtplatser på 25. I gällande fartygsavfallslag ingår alla gästhamnar i tillämpningsområdet. Enligt uppgifter från ÅMHM skulle fyra av dagens gästhamnar falla utanför lagens tillämpningsområde.

     Uttryckliga undantag förslås för vissa platser och områden. I 1 punkten föreslås att detaljhandelsföretags och trakteringsverksamheters bryggor ska vara undantagna från lagens tillämpningsområde. Även platser och områden avsedda endast för mottagning av fartyg med motor vars effekt är högst 15 kilowatt eller ett fartyg med motor eller segel vars skrovlängd är högst 5,5 meter föreslås vara undantagna enligt 2 punkten. Undantag förslås i 3 punkten för platser och områden avsedda för mottagning av fiskefartyg som endast används av en enskild yrkesutövare. Slutligen föreslås i 4 punkten att även andra motsvarande platser och områden ska undantas från bestämmelserna i denna lag.

     Det är dock skäl att beakta att trots att småskaliga platser och områden är utanför lagens tillämpningsområde på grundval av hamnens småskalighet omfattas de av den allmänna skyldigheten att ordna avfallshantering enligt 28 § i rikets avfallslagen, vilken tillämpas på Åland enligt landskapslagen (2018:83) om tillämpning av rikets avfallslag. Enligt 76 § i rikets avfallslag ska dessutom en hamninnehavare i syfte att förhindra nedskräpning ordna med tillräcklig avfallsinsamling och andra avfallshanteringstjänster på området. På så sätt ska även en innehavare av en småskalig hamn se till att hamnverksamheten inte orsakar nedskräpning och vid behov ordna avfallshantering för hamnen.

     För ankringsplatser i hamnar föreslås i 3 mom. att bestämmelserna om förhandsanmälan, lämnande av avfall, avfallsavlämningskvitto och avgifter inte ska tillämpas.

     Paragrafens 4 mom. föreslås innehålla upplysande bestämmelser om att landskapslagen (2018:83) om tillämpning av rikets avfallslag och rikslagstiftningen om animaliska biprodukter ska gälla på det avfall som förts i land från fartyg. Den gällande rikslagen är lagen om animaliska biprodukter (FFS 517/2015). Artikel 4.2 tredje stycket i fartygsavfallsdirektivet anger att artikel 4.2 första stycket led d ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av de strängare krav som införts genom förordning (EG) nr 1069/2009 för hanteringen av matavfall som härrör från transportmedel i internationell trafik. I skäl 26 i fartygsavfallsdirektivet anges att enligt förordning (EG) nr 1069/2009 ska matavfall som härrör från transportmedel i internationell trafik förbrännas eller bortskaffas genom nedgrävning i godkänd deponi, inbegripet avfall från fartyg som anlöper unionshamnar och som kan ha varit i kontakt med animaliska biprodukter ombord. Vidare anges i skäl 27 att enligt förordning (EG) nr 1069/2009, jämförd med kommissionens förordning (EU) nr 142/2011, räknas inte resor inom unionen som transport i internationell trafik och matavfall från sådana resor behöver inte förbrännas.

     I 5 mom. föreslås att landskapsregeringen får i landskapsförordning närmare ange vad som avses med konstruktioner och tjänster för fartyg samt avfallsmängder som är små och besökarantal som är litet.

 

3 § Definitioner. Landskapsregeringen föreslår ett antal definitioner av begrepp som används i lagen. Några definitioner i gällande fartygsavfallslag tas inte med i detta förslag då de inte längre är behövliga och en del nya definitioner föreslås.

     1 punkten om fartyg motsvarar den fjärde definitionen i 3 § i gällande fartygsavfallslag med tillägget flytande farkoster. Punkten har nästan samma formulering som artikel 2 punkten 1 i fartygsavfallsdirektivet.

     2 punkten om hamntjänster föreslås för att tydliggöra vad som avses med sådana. Begreppet används i 2 § 1 mom. 2 punkten om tillämpningsområdet för fartyg. Innehållet är från artikel 1.2 i förordning (EU) 2017/352 om inrättande av en ram för tillhandahållande av hamntjänster och gemensamma regler för finansiell insyn i hamnar.

     3 punkten om Marpol-konventionen genomför artikel 2 punkten 2 i fartygsavfallsdirektivet. Samma formulering finns i regeringens proposition 71/2021 om ändring av rikets miljöskyddslag för sjöfarten.

     4 punkten om avfall från fartyg genomför artikel 2 punkten 3 i fartygsavfallsdirektivet. Ett tillägg görs för tydlighetens skull att allt som definieras som avfall enligt landskapslagen (2018:83) om tillämpning av rikets avfallslag innefattas. Den motsvarande definitionen för fartygsgenererat avfall i 3 § i gällande fartygsavfallslag har i stort sett samma innehåll.

     5 punkten om lastrester motsvarar den sista definitionen i 3 § i gällande fartygsavfallslag. Den har samma formulering som definitionen i artikel 2 punkten 5 i fartygsavfallsdirektivet.

     6 punkten om mottagningsanordning i hamn är formulerad på samma sätt som första definitionen i 3 § i gällande fartygsavfallslag. Punkten genomför artikel 2 punkten 6 i fartygsavfallsdirektivet.

     7 punkten om fiskefartyg genomför artikel 2 punkten 7 i fartygsavfallsdirektivet.

     8 punkten om fritidsbåt genomför artikel 2 punkten 8 i fartygsavfallsdirektivet.

     9 punkten om gästhamn motsvarar delvis definitionen i 1 § b punkten i gällande fartygsavfallsförordning. Begreppet används i 2 § 2 mom.

     10 punkten om småbåtshamn motsvarar delvis definitionen i 1 § c punkten i gällande fartygsavfallsförordning. Begreppet används i 2 § 2 mom.

     11 punkten om tillräcklig lagringskapacitet genomför artikel 2 punkten 10 i fartygsavfallsdirektivet.

     12 punkten om fartygsavfallsdirektivet föreslås för att inte behöva upprepa det långa namnet på direktivet.

     13 punkten om hamninnehavare föreslås för att begränsa antalet hamnar som omfattas av lagen. Det behöver vara en juridisk person som ansvarar för hamnen inte bara en fysisk person.

     14 punkten om SafeSeaNet-systemet föreslås för att tydliggöra vad systemet är.

     15 punkten om övervakningsdirektivet föreslås för att inte behöva upprepa det långa direktivnamnet.

     I 2 mom. föreslås att avfallsblankettlagens definition av avfall och behandling även ska gälla vid tillämpningen av denna lag.

 

4 § Mottagningsanordningar i hamn. I paragrafen finns de grundläggande bestämmelserna om mottagningsanordningar för avfall i hamnar. Bestämmelserna motsvarar i stort 4 § 1 mom. i gällande fartygsavfallslag. Ansvaret föreslås ligga på hamninnehavaren som enligt definitionen är en juridisk person. Hamninnehavaren ska se till att fartygen som normalt använder hamnen får tillgång till mottagningsanordningar som tillgodoser deras behov utan att de orsakas onödigt dröjsmål. Mottagningsanordningarna ska kunna ta emot de typer och mängder av avfall som kommer från de fartyg som normalt använder hamnen. På samma sätt som i gällande fartygsavfallslag föreslås att hamninnehavaren även ska erbjuda sådana fartyg som inte omfattas av lagen möjlighet att nyttja hamnens mottagningsanordningar såvida detta inte är orimligt med hänsyn till avfallets art eller mängd.

     Mottagningsanordningarna ska vara anpassade till hamnanvändarnas operativa krav, hamnens storlek och geografiska belägenhet samt de typer av fartyg som anlöper hamnen. Formaliteterna och de praktiska arrangemangen i samband med användning av mottagningsanordningar ska vara enkla och snabba så att onödigt dröjsmål för fartygen undviks. Avgifter som tas ut för lämnande av avfall ska inte avskräcka från användning av mottagningsanordningarna i hamn. En förtydligande tilläggsbestämmelse föreslås om att hamninnehavaren ska säkerställa att mottagningsanordningarna i hamn fungerar klanderfritt och att anordningar som är ur funktion repareras utan dröjsmål.

     Landskapsregeringen föreslår i 2 mom. att en innehavare av en hamn för fritidsbåtar kan ordna mottagningen av avfall genom att komma överens om användarrätt av en annan mottagningsanordning som finns i närområdet på rimligt avstånd. Med hamn för fritidsbåtar avses både småbåtshamnar som är hemmahamnar för fritidsbåtar och gästhamnar. I fartygsavfallsdirektivet används begreppet småbåtshamn, men det begreppet föreslås att här användas för hemmahamnar. Vid arrangemang med en annan hamn ska hamnen för fritidsbåtar ge information om arrangemanget samt läge och öppettider som är lättillgängliga för användarna av mottagningsanordningen. Vid dimensioneringen av mottagningsanordningar för avfall i hamnar för fritidsbåtar ska även användare från andra hamnar för fritidsbåtar beaktas.

     En specialbestämmelse om skadliga flytande ämnen föreslås i 3 mom. För anskaffning och användning av mottagningsanordningarna för sådana samt för transport och behandling av avfall och blandningar svarar importören eller annan mottagare eller exportören eller annan avsändare av det ämne som ska transporteras.

     I 4 mom. föreslås att landskapsregeringen kan besluta närmare om arrangemang och krav i hamnar på mottagningsanordningar för avfall från fartyg. Ett liknande bemyndigande finns i 18 § i gällande fartygsavfallslag. I 2 § i landskapsförordningen (2003:67) om mottagning av fartygsgenererat avfall och lastrester finns särskilda krav på kommersiella hamnar, stora gästhamnar, små gästhamnar, småbåtshamnar, fiskehamnar, stora reparationsvarv och små reparationsvarv.

     Bestämmelserna tillsammans med kommande landskapsförordning genomför artikel 4.1-2 i fartygsavfallsdirektivet.

 

5 § Rapportering av brister hos mottagningsanordningar. I 1 mom. i paragrafen föreslås att hamninnehavararna ska erbjuda dem som använder hamnen blanketter för klagomål angående brister hos mottagningsanordningar. Om sådana blanketter lämnas in ska hamninnehavarna lämna dem vidare till ÅMHM.

     I 2 mom. föreslås att ÅMHM ska se till att internationella sjöfartsorganisationen, IMO, får information om påstådda brister i mottagningsanordningar i en hamn. Avsikten är att ÅMHM skickar informationen till ansvarig riksmyndighet som sedan skickar informationen vidare till IMO. Formuleringen föreslås så öppen som möjligt för att eventuella brister ska kunna rapporteras vidare så effektivt som möjligt. ÅMHM föreslås även att utreda alla rapporterade fall av påstådda brister i åländska hamnar och även se till att resultatet av undersökningen kommer till IMO och den rapporterande flaggstaten.

     Paragrafen motsvarar till stora delar 6 § i gällande fartygsavfallslag men idag ligger myndighetsansvaret på landskapsregeringen. Rapporteringen enligt gällande fartygsavfallslag ska skickas till kommissionen men enligt fartygsavfallsdirektivet ska den istället skickas till IMO. ÅMHM ska informera landskapsregeringen om åtgärder som vidtagits enligt detta moment. Paragrafen genomför artikel 4.3 i fartygsavfallsdirektivet.

 

6 § Avfallsplaner. I paragrafens 1 mom. föreslås att hamninnehavaren ska göra upp en lämplig avfallsplan för mottagande och hantering av avfall från fartyg i hamnen. Avfallsplanen ska beskriva hanteringen av avfall från fartyg, såsom mottagning, insamling, lagring och behandling och återvinning. Avfallsplanen ska dessutom beskriva belopp och beräkningsgrunder för avgifterna som tas ut av fartygen. Vid planeringen av de åtgärder som ingår i planen ska hamnens storlek och beskaffenhet samt de typer av fartyg som anlöper hamnen beaktas.

     Två eller flera närbelägna hamnar föreslås i 2 mom. att få utarbeta sina avfallsplaner gemensamt. Då ska behovet av och tillgången på mottagningsanordningar specificeras för varje enskild hamn. Varje hamninnehavare ska delta i arbetet med planerna utgående från de behov som finns för dess hamn.

     I 3 mom. föreslås att hamninnehavaren ska ge de fartygsinnehavare som använder hamnen och användarna och deras företrädare, behöriga myndigheter samt andra som kan beröras av planen tillfälle att uttrycka sin åsikt om avfallsplanen eller om en ändring av den innan hamninnehavaren lägger fram hamnens avfallsplan för godkännande. Utkastet till avfallsplan ska under minst 14 dagar hållas tillgängligt på hamninnehavarens verksamhetsställe och på något annat ändamålsenligt sätt. Hamninnehavaren ska på sin anslagstavla, på elektronisk väg, per brev eller på något annat lämpligt sätt informera dem som använder hamnen och andra berörda att utkastet finns tillgängligt.

     I 4 mom. föreslås att innehållet i avtalet om användarrätt till annan mottagningsanordning ska beskrivas i avfallsplanen om sådant avtal finns för hamnen.

     Landskapsregeringen föreslår i 5 mom. att närmare bestämmelser om vad en avfallsplan ska innehålla för olika hamnar ska anges i landskapsförordning. I artikel 5.1 och bilagan till fartygsavfallsdirektivet finns krav på innehållet i avfallsplaner. Motsvarande bestämmelser finns i 8 § i gällande fartygsavfallslag, men landskapsregeringen anser att den här typen av detaljerade bestämmelser passar bättre i en landskapsförordning.

     Paragrafen genomför artikel 5.1 första stycket och 5.3 i fartygsavfallsdirektivet.

 

7 § Godkännande av avfallsplan. I paragrafens 1 mom. föreslås att hamninnehavaren ska lämna avfallsplanen till ÅMHM för godkännande. En uttrycklig bestämmelse föreslås även om att ÅMHM ska godkänna avfallsplanen om den uppfyller kraven i denna lag. ÅMHM kan vid behov besluta om nödvändiga bestämmelser för genomförandet av planen. Det kan vara om mottagningsanordningar om någon lagstadgad sådan saknas i planen. Det kan även behövas bestämmelser om vilka språk som ska användas i informationen till fartyg som använder hamnen.

     I 2 mom. föreslås att hamninnehavaren ska lämna in en uppdaterad avfallsplan till ÅMHM om det sker en betydande förändring i hamnens verksamhet eller i kvaliteten, kvantiteten eller hanteringen av det avfall som lämnas i hamnen. Avfallsplanen ska uppdateras och läggas fram för bedömning och godkännande till behörig myndighet med högst fem års mellanrum. Om inga betydande förändringar har skett under de senaste fem åren får hamninnehavaren lämna in den befintliga avfallsplanen till ÅMHM. Därefter kontrollerar ÅMHM avfallsplanen och besluter om ett förnyat godkännande. Enligt 7 § i gällande fartygsavfallslag ska avfallsplanen förnyas vart tredje år. I artikel 5.4 första stycket i fartygsavfallsdirektivet har dock tiden förlängts till fem år vilket landskapsregeringen anser är motiverat för Åland.

     Paragrafens två första moment genomför artikel 5.4 första stycket i fartygsavfallsdirektivet.

 

8 § Information till dem som använder hamnen. I paragrafens 1 mom. föreslås att hamninnehavaren ska informera om avfallsplanen till dem som använder hamnen, vid behov även i elektronisk form. Det ska göras på ett lättillgängligt sätt, vid behov med karta, och förutom på svenska även på andra språk om det är relevant. De språk som i första hand kan vara aktuella är finska och engelska, men det är önskvärt att också andra relevanta språk används för att minimera att avfall släpps ut i havet. En snarlik lista finns i 10 § i gällande fartygsavfallslag. Den förslagna listan har kortats något och överensstämmer med den ändrade formuleringen i artikel 5.2 i fartygsavfallsdirektivet.

     I 2 mom. föreslås att en hamninnehavare, som registrerats i systemet för hantering av information inom sjöfarten som avses i rikslagstiftningen om fartygstrafikservice, dessutom ska informera om uppgifterna som avses i 1 mom. genom SafeSeaNet-systemet. Krav på informationen finns i artikel 5.2 första stycket i fartygsavfallsdirektivet.

 

9 § Anmälan om att ett fartyg ska anlöpa en hamn i landskapet. Landskapsregeringen föreslår att befälhavaren för ett fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för övervakningsdirektivet och som är på väg till en hamn i landskapet ska fylla i en förhandsanmälan om avfall som kommer att lämnas. Det ska göras enligt bilaga 2 till fartygsavfallsdirektivet via det system för hantering av information inom sjöfarten som regleras i rikslagstiftningen om fartygstrafikservice, dvs. 20 a § i lagen om fartygstrafikservice. Befälhavaren kan befullmäktiga någon annan att fylla i förhandsanmälan. Den ska göras minst 24 timmar före ankomsten om anlöpshamnen är känd. Om anlöpshamnen är okänd 24 timmar före ankomsten, ska informationen anmälas så snart anlöpshamnen är känd. I de fall resan varar mindre än 24 timmar, ska informationen anmälas senast när fartyget lämnar föregående hamn. Informationen från förhandsanmälan av avfall ska finnas tillgänglig ombord, helst i elektronisk form, åtminstone till nästa anlöpshamn och ska på begäran visas för ÅMHM. Momentet motsvarar till stora delar 11 § 1 mom. i gällande fartygsavfallslag förutom att anmälan föreslås göras elektroniskt istället för på papper. Genom momentet genomförs kraven i artikel 6.1-3 och 13.2 b) i fartygsavfallsdirektivet.

 

10 § Lämnande av avfall från fartyg i hamn. Landskapsregeringen föreslår i 1 mom. krav på att befälhavaren ska se till att fartyget lämnar allt sitt avfall i hamn innan det lämnar hamnen. Avfallet ska lämnas till mottagningsanordningen i enlighet med relevanta utsläppsnormer som fastställs i Marpol-konventionen. Momentet motsvarar delvis av 12 § 1 mom. i gällande fartygsavfallslag. Det genomför artikel 7.1 i fartygsavfallsdirektivet.

     I 2 mom. föreslås en upplysningsbestämmelse för de fall en hamn för fritidsbåtar har avtalat om användning av någon närbelägen mottagningsanordning enligt 4 § 2 mom. I de fallen ska avfallet lämnas till den mottagningsanläggningen. Det uttryckliga kravet från den gällande fartygsavfallslagen på att toalettavfallet ska lämnas i en mottagningsanordning föreslås finnas kvar.

     Ett fartyg föreslås i 3 mom. i vissa fall få fortsätta till nästa hamn utan att ha lämnat sitt avfall i hamnen.  Det tillåts om informationen visar att det finns tillräcklig särskild lagringskapacitet för allt avfall som har ackumulerats och kommer att ackumuleras under fartygets planerade resa fram till nästa anlöpshamn. För större fartyg, dvs. de som omfattas av övervakningsdirektivet ska informationen kunna tas från det som lagts in i systemet för hantering av information inom sjöfarten som avses i 20 a § i lagen om fartygstrafikservice. Inte heller fartyg som endast vistas på ankringsplatsen under mindre än 24 timmar eller anlöper hamnen under svåra väderförhållanden behöver lämna sitt avfall i hamnen. Momentet motsvarar delvis 12 § 2 mom. i gällande fartygsavfallslag och genomför artikel 7.4 i fartygsavfallsdirektivet.

     Landskapsregeringen föreslår i 4 mom. att ÅMHM kan ålägga ett fartyg att före avgång lämna allt sitt avfall om det, på grundval av den tillgängliga informationen, inte kan fastställas att adekvata mottagningsanordningar i hamn finns tillgängliga i nästa anlöpshamn, eller nästa anlöpshamn är okänd. Momentet genomför artikel 7.5 i fartygsavfallsdirektivet.

     Enligt fartygsavfallsdirektivet ska kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa de metoder som ska användas för beräkningen av den tillräckliga särskilda lagringskapaciteten ombord. Kommissionen har inte ännu antagit några sådana. Då det ännu är oklart vad dessa kommer att innehålla föreslår landskapsregeringen i 5 mom. att närmare bestämmelser om vad som avses med tillräcklig särskild lagringskapacitet kan utfärdas genom landskapsförordning. Det anges även i artikel 7.6 i fartygsavfallsdirektivet att tillåtelsen att inte lämna avfall ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av strängare krav för fartyg vilka har antagits i enlighet med internationell rätt.

 

11 § Avfallsavlämningskvitto. Landskapsregeringen föreslår en ny bestämmelse om att operatören av en mottagningsanordning ska lämna bekräftelse om mottaget avfall. Det föreslås enligt 1 mom. vara i form av ett avfallsavlämningskvitto som ska följa mallen från bilaga 3 i fartygsavfallsdirektivet. Avfallsavlämningskvittot ska utan dröjsmål ges till fartygets befälhavare.

     I 2 mom. föreslås att kravet i första momentet inte ska tillämpas på hamnar som endast kan ta emot fartyg med en dödvikt på mindre än 1 350 ton och som har obemannade mottagningsanordningar. Första och andra momenten genomför artikel 7.2 i fartygsavfallsdirektivet. Där anges även att medlemsstaterna ska informera via SafeSeaNet-systemet om vilka hamnar det gäller. Därför föreslås att hamnen ska meddela om den uppfyller förutsättningarna för undantag till ÅMHM i samband med att avfallsplanen lämnas in för godkännandet och att ÅMHM ska meddela hamnens namn och belägenhet via SafeSeaNet-systemet. Kravet på ÅMHM gäller bara för de hamnar som anlöps av fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för övervakningsdirektivet.

     I 3 mom. föreslås att befälhavaren för ett fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för övervakningsdirektivet ska före avgång, eller så snart avfallsavlämningskvittot har mottagits, rapportera informationen på kvittot genom systemet för hantering av information inom sjöfarten som avses i 20 a § i lagen om fartygstrafikservice. Befälhavaren kan även befullmäktiga någon annan för uppgiften. Informationen från avfallsavlämningskvittot ska finnas tillgänglig ombord på fartyget i minst två år, där så är relevant tillsammans med tillämplig oljedagbok, lastdagbok, avfallsdagbok eller avfallsplan, och ska på begäran tillhandahållas myndigheterna. Momentet genomför artikel 7.3 och 13.2 c) i fartygsavfallsdirektivet.

 

12 § Avgifter för mottagning av avfall. Landskapsregeringen föreslår i 1 mom. att kostnaderna för mottagningsanordningar för avfall från fartyg, inbegripet behandlingen och bortskaffandet av avfallet, ska täckas genom avgifter som hamninnehavaren tar ut av fartygen, oavsett om fartyget lämnar avfall i hamnen eller inte eller hur mycket avfall fartyget lämnar i hamnen. Avgifterna kan ingå i den hamnavgift som tas ut för fartygen eller i annan avgift som tas ut för nyttjanderätt till hamnen. Kostnadstäckningssystemen får inte utgöra ett incitament för fartyg att släppa ut sitt avfall till havs. Avgiften ska täcka de indirekta administrativa kostnaderna och hanteringen av oljehaltigt avfall, toalettavfall och fast avfall, inklusive avfall som samlas i håvfångstredskapen under fiskeinsatser. I avgiften ska inte ingå kostnader för lastrester. Motsvarande bestämmelser finns i 13 § i gällande fartygsavfallslag. Momentet genomför artikel 8.1 och 8.2a) – c) i fartygsavfallsdirektivet. I artikel 8.1 anges att komponenter som förtecknas i bilaga 4 till fartygsavfallsdirektivet ska inbegripas i avgiften. Landskapsregeringen anser att bilagans detaljerade bestämmelser passar bättre att regleras i en landskapsförordning, därför föreslås ett sådant förordningsbemyndigande i 5 mom.

     Avgifterna föreslås i 2 mom. att ska sänkas i två fall. Det ena är på grundval av den typ av handel som fartyget används för, särskilt om fartyget är i drift inom närsjöfart. Det andra är om fartygets konstruktion, utrustning och drift är sådana att det kan visas att fartyget genererar mindre mängder avfall och hanterar sitt avfall på ett hållbart och miljövänligt sätt. Det andra fallet motsvararas delvis av 13 § 3 mom. i gällande fartygsavfallslag. Momentet genomför artikel 8.5 i fartygsavfallsdirektivet. Kommissionen ska enligt samma artikel senast 28 juni 2020 anta genomförandeakter för att bestämma kriterier för att fastställa om fartyg uppfyller det andra fallet. Sådan har kommissionen inte ännu antagit. Om det framkommer att kommissionens genomförandeakter behöver tydliggöras föreslås i 5 mom. att landskapsregeringen i landskapsförordning ska kunna besluta närmare om detta.

     Enligt artikel 8.4 i fartygsavfallsdirektivet får avgifterna differentieras på tre olika grunder. Landskapsregeringen föreslår i 3 mom. att den möjligheten används. Grunderna är fartygets kategori, typ och storlek, tillhandahållandet av fartygstjänster som utförs utanför normala öppettider i hamnen eller hur farligt avfallet är.

     I 4 mom. föreslås att en särskild avgift ska tas ut i vissa fall. Det är för kostnader som orsakas av lämnande av avfall som avses i 1 mom. då den avfallsmängden som lämnas överskrider den maximala lagringskapaciteten som avses i lanskapsförordning enligt 10 §. Även för avfall från avgasreningssystem eller för den del av kostnaderna som inte täcks av avgiften enligt 1 mom. ska en särskild avgift tas ut. I de fall som ÅMHM enligt 10 § skulle ålägga ett fartyg att lämna sitt avfall i hamn kan det om det är stora mängder avfall som lämnas vara aktuellt för hamnen att ta en avgift för de kostnader som avfallet orsakar. Momentet genomför artikel 8.2 f) och 8.3 samt delvis 8.2 c) i fartygsavfallsdirektivet.

 

13 § Undantag för tidtabellbunden trafik. Landskapsregeringen föreslår att fartyg som används i tidtabellbunden trafik fortsättningsvis ska kunna befrias från kraven på att lämna avfall och anmälan om det samt om avgifter. Besluten föreslås fortsättningsvis fattas av ÅMHM och gälla för åländska hamnar som ligger längs fartygets rutt. Paragrafen motsvarar till stora delar 14 § i gällande fartygsavfallslag. Detta förfarande är ett undantag från huvudregeln och är enligt artikel 9 i fartygsavfallsdirektivet frivilligt för medlemsländerna att använda. Landskapsregeringen anser att det är mycket viktigt för rederierna, hamnarna och ÅMHM att undantaget används. Idag har 17 fartyg undantag beviljade av ÅMHM enligt gällande fartygsavfallslag. Förutsättningarna för undantag föreslås specificeras i enligt med artikel 9 i fartygsavfallsdirektivet.

     I 2 mom. föreslås att undantaget beviljas för viss tid och för högst fem år åt gången på samma sätt som i rikets förslag till ändringar i miljöskyddslagen för sjöfart.

     Som bevis för undantaget föreslås i 3 mom. att ÅMHM ska lämna fartyget ett intyg enligt bilaga 5 till fartygsavfallsdirektivet. ÅMHM ska informera de berörda hamnarna som ligger på fartygets rutt. Uppgifterna i intyget om undantaget ska ÅMHM även meddela i systemet för hantering av information inom sjöfarten som regleras i rikslagstiftningen om fartygstrafikservice. Det finns i 20 a § i lagen om fartygstrafikservice. Momentet genomför artikel 9.3 och 13.2 d) i fartygsavfallsdirektivet.

     I 4 mom. föreslås att i de fall ÅMHM noterar att det på ett fartyg som beviljats undantag inte finns tillräcklig särskild lagringskapacitet för allt avfall som har ackumulerats och som kommer att ackumuleras under fartygets planerade resa fram till nästa anlöpshamn ska ÅMHM omgående informera ansvarig riksmyndighet detta. Detta föreslås för att genomföra artikel 9.4 och 9.5 i fartygsavfallsdirektivet. Enligt artikel 9.5 får ett fartyg inte fortsätta till nästa hamn om det inte finns tillräcklig lagringskapacitet. Det ingår inte i Ålands lagstiftningsbehörighet att bestämma att ett fartyg ska stoppas utan det är rikets behörighet. Därför ska ÅMHM omgående informera ansvarig riksmyndighet, vilket idag är Traficom.

 

14 § Inspektioner. I paragrafen föreslås en inspektionsskyldighet av fartyg för ÅMHM för att myndigheten ska förvissa sig om att bestämmelserna om lämnande av avfall efterlevs. Paragrafen motsvaras delvis av 16 § i gällande fartygsavfallslag, men där anges att inspektioner ska göras på fartyg. Med de gällande kraven på pappersinformation om lämnande av avfall har det visat sig svårt för ÅMHM att få förhandsinformation om fartyg som kommer till åländska hamnar. Den informationen har oftast kommit för sent för att en inspektion ska vara möjlig att göra. Informationssystemet SafeSeaNet underlättar för ÅMHM att få informationen på förhand. Systemet innebär också att en inspektion kan göras även utanför ett fartyg, exempelvis att kontrollera vilket avfall som lämnas i en hamn eller enbart en kontroll av uppgifterna i SafeSeaNet. Avsikten är att så långt det är möjligt samordna inspektioner med de fartygsinspektioner som görs av Traficom enligt övervakningsdirektivet. Då det direktivet ligger inom området handelssjöfart är det inom rikets behörighet. För att genomföra inspektionerna på ett effektivt sätt både för ÅMHM och ansvariga riksmyndigheter föreslås därför en uttrycklig bestämmelse om att ÅMHM ska samarbeta med riksmyndigheterna och att så långt som möjligt använda information från riksmyndigheternas fartygsinspektioner. Enligt Traficom skulle samarbetet utgöras av att Traficom skickar rapporterna om utförda fartygsinspektioner på Åland till ÅMHM samt regelbundna gemensamma möten mellan myndigheter.

     Enligt artikel 11.1 i fartygsavfallsdirektivet ska varje medlemsstat utföra inspektioner av fartyg som anlöper dess hamnar motsvarande minst 15 % av det totala antalet enskilda fartyg som anlöper dess hamnar årligen. Antalet fartyg som anlöper en medlemsstat ska beräknas som det genomsnittliga antalet enskilda fartyg under de tre föregående åren som har rapporterats via det elektroniska informations-, övervaknings- och tillsynssystemet som avses i 16 §. Inspektionerna ska enligt artikel 11.2 i fartygsavfallsdirektivet göras genom att välja ut fartyg på grundval av en av unionens riskbaserade målinriktningsmekanismer. Kommissionen har inte ännu beslutat om dessa riskbaserade målinriktningsmekanismer. Enligt fartygsavfallsdirektivet ska förfaranden även fastställas för inspektioner av fartyg som inte omfattas av tillämpningsområdet för övervakningsdirektivet i syfte att, i den mån det är praktiskt möjligt, säkerställa efterlevnad av direktivet. Då kan hänsyn tas till unionens tidigare nämnda riskbaserade målinriktningsmekanism.

     Landskapsregeringen föreslår i 2 mom. att bestämmelser om omfattningen och samarbete med riksmyndigheterna kan bestämmas i landskapsförordning. Det är mest ändamålsenligt då det kan finnas behov av att förändra bestämmelserna beroende av kommissionens beslut om riskbaserade målinriktningsmekanism men även om överenskommelser med riksmyndigheter om effektiva gemensamma inspektionsförfaranden. Landskapsregeringen anser även att kravet på inspektioner av 15 % av fartygen ska avse hela Finlands antal och att det är ett gemensamt ansvar för Åland och riket att komma överens om genomförandet av inspektionerna. Samma uppfattning har kommunikationsministeriet och Traficom meddelat vid ett gemensamt möte i maj. Ett sådant samarbete bedöms också gynna ett effektivt arbete för ÅMHM.

 

15 § Tillsynsåtgärder. Landskapsregeringen föreslår i 1 mom. att ÅMHM ges rätt att vidta tillsynsåtgärder mot den som bryter mot lagen eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen eller försummar att vidta åtgärder. I sådana fall kan ÅMHM förbjuda att den rättsstridiga verksamheten fortsätter eller uppmana den felande att fullgöra skyldigheter inom utsatt tid. Om ett fartygs försummelse är så omfattande att fartyget behöver stoppas ska ÅMHM omgående meddela detta till ansvarig riksmyndighet, då ett sådant beslut hör till rikets behörighet. Ansvarig riksmyndighet idag är Traficom.

     För att ytterligare sätta press på den felande föreslås i 2 mom. att ÅMHM ska kunna förena förbud och ålägganden som meddelats med stöd av 1 mom. med vite eller med hot om fullgörande av skyldigheterna på den försumliges bekostnad.

     Paragrafen motsvarar 9 § i gällande fartygsavfallslag med tillägget om att ansvarig riksmyndighet ska informeras. Paragrafen är en del i genomförandet av artikel 11 i fartygsavfallsdirektivet.

 

16 § Rapportering och utbyte av information. Som tidigare angivits ska enligt fartygsavfallsdirektivet ett EU-gemensamt system användas för rapportering och utbyte av information. Särskilda bestämmelser om det finns i artikel 13. Landskapsregeringen föreslår att en paragraf om det införs där även begreppet SafeSeaNet anges tillsammans med en hänvisning till regleringen i rikslagstiftningen om fartygstrafikservice. Idag regleras det i 20 a § i lagen om fartygstrafikservice.

     Landskapsregeringen föreslår i 2 mom. att informationen om faktisk ankomst- och avgångstid för alla fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för övervakningsdirektivet ska rapporteras i systemet som anges i 1 mom. Krav på rapportering i systemet föreslås även i 7 § 3 mom., 8 § 2 mom., 9 § 1 mom., 11 § 3 mom. och 13 § 3 mom.

 

17 § Registrering av inspektioner. Kommissionen ska utveckla, underhålla och uppdatera en inspektionsdatabas som medlemsländerna ska använda. Därför föreslås i 1 mom. att informationen om inspektioner, inklusive information om bristande efterlevnad, utan dröjsmål ska överförs till den inspektionsdatabasen. Det ska göras så snart som en inspektionsrapport har färdigställts eller ett undantag har beviljats. Paragrafen genomför artikel 14 i fartygsavfallsdirektivet. Enligt artikeln ska även ett upphävande av ett förbud mot att resa registreras i inspektionsdatabasen, men eftersom det inte ingår i Ålands behörighet att lagstifta om stoppande av ett fartyg intas inte det i lagen. Sådan registrering görs av riksmyndigheterna i enlighet med rikslagstiftningen. Enligt artikel 14.4 ska medlemsstaterna alltid ha tillgång till den information som finns registrerad i inspektionsdatabasen.

     Eftersom det ännu är okänt hur inspektionsdatabasen ska se ut och fungera samt även kan ändras föreslår landskapsregeringen i 2 mom. att närmare bestämmelser om användningen av kommissionens inspektionsdatabas kan utfärdas genom landskapsförordning. Inspektionsdatabasen ska innehålla all information som krävs för genomförandet av det inspektionssystem som föreskrivs i fartygsavfallsdirektivet. Inspektionsdatabasen ska baseras på den inspektionsdatabas som avses i artikel 24 i direktiv 2009/16/EG om hamnstatskontroll och ska ha funktioner liknande den databasens funktioner.

 

18 § Övervakningsuppgifter om avfall som samlats i nät under fiske. Landskapsregeringen föreslår i en ny paragraf att övervakningsuppgifter om volymen och kvantiteten av avfall som samlats i nät under fiske ska samlas in och att landskapsregeringen ska se till att de rapporteras till kommissionen. Kravet på detta finns i artikel 8.7 i fartygsavfallsdirektivet. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa metoder för övervakningsuppgifterna och formatet för rapporteringen. Sådana har inte antagits ännu. Hur landskapsregeringen ska göra arbetet är beroende av vad kommissionen beslutar. Avsikten är att på något sätt samarbeta med riksmyndigheterna. Enligt regeringens proposition om ändring av miljöskyddslagen för sjöfarten är planen att Naturresursinstitutet ska samlar in information till exempel i form av enkätundersökningar.

 

19 § Utbildning av och säkerhetsåtgärder för personal. En ny paragraf om skyldighet för hamnmyndigheter och myndigheter som ansvarar för mottagningsanordningar i hamn att utbilda personalen och att vidta tillräckliga säkerhetsåtgärder föreslås. Utbildningen ska ges för att säkerställa att personalen har den kunskap som krävs för arbete med avfallshantering, med särskilt fokus på hälso- och säkerhetsaspekter i samband med hanteringen av farligt material. Utbildningskraven ska regelbundet uppdateras för att möta de utmaningar som den tekniska innovationen medför. Kraven när det gäller att vidta tillräckliga säkerhetsåtgärder avser situationer vid lämnande och mottagande av avfall för att avvärja risker för människor och miljön i hamnar som omfattas av lagen. Bestämmelserna går delvis in i området för arbetarskydd vilket är rikets behörighet. Därför föreslås en hänvisning till rikslagstiftningen om sådana bestämmelser. Paragrafen genomför artikel 4.4 och 15 i fartygsavfallsdirektivet.

 

20 § Rätt till skadestånd. I paragrafen föreslås en upplysning om att ersättning för skador som orsakats av onödigt dröjsmål finns i rikslagstiftningen. Den gällande lagen är skadeståndslagen (FFS 412/1974). Allmänna skadeståndsbestämmelser hör inte till Ålands behörighet utan till rikets enligt 27 § 41 punkten i självstyrelselagen. Artikel 4.5 i fartygsavfallsdirektivet innehåller krav på skadeståndsansvar och eftersom det är relevant att informera om rättigheten så föreslås upplysningen.

 

21 § Påföljder. I paragrafens 1 mom. föreslås att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot lagen eller bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen ska dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Paragrafen motsvarar 17 § i gällande fartygsavfallslag. Paragrafen genomför artikel 16 i fartygsavfallsdirektivet där det anges att sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Landskapsregeringen anser att de föreslagna påföljderna är det.

     Ett undantag föreslås i 2 mom. där det anges att ansvar inte ådöms om hamnen inte kunde ta emot fartygets avfall. Samma undantag finns i 17 § i gällande fartygsavfallslag.

 

22 § Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om.

     Övergångsbestämmelser föreslås för gällande avfallsplaner och undantag för tidstabellbunden trafik. För hamnar som tidigare inte har behövt ha mottagningsanordningar eller utarbeta avfallsplan föreslås en övergångstid till 1 april 2023.

 

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

L A N D S K A P S L A G
om mottagning i hamn av avfall från fartyg

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 kap.
Allmänna bestämmelser

 

1 §

Syfte

     Syftet med denna lag är att skydda den marina miljön mot de negativa effekterna av utsläpp av avfall från fartyg som anlöper hamnar samtidigt som en smidigt fungerande sjöfart säkerställs, genom att förbättra tillgången till och användningen av adekvata mottagningsanordningar i hamn och lämnande av avfall till dessa anordningar

 

2 §

Tillämpningsområde

     Denna lag ska tillämpas på

     1) hamnar som tar emot sådana fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för 2 punkten, med undantag för hamnar som betjänar passagerarfartyg i inrikestrafik med en dödvikt som understiger 1 350 ton vid vilka ifrågavarande fartyg inte lämnar avfall, förutsatt att de fartyg som besöker hamnarna i fråga har ett avfallshanteringsavtal i någon annan hamn,

     2) fartyg oberoende av deras flagg, med undantag för fartyg som används för hamntjänster och örlogsfartyg, militära hjälpfartyg eller andra fartyg som ägs eller drivs av någon stat och som för närvarande endast används i statlig, icke-kommersiell tjänst och

     3) fartyg som ägs eller drivs av landskapet Åland eller någon av de åländska kommunerna.

     Med en hamn avses en plats eller ett geografiskt område som är utrustad för att ta emot fartyg, inbegripet en ankringsplats inom hamnens jurisdiktion. Undantagna är platser eller område vars konstruktioner och tjänster för fartyg samt avfallsmängder är små och besökarantal är litet. Lagen tillämpas på gästhamnar med minst 25 båtplatser och på småbåtshamnar med minst 50 båtplatser. Lagen tillämpas inte på

     1) detaljhandelsföretags och trakteringsverksamheters bryggor som endast används för uträttande av ärenden eller under tiden för uträttande av ärenden vid detaljhandelsföretaget eller förplägnadsrörelsen i fråga,

     2) platser och områden avsedda endast för mottagning av fartyg med motor vars effekt enligt motortillverkarens uppgift är högst 15 kilowatt eller ett fartyg med motor eller segel vars skrovlängd enligt tillverkarens uppgift är högst 5,5 meter,

     3) sådana platser och områden avsedda för mottagning av fiskefartyg som endast används av en enskild yrkesutövare och

     4) andra motsvarande platser och områden vars konstruktioner och tjänster för fartyg samt avfallsmängder är små och besökarantal är litet.

     På ankringsplatser i hamnar tillämpas inte 9-12 §§.

     Efter att avfallet förts i land från fartyget tillämpas landskapslagen (2018:83) om tillämpning av rikets avfallslag och rikslagstiftningen om animaliska biprodukter.

     Närmare bestämmelser om vad som avses med motsvarande platser och områden vars konstruktioner och tjänster för fartyg samt avfallsmängder är små och besökarantal är litet enligt 2 mom. 4 punkten får utfärdas genom landskapsförordning.

 

3 §

Definitioner

     I denna lag avses med

     1) fartyg: alla typer av havsgående farkoster inbegripet fiskefartyg, fritidsbåtar, bärplansbåtar, svävare, undervattensfarkoster och flytande farkoster,

     2) hamntjänster: inom ett hamnområde eller i en farled till en hamn följande tjänster: bunkring, lasthantering, förtöjning, passagerartjänster, lotsning, bogsering eller uppsamling av fartygsgenererat avfall och lastrester,

     3) Marpol-konventionen: 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg och protokollet av år 1978 till konventionen (FördrS 51/1983) jämte ändringar,

     4) avfall från fartyg: allt avfall, inbegripet lastrester, som uppstår under ett fartygs drift eller under lastning, lossning och rengöring, och som omfattas av tillämpningsområdet för bilagorna I, II, IV, V och VI till Marpol-konventionen, avfall som samlas i nät under fiskeinsatser och övrigt avfall från fartyg som avses i 5 § i avfallslagen (FFS 646/2011) som tillämpas på Åland enligt landskapslagen (2018:83) om tillämpning av rikets avfallslag,

     5) lastrester: sådana rester av lastmaterial ombord som finns kvar på däck eller i lastrum eller tankar efter lastning och lossning, inbegripet överskott eller spill som uppkommer i samband med lastning och lossning, antingen under våta eller torra förhållanden eller ansamlade i spolvatten, exklusive lastdamm som finns kvar på däck efter sopning eller damm på fartygets externa ytor,

     6) mottagningsanordning i hamn: en fast, flytande eller rörlig anordning som kan ta emot avfall från fartyg,

     7) fiskefartyg: ett fartyg som är utrustat eller i kommersiellt syfte används för att fånga fisk eller andra levande tillgångar från havet,

     8) fritidsbåt: ett fartyg, med en skrovlängd på minst 2,5 meter, oavsett framdrivningssätt, som är avsett för sport- eller fritidsändamål och som inte används yrkesmässigt,

     9) gästhamn: en sådan hamn som upplåter båtplatser till gästande sport- och fritidsbåtar för kortare tidsperioder,

     10) småbåtshamn: en sådan hamn som används som hemmahamn för sport- och fritidsbåtar och där båtens ägare vanligen besitter en viss förtöjningsplats i hamnen,

     11) tillräcklig lagringskapacitet: tillräcklig kapacitet för att lagra avfallet ombord från avgångstidpunkten fram till nästa anlöpshamn, inklusive det avfall som sannolikt kommer att genereras under resan,

     12) fartygsavfallsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/883 om mottagningsanordningar i hamn för avlämning av avfall från fartyg, om ändring av direktiv 2010/65/EU och upphävande av direktiv 2000/59/EG,

     13) hamninnehavare: en juridisk person som har det övergripande ansvaret för hamnens drift eller tar ut hamnavgift eller en därmed jämförbar allmän avgift för användning av hamnen,

     14) SafeSeaNet-systemet: unionens i övervakningsdirektivet avsedda system för informationsutbyte inom sjöfarten, bestående av ett centralsystem som administreras av kommissionen och av medlemsstaternas nationella system,

     15) övervakningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG, jämte ändringar.

     Avfall från fartyg som avses i 1 mom. 4 punkten ska betraktas som avfall i den mening som avses i landskapslagenom tillämpning av rikets avfallslag. Även begreppet behandling ska definieras på samma sätt som i den lagen.

 

2 kap.
Mottagning av avfall i hamnar

 

4 §

Mottagningsanordningar i hamn

     Hamninnehavaren ska se till att fartygen som normalt använder hamnen får tillgång till mottagningsanordningar som tillgodoser deras behov utan att de orsakas onödigt dröjsmål. Mottagningsanordningarna ska kunna ta emot de typer och mängder av avfall som kommer från de fartyg som normalt använder hamnen. Hamninnehavaren ska även erbjuda sådana fartyg som inte omfattas av denna lag möjlighet att nyttja hamnens mottagningsanordningar såvida detta inte är orimligt med hänsyn till avfallets art eller mängd. Mottagningsanordningarna ska vara anpassade till hamnanvändarnas operativa krav, hamnens storlek och geografiska belägenhet samt de typer av fartyg som anlöper hamnen. Formaliteterna och de praktiska arrangemangen i samband med användningen av mottagningsanordningar ska vara enkla och snabba så att onödigt dröjsmål för fartygen undviks. Hamninnehavaren ska säkerställa att mottagningsanordningarna i hamnen fungerar klanderfritt och att anordningar som är ur funktion repareras utan dröjsmål.

     En innehavare av en hamn för fritidsbåtar kan ordna mottagningen av avfall genom att komma överens om användarrätt av en annan mottagningsanordning som finns i närområdet på rimligt avstånd. Då ska hamnen för fritidsbåtar tillhandahålla information om sådant arrangemang och ifrågavarande mottagningsanordnings läge och öppettider som är lättillgängliga för användarna. Vid dimensioneringen av mottagningsanordningar för avfall i hamnar för fritidsbåtar ska även användare från andra hamnar för fritidsbåtar beaktas.

     För anskaffning och användning av mottagningsanordningarna för skadliga flytande ämnen samt för transport och behandling av avfall och blandningar svarar importören eller annan mottagare eller exportören eller annan avsändare av det ämne som ska transporteras.

     Genom landskapsförordning kan närmare bestämmelser utfärdas angående arrangemang och krav i hamnar på mottagningsanordningar för avfall från fartyg.

 

5 §

Rapportering av brister hos mottagningsanordningar

     Hamninnehavararen ska tillhandahålla dem som använder hamnen blanketter för klagomål angående brister hos mottagningsanordningar. Ifyllda blanketter ska hamninnehavaren lämna till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, ÅMHM.

     ÅMHM ska använda internationella sjöfartsorganisationens, IMO:s, formulär och se till att IMO och myndigheterna i hamnstaten får information om påstådda brister vid mottagningsanordningar i en hamn. ÅMHM ska utreda alla rapporterade fall av påstådda brister i åländska hamnar och använda IMO:s formulär och se till att IMO och den rapporterande flaggstaten informeras om resultaten av undersökningen. ÅMHM ska informera landskapsregeringen om åtgärder som vidtagits enligt detta moment.

 

6 §

Avfallsplan för hamn

     Hamninnehavaren ska uppgöra en lämplig avfallsplan för mottagande och hantering av avfall från fartyg i hamnen. Avfallsplanen ska beskriva hanteringen av avfall från fartyg, såsom mottagning, insamling, lagring och behandling och återvinning. Avfallsplanen ska dessutom beskriva belopp och beräkningsgrunder för avgifterna som tas ut av fartygen. Vid planeringen av de åtgärder som ingår i planen ska hamnens storlek och beskaffenhet samt de typer av fartyg som anlöper hamnen beaktas.

     Avfallsplaner får utarbetas gemensamt av två eller flera närbelägna hamnar med lämplig medverkan från varje hamn, under förutsättning att behovet av och tillgången på mottagningsanordningar specificeras för varje enskild hamn.

     Innan hamninnehavaren lägger fram hamnens avfallsplan för godkännande, ska hamninneharen ge de som använder hamnen och deras företrädare, behöriga myndigheter samt andra som kan beröras av planen tillfälle att uttrycka sin åsikt om avfallsplanen eller om en ändring av den. Utkastet till avfallsplan ska under minst 14 dagar hållas tillgängligt på hamninnehavarens verksamhetsställe och på något annat ändamålsenligt sätt. Hamninnehavaren ska på sin anslagstavla, på elektronisk väg, per brev eller på något annat lämpligt sätt informera dem som använder hamnen och andra berörda att utkastet finns tillgängligt.

     Om hamnen för fritidsbåtar har avtal om användarrätt till en annan mottagningsanordning som avses i 4 § 2 mom. ska innehållet i detta avtal beskrivas i avfallsplanen för hamnen i fråga.

     Landskapsregeringen ska i landskapsförordning ange närmare bestämmelser om vad en avfallsplan för olika hamnar ska innehålla.

 

7 §

Godkännande av avfallsplan

     Hamninnehavaren ska lämna avfallsplanen till ÅMHM för godkännande. ÅMHM ska godkänna avfallsplanen om den uppfyller kraven i denna lag och förordning som utfärdats med stöd av denna lag. ÅMHM kan besluta om nödvändiga bestämmelser för genomförandet av planen, såsom nödvändiga mottagningsanordningar eller på vilka språk informationen till dem som ansvarar för avfallshanteringen på fartyg som använder hamnen och deras företrädare ska lämnas.

     Hamninnehavaren ska lämna in en uppdaterad avfallsplan till ÅMHM om det sker en betydande förändring i hamnens verksamhet eller i kvaliteten, kvantiteten eller hanteringen av det avfall som lämnas i hamnen. Avfallsplanen ska uppdateras och läggas fram för bedömning och godkännande med högst fem års mellanrum. Om inga betydande förändringar har skett under de senaste fem åren får hamninnehavaren lämna in den befintliga avfallsplanen. ÅMHM ska kontrollera avfallsplanen och kan därefter besluta om förnyat godkännande av avfallsplanen.

 

8 §

Information till dem som använder hamnen

     Hamninnehavaren ska lämna information från avfallsplanen, vid behov även i elektronisk form, till dem som använder hamnen på ett lättillgängligt sätt, vid behov med karta, och i relevanta fall på förutom svenska även andra språk som används i hamnen. I informationen ska det ingå

     1) uppgift om var de anordningar som hör till varje kaj- eller ankringsplats är belägna och, när så är relevant, deras öppettider,

     2) en förteckning över fartygsavfall som normalt hanteras av hamnen,

     3) en förteckning över kontaktställen, operatörer av mottagningsanordningar i hamn och de tjänster som tillhandahålls,

     4) en beskrivning av förfarandena för lämnande av avfall och

     5) en beskrivning av avgiftssystemet, inbegripet, i tillämpliga fall, system och medel för avfallshantering som avses i landskapsförordning enligt 12 § 1 mom.

     En hamninnehavare, som registrerats i systemet för hantering av information inom sjöfarten som avses i rikslagstiftningen om fartygstrafikservice, ska dessutom informera om uppgifterna som avses i 1 mom. genom informations-, övervaknings- och tillsynssystemet som avses i 16 §.

 

3 kap.
Lämnande av avfall i hamn

 

9 §

Anmälan om att ett fartyg ska anlöpa en hamn i landskapet

     När ett fartyg som omfattas av övervakningsdirektivet anlöper en åländsk hamn ska befälhavaren eller någon som bemyndigats av befälhavaren lämna innehavaren av anlöpshamnen en förhandsanmälan om avfall från fartyget enligt bilaga 2 till fartygsavfallsdirektivet via det system för hantering av information inom sjöfarten som avses i rikslagstiftningen om fartygstrafikservice beträffande avfall som kommer att lämnas. Informationen ska anmälas minst 24 timmar före ankomsten om anlöpshamnen är känd. Om anlöpshamnen är okänd 24 timmar före ankomsten, ska informationen anmälas så snart anlöpshamnen är känd. Om resan varar mindre än 24 timmar, ska informationen anmälas senast när fartyget lämnar föregående hamn. Informationen från förhandsanmälan av avfall ska finnas tillgänglig ombord, helst i elektronisk form, åtminstone till nästa anlöpshamn och ska på begäran visas för ÅMHM.

 

10 §

Lämnande av avfall från fartyg i hamn

     Innan ett fartyg lämnar en hamn ska befälhavaren se till att allt avfall lämnas till mottagningsanordningarna i hamnen i enlighet med relevanta utsläppsnormer som fastställs i Marpol-konventionen.

     Om det inte finns någon mottagningsanordning i en hamn för fritidsbåtar ska avfallet från en fritidsbåt lämnas till den mottagningsanordning för vilken hamninnehavaren i enlighet med 4 § 2 mom. avtalat om användning.  Toalettavfallet ska lämnas i en mottagningsanordning.

     Fartyget får fortsätta till nästa hamn utan att ha fullgjort vad som föreskrivs i 1 mom., om

     1) den information som lämnas i enlighet med bilagorna 2 och 3 till fartygsavfallsdirektivet visar att det finns tillräcklig särskild lagringskapacitet för allt avfall som har ackumulerats och kommer att ackumuleras under fartygets planerade resa fram till nästa anlöpshamn,

     2) den information som finns tillgänglig ombord på ett fartyg som inte omfattas av tillämpningsområdet för övervakningsdirektivet visar att det finns tillräcklig särskild lagringskapacitet för allt avfall som har ackumulerats och kommer att ackumuleras under fartygets planerade resa fram till nästa anlöpshamn, eller

     3) fartyget endast vistas på en ankringsplats under mindre än 24 timmar eller anlöper hamnen under svåra väderförhållanden.

     ÅMHM kan ålägga ett fartyg att före avgång lämna allt sitt avfall om det, på grundval av den tillgängliga informationen, inte kan fastställas att adekvata mottagningsanordningar i hamn finns tillgängliga i nästa anlöpshamn, eller nästa anlöpshamn är okänd.

     Närmare bestämmelser om vad som avses med tillräcklig särskild lagringskapacitet kan utfärdas genom landskapsförordning.

 

11 §

Avfallsavlämningskvitto

     Vid lämnande av avfall ska operatören av mottagningsanordningen i den hamn där avfallet har lämnats fylla i ett avfallsavlämningskvitto enligt bilaga 3 till fartygsavfallsdirektivet och utan onödigt dröjsmål tillhandahålla avfallsavlämningskvittot till fartygets befälhavare.

     Kravet som avses i 1 mom. tillämpas dock inte på hamnar som endast kan ta emot fartyg med en dödvikt på mindre än 1 350 ton och som har obemannade mottagningsanordningar. I samband med godkännandet av avfallsplanen ska hamnen meddela om den uppfyller förutsättningarna för undantag. Då ska ÅMHM meddela hamnens namn och belägenhet via SafeSeaNet-systemet. Uppgifterna meddelas dock endast för de hamnar som anlöps av fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för övervakningsdirektivet.

     Befälhavaren för ett fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för övervakningsdirektivet eller någon som befälhavaren befullmäktigat för uppgiften ska före avgång, eller så snart avfallsavlämningskvittot har mottagits, rapportera informationen på kvittot genom systemet för hantering av information inom sjöfarten som avses i rikslagstiftningen om fartygstrafikservice. Informationen från avfallsavlämningskvittot ska finnas tillgänglig ombord på fartyget i minst två år, där så är relevant tillsammans med tillämplig oljedagbok, lastdagbok, avfallsdagbok eller avfallsplan, och ska på begäran tillhandahållas myndigheterna.

 

12 §

Avgifter för mottagning av avfall

     Kostnaderna för mottagningsanordningar för avfall från fartyg, inbegripet behandlingen och bortskaffandet av avfallet, ska täckas genom avgifter som hamninnehavaren tar ut av fartygen, oavsett om fartyget lämnar avfall i hamnen eller inte eller hur mycket avfall fartyget lämnar i hamnen. Avgifterna kan ingå i den hamnavgift som tas ut för fartygen eller i annan avgift som tas ut för nyttjanderätt till hamnen. Kostnadstäckningssystemen får inte utgöra ett incitament för fartyg att släppa ut sitt avfall till havs. Avgiften ska täcka de indirekta administrativa kostnaderna och hanteringen av oljehaltigt avfall, toalettavfall och fast avfall, inklusive avfall som samlas i håvfångstredskapen under fiskeinsatser, exklusive lastrester.

     Avgifterna ska sänkas på grundval av den typ av handel som fartyget används för, särskilt om fartyget är i drift inom närsjöfart och om fartygets konstruktion, utrustning och drift är sådana att det kan visas att fartyget genererar mindre mängder avfall och hanterar sitt avfall på ett hållbart och miljövänligt sätt.

     Avgifterna får differentieras på grundval av

     1) fartygets kategori, typ och storlek,

     2) tillhandahållandet av fartygstjänster som utförs utanför normala öppettider i hamnen eller

     3) hur farligt avfallet är.

     Avgift ska tas ut på grundval av den lämnade avfallstypen och avfallsmängden

     1) för kostnader som orsakas av lämnande av avfall som avses i 1 mom. då den lämnade avfallsmängden överskrider den maximala lagringskapaciteten som avses i en landskapsförordning enligt 10 §,

     2) för avfall från avgasreningssystem och

     3) för den del av kostnaderna som inte täcks av avgiften enligt 1 mom.

     Landskapsregeringen kan i landskapsförordning närmare ange vad som ska inbegripas i kostnaderna enligt 1 mom. Landskapsregeringen kan även i landskapsförordning närmare ange vad som avses med ett fartygs konstruktion, utrustning och drift som visar att fartyget genererar mindre mängder avfall och hanterar sitt avfall på ett hållbart och miljövänligt sätt enligt 2 mom.

 

13 §

Undantag för tidtabellbunden trafik

     ÅMHM kan på en skriftlig ansökan bevilja fartyg undantag från det obligatoriska lämnandet av avfall från fartyg som avses i 10 §, från anmälan av avfall från fartyg som avses i 9 § och från avgifter som tas ut för avfall från fartyg som avses i 12 § vid åländska hamnar som ligger längs dess rutt. För att undantag ska kunna beviljas krävs det att

     1) fartyget är i trafik enligt en offentliggjord eller planerad lista över avgångs- och ankomsttider mellan fastställda hamnar eller återkommande överfarter som utgör en vedertagen tidtabell,

     2) fartyget minst en gång varannan vecka gör upprepade resor med samma fartyg, som bildar ett konstant mönster, mellan fastställda hamnar, eller en serie resor från och till samma hamn utan mellanliggande hamnanlöp,

     3) fartyget har ingått ett avfallshanteringsavtal, med ett kompetent företag i avfallshanteringsbranschen, som hamnen har godkänt eller med hamnen och som har meddelats till alla hamnar som ligger längs fartygets rutt, samt har avfallsavlämningskvitton och

     4) arrangemanget inte har negativ inverkan på den marina miljön, sjösäkerheten, hälsan eller boende- eller arbetsförhållandena ombord på fartygen.

     Undantaget beviljas för viss tid och för högst fem år åt gången.

     ÅMHM ska lämna fartyget som beviljats undantag enligt 1 mom. ett intyg om undantaget enligt bilaga 5 till fartygsavfallsdirektivet. ÅMHM ska informera de berörda hamnarna som ligger på fartygets rutt om det beviljade undantaget. ÅMHM ska även meddela uppgifterna i intyget om undantag genom systemet för hantering av information inom sjöfarten som avses i rikslagstiftningen om fartygstrafikservice.

     Om det på ett fartyg som beviljats undantag inte finns tillräcklig särskild lagringskapacitet för allt avfall som har ackumulerats och som kommer att ackumuleras under fartygets planerade resa fram till nästa anlöpshamn ska ÅMHM omgående informera ansvarig riksmyndighet detta.

 

4 kap.
Särskilda bestämmelser

 

14 §

Inspektioner

     ÅMHM ska utföra inspektioner av fartyg för att förvissa sig om att bestämmelserna om lämnande av avfall efterlevs. ÅMHM ska samarbeta med riksmyndigheterna och så långt som möjligt använda information från riksmyndigheternas fartygsinspektioner.

     Landskapsregeringen kan i landskapsförordning bestämma närmare om omfattningen av inspektionerna och samarbetet med riksmyndigheterna.

 

15 §

Tillsynsåtgärder

     Den som bryter mot denna lag eller försummar att vidta åtgärder i enlighet med lagen eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen kan av ÅMHM förbjudas att fortsätta med den rättsstridiga verksamheten eller uppmanas att fullgöra sina skyldigheter inom utsatt tid. Om ett fartygs försummelse är så omfattande att fartyget behöver stoppas ska ÅMHM omgående meddela detta till ansvarig riksmyndighet.

     ÅMHM kan förena förbud och ålägganden som meddelats med stöd av 1 mom. med vite eller med hot om fullgörande av skyldigheterna på den försumliges bekostnad.

 

16 §

Rapportering och utbyte av information

     Rapporteringen och utbytet av information enligt denna lag ska baseras på unionens system för informationsutbyte inom sjöfarten (SafeSeaNet), som regleras i rikslagstiftningen om fartygstrafikservice.

     Utöver det som anges på andra ställen i lagen ska informationen om faktisk ankomst- och avgångstid för alla fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för övervakningsdirektivet och som anlöper en hamn, tillsammans med en uppgift som identifierar den berörda hamnen rapporteras i systemet som anges i 1 mom.

 

17 §

Registrering av inspektioner

     Informationen om inspektioner, inklusive information om bristande efterlevnad, ska utan dröjsmål överföras till kommissionens inspektionsdatabas så snart som inspektionsrapporten har färdigställts eller ett undantag har beviljats.

     Närmare bestämmelser om användningen av kommissionens inspektionsdatabas kan utfärdas genom landskapsförordning.

 

18 §

Övervakningsuppgifter om avfall som samlats i nät under fiske

     Övervakningsuppgifter om volymen och kvantiteten av avfall som samlats i nät under fiske ska samlas in. Landskapsregeringen ska se till att sådana övervakningsuppgifter rapporteras till kommissionen.

 

19 §

Utbildning av och säkerhetsåtgärder för personal

     Hamnmyndigheter och myndigheter som ansvarar för mottagningsanordningar i hamn ska säkerställa att personalen får nödvändig utbildning för att förvärva den kunskap som krävs för deras arbete med avfallshantering, med särskilt fokus på hälso- och säkerhetsaspekter i samband med hanteringen av farligt material, och att utbildningskraven regelbundet uppdateras för att möta de utmaningar som den tekniska innovationen medför. Myndigheterna ska även säkerställa att det i samband med lämnande och mottagande av avfall vidtas tillräckliga säkerhetsåtgärder för att avvärja risker för människor och miljön i hamnar som omfattas av denna lag. Bestämmelser om arbetarskydd finns i rikslagstiftningen.

 

20 §

Rätt till skadestånd

     Ett fartyg eller annan part som deltagit i lämnande eller mottagande av avfall har rätt till ersättning för skador som orsakats av onödigt dröjsmål såsom föreskrivs i rikslagstiftningen om skadestånd.

 

21 §

Påföljder

     Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen ska dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

     För underlåtelse att lämna avfall i enlighet med 10 § kan ansvar inte ådömas om hamnen inte kunde ta emot fartygets avfall.

 

22 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft

     Genom denna lag upphävs landskapslagen (2003:58) om mottagning i hamn av fartygsgenererat avfall och lastrester.

     En avfallsplan som fastställts enligt den upphävda lagen är i kraft fem år efter att den har fastställts om planen uppfyller kraven i denna lag.

     Undantag för fartyg som används i tidtabellbunden trafik som beviljats enligt 14 § i den upphävda lagen gäller enligt det beslut som ÅMHM fattat i fem år från beslutsdatumet under förutsättning att det uppfyller kraven i denna lag. Ett sådant beslut som är äldre än fyra år gäller ett år efter ikraftträdandet av denna lag.

     En hamn som inte enligt den upphävda lagen behövt ha mottagningsanordningar eller utarbeta en avfallsplan ska senast 1 april 2023 uppfylla kraven i denna lag och lämna in en avfallsplan till ÅMHM.

 

__________________

 

 

Mariehamn den 3 juni 2021
L a n t r å d	Veronica Thörnroos
Föredragande minister	Alfons Röblom