Lagförslag 28/2021-2022

		LAGFÖRSLAG nr 28/2021-2022
		Datum
		2022-09-21
	Till Ålands lagting

Ny klientavgiftslagstiftning

 

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny klientavgiftslag. Syftet med den föreslagna lagen är inte att ändra rättsläget utan att samla all lagstiftning på ett ställe och komma ifrån dagens lagstiftning med blankettlag och blankettförordning med många svåröverskådliga åländska undantag och tillämpningar av riksbestämmelser så som de såg ut vid en viss för länge sedan passerad tidpunkt.

     Avsikten är att den föreslagna lagen ska träda i kraft den 1 januari 2023 eller så snart som möjligt därefter.

 

__________________

 

 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

2. Landskapsregeringens förslag. 4

2.1. Ny klientavgiftslagstiftning i flera steg. 4

2.2. Landskapslag om klientavgifter inom socialvården. 4

3. Förslagets konsekvenser 5

3.1. Ekonomiska konsekvenser 5

4. Lagstiftningsbehörigheten. 7

5. Ärendets beredning. 7

Detaljmotivering. 7

1. Landskapslag om klientavgifter inom socialvården. 7

2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om socialvård. 23

3. Landskapslag om ändring av 5 § i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen. 23

4. Landskapslag om ändring av 2 § i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp. 23

5. Landskapslag om ändring av 8 § i landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. 23

Lagtext 24

L A N D S K A P S L A G om klientavgifter inom socialvården. 24

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om socialvård. 35

L A N D S K A P S L A G om ändring av 5 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen. 36

L A N D S K A P S L A G om ändring av 2 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp. 37

L A N D S K A P S L A G om ändring av 8 § landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. 38

Parallelltexter 39

 

 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund

 

Genom landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård och landskapsförordningen (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, tillämpas rikets lag om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992) samt rikets förordning om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 912/1992) till den del det berör socialvård.

     De ändringar som trädde i kraft i riket 1 juli 2021 tillämpas inte till den del det är fråga om landskapets lagstiftningsbehörighet. Ändringarna i rikets klientavgiftslag och klientförordning förhindrades att träda i kraft på Åland genom landskapslagen (2021/67) om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, landskapsförordning (2021/69) om ändring av 1 § landskapsförordningen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård samt landskapslagen (2021/68) om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården.

     Tillämpningen av den nuvarande blankettlagen är problematisk eftersom rättsläget är otydligt. Många paragrafer gäller både socialvård och hälso- och sjukvård, medan lagstiftningen tillämpas på Åland endast till den del den berör socialvård. Dessutom tillämpas lagstiftningen på Åland i den lydelse den hade 30 juni 2021. Detta innebär att den lydelse i klientavgiftslagstiftnigen som gäller på Åland för tillfället är svår att hitta. Det finns flera områden där det finns tydliga skillnader i hur kommunerna och kommunalförbunden tillämpar den gällande lagstiftningen, exempelvis olikheter i hur bestämmelserna om avgiftstak tillämpas och grunderna för uträkning av avgifter. Det har också visat sig finnas oklarheter på grund av att nuvarande blankettlagstiftning innehåller bestämmelser om både socialvård och hälso- och sjukvård, trots att endast de bestämmelser som gäller socialvård tillämpas på Åland.

     Relativt omfattande ändringar i rikets klientavgiftslag är aktuella från och med 1 januari 2023, (RP 231/2021 rd). Bland annat kommer långvarig institutionsvård för äldre inom socialvården att slopas. Istället kommer flera tidiga insatser och flexiblare boendeformer att införas. Ändringar kommer också ske i klientavgiftslagen i och med den pågående reformen av funktionshinderlagstiftningen i riket. Avsikten är att det i samband med reformen stiftas en ny lag om funktionshinderservice, vilken innehåller bestämmelser om särskilda tjänster inom socialvården för personer med funktionsnedsättning. Samtidigt upphävs den gällande handikappservicelagen (FFS 380/1987) och omfattande ändringar genomförs i specialomsorgslagen (FFS 519/1977). Den nya lagen om funktionshinderservice föreslås träda i kraft 1 januari 2023. Även andra lagreformer, som revideringen av missbrukarvårdslagen, kommer att inverka på klientavgiftslagen. Den regeringsproposition som omfattar revidering av missbrukarvårdslagen förväntas överlämnas till riksdagen hösten 2022 så att lagändringarna kan träda i kraft till årsskiftet. Ändringar genomförs även med anledning av SOTE-reformen.

     De ovan nämnda reformerna innebär ett omfattande arbete och det är inte möjligt för landskapsregeringen att göra motsvarande lagberedning så att ikraftträdande kunde ske samtidigt.

     Det nuvarande rättsläget är otydligt, eftersom ytterligare behov av att förhindra ändringar i blankettlagen att träda i kraft på Åland skulle leda till att lagstiftningen blir ännu svårare att förstå och tillämpa. Även om man i tid hinner införa avvikelser till icke-önskade bestämmelser i blankettlagen blir det svårt om avvikelserna är av materiell, inte enbart teknisk, natur. Detta är fallet med de ändringar i klientavgiftslagen som förhindrades att träda i kraft på Åland genom landskapslagarna 2021/67, 2021/68 och 2021/69. Med beaktande av ovanstående, samt att socialvården är åländsk behörighet, bedöms det finnas behov av utarbetande av en landskapslag om klientavgifter inom socialvården.

 

2. Landskapsregeringens förslag

 

2.1. Ny klientavgiftslagstiftning i flera steg

 

Landskapsregeringen föreslår att den nya klientavgiftslagstiftningen utarbetas stegvis, varav det första steget omfattar framtagandet av en ny landskapslag om klientavgifter inom socialvården.

     En egen landskapslag, vilken i det första steget främst skulle motsvara nuvarande rättsläge på Åland förutom ändringar gällande avgiftstak och indexjusteringar samt några andra mindre ändringar (se 2.2), ger en god teknisk grund att bygga vidare på. Förslaget är att samtliga paragrafer från förordningen överförs till lagnivå i den nya landskapslagen. Sammantaget innebär det nuvarande rättsläget med klientavgiftslagstiftningen och kommande lagstiftningsreformer i riket att det är av yttersta vikt att klientavgiftslagstiftningen förnyas så att en egen landskapslag kan antas att gälla från och med den 1 januari 2023.

     Arbetet med att förnya klientavgiftslagen i sin helhet måste därför vänta till steg två. I nästa steg föreslås större innehållsmässiga ändringar i landskapslagen. Dessa ändringar hör ihop med skrivningarna i regeringsprogrammet om att ”utjämna och lindra ekonomiska orättvisor i hur avgifter uppbärs på olika omsorgsnivåer”, och innebär ändringar som har större ekonomisk betydelse för både klienter och kommuner/kommunalförbund. I steg två skulle bland annat avgifterna för boendeservice med heldygnsomsorg och långvarig service inom öppenvården ses över. Anledningen till att de större ändringarna planeras till följande steg i lagstiftningsarbetet är att tidsplanen för den föreslagna landskapslagen är brådskande och de frågor som ska ses över i steg två kräver mera omfattande och tidskrävande analys och utredningar.

     I steg tre görs ytterligare ändringar i landskapslagen i samband med funktionshinderreformen som görs i riket. I riket kommer troligen en proposition till ny funktionshinderlag att lämnas till riksdagen under hösten 2022. Även helheten av avgiftstaket för klientavgifter inom socialvården i relation till högkostnadsskyddet för patientavgifter inom hälso- och sjukvården utreds i steg tre.

     Det är viktigt att notera att de tre stegen kan gå in i varandra och det planerade upplägget kan behöva revideras eftersom klientlagstiftningen är beroende av reformer i annan lagstiftning.

 

2.2. Landskapslag om klientavgifter inom socialvården

 

Genom antagandet av detta förslag till landskapslag om klientavgifter inom socialvården upphävs tillämpningen av rikets lag om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992). Tillämpningen av rikets förordning om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 912/1992) upphävs och bestämmelserna i förordningen lyfts in i landskapslagen.

     Till sitt innehåll motsvarar den föreslagna landskapslagen i stort sett nuvarande rättsläge på Åland. De huvudsakliga innehållsmässiga förändringarna gäller avgiftstaket, vilket föreslås sänkas från 692 euro till 300 euro, och en övergång till tillämpning av det åländska konsumentprisindexet vid indexjusteringar i stället för folkpensionsindex. Dessutom föreslås vissa mindre ändringar; utvidgning av vissa fortlöpande eller årligen återkommande inkomster som utgör grund för avgiften för hemservice, långvarig institutionsvård och långvarig familjevård, möjlighet för kommunen eller kommunalförbundet att ta ut en avgift för oanvänd kortvarig vårdplats eller kortvarig boendeserviceplats vid enheter för institutions- och familjevård samt boendeservice inom socialvården, förtydliganden och preciseringar kring kommunens och kommunalförbundets ansvar att ta ut avgift, avgiftsbeslut, fakturor och där tillhörande anvisning om rättelseyrkande, närmare bestämmelser om banksekretessen samt om avgiftslättnad i förhållande till utkomststödet.

 

3. Förslagets konsekvenser

 

Den föreslagna landskapslagen grundar sig till sitt innehåll i huvudsak på de i landskapet Åland gällande bestämmelserna vilka berör socialvård. Konsekvensbedömningen omfattar inte de bestämmelser vilka föreslås oförändrade, då de motsvarar nuläget.

 

3.1. Ekonomiska konsekvenser

 

Merparten av bestämmelserna i klientavgiftsförordningen, vilka föreslås lyftas in i landskapslagen hör till sin natur till lagnivå och hänför sig till grunderna för individens rättigheter och skyldigheter och tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna samt har en central inverkan på individens rättsliga ställning.

 

3.1.1. Konsekvenser för kommunernas ekonomi

 

Avgiftstaket sänks från 692 euro till 300 euro per kalenderår, eftersom man vid antagande av rikets lag om klientavgifter som blankettlag inte beaktade att rikslagstiftningens avgiftstak omfattade såväl hälso- och sjukvårdsavgifter som socialvårdsavgifter medan det i den åländska lagstiftningen endast kom att omfatta i avgiftstaket ingående socialvårdsavgifter.

     Landskapsregeringen har hämtat uppgifter från kommunerna och kommunalförbunden gällande möjligt inkomstbortfall på grund av sänkt avgiftstak, baserat på uppgifter för år 2019. Årtalet har valts med anledning av att uppgifterna baserar sig på tiden före coronapandemin. Kommunalförbunden och alla kommuner utom en har lämnat in begärda uppgifter.

     Av tabellen framgår det kalkylerade inkomstbortfallet per kommun och kommunalförbund.

 

Kommun/kommunalförbund	Kalkylerat inkomstbortfall i euro år 2019
Brändö	0
Eckerö	516
Finström	0
Föglö	280
Geta	0
Hammarland	0
Jomala	0
Kumlinge	0
Kökar	0
Lemland	500
Lumparland	200
Mariehamn	16 120
Saltvik	1 400
Sottunga	0
Sund	1 000
Vårdö	-
Kommunernas socialtjänst (tidigare Ålands omsorgsförbund)	21 252
Oasen boende- och vårdcenter[1]	26 836
Totalt	68 104

 

     Av tabellen framgår att de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna av ett sänkt avgiftstak till 300 euro per kalenderår blir små. Baserat på boksluten för år 2020 utgör 68 104 euro 0,1 procent av de totala landskapsandelarna. Genom att ge kommunerna möjlighet till att ta ut avgift för outnyttjad och icke avbokade tjänster strävas efter att öka klientens eget ansvar och att minska kommunernas utgifter som orsakas av outnyttjade platser. Övriga nyheter i lagförslaget bedöms ha marginell inverkan på kommunernas ekonomi.

 

3.1.2. Konsekvenser för hushållens ställning och ekonomi

 

Genom en sänkning av avgiftstaket förbättras klienternas ekonomiska ställning. Detta gäller i synnerhet de klienter som använder mycket tjänster. I och med att avgiftstaket sänks kommer taket att nås för fler klienter än för närvarande och samtidigt kommer den avgiftsbelastning som användningen av socialvårdstjänster orsakar klienterna att minska. Det sistnämnda förutsätter dock att klienten själv följer upp hur avgifterna samlas och reagerar på att taket har uppnåtts. Detta kommer att vara lättare för klienten genom att det ska framgå på fakturan om avgiften beaktas i avgiftstaket eller inte.

     Avgifterna som beaktas i avgiftstaket berör mest äldre.

     I och med att studiepenning, vuxenstudiepenning, fortlöpande och återkommande stipendier och andra motsvarande understöd som betalas för studier samt hemvårdsstöd föreslås beaktas som inkomst som utgör grund för avgift för hemservice eller långvarig institutionsvård och långvarig familjevård för vilka det fastställs en avgift för enligt betalningsförmågan, innebär detta att hushållens klientavgifter för ovannämnda serviceformer bestäms på mer likvärdiga grunder. Särbehandlingen av ovannämnda förmåner, vilken det inte funnits grund för, upphör varvid klienterna får en mer jämlik ställning.

     Förtydligande bestämmelser rörande rättelseyrkande av beslut och faktura förbättrar klientens rättsskydd.

 

3.1.3. Konsekvenser för barn och jämställdheten mellan könen

 

Lagförslaget kan ha en indirekt inverkan för barn. Av lagförslag 21/2018–2019, Ny landskapslagslagstiftning om socialvård framgår att den nya socialvårdslagen bland annat har till syfte att förbättra och öka hemservicen, särskilt för barnfamiljer eftersom hemservice är en effektiv förebyggande arbetsform. Ett ändamålsenligt och tillräckligt stöd i ett tidigt skede kan förhindra att problem uppstår eller förvärras och därigenom kan man minska behovet av annan särskild service eller barn- och familjespecifikt barnskydd. Ett centralt mål är att genom hemservicen stärka familjens egna resurser.

     Med anledning av att hemvårdsstöd enligt förslaget ska beaktas som inkomst som utgör grund för avgift för hemservice för vilka det fastställs en avgift för enligt betalningsförmågan, är det av särskild vikt att kommunen säkerställer att klientavgiften inte utgör ett hinder för särskilt barnfamiljer att utnyttja servicen. Enligt lagförslaget ska en avgift som fastställts för socialvårdsservice och som bestämts enligt en persons betalningsförmåga efterskänkas eller nedsättas om förutsättningarna för personens eller familjens försörjning eller förverkligandet av personens lagstadgade försörjningsplikt äventyras av att avgiften tas ut. Avgifterna kan även nedsättas eller efterskänkas, om det är befogat med beaktande av vårdsynpunkter.

     De förslagna ändringarna i lagen bedöms inte ha någon påverkan på jämställdheten mellan könen.

 

4. Lagstiftningsbehörigheten

 

Åland har lagstiftningsbehörighet på området socialvård enligt 18 § 13 punkten i självstyrelselagen samt i fråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter enligt 1 punkten.

 

5. Ärendets beredning

 

I januari 2021 utsåg Ålands landskapsregering en arbetsgrupp med uppdrag att se över och komma med förslag till ny eller reviderad klientavgiftslag. I arbetsgruppen ingick representanter från socialvårdsbyrån vid landskapsregeringen social- och miljöavdelning, kommunerna och kommunernas socialtjänst samt från Oasen boende- och vårdcenter. Arbetsgruppens arbete resulterade i en slutrapport[2] som socialvårdsbyrån vid landskapsregeringen social- och miljöavdelning hade som grund när den tog fram ett underlag till lagberedning. Lagförslaget arbetades sedan fram av lagberedningen i samarbete med socialvårdsbyrån. På grund av ärendets brådskande tidtabell har endast socialvårdsbyråns lagstiftningspromemoria[3] skickats ut på en tre veckor kort remiss.

     Av remissvaren framgår bland annat att kommunerna välkomnar en tydligare lagstiftning samt att lagen anses nödvändig.

     - Den föreslagna lagen bedöms inte nämnvärt påverka kommunernas ekonomi och byte till åländskt konsumentprisindex bedöms ha marginell betydelse.

     - Oasen boende- och vårdcenter lyfter däremot att sänkningen av avgiftstaket kommer ha en förhållandevis stor betydelse för finansieringen av Oasens vård (på basen av siffror för år 2021, 26 836 euro). Kommunalförbundet föreslår att det sänka avgiftstaket skulle träda i kraft 2024.

     - Sänkt avgiftstak understödes av kommunala äldreråd och pensionärsföreningar.

     - Kommunerna lyfter möjligheten till att kunna lyfta en avgift för oanvänd service som positivt.

     Efter remissrundan har vissa förtydliganden gjorts i lagförslaget, vilka efterfrågats i remissvaren.

 

Detaljmotivering

 

1. Landskapslag om klientavgifter inom socialvården

 

1 § Tillämpningsområde. I paragrafen anges lagens tillämpningsområde vilken är att reglera grunderna för de klientavgifter som kommuner och kommunalförbund kan ta ut.

 

2 § Definitioner. I paragrafen definieras vissa nyckelbegrepp som är specifika för klientavgiftslagen.

 

3 § Serviceavgift. Enligt paragrafen kan en avgift tas ut av den som använder de socialvårdstjänster som kommuner och kommunalförbund ordnar. Den kommun eller det kommunalförbund som ordnar servicen bestämmer hur stor avgiften ska vara och hur den ska tas in om inte annat följer av lag. Det finns till exempel bestämmelser om avgiftsfri service.

     Serviceavgiften kan vara lika stor för alla eller fastställas enligt betalningsförmågan hos den som använder tjänsterna.

 

4 § Högsta avgift. Avgiften för socialvårdstjänsterna får inte överstiga kostnaderna för serviceproduktionen. Såsom kostnader för servicen beaktas närmast driftskostnader som uppkommer på grund av ordnandet av denna verksamhet. Som driftskostnader betraktas de kostnader som ligger till grund för beräkningen av nettodriftskostnaderna enligt landskapslagen (2017:120) om landskapsandelar till kommunerna. I 18 § 2 mom. i den lagen anges vad som inte ska betraktas som driftskostnader för socialtjänsten.

     I lag kan dessutom stadgas om en maximal avgift för socialservice förutom om den enligt lag är avgiftsfri och om servicen ska fastställas enligt betalningsförmåga. Då den maximala serviceavgiften regleras genom lag, kan den kommun eller det kommunalförbund som ordnar servicen besluta om avgiftens storlek, dock med den begränsningen att den maximala avgiften inte får överskridas.

 

5 § Uttag av avgift. Bestämmelsen förtydligar att det uttryckligen är på kommunens ansvar att ta ut avgiften och att kommunen inte kan överföra rätten att ta ut avgiften på tjänsteleverantören. Kommunen kan ändå även i fortsättningen anlita en utomstående tjänsteleverantör, till exempel en revisionsbyrå för den tekniska faktureringen av klientavgiften. Fakturan ska åtminstone innehålla de uppgifter som räknas upp i 1 mom., fakturans datum, klientens namn och vid behov andra identifieringsuppgifter, den socialservice för vilken avgiften tas ut, avgiftens storlek i euro och avgiftsgrunden, den offentliga eller privata serviceproducent som tillhandahållit den service för vilken avgiften tas ut – i praktiken kommunen själv eller en privat serviceproducent – samt namnet på och kontaktuppgifterna till den aktör som vid behov kan lämna ytterligare upplysningar om fakturan till klienten.

     Av fakturan ska dessutom enligt 7 punkten framgå om den avgift som tas ut ska räknas in i det avgiftstak som avses i 9 §, och dessutom ska fakturan innehålla uppgift om att klienten själv måste kontrollera när avgiftstaket har nåtts. Enligt 9 § ska klienten på samma sätt som för närvarande själv kontrollera när avgiftstaket har nåtts. I fortsättningen är det dock lättare för klienten att kontrollera avgiftstaket, när det av fakturan framgår om avgiften beaktas i avgiftstaket eller inte.

     För tydlighetens skull föreskrivs uttryckligen i 2 mom. att även en faktura ska åtföljas av en anvisning om hur man begär rättelse. Detta gäller dock inte fakturor som gäller en avgift som bestäms enligt betalningsförmågan. Avgifter som bestäms enligt betalningsförmågan fastställs genom separata beslut, och rättelse av dessa beslut kan begäras i enlighet med förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland. Klienterna får regelbundet fakturor för avgifter som bestäms enligt betalningsförmågan. Om det vore möjligt att också begära rättelseyrkande av dessa fakturor, skulle det i praktiken föreligga en fortlöpande rätt att söka ändring. Då klienten kan begära rättelse av ett beslut om avgifter som bestäms enligt betalningsförmågan, behöver en anvisning om rättelseyrkande inte fogas till de regelbundna avgifter som debiteras med stöd av beslutet. Anvisningen behöver inte ges som ett separat dokument, utan den kan skrivas in direkt på fakturan. Däremot kan det inte anses tillräckligt att fakturan enbart innehåller uppgift om en webbplats där klienten kan få anvisningar. Alla klienter har inte nödvändigtvis möjlighet att använda elektroniska tjänster.

     Enligt 3 mom. ska klientens integritetsskydd och personliga trygghet beaktas när avgifter tas ut. Det här betyder att gäldenärens integritetsskydd inte får äventyras vid indrivning av fordringar. Man får till exempel inte lämna eller hota att lämna någon utomstående, såsom gäldenärens arbetsgivare, anhöriga eller andra personer som hör till gäldenärens närmaste krets, meddelande om betalningsstörningen. Integriteten kan kränkas också av att indrivningen sker på ett sätt som väcker uppmärksamhet, till exempel genom att kuvert används på vilka det finns synligt tryckt att brevet innehåller en betalningspåminnelse. När kommunen tar ut avgiften ska den helt enkelt se till att uppgiften om att personen är klient hos socialvården inte hamnar hos utomstående.

 

6 § Beslut om avgift som bestäms baserat på klientens betalningsförmåga. Denna bestämmelse är ny. Paragrafen gäller åtminstone den avgift för långvarig institutionsvård och långvarig familjevård som avses i 18 § samt den avgift för hemservice som behandlas i 22 §. I 1 mom. anges vilka uppgifter som ska framgå av beslutet. Förteckningen motsvarar 39 § i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland med vissa preciseringar.

     Enligt 4 punkten ska av beslutet framgå storleken på avgiften och avgiftsgrunden. Detta innebär i praktiken att beslutet ska innehålla en uträkning av klientavgiften, där klienten kan kontrollera om avgiften har fastställts på rätt sätt.

     I 34 § anges att det är möjligt att begära rättelse av ett beslut om avgift. Om en part måste begära rättelse av ett beslut genom ett särskilt föreskrivet förfarande innan besvär över beslutet anförs, ska enligt 41 § i förvaltningslagen anvisningar om hur man begär rättelse ges samtidigt som beslutet meddelas. För tydlighetens skull föreskrivs det i 2 mom. att en anvisning om rättelseyrkande ska följa med beslutet.

 

7 § Avgift för oanvänd service. I paragrafen samlas bestämmelserna om den avgift som kommunen eller kommunalförbundet får ta ut för en service som inte har utnyttjats eller avbeställts.

     I 1 mom. föreskrivs om sådana situationer där klienten eller dennes företrädare har bokat en kortvarig vårdplats eller kortvarig boendeserviceplats inom socialvården, vid enheter för institutions- och familjevård samt boendeservice. Med företrädare avses klientens lagliga företrädare och den som med klientens bemyndigande handlar för klientens räkning, samt klientens anhöriga eller andra närstående i en situation där klienten till följd av nedsatt förmåga till självbestämmande på grund av sjukdom, hög ålder, skada eller någon annan motsvarande orsak inte klarar av att sköta sina klientavgifts-ärenden. Om de villkor som anges i paragrafen uppfylls, svarar klienten för avgiften även om företrädaren har reserverat platsen för klientens räkning. Det kan dock vara oskäligt att ta ut avgiften, om klienten inte av sin företrädare har fått information om den reserverade platsen.

     I princip blir det aktuellt att ta ut avgift om klienten utan godtagbart skäl och utan att på förhand avbeställt den reserverade platsen har uteblivit från enheten för kortvarig vård- eller boendeservice vid den reserverade tiden. Också klientens företrädare kan avbeställa tiden för klientens räkning.

     Avgiften får endast tas ut om det inte finns någon godtagbar orsak att inte utnyttja eller avbeställa en plats. Godtagbara orsaker är åtminstone sådana akuta skäl som hänför sig till omständigheterna och som klienten inte har haft möjlighet att påverka och som klienten eller dennes företrädare inte har känt till när platsen bokades. En godtagbar orsak kan vara exempelvis akut insjuknande eller olycksfall, en försämring av en långvarig sjukdom eller skada samt att ett hjälpmedel som används av en person med funktionsnedsättning har gått sönder. En godtagbar orsak kan dessutom vara en akut kris som drabbat klienten eller hans eller hennes familj.

     Avgiften får inte vara högre än 51,50 euro och får endast tas ut en gång per bokad plats som inte utnyttjats eller avbeställts. Om en klient till exempel bokar en plats vid en enhet för serviceboende med heldygnsomsorg för två dygn i sträck, men varken den första eller andra dagen använder eller avbeställer den bokade platsen, kan endast en avgift tas ut hos klienten. Rätten att ta ut den avgift som avses i paragrafen är inte beroende av om det får tas ut en avgift för själva tjänsten eller inte. Det kan skickas en faktura till klienten över en tjänst som inte utnyttjats eller avbeställts utan att klienten först hörs. På fakturan ska det datum då klienten senast kan lämna in en redogörelse för varför tjänsten inte har använts eller avbeställts anges. Klienten ska dock även ges möjlighet att ge en förklaring till varför tjänsten inte har utnyttjats eller avbeställts, om klienten på eget initiativ tar kontakt för att utreda ärendet.

     En avgift får inte tas ut om det anses oskäligt att ta ut den. Oskäligheten bedöms alltid från fall till fall. Det skulle alltid vara oskäligt att ta ut en avgift om klienten på grund av sina omständigheter inte hade haft möjlighet att agera på något annat sätt i praktiken. Om klienten objektivt sett inte skäligen kan förutsättas komma ihåg eller kunna avbeställa den plats som han eller hon har reserverat, skulle det vara oskäligt att ta ut avgiften.

     Uttag av avgiften kräver också att kommunen eller kommunalförbundet i samband med bokningen har informerat klienten om möjligheten att ta ut den avgift som avses i paragrafen samt gett klienten eller dennes företrädare anvisningar om hur platsen ska avbeställas på förhand. Denna information ska tillhandahållas på ett sådant sätt att den är tillräckligt begriplig för klienten och det bör också ses till att det faktiska och tekniska avbeställandet av platsen kan genomföras inom den angivna tidsfristen. Om kommunen har köpt tjänsten från en privat serviceproducent, kan den privata serviceproducenten lämna denna information på kommunens vägnar. Dessutom får avgiften aldrig tas ut av en klient som inte fyllt 18 år.

     I 2 mom. utvidgas bestämmelserna till att gälla situationer där kommunen eller kommunalförbundet har reserverat servicen för klienten på initiativ av klienten eller klientens företrädare. Också i det här fallet förutsätter uppbörden av avgiften att det inte funnits någon godtagbar orsak till att servicen inte har använts eller avbeställts. Avgiften får inte heller tas ut, om det ska anses oskäligt att ta ut avgift. Dessutom ska ett meddelande som avses i 1 mom. om möjligheten att ta ut avgiften och anvisningar om avbeställning av tjänsten ges skriftligen och klientens eller klientens företrädare ska påminnas om den plats som reserverats för klienten. Genom dessa tilläggsvillkor säkerställs att klienten verkligen är medveten om den plats som reserverats för honom eller henne och vid behov kommer ihåg och kan annullera platsen i tid.

 

8 § Avgiftsfri socialservice. Paragrafen ändrar inte på de förhållanden som gäller innan lagen träder i kraft utan samma service som nu är avgiftsfri förblir avgiftsfri. I enlighet med detta föreslås att följande serviceformer är avgiftsfria:

     Enligt l punkten är socialt arbete, social handledning, social rehabilitering, familjearbete, rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor samt  övervakning av umgänge mellan barn och förälder enligt 14 § 1 mom. 1–4 och 12–13 punkten i landskapslagen (2020:12) om socialvård, stöttat umgänge och övervakade byten enligt 27 § i samma lag samt verksamhet i sysselsättningssyfte för personer med funktionsnedsättning och arbetsverksamhet för personer med funktionsnedsättning, med undantag för transporter och måltider, enligt 70 och 71 §§ samma lag avgiftsfri.

     Punkt 2 anger att specialomsorger om utvecklingsstörda är avgiftsfri med vissa undantag. Avgift får tas ut för uppehälle för en person med intellektuell funktionsnedsättning, utom för partiellt uppehälle för barn under 16 år. Om en klient får institutionsvård som ordnas som specialomsorger kan en avgift tas ut för fullt uppehälle vid både kortvarig och långvarig institutionsvård. Storleken på dessa avgifter framgår av 13 och 16 §§.

     Enligt 3 punkten är vård av barn och unga personer enligt barnskyddslagen (FFS 417/2007), vilken gäller med stöd av landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen, avgiftsfri med undantag för avgifter för familje- eller institutionsvård eller boendeservice som enligt barnskyddslagen har getts ett barn i form av stödåtgärd inom den öppna vården, vård utom hemmet eller eftervård enligt 12 §.

     I 4 punkten anges att service som avses i 8 § l mom. handikappservicelagen (FFS 380/1987) (tillämpas på Åland genom landskapslagen (2010:50) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp) ska vara avgiftsfri. Även dagverksamhet, med undantag för transporter och måltider, personlig assistans samt specialservice i anslutning till serviceboende enligt 8 § 2 mom. rikslagen och undersökningar enligt lagens 11 § är avgiftsfri.

     För specialkostnaderna för serviceboende och för personlig assistans kan dock en avgift tas ut, om klienten får ersättning för dem med stöd av någon annan lag än handikappservicelagen till exempel då en person får ersättningar för motsvarande ändamål enligt försäkringslagstiftningen.

     Enligt punkterna 5 och 6 är poliklinisk missbrukarvård samt service som kommunen ska tillhandahålla enligt äktenskapslagen (FFS 234/1929), faderskapslagen (FFS 11/2015), adoptionslagen (FFS 22/2012), lagen om underhåll för barn (FFS 704/1975), lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (FFS 361/1983) och lagen om underhållsstöd (FFS 580/2008) vilken gjorts tillämplig på Åland genom landskapslagen (2009:7) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om underhållsstöd avgiftsfri.

     Punkterna 6 och 7 innehåller service som är att betrakta som socialt arbete och betraktas som avgiftsfri socialservice på denna grund. Enligt punkt 6 är således bland annat medling i familjeangelägenheter, adoptionsrådgivning, fastställande av överenskommelser om vårdnad om barn och umgängesrätt och givande av utredningar, fastställande av överenskommelser om underhåll för barn samt barnatillsyningsmannens åtgärder i frågor som gäller utredning och fastställande av faderskap samt tryggande av underhållsbidrag för barn avgiftsfri service.

     I punkt 7 anges att avgift inte tas ut för handlingar som ges en person i ärenden som gäller hans eller hennes socialvård.

 

9 § Avgiftstak. I paragrafens 1 mom. finns bestämmelser om avgiftstakets belopp och uppföljningsperioden samt om avgiftsfrihet och uttag av avgift för tjänsterna när avgiftstaket har nåtts. Det föreslås att avgiftstaket sänks till 300 euro eftersom man vid antagande av rikets lag om klientavgifter som blankettlag inte beaktade att rikslagstiftningens avgiftstak omfattade såväl hälso- som sjukvårdsavgifter medan det i den åländska lagstiftningen endast kom att omfatta socialvårdsavgifter. De tjänster som ingår i avgiftstaket är avgiftsfria för klienten till utgången av kalenderåret i fråga sedan avgiftstaket har nåtts, det vill säga när beloppet av de avgifter som beaktas i avgiftstaket överskrider avgiftstakets lagstadgade eurobelopp under uppföljningsperioden.

     De avgifter som tas ut för tjänster som räknas in i avgiftstaket räknas alltid in i avgiftstaket, om kommunen ansvarar för att ordna tjänsten. Detta gäller oberoende av vem som producerar tjänsten.

     I 1 mom. finns ett undantag från avgiftsfriheten för tjänster efter det att avgiftstaket har nåtts. En avgift får tas ut för uppehället för en klient som får kortvarig institutionsvård även om avgiftstaket har nåtts. Avgiften är högst 22,80 euro per dygn.

     Enligt 2 mom. ingår avgifter som under kalenderåret uppburits för dag- och nattvård, rehabilitering och kortvarig institutionsvård inom socialvården i avgiftstaket. Då en klient vårdas endast om dagen eller endast om natten kan en avgift tas ut i enlighet med 14 §, vilken beaktas i avgiftstaket. Till den del kommunen eller kommunalförbundet tar ut avgift för rehabilitering ska även avgiften beaktas i avgiftstaket. Detta kan till exempel omfatta rehabilitering inom missbrukarvården. Avgift för kortvarig institutionsvård enligt 13 § ska även beaktas i avgiftstaket. Klientavgifter som tagits ut för barn under 18 år räknas som en del av den ena föräldern eller annan vårdnadshavares avgiftstak.

     Enligt 3 mom. ska klienten själv kontrollera när avgiftstaket har nåtts. Kommunen ska ge klienten ett intyg över att avgiftstaket har överskridits, och för att få intyget ska klienten på begäran visa upp originalverifikat på avgifter som betalats för tjänster som tillhandahållits klienten själv eller minderåriga barn som klienten försörjer.

     I 4 mom. föreskrivs om återbetalning av klientavgifter som betalats till ett för stort belopp.

     5 mom. innehåller situationer där klientavgifterna inte beaktas i avgiftstaket. Enligt 1 punkten ska avgifter som har tagits ut för sådan vård som ersätts med stöd av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (FFS 459/2015), lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (FFS 459/2015), lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (FFS 873/2015), lagen om skada, ådragen i militärtjänst (FFS 404/1948), trafikförsäkringslag (FFS 460/2016) eller patientförsäkringslag (FFS 948/2019) eller avgifter för vård som ersätts med stöd av en motsvarande tidigare lag inte beaktas i avgiftstaket. De avgifter som avses i punkten beaktas inte i avgiftstaket, eftersom de kostnader som klienten har haft för vården ersätts med stöd av någon annan lag.

     Enligt 5 mom. 2 punkten ingår inte avgifter för vilkas betalning klienten har fått utkomststöd i avgiftstaket.

     Enligt 5 mom. 3 punkten beaktas inte avgifter som har tagits ut hos en person som inte har hemort på Åland i avgiftstaket. Ett undantag utgörs av personer som med stöd av Europeiska unionens lagstiftning eller en internationell överenskommelse som är bindande för Åland har rätt till socialvårdstjänster på samma villkor som en person som är bosatt på Åland. Dessa personer ska omfattas av tillämpningsområdet för bestämmelsen i 29 §.

 

10 § Tjänster under närståendevårdares ledighet. Paragrafen begränsar kommunernas eller kommunalförbundets möjlighet att ta ut avgifter för den service som tillhandahålls under närståendevårdarens lagstadgade ledighet till den del servicen ersätter den vård och omsorg som närståendevårdaren ger. Avgiften är en fast dygnsavgift som är oberoende av serviceanvändarens inkomster och har ett fastställt maximibelopp. Avgiftens storlek påverkas inte av vilka tjänster som används för att tillhandahålla vård under närståendevårdarens ledighet och inte heller av hur mycket service den vårdbehövande ges under ett dygn.

     Maximiavgiften per dygn är 11,60 euro per vårddag. Till exempel om vården under närståendevårdarens lediga dag på den vårdbehövandes önskan ordnas så att hemservicen svarar för åtta timmar av vården och en släkting till den vårdbehövande svarar för den resterande tiden, är maximiavgiften ändå 11,60 euro per dygn. Kommunerna eller kommunalförbundet kan självfallet tillämpa en lägre avgiftsnivå eller besluta att tjänster som används för att tillhandahålla vård under närståendevårdarens ledighet, ska vara avgiftsfria.

     Med tjänster som ersätter närståendevårdarens vård och omsorg avses endast den del av servicen till den vårdbehövande som uteslutande vilar på närståendevårdarens ansvar. Avsikten är att bestämmelsen ska tillämpas på sådana tjänster som har avsetts ersätta närståendevårdarens arbetsinsats under hans eller hennes ledighet.

     Enligt huvudregeln i 1 mom. tillämpas bestämmelsen trots vad som föreskrivs om avgiftsgrunder någon annanstans i lag eller förordning. Detta innebär att den föreslagna bestämmelsen bland annat åsidosätter bestämmelserna i den här lagen om avgifter för ovannämnda tjänster.

     I lagen ges dock vissa klientgrupper och tjänster en särställning genom att där bestäms att tjänsterna är helt eller delvis avgiftsfria. För att avgiftssystemet ska vara så konsekvent som möjligt i detta avseende anges i 2 mom. att de bestämmelser i lag och förordning enligt vilka servicen är delvis eller helt avgiftsfri ska tillämpas på de tjänster som avses i paragrafen. I praktiken är den föreslagna regleringen av betydelse endast i sådana fall där närståendevårdarens ledighet är möjlig att genomföra enbart med hjälp av specialomsorger enligt specialomsorgslagen. De avgifter som tas ut för tjänster under närståendevårdarens lagstadgade ledighet räknas inte med i det avgiftstak som avses i 9 §.

 

11 § Tjänster under ledighet för personer som vårdar en anhörig eller närstående. I bestämmelsen föreskrivs om klientavgiften för de tjänster som ska ordnas under den ledighet som avses i 28 § 1 mom. i socialvårdslagen. Ledigheten i 28 § 1 mom. omfattar anhörig eller närstående som dagligen ger en stödbehövande bindande vård och omsorg men som inte har ingått avtal om närståendevård. I bestämmelsen hänvisas det till 10 § där det föreskrivs om klientavgiften för tjänster under närståendevårdares ledighet. Klientavgiften för tjänster under den ledighet som ska ordnas enligt 28 § 1 mom. i socialvårdslagen fastställs således på samma grunder som vid den ledighet som ska ordnas enligt lagen om stöd för närståendevård.

 

12 § Avgifter inom barnskyddet. Inom barnskyddet är det i allmänhet fråga om familjer som befinner sig i särskilda ekonomiska och sociala svårigheter. Därför ska avgift inte tas ut för tjänster eller vård med stöd av barnskyddslagen, om det inte finns tillräcklig grund för det. Enligt bestämmelsen kan en avgift tas ut hos barnets föräldrar för ersättande av kostnaderna för familje- eller institutionsvård eller boendeservice som med stöd av barnskyddslagen ges i form av stödåtgärd inom den öppna vården, vård utom hemmet eller eftervård, då det är motiverat med beaktande av vårdsynpunkter och de berörda personernas utkomstmöjligheter. Den avgift som uppbärs hos barnets föräldrar kan emellertid vara högst lika stor som deras underhållsansvar för barnet vore enligt 1-3 §§ lagen om underhåll för barn.

     Eftersom föräldrarna ansvarar för kostnaderna för barnets underhåll med beloppet av fastslaget underhållsbidrag, föreslås att kommunen fortfarande har rätt att, utan att fastställa avgiften, lyfta och uppbära de underhållsbidrag som fastställts att föräldrarna ska betala och använda det under motsvarande tid för ersättande av kostnader på grund av institutionsvård, familjevård eller boendeservice.

     Avsikten med bestämmelsen är att man inte ska kunna kräva att föräldrarna uppfyller underhållsskyldigheten två gånger, först till kommunen i form av socialserviceavgift och sedan i form av underhållsbidrag till barnet. Såsom kostnader för institutionsvård och familjevård bör även betraktas de dispositionsmedel som barnet eller den unga personen får.

     Enligt stadgandet kan kommunen fortfarande, som ersättning för kostnader på grund av institutionsvård, familjevård och boendeservice, ta ut en avgift som ska anses skälig även av barnets andra inkomster, ersättningar eller tillgodohavanden enligt 33 §.

 

13 § Avgift för kortvarig institutionsvård. I paragrafen finns bestämmelser om avgiften för en person i kortvarig institutionsvård. Avgiften för kortvarig institutionsvård är högst 49,60 euro per vårddag. Avgiften beaktas i avgiftstaket. Efter att avgiftstaket nåtts kan dock en avgift på 22,80 euro per vårddag tas ut enligt 9 §. För att en klient inte ska behöva betala dubbla avgifter anges i 2 mom. att avgiften bara får tas ut en gång per kalenderdygn även om klienten flyttas mellan olika institutioner. Den remitterande institutionen får inte ta ut någon avgift för den dag då klienten flyttas.

 

14 § Avgifter för dag- och nattvård. Om en klient endast vårdas antingen dagtid (dagvård) eller nattetid (nattvård) får avgiften inte överstiga 22,80 euro per dygn. Även avgiften för dag- och nattvård ingår i avgiftstaket. Med annan verksamhetsenhet avses serviceboende och serviceboende med heldygnsomsorg.

 

15 § Långvarig institutionsvård och långvarig familjevård. I paragrafen finns bestämmelser om i vilka fall en avgift kan tas ut för en person i långvarig institutionsvård och långvarig familjevård.

     I 1 mom. 1 punkten föreskrivs om när en kommun får ta ut en avgift för långvarig familjevård, grunderna anges i 16 §. En förutsättning för att den inkomstrelaterade avgiften får tas ut för familjevården är att servicen bedöms pågå i minst tre månader från det att den inleds eller att den har pågått i minst tre månader.

     Familjevård kan också ordnas till exempel med stöd av barnskyddslagen, specialomsorgslagen eller handikappservicelagen vilka omfattar avgiftsfri socialservice enligt 8 §. För tydlighetens skull anges det att ingen avgift får tas ut för familjevård som getts med stöd av nämnda lagar.

     Enligt 8 § 2 punkten får en avgift dock tas ut för uppehälle för en person med intellektuell funktionsnedsättning. Enligt 12 § 1 mom. kan en avgift tas ut hos barnets föräldrar för att ersätta kostnaderna för familje- eller institutionsvård eller boendeservice som enligt barnskyddslagen har getts ett barn i form av stödåtgärd inom den öppna vården, vård utom hemmet eller eftervård, då det är motiverat med beaktande av de berörda personernas utkomstmöjligheter och vårdsynpunkter. Avgiften får vara högst lika stor som det underhållsbidrag som bestäms med stöd av 1–3 §§ i lagen om underhåll för barn.

     I 1 mom. 2 punkten föreskrivs om när en kommun eller kommunalförbund får ta ut en avgift för långvarig institutionsvård, om vilken det också föreskrivs i 16 §.

 

16 § Grunderna för avgifter som tas ut för långvarig institutionsvård och långvarig familjevård. I paragrafen anges grunderna för den månadsavgift som får tas ut för långvarig institutionsvård och långvarig familjevård.

     Enligt 1 mom. får en kommun ta ut en månadsavgift av klienten för långvarig institutionsvård och långvarig familjevård. Avgiften får utgöra högst 85 procent av klientens månadsinkomster efter att avdrag enligt 19 § har gjorts. I paragrafen anges även det minimibelopp som klienten ska ha kvar för personligt bruk.

     Paragrafens 2 mom. gäller situationer där klienten omedelbart innan långvarig institutionsvård och långvarig familjevård inleds har levt i gemensamt hushåll i äktenskap eller samboförhållande och klientens inkomster är större än makens inkomster. Avgiften bestäms då utifrån makens sammanlagda månadsinkomster så att avgiften får vara högst 42,5 procent av makens sammanlagda månadsinkomster. Om båda makarna omfattas av långvarig institutionsvård eller långvarig familjevård bestäms avgiften dock enligt vad som föreskrivs i 1 mom.

     Med make avses en make eller sambo som lever i gemensamt hushåll med klienten. Ett gemensamt hushåll kan se ut på många olika sätt. Den tydligaste förklaringen till gemensamt hushåll kan vara samägande av egendom, till exempel ägande av ett gemensamt hem, ett gemensamt bankkonto, deltagande i viss mån i dagliga anskaffningar samt samarbete och arbetsfördelning vad gäller sysslor som hör till det gemensamma hushållet. På samma sätt utgör till exempel födelsen av ett gemensamt barn eller uppfostran av ett barn tillsammans en presumtion om ekonomisk gemenskap.

 

17 § Faktorer som ska beaktas vid bestämmande av betalningsförmågan. I paragrafen anges det utredningsansvar som kommunen eller kommunalförbundet har för att kunna bestämma klientens betalningsförmåga.

 

18 § Inkomster som utgör grund för avgiften för långvarig institutionsvård och för långvarig familjevård. I paragrafen finns bestämmelser om vilka inkomster ska beaktas när kommunen eller kommunalförbundet räknar ut avgiften för långvarig institutionsvård och långvarig familjevård. Enligt 1 mom. beaktas som månadsinkomster klientens – och i de fall som avses i 16 § 2 mom. klientens och makens – fortlöpande eller årligen återkommande inkomster efter förskottsinnehållning och förskottsbetalning och skattefria inkomster, minskat med kostnaderna för inkomstens förvärvande, samt i 23 § avsedd kalkylerad inkomst av skog. I detaljmotiveringen till 16 § framgår vad som avses med make.

     Som fortlöpande inkomster betraktas inkomst som fortsätter under minst tre månader från den tidpunkt då avgiften påfördes. Fortlöpande inkomster är bland annat löne-, pensions- och förmånsinkomster. Årligen återkommande inkomster är bland annat dividend- och ränteinkomster. Som inkomster beaktas också dividender som betalats till ett aktiesparkonto och den avkastning som årligen betalas till klienten från placeringsfonderna. Avkastningen på investeringsfonder så kallade tillväxtandelar, som inte årligen utdelas ur fonden, beaktas däremot inte som inkomst. När det gäller så kallade icke-skattesubventionerade pensionsförsäkringar beaktas som inkomst den del av pensionen som motsvarar avkastningen på det investerade kapitalet. Återbetalning av kapital från icke-skattesubventionerade pensionsförsäkringar ska däremot inte beaktas som inkomst, eftersom det vid återbetalning av kapital är fråga om återbetalning av tillgångar till klienten. Till exempel i fråga om en placeringsbostad beaktas den hyra som fåtts för bostaden minskad med utgifterna för inkomstens förvärvande. Utgifter för inkomstens förvärvande är bland annat vederlag för skötsel och ränta på ett placeringslån som tagits för att skaffa bostaden. Amorteringarna på ett placeringslån eller ett eventuellt bolagslån beaktas inte som avdrag.

     Som inkomster beaktas inte sporadiska inkomster av engångsnatur, ersättningar för kostnader och andra bidrag eller motsvarande inkomster som har beviljats för något visst ändamål och som inte är regelbundna eller fortlöpande och som inte heller är skattepliktiga. Med ersättning för kostnader avses till exempel sådana utgifter för sjukvård och undersökningar som betalas på basis av en olycksfallsförsäkring eller de ersättningar för uppehälle och för familjevård som avses i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner.

     Som inkomster som utgör grund för avgiften beaktas inkomster efter förskottsinnehållning och förskottsbetalning (nettoinkomster), det vill säga skatterna beaktas såsom avdrag från inkomsterna. Detta motsvarar de gällande bestämmelserna. Den kalkylerade inkomsten av skog ska beaktas enligt vad som föreskrivs i 23 §. Från inkomsterna ska det dessutom göras avdrag enligt 19 §.

     I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om de inkomster som inte ska beaktas vid bestämmandet av avgiften. Av tydlighetsskäl hänvisas till 92 § i inkomstskattelagen i fråga om så kallade prioriterade inkomster, det vill säga inkomster som inte beaktas som inkomst i klientavgifterna. Som inkomst beaktas således inte skattefria sociala förmåner med vissa särskilt föreskrivna undantag. Bestämmelsen omfattar även en utvidgning av vissa fortlöpande eller årligen återkommande inkomster som ska beaktas som inkomst; studiepenning, vuxenstudiepenning, hemvårdsstöd, fortlöpande och återkommande stipendier och andra motsvarande understöd som betalas för studier.

     Till skillnad från i nuläget ska studiepenningen och vuxenstudiepenning i fortsättningen beaktas som inkomst. Det har inte funnits några grunder för en särställning för förmåner som fås med anledning av studier i klientavgiftslagstiftningen, utan detta har sannolikt berott på en sammanblandning av termerna. Studiepenningen och vuxenstudiepenning ingår inte i 92 § i inkomstskattelagen och ska således beaktas som inkomst i form av sådana i 1 mom. avsedda skattepliktiga inkomster som är fortlöpande eller årligen återkommande.

     Enligt 3 mom. ska de stipendier som betalas för studier och andra motsvarande understöd i fortsättningen beaktas som inkomst till den del de utgör skattepliktig inkomst med stöd av 82 § i inkomstskattelagen och är sådana fortlöpande eller årligen återkommande inkomster som avses i paragrafens 1 mom. Stipendier och andra motsvarande understöd är i regel inte skattepliktig inkomst, men bestämmelsen gör det möjligt att beakta klientens inkomster till exempel när klientens huvudsakliga inkomst består av stipendier för studier eller av andra motsvarande understöd. Ett enskilt stipendium av engångsnatur eller något annat motsvarande understöd kan dock inte beaktas som inkomst.

     I 4 mom. finns bestämmelser om hur inkomsterna ska beaktas när klientens eller makens inkomster varierar. Då ska som månadsinkomst beaktas det belopp som fås genom att räkna ihop klientens månadsinkomster från de senaste 12 månaderna och dividera det med 12.

 

19 § Avdrag från inkomsterna vid bestämmande av avgift för långvarig institutionsvård och långvarig familjevård. I paragrafen räknas de avdrag upp som ska göras från klientens månadsinkomst eller på motsvarande sätt från makes månadsinkomst, innan avgiften för långvarig institutionsvård och långvarig familjevård beräknas. Avdrag ska vid behov göras också från makes månadsinkomster, om avgiften bestäms enligt makarnas sammanlagda inkomster.

     Enligt 1 mom. 1 punkten ska det underhållsbidrag som ska betalas av klienten eller vid behov maken och andra motsvarande kostnader som motiveras av de faktiska familjeförhållandena dras av från inkomsterna.

     Enligt 1 mom. 2 punkten ska en förmån som klienten ska betala i pengar och som i samband med överlåtelse av en fastighet har förbehållits för viss tid eller på livstid (sytning) dras av från inkomsterna.

     Enligt 2 mom. dras inte det underhållsbidrag som avses i 1 mom. 1 punkten av, om den som är mottagare av underhållsbidraget är make eller maka till klienten och makarna har levt i gemensamt hushåll omedelbart innan servicen inleddes.

 

20 § Avgift för hemservice. Avgiften för hemservice tas ut per månad och är beroende av servicens art och omfattning, klientens betalningsförmåga och familjens storlek. När betalningsförmågan bestäms beaktas inkomsterna för klienten och den make som lever i gemensamt hushåll med klienten.

 

21 § Inkomster som utgör grund för avgiften för hemservice. I paragrafen finns bestämmelser om de inkomster som ligger till grund för avgiften för hemservice. Inkomsterna beräknas efter samma grunder som avgiften för långvarig institutionsvård och långvarig familjevård enligt 18 §.

 

22 § Avdrag från inkomsterna som utgör grund för avgiften för hemservice. I paragrafen räknas de avdrag upp som ska göras från klientens eller dennes makes inkomster innan avgiften för hemservice räknas ut. Avdrag ska alltså vid behov göras också från makes månadsinkomster, om avgiften bestäms enligt makarnas sammanlagda inkomster. Från inkomsterna ska det underhållsbidrag som fastställts för klienten eller vid behov maken och andra motsvarande kostnader som motiveras av de faktiska familjeförhållandena dras av. Även en förmån som klienten ska betala i pengar och som i samband med överlåtelse av en fastighet har förbehållits för viss tid eller på livstid (sytning) ska dras av från inkomsterna.

 

23 § Kalkylerad inkomst av skog. Skogsinkomsten beaktas kalkylmässigt på basis av den genomsnittliga årliga avkastningen av skog. Inkomsten av skog baserar sig på den avkastning av skogsegendom som är beroende av trädbeståndets tillväxt. Trädbeståndets tillväxt jämställs inte med en ökning av egendomens värde. När skogsträd säljs jämställs inkomster från virkesförsäljning som motsvarar trädbeståndets tillväxt med kapitalinkomster. Den skogsinkomst som baserar sig på tillväxten av trädbeståndet, det vill säga den årliga avkastningen, är faktisk inkomst och påverkas inte av om virke inte säljs under vissa år. Inkomsterna från själva virkesförsäljningen inverkar inte på klientavgiftens storlek. Inkomst av skog ska beaktas i alla avgifter som bestäms enligt betalningsförmågan.

     Enligt paragrafen ska som inkomst av skog beaktas den enligt 7 § 3 mom. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (FFS 1142/2005) fastställda genomsnittliga årliga avkastningen för skog per hektar multiplicerad med arealen skogsmark. Från detta belopp dras det av 10 procent samt räntorna från skogsbruket.

 

24 § Bestämmande och justering av avgift. I paragrafen föreskrivs om bestämmande av en avgift som bestäms enligt betalningsförmågan och om situationer där avgiften ska justeras.

     Enligt 1 mom. ska det beslut om avgift som bestäms enligt betalningsförmågan som kommunen eller kommunalförbundet fattar gälla tills vidare. Beslutet fattas i regel i samband med att tjänsten inleds. Vid bestämmandet av avgiften utreds klientens familjeförhållanden och inkomster samt eventuella poster som ska dras av från inkomsterna.

     I de situationer som avses i 1 mom. ska kommunen justera avgiften på ansökan av antingen klienten eller klientens företrädare eller på eget initiativ. Klienten eller klientens företrädare ska alltid ha rätt att kräva att avgiften justeras. En justering av klientavgiften på kommunens eget initiativ blir aktuell om kommunen på något annat sätt får kännedom om till exempel förändringar i klientens inkomster. Dessutom är det motiverat att kommunen med vissa intervaller försöker utreda om det har skett vissa sådana förändringar i klientens eller hans eller hennes familjs förhållanden som kan påverka avgiftens belopp.

     Avgiften ska enligt 1 mom. 1 punkten justeras, om klientens eller klientens familjs inkomster har förändrats. De inkomstrelaterade avgifterna bestäms enligt beräkningsgrunderna i den föreslagna lagen, och de inkomster som ligger till grund för avgiften inverkar direkt på storleken på dessa avgifter. Därför är en förändring i inkomsterna alltid en grund för justering av avgiften.

     Avgiften ska enligt 1 mom. 2 punkten justeras, om klientens eller dennes makes eller sambos rätt till avdrag enligt 19 eller 22 § har förändrats. Även de avdrag som görs från inkomsterna inverkar direkt på storleken på den avgift som bestäms enligt betalningsförmågan, vilket innebär att ändringarna i avdragen alltid utgör en grund för justering av avgiften.

     Avgiften ska enligt 1 mom. 3 punkten justeras, om familjens förhållanden har förändrats. Med familjens förändrade förhållanden avses till exempel situationer där familjens storlek förändras eller där makar, för vilka avgifterna bestämts enligt sammanräknade inkomster, skiljer sig.

     Enligt 1 mom. 4 och 5 punkten ska avgiften justeras, om avgiften visar sig vara felaktig eller om klientplanen för tjänsten ändras så att den påverkar storleken på klientavgiften.

     Enligt 1 mom. 6 punkten ska avgiften justeras om kommunen eller kommunalförbundet ändrar sina avgiftsgrunder så att den inverkar på klientavgiftens storlek. Denna justeringsgrund ska tillämpas om kommunen tidigare har tagit ut en lägre avgift för någon avgift som bestäms enligt betalningsförmågan än vad den föreslagna lagen möjliggör. Samma justeringsgrund ska tillämpas också om kommunen beslutar att en lägre avgiftssats i fortsättningen ska tillämpas på någon inkomstrelaterad avgift än tidigare.

     Om ett avgiftsbeslut har byggt på felaktiga uppgifter från klienten eller klientens företrädare, kan avgiften enligt 2 mom. rättas retroaktivt för högst ett år. Till denna del kompletterar förfarandet för rättelse av beslut bestämmelserna om rättelse av fel i beslut i 8 kap. i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.

     I vissa situationer kan det bli nödvändigt att tillhandahålla service innan kommunen hinner utreda inkomster, avdrag och andra omständigheter som inverkar på storleken på den avgift som bestäms enligt betalningsförmågan. Då kan avgiften tas ut i efterhand från och med den dag då tjänsten tillhandahållits.

25 § Hur avbrott i servicen påverkar klientavgiften. Paragrafen föreskriver om hur avbrott i servicen påverkar klientavgiften. Enligt paragrafen får kommunen ta ut avgifter enligt 16 och 20 §§ även om servicen avbryts tillfälligt. Detta är dock fallet endast om servicen avbryts av en orsak som beror på klienten. Med tillfälligt avbrott avses oavbruten frånvaro under några dagar, till exempel ett veckoslut. Om servicen emellertid avbryts för en period av mer än fem dagar, ska ingen avgift tas ut för den period som överskrider fem dagar. Om servicen avbryts av orsaker som beror på kommunen eller för att klienten får institutionsvård eller sjukhusvård, tas avgift inte ut heller för de nämnda fem dagarna. Om servicen avbryts för en hel månad, tas ingen avgift ut.

 

26 § Färdtjänst. I paragrafen får kommunen eller kommunalförbundet inte ta ut en högre avgift för färdtjänst än vad som motsvarar den avgift som uppbärs i offentlig trafik på Åland oberoende av den faktiska kostnaden.

 

27 § Efterskänkande och nedsättning av avgift. Enligt paragrafen ska en avgift som fastställts för socialservice och som bestämts utifrån en persons betalningsförmåga efterskänkas eller nedsättas om förutsättningarna för personens eller familjens försörjning eller förverkligandet av personens lagstadgade försörjningsplikt äventyras av att avgiften tas ut. Avgifterna kan också nedsättas eller efterskänkas om det är befogat med beaktande av vårdsynpunkter. Kommunen kan även efterskänka eller nedsätta andra avgifter ut-över de som bestäms utifrån en persons betalningsförmåga.

     Enligt 3 mom. ska nedsättning och efterskänkande av avgift prioriteras i förhållande till utkomststöd enligt lagen om utkomststöd (FFS 1412/1997), tillämplig på Åland genom landskapslagen (1998:66) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd. Syftet med bestämmelsen är framför allt att öka kommunernas medvetenhet om skyldigheten att lindra klientavgifterna samt om grundlagsutskottets ståndpunkt enligt vilken en nedsättning av avgiften, slopande av avgiften helt eller efterskänkande av en redan påförd avgift alltid ska vara primära åtgärder i förhållande till utkomststödet. Syftet med bestämmelsen är däremot inte att hindra klienten från att söka utkomststöd eller hindra beviljandet av utkomststöd förrän ett ärende som gäller nedsättning och efterskänkande av avgift avgörs.

     I enlighet med förvaltningslagen ska det fattas ett skriftligt beslut om att avgiften ska sättas ned eller efterskänkas. Ett beslut ska meddelas också när det innebär avslag på ansökan. Enligt 35 § får rättelseyrkande begäras av ett avgiftsbeslut, och därför ska ett beslut om nedsättning eller efterskänkande åtföljas av anvisningar om hur man söker ändring av ett beslut.

     Kommunen eller kommunalförbundet ska enligt 4 mom. informera klienten om vad som i 1–3 mom. föreskrivs om nedsättning och efterskänkande av avgift. Kommunen eller kommunalförbundet kan informera själva eller alternativt kan tjänsteproducenten informera för kommunens räkning. Informationen ska ges före den första servicehändelsen, i samband med den eller senast när avgiften tas ut. Med servicehändelse avses en klientkontakt, ett klientbesök eller en vårdperiod inom socialvården.

     Informationen om möjligheten att få avgiften nedsatt eller efterskänkt ska ges så att klienten tillräckligt väl förstår dess innehåll. Klienten ska få tillräckligt med hjälp, handledning och råd i ärenden som gäller nedsättning eller efterskänkande av en avgift. När informationen ges ska klienten också ges namnet på och kontaktuppgifterna till den aktör av vilken klienten vid behov kan begära ytterligare upplysningar.

     Enligt 5 mom. ska klienten ges den information som avses i 4 mom. personligen, antingen skriftligen eller muntligen. Om någon annan aktör än kommunen själv producerar sådana tjänster som kommunen är skyldig att ordna, ska kommunen se till att tjänsteproducenten informerar de klienter som använder tjänsterna. Informationen kan också lämnas via en e-tjänst som identifierar klienten. Informationen ska på klientens begäran alltid också ges skriftligen för att klienten ska kunna kontrollera informationen vid en senare tidpunkt.

28 § Köpta tjänster och servicesedel. Enligt 3 § i landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården har kommunen flera olika sätt att ordna de uppgifter som hör till socialvården. Kommunen kan själv ombesörja verksamheten, den kan göra det tillsammans med andra kommuner eller låta ett kommunalförbund göra det. Kommunen kan köpa tjänsten eller genom att ge en serviceanvändare en servicesedel, med vilken kommunen förbinder sig att, upp till det värde som fastställts för sedeln enligt kommunens beslut, betala de tjänster som serviceanvändaren köper av en privat serviceproducent som kommunen godkänt.

     I paragrafen anges att om en kommun eller ett kommunalförbund ordnar service som köpta tjänster ska den som använder servicen betala samma avgifter och ersättningar som när motsvarande service ordnas av kommunen eller kommunalförbundet.

     Om tjänster ordnas med hjälp av servicesedel får ingen klientavgift tas ut.

 

29 § Avgift för den som inte är bosatt i landskapet. Enligt paragrafen kan kommunen eller kommunalförbundet ta ut en avgift för den service som omfattas av denna lag av en person som inte har sin hemort på Åland om inte något annat följer av en internationell överenskommelse som är bindande för Finland, och därmed även för Åland, eller av Europeiska unionens lagstiftning. Av 4 § framgår att avgiften inte får överstiga kostnaderna för servicen.

 

30 § Uppbärande av inkomster, ersättningar eller fordringar till kommunen eller kommunalförbundet. Paragrafen gäller kommunens eller kommunalförbundets rätt att ta ut och lyfta pensioner, livräntor, underhållsbidrag, understöd eller andra fortlöpande eller engångsbelopp av inkomster, ersättningar eller fordringar för den tid som klienten vårdas på institution eller i familjevård. Paragrafen är avsedd för sådana situationer där klienten av någon anledning inte betalar den klientavgift som påförts honom eller henne.

     Kommunen ska enligt 2 mom. senast två veckor före utbetalningen av en inkomst, ersättning eller fordran meddela utbetalaren att inkomsten, ersättningen eller fordran betalas ut till kommunen i stället för till klienten. På detta sätt kan inkomsten, ersättningen eller fordran betalas på ett bindande sätt endast till kommunen.

     3 mom. omfattar bestämmelser om att klienten till sitt förfogande får ett belopp för personligt bruk, om kommunen tar ut inkomster, ersättningar eller fordringar som betalas ut till klienten. Medlen för personligt bruk ska vara minst lika stora som minimibeloppet för personligt bruk enligt 16 §. Enligt förvaltningslagen ska kommunen fatta ett skriftligt beslut om uttag av inkomster, ersättningar eller fordringar. Enligt 34 § får rättelseyrkande av ett beslut som tas med stöd av denna paragraf begäras, och därför ska beslutet i enlighet med 41 § i förvaltningslagen åtföljas av en anvisning om rättelseyrkande.

 

31 § Myndigheternas rätt att få upplysningar. Kommunen beslutar om storleken på de inkomstbundna klientavgifterna för social- och hälsovårdstjänsterna på basis av de inkomstuppgifter som klienten uppgett. Kommunen har därför enligt 1 mom. rätt att för beslut om avgiftens storlek få de uppgifter och utredningar om klientens ekonomiska ställning som är nödvändiga för att klientavgiftens storlek ska kunna fastställas.

     Enligt 1 mom. är landskapsmyndigheter, statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter, kommunala myndigheter och andra offentligrättsliga samfund, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, arbetsgivare och arbetslöshetskassor samt serviceproducenter inom social- eller hälsovården skyldiga att på kommunens begäran lämna uppgifter. Samtliga i bestämmelsen nämnda aktörer kan ha tillgång till aktuella uppgifter om klientens inkomster och förmögenhet. Uppgifterna ska överlämnas avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna. För att en kommun ska kunna utföra en lagstadgad uppgift är det nödvändigt att få sekretessbelagda uppgifter i syfte att besluta om avgifternas storlek.  Motsvarande bestämmelse finns i rikets klientav-giftslag och tillämpas redan.

     Kommunen eller kommunalförbundet har ovan nämnda rätt att få uppgifter, om kommunen eller kommunalförbundet inte har fått tillräckliga och tillförlitliga uppgifter av klienten eller klientens företrädare för bestämmande av avgiften. Kommunen eller kommunalförbundet får alltså utnyttja sin rätt att få information, om de uppgifter om inkomster och förmögenhet som klienten eller klientens företrädare lämnat är bristfälliga eller om det finns skäl att granska om de uppgifter som klienten eller klientens företrädare lämnat är korrekta.

     Enligt 2 mom. ska det som anges i 1 mom. också tillämpas på uppgifter och utredningar om klientens makes eller sambos ekonomiska ställning, om det av klienten tas ut en avgift för långvarig institutionsvård, långvarig familjevård eller avgift för hemservice och om avgiften bestäms på basis av makarnas eller sambornas sammanräknade inkomster. Kommunens rätt att få uppgifter sträcker sig inte till upplysningar om makens eller sambons inkomster och förmögenhet, om avgiften bestäms enbart på basis av klientens inkomster.

     I 3 mom. finns bestämmelser om lyftande av banksekretessen. Banken är skyldig att lämna ut uppgifter endast om kommunen eller kommunalförbundet inte har fått tillräckliga uppgifter och utredningar av de aktörer som avses i 1 mom. för att avgiften ska kunna påföras och om det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter som klienten eller klientens företrädare lämnat inte är tillräckliga eller tillförlitliga. Det kan finnas skäl för en sådan misstanke till exempel om serviceanvändarens och familjens förhållanden och livsstil verkar stå i skarp kontrast till de uppgifter som lämnats. Att begära bankuppgifter är alltså ingen rutinmässig åtgärd, utan en exceptionell åtgärd. Begäran om bankuppgifter ska alltid framställas skriftligen. Dessutom kan beslut om begäran fattas endast av en tjänsteinnehavare som har utsetts av en nämnd som tillsatts av kommunfullmäktige. En koncentrering av begäran till vissa tjänsteinnehavare tryggar en likabehandling av klienterna.

 

32 § Rätt att få uppgifter ur inkomstregistret. Paragrafen ger kommuner och kommunalförbund rätt att få ut uppgifter ur inkomstregistret som behövs för att fatta beslut om de klientavgifter som kommunen eller kommunalförbundet tar ut.

     I lagen om inkomstdatasystemet (FFS 53/2018) finns bestämmelser om ett riksomfattande informationssystem för arbetsgivare och andra prestationsbetalare och för uppgiftsanvändare. I lagen finns också bestämmelser om skyldigheten att använda inkomstdatasystemet för att lämna inkomstuppgifter som omfattas av den lagstadgade anmälnings- och uppgiftsskyldigheten.

     Inkomstdatasystemet består av inkomstregistret och ett register med identifierings- och kontaktuppgifter vars syfte är att säkerställa uppgifternas riktighet. Alla uppgifter i inkomstregistret är sekretessbelagda. Med hjälp av inkomstdatasystemet tas inkomstuppgifter emot, lagras och förmedlas till de myndigheter och andra aktörer som har lagstadgad rätt att erhålla dessa uppgifter för att utföra sina uppgifter. Inkomstregistret består dels av uppgifter som det är obligatoriskt att lämna, dels av uppgifter som det är frivilligt att lämna in. Obligatoriska uppgifter är sådana uppgifter som tidigare lämnades in som årsanmälningar till Skatteförvaltningen, pensionsanstalter, försäkringsbolag och arbetslöshetsförsäkringsfonden. Frivilliga uppgifter är sådana kompletterande uppgifter som gäller arbetsavtal och anställnings- och uppdragsförhållanden som prestationsbetalarna med stöd av någon annan lagstiftning är skyldiga att lämna. Inkomstuppgifterna samlas in och förmedlas i realtid.

     Tillämpningen av lagen om inkomstregistret sker stegvis. I det första skedet, som inleddes den 1 januari 2019, anmäls information om löner och förvärvsinkomster till inkomstregistret. Från och med år 2021 ska även uppgifter om pensioner och förmåner lämnas till registret. När registret är helt utbyggt kommer bestämmelsen i 31 § inte att behövas.

     Syftet med inkomstregistret för de som har rätt att få uppgifter ur registret och använder informationen är att handläggningen kan automatiseras, att behovet att begära in uppgifter från varje enskild stödtagare försvinner, att övervakningen sker i realtid och att uträttandet av ärenden med andra informationsanvändare förenklas. Inkomstregistret erbjuder ett uppdaterat datalager med löne-, förmåns- och pensionsinformation för informationsanvändarnas egna beslutsprocesser. Myndigheterna och övriga informationsanvändare får enbart information ur inkomstregistret som de är berättigade till och som de behöver i sin verksamhet och registret medför inga nya rättigheter att få information.

 

33 § Indexjustering av belopp. I 1 mom. anges att de eurobelopp som anges i lagen ska justeras utifrån förändringen i konsumentprisindexet för Åland som fastställs av Ålands statistik- och utredningsbyrå. Detta gäller storleken på avgiftstaket samt alla avgifter förutom de som anges i 2 mom.

     I 2 mom. föreskrivs det om justering av avgiftsbeloppen utifrån förändringen i arbetspensionsindex. De avgifter som justeras utifrån förändringen i arbetspensionsindexet är avgifter som tas ut för långvarig institutionsvård och långvarig familjevård samt avgifter för hemservice. De indexjusteringar som kopplar till inkomster eller pengar som en person ska ha till sitt förfogande föreslås justeras enligt arbetspensionsindexet enligt 98 § i lagen om pension för arbetstagare (FFS 395/2006) eftersom arbetspensionsskyddet för arbetstagare är delad behörighet mellan Åland och Finland. Indexet tar hänsyn till förändringar i konsumentindexet och lönenivån och garanterar alltså fortsatt köpkraft av dispositionsmedel. Social- och hälsovårdsministeriet publicerar de indexjusterade eurobeloppen i Finlands författningssamling inom november månad av justeringsåret. I enlighet med 19 § 3 mom. självstyrelselagen (1991:71) för Åland tas bestämmelsen in i lagen.

     Däremot föreslås indexjusteringar som kopplar till avgifter och områden med åländsk behörighet justeras med konsumentprisindex för Åland eftersom det bättre motsvarar förändringen i kostnadsnivåerna på Åland. Dessa indexjusteringar har tidigare varit justerade enligt folkpensionsindex.

     Konsumentprisindexet för Åland används förutom i justering av utkomststödets grunddel åtminstone då studiestödet justeras. Konsumentprisindex kan användas om man vill justera något enligt den allmänna prisutvecklingen på Åland, både avgifter och bidrag.

     ÅSUB publicerar varje månad det åländska konsumentprisindexet. Landskapsregeringen ska sedan fastställa de justerade beloppen vartannat år utgående från det publicerade indexet. De justerade beloppen fastställs av landskapsregeringen i november månad av justeringsåret. Indexjusteringarna träder sedan i kraft den 1 januari.

 

34 § Ändringssökande. Den som är missnöjd med ett beslut eller en faktura som gäller avgifter får begära rättelse hos det organ som svarar för ordnandet av servicen i kommunen. Det är dock inte möjligt att begära rättelse av en faktura som gäller ett beslut om avgift som bestäms baserat på klientens betalningsförmåga enligt 6 §. Avgifter som bestäms enligt betalningsförmågan fastställs genom separata beslut, och rättelse av dessa beslut kan begäras i enlighet med förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.

     2 mom. innehåller en informativ hänvisning till den nya förvaltningsprocesslagen. Besvärsskriften ska inom besvärstiden inlämnas till Ålands förvaltningsdomstol i enlighet med den allmänna bestämmelsen i 14 § i den nya förvaltningsprocesslagen.

 

35 § Dröjsmålsränta. I paragrafen anges att kommunen eller kommunalförbundet har rätt att ta ut dröjsmålsränta från förfallodagen. Skyldigheten att betala ränta börjar från förfallodagen för avgiften. Förfallodagen får infalla tidigast två veckor efter att den service som ligger till grund för bestämmandet av avgiften har erhållits, för att den som använt servicen ska ha tillräckligt tid att betala avgiften.

 

36 § Utsökning av avgifter. I paragrafen anges att avgifter och dröjsmålsränta som bestäms enligt denna lag får drivas in i utsökningsväg utan dom eller beslut på det sätt som gäller enligt rikslagstiftningen för indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg. Bestämmelserna finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (FFS 706/2007).

 

37 § Ikraftträdande. Målsättningen är att lagen ska träda i kraft den 1 januari 2023. I samband med att denna lag träder i kraft upphävs 1 § 1 mom. 2 punkten, 1 § 4 mom. och 2a § i landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård och 1 § 3 mom. i landskapslagen (2016:15) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården.

     Oberoende av när lagen träder i kraft ska avgiftstaket på 300 euro tillämpas från och med den 1 januari 2023.

 

2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om socialvård

 

56 § Klientavgifter. I paragrafen har en hänvisning till landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård ändrats till en hänvisning till den nya landskapslagen (202x:xx) om klientavgifter inom socialvården.

 

63 § Den tidigare hemkommunens ansvar för vårdkostnader. För att kostnadsersättningen mellan åländska kommuner och kommuner i riket som numera hör till ett välfärdsområde ska fungera även i fortsättningen har välfärdsområde lagts till i inledningssatsen till 1 mom.

     I 2 punkten har en hänvisning till landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård ändrats till en hänvisning till den nya landskapslagen (202x:xx) om klientavgifter inom socialvården.

 

3. Landskapslag om ändring av 5 § i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen

 

5 § Särskilda avvikelser. I paragrafen har 24 punkten, vilken innehöll en hänvisning till lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården, upphävts eftersom den rikslagen inte kommer att tillämpas när landskapslagen om klientavgifter inom socialvården träder i kraft. För att alla hänvisningar i barnskyddslagen som gäller klientavgifter ska återfinnas på samma plats har den hänvisning som fanns i 24 punkten flyttats till 10 punkten. I 10 punkten har hänvisningen till landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård ändrats till en hänvisning till den nya landskapslagen (202x:xx) om klientavgifter inom socialvården.  Inga ändringar i sak har gjorts.

 

4. Landskapslag om ändring av 2 § i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp

 

2 § Hänvisningar. I 5 mom. har en hänvisning till landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård ändrats till en hänvisning till den nya landskapslagen (202x:xx) om klientavgifter inom socialvården.

 

5. Landskapslag om ändring av 8 § i landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda

 

8 § I paragrafen har en hänvisning i 3 punkten till lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992) sådan den är tillämplig inom socialvården enligt blankettlagen om socialvård ändrats till en hänvisning till den nya landskapslagen (202x:xx) om klientavgifter inom socialvården.

 

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.

 

1.

L A N D S K A P S L A G
om klientavgifter inom socialvården

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

Tillämpningsområde

     I denna lag regleras grunderna för de klientavgifter som kommuner och kommunalförbund kan ta ut.

 

2 §

Definitioner

     I denna lag avses med:

     1) klient: en person eller flera personer som anlitar socialvård eller som servicen gäller, eller som oberoende av sin egen vilja är föremål för socialvård; vid hemservice anses som klient vid sidan av barnet också föräldrar eller andra vårdnadshavare som lever i gemensamt hushåll med barnet

     2) familj: personer som lever i gemensamt hushåll i äktenskap eller äktenskapsliknande förhållanden samt deras minderåriga barn som bor i samma hushåll

     3) vårddag: den dag då en klient tas in för institutionsvård, vårddygnen därefter och den dag klienten lämnar institutionen.

 

3 §

Serviceavgift

     För kommunala socialvårdstjänster kan en avgift tas ut av den klient som använder servicen, om inte något annat föreskrivs genom lag. Avgiften får uppbäras enligt användarens betalningsförmåga.

 

4 §

Högsta avgift

     Den avgift som tas ut för servicen får inte överskrida kostnaderna för serviceproduktionen.

 

5 §

Uttag av avgift

     Kommunen eller kommunalförbundet fakturerar klienten för kommunal socialservice, oberoende av om servicen tillhandahålls av kommunen eller av en privat serviceproducent. Fakturan ska åtminstone innehålla följande information:

     1) fakturadatum

     2) klientens namn och personuppgifter

     3) den service som avgiften tas ut för

     4) avgiftens storlek och avgiftsgrunden

     5) namn och kontaktuppgifter till den offentliga eller privata serviceproducent som tillhandahållit den service för vilken avgiften tas ut

     6) namn och kontaktuppgifter till den aktör från vilken klienten kan begära ytterligare information om fakturan

     7) information om huruvida avgiften som tas ut ska räknas in i avgiftstaket och, om avgiften ska räknas in i avgiftstaket en upplysning om att klienten själv måste kontrollera när avgiftstaket har nåtts.

     Till andra fakturor än fakturor med anledning av beslut som avses i 6 § ska det fogas en anvisning om rättelseyrkande.

     När avgifter tas ut ska klientens integritetsskydd och personliga trygghet beaktas.

 

6 §

Beslut om avgift som bestäms baserat på klientens betalningsförmåga

     Kommunen eller kommunalförbundet ska ge klienten ett beslut om en avgift som bestäms baserat på klientens betalningsförmåga. Av beslutet ska åtminstone följande uppgifter framgå:

     1) den tjänsteinnehavare som fattat beslutet samt tidpunkten för beslutet

     2) den klient som beslutet gäller

     3) den service som beslutet gäller

     4) storleken på den avgift som tas ut för servicen samt avgiftsgrunden

     5) namn och kontaktuppgifter till den person som klienten kan begära ytterligare upplysningar av rörande beslutet.

     Till beslutet ska en anvisning om rättelseyrkande bifogas.

 

7 §

Avgift för oanvänd service

     Om klienten eller klientens företrädare har bokat en kortvarig vårdplats eller kortvarig boendeserviceplats inom socialvården och klienten utan godtagbart skäl och utan att ha avbokat platsen uteblir, får kommunen eller kommunalförbundet debitera klienten högst 51,50 euro. Avgiften får endast tas ut om det inte anses oskäligt och kommunen eller kommunalförbundet i samband med bokningen informerat klienten om möjligheten att ta ut avgiften och gett anvisningar om hur platsen kan avbokas. Information om uttag av avgift och avbokning av plats ska lämnas på ett sådant sätt att klienten tillräckligt väl förstår innehållet i den. Avgift får inte tas ut av klienter under 18 år.

     Bestämmelserna i 1 mom. gäller även när kommunen eller kommunalförbundet har bokat en kortvarig vårdplats eller kortvarig boendeserviceplats på initiativ av klienten eller klientens företrädare. För att kunna ta ut någon avgift krävs i detta fall även att den information och de anvisningar som avses i 1 mom. lämnas skriftligen samt att klienten eller klientens företrädare får en påminnelse om den bokade platsen.

 

8 §

Avgiftsfri socialservice

     Följande former av socialservice är avgiftsfria:

     1) Socialt arbete, social handledning, social rehabilitering, familjearbete, rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor samt  övervakning av umgänge mellan barn och förälder enligt 14 § 1 mom. 1–4 och 12–13 punkten i landskapslagen (2020:12) om socialvård, stöttat umgänge och övervakade byten enligt 27 § i samma lag samt verksamhet i sysselsättningssyfte för personer med funktionsnedsättning och arbetsverksamhet för personer med funktionsnedsättning, med undantag för transporter och måltider, enligt 70 och 71 §§ samma lag.

     2) Specialomsorger enligt lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (FFS 519/1977) (specialomsorgslagen), vilken gäller med stöd av landskapslagen (1978:48) om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. Avgift får dock tas ut för uppehälle för en person med intellektuell funktionsnedsättning, utom för partiellt uppehälle för barn under 16 år. En avgift för fullt uppehälle kan tas ut vid kortvarig institutionsvård enligt 13 § och vid långvarig institutionsvård så som bestäms i 16 §.

     3) Vård av barn och unga personer enligt barnskyddslagen (FFS 417/2007), tillämplig på Åland genom landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen, med undantag för vad som anges i 12 §.

     4) Service enligt 8 § 1 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp (FFS 380/1987) (handikappservicelagen) som tillämpas på Åland genom landskapslagen (2010:50) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp, dagverksamhet med undantag för transporter och måltider, personlig assistans samt specialservice i anslutning till serviceboende enligt 8 § 2 mom. rikslagen och undersökningar enligt lagens 11 §. För specialkostnaderna för serviceboende och för personlig assistans kan dock en avgift tas ut, om klienten får ersättning för dem med stöd av någon annan lag än handikappservicelagen. Avgiften får inte överstiga ersättningen.

     5) Poliklinisk missbrukarvård.

     6) Den service som kommunen ska tillhandahålla enligt äktenskapslagen (FFS 234/1929), faderskapslagen (FFS 11/2015), adoptionslagen (FFS 22/2012), lagen om underhåll för barn (FFS 704/1975), lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (FFS 361/1983) och lagen om underhållsstöd (FFS 580/2008) vilken gjorts tillämplig på Åland genom landskapslagen (2009:7) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om underhållsstöd.

     7) Handlingar som har getts till en person i ärenden som gäller dennes socialvård.

 

9 §

Avgiftstak

     För att förhindra en oskäligt stor avgiftsbörda finns ett avgiftstak på 300 euro per kalenderår. När avgiftstaket har nåtts är de tjänster som omfattas av avgiftstaket avgiftsfria till slutet av kalenderåret. Vid kortvarig institutionsvård är det dock möjligt att ta ut en avgift på 22,80 euro per vårddag för klientens uppehälle även efter det att avgiftstaket har nåtts.

     I avgiftstaket ingår avgifter som under kalenderåret uppburits för dag- och nattvård, rehabilitering och kortvarig institutionsvård inom socialvården. Klientavgifter som tagits ut för barn under 18 år räknas som en del av den ena förälderns eller annan vårdnadshavares avgiftstak. När avgiftstaket uppnåtts är tjänsterna avgiftsfria för alla de personer, vars avgifter tillsammans har beaktats i avgiftstaket.

     Uppföljningen av avgiftstaket ligger på klientens ansvar men kommunen eller kommunalförbundet ska förse klienten med ett uppföljningskort för klientavgifter. När avgiftstaket uppnåtts utfärdar den kommunala enhet som tillhandahåller tjänster som omfattas av avgiftstaket ett intyg åt klienten. Klienten ska vid behov uppvisa kvitton över erlagda avgifter till den som utfärdar intyget.

     Om klienten under kalenderåret har betalat mera än 300 euro i avgifter för tjänster som ingår i avgiftstaket, har han eller hon rätt att få tillbaka de avgifter som betalts till för högt belopp. Om krav på återbetalning av de avgifter som betalts till för högt belopp inte har ställts före utgången av kalenderåret efter det år då gränsen 300 euro överskridits, går klienten miste om sin rätt till återbetalning. Om det på grund av en myndighets eller ett försäkringsbolags beslut eller på grund av ändringssökande blir klart först efter uppföljningsåret för avgiftstaket om avgifterna ingår i avgiftstaket eller inte, ska kravet på återbetalning av avgifter som betalts till ett för högt belopp ställas inom ett år från det att beslutet har meddelats eller beslut med anledning av besvär har vunnit laga kraft.

     Vid uträkning av avgiftstaket beaktas inte

     1) avgifter som ersätts med stöd av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (FFS 459/2015), lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (FFS 873/2015), lagen om skada, ådragen i militärtjänst (FFS 404/1948), Trafikförsäkringslagen (FFS 460/2016) eller patient­för­säkringslagen (FFS 948/2019) eller avgifter för vård som ersätts med stöd av en motsvarande tidigare lag

     2) avgifter för vilkas betalning klienten har fått utkomststöd

     3) avgifter som tas ut av den som inte har sin hemort på Åland.

 

10 §

Tjänster under närståendevårdares ledighet

     För tjänster som kommunen eller kommunalförbundet tillhandahåller en vårdbehövande under en närståendevårdares lediga dagar enligt 4 § 1 mom. i lagen om stöd för närståendevård (FFS 937/2005), vilken gäller med stöd av landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård och som ersätter den vård och omsorg som närståendevårdaren ger kan det bestämmas att den vårdbehövande ska betala en avgift på högst 11,60 euro per dygn oberoende av vad som bestäms någon annanstans i lag eller förordning om avgiftsbelopp.

     På avgifter som tas ut för i 1 mom. avsedda tjänster tillämpas dock de bestämmelser i lag och förordning enligt vilka en tjänst helt eller delvis är avgiftsfri, med undantag av bestämmelserna om avgiftstak i 9 §.

 

11 §

Tjänster under ledighet för personer som vårdar en anhörig eller närstående

     Vad som föreskrivs i 10 § om avgift för tjänster under närståendevårdares ledighet tillämpas också på den avgift som tas ut för de tjänster som ska ordnas under den i 28 § 1 mom. landskapslagen (2020:12) om socialvård avsedda ledigheten för personer som vårdar en anhörig eller närstående.

 

12 §

Avgifter inom barnskyddet

     För ersättande av kostnaderna för familje- eller institutionsvård eller boendeservice som enligt barnskyddslagen har getts ett barn i form av stödåtgärd inom den öppna vården, vård utom hemmet eller eftervård, kan en avgift tas ut av barnets föräldrar som får vara högst lika stor som det underhållsbidrag som bestäms med stöd av 1–3 §§ lagen om underhåll för barn. Avgiften kan tas ut då det är motiverat med beaktande av de berörda personernas utkomstmöjligheter och vårdsynpunkter och fördelas mellan föräldrarna efter deras betalningsförmåga.

     Kommunen eller kommunalförbundet kan utan att fastställa avgiften uppbära och lyfta underhållsbidrag till barnet för den tid barnet får familje- eller institutionsvård eller boendeservice som avses ovan samt använda bidragen för att ersätta kostnaderna för familje- eller institutionsvården eller boendeservicen. Kommunen eller kommunalförbundet kan uppbära en skälig avgift som ska betalas med barnets eller den unga personens övriga inkomster, ersättningar eller fordringar enligt 31 §.

     Den avgift som tas ut av barnets eller den unga personens inkomster enligt 2 mom. får uppgå till högst 1 860,20 euro i månaden.

 

13 §

Avgift för kortvarig institutionsvård

     En klient i kortvarig institutionsvård får debiteras högst 49,60 euro per vårddag.

     Avgiften får endast tas ut en gång per kalenderdygn. Om en klient flyttas direkt till en annan institution får den remitterande institutionen inte ta ut någon avgift för den dag då klienten flyttas.

 

14 §

Avgifter för dag- och nattvård

     Om det ur vårdsynpunkt är lämpligt att en klient vårdas vid en institution inom socialvården eller någon annan verksamhetsenhet antingen endast dagtid (dagvård) eller nattetid (nattvård), får avgiften inte överstiga 22,80 euro per dygn.

 

15 §

Långvarig institutionsvård och långvarig familjevård

     Kommunen eller kommunalförbundet får ta ut en avgift enligt 16 § för följande service:

     1) Familjevård som avses i 1a § 1 mom. i landskapslagen (2015:18) om tillämpning i landskapet Åland av familjevårdarlagen och professionell familjevård, om servicen beräknas pågå i minst tre månader från det att den inleds eller om servicen de facto har varat i minst tre månader (långvarig familjevård). Avgift får emellertid inte tas ut för familjevård som getts med stöd av barnskyddslagen, vilken gäller med stöd av landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen, specialomsorgslagen, vilken gäller med stöd av landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda eller handikappservicelagen, vilken gäller med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp.

     2) Socialservice dygnet runt som getts på en institution som avses i 22 § i landskapslagen om socialvård, om servicen beräknas pågå i minst tre månader från det att den inleds eller om servicen de facto har varat i minst tre månader (långvarig institutionsvård). Avgift får emellertid inte tas ut för rehabilitering som avses i 2 § 3 punkten i specialomsorgslagen, vilken gäller med stöd av landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda eller för institutionsvård som avses i 57 § i barnskyddslagen, vilken gäller med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen.

 

16 §

Grunderna för avgifter som tas ut för långvarig institutionsvård och långvarig familjevård

     Kommunen eller kommunalförbundet får ta ut en månadsavgift av klienter i långvarig institutionsvård och långvarig familjevård som bestäms enligt betalningsförmågan, om inte något annat bestäms i denna lag. Avgiften får uppgå till högst 85 procent av klientens månadsinkomster efter att avdrag enligt 19 § har gjorts. Avgiften får dock vara högst så stor att den som får långvarig institutionsvård månatligen till sitt förfogande har minst 112 euro och den som får långvarig familjevård månatligen till sitt förfogande har minst 167 euro.

     Om den som är i långvarig institutionsvård och långvarig familjevård omedelbart innan institutionsvården och familjevården inletts har levt i gemensamt hushåll i äktenskap eller äktenskapsliknande förhållanden och klientens månadsinkomster är större än makens månadsinkomster, bestäms avgiften på basis av makarnas sammanräknade månadsinkomster. Den avgift som tas ut hos en person i långvarig institutionsvård och långvarig familjevård kan uppgå till högst 42,5 procent av de på ovan nämnda grunder sammanräknade månadsinkomsterna. Den som får institutionsvård ska dock till sitt förfogande ha minst 112 euro i månaden och den som får familjevård ska till sitt förfogande ha minst 167 euro. Om båda de makar som avses i detta moment är i långvarig institutionsvård och långvarig familjevård, bestäms avgiften dock enligt vad som anges i 1 mom.

 

17 §

Faktorer som ska beaktas vid bestämmande av betalningsförmågan

     Innan avgiften för långvarig institutionsvård bestäms ska kommunen eller kommunalförbundet utreda om klienten innan institutionsvården inletts har levt i gemensamt hushåll i äktenskap eller äktenskapsliknande förhållande eller om klienten har minderåriga barn vars underhåll har varit helt eller delvis beroende av klientens inkomster. I utredningen ska även beaktas vad som i 3 § 2 mom. lagen om underhåll för barn bestäms om föräldrarnas ansvar för kostnaderna för barnets utbildning efter det att barnet fyllt 18 år. På basis av utredningen ska avgiften med beaktande av 16 § bestämmas så att underhållet av personen som har levt i gemensamt hushåll med den som ska vårdas och de minderåriga barnen samt rätten för den som fyllt 18 år att av sina föräldrar få understöd för sina utbildningsutgifter kan tryggas på behörigt sätt.

 

18 §

Inkomster som utgör grund för avgiften för långvarig institutionsvård och för långvarig familjevård

     Såsom i 16 § avsedda månadsinkomster beaktas klientens fortlöpande eller årligen återkommande inkomster efter förskottsinnehållning och förskottsbetalning minskat med kostnaderna för inkomstens förvärvande och skattefria inkomster samt i 23 § avsedd kalkylerad inkomst av skog. Om avgiften bestäms i enlighet med 16 § 2 mom. på basis av klientens och makens sammanräknade månadsinkomster, beaktas som månadsinkomst dessutom makens motsvarande inkomster.

     Som inkomst beaktas inte skattefria sociala förmåner enligt 92 § i inkomstskattelagen (FFS 1535/1992) med undantag för handikappbidrag och vårdbidrag för pensionstagare. Det veterantillägg som betalas ut som en del av vårdbidraget för pensionstagare beaktas inte som inkomst. Sådant underhåll för barn som avses i 4 § i lagen om underhåll för barn beaktas inte heller som inkomst.

     Fortlöpande eller årligen återkommande understöd och hederspris beaktas som inkomst till den del de utgör skattepliktig inkomst enligt 82 § 2 mom. i inkomstskattelagen.

     Om inkomsterna varierar beaktas som månadsinkomst den genomsnittliga månadsinkomsten under de 12 föregående månaderna.

 

19 §

Avdrag från inkomsterna vid bestämmande av avgift för långvarig institutionsvård och långvarig familjevård

     Innan den avgift som tas ut för långvarig institutionsvård och långvarig familjevård bestäms ska följande avdrag göras från en i 18 § 1 mom. avsedd persons månadsinkomster:

     1) underhållsbidrag som personen ska betala samt andra motsvarande kostnader som motiveras av hans eller hennes faktiska familjeförhållanden

     2) förmån som personen ska betala i pengar och som i samband med överlåtelse av en fastighet har förbehållits för viss tid eller på livstid.

     Med avvikelse från 1 mom. 1 punkten avdras dock inte underhållsbidraget, om den som är mottagare av underhållsbidraget är make till den som betalar underhållsbidraget och makarna har levt i gemensamt hushåll omedelbart innan familjevården och institutionsvården inleddes.

 

20 §

Avgift för hemservice

     För hemservice enligt 19 § i landskapslagen om socialvård kan en skälig månadsavgift tas ut som bestäms efter servicens art och omfattning, klientens betalningsförmåga och familjens storlek.

     Månadsavgiften får uppgå till högst det belopp av de månadsinkomster som överskrider inkomstgränsen som nedan nämnda betalningsprocent anger. Inkomstgränserna och betalningsprocenten är följande:

 

Antal personer	Inkomstgräns euro/månad	Betalningsprocent
1	598	35
2	1 103	22
3	1 731	18
4	2 140	15
5	2 591	13
6	2 976	11

 

     Är antalet personer fler än sex höjs inkomstgränsen med 363 euro och betalningsprocenten sänks med 1 procentenhet för varje därpå följande person. 

     För tillfällig hemservice kan en skälig avgift tas ut som kommunen bestämmer.

 

21 §

Inkomster som utgör grund för avgiften för hemservice

     Som i 20 § avsedd månadsinkomst ska kommunen eller kommunalförbundet beakta klientens och klientens makes eller sambos fortlöpande eller årligen återkommande skattepliktiga förvärvs- och kapitalinkomster och skattefria inkomster minskat med kostnaderna för inkomstens förvärvande samt i 23 § avsedd kalkylerad inkomst av skog. Från inkomsterna ska det göras i 22 § avsedda avdrag.

     Trots vad som föreskrivs i 1 mom. kan som skattepliktiga inkomster beaktas motsvarande, vid den senast verkställda beskattningen fastställda skattepliktiga inkomster, höjda med de procenttal som Skatteförvaltningen årligen bestämmer i sina beslut om beräkningsgrunderna för förskottsinnehållning och förskottsbetalning med stöd av 6 § 1 mom. i lagen om förskottsuppbörd (FFS 1118/1996), vilken gäller med stöd av landskapslagen (1997:32) om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftningen om förskottsuppbörd.

     Som inkomst beaktas inte skattefria sociala förmåner enligt 92 § i inkomstskattelagen (FFS 1535/1992) med undantag för underhållsstöd och vårdbidrag för pensionstagare. Det veterantillägg som betalas ut som en del av vårdbidraget för pensionstagare beaktas inte som inkomst.

     Fortlöpande eller årligen återkommande understöd eller hederspris beaktas som inkomst till den del de utgör skattepliktig inkomst enligt 82 § 2 mom. i inkomstskattelagen.

     Om inkomsterna varierar beaktas som månadsinkomst den genomsnittliga månadsinkomsten under de 12 föregående månaderna.

 

22 §

Avdrag från inkomsterna som utgör grund för avgiften för hemservice

     Såsom avdrag från inkomsterna enligt 21 § ska betalda underhållsbidrag och andra motsvarande kostnader som orsakas av de faktiska familjeförhållandena beaktas samt förmån som ska betalas i pengar och som i samband med överlåtelse av en fastighet har förbehållits för viss tid eller livstid (sytning).

 

23 §

Kalkylerad inkomst av skog

     Med kalkylerad inkomst av skog avses i denna lag den enligt 7 § 3 mom. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (FFS 1142/2005) fastställda genomsnittliga årliga avkastningen för skog per hektar multiplicerad med arealen skogsmark. Från detta belopp dras det av 10 procent samt räntorna från skogsbruket.

 

24 §

Bestämmande och justering av avgift

     I fråga om avgifter som bestäms enligt betalningsförmågan fattar kommunen eller kommunalförbundet ett beslut som gäller tills vidare. Avgiften ska emellertid justeras på ansökan av klienten eller klientens företrädare eller på initiativ av kommunen eller kommunalförbundet om:

     1) klientens eller dennes familjs inkomster har förändrats

     2) klientens eller dennes makes eller sambos rätt till avdrag enligt 19 eller 22 §§ har förändrats

     3) familjens förhållanden har förändrats

     4) avgiften visar sig vara felaktig

     5) den klientplan som utarbetats för klienten ändras så att den påverkar storleken på klientavgiften

     6) kommunens eller kommunalförbundets betalningsgrunder ändras så att det påverkar storleken på klientavgiften.

     Om ett avgiftsbeslut har byggt på felaktiga uppgifter som klienten eller klientens företrädare har lämnat, kan avgiften rättas retroaktivt för högst ett år.

 

25 §

Hur avbrott i servicen påverkar klientavgiften

     En kommun eller kommunalförbund får ta ut en avgift enligt 16 och 20 §§ även om servicen avbryts tillfälligt av en orsak som beror på klienten. Om servicen emellertid avbryts för mer än fem dagar, ska ingen avgift tas ut för den tid som överskrider fem dagar. Om servicen avbryts av orsaker som beror på kommunen eller kommunalförbundet eller på grund av att klienten får institutionsvård eller sjukhusvård, tas avgift inte heller ut för de nämnda fem dagarna. Om avbrottet i servicen pågår hela månaden, tas det inte ut någon avgift alls.

 

26 §

Färdtjänst

     För färdtjänst som ordnas enligt 8 § 2 mom. handikappservicelagen, vilken gäller på Åland med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp, kan högst en så stor avgift tas ut som motsvarar den avgift som uppbärs i offentlig trafik på Åland.

 

27 §

Efterskänkande och nedsättning av avgift

     En avgift som fastställts för socialservice och som bestämts utifrån en persons betalningsförmåga ska efterskänkas eller nedsättas om förutsättningarna för personens eller familjens försörjning eller förverkligandet av personens lagstadgade försörjningsplikt äventyras av att avgiften tas ut.

     Den kommun eller kommunalförbund som producerar servicen kan besluta att också andra avgifter än de som avses i 1 mom. kan efterskänkas eller nedsättas på de grunder som avses i 1 mom., eller att avgifterna kan nedsättas eller efterskänkas, om det är befogat med beaktande av vårdsynpunkter.

     Nedsättning och efterskänkande av avgift ska prioriteras i förhållande till utkomststöd enligt lagen om utkomststöd (FFS 1412/1997) vilken gäller med stöd av landskapslagen (1998:66) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd.

     Kommunen eller kommunalförbundet ska informera klienten om förutsättningarna för nedsättning och efterskänkande av avgift. Informationen ska ges före den första servicehändelsen eller i samband med den. Om det inte är möjligt kan informationen lämnas senare, dock senast när avgiften tas ut. Informationen ska ges så att klienten tillräckligt väl förstår dess innehåll. När informationen ges ska klienten ges namnet på och kontaktuppgifterna till den aktör av vilken klienten vid behov kan begära ytterligare upplysningar.

     Klienten ska ges den information som anges i 4 mom. personligen, antingen skriftligen eller muntligen. Informationen får också ges med hjälp av en elektronisk tjänst där klienten identifierar sig elektroniskt. Klienten har alltid rätt att begära att få informationen skriftligen.

 

28 §

Köpta tjänster och servicesedel

     Om en kommun eller ett kommunalförbund ordnar service som köpta tjänster ska den som använder servicen betala samma avgifter och ersättningar som när motsvarande service ordnas av kommunen eller kommunalförbundet.

     Om tjänster ordnas med hjälp av servicesedel får ingen klientavgift tas ut.

     När självriskandelens storlek bestäms beaktas också det som anges i 27 § om efterskänkande eller nedsättning av avgift.

 

29 §

Avgift för den som inte är bosatt i landskapet

     Kommunen eller kommunalförbundet kan ta ut en avgift av en person som inte har hemort på Åland om inte något annat följer av internationella avtal som är bindande för Åland eller av Europeiska unionens lagstiftning.

 

30 §

Uppbärande av inkomster, ersättningar eller fordringar till kommunen eller kommunalförbundet

     Kommunen eller kommunalförbundet har, trots vad som föreskrivs någon annanstans i lag rätt att uppbära pension, livränta, underhållsbidrag, understöd och andra löpande eller som engångsbelopp inflytande inkomster, ersättningar eller fordringar för den tid som en klient får familjevård och service på en institution som ordnas av kommunen eller kommunalförbundet. Kommunen eller kommunalförbundet kan använda dessa medel för att ersätta en avgift som bestämts för klienten om denna av någon anledning inte betalar avgiften, dock med beaktande av vad som föreskrivs om inkomsterna, ersättningarna och fordringarna någon annanstans i lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av lag.

     Kommunen eller kommunalförbundet ska senast två veckor före utbetalningen av en i 1 mom. avsedd inkomst, ersättning eller fordran meddela utbetalaren att inkomsten, ersättningen eller fordran betalas till kommunen eller kommunalförbundet. Då kan betalningen ske med laglig verkan endast till kommunen eller kommunalförbundet

     Om en kommun eller ett kommunalförbund uppbär inkomster, ersättningar eller fordringar som betalas ut till en klient, ska kommunen eller kommunalförbundet se till att klienten månatligen till sitt förfogande har ett belopp för personligt bruk, som för klienter inom familjevård och klienter som får service på institution är minst lika stort som det belopp som avses i 16 § 1 mom.

 

31 §

Myndigheternas rätt att få upplysningar

     Landskapsmyndigheter, statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter, kommunala myndigheter och andra offentligrättsliga samfund, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, arbetsgivare och arbetslöshetskassor samt serviceproducenter inom social- eller hälsovården är skyldiga att på en kommunal myndighets begäran avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna lämna uppgifter och utredningar om klientens ekonomiska ställning som de har i sin besittning och som är nödvändiga vid bestämmandet av klientavgiften, om den kommun eller kommunalförbund som bestämmer avgiften inte av klienten eller av klientens lagliga företrädare har fått tillräckliga och tillförlitliga uppgifter för bestämmandet av avgiften.

     Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas också på uppgifter och utredningar om klientens makes eller sambos ekonomiska ställning, om avgiften bestäms eller har bestämts med stöd av 15 eller 19 § utifrån makarnas eller sambornas sammanräknade inkomster.

     Den skyldighet som avses i 1 och 2 mom. gäller också penninginstitut, om kommunen eller kommunalförbundet inte får tillräckliga uppgifter och utredningar av de aktörer som avses i 1 mom. och om det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter som klienten eller klientens företrädare har lämnat är otillräckliga eller otillförlitliga. Begäran ska framställas skriftligen till penninginstitutet, och en tjänsteinnehavare som förordnats av en nämnd som inrättats av det fullmäktige som avses i kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland är berättigad att fatta beslutet om att framställa begäran. Innan begäran framställs till penninginstitutet ska den vars uppgifter begärs underrättas om begäran.

 

32 §

Rätt att få uppgifter ur inkomstregistret

     Kommuner och kommunalförbund har i enlighet med 13 § 25 punkten lagen om inkomstdatasystemet (FFS 53/2018) och trots sekretessbestämmelser och andra begränsningar rätt att ta emot sådana uppgifter ur inkomstregistret som behövs för att fatta beslut om de klientavgifter som kommunen eller kommunalförbundet tar ut.

 

33 §

Indexjustering av belopp

     De eurobelopp som anges i 7, 9, 10, 12, 13 och 14 §§ justeras första gången 2023 och därefter vartannat år utifrån förändringen i det konsumentprisindex för Åland som fastställs av Ålands statistik- och utredningsbyrå och som ägde rum kalenderåret före justeringsåret. Beräkningen görs utifrån den förändring i konsumentprisindexet som ägt rum från oktober till oktober. Justeringsåret är året före det år vid vars ingång indexjusteringen görs. Det indexjusterade beloppet avrundas till närmaste 0,1 euro. De indexjusterade beloppen börjar tillämpas den 1 januari året efter justeringsåret. Landskapsregeringen fastställer de belopp som indexjusteras med det åländska konsumentprisindexet i november.

     De eurobelopp som anges i 16 och 20 §§ justeras första gången 2023 och därefter vart annat år utifrån förändringen i arbetspensionsindexet enligt 98 § i lagen om pension för arbetstagare (FFS 395/2006). Det indexjusterade beloppet ska avrundas till närmaste euro. Det indexjusterade eurobeloppet träder i kraft den 1 januari året efter justeringsåret. Social- och hälsovårdsministeriet publicerar de indexjusterade eurobeloppen i Finlands författningssamling senast två månader före ingången av det kalenderår från och med vilket de tillämpas.

 

34 §

Ändringssökande

     Rättelseyrkande av ett beslut eller en faktura som gäller avgifter får begäras. Rättelseyrkande får emellertid inte begäras av en faktura som gäller ett i 6 § avsett beslut. Rättelseyrkande begärs hos det organ som svarar för ordnandet av servicen i fråga i kommunen. Bestämmelser om begäran om rättelse finns i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.

     Ett beslut med anledning av begäran om rättelse enligt 1 mom. får överklagas genom besvär hos Ålands förvaltningsdomstol på det sätt som anges i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (FFS 808/2019).

 

35 §

Dröjsmålsränta

     Om den avgift som bestämts för servicen inte betalas senast på förfallodagen, får en årlig dröjsmålsränta tas ut från förfallodagen högst enligt den räntesats som avses i 4 § i räntelagen (FFS 633/1982). Den förfallodag som ligger till grund för betalning av dröjsmålsränta får infalla tidigast två veckor efter att den service för vilken avgiften bestämts har erhållits.

 

36 §

Utsökning av avgifter

     Avgifter som har bestämts med stöd av denna lag samt dröjsmålsränta som tas ut med stöd av 35 § får drivas in utan dom eller beslut på det sätt som gäller för indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

 

37 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den

     Genom denna lags ikraftträdande upphävs 1 § 1 mom. 2 punkten, 1 § 4 mom. och 2a § i landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård och 1 § 3 mom. i landskapslagen (2016:15) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården.

     Det avgiftstak på 300 euro som anges i 9 § ska tillämpas på de tjänster som ingår i avgiftstaket från och med den 1 januari 2023.

 

__________________

 

 

2.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om socialvård

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 56 § och inledningssatsen till 63 § 1 mom. samt 63 § 1 mom. 2 punkten landskapslagen (2020:12) om socialvård som följer:

 

 

56 §

Klientavgifter

     För socialservice enligt denna lag tas avgifter ut enligt landskapslagen (202x:xx) om klientavgifter inom socialvården.

 

63 §

Den tidigare hemkommunens ansvar för vårdkostnader

     I en situation som avses i 60 och 62 §§ är det fortfarande personens tidigare hemkommun eller välfärdsområde som ansvarar för de faktiska kostnaderna för familjevård, institutionsvård eller för boende med boendeservice i enlighet med kommunens eller välfärdsområdets beslut. Den nya hemkommunen ska fakturera den tidigare hemkommunen eller välfärdsområdet för en ersättning som motsvarar kostnaderna. När ersättningen räknas ut ska följande poster dras av från de faktiska kostnaderna:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     2) klientavgifter som har tagits ut hos personen enligt landskapslagen (202x:xx) om klientavgifter inom socialvården, eller i övrigt tagits ut för tjänster som avtalet omfattar.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

 

 

3.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 5 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 5 § 1 mom. 24 punkten landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen samt

     ändras 5 § 1 mom. 10 punkten som följer:

 

 

5 §

Särskilda avvikelser

     Vid tillämpningen av barnskyddslagen ska även i denna paragraf angivna avvikelser iakttas i landskapet:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     10) Hänvisningarna i 19 och 77 §§ i barnskyddslagen till lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992) ska avse landskapslagen (202x:xx) om klientavgifter inom socialvården.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

 

 

4.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 2 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp

 

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 2 § 5 mom. landskapslagen (2010:50) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp som följer:

 

2 §

Hänvisningar

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Inom landskapets behörighet ska hänvisningen i 14 § handikappservicelagen till lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992) avse landskapslagen (202x:xx) om klientavgifter inom socialvården.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

 

 

5.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 8 § landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda

 

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 8 § 1 mom. 3 punkten landskapslagen (1978:48) om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda sådan den lyder i landskapslagen 2017/144 som följer:    

 

8 §

     När det i rikets lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda hänvisas till lagstiftning inom landskapets behörighet gäller i tillämpliga delar motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen, så att hänvisningar till

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

3) lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992) avser landskapslagen (202x:xx) om klientavgifter inom socialvården,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

 

Mariehamn den 21 september 2022
L a n t r å d	Veronica Thörnroos
Föredragande minister	Annette Holmberg-Jansson

 

 

 

Parallelltexter

 

·      Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 28/2021-2022